Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.
1
Nr 222.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlängning av den
ränte fr ia tiden m. m. beträffande vissa lån till Virestadssjöarnas
sänkningsföretag i Kronobergs län; given Stockholms
slott den 11 mars 1932.
•
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slett den 11 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström. Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chef en för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anter:
Den 7 november 1924 anvisade Kungl. Majit till Virestadssjöarnas sänkningsföretag,
avseende torrläggning av mark inom Yirestads och Stenbrohults
socknar i Kronobergs län dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 142,110 kronor under villkor, som stadgades i kungörelsen
den 28 juli 1916 (nr 376) angående villkoren för erhållande och
tillgodonjutande av statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget, dels
ock lån från odlingslånefonden med 422,140 kronor under de i kungörel
-
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. ISS höft. (Nr 222—2211.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.
sen den 9 oktober 1914 (nr 278) angående villkoren för lån från odlings -lånefonden stadgade villkor, varjämte Kungl. Maj:t fastställde arbetsplan
för företaget.
Vidare har Kungl. Majit den 8 februari 1929 till företagets utförande
anvisat dels ytterligare statsbidrag med 89,750 kronor, att utgå från statens
avdikningsanslag under de villkor, som stadgas i kungörelsen den
11 juni 1926 (nr 257) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag
med däri genom kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 276)
gjord ändring, dels ock ytterligare lån med 41,580 kronor, att utgå från
statens avdikningslånefond under de i kungörelsen den 11 juni 1926 (nr
258) angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond stadgade
villkor.
I en till Kungl. Majit ställd skrift av den 1 oktober 1931 har styrelsen
för ifrågavarande företag på anförda skäl anhållit örn fem års räntefrihet
å beviljat lån utöver den enligt gällande bestämmelser medgivna liden
för räntefrihet samt fem års anstånd med påbörjandet av amorteringen
eller, därest räntefrihet icke kunde erhållas, fem års anstånd med
påbörjandet av amorteringen.
Därjämte hava delägarna i företaget i en till Kungl. Majit ställd skrift
av den 22 oktober 1931 anhållit örn ytterligare statsanslag med 150,000
kronor eller, örn icke enbart statsanslag till nämnda belopp kunde erhållas.
anslag till största möjliga del därav och lån till återstående delen
av berörda belopp.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 25 februari 1932 av
lantbruksstyrelsen, som bifogat yttranden av statens lantbruksingenjör I.
Helin av den 20 och 26 november 1931, samt den 5 mars 1932 av statskontoret.
Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande!
Företaget berör omkring 150 fastigheter och omfattar en arel av 1,845.67
hektar, fördelad på olika jordslag, sålunda: |
||
åker......................................... |
....................... 179,66 |
hektar |
äng ......................................... |
...................... 825,35 |
» |
annan mark .......................... |
...................... 313,87 |
» |
landvinning .......................... |
....................... 526,79 |
» |
summa 1,845,6 7 |
hektar |
Företaget skall enligt med lantbruksstyrelsen avslutat kontrakt vara
fullbordat den 1 september 1932.
Förslaget till ifrågavarande sjösänkningsföretag upprättades åren 1913
—1917 vid en av dåvarande lantbruksingenjören A. Roos handlagd syneförrättning
enligt 1879 års dikningslag.
Arbetets påbörjande har fördröjts till följd av rättegång mellan intressenterna
i företaget och av detsamma berörda vattenverksägare. Sedan
rättegången år 1922 avskrivits genom en mellan parterna träffad överenskommelse,
verkställde den under mellantiden nytillkomne lantbruksingenjören
Helin, på framställning av företagets intressenter, omräkning
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.
av arbetskostnaden ävensom ny uppskattning av båtnaden, med hänsyn
till de sedan år 1917 inträffade förändringarna på arbetsmarknaden och
i det allmänna konjunkturläget för jordbruket.
I den vid beviljandet år 1927 av förenämnda statsunderstöd verkställda
utredningen hade kostnaden för arbetets utförande beräknats till 718,790
kronor 62 öre och den genom detsamma uppkommande båtnaden till
724,232 kronor 41 öre. Av nämnda kostnad utgjorde den egentliga arbetskostnaden
omkring 636,800 kronor, medan återstoden eller omkring 82,000
kronor, belöpte på lösen av vattenverk, jordersättningar, förrättningsarvodeu
m. m.
Enligt nu föreliggande handlingar beräknas den egentliga arbetskostnaden,
däri inräknat återstående schaktningsarbete och dylikt, uppgå till
omkring 720,700 kronor, vilket belopp med 83,900 kronor eller omkring
13 procent överskrider motsvarande, i arbetsplanen beräknad kostnad,
636,800 kronor. Denna merkostnad har genom skiljedomsutslag i tvist mellan
företagets intressenter och vederbörande entreprenör blivit pålagd
intressenterna i företaget. Vidare har företaget fått vidkännas ytterligare
utgifter, så att totalkostnaden för företaget nu kan beräknas ungefär
sålunda:
år 1927 beräknad kostnad för företagets utförande........ kronor 718,790: 6 2
beräknad ökning:
i kostnader för företagets utförande kronor 83,900: —
marklösen ............................................ » 5,000: —
skiljedomsförfarande ............................ » 10,000: —
räntor, båtnadsjordens utbrytning,
kontrollantarvoden m. m................. » 68,750:^ » 167,650: —
summa kronor 886,440: 6 2.
Fördelad på den i företaget berörda arealen, sedan den däri ingående
oodlade jorden reducerats med hänsyn till värdet mellan nämnda jord och
åkerjordens värde, motsvarar det totala kostnadsbeloppet en kostnad för
hektar av omkring 1,280 kronor.
Med stöd av bestämmelserna i 1879 års dikningslag hava för vissa i
företaget ingående fastigheter båtnadsavsägelse ägt rum. Efter skedd
båtnadsavsägelse beräknas de kvarstående lane- och bidragssökandena
utgöra 82.1564 procent i företaget.
Till företagets utförande har såsom förut nämnts staten lämnat understöd.
Sålunda har Kungl. Majit den 7 november 1924 beviljat dels statsbidrag
från allmänna avdikningsanslaget med 142,110 kronor, motsvarande
en fjärdedel av den då beräknade kostnaden för de låne- och bidragssökandenas
andel (568,473 kronor 54 öre) i kostnaden för vattenavledningen,
dels ock odlingslån å 422,140 kronor, motsvarande 70 procent av den
genom vattenavledningen då uppskattade värdeförhöjningen (603,061 kronor
87 öre) av de låne- och bidragssökandenas andel däri.
Vidare har Kungl. Majit den 8 februari 1929 beviljat dels ytterligare
bidrag med 89,750 kronor att utgå från statens avdikningsanslag, motsvarande
en tredjedel av den då uppskattade kostnaden (695,589 kronor)
efter avdrag av förut beviljat bidrag (142,110 kronor), dels ock ytterligare
lån med 41,580 kronor, att utgå från statens avdikningslånefond.
Sålunda har till företaget i statsunderstöd tillhopa beviljats i
i statsbidrag ............................................ kronor 231,860
i lån .................................................... > 463,720
tillhopa kronor 695,580.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.
Av det den 7 november 1924 beviljade lånet å 422,140 kronor hava hittills
ntbetalats tillhopa 404,0C0 kronor, därav den första utanordningen ägt
rum i juli 1925. Därjämte hava av det den 8 februari 1929 beviljade lånet
ä 41,580 kronor den 13 juni 1929 utbetalats 36,000 kronor.
I enlighet med lör lånen gällande bestämmelser beräknas för de första
tre åren från första lyftningsdagen icke någon ränta. För näst därpå
följande tre år beräknas å lyftade belopp 3.6 procent årlig ränta, vilken
vid dessa tre års slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda
uppkommande beloppet erlägges från och med det sjunde året efter
första lyftningsdagen, till dess lånet blivit slutbetalt, en annuitet av
sex procent, därav såsom ränta räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet.
För de nu ifrågavarande lånen inträder alltså skyldighet att inbetala
ränta och amortering under juli 1932 respektive under juni 1936.
I förenämnda skrivelser av den 1 och 22 oktober 1931 har sökanden
såsom skäl för sina framställningar i huvudsak anfört följande:
År 1925 upprättades entreprenadkontrakt örn arbetets utförande, men
hade arbetet på grund av strejk, svåra väderleksförhållanden m. m. icke
ännu blivit slutfört.
Nästan hela år 1930 hade åtgått till skiljedomsförfarande i tvist mellan
företaget och entreprenören. Enligt skiljenämndens majoritets beslut
den 14 och 15 november 1930 hade företaget ålagts att till entreprenören
utbetala ytterligare ersättning, varjämte entreprenören befriats från fullgörande
av återstående arbete och kontraktet hävts.
År 1925 hade företaget erhållit första utbetalningen av det den 7 november
1924 beviljade statslånet, och skulle sålunda enligt gällande bestämmelser
amorteringen av lånet börja år 1932.
På grund av arbetets försenade utförande hade ännu icke flertalet av
företagets delägare kunnat taga sina marker i bruk.
Under år 1931 hade utdebitering verkställts å de i företaget kvarstående
delägarna, uppgående till 1,000 kronor per delaktighetsprocent, för återbetalning
av tagna lån i Virestads församlings sparbank samt i aktiebolaget
Sydsvenska banken å tillhopa 100,008 kronor. För fullgörande av
återstående arbeten m. m. bomme de kvarstående delägarna att under
den närmaste tiden få vidkännas så stora utbetalningar, att, örn de samtidigt
skulle börja återbetalningen av statslånet, detta skulle komma att
medföra så oöverskådliga ekonomiska svårigheter, att säkerligen många
av delägarna därigenom skulle nödgas gå från gård och grund. Delägarna
utgjordes till största delen av mindre, hårt skuldsatta småbrukare.
Av hela antalet delägare utgjordes omkring 90 procent före företagets
utförande av innehavare av så kallade ofullständiga jordbruk. Härtill
bomme jordbrukets för närvarande tryckta och svåra läge ävensom
svårigheten att påbörja amorteringen av statslånet, innan detsamma blivit
fördelat på delägarnas fastigheter.
Då ifrågavarande stora sjösänkningsföretag, som trots allt dock i framtiden
komme att bliva till stort gagn och nytta för såväl delägarna och
orten som ock landet, i statsbidrag icke erhållit mer än en tredjedel
av förut beräknade kostnader, samt då staten enligt nuvarande tillämpning
(kung. 1929:215) tilldelade liknande företag intill hälften av kost
-
Kungl. Majlis proposition Nr 222. 5
naderna i statsbidrag, syntes det, som om detta stora, så manga småbrukare
omfattande oell fortfarande pågående sjösänkningsföretag, som utan
vare sig arbetsstyrelsens eller delägarnas förvållande kommit i så svår
ställning, borde få ytterligare hjälp från statens sida.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 25 februari 1932 hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att dels den tid, under
vilken ränta icke skulle beräknas å de till ifrågavarande företag utlämnade
lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond, finge
utsträckas från tre till sex år från första lyftningsdagen, dels ock tidpunkten
för gäldandet av första annuiteten å lånet finge framflyttas från
sjunde till det tionde året efter första lyftningsdagen.
I sitt utlåtande har lantbruksstyrelsen bland annat anfört följande.
Den sammanlagda ökningen av den i arbetsplanen beräknade kostnaden
utgjorde omkring 167 650 kronor. Av handlingarna i ärendet syntes framgå,
att en icke oväsentlig del av denna kostnadsökning bort kunna undvikas.
därest vid arbetets utförande tillämpats mera ändamålsenliga och
effektiva metoder, än som här torde varit fallet. Genom att arbetet varit
utlämnat på entreprenad hade det emellertid icke varit möjligt för företagets
intressenter eller vederbörande lantbruksingenjör att utöva någon
inverkan i nämnda avseende.
Med hänsyn till de betydande kostnader, som företaget, enligt vad av
det förut anförda framginge, hade betingat, syntes det antagligt, att det
för intressenterna i detsamma under nu rådande förhållanden måste mota
stora svårigheter att under den närmare framtiden av egna medel likvidera
företagets utgifter utöver det erhållna statsunderstödet, det ville säga
(886,450 — 695,580 =) i runt tal tal 190,900 kronor. Dessa svårigheter
torde i detta fall vara desto mer framträdande, som dels enligt vad i ansökningshandlingarna
uppgivits ifrågavarande intressenter utgjordes
ända till 90 procent av småbrukare, och dels det från odlingslånefonden
erhållna lånet skulle under år 1932 börja amorteras med årliga
annuiteter av omkring 31,000 kronor. Fördelad på den i företaget ingående,
på sätt förut nämnts i förhållande till åkervärdet uträknade arealert
motsvarade nämnda annuitet ett belopp av omkring 45 kronor för hektar.
Trots det svåra läge, vari företagets delägare sålunda befunne sig, hade
de likväl funnit angeläget framhålla, att de för framtiden väntade sig
stort gagn och nytta av företaget.
Det vore i och för sig icke ägnat att förvåna, att i och med kristidens allt
hårdare tryck svårigheter skulle uppstå för deltagare inom åtskilliga med
statsmedel understödda vattenavledningsföretag att fullgöra atagna förbindelser
i fråga om lånfånget kapitals förräntning och återbetalning.
Härom vittnade åtskilliga inkomna framställningar örn lättnader.i dessa
hänseenden. Särskilt besvärande syntes förhållandena vara, där tiden för
amorteringsskyldighetens fullgörande redan vore inne, men de genom vattenavledningen
vunna eller förbättrade arealerna ännu icke blivit genom
detaljdikning och odling försatta i sådant skick, att de kunde lämna den
ökade avkastning, som varit den egentliga avsikten med företagets igångsättande.
Härtill koinine ofta för företaget betungande, i planen icke beräknade
omständigheter, vilka tillkommit under arbetets gäng, såsom stigande
arbetspriser eller eljest ökade arbetskostnader på grund av försvårade
(i Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.
schaktnings- eller sprängningsförhållanden, ogynnsamma förändringar i
vattenståndet eller vattenavrinningen till följd av anläggandet i vattendraget
av dammar för kraftändamål eller genomförandet därstädes av nya
torrläggningsföretag, tvister, stundom processer, med entreprenörer o. s. v.
Dylika omständigheter, mer eller mindre i samverkan med varandra,
hade ofta åstadkommit, att det på arealenheten belöpande annuitetsbeloppet
blivit så betydande, att intressenternas förmåga att inbetala detta ej
sällan måste på goda grunder ifrågasättas. Det hade sålunda mer än en
gång inträffat, att annuiteten kommit att uppgå till, eller till och med
överskridit, i orten vanligt arrende för snarlik åkerjord. Härvid vore
dock att märka, att, örn företaget över huvud varit motiverat, det väl i allmänhet
borde kunna förväntas, att den nyvunna eller förbättrade jorden
skulle lämna en så förhöjd avkastning, att dennas värde motsvarade annuiteten
och så att säga kunde betala denna. Det linge heller icke lämnas
ur räkningen, att annuiteten ju i själva verket representerade en icke oväsentlig
kapitalbildning, i det gäldenären-intressenten därmed avbetalade
en skuld, ådragen vid förvärvandet av särskilda, visst värde åsätta och
honom ensam tillkommande förbättringar.
Dessa nu anförda synpunkter torde vid bedömandet av understödsfrågor
av här förevarande slag icke kunna lämnas utan beaktande. Anmärkas
kunde också, att vid utmätande av sådant understöd, som här avsåges,
den omständigheten, att den allmänna krisen medfört svårighet för en del
intressenter i vissa vattenavledningsföretag att göra rätt för sig, knappast
kunde åberopas som skäl för att staten skulle genom direkta understöd
gynna just dessa jordbrukare i högre grad än vad staten torde kunna
bistå andra, som befunne sig i lika stora ekonomiska svårigheter örn ock
av annan natur.
Skäl syntes också ej sällan föreligga att överväga, huruvida och eventuellt
i vilken utsträckning förluster uppkomna i ett företag, i vilket statens
medverkan inskränkte sig till visst, örn ock betydande understöd men ledningen
helt utövats av intressenterna, skäligen borde bäras av staten.
I de fall, där emellertid tillräckliga skäl finge anses föreligga för ett
statligt ingripande, vore olika former för ett sådant tänkbara. Sålunda
kunde ifrågakomma anvisande av ytterligare statsunderstöd i form av lån
eller bidrag utan återbetalningsskyldigliet respektive avskrivning av förut
beviljat lån. Vidare kunde lindring beredas genom förlängd ränte- eller
amorteringsfrihet eller till viss grad även genom amorteringstidens förlängning
utöver den författningsenligt bestämda. Givetvis kunde också
kombinationer på olika sätt av dessa former för ytterligare statlig hjälp
ifrågakomma.
Såsom en svaghet i varje understödsverksamhet av detta slag torde få
anses den omständigheten, att i fråga örn företag med intressenter av olika
ekonomisk ställning alla — oavsett denna ställning -— bomme i åtnjutande
av proportionellt lika stort understöd, vilket ju knappast kunde anses
skäligt. En diskriminering vöre emellertid i fall sådana som dessa
ofta förenad med betydande svårigheter, möjligen ogörlig.
Vad särskilt nu ifrågavarande torrläggningsföretag beträffade syntes
med hänsyn till den betydande, örn också tillfälliga påfrestning, som blivit
en följd huvudsakligen av intressenterna genom förutnämnda skiljedom
pålagda kontantutlägg, möjligheten böra undersökas att för dem underlätta
likvideringen av företagets engångsutgifter genom lämpligt avvägd
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 222. <
lindring i fråga om återbetalningen av statslånet eller genom anvisande
av direkta statsunderstöd.
I fråga örn sistnämnda eventualitet bade företagets arbetsstyrelse i aen
ena av de nu föreliggande ansökningarna hemställt, att till företaget måtte
beviljas ytterligare statsunderstöd i form av antingen enbart bidrag eller
såväl bidrag som lån med så stort belopp, som svarade mot den genom
skiljedomsutslaget företaget åsamkade merkostnaden, eller 150,000 kronor.
Med avseende härå finge framhållas, att därest dylikt understöd överhuvud
ausåges höra komina i fråga, detsamma torde tora beråknas med
hänsyn till allenast det belopp, (83,900 + 5,000 + 10,000 =) 98,900 kronor,
varmed kostnaderna på grund av oförutsedda arbetssvårigheter, marklösen
och skiljedomsförfarande överstigit de i den fastställda arbetsplanen beräknade.
Med tillämpning av för ifrågavarande statsunderstöd gällande
bestämmelser skulle med hänsyn till förenämnda merkostnad kunna till
företaget nu ytterligare beviljas lån från statens avdikningslånefond med
omkring 41,800 kronor. Något ytterligare bidrag utan återbetalningsskyldighet
kunde däremot icke beviljas inom författningens ram. I betraktande
av den betydande utgift, räknad per ytenhet, som gäldandet av annuiteterna
å de till företaget redan beviljade lånen innebure, syntes emellertid
en utökning av intressenternas skuldbörda genom beviljande av ytterligare
lån om möjligt böra undvikas. Då lantbruksstyrelsen vidare med
hänsyn till det nu rådande statsfinansiella läget, icke gärna ansåge sig
böra ifrågasätta någon direkt medelsanvisning till företaget, hade styrelsen
låtit undersöka, huruvida icke en lämpligt avvägd lindring i villkoren
för återbetalningen av det till företaget redan utbetalade statslånet och
i fråga örn erläggande av ränta därå kunde anses innebära en mera framkomlig
väg ur det trångmål, vari företagets intressenter till följd av förut
relaterade omständigheter linde råkat. Uti sin i sådant hänseende gjorda
framställning hade arbetsstyrelsen alternativt anhållit örn ytterligare fem
års räntefrihet å lånet samt fem års anstånd med påbörjandet av amorteringen
av detsamma eller, därest den begärda räntefriheten icke kunde
erhållas, allenast sådant anstånd, som nu nämnts. Med avseende härå
finge till en början framhållas, att enbart ett uppskov med påbörjandet av
lånets amortering, därest icke en föga antaglig hastig och genomgripande
förändring till det bättre av den allmänna jordbrukskonjunkturen skulle
inträffa, knappast torde medföra någon verklig lättnad för intressenterna
utan endast innebära ett anstånd med amorteringsbeloppens erläggande.
För den händelse, något som med föreliggande framställning torde varit
avsett, ett sådant anstånd förenades med ett motsvarande uppskov jämväl
med räntebetalningen, skulle nämligen lånebeloppet under uppskovstiden
komma att ökas med därunder upplupen ränta, i detta fall sammanlagt omkring
85,003 kronor, och annuiteterna sålunda Idiva väsentligt större, än
vad som varit fallet utan dylikt uppskov. Åsyftad lättnad för intressenterna
torde däremot säkrare kunna vinnas, därest ett anstånd med annuiteternas
gäldande kombinerades med viss tids räntefrihet. I detta avseende
funne emellertid lantbruksstyrelsen för sin del en eventuell förlängning
av den räntefria perioden böra inskränkas till allenast tre år, oell den
tid, varunder ränta å de till företaget utlämnade lånen icke skulle beräknas,
sålunda böra utsträckas från tre till sex år från första lyftningsdagen.
I anslutning till vad f örut nämnts torde en dylik utsträckning av den räntefria
perioden böra förenas med ett motsvarande uppskov med påbörjandet
av lånets amortering.
8
Hhtpartementsehtfen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.
För intressenterna skulle en sådan anordning otvivelaktigt innebära en
värdefull tidsfrist, varigenom möjligheten för dem att i huvudsak gälda
de. betydande kontantutlägg, som ännu återstode, torde kunna antagas
bliva större, benoni en förlängning; av den räntefria perioden nied tre år
skulle staten, då den årliga räntan å ifrågavarande lån uppginge till
16,693 kronor 92 öre, göra en direkt uppoffring av (3 X 16.693.92 =) 50,081
kronor 76 öre och intressenterna i företaget beredas en motsvarande hjälp.
Lantbruksstyrelsen funno sig med hänsyn till här föreliggande särskilda
omständigheter, örn också med tvekan med hänsyn till den prejudicerande
betydelse, ett bifall möjligen kunde få, kunna förorda sålunda ifrågasatta
ytterligare räntefrihet ävensom amorteringsuppskov.
Statskontoret har i utlåtande den 5 mars 1932 anfört följande.
För det den 7 november 1924 beviljade lånet, av vilket hittills utbetalats
404,000 kronor, utgjorde räntan för andra treårsperioden sammanlagt
41,067 kronor. För det den 8 februari 1929 beviljade lånet, varav den 13
juni 1929 utbetalts 36,000 kronor, komme räntan för andra treårsperioden,
under förutsättning att innestaende lånebelopp utbetalades, såsom uppgivits
förmodligen bleve fallet, under hösten 1933, att belöpa sig till i runt
tal 4,200 kronor.
Vid bifall till den av lantbruksstyrelsen gjorda hemställan skulle det
förra lånet komma att återbetalas med en ungefärlig annuitet, beroende
på när innestående delen av lånet lyftes, av 27,974 kronor för åren 1935—
1959 och 25,440 kronor för år 1960 och det senare lånet med en ungefärlig
annuitet av 2,764 kronor för åren 1939—1963 och 2 513 kronor för år 1964.
En utsträckt räntefrihet från tre till sex år skulle åsamka avdikningslånefonden
en direkt ränteförlust av i runt tal 45,000 kronor.
Med hänsyn till de konsekvenser, ett vidtagande av statliga åtgärder
av ifrågavarande slag skulle medföra, ställde sig statskontoret mycket
tveksamt örn lämpligheten av ett bifall till förevarande framställning. I
betraktande av de särskilda omständigheter, som enligt vad lantbruksstyrelsen
framhållit i detta fall kundo anses föreligga, ville statskontoret
emellertid icke motsätta sig ett medgivande av ytterligare räntefrihet
ävensom uppskov med amorteringen på sätt styrelsen härom hemställt.
I enlighet med vad lantbruksstyrelsen anfört synes mig ytterligare
statsunderstöd till ifrågavarande företag i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet
eller lån icke böra medgivas.
Däremot synes mig billighetsskäl tala för att — i likhet med vad riksdagen
medgivit (skrivelse 261/1928) i fråga om Dragsängarnas invallningsföretag
i Kopparbergs län — giva företaget någon lättnad i fråga om
återbetalande av de båda lån, som företaget erhållit. I sådant avseende
synes lantbruksstyrelsens förslag, innefattande dels utsträckning av den
räntefria tiden från tre till sex år, dels ock framflyttning av tiden för
gäldandet av dea första annuiteten för det ena lånet till år 1935 och för
det andra lånet till år 1939, bereda intressenterna i företaget lindring i de
svårigheter, vari de på grund av omständigheternas makt kommit.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 222.
dels att dea tid, under vilken ränta icke skall beräknas å förenämnda
till utförande av Virestadssjöarnas sänkningslöretag beviljade lån från
odlingslånefonden och statens avdikningslånefond, må utsträckas från tre
till sex år från första lyftningsdagen,
dels ock att tidpunkten för gäldandet av första annuiteten å lånen må
framflyttas från det sjunde till det tionde året efter första lyftningsdagen..
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen ~
Regenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Riwe Thygesen.