Kungl. Majlis proposition Nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i avseende
å vissa egnahemsföretag i Malmöhus län; given Stockholms
slott den 11 mars 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 108, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1932/1933 till hjälpåtgärder
åt vissa egnahemslåntagare m. m. ett extra reservationsanslag av

600,000 kronor. Under sagda punkt i huvudtiteln framhöll jag, bland annat,
att utredning påginge och förslag införväntades rörande vissa egnahemsförhållanden
inom Malmöhus län.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. Ilag. (Nr 197.)

1

2 Kungl. May.ts proposition Nr 197.

Sedermera har Kungl. Majit genom proposition den 26 februari 1932,.
nr 149, angående hjälpåtgärder åt vissa egnahemslåntagare föreslagit
riksdagen, jämte annat, att för utlämnande av stödlån åt egnahemslåntagare
för hudgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av

550,000 kronor. I statsrådsprotokollet vid sagda propositions avlåtande
uttalade jag, bland annat, att av iorenämnda under punkt 108 i nionde
huvudtiteln beräknade anslag ett belopp av 50,000 kronor komme att återstå,
vilket belopp borde, på sätt jag framdeles ämnade föreslå, användas
för ordnandet av vissa egnabemsförbållanden i Malmöhus län.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit berörda fråga örn
egnahemsförhållandena inom Malmöhus län.

Uppkomsten j aVseende å de egnahemsföretag inom sagda län, vilka nu påkalla sär av

vissa

egnahems- skild uppmärksamhet, må till en början erinras örn följande.

Malmöhus Under åren 1925, 1926 och 1927 förekom i Malmöhus län en omfattande
län. och livlig styckningsverksamhet, bedriven av två enskilda jordstyckare
var för sig. Dessa köpte egendomar, uppdelade dem i egnahemslotter för
jordbruksändamål och sålde lotterna, vilka i regel voro obebyggda, till
mindre bemedlade personer. Malmöhus läns hushållningssällskap beviljade
i anslutning till lottförsäljningarna egnahemslån och premielån samt
i vissa fall även nyodlingslån, gödselvårdslån och täckdikningslån. På
jämförelsevis kort tid utlämnades för ifrågavarande egnahemsföretag ett
stort antal egnahemslån, ungefär 150.

Under hösten 1928 och tiden närmast därefter företog statens egnahemsstyrelse
å ort och ställe en ingående undersökning rörande berörda egnahemsföretag.
Därav framgick, enligt styrelsens mening, att i vissa fall
redan vid egnahemmens planläggning stora fel begåtts. Sålunda hade
vissa egnahem utlagts å för ändamålet olämplig jord, varjämte tillräcklig
hänsyn ej städse tagits till låntagarnas personliga förutsättningar att
genomföra företagen. Såväl egnahemslån som nyodlings-, gödselvårdsoch
täckdikningslån hade i allmänhet i sin helhet av hushållningssällskapet
utbetalats i förskott till jordsäljarna, vilka erhållit fullmakt av köparna
att lyfta beloppet. Säljarna hade i stor utsträckning dels ombesörjt
och finansierat lotternas bebyggande samt inventariers anskaffande o. d.,
dels ock för låntagarna inbetalt förfallna räntor å av hushållningssällskapet
beviljade lån. Härigenom hade egnahemsinnehavarna kommit i skuld
till jordsäljarna med i vissa fall betydande belopp. Nyss angivna förhållande
hade enligt egnahemsstyrelsens mening även medfört, att hushållningssällskapet
ej kommit att stå i någon närmare kontakt med dessa egnahemslåntagare.

Vid egnahemsstyrelsens undersökning hösten 1928 bemärktes, bland annat,
att lägenheterna i huvudsak voro färdigbyggda men att föreskrivna
och erforderliga odlings- och dikningsarbeten voro mycket ofullständigt
och bristfälligt planlagda och endast i ett fåtal fall i nämnvärd
grad utförda. Lagfarter och inteckningsförhållanden voro i många fall
även oordnade. En del lägenheter hade redan då hytt ägare flera gånger.
Ej så få exekutiva försäljningar hade förekommit. Vissa lägenheter fann
egnahemsstyrelsen öde, och många egnahemsinnehavare hade betydande
svårigheter att reda sig.

I denna situation sökte egnahemsstyrelsen vidtaga åtgärder i syfte att

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

la radande missförhållanden tillrättalagda. Utredning företogs oni varje
särskild egnahemslägenhet, därvid bland annat lägenheterna värderades
och innehavarnas olika skulder upptecknades. I anslutning härtill jördes
av styrelsen underhandlingar nied hushållningssällskapet och jordsäljarna
i syfte att få till stånd reglering av låntagarnas skulder. Dylik
reglering blev under 1929 genomförd på i huvudsak det sätt, att hushållningssällskapet
av egna medel från jordsäljarna inlöste inteckningai och
andra fordringar hos låntagarna till reducerade belopp. Genom regleringen,
som omfattade 102 låntagare, nedbringades dessas sammanlagda
skulder från 1,793,940 kronor till 1,551,297 kronor eller med i runt tal

243,000 kronor. Vidare medgav hushållningssällskapet på förslag av egnahemsstyrelsen,
att låntagarnas genom regleringen till sällskapet överflyttade
skuld skulle erhållas som lån med en amorteringstid av 20 år och en
förräntning av 5 procent. Genom skuldregleringen blevo egnahemsmnekavarna
frigjorda från ekonomiskt beroende av de bada joidsäljarna
och fingo sina reglerade skulder samlade på en hand, nämligen hos hushållningssällskapet.
I samband med regleringen anhöll egnahemsstyrelsen,
att hushållningssällskapet eller dess egnahemsnämnd ville anställa
en kompetent person med uppgift att genom ofta återkommande besök å
lägenheterna utöva tillsyn över dessas skötsel och framför allt lämna
egnahemsinnehavarna råd och vägledande hjälp. Därjämte framhölls såsom
önskvärt, att vissa låntagare, som förvärvat lägenheter utan odlad
jord, måtte, för att snarast kunna igångsätta odlings- och betesförbättringsarbeten,
förhjälpas att komma i åtnjutande av härför tillgängliga
statsbidrag. Slutligen uttalade egnahemsstyrelsen önskvärdheten av, att
egnahemsnämndens inkasseringar av förfallna annuiteter ordnades på
ett för låntagarna sa förmånligt sätt som möjligt. o

Tinder hösten 1930 företog egnahemsstyrelsen ånyo inspektion av ifrågavarande
lägenheter, därvid det visade sig, att ett 20-tal lägenhetei stodo
öde, att 17 lägenhetsinnehavare voro lagsökta på grund av uraktlåtna
betalningar samt att av de övriga kvarvarande egnahemsinnehavarna 20
30 häftade i större eller mindre skuld till hushållningssällskapet för förfallna.
räntor och annuiteter. A många av de lägenheter, som vörö öde
eller föremål för exekutiva åtgärder, befanns jorden i mer eller mindre
vanhävdat skick, medan åbyggnaderna med få undantag syntes vara bra
samt rätt val bibehållna.

Den 29 maj 1931 besvarade jag i riksdagens andra kammare en av dess
ledamot herr Jönsson i Revinge till mig framställd interpellation i ämnet.
Efter att hava redogjort för berörda egnahemsföretags uppkomst samt för
viss i ärendet verkställd utredning, anförde jag följande.

»För egen del finner jag utredningen havn ådagalagt, alt ilen ifrågavarande
egnaliemsstyeklångs- och låneverksamheten i Malmöhus lini i flera
hänseenden mäste anses anmärkningsvärd och ej utförd med den omtänksamhet,
som jordb i • u k s n y lid d-n ing åt mindre bemedlade kräver. Låneförmedlaren
synes i detta fall icke hava ägnat tillräcklig uppmärksamhet
åt sådana vid egnahemsverksamheten grundläggande angelägenheter som
att för ändamålet fullt lämplig jord tågås i anspråk samt att lantagarna
äga erforderliga förutsättningar för företagets genomförande. . Da det
här gällt stora styckaingsföretag, tillkomna i affärssyfte av enskilda personer,
borda laimiormodlaren Irnit särskild anledning att med noggrannhet
ak t giva pä företagens art, planläggning och genomförande.

Interpellationssvar
i
riksdagens
andra kammare
våren
1931.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Särskild utredning
i
imnet igånq»ättes.

Resultatet av berörda egnahemsföretag bar också — att döma av utredningen
och andra för mig tillgängliga uppgifter — blivit i stort sett otillfredsställande.
Att enstaka egnakemsföretag här och var misslyckas kan
tyvärr ej undvikas, men att ett stort antal, omfattande styckningar inom
ett och samma område, tillkomna på kort tid, lämnar sådant resultat, som
här varit fallet, hör lyckligtvis till undantagen. Trots de genom egnahemsstyrelsens
ingripande vidtagna åtgärderna, vilka bland annat inneburit
viss nedskrivning av låntagarnas skulder och dessas samlande på
en hand hos låneförmedlaren, synas svårigheterna för låntagarna ej hava
bragts ur världen.

Beträffande det i låntagarnas skrivelse och i interpellationen framförda
kravet på ny undersökning och statlig hjälp anser jag, att förhållandena
i detta fall äro av beskaffenhet att påkalla särskild uppmärksamhet, och
finner jag, att frågan bör upptagas i samband med den av riksdagen nyligen
begärda utredningen, i vad mån och på vad sätt en statlig hjälpaktion
för vissa egnahemslåntagare kunde anses erforderlig. Jag har för
avsikt att snarast hos Kungl. Majit hemställa örn dylik utrednings igångsättande.
Därvid synes givetvis alldeles särskild uppmärksamhet böra
ägnas åt förhållandena på ifrågavarande egnahem i Malmöhus län.»

Emellertid hade riksdagen i skrivelse den 22 maj 1931, nr 280, anhållit
örn utredning och förslag i avseende å frågan örn en statlig hjälpaktion
för vissa egnahemslåntagare. Den 12 juni 1931 anmälde jag för Kungl.
Majit nämnda riksdagsskrivelse ävensom vissa till jordbruksdepartementet
inkomna framställningar i ämnet, berörande bland annat frågan om
egnahemsförliållandena i Malmöhus län. Därvid beslöt Kungl. Majit
uppdraga åt statens egnahemsstyrelse jämte fyra särskilda utredningsmän,
vilka chefen för jordbruksdepartementet skulle äga tillkalla och av
vilka en skulle tillkallas enbart för utredningen i vad anginge förhållandena
i Malmöhus län, att verkställa den i riksdagsskrivelsen berörda utredningen.
Enligt direktiven för utredningen skulle denna, bland annat,
ägna särskild uppmärksamhet åt egnahemsförhållandena i nyss nämnda
län.

Utredningsarbetet har av egnahemsstyrelsen jämte följande tillkallade
utredningsmän, nämligen ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren
G. H. Svensson i Grönvik, joi-dbrukskonsulenten K. S. Westelius,
Luleå, landstingsmannen P. Lovén, Tottarp, Djurslöv, och, i vad utredningen
avsett förhållandena i Malmöhus län, egnahemsinnehavaren Olof
Olsson, Rönneholm, bedrivits under benämningen 1931 års egnahemsutredning.

Med skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnahemsutredning framlagt
utredning och förslag i fråga örn egnahemsförhållandena i Malmöhus
län. Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits den 11 februari
1932 av statskontoret, den 13 februari 1932 av riksräkenskapsverket och
den 15 i samma månad av länsstyrelsen i Malmöhus län, som jämväl överlämnat
yttrande i ärendet av sagda läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. ö

Egnahemsutredningen har i sitt betänkande, vilket torde såsom bilaga
fogas till detta protokoll, omnämnt, att utredningen under sommaren
1931 å ort och ställe företagit undersökning av hithörande
egnahems förhållanden. Därvid hade utrönts i huvudsak följande.

Av de 146 lägenheter, vilka inginge i de ifrågavarande styckningsföretagen,
innehades 35 av Malmöhus läns hushållningssällskap efter iniop
å exekutiv auktion och 96 av egnahemslåntagare. Återstående lo utgjordes
av lägenheter, beträffande vilka egnahemslånen återbetalats eller
reglering av annan orsak ej ifrågasatts. På de av sällskapet ägda lägenheterna
beräknades en förlust uppkomma å omkring 204,000 kronor. Beträffande
de lägenheter, vilka fortfarande befunne sig i låntagarnas ägo,
utgjorde låntagarnas kapitalskuld till sällskapet för egnahemslån 1,030,000
kronor, för regleringslån 205,000 kronor och för andra lån 18,000 kronor,
allt i avrundade tal. Vid jämförelse mellan låntagarnas kapitalskuld
samt lägenheternas uppskattade värden framginge, att kapitalskulden i
43 fall överstege värdet med tillhopa i runt tal 85,000 kronor. Ett fyrtiotal
av de egnahemslåntagare, som fortfarande innehade lägenheter a berörda
områden, ansåges hava ringa utsikt att utan bistånd behålla sina
lägenheter.

Egnaliemsutredningen har härefter meddelat, att utredningen till en
början undersökt, huruvida bistånd åt egnahems]antagarna å ifrågavarande
områden kunde lämnas på det sätt, att viss avskrivning å egnahemslån
och av sällskapet lämnade s. k. regleringslån vidtoges beträffande
lägenheter, som fortfarande innehades av låntagare, därvid staten
skulle bidraga med visst belopp. Vid förhandlingar mellan egnahemsutredningen
och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
hade emellertid utskottet gjort gällande, att don ifrågasatta hjälpen borde
omfatta hela länet och ensamt bäras av staten, en ståndpunkt som utredningen
icke kunde gilla. I denna situation och då utredningen ansåg,
att garantier ej funnes för att egnaliemsverksamlieten framdeles komme
att av sällskapet skötas med större omsikt än tidigare varit fallet, har utredningen
stannat för den mening, att staten borde själv övertaga den av
sällskapet bedrivna egnahemsverksamheten. Efter i ämnet förda överläggningar
mellan utredningen och representanter för sällskapet har, enligt
vad utredningen meddelat i sitt betänkande, enighet ernåtts örn visst
förslag rörande statens övertagande av Malmöhus
läns hushållningssällskaps egnahemslåner breis e.

Enligt förslaget skall staten den 1 juli 1932 i fråga örn egnahemshigenheter,
som sagda dag innehavas av egnahemslåntagare, övertaga sällskapets
hela engagemang för egnahemslån, premielån och regleringslån ävensom
vissa åt egnahemslåntagare utlämnade gödselvårds-, täckdikningsoch
nyodlingslån, mot det att sällskapet överlämnar vederbörliga skuldförbindelser,
inteckningssäkerheter och övriga handlingar. Av låntagarna
oguldna räntebelopp, som belöpa å tiden före den 15 november 1930,
skola dock icke övertagas av staten utan i stället av sällskapet avskrivas.
Sällskapet skall emellertid till statskontoret inom föreskriven tid inbetala

1931 års
egnahemsut
redning.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

samtliga sådana annuiteter å statslån, som belöpa å tiden intill utgången
av 1931, därvid sällskapet av staten erhåller gottgörelse för sådana av
låntagarna oguldna kapitalavbetalningar och räntor, som belöpa å tiden
15 november 1930—31 december 1931. Egnahemslägenheter, som den 1 juli
1932 ägas av sällskapet, skola av staten övertagas till saluvärden, som bestämmas
vid värdering av skiljemän. Ä tiden intill den 1 januari 1932
belöpande skatter och onera för sist åsyftade lägenheter skola gäldas av
sällskapet. Det statliga förvaltningsbidraget för sällskapets egnahemslånerörelse,
som skulle hava utbetalats under 1932 och vilket uppskattats
till 44,000 kronor, skall tillfalla staten. Vidare skall sällskapet till staten
den 1 juli 1932 överlämna ett belopp av 28,200 kronor, motsvarande sällskapets
vid bokslutet 1930 bokförda egna behållning å lånerörelsen.

Såvitt framgår av utredningens betänkande skulle övertagandet
finansieras i huvudsak sålunda, att staten mottager sällskapets nyss
angivna kapital- och räntefordringar hos låntagarna i form av egnahemslån,
premielån, regleringslån och vissa andra lån ävensom av sällskapet
innehavda kontanta egnahemslåne- och premielånemedel, mot det att staten
dels befriar sällskapet från ansvarighet i förhållande till statskontoret
för motsvarande egnahemsstatslån och premielåneanslag, dels ock til!
sällskapet utgiver kontant gottgörelse motsvarande de fordringsbelopp,
som övertagas i form av regleringslån, vissa andra lån samt av låntagarna
oguldna annuiteter för tiden 15 november 1930—31 december 1931. Det
kontanta belopp, som staten i sist angivna hänseenden skulle utgiva, kar
utredningen uppskattat till sammanlagt ungefär 350,000 kronor. Detta
belopp skulle, enligt utredningen, utbetalas av medel ur jordförmedlingsfonden
i form av förlag från sagda fond, att återbetalas till fonden inom
förslagsvis tre år och med förräntning efter 4 procent. Vad sålunda förskjutits
skulle ersättas genom beviljande av nya egnahemslån till sådan
storlek, att varje nytt lån täckte äldre egnahemslån och övriga i lägenheten
intecknade lån. Beträffande de lägenheter, sällskapet självt innehar,
har utredningen uttalat, att för övertagandet av dessa lägenheter,
vilka uppgivas vara belånade med egnahemslån till sammanlagt 383,200
kronor, ej torde behöva avsättas något belopp, enär den värdering, som
komme att ligga till grund för övertagandet, torde komma att giva vid
handen, att lägenheternas värden i genomsnitt näppeligen väsentligt överstege
egnahemslånebeloppet.

I avseende å handha v ande t av e g n a h e m s v e r k s arn lie t e n,
sedan denna övertagits av staten, har egnahemsutredningen föreslagit inrättande
av en under egnahemsstyrelsens överinseende ställd nämnd,
Malmöhus läns egnahemsnämnd, bestående av fem ledamöter med två
suppleanter, utsedda av Kungl. Maj:t. Årlig utgiftsstat för nämnden
skulle fastställas av Kungl. Maj:t. För budgetåret 1932/1933 har utredningen
för nämndens förvaltning beräknat ett belopp av 28,000 kronor, vartill
komme visst belopp för anskaffande av möbler m. m. För bestridande
av nämndens förvaltningskostnader samt täckande av uppkommande

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr W7-

lori lister a egnahems verksamheten skulle, enligt utredningens lex slag,
utgå ett ärligt belopp, motsvarande lörvaltningsbidraget till hushållningssällskapen.
Beloppet skulle elter. Kungl. Majits bestämmande anvisas
ur det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till forvaltningsbidrag
till egnahemslanelörmedlarna.

A nämnden skulle ankomma i första hand att ombestyra övertagandet
av egnahemsverksamheten från hushållningssällskapet och ordnandet av
lantagarnas ekonomiska förhållanden samt i andra rummet att förmedla
nya egnahemslån och premielån.

1931 ars egnahemsutrednings betänkande, till vilket lag i öviigt hänvisar,
utmynnar i hemställan, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

1) att Malmöhus läns hushållningssällskaps statsunderstödda egnahemsverksamhet
må, räknat från och med den 1 juli 1932, övertagas av staten
i enlighet med av utredningen föreslagna villkor,

2) att från och med nämnda dag statsunderstödd egnahemsverksamhet
må utövas i Malmöhus län av en statlig egnahemsnämnd enligt, i tilllämpliga
delar, gällande bestämmelser för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
samt de föreskrifter i övrigt, Kungl. Majit må ut 3)

att från egnakemslånefonden må avskiljas en särskild fond, benämnd
förlag ur egnahemslånefonden för Malmöhus län,

4) att från förlaget ur egnahemslånefonden för Malmöhus län må utgå
egnahemslåneanslag enligt gällande bestämmelser för egnahemsstatslån
i tillämpliga delar samt de föreskrifter i övrigt, Kungl. Majit må utfärda,

5) att i samband med övertagandet av egnahemsverksamheten erforderliga
kontanta utlägg må gäldas genom anlitande av förlag ur jordformedlingsfonden
mot redovisningsskyldighet och enligt bestämmelser i

övrigt, som av utredningen föreslagits,

6) att för omreglering av vissa låntagares gäld i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag egnahemsnämnden i Malmöhus län
må, utan hinder av gällande bestämmelser örn högsta lånebelopp i förhållande
till fastighetsvärdet, bevilja egnahemslån till fulla fastighetsvärdet,

7) att till löpande utgifter för egnahemsnämndens förvaltning samt för
täckande av uppkommande förluster å egnahemsverksamheten må tillsvidare
utgå årligt belopp, enligt Kungl. Maj its bestämmande, motsvarande
det årliga förvaltaingsbidraget till hushållningssällskapen,

8) att för ordnande av egnahemsförhållandena i Malmöhus län anvisas
ett belopp av 100,000 kronor att användas enligt av utredningen föreslagna
villkor för räntefria stödlån till egnahemslåntagare, samt

9) att Kungl. Majit må vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för
genomförandet av sagda övertagande.

Yttranden.

S Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Statskontoret Ilar anfört i huvud.sa k följande.

Den nuvarande organisationen lämnade staten möjlighet till god kontroll
rörande lånemedlens disposition och egnahemslånerörelsens utveckiing.
I vad mån tillbörlig försiktighet och omsorg vid utlämnande av lån
ock provande av säkerheterna för desamma iakttoges, torde dock ytterst bliva
d?ro(:ade På låneförmedlarnas egen känsla av ansvar. Det förhållandet
att laneiormedlarna själva finge hära de förluster, som uppkomme genom
deras lånerörelse, torde härvid vara den förnämsta garantien för att icke
tor stora risker foges. Att under sådana förhållanden på skäl som de i
förevarande fall anförda överflytta en låneförmedlares rörelse på statsverket,
vilket därefter skulle taga konsekvenserna av förmedlarens tidifu
r%. f1 *^af’eV1 a,n,^’ sJntes. ren^ Principiellt icke böra ifrågakomma. En dylik
åtgärd skulle säkerligen medföra do betänkligaste konsekvenser med
ansyn till övriga laneförmedlare. Dessa skulle härigenom kunna bibringas
den uppfattningen, att staten städse stöde till reds att bära följderna
av en mindre lyckligt genomförd egnahemslåneförmedling Hedan
pa denna grund ansåge sig statskontoret böra ställa sig bestämt avvisande
mot egnahemsutredningens föreliggande förslag. Härtill komme
emellertid, att aven örn ett överflyttande på statsverket av Malmöhus
lans hushållningssällskaps egnahemslånerörelse skulle kunna tänkas ske
utredningen knappast gåve vid handen, att så genomgripande åtgärder
J.0™ av beåoyet påkallade. Vid bedömandet av i utredningen påtalade
lorhallanden finge icke förglömmas, att egnahemslånen till kolonister på
berörda områden utlämnats före 1928 års omorganisation av egnahems,
“er.?,r.elsen: Med hänsyn till de möjligheter, staten för närvarande hade
att tolja och påverka låneförmedlarnas verksamhet, syntes en situation
som den förevarande numera icke behöva uppkomma. Av samma skäl
torde utredningens farhågor för att låneverksamheten icke framdeles
skulle komma att av hushållningssällskapet skötas med större omsikt än
vad ,t.ldlga5e varit fallet fa anses överdrivna. Ett konsekvent och fullständigt
utnyttjande av de medel — bland annat indragning av förvaltmngsbidrag
och uppsägning av lån — gällande låneavtal och författningar
ställde till egnahemsstyrelsens eller Kungl. Maj:ts förfogande gentf.
™0* f? laneförmedlare, som icke i vederbörlig ordning fullgjorde åtagna
förpliktelser, torde säkerligen medföra respekt för meddelade direktiv.
An mera .torde dock det förhållande, att hushållningssällskapet självt
linge bara sina förluster och avveckla förevarande misslyckade lånetrans
aktioner vara ägnat att mana hushållningssällskapet till större framtida
försiktighet. Såvitt av utredningen framginge, syntes för övrigt några erinnngar
icke hava gjorts mot det sätt, på vilket hushållningssällskapet
nandhalt under senaste ar beviljade egnahemsstatslån. Vad beträffade
kolonisterna å de i utredningen berörda områdena, vore deras läge givetvis
beklagansvärt. Hedan genom de låneregleringar, som under år 1929
ut''e^r initiativ aY statens egnahemsstyrelse, hade de emellertid
erhållit en kraftig och vid köpeavtalens ingående icke påräknad hjälp.

1 dea ™an hushållningssällskapet funno vederbörande hava nödiga förutsättningar
för ett egnahemsbruks skötsel, torde det vidare kunna förutsattas,
att hushållningssällskapet i eget ekonomiskt intresse funne det fördelaktigast
att medgiva kolonisterna vissa lättnader i återbetalningsvillkoren
för utestående lån. De lättnader, hushållningssällskapet sålunda
kunde komma att medgiva, borde givetvis helt bäras av sällskapet. Någon
medverkan från statens sida till nedskrivning av en låneförmedlares ford -

Kunell. Majlis proposition Nr 197. 9

ringar — såsom egnahemsutredningen i förevarande fall tidigare ifrågasatt
— borde enligt statskontorets uppfattning icke komma i fråga, då
anledningen till att dylika åtgärder blivit erforderliga vore att finna i
försummelser av låneförmedlaren vid egnaherasverksamhetens handhavande.
I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att i de fall,
hushållningssällskapet i egenskap av statlig låneförmedlare disponerat
lånemedel på annat sätt än gällande bestämmelser tilläte, åtgärder i författningsenlig
ordning borde vidtagas till åstadkommande av att medlen
omedelbart till statskontoret återbetalades. På grund av vad sålunda anförts
finge statskontoret avstyrka bifall till vad egnahemsutredningen i
förevarande ärende hemställt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som överlämnat yttrande i ärendet av
hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott, har för egen del icke
funnit anledning till erinran mot egnahemsutredningens förslag och hemställan.
Förvaltningsutskottets yttrande har följande lydelse.

»Såsom av egnahemsutredningens redogörelse framgår har Malmöhus
läns hushållningssällskap innan förslaget framlades varit i tillfälle taga
ställning därtill samt därvid för sin del biträtt detsamma. Trots det att
en dylik begränsning av sällskapets verksamhet i och för sig var ägnad
väcka betänkligheter och de villkor, varpå överlåtelsen skulle äga rum,
i flera avseenden syntes obilliga —- det fordrades sålunda, att sällskapet
skulle sköta låneverksamheten hela första halvåret 1932 utan att komma
i åtnjutande av något som helst förvaltningsbidrag, vilket för år uppgår
till cirka 45,000 kronor, samt att en vid 1930 års utgång bokförd men sedermera
förlorad behållning å egnahemslånerörelsen å 28,200 kronor
skulle överlämnas till staten — intog sällskapet denna ställning med hänsyn
till de allt mer växande svårigheter egnaliemslånerörelsens handhavande
visat sig medföra för sällskapet, vilka svårigheter hota äventyra
sällskapets möjligheter tillgodose sina övriga betydelsefulla uppgifter.

Såsom i redogörelsen utförligt meddelas, genomfördes på statens egnahemsstyrelsens
initiativ en reglering av de låntagares ställning, som köpt
av herrar Vestmark och Sjövall. Att resultaten härav icke blivit de som
statens egnahemsstyrelse försäkrade men utskottet knappt vågade hoppas,
nämligen en sanering av nämnda låntagares ställning, vill egnahemsstyrelsen
och egnahemsutredningen härleda ur sällskapets förmenta underlåtenhet
anställa lämplig personal för egnaliemslånerörelsens omhänderhavande.
Härvid vill sällskapet först framhålla, att möjligheterna
för personalanställning äro mycket begränsade, då sällskapet är hänvisat
till förvaltningsbidrag av cirka K> procent å utestående lån, varav jämväl
uppkommande förluster skola täckas, vilka under senare år slukat ej
blott årets förvaltningsbidrag utan även do blygsamma fonder, som tidigare
kunnat uppläggas. Sällskapets personalbehov för nu ifrågavarande
ändamål har för övrigt så föga beaktats av statsmakterna att sällskapet,
trots till Konungen den 23 december 1930 gjord ansökan, icke liksom de
flesta andra hushållningssällskap beviljats anslag till vandringsrättare.
Att vid sådant förhållande kräva att sällskapet flir dessa egnahemslåntagare
i fortsättningen skulle åtaga sig särskilda omsorger utöver vad
som kan ske beträffande övriga mindre jordbrukare inom hillet synes
knappast motiverat, då de såsom egnahemslåntagare åtnjuta fördelen av
höga fasta lån till måttlig ränta samt dessutom framför övriga egnahemslåntagaro
erhållit omnämnda väsentliga skuldnedskrivning.

10

Kungl. Majlis proposition Nr 197.

Orsakerna till nu rådande svårigheter med omhänderliavandet av egnahemslånerörelsen
ligga först och främst i depressionen inom jordbruksnäringen,
som föranleder, att jordbrukarna blott med anlitande av sparmedel,
varav under senare år tillkomna egnabemslåntagare endast i undantagsfall
äro i besittning, kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. För de
låntagare, som varit föremål för den tidigare regleringen och senast
verkställda undersökningen, kommer därtill de demoraliserande verkningarna
av verkställda eller i utsikt ställda efter skuldernas storlek avpassade
avskrivningar. Det kan sålunda påvisas många exempel på, att betalningar
av räntor och amorteringar, som av allt att döma kunnat fullgöras,
uteblivit i avvaktan på ytterligare avskrivning.

Till efterkommande av anmaning från egnahemsst5rrelsen och med hänsyn
till möjligheten att sällskapet inom kort skulle befrias från omhänderhavandet
av egnakemslånerörelsen hava exekutiva åtgärder för indrivande
av sällskapets utestående förfallna fordringar vid egnahemslånerörelsen
under senare tid fått anstå. Skulle emellertid sällskapet fortfarande
få stå som låneförmedlare blir det oundgängligen nödvändigt att
ånyo anlita dylika åtgärder i vidsträckt omfattning på det att sällskapets
räntefordringar ej skola bliva för gamla att kunna uttagas ur fastigheterna.

Nu framdragna förhållanden hava bibragt utskottet den uppfattningen,
att den både för låntagarna och sällskapet lyckligaste lösningen av denna
fråga är den av egnahemsutredningen föreslagna, att Malmöhus läns hushållningssällskaps
egnahemslånerörelse från och med den 1 juli 1932 övertages
av staten.»

Riksräken skaps verket har inledningsvis framhållit, att det svåra läge,
som stora grupper av egnabemslåntagare iråkat i samband med den inträdda
jordbrukskrisen och som beträffande vissa egnahemslåntagare i
Malmöhus län på grund av särskilda förhållanden ytterligare förvärrats,
gåve riksräkenskapsverket anledning till starka tvivel rörande bärigheten
av de principer, på vilka statens egnahemspolitik i vad anginge jordbrukslägenheter
vilade. Vid sådant förhållande funne riksräkenskapsverket
det angeläget, att frågan örn statens egnahemspolitik beträffande
jordbruksegnahem underkastades en fördomsfri nyprövning ur allmänekonomiska
synpunkter. I avvaktan härpå syntes den av staten bedrivna
låneverksamheten böra, i vad jordbruksegnahem anginge, i avsevärd
mån begränsas och statens åtgärder i sådant syfte koncentreras till att i
fråga, örn redan existerande egnahem bereda egnahemslåntagarna nödig
lättnad i de mest aktuella svårigheterna. Beträffande föreliggande förslag
till hjälpåtgärder avseende egnahemsinnehavare i Malmöhus län har
ämbetsverket anfört i huvudsak följande.

I överensstämmelse med vad inledningsvis anförts, ansåge riksräkenskapsverket
riktigast, att statens direkta ingripande — såsom egnahemsutredningen
ursprungligen själv föreslagit — begränsades till vidtagande
av avskrivningar å egnahemslån och regleringslån för sådana egnahemsinnehavare,
som bevisligen vore i behov av särskilt bistånd. En dylik
reglering av de mest gäldbelastade egnahemsinnekavarnas skuldförhållanden
torde förr eller senare bliva ofrånkomlig, och de erforderliga av -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

skrivningarna å länen torde i huvudsak vara att hänföra till redan konstaterade
förluster. Skulle emellertid med hänsyn till Malmöhus läns hushållningssällskaps
oförmåga att tillfredsställande handhava ledningen av
egnahemsrörelsen inom länet det anses oundvikligt, att hushållningssällskapet
avkopplades från befattning nied hithörande ärenden och att i enlighet
med egnahemsutredningens slutliga förslag för ändamålet en statlig
egnahemsnämnd organiserades, ville riksräkenskapsverket bestämt
tillråda, att det nya statsorganets arbetsuppgifter i vad anginge jordbruksegnahem
begränsades i huvudsak till reglering av förhållandena
vid de egnahem, som redan nu funnes.

Rörande skäligheten av villkoren för överlåtelse saknade riksräkenskapsverket
möjlighet att bilda sig någon bestämd uppfattning. Det ville
dock sjönas ämbetsverket, som örn avvägningen av statens och hushållningssällskapets
ömsesidiga åtaganden vore mindre fördelaktig för staten
än förhållandena kunde anses motivera. Vad därefter anginge det
av egnahemsutredningen framlagda förslagets detaljer, ville riksräkenskapsverket
anföra följande. Det föreslagna avskiljandet från egnahemslånefonden
av en särskild, för finansieringen av egnahemslånerörelsen
inom Malmöhus län avsedd fond syntes icke vara i bokföringshänseende
påkallat eller eljest medföra någon som helst fördel. I redovisningshänseende
bomme medelsdispositioner från egnakemslånefonden och levereringar
av avbetalningar och räntor till fonden att ske i samma ordningför
den statliga egnahemsnämnden som för övriga låneförmedlare. Enda
skillnaden bleve, att för den förstnämnda låneförmedlaren redovisningen
hänförde sig icke till lån ur egnahemslånefonden utan till direkta medelsanvisningar
från samma fond. Beträffande det av egnahemsutredningen
framlagda förslaget till stat för egnahemsnämnden ville riksräkenskapsverket
uttala, att ämbetsverket funne det för kamreraren utmätta
arvodet under alla förhållanden vara orimligt högt. Med den begränsning
av egnahemsnämndens verksamhet, som riksräkenskapsverket
i det föregående påyrkat, torde utgiftsstaten även i övrigt kunna avsevärt
nedbringas. Egnahemsutredningens förslag till instruktion för den
statliga egnahemsnämnden torde vid ett godtagande av riksräkenskapsverkets
förestående förslag till begränsning av nämndens verksamhet
böra undergå vederbörlig omarbetning.

Förhållandena å de egnahemsföretag i Malmöhus län, varom nu närmast
är fråga, liro i flera hänseenden anmärkningsvärda och beklagliga.
Genom en av ett par enskilda jordstjrckare bedriven, av Malmöhus läns
hushållningssällskap nied egnahemslån möjliggjord stycknings- och lottförsäljningsverksamhet
tillkommo på kort tid ungefär 150 egnahem under
sådana omständigheter, att egnahemsinnehavarna blivit i hög grad skuldbelastade
och i ett stort antal fall urståndsätta att kunna fullfölja sina
företag. De olyckliga omständigheter, som varit förenade med dessa egnahemsföretags
tillkomst, hava tilldragit sig stor uppmärksamhet. Statens
egnahemsstyrelse har också måst nedlägga ett omfattande och tidsödande
arbete för att få klarhet i egnahemsinnehavarnas skuldförhållanden och
för att, i den mån det efteråt och med till buds stående resurser varit
möjligt, ernå viss reglering av nämnda skuldförhållanden. Den på
egnahemsstyrelsens initiativ sålunda tillkomna skuldregleringen, vik

Departementschefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

ken genomfördes 1929, innebar, att skulderna hos 102 låntagare nedskrevos
från 1,793,940 till 1,551,297 kronor. Detta skedde på i huvudsak
det sätt, att jordsäljarnas fordringar hos låntagarna till belopp av ungefär
525,000 kronor inlöstes av hushållningssällskapet till nedsatta värden
och ersattes med av sällskapet åt låntagarna av egna medel beviljade
s. k. regleringslån till belopp av sammanlagt ungefär 280,000 kronor.
Förhållandena å ifrågavarande egnahem är o emellertid, oaktat vad sålunda
åtgjorts, ingalunda tillfredsställande. Sålunda äro för närvarande
icke mindre än 35 av lägenheterna utan innehavare, i det sällskapet
genom exekutiva åtgärder övertagit dessa lägenheter. Härtill kommer,
enligt vad egnahemsutredningen anfört, att ett 40-tal av egnahemsinnehavarna
torde sakna utsikter att utan bistånd reda sig.

Ehuru givetvis den senaste tidens ogynnsamma konjunkturer för jordbruket
i sin mån bidragit till att förvärra läget för dessa egnahemsinnehavare,
måste dock misslyckandet främst tillskrivas den bristande
omtänksamhet, varunder dessa egnahemsföretag tillkommit. Då egnahemslånegivningen
enligt gällande bestämmelser för den statsunderstödda
egnahemsverksamheten omhänderhaves av låneförmedlare, i detta fall
Malmöhus läns hushållningssällskap, på egen ekonomisk risk, ligger det
närmast till hands, att staten icke nu direkt engagerar sig i berörda företag
utan låter sällskapet bära de ekonomiska konsekvenserna av det
skedda. För en dylik ståndpunkt talar givetvis, förutom rent statsekonomiska
synpunkter, den omständigheten, att ett statligt övertagande av
rörelsen på sätt egnahemsutredningen ifrågasatt kan tänkas medföra betänkliga
konsekvenser i avseende å egnahemslånerörelsen hos andra låneförmedlare
och avtrubba dessas känsla av ansvar. Det torde vara
uppenbart, att ett övertagande av de låneengagemang, Malmöhus läns
hushållningssällskap nu innehar, kommer att innebära mycket stora risker
för statsverket. I detta hänseende är särskilt att märka, att staten
enligt förslaget skulle för en kontant utgift av ungefär 350,000 kronor
tillösa sig bland annat sådana sällskapets fordringar hos berörda låntagare
som över egnahemslånen och i ej få fall över lägenheternas värde
liggande s. k. regleringslån till kapitalbelopp av ungefär 205,000 kronor
samt av låntagarna oguldna förfallna räntor och amorteringar å egnahemslån
m. m. till belopp av ungefär 105,000 kronor. Dessa fordringar
måste betraktas såsom mycket osäkra. Vidare skulle staten efter värdering
övertaga 35 av sällskapet ägda lägenheter, vilka lägenheters försäljning
under nu rådande tidsförhållanden sannolikt komme att vara förenad
med avsevärda svårigheter. Härtill kommer, att ett överflyttande till staten
av sällskapets hela egnahemsverksamhet — den 1 januari 1931 utgjorde
sällskapets skuld till egnahemslånefonden i runt tal 9 miljoner kronor och
berörde nära 1,800 egnahemsfastigheter — torde vara en så stor och vidlyftig
apparat, att dylik åtgärd näppeligen synes mig för närvarande
oundgängligen påkallad. Även synes inrättandet av en rent statlig egna -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

hemsnämnd med åtskilliga extra ordinära anordningar i avseende å handhavandet
av medel ur egnahemslånefonden, premielåneanslaget m. m.
knappast höra äga rum utan en mera ingående planläggning i organisatoriskt
oell administrativt hänseende, än vad nu kunnat ske. Örn alltså
det ifrågasatta övertagandet uppenbarligen är förenat med avsevärda
ekonomiska konsekvenser för staten och betydande svårigheter i organisatoriskt
hänseende, synes därjämte ovisshet råda, huruvida det hundratal
egnahemsinnehavare, varom här i främsta rummet varit fråga, bliva tillräckligt
hjälpta genom de föreslagna åtgärderna. Det framlagda förslaget
omfattar nämligen inga direkta åtgärder för nedskrivning av låntagarnas
kapital- och ränteskulder, men skulle ett belopp av 100,000 kronor
ställas till den nya nämndens förfogande, att användas enligt det av egnahemsutredningen
tidigare avgivna, av Kungl. Majit i propositionen nr 149
till årets riksdag upptagna förslaget örn stödlån till egnahemslåntagare.

Ehuru jag medgiver, att åtskilliga skäl tala för att egnahemsverksamheten
inom Malmöhus län frigöres från länets hushållningssällskap, anser
jag dock -— på nyss anförda skäl och med hänsyn till de allvarliga
invändningar mot egnahemsutredningens förslag, som framförts av statskontoret
och delvis även av riksräkenskapsverket — att åtgärder i den av
utredningen föreslagna riktningen för närvarande ej höra vidtagas, utan
torde frågan snarast göras till föremål för fortsatt prövning. Dylik ytterligare
utredning i ämnet synes lämpligen höra verkställas av statens egnahemsstyrelse,
som därvid hör träda i fortsatta förhandlingar med Malmöhus
läns hushållningssällskap och undersöka möjligheterna för ett ordnande
under starkare ekonomisk medverkan från sällskapets sida av förhållandena
å de egnahemslägenheter å berörda styckningsföretag, varom
närmast är fråga. Därvid synes ock böra förväntas, att sällskapet vidtager
åtgärder för att de lägenheter, som nu äro i dess ägo och å vilka egnahemslån
kvarligga, upplåtas till personer, som äro behöriga att innehava
dylika lån.

Mot det av mig nu föreslagna uppskovet med frågans slutliga lösning
kan emellertid med fog invändas, att någon omedelbar hjälp ej bringas
ifrågavarande egnahemsinnehavare, av vilka säkert åtskilliga befinna sig
i svår belägenhet och hotas av att, på grund av utebliven betalning av
unnuiteter, få sina lån bos sällskapet uppsagda. Då jag finner det vara
angeläget, att omtanke ägnas dessa personer, som ännu äro kvar å sina
egnahem och därå nedlagt kapital och arbete, vill jag föreslå, att visst belopp
ställes till egnahemsstyrelsens förfogande, att av styrelsen efter prövning
i vart fall och med vidsträckt befogenhet användas för lämnande av
sådant tillfälligt bistånd utan återbetalningsskyldighet åt berörda låntagare,
i den mån de finnas vara därav i behov och förtjänta, att de kunna
— i avvaktan på den ytterligare utredningens slutförande — så vitt möjligt
kvarbliva å sina lägenheter. Det bör därvid ankomma på egnahemsstyrelsen
att liksom hittills noga följa förhållandena å berörda lägenheter

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

samt att i mån av behov ur det åsyftade anslagsbeloppet utanordna bidrag
såsom hjälp till betalning av ifrågavarande låntagares överhängande
utgifter för fastigheterna. Då det måste ligga i hushållningssällskapets
ekonomiska intresse att i görligaste mån förebygga, att ytterligare egnahemslägenheter
få övertagas av sällskapet, och detta i all synnerhet som
det kan ifrågasättas, huruvida icke kvarstående egnahemslån i dylika av
sällskapet ägda lägenheter höra från statens sida återkrävas, förutsätter
jag, att sällskapet å sin sida allvarligt medverkar till, att låntagarna
kunna behålla sina lägenheter, i den mån de härför äga personliga förutsättningar,
samt att välordnade förhållanden därstädes för framtiden uppkomma.
Dylik medverkan synes vara så mycket mer befogad, som den av
mig nyss ifrågasatta statliga hjälpaktionen givetvis kommer att innebära,
att låntagarna med bidrag från det av mig nyss ifrågasatta anslagsbeloppet
sättas i tillfälle att i viss utsträckning betala annuiteterna å sina lån
hos sällskapet. Vid dylik gäldbetalning torde följaktligen böra tillses, att
sällskapet i sin mån bidrager till förhållandenas ordnande. Det belopp,
som för ändamålet torde böra ställas till egnahemsstyrelsens förfogande,
synes lämpligen kunna bestämmas till 50,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att för tillfälliga hjälpåtgärder åt vissa egnahemslåntagare i Malmöhus
län för budgetåret 1932/1933 under nionde huvudtiteln anvisa ett extra
reservationsanslag av 50,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Kungl. Majlis proposition Nr 197.

15

(Bilaga.)

1931 års egnahemsutrednings betänkande angående egnahemsförhåliandena
i Malmöhus län.

Redogörelse för från statens sida tidigare vidtagna åtgärder i fråga
om vissa förhållanden i samband med hushållningssällskapets
i Malmöhus län egnahemslånerörelse.

Under hösten 1928 hade statens egnahemsstyrelse anledning ägna uppmärksamhet
åt vissa förhållanden i samband med hushållningssällskapets
i Malmöhus län egnahemsverksamhet, Styrelsens undersökning hade
därvid kommit att särskilt omfatta 146 jordbrukslägenheten, som styckats
och försålts av två enskilda jordsäljare (agronomen Westmark och
kapten Sjövall) och i samband därmed genom sällskapet belånats med
egnahemslån. De ifrågavarande jordbruksegnahemmen hade uppstått
genom styckning av egendomar, som ingå i följande förteckning.

Inköpta och
styckade egendomar -

Genom styckning
uppkomna egna -

Egendomen
inköpt oell
styckad av

hemsbelänade

lägenheter

Rönneholm

Hejdeholm

Oregården

Duveskog...

Hjortaröd

Tibbaröd

Traneröd

Brogårda

Karstgård

Kvärk

30

15

14

10

10

5

Agronom

Westmark

Åkestorp

Långstorp

Kastberga

Brodda

7

8
7
4
2

1

231 Kapten

10 j Sjövall

\

Summa 146

Av egnahemsstyrelsens redogörelse för nu ifrågavarande undersökning
samt de i anledning därav vidtagna åtgärder inhämtas följande:

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

Planläggningen och genomförandet av åsyftade egnahemsbildning hade
befunnits vara i vissa avseenden synnerligen anmärkningsvärda, och förhållandena
å en del lägenheter mycket otillfredsställande. Efter förvärv
och företagen styckning av nämnda egendomar i olika delar av länet hade
åsyftade jordsäljare försålt berörda jordbrukslägenheter eller styekningslotter
såsom egnahemslägenheter till personer, vilka sedan efter lägenheternas
besiktning och yttrande av jordbrukskonsulent i vanlig ordning
erhållit egnahemslån samt i rätt stor utsträckning premielån. De flesta
lånen hade beviljats under åren 1925, 1926 och 1927. Vissa lottköpare —
särskilt å Kastberga och Tibbaröd —- vilka förvärvat lägenheter med
ingen eller endast obetydlig areal odlad jord, hade av hushållningssällskapet
även beviljats odlingslån ur allmänna nyodlingsfonden. Ävenså
hade gödselvårds- och täckdikningslån i en del fall beviljats. Såväl egnahemslån
som övriga lån hade i allmänhet i sin helhet av sällskapet utbetalats
i förskott till jordsäljarna, vilka härför erhållit fullmakt av köparna.
Lotternas bebyggande eller iordningställande i övrigt samt inventarieanskaffning
och dylikt, hade därefter ombesörjts och finansierats
av säljarna. Ävenså hade säljarna i stor utsträckning för låntagarna
inbetalt förfallna räntor å av hushållningssällskapet beviljade lån. Härigenom
hade egnahemsköparna utöver dem beviljade egnahems- och övriga
lån kommit i skuld till jordsäljarna med i vissa fall betydande belopp.
Nyss angivna förhållanden hade emellertid även medfört, att egnahemsnämnden
ej kommit att stå i kontakt med ifrågavarande egnahemslåntagare.

Vid den närmare undersökningen av de rådande förhållandena, som
genom egnahemsstyrelsens omedelbara försorg å ort och ställe företagits
under vintern 1928—1929 hade framgått, bl. a., att i vissa fall redan vid
planläggningen av egnahemmen stora fel blivit begångna, som vid den av
egnahemsnämnden föranstaltade besiktningen före egnahemslånens beviljande
tydligen lämnats oanmärkta. Sålunda hade vissa egnahem utlagts
å enbart oodlad jord, vilken i mycket ringa omfattning kunde betecknas
i ekonomiskt hänseende lämplig för odling till jordbruk av den
storlek, man avsett åstadkomma (Kastberga, Tibbaröd). I andra fall hade
visserligen en mindre areal odlad jord tillagts hemmen, men den övriga
arealen hade varit svårodlad mark, som på grund av höga odlingskostnader
måste betecknas såsom ekonomiskt otjänlig för nyodling, örn innehavaren
skulle erhålla sin utkomst av det egna hemmet. I några fall
hade egnahem utlagts å flygsandsområden och dylikt, där nödiga förutsättningar
för åstadkommande av bärkraftiga jordbruk knappast förelegat.
Härtill komme, att synbarligen tillräcklig hänsyn ej städse tagits
till låntagarnas personliga förutsättningar att genomföra företagen,
och att det höga priset på oodlad och svag jord lämnats oanmärkt.

Lägenheterna hade vid undersökningen med undantag här och var för
vissa kompletteringsarbeten varit i huvudsak färdigbebyggda, men de å

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

vissa lägenheter föreskrivna och erforderliga odlings- och dikningsarbetena
hade däremot å endast ett fåtal ställen i någon nämnvärd grad utförts.
Dessa nyodlings- och dikningsarbeten hade varit mycket ofullständigt
och bristfälligt planlagda av vederbörande förrättningsman, och de utförda
arbetena hade burit tydliga spår härav.

Lagfarter, inteckningsförhållanden och dylikt vöre i många fall ännu
oordnade. En hel del lägenheter hade sedan första försäljningen
redan bytt ägare flera gånger, ej så få exekutiva försäljningar hade förekommit,
en del lägenheter hade stått helt öde med den ursprungliga jordsäljaren
såsom ägare, och många egnahemsägare hade visat sig hava betydande
svårigheter att kunna reda sig.

Det hade ansetts som en viktig angelägenhet icke endast för egnahemslåntagarna
utan även för egnahemsnämnden och egnahemsrörelsen i sin
helhet att få rådande missförhållanden tillrättalagda och låntagarnas
oftast mycket oklara och oordnade skuldförhållanden reglerade, så att i
görligaste utsträckning flertalet egnahemsbyggare trots alla svårigheter
ändock skulle kunna bibehålla sina förvärvade egnahem.

Egnahemsstyrelsen hade i sådant syfte besökt varje särskilt egnahem,
och under konferenser med vederbörande inom hushållningssällskapet,
egnahemsnämnden och jordsäljarna hade verkställts en noggrann utredning
rörande varje låntagares ekonomiska ställning och övriga med egnahemsbildningen
och egnahemsbelåningen i vart särskilt fall förenade omständigheter.
Härvid hade klarlagts sålunda, bl. a., varje låntagares ekonomiska
mellanhavande med hushållningssällskapet och jordsäljaren,
därvid såväl storleken som arten av de olika skulder, som påvilade låntagarna,
blivit noggrant angivna. Vidare hade genom den företagna utredningen
blivit utrönt, vilka skyldigheter som ännu påvilade de olika
låntagarna på grund av dem tilldelade statslån, såsom ifråga örn färdigställande
av ännu ej slutförda byggnadsföretag, nyodling, dikning och
dylikt samt i vad mån jordsäljaren gent emot låntagaren åtagit sig att
ombesörja utförandet av sådana arbeten. Ävenså hade verkställts dels
genom egnahemsstyrelsens försorg och dels av hushållningssällskapet av
varandra oberoende värderingar av de olika lägenheterna i befintligt
skick. I anslutning till nämnda utredning hade av egnahemsstyrelsen
förts upprepade underhandlingar med de huvudsakliga långivarna (sällskapet
och jordsäljarna) för att i första hand söka få en erforderlig skuld
reglering till stånd. En sådan hade också under år 1929 blivit på så sätt
genomförd, att hushållningssällskapet av egna medel från jordsäljarna
inlöst inteckningar och andra fordringar hos låntagarna till så reducerade
belopp, att låntagarnas kvarvarande totala skulder nedbringats att
i stort sett icke överstiga fastigheternas beräknade, dåvarande värden.
Såsom villkor för skuldernas övertagande hade hushållningssällskapet
dock förbehållit sig att icke nedskriva sin fordringsrätt hos låntagarna i

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 165 hafi. (Nr 107)

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

fullt samma utsträckning som jordsäljarna, utan för åstadkommande av
en riskfond höja denna med ett belopp, motsvarande ungefär 15 % av
den summa, varmed jordsäljarnas fordringar hos låntagarna av sällskapet
inlöstes. Denna riskfond hade varit avsedd att användas till täckande
av sällskapets eventuella framtida förluster å egnahemslån och
andra engagemang hos de låntagare, som berördes av skuldregleringen,

Antal

lån-

tagare,

som

berörts
av reg-le-ringen

Skuld före regleringen i kronor

Fastig-heternas
av egna-hems-styrelsen
beräk-nade
värden

kronor

Skuld

1

''

Styckningsföretag

Till husl
sälls

Egna-

hemslån

lållnings-

kapet

Ny-

odlings-,
täckdi k-nings- och
gödsel-vårdslån
m. m.

Till jord-säljaren
(såväl in-tet kilade
som
övriga)

Övriga

skulder

Summa

skulder

Summa

skulder

A, Egnahemslägenheter försålda

: Rönneholm .........

18

182 900

10 542

52 266

5 670

251 378

260 900

240 682

Hejdeholm .........

13

150 800

4 250

62 209

14 435

231 694

207 000

213 535

Oregården............

10

107 500

3 075

31 953

16 05< * *

158 578

149 500

149 125

Duveskog ............

7

86 000

3 050

35 590

8 500

133 090

106 500

113 500

Hjortaröd............

6

64 500

925

34 617

10 000

110 042

91000

99 575

Tibbaröd ............

5

50 000

10 550

21 773

—

82 323

65 000

67 550

Traneröd ............

6

70 500

—

26 200

—

96 700

87 500

86 500

Brogårda ...........

2

25 000

—

3 850

3 000

31 850

41000

31 850

Kvärk..................

1

7 500

—

1700

—

9 200

5 500

7 500

Åkestorp ............

2

22 000

3 000

9 626

7 750

42 376

30 000

37 250

Karstgård............

3

36 000

925

7 816

13 000

58 741

53 500

50 425

Summa för West-

36 267^

mark ...............

73

802 700

287 600

78 405

1 204 972

1 097 400

L 097 492

B. Egnahemslägenheter försålda

Kastberga............

Brodda ..............

21

7

263 600

83 600

Oguldna
räntor å
eg. lånen
5 536

374

185 158

50 700

—

454 294

134 674

325 000

133 000

327 305

126 500

Summa för Sjövall

29

347 200

5 910

235 858

—

588 968

458 000

453 805

För Westmark och
Sjövall tillhopa

102

1 149 900

42177

523 458

78 405

1 793 940.

1 555 400

1 551 297

1 Den slutliga regleringen skedde under villkor, att säljaren skulle göra en ytterligare
underhandlingar även medgav, och blevo dessa 5 000 kronor tillagda riskfonden. Det slut *

Häri ingå även av säljaren till sällskapet betalda oguldna egnahemslåneräntor 5 536 kr.

8 » » » » » » » » > » 374 »

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

eller i den mån så kunde ske utan förfång för dylik täckning av förluster
för vidtagande av åtgärder till fromma för låntagarna. Sammanlagda
antalet låntagare, som berörts av nämnda reglering, hade varit
102, därav 73, som förvärvat sina lägenheter av agronomen Westmark, och
29, som inköpt sina lägenheter av kapten Sjövall. Regleringens omfattning
belystes av nedanstående tabell.

elter regleringen i kronor

Skulderna genom
regleringen
minskade med

Jordsäljarens
intecknade
fordringar hos
låntagaren av
sällskapet in-lösta för

kronor

Av jordsälja-ren helt
avskrivna
fordringar hos
låntagarna

kronor

Fördelning av
sällskapets
riskfonds-medel hos
låntagarna

kronor

Därav till liushållningssällsk.

Övriga

skulder

Egna-

hemslån

Ny-odlings-,
täckdik-nings- och
gödsel-vårdslån
m. m.

Andra

genom

regle-

ringen

upp-

komna

skulder

kronor

i % av
före-gående
skuld

an A gr.

Westmark.

182 900

8 242

45 670

3 870

10 696

443

36 995

15 571

4 875

150 800

4 250

50 050

8 435

18159

7-8

40 825

21 384

3 225

107 500

3 075

24 500

14 050

9 453

6-o

18 925

13 028

3 575

86 000

—

19 000

8 500

19 590

14-7

16 250

22 340

2 750

64 500

925

24150

10 000

10 467

9*5

20 650

13 967

3 500

50 000

2 550

15 000

—

14 773

17-8

7 000

14 773

—

70 500

—

16 000

—

10 200

10*5

13100

13 100

2 900

25 000

—

3 850

3 000

0

0

3 500

350

350

7 500

—

—

—

1700

18-5

0

1 700

—

22 000

3 000

9 500

2 750

5126

12''i

2 250

5 876

750

36 000

925

500

13O00

7 316

12-7

500

7 316

—

802 700

22 967

208 220

63 605

107 480

8-9

1 159 995

129 405

21 925

ao Köpt

sn Sj öd

ali.

256 600

70 705

126 989

28-0

67 500

* 123 194

83 600

—

42 900

—

8 174

6i

25 200

J 25 874

340 200

—

113 605

-

135163

23-o

92 700

149 068

13 905

1 142 900

22 967

321 825

63 605

242 643

13-5

247 695

278 473

35 830

nedskrivning nied 5 000 kronor å detta belopp (kr. 159 995), vilket denne elter åtskilliga
liga inlösningsbeloppet blev alltså 7.Vi 995 kronor.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

Av tabellen franninge, att de 102 låntagarnas skulder minskats med i
runt tal 243 000 kr. eller med i genomsnitt 13-5% av deras tidigare sammanlagda
skulder, egnahemslånen inräknade. För de enskilda låntagarna
hade skuldminskningen varierat mellan lägst 0 och högst 45''5 % av
den tidigare skuldeD, därvid minskningen varit

för 24 låntagare ............................................ 0 %

* 18 » ............................................ 1— 5 X

»20 » ........................................... 5—10 %

» 9 » ........................................... 10—15 %

» 13 > ........................................... 15—20 X

» 7 » ............................................ 20—30 X

» 2 » ............................................ 30—40 X

» 9 » ............................................ 40—54‘5 %

Summa 102 låntagare.

Den såväl totala som procentuellt största skuldminskningen hade sju
låntagare vid Kastberga erhållit, vilka samtliga inköpt sina lägenheter
i helt oodlat skick. Nämnda låntagare hade nämligen genom regleringen,
vardera fått sina skulder nedskrivna till ungefär halva beloppet eller med;
i genomsnitt ungefär 11 600 kr. per låntagare, därvid ej blott jordsäljarens
fordringar helt avskrivits, utan även egnahemslånen nedskrivits med 1000
kr. för vardera.

Jordsäljarnas hos berörda 102 låntagare intecknade fordringar till no-j
minellt belopp å tillhopa 455 160 kr. hade inlösts av sällskapet för en kontant
summa av tillsammans 247 695 kr. Dessutom hade sällskapet inlöst
några i bank belånade inteckningar i vissa fastigheter för sammanlagt
16 300 kr. Det belopp, varmed jordsäljarna genom direkta avskrivningar
å sina fordringar hos låntagarna bidragit till skuldregleringen, hade
uppgått till sammanlagt 278 473 kr., motsvarande ungefär 53 % av deras
tidigare fordringar hos låntagarna, eller i genomsnitt med 2 730 kr. per
låntagare. Av det sammanlagda avskrivna beloppet (278 473 kr.) hade
Westmark bidragit med 129 405 kr., motsvarande ungefär 45 % av hans
fordringar eller med 1 773 kr. per låntagare och Sjövall med 149 068 kr.,
motsvarande ungefär 63 % av hans fordringar eller med 5 140 kr. per låntagare.
Den slutliga regleringen hade skett under villkor, att ytterligare
5 000 kr. bleve avskrivna av Westmark, vilket belopp tillagts riskfonden,
som därefter kommit att uppgå till 40 830 kr. För att i möjligaste mån
underlätta för låntagarna att efter regleringen kunna fullgöra sina betalningsskyldigheter
till sällskapet, hade hushållningssällskapet på förslag
av egnahemsstyrelsen medgivit, att låntagarnas genom regleringen
till sällskapet överflyttade skuld skulle erhållas såsom lån med en amorteringstid
av 20 år och med en förräntning av 5 %. I dessa s. k. regleringslån
hade i några fall även nyodlingslån blivit inlagda. Såsom vill -

21

Kungl. Marits proposition Nr 197. Bilaga.

kor för sådant regeringssätt hade sällskapet föreskrivit låntagarna att
genast inbetala vissa förfallna räntor, vilket de flesta låntagarna även
uppgåves hava gjort.

Genom den sålunda verkställda skuldregleringen hade de egnahemsägare,
som därav berörts, blivit frigjorda från allt ekonomiskt beroende
av de båda jordsäljarna och i stället fått sina reglerade skulder samlade
på en hand, nämligen hos hushållningssällskapet.

I syfte att skapa ytterligare förutsättningar för låntagarna att i fortsättningen
kunna reda sig hade egnahemsstyrelsen vid samma tillfälle
anhållit, att hushållningssällskapet eller egnahemsnämnden måtte anställa
en kompetent person, vars huvudsakliga uppgift borde bliva att genom
ofta återkommande besök å lägenheterna dels utöva erforderlig tillsyn
över dessas skötsel och dels framför allt att lämna sådana egnahemsinnebavare,
som saknade nödig erfarenhet eller förmåga att självständigt
handhava skötseln av sina jordbruk, de råd och den vägledande hjälp,
varav de kunde befinnas vara i behov. Denna rent rådgivande verksamhet
från nämndens sida, som bl. a. skulle skapa behövlig kontakt mellan
nämnden och låntagarna, hade styrelsen ansett vara synnerligen viktig
eller nära nog oeftergivlig, för att ett gott resultat skulle kunna uppnås.
Dessutom hade framhållits såsom önskvärt, att de låntagare vid Kastberga,
som förvärvat lägenheter utan någon odlad jord, måtte, för att
snarast möjligt kunna igångsätta en del odlings- och betesförbättringsarbeten,
förhjälpas att komma i åtnjutande av härför tillgängliga statsbidrag.
Tillika hade uttalats önskvärdheten av, att nämndens inkasseringar
av förfallna annuiteter ordnades på ett för låntagarna så förmånligt
oell fördelaktigt sätt som möjligt. Det befarades nämligen, att åtskilliga
låntagare, som förut på grund av jordsäljarnas åtgärder sluppit
undan med inga eller endast obetydliga ränteinbetalningar å sina skulder,
nu skulle få större svårigheter att reda sig, sedan de, trots skuldernas
reglering, själva nödgades betala sina annuiteter.

Rörande nämnda låntagares möjligheter att reda sig efter den sålunda
genomförda regleringen samt örn den utveckling, som därefter ägt rum,
yttrade egnahemsstyrelsen i utlåtande den 5 februari 1931 till Kungl.
Majit i anledning av en skrivelse av Nils Nilsson i Kastberga jämte 47
andra egnahemslåntagare, bland annat, följande.

Därest förutom skuldregleringen övriga sålunda påkallade åtgärder
vidtagits i enlighet med egnahemsstyrelsens anhållan, syntes en efter förhållandena
tillfredsställande grund hava lagts, för att rådande missförhållanden
skulle kunnat bringas ur världen och att i vanlig mening skötsamma
egnahemslåntagare i fortsättningen bort kunna reda sig. Egnahemsstyrelsens
förslag till åtgärder syntes emellertid av vederbörande icke
blivit i vissa avseenden beaktade. Sålunda hade styrelsens förslag att
anställa en lämplig person såsom låntagarnas rådgivare visserligen med

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

fört, att en agronom blivit anställd, men denne torde icke hava trätt i någon
närmare förbindelse med låntagarna på sätt, egnahemsstyrelsen avsett.

Redan första gången, eller under sommaren 1930, då räntor och amorteringar
enligt regleringsavtalen skulle erläggas, försummade ett ganska
stort antal låntagare att fullgöra sina betalningsskyldigheter,
varför i åtskilliga fall exekutiva åtgärder blivit vidtagna. Vid en av representanter
för såväl egnahemsstyrelsen som Malmöhus läns hushåll
ningssällskap och egnahemsnämnd under hösten 1930 företagen inspektion
av egnahemslägenheterna å ifrågavarande styckningsområden, visade
det sig, att ett 20-tal lägenheter då stöde helt öde, 17 lägenhetsägare
vore lagsökta på grund av försummade betalningsskyldigheter, varav ett
par låntagare av andra fordringsägare än sällskapet vore försatta i konkurs,
och av de övriga kvarvarande egnahemsinnehavarna uppgåves in
emot ett 30-tal häfta i större eller mindre skuld till sällskapet för förfallna
räntor eller annuiteter. Å många av de ställen, som lämnats öde eller vore
föremål för exekutiva åtgärder, befunnes jorden vara i mer eller mindre
vanhävdat skick. Lägenheternas åbyggnader syntes däremot med få
undantag vara båae bra och rätt väl bibehållna. Vad de sju lägenheter
vid Kastberga anginge, som köpts i helt oodlat skick, men försetts med utmärkta
byggnader, hade visserligen en del innehavare av dessa beviljats
nyodlings- och betesförbättringsbidrag, men fem av lägenheterna saknade
brukare och läge öde, och några nämnvärda nyodlings- eller betesförbättringsarbeten
vore ej å någon lägenhet ännu utförda. Ä Tibbaröd,
där sammanlagt fem egnahemslägenheter funnes, vilka utlagts å i huvudsak
oodlad jord, stöde nu tre öde, och de nyodlingar och dikningar, som
av tidigare brukare här utförts, vore nu till största delen helt förfallna.
Även dessa lägenheter vore emellertid på det hela taget väl bebyggda.
För att möjliggöra ett bibehållande av nu nämnda lägenheter å Kastberga
och Tibbaröd och därmed rädda de betydande byggnadsvärden, som
funnes å dessa lägenheter, hade redan under oktober 1930 på initiativ av
egnahemsstyrelsen, bl. a., den frågan gjorts till föremål för utredning,
huru för lägenheteima nödig areal odlad jord lämpligast borde kunna
åstadkommas. Det bästa sättet härför hade därvid ansetts vara att få
de erforderliga såväl odlings- som dikningsarbetena utförda såsom nödhjälpsarbeten.
I samråd med vederbörande hushållningssällskap och
egnahemsnämnd hade från egnahemsstyrelsens sida underhandlingar i
sådant syfte förts med statens arbetslöshetskommission, vilka förhandlingar
lett till det resultat, att åsyftade nödhjälpsarbeten påbörjats vid
Tibbaröd för att sedermera fortsättas vid Kastberga. För arbetet erforderliga
odlings- och dikningsplaner hade genom hushållningssällskapets
försorg upprättats. Det hade vidare ansetts nödvändigt, att den odlade
jorden å samtliga de egnahemslägenheter, som å skilda styckningsområden
lämnats öde eller blivit föremål för exekutiva åtgärder, bleve ordentligt
höstplöjd, så att dessa lägenheter skulle kunna genom försäljning

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

övertagas av såsom egnahemsjordbrukare lämpliga personer. Slutligen
hade från egnahemsstyrelsens sida ånyo erinrats örn angelägenheten av,
att en kompetent person av hushållningssällskapet eller egnahemsnämnden
med det snaraste måtte anställas för att bl. a. genom besök med kortare
mellanrum lämna råd och vägledning åt egnahemslåntagarna. Ävenså
hade styrelsen föreslagit egnahemsnämnden att taga under övervägande
lämpligheten av, att för de svagaste egnahemslåntagarna införa
en ordnad avbetalning av annuiteterna å lånen.

För att utröna i vad mån låntagarna efter den verkställda skuldregleringen
hade till hushållningssällskapet fullgjort sina betalningsskyldigheter,
hade egnahemsstyrelsen från sällskapet infordrat redogörelse härom,
av vilken framginge, bl. a., följande: Av de 102 egnahemslägen heter,

som berördes av regleringen, innehades 69 alltjämt av samma personer,
som vid regleringen, 9 hade sedan dess övertagits av nya låntagare
och 24 vore i hushållningssällskapets ägo. Beträffande de 78 lägenheter,
vilka sålunda innehades av egenahemsägare, hade för samtliga dessa
förfallna och av sällskapet uppdebiterade annuiteter för olika slag av
lån för tiden från regleringen och intill 1930 års utgång uppgått till inalles
104 854 kronor 43 öre. Av detta belopp hade vid 1930 års slut 67 810
kronor 33 öre eller ungefär 64-7 % blivit av låntagarna inbetalt. Oguldet
kvarstode då alltså 37 044 kronor 10 öre med belopp växlande mellan lägst
100 och högst 2 375 kronor 28 öre hos olika låntagare. Av de ovanberörda
78 lägenheterna vore för 20 lägenheter samtliga uppdebiterade annuiteter
inbetalda, 54 låntagare hade erlagt större eller mindro betalningar
och endast 4 hade icke gjort några betalningar.

Egnahemsstyrelsen anförde vidare för egen del i huvudsak följande.

Av den lämnade redogörelsen framginge, bl. a., att samtliga nu ifrågavarande
146 egnabemslägenketer vintern 1928—1929 blivit underkastade
noggrann värdering, och att i ett stort antal fall egnahemslåntagarnas
skulder blivit nedskrivna, i vissa fall med betydande belopp. Ett betydligt
antal av de egnahemslåntagare, vilkas skulder blivit reglerade, hade
icke kunnat fullgöra de med gäldregleringen förbundna utbetalningarna.
Såsom ovan anförts hade av de 102 egnahemslägenheter, som berördes av
regleringen, 9 sedermera övergått till andra personer, och 24 vore av
hushållningssällskapet inköpta å exekutiva auktioner, påkallade av hushållningssällskapet
eller andra fordringsägare. Bland dem, som fortfarande
kvarsutte, torde några vara i den ekonomiska ställningen, att de
svårligen kunde behålla sina lägenheter.

Låntagarnas personliga förutsättningar torde av nämnden hava prövats
i samband med egnahemslånens beviljande. Egnahemsstyrelsen kunde
dock icke avgöra, huruvida denna prövning företagits med nödig omsorg.
Att från statens sida fordra, att egnahemslåneförmedlaren skulle bibehålla
låntagare, som uppenbarligen vore ur stånd att sköta ett egnahemsjordbruk,
torde icke vara möjligt eller lämpligt. Egnahemsstyrelsen ansåge

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

dock, att låneförmedlaren borde söka att stödja och på lämpligt sätt
hjälpa de skötsamma egnahemslåntagare, som hade de nödiga personliga
förutsättningarna. I detta syfte hade egnahemsstyrelsen både tidigare
och under senaste tiden lämnat råd och anvisningar rörande
enligt styrelsens mening lämpliga åtgärder, som dock ännu icke blivit helt
genomförda. Det måste emellertid även förutsättas, att egnahemslåntagarna
själva i sin ordning sökte göra allt vad de kunde för att genomföra
sina egnahemsföretag. Utan dylik samverkan mellan låneförmedlare
och egnahemslåntagare funnes ingen möjlighet att uppnå ordnade förhållanden.

Av egnahemsutredningen vidtagna undersökningar.

För att erhålla en noggrann kännedom örn ifrågavarande egnahemslåntagares
ekonomiska ställning ansåg utredningen nödigt att föranstalta
örn en ingående undersökning på platsen. För sådant ändamål hava ledamöterna
av utredningen herrar Gabrielsson, Lovén och Olof Olsson på utredningens
uppdrag under augusti 1931 besökt samtliga de av ovannämnda
jordsäljare gjorda styckningar samt verkställt uppskattning av värdet å
de lägenheter, som icke beiunno sig i sällskapets ägo. I samband därmed utfördes
även en ingående undersökning av låntagarnas ekonomi. Sedan
därefter viss ytterligare undersökning rörande förhållandena vid andra
styckningsföretag inom länet vidtagits, framlades det hophragta materialet
för den samlade utredningen. Vad som därvid icke kunde undgå
beaktande, var det mindre tillfredsställande sätt, på vilket hushållningssällskapet
handhaft verksamheten. Sällskapets egnahemslånerörelse har sålunda
lämnat rum för allvarliga erinringar i olika hänseenden. Tillbörlig
omsorg synes icke hava nedlagts på prövningen av frågan örn jordprisernas
skälighet. Det måste dock anses vara ett av låneförmedlarnas främsta
åligganden att tillse, att med statslån icke belånas jord, som inköpts till för
höga värden. Fyller låneförmedlaren icke denna primära uppgift, kan lätt
den situation inträda, att egnahemslånerörelsen, i stället för att vara en
hävstång i arbetet för bildande av nya hem, förvandlas till ett jordspekulanternas
medel att hålla jordprisen uppe. Vidare torde det framför allt
hava brustit i det hänseendet, att hushållningssällskapet och dess egnahemsnämnd
icke tillbörligen prövat låntagarnas personliga och ekonomiska
förutsättningar samt ej heller i önskvärd omfattning trätt i kontakt med
egnahemslåntagarna. För att egnahemslånerörelsen skall giva ett tillfredsställande
resultat, torde det vara ett oeftergivligt villkor, att låneförmedlaren
med uppmärksamhet följer de olika låntagarna och genom något sitt
organ lämnar dem råd och vägledning. Så synes emellertid icke hava skett
för sällskapets vidkommande. Även i andra hänseenden torde anmärkningar
kunna framställas mot långivningen, såsom då i vissa fall lån

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

utlämnats å sådana jordbruk, som med hänsyn till sin storlek rätteligen
icke bort egnabemsbelånas.

Med stöd av den undersökning, som å utredningens vägnar under
sommaren 1931 verkställdes å ort och ställe, därvid uppskattning företogs
av samtliga här ifrågavarande lägenheter, vilka icke befunno sig i sällskapets
ägo, har en sammanställning uppgjorts (se bil. 1) utvisande,
bl. a-, följande.

Lägenheterna uppgingo sammanlagt till 96 stycken, varav å Sönneholm
22, Hejdeholm 12, Oregården 8, Duveskog 8, Hjortaröd 8, Tibbaröd
1, Traneröd 3, Brogårda 6, Kvärk 4, Långstorp 1, Karstgård 4, Kastberga
12 och Brodda 7. Av dessa lägenheter voro 4 bostadslägenheter. Låntagarnas
kapitalskuld till sällskapet uppgick till för egnahemslån
1030 070 kr. 65 öre, för regleringslån 205 209 kr. 80 öre och för andra lån
17 607 ki-. 11 öre eller sammanlagt 1252 887 kr. 56 öre. Vid jämförelse
mellan låntagarnas kapitalskuld för egnahemslån, regleringslån och
andra lån samt lägenheternas av utredningsmännen uppskattade värden
framgår, att kapitalskulden i 43 fall överstiger lägenhetens värde med
varierande belopp å tillhopa 85 881 kr. 81 öre, varav högst 5 500 kr. och
lägst 300 kr.

I hushållningssällskapets ägo befinna sig 35 lägenheter, nämligen å
Rönneholm 5, Hejdeholm 2, Oregården 4, Duveskog 2, Hjortaröd 1, Tibbaröd
4, Traneröd 3, Brogårda 1, Åkestorp 2, Karstgård 1 och Kastberga

10. Dessa lägenheter graveras av egnahemslån å tillhopa 383 200 kr. Med
stöd av ritav förvaltningsutskottet lämnade uppgifter har utredningen
uppgjort en sammanställning rörande de förluster, som vore att förvänta
å dessa lägenheter, upptagande egnahemslån och regleringslån till kapital
och ränta samt övriga skulder. Beräknade förluster uppgå till omkring
204 200 kr. Sammanställningen är såsom bilaga 2 fogad till betänkandet.

Genom Westmarks och Sjövalls styckningar uppkommo 146 egnahemslotter.
Här ovan hava redovisats 131. Återstående 15, utgörande tillskottsjord
eller sådana lägenheter, beträffande vilka beviljat egnahemslån
återbetalts, falla utanför här föreslagen reglering.

Av egnahemsutredningen vidtagna åtgärder.

En ingående granskning av uppgifterna angående de enskilda läntagar
nas ställning gav utredningen den bestämda uppfattning, att ringa utsikt
förefunnes för ett 40-tal egnahemsinnehavare att reda sig utan bistånd.
"Vid övervägande av frågan örn sättet för bistands lämnande trodde utredningen
sig linna en framkomlig väg genom avskrivningar å egnahemslån
och regleringslån beträffande sådana lägenheter, vilka ej befunne sig
i sällskapets ägo, därvid staten skulle tillskjuta visst rimligt belopp. Förslag
i denna riktning framlades för hushållningssällskapets förvaltnings

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

utskott, men vann ej utskottets gillande. Utskottet gjorde därvid gällande,
bland annat, att den ifrågasatta hjälpen till egnahemslåntagarna borde
omfatta hela länet och ensamt bäras av staten. Denna utskottets ståndpunkt,
som icke kunde delas av utredningen, innebar i huvudsak avslag
å utredningens förslag, varför även andra möjligheter för frågans lösning
syntes böra övervägas. Efter ingående prövning av olika förslag
och i betraktande av, att säkra garantier ej funnes för, att lånoverksamheten
framdeles komme att av hushållningssällskapet skötas med större
omsikt än tidigare varit fallet, samt med avseende fäst jämväl därvid,
att den lånesökande allmänhetens förtroende för hushållningssällskapet
såsom låneförmedlare, egnahemsutredningen veterligen, i väsentlig grad
rubbats, fann utredningen skäl föreligga för sådan lösning av förevarande
spörsmål, att hushållningssällskapet helt avkopplades från egnahemslånerörelsen
i länet. Vid övervägande av frågan, hur under sådana förhållanden
låneverksamheten inom länet lämpligen borde ordnas, stannade utredningen
för den mening, att staten borde gå in för att själv handhava
den av hushållningssällskapet hittills bedrivna statsunderstödda egnahemsverksamheten
i länet.

I detta syfte höllos överläggningar med delegerade från hushållningssällskapets
förvaltningsutskott, därvid preliminärt förslag till riktlinjer
för överenskommelse mellan sällskapet och staten uppsattes och överlämnades
till förvaltningsutskottets delegerade för att underställas utskottets
prövning. I skrivelse den 26 november 1931 till egnahemsutredningen förklarade
förvaltningsutskottet sig efter vissa erinringar och önskemål vilja
i princip hos sällskapet förorda ett statens övertagande av lånerörelsen
enligt de angivna riktlinjerna. Efter vidtagna mindre jämkningar i anslutning
till förvaltningsutskottets erinringar tillställdes förvaltningsutskottet
för att framläggas för hushållningssällskapet å årsmöte den 15
december 1931 — följande riktlinjer för överenskommelse mellan Malmöhus
läns hushållningssällskap och staten rörande övertagande av hushållningssällskapets
egnahemslånerörelse.

»Under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande övertager staten
från och med den 1 juli 1932 Malmöhus läns hushållningssällskaps egnahemslånerörelse.
Härför skola i huvudsak gälla följande villkor:

1. I fråga örn de egnahemslägenheter, som den 1 juli 1932 befinna sig
i egnahemslåntagares ägo, övertager staten hushållningssällskapets fordringar
å egnahemslån och s. k. regleringslån, till såväl kapital som ränta,
dock med den begränsning, att oguldna räntebelopp, som belöpa å tiden
före den 15 november 1930 (vilken tidpunkt sammanfaller med ränteårets
utgång hos sällskapet) icke övertagas. Förutsättning för att nyss angivna
fordringar skola av staten övertagas är, att inteckning till säkerhet för
fordran är fastställd med föreskriven förmånsrätt i hela egnahemslägenheten
samt att fastigheten är av beskaffenhet att kunna egnahemsbelånas.

För övertagandet av sällskapets skuld för egnahemslån hos statskontoret

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U7. Bilaga.

skall vidare gälla, att sällskapet styrker sig hava motsvarande fordran i
egnahemslägenhet och att säkerhet i form av föreskriven inteckning är i
gällande kraft. Lyftade, ej utlämnade egnahemslånemedel överlämnas
till staten.

Där egnahemslån utlämnats mot borgen eller annan säkerhet än inteckning,
skall säkerheten för lånens återbetalning vara sådan, att den kan av
staten godkännas. Vid övertagandet av hushållningssällskapets egnahemsverksamhet
skola alla förhållanden ordnas så, att krav ej uppkommer
efteråt från någondera parten.

Beviljade egnahemspremielån, som icke utbetalats, skola överlämnas till
staten. I de fall där egnahemspremielån efter den 1 januari 1930 utbetalats
i förskott, utan att det arbete, som skolat utföras, blivit verkställt,
ansvarar sällskapet för lånebeloppens återbetalning. Odisponerade, av
sällskapet lyftade premielånebelopp överlämnas till staten.

2. Egnahemslägenheter, som den 1 juli 1932 befinna sig i sällskapets
ägo, övertagas av staten med äganderätt i gravationsfritt tillstånd till
det saluvärde, som före övertagandet vid värdering bestämmes av skiljemän,
utsedda på sätt gällande lag örn skiljemän stadgar. Klander mot
skiljemännens beslut må ej föras.

De egnahemslägenheter, som den 1 december 1931 befunno sig i sällska
pets ägo, få ej överlåtas med egnahemslån, med mindre varje dylik överlåtelse
underställes egnahemsstyrelsens prövning.

3. Sällskapets fordringar av annat slag än egnahemslån och regleringslån
såsom gödselvårdslån, täckdikningslån och nyodlingslån övertagas till
såväl kapital som ränta av staten, i den mån och till det belopp säkerhet
finnes för dem i form av pantförskrivna ägarehypotek i egnahemslåneinteckningar.
Beträffande ränta å i denna punkt avsedda lån ävensom ränteavskrivningar
skola motsvarande bestämmelser gälla som i punkt 1 stadgats
i fråga örn ränta å egnahemslån.

4. Av sällskapet ägda lägenheter, som den 1 november 1931 icke voro
utarrenderade, skola genom sällskapets försorg skötas (vårbrukas och besås)
samt husen därå vårdas, intill dess lägenheterna övertagas av staten.

5. Sällskapet inbetalar till statskontoret inom föreskriven tid alla rän
tor, amorteringar, extra kapitalavbetalningar och livförsäkringsavgifter,
som belöpa å tiden intill utgången av år 1931.

6. Sällskapet ansvarar för att byggnaderna å egnahemslägenheterna,
såväl å dem, som innehavas av sällskapet som av låntagarna, äro till be
tryggande belopp brandförsäkrade intill den 1 september 1932.

7. Å tiden intill den 1 januari 1932 belöpande skatter och onera för
lägenheter, som befinna sig i sällskapets ägo, gäldas av sällskapet.

8. Nu igångsatta eller beslutade nödhjälpsarbeten å Traneröd, Hjorta
röd och Duveskog skola fortgå enligt uppgjord plan. Dylika arbeten å
Tibbaröd och Kastberga skola fullföljas i enlighet med den överenskom
melse, som kan träffas emellan hushållningssällskapet och statens egnahemsstyrelse.

^ Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

9. Till mötande av en del av riskerna å den övertagna lånerörelsen över-;
lämnar sällskapet till staten den 1 juli 1932 ett belopp av 28,200 kr., motsvarande
sällskapets vid bokslutet lör år 1930 bokförda behållning å lånerörelsen.

10. Det statliga förvaltningsbidrag för egnahemslånerörelsen, som utbetalas
under år 1932, skall tillfalla staten.

11. I samband med övertagandet av sällskapets egnahemsverksamhet.
skola samtliga handlingar rörande egnahemsverksamheten överlämnas till
staten.

12. Tvist angående tolkning av ovan angivna bestämmelser skall hänskjuta^
till avgörande av skiljemän, utsedda på sätt i punkt 2 stadgas.»

I skrivelse den 15 december 1931 har förvaltningsutskottet meddelat, att
hushållningssällskapet å årsmöte den 15 december 1931 beslutat godkänna
förslag örn statens övertagande av sällskapets egnahemslånerörelse på de
villkor, som angåves i riktlinjer för övertagandet, vilka tillställts förvaltningsutskottet
från egnahemsutredningen.

Omfattningen av hushållningssällskapets egnahemsverksamhet.

Den ungefärliga omfattningen av den av Malmöhus läns hushållningssällskap
bedrivna statsunderstödda egnahemsverksamheten framgår av
här nedan meddelade uppgifter.

För tiden intill början av 1932 hava utlämnats 1770 egnahemslån, varav
957 för jordbrukslägenheter och 813 för bostadslägenheter. Sällskapets
kapitalskuld till statskontoret den 1 januari 1931 utgjorde 8 928 986 kr., motsvarande
en utgift för räntor och annuiteter under 1930 av c:a 629 000
kr., varav räntor 356 600 kr. Egnahemslåntagarnas skuld till sällskapet
för egnahemslån uppgick vid angivna tidpunkt till 8 614129 kr.
Intill 1932 hava 323 premielån till egnahemslåntagare utlämnats till
ett sammanlagt belopp av 259 050 kr. Nedanstående tabell visar utvecklingen
under tioårsperioden 1922/1931 i fråga örn antalet beviljade
egnahemslån:

År Antal egna hemslån 1922

75

1923 140

1924 ............................................... 171

1925 .......................................................................|....... 193

1926 167

1927 ................................ 173

1928 124

1929 f;r,

1930 ............ 71

issi ............ .. ........ ...........:........... 30

29

Kungl. Majda proposition Nr 197. Bilaga.

Andra lån såsom nyodlingslån, täckdikningslån och gödselvårdslån hava
utlämnats till ett antal av 77 med en sammanlagd kapitalskuld å 37 537
kr. 74 öre enligt nedanstående fördelning.

Låueslag

Antal lån

Kronor

Nyodlingslån ........................................

15

5,898:

17

Täckdikningslån..................................

14

12,605:

41

Statens gödselvårdslån ........................

15

7,990:

—

Hästavelslån .......................................

1

320:

—

Sällskapets gödselvårdslån ................

28

9,095:

—

Warholmslån ......................................

3

729:

16

Sällskapets nya gödselvårdslån ........

1

900:

—

Tillhopa

77

37,537:

74

Övertagandet av egnahemsverksamheten och därmed sammanhängande
frågor.

När utredningen gått in för tanken, att ordnandet av egnahemsverksamheten
inom Malmöhus län tarvade statens övertagande av verksamheten,
har utredningen ingalunda avsett, att egnahemsverksamheten därstädes
allt framgent skulle omhänderhavas av staten. Den statliga organisationsformen
är sålunda avsedd såsom provisorium i syfte att åstadkomma
ordnade förhållanden på området. När detta mål uppnåtts torde
tiden vara inne att ånyo överväga, vilken organisationsform, som bäst
lämpar sig för framtiden.

Det statliga övertagandet avser tiden efter den 1 juli 1932 och
innebär, att staten från och med nämnda dag övertager sällskapets
engagemang för egnahems- och premielån m. m. mot det, att sällskapet
överlämnar låntagarnas skuldförbindelser, lånekontrakt och övriga handlingar
såsom vederbörlig inteckningssäkerhet. I samband härmed befrias
sällskapet från ansvarigheten i förhållande till statskontoret för erhållna
egnahemsstatslån och premielåneanslag. Det statliga övertagandet omfattar
sålunda egnahems- och premielån samt vidare s. k. regleringslån
till ett kapitalbelopp av högst 205.210 kronor, intecknade i egnahemslägenheterna.
Av sällskapet till egnahemslåntagare beviljade andra lån såsom
gödselvårds-, täckdiknings- och nyodlingslån övertagas av staten i den
mån och till det belopp säkerhet finnes i form av pantförskrivna ägarehypotek
i fastighetsinteckningar. Detta senare övertagande har ansetts
nödigt till undvikande av, att inteckningssäkerheten splittras ål olika
händer.

Enligt de av sällskapet antagna riktlinjer för överenskommelse mellan
staten och sällskapet skall staten övertaga sådana oguldna räntor och ka -

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr W7. Bilaga.

pitalavbetalningar å egnahemslån samt de oguldna räntor å gödselvårds
m. fl. lån, som belöpa å tiden efter den 15 november 1930. Enligt muntlig
överenskommelse mellan utredningen och delegerade från hushållningskapets
förvaltningsutskott skola oguldna belopp, som belöpa å tiden
före sagda dag, av sällskapet avskrivas. Sällskapet har åtagit sig att till
statskontoret inom föreskriven tid inbetala samtliga räntor och kapitalavbetalningar,
som belöpa å tiden intill utgången av 1931. Dessa belopp
förskjutas sålunda av sällskapet mot kontant gottgörelse av staten vid
övertagandet.

För beräkning av medelsbehovet för övertagandet av sällskapets ford
ringar för lån och räntor har följande sammanställning uppgjorts.

L.

Regleringslån, högst ........................

Kapital

kronor

205 210

Kanta

kronor

Summa

kronor

205 210

Oguldna räntor därå för tiden 15/n
1930—3% 1932...............................

16 000

16 000

II.

Andra lån (gödselvårdslån, nyod-lingslån, täckdikningslån m. m.),
högst ................................................

37 537

37 537

Oguldna räntor därå för tiden u/n
1930—3% 1932 ..............................

3 000

3 000

lil.

Oguldna kapitalavbetalningar och
räntor å egnahemslån för tiden
16/n 1930—V, 1932, beräknat be-lopp...............................................

5 000

85 000

90 000

Tillhopa 247 747

104 000

351 747.

För övertagandet av i sällskapets ägo varande 35 egnahemslägenheter,
belånade med egnahemslån till 383,200 kronor, torde ej behöva avsättas
något belopp. Den värdering, som skall ligga till grund för övertagandet,
torde nämligen komma att giva vid handen, att lägenheternas värden i
genomsnitt näppeligen väsentligt överstiga egnahemslånebeloppet.

Beträffande medelsanskaffningen för de direkta utgifterna i samband
med övertagandet av verksamheten (gottgörelse till sällskapet för regleringslån,
gödselvårds- m. fl. lån samt oguldna räntor och kapitalavbetalningar
å egnahemslån m. m.) har utredningen efter ingående överväganden
stannat för den anordning, att det belopp, som härför erfordras, för
skjutes från jordförmedlingsfondens för ny utlåning tillgängliga kapitalbehållning,
som enligt uppgift från statskontoret uppgår till omkring
1 300 000 kronor. Till förfogande påräknas sålunda ett förlag ur jordförmedlingsfonden
mot redovisningsskyldighet, att återbetalas inom viss
kortare tid, förslagsvis tre år, och med förräntning efter 4 %. Dylikt
engagemang ur jordförmedlingsfonden skulle sålunda bliva rent till
fälligt och bör avlösas på sätt nedan närmare angives.

31

Kungl. May.ts proposition Nr 197 Bilaga.

Ur egnahemslånefonden beviljas, i sådana fall där behov föreligger,
nya egnahemslån i sådan utsträckning, att varje nytt lån täcker äldre
egnahemslån, regleringslån och gödselvårds- m. fl. lån. Då lägenheterna i
viss utsträckning torde vara belånade med egnahemslån till högsta medgivna
belopp (•/• av belåningsvärdet), erfordras emellertid, riksdagens
medgivande att, utan hinder av gällande bestämmelser örn högsta lånebelopp
i förhållande till fastighetsvärdet, bevilja egnahemslån intill fulla
fastighetsvärdet. Av sålunda erhållna medel ur egnahemslånefonden
gottgöres jordförmedlingsfonden för därur erhållet förlag. Till det närmare
förfaringssättet återkommer utredningen här nedan vid helland
ling av frågorna rörande skötseln av den övertagna egnahems verksam
heten.

Det statliga organets tillsättande, organisation och uppgifter.

Utredningen håller före, att det statliga organ, som skall anförtros
skötseln av egnahemsverksamheten i länet, bör utgöras av en under egnahemsstyrelsens
överinseende ställd egnahemsnämnd, benämnd Malmöhus
läns egnahemsnämnd, bestående av fem ledamöter jämte två suppleanter,
vilka utses av Kungl. Maj:t efter egnahemsstyrelsens hörande. Ordförande
och vice ordförande inom nämnden torde böra förordnas av Kungl.
Maj :t, som jämväl bör utfärda instruktion för nämnden. Förslag till instruktion
har uppgjorts av utredningen och bifogats betänkandet (bil. 3). Beträffande
lämplig förläggningsort för nämnden har utredningen övervägt
olika uppslag, därvid bl. a. förslag framställts att förlägga nämnden till
Eslöv i stället för till Malmö. Av flera anledningar, främst i besparingssyfte,
har utredningen därvid stannat för Eslöv såsom lämpligaste förläggningsort
åtminstone tillsvidare. Vägande skäl för sådan anordning
synas ligga däri, att det helt övervägande antalet egna hem finnas i lä
nets norra del. Dessutom ligga de flesta av de genom Westmarks och
Sjövalls styckningar uppkomna lägenheterna i trakten av Eslöv. Med ut
gångspunkt från, att nämndens uppgifter åtminstone till en början lärer
i ej ringa utsträckning komma att röra sig örn ordnande av förhållandena
å de Westmarkska och Sjövallska styckningarna, torde — till und
vikande av oupphörligen återkommande resor för konsulenten och leda
möterna — Eslöv vara att föredraga såsom förläggningsort. Med den an
ordning rörande medelsförvaltningen, som utredningen nedan vill före
slå, kunna visserligen vissa svårigheter tänkas uppkomma därigenom, att
nämnden är förlagd till annan ort än där riksbankens avdelningskontor
finnes. Nu avsedda svårigheter torde emellertid kunna övervinnas ge
nom anlitande av posten såsom mellanhand mellan nämnden och riks
banken.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

Årlig utgiftsstat för nämnden torde böra fastställas av Kungl. Majit. I
anseende till det betungande och ansvarsfulla arbete, som kommer att
åvila ordföranden inom nämnden, synes något arvode åt denne böra beräknas,
förslagsvis 1000 kr. för år. För uppdraget böra ordföranden,
ledamöter och suppleanter åtnjuta dagarvode samt annan ersättning
enligt, i tillämpliga delar, föreskrifterna i kungörelsen den 29 augusti
1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kommittéer. Till nämnden
böra knytas erforderliga tjänstemän och biträden. Särskild vikt
synes ligga uppå anställande av en duglig och erfaren konsulent, vilken
det praktiska arbetet med ordnande av egnahemslåntagarnas förhållanden
samt besiktningar för nya egnahemslån skall åvila. Till jordbrukskonsulent
hos hushållningssällskap utgår enligt gällande bestämmelser av
statsmedel avlöning å 4,200 kr. med tre ålderstillägg å 500 kr., varjämte
pension i statens pensionsanstalt är honom tillförsäkrad. Enligt utredningens
mening måste arvode till konsulenten hos den statliga nämnden
beräknas till ett belopp, som något överstiger de avlöningsförmåner, som
tillkomma jordbrukskonsulent hos hushållningssällskap. På grund härav
synes arvode till konsulenten hos egnahemsnämnden icke böra upptagas
till lägre belopp än 6,000 kr. Därjämte torde behövas en kamrerare för
skötsel av bokföringen. Till denne synes av lämplighetsskäl böra beräknas
ett årligt arvode å enahanda belopp som till konsulenten. För det
ordinarie renskrivningsarbetet torde erfordras ett kvinnligt skrivbiträde.
Dessutom torde någon utgiftsmarginal böra hållas öppen för
extra biträden. Utgif testa ten för budgetåret 1932 1933 beräknas sålunda
få följande utseende:

Utgiftsstat.

Årsarvode till ordföranden ................................

Dagarvoden till ordföranden och ledamöter..............

Rese- och traktamentsersättningar till ledamöter och tjänstemän
..............................................

1 konsulent, arvode .......................................

1 kamrerare, » .......................................

1 skrivbiträde, » .......................................

Extra biträden ...........................................

Skrivmaterialier och expenser ............................

Lokalhyra, lyse, värme och städning ......................

kronor 1000
» 2 000

» 5 000

» 6 000

» 6 000

» 2 000

» 1000

» 3 000

» 2 000

Tillhopa kronor 28 000.

För anskaffande av möbler och övriga kontorsutensilier torde erfordras
3 500 kr. Årvoden och övriga löpande utgifter för nämndens förvaltning
samt för mötande av uppkommande förluster å egnahemslåneverksamheten
torde få utgå av årligt anslag, motsvarande det årliga förvaltningsbidraget
till hushållningssällskapen. För 1932 har beräknats för Malmö -

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

irna läns hushållningssällskap ett förvaltningsbolag å 44 000 kr. Beloppet
synes lämpligen böra anvisas ur förslagsanslaget till förvaltningsbidrag
till egnahemslåneförmedlarna. Vad av anvisade medel icke åtgår
till förvaltningskostnader och täckande av uppkommande förluster, torde
böra avsättas till en särskild fond, varöver den statliga nämnden bör
äga förfoga mot redovisningsskyldighet.

Å den statliga nämnden bör ankomma i första hand att ombestyra övertagandet
av egnahemsverksambeten från sällskapet samt i samband därmed
ordnande av låntagarnas ekonomiska förhållanden. Därjämte ankommer
å nämnden förmedling av nya egnahemslån och premielån. Till
dessa uppgifter var för sig återkommer utredningen här nedan.

Den föreslagna anordningen med statlig organisation för egnahemsverksamheten
i Malmöhus län torde föranleda ändrad lydelse av § 1 i
kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den
statsunderstödda egnahemsverksamheten. Förslag till dylik författningsändring
har uppgjorts och fogats till betänkandet.

Den statliga nämndens övertagande av egnahemsverksamheten
och därmed sammanhängande frågor.

Tidigare har redogjorts för planen för övertagandet av verksamheten
och medelsanskaffningen härför. Därvid har föreslagits, att de kontanta
utgifter, som uppkomma i samband med övertagandet i enlighet med de
av utredningen för sällskapet framlagda riktlinjerna, skola i första hand
gäldas genom förlagsmedel ur jordförmedlingsfonden. Efter hand bör
undersökas, i vad mån nya egnahemslån intill fulla fastighetsvärdet, där
så erfordras, kunna beviljas, vilka täcka såväl äldre egnahemslån som
övriga av sällskapet beviljade lån utöver egnahemslånet. Härvidlag är
emellertid att märka, att av sällskapet beviljade gödselvårds- m. fl. lån
samt räntor därå skola inlösas endast i den mån och till det belopp säkerhet
finnes i ägarehypotek i fastighetsinteckningar. Beträffande inlösen
av oguldna räntor och avbetalningar å egnahemslån erinras, att sällskapet
åtagit sig att inom vederbörlig tid inleverera samtliga de räntor
och avbetalningar å egnahemslån, vilka belöpa å tiden intill utgången av
1931. För av låntagarna ej erlagda dylika belopp erhåller sällskapet vid
överlåtelsen av verksamheten gottgörelse av förlagsmedlen ur jordförmedlingsfonden.
Då oguldna belopp givetvis böra utkrävas av låntagarna
i de fall, där detta lämpligen låter sig göra, synes särskild undersökning
böra föranstaltas av nämnden rörande låntagarnas betalningsmöjlighetcr.
Ur de nya egnahemslånen gottgöres därefter jordförmedlingsfonden
för vad till sällskapet utgivits för ändamålet, varjämte fonden
efter hand erhåller betalning i övrigt, i den mån beloppen utkrävas eller

Bihang lill riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 199 häll (Kr 197.)

3

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

eljest inllyta från vederbörande. I särskilda fall, där avskrivningar enligt
vad nedan sägs anses böra komma till stånd, utgår gottgörelse från
för avskrivningar avsedda medel.

Sedan de med övertagande av egnahemsverksamheten sammanhängande
förhållanden ordnats, föreligger för nämnden uppgiften att söka reg
lera skulderna för de låntagare, som tillkommit i samband med Westmarks
och Sjövalls styckningar, ävensom övriga låntagares skuldförhållanden,
där så visar sig nödigt. För sanering av förhållandena torde
vara nödvändigt, att ett belopp av 100 000 kr. ställes till nämndens förfogande,
att användas enligt av utredningen tidigare avgivet förslag örn
räntefria stödlån till egnahemslåntagare.

Det torde emellertid därjämte visa sig nödvändigt att i särskilda fall
hos låntagare företaga avskrivningar å kapital eller ränta. Härför torde
lämpligen böra avsättas det belopp å 28 200 kr. (motsvarande den bokförda
behållningen för 1930 å sällskapets riskfond), som skall överlämnas till
staten.

Å den statliga nämnden ankommande verksamhet med förmedling
av egnahemslån och premielån.

A den statliga nämnden bör ankomma att bedriva fortsatt egnahemsverksamhet
inom länet, därvid anslag ur egnahemslånefonden samt premielåneanslag
från anslaget till premielån till egnahemslåntagare torde
böra ställas till nämndens förfogande, att användas enligt gällande bestämmelser
för den statsunderstödda egnahemsverksamheten i tillämp
liga delar samt de föreskrifter i övrigt, Kungl. Maj:t må utfärda.
Av flera skäl har utredningen övervägt sådan anordning, att från
egnahemslånefonden avskiljes en särskild fond, avsedd för här ifrågavarande
verksamhet, förvaltad av statskontoret, och benämnd förlag ur
egnahemslånefonden för Malmöhus län. Till den på så sätt bildade för
lagsfonden skulle överföras samtliga fordringar hos Malmöhus läns hushållningssällskap
för erhållna egnahemsstatslån ävensom inflytande
amorteringar å nya lån. Dylikt förfaringssätt skulle sannolikt medföra
åtskilliga lättnader för statskontoret i bokföringshänseende, varjämte
man undviker det mindre tilltalande system, att ur samma fond utlämnas
dels lån till hushållningssällskapen och övriga låneförmedlare och
dels. anslag för egnahemsverksamheten i Malmöhus län. Samtliga utbetalningar
från nämnden till låntagare torde böra ske genom riksbanken.
Till den statliga nämndens förfogande anvisade anslag från förlaget
ur egnahemslånefonden ävensom premielåneanslag böra sålunda insättas
på giroräkning hos riksbanken, som jämväl från nämnden mottager inflytande
räntor och amorteringar m. m. Den årliga revisionen torde böra
åvila riksräkenskapsverket i vanlig ordning.

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

I egnahemslägenheterna beviljade inteckningar till säkerhet för lån torde
böra anförtros till förvaring av den statliga nämnden.

Besvär över egnahemsnämndens beslut böra anföras hos statens egnahemsstyrelse
samt vidare hos Kungl. Maj:t.

Egnahemsutredningens hemställan.

Med åberopande av vad ovan anförts och föreslagits får egnaliemsutredningen
hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

1) att Malmöhus läns hushållningssällskaps statsunderstödda egnakemsverksamhet
må, räknat från och med den 1 juli 1932, övertagas av
staten i enlighet med av utredningen föreslagna villkor,

2) att från och med nämnda dag statsunderstödd egnakemsverksamket
må utövas i Malmöhus län av en statlig egnahemsnämnd enligt, i tillämpliga
delar, gällande bestämmelser för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
samt de föreskrifter i övrigt, Kungl. Majit må utfärda,

3) att från egnahemslånelonden må avskiljas en särskild fond, benämnd
förlag ur egnahemslånefonden för Malmöhus län,

4) att från förlaget ur egnahemslånefonden för Malmöhus län må utgå
egnahemslåneanslag enligt gällande bestämmelser för egnahemsstatslån
i tillämpliga delar samt de föreskrifter i övrigt, Kungl. Majit må utfärda,

5) att i samband med övertagandet av egnahemsverksamheten erforderliga
kontanta utlägg må gäldas genom anlitande av förlag ur jordförmedlingsfonden
mot redovisningsskyldighet och enligt bestämmelser
i övrigt, som av utredningen föreslagits,

6) att för omreglering av vissa låntagares gäld i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningens förslag egnahemsnämnden i Malmöhus län
må, utan hinder av gällande bestämmelser örn högsta lånebelopp i förhållande
till fastighetsvärdet, bevilja egnahemslån till fulla fastighetsvärdet,

7) att till löpande utgifter för egnahemsnämndens förvaltning samt
för täckande av uppkommande förluster å egnahemsverksamheten må
tillsvidare utgå årligt belopp, enligt Kungl. Majits bestämmande, motsvarande
det årliga förvaltningsbidraget till hushållningssällskapen,

8) att för ordnande av egnahemsförhållandena i Malmöhus län anvisas
ett belopp av 100.000 kr. att användas enligt av utredningen föreslagna
villkor för räntefria stödlån till egnabemslåntagare, samt

9) att Kungl. Majit må vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för
genomförandet av sagda övertagande.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

F örfattningsf örslag.

(Nuvarande lydelse)

Nr 217.

Kungl. Maj:ts kungörelse angående
allmänna grunder för den statsunderstödda
egnahemsverksamheten;
given Stockholms slolt den 8
juni 1928.

Kungl. Majit har, efter riksdagens
hörande, funnit gott förordna
som följer:

Kap. I.

Örn statens egnahemsstyrelse och
den statsunderstödda lokala egnahemsorganisationen.

§ 1.

I denna kungörelse omförmäld
statsunderstödd egnahemsverksamhet
må, under överinseende av
statens egnahemsstyrelse och på
nedan angivna villkor, utövas av
hushållningssällskap, kommuner,
aktiebolag och föreningar (låneförmedlare).

(Föreslagen ändrad lydelse)

Kungl. Maj:ts kungörelse angående
ändrad lydelse av § 1 i kungörelsen
den 8 juni 1928 (nr 217) angående
allmänna grunder för den statsunderstödda
egnahem sverksamheten;

Kungl. Majit har, efter riksdagens
hörande, funnit gott förordna,
att § 1 i kungörelsen den 8 juni
1928 angående allmänna grunder
för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
skall hava följande
ändrade lydelse:

Kap. I.

Örn statens egnahemsstyrelse och
den statsunderstödda lokala egnahemsorganisationen.

§ 1.

I denna kungörelse---(lå neförmedlare).

Utan hinder av stadgandet i
första stycket må statsunderstödd
egnahemsverksamhet i Malmöhus
län utövas av annat organ än förut
sagts. Om sådant organ samt av
detta bedriven egnahemsverksamhet
är särskilt stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft
den 1 juli 1932.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

37

Bil. 1.

Sammanställning rörande egnahemslägenheter, vilka ej befinna sig i
hushållningssällskapets ägo.

Egnahems-

lånets

Nr

Låntagarnas nuvarande kapitalskuld
till sällskapet

Summa nu-varande kapi-talskuld till
sällskapet
kronor

Lägenheternas
av egnahemsut-redningen upp-skattade värden
kronor

Lägenhetens
värde under-stiger kapital-skulden med
kronor

: Egnah:s lån
kronor

1

Regleringslån

kronor

Andra lån
kronor

I

Rönneholm

1 658 .........

6 416-83

1 215"—

—

7 631-88

8 000-—

—

i 746 .........

12 421-88

—

—

12 421-88

13 000 —

—

747 .........

12421-88

1 425-—

—

13 846-88

14 500 —

—

j 748 ........

12421-88

3 325’-

—

15 746-88

16 000-—

—

j 749 .........

12 421-88

3 040 —

—

15 461-st

16 500-—

—

! 750 .........

12 372-08

—

600-08

12 972-06

10 000 —

2 972-06

751 .........

12 340-04

3 800 —

300--

16440-04

17 000—

—

752 .........

11846-4 4

900 —

285-71

13 032-15

11 500 —

1532-1B

754 .........

12 340-04

2 700-—

300--

15 340-01

16 000—

—

755 .........

11 846-44

2 000-—

—

13 846-41

16 000—

—

756 .........

5 923-2 2

1 500"—

1 312—

8 735-22

8 000—

735-22

757 .........

11846-41

428-5 5

12 274-99

15 000—

—

758 .........

12 421-88

—

—

12421-88

20 000--

—

759 .........

6 459-3 8

520 —

3 268-57

10 247-9 6

8 200—

2 047-96

760 .........

12421-88

1900 —

—

14 321-88

9 000—

5 321-88

873 .........

12 500"—

4 000"—

—

16 500--

17 000—

—

933 .........

11904-76

—

—

11904 7C

12 800—

—

937 .........

9 500-—

1 620-—

2 875--

14 995--

12 500-—

2 495-—

1219 .........

5 000--

—

—

5 000- -

8 000—

3 000—

715 .........

4 643-75

—

—

4 643.7 6

—

—

1162 .........

2 000-—

—

—

2 000-

—

—

1364 .........

5 000-—

—

—

5 000--

—

—

Hejdeholm

1032 .........

12 500-—

3 800-—

—

16 300--

16 000—

300-—

1033 .........

10 000- -

—

—

10 ooo--

10 000—

—

1034 .........

12 500-—

2 850-—

405''-

15 755--

14 500"—

1 255-—

1035 .........

12 500"—

2 612-50

420 -

15 532-5 0

13 500—

2 032-6 0

1036 .........

11 500-—

1 567-50

330-

12 397-60

11 500—

897-50

1038 .........

12 500 —

—

540"—

13 040-—

19 000—

—

1039 .........

12 500-—

3 150-—

—

15 650-—

18 500-—

—

1040 .........

12 500*—

3 500-—

—

16 000-—

16 000—

—

1042 .........

6 800"—

1 800-—

—

8 600--

9 000—

—

1043 .........

12 500- -

3 750"—

—

16 250 —

15 000—

1 250—

1044 .........

12 600--

2 000--

—

14 500 —

—

—

1045 .........

12 500--

5 045"—

600 —

18145 —

16 000-—

2 145"—

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

Egnahems-

lånets

Nr

Låntagarnas nuvarande kapitalskuld
till sällskapet

Summa nu-varande kapi.
talskuld till
sällskapet
kronor

Lägenheternas
iv egnahemsut-redningen upp-skattade värden
kronor

Lägenhetens
värde under-stiger k&pii al-skulden nied
kronor

Egnah:s lån
kronor

Kegleringslån

kronor

Andra lån
kronor

Oregården

1021 .........

6 000"—

2 520 —

—

8 520 —

—

—

1022 .........

6000''—

—

—

6 000-—

—

—

1023 .........

12 500—

—

—

12 500-—

—

—

1024 .........

12 500—

2 667 —

—

15 167-—

16 500—

—

1028 .........

12 500''—

3 000 —

—

15 500--

14 500-—

1000—

1029 .........

12 500''—

—

—

12 500-—

15 900-—

—:

1030 .........

12 500—

2 375 -

—

14 875--

20 000—

—

1031 .........

12 500—

7 000—

675-—

20 175-—

18000—

2 175"—

Du

veskog

1201 .........

12 500—

—

—

12 500--

11 ooo--

1500—

1202 .........

6000 —

—

—

6 000-—

6 500—

—

1203 .........

12 500--

2 850 —

—

15 350 —

15 000—

350—

1204 .........

12 500''—

4 050—

—

16 550—

17 000-—

—

j 1205 .........

12 500-

3 600''—

16 100 —

14 500—

1600—

1208 .........

12 500—

2 500—

—

15000—

17 000--

—

1209 .........

12 500 —

—

—

12 500—

—

—

1210 .........

3 000—

—

—

3 000—

—

.

Hjortaröd

1211 .........

12 500 —

3 600—

—

16 100—

21 000—

—

1212 .........

12 500—

3 000—

—

15 500—

13 000—

2 500—

1213 .........

7 500 —

—

—

7 500—

7 500-—

—

1214 .........

11 000 —

—

—

11000—

10 ooo-—

1000—

1216 .........

12 500—

10 000—

—

22 500--

21 000—

1500—

1217 .........

12 500''—

5 310—

925’—

18 735-—

15 000—

3 735-—

1226 ........

3 000—

—

—

3 000—

3 000—

—

1682 .........

7 000-—

—

—

7 000''—

—

'' —

Tibbaröd

1050 .........

10 000—

1 350 —

1 907-26

13 257-2 6

12 500-—

757-26

Traneröd

1091 .........

12 000—

—

—

12 000—

—

—

1095 .........

11 ooo-—

4 416-10

—

15 416-10

15 000—

416-10

1096 .........

12 500--

2 000-—

—

14 500—

12 500''—

2 000—

Brogårda

1309 .........

12 500—

1 187-6 0

—

13 687-60

13 000"—

687-60

1312 .........

12 500—

—

—

12 500-—

14 000—

—

1313 .........

12 500 —

—

—

12500—

26 000—

... —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga. 39

Egnahems-

lånets

Nr

Låntagarnas nuvaraiide kapitalskuld
till sällskapet

Summa nu-varande kapi-talskuld till
sällskapet
kronor

Lägenheternas
av egnahemsut-redniligen upp-skattade värden
kronor

Lägenhetens
värde under-stiger kapital-talskulden med
kronor

Egnai) :s lån
kronor

Kegleringslån

kronor

Andra lån
kronor

1314 .........

12 500 —

2 600--

—

15 100—

23 000—

1316 .........

12 500—

—

—

12 500—

40 000--

1356 .........

3 000—

-

-

3 000—

—

—

Kvärk

1318 .........

3 000—

—

—

3 000—

1 000—

2 000—

1319 .......

12 500—

—

—

12 500—

7 000—

5 500—

1339 .........

5 000—

—

—

5 000—

8 000--

_

1340 .........

9 000—

—

—

9 000—

10 000—

—

Långstorp

1550 .........

8 500—

—

—

8 500—

10 000—

—

Karstgård

935 .........

12 500—

—

1195’—

13 695-

43 500-—

_

1221 .........

12 000—

—

—

12 000‘-

10 000—

2000—

1223 .........

12 500—

—

740—

13 240—

_

_

1245 .........

12 500—

-

—

12 500—

14 000—

—

Kastberga

1189 .........

9 700—

—

—

9 700—

10 700-—

_ |

1190 .........

12 100—

4 500—

—

16 600—

16 000—

600—j

1193 .........

12 500—

4 304''7o

-

16 804-71

13 000—

3 804-7 0!

1194 ..........

12 500—

8 845—

—

21 345- -

18 000—

3 345-—;

1195 .........

12 500—

9 000—

—

21 500--

21 000--

500—1

1198 .........

12 500—

8 160—

—

20 660—

9 000—

1 660—

1231 .........

12 500—

3 937*50

—

16 437-6 0

19 000—

—

1232 .........

12 500—

1 350—

—

13 850—

14 500—

—

1233 .........

12 500—

1 900—

500-

14 900—

14 000—

900-—

1246 .........

10 000—

2 602—

—

12 602--

10 000—

2 602—

1247 .........

10 ooo- -

1 800—

—

11 800.-

15 000—

—

1291 .........

10 500—

—

—

10 500—

7 000—

3 000—

Brodda

1324 .........

12 500—

500—

—

13 000—

13 000—

—

1325 .........

12 500—

1 900—

—

14 400—

14 000—

400—

1326 ........

12 500—

2 945—

—

15 445—

13 000—

2 445—

1327 .........

12 500—

3 420- -

—

15 920--

14 000—

1 920-—

1343 .........

10 000—

1 900—

—-

11 900—

10 000—

1900—

1420 .......

12 500—

11 100—

-

23 600—

20 000 —

3 600--

1421 .........

12 500''—

15 no o—

27 500--

23 000—

4 500—

Samma

1 030 070 06

205 209 80

17 607 n|

1 252 887 60

1 208 100—

85 881 81

40

Kungl. Majlis proposition Nr 197. Bilaga.

Bil. 2.

Sammanställning rörande egnahemslägenheter, vilka befinna sig i
hushållningssällskapets ägo.

Egnahems-

lånets

Nr

Egnahemslån

Regleringslån

Övrig

skuld

kronor

Summa

fordran

kronor l

Beräknad

förlast

cirka

kronor

Kapital

kronor

Ränta

kronor

Kapital

kronor

Ränta

kronor

Rönnell

alm

753 ............

12 000-—

1 621-13

4 800"—

590-—

902-24

19 913-3 7

7 900"—

872 ............

12 000 —

1 558-13

5 000 —

620 —

518-10

19 696-2 8

10 200-—

925 ............

10 ooo-—

898 44

—

—

1924-19

12 822-es

3 800"—

1566 ............

3 900-—

468''—

1 500-—

184-—

193-80

6 245-80

4 200-—

1228 ............

10 ooo-—

1 200-—

1 500-—

222—

333-42

13 255-42

2 300-—

Rearstgård

1220 ............

12 500-—-

1 500-—

500-—

61 —

294-80

14 855-80

9 500-—

Kastberga

1191 ............

12 500 —

1 000-—

4 000-—

592-—

319-62

18411-62

7 000-—

1192 ............

11 500-—

1 380"—

4 500''—

666-—

510-76

18 556"7 5

7 600--

1196 ............

11000 —

944’-

—

—

480-0 6

12424-0 5

3 500-—

1197 ............

12 500-—

—

8 500-—

1120—

412 27

22 532-2 7

4000-

1276 ............

11 500--

1 208-33

—

—

416-27

13 124-6 0

4 100-—

1277 ............

11 500-—

1 438-83

—

320-93

13 259-26

4 300-—

1292 ............

11 500-—

1438-33

—

—

447-02

13 385-3 5

4 300-—

1293 ............

11 500 —

1438-33

—

—

15013

13 088-4 6

4 100-—

1294 ............

11 500''—

1 438-33

—

—

131-97

13 070-30

4 100--

1295 ............

11 500-—

1 309-98

-

—

248-56

13 158-53

4 200 —

Hejdeholm

1037 ............

10 ooo-—

1245-94

2 000 —

246-—

224-is

13 716-12

6 000-—

1041 ............

12 500-—

1 057-42

12 000 —

875-—

624-0 7

27 056-49

8100 —

Runeskog

1206 ............

12 500-—

2 000-—

3 000-—

444-—

1 928 98

19 872-9 8

8 900-—

1207 ............

12 500-—

2 000-—

2 000-—

296—

1 630-63

18 426-63

6 400-

Oregården

1025 ............

11 ooo-—

930-53

—

—

308-26

12 238-7 9

2 200''—

1026 ............

10 ooo--

1 245-94

\ 1 500-—

222-—

625*86

i 20 375-3 6

13 000-—

1056 ............

6 000 -

747-se

)

34--

)

1027 ............

12 000 —

1 495-13

2 500-—

370—

424-39

16 789-52

6 800- —

Hjortaröd

1215 ............

| 12 500-—

l 000 —

2 000-—

246-—

428-68

16 174-68

6 200 —

Kungl. Maj:ts proposition Kr 197. Bilaga.

41

Egnahems-

lånets

Nr

Egnahemslån

Regleringslån

Övrig

skuld

kronor

Summa

fordran

kronor

Beräknad

förlust

cirka

kronor

Kapital

kronor

Kanta

kronor

Kapital

kronor

Kanta

kronor

Tibbaröd

i

1051 ...........

10 000 —

845''9 4

2 000 —

296—

3 483-89

16 625-33

5 000 -

1052 ............

10 000 —

1 245-94

1 500-

222-—

3491 11

16 459 05

5 ooo-—;

1068 ...........

10 000—

845-94

2 000 —

296-—

850-42

13 992-36

9 000—

1218 ............

10 000—

1 200- -

—

• —

1 669-03

12 869-ob

5 000—1

Traneröd

1

1092 ............

12 500--

1 557 42

2 500 —

370—

406-56

17 333-98

7 000—

1093 ............

12 500 —

2 057-42

2 000—

296—

335-5 4

17 188-96

6 000-—

1094 ............

9 500 —

1 18364

1 500—

184—

1 264-66

13 632-30

4 000-—1

Brogårda

1317 ............

10 800 —

864 —

—

370-62

12 034-62

4 000—j

Åkestorp

1321 ............

11 000 —

1120 —

—

—

322-6 7

12 442-6 7

l 16 500-—!

1322 ............

11 000—

680- —

9 500—

1 167—

1 810-04

94 187-04

)

Summa

383 200 -

4210415

J0 300—

9585—

27 907-20

539210 35

204 200—''

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 16b hafi. (Nr 197.1

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

Bilaga 3.

Förslag

till

instruktion för Malmöhus läns egnahemsnämnd.

Egnahemsnämndens åligganden.

§ 1.

Malmöhus läns egnahemsnämnd åligger att inom Malmöhus län bedriva
egnahemslåne- och premielåneverksamhet samt jordförmedlingsoch
.jordanskaffningsverksamhet enligt, i tillämpliga delar, bestämmelserna
i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder
for den statsunderstödda egnahemsverksamheten samt kungörelsen samma
dag (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
egnahemslåne- och premielåneverksamheten ävensom kungörelsen
nämnda dag (nr 219) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten. Vid
utövande av sin verksamhet har nämnden därjämte att ställa sig till efterrättelse
här nedan och i övrigt meddelade föreskrifter.

Det åligger egnahemsnämnden att i övrigt verka för egnahemsverksamhetens
ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom länet och därvid
med uppmärksamhet följa egnahemsrörelsens tillstånd och utveckling
samt att, efter omständigheterna, vidtaga eller hos vederbörande föreslå
de åtgärder, som egnahemsnämnden anser lämpliga för egnahemsrörelsens
befrämjande.

§ 2.

Vid bedrivande av egnahemslåne- och premielåneverksamheten samt
jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamheten åligger det nämnden
bland annat:

att pröva och avgöra föreliggande ansökningar örn egnahemslån och
premielån samt i övrigt ombestyra, vad med skötseln av nu sagda lånerörelse
sammanhänger;

att bedriva den jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet, varav
behov inom länet anses förefinnas;

alt förvara i egnahemslägenheterna beviljade, till säkerhet för lån mottagna
inteckningar och övriga värdehandlingar;

att granska sådana fran enskilda jordsäljare inkomna stycknings- och
försäljningsplaner, som avses i § 10 andra stycket av förutnämnda kungörelse
den 8 juni 1928 (nr 219);

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

att till statens egnahemsstyrelse avgiva redogörelser, enligt fastställda
formulär, över egnahemslånerörelsen, premielånerörelsen samt jordförmedlings-
och jordanskaffningsverksamheten;

att föra räkenskaper över uppburna anslag och andra omhänderhavda
medel;

att över ingående och utgående skrivelser föra diarium;

att årligen före den 1 september lämna redovisning för nästförflutna
budgetårs förvaltning; samt

att årligen före den 1 oktober till statens egnahemsstyrelse avlämna berättelse
till chefen för jordbruksdepartementet över nämndens verksamhet
under sistförflutna budgetår.

§ 3.

Av Malmöhus läns egnahemsnämnd bedriven statsunderstödd egnahemsverksamhet
och vad därmed sammanhänger står under ledning, uppsikt
och kontroll av statens egnahemsstyrelse, som äger att beträffande
sagda verksamhet till efterrättelse meddela föreskrifter och anvisningar
samt erhålla omedelbar tillgång till samtliga verksamheten berörande räkenskaper
och handlingar ävensom bekomma de redogörelser över verksamheten,
som skola lämnas enligt denna instruktion eller av egnahemsstyrelsen
meddelade särskilda föreskrifter.

Egnahemsnämndens organisation.

§ 4.

Egnahemsnämnden utgöres av fem ledamöter jämte två suppleanter,
vilka utses av Kungl. Majit efter egnahemsstyrelsens hörande. Ordförande
och vice ordförande inom nämnden förordnas av Kungl. Majit. Därest
vid sammanträde förfall föreligger för såväl ordföranden som vice
ordföranden, äger nämnden utse en av sina ledamöter att för tillfället
leda nämndens förhandlingar.

§ 5.

Egnahemsnämnden sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta
föreliggande ärenden sådant påkalla.

Ordföranden vare oförhindrad att i mån av behov inkalla suppleant till
sammanträde, oaktat ordinarie ledamot ej är förhindrad. Suppleanten
äger därvid deltaga i överläggningen men ej i besluten.

§ 6.

Egnahemsnämnden är heslutmässig när utom ordföranden två ledamöter
äro närvarande, dock böra ärenden av synnerlig vikt ej avgöras, med
mindre nämnden är fulltalig.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

Vid nämndens sammanträden bliver den mening gällande, varom flertalet
förenat sig; vid lika röstetal gäller den mening, som biträdes av ordföranden
vid sammanträdet.

§ 7.

Vid egnahemsnämndens sammanträden skall förås protokoll, upptagande
förteckning över de närvarande samt handlagda ärenden. Förekommer
skiljaktig mening, skall denna införas i protokollet.

§ 8.

Löpande ärenden och andra ärenden av ringa vikt må, på sätt nämnden
närmare bestämmer, handläggas utan iakttagande av vad i §§ 6 och 7
är föreskrivet.

§ 9.

Ordföranden åtnjuter för uppdraget ersättning med 1000 kr. för år.

Ordföranden, ledamöter och suppleanter i egnahemsnämnden äga att
för uppdraget åtnjuta dagarvode samt annan ersättning enligt, i tilllämpliga
delar, föreskrifterna i kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517)
med vissa bestämmelser angående kommittéer.

§ 10.

Vid fullgörande av sitt uppdrag äger egnahemsnämnden att anställa
erforderliga tjänstemän och biträden enligt av Kungl. Majit fastställd
stat. Nämnden äger att för sålunda anställda dels meddela erforderliga
tjänstgöringsbestämmelser, dels bestämma arvode och resekostnadsersättningar,
i den mån föreskrifter härutinnan ej upptagas i utgiftsstaten.

§ 11.

Viktigare utgående expeditioner från egnahemsnämnden så ock lånekontrakt
och köpehandlingar underskrivas av ordföranden.

övriga expeditioner må, efter ordförandens bestämmande, undertecknas
av annan ledamot eller tjänsteman hos nämnden.

§ 12.

Den, som icke åtnöjes med egnahemsnämndens beslut i fråga örn beviljande
av egnahemslån eller premielån eller eljest, äger att hos statens
egnahemsstyrelse söka ändring genom besvär sist klockan 12 å trettionde
dagen efter den, då klaganden erhållit del av beslutet, öven egnahemsstyrelsens
beslut i anledning av anförda besvär må talan föras hos
Kungl. Majit. Besvär över egnahemsstyrelsens beslut skola hava inkommit
till jordbruksdepartementet sist klockan 12 å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhållit del av egnahemsstyrelsens beslut.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

45

Särskilda föreskrifter rörande handläggningen av egnahemslåneoch
premielåneärenden.

§ 13.

Mom. 1. Ansökan om egnahemslån eller premielån skall göras hos egnahemsnämnden
å ansökningshandling, vartill nämnden fastställer
formulär.

Mom. 2. Å lägenheter, för vilka egnahemslån sökas, företages besiktning
av lämplig förrättningsman. Förekommande besiktningar böra i
regel utföras av hos nämnden anställd konsulent. Över företagen besiktning
skall förrättningsmannen upprätta instrument enligt av nämnden
fastställt formulär.

Mom. 3. Å egnahemsnämndens expedition tillses, att föreliggande låneansökningar,
örn de ej föreligga i fullständigt skick, varda kompletterade,
innan de företagas till avgörande i nämnden.

Mom. 4. Egnahemsnämnden beslutar vid sammanträde, huruvida och
till vilket belopp lån skall beviljas, samt fastställer i samband därmed lägenhetens
värde; vidare beslutar nämnden angående ordningen för beviljat
låns utbetalande samt andra med lånebeviljandet sammanhängande
omständigheter. Vid egnahemsnämnds sammanträde föredragas ärendena
av konsulenten eller kamreraren hos nämnden.

Mom. 5. Vid låns utbetalande förfares i regel på följande sätt: Lånen
utbetalas enligt vid lånebeviljandet fastställd ordning, i regel successivt
i mån av föreskrivna arbetens utförande. Utanordning av lånebelopp
sker av kamreraren å fastställt formulär, efter attestering av ordföranden,
därvid tillses, att lånehandlingar samt inteckning eller annan säkerhet
liro i behörig ordning. Utbetalning sker genom check, dragen å giroräkning
hos riksbanken.

Mom. G. I regel böra de lägenheter, för vilka lån beviljats, minst vart
femte år underkastas inspektion (efterbesiktning) för utrönande av lägenhetens
skötsel och säkerhetens värde. Förrättningsmannen har att
upprätta skriftlig redogörelse över företagen efterbesiktning, varefter det
ankommer å egnahemsnämnden att besluta i anledning av de anmärkningar,
som må hava framställts mot lägenhetens skötsel m. m.

Medelsförvaltning och revision.

§ 14.

De medel, som anvisas egnahemsnämnden, skola förvaltas och bokföras
jämlikt de grunder, som nedan angivas.

Nämndens medelsförvaltning omfattar bland annat från statskontoret
erhållna anslag ur egnahemslånefonden, jordförmedlingsfonden eller el Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 165 höft. (Nr 197.)

5

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. Bilaga.

jest; från låntagare inlevererade ränte-, låne- och premielånemedel samt
från dem uppburna livförsäkringsavgifter; vid fastighetsförsäljningar erhållna
köpeskillingar och andra inkomster, ävensom de fonder, som varda
avsatta.

Medlen skola insättas på giroräkning hos riksbanken.

Följande räkenskapsböcker böra föras;

1. Huvudbok.

2. Lånebok med konto för varje låntagare.

3. Årssammandrag av lånebok.

4. Kassabok.

Dessutom böra, i mån av behov, föras diarium, uppbördsliggare, restlängder,
redovisningsbok för värdehandlingar, register över reverser och
fastighetsinteckningar samt register över låntagare och belånade fastigheter.

§ 15.

Egnahemsnämndens förvaltning och räkenskaper granskas av riksräkenskapsverket.

Egnahemsombud i orterna.

§ 16.

Med uppgift att biträda egnahemsnämnden må nämnden utse egnahemsombud
i orterna. Det åligger ombuden att lämna den jord- och lånesökande
allmänheten liksom låntagarna det råd och biträde, varav behov
kan förefinnas. Ombuds distrikt må omfatta flera intill varandra
liggande kommuner.

Till egnahemsombud bör utses person i orten med intresse för egnahemsverksamheten
och med förutsättningar i övrigt att väl fylla uppdraget.

Egnahemsombud åtnjuter ersättning för telefonsamtal och övriga kontanta
utgifter för uppdraget enligt av nämnden godkänd räkning ävensom
rese- och traktamentsersättning enligt grunder, som på förslag av
nämnden fastställas av statens egnahemsstyrelse.

3207«6. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.