Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

1

Sr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till allmän levnadskostnadsundersökning; given Stockholms
slott den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över soeialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över soeialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande;

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamrin, von Stockenström,
Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 4, har Kungl.
Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, till allmän levnadskostnadsundersökning
för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag
av 15,000 kronor.

Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 181 haft. (Nr 214.)

68182 1

2

Kungl. Majus proposition nr 214.

Undersökningar rörande de inom olika grupper av det svenska folket
rådande levnadsförhållandena, sådana de kunna utläsas ur ett större antal
under längre tid förda hushållsräkenskaper, utfördes första gången på statligt
initiativ under åren 1913—1914, sedan några år förut, åren 1907—1908,
Stockholms stad låtit verkställa en liknande utredning. Bägge dessa undersökningar
avsågo att lämna en bild av levnadsförhållandena bland stadssamhällenas
arbetare och lägre tjänstemän. Under det att den tidigare
undersökningen var begränsad till Stockholms stad, omfattade den senare,
vilken verkställdes av socialstyrelsen, hushåll å ett större antal orter —
städer och stadsliknande samhällen — i olika delar av riket, varvid dock
för huvudstadens del en förnyad undersökning ansågs obehövlig.

Redan under världskrigsåren befanns det erforderligt att verkställa kompletterande
utredningar till 1913—1914 års undersökning. Härmed åsyftades
i första hand att belysa de speciella kristidsförhållandenas inverkan på levnadssättet
inom de samhällsklasser, som varit föremål för de föregående
undersökningarna. Framför allt gällde dessa utredningar, vilka med tillhjälp
av under kortare tidsperioder förda hushållsböcker verkställdes under åren
1916, 1917 och 1918, möjligheten att tillgodose näringsbehovet under rådande
livsmedelsknappliet.

Härjämte framträdde önskemål att erhålla tillfälle till jämförelse mellan
levnadsstandarden inom lantarbetarklassen och de tidigare undersökta arbetargrupperna.
Sedan å riksstaten för år 1921 och å tilläggs staten för år

1920 till levnadskostnad sundersökning bland de mindre bemedlade klasserna
av landsbygdens befolkning anvisats anslag å tillhopa 50,000 kronor, igångsattes
under år 1920 en särskild undersökning baserad på under ett år förda
räkenskaper inom hushåll, tillhörande olika kategorier av lantarbetare.

I skrivelse den 10 oktober 1919 framhöll socialstyrelsen bland annat, att
de starka förändringar, som konsumtionen under de gångna krisåren varit
underkastad, medfört, att resultaten av 1913—1914 års undersökning förlorat
sin giltighet tidigare än vad eljest skulle hava varit fallet samt att det därför
stöde klart för styrelsen, att så snart mera normala förhållanden inträtt på
ifrågavarande områden och det därmed kunde förutsättas, att konsumtionsvanorna
inom samhällets bredare lager åter stadgat sig, en förnyad undersökning
av levnadskostnaderna borde företagas.

För utförande av en dylik undersökning upptogos i riksstaterna för år

1921 och för budgetåret 1923/1924 extra anslag å tillhopa 67,000 kronor.
Den nya undersökningen utfördes på grundval av hushållsböcker förda under
ettårsperioder under loppet av åren 1922—1924. Undersökningen avsåg främst
att bereda tillgång till hushållsräkenskaper, vilka såväl i socialt hänseende
som med avseende på den lokala fördelningen ägnade sig för jämförelser med
1913—1914 års utredning. Det övervägande antalet hushållsböcker härrörde
sig därför även denna gång från arbetar- och lägre tjänstemannahushåll i
städer och stadsliknande samhällen. De representerade orterna voro ungefär
lika mångå som vid den förra undersökningen, och jämväl urvalet företedde
stora överensstämmelser. Dock var denna gång även Stockholm medtaget.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

I jämförelse med 1913—1914 års undersökning företogos emellertid i två
avseenden utvidgningar: 1922—1924 års undersökning omfattade nämligen
även räkenskaper dels från arbetarhushåll å smärre industriorter och liknande
samhällen på landsbygden, dels ock från ett antal hushåll tillhörande
medelklassen.

I skrivelse den 4 mars 1932 har socialstyrelsen nu framlagt förslag örn
företagande av en ny allmän levnadskostnadsundersökning. Angående de
skäl, vilka tala för verkställande av en sådan undersökning, har styrelsen
däri anfört följande.

Sedan 1922—1924 års hushållskostnadsundersölming ägde rum, hade numera
en tioårsperiod förflutit. Jämväl örn inga speciella skäl förelegat för
anskaffandet av nytt material för bedömande av levnadsvanornas och levnadsstandardens
förändringar, hade det, särskilt med hänsyn till de praktiska
syften, som socialstyrelsens på hushållskostnadsundersökningarna grundade
beräkningar av levnadskostnadsindex och dyrortsförhållanden numera tjänade,
icke kunnat anses lämpligt att längre uppskjuta verkställandet av en ny
dylik undersökning. Även under tider av relativt stabila levnadsvillkor
skedde nämligen successivt en förskjutning av hushållsvanorna. Beräkningar
av levnadskostnaderna och deras förändringar, vilka vore baserade på konsumtionssiffror,
som framgått ur äldre hushållsräkenskaper, måste därför
förväntas giva osäkra och efter hand felaktiga resultat.

Den av internationella arbetsbyrån sammankallade tredje social statistiska
konferensen hade också uttalat sig för att under alla omständigheter husliållsbudgeter,
som läge till grund för indexberäkningar o. d., måtte förnyas
genom företagande av hushållskostnadsundersökningar minst vart tionde
år. Så syntes också i de flesta länder hava skett under tiden efter världskriget.

För verkställande utan längre uppskov av en ny, omfattande levnadskostnadsundersökning
talade dessutom vissa särskilda omständigheter. Sålunda
borde beaktas, att för de samhällsklasser, som varit föremål för tidigare
undersökningar — lantarbetare (år 1920) samt industriarbetare, lägre
tjänstemän och löntagare i medelklasställning (åren 1922—1924) — ovanligt
starka förändringar i levnadsstandarden ägt rum under den sedan dess förflutna,
relativt korta tidsperioden. Framför allt hade detta varit fallet beträffande
industriarbetarna, för vilka reallöneförköjning inträtt inom de flesta
yrken. I fråga örn lantarbetarna åter måste undersökningsåret 1920 anses
såsom ur lönesynpunkt särskilt gynnsamt, varför de då erhållna uppgifterna
icke numera syntes äga motsvarighet i verkligheten. Även med avseende på
medelklassens allmänna ekonomiska läge syntes märkbara förskjutningar
hava inträtt.

Därtill komme vidare, att från skilda håll uttalats önskemål, att hushållskostnadsundersökningarna
skulle utvidgas att omfatta vissa hittills icke
representerade samhällsklasser och yrkesgrupper, önskemål vilka syntes
styrelsen behjärtansvärda. I främsta rummet vore här fråga örn jordbrukarna,
särskilt de grupper bland dessa, som dreve mindre eller medelstora
jordbruk och för sin näringsdrift i huvudsak anlitade sin egen och sina
familjemedlemmars arbetskraft. Såväl jordbrukarrepresentanterna bland de
av Kungl. Majit år 1931 tillkallade dyrortsgrupperingssakkunniga som andra
jordbrukssakkunniga, med vilka styrelsen samrått, hade framhållit den stora
betydelsen av att jordbrukarnas försörjningsmöjligheter och levnadsstandard

4 Kungl. Majus proposition nr 214

bleve på enahanda sätt belysta, som redan skett i fråga om andra viktigare
samhällsklasser.

Likartade önskemål hade framställts beträffande den betydande gruppen
skogsarbetare. Jämväl i denna del hade styrelsen samrått med särskilda
sakkunniga, vilka bland annat framhållit, att för andra arbetargrupper inhämtade
uppgifter icke kunde anses tillämpliga å skogsbrukets arbetare på
grund av de svåra och säregna förhållanden, under vilka dessa senare nödgades
utföra sitt arbete. Socialstyrelsen hade ansett sig böra i sitt förslag
till utförande av en ny hushållskostnadsundersökning utgå ifrån att bägge
dessa grupper bleve företrädda i tillräcklig omfattning för vinnande av tillförlitliga
och typiska medeltalssiffror. Styrelsen ville också framhålla, att
undersökningens värde stege väsentligt, om den utvidgades därhän, att den
åtminstone för alla de viktigaste och talrikaste samhällsgrupperna i landet
kunde grundas på ett fullt jämförbart och såvitt möjligt samtidigt siffermaterial.
Det hade visserligen, även örn man bortsåge från det närmaste
praktiska syftet, sin stora betydelse att kunna studera levnadsvillkoren inom
en särskild samhällsklass och att kunna följa utvecklingen av dess levnadsstandard
från en tidpunkt till en annan, men givetvis vore det av vida större
intresse, om jämförelserna kunde utsträckas till att även avse det inbördes
förhållandet mellan de olika samhällsklasserna.

Det kunde visserligen göras gällande, att det med hänsyn till nu rådande
extraordinära ekonomiska förhållanden vore olämpligt att under den närmaste
tiden igångsätta en ny levnadskostnadsundersökning. Emellertid vore
att beakta, att enligt gällande skatteförfattningar en allmän dyrortsgruppering
för bestämmande av de skattefria avdragen måste föreligga senast på
nyåret 1935 samt att det givetvis vore mindre tillfredsställande, örn en dylik
gruppering skulle behöva bygga på hushållsbudgeter, vilka vore grundade
på räkenskapsmaterial från 1922—1924 års bokföring. Styrelsen räknade
också med att samtidigt med fastställandet av nämnda av gällande skattebestämmelser
betingade dyrortsgruppering skulle komma att verkställas ny
fördelning i dyrortsgrupper av tjänstgöringsorterna för statens befattningshavare.
Såväl för skatte- som lönegrupperingen vore det erforderligt, att
åtminstone preliminärt budgetmaterial kunde föreligga senast på sommaren
1934. Skulle detta bliva möjligt måste, då bokföringstiden borde omfatta
ett helt år och bearbetningen krävde avsevärd tid, åtminstone ifråga örn de
samhällsgrupper, vilkas bokföringsresultat i främsta rummet skulle utnyttjas
vid dyrortsgrupperingarna, d. v. s. löntagare av olika kategorier, böckerna
kunna börja utdelas redan under sommaren 1932.

Givetvis kunde det medföra betänkligheter, örn undersökningen sålunda
bomme att verkställas under en tid av arbetslöshet och exceptionellt sänkta
inkomster. Vad löntagargrupperna beträffade syntes det emellertid vara
möjligt, att åtminstone i avsevärd utsträckning genom urvalet av bokförande
hushåll undvika en alltför stark inverkan av sagda förhållanden. Med avseende
på utredningen rörande jordbrukarnas hushållskostnader hade styrelsen
för avsikt att uppskjuta dess påbörjande till mitten av år 1933.

Med avseende å undersökningens allmänna planläggning har styrelsen härefter
anfört följande.

Vad först beträffade förvärvandet av för ändamålet lämpliga och villiga
hushållsbokförare hade erfarenheten från de föregående undersökningarna
visat, att man finge gå till väga på olika sätt beträffande de särskilda samhällsklasserna.
I fråga örn städer och stadsliknande samhällen hade såväl vid
1913—1914 som 1922—1924 års undersökning samverkan vunnits med ett
tillfredsställande antal orter, spridda över olika landsdelar och fördelade på

5

Kungl. Majds proposition nr 214.

olika storl eksgrupper. Socialstyrelsen hade även denna gång häri vän t sig
till ett större antal dylika samhällen med förfrågan, huruvida de vore villiga
att lämna sin medverkan. Svaren härå hade i allmänhet varit jakande, i
det att dittills 57 orter lämnat sin anslutning. Bland dessa vore Göteborg
och Malmö, varjämte enhälligt tillstyrkande förelåge från Stockholms stadskollegium.
Tillsammans hade de 57 orterna åtagit sig att söka utplacera
omkring 2,000 hushållsböcker. Då erfarenheten visat, att man måste räkna
med en betydande avfallsprocent, kunde man vid en dylik utplacering uppskatta
antalet slutförda böcker till ungefär 1,400.

Vid 1913-1914 års undersökning hade inom socialstyrelsen bearbetats
1,355 av industriarbetare eller lägre tjänstemän i städer eller stadsliknande
samhällen förda hushållsböcker. Åren 1922—1924 hade motsvarande antal
böcker utgjort ungefär BOOO, vartill kommit omkring 200 inom medelklasslmshåll
förda böcker. Även om antalet slutförda böcker nu skulle bliva
mindre än beräknat, och även om det — såsom vid tidigare tillfällen — ur
homogenitetens synpunkt skulle visa sig lämpligt att från bearbetningen
utesluta en del slutförda böcker, syntes dock den medverkan nu ifrågavarande
samhällen utlovat vara tillräcklig för att garantera ett fullt tillfredsställande
material. Styrelsen ville därmed icke hava sagt, att det icke kunde
vara önskvärt att utsträcka undersökningen även till några samhällen, från
vilka svar dittills icke ingått, men det kunde här i varje fall icke bliva fråga
örn mer än ett relativt ringa tillskott av böcker.

Liksom varit fallet med 1922—1924 års undersökning, borde den nya
undersökningen även omfatta material från ett antal smärre industrisamhällen
och andra liknande orter på landsbygden. Å dessa orter kunde man i allmänhet
icke räkna på någon medverkan från de kommunala myndigheterna,
särskilt icke i ekonomiskt avseende. På samma sätt som skett vid föregående
undersökning hade socialstyrelsen därför nu vänt sig till svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen i Sverige med förfrågan, huruvida
dessa bägge sammanslutningar skulle vara villiga att dels bidraga till täckandet
av kostnaderna för undersökningens utsträckande till de mindre industriorterna,
dels giva styrelsen förslag på lämpliga orter ävensom på personer
å dessa orter, vilka kunde vara villiga att åtaga sig utdelningen av hushållsböcker
och övervaka bokförarna. Vardera organisationen hade utfäst
sig att för ändamålet ställa till förfogande ett belopp av 2,500 kronor, alltså
tillsammans 5,000 kronor, ävensom att i övrigt medverka till undersökningens
utförande. De utlovade beloppen syntes vara tillräckliga för att styrelsen
från dessa orter skulle kunna erhålla cirka 200 bearbetningsdugliga
böcker. Därmed syntes denna kategori av samhällen få anses bliva tillfredsställande
representerad.

Vid 1920 års lantarbetarundersökning hade utdelats över 800 hushållsböcker,
av vilka emellertid endast något över 400 återkommit slutförda.
Bearbetningen hade omfattat 372 härför lämpliga böcker. Därest olika
kategorier lantarbetare skulle kunna bliva på tillbörligt sätt företrädda,
syntes antalet bearbetade böcker icke heller vid den nu planerade undersökningen
böra understiga sistnämnda siffra. Avfallsprocenten vore här svår
att på förhand beräkna, men styrelsen hyste den förhoppningen, att tillräckligt
material skulle kunna erhållas, även örn antalet till egentliga lantarbetare
utdelade böcker inskränktes till omkring 600. Styrelsen utginge därvid
från att uppgifterna rörande lantarbetare komme att i viss mån kompletteras
av uppgifter rörande jordbrukare och skogsarbetare, vilka grupper
i vissa fall stöde på gränsen till lantarbetare.

För utdelningen av hushållsböcker bland lantarbetare ävensom för erhållande
av rådgivare åt de blivande bokförarna hade styrelsen för avsikt

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

att, liksom skedde år 1920, sätta sig i förbindelse med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
inom lantbruket ävensom, där så befunnes erforderligt,
med hushållningssällskapen. Från förstnämnda sammanslutningar hade löfte
örn medverkan erhållits.

I fråga örn jordbrukarna syntes styrelsen för erhållande av nödvändig lokal
medverkan i huvudsak bliva hänvisad till hushållningssällskapen och deras
egnahemsnämnder ävensom till lantmannaskolor och likartade institutioner
samt till befintliga bokföringsbyråer för lantbruket.

Till jordbrukarna syntes böra utdelas omkring 800 böcker. Med detta
antal syntes det bliva möjligt att erhålla ett material, som visserligen vore
knappt men dock tillräckligt representerade olika grupper inom hithörande
kategori.

Bokföringsåret för jordbrukarna syntes lämpligen böra taga sin början
under sommaren, då förråden av den gamla skörden började bliva uttömda
och den nya skörden ännu icke vore inbärgad. Med hänsyn därtill och då
det för socialstyrelsen icke syntes möjligt att hinna organisera ifrågavarande
gren av undersökningen till innevarande års sommar, ansåge sig styrelsen
böra inrikta sig på att igångsätta bokföringsarbetet bland jordbrukare först
till sommaren 1933. För ett dylikt uppskjutande av undersökningen talade
även önskvärdheten av att i fråga om hushållsbokföringen bland jordbrukarna
avvakta en mera normal ekonomisk situation än den nuvarande.

I fråga örn skogsarbetare hade man att räkna med åtskilliga olika kategorier,
såsom fasta och tillfälliga arbetare, körare och huggare, arbetare, som
hela året vistades i sina hem, och arbetare, som under den egentliga säsongen
bodde i skogskojor. Dessutom vore de lokala förhållandena här
mycket olika inom skilda landsdelar. Med hänsyn härtill och då avfallsprocenten
beträffande skogsarbetarna kunde antagas bliva betydande, vore
det önskligt, att till arbetare tillhörande denna kategori utdelades sammanlagt
omkring 400 böcker. Medverkan därtill och till bokförarnas övervakande
syntes kunna påräknas bland annat från arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
inom facket samt från statens skogs- och flottledsinspektör.

Socialstyrelsen har härefter framhållit, att det vore förenat med stora
svårigheter att någorlunda exakt beräkna de kostnader, som komme att föranledas
av den föreslagna undersökningen. Anledningen härtill vore framför
allt den, att de största utgifterna utgjordes av ersättningar till förare
av hushållsböcker, men att dylika ersättningar utbetalades allenast för slutförda
böcker, örn vilkas antal man givetvis icke på förhand kunde äga någon
närmare kännedom. I den mån avfallsprocenten bleve mindre än den beräknade,
komme antalet slutförda hushållsböcker och därmed även statens
kostnader för undersökningen att stiga, medan i motsatt fall nämnda kostnader
komme att nedgå.

Efter dessa inledande anmärkningar har socialstyrelsen beträffande ifrågavarande
kostnader närmare anfört följande.

De städer och stadstiknande samhällen, som utlovat sin medverkan, hade
åtagit sig att på egen bekostnad sörja för hushållsböckernas utdelande och
nödigt övervakande av bokföringen. I allmänhet förutsattes detta arbete
komma att ske genom en av vederbörande kommun utsedd kommitté, vilken
åtminstone vad de större orterna beträffade syntes komma att av kommunala
medel erhålla någon ersättning för sitt arbete. Till bokförarna själva måste
enligt gjorda erfarenheter ett visst arvode utbetalas. I skrivelserna till stä -

7

Kungl. May.ts proposition nr 214.

derna hade styrelsen räknat med dylikt arvode för slutförd bok varierande
mellan 20 och 40 kronor med hänsyn till orternas storlek och dyrhet. Beträffande
de mindre och medelstora orterna hade förutsatts, att staten skulle
betala hälften av detta arvode eller något däröver och orten själv återstoden.
Yad åter anginge de största städerna hade räknats med att dessa skulle
åtaga sig hela kostnaden för bokförararvodena. Slutligen vore att räkna
med en viss kostnad för utdelande av premier för de bäst förda böckerna.
Önskvärdheten av sådana premier hade genom föregående undersökningar
till fullo bestyrkts. Denna kostnad komme emellertid i samtliga nu ifrågavarande
orter att bestridas av kommunala medel. Statens kostnader för
arvoden till bokförare inom städer och stadsliknande samhällen kunde uppskattas
till omkring 18,000 kronor.

I fråga örn de mindre industriorterna beräknade styrelsen, såsom förut
antytts, att samtliga kostnader för böckernas erhållande skulle kunna bestridas
medelst de av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
beviljade bidragen.

Med avseende å lantarbetare, jordbrukare och skogsarbetare finge kostnaderna
i sin helhet bestridas av statsmedel. Örn man utginge från att cirka
900 bokförare tillhörande dessa kategorier skulle bliva arvodesberättigade
och att arvodet fastställdes till 20 kronor..per slutförd bok, kunde kostnaderna
härför beräknas till 18,000 kronor. Även örn det personliga arbetet
med anskaffande av bokförare och deras övervakande i allt väsentligt kunde
erhållas kostnadsfritt genom arbetsgivare, arbetarrepresentanter, tjänstemän
i hushållningssällskapen m. fl., varom styrelsen ansåge sig kunna hysa förhoppningar,
syntes till premier och andra kostnader åtminstone icke böra
anslås ett lägre belopp än 2,000 kronor. Sammanlagt skulle således införskaffandet
av bokföringsmaterialet för dessa grupper kunna antagas medföra
en kostnad för staten av omkring 20,000 kronor. Styrelsen ansåge sig emellertid
böra framhålla, att denna kalkyl vore synnerligen snävt tilltagen. Det
kunde nämligen icke bestridas, att bokföringssvårigheterna i synnerhet för
jordbrukarna med deras omfattande naturahushållning men även örn ock i
mindre mån för lantarbetarne och skogsarbetarne bleve större än för städernas
och industriorternas till övervägande del penninghushållande familjer.
Det beräknade arvodesbeloppet av 20 kronor per bok torde därför få anses
vara tilltaget i underkant, vilket givetvis kunde visa sig komma att menligt
inverka på intresset att åtaga sig och slutföra bokföringsarbetet. Av sparsamhetsskäl
hade styrelsen dock icke vågat räkna med högre arvoden. En
minskning av antalet hushållsböcker syntes å andra sidan icke heller böra
ifrågasättas.

Vad beträffade kostnaderna för bearbetning av det inflytande materialet
vore även dessa svåra att beräkna, då de vore i hög grad beroende av det
antal böcker, som komme att inlämnas. Med utnyttjande av de erfarenheter,
som vunnits vid föregående undersökningar av nu ifrågavarande slag,
hoppades styrelsen kunna genomföra vissa förenklingar, genom vilka nämnda
kostnader skulle kunna avsevärt nedbringas. Av styrelsens befattningshavare
kunde emellertid med nuvarande arbetsbelastning endast ett fåtal beräknas
bliva tillgängliga för denna undersökning. Styrelsen ansåge sig därför såsom
ett minimum böra räkna med ett belopp av ungefär 12,000 kronor, motsvarande
avlöning åt 8 räknebiträden under en tid av närmare ett år.

Enligt det av socialstyrelsen sålunda framställda förslaget skulle statens
kostnader för en förnyad allmän levnadskostnadsundersökning, grundad enbart
på bearbetning av under ett helt år förda hushållsräkenskaper, kunna
beräknas till sammanlagt 50,000 kronor.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Socialstyrelsen har emellertid ifrågasatt, huruvida icke den planerade
levnadskostnadsundersökningen borde omfatta jämväl en utredning av en
typ, som något avveke från den, för vilken här redogjorts. Härom har styrelsen
närmare anfört följande.

Undersökningar, som baserades på hushållsböcker förda under så lång
tid som ett år, gåve visserligen, såsom erfarenheten från de föregående
svenska undersökningarna och även från andra länder till fullo visade, ett
synnerligen gott och rikhaltigt material till belysande av levnadssätt och
levnadskostnader. Het kunde emellertid med denna metod svårligen undvikas,
att de hushåll, som bleve föremål för undersökningarna, till övervägande
del komme att representera en elit inom sina respektive samhällsklasser.
Hetta vore icke så att förstå, att de i allmänhet kunde antagas
hava en nämnvärt högre inkomst än den som vore typisk för andra likartade
hushåll av motsvarande kategorier, men bokföringsarbetet vore så pass
betungande, att knappast andra hushåll än sådana med starkt utvecklat ekonomiskt
intresse kunde gå i land därmed. Även så till vida hade man att
räkna med en viss ensidighet, som endast sådana hushåll kunde komma
i fråga som bokförare, vilka hade en så kallad normal försörjning. Hetta
uttryck åter innebure, att den egentlige familjeförsörjaren vore i stånd att
i huvudsak anskaffa den för hushållets uppehälle erforderliga inkomsten.
Hushåll, där familjeförsörjaren t. ex. på grund av olycksfall, sjukdom, arbetslöshet
o. d. vore förhindrad därtill eller där familjeförsörjaren vore
avliden, ävensom hushåll med ovanligt stor försörjningsplikt kunde i allmänhet
icke medtagas såsom bokförare.

Givetvis skulle det emellertid vara av synnerligen stort intresse att i
sammanhang med en bokföringsundersökning få belyst såväl i vilken utsträckning
hushåll av sist berörda slag — hushåll med s. k. undernormala
inkomster — förekomme som ock på vad sätt medlemmarna av dylika hushåll
åtnjöte sitt livsuppehälle. Undersökningar i syfte att förvärva dylik
kunskap hade dittills icke utförts i Sverige men vore väl kända från andra
länder, särskilt från England och Amerika. Även i Finland hade under de
senare åren en sådan undersökning företagits, ehuru resultatet av densamma
ännu icke förelåge i tryck.

För den händelse en försöksundersökning av denna art nu ansåges skola
komma till stånd, borde densamma enligt socialstyrelsens uppfattning av
ekonomiska skäl begränsas till Stockholm och dess närmaste omnejd. För
erhållande av för undersökningen lämpliga hushåll syntes man kunna gå
till väga på följande sätt. Först borde man ur mantalsförteckningar och
taxeringslängder utvälja vissa kvarter, särskilt sådana, som beboddes av
arbetarhushåll och med dem närmast jämställda. Ur längderna borde beträffande
hushåll av angivna slag göras utdrag angående hushållens sammansättning,
bostads- och hyresförhållanden ävensom rörande den taxerade inkomsten.
På detta sätt skulle uttagas omkring 10,000 hushåll. Härigenom
skulle erhållas en allmän överblick över arbetarbefolkningens sammansättning
och levnadsförhållanden.

Av nämnda 10,000 hushåll borde sedermera i och för ytterligare undersökningar
utväljas visst antal, exempelvis 1,000. Beträffande vart och ett
av dessa hushåll borde genom en husbesökare dels införskaffas vissa närmare
upplysningar rörande huskållsmedlemmarnas personliga förhållanden,
dels ock avtal träffas örn bokföring under exempelvis 14 dagar rörande hushållets
inkomster och utgifter, varvid huvudvikten borde läggas på de fortlöpande
utgifterna för livsmedel, bränsle och lyse. När denna bokföringsperiod
vore avslutad, borde husbesökaren vid ett nytt besök i hemmet

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

granska räkenskaperna oell genom förfrågningar saint med stöd av tillgängliga
kvitton oell liknande material söka bilda sig en uppfattning örn årskostnaderna
för olika slag av större, icke periodiskt återkommande utgifter.

Erfarenheten från utlandet hade givit vid handen, att örn dylika undersökningar
verkställdes i tillräcklig omfattning, desamma kunde giva värdefulla
resultat. Då det emellertid torde vara oundgängligt, att särskilda personer
anställdes för utförandet av undersökningarna, bleve dessa förhållandevis
mycket dyrbara. En undersökning i Stockholm av den omfattning, styrelsen
skisserat, kunde näppeligen utföras för en lägre kostnad än omkring
15,000 kronor, av vilket belopp kunde beräknas åtgå 5,000 kronor till arvoden
åt bokförarna i de undersökta hushållen, 5,000 kronor till arvoden åt
husbesökarna och 5,000 kronor för bearbetning av det insamlade materialet.

Därest en dylik undersökning skulle komma till stånd, borde densamma
igångsättas först under senare hälften av år 1933. Förfrågningarna rörande
hushållen korame nämligen då att i huvudsak avse samma tid som den, beträffande
vilken uppgifter erhölles genom de under ett helt år förda hushållsböckerna.

På grund av vad sålunda anförts har socialstyrelsen hemställt örn beviljande
av ett anslag av 50,000 kronor eller, därest Kungl. Maj:t funne jämväl
den särskilda undersökning, för vilken styrelsen redogjort, böra komma
till utförande, av 65,000 kronor, att ställas till styrelsens förfogande i
och för bestridande av kostnaderna för en allmän hushållskostnadsundersökning
i huvudsaklig överensstämmelse med det av styrelsen framlagda
förslaget. Av det sammanlagda beloppet skulle enligt bägge alternativen för
budgetåret 1932/1933 erfordras en summa av 15,000 kronor.

Givetvis måste det ur både allmänt social och nationalekonomisk synpunkt
vara av värde att genom hushållskostnadsundersökningar av nu angiven art
söka erhålla en så verklighetstrogen bild som möjligt av konsumtionsvanor
och levnadsstandard inom olika befolkningsskikt. Dessa undersökningar hava
emellertid därjämte en särskild uppgift av direkt praktisk natur att fylla, i
det de tjäna såsom grundval såväl för socialstyrelsens levnadskostnadsindexberäkningar
som ock för de dyrortsgrupperingar av olika slag, på vilka
bestämmelserna örn ortsavdrag vid beräknande av skatt till stat och kommun
ävensom avlöningsbestämmelserna för flertalet befattningshavare i statens
tjänst äro grundade. De hava även vunnit livligt beaktande och kommit till
vidsträckt användning inom det enskilda näringslivet.

Det måste därför vara av stor vikt, att dessa undersökningar förnyas,
när sådana förändringar i de tidigare undersökta samhällsgruppernas levnadsförhållanden
inträtt, att de resultat som erhållits vid undersökningarna
kunna antagas icke längre äga giltighet. Dylika förändringar hava utan
tvivel ägt rum i vårt land sedan socialstyrelsens senaste allmänna levnadskostnadsundersökning
verkställdes. En ny undersökning av ifrågavarande
slag lärer därför vara av behovet påkallad. Med hänsyn till för närvarande
rådande osäkerhet på det ekonomiska livets olika områden skulle det visserligen
trots detta i och för sig vara ensidigt, att denna undersökning kunde
uppskjutas till en tidpunkt, då förhållandena i förevarande avseende något
stabiliserats. Ett sådant uppskov synes mig dock icke böra äga rum. Anled Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 181 haft. (Nr 214.) cai 32 2

Departements chefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

ningen härtill är framför allt elen, att enligt föreskrift i 1928 års kommunalskattelag
dyrortsgruppering för bestämmande av ortsavdragen enligt denna
lag skall av socialstyrelsen fastställas för en tid av fem år i sänder, vilket,
då den nuvarande grupperingen avser åren 1930—1934, innebär, att ny
dyrortsgruppering måste fastställas för åren 1935—1939. Enär sagda dyrortsgruppering
icke skäligen kan grundas på det material, som föreligger
från äldre levnadskostnadsundersökningar, torde den ifrågasatta nya undersökningen
böra verkställas inom sådan tid, att resultaten av densamma
kunna användas vid uppgörandet av nästa dyrortsgruppering. Då emellertid
verkställandet av en allmän undersökning rörande levnadskostnaderna kräver
en avsevärd tid, lärer det med hänsyn härtill bliva nödvändigt, att den nya
undersökningen påbörjas redan under nästa budgetår. I likhet med socialstyrelsen
är jag för den skull av den uppfattningen, att sagda undersökning
bör igångsättas under budgetåret 1932/1933.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle den nya levnadskostnadsundersökningen
väsentligen baseras på inom vissa hushåll under ett helt år förda
räkenskaper, vilka, sedan de avslutats, skulle bliva föremål för bearbetning
inom styrelsen. Undersökningen skulle i huvudsak ske enligt samma principer,
som tillämpats vid verkställande av de senaste levnadskostnadsundersökningarna,
dock att undersökningen i motsats till vad tidigare varit fallet
skulle omfatta även jordbrukar- och skogsarbetarhushåll. Kostnaderna för
denna undersökning hava av styrelsen uppskattats till 50,000 kronor, varav
för nästa budgetår skulle erfordras 15,000 kronor. Därutöver har styrelsen
ifrågasatt verkställande — enligt en särskild av styrelsen skisserad metod
— av en kompletterande specialundersökning beträffande visst antal arbetarhushåll
i Stockholm. Utgifterna härför hava beräknats till 15,000 kronor,
vilket belopp, då undersökningen först skulle påbörjas under senare hälften
av år 1933, icke till någon del skulle bliva behövligt under nästa budgetår.

Till socialstyrelsens förslag beträffande omfattningen och planläggningen
av den på ettåriga hushållsräkenskaper grundade levnadskostnadsundersökningen
kan jag i allt väsentligt ansluta mig. Särskilt vill jag uttala, att jag
finner förslaget att utsträcka undersökningen även till jordbrukare och
skogsarbetare ändamålsenligt, då undersökningen på detta sätt blir mera
allsidig och därigenom måste vinna i värde. I detta sammanhang vill jag
framhålla, att det — just med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla uppgifter
rörande alla viktigare samhällsgrupper — synes mig lämpligt, att bland
förare av hushållsböcker i något större utsträckning än som hittills varit
fallet medtagas x-epresentanter för andra in k o m s tt a ga r gr u p p e r än den egentliga
arbetarklassen och med den ekonomiskt likställda befolkningsgrupper.

Yad härefter angår den av socialstyrelsen ifrågasatta kompletterande
specialundersökningen, som närmast skulle få karaktären av en försöksanordning,
torde det icke kunna förnekas, att en undersökning av detta
slag skulle kunna vara av intresse, då därigenom skulle erhållas visst
material beträffande levnadsförhållandena inom hushåll med s. k. undernormala
inkomster. A andra sidan är det uppenbart, att densamma skulle

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

medföra förhållandevis betydande kostnader, och med hänsyn härtill synes
det mig i nuvarande läge svårt att avgöra, huruvida den bör komma till
stånd eller ej. Då undersökningen icke är avsedd att påbörjas förrän under
budgetåret 1933/1934, torde emellertid med ett ståndpunktstagande i denna
del kunna anstå till nästa budgetår. Vid sådant förhållande saknar jag anledning
att ingå på socialstyrelsens beräkning av kostnaderna för sagda undersökning.

Såsom socialstyrelsen påpekat, ligger det i sakens natur, att kostnaderna
för den föreslagna levnadskostnadsundersökningen, till den del densamma
här av mig förordats, icke kunna på förhand exakt beräknas. Mot socialstyrelsens
kalkyler i ämnet har jag emellertid, såvitt nu är möjligt att bedöma,
icke funnit något att erinra. Kostnaderna torde alltså på nuvarande
stadium böra uppskattas till 50,000 kronor. I detta belopp ingå dock icke
utgifter för tryckning av erforderliga hushållsböcker, vilka utgifter enligt vad
jag inhämtat äro avsedda att — såsom skett vid tidigare undersökningar —
bestridas från femte huvudtitelns anslag till tryckningskostnader.

För nästa budgetår torde i överensstämmelse med beräkningarna i årets
statsverksproposition böra anvisas ett extra reservationsanslag av 15,000
kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till allmän levnadskostnadsundersökning för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av kronor 15,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.