Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
23
Nr 224.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd
till Mosjöbottnen\s torrläggningsföretag i örebro
län m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majlis
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamein, von Stockenstköm, Stade
NEE,
GYLLENSWÄRD, LaESSON, HOLMBÄCK. JEPPSSON, HANSÉN, RUNDQVIST.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
För
torrläggning av vattensjuk mark å den forna Mosjöns botten, tillhörande
fastigheterna Herminge, Attersta, Södra Bro och Kyrkebol samt
Gällersta i Gällersta socken, Frommesta i Ekeby socken, Törsjö, Krutbruket
och Kyrkeby i Mosjö socken samt Norra Moses, Säbylund. Ekenäs
och Sättra i Kumla socken, allt av örebro län, har Kungl. Majit den 31
december 1920 beviljat dels statsbidrag från allmänna avdikningsansla
-
24 Kungl. Maj:ls proposition Nr 224.
get med 218,530 kronor, dels oek lån från odlingslånefonden med 137,070
kronor.
Kungl. Majit har vidare för samma ändamål beviljat den 23 februari
1923 statsbidrag med 1,730 kronor och lån med 3,470 kronor samt den 31
december 1924 lån med 22,670 kronor.
I skrivelse den 31 december 1930 har arbetsstyrelsen för torrläggningsföretaget
— med överlämnande av en utav statens lantbruksingenjör
Gösta Kindblom verkställd utredning —- gjort framställning örn beviljande
till företaget av ett ytterligare statsbidrag å 100,000 kronor för nedskrivning
av det den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden
samt örn förlängning av amorteringstiden för samma lån till och
med år 1990.
Över arbetss.tyrelsens framställning hava infordrade utlåtanden avgivits
den 25 februari 1932 av lantbruksstyrelsen, som därvid tillika överlämnat
två yttranden från lantbruksingenjören Kindblom av den 18 mars
och den 30 november 1931, samt den 8 mars 1932 av statskontoret.
Beträffande torrläggningsföretaget inhämtas av handlingarna i ärendet:
i
* , *• . i • # • * ■ • ; •
Förslag till företaget upprättades av dåvarande lantbruksingenjören A.
Palm vid en av honom med biträde av gode män åren 1912—1913 förrättad
syneförrättning enligt lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan
avledning av vatten. Sedan missnöje emellertid anmälts mot förrättningen,
instämdes saken till domstol. Målet fullföljdes till Kungl. Majit, som
genom dom den 26 februari 1919 i huvudsakliga delar fastställde synemännens
utlåtande. Den 25 april 1919 påbörjades arbetet, sorn sedan bédrevs
huvudsakligen under åren 1920 och 1921. Arbetet godkändes av
lantbruksstyrelsen den 20 januari 1923.
Torrläggningen omfattade ett område örn cirka 1,100 hektar, därav 160
hektar utgjordes av odlad mark och 940 hektar bestod av äng och annan
odlingsbar mark.
Vid syneförrättningen beräknades kostnaden för företaget till omkring
300.000 kronor, därav 275,000 kronor för egentliga arbetskostnader samt
25.000 kronor för vattenverkslösen, förrättningskostnader och dylikt. År
1919 verkställdes emellertid en omräkning av kostnaden, som då beräknades
till omkring 683,000 kronor, av vilket belopp 650,000 kronor avsåg
de egentliga arbetskostnaderna samt 33,000 kronor vattenverkslösen, förrättnings-
och utredningskostnader m. m.
Arbetet utlämnades på entreprenad mot en entreprenadsumma av 650,000
kronor. Under arbetet uppstod tvist mellan företaget och entreprenören,
vilken tvist avgjordes genom skiljedom den 14 maj 1923. Genom skiljedomen
tillerkändes entreprenören, utöver entreprenadsumman, för utfört
merarbete 25,000 kronor samt en arbetspremie enligt entreprenadkontraktet
å 40,000 kronor. Intressenterna fingo vidare före arbetets godkän
namie vidkännas vissa extra kostnader, nämligen 50,960 kronor på grund
arv oförutsedda arbetssvårigheter och 23,400 kronor för anskaffande av
virke till pålning m. m.
. Efter arbetets godkännande hava intressenterna åsamkats ytterligare
25
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
kostnader för företaget genom inträffandet av ras i huvudkanalen genom
torrläggningsområdet. Vissa redan upptagna ras hava dragit en kostnad
av 25.000 kronor, och för avhjälpande av återstående ras beräknas en
kostnad av 40,500 kronor. Ett i ärendet företett sammandrag över företagets
räkenskaper upptager därjämte vissa med företaget indirekt förenade
kostnader å tillhopa 136,100 kronor, därav 103,500 kronor för kreditivavgifter
och räntor, 29,000 kronor för rättegång, skiljedom, utbrytning av
båtnadsjord m. m. samt 3,600 kronor i jordersättningar.
Kostnaden för företaget uppgår enligt denna beräkning (650,000 + 33,000
+ 25,000 + 40,000 + 50,960 + 23,400 + 25,000 + 40,500 + 136,100) till i runt
tal 1,024,000 kronor. Denna kostnad överstiger den vid det senast beviljade
statsunderstödet beräknade kostnaden, 734,000 kronor, med 290,000
kronor. Fördelas den erhållna kostnadssumman jämnt på den i företaget
ingående markarealen, erhålles en kostnad för hektar av 927 kronor.
Båtnaden av företaget uppskattades vid syneförrättningen till omkring
380,000 kronor. År 1919, då en förnyad uppskattning av båtnaden skedde,
värderades den till 684,000 kronor. Sistnämnda båtnadsvärde jämnt fördelat
på den i företaget ingående markarealen utgör 620 kronor för hektar.
Den sålunda beräknade båtnaden uppgives emellertid icke hava helt
uppnåtts.
Arbet ss t g reisen har till stöd för sin framställning anfört huvudsakligen
följande.
Flera faktorer hade samverkat till det ur ekonomisk synpunkt olyckliga
resultatet av företaget. Örn företaget kunnat påbörjas omedelbart
efter syneförrättningens avslutande, skulle torrläggningsarbetet sannolikt
kunnat slutföras under åren 1913—1915 utan att någon skuldsättning,
frånsett statslån, behövt ifrågakomma. Vid torrläggningsarbetet hade
oförutsedda svårigheter yppat sig, varav föranletts avsevärda extra kostnader.
Företagets underhåll hade även dragit kostnader, som intressenterna
ej på långt när väntat. Genom 1927 års exceptionellt häftiga sommarflöde
hade intressenterna drabbats av oerhörda förluster. För flertalet
av intressenterna, vilka på några få undantag utgjordes av mindre
jordbrukare, hade skuldbördan blivit mycket tryckande; för mången hade
den blivit övermäktig.
Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Den omständigheten att företaget kom att utföras under en period av
kristiden, då arbetspriserna varit som högst, hade i förening med uteblivandet,
på grund av helt utomstående orsaker, i viss grad av den av företaget
påräknade båtnaden bringat vederbörande intressenter i svårt
trångmål. Detta hade blivit än ytterligare skärpt därigenom att efter
avslutandet av syneförrättningen — som handlades under en tid, då 1879
års dikningslag ännu var gällande och avsägelse av båtnad sålunda var
beträffande företag av ifrågavarande slag medgiven — sådan avsägelse
i högst betydande utsträckning förekommit, nämligen beträffande örn
kring 46 procent av den i företaget ingående markarealen. Genom att deri
på nämnda mark belöpande andelen såväl av kostnaderna för företaget
som även av den annuitet å statslånen, som det ålåge företaget att gälda,
vilken andel likaledes uppginge till omkring 46 procent av hela kostnadssumman
respektive hela annuiteten, sålunda blivit överflyttad på de
i företaget kvarstående intressenterna, hade svårigheterna för dessa att
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.
finansiera företaget ytterligare ökats. I detta avseende kunde ifrågavarande
företag anses utgöra ett parallellfall till ett annat enligt bestämmelserna
i 1879 års dikningslag förberett torrläggningsföretag, som under
senare åren tilldragit sig statsmakternas uppmärksamhet, nämligen
Mästermyrs utdikningsföretag på Gotland, vid vilket företag båtnadsav
sägelse likaså hade i särskilt stor utsträckning ägt rum, och huvudsakligen
till följd därav svårigheter för företagets finansiering uppstått.
Lantbruksstyrelsen funne de med företagets tillkomst och utförande
förknippade omständigheter vara av den art, att ett ytterligare understödjande
av företaget medelst statsmedel kunde synas motiverat. Med
avseende därå ville lantbruksstyrelsen särskilt framhålla den väsentligt
ökade börda, som genom det tvungna övertagandet av båtnadsjorden pålagts
de intressenter, vilka slutligen hade att svara för företagets kostnader
av olika slag. Lantbruksstyrelsen ville emellertid å andra sidan
icke underlåta att framhålla den tvekan, lantbruksstyrelsen i allmänhet
måste hysa i frågor angående understöd till torrläggningsföretag utöver
författningsenligt sådana och som även i detta fall vore i hög grad till
finnandes, speciellt med hänsyn till ett dylikt understöds prejudicerande
betydelse.
Med hänsyn till föreliggande förhållanden och då, till följd av överflyttandet
på ifrågavarande intressenter av båtnadsjordens del i statslånet,
ett ytterligare belastande av deras fastigheter med lån icke torde
böra från statens sida sättas i fråga, funne lantbruksstyrelsen för sin del,
att eventuellt ytterligare statsunderstöd till företaget borde utgå allenast
i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet
Intressenterna hade hemställt örn statsbidrag utan återbetalningsskyl
dighet till ett belopp av 100,000 kronor. Lantbruksstyrelsen funne emellertid,
att vid beräkningen av eventuellt statsbidrag till den förut nämnda
vid företaget uppkomna merkostnaden av sammanlagt 290,000 kronor
hänsyn borde tagas allenast till den merkostnad, 25,000 kronor, som er
lagts till entreprenören för utfört merarbete, ävensom till kostnaderna
för dels redan upptagna ras, 25,000 kronor, och dels ännu återstående ar
bete för avhjälpande av dylika ras, 40,500 kronor, eller till ett samman
lagt belopp av 90,500 kronor. Med hänsyn till de avsevärda ytterligare
utgifter, som därutöver åsamkats företagets intressenter, syntes det skäligt,
att nämnda belopp i sin helhet täcktes medelst statsbidrag.
Av det sålunda ifrågasatta statsbidraget torde ett belopp av 40,500 kronor
böra utgå tili bestridande av kostnaderna för avhjälpande av återstående
ras, medan återstoden, eller 50,000 kronor, borde användas till nedskrivning
nied motsvarande belopp av det till företaget den 31 december
1920 beviljade lånet å 437,070 kronor.
Vad därefter beträffade den begärda utsträckningen av amorteringstiden
för nämnda lån till och med år 1990, funne sig lantbruksstyrelsen.
örn också med viss tvekan med hänsyn till att utredning saknades ifråga
örn de konsekvenser, som i detta fall kunde tänkas bliva en följd av amor
teringens utsträckande över en sä lång tidsperiod, likväl böra. i betraktande
av företagets utpräglade karaktär av kristidsarbete, förorda arbetsstyrelsens
framställning i denna del.
På grund av vad sålunda anförts funne sig lantbruksstyrelsen, örn ock
med tvekan, böra hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels till ifrågavarande företag ytterligare anvisa statsbidrag från statens
avdikningsanslag med 90.500 kronor, varav 50,000 kronor till nedskrivning
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
med motsvarande belopp av det till företaget den 31 december 1920 beviljade
lånet från odlingslånefonden, dels ock medgiva, att amorteringstiden
för samma lån finge utsträckas till och med 1990.
Statskontoret har anfört följande.
I betraktande av de alldeles särskilda omständigheter, som enligt vad
lantbruksstyrelsen framhållit i detta fall kunde anses föreligga, torde enligt
statskontorets förmenande vissa skäl förefinnas för ett ytterligare
understödjande medelst statsmedel av ifrågavarande företag, och statskontoret
ville för den skull icke motsätta sig lantbruksstyrelsens förslag
därom. Beträffande frågan örn utsträckning av amorteringstiden för det
år 1920 beviljade lånet ställde sig statskontoret däremot mycket tveksamt.
Dylika medgivanden skulle förvisso kunna medföra allvarliga konsekvenser
och föranleda krav på kapitalökningsanslag å fonden utöver vad eljest
för utlåningen därifrån vöre erforderligt. Trots dessa betänkligheter
ville statskontoret dock med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen framhållit
icke motsätta sig en viss utsträckning av amorteringstiden. Statskontoret
ville för sin del förorda en amorteringstid för lånet, sträckande
sig till år 1970.
Annuiteten å ifrågavarande lån, vars amorteringstid med nu gällande
villkor utginge år 1953, utgjorde 29,056 kronor 41 öre. Vid nedskrivning
av återstående låneskuld med 50,000 kronor och utsträckning av amorteringstiden
till år 1990 skulle annuiteten, för återstående amorteringsår
nedgå till 15,820 kronor, och med motsvarande nedskrivning, men utsträckning
av amorteringstiden, såsom statskontoret ifrågasatt, till år
1970 skulle annuiteten komma att utgöra 18,520 kronor. Den jämförelsevis
ringa skillnaden mellan de senare två annuiteterna visade, att även i
sistnämnda fall en avsevärd lättnad skulle beredas låntagarna.
Därest nedskrivning eller förlängning av amorteringstiden för ifrågavarande
lån medgåves, torde det få ankomma på statskontoret att örn
de därav föranledda nedsättningarna av annuiteterna underrätta vederbörande
länsstyrelse för vidtagande av de åtgärder, som i samband därmed
erfordrades.
I betraktande av de omständigheter, som varit förenade med igångsättandet
av ifrågavarande företag och sedan förekommit, torde billighetsskäl
tala för, att visst ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Det
av lantbruksstyrelsen förordade statsbidraget å 90,500 kronor, vilket statskontoret
ej motsatt sig, synes mig vara väl avvägt. Av statsbidraget
skulle enligt lantbruksstyrelsens förslag 50,000 kronor användas till nedskrivning
med motsvarande belopp av det till företaget den 31 december
1920 beviljade lånet från odlingslånefonden och återstående 40,500 kronor
användas till täckande av viss av lantbruksstyrelsen angiven kostnad.
Även härutinnan kan jag ansluta mig till lantbruksstyrelsen. Beträffande
frågan örn utsträckning av amorteringstiden för nyssnämnda lån bi
träder jag statskontorets förslag. Amorteringstiden för lånet, vilken
med nu gällande villkor utgår år 1953, skulle enligt statskontorets
förslag utsträckas till år 1970. Vid lånets nedskrivning med 50,000
kronor och amorteringstidens utsträckning till år 1970, kommer dea
årliga annuiteten. som för närvarande utgör 29,056 krono]- 41 öre,
Departement*-
chefen.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
att nedgå till 18,520 kronor. För det av mig ifrågasatta ytterligare statsbidraget
och utsträckningen av amorteringstiden för nämnda lån erfordras
riksdagens medgivande. Statsbidraget torde böra utgå ur statens
avdikningsanslag samt därvid icke inräknas i det belopp, som Kungl.
Maj:t enligt riksdagens medgivande äger för respektive år bevilja jämlikt
gällande bestämmelser för anslagets användning.
På grund av det anförda hemställer jag. att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
dels att till Mosjöbottnens torrläggningsföretag må från statens avdikningsanslag
anvisas ett ytterligare statsbidrag av 90,500 kronor, därav
50,000 kronor till nedskrivning med samma belopp av det till företaget
den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden;
dels ock att amorteringstiden för nämnda lån må utsträckas till år 1970.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh.-s Thygesen.