Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar
m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt under punkterna l:o—10:o.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström, anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning vissa ärenden angående försäljning av
kronoegendomar och lägenheter från sådana egendomar m. m., vilka ärenden
synts böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför härom
följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 170 haft. (Nr 202.) 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Gredby nr 1
och 2 i Södermanlands
lön.

l:o.

Kronoegendomen Gredby nr 1 och 2, två mantal, är belägen i den med
Eskilstuna stad förenade Fors socken i Södermanlands län. Domänstyrelsen
har under sin förvaltning allenast den del av kronoegendomen Gredby,
som är belägen söder och väster örn en å en av förste lantmätaren
Axel W. Lodén 1891 upprättad karta över inägolotterna till berörda hemman
dragen rödstreckad linje A—B. Ifrågavarande del är upplåten på
arrende i två särskilda lotter. Den ena arrendelotten utgöres av de i kronans
ägo kvarvarande områdena av lotterna litt. D, II och K av åkern
och ängsmarken till hemmanen, sådana dessa områden finnas upptagna å
nyss berörda karta med beskrivning av 1911 av förste lantmätaren Gustaf
Indebetou, och är utarrenderad till godsägaren Gust. Eriksson för tiden
till den 14 mars 1932 mot årligt arrende av 520 kronor. Den andra arrendelotten
utgöres av de i kronans ägo kvarvarande områdena av lotterna
litt. E och F av åkern och ängsmarken till hemmanen samt huvuddelen
av soldattorpet Snälltorp, sådana dessa områden finnas upptagna å sistnämnda
karta med beskrivning, och är utarrenderad till staden Eskilstuna
intill den 14 mars 1932 mot årligt arrende av 480 kronor.

Den till Gust. Eriksson upplåtna arrendelotten innehåller
enligt Indebetous förberörda beskrivning en areal av 10.181 hektar.
Härav har numera till en nyanlagd allmän väg (den nya infartsvägen till
staden) tagits i anspråk ett område örn 0.4262 hektar, närmare utmärkt å
en av distriktslantmätaren Johan W. Ström 1928 upprättad karta. Tillstånd
till vägmärkens upplåtande har av Kungl. Majit lämnats den 26
januari 1923. Den återstående arealen utgör 9.7548 hektar. Å lotten finnas
två lägenheter, den ena bebyggd med förre arrendatorn A. D. Andersson
och hans hustru tillhöriga boningshus och bod, och den andra lägenheten,
benämnd Evedal och å kartan utmärkt med litt. d, bebyggd med
en stuga och upplåten åt änkan Klara Pettersson. På grund av bestämmelserna
i gällande arrendekontrakt äro bemälda personer tillförsäkrade
rätt att så länge de leva och, såvida domänstyrelsen ej funne skäl uppsäga
dem, innehava och bruka av dem nu bebodda lägenheter mot erläggande
till arrendatorn inom januari månads utgång varje år av 20 kronor för
den förstnämnda lägenheten och 15 kronor för Klara Petterssons lägenhet.
Enligt medgivande av domänstyrelsen den 4 januari 1929 disponerar
Svensk-Engelska mineralolje aktiebolaget för bensinstation etl område
örn cirka 1,000 kvadratmeter å lotten litt. K, tillsvidare under arrendeperioden
mot en årlig ersättning till arrendatorn av 50 kronor och under
villkor bland andra, att bolaget vid frånträdandet av området återställer
marken i vid tillträdet befintligt skick.

Staden Eskilstunas arrendelott innehåller en areal av 10C78
hektar. I denna areal äro icke inräknade ett å Lodéns karta med litt. a
i rött utmärkt område örn 0.228 hektar, som tagits i anspråk för vägändamål,
ett å samma karta med litt. e utmärkt område örn 0.327 hektar, som
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1903 upplåtits till Södermanlands
läns landsting för sjukhusändamål, ett å samma karta med ägofigurerna
nr 413—416 utmärkt område örn 0.194 hektar, vilket område enligt Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Marits beslut den 6 april 1923 överlåtits till lantförsvaret för att tilläggas
den området kringliggande, till Karl Gustafs stads gevärsfaktori upplåtna
marken av hemmanen. Arrendelotten är av staden upplåten till Eskilstuna
Idrottsföreningars samorganisation. Vid Snälltorp finnas kronan
tillhöriga stuga och uthus, brandförsäkrade för 4,000 kronor. Å lotten
litt. F äro belägna boningshus, bod, svinhus samt bagarstuga med brygghus
och bod, tillhöriga Eskilstuna stad, ävensom materialbod, tillhörig
idrottsföreningen. Inom arrendelottens område finnas vidare två lägenheter,
den ena å Lodéns karta utmärkt med litt. b och bebyggd med C. F.
Gustafsson och hans hustru tillhöriga stuga, smedja och reparationsverkstad,
och den andra lägenheten, benämnd Stenslund och å kartan utmärkt
med litt. c samt bebyggd med Joli. Alex. Rosvall och hans hustru samt
brodern Ax. Daniel Rosvall och dennes hustru tillhöriga boningshus, bod,
hemlighus och källare. Enligt bestämmelserna i arrendekontraktet äro
innehavarna av sistnämnda områden tillförsäkrade rätt att så länge de
leva och, såvida domänstyrelsen ej funne skäl uppsäga dem, innehava
och bruka lägenheterna mot erläggande till arrendatorn inom januari
månads utgång varje år av 25 kronor för Gustafssons lägenhet och 20 kronor
för den andra lägenheten.

Vid en den 18 september 1928 å arrendelotterna hållen uppskatt ning sförrättning
har framhållits, bland annat, att genom pågående större dikningsföretag,
vilket redan kommit till utförande fram till nya infartsvägen
till staden, lotterna litt. K, D och H efter fullbordande av företaget
bleve fullt torrlagda och även avdikade för grundvatten å byggnadstomterna.
Arrendevärdena hava uppskattats till för Gust. Erikssons lott
520 kronor och för stadens lott likaledes 520 kronor. Med framhållande
att kronan genom tillsläppning av mark till nya infartsvägen gjort övriga
områden lättare tillgängliga som tomter hava vederbörande uppskattningsmän
vid områdenas försäljning ansett ett genomsnittspris av
1 krona per kvadratmeter skäligt. För hela arrendeområdet, tillhopa
198,328 kvadratmeter, komme saluvärdet följaktligen att utgöra 198,328
kronor.

Eskilstuna stad har i skrivelse den 20 juni 1930 gjort framställning örn
förvärv, utom av viss kronan tillhörig fastighet, varom nu ej längre är
fråga, av den å en ansökningen bilagd karta med streckade blå linjer utmärkt
del av kronoegendomen Gredby, omfattande ungefär 21 hektar. Till
stöd för ansökningen har,* så vitt angår kronohemmanen Gredby, anförts
huvudsakligen följande.

Inom förenämnda område örn 21 hektar vore stadens idrottsplats belägen,
för vilket ändamål cirka 7 hektar av egendomen disponerades. Då
idrotten representerade ett sådant intresse, att jämväl staten borde bidraga
till dess uppmuntran, syntes det som örn staden icke borde utgiva
någon särskild ersättning för den mark, som disponerades för detta ändamål.
Det torde i detta sammanhang dessutom böra beaktas, att staden
redan iklätt sig avsevärda kostnader för iordningställande av de tvenne
å området befintliga idrottsplatserna.

Nu ifrågavarande område vore beläget vid den med röd färg markerade
huvudvägen från Eskilstuna till Västerås och Örebro.

Kungl. Majlis proposition Nr 202.

Då bebyggelsen alltmer visade tendens att ansluta sig efter huvudvägarna,
syntes det naturligt, att staden, då ny mark för bebyggelse erfordrades,
sökte förvärva intill dylika vägar belägen mark, varigenom staden
erhölle möjlighet att reglera byggnadsverksamheten utan oöverstigliga
kostnader för framdragande av gator samt vatten- och avloppsledningar.

Staden har därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, mot den ersättning,
som kunde bliva i vederbörlig ordning fastställd och som enligt
stadens förmenande icke borde överstiga det pris, som i allmänhet betingades
för jordbruksfastighet av jämngod beskaffenhet, till staden försälja
förutom visst område, varom fråga nu ej är, nyssberörda område.

över denna framställning hava vissa yttranden avgivits.

Magistraten i Eskilstuna har sålunda tillstyrkt bifall till framställningen.

Domänintendenten har tillstyrkt försäljning av återstående delar av
Gredbyhemmanen med undantag av en ängslinda, som helt och hållet oinslötes
av Karl Gustafs stads gevärsfaktoris område.

Jägmästaren har instämt i domänintendentens yttrande.

Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot det ifrågasatta förvärvet
av kronoegendomen Gredby.

Över jägmästaren har instämt i länsstyrelsens utlåtande.

På av domänstyrelsen given anledning har staden i skrivelse den 23
februari 1931 förklarat det av uppskattningsnämnden för området av
Gredbyhemmanen åsätta saluvärdet å 198,328 kronor vara alltför högt
samt vidare anfört följande.

Med hänsyn till kostnaderna för de arbeten, som erfordrades innan marken
kunde exploateras för avsett ändamål, vore det enligt stadens mening
icke tänkbart, att staden efter ett eventuellt förvärvande av Gredbyområdet
nu eller inom överskådlig framtid skulle kunna försälja tomter
från detsamma. Det vore dock av ett visst intresse för staden att få förvärva
området, nämligen dels med hänsyn till det hinder, som detsamma
i statens eller privat ägo utgjorde för stadsplanens kontinuerliga utveckling
och dels med hänsyn till att staden borde äga möjlighet att förhindra
uppkomsten av illa planerade och ur hygienisk synpunkt icke
önskvärda bebyggelser omedelbart inpå stadsplanegränsen och inom områden,
som kanske i en framtid till och med skulle komma att ligga inom en
blivande stadsplan. Det syntes rättvist, att staben genom att erbjuda området
åt staden för en skälig försäljningssumma icke lade hinder i vägen
för stadens strävan att ordna sin bebyggelse på ur såväl hygieniska som
andra synpunkter lämpligt sätt.

Staden ansåg sig därför kunna betala högst 40 öre per kvadratmeter för
tomtmarken, som beräknats till cirka 81,000 kvadratmeter, och högst 10
öre per kvadratmeter för den övriga arealen örn 117,328 kvadratmeter,
vari ingå idrottsplatsen och den areal, som beräknades åtgå till gator
och parker. Försäljningssumman skulle enligt en dylik värdering bliva
i runt tal 44,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Domänintendenten, som beretts tillfälle yttra sig i ärendet med anledning
av vad staden sålunda anfört, har framhållit följande.

Som allmänt omdöme örn det ifrågasatta markområdet ville domänintendenten
till en början anföra, att det genom sin låga belägenhet och
begränsning på ena sidan av en hög bank med två järnvägslinjer i livlig
trafik vore mindre tilltalande för fortsatt tomtförsäljning och därmed
förenad bebyggelse. För Eskilstuna stad vore det dock av stor vikt att
komma i besittning av detsamma, då det läge intill områden med fastställd
stadsplan och å detsamma redan uppgjorts preliminär sådan.
Stadens intresse av att förvärva markområdet betonades också i dess
yttrande till domänstyrelsen. Med hänsyn härtill borde därför ett betydligt
högre pris hava kunnat erbjudas. Det syntes domänintendenten oriktigt,
att nedbringandet av kostnaderna för att få området färdigt för
tomtförsäljning uteslutande skulle ske på jordägarens eller kronans bekostnad.
Ett fasthållande av det vid saluvärderingen den 18 september
1928 föreslagna värdet vore dock icke att tillråda. Därmed vore försäljningen
skrinlagd för lång framtid, och under tiden hade kronan gjort betydande
ränteförluster.

Enligt av domänintendenten anskaffat taxeringsbevis vore områdets
markvärde taxerat till 20.000 kronor, och nuvarande arrenden 1,000 kronor
lämnade sålunda en tillfredsställande ränta på taxeringsvärdet. Men
då området hade ett betydande högre saluvärde, måste man givetvis räkna
med årliga ränteförluster. Domänintendenten hade med ett flertal
personer i orten och staden ingående diskuterat värdet av området och
även funnit, att år 1912, då expropriation av ett område med ungefär
samma avstånd från stadens centrum, men högre beläget ägde rum, ett
pris av 59.3 öre per kvadratmeter utvunnits, och med ledning härav föreslagit
nedanstående saluvärde å området ifråga.

81.000 kvadratmeter å 80 öre = kronor 64,800

72.000 > å 50 » = » 36,000

45,328 » å 25__» = » 11,332

Summa kronor 112,132,

som avjämnats till 112,000 kronor, vilket belopp utgjorde cirka 56.5 öre
per kvadratmeter.

I ett från överlantmätaren infordrat yttrande har anförts bland annat
följande.

Något hinder för avstyckning av berörda område av hemmanen Gredby
jämlikt lagen örn fastighetsbildning i stad torde icke föreligga, överlantmätaren
hade icke haft möjlighet att kontrollera den uppgivna arealen.
Därest till grund för uppgiften läge numerisk mätning, torde densamma
kunna anses tillfredsställande. Örn den däremot grundade sig
på grafisk uträkning å den i ärendet företedda eller annan i skala 1 : 4 000
upprättad lantmäterikarta, syntes det ändamålslöst att uppgiva arealen
i enheter av kvadratmeter, enär den högsta tillåtna avvikelsen mellan två
dylika uträkningar vore omkring 700 kvadratmeter.

Med anledning av vad domänintendenten anfört har staden av domänstyrelsen
tillfrågats, huruvida staden vore villig att för Gredbyområdet
erlägga en köpeskilling av 112,000 kronor. Såsom svår härå har staden i
yttrande den 14 oktober 1931 anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

I sin skrivelse av den 23 februari 1931 hade staden lämnat en noggrann
redogörelse för samtliga kostnader såväl för iordningställande av gator
inom ifrågavarande område som ock för framdragande av vatten- och avloppsledningar
till detsamma. Nämnda utredning visade, att kostnaderna
för gator och ledningar uppginge till cirka 4 kronor 65 öre per kvadratmeter
kvartersmark. kades härtill det pris, som vid värderingen beräknats
för kvartersmarken, nämligen 80 öre per kvadratmeter, komme
man upp i ett tomtvärde å cirka 5 kronor 45 öre per kvadratmeter, innan
någon tomt kunde försäljas. Till detta pris måste emellertid läggas de
räntor, som uppkomme, innan samtliga tomter vore försålda.

I förenämnda skrivelse hade vidare framhållits, att de tomtpriser, som
i staden kunde beräknas för lika välbelägna tomter, varierade mellan 2
och 4 kronor per kvadratmeter. Enligt dessa beräkningar måste staden
sålunda göra en direkt förlust på varje tomt, som försåldes från området.

Naturligtvis kunde man härvid invända, att denna förlust bleve så avsevärd,
att några ören mer eller mindre per kvadratmeter icke hade någon
större betydelse. Men å andra sidan måste staden givetvis söka nedbringa
förlusten till det minsta möjliga. Fördenskull hade staden också
i sin förut angivna skrivelse räknat med ett visst pris å idrotts- och gatumarken,
förslagsvis 10 öre per kvadratmeter.

Att icke staden vore villig erlägga något högre pris för sådan mark,
som antagligen för all framtid skulle utläggas till gator och vägar och
endast kunde föranleda kostnader för staden, torde ligga i sakens natur.
Vid tidigare överlåtelse av mark från kronan för vägomläggningar syntes
det, som även kronan godkänt denna uppfattning, enär kronan i regel
lämnat dylik mark gratis. Först under senaste året hade kronan betingat
sig ersättning för dylik mark, vilken ersättning varierat mellan 2.7 och 20
öre per kvadratmeter, beroende på markens beskaffenhet.

Vad åter anginge idrottsmarken, hade staden tidigare icke ansett sig
böra utgiva någon ersättning alls för denna och motiverat sin ståndpunkt
i detta fall därmed, att idrotten representerade ett socialt och kulturellt
intresse av sådan betydelse, att densamma icke borde belastas med större
kostnader än de allra nödvändigaste. Dessa kostnader stege nämligen ändock
till avsevärda belopp, vilket framginge därav, att iordningställandet
av idrottsplatsen i Eskilstuna kostat cirka 150,000 kronor, varav staden
bidragit med nära 40,000 kronor.

I förut åberopade skrivelse av den 23 februari 1931 hade staden likväl
godkänt en ersättning av 10 öre per kvadratmeter även för idrottsmarken,
eller tillsammans 7,200 kronor, vilket belopp nied hänsyn till de anförda
omständigheterna torde utgöra fullt tillräcklig ersättning för ett område,
som. åtminstone för mycket lång tid framåt, komme att användas enbart
till idrottsplats.

Det torde i detta sammanhang jämväl böra konstateras, att statens hela
arrendeinkomst för kronohemmanen Gredby nr 1 och 2 endast uppginge
till cirka 1,000 kronor, vilket motsvarade en köpeskilling å högst 20,000
kronor.

Den av staden erbjudna ersättningen å 44,000 kronor för hemmanen syntes
sålunda utgöra ett ganska gott anbud och i varje fall ett anbud, som
åtminstone under nuvarande tider icke i allmänhet lämnades enskilda
markägare.

Emellertid kunde man helt naturligt även tänka sig den möjligheten,
att staten själv behölle området och utförsålde detsamma till tomter i den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

mån, det ej disponerades av idrottsplatsen. Härigenom skulle staten sannolikt
kunna betinga sig en något högre ersättning för kvartersmarken,
alldenstund staten icke behövde räkna med vare sig iordningställande
av gator eller framdragandet av vatten- och avloppsledningar. Kostnaderna
häldor bomme nämligen att drabba staden. Däremot linge staten
i dylikt fall utan tvivel lämna gatumarken gratis. I detta sammanhang
torde emellertid böra framhållas, att det knappast syntes rättvist, att staten
vid dylik försäljning tillgodoräknade sig den eventuella värdestegring,
som uppstått dels genom framdragande av nya landsvägen genom
området till Hällby, dels ock genom torrläggningen av Ekeby och Brottsta
med angränsande områden, enär ifrågavarande båda företag till huvudsaklig
del bekostats av staden. Visserligen vore det nog sant, att en
enskild markägare utan den minsta hänsyn skulle sökt draga fördel av
dessa arbeten, men ett dylikt tillvägagångssätt syntes icke lämpligen böra
ifrågakomma Irån statens sida.

Emellertid torde vid statens eventuella försäljning av området till tomter
en annan synpunkt vara för staden avsevärt viktigare, nämligen stadens
intresse av att kunna på ett ändamålsenligt sätt ordna sin bebyggelse.
Detta kunde icke ske, örn kronan och enskilda markägare utan
hänsyn till stadens intressen bidroge till bildandet av egnahemssamhällen
såväl inom som utom det planlagda området, vilket redan en gång
skett genom statens försäljning till en egnahemsförening av det intill
Gredby belägna området Grangärdet. Detta område vore nu bebyggt med
cirka 100 villor, men området saknade fortfarande både vatten och avlopp,
vilken omständighet föranlett förste provinsialläkaren att årligen
påpeka vissa sanitära olägenheter därstädes. Kostnaderna för ordnandet
av vatten och avlopp uppginge emellertid till så avsevärda belopp, säkerligen
flera hundratusen kronor, att staden helt enkelt icke ansåge sig
kunna vidkännas denna utgift för närvarande.

För att emellertid i största möjliga utsträckning söka för framtiden
hindra uppkomsten av dylika egnaliemssamhällen hade staden nödgats
gå in för den principen, att, då enskilda markägare iörsålde tomter, tomtägaren
skulle bidraga till kostnaderna för såväl gator som vatten och avlopp.
Följden härav bleve helt naturligt, att en tomtköpare linge vidkännas
en särskild ersättning, som kanske till och med överstege köpeskillingen
för hans tomt. Emellertid hade denna princip medfört, att
eventuella tomtspekulanter alltmer sökte erhålla tomter inom det område
av staden, där gator samt vatten- och avloppsledningar redan funnes ordnade.

För att söka redan nu förebygga olägenheterna av ett nytt egnahemssamhälle
å Gredby hade staden gått in för att förvärva området, såvida
detta kunde ske för sådant pris, att icke stadens kostnader bleve alltför
stora.

Då dessutom idrottsplatsen vore belägen å kronan tillhörig mark, hade
naturligtvis staden en viss skyldighet att se till, att icke några olägenheter
för idrottsföreningarna kunde uppstå. Staden ansåge sig fördenskull
böra ikläda sig en del av de förluster, som genom inköpet komme
att uppstå, men ansåge sig å andra sidan kunna göra anspråk på, att dessa
förluster icke genom åsättandet av ett högre pris gjordes större, än som
kunde anses skäligt.

Enligt vad som meddelats, hade domänstyrelsen vid värdering av området
utgått från ett pris av 50 öre per kvadratmeter för idrottsplatsen

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

samt 25 öre för gatumarken. Det syntes emellertid stadsfullmäktige fullkomligt
oriktigt, att ett område, som skulle användas för ett socialt och
kulturellt ändamål, som icke endast berörde staden och dess innevånare
utan även åtminstone kringliggande landsbygd, skulle åsättas ett högre
värde än gatumarken.

Staden har fördenskull hemställt, att Eskilstuna stad måtte få förvärva
kronohemmanen Gredby nr 1 och 2, omfattande en areal av cirka
19.8 hektar, till ett pris av 40 öre per kvadratmeter för kvartersmarken
och 10 öre per kvadratmeter för idrotts- och gatumarken, allt enligt ett
av stadsingeniören V. Dale uppgjort preliminärt förslag till stadsplan för
området, eller sålunda för tillhopa cirka 44,000 kronor; eller, örn detta förslag
ej kunde bifallas, att staden erhölle rätt att förvärva området till det
lägsta pris, som skäligen kunde åsättas, varvid nödig hänsyn borde tagas
till de förut angivna synpunkterna.

_ Domänstyrelsen har i skrivelse den 26 november 1933 anfört huvudsakligen
följande.

. Beträffande hemmanen Gredby hade domänstyrelsen intet att erinia
mot en försäljning till staden av de delar, som ännu stöde under
styrelsens förvaltning. Det syntes styrelsen naturligt, att ett område,
vilket såsom det ifrågavarande vore beläget intill stadens planlagda
mark, borde tillhöra staden, som givetvis bättre kunde utnyttja detsamma
än kronan. Områdets värde hade av den ordinarie uppskattningsnämnden
med domänintendenten Ernst Lindblad som ordförande beräknats
till 198,328 kronor och av den dåvarande domänintendenten, Erik
Bager, till 112,000 kronor, under det att staden ville för området erlägga
en köpeskilling av endast 44,000 kronor. Då vid beräkningen av värdet
å mark invid städer hänsyn måste tagas till markens belägenhet med avseende
å stadens utvecklingsmöjligheter samt någon inskränkning i stadens
fria förfoganderätt över området icke avsåges att göras, hade styrelsen
för sin del icke funnit anledning till anmärkning mot det pris, som
domänintendenten Bager efter ingående studium av förhållandena å platsen
och inhämtande av på värdesättningen inverkande uppgifter angående
tomtvärden m. m. föreslagit. Styrelsen ansåge sig därför kunna tillråda
försäljning av. området mot en köpeskilling av 112,000 kronor, och
ville styrelsen därvid föreslå, att staden bereddes lättnad vid köpeskillingens
erläggande på sådant sätt, att köpeskillingen finge gäldas under
loppet av tio år jämte ränta efter fem procent om året å ogulden del därav.
Styrelsen förordade därför, att försäljningsfrågan — oaktat överenskommelse
angående köpeskillingen vid de förberedande underhandlingarna ej
kunnat ernås — nu bleve prövad av statsmakterna, och hade staden att
därefter taga slutlig ståndpunkt till frågan. Skulle staden därvid vidhålla
sin tidigare uppfattning, torde området lämpligen böra under någon
tid ånyo utarrenderas.

Med hänsyn till vad överlantmätaren anfört torde områdets areal lämpligen
böra uppgivas till i runt tal 19.8 hektar. Den 6 februari 1931 har
Kungl. Majit medgivit, att av kronoegendomen Gredby ett markområde
av omkring 1,350 kvadratmeter, som erfordrades för vägomläggning,
finge tillsvidare och så länge marken användes för ändamålet upplåtas
till Eskilstuna stad under vissa villkor. Med hänsyn till bestämmelser -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

na i lagen den 16 maj 1930 (nr 141) om vågrätt torde något förbehåll vid
försäljningen beträffande vägmärken icke vara erforderligt.

I fråga örn kronans skyldigheter till de å området befintliga nyttianderättshavarna
borde dessa skyldigheter efter tillträdesdagen givetvis övertagas
av staden. Staden borde vidare åläggas ansvara för de kostnader
för ett torrläggningsföretag, som efter tillträdesdagen belöpte å området.

Domänstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att förberörda område örn cirka 19.8 hektar måtte försäljas till
Eskilstuna stad med den jämkning beträffande gränserna, som kunde
komma att bestämmas vid blivande avstyckningsförrättning å hemmanet
Gredby, mot en köpeskilling av 112,000 kronor och på vissa villkor.

I skrivelse den 2 februari 1932 har domänstyrelsen meddelat, att styrelsen
ombesörjt ifrågavarande egendomars skötsel och vård under ett år
från den 14 mars 1932.

Av den förebragta utredningen torde framgå, att den ifrågavarande Departement*■
delen av kronohemmanen Gredby nr 1 och 2, till arealen uppskattad till «*«/«*•

19.8 hektar, synes komma till användning på lämpligaste sätt genom avyttrande
till Eskilstuna stad. dag har fördenskull intet att erinra mot,
att området säljes till staden.

I avseende å köpeskillingens storlek hava divergerande meningar uppstått
mellan å ena sidan domänintendenten och domänstyrelsen samt
å andra sidan stadens myndigheter. Det av domänintendenten och
domänstyrelsen föreslagna priset, 112,000 kronor, grundar sig på värdering
av tomtmarken (81,000 kvadratmeter) till 80 öre, mark för gator och
parker (45,328 kvadratmeter) till 25 öre samt mark för idrottsplatsen
(72,000 kvadratmeter) till 50 öre, allt per kvadratmeter. Staden har ansett
sig kunna betala 40 öre per kvadratmeter för tomtmarken och 10 öre
per kvadratmeter för den övriga marken eller tillhopa 44,000 kronor.

Alternativt har staden dock erbjudit sig att — örn sagda pris ej kunde
godtagas — förvärva området till det lägsta pris, som skäligen kunde
åsättas detsamma. Därvid har staden särskilt framhållit angelägenheten
av att markpriset för idrottsplatsen samt för gator och parker ej bleve
för högt.

För egen del anser jag, att köpeskillingen med hänsyn till de kulturella
och sociala syften, som förvärvet avser att gagna, bör kunna sättas
till ett lägre belopp, än vad domänstyrelsen föreslagit. Det synes mig
därvid vara skäligt, att värdet å mark för idrottsplatsen samt för gator
och parker sättes till det av staden föreslagna priset av 10 öre per kvadratmeter,
motsvarande tillhopa 11,700 kronor, medan värdet å tomtmarken
upptages till vad domänstyrelsen ifrågasatt, nämligen 80 öie per
kvadratmeter eller tillhopa 64,800 kronor. Sammanlagda köpeskillingen
skulle härigenom komma att utgöra 76,500 kronor, vilket belopp torde kunna
avrundas till 75,000 kronor. Köpeskillingen torde böra kontant erläggas
vid tillträdet.

Sjögestad
nr 7 i Östergötlands
län.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Därest staden ej skulle önska att till nyss angivna pris förvärva området,
torde detta böra ånyo utarrenderas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronohemmanen Gredby nr 1 och 2 i Eskilstuna
stad må, med tillträdesrätt den 14 mars 1933, till Eskilstuna
stad försäljas förberörda under domänstyrelsens
förvaltning kvarvarande område örn cirka 19.8 hektar
med den jämkning beträffande gränserna, som må
komma att bestämmas vid blivande avstyckningsförrättning
å hemmanen, mot en köpeskilling av 75,000
kronor, att vid tillträdet kontant erläggas till länsstyrelsen
i länet, som har att utfärda köpebrev, samt
under villkor att området får tillträdas i det skick
det befinnes, varvid staden inträder i de rättigheter
och skyldigheter, Kungl. Majit och kronan har till å
området befintliga nyttjanderättshavare, att staden
skall ensam vidkännas kostnader för lagfart å fånget,
avstyckning och andra med köpet förenade utgifter,
samt att staden skall svara för de å området å tiden
efter tillträdesdagen belöpande utgifter för torrläggningsföretag
ävensom för andra å samma tid belöpande
onera och utskylder av vad slag de vara må.

2:o.

Landsfiskalsbostället 1 mantal krono Sjögestad nr 7 i Vreta Klosters
socken av Östergötlands län indrogs till statsverket från och med den 14
mars 1930 och är nu utarrenderat till den 14 mars 1932 mot årligt arrende
av 2,015 kronor.

Med anledning av den förestående arrendeledigheten har domänstyrelsen
från vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps egnahemsnämnd
införskaffat upplysningar angående egendomens lämplighet
till upplåtelse i egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida
efterfrågan å dylika funnes i orten. Därjämte har under år 1930 egendomen
besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga samt varit föremål
för uppskattningsförrättning. Av handlingarna i ärendet, däribland en av
distriktslantmätaren E. C. Blombergsson år 1930 över egendomen upprättad
karta med beskrivning, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 15 kilometer från närmaste stad Linköping
och 3 kilometer från närmaste järnvägsstation Gullberg och har en areal
av 70.80g hektar, varav 45.0695 hektar åker, 2.1395 hektar äng och 23.597 hektar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

avrösningsjord, ligger i fyra skiften, gårdsskiftet, skogsskiftet, utmarksskiftet
och sockenmarksskiftet.

Åbyggnaderna äro i försvarligt stånd.

Åkerjorden består dels av lera på lerbotten, dels av sandmylla på sand,
grus och örbotten.

Egendomen bar andel i allmänning, och värderas utdelningen därifrån
till 25 kronor årligen.

Taxeringsvärdet utgör 58,400 kronor jordbruksvärde och 10,700 kronor
skogsvärde.

Domänintendenten bar framhållit, att ett par lägenheter samt egendomens
del i sockenallmänning borde upplåtas med äganderätt till nuvarande
innehavarna. Någon efterfrågan å egnahems- eller åbolägenbeter
funnes icke i orten.

Östergötlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd bar föreslagit,
att egendomen måtte bibehållas i kronans ägo samt ånyo utarrenderas.

Kronojordstyckningssakkunniga liava anfört följande. Ett till egendomen
börande skifte, sockenmarksskiftet, vore bebyggt med nuvarande innehavaren
tillhöriga hus. Skiftet borde lörsäljas till innehavaren. Utmarksskiftet
örn 7.383 hektar vore obebyggt och kunde lämpligen försäljas till
angränsande mindre lägenhetsägare. Å hemskiftet funnes två backstugulägenheter,
vilka borde få av innehavarna lösas. Hemskiftet i övrigt
torde lämpligen jämte skogsmarksskiftet försäljas i en lott.

Upp skattning snämnden bar föreslagit egendomens försäljning i följande
lotter.

Huvudgården, omfattande å kartan ägofigurerna nr 1—8, 9a, 9b, 10—20,
23—29, 40—42. Areal 67.155 hektar, varav 43.6295 hektar åker, 1.7855 hektar
äng och 21.74 hektar avrösningsjord. Saluvärde 70,570 kronor (rätteligen
70,770 kronor), varav 16,120 kronor för växande skog. Arrendevärde 2 125
kronor. lotten borde lörsäljas enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts
brev den 29 maj 1874.

Sockenmarken eller Sjöbacka, omfattande å kartan ägofigurerna nr
30—39. Areal 3.472 hektar, varav I.201 hektar åker, 0.354 hektar äng och 1.857
hektar avrösningsjord. Saluvärde 1.850 kronor, varav 1,070 kronor för
växande skog. Arrendevärde 80 kronor. Lägenheten borde försäljas till
innehavaren Gust. Klingsell, vilken ägde husen å lägenheten. Klingsell
hade förklarat sig önska inköpa lotten för det åsätta saluvärdet.

Karlslund 1, omfattande å kartan ägofigur nr 21. Areal O.122 hektar åker.
Saluvärde 185 kronor. Arrendevärde 20 kronor. Lotten borde försäljas
till innehavaren. Karl Pettersson, vilken ägde husen å lotten och önskade
förvärva densamma för det åsätta saluvärdet.

Karlslund 11, omfattande ägofigur nr 22 å kartan. Areal O.057 hektar.
Saluvärde 85 kronor. Arrendevärde 10 kronor. Lotten borde hembjudas
innehavaren. Karl Tell, vilken ägde husen å lotten samt önskade förvärva
den för det åsätta saluvärdet.

Några särskilda villkor angående lotternas användning har nämnden
icke funnit böra fästas vid försäljningarna, ej heller borde förbehåll göras
örn åferköpsrätt för kronan. Skulle likväl sådan rätt förbehållas, borde
saluvärdena reduceras med 10 procent. Huvudgården och Sjöbacka hava
varit föremål för åborättsvärdering.

Jägmästaren har anfört följande. Vid uppräkning av skogen till huvudgården
hade en del skog, som lämpligen kunde avverkas före gårdens för -

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

säljning, särskilt utmärkts oell värderats. Denna skog omfattade 595 kubikmeter
och vore värderad till 5,280 kronor. Återstående skog till huvudgården
uppginge till 2,211 kubikmeter och vore värderad till 16,120
kronor. Skulle egendomen även elter föregående avverkning av berörda
595 kubikmeter bliva svårsåld, kunde virkeskapitalet genom ökad avverkning
före gårdens försäljning nedbringas med ytterligare cirka 500
kubikmeter. Till rättelse av vad i uppskattningsinstrumentet angåves
finge framhållas, att årliga utdelningen till egendomen för närvarande
utginge med 24 kronor från Gullbergs häradsallmänning och 5 kronor
från sockenallmänningen Snaven. Vid eventuell försäljning torde fri
avforsling och transport över egendomen böra betingas för skog, som
kunde komma att undantagas från försäljningen.

Över jägmästaren har framhållit, att den av jägmästaren påpekade felaktigheten
beträffande utdelningen från härads- och sockenallmänning
vore så obetydlig, att någon ändring i värderingsinstrumenten ej påkallades.
Med hänsyn till åbyggnadernas beskaffenhet ansåges allt skäl i öreligga
att försälja egendomen, varvid i enlighet med 1931 års utsyningsförslag
de särskilt utmärkta, i stamräkningen ej ingående 595 kubikmeter
borde genom skogsförvaltningens försorg avverkas och avforslas före den
14 mars 1932. Ytterligare reducering av skogskapitalet borde ej ske förrän
eventuellt efter föregående misslyckat utbjudande av egendomen å auktion.
Mot värderingsinstrumentet vore icke något att erinra. Återköpsrätt
borde ej ifrågakomma.

Överlantmätaren har anfört följande. Lotten Sjöbacka finge betraktas
såsom en jordbrukslägenhet och skulle till följd härav jämlikt bestämmelserna
i 19 kap. 12 § andra stycket i jorddelningslagen vid blivande avstyckning
tilldelas andel i allmänning efter som skäligt prövades. Till
bostadslägenheten Karlslund II hade föreslagits en areal av endast O.057
hektar. För en bostadslägenhet å landet måste denna areal anses vara
alltför knapp, i all synnerhet som en utvidgning här lätteligen läte sig
göra genom en utflyttning av lägenhetens gräns mot stamfastigheten åt
väster. För att giva stamfastigheten en lämplig gräns i öster borde utvidgning
samtidigt ske av bostadslägenheten Karlslund I, varigenom dessa
båda lägenheter kunde stöta emot samma räta gräns mot stamfastigheten.
Denna föreslagna utvidgning av lägenheterna på bekostnad av stamfastigheten
torde emellertid icke inverka på dennas arrende- eller
köpesumma. Förslag till ändring av gränsen mellan stamfastigheten och
de nämnda lägenheterna hade med blyerts inlagts å kartan. Genom den
föreslagna utvidgningen skulle lägenheten Karlslund I ökas med omkring
400 kvadratmeter och Karlslund II med omkring 500 kvadratmeter.

Vidare har överlantmätaren framhållit, att i arrendevärderingen av huvudgården
förekomme en post 7.383 hektar åker å 25 kronor. Denna areal
skulle emellertid enligt ägobeskrivningen vara 7.783 hektar. Samma felaktiga
areal förekomme även i huvudgårdens saluvärdering. I följd av
denna rättelse skulle huvudgårdens arrendevärde ökas med 10 kronor och
saluvärdet med 200 kronor.

Domänintendenten har efter förfrågan av domänstyrelsen meddelat, att
egendomens arrendator, Leander Johansson, arrenderat egendomen från
den 14 mars 1918, att den tid, han sålunda innehaft egendomen, uppginge
till över 10 år, att han väl hävdat egendomen, varför hembudsrätt tillstyrktes,
att Johansson förklarat sig önska inköpa egendomen för 60000
kronor, att saluvärdet, med hänsyn till dels att försäljningen komme att

Kungl. Marits proposition Nr 202.

ske enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i
vissa lall av kronoegendom m. m. i stället för enligt brevet den 29 maj
1874, dels att en del allmänningsutsyning enligt överlantmätaren komme
att frångå huvudgården dels ock att såväl jord- som skogsvärden sedan
uppskattningen fallit avsevärt, borde sättas till 60,000 kronor, att Gustaf
Klingsell, som ägde husen vid lägenheten Sjöbacka, väl brukat lägenheten
sedan 1918, samt att innehavarna av Karlslund I och II hade förklarat, att
de önskade förvärva dessa med av överlantmätaren föreslagna arealer till
ett pris av 240 respektive 160 kronor.

Med skrivelse den 11 december 1931 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen ansåge i likhet med uppskattningsnämnden, att egendomen
borde försäljas, och hade ej något att erinra mot nämndens förslag till
egendomens uppdelning i försäljningslotter. Beträffande de saluvärden,
som av nämnden åsatts lotterna, samt den reduktion av saluvärdet, som
av domänintendenten föreslagits med hänsyn till huvudgårdslottens försäljning
enligt 1929 års förordning, nr 176, och de sjunkande priserna å
jordbruksmarknaden syntes styrelsen intet vara att erinra. Någon jämkning
av saluvärdena å huvudgårdslotten och lotten Sjöbacka med hänsyn
till att sistnämnda lott skulle erhålla del i egendomens andel i allmänning
syntes styrelsen icke påkallas, enär vid blivande avstyckning endast
en ringa del av allmänningsandelen torde på grund av lottens
Sjöbacka ringa omfattning och det relativt låga saluvärdet å denna lott i
förhållande till huvudgårdslottens areal och saluvärde komma att tilläggas
lotten Sjöbacka. Dock borde vid blivande avstyckningsförrättning
kronans ombud framhålla önskvärdheten av att minsta möjliga del av berörda
andel tillädes lotten Sjöbacka. Saluvärdena å bostadslägenheterna
Karlslund I och II borde på grund av den av överlantmätaren föreslagna
utökningen av områdena fastställas till 240 respektive 160 kronor. Angående
sättet för de olika lotternas försäljning finge styrelsen framhålla
följande. Då egendomens arrendevärde överstege 2,000 kronor, ägde arrendatorn
enligt bestämmelserna i 1929 års förordning ej hembudsrätt
vid egendomens försäljning. Emellertid syntes det styrelsen, då arrendevärdet
endast obetydligt överstege 2,000 kronor, att huvudgårdslotten likväl
borde hembjudas arrendatorn, som sedan 1918 arrenderat egendomen
och därunder väl hävdat densamma. Lotterna Sjöbacka samt Karlslund I
och II borde hembjudas respektive innehavare. Då riksdagens medverkan
till försäljning av huvudgårdslotten erfordrades, torde ärendet i dess
helhet böra underställas riksdagen. Styrelsen hade gått i författning örn
skötsel och vård av egendomen under ett år från den 14 mars 1932.

Mot försäljningsförslaget, sådant det blivit av domänstyrelsen förordat, Departementshar
jag intet att erinra. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte che/enföreslå
riksdagen medgiva,

att kronoegendomen 1 mantal Sjögestad nr 7 i Vreta
Klosters socken av Östergötlands län må försäljas i
följande fyra lotter, envar enligt förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

Kungsladugården
Skälby
med utjorden
Vårsnäs i
Kalmar län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''202.

kronoegendom m. m. med tillträdesrätt den 14 mars
1933, nämligen

huvudgårdslotten, innehållande en areal av 67.065
hektar, med ett saluvärde av 60,000 kronor och med
hembudsrätt enligt 9 § första stycket i förordningen
för egendomens arrendator, Leander Johansson,
sockenmarken eller Sjöbacka, innehållande en areal
av 3.472 hektar, med ett saluvärde av 1,850 kronor och
med hembudsrätt enligt 9 § andra stycket i förordningen
för innehavaren Gustaf Klingsell,
bostadslägenheten Karlslund I, innehållande en areal
av 0.162 hektar, med ett saluvärde av 240 kronor och
med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för innehavaren
Karl Pettersson, samt
bostadslägenheten Karlslund II, innehållande en
areal av O.107 hektar, med ett saluvärde av 160 kronor
och med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för
innehavaren Karl Tell,

med iakttagande att endast kronan tillhöriga byggnader
och anläggningar ingå i försäljningarna, att i
köpen ej ingå å huvudgårdslotten eller Sjöbacka särskilt
utstämplad skog, att kronan eller eventuell köpare
av denna skog förbehålles rätt att till den 1 maj
1935 å dessa lotter avverka och därifrån bortföra därstädes
kvarvarande, i köpen icke ingående utstämplade
virkeskvantiteter, att lotterna försäljas i det skick,
vari desamma enligt örn egendomarna gällande arrendeavtal
skola av arrendatorn överlämnas, samt att
vid försäljningarna förbehåll göres för de eventuella
jämkningar i gränser och arealer, som vid blivande
avstyckningsförrättning kunna komma att göras.

3:o.

Kungsladugården Skälby i Kalmar stad med utjorden Värsnäs i Kläckeberga
socken av Kalmar län är utarrenderad för tiden till den 14 mars
1937 i fyra lotter, nämligen lotten nr 1, huvudgården, mot årligt arrende
av 11,500 kronor, lotten nr 2, bestående av Bränntorpet, mot årligt arrende
av 330 kronor, lotten nr 3, bestående av torpet Funkabotorpet, mot årligt
arrende av 270 kronor och lotten nr 4, bestående av torpet Svensknabben,
mot årligt arrende av 320 kronor.

Från egendomen hava tidigare försålts en del områden, däribland i enlighet
med beslut av 1916 års riksdag (prop. nr 158; R. skr. nr 214) ett

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

område om 61.233 hektar, avsett till folkpark, till Kalmar stad mot en köpeskilling
av 40200 kronor Såsom villkor för denna försäljning har föreskrivits
bland annat, att området, med undantag av däri ingående del av
Svinön samt holmar, icke finge utan tillstånd av ägaren till Skälby kungsladugård
användas till annat ändamål än folkpark samt att inteckning
till säkerhet härför finge tagas i området såsom servitut till förmån för
nämnda kungsladugård, samt att staden förbunde sig att tillhandahålla
den mängd grus, som årligen kunde erfordras vid kronoegendomen Skälby,
dock högst 100 kubikmeter årligen, vilket grus, som skulle vara av god beskaffenhet,
skulle på vederbörandes rekvisition levereras fritt å banvagn
vid Kalmar västra järnvägsstation.

Sedan stadsfullmäktige i Kalmar vid sammanträde den 27 maj 1929 uppdragit
åt stadens drätselkammare att med vederbörande myndighet omedelbart
inleda underhandlingar örn inköp för stadens räkning av kungsladugården
Skälby med vad därtill hörde, har nämnda drätselkammare i
skrivelse till domänstyrelsen den 1 oktober 1929 väckt förslag i sådan riktning
och därvid hemställt, att styrelsen på stadens bekostnad måtte föranstalta
örn värdering av egendomen för att fastställa priset för denna.
Härvid har drätselkammaren anfört följande.

Kungsladugårdens ägor gränsade intill den för Kalmar stad fastställda
stadsplanen. Bebyggandet hade nått fram till kronoegendomens ägor, varför,
i den mån stadens utveckling fortskrede, det bleve nödvändigt att förvärva
mark från Skälby. Då det gällde för staden att rationellt ordna bebyggandet
åt detta håll, vore det nödvändigt, att staden bleve ägare till
hela egendomen för att icke alltför stora svårigheter och kostnader skulle
uppstå vid ordnandet och bebyggandet av området norr om staden. Därtill
komme, att beslutade och planerade omläggningar av såväl norra som
södra infartsvägarna till staden i avsevärd mån berörde och för egendomen
vållade olägenheter, som lättast övervunnes om staden själv vore
ägare till de av arbetet berörda områdena. Det ursprungliga förslaget för
nu gällande stadsplan hade uppgjorts på så sätt, att i detsamma intagits
delar av kronoegendomen.

Emellertid hade den ändringen vidtagits, att den föreslagna indelningen
av Skälbyområdet i kvarter och tomter uteslutits från fastställelse. Den
av vederbörande myndigheter fastställda planen till nya kyrkogården
upptoge ett område av cirka 10 hektar. Därav vore för närvarande 1/4 utlagd
och till stor del redan utnyttjad för sitt ändamål. Återstoden vore
ämnad att till största delen tagas från egendomen. För att bereda erforderligt
utrymme för industri- och järnvägsföretag hade förut vid olika
tillfällen från egendomen avsöndrats vissa områden, vilka utnyttjats för
sina speciella ändamål. Därjämte hade staden från egendomen förvärvat
en till folkpark avsedd del av den s. k. Tallhagen. Jämväl av andra skäl
vore emellertid en förstoring av stadens ägoområde av behovet påkallad.
Främst komme därvid i beaktande nödvändigheten av att kunna i framtiden
tillhandahålla industrien det utrymme och de bekvämligheter med
avseende å trafikförbindelser och dylikt, som erfordrades för att trygga
och stärka Kalmar stads ställning såsom industriort. Två huvudönskemål
måste i detta syfte förverkligas: dels vore det nödvändigt att nya områden

Drätselkammaren
i
Kalmar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

iordningställdes för industriellt bebyggande, enär de resurser, som det
gamla stadsområdet i sådant hänseende erbjöde, vore uttömda, dels måste
bangårdslrågan för därvarande järnvägar lösas, framför allt genom inrättande
av en verklig rangeringsbangård, så att för den stora järnvägstrafiken
tillfredsställande lörbållanden åvägabragtes. Vidare hade verkställda
undersökningar givit vid handen, att inom stadens nuvarande område
icke kunde beredas plats för flygfält, örn vars anordnande motion
väckts hos stadsfullmäktige. Å Stensöhalvön, som tillhörde kronoegendomen
och gränsade intill stadens mark, funnes däremot ett område, som
synnerligen väl lämpade sig för angivna ändamål. Förslag till ordnande av
flygfält å sagda område funnes redan uppgjort. Alla dessa nu anförda för
staden så betydelsefulla spörsmål stöde i närmaste samband med det planerade
inköpet av Skälby, nämligen på sådant sätt, att varken nya industritomter
eller utrymmen för flyglält eller för erforderliga utvidgningar och
förbättringar av bangården kunde ställas till förfogande, därest icke vissa
delar av Skälby finge tagas i anspråk därför. Annan mark stöde därför
icke till buds.

Att för var gång markbehov yppade sig för staden avskilja smärre
områden från Skälby vore föga rationellt. Med anledning därav önskade
staden nu på en gång komma i besittning av hela egendomen.

över ansökningen hava yttranden i ärendet avgivits av vederbörande
jägmästare, arrendatorn av arrendelotten nr 1 och domänintendenten i
länet, varjämte länsstyrelsen inkommit med utlåtande.

Jägmästaren har framhållit, att vid försäljning av egendomen den s. k.
Tallhagen å huvudgården med torpet Svensknabben samt därå belägna
tomter borde undantagas för att förvaltas såsom kronopark. Detta område,
som vore beväxt med tallskog huvudsakligen i IV—V åldersklasserna
med en kubikmassa år 1923 av 163 kubikmeter per hektar, torde oberoende
av stadens framtida tillväxt i all framtid böra behandlas såsom park och
syntes vid sådant förhållande vara lämpligt att i kronans ägo bibehållas.
Området representerade ett ansenligt värde utan att vara nödvändigt för
stadens utvecklingsplaner. Dessutom komme med största sannolikhet det
inom Kläckeberga socken belägna, till kronoegendomen hörande skiftet
Värsnäs att bibehållas i kronans ägo, vilket bidroge till att stärka kravet
på bibehållandet av Tallhagen.

Huvudgårdens arrendator har framhållit, att Kalmar stad utan tvivel
vore för sin utvidgning åt norr och väster i behov av mark från egendomen,
men har ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl förelåge för stadens lörvärv
redan nu av hela egendomen. Stadens behov av mark torde nämligen
för ganska lång tid framåt kunna tillgodoses genom avstyckning av erlorderliga
områden vid nu löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1937.
Skulle emellertid med statens intressen anses förenligt, att hela egendomen
försåldes, borde tillträdet av egendomen icke bestämmas tidigare
än sistnämnda dag, så framt icke staden med arrendatorn träffade uppgörelse
om ett tidigare övertagande av egendomen. En av innehavarna av
arrenderätten till huvudgården, fröken Eivor le Grand, har i samband
därmed anhållit att direkt av kronan få inköpa ett med henne tillhörigt hus
bebyggt område örn 1.35 hektar (ägofigur 434 å 1911 års karta över egendomen).

Domänintendenten har framhållit, att enligt hans förmenande vägande
skäl för kronan att ur ekonomisk synpunkt motsätta sig Kalmar stads ön -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

skan att få köpa hela Kungsladugården med undantag av utjorden Vårsnäs
ej förelåge. Egendomens samtliga åbyggnader vore med få undantag
så gamla och otidsenliga att betydliga nybyggnadskostnader alltjämt
under många år vore oundvikliga, därest egendomen skulle bibehållas i
kronans ägo såsom arrendegård. Ej heller kunde vare sig jordbruk eller
skog lämna arrende eller skogsavkastning, som stöde i rimligt förhållande
till det pris, som vid eventuell försäljning torde kunna betingas lör egendomen.
Att bilda ett kronoparkskomplex av skogen å båda sidor örn den
projekterade vägen till Berga villasamhälle torde väl knappast vara välbetänkt
ur ekonomisk synpunkt, enär skogsbestånd och planteringar så
nära staden alltid vore utsatta för skadegörelse av olika slag. Stadens
avsikt med förvärvet vore icke så mycket att komma i besittning av mark
för byggnadstomter, enär tomtupplåtelser å delar av kungsladugårdens
mark knappast i någon större omlattning vore tänkbara under närmaste
decennier framåt, utan avsåge förvärvet fast mera att förhindra okynnesbebyggelse
och att i olika avseenden kunna systematiskt disponera och
planera området i en lör stadens utveckling sund riktning. Skulle åter
upplåtelsen inskränka sig till endast det för stadens utveckling mest nödvändiga
området, bleve återstoden av egendomen icke av sådan ekonomisk,
betydelse såsom arrendegård, att den vore värd att bibehållas i kronans
hand. Vid en försäljning såsom en särskild brukningsdel torde knappast
återstående fastigheten betinga högre pris, än att risk lörelåge, att fastigheten
möjligen bleve föremål för sådan okynnesbebyggelse, som staden
just med inköpet avsåge att förhindra. Däremot torde staden icke hava
något intresse av utjorden Vårsnäs. Denna lägenhet hade gamla men tillräckliga
byggnader och en areal av 8.284 hektar inrösningsjord och 82.099
hektar avrösningsjord. Nuvarande torparen vore vid eventuell försäljning
hembudsberättigad. Såvida skogsförvaltningen icke önskade behålla
lägenheten, torde vissa områden närmast sjön lämpa sig för upplåtelse
till villatomter och övriga delen antingen upplåtas såsom en arrendelott
eller ock. eventuellt efter lämplig minskning av skogskapitalet, försäljas
med förbehåll om återköpsrätt såsom jordbruksegnahemslägenhet.
Det kunde även ifrågasättas, örn icke utjorden Vårsnäs lämpligen borde
försäljas på auktion, enär dess saluvärde på grund av stadens närbelägenhet
sannolikt lage åtskilligt över avkastningsvärdet samt skogsmarksarealen
vore för stor och ståndskogsvärdet för högt för att en köpare skulle
kunna erhålla egnahemslån. På grund av det anförda har domänintendenten
i huvudsak tillstyrkt drätselkammarens framställning, under framhållande
av att, därest försäljningen skulle ske före den 14 mars 1937, staden
skulle åläggas träffa överenskommelse med vederbörande nyttjanderättshavare.

Med anledning av vad sålunda anförts rörande drätselkammarens ansökning
har drätselkammaren i skrivelse den 21 mars 1930 anfört följande.

Vad först anginge yttrandet av arrendatorn av egendomens huvudgård
ville drätselkammaren betona nödvändigheten för staden att vid uppgörande
av en generalplan för stadsområdet vinna klarhet, huruvida staden
redan nu kunde bliva ägare av hela egendomen. Ett främjande av stadens
utveckling kunde endast ilga rum genom att staden själv reglerade byggnadsverksamheten
och uppläte byggnadstomter. Helt naturligt bomme
vederbörande nyttjanderättshavare att, om station finge inköpa (''gendomen,
behållas vid honom tillförsäkrad rätt till nu gällande arrendeperiods ut tiihang

lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 170 höft- (Nr 202.) ‘2

Drätselkammaren
t
Kalmar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Lknssty reisen.

Överjägmästa re!!.

gang. För tiden närmast därefter torde det ej komma att uppsta några
svårigheter att träffa avtal med staden örn nytt arrende av nu innehavd
jord, i den mån staden ej behövde taga någon del därav i anspråk för annat
ändamål. Gentemot förslaget att avyttra till enskild person ett område
örn I.35 hektar å utmarken och att i statens ägo tillsvidare behålla en del av
utmarken ville drätselkammaren anmärka följande. Vid försäljningen till
Kalmar stad från egendomen av den s. k. Tallhagen undantgs från försäljningen
ett område om I.35 hektar. Staden gjorde då stora ansträngningar för
att få förvärva även detta skogbeväxta område med vacker utsikt över Kalmar
sund, särskilt med hänsyn till att staden skulle kunna disponera hela
strandlinjen inom Tallhagen. Området hade emellertid då ansetts vara
av vikt för egendomen och fråntogs försäljningen, enär egendomens strand
i annat fall skulle minskats allt för mycket och endast omkring 200 meters
längd av stranden hade kommit att bibehållas till egendomen. Därtill
bomme, att den återstående stranden vore så långgrund och hade en så
dålig botten, att egendomen på detta håll praktiskt sett skulle hava blivit
helt och hållet avstängd från sjön. För egendomen skulle detta hava inneburit
en avsevärd värdeminskning, som ej täcktes av den köpeskilling,
som skulle kunna erhållas för området. Dessa skäl, som då torde hava varit
avgörande för att området icke såldes till staden, förelåge även nu för
att området icke borde avsöndras från egendomen och upplåtas till enskild
person. Det av Tallhagen inköpta området hade använts till folkpark för
stadens innevånare, vilket område i den mån stadens innevånareantal
växte borde utvidgas genom att till folkparken lägga det angränsande
skogsområdet. Skulle såsom revirförvaltaren föreslagit Tallhagsområdet
fråntagas försäljningen, komme detta att verka hämmande på stadens utveckling
i detta avseende. Dessutom ville staden framhålla, att det ej
torde vara för staten ekonomiskt fördelaktigt att bibehålla detta område
såsom park med hänsyn till de höga arbetskostnader för detsammas skötsel
och tillsyn och med tanke på att området framdeles komme att genomdragas
med tillfartsvägar för egnahemsområdena i Berga.

Beträffande slutligen vad domänintendenten anfört angående utjorden
Vårsnäs har drätselkammaren framhållit, att denna visserligen läge utom
stadens område, men att å andra sidan det vore av fördel för staden att.
örn deli förvärvade Skälby, utjorden Vårsnäs även överlätes till staden.
flur staden i så fall skulle använda densamma förelåge visserligen nu ej
någon utredning örn, varför drätselkammaren ej kunde göra något uttalande
örn dess framtida användning. Till grund för stadens framställning
att få förvärva egendomen Skälby läge den för staden tvingande nödvändigheten
att för dess utveckling icke blott under den närmaste tiden utan
även för lång tid framåt få inköpa intill det stadsplanelagda området angränsande
mark.

Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot att utredning och värde
ring verkställdes i anledning av stadens framställning.

Överjägmästaren bär anfört följande. Skogsmarken vid huvudgärden,
den s. k. Tallhagen, vore välbeväxt med i huvudsak tallskog. Å Stensö
vöre cirka 16 hektar planterade med tall, men i övrigt vore Stensö kalt.
Planteringar hade ställts på framtiden, då förslag varit uppe att där anlägga
flygplats. Ä Vårsnäs vore skogstillgången medelgod. Någon an
ledning för staten att behålla huvudgården med hagmarken funnes knap
past. Stensöområdet vore av ringa värde och borde ej behållas av kronan.

Kungl. Maj:tu proposition Nr 202. 19

Havida området ej kunde behövas för flygväsendet. Värsnäsomradet vore
i skogligt hänseende av mindre värde samt läge ej i närheten av annan
kronomark. Ä Väranäs funnes ett torp, vilket ej bidroge till att öka värdet
av området för kronan. Den från skoglig synpunkt värdefullaste delen
av egendomen vore den s. k. Tallhagen med en sammanlagd areal av 57.32
hektar, varav 44.os hektar skogsmark, 4.42 hektar kärr och ängar, 2.o? hektar
tomter, avsöndrade för viss tid, samt 6.73 hektar, utgörande torpet Svensk
nabben. Om egendomen i övrigt såldes, bleve detta skogsområde för litet
att behållas i kronans ägo. Härtill komme även den omständigheten, att
skogen på grund av sitt läge intill staden blivit en folkpark, som vore myc
ket besökt. Skötseln av detta skogsområde komme därför att bliva reia
tivt dyr. Då staten enligt överjägmästarens mening hade ringa intresse
att behålla egendomen, samt, då Kalmar stad ansåge sig behöva mark för
vissa stadens behov och därvid ansåge just Skälby kronoegendom vara det
område, som borde förvärvas, syntes alla skäl tala för en försäljning av
egendomen.

I skrivelse den 2 juni 1950 anmodade domänstyrelsen domänintendenten
att i egenskap av ordförande i vederbörande uppskattningsnämnd verkställa
saluvärdering å egendomen, varvid dels det område av Stensö, som vore
beläget söder örn ett å 1930 års karta däröver streckat rött gränsstreck,
dels utgjorden Vårsnäs skulle uppskattas såväl i sammanhang med egen
domen i övrigt som särskilt för sig, ävensom sä förfaras beträffande del
av fröken Eivor le Grand bebyggda område, som av henne ifrågasatts till
särskild upplåtelse.

, Med anledning därav har a egendomen hållits uppskattningsförrättning
den 30 december 1930. Av instrumentet över denna förrättning och tillhörande
handlingar och sex kartor, däribland en av distriktslantmätaren J.
Gezelius 1911 upprättad karta över kungsladugården med underlydande
Vårsnäs samt två av distriktslantmätaren Erik Stigman år 1930 upprättade
kartor, den ena över alla ägorna till Skälby och Perstorp Ps eller
47''''''/mö mantal Skälby och Perstorp nr 1 litt. A (i två delar) och den andra
över alla ägorna till Skälby och Perstorp l1 (Väranäs) eller ’ mantal
Skälby och Perstorp nr 1 litt. B, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 3 kilometer från centrum av Kalmar stad
och 3.5 kilometer från Kalmar järnvägsstation, har en areal av 776.9.1» hektar,
varav 239.134 hektar tomt och åker, 343.708 hektar äng samt 394.o»7 hektar
avrösningsjord. Egendomen ligger i tre skiften: Huvudskiftet örn 462.46»
hektar, Stensöskiftet örn IOI.og hektar samt Värsnässkiftet örn 213.41 hektar.

Ä egendomen finnas en del med enskilda tillhöriga hus bebyggda lägenheter.

Huvudgårdens byggnader äro med få undantag samtliga så gamla och
otidsenliga, att betydliga nybyggnadskostnader under de närmaste decennierna
äro ofrånkomliga.

Vattentillgången är ej tillfredsställande, i det att djuren vissa tider av
året måste vattnas vid en på gården befintlig damm med orent vatten.
Den enda brunn, som finnes, håller orent och ej tillräckligt med vatten.
På grund härav och då Kalmar stads stora vattenledning går tvärs över
egendomen, bar arrendatorn tänkt sig att i en framtid fä denna brist av -

il ppskattningaförrättning.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

hjälpt medelst en vattenledning därifrån fram till olika platser ä gården,
vilken anläggning enligt uppgjort kostnadsförslag skulle draga en kostnad
av 9,520 kronor. Härtill komme den ej obetydliga vattenskatt, som
en så stor egendoms förbrukning måste medföra. Vid lotten nr 2 äro boningshus,
ladugård, loge och bodbyggnad mycket gamla och otidsenliga,
men användbara under ny arrendeperiod. Byggnaderna vid lotten nr 3,
bestående av boningshus, ladugård och hemlighus, äro gamla och otidsenliga
men användbara under ännu en arrendeperiod. Vid lotten nr 4 äro
boningshus, ladugård och uthus gamla och delvis otidsenliga men fullt
användbara under ny arrendeperiod. Vid torpet Vårsnäs äro boningshus,
ladugård, loge och källare mycket gamla och otidsenliga, men kunna dock
med reparationer bibehållas ännu en arrendeperiod.

Trädgården vid huvudgården utnyttjas som handelsträdgård med primitivt
växthus. Trädgårdsmästarbostad och trädgårdslada äro emellertid
så dåliga, att de böra ombyggas.

Åkerjorden består till cirka en tredjdel av godartad lermylla på lerbotten
och cirka två tredjedelar av sand- och klappermylla på grusbotten,
den senare löga motståndskraftig mot sommartorkan.

Skogsmarken består huvudsakligen av medelgod moränjord på grusbotten.

Dikningsförhållandena äro mycket otillfredsställande. De stora lerjordsmarkerna
i västra delen av egendomen lida av dåligt utfall.

Egendomen har andel i häradsallmänning, och beräknas utdelningen till
50 kronor årligen.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 16 mars 1917 har Kalmar stad medgivits
rätt att framdraga vattenledning över egendomen.

Tillstånd att framdraga elektriska ledningar över egendomen har meddelats
Kalmar stad, Finsjö kraftaktiebolag samt Hemsjö kraftaktiebolag.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars och den 11 september 1931 har
Kungl. Majit medgivit upplåtelse från egendomen till Kalmar stad för
omläggning av den s. k. Norra infartsvägen från stadsgränsen till Röda
grind.

Egendomen har andel i gemensam kanalrensning —• Berga—Skälby
kanalbolag — med en beräknad kostnad av 75 kronor årligen.

Taxeringsvärdet utgör 408,400 kronor.

Förutom Kalmar stads ansökning örn inköp av hela egendomen föreligga
ansökningar från följande personer att få förvärva delar av egendomen.

Innehavaren av torpet Ängstorpet under egendomen, Ragnar Georg
Karlsson, har anhållit att för egnahemsändamål få förvärva nämnda torp
med tillägg av cirka 16 tunnland öppen jord.

Direktören Ragnar L. Jeansson har gjort framställning örn förvärv av
de områden av egendomen, som staden ej vore i behov av, såsom Vårsnäs
och marken norr örn Skälbyparken, mellan järnvägen och landsvägen.

Fil. doktor Harald Axel Huss har anhållit att få inköpa den tomt, varå
honom tillhörig byggnad vore belägen. Seden Huss försålt nämnda
byggnad till disponenten Svante Jönsson, Kalmar, har denne anhållit
att få inköpa lägenheten.

Fröken Eivor le Grand har hemställt att få inköpa den tomt, varå henne
tillhöriga byggnader vore belägna, å 1930 års karta utmärkt med
ägofiguren nr 1075.

Förutvarande och nuvarande arrendatorerna av lotten nr 4, Svensknab -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

ben, Wiktor Petersson och Hilmer Petersson, hava anhållit om värdering
av lotten i fråga.

Marie Lousie Åhman har anhållit att få inköpa den lägenhet, varå henne
tillhörig villabyggnad vore belägen.

Uppskattningsnämnden har anfört följande.

Ifråga örn direktör Jeanssons hemställan att få inköpa delar av egendomen
samt de föreliggande ansökningarna örn friköp av torp och villalägenheter,
ävensom beträffande de torp och lägenheter, vilkas innehavare
ej gjort framställning örn friköp, har nämnden uttalat, att tillräckligt
bärande skäl för föryttrande icke syntes föreligga. Såväl de tre särskilt
utarrenderade torpen Bränntorpet, Svensknabben och Funkabo som
samtliga villalägenheter hade åsatts så låga arrendeavgälder, sorn, bortsett
från tomtspekulation, gjorde det ekonomiskt fördelaktigare för innehavarna
att arrendera än att köpa lägenheterna, vartill komme, att försäljning
av dessa lägenheter på ett anmärkningsvärt sätt skulle åsidosätta
hänsynen till för Kalmar stads framtida sunda utveckling berättigade
krav. Däremot ansåge nämnden, att, för den händelse staden för av
nämnden i det följande föreslaget saluvärde önskade förvärva egendomen,
densamma borde i dess helhet, inklusive Vårsnäs och Stensö, försäljas.
Skulle staden däremot icke vilja till det åsätta priset köpa egendomen,
ansåge nämnden, att egendomen alltfortfarande borde bibehållas i kronans
ägo, enär egendomen i enskild persons hand skulle komma att exploateras
på ett sätt, som i en framtid otvivelaktigt skulle leda till förfång
i olika avseenden. Dock ville nämnden icke underlåta att framhålla,
att för den händelse egendomen komme att bibehållas i kronans hand,
mycket stora utgifter vore att förvänta med hänsyn därtill, att större
delen av egendomens byggnader vore gamla och bristfälliga, varjämte
åtskilliga andra kostsamma frågor, såsom vattenlednings- och täckdikningsfrågorna,
väntade på sin lösning. Vad anginge skiftet Vårsnäs ville
nämnden särskilt påpeka, att detta borde ingå i köpet, enär denna vackra
udde en gång i framtiden torde kunna bliva efterfrågad för villatomter
samt skiftet tillsvidare på grund av det rikliga betet icke gärna borde
skiljas från huvudgården. Även ur ren räntabilitetssynpunkt ansåge
nämnden, att det borde vara ekonomiskt riktigt, att kronan till det åsätta
värdet plus ståndskogens värde avhände sig egendomen.

Egendomen i dess helhet har — med undantag av värdet å ståndskogen
—■ saluvärderats sålunda:

Uppskatt ningsuämnden.

239.134 hektar tomt och åker å 1,200 kronor 286,960:80

84.ooo > tilläggspris å 1,000 » 84,000: —

143.708 » äng m. m. å 600 » 86,224:80

230.0 9 2 » avrösningsjord å 500 » 115,046: —

andel i häradsallmänning .............................................................. 1,000: —

värde av fiskevatten och vass (164.oor> hektar) 3,400: —

kronor 576,631: 60,

som avjämnats till 575,000 kronor.

Arrendevärdet har beräknats till 12,700 kronor.

Torpet Vårsnäs har — med undantag av värdet å ståndskogen — saluvärderats
sålunda:

Överjägmäsh -ren.

Kanyl. Maj:ts proposition Ar 202.

7.135 hektar tomt och åker å 800 kronor ........................................ 5,708

37.5 7 5 » äng m. m. å 400 » 15,030

62.718 » avrösningsjord å 300 » 18,815

värde av fiskevatten ............................................................................ 1,000-

» vässt ii k f .......................................................... 500

kronor 41,053,

som avjämnats till 41,050 kronor.

Arrendevärdet har beräknats till 600 kronor.

Södra delen av Stensö har — med undantag av värdet å ståndskogen —
saluvärderats sålunda:

11.995 hektar ängsmark å 1,000 kronor ............................... 11,995

34.5 4 5 » afrösningsjord å 1,000 » ........................................ 54,545

kronor 66,540.

Arrendevärdet Ilar beräknats till 500 kronor.

Fröken Eivor le Grands lägenhet har — med undantag av värdet å
ståndskogen —- saluvärderats sålunda:

1.435 hektar ängs- och skogsmark å 50 öre per kvadratmeter 7,175 kronor.

Arrendevärdet har beräknats till 150 kronor; för fröken le Grands del
till 75 kronor.

Saluvärderingen har verkställts under förutsättning, att egendomen
överlåtas i befintligt skick, att staden tillträder och likviderar egendomen
den 14 mars året efter det riksdagen fattat beslut i ärendet, att staden
ensam vidkännes lagfarts- och andra med köpet förenade kostnader, att
samtliga arrendatorer förbehållas samma optionsrätt vid eventuell utarrendering
efter den 14 mars 1937 som nu kontraktsenligt tillkomma dem.
att samtliga innehavare av villalägenheter under ny arrendeperiod, dock
högst under deras livstid, förbehållas nyttjanderätt mot vissa av nämnden
beräknade avgälder, att staden vid utgången av nästkommande arrendeperiod,
på enahanda sätt som. vid inköpet av Tallhagen år 1916 stipulerats,
äger rätt att lösa nu befintliga, enskilda tillhöriga byggnader
efter värdering, samt att staden vid köpet av egendomen inträder i kronans
rättigheter och skyldigheter i förhållande till arrendatorerna.

Vid saluvärderingen hade hänsyn tagits dels till bruksvärde och vanligt
handelsvärde i stadens närhet, dels ock till det spekulationsvärde,
som enligt sannolikhetsberäkningar möjligen torde kunna åsättas vissa
områden, som å 1930 års karta inramats med streckad rödkrita, innehållande
77.5 hektar, samt torpet Svensknabben örn 6.5 hektar eller tillsammans
84 hektar, vilka områden möjligen inom en tid av 25 å 50 år torde
kunna hilva föremål för försäljning till bebyggelse eller för upplåtelse
till kyrkogård eller industritomter.

Överjägmästaren har vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning, att
hela egendomen borde försäljas, och har funnit denna sin mening ytterli
gare bestyrkt av innehållet i uppskattningsinstrumentet, enligt vilket
vissa byggnadsarbeten erfordrades vid egendomen. Angående värderingen
hade denna utförts, utan att full hänsyn tagits till det speciella värde,
egendomen hade i stadens hand. Beträffande södra delen av Stensö hade
ett högre värde använts. Den s. k. Tallhagen torde vara mera värd än
Stensö, således mera än 500 kronor per hektar, vartill värdet upptagits.
Angående skogen, utom möjligen å Vårsnäs, hade denna ett i förhållande
till marken obetydligt värde, varför en speciell värdering av densamma

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 23

knappast ku udo vara erforderlig, om kronan finge ett fullgott pris för
marken. Egendomen torde vara värd betydligt mer än 575,000 kronor.

Överlantmätaren har meddelat, att ifrågavarande kronoegendom bestode
av två olika fastigheter, nämligen den i Kalmar stad belägna Stadsägan
nr 1134, 1136, 1137, 1138, 1139, 1140, 1143 — före Kalmar sockens införlivande
med staden upptagen i jordaboken under beteckningen 4 78/ioo
mantal Skälby och Perstorp nr 1 — samt 17,ioo mantal Skälby och Perstorp
nr 1 i Kläckeberga socken, vilken sistnämnda fastighet motsvarade
förut berörda utjorden Vårsnäs. Hinder ur jorddelningslagens synpunkter
för avstyckning av Södra delen av Stensö och Eivor le Grands lägenhet
syntes icke föreligga.

Länsarkitekten Olof Lundgren har i infordrat yttrande anfört följande.
Av uppskattningsinstrumentet framginge, dels att ett icke ringa antal av
byggnaderna vore i behov av renovering och ombyggning, dels att arrendet
för gården utgjorde cirka 12,000 kronor. Oberoende av gårdens läge
intill staden syntes försäljningsbeloppet i instrumentet icke stå i rimlig
proportion till arrendesumiman och de förbättringar, som vore erforderliga.
En försäljningssumma av cirka 350,000 kronor skulle här synas
mera möjlig.

Som emellertid gården vore belägen intill stadsplanegränsen och alltså
till icke oväsentliga delar ägde tomtvärde i motsats till jordbruksvärde,
torde det icke vara orimligt, att saluvärdet sattes till ett belopp motsvarande
eller överstigande det av uppskattningsnämnden föreslagna. Det
kunde härvid framhållas, att Kalmar stad för sin utveckling huvudsakligen
vore hänvisad till Skälbyområdena med hänsyn till stadens läge på
en udde i Kalmar sund.

I instrumentet hade för dylikt tomtmarkvärde upptagits 84,000 kronor
för 84 hektar, angivna å 1930 års karta inom rödstreckad linje, givande
ett pris av 10 öre per kvadratmeter utöver jordbruksvärdet. Området
hade förlagts efter Stockholmsvägen mot Berga och i den triangel, som
bildats av Berga järnvägen, stadens gväns och Torsås järnvägen. Detta
område kunde till sina sydliga delar i huvudsak anses ligga i anslutning
till befintlig bebyggelse i Kalmar. Sannolikheten av att väsentliga delar
av området bleve behövliga för exploatering syntes ganska stor med tanke
på folkmängdens stegring inom staden under de två senaste årtiondena.
Så hade befolkningsmängden 1912 uppgått till cirka 15,800 personer, 1922
till cirka 17,500 personer och 1930 till cirka 20,000 personer. Inkorporering
av Kalmar socken hade därvid icke något väsentligt att betyda, då densamma
endast ökat befolkningsmängden med 550 personer. Det årliga
befolkningstillskottet av mer än cirka 200 personer och därav följande
krav på bostäder och tomter i samband med de ytor, som olika industrianläggningar
behövde, torde kräva icke oväsentliga markytor för varje år.

Visserligen funnes inom staden stora, icke bebyggda områden, som kunde
tillgripas, men med. normalt förutseende syntes det välbetänkt från
stadens sida att redan nu säkerställa utvecklingen.

Beträffande utvidgning och bebyggelse på norra delen av stadens omgivningar
finge framhållas, att Berga villasamhälle utbyggts trots det
avståndet till stadsplanegränsen där varit avsevärt längre eller eirka
1,800 meter.

Värdesättningen av tomtmarken voro naturligtvis vansklig. Det i vär
deringsinstrumentet upptagna mervärdet av 1,000 kronor per hektar eller
10 öre per kvadratmeter syntes lågt med hänsyn till omgivande markpri -

Överlantmåta ren -

Lana ■»rtdtektec -

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

ser. Inom Bergaområdet hade efter ny styckningsplans uppgörande ånyo
tomter börjat säljas till ett pris av 1 krona per kvadratmeter, och av till
akten fogade handlingar iramginge, att tomtvärdet å till Skälby angränsande
markdelar söder örn noria stadsplanegränsen stöde i ett pris av
1—3 kronor per kvadratmeter. Däremot linge emellertid framhållas, att
det av kronan till staden försålda området Tallhagen år 1916 betingade
ett pris av 5 öre per kvadratmeter, varvid dock vore att märka, att
området avsetts till park och att alltså någon vinst vid tomtförsäljning
ej vore att vänta. Ett mervärde för viss del av tomtmarken av upp till
50 öre syntes icke orimligt, men borde detta pris reduceras i förhållande
till längden av den tidsrymd, inom vilken respektive område kunde avyttras.

Beträffande områdena å Skälby västra sida utmed Kalmar—Torsås
järnväg finge påpekas, att desamma vore synnerligen väl belägna såsom
industriområden med tillgång till såväl bred- som smalspårig järnväg
och i anslutning till den nya skisserade infartsvägen.

Samtliga nu berörda områden vore synnerligen lättarbetade på grund
av god terräng och frånvaron av berg.

En undersökning, örn vilka delar av Skälby, som skulle kunna hava
tomtvärde, gåve enligt länsarkitekten vid handen, att i instrumentet upptagen
yta 84 hektar syntes väl knapp. Så hade utefter Stockholmsvägen
området utlagts till cirka 100 meters bredd å ömse sidor om infarten,
medan samma värde torde kunna beräknas till 150 meters djup å vägens
ömse sidor med tanke på ett exploateringsdjup av 1 lA kvarter. Vidare
syntes icke hava beaktats området mellan Stockholmsvägen och Tallhagen
samt området söder om vägen, torpet Moen—Solbacken, som läge synnerligen
väl till för exploatering intill det redan bebyggda egnahemsområdet
i anslutning till Tallhagen samt endast 1 kilometer från stadsplanegränsen.

Slutligen torde området intill Kalmar—Torsås järnväg fram till Svaneberg
äga ett icke oväsentligt värde som mark, lämplig för industritomter.

Stensöområdets användning syntes mera osäker. Detsamma torde
knappast kunna upptagas som tomtmark, men kunde möjligen användas
till flygfält efter iordningsställande. Att åsätta marken tomtvärde hade
länsarkitekten icke funnit skäligt, utan torde värdet för densamma ingå
i jordbruksvärdet.

Utöver jordbruksvärdet på gården torde, på grund av vad som anförts,
tomtvärde böra sättas på ej mindre värderingsinstrumentets 84 hektar,
än även de av länsarkitekten särskilt berörda områdena, vilka å 1929 års
karta över Kalmar stad samt egendomens ägor inlagts med svart krita
och innehölle sammanlagt 130 hektar.

Då man icke kunde beräkna, att alla dessa områden skulle kunna tagas
i bruk inom den närmaste framtiden utan efter relativt långa tidsperioder,
torde ett fallande värde, motsvarande ränteförluster, upptagas å den
med tomtvärden angivna marken. Förslagsvis kunde sålunda tänkas,
att endast 30 hektar kunde tillgodogöras under de närmaste 20 åren, 50
hektar under de närmast därpå följande 20 åren och återstående 50
hektar under ytterligare en tidsperiod av 20 år. Med stöd av nyss berörda
priser skulle tomtvärdet enligt länsarkitekten bliva:

30 hektar å 50 öre per kvadratmeter................................ kronor 150,000

50 » å 30 » » » » 150,000

50 å 10 » ? » 50,000 eller

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

tillhopa 350,000 kronor, vartill komme jordbruksvärdet å fastigheten

350.000 kronor eller tillhopa 700,000 kronor. Förestående pris^ torde för
staden synas högt, men även om det nu icke syntes lätt att få^ igen den
summa, som n&dladcs för förvärv av gården, kunde vid en lycklig utveckling
av Kalmar stad beloppet erhållas flerdubbelt. Dessutom hade här
icke beräknats de indirekta lördelar, som staden genom fastighetens förvärv
vunne genom behärskandet av utvecklingen.

För kronan syntes beloppet i förhållande till avkastningen väsentligt,
särskilt med hänsyn till de avsevärda belopp, kronan ej behövde nedlägga
lör egendomens iståndsättning. _ .

Länsstyrelsen har anfort följande. Det vore ostridigt, att avsevärda
kostnader måste nedläggas på egendomens förbättring, örn den skulle bibehållas
i kronans ägo. Även torde bliva ofrånkomligt att, för att stadens
utvecklingsmöjligheter skulle kunna tryggas, kronan så småningom
måste till staden överlåta de värdefullaste delarna av. kungsladugården.

Enligt länsstyrelsens mening syntes det därför lämpligt, att egendomen

nu försåldes till staden. ..... . ,

Beträffande köpeskillingens storlek, anslöte sig länsstyrelsen i huvudsak
till de av länsarkitekten framlagda synpunkterna. Emellertid, måste
man räkna med, att staden icke kunde göra nämnvärda tomtförsäljningar
under närmaste tiden. Vid sådant förhållande torde de av länsarkitekten
beräknade tomtprisen möjligen vara för höga och böra reduceras till

250.000 kronor, varigenom egendomens saluvärde skulle komma att utgöra

600.000 kronor. Beträffande ansökningarna från Harald Huss, Eivor le
Grand, Hilmer Ferd. Petersson och Hagnar Georg Karlsson torde bland
köpevillkoren intagas bestämmelse örn att de till stadens självkostnadspris,
vid vars beräknande hänsyn skulle tagas _ till stadens utgifter för
framdragning av gator, vatton- och avloppsledningar m. m., finge tillösa
sig dem mot ifrågavarande lägenheter närmast svarande tomten.

Härefter hava förhandlingar förts mellan domänstyrelsen och representanter
för Kalmar stad rörande saluvärdet å egendomen vid en eventuell
försäljning. Någon enighet örn priset har härvid till en början ej kunnat
uppnås. Från stadsrepresentanternas sida har gjorts gällande, att egendomen
icke hade högre värde än taxeringsvärdet, under det att styrelsen
icke ansett sig böra tillstyrka en försäljning under den beräknade vär-,
deringssumman.

Den 16 januari 1932 har från drätselkammaren i Kalmar inkommit en
skrivelse, däri drätselkammaren anfört huvudsakligen följande.

Av det den 30 december 1930 upprättade protokollet franninge, att vid
värdering av hela egendomen jämte torpet Vårsnäs tomt och åker åsätta
ett värde av 1,200 kronor per hektar, äng och dylikt 600 kronor och avrösningsjord
500 kronor. Värdet av hela åkerarealen hade satts till 1,200
kronor, ehuru i instrumentet fastslagits, att endast 1/3 vore av godartad
beskaffenhet, vilket förhållande också tagits hänsyn till vid arrendevärdering
av egendomen. Vid den särskilda värdering, som samtidigt gjorts
av torpet Vårsnäs, hade värdet av åker upptagits till 800 kronor, äng till
400 kronor och avrösningsjord till 300 kronor, allt per hektar räknat. I
den förstnämnda värderingen inginge Vårsnäs med ett värde av 63,966
kronor i stället för såsom i den särskilda värderingen med 41,053 kronor.

Länsstyre sen.

Drätsel kammaren,

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Skillnaden i de olika värderingarna av torpet Vårsnäs utgjorde 22,912

kronor.

Även om det syntes drätselkammaren, att förenämnda värden ifråga örn
huvudgården vore högt beräknade i förhållande till taxeringsvärdet och
de priser, som varit gällande för de egendomar i orten, som under de senaste
åren skiftat ägare, ville drätselkammaren dock godtaga desamma
med hänsyn till egendomens belägenhet i stadens närhet, därvid drätselkammaren
gjorde gällande såsom sin bestämda uppfattning, att i det
åsätta värdet för egendomens tomt, åker, äng och avrösningsjord inginge
jämväl det »spekulationsvärde» av 1,000 kronor per hektar för 84 hektar,
som uppskattningsmännen tillagt nämnda areal av egendomen. Detta tilllägg
till saluvärdet syntes drätselkammaren helt omotiverat.

Drätselkammaren tilläte sig vidare framhålla, att av nämnda protokoll
framginge,

att åkerjorden å huvudgården bestode till cirka 1j» av godartad lermylla
på lerbotten och till cirka 2/;, av sand och klappermylla på grusbotten, föga
motståndskraftig mot sommartorkan,
att ängsmarken vore av medelgod beskaffenhet och lämnade ett mindervärdigt
bete för cirka 2/a av gårdens vinterfödda djur,
att skogsmarken huvudsakligen bestode av medelgod moränjord på
grusbotten,

att dikningsförhållandena vore otillfredsställande och att de stora lerjordsområdena
i västra delen av egendomen lode av dåligt utfall och vore
fulla av öppna diken,

att gödselvården vore jämförelsevis dålig, enär cement gödselstad saknades,

att vattentillgången vid huvudgården vore otillräcklig och att djuren
vissa tider av året måste vattnas vid en på gården befintlig damm med
orent vatten, enär den brunn, som funnes på gården, höllö otillräckligt
och dåligt vatten,

att i följd av den dåliga gödselvården och den dåliga vattentillgången
arrendatorn vid förnyad utarrendering borde åläggas att utföra cementgödselstad
med en planyta av minst 500 kvadratmeter och att ordna vattenfrågan
för egendomen medelst ledning från stadens vattenledning, och
att ny trädgårdsmästarebostad och ny trädgårdslada. borde under en
ny arrendeperiod uppföras.

Alla dessa av uppskattningsmännen gjorda påpekanden ifråga örn egendomen
vore olägenheter, som icke finge lämnas obeaktade utan måste
tagas hänsyn till vid fastställande av egendomens värde och köpeskillingen
för densamma, En del av dessa olägenheter hade uppskattningsmännen
också ansett vara av sådan betydelse, att desamma vid en eventuell
förnyad utarrendering måste avhjälpas, vid vilket förhållande följande
utgifter redan då vore ofrånkomliga, nämligen

kostnad för gödselstad..................................................... kronor 6,000

» » vattenledning ................................................ » 9,500

» » byggnad för trädgårdsmästarebostad och

ny lada » 10,000 25,500.

Detta vore en utgift, som måste göras utan att motsvarande högre inkomst
till ränta och amortering kunde påräknas.

Dessutom ville drätselkammaren påpeka, att uppskattningsnämnden ej
syntes vid värdering av egendomen tagit tillräcklig hänsyn till det då -

Kungl. Muj:ts proposition Nr 202.

liga skick, vari egendomens så gott som samtliga hus — på ett eller annat
undantag när — och i synnerhet arbetsbostäderna befunne sig1, och ej heller
till de stora kostnader, som blivande ägare eller, örn försäljning ej skedde,
staten måste ikläda sig i och för den nödvändiga täckdikningen utav
egendomen.

Drätselkammaren hade låtit verkställa en preliminär beräkning av kostnaderna
för att få egendomen försatt i tidsenligt skick. Kostnaderna
härför uppginge tili det avsevärda, beloppet av 187,500 kronor. Dessa
kostnader kunde visserligen fördelas på ett flertal år, men en del förbättringar,
såsom täckdikning, uppförande av en del nybyggnader, bland
annat då gödselstad, vattenledning, trädgårdsmästarebostad och trädgårdslada,
beräknade till 25,500 kronor, samt svinhus och arbetarebostäder,
kunde icke utan åsidosättande av nutidens krav.å ett rationellt skött
jordbruk uppskjutas utan måste utföras omedelbart och vore sålunda
ofrånkomliga. Drätselkammaren ville visserligen medgiva, att, därest1
dessa förbättringar utfördes, en högre arrendeinkomst kunde påräknas,
men denna komme dock icke att täcka skälig ränta på det utlagda kapitalet.

Enligt uppskattningsnämndens beräkningsgrunder hade egendomen
Skälby jämte torpet Vårsnäs kommit upp i ett värde av kronor 576,631: 60
vilket värde dock borde minskas med
dels det uppförda spekulationsvärdet å kronor 84,000: —
dels det förut angivna högre värdet å

torpet Vårsnäs å ............................... * 22,912: — > 106,912: —

Egendomens värde sålunda beräknat uppginge till kronor 469,719: 6 o

eller i runt tal till 470,000 kronor. Detta pris ä egendomen i dess helhet med
tillägg av värdet av skogen enligt särskild uppskattning ansåge drätsel
kammaren vara skäligt.

Därest staden för detta pris komme att förvärva egendomen, innebure
det, att staden måste pålägga sina skattebetalare en annars obehövlig
ökad årlig utgift på cirka 10,000 å 15,000 kronor, vilket för mången kunde
synas onödigt och kännas rätt så betungande, men drätselkammaren betraktade
denna utgift såsom en assuranspremie för att förhindra ett annars
icke önskvärt utnyttjande av egendomen. Kent affärsmässigt sett
torde det icke kunna påstås, att det förenämnda priset å 470,000 kronor för
hela egendomen jämte särskild ersättning för skogen för slaten såsom säljare
vore oförmånligt i förhållande till den avkastning, som egendomen
för närvarande gåve eller komme att giva inom en överskådlig tid.

På grund av det anförda och under hänvisning till de av drätselkammaren
i skrivelse den 1 oktober 1929 till domänstyrelsen angivna skälen
för stadens framställning att få inköpa egendomen Skälby, har drätselkammaren
förklarat sig villig att — under förutsättning av stadsfullmäktiges
godkännande — för egendomen betala ett belopp av 470,000 kronor
jämte värdet av skogen att tillträdas den 14 mars året näst efter det riks
dagen fattat beslut om egendomens försäljning till Kalmar stad för ovan
angivet pris.

Med anledning av vad sålunda förekommit har domänstyrelsen till för
nyad prövning förehaft frågan örn egendomens försäljning.

Härom bar styrelsen i skrivelse den 29 februari 1982 meddelat följande.

Styrelsen hade funnit vanskligt att bedöma det värde, egendomen med

Preliminär
ÖTerenskommelse
mellan
domänstyrelsen
och Kalmar
stad.

28 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 202.

beaktande av dess framtida användning i statlens hand nu kunde anses
äga. En lycklig utveckling av förhållandena borde kunna förväntas medföra
icke oväsentliga värdestegringar i en framtid. För att icke riskera,
att staten avhände sig fastigheten utan att för denna erhölles en mot
densamma på grund av förhållandena fullt svarande köpeskilling, borde i
betraktande av det pris, som drätselkammaren erbjudit, jämiört med
nppskattningsnämndens värderingssumma, försiktigheten därför inbjuda
till en exploatering av egendomen endast successivt i den mån områdena
bleve erforderliga för stadens utveckling.

Ett dylikt förfarande hade av domänintendenten icke kunnat förordas,
då enligt dennes mening kvarvarande delar av egendomen komme att bliva
av mindre ekonomisk betydelse såsom arrendegård i kronans ägo. Det
torde också vara ostridigt att staden, inom vars område egendomen vore
belägen, måste äga ett mera omedelbart intresse att påverka egendomens
utveckling till gagn för det allmänna än kronan kunde hava vid ett
bibehållande av egendomen såsom arrendeföremål i avvaktan på ovissa ytterligare
avstyckningar. En försäljning av egendomen i dess helhet syntes
därför ur åtskilliga synpunkter vara att föredraga.

Såsom av handlingarna framginge vore åbyggnaden gammal och otidsenlig,
varför betydliga nybyggnadskostnader vore oundvikliga, och erfordrades
vidare utgifter för andra nödiga förbättringar. Enligt en genom
drätselkammarens försorg verkställd utredning hade kostnaderna
för samtliga erforderliga arbeten beräknats uppgå till icke mindre än
187,500 kronor. Domänintendenten hade på därom gjord förfrågan uppgivit,
att sagda belopp nog måste anses ligga i överkant, men att utgifterna
i sådant hänseende icke torde komma att stanna nämnvärt under
angivna kostnadssumma. Taxeringsvärdet för egendomen med undantag
av växande skog hade beräknats till 871,200 kronor. Den för egendomen
under nästkommande arrendeperiod beräknade arrendeavgälden hade
uppskattats till 12,700 kronor.

Med hänsyn till de stora utgifter, som förestode för egendomens iståndsättning,
den förhållandevis blygsamma avkastning, som kunde påräknas
av egendomen såsom arrendeföremål i kronans hand, jämförd med räntan
å en eventuell köpeskilling, samt den tid, som kunde beräknas komma att
förflyta, innan någon egentlig värdestegring uppkomme, hade styrelsen
ansett en försäljning av egendomen, även örn köpeskillingen komme att
något understiga den av uppskattningsnämnden beräknade, vara förmånlig
ur statens synpunkt. Styrelsen hade sålunda för drätselkammaren förklarat
sig villig att hos Kungl. Majit tillstyrka försäljning till staden av
egendomen för en köpeskilling av 525,000 kronor vartill skulle komma
skogens värde efter vissa beräkningsgrunder. Till svar härå hade drätselkammaren
i brev den 29 januari 1932 meddelat, att stadsfullmäktige
vid sammanträde den 25 samma månad bemyndigat drätselkammaren att
söka förvärva egendomen för ett pris av 470,000 kronor jämte ersättning
för skogen efter vissa grunder.

Sedan domänstyrelsen förklarat sig icke vilja förorda en försäljning
enligt stadens erbjudande, har vid ytterligare förda förhandlingar enighet
mellan styrelsen och representanter för staden uppnåtts örn ett pris av

500,000 kronor för egendomen jämte ersättning för växande skog efter
följande priser, nämligen per kubikmeter helt träd på rot med bark:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

för barrskog:

2 kronor 50 öre för träd, som vid brösthöjd på bark hålla en diameter
av 10—20 cm.,

4 kronor för träd, som vid brösthöjd på bark hålla en diameter av över
20—30 cm., och

7 kronor för träd som vid brösthöjd på bark hålla en diameter av över
30 cm.;

för lövskog:

3 kronor för träd, som vid brösthöjd på bark hålla en diameter av över
10 cm.;

skolande kuberingen ske efter vanlig metod — dock att beträffande ek
avdrag skall göras för större ihåligheter — samt verkställas gemensamt
av jägmästaren och ombud för staden. Uppstår tvist, avgör länsjägmästaren.

I brev den 6 februari 1932 bekräftade domänstyrelsen denna överenskommelse.
Med anledning av efter tidpunkten för överenskommelsens träffande
utav jägmästaren och överjägmästaren gjord hemställan förbehöll
emellertid styrelsen sig rätt att, för den händelse efter närmare utredning
så skulle befinnas erforderligt, från försäljningen undantaga lämpligt område
örn högst 2 hektar att av kronan användas som upplagsplats för virkesprodukter
från kronans skogar och såg eller som vedgård, mot en nedsättning
i köpeskillingen, beräknad efter förut angivna beräkningsgrunder.

I skrivelse den 23 februari 1932 har drätselkammaren meddelat domänstyrelsen,
att stadsfullmäktige å sammanträde den 22 samma månad bemyndigat
drätselkammaren att förvärva egendomen jämte därå befintliga,
kronan tillhöriga hus och anläggningar enligt de sålunda angivna villkoren.
I fråga örn det av domänstyrelsen gjorda förbehållet meddelade
drätselkammaren, att stadsfullmäktige uttalat, att platsen för det område,
som eventuellt skulle undantagas, skulle bestämmas efter överenskommelse
med drätselkammaren och att något område med strandrätt ej finge undantagas.

Därjämte hade stadsfullmäktige vid beslutets fattande uttalat såsom ett
önskemål, att köpeskillingen för egendomen måtte användas för inköp av
skogar inom Kalmar läns södra landstingsområde.

Med förenämnda skrivelse den 29 februari 1932 har domänstyrelsen un- Domänstyreirderställt
ärendet Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del tillika
anfört följande.

Styrelsen tillstyrkte en försäljning av egendomen under i huvudsak förenämnda
villkor. Domänintendenten, med vilken styrelsen samrått och
vilken, bosatt i Kalmar sedan åtskilliga år tillbaka, väl kände egendomens
förhållanden, hade uttalat, att en försäljning av egendomen med undantag
av växande skog även för en köpeskilling av 500,000 kronor måste på

30 Kungl. Majlis proposition Nr 202.

grund av förhanden varande omständigheter vara ur kronans synpunkt
fördelaktig.

T fråga om övriga försäljningsvillkor finge anföras följande.

Egendomen borde av staden tillträdas den 14 mars 1933. Gällande nyttjanderättsavtal
örn egendomen eller del därav borde av staden respekteras.
Egendomen överlätes i befintligt skick, varvid staden inträdde i de rättigheter
och skyldigheter, Kungl. Maj:t och kronan ägde till vederbörande
nyttjanderättshavare å egendomen. Att på sätt uppskattningsnämnden
ifrågasatt nu för staden föreskriva vissa bestämda avgälder för lägenheterna
vid deras eventuella förnyade utarrendering från den 14 mars
1937 syntes knappast ändamålsenligt. Förhållandena kunde hinna ändras
åtskilligt, innan denna tidpunkt inträdde. I den män förbättringar på stadens
bekostnad komme att göras, borde staden icke vara förhindrad att i
motsvarande grad reglera eventuella avgälder.

1 ärendet hade åtskilliga ansökningar gjorts av innehavare av lägenheter
örn förvärv av vissa områden av egendomen. Under de med representanterna
för staden förda förhandlingar hade jämväl övervägts, i vilken
utsträckning dessa ansökningar skulle kunna tillgodoses. Från sta
dens sida hade man därvid bestämt motsatt sig varje försäljning av en
skilda områden för närvarande. Det hade också synts styrelsen mindre
lämpligt att mot stadens bestridande i denna stora affär undantaga en
eller annan av de inom det vidlyftiga komplexet liggande lägenheterna.
Styrelsen hade icke anledning förutsätta annat än att, i avvaktan på uppgörande
av en generalplan för området, lägenhetsinnehavarna komme att på
skäliga villkor av staden medgivas kvarsitta ävensom att därefter, när
eventuella tomtförsäljningar kunde äga rum, köpa sina områden. Skulle
staden nödvändigt behöva lägenheternas områden för något stadens ändamål,
torde det vara skäligt, att såsom uppskattningsnämnden ifrågasatt
lägenhetshavarnas rätt och befogade intressen så till vida tillgodosåges, att
vid försäljningen föreskreves skyldighet för staden att, örn lägenhetshavarna
ej ville bortföra husen, inlösa dessa mot en köpeskilling, vilken i
händelse av tvist skulle bestämmas av skiljemän såsom i 2 kapitlet 8 § la
gen örn nyttjanderätt till fast egendom vore stadgat för där avsett fall.''

I fråga örn jordbruksarrendatorerna torde man likaledes kunna utgå
ifrån att dessa, i den mån den arrenderade marken icke erfordrades för
något stadens ändamål, finge bibehållas vid arrendelotterna även efter den
14 mars 1937 mot skäliga avgälder.

Såsom förut anförts hade vid försäljningen av förberörda, till folkpark
numera disponerade område örn 61.233 hektar föreskrivits som villkor bland
annat, att området med vissa smärre undantag icke finge utan tillstånd av
ägaren till Skälby kungsladugård användas till annat ändamål än folkpark,
samt att inteckning till säkerhet därför finge tagas i området såsom
servitut till förmån för nämnda kungsladugård. Sådan inteckning hade
också beviljats den 22 november 1918. Vid en försäljning till staden försvunne
nu kronans säkerhet i angivna hänseende. Någon större risk för
att området skulle komma att av staden exploateras för annat ändamål
torde emellertid icke föreligga. Området hade nu under cirka femton års
tid nyttjats som folkpark, och hade därför erforderliga anordningar av
staden påkostats. Genom förvärvet av återstående delen av kungsladugården
erhölle staden stora möjligheter att tillfredsställa behovet av industri-
och bostadstomter. Enligt vad styrelsen erfarit torde området komma
att upptagas som folkpark å den stadsplan, som vore under utarbetan -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

de, och komme staden troligen efter Skälbyköpet att vidare utvidga folkparksområdet.
En eventuell stadsplan skulle för övrigt fastställas av
Kungl. Majit.

I enlighet med villkoren vid försäljningen av folkparksområdet hade
staden förbundit sig att tillhandahålla den mängd grus, som årligen kunde
erfordras vid kronoegendomen Skälby, dock högst 100 kubikmeter årligen,
vilket grus, som skulle vara av god beskaffenhet, skulle på vederbörandes
rekvisition levereras fritt å banvagn vid Kalmar västra järnvägsstation.
Gruset fritt järnvägsstationen torde betinga ett pris av cirka 3 kronor per
kubikmeter. Sedan egendomen år 1925 införlivats med stadens område och
staden följaktligen själv övertagit underhållet av de allmänna vägarna,
erfordrades enligt uppgift från stadens ombudsman för egendomens egen
del högst en tredjedel av den ursprungliga beräknade grusmängden. Det
kapitaliserade värdet av förmånen utgjorde cirka 2,000 kronor. Då enligt
den mellan styrelsen och representanter för staden träffade överenskommelsen
staden skulle övertaga egendomen med de rättigheter och skyldigheter,
kronan ägde för egendomen, skulle följaktligen någon särskild er
sättning för stadens befriande från angivna förpliktelse icke utgå.

Vidkommande den mark, som för kronans räkning borde undantagas
från försäljningen, hade över jägmästaren förordat ett område örn cirka 1
hektar invid Funkabotorpet. Under hand hade från drätselkammarens
ombudsman meddelats, att från stadens sida något hinder mot undantagande
av sagda område icke kunde anses föreligga.

I fråga örn det av staden framförda önskemålet, att köpeskillingen för
egendomen måtte användas för inköp av skogar inom Kalmar läns södra
landstingsområde, torde Kungl. Majit icke kunna binda sig vid något be
stämt uttalande. Huruvida några lämpliga inköp av skogsmarker för
kronans räkning inom sagda landstingsområde kunde komma att göras,
komme givetvis att bero på eventuella utbud och lämpligheten av deras
antagande.

Härefter har domänstyrelsen med skrivelse den 8 mars 1932 överlämna!
en skrift från Betty le Grand, Eivor le Grand och Greta le Grand, vari de
förklarat sig vilja direkt från kronan förvärva förenämnda av Eivor le
Grand disponerade tomt; och har styrelsen anfört, att styrelsen icke fun
nit anledning frångå sin i förenämnda skrivelse den 29 februari 1932 uttalade
uppfattning.

I likhet med domänstyrelsen finner jag det vara lämpligast, att hela Departementsegendomen
försäljes till Kalmar stad. Det torde nämligen vara av största che1envikt
för staden att kunna kontrollera, att egendomen disponeras på ett
ändamålsenligt och för stadens utveckling lämpligt sätt. Mot den prell
minärt överenskomna köpeskillingen, 500,000 kronor jämte värdet av
växande skog, synes mig ur statens synpunkt intet vara att erinra. Järn
väl i övrigt torde de av domänstyrelsen förordade köpevilikoren kunna god
tagas.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen med
giva.

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

att i kronans ägo kvarvarande delar av kungsladugården
Skälby i Kalmar stad med utjorden Vårsnäs i
Kläckeberga socken av Kalmar län — motsvarande
stadsägan 1134 + 1136 + 1137 + 1138 + 1139 + 1140 +
1143 inom stadens område samt 17/i0o mantal Skälby
och Perstorp nr 1 i Kläckeberga socken — må försäljas
till Kalmar stad mot en köpeskilling för egendomen
jämte därå befintliga, kronan tillhöriga hus och anläggningar
av 500,000 kronor jämte ersättning för
växande skog enligt de priser, varom på sätt förut angivits
preliminär överenskommelse träffats mellan
domänstyrelsen och Kalmar stad,

samt under villkor i övrigt, att, örn så från kronans
sida påfordras, från försäljningen må undantagas
lämpligt område örn högst 2 hektar att användas som
upplagsplats för virkesprodukter från kronans skogar
och såg eller som vedgård mot motsvarande nedsättning
av köpeskillingen, att egendomen må tillträdas
den 14 mars 1933 i då befintligt skick, att köpeskillingen
erlägges kontant vid tillträdet till länsstyrelsen,
som har att utfärda köpebrev å egendomen, att gällande
nyttjanderättsavtal örn egendomen skola av staden
respekteras, att staden genom köpet inträder i de rättigheter
och skyldigheter, Kungl. Majit och kronan äger
till vederbörande nyttjanderättshavare å egendomen,
att inga enskilda tillhöriga hus och anläggningar vid
egendomen ingå i försäljningen, att staden skall vara
skyldig att inlösa nyttjanderättshavare tillhöriga hus
vid egendomen, när nyttjanderättshavarna på grund
av stadens uppsägning frånträda besittningsrätten, till
skäligt pris, som i brist på överenskommelse bestämmes
av skiljemän såsom i 2 kap. 8 § lagen den 14
juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom är stadgat
för där avsett fall, att staden ansvarar för kostnaderna
för den kanalrensning, som åligger egendomen tillsammans
med andra egendomar, att staden ansvarar för
alla övriga på egendomen efter tillträdesdagen belöpande
onera och utskylder, att staden skall ensam vidkännas
kostnader för lagfart å fånget och andra med
köpet förenade utgifter, samt att staden skall respektera
de innehavare av elektriska ledningar lämnade
medgivanden att hava dylika ledningar framdragna
över egendomen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

4:o.

Kronoegendomen 1 mantal Ödhult nr 1 och 2 jämte lägenheten Stockshult
nr 1, ett torp, i Målilla socken av Kalmar län är utarrenderad till
den 14 mars 1932 mot årligt arrende av 1,750 kronor.

Med anledning av förestående arrendeledighet hava kronojordstyckningssakkunniga
under år 1929 besiktigat egendomen, och har domänstyrelsen
fråm vederbörande domänintendent och hushållningssällskaps
egnahemsnämnd införskaffat upplysningar angående egendomens lämplighet
till upplåtelse i egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida
efterfrågan å dylika lägenheter funnes i orten. Ä egendomen har
sedermera under 1929 uppskattningsförrättning hållits i vederbörlig ordning.
Av handlingarna i ärendet, däribland en av distriktslantmätaren
Hugo Fröman år 1928 kopierad och kompletterad karta över alla ägorna
till egendomen med två beskrivningar, den ena upprättad år 1928 och den
andra år 1930, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Hultsfreds och Målilla
järnvägsstationer och varå Ödhults station är belägen cirka 1 kilometer
från gården, ligger i fyra skiften: Huvudgården örn 634.491 hektar, varav
61.699 hektar tomt och åker, 27.554 hektar äng och 545.238 hektar avrösningsjord,
Hulingsäng örn 5.44 hektar, varav 4.38 hektar tomt och åker, 0.965
hektar äng och O.095 hektar avrösningsjord, Ösängen örn 3.52 hektar, varav
2.04 hektar tomt och åker, 0.52 hektar äng och 0.96 hektar avrösningsjord
samt Grisebäck 6.245 hektar, varav 4.46 hektar tomt och åker, O.05 hektar
äng och I.735 hektar avrösningsjord.

I nämnda arealer ingå ej försålda lägenheten Solhem (förut skoltomt),
till järnvägar upplåtna områden samt landsvägen Målilla—Hultsfred
och »Nödhjälpsvägen».

Å huvudgården finnas två torp, Stockshult och Poststugan, samt å den
från arrendet undantagna skogsmarken torpen Ödhultsmåla samt Ekeberg
med Riddersberg. Nämnda torps områden ingå i huvudgårdens
nyss angivna areal.

Av kronans åbyggnader å huvudgården äro boningshuset och ladugården
i gott skick, drängstugan i användbart skick, magasinet mycket
gammalt men i gott skick, logen i försvarligt skick men liten och opraktisk,
svinhuset, inrymt jämte två vedbodar i ett uthus, gammalt och
odugligt, smedjan av ålder förfallen men ej nödvändig för gårdens behov,
samt två ängslador mycket gamla och dåliga. Av byggnaderna å
torpen äro de å Stockshult tillräckliga, å Ödhultsmåla av sämre beskaffenhet
och ej tillräckliga för torpets behov. Ä Poststugan finnes endast
en kronan tillhörig ladugård, liten men i gott skick, samt en av innehava
ren ägd stallbyggnad.

Åkerjorden å huvudgården består av ungefär hälften mossjord och
hälften 1''astmarksjord. Mossjorden är lätt och under medelgod beskaffenhet.
Fastmarksjorden består av sandmylla på getterbotten, mycket
stenbunden och besvärad av berg och stenrös. Osebäcks- och Griesbäcksängen
består av godartad slamjord och mossjord.

Ett torrläggningsföretag avseende sänkning av sjön Hulingen berör
skiftena Hulingsäng, Ösängen och Grisebäck. Enligt uppgift av ordfö Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 171) höft. (Nr 202.) B

Ödhult nr 1
och 2 jamie
Lägenheten
Stockshult nr
1, ett torp, t
Kalmar län.

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

randen i företaget belöpa av kostnaderna härför 39 procent å Hulingsäng,
18 procent å Ösängen och 43 procent å Grisebäck.

Finsjö kraftaktiebolag har genom resolution den 4 april 1919 medgivits
rätt att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen.

Egendomen har ej andel i häradsallmänning eller annan samfällighet.

Taxeringsvärdet utgör 218,000 kronor, därav 174,400 kronor för skog''
och skogsmark.

Krono jordstyckning ssakkunniga hava anfört: Med hänsyn till att jorden
vore mycket stenbunden och bergig samt besvärad av jordfasta stenar
och stenrös torde gården städse komma att bliva mindre räntabel såsom
arrendeföremål i kronans hand. Med anledning härav borde hu
vudgården och de närmast denna belägna torpen försäljas. Jordbruket
kunde lämpligen uppdelas i förutom viss tomtmark, fyra lotter, huvudgården
örn cirka 41 hektar åker, torpet Poststugan om cirka 5.5 hektar
åker, torpet Stockshult örn nära 7 hektar åker och torpet Ödhultsmåla
örn något över 4 hektar åker. Torpen borde försäljas endast i den mån
de icke erfordrades för skogsstaten. Lotterna borde i övrigt tilldelas för
utom tillgänglig ängsmark så mycken avrösningsjord, som vore erforderlig
för lotternas nyttjande såsom jordbruk.

Domänintendenten har i allt väsenligt biträtt kronojordstyckningssakkunnigas
utlåtande.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har med instämmande
i vad vederbörande jordbrukskonsulent anfört föreslagit följande.
Från huvudgården borde avskiljas ett åkerområde örn cirka 4
hektar, beläget intill Postlyckan, och tilläggas detta torp. För övrigt
borde huvudgården bibehållas. Torpen Ekeberg och Riddersberg, av
vilka det sistnämnda vore obebyggt, läge mitt i skogsmarken, så gott som
intill varandra. Dessa borde utgöra en lägenhet. Tillräckligt med skogsmark
borde tilldelas såväl torpen som huvudgården. Tre bebyggda och
två obebyggda bostadslägenheter, belägna vid ödhults station, borde samtidigt
avsöndras.

I anslutning till kronojordstyckningssakkunnigas och domänintendentens
uttalanden uppdrog domänstyrelsen åt uppskattningsnämnden att
verkställa saluvärdering å egendomen, vilken, såsom tidigare angivits,
verkställdes under 1929.

Uppskattningsnämnden har föreslagit försäljning av 12 salulotter, som
å kartan utmärkts med streck- och korsprickade linjer och bokstäverna
A—M i rött. De med litt. O, P, R och S i rött betecknade lotterna avsåges
att undantagas för framtida behov av bostadstomter mitt för Ödhults
järnvägsstation och borde i avvaktan på försäljning bibehållas i
kronans ägo och ställas under skogsstatens vård och förvaltning. Likaledes
borde de obebyggda med litt. K, L och M betecknade lotterna,
därest vid utbud under hand köpare ej erhölles. i avvaktan på försäljning
ställas under skogsstatens vård och förvaltning.

Förberörda lotter, A—M och O—S, hava värderats på följande sätt.

Litt. A. Huvudgårdslotten jämte Ösängen och Grisebäcksängen.

Ägofigurer å kartan: 1—65, 65 a, 66—124, av 125, 128—185, 199, 200, 203
—211, 211 a, 212—220, av 221, 232—235, av 262, av 263, av 280, 285—296,
298, av 300, 481—499. Areal: 114.119 hektar, varav 46.73 hektar tomt och
åker, 15.689 hektar äng och 51.7 hektar avrösningsjord (efter avdrag avdel
av 202, som ej tillhörde kronan, och del av 125, lotterna O. P, R och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 35

b), baluvärde 43,000 kronor, varav 9,846 kronor för växande skog. Arrendevärde
1,575 kronor.

Lotten borde hembjudas egendomens arrendator, J. E. Ljung, ehuru han
innehaft egendomen å arrende endast sedan år 1925, då han hävdat den
besvärliga egendomen synnerligen väl och därtill vore en av de få, som
hade utsikt att kunna reda sig på en sådan egendom.

litt. B. Hulingsäng, norra delen.

Ägofigurer å kartan: 471—475. Areal: 2.55 hektar, varav 2.49 hektar
tomt och åker samt 0.06 hektai’ äng. Saluvärde: 1,518 kronor, avrundat
till 1,800 kronor. Arrendevärde: 60 kronor.

Hulingsängen hade helt och hållet odlats och dikats av Karl Alfred
Karlsson och Axel Jansson, båda i Stubbhult nr 1. På grund av denna
odlingsskyldighet hade ängen upplåtits arrendefritt i tre år och mot en
årlig avgäld av 100 kronor under de två senaste åren av innevarande arrendeperiod.
Norra delen av Hulingsängen borde hembjudas Jansson,
vilken vore ägare av en jordbrukslägenhet, Stubbhult nr 1, belägen cirka
2 kilometer från Hulingsäng och innehållande cirka 6 hektar åker och 75
hektar skogsmark, jämlikt 11 § i förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

litt. C. Hulingsäng, södra delen.

Ågofigurer å kartan: 476—480. Areal: 2.89 hektar, varav 2.745 hektar
tomt och åker, O.os hektar äng och O.095 hektar avrösningsjord. Saluvärde
1,664 kronor 50 öre, avrundat till 2,000 kronor. Arrendevärde 65 kronor.

Förbemälde Karl Alfred Karlsson, vilken vore ägare av en jordbrukslägenhet,
Stubbhult nr 1, belägen cirka 2 kilometer från Hulingsäng och
innehållande cirka 6 hektar åker och 75 hektar skogsmark, borde hemb judas
denna del av Hulingsängen enligt 11 § i nämnda förordning.

Vid föreslagen försäljning av lotterna litt. B och C möjliggjordes för
blivande köpare att erhålla lån ur egnahemslånefonden.

litt. D. Poststugan.

Ägofigurer: 201, av 222, av 231, 236—248, av 249, av 250, av 251, av 252
254—261, av 262, av 263, av 264, 265—270, av 271, av 272, 273—275, av 276.
Areal: 22.939 hektar, varav 5.758 hektar tomt och åker, 0.943 hektar äng och
16.238 hektar avrösningsjord, efter avdrag av del av ägofigur 202. Saluvärde.
6,225 kronor, varav 3,334 kronor för växande skog. Arrendevärde
230 kronor. I försäljningen inginge en av huvudgårdens arrendator nu
använd, kronan tillhörig lada å ägofigur 256.

Innehavaren av torpet, Edvin Gustafsson, som brukat torpet sedan 8 år,
då han övertog det efter sin fader, och som dessförinnan i 18 år arbetat
å torpet under det hans fader innehade detsamma, borde hembjudas torpet

litt. E. Stockshult.

Ägofigurer: av 263, av 264, av 280, 281—284, av 300, 301, 302, 304—319,
av 320, 321—327, 328, a, b, c, d, e, 329—340, av 341, av 342, av 343, 344—357,’
av 360. Areal: 30.399 hektar varav 7.976 hektar tomt och åker, 3.848 hektar
äng och 19.475 hektar avrösningsjord. Saluvärde 13,700 kronor, varav 7,151
kronor för växande skog. Arrendevärde 385 kronor.

Torpet, som innehades av förre husaren Karl Johan Gottfr. Folke, vilken
brukat torpet i 30 år och hävdat det synnerligen väl, borde vid försäljningen
hembjudas Folke.

litt. F. Ödhultsmåla.

Ägofigurer: av 341, 359, av 360, av 361, av 364, av 365, 366—389 390.
390 a, 391—393, av 394, 395—406. av 407, av 408. Areal: 32.9 hektar, varav

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 202.

4.134 hektar aker, 1.446 hektar äng och 27.32 hektar avrösningsjord. Saluvärde
13,600 kronor, varav 10,719 kronor för växande skog. Arrendevärde
150 kronor.

Innehavaren, förre husaren Johan Otto Kreutz, hade innehaft torpet i
18 år, varav 7 år som brukare, och under de övriga åren .hyrt bostaden.
Kreutz hade hävdat jorden väl och borde vid torpets försäljning tillerkännas
hembudsrätt.

litt. G. Bebyggda tomten Skogslund.

Ägofigur: 229. Areal: 0.332 hektar tomt. Saluvärde 1,528 kronor, varav
för växande skog 200 kronor. Arrendevärde 45 kronor.

Tomten vore bebyggd med innehavaren, arbetaren Herman Johansson,
tillhörig villa med uthus. Åbyggnaden utgjorde nöjaktig och stadigvarande
bostad åt en familj. Johansson borde tillerkännas hembudsrätt vid
tomtens försäljning. För å tomten verkställda förbättringar borde medgivas
avdrag å saluvärdet med 330 kronor, varför lotten borde hembjudas
Johansson för 1,200 kronor.

litt. H. Bebyggda tomten fig. 299. Areal: O.25 hektar. Saluvärde: 1,040
kronor, varav 40 kronor för växande skog. Arrendevärde 40 kronor.

Tomten vore bebyggd med innehavaren, handlanden Simon Svensson,
tillhörig villa och uthus. Åbyggnaden inrymde — förutom handelsbutik
—- nöjaktig bostad. Svensson borde vid försäljning hembjudas tomten.
För å tomten verkställda förbättringar borde medgivas avdrag å saluvärdet
med 250 kronor, varför lotten borde hembjudas Svensson för 790 kronor.

litt. I. Skolhustomt. Ägo figur: 230. Areal: 0.194 hektar. Saluvärde:
776 kronor. Arrendevärde 30 kronor.

Tomten, som vore bebyggd med Målilla församling tillhörigt skolhus
och uthus, borde hembjudas församlingen. För verkställda förbättringar
borde församlingen medgivas avdrag å saluvärdet med 190 kronor. Härjämte
borde församlingen i enlighet med därom framställd begäran,
därest den till kronan återlämnade den av församlingen jämlikt Kungl.
Maj:ts brev den 28 maj 1880 inköpta tomten, ägofigur 202 å kartan, medgivas
avdrag å köpesumman med ytterligare 176 kronor (880 kvadratmeter
å 20 öre).

litt. K. Obebyggd tomt.

Ägofigurer av 221, av 225, 227. Areal: 0.26 hektar avrösningsjord. Salu
värde 560 kronor, varav för växande skog 42 kronor. Arrendevärde 30
kronor.

litt L. Obebyggd tomt.

Ägofigurer: av 222, 223, av 231. Areal: O.352 hektar avrösningsjord. Saluvärde:
925 kronor, varav för växande skog 51 kronor. Arrendevärde: 40
kronor.

litt. M. Obebyggd tomt.

Ägofigurer: av 222, 224, av 225, 226. Areal: 0.38 hektar avrösningsjord.
Saluvärde: 1,030 kronor, varav 88 kronor för växande skog. Arrendevärde:
40 kronor.

litt. O. Obebyggd tomt.

Ägofigur av 125. Areal: 0.138 hektar. Saluvärde: 415 kronor. Arrendevärde:
25 kronor.

litt. P. Obebyggd tomt.

Ägofigur: av 125. Areal: O.is hektar. Saluvärde: 455 kronor, varav för
växande skog 5 kronor. Arrendevärde: 25 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

litt. R. Obebyggd tomt.

Ägofigur: av 125. Areal: 0.14 hektar. Saluvärde: 475 kronor, varav för
växande skog 56 kronor. Arrendevärde: 25 kronor.

litt. S. Obebyggd tomt.

Ågofigur: av 125. Areal: 0.14 hektar. Saluvärde 465 kronor, varav för
växande skog 46 kronor. Arrendevärde: 25 kronor.

Lotterna hade värderats något under i orten gängse skäligt pris, och avsåge
priserna försäljning i befintligt skick, men med rätt för avträdaren
till sedvanlig ersättning för utsäde och höstbrukning i de fall, då han nödgades
avstå mark til annan salulott.

Nämnden har icke ansett skäl föreligga att föreslå särskilda villkor angående
salulotternas användning samt återköpsrätt. Icke ens det förhållandet
att salulotterna litt. D, Poststugan, och litt. F, Ödhultsmåla, vore
ofullständigt bebyggda, varvid syftet med upplåtelsen försvårades, har
nämnden ansett motivera förbehåll om återköpsrätt. Skulle sådant förbehåll
likväl göras, har nämnden föreslagit reducering av saluvärdena med
15 procent för lotterna litt. A, G, H, I, K, L, M, O, P, R och S och med
10 procent för lotterna litt. D, E och F. Åborättsvärdering bär verkställts
t lotterna litt. D och F. Samtliga innehavare av lotter — såväl av huvudgården
som av jordbrukslägenheter och bebyggda bostadslägenheter —
hava delgivits de åsätta saluvärdena, och hava de förklarat sig villiga
att betala respektive lotter åsätta saluvärden.

Vid försäljningarna borde följande förbehåll göras. Finsjö kraftaktiebolag
borde medgivas rätt att hava elektriska ledningar framdragna över
lotterna litt. A, D och E. Köpare av lotterna litt. A, B och C borde åläggas
att av kostnaderna för egendomens andel i förberörda torrläggningsföretag
gälda, köpare av litt. A 61 procent, av litt. B 19 procent och av litt.
C 20 procent. Vid blivande avstyckning borde tillförsäkras dels lotten
litt. A rätt såväl till utfartsväg över Poststugan till allmänna landsvägen,
vägen, nr 228, som till väg över ägofigur 247 a och till väg över gamla sågplanen,
ägofigur 297, dels kronan rätt till väg å ägofigurerna nr 358 och
364, och dels lotten litt, F rätt till väg över ägofigurerna 362, av 364 och
416 till nya vägen.

Egendomen i övrigt borde bibehållas i kronans ägo, skogsmarken för
att förvaltas tillsammans med intilliggande kronopark samt två områden,
ett örn 0.23 hektar av ägofigur 125 och ett örn 0.585 hektar, ägofigur 297,
för att användas till upplagsplatser. Härjämte borde del av ägofigur 262,
kanal, 0.015 hektar bibehållas i kronans ägo.

Över jägmästaren har i ärendet avgivit yttranden dels den 24 april 1929
och dels den 18 mars 1931. I sitt förstberörda yttrande har överjägmästaren
framställt vissa anmärkningar mot den en del lotter tilldelade skogsmarkens
omfattning. Vad överjägmästaren sålunda framhållit har av
uppskattningsnämnden beaktats. I yttrandet den 18 mars 1931 har överjägmästaren
bemärkt, att de använda å-prisen vore så låga som möjligt
med hänsyn till dåvarande konjunkturläge. Det oaktat hade ståndskogsvärdena
i vissa fall blivit avsevärt höga i förhållande till fastighetsvärdena
i övrigt. Särskilt anmärkningsvärt vore detta beträffande lägenheten
Ödhultsmåla, där åkerarealen omfattade endast 4.13 hektar med markvärde
av 1,240 kronor under det att virkeskapitalet vore 2,199 fm3 med ett värde
av 10,719 kronor å ej mindre än 27.32 hektar utmark. På grund härav
borde områdestilldelningen till torpet Ödhultsmåla minskas på sätt å kar
tan angivits med blyertslinjen a—b.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

överlantmätaren har anfört följande. Ur jorddelningslagens synpunkt
torde hinder möta för avstyckning av ägolotten litt. E, Stockshult. Häri
inginge nämligen större delen av de till jordeboksenheten Stockshult nr 1,
ett torp, hörande ägorna. Realiserandet av ifrågavarande styckningsförslag
skulle innebära, å ena sidan att till denna styckningslott skulle läggas
vissa delar av fastigheterna Ödhult nr 1 och 2. vilka vore av beskaffenhet
att icke kunna brukas såsom särskild fastighet, och å andra sidan
a,tt till dels ägolotten litt. F, Ödehultsmåla, dels stamfastigheten skulle
läggas vissa, från Stockshult nr 1 avstyckade områden, vilka icke heller
kunde brukas såsom särskilda fastigheter. Då Ödhult och Stockshult ut
gjorde skilda skifteslag, kunde sammanläggning av de delar, som avstyckades
från de olika skifteslagen för att brukas såsom en fastighet, icke
lagligen äga rum. För ordnande av frågan syntes lämpligen höra så
förfaras, att sammanläggning av de båda skifteslagen begärdes och verk
ställdes, innan avstyckningarna utfördes. Härigenom vunnes även den
fördelen, att kostnaden för utstakning av gränsen emellan Stockhult och
Ödhult undvekes. Sedan sammanläggning av de tre fastigheterna skett,
syntes hinder mot avstyckning av de föreslagna styckningslotterna icke
mota, och detta även örn ägolotten litt. E, Ödhultsmåla, gåves den mindre
omfattning, som överjägmästaren föreslagit. Det syntes böra framhållas,
att det upprättade förslaget innebure, att lägenheten Solhem nr 1 skulle
delas emellan styckningslotterna litt. A och D. Då denna lägenhet icke
tillhörde Kungl. Majit och kronan, kunde någon disposition rörande den
samma icke nu träffas, utan borde de delar av lägenheten, som inginge i
berörda styckningslotter, avföras från respektive lott.

Med anledning av vad överjägmästaren anfört angående tilldelning av
skogsmark till lotten F, Ödhultsmåla, uppdrog domänstyrelsen åt överjägmästaren
att låta verkställa värdering av denna lott med det föreslagna
området, och har härvid lotten med en areal av 24.52 hektar, varav 4.i:u
hektar åker, 1.44r> hektar äng och 18.94 hektar avrösningsjord, saluvärderats
till 8,500 kronor, varav 6,060 kronor för växande skog. Torpets innehavare,
«T. O. Kreutz, har skriftligen förklarat sig önska inköpa lotten för det
åsätta saluvärdet, 8,500 kronor.

Härjämte har domänintendenten ansett, att saluvärdena å lotterna litt.
B och C borde sänkas till 1,650 kronor för lotten litt. B och till 1.800 kro
lior för lotten litt. C.

Med skrivelse den 26 februari 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Majits prövning samt därvid, jämte det styrelsen meddelat, att
styrelsen föranstaltat örn skötsel och vård av egendomen i fråga till den
14 mars 1933 samt örn sammanläggning av fastigheterna Ödhult nr 1 och
2 jämte Stockshult nr 1 på sätt överlantmätarén föreslagit, för egen del
anfört följande.

Styrelsen hade under hand inhämtat, att förberörda torrläggningsföretag
numera fullbordats och arbetena avsynats, men att kostnaderna ej
fördelats på de i företaget ingående fastigheterna. Kronoegendomen hade
ej del i avdikningslån för företagets utförande.

I fråga om uppskattningsnämndens förslag till egendomens disposition
samt de föreslagna saluvärdena hade styrelsen icke annat att erinra, än
att dels lotten litt. F, Ödhultsmåla, borde försäljas med av överjägmästa -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

ren föreslagen areal, dels den jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 28 maj
1880 försålda tomten, ägofigur nr 202 å kartan, ej skulle ingå i försäljningarna
av lotterna litt. A och D utan dessa försäljas med förut angivna
arealer, dels saluvärdena för lotterna litt. B och C höra bestämmas till
3,650 respektive 1,800 kronor.

Särskilda villkor angående lotternas användning och förbehåll örn återköpsrätt
ansåge styrelsen icke höra föreskrivas. Skulle likväl sådan rätt
förbehållas, borde saluvärdena vid samtliga försäljningar bestämmas till
10 procent.

Beslut örn försäljning av lotterna litt. O, P, R och S torde ej nu böra
fattas, utan borde dessa lotter tillsvidare ställas under skogsstatens vård
och förvaltning och försäljas i den mån spekulanter å dessa uppträdde.

Vid försäljningarna borde förbehåll göras örn att utstämplad skog ej
inginge samt örn rätt för köpare av skogen att avverka och bortföra
denna före den 1 maj 1934.

Beträffande lotterna litt. A, B och C borde köpare åläggas att betala vad
av kronans kostnader för egendomen för sjön Hulingens sänkning belöpte
å respektive lott.

Då beslut örn försäljning av en del lotter påfordrade riksdagens medverkan,
torde ärendet i dess helhet böra underställas riksdagen.

Jag biträder förslaget till egendomens disposition, sådant det av domänstyrelsen
förordats. Anledning att föreskriva villkor örn återköpsrätt
synes mig icke föreligga i förevarande fall. Till frågan örn dispositionen
efter den 14 mars 1933 av de i kronans ägo kvarblivande delarna av egendomen
torde jag få återkomma, sedan riksdagens beslut i försäljningsfrågan
föreligger.

Jag hemställer nu, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 1 mantal Ödhult nr 1 och 2
jämte lägenheten Stockshult nr 1, ett torp, i Målilla
socken av Kalmar län må, med tillträdesrätt den 14
mars 1933, försäljas

dels enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

lotten litt. A, huvudgårdslotten jämte Ösängen och
Grisebäcksängen, örn 114.119 hektar, med ett saluvärde
av 43,000 kronor samt med hemhudsrätt enligt 9 § i
förordningen för egendomens arrendator J. E. Ljung,
lotten litt. B, Hulingsängen, norra delen, örn 2.55 hektar,
med ett saluvärde av 1,650 kronor samt med hembudsrätt
enligt 11 § i förordningen för Axel Jansson,
lotten litt. C, Hulingsängen, södra delen, örn 2.89 hektar,
med ett saluvärde av 1800 kronor samt med hembudsrätt
enligt 11 § i förordningen för Karl Alfred
Karlsson,

lotten litt. I), Poststugan, örn 22.939 hektar, med ett

Departementb
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

saluvärde av 6,225 kronor samt med hembudsrätt enligt
9 § i förordningen för Edvin Gustafsson,
lotten litt. E, Stockshult, örn 30.399 hektar, med ett
saluvärde av 13,700 kronor samt med hembudsrätt enligt
9 § i förordningen för Karl Johan Gottfr. Folke,
lotten litt. F, Ödhultsmåla, örn 24.52 hektar, med ett
saluvärde av 8,500 kronor samt med hembudsrätt enligt
9 § i förordningen för Johan Otto Kreutz,
envar av lotterna litt. G, Skogslund, örn O.332 hektar,
och litt. H, örn O.25 hektar, med saluvärden av 1,528
kronor respektive 1,040 kronor samt med hembudsrätt
enligt 10 § i förordningen för Herman Johansson till
lotten litt. G och Simon Svensson till lotten litt. H.
med rätt för Johansson och Svensson att, därest de begagna
sig av dem medgiven hembudsrätt, erhålla avdrag
å saluvärdet, Johansson med 330 kronor och
Svensson med 250 kronor, samt
envar av lotterna litt. K, L och M, örn respektive 0.26
hektar, O.352 hektar och 0.38 hektar, med saluvärden av
respektive 560 kronor, 925 kronor och 1,030 kronor enligt
13 § i förordningen,

dels ock lotten litt. I, örn O.194 hektar, till Målilla församling
med ett saluvärde av 586 kronor;

under villkor beträffande samtliga lotter,
att de försäljas i befintligt skick, att endast kronan
tillhöriga byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,
att i köpen ej ingå å lotterna befintlig särskilt
för sig utstämplad skog, att köpare av sådan skog
förbehålles rätt att intill den 1 maj 1934 avverka och
bortföra skogen utan rätt för köpare av fastighet att
bekomma ersättning för skada och intrång, som kan
åsamkas genom detta förbehåll, att förbehåll göres för
de jämkningar i gränser, som kunna vid blivande avstyckningsförrättning
för lotternas frånskiljande föreskrivas,
att lotterna tillförsäkras rätt till erforderliga
utfartsvägar, lotten litt. A över litt. D, ägofigur nr
228, till allmänna landsvägen, samt över ägofigurerna
247 a och 297, kronan över ägofigurerna 358 och 364
samt lotten litt. F över ägofigurerna 362, 364 och 416
fram till nya vägen, beträffande lotterna litt.
A, D och E, att köpare är skyldig att respektera den
Finsjö kraftaktieholag medgivna rätten att hava elektriska
ledningar framdragna över egendomen, beträffande
lotterna litt. A, B och C, att köpare skall

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

gälda vad av kostnaderna för torrläggningsföretaget
för sjön Hulingens sänkning belöper å respektive lott,
samt beträffande lotten litt. I, att köpeskillingen
erlägges kontant å tillträdesdagen till länsstyrelsen
i länet, som har att utfärda köpebrev å lotten, att
köparen skall svara för de å lotten efter tillträdesdagen
belöpande onera och utskylder, samt att köparen ensam
skall vidkännas kostnad för lagfart och avstyckning
samt övriga med köpet förenade kostnader.

a:o.

Kronoegendomen 3/s mantal Södra Lökaröd nr 1 i Brösarps socken av
Kristianstads län är upplåten å arrende intill den 14 mars 1933 mot en
årlig avgäld av 388 kronor.

Å egendomen hölls arrendeuppskattning under år 1931. Av det över
förrättningen uppgjorda instrumentet med tillhörande handlingar, däribland
en av distriktslantmätaren J. Voldt under åren 1930 och 1931 upprättad
och kompletterad karta över egendomen jämte tillhörande beskrivningar,
inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen omkring 35 kilometer från Kristianstad
och 6 kilometer från Maglehems järnvägsstation, innehåller en areal av
90.231 hektar, därav 17.9605 hektar tomt och åker, 2.208 hektar ängsmark och
70.0625 hektar avrösningsjord.

Åkerjorden består till större delen av mycket stenbunden sandmylla
på stenbunden pinnmo och i norra delen av sandmylla på grusbotten,
samt är av mager beskaffenhet.

Egendomens åbyggnader äro i sin helhet av medelgod beskaffenhet, väl
underhållna och tillräckliga för egendomens behov.

Torp eller lägenheter finnas icke vid egendomen.

Kronojordstyckningssakkunniga hava föreslagit, att, då anledning icke
förelåge att i kronans ägo bibehålla denna jämförelsevis obetydliga egendom
med dess stenbundna jord, egendomen skulle försäljas i en lott.

Uppskattning smännen hava ansett, att egendomens inägoområde med erforderlig
skogsmark borde försäljas i en lott. Den övriga skogsmarken,
å kartan betecknad med litt. Bl och B2, vilken vore bevuxen med synnerligen
vacker bokskog av högt värde, borde, enligt uppskattningsmännen,
avsättas till kronopark.

Försäljningslotten, å kartan betecknad med litt. A, innehåller en areal
av 38.8045 hektar, därav 17.9545 hektar tomt och åker, I.077 hektar ängsmark
och 19.773 hektar avrösningsjord, och har av uppskattningsmännen åsatts
ett saluvärde av 21,500 kronor, därav 6,100 kronor för växande skog och
skogsmark, samt ett arrendevärde av 500 kronor.

Några särskilda villkor i fråga örn lottens användning eller bestämmelser
örn återköpsrätt av lotten från kronans sida hava uppskattningsmännen
icke funnit erforderliga. För den händelse stadgande örn åter -

föra

Lökaröd nr 1
» Kristianstads
ian.

Departement^

chefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

köpsrätt likväl skulle befinnas lämpligt, hava uppskattningsmänneu föreslagit
en nedsättning i saluvärdet med 10 procent.

Egendomens nuvarande arrendator, Karl Nilsson, har endast innehaft
egendomen sedan den 14 mars 1926 och är sålunda författningsenligt ej
hembudsberättigad vid lottens litt. A försäljning. Uppskattningsmännen
hava dock föreslagit, att lotten skulle lörsäljas till arrendatorn Nilsson,
vilken väl hävdat densamma och skriftligen förklarat sig villig att till
åsatt saluvärde inköpa lotten ifråga.

Överlantmätaren har meddelat, att från lantmäteriteknisk synpunkt intet
hinder förelåge för den föreslagna avstyckningen.

Med utlåtande den 19 februari 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid för egen del anfört, att styrelsen
i likhet med uppskattningsmännen ansåge, att lotten litt. A borde
försäljas till egendomens nuvarande arrendator, Karl Nilsson, till åsatt
saluvärde. Mot dispositionsförslaget i övrigt hade styrelsen icke något
att erinra..

För egen del finner jag ej anledning till erinran mot domänstyrelsens
nu framlagda förslag. För hembud av försäljningslotten åt arrendatorn
Nilsson erfordras emellertid riksdagens medgivande. Till frågan örn dispositionen
av den i kronans ägo kvarvarande delen av kronoegendomen eller
lotterna litt. Bl och B2 torde jag framdeles få återkomma, då riksdagens
beslut i försäljningsfrågan föreligger, Jag hemställer nu, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 3/s mantal Södra Lökaröd
nr 1 i Brösarps socken av Kristianstads län den å förberörda
karta med litt. A betecknade lotten md med
ett saluvärde av 21,500 kronor försäljas enligt förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt
jämlikt 9 § i förordningen för arrendatorn Karl Nilsson
samt under villkor, att egendomen må tillträdas
den 14 mars 1933, och med förbehåll örn rätt för kronan
till fri utfartsväg över det å kartan med ägofiguren
nr 27 betecknade området ävensom rätt för kronan
att begagna alla till egendomen hörande vägar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

6:o.

Kronoegendomen % mantal Hjältorp nr 1 Västergården i Fritsla socken Mjältorp nr i
av Älvsborgs län Ilar från den 14 mars 1927 av domänstyrelsen utarren- ^ä^rydrden

i Alvsborgs

derats under kortare perioder till den 14 mars 1932. län.

Årliga arrendeavgälden har till den 14 mars 1931 utgått med 1,300 kronor.
För senaste arrendeåret har i arrende för egendomen erlagts 1,200
kronor.

Uppskattningsförrättning har verkställts å egendomen under år 1931.

Av det vid nämnda förrättning förda instrumentet med tillhörande handlingar,
däribland en av distriktslantmätaren Herman Fröberg år 1931 över
egendomens hemskifte samt en del av egendomens skogsskifte upprättad
karta ävensom en för visst område av egendomen uppgjord, av länsstyrelsen
i Älvsborgs län fastställd styckningsplan, inhämtas bland annat
följande.

Egendomen är belägen 25 kilometer från Borås och 2 kilometer från
Fritsla järnvägsstation samt innehåller, från egendomen försåld mark oräknad,
en areal av cirka 156.6610 hektar.

Utmarken omfattar en areal av omkring 127.noo hektar och är med
därå belägna torpet Kristersberg ställd under skogsstatens förvaltning.

Egendomens hemskifte innehåller 29.5510 hektar, därav 19.9010 hektar
tomt och åker, 4.0480 hektar äng och 5.6020 hektar avrösningsjord.

Å hemskiftet har fabriksarbetaren Klas Granat uppfört egen stugubyggnad.

Enligt Kungl. Maj:ts resolutioner den 3 och 10 februari 1922 har Viskans
Kraftaktiebolag erhållit medgivande att över egendomen hava kraftledningar
framdragna.

Med hänsyn till rådande depression hava uppskattningsmännen, under
framhållande dock, att under andra förhållanden ett mera vittgående förslag
för egendomens exploatering kunde tänkas, då densamma på grund
av sin belägenhet omedelbart intill järnvägsstation och större fabriksområde
erbjöde stora möjligheter för tomtupplåtelser, nu åtnöjt sig med att endast
i den mån, framställningar örn markförvärv till dem ingått och dessa
framställningar kunnat bringas i överensstämmelse med förefintlig styckningsplan,
föreslå försäljningar från egendomen, vilken de i övrigt i anslutning
till ett av kronojordstyckningssakkunniga den 31 december 1926
gjort uttalande förordat till fortsatt utarrendering.

De av uppskattningsmännen till försäljning föreslagna områdena med
arealer och åsätta saluvärden framgå av följande tabell.

O m råde s-betcckning å kartan	Ägofigurer å ka	r t a n 1	Areal i hektar	Saluvärde i kronor
t	2:! .......................................	\|	0.0890	360
9	30 — 07, av 38, av 39 ...................		0.7 4 80	2,230
‘A	42—49 med undantag av de delar,	sorn äro avsedda*	eirka
	att ingå i gata. av 50, av 51, av	92 b...............	1.6500	2,000
4	Av (56, 68 ..................................		O. i :i o o	520

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Området nr 1 avsåges att försäljas till Frans Oskar Skoglund för utökning
av Skoglunds ägande, området angränsande bostadstomt. Områdena nr 2
och 3 vore avsedda att försäljas till fabriksidkaren I. Andén och nr 4
skulle upplåtas till förenämnde Granat, som å området ägde förut omnämnt
boningshus.

Vid försäljning av området nr 3, vilket a -tyckningsplanen inlagts såsom
öppen plats, till fabriksidkaren Andén hava uppskattningsmännen föreslagit,
att i blivande köpehandling skulle intagas bestämmelse om att området icke
Hnge bebyggas, samt att den över området ledande vägen, vilken tili en del
komme att ingå i köpet, icke finge avstängas, mea mindre än att en i
styckningsplanen upptagen gata bleve utlagd i trafikabelt skick. Därjämte
borde vid försäljning av förenämnda område ävensom området nr 2 köparen
tillförbindas att respektera den Viskans Kraftaktiebolag medgivna rätten
att hava sina kraftledningar å områdena kvarstående.

I övrigt hava uppskattningsmännen beträffande föreslagna försäljningar
icke funnit nödigt föreskriva bestämmelser örn särskilda villkor för lotternas
användning och icke heller ansett erforderligt att föreslå stadgande örn
återköpsrätt för kronan. För den händelse likväl Kungl. Majit skulle finna
bestämmelse örn återköpsrätt lämplig, hava uppskattningsmännen förordat
nedsättning med 15 procent i åsätta saluvärden.

Områdena hava värderats under förutsättning, att de överlåtas i det skick,
vari de på grund av gällande kontraktsbestämmelser skola av arrendatorn
avlämnas.

Såväl Skoglund som Andén och Granat hava förklarat sig vilja till åsätta
saluvärden förvärva respektive områden.

Över jägmästaren har icke haft något att erinra mot det av uppskattningsmännen
framlagda försäljningsförslaget.

överlantmätaren bär meddelat, att ur lantmäteriteknisk synpunkt intet
hinder förelåge mot försäljningslotternas avstyckning.

Med skrivelse den 5 februari 1932 har domänstyrelsen underställt detta
ärende Kungl. Majits prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsmännens försäljningsförslag. Mot de av
uppskattningsmännen åsätta saluvärdena hade styrelsen ingen anmärkning.
De till försäljning avsedda områdena borde upplåtas med full och oinskränkt
äganderätt.

Hembudsrätt borde jämlikt gällande författning tillerkännas fabriksarbetaren
Granat å det område, som föreslagits att försäljas till honom.

Det till utökning av Skoglunds bostadstomt avsedda området borde till
Skoglund upplåtas mot kontant köpeskilling. Likaledes borde de till försäljning
till fabriksidkaren Andén föreslagna områdena ske under förutsättning,
att köpeskillingarna erlades kontant.

Samtliga försäljningar ifråga anslöte sig, såsom av uppskattningsmännen
framhållits, till förberörda styckningsplan.

Styrelsen ansåge sig ifråga örn denna styckningsplan böra bringa i erinran,
att planen med tillhörande beskrivning och förslag till byggnadsbestämmelser
på sin tid utarbetats av byggnadsstyrelsen i anledning av en
till nämnda ämbetsverk avlåten remiss rörande en utav domänstyrelsen i
skrivelse till Kungl. Majit den 31 maj 1924 gjord hemställan örn Kungl.
Majits och riksdagens medgivande att från egendomen försälja vissa områden.

Planen, vilken byggnadsstyrelsen överlämnade i akt och mening att få
densamma fastställd som stadsplan, erhöll emellertid icke dylik fastställelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Enligt vad som framginge av utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
den 7 januari 1926, hade nämligen dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet icke funnit stadsplan för området erforderlig, utan
hade ansett, att det skulle ankomma på vederbörande myndighet att vid
behov göra framställning därom.

Då emellertid departementschefen funnit det önskvärt, att en lämplig
bebyggelse inom det för upplåtelse föreslagna området främjades, och att
de byggnadsbestämmelser, som vid försäljning från kronoegendomar av
tomter å områden, för vilka stadsplan icke fastställts, i möjligaste mån
bleve ensartade, hade departementschefen föreslagit, att vid upplåtelse av de
då till försäljning avsedda områdena skulle i blivande köpekontrakt införas
följande av honom såsom lämpliga ansedda byggnadsbestämmelser, nämligen

att byggnads avstånd från tomt till angränsande vägs mittlinje ej måtte
understiga 9 meter;

att huvudbyggnad icke måtte uppföras närmare grannes tomtgräns än 6
meter;

att huvudbyggnad icke måtte uppföras till större höjd än 7.5 meter och
icke innehålla mera än 2 våningar;

att uthus, för den händelse det icke sammanbyggdes med liknande hus
i grannes tomtgräns, icke måtte uppföras närmare nämnda tomtgräns än
3 meter;

att uthus icke måtte uppföras till större höjd än 3 meter; samt

att tomt icke måtte användas till industriella anläggningar eller till
upplag.

Departementschefens i berörda hänseende framlagda förslag vann Kungl.
Maj:ts och riksdagens bifall, och medgåvos de föreslagna försäljningarna
under förutsättning, att omförmälda bestämmelser beträffande tomts användning
och bebyggande därvid vunne beaktande.

Byggnadsstyrelsens dispositionsplan hade, såsom framginge av ett planen
åtecknat bevis, av länsstyrelsen den 26 oktober 1927 fastställts såsom styckningsplan.

En närmare reglering av det till exploatering avsedda området av egendomen
och dess bebyggande hade av domänstyrelsen icke tills vidare ansetts
erforderlig; och funne styrelsen därför, att även vid nu föreliggande försälj
ningsförslag, i den mån däri inginge till bebyggelse avsedda områden,
enahanda föreskrifter ifråga örn användande och bebyggande av tomt borde
vinna tillämpning.

Styrelsen hade föranstaltat örn egendomens utarrendering till den 14
mars 1933.

Jag biträder försäljningsförslaget, sådant detsamma blivit av domänstyrelsen
förordat, samt hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen mantal Mjältorp nr 1
Västergården i Fritsla socken av Älvsborgs län må med
tillträdesrätt den 14 mars 1933 och med de arealer, som
förut omförmälts, försäljas följande områden, nämligen
dels området nr 4 jämlikt 10 § i förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. med ett saluvärde av 520 kronor
och med hembudsrätt för fabriksarbetaren Klas Granat;

Departement s~
chefen.

Bittinge nr
1—3 i Örebro
län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

dels områdena nr 1, 2 och 3, det förstnämnda till
Frans Oskar Skoglund med ett saluvärde av 360 kronor
för utökning av honom tillhörig bostadstomt och de
bada senare med saluvärde av 2,230 kronor respektive
2,000 kronor eller tillhopa 4,230 kronor till fabriksidkaren
I. Andén, under villkor i avseende å ett vart
av områdena nr 1, 2 och 3, att köpeskillingen vid tillträdet
kontant erlägges till länsstyrelsen i Älvsborgs
län, som har att å området utfärda köpebrev, att köpare
skall ansvara för de området efter tillträdesdagen
åvilande onera och utskylder, samt att köpare skall vidkännas
alla lagfarts- och andra med köpet förenade
utgifter ävensom kostnader för avstyckning;

börande vid försäljningen i blivande köpekontrakt
jämväl föreskrivas beträffande ett vart av områdena
nr 1, 2 och 4, att köpare skall vara skyldig ställa sig
till efterrättelse förberörda föreskrifter ifråga örn tomts
användning och bebyggande, beträffande området nr 3,
att köpare icke äger rätt bebygga området eller avstänga
den över området ledande vägen i annat fall, än att en
å styckningsplanen upptagen gata ställes i trafikabelt
skick, och beträffande ett vart av områdena nr 2 och
3 att köpare skall respektera den Viskans Kraftaktiebolag
jämlikt Kungl. Maj:ts resolutioner den 3 och 10
februari 1922 medgivna rätten att å dessa områden
hava kraftledningar framdragna.

7:o.

Kronoegendomen 3 mantal Bittinge eller Åkesberg nr 1—3 i Stora Mellösa
socken av örebro län har genom domänstyrelsens den 11 juni 1909
utfärdade kontrakt varit utarrenderad till den 14 mars 1930 mot en årlig
avgäld av 2,060 kronor. I avvaktan på dispositionsfrågans ordnande är
egendomen efter nämnda tidpunkt upplåten på arrende till den 14 mars
1932 mot enahanda avgäld.

Karta över egendomen har upprättats år 1927 av distriktslantmätare!:
Athos Eckerbom.

Uppskattningsförrättningar hava å egendomen verkställts dels år 1927,
avslutad år 1928, och dels år 1928, avslutad år 1931.

Av de över förenämnda förrättningar upprättade instrumenten med
tillhörande handlingar, däribland berörda karta jämte beskrivning, inhämtas
bland annat följande.

Egendomen, förlagd i två skiften, hemskiftet med öarna Lindön och
Skomakarholmen samt Venaskiftet, är belägen 26 kilometer från Örebro

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

och 7 kilometer från Odenbackens hamnplats samt innehåller en areal
av 241.4200 hektar, därav 89.6860 hektar tomt och åker, 34.2580 hektar ängsoch
odlingsmark, 87.9900 hektar skogs- och hagmark, 26.3370 hektar vattenområde
samt 3.1490 hektar annat impediment.

Åkern består av dels gammal lastjord, dels genom Hjälmarens sänkning
vunnen ängsjord. Fastjorden är till sin natur medelgod lerjord och
lermylla men oerhört stenbemängd. Landvinningsjorden, som utgöres av
god mulljord, är besvärad av översvämningar vid högt vattenstånd i Hjälmaren.
Betesmarken är klen, betet på Lindön likväl delvis utmärkt.
Skogsmarken är jämförelsevis god men besvärad av kärr. Skogen, i god
växtkraft, utgöres av gran.

Å egendomen finnas torpen Gattorpet, Skomakartorpet, Smedstorpet,
Muraretorpet och Nybacka.

Egendomen har sedan år 1901 arrenderats av Gustaf Andersson. Sedan
Andersson avlidit, har arrendet övertagits av delägarna i hans
dödsbo.

Torpen Muraretorpet, Gattorpet och Smedstorpet brukas sedan mer än
tio år av respektive Karl Hjalmar Karlsson, Karl Larsson och Johan
Andersson. Skomakartorpet är upplåtet tillsammans med Gattorpet. Torpet
Nybacka brukas av Hjalmar Jonsson, måg till förenämnde Gustaf
Andersson.

Egendomens byggnader äro dåliga, särskilt byggnaderna å egendomen
underlydande torp.

Egendomen äger andel i Stora Mellösa sockenallmänning och Askers
häradsallmänning.

Kronojordstyckningssakkunniga hava i utlåtande den 31 december 1926
föreslagit försäljning av egendomen, antingen uppstyckad eller odelad.

Uppskattningsmännen hava förordat en uppdelning av egendomen för
försäljning.

I det dispositionsförslag, som av uppskattningsmännen framlagts i det
över uppskattningsförrättningen 1927—1928 förda instrumentet, och vilket
förslag utarbetats på grundval av en av distriktslantmätaren Athos
Eckerbom år 1927 uppgjord styckningsplan, skulle egendomen uppdelas
i tretton lotter.

Styckningsplanen blev emellertid omarbetad, och på grundval av en,
jämväl av distriktslantmätaren Eckerbom år 1930 upprättade plan hava
uppskattningsmännen i instrument över uppskattningen 1928—1931 framlagt
nytt dispositionsförslag.

Enligt sistnämnda förslag skulle egendomen uppdelas i elva, å kartan
inlagda och med litt. A—L betecknade lotter, av vilka lotter litt. A omfattar
huvudgården, litt. B Muraretorpet, litt. C Gattorpet, litt. I) Skomakartorpet,
litt. E Smedstorpet och litt. F Nybacka. Lotterna litt. A.
C och F äro utlagda i två skiften. Lotterna litt. I och K utgöra bostadstomter.
övriga lotter äro avsedda till jordbruk.

Distriktslantmätaren Eckerbom har föreslagit, att egendomen tillkommande
andel i förenämnda allmänningar skulle fördelas på lotterna efter
deras åkerareal, därvid dock Lindölotten borde tillgodoräknas 1.9450 hektar
för där tidigare varande odling.

Enligt vad domänintendenten meddelat har vid saluvärderingen i saluvärdena
inräknats värdet av förmånen av utdelning från allmänningarna.

Lotternas arealer och saluvärden framgå av följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1		A r	e a 1	h e k	tar		Saluvärde i kronor
Lott	aker och dylikt	ängs- ooh odlings- mark	skogs-och hag-mark	fiske- vatten	annan avrös- nings- jord	summa	summa	för skog och skogs-mark
A Huvudgärden............	54.3620	19.1580	46.4720 4.6400	1.9910	126.6230	46,500	17,000
B Muraretorpet............	4.2610	1.3800	3.6200	—	0.0960	9.3470	5,300	2,830
C Gattorpet..................	7.7060	0.5 0 2 0	8.0300	—	0.530 0	16.7670	5,600	1,700
D Skomakartorpet.........	4.9420	0.5960	2.5400	—	O.0060	8.0820	3,550	1,270
E Smedstorpet ............	5.6640	0.7960	6.8500	—	0.1120	13.4120	5,620	2,430
F Nybacka ..................	6.6870	3.0130	6.8000	3.1100	0.17 0 0	19.6800	8,350	4,590
G Västra Venen............	2.9810	3.3070	0.9700	1.9200	0.0220	9.2000	3,700	1,817
H Östra Venen ............	3.0850	3.4830	0.2510	2.4800	0.0200	9.8190	3,800	1,725
I	—	—	0.982 0	1.1000	—	2.0820	1,560	1,460
K	—	—	0.7 760	0.56 00		1.3360	1,240	1,190
L Lindön..................... För lotterna litt. A, C, D,	—	1.9450	10.7 000	12.5270	—	25.1720	10,350	8,360
E och F samfälld väg---	0.1190	0.0790	-	—	O.2080	0.4 01 0	—	—
Summa	89.6860	34.2 580	87.9900	26.3370	3.1490	241.4200	95,570	44,372

Uppskattningsmännen hava föreslagit, att lotten litt. A skulle hemb judas
egendomens arrendator, Gustaf Anderssons dödsbo.

Uppskattningsmännen hava vidare förordat hembud för Karl Hjalmar
Karlsson å lotten litt. B, för Karl Larsson å lotten litt. C, för Johan Andersson
å lotten litt. E och för Hjalmar Jonsson å lotten litt. F.

Domänintendenten har till domänstyrelsen muntligen meddelat, att samtliga
förenämnda, till hembud förordade brukare icke haft något att erinra
mot respektive lotters saluvärden.

Lotten litt. G skulle enligt uppskattningsmännens förslag försäljas till
Gustav Rickard Ekblad, vilken vore ägare till en å Åsby mark befintlig
lägenhet, omfattande mindre än 0.5 hektar åker.

Å lotterna litt. I och K hade såsom spekulanter anmält sig respektive
skorstensfejar Karl Olov Sjösten och kassören Ernst Konstantin Löfdahl,
båda i Örebro. Sjösten ägde en å lotten litt. I uppförd sommarstuga;
och föresloge uppskattningsmännen, att han såvitt möjligt skulle erhålla
hembudsrätt till lotten ifråga.

Lotten litt. L ansågs av uppskattningsmännen lämpligen böra försäljas
å auktion.

Övriga lotter eller litt. D, H och K skulle utbjudas under hand.

Föreskrifter rörande de till försäljning föreslagna lotternas användning
eller stadgande örn återköpsrätt för kronan hava uppskattningsmännen
icke ansett nödigt föreslå. För den händelse bestämmelse örn återköpsrätt
likväl skulle av Kungl. Majit befinnas lämplig, hava uppskattningsmännen
förordat nedsättning i respektive försäljningslotters saluvärden
med 15 procent.

Över jägmästaren, som mot det först framlagda dispositionsförslaget
framfört vissa betänkligheter, har mot nu föreliggande förslag icke haft
något att erinra.

Överlantmätaren har icke ur lantmäteriteknisk synpunkt framställt någon
anmärkning mot förslaget. Han har dock ställt sig i viss mån tveksam,
huruvida icke den salulotterna litt. B och D tilldelade skogsmarken
kunde anses vara otillräcklig. Sedan emellertid vederbörande jäg -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

mästare upplyst, att avkastningen från ifrågavarande skogsområden betydligt
överstege den minimikvantitet, som överlantmätaren ansett erforderlig
för att avstyckning av lotterna skulle kunna medgivas, torde hinder
mot lotternas avstyckning icke föreligga.

Länsstyrelsen har tillstyrkt det av uppskattningsmännen avgivna dispositionsförslaget.

Med utlåtande den 3 mars 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Martts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Styrelsen biträdde uppskattningsmännens förslag till egendomens uppdelning.
Mot lotternas gränser och arealer hade styrelsen ingen erinran,
och borde lotterna upplåtas med full och oinskränkt äganderätt.

I likhet med uppskattningsmännen ansåge styrelsen, att lotten litt. A
eller huvudgården borde upplåtas till egendomens arrendator, Gustaf Anderssons
dödsbo, lotten litt. B, som omfattade Muraretorpet, till brukaren
av nämnda torp, Karl Hjalmar Karlsson, lotten litt. C, som omfattade
Gattorpet, till torpets brukare Karl Larsson, lotten litt. E, omfattande
Smedstorpet, till dess brukare, Johan Andersson, och lotten litt. G eller
Västra Venen till Gustav Rickard Ekblad för utvidgning av hans angränsande
lägenhet till jordbrukslägenhet.

Samtliga förenämnda brukare vore enligt gällande författning hembudsberättigade
till respektive lotter.

Lotten litt. F, omfattande torpet Nybacka, samt bostadstomten litt. I
borde i enlighet med uppskattningsmännens förord försäljas, den förstnämnda
till brukaren av berörda torp, Hjalmar Jonsson, och den senare
till skorstensfejaren Sjösten, av vilka emellertid ingendera torde vara
författningsenligt berättigad till hembud. Vid försäljningen av ifrågavarande
lotter ansåge styrelsen likväl samma bestämmelser böra komma
till tillämpning, som skulle hava varit gällande, därest hemälda personer
varit hembudsberättigade.

Lotterna litt. D, H och Iv borde upplåtas under hand.

Vad beträffade samtliga här omförmälda lotters saluvärden hade styrelsen
ingen annan erinran, än att styrelsen, som från vederbörande
skogsstatstjänsteman mottagit anmälan om att försäljning av vindfälld
skog ägt rum å lotterna litt. A—P efter det att skogsvärdering å lotterna
blivit verkställd, funne, att nämnda lotter åsätta saluvärden borde minskas
med belopp, som i avrundat tal motsvarade erhållen köpeskilling för
ifrågavarande vindfällen. Saluvärdet å lotten litt. A skulle härigenom komma
att minskas från 46,500 kronor till 46,000 kronor, å lotten litt. B från 5,300
kronor till 5,200 kronor, å lotten litt. C från 5,600 kronor till 5,460 kronor,
å lotten litt. D från 3,550 kronor till 3,500 kronor, å lotten litt. E från 5,620
kronor till 5,600 kronor och å lotten litt. F från 8,350 kronor till 8,200 kronor.

Saluvärdena å lotterna litt. G, H, I, K och L vore sålunda oförändrade.

Vad emellertid beträffade sistnämnda lott, som av uppskattningsmännen
åsatts ett saluvärde av 10,350 kronor, och vilken lott av uppskattningsmännen
förordats till försäljning å auktion, hade styrelsen från
Stora Mellösa sockenallmänning genom länsstyrelsen erhållit ett köpeanbud
å 9,000 kronor. Anbudet hade förordats till antagande av såväl domänintendent
som länsstyrelse, och funne sig {iven styrelsen böra godtaga
berörda anbud, då detta, även om det understege det lotten åsätta saluvärdet
med 1,350 kronor, likväl fullt täckte det värde, som styckningslotten
beriiknats äga, därest det av överjägmästaren beräknade skogsmarks Bihanq

till riksdagens protokoll 19.32. 1 sami. 170 hafi- (Nr 202.)

Departements chefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

värdet icke blivit av uppskattningsmännen på av dem anförda skäl förhöjt.
Och det torde även vara ganska ovisst, huruvida under nu rådande
depressionstid högre anbud skulle kunna förväntas, därest lotten bleve i
enlighet med uppskattningsmännens förslag utbjuden å auktion.

Köpeskillingen för lotten, som borde hembjudas sockenallmänningen,
borde erläggas kontant.

Styrelsen har föranstaltat örn egendomens skötsel och vård till den 14
mars 1933.

Jag biträder det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget.
För det fall, att vid den blivande avstyckningsförrättningen uppdelningen
av egendomens andel i allmänningarna ej skulle ske i enlighet med
distriktslantmätaren Eckerboms förslag, torde domänstyrelsen böra åläggas
vidtaga den jämkning av saluvärdena å lotterna, som kan anses påkallad
av förrättningen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från kronoegendomen 3 mantal Bittinge eller
Åkesberg nr 1—3 i Stora Mellösa socken av Örebro län
må med tillträdesrätt den 14 mars 1933 försäljas
dels lotten litt. L till Stora Mellösa sockenallmänning
mot en köpeskilling av 9,000 kronor och under villkor
i övrigt, att köpeskillingen kontant erlägges senast
å tillträdesdagen och inbetalas till länsstyrelsen, som å
lotten utfärdar köpebrev, att köparen skall svara för lotten
för tiden efter tillträdesdagen åbelöpande utskylder
och onera, samt att köparen skall ensam vidkännas
kostnaderna för lagfart å lotten och densammas
avstyckning ävensom övriga med köpet förenade utgifter; dels

ock jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. följande lotter, nämligen
lotterna litt. A, B, C, E och F med saluvärden av
respektive 46,000, 5,200, 5,460, 5,600 och 8,200 kronor
samt med hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för
Gustaf Anderssons stärbhus å lotten litt. A, Karl Hjalmar
Karlsson å lotten litt. B, Karl Larsson å lotten
litt. C, Johan Andersson å lotten litt. E och Hjalmar
Jonsson å lotten litt. F;

lotten litt. I med ett saluvärde av 1,560 kronor med
hembudsrätt enligt 10 § i förordningen för skorstensfejaren
Karl Olov Sjösten;
lotten litt. G med ett saluvärde av 3,700 kronor med

Kungl. Martts proposition Nr 202.

hembudsrätt enligt 11 § i förordningen för Gustav
Rickard Ekblad; samt

lotterna litt. D, H och K med saluvärden av respektive
3,500, 3,800 och 1,240 kronor enligt 13 § i förordningen; med

åliggande för domänstyrelsen att, med hänsyn
till skeende uppdelning av egendomens andel i allmänning,
efter det avstyckning verkställts, slutligen
fastställa saluvärdena å lotterna, samt med iakttagande
av att köpare förbehållas rätt till erforderlig utfartsväg
över annans ägolott.

8:o.

Kronoegendomarna 1 mantal Ålgesta nr 3 och 1 mantal Älgesta nr 4
samt Yt mantal Älgesta nr 5 samtliga i Kils socken av örebro län hava
varit upplåtna å arrenden intill den 14 mars 1928, Älgesta nr 3 och 4,
vilka brukats gemensamt, mot en årlig avgäld av 2,015 kronor och Älgesta
nr 5 mot en årlig avgäld av 900 kronor. Därefter hava egendomarna utarrenderats
intill den 14 marg 1932 mot årliga avgälder för tiden 14 mars
1930—14 mars 1932 av 2,400 kronor för Älgesta nr 3 och 4 samt 1,050 kronor
för Älgesta nr 5.

Å egendomarna hava åren 1925 och 1927 hållits uppskattningsförrättningar,
och har egendomarna under år 1926 besiktigats av kronojordstyckningssakkunniga.

Av handlingarna i ärendet, däribland tre av förste lantmätaren Ernst
Fjellman år 1905 över egendomarna upprättade kartor med beskrivningar
samt en av distriktslantmätaren Athos Eckerbom år 1927 upprättad gemensam
karta över egendomarna med tillhörande beskrivning, inhämtas
bland annat följande.

Egendomarna, som angränsa varandra, äro belägna omkring 16 kilometer
från örebro invid allmän landsväg.

Egendomarna, å Eckerboms karta betecknade Älgesta nr 3 med litt.
F, Älgesta nr 4 med litt. E och Älgesta nr 5 med litt. B (gröna bokstäver
å 1927 års karta), innehålla följande arealer:

		Are	al, h e k	tar
Egendom	tomt och åker	ängs- och odlingsmark	avrösnings- jord	impediment	summa
Älgesta nr 3..................	36.717	15.888	57.671	0.2 4 0	110.466
» * 4.................	41.879	16.002	51.040	0.6 7 0	109.091
» » 5..................	26.3 58	7.904	41.030	0.622	75.914
Summa	104.454	39.744	149.741	1.582	295.4 71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Genom sänkning på 1870-talet av sjön Tysslingen tilldelades egendomarna
andelar i båtnadsjord, vilka landvinningar inräknats i förestående
arealuppgifter i vad de ej blivit från egendomarna utbrutna och försålda.

Byggnaderna vid huvudgården å Älgesta nr 3 och 4 äro jämngoda och
väl underhållna. Vid Älgesta nr 5 behöver manbyggnaden nybyggas.
Härjämte är en byggnad inrymmande brygghus och drängstuga gammal
och dålig samt en byggnad innehållande vedbod, vagnshus, får- och
svinhus gammal.

Åkerjorden vid Älgesta nr 3 och 4 består dels av god postglaciallera i
lagom lutning, dels av ängsjord, till sin natur utgörande slamlera, slamsand
och något dyjord. Vid Älgesta nr 5 består åkerjorden av godartad
postglaciallera, den odlade ängen av slamlera och slamsand samt delvis
av gyttja.

Egendomarnas taxeringsvärden utgöra, för Älgesta nr 3 och 4 103,100
kronor, varav 29,500 kronor för skogsmark med växande skog, samt för
Älgesta nr 5 39,100 kronor, varav 9,300 kronor för skogsmark med växande
skog.

Vid 1925 års uppskattningsförrättning hava uppskattning smännen föreslagit,
att följande områden skulle från egendomarna avstyckas och
försäljas, nämligen dels från Älgesta nr 3 ett obebyggt område örn 2.uo
hektar, benämnt ljungahagen, till Edv. Isaksson, som ägde en mindre,
området angränsande åkerlott, vilken han önskade utvidga, dels från
Älgesta nr 4 ett område örn O.042 hektar, benämnt Ålunda ängskil, och dels
från Älgesta nr 5 ett obebyggt område örn O.350 hektar, benämnt Ålunda
äng. Sistnämnda två områden avsåges att försäljas till nuvarande arrendatorns
av Älgesta nr 5 svärföräldrar för komplettering av en dem tillhörig,
området angränsande mindre jordlott.

Länsstyrelsen och över jägmästaren hava ej haft något att erinra mot
uppskattningsmännens förslag. Överjägmästaren har emellertid framhållit,
att utmarken till Älgesta nr 5 vore av så obetydlig omfattning, att
en försäljning av denna egendom vore mycket önskvärd.

Kronojordstyckningssakkunniga, som ej haft något att erinra mot de
föreslagna försäljningarna, hava anfört följande. Älgesta nr 3 och 4 hade
hrukats inom samma släkt under tre generationer, och önskade de nuvarande
arrendeinnehavarna förvärva var sin lott av egendomen. Gårdens
inägor kunde antingen utarrenderas eller försäljas, eventuellt efter
frånstyckning av torpet Stenstorp med en åkerareal av mellan 13—25
hektar. Vid försäljningarna borde salulotterna erhålla lämplig tilldelning
av äng och skogsmark, och torde den huvudsakliga arealen avrösningsjord
kunna bibehållas i statens ägo och förvaltas i samband med
intilliggande skogskomplex. Beträffande Älgesta nr 5 hava de sakkunniga,
då byggnaderna efter utförandet av vissa reparationer i huvudsak
vöre tillräckliga för behovet, icke funnit anledning föreslå uppdelning
av egendomen i mindre jordbrukslotter. Egendomens arrendator, inom
vilkens släkt gården brukats i tre generationer, önskade att få förvärva
egendomen. För att undvika förr eller senare ofrånkomliga byggnadskostnader
hava de sakkunniga föreslagit, att egendomens inägor med
lämplig tilldelning skogsmark försåldes i en lott.

Med anledning av de sakkunnigas försäljningsförslag har domänstyrelsen
under år 1927 låtit verkställa ny uppskattningsförrättning å egendomarna.
Av instrument över denna förrättning inhämtas följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Vid förrättningen hade följande personer anmält sig som köpare till
angivna lotter (å 1927 års karta betecknade med littera i svart),
nämligen

till lotten litt. A, Bertram Bergman, en av arrendatorerna av Älgesta
nr 3 och 4,

till lotten litt. B, arrendatorn av Älgesta nr 5, K. G. Sörman,

till lotten litt. C, Thore Bergman, en av arrendatorerna av Älgesta nr
3 och 4, samt

till lotten litt. D, Karl M. Svensson, dotterson till innehavaren av lägenheten
Kråkåsen, Lovisa Persson, som ägde en stuga å lägenheten, vilkan
hon och före henne hennes man arrenderat åtminstone sedan år 1908.

Nämnden har tillstyrkt försäljning av dessa lotter med hembud för
nyss angivna personer samt härvid framhållit, att arrendatorerna Bergman
och Sörman utgjorde i rakt nedstigande släkt tredje ledet arrendatorer
vid Älgesta. Så gott som alla vid egendomen befintliga byggnader
hade uppförts av arrendatorerna mot låga ersättningar. Sedan 1852 hade
arealen åker genom odlingar utförda av arrendatorerna Bergman ökats
från 78 tunnland och 6 kappland till nuvarande 160 tunnland. Stenbrytning
och täckdikning vore ävenledes färdigställda under den långa tiden
från år 1852, då släkten Bergman först tillträdde egendomen, och 1854, då
Sörmans hustrus farfar (enligt uppgift av pastorsämbetet i församlingen)
började som arrendator. Även örn egendomarna komme att betinga ganska
höga försäljningsvärden, kunde hembudsrätt rättvisligen ej frånkännas
släkterna Bergman och Sörman.

Vidare har nämnden föreslagit försäljning av

lotterna litt. E, Ålunda äng och Ålunda ängskil, samt litt. F, Kungahagen,
på förut angivna sätt,

lotten litt. G, Gropen, jämte kronans andel i samfällt lertag, med hembudsrätt
för 78-årige Lars Vilh. Larsson, som bebodde egen stuga å området,
samt

lotterna litt. H och I, var för sig å offentlig auktion.

Länsstyrelsen har ej haft något att erinra mot förenämnda förslag
utan tillstyrkt detsamma.

öv er jägmästaren har, då det icke torde vara lämpligt eller för kronan
förmånligt att med hembudsrätt försälja det stora överskott av avverkningsmogen
skog, som funnes å lotterna, föreslagit, att kronan före försäljningen
av lotterna litt. A, B och C genom utsyning och försäljning
av den äldre skogen i lämplig omfattning nedbringade virkesförrådet.
Härigenom komme även köpeskillingarna för lotterna litt. A, B och C att
minskas så, att hembudsrätt kunde medgivas arrendatorerna även å lotterna
litt. H och I, som lämpligen borde tillhöra respektive egendomar.
Att bibehålla lotterna litt. H och I i kronans ägo vore ej lämpligt, då
förvaltning och bevakning av dylika mindre skogskomplex alltid ställde
sig dyrbar och besvärlig. Även å lotten litt. I borde den övermogna skogen
utsynas och försäljas.

överlantmätaren har meddelat, att det upprättade styckningsförslaget
syntes stå i överensstämmelse med bestämmleserna i 19 kap. jorddelningslagen.
överlantmätaren har emellertid föreslagit att, innan avstyckning
av lotterna verkställdes, egendomarna Älgesta nr 3, 4 och 5 måtte sammanläggas
till en fastighet.

Sedan domänstyrelsen i enlighet med överjägmästarens förslag låtit
verkställa utstämpling och försäljning av skog å lotterna, har förnyad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

värdering av skogen å egendomarna verkställts under år 1930, och hava
uppskattningsmännen år 1931 uppgjort nytt förslag till egendomarnas
försäljning, vilket förslag av domänintendenten efter överläggning med
uppskattningsmännen omarbetats i februari 1932.

Då antalet spekulanter å styckningslotterna minskats på grund av
dödsfall eller avflyttning från orten, samt då det för närvarande förelåge
mycket stora svårigheter att försälja obebyggda eller ej fullt bebyggda
egendomar och för att ej få sådana lotter osålda, har nämnden
föreslagit, att till lotten litt. A måtte förutom lotten litt. I läggas lotterna
litt. C och F samt till lotten litt. B lotterna litt. E och H. Lotterna litt.
D och G borde försäljas var för sig. De till försäljning föreslagna lotterna
hava saluvärderats sålunda:

		Area	1, h e	k t a r		Saluvärde, kronor
Försäljningslott	tomt och åker	ängs- mark	afrös- ningsjord	impedi- ment	summa	summa	därav för växande skog
Litt. A + C + F + I ...	71.877	31.449	105.101	0.821	209.24 8	75,000	23,173
» B+E+H.........	26.631	7.38	41.03	0.621	75.6 6 2	26,650	5,714
» D ....................	5.931	0.742	3.6 1	0.0 9	10.3 78	4,700	756
» G med andel i sam-fällt lertag ......	0,016	0.173	—	—	0.188	200	140

Några särskilda villkor för lotternas försäljning eller bestämmelse örn
återköpsrätt för kronan hava uppskattningsmännen ansett icke erforderliga.
För den händelse emellertid återköpsrätt skulle befinnas nödig,
hava uppskattningsmännen förordat en nedsättning i lotternas saluvärden
med minst 10 procent.

Uppskattningsmännen hava vidare föreslagit, att lotten litt. A+C+F+
I, vilken i stort sett motsvarade kronoegendomen Älgesta nr 3 och 4 skulle
hembjudas arrendatorn Bertram Bergman, att lotten litt. B+E+H, i
stort sett motsvarande kronoegendomen Älgesta nr 5, skulle hembjudas
egendomens nuvarande arrendator K. G. Sörman, samt att lotterna litt.
D eller Kråkåsen och litt. G eller Gropen skulle hembjudas Karl Martin
Svensson respektive Lars Vilhelm Larsson.

Samtliga nämnda personer hava förklarat sig villiga att till åsätta
saluvärden förvärva respektive lotter.

Lotterna hava åborättsvärderats.

Vid uppskattningsförrättningen 1925 arrendevärderades Älgesta nr 3
och 4 till 2,395 kronor och Älgesta nr 5 till 1,060 kronor.

Sedan enligt beslut den 28 december 1929 ägodelningsdomaren i öster-,
närkes domsaga förordnad att ifrågavarande tre kronoegendomar, Älgesta
nr 3, 4 och 5, skulle sammanläggas till en fastighet, har den nybildade
fastigheten enligt kammarkollegii beslut den 31 januari 1930 benämnts
Älgesta nr 13.

Med utlåtande den 4 mars 1932 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Majrts prövning samt därvid för egen del anfört följande.

Kungl. Marits proposition Nr 202.

Då styrelsen ansett det böra kunna ifrågasättas, huruvida det vore
lämpligt att under nuvarande konjunkturer på jordbruksmarknaden försälja
ifrågavarande jämförelsevis goda arrendegårdar, hade styrelsen under
hand inhämtat yttrande härutinnan av domänintendenten i länet.

Denne hade därvid framhållit, att kronoegendomen Älgesta nr 5 med hänsyn
till förestående nybyggnad av manbyggnaden, vilken torde draga en
kostnad av cirka 10,000 kronor, under alla förhållanden borde försäljas.

Jämväl en försäljning av egendomen Älgesta nr 3 och 4, beträffande vilken
något större nybyggnadsbehov för närvarande ej förelåge, hade domänintendenten
under förhanden varande omständigheter ansett vara ur
kronans synpunkt fördelaktig.

På grund av vad domänintendenten sålunda framhållit och med hänsyn
tagen jämväl därtill, att det ej torde vara lämpligt att, därest försäljning
av Älgesta nr 5 komme till stånd, bibehålla Älgesta nr 3 och 4 i kronans
ägo i betraktande av dessa egendomars belägenhet i förhållande till
varandra, hade styrelsen ansett sig kunna förorda försäljning av båda
egendomarna. Härvid hade styrelsen även beaktat det berättigade i arrendatorernas
anspråk på att få inköpa egendomarna, vilka i över 70 år
på arrende innehafts av dem och deras förfäder, som därunder avsevärt
uppodlat och förbättrat egendomarna.

Mot de föreslagna saluvärdena hade styrelsen ej något att erinra.

Beträffande sättet för försäljningarna ansåge styrelsen, att lotten litt.
A+C+F+I borde hembjudas nuvarande arrendatorerna av Älgesta nr
3 och 4, Sten Bergmans stärbhusdelägare eller, örn dessa ej önskade begagna
sig av hembudsrätten, Bertram Bergman, lotten litt. B+E+H K.

G. Sörman, lotten litt. D Lovisa Persson eller, örn hon ej ville begagna
sig av hembudsrätten, Karl M. Svensson samt lotten litt. G, jämte kronans
andel i samfällt lertag, Lars Vilh. Larsson.

Styrelsen hade gått i författning örn egendomarnas utarrendering under
ett år från den 14 mars 1932.

På skäl, som domänstyrelsen framhållit, anser även jag, att egendomar- Departementsna
böra försäljas. chefen.

I anslutning till styrelsens förslag hemställer jag alltså, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kronoegendomen 2 54 mantal Älgesta nr 13
i Kils socken av Örebro län må enligt förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m., med tillträdesrätt den 14
mars 1933, försäljas

dels lotten litt. A+C+F+I med en areal av 209.248
hektar och ett saluvärde av 75,000 kronor samt med
hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för Sten Bergmans
stärbhusdelägare eller, därest dessa ej önska begagna
sig av hembudsrätten, för Bertram Bergman,
dels lotten litt. B+E+H med en areal av 75.662
hektar och ett saluvärde av 26,650 kronor samt med

Viby g gehytt an
nr 4 och
Bagghyttan
nr 9 m. fl.
fastigheter i
Gävleborgs
län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

hembudsrätt enligt 9 § i förordningen för K. G.
Sörman,

dels lotten litt. D med en areal av IO.373 hektar och
ett saluvärde av 4,700 kronor samt med hembudsrätt
enligt 9 § i förordningen för Lovisa Persson eller,
därest hon ej önskar begagna sig av hembudsrätten,
för Karl M. Svensson,

dels ock lotten litt. G, med andel i samfällt lertag,
med en areal av 0.188 hektar och ett saluvärde av 200
kronor samt med hembudsrätt enligt 10 § i förordningen
för Lars Vilhelm Larsson;

under villkor beträffande samtliga försäljningar,
att lotterna försäljas i det skick, vari de på grund av
nu örn egendomen gällande arrendekontrakt skola av
arrendatorerna avlämnas, att förbehåll göres för de
jämkningar i gränser, som vid blivande avstyckningsförrättning
kunna komma att föreskrivas, samt
att endast kronan tillhöriga byggnader och anläggningar
ingå i försäljningarna.

9:o.

Hos domänstyrelsen har aktiebolaget svenska kullagerfabriken, Hofors
bruk, Hofors, föreslagit utbyte av kronoparken Vibyggehyttan i Grönsinka
revir och Torsåkers socken av Gävleborgs län mot vissa kronoparken
Grönsinka i sagda revir angränsande fastigheter i nämnda socken.

Sedan överenskommelse träffats mellan domänstyrelsen och bolaget rörande
de områden, som borde ingå i bytet, samt bolaget förbundit sig att
bekosta alla med bytet förenade utgifter, har på styrelsens föranstaltande
skogstaxatorn i Stockholm—Gävle m. fl. distrikt verkställt uppskattning
och värdering av hytesområdena.

Av därvid upprättat instrument samt övriga handlingar i ärendet, däribland
två av distriktslantmätaren Ivar Barrling över bolagets bytesområden
år 1932 upprättade kartor, inhämtas bland annat följande.

Kronans bytesområde.

Genom beslut den 13 september 1912 angående dispositionen av förra
kompanichefsbostället %o mantal eller 4 öres- 12 penningland Vibyggehyttan
nr 4 förordnade Kungl. Maj:t, att egendomen skulle försäljas med
undantag av en lott, egendomens fäbodeskifte, som skulle vid arrendeperiodens
slut den 14 mars 1913 avsättas till kronopark. Den 30 december
1912 beslöt domänstyrelsen, att sagda skifte skulle benämnas kronoparken
Vibyggehyttan. Lotten har vid ägostyckning betecknats litt. Dh och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

åsatts skattetalet 22u penningland samt sedermera registerbetecknats Vibyggehyttan
4°. Enligt av överlantmätaren i länet verkställd utredning
omfattar fastigheten Vibyggehyttan 4“ dels den fastigheten vid ägostyckning
år 1912 påförda skogsmark örn 148.60 hektar i areal, dels hela den
mark, som vid storskifte åren 1826—1827 påförts bostället i fäbodarna eller
20 5/s kappland, motsvarande 0.3160 hektar ängsmark, dels ock andel för hela
skattetalet 4 öres- 12 penningland uti den för Vibyggehyttans by samfällda
fäbodeskogsrutan, vars areal uppginge till cirka 2.3450 hektar. Enär
byns sammanlagda skattetal uppginge till 13 öresland, kunde hemmanslottens
andel i skogsrutan approximativt anslås till omkring 0.80 hektar
i areal.

Hela kronoparken Vibyggehyttan är avsedd att ingå i bytet. Kronoparken
jämte förutnämnda fäbodar och samfällda fäbodeskogsruta omslutas
helt av bolaget tillhöriga fastigheter. Den är belägen invid järnvägen
Gävle—Falun mellan Hofors station och Granstanda anhalt på ett
avstånd av 4 mil från Falun och 5 mil från Gävle.

Arealen har vid år 1911 verkställd skogsindelning uppskattats till 157.47
hektar, varav 154.04 hektar skogsmark och 3.43 hektar impediment (mossar
och kärr).

Kronoparken är belägen omkring 260 meter över havet. Jordmånen
utgöres av lerblandad, kalkhaltig sand, täckt av ett godartat humuslager.
Försumpningar förekomma i obetydlig omfattning. Skogsmarkens medelbonitet
är IV. Bonitetsfördelningen är följande.

II (mycket god) ............................... 3 hektar 2 %

III (god) ................................................ 29 » 18 %

IV ( » ) ................................................ 90 » 59 %

V (mindre god) ................................ 29 » 19 X

VI ( » » ) ................................ 3 » 2%.

Åldersklasserna äro tämligen jämnt fördelade, vilket framgår av följande
tablå:

kalmark .............................	..................... 9	hektar	6 %
1—20 år.........................	....................... 42	»	27 X
21—40 » .........................	....................... 26	»	17 X
41—60 » ..........................	....................... 27	»	18 X
61—80 » .........................	...................... 13	»	8 X
81—100 » .........................	....................... 11	»	7 X
101— » .........................	....................... 26	»	17 X-

Den äldre och medelålders skogen förekommer huvudsakligen i kronoparkens
västra och norra delar i form av mossrika granskogar med någon
tallinblandning. Bestånden äro väl slutna och hava i allmänhet varit
föremål för beståndsvårdande huggningar, östra delen upptages av ungskogar
i en ålder av 30—40 år samt plantskog. Ungskogsbestånden äro
flerstädes överslutna. Totala virkesförrådet har uppskattats till 15,126
kubikmeter, motsvarande 98 kubikmeter per hektar skogsmark.

Avsättningsförhållandena äro för timmer tämligen dåliga, då Hofors
bruk har god tillgång på råvaror från egna intilliggande skogar. Timmer
avsättes vid Hofors bruks såg vid Hofors station, dit medelkörvägen
är 3.5 kilometer. För övriga sortiment äro avsättningsförhållandena
bättre. Pappersved och props köras till Granstanda anhalt och Hofors

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

station. Industrived har god avsättning vid hyttorna i Hofors. Å brännved
är efterfrågan obetydlig.

Kronoparken är taxeringsvärderad till 47,400 kronor, varav 6,600 kronor
utgör markvärde och 40,800 kronor utgör skogsvärde.

Bolagets bytesomr&de.

Bolagets bytesområde utgöres av två skogsskiften, båda angränsande
Grönsinka kronopark. Det större skiftet, Bagghytteskiftet, är beläget 2
kilometer öster örn Dalgränsens järnvägsstation å norra stambanan och
det mindre skiftet, Åsmundshytteskiftet, 8 kilometer nordost örn Bagghytteskiftet.

Av bytesområdena omfattar Bagghytteskiftet fastigheterna Bagghyttan
95 och Bagghytte Fäbodar l1 samt delar av dels fastigheterna Bagghyttan
l5, 25, 33, 45, 78, 711 och ll5 dels fastigheterna Öster Hästbo l7, 5", 6"
och 127. Åsmundshytteskiftet utgör del av fastigheten Öster Hästbo 23.

Vissa av förutnämnda i Bagghytteskiftet ingående fastighetsdelar har
bolaget erhållit genom ägoutbyten, vilka fastställts den 18 januari 1932, I
Åsmundshytteskiftet ingående del av Öster Hästbo 23 är avsedd att av
bolaget förvärvas genom ägoutbyte. I sådant syfte äro åtgärder vidtagna,
och förväntas ägoutbytet komma att avslutas våren 1932. Enligt
uttalande av vederbörande distriktslantmätare torde hinder ej föreligga
för ägoutbytets fastställande samt ej heller för avstyckning av de
delar av bolagets fastigheter, vilka äro avsedda att ingå i bytet mellan
kronan och bolaget. Bytesområdet av Bagghyttan 7U, som av bolaget
hävdats sedan år 1913, har av bolaget förvärvats genom avtal den 20
januari 1932. Länsstyrelsen har förklarat området vara av sådan beskaffenhet,
att detsamma må av bolaget förvärvas. Bolaget har ännu ej erhållit
lagfart å fånget.

Arealen omfattar:

skogsmark ................................................... 329.3 3 hektar

impediment

mossar och kärr............ 54.5 4 hektar

v attén ............................ 31.07 s 85öx

Summa 414.9 4 hektar.

Härav belöper å Bagghytteskiftet 397.50 hektar och å Åsmundshytteskiftet
17.44 hektar.

Bagghytteskiftet är beläget på en höjd över havet av omkring 140 meter.
Terrängen är obetydligt kuperad. Med undantag av två bergspartier,
där jordmånen är grund och svag, består skogsmarken av godartad
morän med en medelbonitet av IV—V. Bonitetsfördelningen är följande:

III	(god) ............................	............ 6	hektar	2 X
IV	( » ) ...........................	............ 126	»	40 X
V	(mindre god) ...........	............. 123	»	39 X
VI	( » » ) ............	............ 56	»	18 X
VII—VIII	(sämre) ........................	............. 5	»	IX-

Å Bagghytteskiftet uppvisar ståndskogen stora olikheter i komplexets
skilda delar. De områden, vilka bolaget erhållit genom ägoutbyten, äro i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

allmänhet hårt avverkade och nu bevuxna med plant- eller ungskog av
tall och gran med rikligt inslag av björk samt enstaka fröträd. Övriga
delar äro bättre bestockade med tämligen orörda barrblandbestånd med
björkinblandning. I skiftets östra och nordöstra delar finnas tämligen

förråd. Kalmarker saknas.	Föryngringsmöjligheterna	äro goda,
delningen i åldersklasser är kalmark ................	följande:	..... — hektar	— %
1—20 år ............		...... 28 »	9 ^
21—40 » ............		...... 81 »	26 X
41—60 » ............		..... 42 »	13 X
61—80 » ............		...... 73 »	23 X
81—100 » ............		...... 62 »	20 X
101— » ...........		...... 30 »	9 %.

För -

Skogsmarken å Åsmundshytteskiftet är av medelgod beskaffenhet.
Ståndskogen utgöres här av välslutna och tämligen välskötta unga och
medelålders barrblandbestånd med lövinblandning.

Totala virkesförrådet å båda skiftena har uppskattats till 36,482 kubikmeter
eller 109 kubikmeter per hektar skogsmark.

För avsättning av skogsprodukter äro bolagets bytesområden ogynnsammare
belägna än kronoparken Vibyggehyttan. Från Bagghytteskiftet
avsättes timmer vid sågen vid Dalgränsens station, dit medelkörvägen
är 4.5 kilometer. Vid behov kan timmer fångsten även drivas till Grönsinka
såg, dit körlängden är 9 kilometer. Sulfitved avsättes vid Hammarby
sulfitfabrik, industrived vid Hofors bruk och brännved vid Storviks
samhälle.

Beträffande Åsmundshytteskiftet äro avsättningsförhållandena mycket

Bytesområdena äro ej särskilt taxeringsvärderade. Å områdena belöpande
taxeringsvärden hava emellertid beräknats utgöra 64,300 kronor,
varav 10,300 kronor markvärde och 54,000 kronor skogsvärde. Härav belöper
å Bagghytteskiftet 63,300 kronor och å Åsmundshytteskiftet 1,000
kronor.

Jägmästaren i Grönsinka revir har tillstyrkt bytet. Över jägmästaren
har icke haft något att erinra mot den av skogstaxatorn verkställda värderingen
samt anfört, att vinsten av bytet torde för bada parterna bliva
minskade administrationskostnader.

Med utlåtande den 23 februari 1932 har domänstyrelsen underställt
ärendet Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört följande.

För egen del ansåge styrelsen det ifrågasatta bytet vara för kronan
förmånligt. Kronoparken Vibyggehyttan, vilken såsom förvaltningsenhet
betraktad omfattade jämförelsevis liten ytvidd, vöre icke belägen i
närheten av någon domänfonden tillhörig fastighet. I närheten av kronoparken
på ett avstånd från denna av omkring 1 kilometer vore dock
Torsåkers kyrkoherdeboställe beläget. Ur arronderingssynpunkt vore
det därför fördelaktigt för kronan att i stället för sagda kronopark erhålla
bolagets bytesområden, vilka angränsade Grönsinka kronopark. Ett
utbyte av fastigheterna torde dock vara av större intresse för bolaget
än för kronan, då bolaget vore ägare av de fastigheter, som omslöte kro -

departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

noparken Vibyggehyttan. Värdet av nämnda kronopark hade uppskattats
till 45,300 kronor och värdet av bolagets bytesområden till 66,900
kronor eller 21,600 kronor mer än kronans bytesområde. Emellertid ansage
styrelsen, att kronan icke borde till bolaget erlägga större mellanavgift
än 16,000 kronor. Bolaget hade förklarat sig godtaga sistnämnda
belopp såsom mellanavgift samt av styrelsen i övrigt föreslagna villkor
för bytet. Kronans kostnader för uppskattning och värdering av bytesområdena
hade av bolaget erlagts.

Under åberopande av den lämnade utredningen anser jag mig kunna
tillstyrka ägoutbytet. Genom detta erhåller kronan en areal produktiv
skogsmark, som är 175 hektar större än den skogsmark kronan lämnar,
samt en virkesmängd, som med 21,356 kubikmeter överstiger vad kronan
avstår.

Den för bytets genomförande erforderliga mellanavgiften torde böra
utgå av medel avsedda till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark samt till inlösen av ströängar å kronoparkerna i Norrland och
Dalarna.

Jag hemställer alitsa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ett utbyte av fastigheter må äga rum mellan kronan
och aktiebolaget svenska kullagerfabriken, Hofors
bruk, under följande villkor:

att kronan till bolaget överlåter kronoparken Vibyggehyttan,
omfattande fastigheten Vibyggehyttan 4® i
Torsåkers socken av Gävleborgs län;

att bolaget till kronan överlåter dels ett område, omfattande
fastigheterna Bagghyttan 95 och Bagghytte
Fäbodar l1 samt delar av fastigheterna Bagghyttan l5,
25, 33, 45, 78, 711 och ll5 och Öster Hästbo l7, 5®, 66 och
127, samtliga i Torsåkers socken av Gävleborgs län,
dels ock ett område, utgörande del av fastigheten öster
Hästbo 23 i nämnda socken, vilka områden finnas
närmare angivna å två av distriktslantmätaren Ivar
Barrling år 1932 upprättade kartor;

att fastigheterna tillträdas vid avtalets undertecknande; att

fastigheterna lämnas å ömse sidor fria från alla
gravationer;

att kronan till bolaget erlägger ett kontant belopp
av sextontusen (16,000) kronor för det högre uppskattningsvärdet
av bolagets i bytet ingående fasta egendom
att utbetalas, sedan avstyckning verkställts av
sagda egendom och bolaget visat, att denna är fri från
gravationer;

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

att kronan och bolaget intill tillträdesdagen icke avverka
skog å de fastigheter, som lämnas i bytet,
att kronan och bolaget å ömse sidor svara för alla å
fastigheterna intill tillträdesdagen belöpande utskylder
och besvär;

att bolaget ensamt bekostar avstyckning och övriga
med bytet förenade utgifter;

att kronan och bolaget var för sig bestrida kostnaderna
för lagfart å de fastigheter, som i bytet tillfalla
dem; samt

att i bytet ingå tillgängliga över bytesområdena
upprättade kartor med tillhörande beskrivningar;

skolande tillika i bytesbrevet intagas erinran örn
vad bolaget jämlikt bestämmelserna i lagen den 18
juni 1925 (nr 291) har att iakttaga för erhållande av
rätt att förvärva ifrågakommande fastighet.

10 :o.

Kronoegendomen 15/32 mantal Böleå nr 6 med lägenheten Grisrödjningen
i Umeå socken av Västerbottens län är utarrenderad för tiden 14
mars 1925—14 mars 1932 mot årligt arrende av 4,000 kronor, och hava åtgärder
vidtagits för egendomens utarrendering till den 14 mars 1933.

Med anledning av den förestående arrendeledigbeten hava krouojordstyckningssakkunniga
år 1929 besiktigat egendomen, och bar domänstyrelsen
från vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd införskaffat
upplysningar angående egendomens lämplighet till upplåtelse i
egnahemslägenheter eller åbolägenheter samt huruvida efterfrågan å dylika
lägenheter funnes i orten. Sedermera bar uppskattningsförrättning
hållits å egendomen. Av de inkomna handlingarna, däribland en av distriktslantmätaren
Georg Tillgren år 1930 kompletterad karta över en del
av ägorna till egendomen, inhämtas bland annat följande.

Egendomen, som är belägen 1 kilometer från Umeå stad, ligger i tre
skiften, av vilka ett, Böstaskogen, beläget mellan Djäkneböle och Sörbäcks
ägor, är avsatt till kronopark. Egendomen i övrigt innehåller en
areal av 84.006 hektar, därav 41.765 hektar åker, 0.55 hektar äng och odlingsmark
samt 41.691 hektar avrösningsjord.

Kronan tillhörigt byggnadsbestånd är i regel av ganska gammalt datum,
i vissa fall otidsenligt, men skäligen vidmakthållet.

Åkerjorden, som huvudsakligen utgöres av sandmylla och andra lätta
jordar.

Egendomen har del i ett vattenavledningsföretag, avseende reglering
av vattenståndet i Degernäsbäcken m. m., varför kronan betalat å egendomen
belöpande kostnader.

Böleå nr 6
med lägenheten
Grisrödj
ningen i
Västerbottens
län.

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 202.

Genom domänstyrelsens skrivelse den 29 november 1918 har N. Gabrielsson
i Teg medgivits rätt att upptaga och nyttja väg över egendomen.

Umeå stad har jämlikt Kungl. Maj:ts resolutioner den 15 april 1910,
den 12 september 1916 och den 2 oktober 1925 medgivits rätt att hava
över egendomen framdragna elektriska ledningar.

Taxeringsvärdet utgör 76,400 kronor.

Kronojordstyckningssakkunniga hava anfört följande. Egendomens
åbyggnad torde få anses tillräcklig under en kommande arrendeperiod.
Vid besiktningstillfället framställdes icke heller några anspråk på nyeller
ombyggnad. Emellertid torde det på grund av egendomens isolerade
läge i förhållande till andra kronans jordbruksdomäner knappast
bliva med kronans ekonomiska fördel förenligt att behålla egendomen,
och hava de sakkunniga i anslutning därtill föreslagit, att egendomen
måtte försäljas. Vad sättet för en sådan åtgärd anginge, inb jode den
goda belägenheten till Umeå stad och förhållandena i övrigt å platsen
till en uppstyckning av egendomen i egna hem, såväl jordbruks- som bostadslägenheter.
Någon del av gården kunde jämväl ifrågasättas till utökning
och förstärkning av intilliggande mindre jordbruk. Egendomens
arrendator torde böra berättigas få friköpa ett område örn 3,890 kvadratmeter,
varå han ägde boningshus och uthus och som han hos domänstyrelsen
anhållit att få inköpa. Då egnahemsnämnden i länet, som bäst
kände ortens förhållanden, torde vara väl skickad att verkställa en uppdelning
i lotter och anskaffa lämpliga köpare, hava de sakkunniga tillstyrkt
egendomens försäljning till nämnden. Skulle emellertid nämnden
förklara sig icke önska köpa egendomen, torde domänstyrelsen böra med
nämndens biträde låta uppstycka egendomen för försäljning i lämpligt
antal lotter.

Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har i anledning
av vad de sakkunniga anfört meddelat, att nämnden, ehuru efterfrågan
på såväl jordbruksjord som byggnadstomter för närvarande vore
obetydlig inom trakten av Umeå, dock vore villig att för egnaliemsändamål
inköpa egendomen, därest priset å densamma bleve skäligt.

Uppskattning snämnden har anfört följande. Det torde kunna ifrågasättas,
huruvida kronans fortsatta besittande av egendomen vore att förorda.
Den i vissa delar — logen m. m. — otidsenliga åbyggnaden, vilken inom
närmaste tiden påkallade förändring till det bättre, det höga luftstrecket
med sin korta vegetationstid, sina ovissa skördeförhållanden och sitt för
odling av cerealia olämpliga och förrädiska klimat kunde icke, i trots av
en god ekonomisk belägenhet, i dessa tider ingiva förutsättningar för en
framtida tillfredsställande avkomst därav eller en i större omfattning
gynnsam utveckling. Nämnden funne sig därav föranledd föreslå egendomens
försäljning såsom den för kronan säkerligen fördelaktigaste dispositionen
därav i två lotter, på så sätt, att viss del därav, lotten litt. A,
upptagande ett mindre område väster örn karaktärsbyggnadens tomtplats,
men icke inom besvärande grannskap därav, försåldes till kronoegendomens
nuvax-ande arrendator, C. Forsberg, samt en andra försäljningslott,
litt. B, egendomen i övrigt. Det kunde visserligen förefalla, som borde
egendomens parcellering i mindre, för bostads- och mindre jordbrukslägenheter
avsedda områden tillföra kronan en större köpeskilling å det
hela, än egendomens försäljning å nu föreslaget sätt, men erfarenheten hade
ofta till fullo bestyrkt, att oanade svårigheter, det ekonomiska tidsläget
m. m., kunde resa ganska svåröverkomliga hinder mot en lycklig reali -

Kungl. Metias proposition Nr 202.

sation av ett större innehav, fördelat i smärre lotter, oell att det oftast
visat sig fördelaktigare att försälja egendomen i ostyckat skick och att
till köparen överlämna styckningen därav.

Framställningar örn åtkomst från egendomen för bildande av bostadslägenheter
hade till nämnden inkommit från bemälde Forsberg rörande
ägofigurerna nr 1—5 å kartan och från folkskolläraren E. Björk ifråga
örn ägofigurerna 20—25. Nämnden har tillstyrkt Forsbergs ansökning,
men ej funnit skäl tillstyrka bifall till Björks ansökning.

I anslutning till vad nämnden sålunda anfört har nämnden verkställt
saluvärdering av egendomen i följande två lotter.

Lotten litt. A, ägofigurer å kartan nr 1—5. Areal 0.389 hektar, varav
0.377 hektar tomt och åker samt 0.ni2 hektar avrösningsjord. Saluvärde
1,945 kronor. Arrendevärde 100 kronor. Lotten, som vore bebyggd med bemälde
Forsberg tillhörigt bostadshus med tillhörande uthus och i övrigt
upptagen av planteringsland och täppa, borde hembjudas Forsberg mot
förenämnda saluvärde.

Lotten litt. B, omfattande egendomen i övrigt, med undantag av
den till kronopark avsatta skogsmarken. Areal 83.en hektar, varav 41.388
hektar tomt och åker, 0.35 hektar äng och 41.679 hektar avrösningsjord. Saluvärde
61,895 kronor, varav 11,641 kronor 88 öre för växande skog. Årrendevärde
2,895 kronor. Det hade synts nämnden som skulle egendomens
disposition för dels tillägg till redan förefintliga egnahemslägenheter,
dels ock självständig egnahemsbildning hava framtiden för sig,
alldenstund de för sådan jordbruksdrift nödvändiga och viktigaste betingelserna,
god ekonomisk belägenhet och avsättningsort samt lätta jordar,
vore för handen. Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd
hade under vissa förutsättningar förklarat sig villig att med
äganderätt inlösa egendomen. Det vore att förmoda, att detta erbjudande
borde avse lotten litt. B av densamma, alldenstund avgången av lotten
litt. A från det av egnahemsnämnden avsedda innehavet realiter
voro av ganska ringa betydelse. Med anledning därav och då det för kronans
vidkommande även borde anses vara av betydelse att erhålla en vederhäftig
köpare av egendomen, har uppskattningsnämnden hemställt örn
åtnjutande av hembudsrätt för egnahemsnämnden för lottens litt. B inlösen
med äganderätt jämlikt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. mot den föreslagna
köpeskillingen.

Nämnden har icke funnit skäl föreligga för förbehåll vid lotternas försäljning
i fråga örn desammas användande eller kronans rätt till återköp
därav. Skulle sådant förbehåll likväl göras, borde saluvärdena nedsättas
till 1,655 kronor för lotten litt. A och till 52,615 kronor för lotten litt. B.
Lotterna vore värderade i befintligt skick.

Vid försäljningen av lotten litt. B borde förbehåll göras dels örn rätt
för Umeå stads elektricitetsverk att hava elektriska kraftledningar framdragna
över egendomen, dels om skyldighet för köpare att giilda egendomens
utgifter i Degernäsbäckens dikningsföretag.

Egnahemsnämnden har i skrivelse den 14 februari 1931 förklarat sig
önska inköpa lotten litt. B för en köpeskilling av 61,895 kronor att gäldas
på siitt i berörda förordning stadgades. Nämnden hade därvid förutsatt,
att i försäljningen skulle ingå å egendomen befintliga utstämplade träd.

Överlantmätaren har i utredning den 25 september 1929 anfört bland
annat följande. Enligt anteckning i jordregistret skulle till egendomen

Kungl. Majlis proposition Nr 202.

höra en urf jällsäga om 6 tunnland 26.2 kappland äng och 9 tunnland 19.7
kappland avrösningsjord, eller 8.125 hektar. Nämnda urf jällsäga vore
belägen inom gränserna för Innerkasamarks by och hade vid det år 1865
den 14 februari fastställda laga skiftet på denna by under litt. Ze i delningsbeskrivningen
hänförts till »Öfverste Löjtnants Bostället Böleå». I
lantmäterikontoret verkställd undersökning hade emellertid givit vid handen,
att samma urfjällsäga jämväl inräknats i arealen för det nu i jordeboken
särskilt redovisade kronohemmanet 1/iB mantal Innerbjänsjön
Södra nr 1, vilket hemman tidigare hänförts till kronohemmanet Böleå
nr 6, som då angivits till 17/32 mantal i stället för nuvarande 1 ä/a2 mantal.
Någon ingående undersökning av nu angivna förhållande hade emellertid
ej kunnat verkställas. Dock ville det av åtskilliga omständigheter
synas som örn registreringen av urfjällsägan inom Innerkasamark till
Böleå nr 6 skulle vara felaktig, då ägan ifråga rätteligen torde tillhöra
det vid Bjensjön belägna hemmanet Innerbjänsjön Södra nr 1 och vara
inräknat i dess skatt Vis mantal. Enligt anteckning i jordregistret hörde
till egendomen jämväl fyllnadsmark i Degerfors socken, vilken syntes
hava blivit utbruten vid under 1802—1806 verkställt storskifte på skogsmark.

Jägmästaren har anfört följande. Då kronoegendomen vore synnerligen
välbelägen i omedelbar närhet av Tegs municipalsamhälle och Umeå
stad, samt egendomen angränsande relativt stora jordbruk visade, att även
i detta klimat avkomsten av jordbruk kunde bliva tillfredsställande, syntes
kunna ifrågasättas, örn egendomens försäljning nu vore den för kronan
lämpligaste dispositionen. Umeå stad torde kunna sägas vara under
stark utveckling och tillkomsten av Umedalens stora sjukhus komme att
giva staden angränsande jordbrukare högst betydligt förbättrad avsättning
för sina produkter. Uppskattningsnämnden hade vid arrendeuppskattningen
kommit till ett arrendebelopp av 100 kronor för lotten litt, A
och 2,895 kronor för lotten litt. B eller tillsammans 2,995 kronor, sålunda
en avsevärd nedsättning på nu utgående arrendebelopp 4,000 kronor,
jämte arrendelotten åvilande skatter cirka 500 kronor, vadan någon risk
för att erhålla minst detta belopp ej torde förefinnas. Statens årliga inkomster
av egendomen skulle sålunda kunna beräknas:

Arrende, kontant 2,495 kronor jämte egendomen åvilande

skatter, 500 kronor, eller tillsammans.....................kronor 2,995

Arrende för två arrendelägenheter ........................ » 55

Årlig avkastning från skogen efter avdrag av arrendatorn

tillkommande utsyning, cirka ............................ » 125

Andel i inkomster från med Böle by samfällda grustag m. m. » 25

Summa kronor 3,200.

Då därtill avsevärd värdestegring kunde förväntas på grund av det
gynnsamma läget, ävenså försäljning av tomter ifrågakomma, syntes
egendomen fortfarande böra utarrenderas, därvid dock lämpliga områden
efter landsvägarna borde undantagas för eventuellt utbud till tomter.
Byggnadernas nuvarande tillstånd syntes ej behöva motivera försäljning,
då de påtalade bristerna ej vore av den omfattning, att de ej med
rimliga kostnader kunde avhjälpas. De för driften erforderliga överloppshus,
som tillkommit, syntes kunna inlösas av kronan eller övertagas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

av eventuellt uy arrendator. Därest emellertid egendomen ej ansåges
böra bibehållas i statens ägo, syntes densamma, för ernående av högsta
möjliga köpeskilling, antingen i sin helhet eller efter av staten verkställd
avstyckning böra utbjudas mot anbud. Västerbottens läns hushållningssällskaps
egnahemsnämnd hade nämligen lörsölcsvis utbjudit bostället
lör försäljning i smärre lotter och därvid erhållit anbud å de
flesta lotterna. Den erbjudna köpeskillingen, 61,895 kronor, måste därför
anses vara för nämnden fördelaktig, i ali synnerhet som anbudet omfattade
den utsyning örn 5,452 träd eller 670 kubikmeter, som gjorts å boställets
skogsmark. Ifrågavarande utsyning, som kvarstode å rot, kunde
med nuvarande virkespriser beräknas hava ett rotvärde av cirka 1,200
kronor. Då stämplingen ej inginge i uppskattningsnämndens saluvardering,
understege egnahemsnämndens anbud saluvärderingen med detta
belopp. Jägmästaren hade på grund därav sökt utröna örn ej andra köpare
funnes å egendomen och därvid erfarit, att flera spekulanter funnes,
men hade jägmästaren ej lyckats erhålla anbud från mera än en,
nämligen folkskolläraren E. Björk, som för närvarande bebodde boställets
huvudbyggnad. Anbudet överstege med 605 kronor egnahemsnämndens
anbud.

Därest egendomen i sin helhet ansåges böra försäljas, syntes undersökning
av boställets rätt till fiske i Umeälven böra göras, örn vilket utredning
saknades i uppskattningsnämndens protokoll.

Över jägmästaren har framhållit följande. I tidigare avgivna yttranden
i ärendet hade överjägmästaren, med framhållande av påräknad värdestegring
till följd av gynnsamt läge i förhållande till Umeå stad samt
annat under utveckling varande samhälle, hävdat den uppfattningen, att
ett frånhändande av denna fastighet syntes mindre välbetänkt.

Beträffande detta ståndpunktstagande har överjägmästaren anfört.

Vid hans tillträde av befattningen som Överjägmästare i Umeå distrikt
den 1 februari 1928 hade till behandling förelegat en till Konungen ställd
framställning från riksdagsman Nils Gabrielsson, Teg, örn tillstånd att
få förvärva visst område från kronoegendomen Böleå inom Umeå socken.
Då årstiden vid detta tillfälle givetvis ej hade medgivit någon besiktning
av ifrågavarande egendoms tillstånd eller lämplighet ur jordbrukssynpunkt,
hade överjägmästaren till huvudsaklig del måst lita till vederbörande
revirförvaltares uppfattning därutinnan. Sedan överjägmästaren
varit i tillfälle att bese egendomen samt taga del av å denna rådande
driftsförhållanden, förefintligt byggnadsbestånd m. m., hade överjägmkstarén
emellertid kommit till en annan uppfattning angående lämpligheten
av ett bibehållande i kronans ägo av densamma. Byggnadsbeståndet
å egendomen befunne sig. särskilt i fråga om uthusbyggnaderna, i ett otillfredsställande
och otidsenligt skick. Omfattande reparations- och moderniseringsathoten
bleve erforderliga under de niirmasto åren. Detta bomme
givetvis att medföra en för ägaren i betydande mån förminskad avkastning
från egendomen. Vidare vore egendomen av en storleksordning,
som försvårade jordbrukets bärighet. En arrendator vore icke i stånd
att sköta egendomen med eget folk. utan bleve alltid hänvisad att åtminstone
till en del använda sig av lejd arbetskraft, varigenom omkostnaderna
för egendomens brukande komme att ställa sig jämförelsevis höga.
Särskilt framträdande bleve denna olägenhet i dessa för jordbruket så
kritiska tider. Dessa nu anförda omständigheter komme utan tvivel att
bidraga till en försämrad avkastning från egendomen, och det syntes

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 170 haft. (Nr 202.)

tili Kungl. Maj:ts -proposition Nr 202.

kunna befaras, att denna avkastning bleve sådan, att en skälig förräntning
av det i egendomen investerade kapitalet icke kunde erhållas.

Under sådana förhållanden borde egendomen ej bibehållas i kronans
ägo.

Överlantmätaren har anfört följande. Till ifrågavarande kronoegendom
hörde dels ägor belägna inom Böleå skifteslag i Umeå socken dels
fylln&dsmark belägen inom Degerfors sockens territoriella område. De
först omnämnda ägorna hade vid ett år 1895 fastställt laga skifte å inägorna
och hemskogen till Böleå by utbrutits uti tre skiften under litt.
F. Två utav skiftena utgjorde de egentliga inägorna i själva byn jämte
i samband därmed belägen skogsmark, den s. k. Bölekläppen. Det tredje
utgjordes av ett skifte å den s. k. Böstaskogen belägen cirka 2 mil från
inägorna.

Från bostället hade från första skiftet genom avsöndring avskilts mark,
tillsammans uppgående till 15.6115 hektar. Enligt av distriktslantmätaren
Georg Tillgren år 1930 upprättad karta jämte tillhörande beskrivning
innehölle numera de två första eller de egentliga inägoskiftena till -

sammans

Åker .................................. 41.7650 hektar

Äng och odlingsmark ................ O.ssou »

Afrösningsjord ...................... 41.6910 »

Summa S4.0060 hektar.

Skiftet å den s. k. Böstaskogen innehölle enligt skifteshandlingarna en
areal av 130.8770 hektar uteslutande afrösningsjord. Detta skifte hade
jämlikt domänstyrelsens beslut den 12 september 1916 från och med den
14 mars 1917 förvaltats såsom kronopark. Den uti Degerfors socken belägna
fyllnadsmarknaden hade tillagts bostället genom länsstyrelsens avvittringsutslag-
den 31 januari 1874 och bestode av två skiften med, enligt
förenämnda utslag, en areal av tillsammans 1,950 tunnland 24.9 kappland
eller omkring 963 hektar. Berörda områden hade enligt domänstyrelsens
beslut den 21 december 1888 från och med den 14 mars 1889 förvaltats såsom
kronopark.

Slutligen hörde till bostället andel med övriga hemman inom Böleå skifteslag
uti vid laga skiftet för gemensamt behov avsatta samfälligheter
samt möjligen andel i fiske i Umeälven.

Den särskilda uppskattningsnämnden hade nu uppgjort förslag till försäljning
dels av ett område, som vederbörande arrendator anhållit att få
förvärva, utgörande det å distriktslantmätaren Tillgrens karta med litt.
A betecknade området och utgörande i areal O.ssoo hektar, dels ock återstående
delen av första och andra skiftet utav de till bostället vid laga
skiftet inom Böle skifteslag i Umeå socken utbrutna ägorna, å Tillgren
karta betecknade med litt. B och innehållande en sammanlagd areal av
41.8880 hektar åker, O.5500 hektar äng och odlingsmark samt 41.6790 hektar
avrösningsjord. Kronan skulle sålunda behålla dels skiftet å Böstaskogen,
dels de tvenne skiftena inom Degerfors socken, allt nu förvaltat såsom
kronoparker. Vad anginge området under litt. A vore detta otvivelaktigt
att anse såsom en lägenhet för bostadsändamål, vilken kunde bestå
såsom särskild fastighet lör nämnda ändamål, och torde i och för sig
hinder icke möta mot områdets avstyckning enligt 19 kapitlet jorddelningslagen.
Emellertid kunde överlantmätaren icke finna annat än att
vissa av de föreslagna gränserna för området såvitt av den upprättade

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

kartan framginge måste anses såsom olämpliga. Så t. ex. ginge västra
gränsen genom en befintlig byggnad. Norra gränsen vore så dragen, att
nordvästra gränspunkten läge ute på en åker, medan nordöstra gränspunkten
till synes omotiverat sköte ut i den nu avhägnade hagmarken.
Därtill komme ytterligare den olägenheten, att åkerfiguren nr 8, som
vore avsedd att behållas under jordbrukslotten litt. B, icke kunde med
fördel brukas under denna lott. Området borde därför jämkas så, att detsamma
komme att bestå av ägofigurerna n:ris 1, 2, 3, 4, 6, 8, 9 och 10. Härigenom
erhölle lotten en med hänsyn till förhållandena å marken lämplig
omfattning. Lotten skulle därvid enligt den av Tillgren upprättade beskrivningen
komma att innehålla

Åker .................................. 0.4830 hektar

Äng och odlingsmark .................. O.ooso »

Avrösningsjord ........................ O.0620 »

Summa 0.5480 hektar.

Arrendatorn Forsberg hade förklarat sig helst vilja förvärva området
med den av överlantmätaren föreslagna omfattningen. För undvikande
av omgång med ärendet hade uppsatts en av Forsberg undertecknad ansökan
örn hembud å ifrågavarande område. Då det vore tänkbart, att
vid områdets uppmätning i samband med blivande avstyckning en från
den förut angivna något avvikande arealen kunde erhållas, hade endast
å-pris ansetts böra angivas, vilket å-pris, 50 öre för kvadratmeter, vore
detsamma, som uppskattningsnämnden tillämpat vid sin värdering av
lotten litt. A.

Vad anginge försäljningslotten litt. B skulle denna efter de nu föreslagna
jämkningarna komma att innehålla

Åker .................................. 41.2820 hektar

Äng och odlingsmark ................ O.5470 »

Avrösningsjord ........ 41.6290 »

Summa 83.4580 hektar.

Då denna lott, som uppenbarligen vore avsedd och tjänlig till jordbruk,
skulle utgöra en fastighet för sig, vilken skulle bildas genom avstyckning,
borde undersökas, huruvida en avstyckning med deu föreslagna ägosammansättningen
stöde i överensstämmelse med 19 kapitlet jorddelningslagen,
närmast med hänsyn till frågan, huruvida ägolotten komme att få
tillgång till för dess nyttjande såsom jordbruksfastighet erforderlig skogsmark.

Av handlingarna i ärendet framginge, att årliga avkastningen vid uthålligt
skogsbruk av den i lotten ingående skogsmarken, den s. k. Bölekläppen,
för närvarande kunde beräknas till 54 kubikmeter, men att avkastningen
successivt under 50 år skulle kunna stegras till en normalavkastning
av 300 kubikmeter per år. Under förutsättning att ägorna kommo
att bibehållas såsom ett enda jordbruk, finge den nuvarande produktionen
anses väl knapp för att fylla lotteus årliga behov av skogsförnödenheter.
Med anledning därav skulle möjligen kunna ifrågasättas, att
lotten tilldelades fyllnad i skogsmark av det s. k. Böstaskiftet. Detta skifte
läge emellertid närmare två mil från huvudgården och torde ligga
för avlägset för att kunna med någon ekonomisk fördel utnyttjas för
husbehovet. Med hänsyn till de sålunda föreliggande förhållandena syn -

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 202.

tes en eftergift i fordringarna på full försörjning i skogsmark för jordbruket
få anses motiverad. Därtill bomme att, för den händelse försäljningsområdet
uppdelades till egna hem och mindre jordbruk, vilket med
hänsyn till närbelägenheten till Umeå stad i en nära framtid torde bliva
fallet, saknaden av erforderlig stödskog bomme att göra sig mindre kännbar.
Emellertid vore givet att, därest den nu avverkningsbara och utstämplade
skogen området uppgående till 5,452 träd med en beräknad
rotkubikmassa av 670 kubikmeter följde med försäljningslotten, denna utstämpling
bomme att utgöra ett värdefullt tillskott i lottens husbehovsskog.
Hinder torde sålunda icke möta mot områdets avskiljande till särskild
fastighet. Med avseende å sättet för den blivande fastighetsbildningen
kunde denna tänkas genomförd på två sätt. Antingen skulle de
två försäljningsområdena avstyckas, vilket förde med sig, att stamfastigheten
bomme att utgöras av de av kronan behållna skogsskiftena Böstaskogen
och kronoparksskiftena i Degerfors socken och att mantalet komme
att knytas vid dessa skiften. Eller också skulle avstyckas dels försäljningslotten
litt A, dels ock förenämnda skogsskiften, vilket åter medförde,
att mantalet komme att stanna a den egentliga egendomen och platsen,
varigenom den ursprungliga samhörigheten med byn komme mera till
synes. Med det sistnämnda förfaringssättet följde även en annan fördel,
nämligen att, örn de inom de olika socknarna belägna skogsområdena avstyckades
till särskilda fastigheter, en överflyttning av den inom Degerfors
socken enklaverade delen av bostället möjliggjordes utan någon särskild
förrättning. Huru än komme att förfaras, borde emellertid med jordbrukslotten
följa all boställets delaktighet såväl i vid laga skiftet avsatta
samfälligheter, samtliga belägna å byns egentliga inägoområde, som ock
i övriga rättigheter och förmåner, exempelvis andel i fiske i Umeälvem

Förenämnde Björk har i en till domänstyrelsen inkommen skrift anhållit
att få köpa lotten litt. B örn 83.G17 hektar av egendomen med åbyggnader
och nuvarande skogsbestånd för en köpeskilling av 62,500 kronor
att gäldas på sätt örn dylika försäljningar vore stadgat.

Härjämte har agronomen Gunnar Åström, Brännland, anhållit örn upplysning,
huruvida det funnes möjlighet att få förvärva egendomen.

Förenämnde Forsberg har med anledning av överlantmätarens förslag
rörande försäljning av lotten litt. A hemställt att få inköpa denna lott
med omfattning enligt överlantmätarens förslag mot en köpeskilling av
50 öre per kvadratmeter.

Med utlåtande den 20 februari 1932 har domänstyrelsen underställt detta
ärende Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del anfört följande.

Såsom förut omnämnts funnes a egendomen följande spekulanter, nämligen
Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, som önskade
inköpa lotten litt. B av egendomen för ett saluvärde av 61.895 kronor,
varvid nämnden dock utgått ifrån att å egendomen befintlig särskilt
utstämplad skog, av jägmästaren värderad till 1,200 kronor, skulle ingå
i köpet, folkskolläraren E. Björk, som förklarat sig villig att förvärva
lotten litt. B, »med åbyggnader och nuvarande skogsbestånd» för 62,50''Q
kronor, samt agronomen Gunnar Åström. Brännland, som anhållit om
upplysning, huruvida det förefunnes möjlighet att få förvärva egendomen.
Styrelsen ansåge i likhet med uppskattningsnämnden, att lotten

Kungl. Maj:ts proposition Kr 202. 69

lämpligast borde försäljas till egnahemsnämnden, som torde hava de
största möjligheterna att ombesörja lottens uppdelning och försäljning
i egnahemslägenheter på ett för tillgodoseende av efterfrågan å sådana
lägenheter i orten tillfredsställande sätt. Skulle lotten försäljas till enskild
person, torde det, med hänsyn till egendomens läge i omedelbar närhet
av Umeå stad och den efterfrågan å lägenheter, som syntes foretin
nas, kunna befaras, att egendomen förvärvades i spekulationssyfte. För
undvikande därav skulle möjligen försäljningen kunna förbindas med
villkor örn skyldighet för köparen att använda egendomen på visst sätt
samt med förbehåll för kronan att inom viss tid köpa egendomen åter,
något som dock säkerligen komme att för kronan medföra en avsevärd
nedsättning i köpeskillingen. Lämpligast torde därför vara, att lotten
litt. B hembjödes egnahemsnämnden. Nämnden hade såsom nämnts förklarat
sig villig att inköpa lotten för det åsätta saluvärdet, varvid nämn
den dock förutsatt, att den utstämplade skogen inginge i försäljningen.
Så vore emellertid ej förhållandet. Då det av uppskattningsnämnden
åsätta saluvärdet måste anses skäligt även örn lottens areal komme att
minskas något på grund av den utökning av lotten litt. A, som föreslagits
av överlantmätaren, finge styrelsen föreslå, att lotten litt. B hembjödes
nämnden för saluvärdet med förbehåll att den utstämplade skogen
ej inginge i försäljningen samt med rätt för köpare av skogen att avverka
och bortföra denna intill den 1 juli 1934. Skulle nämnden ej önska
förvärva lotten på de föreslagna villkoren, ansåge styrelsen, att lotten
borde utbjudas till salu i den fria marknaden och därvid försäljas å auktion
enligt 15 § i förordningen. Förbehåll örn återköpsrätt ansåge styrelsen
ej därvid böra föreskrivas med hänsyn till den avsevärda minskning
i saluvärdet ett sådant förbehåll skulle medföra. Beträffande lotten
litt. A borde densamma försäljas med av överlantmätaren föreslagen
omfattning för ett saluvärde, beräknat efter 50 öre per kvadratmeter.
Vad överlantmätaren anfört angående äganderätten till en urfjällsäga behövde
ej inverka på den nu ifrågasatta försäljningen.

Mot det av domänstyrelsen framlagda försäljningsförslaget har jag in- Departement''atlet
annat att erinra, än att jag anser, att i försäljningen bör, pä sätt av
Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd vid anbudets
avgivande förutsatts, jämväl ingå den utstämplade skogen, värderad till
1,200 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att av kronoegendomen 15/32 mantal Böleå nr 6 med
lägenheten Grisrödjningen i Umeå socken av Västerbottens
län må enligt förordningen den 6 juni 1929
(nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. och med tilltriidesriitt den 14 mars 1933
försäljas

lotten litt. A om 0.548 hektar med ett saluvärde, beräknat
efter 50 öre för kvadratmeter, samt med hemrätt
enligt 10 § i förordningen för C, Forsberg, sami

Bihang till riksdagens protokoll 19112. I sami. 170 haft. (Nr 202.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

lotten litt. B om 83.458 hektar med ett saluvärde av
61,895 kronor enligt 14 § i förordningen till Västerbottens
läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd,
under villkor att lotterna försäljas i det skick, vari
de vid tillträdet befinnas, att endast kronan tillhöriga
byggnader och anläggningar ingå i försäljningarna,
att köpare skall respektera den Umeå stad
medgivna rätten att hava elektriska ledningar framdragna
över egendomen, samt att köpare av lotten
litt. B skall gälda efter tillträdesdagen till betalning
förfallande utgifter för det vattenavledningsföretag,
som avser reglering av vattenståndet i Deger näsbacken
m. m., och respektera den N. Gabrielsson genom
domänstyrelsens beslut den 29 november 1918 medgiv
na rätten att upptaga och nyttja väg över egendomen.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
uti de under l:o—10:o här ovan antecknade ärenden.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att till riksdagen skall avlåtas proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.

330741. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.