Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statens avdikningsanslag
och statens avdikningslånefond; given Stockholms slott
den 11 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet oven'' jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Såsom jag vid anmälan under nionde huvudtiteln av medelsbehovet för
statens avdikningsanslag för budgetåret 1932/1933 erinrat, bemyndigade
Kungl. Maj:t den 13 november 1931 chefen för jordbruksdepartementet att
tillkalla tre utredningsmän för att inom nämnda departement biträda med
verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande de ändringar
i gällande grunder för understöd ur statens avdikningsanslag och statens
avdikningslånefond, som kunde Annas erforderliga för att de för angivna
Bihang till riksdagens protokoll 1.932. 1 samt. 182 höft. (Sr 213.) 1

Nuvarande

organisation.

Tillkomsten
av statens avdikningsanslag
och statens
avdikning
slånefond.

2 Kungl. Majds proposition Nr 215,

ändamål anvisade medlen måtte med vederbörligt beaktande av ekonomiska
synpunkter användas med största möjliga nytta för det allmänna. De med
stöd av detta bemyndigande av mig tillkallade utredningsmännen, generaldirektören
E. R. Stridsberg, byråchefen L. O. Fredholm och förre riksdagsmannen,
lantbrukaren L. Olsson i Hov, medhunno icke att framlägga
sitt förslag inom sådan tid, att därpå grundad framställning kunde göras i
statsverkspropositionen. I denna har emellertid, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1932/1933
beräknats, under nionde huvudtiteln, punkt 113, ett extra förslagsanslag
av 3,000,000 kronor till statens avdikningsanslag och under utgifter för
kapitalökning, bilaga 5, punkt 2, ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor
såsom kapitalökning för statens avdikningslånefond.

Sedan de tillkallade utredningsmännen numera med skrivelse den 23
februari 1932 överlämnat betänkande, innehållande den av dem verkställda
utredningen med därtill hörande förslag, anhåller jag att få anmäla ärendet
för Kungl. Majit.

I. Grunderna för statens understödjande verksamhet för torrläggning

av viss mark.

Statens verksamhet för understödjande av torrläggningsarbeten har bestått
i utlämnande av lån och utgivande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
För låneverksamheten har av medel, som riksdagen anvisat, upplagts
vissa fonder. Sålunda bildades år 1874 äldre odlingslånefonden, och
år 1883 tillkom nya odlingslånefonden. Dessa två fonder sammanslogos
sedermera år 1913 till en fond under benämningen odlingslånefonden. För
understödjande av vissa torrläggningsföretag medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
har riksdagen, bland annat, under en följd av år anvisat
medel under benämningarna allmänna avdikningsanslaget och norrländska
avdikningsanslaget. Medel under benämningen norrländska avdikningsanslaget
anvisades första gången för år 1907. Under benämningen
allmänna avdikningsanslaget ställdes medel av riksdagen första gången till
förfogande för år 1912. Enligt förslag, som av Kungl. Majit i propositionen
nr 82 förelädes 1926 års riksdag, ändrades odlingslånefondens benämning till
statens avdikningslånefond, och de båda anslag, som utgått under benämningarna
allmänna avdikningsanslaget och norrländska avdikningsanslaget,
sammanslogos till ett anslag under benämningen statens avdikningsanslag.
I sammanhang med dessa förändringar antog riksdagen vissa ändrade
grunder för låneverksamheten och utgivandet av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag
hava sedan undergått vissa jämkningar enligt beslut av 1927 och 1929 års
riksdagar, och i villkoren för lån från statens avdikningslånefond hava år
1929 i anslutning till lagen den 14 juni 1929 örn kronans förmånsrätt
för avdikningslån vidtagits vissa ändringar.

Kungl. Majlis proposition Nr 215.

3

Gällande villköl- för statsbidrag från statens avdi kai ngsanslug äro meddelade
i kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257) med däri genom kungörelse
den 27 juni 1929 (nr 215) gjord ändring samt innebära i huvudsak följande.

Statsbidrag kan av Kungl. Majit anvisas till utförande av sådana torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med
hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall.
Förslag till utförande av företag, vartill statsbidrag sökes, skall vara upprättat
vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kapitlet vattenlagen.
Ansökning örn statsbidrag skall insändas till lantbruksstyrelsen, som har
att med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:t för prövning
samt för fastställelse av arbetsplanen. Statsbidrag till visst företag eller
del därav kan beviljas under förutsättning, att lantbruksstyrelsen finnér
värdet av båtnaden i förut angivna avseenden uppväga eller överstiga kostnaden
för torrläggningen. Där värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden
för torrläggningen, kail statsbidrag dock, i undantagsfall, beviljas,
när särskilda skäl därtill äro. Den omständigheten, att för samma företag
eller del av företag, som statsbidraget avser, lån åtnjutes från statens avdikningslånefond,
utgör icke hinder för bidrags beviljande. Statsbidrag kan
av Kungl. Majit beviljas till högst hälften av den utav Kungl. Majit godkända
kostnaden såväl för torrläggningsarbete — teg- eller täckdikning däri
ej inberäknad — som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga
kartor och handlingar. I den mån båtnadsvärdet överstiger kostnaden,
skall statsbidraget undergå skälig minskning. Beträffande de förut
berörda undantagsfall, där kostnaden överstiger båtnadsvärdet, skall statsbidraget
med tillämpning i övrigt av nyss angivna grunder beräknas med
hänsyn till båtnadsvärdet. Det tillkommer lantbruksstyrelsen att hava inseende
över torrläggningsarbetets utförande samt att meddela slutligt godkännande
av sådant arbete. Lantbruksstyrelsen har även att övervaka
underhållsskyldighetens fullgörande. Statsbidrag utbetalas från statskontoret
enligt vissa föreskrifter i mån av arbetets fortgång.

Gällande villkor för lan från statens avdikningslånefond äro meddelade i
kungörelse den 11 juni 1926 (nr 258) med däri genom kungörelse den 14
juni 1929 (nr 166) gjord ändring samt innebära i huvudsak följande.

Lån kan av Kungl. Majit anvisas till utförande av sådana torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till
dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall. Förslag
till utförande av företag, vartill lån sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning
enligt bestämmelserna i 10 kapitlet vattenlagen. Ansökning
örn lån skall insändas till lantbruksstyrelsen, som har att med eget utlåtande
överlämna ärendet till Kungl. Majit för prövning samt för fastställelse av
arbetsplanen. Län till visst företag eller del därav kan beviljas under förutsättning,
att lantbruksstyrelsen finnér värdet av båtnaden i förut angivna
avseenden uppväga eller överstiga kostnaden för torrläggningen. Där värdet
av båtnaden icke uppväger kostnaden för torrläggningen, kan lån dock, i
undantagsfall, beviljas, när särskilda skäl därtill äro. Den omständigheten,
att för samma företag eller del av företag, som länet avser, bidrag åtnjutes
från statens avdikningsanslag, utgör icke hinder för länets beviljande. Lån
kan av Kungl. Majit beviljas intill deri av Kungl. Majit godkända kostnaden
såväl för torrläggningsarbetet — teg- och täckdikning däri ej inbe -

(fällande
villkor för
statsbidrag
från statens
avdikningsanslag.

(rättande
villkor för
lån från
statens
a vdikninfjst.
å ne fond.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Förhållandet
mellan båtnad
och kostnad
vid vissa
företag.

Odlingsarbete
såsom förutsättning
för
lån.

räknad — som ock för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga
kartor och handlingar, efter avdrag för det bidrag, som för samma företag
eller samma del inom företag kan varda lämnat från statens avdikningsanslag,
dock med iakttagande att lånet ej för någon del av företaget må
överstiga 70 procent av det genom torrläggningsarbetet uppkommande, av
lantbruksstyrelsen vitsordade båtnadsvärdet. Det tillkommer lantbruksstyrelsen
att hava inseende över torrläggningsarbetets utförande samt att meddela
slutligt godkännande av sådant arbete. Lantbruksstyrelsen bar även
att övervaka underhållsskyldighetens utförande. Lån utbetalas från statskontoret
enligt vissa föreskrifter i mån av arbetets fortgång. Å den av
Kungl. Majit bestämda lånesumman beräknas för de första tre åren från
första lyftningsdagen icke någon ränta. För näst därpå följande tre år beräknas
å lyftare belopp 3.6 procent årlig ränta, vilken vid dessa tre års
slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande
beloppet erlägges från och med sjunde året efter första lyftningsdagen till
dess lånet blivit slutbetalt en annuitet av 6 procent, därav såsom ränta
räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet. Amorteringstiden blir
enligt dessa bestämmelser omkring 26 år.

Bestämmelserna angående förutsättningarna för beviljande av statsbidrag
eller lån för torrläggningsföretag, vid vilka båtnadsvärdet icke uppväger
kostnaden för torrläggningen, hava — i anslutning till vissa i sammanhang
med tillkomsten år 1926 av dessa bestämmelser gjorda uttalanden — i
förekommande fall tillämpats sålunda, att statsbidrag eller lån beviljats
endast till företag, där kostnaden motsvarat högst 120 procent av båtnaden.

Vid prövningen av kostnadens och båtnadsvärdets inbördes förhållande
har lantbruksstyrelsen emellertid i de nu avsedda fallen, enligt ett av
departementschefen i propositionen till 1926 års riksdag gjort uttalande,
varit oförhindrad att, vad angår uppskattningen av kostnaden, bortse från
förrättningskostnader och andra därmed jämförliga, själva torrläggningsarbetet
icke direkt vidkommande kostnader.

Vid beviljande av lån från odlingslånefonden till torrläggningsföretag för
nyodling uppställdes krav på att låntagaren skulle å den torrlagda marken
utföra visst odlingsarbete. För låntagaren förelåg sålunda i dessa fall visst
odlingstvång, för vars utkrävande det likväl saknades effektiva bestämmelser.

Lantbruksstyrelsen föreslog emellertid i den till grund för 1926 års proposition
i ämnet liggande skrivelsen den 21 oktober 1925, att odlingstvång
ej vidare skulle åläggas den, som erhölle lån för utförande av torrläggning,
samt anförde såsom skäl därför huvudsakligen, att odlingstvånget föranlett
avsevärda svårigheter i den praktiska tillämpningen och betydande kostnader
för kontroll, vilka icke stöde i rimligt förhållande till den nytta, odlingstvånget
eventuellt kunde medföra.

I propositionen till 1926 års riksdag biträdde departementschefen lantbruksstyrelsens
förslag. Riksdagen (jordbruksutskottets uti. nr 45 och R. skr.
nr 261) hade ej heller för sin del något att erinra mot förslaget.

Vid den med anlitande av statens avdikningslånefond bedrivna lånerörel -

Kungl. Majus proposition Nr 215. 5

sen bär, i överensstämmelse med vad sålunda förekommit, ej för något fall
såsom förutsättning för erhållande av lån uppställts fordran på visst odlingsarbetes
utförande.

För erhållande av statsbidrag från allmänna och norrländska avdikningsanslagen
gällde ej i något fall, att torrläggningen skulle efterföljas av visst
odlingsarbete. Från norrländska avdikningsanslaget, som avsåg understödjande
av torrläggningsföretag i Norrland och Dalarna, kunde statsbidrag
beviljas till hälften av den fastställda kostnaden för torrläggningen. Statsbidrag
från allmänna avdikningsanslaget, som var anvisat för övriga delar
av riket, kunde däremot, frånsett torrläggning till minskning av frostländighet,
beviljas allenast till en tredjedel av kostnaden för torrläggningen.

Lantbruksstyrelsen föreslog i sin förut berörda skrivelse den 21 oktober
1925, att statsbidrag utan återbetalningsskyldighet över liela riket regelmässigt
endast skulle kunna beviljas till högst en tredjedel av kostnaden
för torrläggningen, men att beträffande sådant torrläggningsföretag i Norrland,
Dalarna och viss del av norra Värmland, vari inginge mark, som
icke tagits i anspråk såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall, statsbidrag
skulle kunna beviljas till högst hälften av kostnaden för torrläggningen,
under förbehåll likväl, att en tredjedel av bidraget finge innestå,
intill dess bidragstagaren inom viss därför bestämd tid hos lantbruksstyrelsen
styrkt sig hava tagit nämnda mark i anspråk för förut angivna ändamål
i den omfattning, som lantbruksstyrelsen kunde hava föreskrivit. Såsom
skäl för den sålunda föreslagna nedsättningen av statsbidraget till torrläggningsföretag
å redan odlad jord i norra delarna av landet åberopade lantbruksstyrelsen,
att giltig grund saknades för att tillerkänna dessa företag
större förmåner än liknande företag inom övriga landsdelar samt att statsbidrag
med en tredjedel av kostnaden för sådana företag borde vara tillfyllest.
Med de i lantbruksstyrelsen förslag upptagna villkoren för erhållande
av det högre statsbidraget till torrläggningsföretag, vilkas slutliga
ändamål vore uppodling av obruten mark, förklarade lantbruksstyrelsen sig
åsyfta att skapa garanti för att uppodling verkligen bomme till stånd.

I propositionen till 1926 års riksdag biträdde departementschefen lantbruksstyrelsens
förslag, som även tillstyrktes av jordbruksutskottet med viss
ändring i fråga örn tillämplighetsområdet för de gynnsammare bidragsvillkoren.
Vid jordbruksutskottets utlåtande var emellertid fogad en reservation
av innebörd, att det högre statsbidraget skulle kunna beviljas för de avsedda
torrläggningsföretagen, oavsett om något odlingsarbete utfördes eller ej.
Denna reservation vann riksdagens bifall.

Genom beslut av 1927 års riksdag (statsverkspropositionen IX H. T.,
punkt 95; jordbruksutskottets uti. nr 71 och R. skr. nr 288) ändrades ifrågavarande
bestämmelser sålunda, att det högre statsbidraget skulle kunna
beviljas jämväl beträffande torrläggningsföretag i rikets mellersta och södra
delar. Bestämmelserna förtydligades tillika på så sätt, att det högre stats -

Odlingsarbete
såsom förutsättning
för
ett förhöjt
statsbidrag
och frågan om
statsbidragets
storlek.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

bidraget förklarades skola utgå i fråga om företag, vari inginge oodlad
mark, därest torrläggningen av den odlade marken vore av minst samma
betydelse som torrläggningen av den i företaget inbegripna odlade marken.

Sedan 1928 års riksdag därefter, i anledning av en inom andra kammaren
väckt motion, i skrivelse nr 9 A, punkt 40, anhållit örn viss utredning
beträffande statsbidrags utgående från statens avdikningsanslag — avseende,
bland annat, frågan, örn skäl förefunnes för bibehållande av anordningen
med högre statsbidrag till torrläggning av oodlad mark än till
avdikning av jord, som redan vore uppodlad — föreläde Kungl. Majit slutligen
1929 års riksdag genom proposition nr 199 förslag till sådan ändring
av hithörande bestämmelser, att statsbidrag skulle för varje torrläggningsföretag,
oavsett örn det avsåge oodlad eller uppodlad mark och oberoende
av var i riket företaget vore beläget, kunna av Kungl. Majit beviljas till
högst hälften av den fastställda kostnaden. Propositionen bifölls av riksdagen
(jordbruksutskottets uti. nr 56 och R. skr. nr 225).

Minskning av Vid meddelande av statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget och
Ptilan™a,; norrländska avdikningsanslaget skulle enligt de för anslagen för tiden till
kostnads- och med år 1916 gällande bestämmelserna (allmänna avdikningsanslaget i
besparing. 64/X911, 423/1912 och 277/1914; norrländska avdikningsanslaget i 58/1906,
83/1910, 424/1912 och 276/1914), där Kungl. Majit icke funne undantag
höra äga rum, iakttagas, att, örn den verkliga kostnaden för torrläggningsarbetets
utförande skulle befinnas understiga den beräknade, av vederbörande
myndighet granskade och godkända kostnaden, det beviljade statsbidraget
minskades med så stor del av den ifrågavarande besparingen, som det beviljade
statsbidraget utgjort av den beräknade kostnadssumman.

I skrivelse den 13 maj 1916, nr 114, anhöll emellertid riksdagen — under
anförande att sålunda åstadkommen minskning av beviljat statsbidrag visat
sig icke stå i rimlig proportion till arbetet med räkenskapssammandragens
upprättande och granskning samt att sannolikheten för att med ifrågavarande
kontroll erhålla en riktig uppgift å den verkliga arbetskostnaden vore mycket
ringa — att Kungl. Majit måtte vidtaga sådan ändring i villkoren rörande
statsbidragen, att bidrag meddelades till av Kungl. Majit vid dess beviljande
bestämt belopp att utgå oavkortat, utan hinder därav att den verkliga
kostnaden för arbetets utförande understege den beräknade.

Bestämmelser av sådant innehåll intogos i de för allmänna och norrländska
avdikningsanslagen från och med år 1917 gällande författningarna
(nr 376 och 377/1916).

I 1926 års kungörelse angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag
har föreskrift i samma syfte lämnats i sådan form, att statsbidrag
må beviljas till viss del av den utav Kungl. Majit godkända kostnaden
för torrläggningsföretaget, utan att någon begränsning av bidraget
med hänsyn till att nämnda kostnad eventuellt kunnat understiga den verkliga
blivit ifrågasatt.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Beträffande statens avdikningsanslag plägar riksdagen årligen dels
bestämma det belopp, intill vilket statsbidrag ur anslaget må av Kungl.
Maj:t för det nästkommande budgetåret beviljas, dels ock anvisa visst anslagsbelopp
för finansieringen av erforderliga utbetalningar av bidrag. Följande
tabell utvisar för ett vart av budgetåren 1926/1932 den bestämda
bidragssumman och det anvisade anslagsbeloppet:

Av riksdagen

Anvisat

Budgetår

bestämd

bidragssumma

anslag

1926/1927 ..............................

.............................. kronor 2,500,000

1,800,000

1927/1928 ..............................

.............................. » 3,100,000

2,100,000

1928/1929 ..............................

.............................. » 3,100,000

2,600,000

1929/1930

............................... » 3.100,000

2,600,000

1930/1931 ..............................

.............................. » 4,000,000

3,800,000

1931/1932

............................... » 3,300,000

3,800,000.

Anslaget, som till och med budgetåret 1930/1931 haft karaktären av extra
reservationsanslag, uppfördes för budgetåret 1931/1932 såsom extra förslagsanslag.
Denna förändring vidtogs med hänsyn till önskvärdheten av en
jämnare fördelning mellan budgetåren av medelsanvisningarna till anslaget
och vikten av att anslaget städse motsvarade de krav, som på grund av
statens åtaganden gentemot torrläggningsföretagen ställdes på detsamma.

Vidkommande statens avdikningslånef ond har, såvitt angår budgetåren
1927/1932, enligt riksdagens beslut det belopp, vartill lån ur fonden fått för
år högst beviljas, uppgått till 3,000,000 kronor.

Utöver de till fonden inflytande kapitalinbetalningarna har fonden under
nämnda budgetår tillförts följande anslag för kapitalökning:

kronor 1,000,000
» 700,000

» 250,000

» 2,000,000

» 2,000,000.

De särskilda utredningsmännen hava nu i det av dem avgivna betänkandet
föreslagit vissa ändringar i grunderna för statens understödsverksamhet
på ifrågavarande område.

I betänkandet hava utredningsmännen lämnat en av vissa tabeller närmare
belyst redogörelse för omfattningen av statens understödsverksamhet och
karaktären av den statsunderstödda torrläggningsverksamheten under de
senaste åren. Denna redogörelse utvisar huvudsakligen följande.

Omfattningen av torrläggningsverksamheten har, såvitt angår torrläggningsföretagens
antal och areal, sedan år 1922 varit någorlunda konstant.

Under tioårsperioden 1922—1931 har statsunderstöd beviljats för tillhopa

för budgetåret 1927/1928
» » 1928/1929

» » 1929/1930

» » 1930/1931

» » 1931/1932

Medgivna
understöd'' -belopp och
anvisade
medel.

De särskilda
utrednings -männens
förslag.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

7,143 företag, av vilka 4,047 erhållit allenast bidrag, medan för återstående
3,102 företag lämnats såväl bidrag som lån. Kostnaderna för dessa företag
hava beräknats till sammanlagt 70,460,188 kronor. Den areal, som med
företagen avsetts skola torrläggas, har uppgått till 271,849 hektar, därav
115,822 hektar med enbart bidrag (beviljat bidragsbelopp 11,243,455 kronor)
samt 156,027 hektar med både bidrag (beviljat bidragsbelopp 15,897,639
kronor) och lån^ (beviljat lånebelopp 27,534,820 kronor). De företag, till
vilka endast utgått statsbidrag, hava huvudsakligen varit belägna i de norrländska
landsdelarna, under det att företag, som erhållit både statsbidrag
och lån, med endast få undantag varit belägna i mellersta eller södra Sverige.
Under de senare åren har tyngdpunkten för torrläggningsverksamheten gradvis
förflyttats från Norrland till rikets övriga delar. Utdikningarna i Norrland
hava kulminerat åren 1925—1927 men hava därefter visat en markerad
tillbakagång. I landets mellersta och södra delar hava torrläggningsföretagen
däremot utvisat en fortgående stegring. Karakteristiskt för utvecklingen
har varit, att torrläggningsverksamheten i allt större omfattning
kommit att avse förbättring av den redan odlade jorden. Under det att,
vad beträffar Norrland, dikningsföretag, innefattande enbart eller i allt
väsentligt obruten jord, förut varit i avgjord majoritet, hava sålunda dylika
dikningsföretag under budgetåren 1928/1931 utgjort knappt en tredjedel av
hela antalet till lantbruksstyrelsen inkomna ansökningar. För mellersta
och södra Sverige har torrläggningen av den redan odlade jorden fullständigt
trätt i förgrunden. Ännu för ett årtionde sedan har utdikningen i mellersta
och södra Sverige i relativt stor utsträckning skett i huvudsakligt syfte att
genom nyodling öka den odlade jordens areal. Under budgetåren 1928/1931
hava däremot av de till lantbruksstyrelsen från sistnämnda landsdelar inkomna
ansökningar endast mellan 2 och 3 procent avsett enbart eller huvudsakligen
icke odlad jord.

De av riksdagen medgivna högsta beloppen för beviljande av statsbidrag
hava icke varit tillräckliga för att tillgodose samtliga inkomna ansökningar.
Vid ingången av budgetåret 1931/1932, för vilket riksdagen medgivit ett
högsta bidragsbelopp av 3,300,000 kronor, förelågo hos lantbruksstyrelsen
ansökningar representerande ett beräknat bidragsbelopp av sammanlagt omkring
4,200,000 kronor.

De sammanlagda tillgångarna å statens avdikningslånefond uppgingo vid
utgången av budgetåret 1930/1931 till 47.653,024 kronor 64 öre.

Utredningsmännen hava på följande sätt angivit de huvuduppgifter, som
de ansett under utredningen böra göras till föremål för behandling. Det
borde i första hand övervägas, i vad mån åtgärder krävdes för att skapa
bättre garantier för att endast företag, som verkligen vore värda att understödjas
med statsmedel, erliölle sådant understöd. Vidare borde tagas
under övervägande, örn statsbidragen till sin storlek vore lämpligt avvägda
eller örn eventuellt någon nedsättning därav skulle vara möjlig. Det borde
dessutom tillses, örn åtgärder kunde vidtagas för att de lämnade understöden
skulle medföra största möjliga nytta, och i sådant hänseende borde särskilt
uppmärksammas önskvärdheten av att de av staten understödda avdikningsföretagen
bleve av markinnehavaren fullföljda genom odling eller andra
åtgärder för markens förbättring.

De av utredningsmännen framlagda förslagen innebära i huvudsak följande.

9

Kungl. May.ts proposition Nr 215.

I de undantagsfall, då statsbidrag och lån må beviljas trots att kostnaden
för torrläggningen överstiger båtnadsvärdet, bör den överskjutande kostnaden
få uppgå till högst 10 procent av båtnadsvärdet, och vid bedömandet
av kostnaden i jämförelse med båtnaden bör i dessa fall avdrag ej göras
för förrättningskostnader och därmed jämförliga utgifter. I den kostnad,
efter vilken statsbidrag och lån må beräknas, böra ej i något fall ingå utgifter
för hantlangning och dylikt. Statsbidraget skall minskas från hälften
till en tredjedel av kostnaden för torrläggningen. För det fall, att utförandet
av ett torrläggningsföretag visat sig draga lägre kostnad, än som beräknats
vid beviljande av statsbidrag eller lån, skall efter lantbruksstyrelsens bestämmande
en motsvarande reducering av det lämnade understödet ske.

Utredningsmännen hava i fråga örn den föreslagna minskningen av stats- Minskning av
bidragets storlek (bidragskvoten) anfört huvudsakligen följande. btatgets

Den allmänna höjning av bidragskvoten, som ägt rum under senare år,
hade säkerligen bidragit till att de restriktionsåtgärder beträffande statsunderstöden.
som vidtogos år 1926, ej fått önskad effekt, i det att bidragens
storlek lockat till utförande av jämväl ekonomiskt svaga företag. Beskures
emellertid statsbidraget till högst en tredjedel av kostnaden, torde sådana
företag hållas tillbaka, beträffande vilka markägaren måste säga sig, att
nyttan av företaget vore tämligen oviss i förhållande till den insats, som
måste göras utöver statsbidraget. Någon annan verkligt effektiv åtgärd
till förebyggande av behovet av ökade medelsanvisningar än en sänkning
av bidragskvoten stöde knappast till buds. Statsbidragen borde också, på
grund av den utveckling torrläggningsverksamheten tagit, avvägas mera
med hänsyn till den odlade än till den oodlade jorden. Kostnaden för
själva torrläggningen vore visserligen för den odlade jorden ej lägre än
för den oodlade jorden, men det för den odlade jordens försättande i tillfredsställande
skick erforderliga efterarbete! vore avsevärt mindre, än örn
torrläggningen skulle åtföljas av nyodling. I och med det bidragskvoten
minskades, skulle möjligheter till lån från statens avdikningslånefond okas,
där ej maximigränsen för låneunderstöd redan uppnåtts, och en minskning
av bidragsbeloppet skulle alltså i viss mån kunna utfyllas genom utnyttjande
av de förmånliga lånevillkor, som nämnda fond erbjöde. Utredningsmännen
hade på dessa skäl funnit det vara fullt motiverat att för hela riket föreslå
en bidragskvot av högst en tredjedel av kostnaden.

Beträffande reduceringen av statsunderstödet — såväl bidrag som lån — Reducering av
med hänsyn till torrläggningsföretagets verkliga kostnader hava utrednings- ^lånmtd
männen anslutit sig till en av lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t hänsyn till

„ ...... deri verkliga

elen 23 april 1931 gjord framställning. kostnaden.

Lantbruksstyrelsen har i nämnda skrivelse — med hänvisning till de i
detta avseende för närvarande gällande bestämmelserna — anfört huvudsakligen
följande.

Det torde givetvis ej .sällan inträffa, att den verkliga kostnaden för ett
torrläggningsföretag korinne att understiga den i arbetsplanen beräknade
och av Kungl. Maj:t godkända kostnaden samt att företagets intressenter
sålunda kunde tillgodoräkna sig ett överskott på statsunderstödet. Under

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

tider med stabila förhållanden på arbetsmarknaden torde dock skillnaden
till intressenternas favör mellan beräknad och verklig arbetskostnad i regel
röra sig om relativt obetydliga belopp. När däremot arbetet utfördes under
en period med lägre arbetspriser än de, som vore gällande vid kostnadsförslagets
uppgörande, bleve läget ett annat. Därest nämligen arbetspriserna
sjunkit efter det statsunderstöd beviljats till ett företag, kunde det hava inträffat,
att företagets intressenter kommit i åtnjutande av ett väsentligt
högre statsunderstöd, än vad med hänsyn till deras havda utgifter för företaget
rätteligen bort tillkomma dem. De belopp, som bidragstagarna därigenom
kunnat räkna sig till godo, torde i vissa fall varit av relativt betydande
storlek. Sålunda hade till lantbruksstyrelsens kännedom kommit,
bland annat, ett dylikt fall, där det överskjutande bidragsbeloppet uppgått
ända till 36,000 kronor. Med tillämpning av de för ifrågavarande statsunderstöd
gällande villkoren hade emellertid möjlighet saknats att innehålla
sådant överskott på statsunderstödet.

Det nu omnämnda förhållandet funne lantbruksstyrelsen för sin del ägnat
att väcka allvarliga betänkligheter. För skyddande av statens intressen
syntes det sålunda vara av vikt att tillse, att statsmedel — bidrag utan
återbetalningsskyldighet såväl som lånemedel — icke toges i anspråk för
ifrågavarande ändamål i större utsträckning, än vad behovet krävde. Enligt
styrelsens förmenande torde därför åtgärder böra vidtagas för åstadkommande
i här berörda fall av bättre överensstämmelse mellan de till torrläggningsföretag
utgående statsunderstöden och de verkliga arbetskostnaderna.
I detta syfte torde vederbörande lån- eller bidragstagare böra tillförbindas
att, när så av lantbruksstyrelsen påfordrades, efter företagets
fullbordande förete behörigen verifierade räkenskaper över de med företaget
förenade utgifterna samt att vidkännas sådan minskning av till företaget
beviljade statsunderstöd, som lantbruksstyrelsen efter granskning av sagda
räkenskaper funne sig böra föreskriva.

Ett dylikt verifierande av företagets utgifter torde i regel behöva påfordras,
endast under förutsättning att arbetet utfördes under en tid med
lägre arbetspriser än dem, som vore gällande vid tidpunkten för arbetsplanens
fastställande och statsunderstödets beviljande. Huruvida denna förutsättning
förelåge, kunde i varje särskilt fall av lantbruksstyrelsen avgöras
med stöd av den kontroll över här ifrågavarande arbeten, som av styrelsen
utövades. Under tider med stabila eller stigande arbetspriser skulle däremot
någon anfordran till vederbörande att förete räkenskaperna för företaget
i allmänhet icke komma i fråga i annan mån än där —såsom redan
nu tillämpades — intressenterna gjorde framställning om anvisande av
ytterligare statsunderstöd till företaget med anledning av att arbetskostnaderna
överstigit de beräknade, eller där eljest påtaglig anledning i särskilt
fall kunde förekomma.

Ett upprepande av de olägenheter, som varit förbundna med det före år
1917 i fråga om allmänna och norrländska avdikningsanslagen för motsvarande
fall stadgade kontrollsystemet, torde kunna i stort sett undvikas,
för den händelse erforderlig kontroll över företagets verkliga kostnader ordnades
på sätt här föreslagits. Dels skulle nämligen upprättande och granskning
av räkenskapssammandrag komma i fråga endast i vissa undantagsfall,
och dels torde numera, sedan utförandet av torrläggningsföretagen, särskilt
de mera betydande, kommit att i allt större utsträckning ske under ledning
av vederbörande lantbruksingenjörer, möjligheten att införskaffa riktiga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215. H

uppgifter a de verkliga arbetskostnaderna vara större, än vad tidigare varit
fallet.

I angivna syfte nödiga bestämmelser torde böra intagas i vederbörande
författningar angående villkoren för ifrågavarande statsunderstöd ävensom i
de kontrakt angående arbetets utförande m. m., som upprättades mellan
lantbruksstyrelsen och lån- eller bidragstagarna.

Statskontoret har den 13 augusti 1931 avgivit infordrat utlåtande över
lantbruksstyrelsens förslag och därvid anfört följande.

Ur de synpunkter, statskontoret hade att företräda, vore självfallet ej
något att erinra mot att åtgärder vidtoges för minskning av statens bidrag
i de fall, då mera väsentliga besparingar kunde antagas hava uppstått. På
grund liärav och då det ville synas, som om lantbruksstyrelsens förslag
skulle innebära en lämplig medelväg mellan förut och nu gällande bestämmelser
i förevarande avseende, tillstyrkte statskontoret bifall till förslaget.

Utredningsmännen, till vilka lantbruksstyrelsens skrivelse blivit överlämnad,
hava i sitt betänkande upptagit förevarande förslag bland de av
utredningsmännen tillstyrkta åtgärderna.

Med avseende å förslaget örn skärpta villkor för beviljande av statsbidrag
och lån till torrläggningsföretag, där båtnaden ej uppväger kostnaden, hava
utredningsmännen anfört, bland annat, följande.

Från rent nationalekonomisk synpunkt torde det kunna utan vidare fastslås
som allmän regel, att kostnaden för ett torrläggningsföretag borde
minst uppvägas av båtnaden för att statsunderstöd skulle kunna lämnas.
Denna allmänna regel hade även upptagits bland de år 1926 fastställda
villkoren för statsbidrag och låu till torrläggningsföretag. Vid den allmänna
regeln hade emellertid vissa undantagsbestämmelser blivit knutna.
Utredningsmännen hade funnit de för dessa undantagsbestämmelser anförda
skälen fortfarande i stort sett äga giltighet men ansåge viss skärpning av
bestämmelsernas tillämpning önskvärd. Det i praxis tillämpade gränstalet
för den relativa kostnaden av 1.2o syntes utredningsmännen väl högt tilltaget.
Utredningsmännen föresloge, att gränstalet i stället sattes till l.io.
Det föreläge enligt utredningsmännens mening ej heller tillräckligt bärande
skäl för att i vissa av här avsedda fall frånräkna förrättningskostnader och
dylikt vid bedömandet av kostnadens och båtnadens inbördes förhållande.
Det hittills i detta hänseende tillämpningsvis lämnade medgivandet funne
utredningsmännen därför böra upphöra att gälla.

Såsom förut nämnts hava utredningsmännen tillika föreslagit, att i den
kostnad, efter vilken statsbidrag och lån må beräknas, ej i något fall böra
ingå utgifter för hantlangning och dylikt. Utredningsmännen hava härutinnan
anfört följande.

Hantlangningskostnader hade hittills kunnat inräknas i de kostnader, för
vilka statsbidrag och lån kunde beräknas. Det hade emellertid visat sig
möta svårighet att vid torrläggningsärendenas handläggning i lantbruksstyrelsen
åstadkomma en effektiv kontroll av dylika utgiftsposter. Dessa
kostnader syntes i övrigt vara av sådan speciell natur, att de icke lämpligen
borde till någon del täckas av statsmedel. Då fråga örn statsunderstöd ut -

Förhållandet
mellan kostnad
och båtnad.

12

Kungl. Majlis proposition Nr 215.

över den i författningarna medgivna dragits under riksdagens provning,
hade vederbörande intressenter också i allmänhet ansetts själva böra bestrida
kostnaderna för erforderlig hantlangning och därtill hörande material. Utredningsmännen
ansåge av dessa skäl, att kostnad för hantlangning och
därtill hörande material ej borde inräknas i den kostnad för torrläggningsföretaget,
efter vilken statsbidrag och lån beräknades. Någon ändring i de
fastställda villkoren för statsbidrag och lån torde emellertid ej härför erfordras.

Utöver vad som framgår av det nu anförda hava utredningsmännen föreslagit
vissa smärre jämkningar i de gällande författningarna angående
ifrågavarande statsunderstöd.''

Åtgärder till Under utredningsarbetet hava utredningsmännen även, pä sätt jag förut
flutZtnyt™ antytt> under övervägande frågan örn möjligheten av att genom änd jande

av torr- ring av villkoren för statsunderstöden till torrläggningsverksamheten bela'',
å '',ord'' främja, att torrläggningsföretagen fullföljdes genom odling eller andra åtgärder
för markens förbättring. Utredningsmännen hava därvid kommit
till det resultat, att de för understödjande av torrläggningsföretag avsedda
statsmedlen icke borde till någon del användas för sådant ändamål.

Särskilt ytt- En av utredningsmännen, herr Olsson, har i ett vid betänkandet fogat
Ztav utred- särskilt yttrande förklarat sig allenast under vissa förutsättningar kunna
nvegsmannen biträda förslaget örn statsbidragets minskning frän hälften till en tredjedel av
kostnaden för torrläggningsföretaget. Dessa förutsättningar innebära, att
bidragskvoten visserligen skulle bestämmas till en tredjedel av kostnaden,
men att möjlighet samtidigt skulle beredas markägare, som verkställde
följdarbeten, att genom tilläggsbidrag i förhållande till torrläggningsarbetenas
omfattning få bidragskvoten höjd intill hälften av kostnaden.
Handhavandet av denna supplerande understödsverksamhet borde anförtros
åt hushållningssällskapen. Skulle emellertid någon organisation i enlighet
med vad nu angivits anses icke kunna eller böra organiseras, borde den
nuvarande bidragskvoten bibehållas.

Lantbruks- Lantbruksstyrelsen har i den 7 mars 1932 avgivet yttrande över utred~ty/andZövef*''
ningsmännens förslag anfört i huvudsak följande.

männen^för ^en ’ ekonomiskt avseende ojämförligt viktigaste punkten i utrednings m

ns;Zg. ''°r männens förslag vore tvivelsutan den ifrågasatta sänkningen av bidragskvoten
för statsbidraget till torrläggningsföretag, vilken innebure en minskning
av statsbidraget i förekommande fall med en tredjedel. Även i andra
avseenden innebure förslaget vissa begränsningar i fråga örn rätten att
erhålla och tillgodonjuta statsunderstöd för torrläggning av mark. Vad
utredningsmännen sålunda föreslagit föranledde ej någon erinran från lantbruksstyrelsen,
så mycket mindre som förslaget i väsentliga delar överensstämde
med av lantbruksstyrelsen tidigare avgivna förslag. En ledande
princip för statens understödjande av torrläggningsverksamheten syntes böra
vara, att statens bidrag icke utmättes frikostigare än vad som kunde vara
erforderligt för vinnande av det med understöden avsedda syftet, som måste
vara att i önskvärd omfattning åstadkomma en ur ekonomisk synpunkt
sund torrläggningsverksamhet. Utredningsmännens förslag lämnade enligt
lantbruksstyrelsen mening, trots att detsamma innebure väsentliga beskär -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

ningar i nu utgående understöd, tillräcklig garanti för vinnande av detta
syfte. Det syntes dock lantbruksstyrelsen vara i någon mån tvivelaktigt,
om vid förslagets genomförande de nya grunderna borde tillämpas på sådana
företag, vilkas planläggning påbörjats och för vilka kostnader nedlagts redan
vid ändringarnas ikraftträdande.

De förslag till ändringar i gällande villkor för statsbidrag från statens nepartementsavdikningsanslag
och lån från statens avdikningslånefond, som framlagts eUftn.,
av de tillkallade utredningsmännen, åsyfta ej någon genomgripande omläggning
av statens understödsverksamhet. Den största räckvidden torde
den av utredningsmännen ifrågasatta nedsättningen av bidragskvoten för
statsbidrag från hälften till en tredjedel av kostnaden för företaget äga.

Av större betydelse äro i övrigt endast de föreslagna modifikationerna i
tillämpningen av bestämmelserna angående beviljande av statsbidrag och
lån till företag, där kostnaden för torrläggningen ej uppväger båtnaden,
samt det av utredningsmännen från lantbruksstyrelsens skrivelse den 23
april 1933 upptagna förslaget örn minskning av statsbidrag och lån för det
fall, att torrläggningsföretaget visat sig draga lägre kostnad än som beräknats
vid statsunderstödets beviljande. De av utredningsmännen i övriga
delar framställda ändringsförslagen beröra vissa detaljer i understödsverksamheten.

För den föreslagna nedsättningen av den fastställda högsta bidragskvoten
för statsbidraget kunna givetvis vissa skäl anföras. Utredningsmännen
hava särskilt hänvisat till att någon annan effektiv åtgärd till förebyggande
av behovet av ökade medelsanvisningar till statens avdikningsanslag
knappast stöde till buds. Minskningen av statsbidragets storlek har av utredningsmännen
även motiverats därmed, att statsbidraget, sedan torrläggningsverksamheten
kommit att övervägande avse odlad jord, borde avvägas
mera med hänsyn till dylik jord än till den ouppodlade jorden samt att
en bidragskvot av en tredjedel för torrläggningsföretag avseende odlad jord
syntes utredningsmännen vara tillfyllest. Vid bedömandet av förslaget borde
enligt utredningsmännens mening också beaktas, att i och med nedsättningen
av bidragskvoten möjligheten till lån från statens avdikningslånefond ökades
samt att en minskning av bidragsbeloppet därför i viss mån skulle kunna utfyllas
genom utnyttjande av de förmånliga villkor, som denna fond erbjöde.

Lämpligheten av att vidtaga en sänkning av den fastställda högsta bidragskvoten
för statsbidraget synes mig trots detta kunna sättas i fråga. Såsom
framgår av den förut lämnade redogörelsen för utredningsmännens betänkande,
har också en av utredningsmännen förklarat sig endast under vissa
förutsättningar kunna biträda förslaget örn sänkningen. Mot förslaget talar,
bland annat, att statsmakterna så sent som år 1929 beslutat höja bidragskvoten
för torrläggningsföretag, som avse odlad jord, frän en tredjedel till
hälften av kostnaden för företaget. Deu föreslagna allmänna nedsättningen
i bidragskvoten måste också uppenbarligen för de bidragstagande jordbru -

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

karna medföra en så väsentlig försämring i bidrags villkoren, att jag icke
ansett mig beredd att nu medverka till förslagets genomförande. Det torde
för övrigt i detta sammanhang böra erinras, att då bidragskvoten för närvarande
är fastställd till högst hälften av kostnaden, Kungl. Maj:t är oförhindrad
att, därest så av statsfinansiella skäl eller på grund av anhopning
av ansökningar eller eljest finnes påkallat, bevilja lägre statsbidrag än som
svarar mot halva kostnaden.

Utredningsmännens förslag beträffande tillämpningen av bestämmelserna
angående beviljande av statsbidrag och lån för de fall, där kostnaden för
torrläggningen ej uppväger båtnadsvärdet, synes mig däremot böra vinna
beaktande. Förslaget innebär, att statsunderstöd i angivna fall skall beviljas
endast för den händelse, kostnaden motsvarar högst 110 procent av båtnadsvärdet,
samt att vid prövningen inom lantbruksstyrelsen av frågan örn kostnadens
och båtnadens inbördes förhållande ej, såsom för närvarande, må
bortses från förrättningskostnader och andra därmed jämförliga, själva torrläggningsarbetet
icke direkt vidkommande kostnader. För genomförande
av detta förslag erfordras emellertid ej någon ändring i de gällande författningsbestämmelserna.

Det av lantbruksstyrelsen framlagda, av statskontoret tillstyrkta och av
utredningsmännen förordade förslaget örn begränsning i vissa fall av till
torrläggningsföretag utgående statsunderstöd — såväl bidrag som lån —
med hänsyn till företagets verkliga kostnader finner jag mig böra biträda.
För förslagets genomförande erfordras riksdagens medverkan. Därest riksdagen
biträder förslaget, torde det få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga
härav påkallad ändring i gällande kungörelser i ämnet. I dessa kungörelser
torde därvid böra införas en bestämmelse av huvudsaklig innebörd, att,
därest enligt behörigen verifierade räkenskaper, vilka bidragstagaren respektive
låntagaren skall vara skyldig att på anfordran av lantbruksstyrelsen
förete, verkliga kostnaden för torrläggningsarbetets utförande befinnes understiga
den vederbörligen godkända kostnaden för samma arbete, statsbidraget
respektive lånet må efter lantbruksstyrelsens bestämmande i motsvarande
grad minskas.

De av utredningsmännen framställda ändringsförslagen i avseende å vissa
detaljer i understödsverksamheten synas mig ej böra nu upptagas till genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

15

II. Anslagsbehovet för statens avdikningsanslag.

Lantbruksstyrelsen Ilar i skrivelse den 31 augusti 1931 gjort framställning
om bidragsbeloppet och medelsanvisningen för budgetåret 1932/1933
till statens avdikningsanslag. Av lantbruksstyrelsens skrivelse inhämtas i
huvudsak följande.

Beträffande tilldelningen av statsbidrag under innevarande
och nästpåföljande budgetår anför styrelsen till en början, att vid ingången
av budgetåret 1931/1932 innelåge hos lantbruksstyrelsen ansökningar
om statsbidrag från statens avdikningsanslag till ett bidragsbelopp av omkring
4,200,000 kronor. Anhopningen hos styrelsen av ansökningar om
statsbidrag hade i jämförelse med tidigare år stegrats högst avsevärt, så -

som franninge av följande:

Ingången av
[ budgetåret

Antal an-sökningar

Beräknat

bidragsbelopp

kronor

1926/1927 ..................................................

.................... 351

1,400,000

1927/1928 ....................................................

.................... 444

1,600,000

1928/1929 ....................................................

.................... 317

1,200,000

1929/1930 ....................................................

.................... 378

1,700,000

1930/1931 ....................................................

.................... 650

3,100,000

1931/1932 ....................................................

.................... 883

4,200,000.

Under budgetåret 1931/1932 förväntades ansökningar om statsbidrag inkomma
till ett sammanlagt belopp av omkring 4,300,000 kronor eller i ungefär
samma omfattning som under det sistförflutna budgetåret, då ansökningarna
representerade ett bidragsbelopp av omkring 4,350,000 kronor.

För tillgodoseende under innevarande budgetår av inkomna och under
året motsedda ansökningar skulle sålunda erfordras i runt tal (4,200,000
+ 4,300,000 =) 8,500,000 kronor. Då emellertid den för sagda budgetår
medgivna bidragstilldelningen utgjorde 3,300,000 kronor, beräknades ansökningar
till ett belopp av omkring 5,200,000 kronor bliva överförda till
budgetåret 1932/1933.

Denna betydande balans hade uppkommit därigenom, att bidragstilldelningen
sedan ett flertal år tillbaka icke kunnat hålla jämna steg med den
hastiga takt, vari utdikningsverksamlieten inom landet gått framåt, särskilt
på det senaste årtiondet. Till icke ringa del torde denna starka ökning
i sagda verksamhet få tillskrivas de relativt gynnsamma villkor, som
sedan några år tillämpades för dess understödjande med statsmedel. I
huvudsak torde likväl det ökade dikningsintresset få betraktas som ett utslag
av den hos jordbrukarna alltmera spridda övertygelsen om nödvändigheten
av lämplig torrläggning av jorden för att rationell jordbruksdrift
numera överhuvud skulle vara möjlig. I varje fall kunde den nu
konstaterade massan hopningen av ansökningar om statsbidrag förväntas
bliva ännu större under instundande budgetår, varunder nya ansökningar
beräknades inkomma till ett belopp av ytterligare omkring 4,300,000 kronor.
Tillgodoseende av samtliga under budgetåret 1932/1933 föreliggande
ansökningar skulle sålunda kräva tilldelning av statsbidrag med (5,200,000
+ 4.300,000 =) 9.500.000 kronor.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Uppenbart vore, att med hänsyn till torrläggningsverksamhetens stora
betydelse för landets jordbruk och de avsevärda kapitalutlägg, som för
den enskilde jordägaren vore förbundna med dessa arbeten, ifrågavarande
verksamhet allt fortfarande vore i behov av statsmakternas stöd.

Möjligen kunde en viss betänksamhet göra sig gällande örn lämpligheten
av att under rådande ekonomiska förhållanden på jordbrukets område
från statens sida animera till vidtagande av i och för sig kostsamma
åtgärder, vilka ledde till en ökad och åtminstone för tillfället föga
räntabel produktion. Med avseende härå finge emellertid framhållas, att.
örn man bortsåge från de norrländska utdikningarna, vilka ju jämväl
tjänade rent sociala syften, torrläggningsföretagen numera i regel avsåge
ett från ekonomisk synpunkt bättre utnyttjande av den redan odlade
jorden och endast i undantagsfall hade till ändamål en utökning av
dennas areal. Betydelsen för jordbruket att genom bättre torrläggning
av den odlade jorden, bland annat, nedbringa brukningskostnaderna och
sålunda öka möjligheterna för en mera ekonomisk jordbruksdrift läge
icke minst i depressionstider i öppen dag.

De anförda siffrorna visade, att till förhindrande av allvarlig stagnation
i utdikningsverksamheten och massanhopning i lantbruksstyrelsen
av ansökningar om statsbidrag en kraftigt ökad medelsanvisning vöre
önskvärd. Vad beträffade statsbidraget borde från denna synpunkt bidragstilldelningen
under budgetåret 1932/1933 kunna tillgodose dels den
vid budgetårets ingång förefintliga balansen och dels åtminstone en fjärdedel
av de under året inkommande ansökningarna, d. v. s.

en ökning med 3,000,000 kronor av den för budgetåret 1931/1932 medgivna
bidragstilldelningen. Under rådande statsfinansiella läge ansåge sig lantbruksstyrelsen
likväl icke kunna ifrågasätta en så betydande ökning. Styrelsen
funne sig därför nödsakad att, örn också med tvekan i betraktande
av därmed förknippade konsekvenser för utdikningsverksamheten i landet,
för närvarande bortse från önskvärdheten av att minska balansen
av inneliggande ansökningar örn statsbidrag. För budgetåret 1932/1933
finge styrelsen sålunda förorda tilldelning av statsbidrag i endast så
stor utsträckning, som motsvarade det löpande årsbehovet, eller med

4.300.000 kronor.

Lantbruksstyrelsen övergår härefter till frågan örn ansia g sbeloppet.
Styrelsen beräknar utbetalningarna under innevarande budgetår
till 4,000,000 kronor. Under erinran att för ändamålet för sagda budgetår
anvisats ett förslagsanslag av 3,800,000 kronor, har styrelsen förmenat,
att utbetalningar å tillhopa 200,000 kronor måste anstå till budgetåret
1932/1933. Då styrelsen därjämte uppskattat utbetalningarna i övrigt
under budgetåret 1932/1933 till omkring 3,800,000 kronor, skulle enligt styrelsens
mening det sammanlagda belopp, som under sistnämnda budgetår
borde finnas tillgängligt för utbetalningar, uppgå till (200,000 +

3.800.000 =) 4,000,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt, att
Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att dels Kungl. Majit må bliva i
tillfälle att till understödjande av sådana torrläggningsföretag, vilka avse
höjandet av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande
såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall. under budgetåret 1932/1933

4,300,000

5,200,000 +

omkring 6,300,000 kronor, vilket skulle innebära

Kungl. Marits proposition Nr 215.

17

bevilja statsbidrag från statens avdikningsanslag med tillhopa 4,300,001)
kronor, dels ock så stort belopp tillföres anslaget, att under nämnda tid
medel må finnas tillgängliga för utbetalning från anslaget av sammanlagt

4.000. 000 kronor.

Statskontoret har i den 8 september 1931 avgivet utlåtande erinrat örn
de skäl, som i propositionen nr 43 till 1931 års riksdag anfördes för en
begränsning av bidragsbeloppet för budgetåret 1931/1932 till högst 3,300,000
kronor och anslagets uppförande såsom förslagsanslag till belopp av 3,800,000
kronor. Statskontoret har funnit anledning alltjämt föreligga att iakttaga
en dylik begränsning av bidragsbeviljandet och medelsförsörjningen samt
förklarat sig hålla före, att hos riksdagen borde för budgetåret 1932/1933
utverkas enahanda medgivande och medelsanvisning, som lämnats för nu
löpande budgetår.

Det belopp, intill vilket statsbidrag från statens avdikningsanslag får
beviljas, är för innevarande budgetår bestämt till 3,300,000 kronor och
föreslås av lantbruksstyrelsen för budgetåret 1932/1933 höjt till 4,300,000
kronor. Ehuru styrelsen anfört ganska starka skäl för höjningen, bland
annat den förefintliga stora balansen av ansökningar, anser jag mig dock
i anslutning till den av mig i fjol intagna ståndpunkten, att viss försiktighet
bör iakttagas i avseende å hithörande verksamhets utveckling, samt
med hänsyn till det statsfinansiella läget icke kunna förorda högre sammanlagt
bidragsbelopp för budgetåret 1932/1933 än 3,000,000 kronor.

För tillgodoseende av utbetalningar från statens avdikningsanslag är för
innevarande budgetår uppfört ett extra förslagsanslag av 3,800,000 kronor.
Anslagsbeloppets storlek bestämdes med hänsyn bland annat därtill, att vid
ingången av budgetåret 1931/1932 förefänns ett belopp av omkring 500,000
kronor, som i brist på medel ej kunnat utbetalas. Enär anslaget för innevarande
budgetår uppförts såsom förslagsanslag, torde brist på medel i
anslaget icke behöva föranleda uppskjutande av utbetalningar från innevarande
till nästkommande budgetår. Med hänsyn härtill samt till det
förhållandet, att det högsta sammanlagda bidragsbeloppet för nästa budgetår
av mig nyss föreslagits till 3,000,000 kronor, torde förevarande förslagsanslag
för budgetåret 1932/1933 böra uppföras med sagda belopp eller

3.000. 000 kronor.

lil. Anslagsbehovet för statens avdikningslänelbud.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1931 gjort framställning
örn beredande av medel för budgetåret 1932/1933 för fortsatt utlåning
från statens avdikningslånefond. I skrivelsen har anförts i huvudsak följande.

Vad först anginge utlåningsbeloppet hade enligt till lantbruksstyrelsen
inkomna meddelanden Kungl. Majit under budgetåret 1930/1931
beviljat lån från fonden till 425 företag med sammanlagt 2,890,910 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll 10.11!. 1 sami. 1S2 höft (Nr 215.) ''1

Departements chefen.

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Av det för sagda budgetår tillgängliga beloppet, 3,000,000 kronor, hade sa
lunda omkring 100,000 kronor icke blivit tågna i anspråk, vilket förhållan
de berodde därpå, att till ifrågavarande torrläggningsföretag sökts såväl
lån som statsbidrag från statens avdikningsanslag och att det för budget
året disponibla anslaget blivit i sin helhet utnyttjat tidigare än lånet.

Under budgetåret 1930/1931 eller tidigare hade styrelsen tillstyrkt lån till
4 företag med sammanlagt 2.9,520 kronor, vilket belopp ännu icke blivit av
Kungl. Majit beviljat. Därjämte funnes vid ingången av innevarande
budgetår hes styrelsen inneliggande ansökningar örn lån från statens
avdikningslånefond till ett belopp av omkring 2,500,000 kronor. Anhopningen
hos styrelsen av ansökningar örn lån hade i jämförelse med tidigare
år avsevärt stegrats såsom franninge av följande uppställning:

Infången av
budgetåret

Antal ansökningar -

lie räknat
lånebelopp
kronor

1926/1927 .......................................... 181 1,800,000

1927/1928 .......................................... 189 1,400,000

1928/1929 .......................................... 141 1,200,000

1929/1930 .......................................... 225 1,400,000

1930/1931 .......................................... 342 1,800,000

1931/1932 .......................................... 394 2,500,000.

Utöver sålunda redan föreliggande ansökningar kunde vidare med led
ning av erfarenheterna från de närmast föregående åren beräknas, att
under budgetåret 1931/1932 ansökningar örn lån torde inkomma till ett
sammanlagt belopp av omkring 3,200,000 kronor.

För tillgodoseende under innevarande budgetår av samtliga inkomna
och under budgetåret motsedda ansökningar skulle alltså erfordras
(29,520 + 2,500,000 + 3,200,000 =) 5,729,520 kronor eller i runt tal 5,700,000
kronor. Då emellertid det för sagda budgetår medgivna utlåningsbeloppet
utgjorde endast 3,000,000 kronor, beräknades ansökningar örn lån från fon
den, motsvarande ett sammanlagt belopp av omkring 2,700,000 kronor,
bliva överförda till budgetåret 1932/1933. Denna balans kunde i övrigt
förväntas bliva ytterligare ökad till följd av den för innevarande budgetår
vidtagna sänkningen av statsbidraget från statens avdikningsanslag
till 3,300.000 kronor från det för budgetåret 1930/1931 anvisade beloppet,
4,000,000 kronor. För tillgodoseende av, förutom de företag till vilka
såväl lån som anslag foges i anspråk, jämväl sådana företrädesvis norr
ländska torrläggningsföretag, vilka enbart anlitade anslaget, borde näm
ligen detta senare vara omkring 30 procent större än lånet. Förenämnda
sänkning av anslaget, varigenom detta senare kommit att med endast 10
procent överstiga lånet, kunde sålunda förväntas på sådant sätt gå ut
över de företag, till vilka sökts såväl lån som anslag, att omkring 600,000
kronor av de för budgetåret 1931/1932 disponibla lånemedlen icke kunde
tågås i anspråk. Till budgetåret 1932/1933 balanserade ansökningar örn
lån komme därigenom att ökas från förenämnda 2,700,000 kronor till omkring
3,300,000 kronor.

Under budgetåret 1932/1933 beräknades vidare ansökningar örn lån in
komma i lika stor utsträckning som under budgetåret 1931/1932 eller till
ett sammanlagt belopp av 3,200,000 kronor. Tillgodoseende av samtliga
under budgetåret 1932/1933 föreliggande ansökningar skulle sålunda kräva
en utlåning av (3,300,000 ~j- 3,200,000 ~) 6,500,000 kronor.

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215.

Såsom framginge av här anförda siffror hade under de senaste åren
arbetet pä jordens torrläggning fått en oerhört stegrad omfattning. Detta
förhållande belystes med ytterligare skärpa av den i jämförelse med ansökningarna
örn lån ännu starkare ökningen av till lantbruksstyrelsen
inkomna ansökningar örn statsbidrag från statens avdikningsanslag till
utförande av torrläggningsföretag, i vilket sistnämnda avseende styrelsen
hänvisade till vad därom anförts i samband med äskande av medel
till nämnda anslag.

Uppenbart vore, att med hänsyn till torrläggningsverksamhetens stora
betydelse för landets jordbruk och de avsevärda kapitalutlägg, som folden
enskilda jordägaren vore förbundna med dessa arbeten, ifrågavaran
de verksamhet allt fortfarande vore i behov av statsmakternas stöd. Till
förhindrande av en allvarlig stagnation i sagda verksamhet och en betänklig
massanhopning i lantbruksstyrelsen av ansökningar örn statsunderstöd
vore en kraftigt ökad medelsanvisning för ändamålet önskvärd.
Vad beträffade lån borde från denna synpunkt utlåningen under budgetåret
1932/1933 kunna tillgodose dels den vid budgetårets ingång förefintliga
balansen a 3,300,000 kronor oell dels en fjärdedel av de under året
inkommande ansökningarna å 3,200,000 kronor. Sammanlagt borde sålunda
utlåningen få utgöra/3,300,000 -j- =j 4,100,000 kronor, vil ket

skulle innebära en ökning med 1,100,000 kronor av den för budgetåret
1931/1932 medgivna utlåningen, 3,000,000 kronor. Under nu rådande statsfinansiella
läge ansåge sig lantbruksstyrelsen emellertid icke kunna ifrågasätta
en så betydande ökning. Styrelsen funne sig därför nödsakad
att, örn också med tvekan i betraktande av därmed förknippade konsekvenser
för utdikningsverksamheten i landet, för närvarande bortse från
önskvärdheten av att minska balansen av inneliggande ansökningar örn
lån. För budgetåret 1932/1933 finge styrelsen sålunda förorda endast så
stor utlåning, som motsvarade det löpande årsbehovet, eller med 3,200,000
kronor.

Vidkommande kapitalökningen till fonden torde de utbetalningar
av lån från fonden, som kunde komma att påfordras under budgetåret
1932/1933, böra beräknas till ett belopp av omkring 3,200,000
kronor. Enligt från statskontoret meddelade uppgifter örn fondens ställ
liing torde för utbetalning av nämnda belopp nytt kapital böra tillföras
fonden. Detta kapitaltillskott syntes böra beräknas till omkring 1,700,000
kronor.

Lantbruksstyrelsen har på grund av vad sålunda anförts hemställt, att
Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder dels för att till understödjande av
sådana torrläggningsföretag, vilka avse höjandet av alstringsförmågan hos
mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtteröd]
betesvall, lån från statens avdikningslånefond må under budgetåret
1932/1933 kunna beviljas till sammanlagt 3,200,000 kronor, dels och för
att kapital må tillföras fonden i sådan omfattning att under samma budgetår
3,200,000 kronor må finnas tillgängliga för utbetalning av beviljade lån.

Statskontoret har i den 22 september 1931 avgivet utlåtande anfört följande.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21b.

L'' tpär terne littchefen.

För utlämnande av lån ur statens avdikningslånefond
förefunnes den 30 juni 1931 disponibla tillgångar å tillköpa
.................................................... kronor 700,000.

Då för budgetåret 1931/1932 anvisats

ett kapitalökningsanslag å ............ kronor 2,000,000

samt i amorteringar å äldre lån under

samma budgetår beräknades inflyta---- » 1,000,000 » 3,000,000,

komme således för mötande av utlåning under budgetgetåret
att finnas disponibla medel å tillhopa .......... » 3,700,000.

Som denna utlåning av lantbruksstyrelsen tidigare beräknas
till ............................................. » 3,200,000,

skulle alltså den 30 juni 1932 å fonden redovisas ett kapitalöverskott
å ..........................................

Under budgetåret 1932/1933 beräknade
lantbruksstyrelsen en utlåning av .... kronor 3,200,000
Amorteringarna å äldre lån under
sistnämnda budgetår torde komma att

uppgå till .............................. > 1,100,000 »

Det kapitalökningsanslag, som skulle erfordras för
budgetåret 1932/1933, utgjorde sålunda ..................

300,000.

2,100,000.

1,600,000.

I förestående kalkyl hade förutsatts, att lån från fonden i enlighet
med lantbruksstyrelsen beräkningar komme att under vartdera budgetåret
utbetalas med 3,200,000 kronor. Lantbruksstyrelsen hade emellertid
upplyst, att den inskränkning av Kungl. Maj:ts rätt att bevilja bidrag
från statens avdikningsanslag till 3,300,000 kronor, som vidtagits för bud
getåret 1931/1932, kunde förväntas på sådant sätt gå ut över de företag,
till vilka sökts såväl lån som anslag, att omkring 600,000 kronor av de
för budgetåret 1931/1932 disponibla lånemedlen icke kunde tagas i anspråk.
Med hänsyn härtill och då lån från fonden under budgetåren
1926/1931 beviljats med i runda tal endast respektive 2,650,000, 2,935,000,
2,730000, 3,000,000 och 2,890.000 kronor, torde kunna antagas, att utlåningen
under budgetåren 1931/1932 och 1932/1933 komme att understiga
den av lantbruksstyrelsen beräknade. Under sådana förhållanden ville
statskontoret ifrågasätta, huruvida icke det enligt kalkylen för budgetåret
1932/1933 erforderliga kapitalökningsanslaget å 1,600,000 kronor
skulle kunna något nedsättas, förslagsvis med 300,000 kronor till 1,300,000
kronor.

Beträffande lantbruksstyrelsens förslag att höja det belopp, intill vilket
Kungl. Majit skulle äga bevilja lån, till 3,200,000 kronor, funne statskontoret,
med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden och då
för övrigt den av Kungl. Majit medgivna rätten i förevarande avseende
icke hittills i full utsträckning utnyttjats, tveksamt, huruvida en dylik
förhöjning för närvarande borde äga rum.

Vad angår frågan örn storleken av det sammanlagda belopp, intill vilket
lån under instundande budgetår må av Kungl. Majit beviljas från statens
avdikningslånefond, har lantbruksstyrelsen därutinnan föreslagit 3,200,000
kronor eller 200,000 kronor högre belopp än som fastställts för ett vart
av de senaste fem budgetåren. Statskontoret har funnit det tveksamt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 215. 21

huruvida dea sålunda föreslagna förhöjningen borde äga rum. För egen
<lel tillstyrker jag, att utlåningsbeloppet för nästkommande budgetår bestämmes
till 2,900,000 kronor, motsvarande det sammanlagda belopp, som
blivit under budgetåret 1930/1931 beviljat i lån.

För tillgodoseende av behovet av kapitalökning torde i överensstämmelse
med statskontorets beräkning ett belopp av 1.300,000 kronor böra
upptagas för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) dels godkänna den av mig tillstyrkta ändringen rörande villkoren för
erhållande av statsbidrag från statens avdikningsanslag;

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 bevilja
statsbidrag från statens avdikningsanslag å tillhopa högst 3,000,000 kronor;

dels och anvisa för budgetåret 1932/1933 under nionde huvudtiteln och
benämningen statens avdikningsanslag ett extra förslagsanslag av 3,000,000
kronor; samt

2) dels godkänna den av mig tillstyrkta ändringen rörande villkoren för
lån från statens avdikningslånefond;

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1932/1933 från statens
avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst 2,900,000 kronor;

dels ock såsom kapitalökning för sagda fond för budgetåret 1932/1933
under utgifter för kapitalökning och under rubriken »Statens utlåningsfonder»
anvisa ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.

lii hany till riksdagens protokoll 1.9.??.

/ sami 182 haft- (Nr 215.1

Departement
-chefen-*
hemställan.