Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande anordnande av ett
sjöhistoriskt museum i Stockholm; given Stockholms slott den
11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majit®

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro!

GUSTAF ADOLF.

D. Hansén.

Utdrag av protokollet över handélsårenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 11 mars 1932.

Närvar andel

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,. Städener.

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
ecklesiastikdepartementen anför chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Hansén i

Sedan chefen för marinförvaltningen, konteramiralen J. C. Schneidler,
och ordföranden i Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm, konteramiralen
H. H. K. Ericson, i en den 27 mars 1931 dagtecknad skrift anmält,
att styrelsen för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse beslutat att
till bestridande av kostnaderna för ett marin- och sjöfartsmuseum i Stock

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 189 höft. (Nr 227.)

Kunni. Majlis proposition Nr 227.

holm under vissa angivna villkor bidraga med ett belopp av 800,000 kronor,
bemyndigade Kungl. Majit den 24 april 1931 dåvarande chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla högst fem utredningsmän, därav en i
egenskap av ordförande, för att inom sistnämnda departement biträda
med verkställande av utredning rörande anordnande av ett dylikt museum,
med beaktande — särskilt ur kronans synpunkt — av alla
därmed sammanhängande spörsmål av ekonomisk och annan art. Med
stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 8 maj
1931 såsom utredningsmän konteramiralen J. C. Schneidler, tillika ordförande,
konteramiralen H. H. K. Ericson, ledamoten av riksdagens första
kammare, numera landshövdingen E. J. G. Bosén, f. d. kaptenen J. O.
Wallenberg och kanslirådet i handelsdepartementet N. Carlsson. Med
skrivelse den 12 januari 1932 avgåvo utredningsmännen till chefen för
försvarsdepartementet betänkande i ärendet. Sedan betänkandet överlämnats
till handelsdepartementet, hava, efter anmodan, yttranden däröver
avgivits av djurgårdskommissionen, riksmarskalksämbetet, arméförvaltningena
fortifikationsdepartement, byggnadsstyrelsen, marinförvaltningen,
kommerskollegium, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,
statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och chefen för
marinstaben samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Biksmarskalksämbetet
överlämnade därvid tillika yttrande i ärendet av djurgårdsförvaltningen,
arméförvaltningens fortifikationsdepartementet yttrande av
chefen för östra arméfördelningen, byggnadsstyrelsen yttrande av professorn
C. G. Bergsten, marinförvaltningen yttranden av varvscheferna vid
flottans stationer i Stockholm och Karlskrona ävensom av föreståndaren
för marinmuseet samt kommerskollegium yttrande av styrelsen för Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm. Slutligen har byggnadsrådet
Hjorth inkommit med en skrift i ämnet.

Jag anhåller nu att för Kungl. Majit ånyo få anmäla frågan örn anordnande
av ett marin- och sjöfartsmuseum i Stockholm.

Då såsom huvudbeståndsdelar i ett dylikt museum enligt utredningsmännens
förslag äro avsedda att ingå de i f. d. skogsinstitutet i Nobelparken
nu inhysta statens sjökrigshistoriska samlingar, det s. k. marinmuseet,
och • Föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm samlingar,
torde med utgångspunkt från utredningsmännens betänkande till en början
lämpligen böra lämnas en historik rörande nämnda samlingars tillkomst
och nuvarande organisation m. m.

Historik.

Statens sjökrigshistoriska
samlingar.

Tillkomst och
innehåll.

Statens sjökrigshistoriska samlingar omfatta föremål, som under århundraden
sammanförts, företrädesvis å örlogsvarven i Karlskrona och
Stockholm, till belysande av utvecklingen inom vårt sjövapens alla grenar.
I samlingarna märkas främst fartygsmodellerna, av vilka de äldsta
torde hava tillkommit omkring år 1650. Då tillverkades å flottans varv
i Stockholm en av samlingarnas förnämligaste modeller. 50-kanonskeppet

Kungl. Majus proposition Nr 227.

Amaranth. Sedermera hava samlingarna tid etter annan tiilökats med
fartygsmodeller, tillverkade å örlogsvarven.

Unner den berömde skeppsbyggaren F. H. af Chapmans tid i Karlskrona
tillkom, delvis på hans bekostnad, en månglald modeller. Så gott som
samtliga av honom skapade fartygstyper äro representerade i samlingarna,
linjeskepp, fregatter, briggar, större skärgårdsfartyg, rekognosceringsslupar,
kanonbarkasser, mörsarebarkasser, kanonslupar, kanonjollar, kanonpråmar
m. fl. Bland dessa äro två segelriggade linjeskeppsmodeller
samt modellerna av 60-kanonskeppet Kronprins Gustaf Adolf och fregatten
Bellona utförda i skala 1:16.

Samlingen av 1700-tals-fartyg har sedermera kompletterats med en på
1890-talet vid Stockholmsvarvet tillverkad modell av skonerten Amphion,
Gustaf lilis bekanta fartyg.

Bland 1800-talets fartygstyper intaga genom sin storlek (skala 1:16) modellerna
av fregatten Josephine och ånglinjeskeppet Stockholm en särställning.
Ben förra är tillverkad å örlogsvarvet i Karlskrona och har
tjänstgjort som undervisningsmateriel, den senare är under framlidne
konteramiralen J. Häggs överinseende byggd i samlingarnas verkstad i
Stockholm under åren 1907—1930. Härförutom finnas modeller av rekognoseeringsfartyg,
transportfartyg, skottpråmar m. fl., samtliga modeller
tillverkade å flottans varv.

Senare tiders ångdrivna örlogsfartyg äro rikt representerade i modeller
av samtliga pansarfartygstyper, olika typer av torpedfartyg, pansarkryssaren
Fylgia, u-båtar m. fl. Av dessa modeller äro åtskilliga på statens
bekostnad tillverkade å Karlskrona varv; 10 modeller äro förfärdigade
av nuvarande föreståndaren för samlingarna, några på statens bekostnad,
men flertalet på bekostnad av föreningen Marinmusei vänner och
enskilda personer, vilka överlämnat modellerna såsom gåvor till samlingarna.

Antalet örlogsfartygsmodeller är för närvarande 127.

I samlingarna finnas även 23 modeller av fartyg, representerande handeln,
fyrväsendet, segelsporten, fisket m. m. Dessa hava, med undantag
av några få, som staten bekostat, tillförts samlingarna såsom gåvor av
Marinmusei vänner och enskilda personer.

Under rubriken »originalfartyg» ingå bland annat i samlingarna tvenne
lustroddbåtar för kungliga familjen, byggda av Chapman, samt fångstfartyget
Vegas ångslup, använd under Nordenskiöldsexpeditionen och efter
dess slut överlämnad till samlingarna.

övriga föremål, tillhörande artilleri-, navigerings-, signal-, torped-, min-,
fartygsutrustnings-, beklädnads- m. fl. detaljer äro modeller eller såsom
föråldrad materiel överförda från flottans varv och förråd; en del före
mål utgör gåvor av enskilda personer. En ansenlig mängd galjonsbilder
och skeppsornament m. m. har i mån av fartygens nedskrotning eller för
säljning tillvaratagits och införlivats med samlingarna. Mycket, bety -

Gruppering
och Tärde.

4 Kungl. Majlis proposition Nr 227.

dande är beståndet av kanoner, kulsprutor och handvapen, varav en stor
del utgör krigsbyte från 1790 års sjökrig.

Den värdeiulla samlingen av böcker, tavlor, planschverk, sjökort o. d.
utgör gåvor av Marinmusei vänner och enskilda personer. 17 stycken
oljemålningar (av marinmålaren I. T. Sehoultz), återgivande scener från
1789 och 1790 års sjötåg, äro på sin tid inköpta för statsmedel och införlivade
med samlingarna.

I samlingarna ingå enligt uppgift av föreståndaren för närvarande omkring
5,000 föremål.

Enligt gällande föreskrifter uppdelas samlingarna i en skådesamling
och en duplettsamling, över vilka skola föras särskilda förteckningar och
vilka innefatta vardera följande grupper:

A. Fartygsdetaljen beträffande örlogsflottan.

B. Fartygsdetaljen beträffande handelsflottan och segelsporten.

C. Fartygsornament och dylikt.

D. Maskindetaljen.

E. Riggdetaljen.

F. Artilleridetaljen och handvapen.

G. Mindetaljen.

H. Torpeddetaljen.

I. Flygdetaljen.

K. Navigeringsdetaljen.

L. Signaldetaljen.

M. Beklädnadsdetaljen, ordens- och minnestecken.

N. Varvsdetaljen.

O. Diverse föremål.

P. Ritningar, planscher och dylikt.

Q. Tavlor, byster, medaljonger och dylikt.

R. Biblioteket.

S. Fyr- och lotsdetaljen.

T. Sjömätnings- och sjökartedetaljen.

U. Sjötulldetaljen.

V. Fiskeridetaljen.

X. Livräddningsdetaljen.

Värdet av samlingarna uppskattas av föreståndaren till cirka 2 miljoner
kronor, varav på samlingarna i Stockholm belöpa omkring 1,700,000
kronor. De delar av samlingarna, som avses att i första hand ingå i det
nya museet, beräknas vara värda omkring 1,650.000 kronor. Denna värdering
är i fråga om huvudgruppen av föremål, d. v. s. fartygs- och andra
modeller samt fartygsornament, grundad på nuvarande tillverkningskostnad,
medan beträffande övriga föremål hänsyn tagits jämväl till deras
antikvitetsvärde.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

I brist pä tillräckligt, enhetligt utrymme äro de sjökrigshistoriska samlingarna
iörvarade på flera olika ställen såväl i Stockholm som i Karlskrona.

Huvudparten av de i Stockholm befintliga föremålen bildar det s. k,
marinmuseet, som är tilliälligt inrymt i f. d. skogsinstitutet i Nobelparken.
Den för utställningsändamål nyttiga golvytan utgör cirka 600
kvadratmeter. Här utställes större delen av de i samlingarna ingående
fartygsmodellerna ävensom åtskilliga iöremål tillhörande iartygsutrustningen,
kanoner, tagna som krigsbyte, tavlor, uniformer, skulpturer och
ritningar m. m., varjämte hit sammanförts planschverk och litteratur.

X vissa marinens tjänstelokaler i Stockholm hänger en avsevärd samling
oljemålningar och andra tavlor av värde ur sjökrigshistorisk synpunkt.

Slutligen äro i Stockholm magasinerade dels å flottans varv en mångfald
modeller och föremål, tillhörande artilleri- och maskindetaljen, de
båda ovannämnda lustroddbåtarna m. m., dels ock i magasinslokaler vid
marinmuseet kanoner och kulsprutor av föråldrad typ, projektiler, större
s. k. spantmodeller, trävirke från ett gammalt svenskt örlogsfartyg m. m.

I Karlskrona förvaras på flottans varv en del fartygsmodeller, en särdeles
rikhaltig samling föremål tillhörande artilleri- och handvapendetaljen,
sjökrigstroféer, skulpturer m. m.

De sjökrigshistoriska samlingarna stå under marinförvaltningens överinseende,
och hos Kungl. Majit förekommande ärenden rörande desamma
tillhöra sålunda försvarsdepartementet. Marinförvaltningen biträdes beträffande
samlingarna i Karlskrona av varvschefen därstädes. För samlingarnas
vård har marinförvaltningen utfärdat vissa föreskrifter.

Enligt dessa utövas inseendet över samlingarna av en föreståndare, vilken
har till sitt biträde i Stockholm en tillsyningsman och vid behov en
assistent — för närvarande finnes ingen sådan — samt i Karlskrona en
biträdande föreståndare.

Föreståndaren avses företrädesvis vara en pensionerad sjöofficer.

Under marinförvaltningen finnes en nämnd, bestående av en sjöofficer
och en mariningenjör, utsedda av marinförvaltningen, en sjöofficer, utsedd
av chefen för marinstaben, en representant för varvschefen vid Karlskrona
örlogsvarv samt föreståndaren för samlingarna. Nämnden har att
avgiva förslag till föreståndare och assistent, varjämte frågor örn större
eller viktigare ändringsarbete m. m. dylikt skola av föreståndaren underställas
nämnden.

Marin förvaltningen har för föreståndaren och tillsyningsmannen utfärdat
instruktioner.

Föreståndaren — för närvarande en marindirektör i marinen och pensionerad
mariningenjör av lia graden — uppbär för sin befattning med

Nuvarande

förvaring.

Administra tion.

Budget.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

samlingarna ett ärligt arvode av 1,800 kronor jämte reglerat dyr tids
tillägg.

Den nuvarande tillsyningsmannen är underofficer av 3:e graden å frivillig
övergångsstat vid flottan och åtnjuter vid marinmuseet ett årligt
arvode av 1,200 kronor med reglerat dyrtidstillägg ävensom förmånen av
fri bostad, värme och lyse, uppskattad till 780 kronor; för städning och
rengöring uppbär han en särskild ersättning av 1,200 kronor per år.

Omkostnaderna för statens sjökrigshistoriska samlingar hava under
budgetåret 1930/1931 varit följande:

Arvode till föreståndaren ..................................kronor 1,800

Dyrtidstillägg till d:o...................................... » 228

Arvode till tillsyningsmannen.............................. » 1,200

Dyrtidstillägg till d:o ...................................... » 153

Summa kronor 3,381.

Arvode till biträdande föreståndaren för samlingarna å

Karlskrona örlogsvarv .................................. kronor 600

Summa kronor 3,981,

Till samlingarnas underhåll .............................. » 4,239

Summa kronor 8,220.

Till täckande av denna kostnadssumma finnes a staten för ordinarie reservationsanslaget
till understöd åt föreningar (IY. 3. C. 3) motsvarande
belopp anvisat såsom »bidrag till underhåll av sjökrigshistoriska samlingar».

Dessutom har under budgetåret för samlingarnas underhåll använts
vad som influtit från försäljningen av inträdesbiljetter, vykort och fotografier,
tillhopa 919 kronor 87 öre.

Å vederbörande anslag hava vidare under samma budgetår avförts följande
utgifter, avseende den byggnad, som upplåtits till marinmuseum:

Telefonabonnemang .................................... kronor 130: —

Städning, skurning och övrig inre renhållning samt sotning
.............................................. » 1,453: —

Bränsle, lyse och vatten ................................ » 2,057: 55

Yttre renhållning ...................................... » 420: —

Summa kronor 4,060

55.

Örn härtill läggas 7,620 kronor (d. v. s. ovannämnda belopp, 8,220 kro
nor, minskat med arvodet till biträdande föreståndaren i Karlskrona, 600
kronor), erhålles summan 11,680 kronor 55 öre, utgörande kostnaderna av
statsmedel under fjärde huvudtiteln för statens sjökrigshistoriska sam
lingar i Stockholm under budgetåret 1930/1931.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227. 7

Härtill komma utgifter för nödtorftigt underhäll av de till marinmuseet
upplåtna byggnaderna, vilka utgifter bestridas av byggnadsstyrelsen
utav medel från sjätte huvudtiteln och under budgetåret 1930/1931 uppgingo
till 2,081 kronor 1 öre.

Av statsmedel hava sålunda till förvaring, vård och underhåll av de
statens sjökrigshistoriska samlingar, som skulle ingå i det nya museet,
under budgetåret 1930/1931 åtgått tillhopa 13,761 kronor 56 öre. Härvid
bör dock beaktas, att såväl föreståndaren som tillsyningsmannen samtidigt
åtnjöto lön å övergångsstat i marinen med respektive 6.795 och 2,070
kronor per år förutom dyrtidstillägg.

Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm har upprättats av och äges av
Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm.

Tanken på upprättande av ett sjöfartsmuseum i Stockholm hade dryftats
en tid, då i januari 1913 i Ängfartygsbefälhavaresällskapet ett förslag
framlades till byggande av ett »sjöfartens hus», vilket bland annat
skulle inrymma sjöfartsmuseum. För utredning av museifrågan tillsatte
sällskapet en kommitté, som föreslog bildandet av en förening för
realiserande av planerna på ett sjöfartsmuseum, och den 27 mars 1913
konstituerades Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm. Enligt
stadgarna är föreningens uppgift att arbeta på inrättandet av ett handelsmaritimt
museum i Stockholm med ett nautiskt bibliotek samt läsrum
ävensom att gemensamt med andra likartade sammanslutningar i
Sverige, vilka arbeta i liknande syfte, söka åstadkomma, att intresset för
sjöfartsmuseifrågan väckes och bibehålies till nytta för hela svenska sjöfartsnäringen.
Under föreningens första verksamhetsår ingingo i densamma
31 ständiga och 130 årligt betalande medlemmar. Vid 1931 års
ingång räknade föreningen 68 ständiga och 200 årligt betalande ledamöter.
Dess angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av 15 ordinarie
medlemmar och 4 suppleanter. En av styrelsemedlemmarna är
tillika kassaförvaltare och sekreterare.

I början av ar 1914 öppnade föreningen sjöfartsmuseet i Stockholm, för
vilket förhyrts några rum i bottenvåningen i huset Skeppsbron 46.

Grundstommen till museets samlingar utgjordes av vad Ångfartygsbefälhavaresällskapets
museikommitterade hopbragt och överlämnat till
museiföreningen samt Sveriges fartygsbefälsförenings nautiska bibliotek,
vilket deponerats i museet. Samlingarna hava sedermera förnämligast
genom gåvor och depositioner av företag och enskilda personer, antingen
själva sjöfartsidkare eller eljest intresserade för sjöfarten, särskilt under
tiden efter 1925, undergått en kraftig utveckling. Denna framstår så
mycket mera aktningsbjudande som museiföreningen av brist på medel

Sveriges sjöfartsmuseum
i
Stockholm.

Föreningen
Sveriges sjölartsmuseum
i
Stockholm.

Föreningens
samlingar och
dessas till
komst..

Samlingarnas
gruppering och
värde.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

till hyra för lämpliga museilokaler under åren 1920—1925 icke kunde exponera
samlingarna, utan var nödsakad hålla dem magasinerade.

Museets samlingar visa den svenska handelssjölartens tekniska utveckling
genom ett stort antal fartygsmodeller, ritningar, tavlor, fartygs-, navigerings-
och annan sjö teknisk utrustning ävensom föremål, som belysa
varvs-, hamn-, kanal-, fyr- och lotsväsendet samt bärgnings- och livräddningsanordningar,
fiske, segel- och motorbåtssport m. m. Museet förfogar
därjämte över bibliotek och arkiv med sjökortslörråd.

Modellsamlingen inrymmer modeller av segelfartyg av olika typer från
skilda tider. Här finnas modeller i */« skala av Osebergs- och Gokstadsskeppen.
Ett antal originalmodeller är från senare hälften av 1700-talet;
den tidigaste, från 1750, är modellen till en segel jakt. Av handelsfartyg
från tiden efter år 1800 finnas 33 modeller i museets ägo, varjämte 8
segelfartygsmodeller äro under byggnad.

Antalet äng- och motorfartygsmodeller uppgår för närvarande till 24.
Dessa giva en god föreställning örn de maskindrivna fartygstypernas utveckling.
De moderna fartygen äro ojämförligt talrikast företrädda. En
tillökning av detta modellbestånd är planerad.

Den s. k. sjösporthistoriska samlingen omfattar ett antal modeller av
segelyachter och motorbåtar.

Sammanlagt innehåller museet för närvarande ett 100-tal fartygsmodeller
av olika slag.

Vidare har museet en rikhaltig samling nautiska instrument och en
synnerligen fullständig samling knopar och stek.

Lotsstyrelsen har hos museet deponerat modeller av lots- och fyrplatser,
fyrskepp m. m. jämte modeller av hamnbyggnader samt lastnings- och
lossningsanordningar.

Från bärgningsväsendets område finnes en instruktiv bild av ångfartyget
Heimdalls bärgning vid Kyssmasterna i Stockholms skärgård
år 1929, innefattande modeller av detta fartyg samt av bärgningsfartygen
och övrig bärgningsmateriel.

I sin helhet omfatta sjöfartsmuseets samlingar enligt musei föreståndarens
uppgift omkring 5,000 nummer, varav omkring 1,300 utgöras av
fotografier, träsnitt och litografier. I förstnämnda nummerantal är icke
inberäknat det förut omtalade, av Sveriges fartygsbefälsförening deponerade
nautiska biblioteket.

Samlingarna, som även innefatta deponerade föremål, äro uppdelade
å följande avdelningar:

1. Avdelningen för äldre segelfartyg.

2. » » yngre »

3- » » äldre ångfartyg.

4. » » yngre »

5- » » bärgnings- och livräddningsväsendet.

Kungl. May.ts proposition Nr 227.

6. Nautiska avdelningen.

7. Sjömanskapsavdelningen.

8. Hamnavdelningen.

9. Lots- och fyravdelningen.

10. Varvsa vdelningen.

11. Sjösportavdelningen.

12. Kitarkivet och biblioteksavdelningarna.

Värdet av samlingarna — deponerade föremål inbegripna — har, med
användande av enahanda grunder som beträffande de sjökrigshistoriska
samlingarna, av museets föreståndare satts till cirka 700,000 kronor. Dyrbarare
föremål ävensom en del depositioner hållas försäkrade för ett belopp
av tillhopa cirka 250,000 kronor.

När sjöfartsmuseets samlingar år 1925 genom donatorers mellankomst
åter kunde göras tillgängliga för allmänheten, skedde detta i en förhyrd
lägenhet örn fyra rum i huset Skeppsbron 36. Museets kraftiga utveckling
har emellertid nödvändiggjort utvidgning av utställningsutrymmet.
Museet omfattar för närvarande fjorton rum i nämnda fastighet med
cirka 300 kvadratmeter nyttig golvyta. Dessutom äro hel- och halvmodeller
av fartyg magasinerade i gamla riksbankshuset vid Järntorget.

Vid museet äro anställda en föreståndare och en vaktmästare samt från
och med förra året en assistent.

I löner utbetalades under år 1930 till föreståndaren 6,000 kronor och
till vaktmästaren 2,300 kronor. Assistentens arvode är bestämt till 4,800
kronor, vilket belopp för ändamålet ställts till förfogande från enskilt
håll. Extra vaktmästarbiträde och städning drogo under år 1930 en kostnad
av 1,190 kronor, vilken summa ingår i den nedan angivna utgiftsposten
»Avlöningar».

Föreningens, d. v. s. museets, utgifter voro under år 1930 enligt styrelse -

berättelsen följande: Hyror .............................		6,800: —
Värme och lyse ....................		589: 40
Avlöningar ........................		9,490: —
övriga omkostnader (samlingarnas	underhåll och till-
ökning) .........................		6,325: 86

Summa kronor 23,205: 26.

För år 1931 har avlöningskontot ökats med ovannämnda assistentarvode,
4,800 kronor, och ett lönetillägg till vaktmästaren å 100 kronor.

Till uppehållande av föreningens verksamhet hava beviljats penninglotterimedel,
dels den 31 mars 1928 med 18,000 kronor, under villkor bland

Samlingarnas

nurarande

förvaring.

Museets

personal.

Museeta

budget.

Frågan omapp
fö > ande av
en museibyggnad
för inrymmande
av
statens sjökrigshistoriska
samlingar
m. m.

Ansökningar
om penninglotterimedel

till en museibyggnad.

Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseums

i Stockholm
byggnadsfond.

Fonden för
uppförandet av
en museibyggnad
för sta- >
tens sjökrigshistoriska

samlingar.

10 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 227.

annat att föreningen av detta belopp använde högst 9,000 kronor för år
räknat, dels den 9 maj 1930 med 13,500 kronor för år 1931. dels slutligen
den 21 maj 1931 med 15,000 kronor för år 1932.

I övrigt hava omkostnaderna för museet bestritts av inkomsterna från
medlems- och inträdesavgifter samt avkastningen av föreningen tillhöriga
fonder ävensom kontanta bidrag från sammanslutningar, affärsföretag
och enskilda personer.

Under år 1930 milote» i medlems- och inträdesavgifter 1,227 kronor 16
öre och såsom kontanta gåvor 6,335 kronor. Föreningens fonder uppgingo
vid årets slut till sammanlagt 78,057 kronor 88 öre, därav en byggnadsfond
å 12,000 kronor. Under samma år utgjorde avkastningen av fondmedlen
3,616 kronor 31 öre och andra ränteinkomster 506 kronor 84 öre.

Enär statens sjökrigshistoriska samlingar saknade utställningslokaler,
framlade konteramiralen J. Hägg, som under en följd av år varit föreståndare
för samlingarna, år 1906 ett förslag till ett marinmuseum i
Stockholm, avsett att förläggas å Kastellholmen.

När Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm år 1913 bildats,
upptogs omedelbart ett samarbete främst i lokalfrågan mellan föreningen
och amiralen Hägg, som senare blev föreningens vice ordförande. Amiralen
Hägg och föreningsstyrelsen inkommo vid fyra särskilda tillfällen
till Kungl. Majit med ansökan örn tillstånd till anordnande av penninglotterier
för åstadkommande av medel till den av Hägg föreslagna museibyggnaden,
däri jämväl föreningens sjöfartsmuseum avsågs skola inrym
mas. Framställningarna föranledde emellertid icke någon Kungl.
Majlis åtgärd.

Är 1920 överlämnades till museiföreningen av Stockholms rederiaktiebolag
Svea 10,000 kronor att bilda grundplåten till en museibyggnadsfond,
med rätt för föreningen att använda avkastningen till andra för museet
gagneliga ändamål. Såsom förut nämnts, uppgår byggnadsfondens kapital
nu till 12,000 kronor.

Den 29 november 1928 ansökte amiral Hägg och styrelsen för Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm örn erhållande av penninglotterimedel
till uppförande av en byggnad för marin- och sjöfartsmuseerna,
avsedd att förläggas å öppen plats i Stockholm. Kostnaderna för uppförandet
av byggnaden beräknades i ansökningen till 2,000,000 kronor, varjämte
erfordrades ett fonderat belopp av 500,000 kronor, vars avkastning
skulle lämna bidrag till museernas skötsel, underhåll och ekonomi.

Med anledning bland annat av denna ansökning, som tillstyrktes av
Överståthållarämbetet, marinförvaltningen och kommerskollegium, medgav
Kungl. Majit genom beslut den 9 maj 1930, att ett penninglotteri med
dragning i juni 1931 finge anordnas, varvid Kungl. Majit tillika bestäm -

Kungl,. Majlis proposition Nr 227.

de, att av behållningen i lotteriet 100,000 kronor skulle utgå till bildandet
av en fond för uppförandet av en museibyggnad i Stockholm för inrym
mandet av statens sjökrigshistoriska samlingar. Rörande beloppets utbetalning
och villkoren för dess användande förordnade Kungl. Majit i
brev till statskontoret den 26 juni 1931, att beloppet skulle, då det bleve
tillgängligt, inbetalas till statskontoret att av ämbetsverket tills vadare
förvaltas samt, där lämpligen så kunde ske, göras räntebärande.

Sedan chefen för marinförvaltningen och ordföranden i Föreningen Sve- Knut och Alice
riges sjöfartsmuseum i Stockholm hos styrelsen för Knut oell Alice Wal- awtelse^erlenbergs
stiftelse gjort framställning örn bidrag till en gemensam musei- bjudande,
byggnad för marin- och sjöfartsmuseerna och nämnda styrelse tagit del
av en den 24 oktober 1930 från de båda museernas sida uppgjord promemoria
rörande en dylik byggnad, meddelade stiftelsen i skrivelse den 11
mars 1931 till berörde chef och föreningsordförande, att stiftelsen beslutat
att till bestridande av kostnaderna för ett marin- och sjöfartsmuseum
i Stockholm under vassa i skrivelsen angivna förutsättningar bidraga med
S00,000 kronor.

Med överlämnande av avskrifter av nyssnämnda skrivelse från Knut Framställning
och Alice Wallenbergs stiftelse och promemorian av den 24 oktober 1930, ^gående
anhöllo chefen för marinförvaltningen och ordföranden i Föreningen Sve- Waiienbergska
riges sjöfartsmuseum i Stockholm i framställning den 27 mars 1931, att bjudande
Kungl. Majit ville emottaga den ifrågavarande gåvan att användas i enlighet
med stiftelsens bestämmelse. Under framhållande att det, innan
ärendet bragtes till avgörande, torde vara nödvändigt, att en närmare
utredning verkställdes och planer utarbetades för förverkligandet på
bästa sätt av det med donationen avsedda syftet, hemställde sökandena
emellertid tillika, att Kungl. Majit täcktes föranstalta örn sådan utredning
samt i övrigt anbefalla de åtgärder, som kunde anses erforderliga.

I anledning härav lämnade Kungl. Majit, såsom nämnts, den 24 april
1931 chefen för försvarsdepartementet bemyndigande att tillkalla utredningsmän
för att inom departementet biträda med verkställande av utredning
rörande anordnande av ett marin- och sjöfartsmuseum i Stockholm.

Jag övergår nu till en redogörelse för innehållet i de tillkallade utredningsmännens
förslag samt de däröver avgivna yttrandena.

Utredningsrnännpns
betänkande
och
yttrandena
däröver

Utredningsmännen lämna till en början en översikt över föreliggande
framställningar rörande anordnande av ett marin- och sjöfartsmuseum och
angiva desammas huvudsakliga syfte. Med utgångspunkt från Wallcnbergska
stiftelsens erbjudande hava utredningsmännen i detta hänseende
gjort följande sammanfattning.

Föreliggande
framställningar

rörande anordnande
av
ett marin- och
sjö får 18-muxeurn och

dessas syfte.

Kungl. Majus proposition Nr 227.

»Knut och Aliee Wallenberga stiftelse har i sin ovan nämnda skrivelse
angivit följande förutsättningar lör sin gåva:

''Staten upplåter nödig och välbelägen tomt;

Museibyggnaden uppföres icke i funktionalistisk stil;

Museet ställes under statsförvaltningen som en statens egendom;

Staten ikläder sig kostnaden för museets drift och ekonomi, i den mån
enskilda medel ej därtill kunna anskaffas;

Vederbörande myndigheter skola fatta bestämmande beslut och överenskommelse
med staten vara träffad inom utgången av år 1932.’

I skrivelse den 18 juni 1931 till utredningsmännen har styrelsen för Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholms meddelat, att styrelsen bemyndigats
att för föreningens del mottaga stiftelsens gåva med för densamma
angivna förutsättningar och under för museets bestånd betryggande
former samt med beaktande av önskvärdheten av att museets nuvarande
tjänstemän även i fortsättningen knötes till museet.

Styrelsen förklarar sig vidare beredd att till det gemensamma marinoch
sjöfartsmuseum i Stockholm, som kunde bliva en följd av donationen,
överlämna föreningens samlingar som en statens egendom, under förutsättning
att överenskommelse med staten träflats inom utgången av år
1932 och att föreningen bleve på tillfredsställande sätt representerad i det
nya museets styrelse. Beträffande hos föreningen deponerade föremål
vore styrelsen beredd att hos vederbörande ägare tillstyrka fortsatt deponering
i det nya museet på de villkor, som i allmänhet gällde för motsvarande
depositioner i andra statens museer. Slutligen ville styrelsen
framhålla önskvärdheten av

att föreningens nuvarande samlingar tillika med de föremål, som av
föreningen i framtiden kunde komma att anskaffas och till museet överlämnas,
bleve i huvudsak sammanförda till en från de sjökrigshistoriska
samlingarna skild handelsmaritim avdelning; samt

att, så länge föreningen ägde bestånd, föreståndare för den handelsmaritima
avdelningen utsåges bland högst tre av föreningen föreslagna
personer.

Såsom redan ovan nämnts, hava chefen för marinförvaltningen och ordföranden
i Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm i sin hänvändelse
till Kungl. Majit i anledning av Wallenbergska stiftelsens gåva
bland annat anhållit, att Kungl. Majit ville emottaga den ifrågavarande
gåvan att användas i enlighet med stiftelsens bestämmelse.

Sammanställas de av stiftelsen angivna förutsättningarna för dess gåva,
de ovan anförda uttalandena av sjöfartsmuseiföreningens styrelse och
nyssnämnda anhållan hos Kungl. Majit av chefen för marinförvaltningen
och sjöfartsmuseiföreningens ordförande, torde såsom deras huvudsakliga
syfte framgå,

att ett statens museum inrättas, omfattande i allt väsenligt statens i
huvudstaden förvarade sjökrigshistoriska samlingar och Föreningen Sveriges
sjöfartsmuseums i Stockholm samlingar jämte respektive samlingar
tillhörande depositioner;

att Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm skänker staten
föreningen tillhöriga samlingar, till vilken gåva föreningen anknyter vissa
önskemål — därest så skulle anses nödigt, torde gåvobrev å samlingarna
böra utfärdas — samt överför, i den mån ägarnas samtycke därtill kan
vinnas, hos föreningen deponerade föremål till det nya museet;

att en byggnad, som skall vara statens tillhörighet, genom statens försorg
uppföres för det nya museet;

Kungl. Martts proposition Nr 227.

att staten tillhandahåller tomt för museibyggnaden;

att staten får under angivna förutsättningar såsom gåva mottaga Knut
och Alice Wallenbergs stiftelses donation å 800,000 kronor att användas
till museibyggnadens uppiörande;

att, såsom en självfallen följd av att det nya museet bliver en statsinstitution
och museibyggnaden statens egendom, staten ombesörjer och bekostar
samlingarnas vård, underhåll och tillväxt samt byggnadens underhåll
och skötsel; samt

att erforderliga beslut och överenskommelser skola hava kommit till
stånd före utgången av år 1932.

Vad beträffar det av sjölartsmuseiföreningens styrelse i dess ovannämnda
skrivelse den 18 juni 1931 uttalade önskemålet, att nuvarande
tjänstemän vid föreningens museum knötes till det nya museet, har detta,
enligt vad utredningsmännen inhämtat, avseende närmast å föreningens
museiföreståndare och -vaktmästare.

Styrelsens önskan örn att de av föreningen skänkta samlingarna jämte
tillhörande depositioner skola utgöra en särskild avdelning i det nya museet
har beaktats i utredningsmännens organisationstörslag.

Styrelsens önskemål, att så länge föreningen ägde bestånd, föreståndare
för nyssnämnda särskilda avdelning måtte utses bland högst tre
av föreningen föreslagna personer, torde få anses tillgodosett genom att,
på sätt utredningsmännen ifrågasätta, föreningen erhåller rätt att hos
Kungl. Majit föreslå två ledamöter i det nya museets styrelse, vilken
skall hava till uppgift bland annat att avgiva förslag till besättande av
avdelningsföreståndarbefattning vid museet.»

Utredningsmännen anföra därefter, att de icke finna påkallat att utförligare
motivera behovet av att statens sjökrigshistoriska och Sveriges
sjöfartsmuseums samlingar hållas tillgängliga för allmänheten. Det syntes
nämligen ligga i öppen dag, att dessa samlingar på ett åskådligt och
instruktivt sätt gåve kunskap örn den betydelsefulla del av vårt nationella
liv, som örlogs- och handelsflottorna intagit och ännu intoge. Klart
vore också, att detta behov bäst tillgodosåges genom samlingarnas utställande
i huvudstaden.

Att behov av större och mera ändamålsenliga museilokaler förelåge för
de båda samlingarna förklara sig utredningsmännen hava funnit framgå
redan av den lämnade redogörelsen för samlingarnas förvaring. De hänvisa
emellertid även till vad härom anförts i förutnämnda framställning
den 29 november 1928 örn lotterimedel till uppförande av ett marin- och
sjöfartsmuseum i Stockholm. Däri anfördes bland annat följande:

»Sedan länge föreligger ett starkt framträdande behov av en lämplig
byggnad för inrymmande av de i kulturhistoriskt och historisk-tekniskt
hänseende synnerligen värdefulla bestånd av fartygsmodeller och övriga
föremål, som tillhöra statens sjökrigshistoriska samlingar och Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm. Detta behov har med åren, på
grund av respektive samlingars ständiga tillväxt, gjort sig alltmer gällande.

Statens sjökrigshistoriska samlingar äro för närvarande spridda på ett

Behöv t av
den ifrågasatta
mustig
byggnaden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Erforderliga

lokal utrymmen.

flertal platser. Huvudparten av de vackra och dyrbara fartygsmodellerna
ävensom en del vapen, skeppsornament, navigeringsinstrument, tavlor
m. in. är så långt det ringa utrymmet medgiver tillfälligt inrymd i f. d.
Skogsinstitutets byggnad vid Strandvägen i Stockholm, varest föremålen
äro ordnade till ett för allmänheten tillgängligt provisoriskt marinmuseum.
Ett flertal kanoner förvaras i källarlokaler i gamla riksbankshuset
vid Järntorget \ en mångfald oljemålningar och kopparstick äro deponerade
i marinstabens lokaler, sjökrigshögskolan och varvschefens i Stockholm
ämbetsrum, varjämte en mycket stor och värdefull samling föremål
är magasinerad å örlogsvarven, såsom båtar, artilleri-, torped- och flygmateriel,
kanoner, master och rundhult, galjonsbilder, skeppsornament
m. m. Dessutom förefinnes ett ständigt växande antal föremål, vilka vid
utrangering av flottans materiel tillvaratagits och vilka äro avsedda att
tillföras statens sjökrigshistoriska samlingar, men som i brist på museiutrymme
måste förvaras å varven.

Lokalerna i f. d. Skogsinstitutet lämna icke närxnelsevis det utrymme
för speciellt fartygsmodellerna, som åskådligheten i ett museum fordrar.
De å varven tillgängliga förvaringsplatserna medgiva icke det skydd mot
eldfara, som samlingarnas värde oundgängligen kräver. Dessutom äro
dessa lokaler oeldade och fuktiga och således särdeles olämpliga för de
rikhaltigt förekommande stål-, metall-, trä- och textilföremål, vilka, en
stor del redan betänkligt åverkade, torde taga obotlig skada, örn de ej
snarligen bliva förflyttade till ändamålsenliga lokaler och underkastade
erforderlig vård.

Vad Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm angår föreligger,
som känt, stort trångmål med avseende på lokalfrågan, vilken hittills erhållit
en endast provisorisk lösning i och med samlingarnas sammanförande
och ordnande till allmänhetens beskådande i en ur flera synpunkter
icke tillfredsställande lokal i Skeppsbron 36 i Stockholm.

Dessa samlingar, som flitigt tillföras nya föremål, äro av synnerligen
stort kulturhistoriskt värde och förtjäna därför en mera ändamålsenlig
utställnings- och förvaringsplats.---Till följd av utställningsloka lernas

begränsade utrymme hava stora delar av föreningens samlingar
sedan lång tid måst magasineras.

Genom sammanförande av här omnämnda maritima musei!-öremål til!
en gemensam byggnad kan åstadkommas ett museum av aktningsbjudande
kvalitet. Det är därvid särskilt att märka, att de till statens sjökrigshistoriska
samlingar hörande fartygsmodellerna, vilka på ett fullt sakligt
sätt återgiva den intressanta successiva omvandling, som vår örlogsflottas
fartyg undergått alltsedan mitten av 1600-talet till närvarande tid, äro
med hänsyn till vederhäftighet fullt jämförbara med det bästa i sitt slag,
som något land kan uppvisa.»

Utredningsmännen, som konstaterat, att det sålunda anförda i huvudsak
alltjämt ägde giltighet, hade blivit övertygade om att en museibyggnad
för inrymmande av de båda samlingarna snarast möjligt borde komma
till stånd.

1 sistnämnda framställning förutsattes, att den därmed avsedda rnuseibyggnaden
med hänsyn icke blott till samlingarnas dåvarande omfattning

1 Dessa kanoner äro numera magasinerade i en uthusbyggnad vid f. d. Skogsinstitutet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

utan även till framtida förvärv och kompletteringar borde innehålla sammanlagt
cirka 5,000 kvadratmeters golvyta, varav 2,800 kvadratmeter avsågos
för statens sjökrigshistoriska samlingar, 1,200 för sjöfartsmuseet,
750 för specialavdelningar och reservutrymme samt 250 för entré, biblio
tek, expeditionsrum, verkstad och bostad för en tillsyningsman m. m.

Den förut omnämnda promemorian i ämnet av den 24 oktober 1930 inne
fattade kostnadsberäkningar för två alternativa museibyggnader, den ena
med 5,000 och den andra med 3,000 kvadratmeters golvyta. Byggnads
kostnaderna beräknades till respektive 1,260,000 och 885,000 kronor. I båda
fallen beräknades 20,000 kronor tillkomma för anordnandet av pristävlan
och övriga förberedande åtgärder. Sistnämnda alternativ torde hava utgjort
grundvalen för det av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse lämnade
erbjudandet.

Utredningsmännen säga sig hava kommit till den uppfattningen, att
det mindre av de båda byggnadsförslagen borde komma till utförande.
En med biträde av de båda museiföreståndarna företagen undersökning av
lokalbehovet hade givit vid handen, att en sådan byggnad erbjöde till
räckliga utrymmen för en överskådlig framtid, även med hänsyn tagen
till den utökning av samlingarna, som givetvis komme att äga rum.

Vid nämnda undersökning hade förutsatts, att de största galjonsbilderna
icke skulle beredas utrymme i det nya museet.

Av museibyggnadens golvyta avsåges omkring 2,550 kvadratmeter för
utställningsändamål mot omkring 900 kvadratmeter i de båda museernas
nuvarande lokaler, medan återstoden, omkring 450 kvadratmeter, toges i
anspråk för expeditionsrum, bibliotek, arkiv, verkstad, magasin, bostad
för vaktmästare m. m. Av utrymmet för utställningsändamål borde i enlighet
med den till grund lör donationen liggande planen ungefär tvä
tredjedelar avses för statens sjökrigshistoriska samlingar och återstoden
för sjöfartsmuseet. Det behov av ytterligare utrymmen, som i en framtid
kunde komma att uppstå, borde lämpligen tillgodoses genom tillbyggnad
av museibyggnaden.

Då det gällt att å kronans mark utvälja en tomt för museet, vilken kunde
anses fylla det av Wallenbergska stiftelsen uppställda kravet på god
belägenhet, hade utredningsmännen efter noggrant övervägande funnit
den lämpligaste platsen vara en-på området för 1930 års Stockholmsutställning
å norra stranden av Djurgårdsbrunnsviken närmast väster om
f. d. livregementets dragoners kasernområde mellan detta och de för utställningen
anlagda gradinerna belägen tomt.

En västlig del av tomten ligger på mark, som omhänderhaves av djur
gårdskommissionen, och återstoden på sådan mark å Norra Djurgården,
som står under riksmarskalksämbetets förvaltning. Denna östra tomtdel
samhör med det forna kasernetablissementets markområden, vilka av riks
marskalksämbetet jämlikt kontrakt upplåtits till arméförvaltningens forti
fikationsdepartement mot viss årlig mindre avgift till djurgårdskassan.

Byggnads tomt.

Arkitekt tävlan.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Utredningsmännen hade hos djurgårdskommissionen, riksmarskalksämbetet
och arméförvaltningens fortitikationsdepartement gjort förfrågan,
huruvida vederbörande kunde förväntas tillstyrka, att en tomt av angiven
ungefärlig belägenhet och utsträckning av kronan upplätes till plats för
ifrågavarande museum. Djurgårdskommissionen hade upplyst, att den
ställde sig välvillig till den ifrågasatta tomtupplåtelsen. Riksmarskalksämbetet
hade uttalat, att ämbetet icke funne hinder möta för upplåtelsen,
i vad den berörde under dess förvaltning stående del av det föreslagna
området, under förutsättning att de militära myndigheter, som på arrende
innehade ifrågavarande område, därtill lämnade sitt bifall. Arméförvaltningens
fortitikationsdepartement hade förklarat sig icke hava något
att erinra mot den föreslagna markupplåtelsen på av chefen för östra
arméfördelningen angivna villkor. Dessa villkor vore dels att omläggning
av vissa å området ifråga befintliga avloppsledningar utan särskild
kostnad för statsverket verkställdes, dels ock att kasernetablissementets
förseende med elektrisk energi icke försvårades eller fördyrades därigenom,
att en i samband med 1930 års utställning uppförd transformatorstation
omedelbart väster om kasernområdet skulle komma att borttagas
vid museibyggnadens uppförande.

För utrönande av kostnaderna för uppförandet av en ändamålsenlig och
värdig museibyggnad med de lokalutrymmen, som förut angivits såsom
tillräckliga, hade lämpliga och tillräckligt utförliga skissritningar synts
utredningsmännen erfordras. För detta ändamål hade utredningsmännen
ansett en arkitekttävlan önskvärd. På av dem gjord framställning
hade Kungl. Majit i det förut omnämnda brevet den 26 juni 1931 anbefallt
statskontoret, att av den utav penninglotterimedel beviljade, under
ämbetsverkets förvaltning ställda fonden å 100,000 kronor för uppförandet
av en museibyggnad i Stockholm för inrymmandet av statens sjökrigshistoriska
samlingar, efter rekvisition, till utredningsmännen utbetala ett
belopp av högst 5,000 kronor att användas för anordnande av en sådan
tävlan.

Efter det utredningsmännen hos byggnadsstyrelsen anhållit örn erforderlig
byggnadsteknisk utredning för en arkitekttävlan samt örn anvisning
å museibyggnadens lämpliga placering på den tilltänkta tomten,
hade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 23 juli 1931 överlämnat ett inom
styrelsen utarbetat förslag till program för uppgörande av förslag
till en museibyggnad.

I skrivelsen hade givits uttryck åt den uppfattningen, att det vore lämpligast
att, i stället för en allmän arkitekttävlan, tre arkitekter anmodades
att mot viss ersättning uppgöra och inkomma med skisser efter det av
styrelsen föreslagna byggnadsprogrammet samt att för bedömning av inkommande
skisser en sakkunnig arkitekt borde tillkallas för att för utred -

Kungl. Martts proposition Nr 227.

ningsmännen framlägga motiverat utlåtande, och borde skisserna i samband
med nämnda granskning kostnadsberäknas av därtill kompetent
person. Beträffande museibyggnadens placering hade styrelsen förordat,
att byggnadsplatsen icke för det dåvarande närmare fixerades, utan att
det lämnades öppet för deltagarna i den blivande tävlingen att utvälja
denna plats inom viss angiven större del av det på norra stranden av Djurgårdsbrunnsviken
väster örn kasernområdet belägna forna utställningsområdet.
Styrelsen hade ansett sig endast böra framhålla, att någon
mark utöver den, som själva byggnaden komme att upptaga, lämpligen
icke borde avsättas, men byggnaden givetvis så förläggas, att möjlighet
för framtida utvidgning förefunnes.

I enlighet med byggnadsstyrelsens förslag hade utredningsmännen beslutat
inskränka tävlingen till tre arkitekter och efter samråd med styrelsens
chef anmodat byggnadsrådet Ragnar Hjorth, arkitekten Cyrillus Johansson
och professorn Ragnar Östberg att var för sig på grundval av
det inom byggnadsstyrelsen utarbetade programmet upprätta och före utgången
av september 1931 till utredningsmännen avlämna förslag till
byggnad för ett marin- och sjöfartsmuseum, förlagd till norra stranden
av Djurgårdsbrunnsviken mellan Källhagen och f. d. livregementets dragoners
kasernområde.

Enligt det uppställda byggnadsprogrammet skulle förslaget vara en
idéskiss, dock tillräckligt utförlig att medgiva en approximativ kostnadsberäkning,
samt omfatta

1) en situationsplan i skala 1:400 — sedermera medgavs alternativt användandet
av skalan 1:800 — över visst område, räknat från och med stallbyggnaderna
på kasernområdet, vilka ifrågasatts komma till användning
för ett tekniskt museum, till och med »Planetariet» samt till angränsande
gator och strandkvarter,

2) planer i skala 1:200,

3) erforderliga fasader jämte sektioner i skala 1:200,

4) ett perspektiv,

5) en kortfattad beskrivning.

Beträffande museibyggnadens förläggning uttalades i programmet,
att densamma vore avsedd att uppföras inom visst angivet område.
Det skulle beaktas, att byggnaden så förlädes, att den dels finge ett lämpligt
läge i förhållande till terräng och omgivande bebyggelse, dels kunde
tillbyggas, dels ock möjliggjorde uppförandet av en större byggnad för ett
tekniskt museum på den plats, som nu upptoges av kasernstallarna Marin-
och sjöfartsmuseibyggnaden borde ej uppföras på mindre avstånd än
18 meter från angränsande byggnad, »Planetariet» dock undantaget.

Bland programmets bestämmelser om den allmänna planläggningen av
museibyggnaden, vilken skulle innehålla en nyttig golvyta av 3,000 kvadratmeter,
fördelade å två våningar och en eventuell souterrainvåning,
hade framhållits såsom det viktigaste kravet, att möjlighet bereddes till
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. IS!) höft. (Nr 227.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

god belysning och väl proportionerade salar av växlande storlek. För sådant
ändamål borde yttermurarnas fönsterindelning vara möjligast regelbunden,
inre bärande murar undvikas och ersättas med en smäcker pelar
konstruktion, golv- och takytor vara plana och utan indelning inom så
stora sektioner som möjligt samt byggnadens fasta stomme lämna största
rörelsefrihet åt den museala inredningen. Våningshöjden hade angivits
till 3.4 meter i souterrainvåningen samt 4 meter i de båda andra våningarna,
sistnämnda mått dock ökat till 5.5 meter över en golvyta av 270
kvadratmeter, vilket rum erfordrades för de större örlogsfartygsmodellerna
samt skonerten Amphions akterspegel, som nu förvaras å flottans varv
i Stockholm. Därjämte hade omnämnts det av Knut och Alice Wallen
bergs stiftelse för dess donation uppställda villkoret, att museibyggnaden
icke finge uppföras i funktionalistisk stil.

Slutligen hade stipulerats, att alla inkommande förslag skulle bliva statens
egendom.

På begäran av arkitekterna, vilka mottagit uppdraget, hade utredningsmännen
sedermera medgivit, att tiden för dess fullgörande utsträcktes till
den 15 oktober 1931, då förslagen hade avlämnats. I enlighet med av utredningsmännen
under hand uttalad önskan hade förslagen varit anonyma
och åtföljda av namnsedlar. Samma dag hade förslagen överlämnats för
granskning till professorn C. G. Bergsten, vilken av utredningsmännen,
efter samråd med byggnadsstyrelsens chef, utsetts till granskningsman.

Med skrivelse den 11 november 1931 hade professorn Bergsten återställt
de tre förslagen jämte obrutna namnsedlar samt överlämnat utlåtande
över förslagen ävensom inom byggnadsstyrelsen verkställda kostnadsberäkningar.

Vid namnsedlarnas öppnande av utredningsmännen hade det visat sig,
att det med »Galejan» märkta förslaget uppgjorts av byggnadsrådet
Hjorth samt de båda med ankare betecknade av arkitekten Johansson
(vinkelbyggnaden) och professorn Östberg (den bågformade byggnaden).

Utredningsmännen lämna sedermera en kortfattad redogörelse för
byggnadsförslagen och professorn Bergstens utlåtande över desamma
samt anföra härutinnan följande:

Byggnads- »Byggnadsrådet Hjortås förslag upptager i nära anslutning till
ridet Hjorths programmets anvisningar en byggnad med en nyttig golvyta av något
förslag. över 3 qqq kvadratmeter i tre etager — souterrainvåning, bottenvåning och
övre våning — samt företer en mycket koncentrerad planlösning med en
huvudtrappa förlagd till byggnadens mitt. I souterrainvåningen är endast
den ena hälften planerad för utställning av föremål, medan till den
andra förlagts expeditionslokaler, vaktmästarbostad m. m. Salen för de
större fartygsmodellerna har inrymts i övre våningen, och har erforderlig
höjd vunnits genom att här höja taket på vindsutrymmets bekostnad.
Förslagsställaren har förlagt byggnaden omedelbart väster om f. d. livregementets
dragoners kasernområde parallellt med det i områdets västliga
gräns uppförda ridhuset och med exakt samma längd som det sist -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

nämnda. En framtida tillbyggnad tänkes anknuten till byggnadens norra
ändparti. Kostnaderna för förslagets utförande liava beräknats till

925.000 kronor, varav 70,000 kronor för terrasserings- oell vägarbeten samt
för planering och plantering kring byggnaden.

Professorn Bergsten uttalar, att genom den föreslagna förläggningen av
byggnaden denna bomme i god kontakt med byggnaderna på kasernområdet
och Ladugårdsgärdet bleve mera öppet mot den öppna platsen (festplatsen)
å det forna utställningsområdet och Djurgårdsbrunnsviken än i
de båda andra tävlingsförslagen. Enligt hans mening ägde byggnaden
monumentalitet, varjämte dess exteriör kännetecknades av saklighet och
goda proportioner och hade en för uppgiften väl lämpad karaktär med
hänsyn såväl till det ändamål byggnaden hade att fylla som ock den terräng,
i vilken byggnaden vore avsedd att uppföras. Byggnadens planlösning
utmärkte sig för klarhet och cirkulationen för publiken vore tillfredsställande
ordnad. Utställningssalarna bleve mycket rikligt belysta
från stora fönster i byggnadens samtliga fasader. Häremot anmärker
professorn Bergsten, att belysningen för uppställning av museiföremålen
nog komme att medföra föga omväxlingsmöjligheter, varför den museala
anordningen i detta museum lätt kunde komma att i viss mån verka enformig
och tröttande. I salen för fartygsmodellerna vore det problematiskt
huru belysningen kunde ordnas, enär modellerna krävde en lugn
bakgrund oell icke borde ses emot med fönster uppdelade väggar.

Arkitekten Cyrillus Johanssons förslag innefattar en huvudbyggnad
i två våningar, bottenvåning och övre våning, förlagd parallellt
med strandlinjen mot Djurgårdsbrunnsviken och en »örlogshall» för de
större fartygsmodellerna i en flygel vinkelrätt mot huvudbyggnaden, så
att de båda byggnadsdelarna på två sidor omsluta en museigård, vars
norra sida tänkes begränsad av ett lågt galjonsgalleri, medan dess östra
sida är reserverad för framtida tillbyggnad. Komplexet innehåller något
mera än 3,200 kvadratmeter nyttig golvyta och är avsett att ligga intill
Kavallerivägen (landsvägen från diplomatstaden förbi kasernområdet)
och omedelbart väster örn kasernområdet. De båda byggnadsdelarna äro
relativt låga. Förslagets utförande har beräknats draga en kostnad av

1.020.000 kronor, varav 75,000 kronor belöpa sig på utvändiga terrasseringsoch
vägarbeten samt planering och plantering kring byggnaden.

Professorn Bergsten finner förslagets planutbildning med en huvudlänga
mot vattnet och i vinkel mot denna en flygel i riktning mot Kavallerivägen
i och för sig vara en god och tilltalande lösning av den föreliggande
uppgiften, men anser museigårdens läge bakom huvudbyggnaden
knappast tilltalande. Gentemot museibyggnadens placering kunde
anmärkas, att byggnaden skulle komma att skilja Ladugårdsgärdet från
Djurgårdsbrunnsviken. Utsikten från Gärdet över Brunnsviken vore
emellertid givetvis av sådant värde, att man icke utan tvingande skäl
skulle bygga för denna. Byggnadens exteriör kunde trots obestridliga
arkitektoniska förtjänster ej betecknas såsom lycklig för platsen. Förslagsställaren
hade tydligen eftersträvat en viss monumentalitet i fasadverkan
och därvid lagt för stor vikt vid den samlade verkan av en obruten
1''asadyta, vilket skett på bekostnad av en naturlig placering av fönstren.
Detta såväl som den föreslagna takformen gjorde, att byggnaden ej

Protessorn

Bergstens

utlåtande.

Arkitekten

Johanssons

förslai).

Professorn

Bergstens

utlåtande.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 227.

F rofessorn
Östbergs
brsiag.

Professorn

Bergstens

utlåtande.

rätt väl ginge samman med den enkelhet i uttrycksmedlen och osökta gestaltning,
som man gärna ville finna vid bebyggelsen av djurgårdsmark.
Planutrymmet vore väl tillvarataget med lämpligt iörlagd entré, från vilken
publiken lätt fördelade sig på de olika museiavdelningarna, som vore
väl ordnade och med goda cirkulationsmöjligheter. Förläggningen av örlogshallen
vore särskilt tilltalande. Den här föreslagna, ensidiga, högt
placerade sidbelysningen vore mycket lämplig. Belysningen av utställningsrummen
i bottenvåningen hade ordnats med lågt — på ett avstånd
av 0.5 meter över golvet och 1 meter från takets underkant -— sittande
fönster, vilket av flera skäl knappast kunde anses riktigt lämpligt för utställningssalar
av detta slag. I den övre våningen vore fönstren placerade
i ytterväggens överkant utefter hela väggen, omkring 3 meter över
golv, vilken anordning säkerligen komme att verka tröttande och beklämmande,
då den ej gåve besökaren möjlighet att under rundvandringen understundom
blicka ut i omgivningarna. Expeditionslokalerna och vaktmästarbostaden
vore väl förlagda i bottenvåningen i huvudbyggnaden.

Professorn Östberg har skisserat en byggnad med inåtböjd fasad
av 1700-talskaraktär och uppförd i två våningar — bottenvåning och
övre våning — med en sal för de större fartygsmodellerna, »Amphionsalen»,
sträckande sig genom båda våningarna. I källaren äro verkstad,
magasin, pann- och kölrum med flera dylika utrymmen förlagda. Byggnaden,
som giver en nyttig golvyta av omkring 4,650 kvadratmeter, omsluter
två långsträckta centralgårdar, skilda från varandra genom byggnadens
kupolförsedda mittparti, som förutom den nyssnämnda Amphionsalen
innehåller vestibul, trappor och en rund utställningssal under kupolen.
I byggnadens båda ändpartier finnas öppna loggior. Förslagsställaren
har förlagt byggnaden ungefärligen på den tomt, som utredningsmännen
avsett för museibyggnaden, i snedställning i förhållande till
byggnaderna på kasernområdet. Den beräknade kostnaden för förslagets
ut lör ande utgör 1,255,000 kronor, varav 45,000 kronor komma på väg-, planerings-
och planteringsarbeten m. m.

Byggnadens förläggning i snedställning i förhållande till kasernområdets
stallbyggnader anser professorn Bergsten vara av intresse. Härigenom
komme byggnaden att i någon mån minska öppenheten mot Ladugårdsgärdet,
vilken omständighet dock betydde mindre, då insynen från
Gärdet vore mera betydelsefull från den mer västligt belägna delen av
Gärdet. Genom snedvridningen liksom vände sig fasaden på ett inbjudande
sätt mot vattenbassängen, varjämte läget i stadsbilden i relation
till det på andra sidan vattnet belägna Nordiska museet liksom säkrades.
Byggnaden hade å andra sidan genom sin snedställning frigjorts från kasernstallarnas
komplex, vilket emellertid, då det här gällde två baksidor,
ej finge tillmätas för stor betydelse.

Förslagsställaren hade synbarligen strävat efter att giva byggnaden en
sådan utsträckning i fasad, att densamma täckte de bakomliggande byggnaderna
å kasernområdet. Härigenom hade han uppnått en mäktighet i
byggnadens massverkan, som kanske kunde vara berättigad med hänsyn
till dess pendangställning till Nordiska museet, varigenom dessa båda
byggnadsverk på ett imponerande sätt behärskade vattnet och parklandskapet,
som omramade detta. Huruvida det vore nödvändigt att tillgripa
så kraftiga uttrycksmedel kunde med fog ifrågasättas. Landskapets

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

spröda och ömtåliga karaktär kanske helst fordrade, att den nya museibyggnaden
ikläddes en möjligast blygsam attityd.

Byggnadens planutbildning vore mycket ståtlig med en cirkeliormad
vestibul, dubblerade huvudtrappor och rätt fram Amphionsalen, som ginge
genom båda våningarna, samt på ömse sidor örn denna mittaxel museisalarna,
förlagda omkring två helt kringbyggda centralgårdar, det hela
planlagt med mycket goda cirkulationsmöjligheter.

Belysningen av Amphionsalen med högt sittande fönster vore god, ehuruväl
besökaren vid inträdet torde komma att besväras av de å fondväggen
placerade fönstren. De övriga utställningssalarna vore belysta från
två sidor, dels från glest i fasaden sittande fönster — i övre våningen med
ordinär bröstning, i undre våningen lågt placerade — dels från å motsatta
vägg mot gård tätt sittande fönster placerade i väggens överkant. Den
väsentliga belysningen av salarna torde därför böra påräknas genom
gårdsfönstren, vilket skulle göra belysningen i bottenvåningen väl knapp,
då infallsvinkeln för ljuset på grund av gårdsbredden ej uppginge till
fulla 45°. I förslagsställarens beskrivning angåves gårdarna som ett utvidgningsled
för museet, varvid dessa skulle övertäckas med glasbetong.
Härav kunde befaras, att belysningen i salarna bleve otillräcklig.

Byggnadens exteriör — med bortseende från ovan anförda reservationer
— utvisade slutligen en vackert proportionerad, området dominerande
byggnad med god karaktär, ansluten till 1700-talets stilepok, som genom
sin måttfullhet i uttryckssättet väl lämpade sig för det område, för
vilket byggnaden vore avsedd.»

I granskningsutlåtandet förklarar professorn Bergsten till sist, att han
funne det med mottot »Galejan» utmärkta förslaget, d. v. s. byggnadsrådet
Hjorths, efter de uppställda programpunkterna vara de övriga förslagen
överlägset samt yttrar bland annat:

»Förslaget, som vad kostnaden beträffar, är det billigaste av de tre förslagen,
innehåller exakt de i programmet begärda golvutrymmena. De
erhållna lokaliteterna äro visserligen ur vissa synpunkter, såsom de till
souterrainvåningen förlagda lokalerna och en viss enformighet i belysningen
av utställningssalarna, underlägsna de båda övriga förslagen, men
lösningen med hänsyn till förslagets prisbillighet, inkomponering å platsen
och exteriörens gestaltning väger över här ovan anmärkta brister, varför
förslaget måste anses vara det av de föreliggande förslagen, som i
första hand bör kunna komma i fråga till vidare utarbetande för ernående
av en slutgiltig lösning av byggnadsfrågan.»

Utredningsmännen uttala sig örn tävlingsförslagen på följande sätt:

»För egen del kunna utredningsmännen icke skatta byggnadsrådet
Hjorths förslag så högt, örn ock detsamma är billigast och i vissa hänseenden
nära ansluter sig till det uppställda byggnadsprogrammet. Det bör
också bemärkas, att förslaget, ehuru billigast, icke skulle utan vissa modifikationer
kunna utföras med till buds stående medel. Dessutom synes
byggnadens exteriör icke stå i god överensstämmelse med det av Wallenbergska
stiftelsen uppställda villkoret, att byggnaden icke uppföres i funktionalistisk
stil.

Mot arkitekten Johanssons förslag har professorn Bergsten, såsom ovan

Professorn
Bergsten
förordar byggnadsrådet

Hjorths
förslag.

Utredningsmännens

omdöme om
förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

anförts, riktat vissa vägande anmärkningar, vilka synas utredningsmännen
berättigade, varför detta förslag icke torde böra komma till utlörande.

Utredningsmännen hava däremot funnit professorn Östbergs förslag särskilt
tilltalande och äga så huvudsakliga förtjänster — jämväl erkända
av professorn Bergsten — att lösningen av byggnadsuppgiften borde ske i
huvudsaklig överensstämmelse därmed. Anslutningen till 1700-talsstil är
särskilt lycklig med tanke på att örlogsflottan under Gustav III upplevde
en ny storhetsperiod och att handelsflottan under 1700-talet förde vår
flagga ut på världshaven. Oförändrat kunde förslaget icke ifrågakomma
på grund av dess för stort tilltagna utrymmen med därav följande högre
kostnader.»

..Professo™ Då en beskärning av byggnadens omfång och kostnader syntes kunna
arbetade för- mec* fördel vidtagas utan att förslagets förtjänster bortfölle, anmodades
slag, som av professorn Östberg att med ledning av vissa av utredningsmännen anmä
rolen ”för- §*vna önskemål verkställa en omarbetning av förslaget,
ordas till I anledning härav framlade professorn Östberg ett den 23 november 1931
utförande, dagtecknat förslag, utgörande en modifiering i enlighet med utredningsmännens
önskemål av det tidigare förslaget, ävensom kostnadsberäkning
utförd av den tjänsteman i byggnadsstyrelsen, som verkställt de förut
omnämnda kostnadsberäkningarna av tävlingsförslagen.

Det nya förslaget innebär i huvudsak endast en minskning av måtten
å den ursprungliga byggnaden och dess utrymmen samt en därigenom
och genom museigårdarnas borttagande och vissa andra förenklingar åvägabragt
minskning av byggnadskostnaderna. Byggnadens längd har sålunda
minskats från 139 till 119 meter och bredden genom gårdarnas borttagande
från 23 till 15 meter samt mittpartiet i förhållande härtill, varigenom
professorn Bergstens anmärkning mot den ursprungliga byggnadens
alltför mäktiga massverkan torde bortfalla. Byggnadens förläggning,
dess exteriör och plandisposition överensstämma i övrigt med den
tidigare byggnaden med undantag för expeditionsrum, vaktmästarbostad
och vissa andra utrymmen, som ej äro avsedda för utställningsändamål.

Byggnaden är uppförd i två våningar med Amphionsalen öppnande sig
mitt för huvudporten och sträckande sig genom båda våningarna. En
rund vestibul med sidoliggande kapprum är tänkt att även kunna utnyttjas
för föreläsningar m. m. och beräknas kunna rymma omkring 150 personer.
Å ömse sidor örn mittpartiet, som är kupolförsett, finnes i såväl
botten- som övre våningen en enda stor utställningskall, vilken avses att
efter de museala rumbildningsbehoven indelas medelst lätt- och skärmväggar.
Den övre våningens hallar få tillgång till sidorus samt överljus
genom takfönster. I övre våningen finnes i mittpartiet ett rum av samma
runda planform som den underliggande vestibulen och täckt med en
halvklotformig takbildning med överljus. Övriga erforderliga nyttiga
lokaler äro fördelade å bottenvåningens norra parti och södra byggnadsdelens
källarvåning. I bottenvåningens entresolerade norra gavelparti
ligga sålunda två expeditionsrum, bibliotek och arkiv samt vaktmästar -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

bostad med ingång från byggnadens baksida, medan en å samma sida
anordnad nedfart leder till verkstad, materialbod, magasin samt kol- och
pannrum. Murpartierna avses att uppföras i tegel med utvändigt slammade
fasader och i puts dragna listverk. Sockel, huvudportens omfattning
och vestibulens kolonner utföras i Gotlands kalksten. Golven bestå
av stålslipat cement utom i vestibul, trapphus och trappor, där de avses
att utföras av kalksten. Invändigt putsas väggar och tak. För
täckning av yttertak är plåt beräknad att komma till användning utom
beträffande kupolen, som täckes med koppar.

Byggnaden innehåller nyttig golvyta av, i källarvåningen, 440 kvadratmeter,
i bottenvåningen, 1,530 kvadratmeter och, i övre våningen, 1,355
kvadratmeter, utgörande sammanlagt 3,325 kvadratmeter.

En framtida utvidgning kan vinnas genom tillbyggnad å byggnadens
baksida.

Kostnadsberäkningen slutar å ett belopp av 800,000 kronor. I detta be- Kostnaderna.
lopp ingå bland annat kostnader för yttre arbeten, bestående av anordnande
av rännstenar samt planering och grusning närmast byggnaden,
med 7,000 kronor, för grundläggningsarbeten med omkring 95,000 kronor,
för ledningsarbeten med 84,000 kronor ävensom för ritningar, kontroll och
administration samt oförutsedda utgifter med 83,000 kronor.

Beträffande byggnadskostnaderna anföra utredningsmännen dessutom:

»Skulle emellertid yttertaket i sin helhet — såsom med hänsyn till
utseendet och varaktigheten synes utredningsmännen önskvärt — täckas
med kopparplåt, ökas byggnadskostnaderna med 15,000 kronor.

Såsom redan ovan berörts, har i anledning av utredningsmännens framställning
rörande upplåtelse av tomt för museibyggnaden fråga väckts
av chefen för östra arméfördelningen örn omläggning av vissa avloppsledningar.
I sitt yttrande i frågan anförde arméfördelningschefen, att
kasernetablissementets avloppsledningar, vilka betjänade det till själva
kasernerna m. fl. byggnader förlagda etnografiska museet jämte en del
bostadslägenheter för dess personal, vore så belägna, att deras huvudutlopp
ginge från en punkt strax norr örn den å kartan bilaga B genom
röda helstreckade linjer betecknade byggnadens nordöstra hörn i sydlig
riktning till Djurgårdsbrunnsviken. Ett 20-tal meter från strandkanten
vore på denna ledning inkopplad en avloppsledning från en byggnad på
kasernområdet söder örn södra stallet. Under 1930 års utställning hade
huvudledningen skadats, sannolikt på grund av sättningar i den på området
verkställda utfyllningen. Det kunde därför enligt arméfördelningschefens
mening antagas, att det, därest en nybyggnad här skulle uppföras,
vore nödvändigt, att de omnämnda avloppsledningarna så omlades,
att de ej berördes härav.

Därest den i professorn Östbergs sista förslag avsedda museibyggnaden
kommer till utförande, vilken ju, såsom redan antytts, intager en del av
samma tomt som den i arméfördelningschefens nyssberörda yttrande omförmälda
tilltänkta byggnaden, skulle huvudledningen i fråga, örn den ej
bleve dessförinnan borttagen, komma att till viss del befinna sig under
den Östbergska byggnaden. Då detta av flera skäl är ogörligt, måste led -

Byggnads tiden.

yttranden
angående
professorn
Östbergs omarbetade

förslag.

Professorn

Bergsten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

ningen flyttas österut närmare kasernområdet. Omläggningsarbetet beräknas
draga en kostnad av högst 10,000 kronor, som alltså böra tilläggas
byggnadskostnaden.

Ben av arméfördelningschefen omnämnda transformatorstationen kan
däremot utan olägenhet kvarstå på sin nuvarande plats.

.Med anledning av arméfördelningscliefens farhåga beträffande den mot
sjön uppbyggda stenbarriärens hållbarhet må nämnas, att den nu ifrågasatta
museibyggnaden, enligt vad utredningsmännen från sakkunnigt
håll inhämtat, icke kommer att utöva något tryck på denna barriär.

Slutligen vilja utredningsmännen framhålla, att byggnadskostnaderna
— med hänsyn till att grundförhållandena å byggnadsplatsen lätteligen
kunna nödvändiggöra mera omfattande grundläggningsarbeten, än i
kostnadsberäkningen för museibyggnaden antagits — kunna undergå en
avsevärd ökning. Utredningsmännen hava genom Skånska cementaktiebolagets
försorg låtit utföra vissa grundborrningar för att örn möjligt få
visshet örn grundens beskaffenhet. Någon säker kännedom härom har
emellertid icke på detta sätt kunnat vinnas, varför utredningsmännen
anse lämpligt, att för vidrigt fall den genom utvidgade grundläggningsarbeten
uppstående kostnadsökningen medtages bland byggnadskostnaderna.
I kostnadsberäkningen har antagits, att byggnaden skulle vila
på betongplattor. Skulle emellertid till följd av mycket dåliga grundförhållanden
betongpålning dessutom krävas, lärer detta medföra en ytterligare
kostnad, högst 60,000 kronor.

Därför böra enligt utredningsmännens mening till den tidigare beräknade
byggnadskostnaden å 800,000 kronor läggas nu angivna kostnader
för helt koppartak, omläggning av vissa avloppsledningar och eventuell
betongpålning, utgörande sammanlagt 85.000 kronor. Sålunda komma de
beräknade kostnaderna för det omarbetade Östbergska förslagets utförande
att sluta å ett belopp av 885,000 kronor.»

Utredningsmännen uttala slutligen såsom sin mening, att en museibyggnad
i huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag bör komma
till stånd genom statens försorg och att det torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen
att ombesörja byggnadens uppförande.

Byggnadens uppförande skulle enligt professorn Östbergs beräkning
draga en tid av omkring ett och ett halvt år.

I sitt av byggnadsstyrelsen överlämnade yttrande angående professorn
Östbergs senaste förslag har professorn Bergsten uttalat, att han vid en
jämförelse mellan detta och byggnadsrådet Hjordis förslag måste beträffande
förläggningen av byggnaden vidhålla, att den av Hjorth föreslagna
okonstlade förläggningen syntes honom vara den naturliga, varigenom
marinmuseibyggnaden på ett fördelaktigt sätt samverkade med bakom
belägna byggnader, vilka med sannolikhet bomme att inrymma ett tekniskt
museum, varvid en viss samhörighet mellan de båda museerna
kunde åstadkommas. Beträffande plananordningen vore Östbergs omarbetade
förslag överlägset Hjorths förslag genom Amphionsalens förläggning.
Vad anginge arkitekturen, hade Östberg ej visat, huru rnuseisalarna
skulle kunna tillföras tillräcklig dagsbelysning, då däremot den -

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 227.

na fråga vore löst med den arkitektur Hjorth föreslagit. En jämförelse
mellan dessa båda förslag hade lett Bergsten till den uppfattningen, att
Hjortlis förslag beträffande såväl situation som arkitektur fortfarande
vore Östbergs överlägset, under det att plandispositionen vore bättre i
Östbergs än i Hjortbs förslag.

Byggnadsstyrelsen, som förklarar sig i huvudsak biträda vad Bergsten
sålunda anfört, framhåller emellertid, att den i Östbergs förslag avsedda
sneda förläggningen av den bågformiga museibyggnaden måste anses innebära
vissa fördelar med hänsyn till att byggnaden härigenom komme,
mer än byggnaderna enligt de andra tävlingsförslagen, att med huvudfasaden
vända sig mot vattnet samt kunde på lämpligt sätt anslutas till
den å sluttningen mot stranden befintliga terrasseringen.

Vad angår byggnadskostnaderna, framhåller byggnadsstyrelsen i likhet
med professorn Bergsten, att den rörande Östbergs modifierade förslag
upprättade kostnadsberäkningen icke vore fullt jämförlig med kostnadsberäkningen
rörande Hjorths förslag med hänsyn till att i förstnämnda
förslag förutsatts ett i flera avseenden enklare utförande av byggnaden,
än vad som angivits i de inom byggnadsstyrelsen upprättade kostnadsberäkningarna
av tävlingsförslagen, varjämte bland annat planeringsarbetena
begränsats starkare, än vad som skett beträffande tävlingsförslagen.
En jämförande kostnadssammanställning med iakttagande av
motsvarande förenklingar och begränsningar i Hjorths förslag visade, att
det sistnämnda, utan någon som helst omarbetning, ställde sig något billigare
än Östbergs modifierade förslag. I varje fall måste till de av utredningsmännen
angivna kostnaderna för sistnämnda förslag läggas ytterligare
52,000 kronor, utgörande kostnader för mattbeläggning i museibyggnaden
och planeringsarbeten i större omfattning, än vad som förutsattes
i förslaget.

Byggnadsstyrelsen meddelar till sist — utan att ytterligare ingå på en
jämförelse mellan Östbergs modifierade förslag och det Hjorthska förslaget
— att Östbergs berörda förslag enligt styrelsens mening i sig självt
ägde så vägande förtjänster, att styrelsen, under förutsättning att förslaget
underkastades omarbetning för åstadkommande av bättre belysningsförhållanden
inom den däri avsedda byggnaden samt för eventuellt
erforderlig minskning av byggnadskostnaderna, ansåge sig kunna tillstyrka
sistnämnda förslag att i huvudsak läggas till grund för det planerade
marin- och sjöfartsmuseet.

Byggnadsrådet Hjort bär, i anledning av byggnadsstyrelsens yttrande
i ärendet, i sin förutnämnda, till handelsdepartementet ingivna skrift
anhållit, att då det föreliggande utredningsmaterialet i byggnadsfrågan
syntes böra bliva föremål för ett mera fullständigt bedömande och principiellt
ställningstagande från byggnadsstyrelsens sida, styrelsen måtte
anmodas avgiva förnyat yttrande.

Byggnads styrelsen.

Byggnadsrådet

Hjorth.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Vitterhets-,
historie- och
antikvitetsakademien

m, fl.

Ujurgårdskommissionen

m. fl.

Kostnader för
samlingarnas
utställande i
den nya
museibyggnaden.

Utrednings männen.

Samtidigt som vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien finner
byggnaden — frånsett belysningsiörhållandena — hava i allt väsentligt
väl disponerade utställningslokaler med möjligheter till omväxlande och
vacker interiörverkan, framställer akademien åtskilliga anmärkningar
mot administrations-, bostads- och andra icke för utställningsändamål avsedda
lokalers förläggning och knapphet. Liknande synpunkter framföras
även av marinförvaltningen och föreståndaren för marinmuseet.
Även utredningsmännen själva hava antytt lämpligheten av att vid
byggnadens utförande vissa förbättringar genomfördes. Akademien
framhåller till sist nödvändigheten av att byggnadsritningarna, innan
de definitivt fastställdes, granskades av musealt sakkunnig myndighet.

Beträffande valet av plats för museibyggnaden har djurgårdskommissionen
förklarat sig icke hava någon direkt erinran att framföra, men
ifrågasätter, att byggnaden placerades något närmare vattnet, vilket vöre
önskligt med hänsyn till en framtida eventuell stadsplaneläggning av
härvarande område. En sådan förflyttning hade professorn Östberg själv
funnit lämplig. Djurgårdskommissionen har vidare berört frågan örn
ordnandet av avlopp från de bostäder och toaletter, som avsåges att inrymmas
i museibyggnaden, och har angivit såsom den i sådant hänseende
bästa anordningen, att avloppet från byggnaden sträcktes till en i närheten
belägen bassäng, där kommissionen hade en pumpanordning, som
överförde kloakvattnet till den.stora huvudledningen över Ladugårdsgärdet
med utmynnande i Stora Värtan. Kommissionen föreslår, att såsom
villkor för upplåtelse av plats för museibyggnaden borde föreskrivas en
dylik anordning av avloppet samt att museet för sådant fall dels bekostade
alla erforderliga ändringar av pumpstationen, som bleve en följd
av inledandet av den nya ledningen, dels i lämplig proportion deltoge i
driftkostnaderna för pumpstationen.

Under sådana villkor tillstyrker djurgårdskommissionen, att plats för
museet upplåtes i enlighet med professorn Östbergs av utredningsmännen
tillstyrkta museibyggnadsförslag.

Ej heller riksmarskalksämbetet, arméförvaltningens fortifikationsdepartement
eller chefen för östra arméfördelningen har något att erinra
mot en dylik upplåtelse.

Rörande vissa engångskostnader för samlingarnas utställande i den
nya museibyggnaden hava utredningsmännen uttalat:

»Med den nya museibyggnadens tagande i bruk bliva givetvis vissa
kostnader förknippade. Ehuru i de båda nuvarande museerna befintliga
montrer avses att komma till användning i den nya byggnaden, måste
man räkna med ytterligare anskaffning. De båda museiföreståndarna
hava beräknat kostnaderna härför till omkring 9,000 kronor. Kostnaderna
för erforderlig elektrisk armatur torde kunna anslås till omkring 10,000
kronor och för viss inredning i museet, däri inräknat anordningar för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

utställningshallarnas uppdelande i lämpliga museirum eller avdelningar,
samt möbelinköp för expeditionsrum, bibliotek och arkiv, till omkring
6,000 kronor. För inflyttningen i museet böra enligt de båda museiföreståndarnas
beräkningar avses 5,000 kronor.

Samtliga kostnader för samlingarnas utställande i den nya museibyggnaden
torde sålunda uppgå till omkring 30,000 kronor.»

Häremot framhåller vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, att
•dessa kostnader föreföll e att vara mycket knappt beräknade.

Utredningsmännen hava ifråga örn medel till byggnadskostnaderna och
samlingarnas utställande avgivit följande förslag:

»För täckande av byggnadskostnaderna böra i första hand den av Knut
och Alice Wallenbergs stiftelse erbjudna gåvan å 800,000 kronor komma
till användning, sedan denna av Kungl. Majit emottagits. Enligt vad
stiftelsen meddelar i sin ovannämnda skrivelse äger utbetalningen av beloppet
rum, i den mån museibyggnadens uppförande fortskrider.

Men utredningsmännen hålla därjämte före, att de båda byggnadsfonderna
— såväl den av lotterimedel uppkomna, av statskontoret förvaltade
fonden för uppförande av en museibyggnad för statens sjökrigshistoriska
samlingar som ock den Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i
Stockholm tillhöriga byggnadsfonden å 12,000 kronor — även böra tagas
i anspråk för samma ändamål.

Den förut omförmälda promemorian av den 24 oktober 1930, som varit
framlagd för Wallenbergska stiftelsens styrelse, avser preliminär kostnadsberäkning
för en gemensam museibyggnad för statens sjökrigshistoriska
samlingar och sjöfartsmuseiföreningen tillhöriga samlingar enligt
förutnämnda två alternativ. I promemorian angives, att båda fonderna
stå till förfogande för museibyggnadens uppförande. Det alternativ, som
avsåg en museibyggnad med 3,000 kvadratmeters golvyta, krävde enligt
beräkningarna, utöver de båda byggnadsfonderna, 793,000 kronor eller avrundat
800.000 kronor. Då Wallenbergska stiftelsen fixerat donationen
till sistnämnda belopp, synes förutsättningen få anses hava varit, att
även fonderna skulle användas till byggnadskostnadernas bestridande.

Med anledning av att utredningsmännen under hänvisning till nu anförda
omständigheter anhöllo om meddelande örn sjöfartsmuseiföreningens
uppfattning i saken, har föreningen i skrivelse den 4 januari 1932
förklarat, att den enhälligt beslutat att ställa sin byggnadsfond, placerad
i Göteborgs stads 5 procents obligationer å nominellt 12.000 kronor,
till förfogande såsom bidrag till täckande av kostnaderna för uppförande
av den museibyggnad, som kunde bliva en följd av Knut och Alice Wallenbergs
stiftelses donation, ''allt. i överensstämmelse med föreningens
skrivelse till utredningsmännen i juni 1931, vilket härmed bekräftas’.

Kungl. Majit torde böra vidtaga en liknande disposition beträffande
den åt statskontorets vård anförtrodda byggnadsfonden. Av denna fond,
vars kapitalbelopp ursprungligen utgjorde 100.000 kronor, hava, såsom
ovan nämnts, 5.000 kronor med Kungl. Majits medgivande av utredningsmännen
använts till byggnadstävlingen och 95,000 kronor av statskontoret
gjorts räntebärande sedan omkring mitten av juli 1931 till en effektiv
ränta av något över 4 procent. Tages denna fond i anspråk först
sedan övriga disponibla medel förbrukats, torde man kunna räkna med

Vitterhets-,
historie- och
antikvitetsakademien.

Medel till
byggnadskostnaderna

och samlingarnas
utställande.

Utrednings männen.

Statskontoret.

Museiinstitu tionen.

Utrednings männen.

Provisorisk

organisation.

28 Kungl. Martts proposition Nr 227.

en kapitalökning av minst 8,000 kronor, då dessförinnan minst två års
ränta lärer hava lagts till fondens kapital. Kungl. Marits beslut i ärendet
torde jämväl böra innefatta medgivande, att fondmedlen också må
användas till kostnader för samlingarnas flyttning och ordnande.

Utredningsmännen beräkna, att på detta sätt sammanlagt minst 915,000
kronor skola kunna disponeras för byggnadens uppförande och museets
ordnande.

En sammanställning av ovan angivna kostnader och tillgängliga medel
utvisar följande:

Omkostnader.

Byggnadskostnader enligt kostnadsberäkning ............ kronor 800,000

Ytterligare byggnadskostnader för helt koppartak, omläggning
av ledning och eventuell pålning ............ » 85,000

Elektrisk armatur, montrer m. m. samt flyttningskostnader
.......................................... » 30,000

Summa kronor 915,000.

Tillgängliga medel.

Wallenbergska stiftelsens donation ...................... kronor 800,000

Sjöfartsmuseiföreningens byggnadsfond .................. » 12,000

Fonderade lotterimedel .................................. » 95,000

Beräknad ränteinkomst .................................. » 8,000

Summa kronor 915,000.

Följaktligen lära inga anspråk på statens ekonomiska medverkan för
ifrågavarande ändamål komma att göras gällande.»

Statskontoret har uttalat såsom självfallet, att den av ämbetsverket förvaltade
lotterimedelsfonden borde få disponeras för ifrågavarande byggnadsföretag.

Utredningsmännen övergå därefter till en redogörelse för huru den nya
statliga museiinstitution, som skulle bliva en följd av emottagandet av den
Wallenbergska stiftelsens donation, borde organiseras, i samband varmed
utredning verkställts örn kostnaderna för organisationen.

Utredningsmännen framhålla till en början, att det icke kunde anses
ändamålsenligt att omedelbart giva den nya museiinstitutionen en definitiv
organisation, utan borde densamma tills vidare erhålla allenast
provisorisk karaktär. Härför talade särskilt svårigheten att på detta stadium
med visshet bedöma institutionens behov av personal med olika kvalifikationer.
Vid sitt övervägande av personalbehovet hade utredningsmännen
ansett, att tillbörlig hänsyn borde tagas till personalen vid de
båda museer, vilka skulle ingå i den nya institutionen. Det vore också
uppenbart, att särskilt arbetet med museets organiserande samt samlingarnas
utställande i de nya lokalerna krävde intim förtrogenhet med båda
de nuvarande museerna och deras föremålsbestånd. Detta arbete innebure
givetvis åtskilliga speciella uppgifter vid sidan av det löpande mu -

Kungl. May.ts proposition Nr 227.

seiarbetet och måste därför ställa större fordringar på arbetskrafternas
omfattning än enbart det sistnämnda. Det vore därför icke osannolikt,
att det permanenta personalbehovet kunde bliva ett annat. Uppförande
av museiinstitutionen tillsvidare på extra stat måste därför anses ändamålsenligt.
Sedan museet ägt bestånd under erforderlig tid och erfarenhet
vunnits örn organisationens lämplighet, borde frågan örn personalens
uppförande på ordinarie stat upptagas.

Såsom benämning å det nya museet föreslå utredningsmännen marinoch
sjöfartsmuseum.

Dess ändamål skulle enligt utredningsmännen vara att hos vårt folk
väcka och underhålla intresset för och kunskapen örn såväl örlogs- som
handelsflottan och dessas verksamhet i försvarets och samfärdselns tjänst
samt att i sådant syfte sammanbringa, vårda och hålla för allmänheten
tillgängliga fartygsmodeller och andra föremål, som vore ägnade att belysa
bådas utveckling och betydelse.

Museet skulle bestå av två skilda avdelningar:

marinavdelningen, omfattande nuvarande marinmuseum jämte i detsamma
befintliga depositioner ävensom de övriga statens sjökrigshistoriska
samlingar i Stockholm tillhörande föremål, som ansåges böra införlivas
med museet,

sjöfartsavdelningen, omfattande de Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum
i Stockholm tillhörande samlingar, som föreningen förklarat sig
villig att såsom gåva överlämna till staten, samt eventuellt hos föreningen
deponerade föremål.

För sådana grenar av de båda avdelningarnas verksamhet, som vore
tämligen likartade, skulle föremålen sammanföras till gemensam utställning.

Till museet skulle jämväl höra bibliotek och arkiv.

Beträffande museets ställning inom administrationen anföra utredningsmännen: »Statens

sjökrigshistoriska samlingar äro, såsom ovan berörts, underställda
försvarsdepartementet. Detta har varit betingat av det historiska
förhållande, att samlingarna tillhöra flottan och stå under marinförvaltningens
inseende. De delar av samlingarna, som nu skola införlivas med
marin- och sjöfartsmuseet såsom en avdelning av detsamma, komma därmed
att avskiljas från flottan och överföras till en annan statsinstitution
med sin särskilda styrelse. I och med detta bortfaller således det nyssnämnda
skälet för försvarsdepartementet att taga befattning med dessa
delar av de ifrågavarande samlingarna.

Då det gällt för utredningsmännen att taga ställning till spörsmålet örn
vilket statsdepartement marin- och sjöfartsmuseet skall tillhöra, hava
utredningsmännen — utom vad nyss anförts -— beaktat, dels att försvarsdepartementets
befattning med de sjökrigshistoriska samlingarna torde
hava varit mindre betydande, dels att departementet har talrika, makt -

Benämning,
ändamål och
omfattning.

Ställning inom
administrationen.

Kungl. Majlis proposition Nr 227.

Styrelse.

Personal.

påliggande och arbetskrävande uppgifter av annan karaktär. Under sådana
förhållanden och då det måste anses mindre lämpligt att belasta
fjärde huvudtiteln med utgifter av ifrågavarande art har det synts utredningsmännen
uteslutet att förlägga marin- och sjöfartsmuseet under
försvarsdepartementet. Ett ytterligare skäl mot en sådan förläggning är
att jämväl en handelsmarinavdelning skall ingå i det nya museet. Institutionens
inordnande under handelsdepartementet synes fördenskull
avgjort vara att föredraga.

Utredningsmännen förorda alltså, att marin- och sjöfartsmuseet skall
tillhöra handelsdepartementet.»

I spetsen för museet hava utredningsmännen tänkt sig en styrelse av
fem personer samt såsom dess uppgift angivit, att densamma skulle leda
museets verksamhet och avväga de håda museiavdelningarnas krav och
intressen i förhållande till varandra och till museet i dess helhet. I styrelsen
borde därför finnas företrädare såväl för museiteknisk sakkunskap
som för kännedom örn och intresse för museets båda verksamhetsgrenar.
Då museet till sin art skulle komma att stå statens historiska museum
nära och det därför syntes önskvärt, att likartade museala principer bleve
tillämpade för dem båda, funne sig utredningsmännen höra föreslå, att
riksantikvarien skulle vara självskriven ledamot av styrelsen. De fyra
ledamöterna borde representera två örlogsmarinen och två handelssjöfarten
samt utses av Kungl. Majit, de båda förstnämnda efter förslag av
marinförvaltningen och de övriga efter förslag av Föreningen Sveriges
sjöfartsmuseum i Stockholm. Kungl. Majit skulle tillika förordna en av
styrelsens ledamöter att vara ordförande. Styrelsen borde inom sig välja
kassaförvaltare.

Ordförande- och ledamotskap i styrelsen borde hava karaktären av hedersuppdrag
och följaktligen vara oavlönade.

I fråga örn den nya museiinstitutionens personalbehov anföra utredningsmännen,
att de håda museiavdelningarna företedde en karaktärsolikhet,
som krävde insikter på delvis skilda områden. Man kunde därför
icke alltid räkna med att dylika insikter liksom den intima förtrogenhet
med de håda nuvarande museerna, som utredningsmännen ansett erforderlig,
skulle finnas förenade hos en och samma person. Med hänsyn
härtill och till omfattningen av organisationsarbetet vore det lämpligt,
att vid vardera avdelningen åtminstone tillsvidare anställdes en särskild
befattningshavare såsom avdelningsföreståndare.

Dessutom erfordrades en förste vaktmästare och en vaktmästare.

Förordnande såsom avdelningsföreståndare skulle meddelas av Kungl.
Majit efter förslag av museistyrelsen och förordnande såsom förste vaktmästare
eller vaktmästare av styrelsen efter hörande av vederbörande
avdelningsföreståndare.

Kungl. May.ts proposition Nr 227.

Därefter lämnas en redogörelse för de uppgifter, som enligt utredningsmännens
mening skulle tillkomma styrelsen och de olika befattningshavarne.
Av denna framgår, att styrelsen i huvudsak skulle fylla en museichefs
åligganden, medan avdelningsföreståndarne tilldelats uppgifter motsvarande
intendenternas vid nationalmuseum.

Utredningsmännen föreslå därjämte, att avdelningsföreståndare skall
vara skyldig enligt styrelsens bestämmande under den andre avdelningsföreståndarens
semester ävensom vid annan ledighet eller förfall för
denne av kortare varaktighet utan särskild ersättning bestrida dennes
befattning.

Den av avdelningsföreståndarne, åt vilken styrelsen uppdragit sådant,
skulle slutligen åligga att föra protokollet vid museistyrelsens sammanträden
ävensom att ombesörja vissa museet i dess helhet avseende bestyr,
såsom att hava allmänt överinseende över museets lokaler, särskilt övervaka
dessas renhållning, uppvärmning och tillbörliga säkerhet mot inbrott
och eldfara, till styrelsen inlämna förslag örn uppköp av bränsle,
bohagsting och dylikt samt tillse, att samlingarna på fastställda tider
hölles tillgängliga för allmänheten, ävensom i samråd med den andre avdelningsföreståndaren
ordna därvid behövlig bevakning och tillsyn.

Utredningsmännen erinra örn att avdelningsföreståndare (intendent) vid
nationalmuseum eller vid statens historiska museum åtnjuter lön i lönegrad
26 i avdelning B av den löneplan, som finnes intagen i 9 § kungörelsen
den 6 juni 1925 (nr 270) angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
men uttala emellertid såsom sin mening, att nämnda befattningar beträffande
såväl innehavarnes kompetens som det med befattningarna förenade
arbetets beskaffenhet och omfattning måste anses mera krävande än
föreståndarbefattningarna vid marin- och sjöfartsmuseum. Med hänsyn
härtill borde sistnämnda befattningar i lönehänseende icke jämställas
med berörda intendentstjänster, utan en något lägre avlöning härvidlag
vara skälig. Utredningsmännen ville för sin del förorda, att avdelningsföreståndarbefattning
vid marin- och sjöfartsmuseum hänfördes till lönegrad
B 24 och att innehavare av sådan befattning således skulle åtnjuta
begynnelseavlöning enligt närmast lägre löneklass, varom stadgas
i 33 § kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Emellertid syntes som föreståndare å marinavdelningen med fördel
kunna, såsom dittills vid vården av de sjökrigshistoriska samlingarna,
användas en pensionerad sjöofficer eller mariningenjör. Erfarenheten
hade visat, att bland dessa i allmänhet funnes någon person med de kunskaper
och det intresse för ifrågavarande uppgift, som satte honom i

Styrelsens och
personalens
åligganden.

Personalens

avlöning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

stånd att väl fylla en sådan avdelningsföreståndares åligganden. Träffades,
såsom utredningsmännen ville förorda, en sådan anordning, erfordrades
för avlönandet av föreståndarbefattningen å marinavdelningen
endast ett skäligt arvode utöver vederbörandes pension eller lön å övergångsstat.
Blott för det undantagsfall, att denna föreståndarbefattning
måste besättas på annat än nu föreslaget sätt, behövde således full avlöning
utgå.

Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjöte avlöning enligt lönegrad
7 respektive 5 i löneplanen B i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen. Begynnelseavlöningen utginge efter 7:e respektive
5:e löneklassen med ett belopp, som enligt den för Stockholm gällande
dyrortsgruppen utgjorde 2,832 respektive 2,520 kronor för år.

Då emellertid för dessa befattningshavare såsom avlönade från extra
anslag komme att gälla föreskrifterna i 34 § kungörelsen med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare, skulle förste vaktmästaren
kunna placeras i 5:e löneklassen och vaktmästaren i 3:e löneklassen
enligt den i nyssnämnda avlöningsbestämmelser intagna löneplanen
med en för Stockholm utgående avlöning av 2,520 respektive 2,208 kronor
för år. En dylik begynnelseavlöning syntes utredningsmännen alltför
knapp, vadan avlöningen borde få utgå efter lägst 6:e respektive 4:e
löneklassen, d. v. s. en löneklass lägre än för motsvarande ordinarie befattningshavare,
även örn de personer, som kunde komma att förordnas,
icke genom tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring kunde placeras i
lägst sistnämnda löneklasser. Utredningsmännen ville därför föreslå,
att i samband med fastställande av lönegrad tillika föreskreves, att avlöningen
till förste vaktmästaren skulle utgå efter lägst 6:e löneklassen
och till vaktmästaren efter lägst 4:e löneklassen.

Museets personal borde alltså bestå av befattningshavare till det antal,
i den lönegrad och med den begynnelseavlöning, som framginge av föl -

jande tabell:

Begynnelseav Befattning

Lönegrad lening å

extra stat

1 föreståndare för marinavdelningen ............................ B 24 7,212

1 föreståndare för sjöfartsavdelningen ............................ B 24 7,212

1 förste vaktmästare........................................................... B 7 2,676

1 vaktmästare........................................................................ B 5 2,364

Summa kronor 19,464

Emellertid komme i regel icke full avlöning att behöva utbetalas å museets
stat till föreståndaren för marinavdelningen utan endast ett skäligt
arvode. Detta borde utgöra 3,600 kronor. Vidare bleve förste vaktmästaren,
för vilken tjänstebostad jämte värme och lyse bereddes i museibyggnaden,
skyldig härför erlägga ersättning, vilken borde bestämmas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

till 700 kronor. Museets avlöningskostnader minskades alltså med dels
skillnaden, 3,612 kronor, mellan den för föreståndaren för marinavdelningen
upptagna begynnelseavlöningen och förutnämnda arvode, dels nyssnämnda
700 kronor. I själva verket slutade sålunda den föreslagna avlöningsstaten
å ett belopp av allenast 15,152 kronor.

Vad angår övriga omkostnader för museet, hava utredningsmännen övriga omföreslagit,
att förste vaktmästaren för sitt bestyr med värmeledningen, kostnaderportvaktsgöromålen
och tillsynen av städningen skulle åtnjuta en särskild
ersättning av 700 kronor. För samlingarnas bevakning under besökstiden
å sön- och helgdagar krävdes två tillfälliga biträden, vartdera
med beräknad ersättning av 1 krona 25 öre per timme, förslagsvis G00
kronor årligen. Eventuell ersättning till biljettförsäljare avsåges utgå
av influtna garderobs- och inträdesavgifter. För städning beräknades en
årlig kostnad av 2,400 kronor. Härtill komme kostnaderna för mera omfattande
rengöring av museilokalerna en eller annan gång årligen och
övrig inre renhållning, sammanlagt 500 kronor. Årskostnaderna för
bränsle beräknades uppgå till högst 4,000 kronor samt för lyse till 900
kronor. För samlingarnas underhåll och förkovran samt för expenser
och tryckning m. m. ansåge utredningsmännen ett årligt belopp av 9,500
kronor vara erforderligt. Årliga kostnaderna för museibyggnadens underhåll
beräknades utgöra cirka 4,000 kronor. Dessa underhållskostnader
ävensom kostnaderna för den yttre renhållningen och vattenförbrukning,
tillsammans 500 kronor, borde icke belasta museets stat, utan bestridas av
medel, ställda till byggnadsstyrelsens förfogande för sådant ändamål.

Avlönings- och omkostnadsstaterna för marin- och sjöfartsmuseet skulle Avlönings- och

alltså enligt utredningsmännens förslag få följande utseende: omkostnads staterna.

Avlöning sstat.

Avlöningar, extra förslagsanslag ................................................ kronor 15,152

Omkostnadsstat.

Arvode för bestridande av portvaktsgöromål m. m. samt ersättning
till tillfälliga biträden, extra anslag............ 1,300

Bränsle, lyse, inre renhållning m. m., extra förslagsanslag
................................................................................ 7,800

Samlingarnas underhåll och förkovran samt expenser
och tryckning m. m., extra reservationsanslag ........ 9,500 » 18 600

Summa kronor 33,752

Därtill komme å byggnadsstyrelsens stat kostnader för byggnadens
underhåll samt för yttre renhållning och vattenförbrukning
................................................................................... » 4,500

Summa kronor 38,252

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 189 haft. (Nr 227).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Tiden för
organisationens
genomförande.

Reservationer.

Museets ställning
inom
administrationen.

Inkomsterna från försäljningen av garderobs- och inträdesbiljetter
borde få av museistyrelsen — utom, såsom förut nämnts, till ersättning
åt biljettförsäljare — även i övrigt användas för museets verksamhet
liksom jämväl inkomsterna av försålda vägledningar över samlingarna.

Slutligen föreslå utredningsmännen, att styrelsen för museet torde beredas
tillfälle att träda i verksamhet i sådan tid, att byggnadsstyrelsen
under museibyggnadens planerande och uppförande kunde vid förefallande
behov samråda med densamma samt att museistyrelsen i god tid kunde
förbereda och planlägga samlingarnas utställande i byggnaden.

I och med museibyggnadens fullbordan borde personalen anställas och
medel till dess avlöning och till övriga omkostnader för museet finnas
tillgängliga. Denna tidpunkt skulle — med utgångspunkt från den av
professorn Östberg beräknade byggnadstiden av ett och ett halvt år och
under antagande, att byggnadens uppförande toge sin början under sommaren
1932 — inträffa tidigast omkring årsskiftet 1933—1934. Medel
till den nya museiinstitutionens upprätthållande borde i sådant fall begäras
av 1933 års riksdag för senare hälften av budgetåret 1933/1934.

Två av utredningsmännen hava i olika hänseenden anfört särskilda meningar.
Konteramiralen Schneidler uttalar, att det blivande marin- och
sjöfartsmuseet borde, liksom det nuvarande marinmuseet, vara förlagt
under försvarsdepartementet. Kanslirådet Carlsson föreslår, att de nya
avdelningsföreståndarbefattningarna skulle hänföras till samma lönegrad,
som är bestämd för motsvarande tjänster vid nationalmuseum och statens
historiska museum.

Till motivering av sin särskilda mening har konteramiralen Schneidler
anfört i huvudsak följande.

Det syntes honom vara ett våldförande på traditionen att lösrycka de
på örlogsvarven tillverkade fartygsmodellerna från flottan, dit de naturligen
hörde hemma. Då en del av de sjökrigshistoriska samlingarna alltjämt
komme att finnas på örlogsvarven, skulle det nya museets inordnande
under handelsdepartementet dessutom medföra en splittring av
nämnda samlingar på två skilda statsdepartement. I de sjökrigshistoriska
samlingarna inginge ett stort antal kanoner, varav en del utgjorde
krigsbyte, ävensom torpeder, minor och övriga vapen, vilka föremål
uppenbarligen hörde samman med flottan och försvarsdepartementet och
icke med det departement, som representerade handeln. Den omständigheten
att nämnda föremål, varav många med sekelgamla anor, erhölle
plats i samma byggnad och inordnades under samma organisation
som en närbesläktad samling, sammanbragt under en tid av knappt två
decennier, vore icke tillräcklig anledning för att förstnämnda föremål
skulle utbrytas från sitt flera århundraden gamla sammanhang med flot -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

tan. Då det icke läte sig göra, att en del av det blivande marin- och sjöfartsmuseets
samlingar sorterade under ett statsdepartement och en annan
del under ett annat, borde hela museet sortera under försvarsdepartementet,
ej minst med hänsyn till att den såväl kvalitativt som kvantitativt
förnämsta delen av de samlingar, som avsåges att erhålla plats i
den nya byggnaden, tillhörde flottan. Det borde vidare erinras örn att artillerimuseet,
som alltmer syntes utveckla sig till ett armémuseum, sorterade
under försvarsdepartementet, oaktat ett närbesläktat museeum, livrustkammaren,
funnes, som sorterade under ecklesiastikdepartementet. För
museets inordnande under samma departement som flottan talade slutligen,
att samarbetet skulle väsentligen underlättas mellan museet och örlogsvarven,
där de sjökrigshistoriska samlingarna i övrigt förvarades och där
föremål uppkomme, som i sinom tid borde införlivas med museet.

Rörande sitt förslag att i avlöningshänseende jämställa det nya museets
avdelningsföreståndare med motsvarande befattningshavare vid nationalmuseum
och statens historiska museum har kanslirådet Carlsson
framhållit, bland annat, att det ej funnes fog för att i och för
sig sätta det arbete, som en avdelningsföreståndare vid marin- och sjöfartsmuseet
hade att utföra, i en lägre klass än det motsvarande vid historiska
museet eller nationalmuseum. När ett nytt statsmuseum upprättades,
borde också sörjas för att detsamma erhölle betingelser att nå
samma höga ståndpunkt, som våra andra liknande statsinstitutioner intoge.
Det arbete, som vid nu ifrågavarande museum härför erfordrades
från avdelningsföreståndarnes sida, kunde ej anses mindre krävande i
fråga örn beskaffenhet och omfattning än motsvarande befattningshavares
arbete vid de båda andra nämnda museerna. Härtill komme,
att avdelningsföreståndarne vid marin- och sjöfartsmuseet skulle erhålla
en självständigare och sålunda i viss mån mera maktpåliggande och ansvarsfull
ställning än intendenterna vid berörda museer därigenom, att
de förstnämnda icke skulle komma att över sig hava en särskild, sakkunnig
chef. Även detta förhållande talade för att avdelningsföreståndarne
vid marin- och sjöfartsmuseet i lönehänseende åtminstone ej sattes
lägre än intendenterna vid de andra museerna.

Avdelnings föreståndarnes avlöning.

Mot utredningsmännens förslag i avseende å den nya museiinstitutio- Yttranden
nens inordnande i förvaltningen, dess organisation m. m. hava erinringar
gjorts av flera av de i ärendet hörda myndigheterna. museiinstitu Honett.

Sålunda hava marinförvaltningen, marinmuseets föreståndare och che- Museiinstitufen
för marinstaben icke funnit benämningen »marin- och sjöfartsmuse- ^

um» lämplig, utan hava på anförda skäl föreslagit, de båda förstnämnda omfattning,
»marinmuseum» och marinstabschefen »sjöhistoriska museet». Styrelsen
för Föreningen Sveriges sjöt artsmuseum förklarar sig icke hava något att

Museiinstitutionens
ställning
inom
administrationen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

erinra mot att museets namn fastställdes till »statens sjöhistoriska museum».

Vad angår den nya museiinstitutionens omfattning, uttalar vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien såsom önskvärt, att vid det närmare
fastställandet av det blivande museets verksamhetsområde måtte beaktas,
att lämplig hänsyn toges till sjöfartsmuseet i Göteborg, vilket ju även
hade karaktären av ett centralmuseum för den civila sjöfarten.

Mot museets av utredningsmännens majoritet förordade inordnande under
handelsdepartementet hava gensagor framförts av marinförvaltningen,
marinstabschefen, varvscheferna vid flottans stationer i Stockholm
och Karlskrona samt föreståndaren för marinmuseet, vilka med undantag
av varvschef en i Stockholm ansluta sig till kon teram iralen Schneidlers
reservation och, huvudsakligen på de av denne anförda skäl, tillstyrka
museets förläggande under försvarsdepartementet.

Varvschef en vid flottans station i Stockholm säger sig visserligen för
egen del vara av den åsikten, att museets intressen skulle komma att väl
tillgodoses, vare sig det inordnades under det ena eller det andra departementet,
men då olika åsikter härom yppats vid utredningen, syntes det
honom lämpligt att — då så läte sig göra — välja en utväg, där även skenet
av ett missgynnande av någondera av de institutioner, varav museet
avsåges att bildas, kunde undanröjas. Detta skulle ske genom institutionens
hänförande under ecklesiastikdepartementet, vilken lösning varvschefen
jämväl av andra angivna skäl ansåge lyckligare än något av de
förslag, som av utredningsmännens majoritet eller reservanten förordats.

Utan att göra något yrkande erinrar vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
örn att övriga centrala museer vore ställda under ecklesiastikdepartementet.

Kommerskollegium, som funnit valet böra stå mellan handels- och ecklesiastikdepartementen,
har i likhet med styrelsen för Föreningen Sveriges
sjöfartsmuseum i Stockholm anslutit sig till det av utredningsmännens
majoritet framförda förslaget örn museets förläggning under handelsdepartementet,
men hava båda därjämte förklarat sig icke hava något att
erinra mot att museet, om sistnämnda departement icke skulle ifrågakomma,
inordnades under ecklesiastikdepartementet.

Vid valet mellan de båda alternativen försvars- eller handelsdepartementet
säger sig statskontoret hava funnit de för det senare anförda skälen
mest vägande, men framhåller tillika, att det nya museet även kunde
tänkas inordnat under ecklesiastikdepartementet, dit likartade institutioner
hörde.

Av konteramiralerna Schneidler och Lybeck har under hand till handelsdepartementet
ingivits en promemoria angående organisationen av
museet, för den händelse den av utredningsmännen föreslagna museiorganisationen
icke ansåges böra förläggas under försvarsdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227. 37

Utredningsmännens förslag om en styrelse för museet göres av vitter- Museihets-,
historie- och antikvitetsakademien till föremål för vissa erinringar. 8tyrelsen
Enligt akademiens mening vore det ur principiell synpunkt oriktigt att
till chef för museiinstitutionen sätta en femmannastyrelse sådan som den
föreslagna, liksom en sådan anordning torde visa sig opraktisk. Styrelsens
ansvar och åligganden komme utan tvivel att, särskilt under byggnads-
och installationstiden, bliva mycket omfattande och kräva täta
sammanträden.

Kommerskollegium förklarar sig däremot kunna biträda förslaget örn
en styrelse i spetsen för museet och finner, liksom statskontoret, dess sammansättning
ändamålsenlig.

Vad angår personalen, finner vitterhets-, historie- och antikvitets- Museets pérakademien
kravet på nödig personal alltför litet tillgodosett. Aka- dess

demien framhåller beträffande först de båda avdelningsföreståndarnes mng''
kompetens och löneställning nödvändigheten av att dessa tjänstemän
ägde en beprövad museal erfarenhet och vetenskaplig skicklighet.

I ersättning härför kunde de med skäl göra anspråk på full likställighet
såväl i tjänsteställning som lönehänseende med nationalmuseums intendenter
och statens historiska museums antikvarier, varför akademien
ville föreslå, att föreståndarbefattningarna vid det nya museet hänfördes
till lönegrad B 26. Enligt akademiens mening vore det vidare nödvändigt,
att varje avdelningsföreståndare erhölle amanuensbiträde, varjämte
krävdes en för båda avdelningarna gemensam konservator. Slutligen
erfordrades viss ytterligare bevakningspersonal utöver vad utredningsmännen
i sådant hänseende föreslagit.

Även marinmuseets föreståndare har givit uttryck åt den meningen,
att den av utredningsmännen föreslagna personalen vore väl knappt tillmätt.

Statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd meddela, att
vad utredningsmännen föreslagit örn befattningshavarnas vid museet antal
och deras placering i lönegrad icke givit dem anledning till erinran.
Utredningsmännens förslag örn medgivande av viss högre löneklass för
vaktmästarna ansåge sig lönenämnden icke kunna förorda.

I övrigt har utredningsmännens statförslag med några oväsentliga undantag.
lämnats utan anmärkning.

Slutligen må nämnas, att statskontoret säger sig finna lämpligt och rik- Museiorganisatigt,
att museets organisation tillsvidare erhölle provisorisk karaktär och briska
att museet för närvarande endast uppfördes å extra stat. tär.

Kungl. Majlis proposition Nr 227.

Sammanfattning
av de
ekonomiska
konsekvenserna
för
staten av
emottagandet
av Wallenbergska
stiftelsens
donation.

De ekonomiska konsekvenserna för staten av emottagandet av Wallenbergska
stiftelsens donation sammanfattas av utredningsmännen sålunda:

»Vad först angår museibyggnadens uppförande och samlingarnas ordnande,
medföra dessa åtgärder inga särskilda utgifter för staten. Såsom
statsmedel i egentlig mening torde nämligen icke den under statskontorets
iörvaltning tills vidare stående museibyggnadsfonden kunna betraktas,
vilken emellertid enligt utredningsmännens förslag och beräkningar
skulle komma att för ändamålet helt förbrukas.

Staten upplåter en välbelägen tomt för den nya museibyggnaden, men
mottager såsom gåva en nyuppförd och värdig byggnad tor sitt marinmuseum
och erhåller därjämte möjlighet att för annat ändamål förfoga
över det ännu bättre belägna och värdefullare Nobelparksområdet med
härå befintlig byggnad.

Kostnaderna för vidmakthållande av den nya museibyggnaden samt
för museisamlingarnas vård, underhåll och tillökning ikläder sig staten.
Dessa årskostnader hava ovan beräknats till 38,250 kronor, medan staten
med egentliga statsmedel för närvarande bestrider allenast omkostnaderna
för marinmuseet, uppgående för budgetåret 1930/1931 till 13,760 kronor.
Statens merkostnad för marin- och sjöfartsmuseet bliver sålunda 24 490
kronor. Härvid har helt bortsetts från det bidrag av penninglotterimedel,
som föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm under en del
år fått uppbära och som för år 1932 utgår med 15,000 kronor.»

Här torde böra tilläggas, att staten utan kostnad bliver ägare till Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm samlingar, vilka, såsom
förut nämnts, värderats till omkring 700,000 kronor.

Utredningsmännens
hemställan.

Under åberopande av den verkställda utredningen föreslå utredningsmännen,
att Kungl. Majit ville i proposition till 1932 års riksdag hemställa,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit

att för statens räkning emottaga dels det av Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse erbjudna belopp av åttahundratusen kronor såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för uppförande i Stockholm genom statens
försorg av en byggnad för marin- och sjöfartsmuseum, dels Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm samlingar, dels ock föreningens
byggnadsfond å tolvtusen kronor såsom ytterligare bidrag till kostnaderna
för nyssnämnda museibyggnad;

att för museibyggnaden upplåta den tomtmark, som upptoges av byggnaden;
samt

att för en kostnad av högst åttahundraåttiofemtusen kronor att utgå avnyssnämnda
medel jämte sjuttiotretusen kronor av den av statskontoret
förvaltade museibyggnadsfonden genom byggnadsstyrelsens försorg uppföra
byggnad för marin- och sjöfartsmuseum i huvudsaklig överensstämmelse
med professorn Ragnar Östbergs den 23 november 1931 dagtecknade
förslag.

Utredningsmännen hemställa vidare, att därest propositionen av riksdagen
bifölles, Kungl. Majit måtte

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

dels tillsätta styrelse för marin- och sjöfartsmuseum,

dels ock vid tidpunkten för museibyggnadens fullbordande ställa till
museistyrelsens förfogande av den av statskontoret förvaltade museibyggnadsfonden
återstående tjugotvåtusen kronor jämte å fonden upplupen
ränta.

Slutligen föreslå utredningsmännen, att Kungl. Majit i sinom tid malte
hos riksdagen under tionde huvudtiteln äska medel till marin- och sjöfartsmuseet
samt utfärda erforderliga föreskrifter för museets organisation
i enlighet med utredningsmännens förslag.

I ett på min anmodan avgivet yttrande har Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse meddelat, att stiftelsen anslöte sig till den mening, som
majoriteten uttalat i utredningsmännens förslag.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, har det länge framstått
som ett önskemål att erhålla ändamålsenliga lokaler och bättre organisation
för de sjöhistoriska samlingarna från såväl marinen som handelsflottan.
Det var därför ägnat att hälsas med största tillfredsställelse,
då utsikt till detta önskemåls förverkligande erbjöd sig genom den av
Knut och Alice Wallenberga stiftelse för ändamålet lämnade donationen
av 800,000 kronor. Enligt donationsvillkoren skall beloppet närmast användas
till bestridande av kostnaderna för uppförande av en byggnad
för ett marin- och sjöfartsmuseum i Stockholm. Denna donation, vilken
utgör ett storartat bevis på enskild offervillighet för ett allmänt ändamål,
möjliggör — såsom utredningsmännen synas på ett övertygande sätt
hava visat — en god lösning av en betydelsefull kulturell fråga, nämligen
beredande av en värdig byggnad med tillräckliga utrymmen för en central
statlig museiinstitution, omfattande såväl en örlogsmarin avdelning
som sjöfartshistoriska samlingar. Även sistnämnda samlingar, som kommit
till stånd genom enskildas initiativ och hängivna strävanden, erbjudas
staten såsom gåva tillika med ett bidrag till kostnaderna för museibyggnadens
uppförande.

De av chefen för försvarsdepartementet tillkallade utredningsmännen
hava föreslagit, att staten skall mottaga donationerna i fråga. Två av de
ämbetsverk, som avgivit yttranden i ärendet, nämligen statskontoret och
kommerskollegium, hava uttryckligen lämnat sitt tillstyrkande härtill,
medan tre andra myndigheter — marinförvaltningen, marinstabschefen
samt vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien — utan att göra något
direkt uttalande i frågan, i sina yttranden tydligen utgått från den
uppfattningen, att donationerna borde mottagas. I övriga yttranden har
anledning saknats att beröra detta spörsmål, då vederbörande endast haft
att yttra sig örn vissa bestämda detaljer i utredningsmännens betänkande.

Även för egen del håller jag före, att Wallenbergska stiftelsens donation
liksom Föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm gåvor av

Yttrande
av Wi.llmbergska
stiftelsen.

Departe mentschefen -

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

dess värdefulla samlingar och dess byggnadsfond böra av staten tacksamt
emottagas. De av donatorerna uppställda villkoren för gåvornas
överlämnande synas mig icke giva anledning till erinran.

I och med gåvornas emottagande ikläder sig staten skyldighet att tillhandahålla
tomt för museibyggnaden, vilken skulle bliva statens egendom,
att ombesörja densammas uppförande samt att bära kostnaden för den
nya museiinstitutionen ävensom handhava och bekosta museibyggnadens
skötsel och underhåll. Frågan örn gåvornas mottagande lärer därför böra
underställas riksdagens prövning.

I likhet med byggnadsstyrelsen tillstyrker jag, att det av utredningsmännen
förordade modifierade Östbergska förslaget till museibyggnad,
vilket även vunnit Wallenbergska stiftelsens gillande, i huvudsak lägges
till grund för byggnadens utförande, under villkor dock att förslaget omarbetas
för åstadkommande av bättre belysningsförhållanden inom byggnaden.
Utan ökade kostnader torde jämväl bättre förläggning och större
utrymmen för bostads- och administrationslokalerna böra eftersträvas.
I övrigt böra, i den mån så är möjligt, sådana ändringar vidtagas, som
kunna medföra besparing å byggnadskostnaderna.

Jag förutsätter givetvis, att de definitiva huvudritningarna till museibyggnaden
komma att fastställas av Kungl. Maj:t. Före fastställandet
synes tillfälle böra lämnas riksantikvarien, marinförvaltningen och styrelsen
för Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm att granska
ritningarna och däröver avgiva yttrande.

Mot den av utredningsmännen beräknade byggnadskostnaden.. 885,000
kronor, har jag ingen erinran att göra.

Såsom en brist i kostnadsberäkningarna för det nu förordade museibyggnadsförslaget
har byggnadsstyrelsen anmärkt, att desamma icke upptaga
någon kostnad för mattbeläggning i byggnaden. Emellertid äro
golvytorna avsedda att utgöras av stålslipat cement, vid vilket förhållande
mattor på golvet synas kunna undvaras. De av styrelsen påyrkade
ytterligare planeringsarbetena har professorn Östberg förklarat icke
vara påkallade av museibyggnadens uppförande. Man lärer således icke
behöva räkna med det av byggnadsstyrelsen beräknade kostnadstillägget
å 52,000 kronor för mattbeläggning och planeringsarbeten.

Den föreslagna platsen för museibyggnaden måste anses lyckligt vald.
För upplåtelsen av den erforderliga marken torde stipuleras det av djurgårdskommissionen
föreslagna villkoret beträffande anordnandet av avloppet
från museibyggnaden. Enligt uppgift från sakkunnigt håll lärer
detta föranleda en engångskostnad av högst 600 kronor och en årlig kostnad
av omkring 200 kronor.

Det belopp, som utredningsmännen angivit såsom erforderligt till täckande
av vissa engångskostnader för samlingarnas utställande i den nya
museibyggnaden, synes visserligen något knappt beräknat, men torde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227. 41

dock med iakttagande av nödig sparsamhet vara för ändamålet tillräckligt.

Utredningsmännens förslag, att den av statskontoret omhänderhavda
byggnadsfonden skulle få tagas i anspråk såsom bidrag till täckandet av
byggnads- och utställningskostnaderna, biträdes av mig.

Enligt den av utredningsmännen framlagda organisationsplanen
skulle museet bestå av två skilda huvudavdelningar, marinavdelningen
och sjöfartsavdelningen. Den förra skulle omfatta det nuvarande marinmuseets
samlingar ävensom en del andra föremål ur statens sjökrigshistoriska
samlingar; den senare avdelningen skulle innehålla Sveriges sjöfartsmuseums
samlingar. Vardera avdelningen skulle hava sin särskilda
föreståndare. Till föreståndare å marinavdelningen skulle som regel tagas
en pensionerad sjöofficer eller mariningenjör. Den övriga, mera fast
anställda museipersonalen skulle utgöras av en förste vaktmästare och en
vaktmästare. De båda avdelningsföreståndarnes befogenheter och skyldigheter
skulle i allt väsentligt regleras i enlighet med ett av utredningsmännen
efter mönster av nationalmuseets instruktion i tillämpliga delar
uppgjort detaljerat förslag.

Till vad utredningsmännen sålunda föreslagit finner jag mig kunna i
huvudsak uttala min anslutning. I anledning av den av vitterhetsakademien
gjorda erinran att den föreslagna personalen skulle bliva för
knapp, torde böra framhållas nödvändigheten av att även på detta område
den största återhållsamhet iakttages i statens utgifter. Utredningsmännens
förslag, att museet tillsvidare uppföres på extra stat, synes mig
lämpligt.

I fråga örn personalens avlöning har vitterhetsakademien i anslutning
till kanslirådet Carlssons reservation yrkat, att avdelningsföreståndarbefattningarna
skulle i avlöningshänseende jämställas med motsvarande
befattningar vid nationalmuseum och statens historiska museum samt således
hänföras till lönegrad B 26. För min del biträder jag utredningsmännens
förslag örn förstnämnda befattningars placering i lönegrad B 24.
Ej heller har jag något att erinra mot utredningsmännens förslag rörande
lönegraderna för vaktmästarne, men kan ej förorda, att dessa, på sätt
utredningsmännen ifrågasatt, skulle erhålla begynnelselön enligt högre
löneklass, än gällande bestämmelser medgiva. Utredningsmännens beräkningar
av övriga omkostnader för museets drift torde kunna godkännas
med beaktande dock av vissa ur kostnadssynpunkt mindre väsentliga modifikationer,
som påyrkats av statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd. Summan av de årliga driftkostnaderna enligt utredningsmännens
förslag utgör 38,252 kronor. Däri ingå avlöningar med ett
sammanlagt belopp av 15,152 kronor.

Chefskapet för museet skulle enligt förslaget utövas av en oavlönad
styrelse av fem personer innefattande riksantikvarien såsom självskriven
ledamot och representant för den museitekniska sakkunskapen samt i övII
i luma lill riksdagens protokoll 19:12. 1 sunil. 18!) hafi. (Nr 227.)

42 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 227.

rigt två representanter för flottan och två för handelssjöfarten, utsedda
av Kungl. Majit efter förslag av marinförvaltningen respektive styrelsen
för Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm. Denna museisiyrelse
skulle träda i verksamhet redan linder byggnadstiden.

Att ett dylikt organ med nu angiven sammansättning finnes tillgängligt
redan under tiden för museibyggnadens uppförande synes mig ändamålsenligt.
Intill dess de samlingar, som skola ingå i det nya museet,
inrymts i den fullbordade byggnaden, skulle denna styrelse självfallet
icke liava någon befattning med skötseln av de nuvarande marin- och
sjöfartsmuseerna, utan blir dess uppgift uteslutande att under byggnadstiden
tillhandagå byggnadsstyrelsen med erforderliga råd och upplysningar
i musealt hänseende ävensom att i samråd med de båda museernas
ledning förbereda och planlägga samlingarnas utställande i byggnaden.

Frågan örn organisationen av museets styrelse efter byggnadstidens
utgång och samlingarnas inrymmande i den nya byggnaden synes, innan
definitivt beslut härutinnan fattas, böra bliva föremål för ytterligare utredning
och förnyat övervägande. Jag anser mig därför icke nu böra
upptaga detta spörsmål till slutgiltig prövning. Den vägledande synpunkten
vid frågans avgörande bör uppenbarligen vara, att såväl marinen
som handelsflottan erhålla vederbörligt inflytande å vårdnaden av respektive
samlingar och museets skötsel i övrigt.

Då några kostnader för museets organisation icke komma att uppstå
under nästa budgetår, behöva några medel för ändamålet icke nu äskas
av riksdagen. Jag förutsätter, att ett blivande detaljerat förslag i ämnet
hålles inom den kostnadsram, som utredningsmännen angivit.

Frågan om den nya museiinstitutionens ställning inom förvaltningen
har ägnats särskild uppmärksamhet från vederbörande myndigheters sida.
Som förut nämnts, har utredningsmännens majoritet föreslagit museets
förläggande under handelsdepartementet. Utredningsmännens ordförande,
konteramiralen Schneidler, liksom flertalet av de hörda sjömilitära
myndigheterna hava däremot betonat, att de sjökrigshistoriska samlingar,
som skulle ingå i museet, icke lämpligen borde skiljas från försvarsdepartementet.
I vissa yttranden har såsom en andrahandsmöjlighet
ifrågasatts, att museet skulle hänföras till ecklesiastikdepartementet.

Skäl synas kunna anföras till förmån för såväl den ena som den andra
lösningen av förevarande administrativa spörsmål. Ur museets synpunkt
lärer ingen olägenhet vara att befara, vare sig det ena eller andra
alternativet kommer i fråga. I varje fall kommer självfallet vederbörligt
beaktande att ägnas museets intressen, och det samarbete mellan
olika departement och andra förvaltningsmyndigheter, som erfordras för
museiärendenas behandling, lärer kunna bedrivas på enahanda sätt, vare
sig museet kommer att lyda under det ena eller andra departementet.
Med hänsyn härtill och då donator — Knut och Alice Wallenbergs stiftelse
— förklarat, att stiftelsen anslöte sig till den av utredningsmännens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

majoritet omfattade meningen, har jag i samråd med cheferna för försvars-
och ecklesiastikdepartementen ansett mig böra förorda det av
nämnda majoritet framförda förslaget, enligt vilket museet förlägges under
handelsdepartementet. Givetvis böra alla ärenden, som beröra museets
marinavdelning, avgöras efter gemensam beredning med försvarsdepartementet.

Till sist får jag förorda, att det nya museet benämnes Sjöhistoriska museet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

ej mindre förklara, att riksdagen icke finner anledning till erinran mot
emottagande av dels det av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse erbjudna
belopp av åttahundratusen kronor såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för uppförande i Stockholm genom statens försorg av en
byggnad för sjöhistoriska museet, dels Föreningen Sveriges sjöfartsmuseums
i Stockholm samlingar, dels ock föreningens byggnadsfond å tolvtusen
kronor såsom ytterligare bidrag till kostnaderna för nämnda museibyggnad,

än även medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att dels för museibyggnaden
utan ersättning upplåta erforderlig tomtmark, dels ock för en kostnad
av högst åttabundraåttiofemtusen kronor att utgå av nyssnämnda medel
och den av statskontoret förvaltade museibyggnadsfonden låta uppföra
ifrågavarande museibyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med professorn
Hagnar Östbergs den 23 november 1931 dagtecknade förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Sehlberg

Hillring lill riksdagens protokoll 1932. I sami. 139 hafi. (Nr ''227.)

Marin- och Sjöfartsmuseum. Arkitekt: Ragnar Östberg.

L -A D U G Å R. D S G Å R. J> € T

DRAGONKASERN

PLANETARIUM

MARN och ^
,SJ$FARTS MUSEUM

J> J u

id j L

/WARIN OCH
SJÖFARTS
MUSEUM

’4V«V<

sssss

v2W

tA>v«Si

Situationsplan.

Kungl. Majlis proposition Nr 227.

□ □ o

d n d n d

nänö

ola □ ann

□ ''DTo

Hillig!

Perspektiv.

MARIN-OCHSJ
O FARTS

MUSEUM

-4

Kungl. May.ts proposition Nr 227.

FÖRSLAG TILL

museum

c. .0 3 □

&£unasnno

Huvudfasad.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

FÖRSLAG TILL

MARIN-OCH
SJÖFARTS MUSEUM -

Källarvåningen.

Kungl. May.ts ''proposition Nr 227.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 189 höft. (Nr 227.)

SJ 0 FARTSMUSEUM -

Bottenvåningen.

Kungl. May.ts proposition Nr 227.

hLJl

MARIN-OCH
SJOFARTS MUSEUM -

Övre våningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.