Kungl. Marits proposition Nr 235.

1

Nr 235.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppfostringsbidrag
åt avlidna telegraf kommissarien Bea (Beda) Magdalena
Valgrens dotter Marya Ådalberti de Gotha Valgren; given
Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaude, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I skrivelse den 19 februari 1932 Ilar telegrafstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att avlidna telegraf kommissarien
Bea (Beda) Magdalena Valgrens omyndiga dotter Marya Adalberti
de Gotha Valgren finge, utan hinder av att hon vore född utom
äktenskapet, tilldelas den pension, vartill hon i övrigt kunde prövas vara
berättigad.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 191 hafi. (Nr 235—236.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bea Magdalena Valgren ar
1903 inträdde i telegrafverkets tjänst; att hon år 1908 erhöll sin första
ordinarie befattning samt år 1928 befordrades till telegrafkommissarie axklass
5 (lönegrad 17); att hon avled ogift den 9 april 1931, efterlämnande
förenämnda dotter Marya Adalbert! de Gotha Valgren, född den 18 december
1918; att den efter Valgren upprättade bouppteckningen utvisade
ett betydande underskott; samt att Valgrens omförmälda dotter på grund
härav och då hon av sin fader icke kan erhålla något som helst bidrag till
sitt uppehälle står helt utblottad.

I sin förenämnda framställning har telegrafstyrelsen anfört följande:

Jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279) angående pensionering
av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst
vore en var kvinnlig innehavare av ordinarie befattning i statens tjänst
med avlöning enligt grunder, som fastställts är 1925 eller senare, skyldig
att genom erläggande av avgifter bereda rätt till pension åt efterlevande
barn. Dylik befattningshavares efterlevande barn ägde åtnjuta pension
enligt de bestämmelser, som i vederbörande pensionsinrättnings reglemente
stadgats för barn efter manlig innehavare av samma befattning
eller befattning i samma lönegrad vid det verk eller den stat, den kvinnliga
befattningshavaren tillhört.

De föreskrifter, som gällde i fråga örn den barn efter avliden manlig
innehavare av ordinarie befattning vid telegrafverket tillkommande pensionsrätt,
återfunnes i reglementet den 10 december 1920 (nr 906) för telegrafverkets
änke- och pupillkassa med däri sedermera vidtagna ändringar.
I 8 § 2 mom. av sagda reglemente stadgades, att de pensionsberättigade
vore delägares änka, så länge hon levde ogift, samt delägares barn,
tills det uppnått 18 års ålder eller dessförinnan trädde i äktenskap, vilken
levnadsålder emellertid under den i 6 mom. angivna förutsättningen
höjts till 21 år. Att märka vore vidare, att enligt 1 mom. äktenskap, på
vilket anspråk å pension kunde grundas, skulle vara ingånget före delägares
avgång från telegrafverkets ordinarie tjänst och innan han fyllt
60 år. Äktenskap, ingånget på dödsbädden, berättigade icke efterlevande
till pension enligt reglementet, såvida icke genom äktenskapet barn legaliserats.

I infordrat utlåtande hade direktionen över telegrafverkets änke- och
pupillkassa framhållit, att jämlikt reglementet för kassan pension icke
utginge till manlig befattningshavares barn, som vore födda utom äktenskap.
I följd härav skulle alltså Valgrens dofter icke kunna i denna ordning
beredas pension.

Det syntes likväl telegrafstyrelsen strida mot billighetens krav, om Valgrens
dotter skulle bliva utestängd från pensionsrätt trots det modern
för beredande av sådan rätt författningsenligt haft att erlägga avgifter
med ej mindre än 15 kronor 50 öre för månad, eller sammanlagt för tiden
från förenämnda kungörelses ikraftträdande den 1 juli 1925 till frånfälle!
1,074 kronor 15 öre.

Hade Valgren i stället innehaft motsvarande befattning inom exempelvis
postverket, för vilket eljest gällde samma avlönings- och pensionsbestämmelser
som för telegrafverket, skulle dottern nu utan vidare varit
berättigad till en pension, som enligt direktionens över tel egra fverkets

Kungl. Maj.ts proposition Nr 235.

3

änke- och pupillkassa utlåtande, med tillämpning i övrigt av de för denna
kassa gällande bestämmelser, uppgått till 1,278 kronor för år, förutom
stadgat dyrtidstillägg.

Anledningen till denna olikhet i pensionsställning vore följande:

I motsats till telegrafverkets personal vore postverkets befattningshavare
skyldiga tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa. I reglementet
för denna kassa (S. F. S. nr 582/1916), § 7, stadgades ursprungligen, att
pensionsberättigade vore delägares änka samt hans äkta barn, men häri
hade år 1929 den ändring vidtagits (S. F, S. nr 407), att pensionsberättigade
vore, förutom änka, delägares eget arvsberättigade barn.

Då gällande lag den 8 juni 1928 örn arv i 3 kap. 1 § stadgade, att barn
utom äktenskap ägde taga arv efter modern utan att sådan förklaring
erfordrades, som för dylikt barn jämlikt 2 och 3 §§ i samma kapitel föreskrivits
för arvsrätt efter fader, följde därav, att kvinnlig befattningshavares
barn utom äktenskap utan vidare bleve i pensionshänseende likställt
med manlig befattningshavares äkta barn eller sådant hans barn
utom äktenskap, för vilket förelåge stadgad förklaring. För alla dessa
barn inträdde pensionsrätt jämlikt civilstatens änke- och pupillkassas
regler.

Det syntes styrelsen i hög grad stötande för rättskänslan, att samma
belopp av pensionsavgifter, erlagda för samma ändamål jämlikt samma
författning av befattningshavare i samma avlönings- och pensionsställning,
i det ena fallet medförde men i det andra icke medförde pensionsrätt
för efterlevande i samma skyldskapsställning gent emot befattningshavaren.

Härutöver ville telegrafstyrelsen till stöd för sin framställning särskilt
åberopa den behjärtansvärda belägenhet, vari Valgrens dotter befunne
sig. Styrelsen ville vidare framhålla, att den pensionsfond, till vilken
Valgren haft att erlägga avgifter, kommit till användning för sitt stadgade
ändamål allenast i ett försvinnande litet antal fall — för närvarande
7 med en månatlig utgiftssumma av 520 kronor i månaden — under det
fondens behållning vid ingången av år 1932 uppgått till 2.130.961 kronor
22 öre.

Statskontoret har den 4 mars 1932 avgivit infordrat utlåtande i ärendet
och därvid anfört följande:

Såsom telegrafstyrelsen framhållit förelåge ingen rätt till pension i det
fall, varom styrelsens framställning handlade. Styrelsen ville göra gällande,
att, örn den avlidna kvinnliga telegraf kommissarien Valgren i stället
tillhört postverket eller annat verk, vars personal i avseende ä familjepensioneringen
tillhörde civilstatens änke- och pupillkassa, pensionsrätt
skulle hava tillkommit Valgrens utom äktenskap födda dotter. Emellertid
framginge av stadgandet i 2 § 1 mom. av kungörelsen angående pensionering
av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens
tjänst, att pensionsrätten för nämnda barn vöre reglerad enligt de bestämmelser,
/som i vederbörande pensionsinrättnings reglemente finnas
stagdade för barn efter manlig innehavare av samma befattning eller befattning
i samma lönegrad vid det verk eller den stat, den kvinnliga befattningshavaren
tillhört». Vid sådant förhållande och då enligt lagen
örn arv uppställts särskilda förutsättningar för att barn utom äktenskap
skulle hava rätt till arv efter fader och dessa förut sättningar icke visats
vara för handen i detta fall, skulle viii icke heller enligt reglementet för

Departementschefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 235.

civilstatens änke- ock pupillkassa någon rätt till pension i nu förevarande
fall förelegat. Frågan huruvida barn efter manlig innehavare av
befattningen i detta fall varit pensionsberättigat måste nämligen besvaras
nekande, till dess visats, att barnet vore trolovningsbarn eller att förklaring
avgivits örn att barnet skulle äga samma arvsrätt som barn av
äktenskaplig börd.

Med hänsyn härtill hyste statskontoret visserligen någon tvekan, örn
icke vittgående konsekvenser av den av telegrafstyrelsen föreslagna åtgärden
skulle kunna vara att befara; men då här syntes föreligga behjärtansvärda
omständigheter, ville statskontoret icke motsätta sig, att framställning
gjordes till riksdagen i enlighet med telegrafstyrelsens hemställan.

Med hänsyn till föreliggande synnerligen ömmande omständigheter vill
jag icke motsätta mig, att understöd av statsmedel beredes telegrafkommissarien
Valgrens dotter. Detta synes mig emellertid böra ske icke, på
sätt telegrafstyrelsen ifrågasatt, medelst dispens från de i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 279) givna bestämmelser angående pensionering av
efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst utan
i den form, att uppfostringsbidrag till skäligt belopp, förslagsvis 600
kronor för år, beviljas åt barnet, att gäldas av telegrafverkets medel.
Uppfostringsbidraget synes böra bestämmas att utgå från och med månaden
näst efter moderns frånfälle eller sålunda från och med den 1 maj
1931 och få åtnjutas till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidna telegrafkommissarien Bea (Beda) Magdalena
Valgrens dotter Marya Adalbert! de Gotha
Valgren må från och med den 1 maj 1931 till och
med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår
18 års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 600 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Borgstrom.