Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 15 juni
1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyreiser; green Stockholms
slott den 18 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
1, 2 och 4 §§ förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

i

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sand

18b a höft. (Nr 218.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21S.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ förordningen den 15
juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§ förordningen den 15 juni 1923
angående skogsvårdsstyrelser skola i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

1$.

Skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt
över lagens efterlevnad, skall bestå inom vart och ett av Västerbottens
och Norrbottens läns landstingsområden av fem samt inom varje
annat landstingsområde av tre med skogsförhållandena i orten förtrogna
män, utsedda för tre år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Majit
samt de övriga till halva antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet.
Finnes inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap,
utses för varje hushållningssällskap en ledamot samt av
landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen äro. Suppleanter
till lika antal som ledamöterna utses för samma tid och på enahanda
sätt som dessa.

Sammanfaller---förfaras.

2 §.

Hos skogsvårdsstyrelse---forstmästarekurs.

Därjämte må skogsvårdsstyrelse, där så finnes erforderligt, anställa
andra tjänstemän med skoglig utbildning, som i första stycket sägs.

4 §.

Skogsvårdsstyrelse har till uppgift att

a) befrämja den enskilda skogshushållningen genom utbredande av kunskap
i skogsskötsel, beviljande av bidrag till och utförande av arbeten
för skogskultur, särskilt där sådana vid uppkommen skada å skogen
skulle bliva för den enskilde betungande, samt vidtagande i övrigt av
åtgärder, ägnade att befordra en förbättrad skogshushållning;

b) föranstalta---beskaffenhet;

c) utöva---begäres;

d) förvalta---skogsvårdskassan;

e) antaga och med omhänderhavda medel avlöna dels i 2 § omförmälda
tjänstemän, så ock sekreterare, där särskild sådan erfordras, dels ock där -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

utöver, i den mån så prövas nödigt, skogligt utbildade tillsyningsman
(länsskogvaktare) ävensom kontorsbiträden samt att utfärda instruktioner
för dessa;

f) fastställa---kännedom.

önskar i annat fall än i gällande skogsvårds- och andra lagar angivits
ägare eller innehavare av skogsmark sakkunnig hjälp eller anvisning för
tillämnad avverkning eller i avseende å skogsmarks behandling, må skriftlig
anmälan därom göras hos skogsvårdsstyrelsen, som förordnar lämplig
person att lämna sökanden den hjälp eller de upplysningar han begärt.
På skogsvårdsstyrelse ankommer att föreskriva de villkor, under
vilka skogsägare må erhålla sådant biträde av styrelsens tjänstemän;
ägande styrelse därvid att i fall av behov lämna dylikt biträde avgiftsfritt.

Skogsvårdsstyrelse---fastställer.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1933.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

I samband med genomförande av det förslag till lag örn vård av vissa
skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera
områden, Kungl. Majit förut i dag i proposition (nr 217) till riksdagen
framlagt, torde vissa ändringar böra vidtagas i förordningen den 15 juni
1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser.

Jag torde till en början få erinra, att omförmälda lagförslag innefattar
föreskrift därom, att uppsikten över de enskilda skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker samt Särna och Idre socknar av
Kopparbergs län, vilka nu lyda under förordningen den 18 juni 1915 (nr
251) angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker med flera områden, den s. k. lappmarkslagen, och vilka
enligt förslaget skola föras under den nya lagen, skall utövas av skogsvårdsstyrelserna
inom Västerbottens, Norrbottens och Kopparbergs läns
landstingsområden. Vidare torde jag böra nämna, att enligt 1 § i 1923
års förordning skogsvårdsstyrelse skall inom varje landstingsområde bestå
av tre med skogsförhållandena i orten förtrogna män, utsedda för tre
år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Majit, en av landstinget och
en av hushållningssällskapet. Finnes inom landstingsområde mera än ett
hushållningssällskap, utses för varje hushållningssällskap en ledamot samt
av landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen äro. Suppleanter
skola till lika antal som ledamöterna utses för samma tid och på
enahanda sätt som dessa. Skogsvårdsstyrelse har till uppgift, bland annat,
enligt stadgande under a) i förordningens 4 § första stycket, att befrämja
den enskilda skogshushållningen genom utbredande av kunskap i
skogsskötsel, beviljande av bidrag till och utförande av arbeten för skogskultur,
särskilt där sådana i fall, som i 10 § skogsvårdslagen avses, skulle
bliva för den enskilde betungande, samt vidtagande i övrigt av åtgärder,
ägnade att befordra en förbättrad skogshushållning.

5

Kungl. Marits proposition Nr 218.

Såsom jag till det nyssberörda proposition bilagda stadsrådsprotokollet
den 26 februari 1932 anfort hava 1927 års skogssakkunniga för
lappmarken i sitt den 31 mars 1931 avgivna betänkande (Statens offentliga
utredningar 1931:10) framlagt förslag till förordning om ändrad lydelse av
1, 2 och 4 §§ i förordningen angående skogsvårdsstyrelser. Enligt berörda
förslag (betänkandet sid. 204—205) skall i förordningens 1 § upptagas stadgande
av innehåll, att skogsvårdsstyrelse inom Kopparbergs läns, Västerbottens
läns och Norrbottens läns landstingsområden skall bestå av
fem med skogsförhållandena i orten förtrogna män, utsedda för tre år i
sänder, en såsom ordförande av Kungl. Majit samt övriga till hälften av
vardera landsting och hushållningssällskap. SkogsvårdsstyreJsernas uppgift
att befrämja den enskilda skogshushållningen genom beviljande av
bidrag till och utförande av arbeten för skogskultur har föreslagits skola
särskilt gälla i fall, där sådana inom lappmarkerna samt Särna och Idre
socknar eller eljest vid uppkommen skada å skogen skulle bliva för den
enskilde betungande. Vidare hava i 2 och 4 §§ av förordningen föreslagits
vissa ändringar, sammanhängande därmed, att skogsvårdsstyrelserna
skulle — på sätt framgår av mitt anförande den 26 februari 1932 — äga
anställa icke blott, såsom förordningen förutsätter, länsjägmästare och
biträdande länsjägmästare utan även vissa andra tjänstemän med enahanda
högre skogliga utbildning som de nu nämnda. Slutligen hava av
hänsyn till den föreslagna nya lagen vissa smärre ändringar av huvudsakligen
formell karaktär i 1 och 4 §§ ansetts påkallade.

I motiveringen till sitt förslag anföra sakkunniga:

De nya uppdrag, som skogsvårdsstyrelserna få sig förelagda i och med
att styrelserna övertaga handliavandet av lappmarkslagen, anse de sakkunniga
nödvändiggöra viss komplettering av de nuvarande skogsvårdsstyrelserna
i Västerbottens, Norrbottens oell Kopparbergs län. Nu gällande
skogsvårdsstyrelseförordning föreskriver, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelse
skola utgöras av »med skogsförhållandena i orten förtrogna
män». Då de nu arbetande skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens, Norrbottens
och Kopparbergs län äro valda med tanke på att ledamöterna skola
hava kännedom örn förhållandena i de delar av länen, varest 1923 ars
skogsvårdslag tillämpas, synes därför lämpligt, att skogsvårdsstyrelserna
i samband med övertagandet av sina nya uppgifter utökas med personer
med närmare erfarenhet örn skogsförhållandena i de trakter, varest
den nya lagen skall gälla. De sakkunniga finna sig därför böra föreslå,
att skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län utökas vardera
med två personer med kännedom örn skogsförhållandena i lappmarkerna
samt skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län med två personer med
kännedom örn skogsförhållandena i Särna och Idre socknar. Den ena
av de nya ledamöterna bör viiljas av landstinget och den andra av hushållningssällskapet.
För var och en av dessa ledamöter bör suppleant
väljas efter samma grunder, som nu gällande skogsvårdsstyrelseförordning
angiver.

Det torde vidare böra tagas under övervägande, huruvida skogsvårdsstyrelsernas
handhavande av den nya skogslagen, sådan den av de sak

1927 åra

skogssakkunniga
för
lappmarken.

Yttranden.

t> Kungl. Maj:ts -proposition Nr 218.

kunniga utformats, kan motivera fordran på att i skogsvårdsstyrelsen
högre skoglig sakkunskap skall representeras genom någon av ledamöterna.

Vad som utmärker den lag de sakkunniga föreslagit och särskilt skiljer
densamma från 1923 års skogsvårdslag är bestämmelsen, att avverkning
skall ske i enlighet med avverkningsplan. De sakkunniga kunna
icke finna denna bestämmelse vara av den art, att skoglig teoretisk fackkunskap
ovillkorligen måste krävas inom styrelsen. Erforderlig fackkunskap
i skogsuppskattningsfrågor kan tillförsäkras skogsvårdsstyrelsen
genom anställande av en särskild på skogsindeiningsområdet specialutbildad
person, s. k. taxeringsledare, med åliggande att biträda skogsvårdsstyrelsen
vid granskning av avverkningsplaner. De skiljaktigheter i
övrigt, som föreiinnas mellan de sakkunnigas lagförslag och 1923 års
skogsvårdslag, äro icke av den betydelse, att de för sig kunna motivera
en skärpning av hittills gällande bestämmelser örn de kvalifikationer, som
skogsvårdsstyrelsens ordförande och ledamöter skola besitta.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att 1923 års skogsvårdslag
innehåller bestämmelser, som kräva bedömanden och avgöranden, vid
vilka högre skoglig sakkunskap måste förutsättas ligga till grund. Trots
detta har man icke ansett nödvändigt fordra, att någon skogsvårdsstyrelsens
ledamot skall vara skogssakkunnig, utan nöjt sig med att vid styrelsens
sida såsom skogligt biträde ställa en skogssakkunnig person,
länsjägmästaren. Att i föreliggande förslag till lappmarkslag tillkommit
ytterligare bestämmelser, som nödvändiggöra skogliga bedömanden, synes
icke behöva föranleda någon ändring i bestämmelserna av den innebörd,
som här ifrågasatts.

I infordrat yttrande över sakkunnigas förslag har skogsvårdsstyrelsen
i Kopparbergs län anfört, att det icke kunde anses vare sig erforderligt
eller lämpligt att för skötseln av det lilla område skogsproduktiv mark,
som Särna och Idre socknar representerade, styrelsens sammansättning
skulle så starkt förskjutas, som sakkunniga föreslagit. Styrelsen erinrar,
att sagda område i areal icke ens motsvarade ett helt nuvarande länsskogvaktaredistrikt,
samt framhåller, att sakkunnigas förslag skulle föranleda
såväl kostsamma resor som mindre rörlighet i styrelsens förvaltning. Enligt
styrelsens mening kan det ifrågasättas, örn styrelsen över huvud behövde
numerärt förstärkas för att Särna och Idre socknar återbördades till
likartade skogliga förhållanden och bestämmelser som de, vilka gällde
länets övriga 47 socknar. Skulle speciell lokalkännedom från Särna och
Idre anses behöva tillföras styrelsen, finner styrelsen det fullt tillräckligt.
örn styrelsen förstärktes med en ledamot och en suppleant för denne, vilka
ägde sådan kännedom. Berörda ledamot och suppleant borde eventuellt
kunna utses genom samverkan mellan landstinget och hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller genom Kungl. Maj:ts försorg.

I de yttranden, som i övrigt avgivits i ärendet och vilka omnämnts i
förberörda proposition nr 217, har sakkunnigas förslag biträtts eller lämnats
utan erinran.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218. 7

Såsom jag redan i motiveringen till nyssnämnda proposition uttalat bör
även enligt min mening den nya lagen medföra viss ökning av skogsvårdsstyrelsernas
ledamotsantal. Jag biträder således sakkunnigas förslag, att
var och en av skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län
utökas med två ledamöter och lika många suppleanter, utsedda på sätt
sakkunniga föreslagit bland personer, förtrogna med lappmarkernas skogsförhållanden.
Däremot kan jag icke dela sakkunnigas uppfattning, att
förstärkning skulle erfordras jämväl av antalet ledamöter och suppleanter
i skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län. De skäl, sistnämnda styrelse
anfört mot en förändring av styrelsens sammansättning, synas mig
böra godtagas. I likhet med sakkunniga finner jag vidare icke erforderligt
att uppställa krav på skogligt teoretiska kunskaper hos skogsvårdsstyrelsernas
ledamöter.

Vid angivande av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter nämner skogsvårdsstyrelseförordningen
främst deras undervisande och stödjande verksamhet.
Denna kommer, örn lagförslaget bifalles, naturligtvis också de
skogar till godo, vilka därigenom läggas under styrelsernas inseende. I
likhet med vad som gäller beträffande de under skogsvårdslagen lydande
skogarna torde vid beviljande av bidrag till och utförande av arbeten för
skogskultur även i fråga örn förstnämnda skogar böra såsom särskilt ömmande
anses de fall, där skada å skogen uppkommit. Det synes emellertid
angeläget, att, såsom sakkunniga föreslagit, skogarna i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker samt inom Särna och Idre socknar över
huvud bliva föremål för skogsvårdsstyrelsernas synnerliga uppmärksamhet
och omvårdnad. Man torde härvid ej kunna underlåta att tillmäta
den omständigheten en viss betydelse, att dessa skogar icke tidigare kunnat
komma i åtnjutande av styrelsernas understödjande verksamhet. Jag
vill i detta sammanhang särskilt framhålla vikten av, att även då begränsning
enligt nya lagen medgives av den däri stadgade skyldigheten att vidtaga
åtgärder för återväxtens betryggande, dylika åtgärder likväl i såvitt
möjligt full utsträckning komma till stånd icke blott efter skadegörelse å
skogen utan också efter avverkning. Vidare torde styrelsernas understödjande
verksamhet böra inriktas på vidtagande av åtgärder, vilka äro att
anse såsom ur skogsvårdssynpunkt nyttiga och önskvärda men som med
hänsyn till sin omfattning mera sällan torde kunna åläggas jordägaren,
såsom exempelvis utdikning av försumpad skogsmark. Emellertid anser
jag det icke erforderligt att, på sätt sakkunniga föreslagit, i författningstexten
inrymma särskilda föreskrifter i vad rör lappmarkerna samt Särna
och Idre socknar angående skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i nu berörda
hänseenden.

Skogsvårdsstyrelsernas personalbehov efter den föreslagna utvidgningen
av deras verksamhetsområden är icke slutligen utrett. Av förenämnda
proposition torde emellertid framgå, att skogsvårdsstyrelserna såväl i
Västerbottens och Norrbottens län som i Kopparbergs län bliva nödsa -

Departements chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 218.

kade att anställa förutom länsjägmästare och biträdande länsjägmästare
även andra tjänstemän med enahanda skogliga utbildning som dessa.
Vissa ändringar av skogsvårdsstyrelseförordningens 2 och 4 §§ synas därför,
såsom sakkunniga föreslagit, böra vidtagas. Därjämte torde den nya
lagen föranleda vissa jämkningar i förordningen av huvudsakligen formell
natur, likaledes i anslutning till sakkunnigas förslag.

Vad angår tiden, då de med hänsyn till det nu sagda erforderliga ändringarna
i förordningen angående skogsvårdsstyrelser böra träda i tilllämpning,
vill jag erinra, att lagen örn vård av vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden har föreslagits
skola träda i kraft den 1 januari 1934. Det synes önskvärt, att skogsvårdsstyrelserna
erhålla tillfälle att dessförinnan vidtaga vissa förberedande
åtgärder, så att de nämnda dag kunna omedelbart taga itu med de
nya uppgifter, som vänta dem. Särskilt vill jag framhålla, att skogsvårdsstyrelserna
måste givas möjlighet att före den 1 januari 1934 anställa
nödig personal till sitt biträde, och att komplettering av skogsvårdsstyrelsernas
i Västerbottens och Norrbottens län sammansättning följaktligen
redan tidigare måste hava ägt rum. Emellertid torde de nya styrelseledamöter,
som skola väljas av vederbörande landsting, komma att utses först
å lagtima möte i september 1933. Då hushållningssällskapens ordinarie
sammanträden hållas i november, torde erfordras, att de styrelseledamöter,
som av dem skola väljas, utses redan vid 1932 års sammanträden. På
grund av vad sålunda anförts, synas ifrågavarande ändringar i skogsvårdsstyrelseförordningen
böra vinna tillämpning från och med den 1
oktober 1933. I enlighet med det nu anförda har jag låtit inom jordbruksdepartementet
utarbeta förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 2
och 4 §§ förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser.

Departementschefen uppläser härefter berörda förslag samt hemställer,
att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till anta
gande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.

320800, Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.