Kungl. Majus proposition nr 18.
1
tfr 18.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan
örn riksdagens yttrande rörande visst av den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1931
fattat beslut; given Stockholms slott den 4 januari
1932.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla örn riksdagens
yttrande angående ett i nämnda protokoll omförmält, av den internationella
arbetsorganisationens konferens år 1931 vid dess femtonde sammanträde
antaget konventionsförslag.
GUSTAF.
Sam Larsson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majy Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för handelsdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet
Larsson:
Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och
associerade makterna, å ena, samt tyska riket, a andra sidan, vars del I
omfattar förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett
socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution,
internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta
program.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 18 höft. (Nr 18.)
Sill! 31 1
2
Kungl. Majus proposition nr 18.
Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande
församling, den internationella arbetskonferensen, bar att beträffande
förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för
godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell
konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock
skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att leda till lagstiftningseller
andra åtgärder.
I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem
av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet av
ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och
konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden
respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av
andra åtgärder. I Sverige har detta stadgande ansetts böra föranleda, att
inom den angivna tiden riksdagens yttrande inhämtas i dylika frågor. Örn
det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss
berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast möjligt och
under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets avslutande.
Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd
eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn ett konventionsförslag
icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive
medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse
med hänsyn till rekommendationen eller konventionsförslaget.
Närmare upplysningar örn internationella arbetsorganisationen och dess
verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.
Därutinnan kan även hänvisas till ett genom delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1928 utgivet
arbete »Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del».
Den internationella arbetsorganisationens femtonde sammanträde hölls i
Genéve under tiden 28 maj —18 juni 1931. Antalet representerade stater utgjorde
49, av vilka 31 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud samt
ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige deltog
i sammanträdet med en fullständig delegation.1) Konferensen antog ett förslag
till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor samt behandlade
förberedelsevis vissa andra frågor.
Med skrivelse från utrikesdepartementet den 4 september 1931 har till
l) Genom Kungl. Maj:ts belut den S maj 1931 hade att deltaga i konferensen från svensk
sida utsetts:
såsom regeringsombud statssekreteraren B. G. Hj. Hammarskjöld och byråchefen J. A. E.
Molin med yrkesinspektrisen K. Hesselgren, socialrådet E. R. Sjöstrand och byråchefen
E. Y. Gabrielson såsom experter,
såsom arbetsgivarombud direktören I. O. Larson med ombudsmannen hos järnbruksförbundet,
e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand och direktören F. Söderbäck såsom experter
samt
såsom arbetarombud landsorganisationens ordförande K. E. Johanson med textilarbeterskan
K. Nilsson och redaktören S. Backlund såsom experter.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
socialdepartementet överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas
förbund i enlighet med Versaillestraktaten översänd bestyrkt avskrift av ifrågavarande
konventionsförslag.
Originaltexterna till konferensens omförmälda beslut ävensom genom delegationens
för det internationella socialpolitiska samarbetet försorg utarbetade
översättningar därav torde få såsom bilagor (Bilagor A och B) fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende. I fråga örn beslutets innehåll får jag,
i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till nämnda
bilagor.
Med hänsyn huvudsakligen till det rådande tryckta läget inom kolindustrien
hemställde nationernas förbunds församlings tionde möte i september 1929 till
arbetsbyråns styrelse att på dagordningen för 1930 års sammanträde av konferensen
uppföra frågor rörande arbetstiden, arbetslönerna och arbetsförhållandena
i kolgruvorna samt att sammankalla en förberedande teknisk konferens,
bestående av representanter för kolproducerande länder i Europa, med uppdrag
att taga under övervägande, vilken eller vilka av nämnda frågor lämpligen skulle
kunna uppföras på dagordningen. På förslag av nyssnämnda förberedande
konferens, vilken sammanträdde i Genéve i januari 1930, uppfördes frågan örn
arbetstiden i kolgruvor på dagordningen för arbetskonferensens sammanträde
år 1930. På grund av den korta tiden mellan beslutet örn frågans
uppförande på dagordningen och konferensens öppnande hade arbetsbyrån
icke, såsom eljest brukas, utsänt ett frågeformulär i ämnet till regeringarna,
utan hade byrån på basis av förhandlingarna vid den förberedande konferensen
utarbetat ett förberedande förslag till konvention angående begränsning
av arbetstiden för arbetare, sysselsatta med arbete under jord i kolgruvor, avsett
att läggas till grund för arbetskonferensens förhandlingar och innehållande
bland annat en bestämmelse om begränsning av arbetstiden för nämnda
arbetare till 7''/2 timmar örn dagen.
Över nyssnämnda förslag avgav delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet infordrat yttrande. Till detsamma hade fogats av
delegationen inhämtade yttranden från kommerskollegium, socialstyrelsen
och landsorganisationen, av vilka det från kommerskollegium åtföljdes av
yttranden i avskrift från bergmästaren i södra distriktet och HöganäsBillesholms
aktiebolag. Av svenska arbetsgivareföreningen hade meddelats,
att föreningen såsom uttryck för sin ståndpunkt åberopade innehållet i det
av nyssnämnda bolag avgivna yttrandet.
Samtliga till delegationens yttrande fogade utlåtanden med undantag av
socialstyrelsens gingo i avstyrkande riktning ehuru med olika motivering.
Bergmästaren i södra distriktet gjorde gällande, att frågan örn reglering
av arbetstiden i underjordiska kolgruvor kunde tänkas hava uppkommit
dels med hänsyn till arbetets hälsovådliga karaktär och dels i syfte att
minska konkurrensen på kolmarknaden. I intetdera fallet förelåge anledning
att från svensk sida biträda konventionen.
Förberedande
behandling
av
frågan om
begränsning
av arbetstiden
1 kolgruvor.
1930 års
förberedande
konventionsförslag.
Yttranden.
4
Kungl. Mcij:ts proposition nr 18.
Höganäs-Billesholms aktiebolag framhöll, att konventionsförslagets bestämmelser
vöre alltför stela med hänsyn till tillämpningen. De i bolagets
tjänst sysselsatta arbetarna levde och arbetade under betydligt sundare
förhållanden än arbetarna i flertalet större utländska gruvdistrikt. Då ett
biträdande av konventionen för Sveriges del icke skulle medföra några
större sociala fördelar men däremot få vittgående ogynnsamma ekonomiska
konsekvenser för landets enda kolproducerande företag, avstyrktes anslutning
till konventionen.
Kommerskollegium framhöll, att de ifrågasatta internationella bestämmelserna
örn begränsning av arbetstiden för kolgruvearbetare uppenbarligen
avsåge att bidraga till att avhjälpa den rådande krisen för kolindustrien i
ett flertal länder. Genom förkortande av arbetstiden skulle produktionen
komma att minskas, och som följd därav skulle kolpriset komma att stiga.
Då Sverige huvudsakligen vore beroende av import för att fylla sitt behov av
stenkol, komme en allmän förhöjning av stenkolspriset sannolikt att för
Sveriges del medföra en höjning av såväl tillverkningskostnaderna för ett
stort antal industriprodukter som transportkostnaderna till lands och vatten.
Det svenska näringslivets allmänna intressen syntes därför närmast tala
emot svenskt understödjande av den ifrågasatta konventionen. Från industriell
synpunkt ansåg sig kollegium följaktligen icke kunna förorda Sveriges biträdande
av konventionen.
Socialstyrelsen lämnade bl. a. en redogörelse i huvudsakliga drag för
arbetstidsbestämmelserna i de för åren 1930—1931 gällande kollektivavtalen
för de skånska stenkolsgruvorna och uttalade såsom en allmän uppfattning örn
det ifrågavarande konventionsförslaget, att detsamma syntes vara ägnat att
läggas till grund för ämnets behandling av arbetskonferensen.
Landsorganisationen fann den i utkastet föreslagna maximiarbetstiden av
7V2 timmar örn dagen för hög och ansåg sig av bl. a. detta skäl icke
kunna förorda antagande av konventionsförslaget i dess dåvarande skick.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet framhöll i huvudsak
följande:
Man finge räkna med, att en förkortning av arbetstiden för arbetarna i
stenkolsgruvorna kunde komma att medföra en förhöjning av priset på
stenkol. För Sveriges del skulle en dylik förhöjning tydligen komma att
inverka i någon män fördyrande på framställningskostnaderna för ett stort
antal industriprodukter liven som på driftkostnaderna för järnvägar och ångfartyg
samt värmeanläggningar av olika slag.
Vad anginge de skånska stenkolsgruvorna, hämtades ur dessa icke blott
stenkol utan även eldfast lera och klinkerlera, det sistnämnda dock endast
i mindre omfattning. Företagets ekonomi vore förmodligen i huvudsak
baserad på lerornas tillvaratagande och förädling. Med hänsyn härtill
borde måhända vårt lands stenkolsproduktion ur ekonomisk synpunkt bedömas
något annorlunda än vad i allmänhet finge anses gälla i fråga örn
andra länders och särskilt då de stora stenkolsproducerande ländernas.
Aven arbetsförhållandena i de svenska kolgruvorna skilde sig förmodligen
avsevärt från dem i sistnämnda länder. Arbetet i gruvorna i berörda länder
bedreves vanligen på stora djup, under mer eller mindre hög värme och i
en med gaser och damm bemängd luft, vilket icke vore fallet i fråga örn
de svenska gruvorna. På de ställen, där mycket våta arbetsrum förekomme
eller där eljest riskabla arbetsförhållanden vore rådande, skulle för övrigt
i Sverige jämlikt gällande kollektivavtal arbetstiden för kolhuggarna jämkas
med hänsyn härtill.
5
Kungl. Majus proposition nr 18.
Ett genomförande av förslagets huvudbestämmelser i fråga örn under]ordsarbetarna
syntes emellertid i allmänhet icke komma att medföra ekonomiska
konsekvenser av alltför betungande art för landets stenkolsmdustn eller dess
näringsliv i övrigt. Vårt land syntes med hänsyn därtill icke lia tillfyllestgörande
skäl för att motsätta sig, att förslaget Indes till grund for den tillämnade
behandlingen i Genéve.
Vid förslagets behandling å arbetskonferensens sammanträde år 1930, därvid
de svenska regeringsombuden i enlighet med erhållna direktiv uttalade sig
och röstade till förmån för en konvention i ämnet1), uppnåddes icke den
för definitivt antagande enligt art. 405 i Versaillestraktaten erforderliga
majoriteten av två tredjedelar av de närvarande ombudens röster. Emellertid
beslöt konferensen, att ärendet på nytt skulle uppforas på dagordningen
för 1931 års konferenssammanträde.
Såsom en förberedelse för ärendets slutliga behandling utsände internatio- Arbasbyrån.
nella arbetsbyrån i enlighet med gällande arbetsordning ett frågeformulär i formuiär.
ämnet till samtliga medlemsstaternas regeringar. På grundval av de svar, som
inkomme från regeringarna, skulle arbetsbyrån sedan utarbeta en rapport i
frågan med nytt förslag till konvention, vilken rapport skulle förelaggas arbets
konferensen
vid dess nästföljande sammanträde.
Svenska regeringen remitterade frågeformuläret till delegationen for det Yttranden.
internationella socialpolitiska samarbetet, som inhämtade yttranden fran
socialstyrelsen och kommerskollegium, vilka i sin ordning hörde svenska
arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, respektive Hoganas-Billes- I * * * 5
holms aktiebolag. _
Såsom en summarisk sammanfattning av innehållet i de genom delegationen
införskaffade yttrandena torde kunna anföras, att kommerskollegium,
svenska arbetsgivareföreningen och omförmälda bolag ställde sig principiellt
avvisande till tanken på en särskild lagstadgad reglering av arbetstiden i
kolgruvor, under det socialstyrelsen och landsorganisationen uttalade sig
till förmån därför.
I delegationens yttrande rörande frågeformuläret anfördes bland annat föl
jande.
Yad vårt land anginge, vore det såväl kolkonsumerande som kolprodu
cerande.
Under det importen av kol de senaste åren uppgått till cirka
5 ä 6 miljoner ton, hade utvinningen därav hos oss belupit sig till knappt
0 4 milion ton. Sverige saknade således icke anledning att betrakta torevarandeJ
fråga från konsumentsynpunkt, d. v. s. med en viss tvekan med
hänsyn till den ifrågasatta arbetstidsförkortningens ekonomiska verkningar.
Nationernas förbunds omhändertagande av en fråga, som i likhet med denna
svftade till att främja vissa medlemsstaters ekonomiska intressen pä andra
staters bekostnad, hade ej heller kunnat undgå att väcka, vissa betänkligheter.
Åtskillig kritik hade även framkommit mot det satt, varpa trågan
upptagits och behandlats inom internationella arbetsorganisationen.
'') Körande förslagets text hänvisas till
socialpolitiska samarbetet utgivna arbetet
21 o. f.
det genom delegationen för det internationella
»Internationella arbetsorganisationen», V, sid.
6
Kungl. Majus proposition nr 18.
Å andra sidan syntes det ej kunna bestridas, att arbetsförhållandena i
gruvorna i regel vöre sådana, att kravet på en kortare arbetstid för gruvarbetarna
° an for industriens arbetare i allmänhet från socialhygienisk synpunkt
maste^ anses lia skal för sig. I motioner vid riksdagen hade även
upprepade gånger ehuru dittills utan framgång, påyrkats, att arbetstiden i
gruvor skulle begransas till högst 6 timmar örn dagen.
Med hänsyn till nu senast anförda omständigheter syntes den svenska
konvention Tämne™9 ^unna unc^8å att stödja förslaget örn antagande av en
Beträffande de olika punkterna i arbetsbyråns frågeformulär anfördes i
delegationens yttrande, att någon avgörande majoritet icke kunnat vinnas
rörande svaret å frågan örn den dagliga arbetstidens längd för arbetare
sysselsatta med arbete under jord. Ett par av delegationens medlemmar
uttalade sig sålunda för en begränsning av arbetstiden till 7% timmar,
medan av de fyra återstående i delegationens beslut deltagande ledamöterna
tva forordade en begränsning till 8 och två till 7 timmar.
Svenska regeringen förklarade sig sedermera, i huvudsaklig anslutning
till delegationens för det internationella socialpolitiska samarbetet nyss i
huvudsak återgivna yttrande, i princip gynnsamt stämd för en särskild
internationell reglering av arbetstiden i kolgruvor i form av en konvention.
I fråga örn arbetstidens längd för underjordsarbetare uttalade sig regeringen
for en begränsning till 7l/2 timmar örn dagen.
Vid arbetskonferensens sammanträde gjordes ämnet till föremål för särskild
utskottsbehandling, varvid ett av arbetsbyrån utarbetat utkast Indes
till grund för utskottets förhandlingar. Konferensen antog därefter med 81
roster — danbland de svenska regeringsombudens — mot 2 ett av utskottet
omarbetat förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor.
Konventions
förslaget.
. Det sålunda antagna konvention sförslaget är av i huvudsak följande
Konventionen äger tillämpning å alla slags kolgruvor, varmed avses
alla gruvor, ur vilka brytes enbart stenkol eller brunkol eller huvudsakligen
stenkol eller brunkol i förening med andra mineral. Under konventionen
inbegripes i fråga örn underjordiska kolgruvor varje med arbete
under jord sysselsatt person och i fråga örn kolgruvor med dagbrytning varje
med utvinnande av kol sysselsatt person, med undantag likväl i bägge
fallen for personer i övervakande eller ledande ställning, vilka i regel icke
deltaga i kroppsarbete.
Konventionens bestämmelser i övrigt variera i viss mån, allt efter som
de avse underjordiska stenkolsgruvor, underjordiska brunkolsgruvor eller
gruvor med dagbrytning. Med avseende å de båda förstnämnda grupperna
galler enligt § 3 som huvudregel, att tiden för arbetares uppehåll i gruvan
icke får överstiga 7 timmar 45 minuter örn dagen. Såsom tid för uppehåll
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
i gruvan räknas i allmänhet tiden från det arbetaren inträder i hissen för
att nedstiga och till dess han efter uppfärden lämnar densamma samt,
beträffande gruvor, till vilka tillträde erhålles genom stollgång, tiden från
det arbetaren passerar genom stollgångens mynning till dess han återkommer
till jordytan.
Från konventionsförslagets allmänna regler medgivas vissa undantag
och avvikelser. Å ena sidan skall sålunda enligt § 7 vederbörande myndighet
efter samråd med respektive arbetsgivar- och arbetarorganisationer fastställa
kortare tid för uppehåll i gruvan i fråga örn särskilt ohalsosamma
arbetsplatser. Å andra sidan äger enligt § 8 vederbörande myndighet att efter
nyss avsedda organisationers hörande medgiva tillfälligt överskridande av
tidsgränserna i vissa fall av inträffat eller hotande olycksfall, force majeure
eller brådskande arbete å maskiner m. m. samt intill en halv timme örn
dagen för gtt procentuellt bestämt fåtal arbetare, som sysselsättas med kontinuerligt
arbete eller nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten.
Vidare äger sådan myndighet medgiva en övertid av högst sextio timmar
örn året för underjordiska stenkolsgruvor och högst sjuttiofem, i vissa fall
etthundrafemtio timmar årligen för underjordiska brunkolsgruvor. Vid sålunda
medgivet övertidsarbete skall förhöjning av den normala avlöningen
utgå med minst 25 % därav. Beträffande underjordiska brunkolsgruvor innehåller
slutligen § 13 en bestämmelse örn möjlighet till medgivande att i
arbetstiden icke inräkna kollektiva uppehåll örn högst en halv timme per
skift; sådant medgivande må likväl icke beviljas förrän efter officiell undersökning
och samråd med vederbörande arbetarrepresentanter.
Konventionen innehåller vidare förbudsbestämmelser med vissa möjligheter
till eftergift i fråga örn arbete under söndagar och lagstadgade allmänna
högtidsdagar (§ 6) ävensom föreskrifter, avsedda att trygga en effektiv
kontroll över iakttagandet av konventionens bestämmelser (§§ 11 och 12).
Vad angår gruvor med dagbrytning skola enligt § 14 a dessa tilllämpas
bestämmelserna i Waskingtonkonventionen angående arbetstidens begränsning,
ehuru med villkor, att den i sistnämnda konvention medgivna övertiden
icke får överstiga etthundra, i vissa undantagsfall tvåhundra timmar om året.
Slutligen innehåller konventionen, såsom brukligt, bestämmelser angående
ratifikation, ikraftträdande m. m. samt angående revision. Ikraftträdandet
har gjorts beroende av ratifikation från tva av följande staters sida, nämligen
Belgien, Frankrike, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien
och Tyskland.
Över det av arbetskonferensen antagna konventionsförslaget har delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivit infordrat
yttrande. Delegationen har därvid jämväl överlämnat av delegationen inhämtade
yttranden från socialstyrelsen och kommerskollegium.
Socialstyrelsen framhåller i sitt yttrande med anledning av den ifrågasatta
ratificeringen, att det antagna konventionsförslaget förefallit att väsentligen
överensstämma med det förberedande förslag i ämnet, varöver styrelsen
Yttranden.
Departements
chefen.
“ Kungl. Majus proposition nr 18.
tidigare avgivit yttrande till delegationen oell vilket styrelsen i huvudsak
funnit sig kunna biträda. Det nu föreliggande förslaget innebure visserligen
ett annat standpunktstagande till vissa spörsmål, än som styrelsen i sitt berörda
yttrande ansett önskvärt, men dessa avvikelser syntes styrelsen icke
vara av den art, att de borde få stå hindrande i vägen för en anslutning
till konventionen. Styrelsen ansåge dock, att med ratifikationen för Sveriges
del borde anstå, till dess åtminstone flertalet av de stater ratificerat av
villras anslutning konventionens ikraftträdande gjorts beroende.
^ Kammenslcolhgium hänvisar i sitt yttrande till en början till sina tidigare
yttranden till delegationen. I sitt nu avgivna yttrande förklarar kollegium
att det icke forelage någon anledning till ändrat ståndpunktstagande från
kollegn sida samt att, för det fall att Sverige likväl skulle biträda konvennonen,
ratifikation ej borde äga rum med mindre konventionen dessförinnan
ratificerats av våra huvudsakliga kolleverantörer: Storbritannien, Tyskland
oell Tolen. Kollegium erinrar vidare, att i följd av den avfattning S 1 i
konventionen erhållit, de skånska kolgruvorna skulle komma att räknas som
brunkolsgruvor.
Delegationen för etet internationella socialpolitiska samarbetet framhåller, att
det antagna konventionsförslaget väsentligen överensstämde med de''förberedande
förslag i ämnet, varåt svenska regeringen tidigare i huvudsak
givit sin anslutning. Vissa bestämmelser, som föranlett anmärkningar från
svenskt hall, kvarstode visserligen, men vore de sannolikt icke av större
praktisk betydelse för Sveriges del.
Enligt delegationens mening borde sålunda vårt land biträda konventionen,
men syntes med ratifikation för Sveriges del lämpligen kunna anstå
till dess några av de mera betydande, kolproducerande staterna ratificerat
konventionen Några mer vägande betänkligheter med hänsyn till de svenska
kolgruvorna hade man enligt delegationens uppfattning så mycket mindre
anledning att hysa, som dessa gruvor, enligt vad kommerskollegium påpekat
pa grund av bestämmelserna i konventionsförslagets § 1 senare stycket
mäste hänföras till brunkolsgruvor, för vilka enligt § 13 i förslaget gällde
avsevarda lindringar. n °
Mot detta beslut anmäldes reservation av en av delegationens medlemmar
herr Heyman, vilken icke ansåg sig kunna tillstyrka ratificering av konven
-
j 11 överensstämmelse med den ståndpunkt, som svenska regeringen intagit
genom sina representanter vid frågans behandling i Genéve, är det min
mening, att Sverige icke bör ställa sig utanför den nu ifrågasatta särskilda
regleringen av arbetstiden för arbete i kolgruvor. Detta arbete måste nämligen
anses vara av den beskaffenhet, att en viss förkortning av den allmänna
normalarbetsdagen är befogad. Enligt vad som torde framgå av de
avgivna yttrandena, skulle icke heller en lagstiftning i enlighet med konventionsförslaget
medföra större svårigheter med hänsyn till svenska förhållanden.
Såsom förenämnda delegation anfört, kan det emellertid icke vara lämpligt,
att Sverige ansluter sig till konventionen, innan åtminstone några av de
större kolproducerande länderna ratificerat densamma. Ehuru jag, enligt
vad redan angivits, i princip är av den uppfattningen, att Sverige bör biträda
konventionen, anser jag därför, att därmed bör tills vidare anstå.
För anslutning till konventionen krävas vissa ändringar i gällande arbets -
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
tidslagstiftning. Sådana ändringar böra visserligen föregå konventionens
ratificering, men torde lämpligen även med förslag i detta ämne böra tills
vidare anstå. Så snart klarhet vunnits rörande de stora kolproducerande
ländernas ståndpunkt, torde emellertid såväl lagändrings- som ratifikationsfrågan
böra upptagas till förnyat övervägande.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition med
anhållan örn riksdagens yttrande angående ifrågavarande, av
den internationella arbetsorganisationens konferens vid dess
femtonde sammanträde i Genéve år 1931 antagna konventionsförslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Spångberg.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Bilaga A.
Originaltexterna.
Probet de convention Iimitant Ia Dratt convention limiting hours of
durée du travail dans les mines work in coal mines,
de charbon.
La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de la
Société des Nations,
Convoquée a Genéve par le
Conseil d’administration du Bureau
international du Travail, et
s’y étant réunie le 28 mai 1931
en sa quinziéme session,
Apres avoir décidé d’adopter
diverses propositions relatives ä
la durée du travad dans les mines
de charbon, question qui constitue
le deuxiéme point de 1’ordre
du jour de la session, et
Apres avoir décidé que ees
propositions prendraient la forme
d’un projet de convention internationale,
adopte, ce dix-huitiéme jour de juiri
mil neuf cent trente et un, le projet
de convention ci-aprés ä ratifier par
les Membres de 1’Organisation internationale
du Travad conformément
aux dispositions de la Partie XIII du
Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix:
The General Conference of the International
Labour Organisation of
tbe League of Nations,
Having been convened at Geneva
by tbe Governing Body of
tbe International Labour Office,
and having met in its Fifteenth
Session on 28 May 1931, and
Having decided upon tbe adoption
of certain proposals with
regard to bours of work in coal
mines, wbicb is tbe second item
on tbe Agenda of tbe Session, and
Having determined tbat tbese
proposals shall take tbe form of
a Dratt International Convention,
adopts, tbis eigbteentb day of June of
tbe year one thousand nine hundred
and thirty-one, tbe following Dratt
Convention for ratification by tbe
Members of tbe International Labour
Organisation, in accordance with tbe
provisions of Part XIII of tbe Treaty
of Versailles and of tbe corresponding
Parts of tbe other Treaties of
Peace:
Artide 1.
La présente convention s’applique
ä toutes les mines de charbon, c’estä-dire
a toute mine d’ou il est extrait
soit seulement de la bouille ou du
lignite, soit principalement de la bouille
ou du lignite en mems temps que
dautres minéraux.
Pour 1’application de la présente
convention, est considérée comme
«mine de lignite», toute mine d’ou il
est extrait un charbon d åge géologique
postérieur au carbonifére.
Artide 1.
Tbis Convention sball apply to all
coal mines, tbat is to say, to any
mine from wbicb only bard coal or
lignite, or principal^ bard coal or
lignite togetber with other minerals,
is extraeted.
För tbe purpose of tbis Convention,
tbe term »lignite mine» sball
mean any mine from wbicb coal of a
geological period subsequent to tbe
carboniferous period is extraeted.
Kungl. Majus proposition nr 18.
11
Article 2.
Pour 1’application de la présente
convention, est considéré comme «ouvrier»:
a)
Dans les mines souterraines de
charbon, toute personne oceupée aux
travaux souterrains, quelle que soit
1’enterprise qui 1’emploie et quelle
que soit la nature des travaux auxquels
elle est employée, ä 1’exception
des personnes occupant un poste de
surveillance ou de direction et ne
participant normalement ä aucun travad
manuel;
b) Dans les mines de charbon a
ciel ouvert, toute personne occupée
directement ou indirectement ä l’extraction
du charbon, ä 1’exception des
personnes occupant un poste de surveillance
ou de direction et ne participant
normalement ä aucun travail
manuel.
Artide 3.
La durée du travad dans les mines
souterraines de boudie consiste dans
la durée de présence dans la mine,
déterminée de la maniére suivante:
1. Est considerée comme durée de
présence dans line mine souterraine,
la période comprise entre le moment
ou 1’ouvrier entre dans la aage pour
descendre et le moment ou il en sort,
la remonte effectuée.
2. Dans les mines ou 1’entrée a
lien par galerie, sera considéré comme
durée de présence dans la mine le
temps qui s’écoule entre le moment
ou 1’ouvrier franchit 1’entrée de la galerie
d’accés et celui ou il est de retour
ä la surface.
3. Dans aucune mine souterraine
de houille, la durée de présence de
chaque ouvrier dans la mine ne pourra
excéder sept lieures quarante-cinq minutes
par jour.
Artide 4.
Les prescriptions de la présente
convention seront considérées comme
remplies si la durée comprise entre
le moment ou les premiers ouvriers
du poste ou d’un groupe quelconque
Article 2.
For the purpose of this Convention,
the term »worker» skall mean:
(a) In underground coal mines, any
person occupied underground, by wliatever
employer and on whatever kind
of work he may be employed, except
persons engaged in supervision or
management who do not ordinarily
perform manual work;
(b) In open coal mines, any person
employed directly or indirectly in the
extraction of coal, except persons engaged
in supervision or management
who do not ordinarily perform manual
work.
Artide 3.
Hours of work in underground hard
coal mines shall mean the time spent in
the mine, calculated as follows:
1. Time spent in an underground
mine shall mean the period between
the time when the worker enters the
cage in order to descend and the time
when he leaves the cage after reascending.
2. In mines where access is by an
adit the time spent in the mine shall
mean the period between the time
when the worker passes through the
entrance of the adit and the time of
his return to the surface.
3. In no underground hard coal
mine shall the time spent in the mine
by any worker exceed seven hours
and fortyfive minutes in the day.
Artide 4.
The provisions of this Convention
sliall be deemed to be complied with
if the period between the time when
the first workers of the shift or of
any group leave the surface and the
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
quittent la surface et celin ou ils regagnent
la surface est la méme que
celle fixée au paragraplie 3 de 1’article
3. L’ordre et la durée, tant de la descente
que de la remoute d’un poste
ou d un groupe quelconque d’ouvriers,
devront, en outre, étre sensiblement
les mémes.
Artide 5.
Sous réserve des dispositions du
deuxiéme alinéa du present article, les
prescriptions de la présente convention
seront considérées comme remplies si
la législation nationale present qu’en
vue du calcul de la durée de présence
dans la mine, la descente ou la remonte
des ouvriers soit calculée d’aprés
la durée moyenne pondérée de descente
ou de remonte de tous les pöstes
d’ouvriers de 1’ensemble du pays.
Dans ce cas, la période comprise entre
le moment ou le dernier ouvrier du
poste quitte la surface et celui ou le
premier ouvrier du méme poste regagne
la surface, ne devra dans aucune
mine dépasser sept heures quinze minutes;
toutefois, il ne pourra étre
autorisé aucun systéme de réglementation
en vertu duquel la durée moyenne
du travail des abatteurs considérés
comme uno catégorie d’ouvriers serait
supérieure ä celle des autres catégories
d’ouvriers du méme poste occupés
aux travaux soutterrains.
Tout Membre qui, ayant pratiqué
la méthode prévue au présent article,
appliquerait ultérieurement les dispositions
des artides 3 et 4, devra réaliser
ce changement simultanément
dans 1’ensemble du pays et non pas
dans une partie du pays.
Artide 6.
1. Les ouvriers ne devront pas
étre occupés aux travaux souterrains
dans les mines de charbon le dimanche
ou les jours de féte legales. Toutefois,
la législation nationale pourra autoriser
les exceptions suivantes pour
les ouvriers ågés de plus de dix-huit
ans:
a) pour les travaux qui, par leur
nature, sont nécessairement continus;
time wilen they retura to tile surface
is tile same as tliat laid down in
paragrapli 3 of Article 3. The order
of and the time required för tile descent
and ascent of a shift and of any
group of workers shall, moreover, be
approximately the same.
Artide 5.
Subject to the provisions of tile
second paragrapli of tilis Article, the
revisions of tilis Convention shall
e deemed to be complied with if the
national laws or regulations prescribe
that for calculating the time spent in
the mine the descent or ascent of
the workers is to be calculated according
to the weighted average duration
of the descent or ascent of all shifts
of workers in the whole country. In
this case, the period between tile time
when the last worker of the shift
leaves the surface and the time when
the first worker of the same shift
returns to the surface shall not in
any mine exceed seven hours and
fifteen minutes; provided that no method
of regulation shall be permitted
by winch the hewers as a dass of
workers would on the average work
longer hours thån the other classes
of underground workers in the same
shift.
Any Member which, having applied
the method laid down in this Article,
subsequently applies the provisions
of Artides 3 and 4 shall make the
changé simultaneously for the whole
country and not for any part thereof.
Artide 6.
1. Workers shall not be employed
on underground work in coal mines
on Sundays and legal public holidays.
National laws or regulations may,
however, authorise the following exceptions
for ■workers över 18 years
of åge:
(a) For work which, owing to its
nature, must be carried on continuously;
-
13
Kungl. Majlis proposition nr 18.
b) pour les travaux relatifs ä 1’aérage
de la mine, a la prevention de dommages
aux installations d’aérage et ä
la protection de la mine, ainsi que
pour les travaux de premiers secours
en cas d’accident et de maladie, et
les soins ä donner aux animaux;
c) pour les travaux darpentage des
mines, lorsque ees travaux ne peuvent
étre effectués les autres jours sans
interruption ou dérangement apporté
ä 1’exploitation;
d) pour les travaux urgents relatifs
aux machines et autres installations,
lorsquil est impossible de les exécuter
pendant la période de fonetionnement
normal de 1’exploitation, ainsi que
dans les autres cas urgents ou exceptionnels
qui se produisent indépendamment
de la volonté de l’exploitant.
2. Les autorités compétentes prendront
les mesures nécessaires pour
qu’aucun travad ne soit effeetué le
dimanche ou les jours de fetes légales,
en dehors des exceptions autorisées
par le présent article.
3. Les travaux autorisés en vertu
du paragraplin 1 du présent article
seront rémunérés a un taux majoré
d’au moins 25 pour cent par rapport
au salaire normal.
4. Les ouvriers qui sont occupés
dans une large mesure a des travaux
visés au paragraplie 1 du présent article
devront bénéficier soit d’une période
de repos compensateur, soit
d’une majoration de salaire adéquate
s ajoutant ä celle qui est stipulée au
paragraplie 3 du présent article. Les
détails de 1’application de nette disposition
seront réglés par la législation
nationale.
(b) For work in connection with
tile ventilation of tile mine and tile
prevention of damage to tile ventilation
apparatus, safety work, work in
connection with first aid in the case
of accident and sickness, and the care
of animals;
(c) For survey work in so far as
tilis cannot be done on other days
withold interrupting or disturbing the
work of the undertaking;
(d) For urgent work in connection
with machinery and otlier appliances
which cannot be carried out during
the regular working time of the mine,
and in other urgent or exceptional
cases which are outside the control
of the employer.
2. The competent authorities sliall
tahe appropriate measures for ensuring
that no work is done on Sundays and
legal public holidays except as authorised
by tilis Article.
3. Work permitted under parägrapli
1 of tilis Article shall be paid
for at not less thån one-and-a-quarter
times the regular rate.
4. Workers who are engaged to
any considerable extent on work permitted
under paragraph 1 of tilis Article
shall be assured elther a compensatory
rest period or an adequate
extra payment in addition to the rate
specified in paragraph 3 of tilis Article.
The detailed application of tilis provision
shall be regulated by national
laws or regulations.
Artide 7.
Des réglements de 1’autorité publique
fixeront une durée de présence
dans la mine, plus courte que celle
prescrite aux artides 3, 4 et 5, pour
les ouvriers occupés dans les chantiers
que des conditions anormales de température,
d’humidité ou autres rendraient
particuliérement insalubres.
Artide 7.
Lower maxima thån tliose specified
in Artides 3, 4 and 5 sliall be laid
down by regulations made by public
authority for workers in workplaces
which are rendered particularly unhealtliy
by reason of abnormal conditions
of temperature, humidity or
other cause.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Artide 8.
1. Des réglements de 1’autorité
publique pourront autoriser un dépassement
des limites fixées aux artides
3, 4, 5 et 7:
a) En cas daccident survenu ou
imminent, en cas de force majeure
ou de travail urgent ä effectuer aux
machines, ä 1’outillage ou aux installations
de la mine résultant davaries
survenues aux dites machines, au dit
outillage ou aux dites installations,
méme si une production accidentel^
de charbon en résulte, mais uniquement
dans la mesure nécessaire pour
éviter quune gene sérieuse ne soit
apportée a la marche normale de
1’exploitation;
b) Pour des ouvriers affectés ä des
travaux qui, par leur nature, sont
nécessairement continus, ou ä des
occupations techniques qui sont indispensables
a la préparation ou h
1’achévement regulier de 1’exploitation
ou a sa reprise en plein travad par
un poste suivant et qui ne sont pas
liées a la production ou au transport
du charbon. Pour chacun de ees ouvriers,
la prolongation autorisée aux
termes de ce paragraphe ne pourra
excéder une demi-heure par jour, et,
dans le cas de mines en exploitation
normale, le nombre d ouvriers ainsi
visés ne devra jamais dépasser 5 pour
cent de 1’effectif total du personnel
de la mine.
2. Les heures supplémentaires effeetuées
en vertu des dispositions du
present article seront rémunérées k
un taux majoré d’au moms 25 pour
cent par rapport au salaire normal.
Artide 9.
Des réglements de 1’autorité publique
pourront, en dehors des dispositions
de 1’article 8, mettre soixante
heures supplémentaires au maximum
par an å la disposition des entreprises
pour 1’ensemble du pays.
Ces heures supplémentaires seront
rémunérées ä un taux majoré d’au
moms 25 pour cent par rapport au
salaire normal.
Artide 8.
1. Eegulations made by public
authority may provide that the hours
specified in Artides 3, 4, 5 and 7 may
be exceeded:
(a) In ense of accident, aetual or
threatened, in case of force majeure,
or in case of urgent work to be done
to machinery, plant or equipment on
the mine as a result of a breakdown
of suck machinery, plant or equipment,
even if coal production is
thereby incidentally involved, brit only
so får as may be necessary to avoid
serious interference with the ordinary
working of the mine;
(b) För yvorkers employed on operations
which by their nature must De
carried on continously or on technical
work, in so far as their work is necessary
for preparing or terminating
work in the ordinary way or for a
full resumption of work on the next
shift, provided, liowever, that this
skall not refer to the production or
transport of coal. The additional
time authorised by this paragraph
shall not exceed half an hour on any
day for any individual worker, and in
the case of ali mines in normal operation
the number of workers concerned
shall at no time exceed 5 per
cent. of the total number of persons
employed at the mine.
2. Overtime worked in accordance
with the provisions of this Article
shall be paid for at not less thån
one-and-a-quarter times the regular
rate.
Artide 9.
Eegulations made by public authority
may, in addition to the provisions
of Article 8, put not more thån sixty
hours’ overtime in the year at the
disposal of undertakings throughout
the country as a whole.
This overtime skall be paid for at
not less thån one-and-a-quarter times
the regular rate.
Kungl. Majda proposition nr 18.
15
Article 10.
Les réglements mentionnés aux artides
7, 8 et 9 seront pris apres consultation
des organisations patronales
et ouvriéres intéressées.
Artide 11.
Les rapports annnels ä fournir conformément
ä 1’article 408 du Traité
de Versailles et aux artides correspondants
des antres Traités de Paix
devront contenir tous les renseignements
nécessaires sur les mesures
prises pour réglementer la durée du
travad en conformité des artides 3,
4 et 5. Ils devront fournir, en outre,
des renseignements complets sur les
réglements pris en vertu des artides
7, 8, 9, 12, 13 et 14 et sur leur application.
Artide 12.
En vue de faciliter 1’application des
dispositions de la présente convention,
la direction de chaque mine
devra:
a) faire connaitre, au moyen d’affiches
apposées d’une maniére apparente
sur le carreau de la mine ou en
tout autre lieu convenable, ou selon
tout autre mode approuvé par l’autorité
publique, les keures auxquelles
doivent commencer et se terminer la
descente et la remonte des ouvriers
soit du poste, soit dull groupe quelconque.
Lhoraire prévu sera approuvé par
1’autorité publique et fixé de fagon
que la durée de présence de chaque
ouvrier ne dépasse pas les limites
prescrites par la présente convention,
et, une fois notifié, il ne pourra étre
modifié qu’avec 1’approbation de 1’autorité
publique selon le mode et la forme
d’avis approuvés par elle.
b) inscrire sur un registre, selon un
mode uniforme déterminé par la législation
nationale, toutes les prolongations
effectuées en vertu des artides
8 et 9.
Artide lii.
Dans les mines souterraines de
lignite, les artides 3 et 4 et les ar
-
Artide 10.
The regulations mentioned in Articles
7, 8 and 9 skall be made by public
autkority after consultation with the
organisations of employers and workers
concerned.
Artide 11.
The annual Reports to be submitted
under Article 408 of tke Treaty of
Versailles and tke corresponding Artides
of tke otker Treaties of Peace
skall contain all information as to tke
action taken to regulate tke kours of
work in accordance with tke provisions
of Artides 3, 4 and 5. They
shall also furnisk complete information
concerning tke regulations made
under Artides 7, 8, 9, 12, 13 and 14
and concerning theil- enforcement.
Artide 12.
In order to facilitate tke enforcement
of the provisions of tkis Convention,
the management of everymine
skall be required:
(a) To notify by means of notices
conspicuously posted at tke pithead
or in some otker suitable place, or
by suck other method as may be approved
by tke public autkority, tke
bours at winell tke workers of each
skift or group skall begin to descend
and skall kave completed tke ascent.
These kours skall be approved by
tke public autkority and be so fixed
tkat tke time spent in tke mine by
each worker skall not exceed tke limits
prescribed by tkis Convention. Wilen
once notified, they skall not be ckanged
except with tke approval of tke public
authority and by suck notice and in
such manner as may be approved by
the public autkority.
(b) To keep a record in tke form
prescribed by national laws or regulations
of all additional bours worked
under Artides 8 and 9.
Artide 13.
In underground lignite mines Articles
3 and 4 and Artides 6 to 12 of tkis
16
Kungl. Majus proposition nr 18.
ticles 6 ä 12 de la présente convention
s’appliquent sous réserve des dispositions
suivantes:
a) Dans les conditions prévues par
la législation nationale, 1’autorité compétente
peut permettre que les pauses
collectives entrainant un arrét de la
production ne soient pas comprises
dans la dorée de présence dans la
mine, ä condition que ees pauses
n’excédent en aucun cas une durée
de trente minutes par poste. Cette
permission ne sera accordée qu’aprés
que la nécessité d appliquer un tel
systéme aura été établie par une enquéte
officielle dans chaque cas particulier
et apres consultation des representants
cles travailleurs intéressés.
b) Le nombre des heures supplémentaires
prévu ä l’article 9 pourra
étre j)orté ä soixante-quinze au maximum
pär an.
En outre, 1’autorité compétente peut
admettre des conventions collectives
qui 2lr6Voient soixante-quinze autres
heures supplémentaires au maximum
jaar an. Ces lieures doivent étre également
rémunérées au taux prévu par
le deuxiéme alinéa de b artide 9. Elles
ne peuvent étre admises pour l’ensemble
des mines souterraines de 1ignite,
mais seulement pour des districts
ou des mines partieuliers ou des conditions
teclmiques ou géologiques
spéciales les justifient.
Artide 14.
Dans les mines ä ciel ouvert de
houille et de lignite, les artides 3 ä
13 de la présente convention ne sont
pas applicables. Toutefois, les Membres
qui ratifient la présente convention
s’engagent a appliquer ä ces
mines les dispositions de la convention
de Washington de 1919 tendant ä
limiter ä huit heures par jour et a
quarante-huit heures par semaine le
nombre des] heures de travail dans
les établissements industriels, sous
réserve que le nombre des heures
supplémentaires pouvant étre effeetuées
en vertu de 1’article 6, alinéa b)
de la dite convention n’excédera pas
Convention shall apply subject to the
following provisions:
(a) In accordance with suell conditions
as may be prescribed by national
laws or regulations, the competent
authority may permit collective
breaks involving a stoppage of production
not to be ineluded in the time
spent in the mine, provided tliat such
breaks skall in no case exceed thirty
minutes for each sliift. Such permission
skall only be given after the
necessity for such a system kas been
established by official investigation in
each individual case, and after consultation
with the representatives of
the workers concerned.
(b) The number of bours overtime
provided for in Article 9 may be inereased
to not more thån seventy-five
bours a year.
In addition, the competent authority
may approve collective agreements
which provide for not more thån seventy-five
bours further overtime a
year. Such further overtime skall
likewise be paid for at the rate prescribed
in Article 9, paragraph 2. It
shall not be authorised generally for
all underground lignite mines, but
only in the case of individual districts
or mines where it is required on
account of special technical or geological
conditions.
Artide 14.
In open hard coal and lignite
mines Artides 3 to 13 of tilis Convention
shall not be applicable. Nevertheless,
Members which ratify this
Convention undertake to apply to
these mines the provisions of the
Washington Convention of 1919 limiting
the bours of work in industrial
undertakings to eight in tile day and
forty-eiglit in the week, provided thut
the amount of overtime which may
be worked in virtue of Article 6, paragraph
(b), of the said Convention
shall not exceed one hundred hours
a year. AYhere special needs so require,
and only in such cases, the
17
Kungl. Majus proposition nr 18.
cent par an. Au cas ou des besoins
particuliers 1’exigent, et dans ce cas
seulement, l’autorité compétente peut
autoriser des conventions collectives
qui prévoient 1’addition, aux cent
heures susmentionnées, de cent autres
lieures au plus par an.
Article 15.
Bien dans Gette convention n’aura
pour effet de modifier les législations
nationales relatives aux lieures de
travad, dans le sens d’un amoindrissement
des garanties qu’elles accordent
aux travailleurs.
Artide 16.
L’application des dispositions de
la présente convention peut étre suspendue
dans tout pays par le Gouvernement
en cas d’événement présentant
un danger pour la sécurité
nationale.
Artide 17.
Les ratifications officielles de la
présente convention dans les conditions
prévues ä la Partie XIII du
Traité de Versailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités
de Paix seront communiquées au Secrétaire
général de la Société des
Nations et par lui enregistrées.
Artide 18.
La présente convention ne liera
que les Membres de ^Organisation
internationale du Travail dont la ratification
aura été enregistrée au Secrétariat.
Elle entrera en vigueur six mois
apres que les ratifications de deux
des Membres suivants auront été
enregistrées par le Secrétaire général
de la Société des Nations: Allemagne,
Belgique, France, GrandeBretagne,
Pays-Bas, Pologne, Tchécoslovaquie.
Par la suite, cette convention entrera
en vigueur pour cliaque Membro
six mois apres la date ou sa ratification
aura été enregistrée.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1
competent authority may approve
collective agreements wliich provide
for an increase of the aforesaid one
hundred bours by not more thån a
further hundred bours a year.
Artide 15.
Nodling in this Convention shall
havé the effect of altering national
laws or regulations with regard to
bours of work so as to lessén the
guarantees thereby afforded to the
workers.
Artide 16.
The operation of the provisions of
this Convention may be suspended
in any country by the Government
in the event of emergency endangering
the national safety.
Artide 17.
The formal ratifications of this
Convention under the conditions set
forth in Part XIII of the Treaty of
Versailles and in the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace
shall be communicated to the Secretary-General
of the League of Nations
for registration.
Artide 18.
This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications bave been registered
with the Secretariat.
It shall come into force six mondis
after the date on winch the ratifications
of two of the following Members
havé been registered by the SecretaryGeneral
of the League of Nations:
Belgium, Czechoslovakia, France, Germany,
Great Britain, Netherlands and
Poland.
Thereafter the Convention shall
como into force for any Member six
mondis after the date on wliich its
ratification lias been registered.
sami. 18 haft. (Nr 18.) sali si 2
18
Kungl. Majlis proposition nr 18.
Artide 19.
Aussitöt que les ratifications de
deus des Membres mentionnés au
deuxiéme alinda de 1’article 18 auront
été enregistrées au Secrétariat, le
Secrétaire général notifiera ce fait ä
tous les Membres de reorganisation
internationale du Travad. Il leur
notifiera également 1’enregistrement
des ratifications qui lui seront ultérieurement
communiquées par tous
autres Membres de 1’Organisation.
Artide 20.
Tout Membre ajant ratifié la présente
convention peut la dénoncer ä
l’expiration d’une période de cinq années
apres la date de la mise en vigueur
initiale de la convention, par
un aete communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations, et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra ellet qu’une année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.
Tout Membre ajant ratifié la présente
convention qui, dans le délai
d’une année apres 1’expiration de la
période de cinq années mentionnée au
paragraphe précédent, ne fora pas
usage de la faeulté de dénonciation
prévue par le présent article, sera lié
pour line nouvelle période de cinq
années, et par la suite pourra dénoncer
la présente convention a l’expiration
de cliaque période de trois années
dans les condition s prévues au présent
article.
Artide 21.
Au plus tard avant 1’expiration d’un
délai de trois ans apres 1’entrée en
vigueur de la présente convention, le
Conseil d administration du Bureau
international du Travad inscrira ä
l’ordre du jour de la Conférence la
question de la revision de la présente
convention sur les points suivants:
a) possibilité d’une nouvelle réduction
de la durée du travad visée par
1’article 3, paragraplie 3;
b) faeulté de recourir ä la métliode
exceptionnelle de calcul prévue ä
1’ article 5;
Artide 19.
As soon as tile ratifications of two
of the Members mentioned in tile
second paragraph of Article 18 havé
been registered with the Secrétariat,
the Secretary-General of the League
of Nations shall so notify all the
Members of the International Labour
Organisation. He shall likewise notify
them of the registration of ratifications
which may be communicated subse
Suently
by other Members of the
Organisation.
Artide 20.
A Member which lias ratified tilis
Convention may denounce it after the
explikation of five years from the date
on which the Convention first comes
into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League
of Nations for registration. Suell denunciation
sliall not tahe effeet until
one year after the date on which it
is registered with the Secrétariat.
Each Member which has ratified
tilis Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of five years mentioned
in the preceding paragraph,
exercise the Lght of denunciation
provided for in tilis Article, will be
bound for another period of five years
and, thereafter, may denounce this
Convention at the explikation of each
period of three years under the terms
provided for in this Article.
Artide 21.
At the latest within three years
from the coming into force of this
Convention tile Governina Body of
the International Labour Office shall
place on the Agenda of tile Conference
ilie question of the revision of this
Convention on the following points:
(a) The possibility of a further reduetion
in the bours of work provided
for in paragraph 3 of Article 3;
(b) The läght to havé recourse to
the exceptional method of calculation
laid down in Article 5;
19
Kungl. Majus proposition nr 18.
c) possibilité (Tune modification
des dispositions de 1’article 13, paragraphes
a) et i) dans le sens d line
réduction de la durée du travad;
d) possibilité d une réduction du
nombre des heures supplémentaires
prévues a I article 14.
En outre, ä 1’expiration de chaque
période de dix années ä compter de
1’entrée en vigueur de la présente
convention, le Conseil dadministation
du Bureau international du Travad
devra présenter ä la Conférence générale
un rapport sur 1’application de
la présente convention et décidera s’il
y a lieu d’inscrire ä Fordra du jour
de la Conférence la question de sa
revision totale ou partielle.
Artide 22.
Au cas ou la Conférence générale
adopterait une nouvelle convention
portant revision totale ou
la présente convention, la ratification
par un Membre de la nouvelle convention
portant revision entrainerait
de plein droit dénonciation de . la
présente convention sans condition
de délai nonobstant 1’article 20 cidessus,
sous réserve que la nouvelle
convention portant revision soit entrée
en vigueur.
A partir de la date de 1’entrée en
vigueur de la nouvelle convention
portant revision, la présente convention
cesserait d etre ouverte a la ratification
des Membres.
La préseute convention demeurerait
toutefois en vigueur dans sa forme et
teneur pour les Membres qui l’auraient
ratifiée et qui ne ratifieraient pas la
nouvelle convention portant revision.
Artide 23.
Les textes fran gais et anglais de
la présente convention feront foi 1 lin
et rautre.
(c) The possibility of modifying the
provisions of Artide 13, paragraphs
(a) and (b), in the direction of a
réduction of the bours of work;
(ci) The possibility of a réduction
in the amount of overtime provided
for in Article 14.
Moreover, at the expiration of each
period of ten years after the Görning
into force of this Convention,. the
Governing Body of the International
Labour Office sliall present to the
General Conference a report on the
working of this Convention and shall
consider the desirability of placing
on the Agenda of the Conference the
question of its revision in whole or
in part.
Artide 22.
Should the Conference adopt a new
Convention revising this Convention
in whole or in part, the ratification
by a Mendler of the new revising
Convention shall ipsa jure . involve
denunciation of this Convention without
any requirement of delay, notwithstanding
the provisions of Article
20 above, if and when the new revising
Convention shall havé come into
force.
As from the date of the Görning
into force of the new revising Convention,
the present Convention shall
cease to be open to ratification by
the Members.
Nevertheless, this Convention shall
remain in force in its actual form and
content for those Members which
havé ratified it bilt havé not ratified
the revising Convention.
Artide 23.
The French and English texts
of this Convention sliall both be
authentic.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Bilaga B.
Översättning.
Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor.
Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,
vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Genéve och där samlats den 28 maj 1931 till sitt femtonde sammanträde,
samt beslutit antaga vissa förslag angående begränsning av arbetstiden
i kolgruvor, en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagordningen
för sammanträdet,
ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,
antager denna, den adertonde dagen i juni år ettusenniokundra och trettioett
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.
§ 1.
Denna konvention äger tillämpning å alla kolgruvor, d. v. s. å varje
gruva, ur vilken utvinnes enbart stenkol eller brunkol eller huvudsakligen
stenkol eller brunkol tillika med andra mineral.
I denna konvention förstås med »brunkolsgruva» varje gruva, ur vilken
utvinnes kol från en senare geologisk ålder än stenkolsperioden.
§ 2.
I denna konvention förstås med »arbetare»
a) i fråga örn underjordiska kolgruvor: varje person, som är sysselsatt
med arbete under jord, oavsett vilket företag som använder honom och
naturen av det arbete, vartill han användes, med undantag likväl för sådana
personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke i normala
fall deltaga i något manuellt arbete;
b) i fråga örn kolgruvor med dagbrytning: varje person, som direkt eller
indirekt är sysselsatt med utvinnande av kol, med undantag likväl för sådana
personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke
i normala fall deltaga i något manuellt arbete.
§3.
Med arbetstid i underjordiska stenkolsgruvor förstås tiden för uppehåll
i gruvan, bestämd på följande sätt:
1. Såsom tid för uppehåll i en underjordisk gruva anses tiden mellan det
ögonblick, då arbetaren inträder i hisskorgen för att nedstiga, och det
ögonblick, då han efter uppfärden lämnar densamma.
2. I gruvor, vartill tillträde erhålles genom stoll, anses såsom tid för
uppehåll i gruvan tiden mellan det ögonblick, då arbetaren passerar genom
stollens mynning, och det ögonblick, då han återkommer till jordytan.
3. Ej må i någon underjordisk stenkolsgruva tiden för någon arbetares
uppehåll i gruvan överstiga sju timmar fyrtiofem minuter örn dagen.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
§ 4
Föreskrifterna i denna konvention skola anses iakttagna, om tidrymden
mellan det ögonblick, då de första arbetarna i skiftlaget, respektive någon
annan grupp, lämna jordytan, och det ögonblick, da. de återkomma till densamma,
motsvarar den i § 3 mom. 3 angivna. Ordningen och den tid, som
åtgår för skiftlagets eller gruppens uppfärd och nedfärd, skola dessutom
vara ungefärligen desamma.
§ 5-
Med förbehåll för bestämmelserna i andra stycket av denna paragraf skola
föreskrifterna i denna konvention anses iakttagna, örn den nationella lagstiftningen
stadgar, att för beräknandet av tiden för uppehåll i gruvan arbetarnas
uppfärd, respektive nedfärd skall beräknas efter den »vägda» genomsnittliga
tiden för upp- eller nedfärden för samtliga skiftlag i hela landet.
I sådant fall må tiden mellan det ögonblick, då den siste arbetaren i
skiftlaget lämnar jordytan och det ögonblick, då den förste arbetaren i
samma skiftlag återkommer till densamma, icke i någon gruva överstiga sju
timmar femton minuter; ej må dock något system för reglering av arbetstiden
tillåtas, enligt vilket den genomsnittliga arbetstiden för huggare,
såsom en särskild arbetarekategori, skulle överstiga arbetstiden för övriga
kategorier av arbetare i samma skiftlag, sysselsatta med arbete under jord.
Yarje medlem, som efter att hava tillämpat den i förevarande paragraf avsedda
metoden, övergår till att tillämpa bestämmelserna i §§ 3 och 4, skall
genomföra denna förändring samtidigt i hela landet och icke endast i någon
del därav.
§ 6.
1. Arbetare få icke sysselsättas nied arbete under jord i kolgruvor å
söndagar eller lagstadgade allmänna högtidsdagar. Nationell^ lagstiftning ma
emellertid medgiva följande undantag för arbetare över 18 år:
a) för arbete, som med hänsyn till sin natur måste bedrivas kontinia
1 för arbete, som avser luftväxlingen i gruvan, förebyggande av skada
å anordningarna därför eller gruvans skyddande ävensom för arbete, avseende
den första hjälpen vid olycksfall eller sjukdom eller vården av djur;
c) för mätningsarbete i gruvorna, då nämnda arbete icke kan utföras a
andra dagar utan avbrott eller störning av driften;
d) för brådskande arbete i avseende å maskiner och andra dnftsmrattningar
vilket icke kan utföras under den tid, driften normalt ar i gång,
samt i andra brådskande eller utomordentliga fall, som inträffa oberoende
av företagarens vilja. .. .... ...
2. Vederbörande myndigheter skola vidtaga erforderliga åtgärder till säkerställande,
att intet arbete utföres å söndagar eller lagstadgade allmänna
högtidsdagar utöver vad i denna paragraf medgives.
3. Arbete, som medgives i mom. 1 av denna paragraf, skall betalas mea
en lön, som med minst 25 procent överstiger den normala lönen.
4. Arbetare, vilka i större utsträckning sysselsättas med arbete, som avses
i mom. 1 av denna paragraf, skola komma i åtnjutande av antingen en
kompenserande vilotid eller skäligen förhöjd avlöning utöver den i morn. o
stadgade. Detaljerna för tillämpning av denna bestämmelse skola regleras
genom nationell lagstiftning.
§ 7-
För arbetare, som sysselsättas på arbetsplatser, vilka abnorma temperatur-,
fuktighets- eller andra förhållanden göra särskilt ohälsosamma, skall
22
Kungl. Majus proposition nr 18.
genom bestämmelser, utfärdade av offentlig myndighet, fastställas kortare
tid för upjuehållet i gruvan än den, som angives i §§ 3, 4 och 5.
§ 8.
1. Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser må medgiva ett överskridande
av de i §§ 3, 4, 5 och 7 fastställda gränserna:
a) i fall av inträffat eller hotande olycksfall, i fall av force majeure eller
då brådskande arbete behöver utföras å maskiner, redskap eller andra driftsinrättningar
i gruvan på grund av skada, som uppkommit å berörda maskiner,
redskap eller driftsinrättningar, och detta även örn en tillfällig produktion
av kol därigenom skulle äga rum men allenast i den mån så erfordras
till undvikande av allvarlig rubbning av anläggningens normala drift;
b) för arbetare sysselsatta med arbete, som på grund av sin natur måste bedrivas
kontinuerligt eller med tekniskt arbete, vilket är nödvändigt för arbetets
förberedande eller avslutande på normalt sätt eller dess fulla återupptagande
av ett efterföljande skift och icke är förbundet med produktion eller transport
av kol. Den i förevarande punkt medgivna förlängningen må icke för någon
arbetare överstiga en halv timme örn dagen, och beträffande gruvor med
normal drift må antalet på dylikt sätt sysselsatta arbetare aldrig överstiga
5 procent av gruvans hela arbetsstyrka.
2. 1 enlighet med bestämmelserna i denna paragraf utfört övertidsarbete
skall betalas med en lön, som med minst 25 procent överstiger den ordinarie
lönen.
§ 9.
Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser må, utöver bestämmelserna
i § 8, ställa en övertid av högst sextio timmar örn året till förfogande för
företagen i hela landet.
Denna övertid skall betalas med en lön, som med minst 25 procent överstiger
den ordinarie lönen.
§ io.
I §§ 7, 8 och 9 avsedda bestämmelser skola utarbetas efter samråd med
vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.
§ u
De
i art. 408 av Versaillesfördraget och motsvarande artiklar i de övriga
fredsfördragen föreskrivna årsrapporterna skola meddela alla erforderliga upplysningar
rörande de åtgärder, som vidtagits till reglerande av arbetstiden
enligt §§ 3, 4 och 5. De skola vidare lämna fullständiga upplysningar rörande
de bestämmelser, som utfärdats med stöd av §§ 7, 8, 9, 12, 13 och 14, och
rörande tillämpningen av dem.
§ 12.
För att underlätta tillämpningen av denna konventions bestämmelser
skall det åligga ledningen för varje gruva:
a) att medelst anslag, anbringade på synligt sätt vid gruvöppningen eller
å annat lämpligt ställe eller ock på annat av offentlig myndighet godkänt
sätt tillkännagiva de tider, då nedfärden, respektive uppfärden för arbetarna
i varje skiftlag eller annan grupp skall taga sin början, respektive vara avslutad.
Dessa tider skola vara godkända av offentlig myndighet och bestämda på
sadant sätt, att tiden för varje arbetares uppehåll i gruvan icke överskrider
de i denna konvention föreskrivna gränserna; sedan tiderna en gång till
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
kännagivits, må de icke ändras utan offentlig myndighets samtycke och
iakttagande av sådant tillkännagivande och sadan ordning, som godkants av
^b) att på sätt den nationella lagstiftningen föreskriver föra förteckning
över all med stöd av §§ 8 och 9 uttagen förlängd arbetstid.
§ 13-
I underjordiska brunkolsgruvor äga §§ 3 och 4 samt §§ 6—12 i denna
konvention tillämpning med förbehåll för följande bestämmelser:
a) Under villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen, må vederbörande
myndighet tillåta, att kollektiva uppehåll, som medföra avbrott i
produktionen, icke medräknas i tiden för uppehållet i gruvan, men få sådana
uppehåll icke i något fall överstiga en tid av trettio minuter for skilt. Dylikt
tillstånd må icke beviljas, med mindre nödvändigheten av ett sadant
system fastställts genom officiell undersökning i varje särskilt fall och etter
samråd med vederbörande arbetarrepresentanter.
b) Det enligt § 9 medgivna antalet övertidstimmar må okas till högst
sjuttiofem örn året. , M1
Dessutom må vederbörande myndighet godkänna kollektivavtal, vilka loreskriva
högst sjuttiofem timmars ytterligare Övertid örn året. Dylik Övertid
skall betalas efter de grunder, som angivas i § 9 andra stycket. Den ma
icke medgivas för samtliga underjordiska brunkolsgruvor utan endast tor
särskilda distrikt eller gruvor, där så påkallas av speciella tekniska eller
geologiska förhållanden.
§ 14.
Å stenkols- och brunkolsgruvor med dagbrytning äga §§ 3—13 i denna
konvention icke tillämpning. Emellertid förbinda sig de medlemmar, som
ratificera denna konvention, att å dessa gruvor tillämpa bestämmelserna i
Washingtonkonventionen av år 1919 angående begränsning av arbetstiden i
industriella företag till åtta timmar örn dagen och fyrtioåtta timmar i veckan;
dock må den övertid, som kan uttagas enligt § 6 b) i nämnda konvention,
icke överstiga etthundra timmar örn året. I fall där särskilda förhållanden
så påfordra, men endast i dylika fall, må vederbörande myndighet godkänna
kollektivavtal, vilka medgiva en ökning av omförmälda etthundra timmar
med ytterligare högst etthundra timmar örn året.
§ 15.
Ingen bestämmelse i denna konvention skall verka sådan ändring av den
nationella lagstiftningen rörande arbetstiden, att de garantier, som denna
erbjuder arbetarna, därigenom minskas.
§ !<>■
Tillämpningen av denna konventions bestämmelser kan i varje land suspenderas
av regeringen i händelse av inträffat förhållande, som innehar fara
för den nationella säkerheten.
§ 17.
De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet nied
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.
24
Kungl. Majus proposition nr 18.
§ 18.
Denria konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.
Den träder i kraft sex manader efter det nationernas förbunds generalsekreterare
inregistrerat ratifikationer av två av följande medlemmar: Belgien,
Frankrike, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tyskland.
J
Därefter^ träder konventionen i kraft för varje medlem sex månader efter
den dag, då dess ratifikation inregistrerats.
§ 19.
Så snart ratifikationerna av två av de i andra stycket av § 18 omförmälda
medlemmarna inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera samtliga medlemmar av internationella
arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen
av ratifikationer, vilka därefter kunna komma att delgivas honom
av andra medlemmar av organisationen.
§ 20.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det
den^ inregistrerats hos sekretariatet.
Varje medlem, som _ ratificerat denna konvention och icke inom ett år
efter utgången av den i föregående stycke nämnda femårsperioden gör bruk
av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för
en ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf
föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje treårsperiod.
§ 21.
Senast före utgången av en tidrymd av tre år efter denna konventions
ikraftträdande skall internationella arbetsbyråns styrelse på konferensens
dagordning uppföra frågan örn revision av denna konvention i följande
avseenden:
a) möjligheten av en ytterligare inskränkning av den i § 3 mom. 3 angivna
arbetstiden;
b) rätten att göra bruk av det exceptionella beräkningssätt, som angives
1 § 5;
c) möjligheten att modifiera bestämmelserna i § 13 a) och b) i syfte att
inskränka arbetstiden;
d) möjligheten att inskränka det i § 14 angivna antalet övertidstimmar.
utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions
ikraftträdande, skall dessutom internationella arbetsbyråns styrelse förelägga
generalkonferensen en redogörelse för tillämpningen av denna konvention
och taga under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra
frågan örn dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.
§ 22.
I fall generalkonferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande
revision helt eller delvis av denna konvention, skall en medlems ratifika
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
tion av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning
av förevarande konvention, oberoende av vad i § 20 här ovan stadgas
örn tidsfrist.
Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande
konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.
Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll
för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den
nya konventionen.
§ 23.
De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 18 käft. (Nr 18.) 2314 si 3