Kungl. Majus proposition Nr 21.
1
Nr 21.
Kungl. Majus proposition till riksdagen, angående utredning rörande
reglering av Fyrisån; given Stockholms slott den 8 januari
1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
MajU Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari
1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:
I skrivelse den 4 juni 1931, nr 348, anhöll riksdagen, i anledning av motionen
I: 64, att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder för åvägabringande
av en fullständig utredning angående de ekonomiska förutsättningarna
för en reglering av Fyrisån och dess tillflöden. Till stöd
för denna hemställan anförde riksdagen i huvudsak följande.
Riksdagen finge erinra om att riksdagen tidigare beaktat framställningar
av liknande innebörd som i motionen och beviljat anslag för sådana
undersökningar, som här avsåges. Så hade t. ex. riksdagen 1928 och 1929
beviljat anslag för undersökningar rörande reglering av vissa delar av
Lyckebyån i Blekinge län samt örekilsälven i Älvsborgs län och Kalixälven
i Norrbottens län, och vid 1930 års riksdag anvisades sådant anslag
för liknande undersökning rörande reglering av Emån i Kalmar län, Hel
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 20 höft. (Nr 21.) 1
2
Kungl. Majda ''proposition Nr 21.
gean i Kristianstads län samt Olandsån i Uppsala oell Stockholms län,
detta senare företag avseende trakter i Uppland, som läge i närmaste
grannskap till den del av Uppland, som berördes av motionärens förslag.
_ Den motivering, som legat till grund för dessa riksdagens beslut, kunde
till alla delar också åberopas för ett bifall till motionen. Den nationalekonomiska
vinsten skulle bliva, att dels vidsträckta områden skyddades
mot årligen återkommande översvämningar, vilka nu dels minskade, dels
alldeles förstörde skörden, dels att ännu större områden med mycket god
jordmån skulle torrläggas, så att de omedelbart skulle kunna läggas
under plog, dels slutligen att skogbärande mark i stor utsträckning, vilken
nu gåve ringa eller intet utbyte, skulle genom den av regleringen
möjliggjorda utdikningen bringas att giva god avkastning, vilket särskilt
för dessa trakter bade sin stora betydelse. Likaledes kunde vägande
ortssynpunkter, delvis av stark social innebörd, anföras för ett bifall till
framställningen. Därigenom att den jord, som genom regleringen vunnes
som åkerjord, läge i omedelbart grannskap till redan befintliga och bebyggda
brukningsdelar och sålunda ökade dessas storlek, skulle en uppdelning
bliva möjlig, vilken i sin ordning medförde, att, där en ägare
bade flera söner, dessa skulle kunna få övertaga var sin nya brukningsdel
oell sålunda bibehållas vid jorden, en sak som från samhällets synpunkt
knappast kunde övervärderas. Vidare skulle den betydande skogsareal,
som på detta sätt gjordes fruktbärande, ej allenast bliva till ekonomiskt
stöd för brukarna av de jordbruk, som bärav berördes, utan bereda
arbetstillfällen åt dem i trakten, som för sin utkomst vore beroende
av sådana. Slutligen syntes böra framhållas, att en utdikning och torrläggning
av sä stora arealer vattensjuk mark, som här vore fråga örn,
skulle verka förbättrande på klimatet i de ifrågavarande trakterna.
Emellertid torde det få anses uteslutet att bland de jordägare, som berördes
av den ifrågasatta regleringen, åstadkomma en sådan sammanslutning,
som förmådde att bestrida kostnaderna för förberedande undersökning
och arbetplans upprättande. Det vore ett mycket vidsträckt område
med många och delvis även ekonomiskt svaga jordägare, ibland vilka
också möjligen stridiga intressen kunde vilja göra sig gällande. Ej heller
torde det vara möjligt förutsätta arbetets utförande i olika etapper.
Erfarenheten visade, att de fördelar, som härvid ernåddes för ett område,
oftast motvägdes av svårigheter för andra, nedomliggande områden,
varvid också rättstvister kunde uppstå av den omfattning, att de kunde
bliva av ruinerande innebörd för dem, som från början trodde sig vinna
fördelar av regleringen. Flera typiska exempel skulle också kunna anföras
härpå, och från ett mindre företag uti ifrågavarande trakt hade de.
som utav den utförda regleringen haft fördel, blivit nödsakade att till
nedom liggande jordägare, vilka lidit men, utgiva betydande skadeersättningar.
Utredningen borde läggas så, att den resulterade i en arbetsplan alden
beskaffenhet, att den med hänsyn till arbetets omfattning och därav
betingade kostnader kunde läggas till grund för en ekonomisk organisation
till arbetets utförande, och måste således i sig innesluta laga syneförrättningar
i enlighet med gällande laga bestämmelser.
Riksdagen insåge de föreliggande svårigheterna att ena de talrika jordägarna
till ett samfält uppträdande för att genomföra en kostsam utredning
av den omfattning, som i föreliggande fall vore nödvändig. Med
hänsyn därtill syntes det således befogat, att utredningen kommo att
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.
verkställas genom statens försorg. För den händelse en reglering av
Fyrisån och dess tillflöden senare komme till stånd, en sak, varom riksdagen
kände sig övertygad, borde emellertid de intresserade jordägarna i
vanlig ordning bära sin del av samtliga kostnader och således den av
statsverket bekostade utredningen även inräknas vid statsunderstödets för
regleringen uträknande. Under den förutsättningen syntes också s. k.
hantlangningskostnader kunna förskotteras av statsmedel. Riksdagen delade
en av vederbörande lantbruksingenjör framförd åsikt, att undersökningen
sannolikt skulle förbilligas genom fast anställda och inarbetade
hantlangare, då härigenom arbetet skulle bedrivas fortare och inom kortare
tid och sålunda en del andra kostnader sannolikt skulle nedbringas.
Den 12 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit åt lantbruksstyrelsen att inkomma
med förslag jämte kostnadsberäkning till utförande av den av
riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen.
Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 18 september
1931 framställt följande förslag:
Verkställandet av ifrågavarande utredning borde uppdragas åt någon
statens lantbruksingenjör. I de delar, vari regleringsföretaget komme att
beröra i vattendragen befintliga vattenverk, borde förrättningsmannen
anlita biträde av sådan i avseende å byggande i vatten och därmed sammanhängande
ämnen sakkunnig, som av Kungl. Majit förklarats behörig
att hålla förrättning, varom förmäldes i 10 kap. 32 § 3 mom. vattenlagen.
I utredningen ingående uppskattning av genom företaget uppkommande
båtnad å jord borde ske med biträde av två godemän, vilka förrättningsmannen
ägde att tillkalla.
Gottgörelse för utredningens verkställande syntes beträffande lantbruksingenjören
böra utgå enligt gällande lantbruksingenjörstaxa och beträffande
förenämnda sakkunnige och godemän enligt de grunder, som funnes
stadgade i fråga örn motsvarande uppdrag i samband med syneförrättning
enligt vattenlagen. Förrättningsmännen borde åtnjuta resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.
Hantlangning och för fältarbetena erforderligt virke, borrstål
och dylikt material borde betalas enligt i orten gängse pris.
Att i förväg ens ungefärligen beräkna sålunda erforderliga kostnader
för den ifrågavarande utredningen vore synnerligen vanskligt. Med avseende
härå kunde anföras, att lantbruksingenjören i Uppsala län uti ett
den 29 juni 1931 till lantbruksstyrelsen avgivet yttrande i ämnet uppskattat
den av en eventuell reglering berörda markarealen till minst 5,100
hektar och kostnaden för utredningens verkställande i dess helhet till omkring
75,000 kronor. Enligt lantbruksstyrelsen^ uppfattning torde emellertid
utredningskostnaderna icke behöva stiga till nämnda belopp. Lantbruksstyrelsen
funne sålunda för sin del desamma kunna beräknas till
sammanlagt 65,000 kronor.
De erforderliga medlen torde böra anvisas i form av extra reservationsanslag
och för därmed avsett ändamål ställas till vederbörande länsstyrelses
förfogande. Utbetalning av anvisade medel syntes höra ske endast
mot behörigen verifierade räkningar, vilka vore av lantbruksstyrelsen
godkända. För budgetåret 1932/1933 syntes ett belopp av 20,000 kronor
böra ställas till disposition.
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.
Över lantbruksstyrelsen skrivelse hava infordrade yttranden avgivits
den 6 oktober 1931 av statskontoret och den 19 i samma månad av länsstyrelsen
i Uppsala län.
Statskontoret har framhållit, att den av lantbruksstyrelsen verkställda
beräkningen av kostnaderna för ifrågavarande utredning undandroge sig
statskontorets bedömande, samt anmält, att lantbruksstyrelsens framställning
i övrigt icke givit statskontoret anledning till annan erinran, än att
— med hänsyn till de väntade svårigheterna med avseende å finansieringen
av statsbudgeten för budgetåret 1932,1933 — ämbetsverket ansorge
sig böra ifrågasätta, huruvida icke med berörda utredning kunde
tillsvidare anstå.
Länsstyrelsen) i Uppsala län har anfört följande. Mot lantbruksstyrelsens
förslag i vad det avsåge sättet för ifrågavarande utrednings verkställande
samt grunderna för ersättningen åt förrättningsmän med flera
hade länsstyrelsen intet att erinra. Det belopp, som kunde komina att erfordras
för utredningen, torde svårligen låta sig i förväg beräknas, men
syntes dock böra uppskattas till minst 65,000 kronor att fördelas på ett
flertal år. Med hänsyn till den brist på arbete, särskilt grovarbete, som
förefunnes, vore det synnerligen önskvärt, att viss del av detta belopp
ställdes till förfogande redan för nästkommande budgetår. Därest av
statsfinansiella skäl denna del skulle anses icke kunna sättas högre än av
lantbruksstyrelsen föreslagna 20,000 kronor, hade länsstyrelsen icke något
att erinra däremot.
Vid de tillfällen under senaste år, då riksdagen beslutat eller ifrågasatt
undersökningar rörande särskilda torrläggningsföretag, har riksdagen i
regel i samband därmed ställt för undersökningen erforderliga medel till
Kungl. Maj:ts förfogande. I vissa fall, såsom beträffande undersökning
rörande vattenavledning från Emåns och Helgeåns vattenområden, har
särskilt anslag anvisats för ändamålet, medan riksdagen i andra fall, såsom
beträffande undersökning rörande reglering av Lyckebyån, Örekilsälven,
Kalixälven och Olandsån, bemyndigat Kungl. Majit att av statens
avdikningsanslag anvisa vissa belopp såsom bidrag till bestridande av
kostnaderna för iirågakommande undersökning eller syneförrättning enligt
vattenlagen.
För utförande av den av fjolårets riksdag begärda utredningen angående
reglering av Fyrisån med tillflöden ställdes emellertid inga medel
till Kungl. Majits förfogande. Enligt myndigheternas nu föreliggande
utlåtanden i ärendet beräknas kostnaderna för berörda utredning komma
att uppgå till ungefär 65,000 kronor. Det synes mig lämpligt, att ifrågavarande
utgifter få bestridas ur statens avdikningsanslag, och torde framställning
nu böra göras hos riksdagen örn bemyndigande för Kungl. Majit
att av nämnda anslag anvisa ett belopp av högst 65,000 kronor till bestridande
av kostnaderna för utredningen. Det sålunda ifrågasatta särskilda
bidragsbeloppet torde icke böra inräknas i den bidragssumma,
som Kungl. Majit jämlikt riksdagens beslut äger att för vederbörande
Kungl. Maj:ts proposition Nr 21. 5
budgetår ur statens avdikningsanslag högst bevilja i form av understöd
enligt gällande bestämmelser.
Rörande undersökningens utförande och bidragets användning torde
vad lantbruksstyrelsen härom föreslagit böra i huvudsak vinna beaktande.
Dessutom torde böra uppställas det villkoret, att undersökningen
skall äga rum såsom syneförrättning enligt vattenlagen eller att
den i allt fall skall utföras med den fullständighet och tillförlitlighet, att
den kan läggas till grund för dylik syneförrättning. I likhet med vad som
skett beträffande andra likartade fall, torde vidare böra stadgas, bland
annat, dels att det skall åligga intressenterna att, därest igångsatt laga
syneförrättning genom deras förvållande avbrytes innan utredningen
slutförts, till statsverket återbära vad av ifrågavarande medel må hava
utbetalats, dels ock att från det statsbidrag, som enligt gällande bestämmelser
framdeles må kunna anvisas till företagets utförande från statens
avdikningsanslag, skall avräknas vad för nu ifrågavarande utredning utbetalas.
Därest riksdagen lämnar sådant bemyndigande, som jag nyss
ifrågasatt, torde det få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig tillstyrkta grunder meddela erforderliga bestämmelser
för bidragets användning och undersökningens utförande.
Tinder åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att Kungl. Majit må av statens avdikningsanslag anvisa ett belopp av
högst 65,000 kronor till bestridande av kostnaderna för den av 1931 års
riksdag ifrågasatta utredningen angående reglering av Fyrisån och dess
tillflöden.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet!
Rune Thygesen.
fallang lill riksdagens protokoll 10.1?. 1 sami. 20 hafi. (Nr 21.)