Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
1
Kr 173.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till avtal med
Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund; given Stockholms slott den 8 mars
1932.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Majit föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med Luossavaara—
Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
träffa avtal i enlighet med härvid fogat förslag;
dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Bihang till riksdagens protokoll 1932.
1 sami.
lil hafi. (Nr 173.)
1
2
Kungl. Majlis proposition Nr 173.
Förslag till avtal.
I ändamål att dels förse Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, nedan
benämnt LKAB, med erforderligt kapital dels förekomma, att genom tilllämpning
av vissa bestämmelser i det avtal, som den 29 juni 1927 träffats
mellan bland annat LKAB samt dess intressenter svenska staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, nedan kallat TGO, kapital dragés
ur LKAB till men för dess verksamhet, bär mellan staten samt LKAB
och TGO träffats följande avtal.
§ 1.
LKAB skall tillföras nytt eget kapital till belopp av 60 miljoner kronor
medelst utgivande av nya aktier å nominellt 30 miljoner kronor att inbetalas
med dubbla paribeloppet, varigenom bolagets aktiekapital och reservfond
komma att ökas med vardera 30 miljoner kronor. De nya aktierna
skola till lika antal utgöra preferensaktier och stamaktier. De skola
lyda på ettusen kronor och i alla avseenden vara likställda med motsvarande
äldre aktier. Preferensaktierna tecknas av staten och stamaktierna
av TGO. Teckning av aktierna samt inbetalning av desamma skall
ske på tidpunkter, varom överenskommelse träffas mellan statsrådet och
chefen för finansdepartementet samt LKAB:s styrelse; och skall i avseende
å inbetalningen iakttagas, att densamma skall för varje gång ske
med lika belopp för preferens- och stamaktier.
I överensstämmelse med vad som gäller beträffande TGO tillhöriga
äldre stamaktier skola även de nya stamaktierna utgöra pant till säkerhet
för TGO:s samtliga förbindelser enligt 1927 års avtal med undantag
av det i dess § 19 gjorda åtagande och skola för detta ändamål,
ävensom för att trygga statens rätt till inlösen av desamma, nedsättas
såsom i taka händer hos Sveriges Riksbank på sätt, som i § 30 mom. 3 av
1927 års avtal 1''öreskrives. Utan inskränkning i den staten sålunda tillkommande
rätt till säkerhet i de nya stamaktierna förklarar staten sig
icke hava något att erinra däremot, att desamma pantsättas att i andra
hand utgöra säkerhet jämväl för obligationslån eller annan kredit, som
TGO må komma att upptaga i och för aktiernas gäldande.
§ 2.
Därest balansräkning, som blivit å LKAB:s bolagsstämma vederbörligen
fastställd och som därjämte i vad angår slutresultatet godkänts av
minst två utav de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i bolagets
styrelse, utvisar förlust, som antingen uppkommit under det bokslutsår,
balansräkningen avser, eller ock under något eller några föregå
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
ende bokslutsår uppstått utöver det belopp av royalty eller frakttillägg,
som under samma år må hava blivit bolaget påfört, skall, i den mån bolaget
så önskar, i första hand den staten enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommande
royalty och i andra hand statens järnvägar enligt § 14 i samma
avtal tillkommande frakttillägg intill belopp, motsvarande förlustens
storlek, förbliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld.
I avseende å likvidering av sådan innestående skuld, som nyss sagts,
skall gälla
a) vad angår frakttilläggen jämte upplupen ränta därå efter 5 procent
per ar, att så snart vederbörligen fastställd och i ovan angiven ordning
godkänd balansräkning utvisar, att bolagets rörelse under det år, balansräkningen
avser, gått med vinst, betalning skall erläggas med belopp motsvarande
minst hälften av sagda vinst, i den mån vinsten icke åtgår att
täcka tilläventyrs från något eller några föregående år balanserad förlust,
vilken uppstått utöver det belopp av royalty och frakttillägg, som under
samma år må hava blivit bolaget påfört, samt att återstoden jämte ränta
skall gäldas senast vid utgången av löpande, i § 14 av 1927 års avtal omförmäld
femårsperiod, och
b) vad angår royaltyn, att, under enahanda förutsättning, som under
a) omförmäles, betalning skall, utan tillägg av ränta, erläggas med belopp,
som motsvarar vinsten, i vad den överskjuter från föregående år
eventuellt balanserad förlust av angiven beskaffenhet, efter avdrag av
vad som må enligt a) hava erlagts till gäldande av innestående skuld för
frakttillägg,
med rätt för bolaget att, därest det så finner lämpligt, verkställa betalning
tidigare än sålunda stadgats.
Skulle TGO tillkommande utdelning å dess aktier i LKAB lyftas, medan
sådan skuld för frakttillägg, som här avses, ännu innestår ogulden,
skall TGO häfta i borgen såsom för egen skuld för den sålunda innestående
skulden intill ett belopp, som motsvarar den lyftade utdelningen.
Innan all från föregående år innestående royalty blivit till staten erlagd,
må icke för något år TGO tillkommande vinstutdelning lyftas; och
må ej heller ränta beräknas å sålunda innestående utdelningsbelopp.
§ 3.
TGO avstår från den royalty, som enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommer
bolaget för tiden från och med den 1 oktober 1931.
§ 4.
Genom å ordinarie bolagsstämma fattat beslut må till omfattning och
för ändamål, som godkännas av röstande, vilka företräda mer än hälften
av preferensaktiekapitalet, fondering av bolagets vinstmedel äga rum ut
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
över föreskriven avsättning till reservfond. För att beslut om i anspråktagande
av sålunda fonderade medel skall vara giltigt erfordras, att det
biträdes av preferensaktieägare på sätt nyss blivit sagt.
§ 5.
Beträffande fördelningen av LKAB:s nettovinst för tiden från och
med den 1 oktober 1947 skall iakttagas, att, före tillämpning av bestämmelserna
i § 5 mom. b) av 1927 års avtal, skall mellan preferens- och
stamaktieägarna lika fördelas ett belopp intill 5 procent av dels skillnaden
mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet av LKAB:s aktiekapital
och reservfond minskat med eventuellt av balansräkningen utvisad förlust
enligt vederbörligt bokslut per den 1 oktober 1947 samt, å andra sidan,
motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd beräkning
skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande kapitaltillskott
från aktieägarnas sida icke ägt rum, och dels utöver reservfonden
fonderade vinstmedel i den mån dylika vinstmedel alltjämt kvarstå
från tiden före den 1 oktober 1947. Skulle för något eller några bokslutsår
under tiden efter sistnämnda dag hela den utdelade nettovinsten
icke hava uppgått till 5 procent av sålunda beräknade belopp, skall jämväl
ett mot underskottet svarande belopp under efterföljande år lika fördelas
mellan preferens- och stamaktieägarna innan nyss angivna bestämmelser
bliva tillämpade.
§ 6.
I händelse statsinlösen av stamaktierna enligt 1927 års avtal kommer
till stånd, skall vid uppskattning av den till grund för beräknandet av
lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm iakttagas,
att bolagets årliga utgifter under den i §§ 25 och 26 av nyssnämnda
avtal omförmälda tioårsperiod skola ökas med ett belopp motsvarande
5 procent ränta såväl å innestående royalty och utöver reservfonden fonderade
vinstmedel som å skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda
beloppet av LKAB:s aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt
av balansräkningen utvisad förlust vid bokslutsårets ingång samt,
å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd
beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande
kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum,
att royalty, som för något år av tioårsperioden tillkommit staten, skall
tilläggas medelnettovinsten, oavsett örn royaltyn till staten utbetalats eller
fått hos LKAB innestå, samt
att nettovinsten för ett visst år icke skall anses ökad genom att sådana
vinstmedel, som enligt § 4 här ovan ett tidigare år fonderats utöver föreskriven
avsättning till reservfond, tagits i anspråk för bestridande av
någon bolagets kostnad eller utdelning och ej heller anses minskad därigenom
att dylik fondering sker.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173. 5
Vidare skall vid inlösen TGO utöver den sålunda beräknade lösesumman
tillgodoföras ersättning motsvarande
dels hälften av LKAB:s fonderade vinstmedel utom reservfonden och
dels hälften av här ovan omförmälda skillnad i beloppet av aktiekapital,
reservfond och eventuellt uppkommen förlust vid tiden för inlösen.
§ 7.
Staten och TGO utfästa sig att, såfort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Aktiekapi
talet.
Kätt till utdelning.
Bilaga.
Bolagsordningen
för
Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag.
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvåhundrafyrtio
miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.
Aktierna skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier med lika
många av vardera serien.
I avseende å fördelningen av den vinst, som enligt bolagsstämmas beslut
skall utdelas, gälla följande bestämmelser:
a) För tiden från och med den 1 oktober 1931 till och med den 30 september
1947 skall för varje särskilt bokslutsår vinsten lika fördelas på
antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under året fraktats
å järnvägen Svartön—Kiksgränsen. Preferensaktierna tilldelas ett belopp
per ton, som med sjuttiofem öre understiger halva vinsten per ton.
Återstoden av vinsten tilldelas stamaktierna.
b) För tiden fran och med den 1 oktober 1947 skall för varje särskilt
bokslutsår först lika fördelas mellan preferens- och stamaktier ett belopp
intill o procent av dels skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda
beloppet av bolagets aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt
av balansräkningen utvisad förlust enligt vederbörligt bokslut per den
1 oktober 1947 samt, å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma
enligt verkställd beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig,
därest under år 1932 verkställt kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke
ägt rum, och dels utöver reservfonden fonderade vinstmedel i den mån dylika
vinstmedel alltjämt kvarstå från tiden före den 1 oktober 1947.
Skulle för något eller några bokslutsår under tiden efter nyss angivna
dag hela den utdelade vinsten icke hava uppgått till 5 procent av sålunda
beräknade belopp, skall jämväl ett mot underskottet svarande belopp under
efterföljande år lika fördelas mellan preferens- och stamaktierna.
Sedan så skett, fördelas återstående vinst på antalet ton malm på sätt i
mom. a) sägs, varefter vinsten per ton, i vad den belöper på en under
bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000 ton malm, ävenledes
delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper på
överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173. 7
För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt att deltaga
i val av styrelse och revisorer, ävensom att i övrigt utöva rösträtt
och fatta beslut å bolagsstämma, de bestämmelser, som i §§ 10, 14, 17 och
18 andra stycket nedan stadgas.
§ 18 (andra stycket).
Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme samt örn fondering
av vinstmedel utöver föreskriven avsättning till reservfond ävensom
örn i anspråktagande av sålunda fonderade medel vare ej giltigt med
mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin:
Den ekonomiska kris, av vilken världen för närvarande hemsökes och
vilken gjort sig alltmer kännbar även i vårt land, har i hög grad verkat
hämmande på vår järnmalmsexport. Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolags
malmskeppningar, vilka motsvara omkring s/4 av rikets hela järnmalmsexport
och vilka under år 1929 uppgingo till 8,215,517.9 ton, hava sålunda
nedgått under år 1930 till 6,702,716.3 ton samt under år 1931 till
2,896,499.8 ton, varav under första halvåret 1,720,762.3 ton och under andra
halvåret 1,175,737.5 ton. Anledningen till denna nedgång i malmexporten är
att söka däri, att bolagets kunder måst alltmera inskränka sin rörelse. Särskilt
de största avnämarna, järnverken i Ruhr-distriktet, hava sett sina avsättningsmöjligheter
i hög grad förminskade, varav vållats stora anhopningar
i deras malmlager. Såväl till följd härav som på finansiella
grunder hava de icke sett sig i stånd att mottaga mera
än jämförelsevis begränsade malmkvantiteter, och efter det den
finansiella krisen i Tyskland under sommaren 1931 ytterligare tillspetsats,
hava svårigheterna att uppehålla malmexporten på detta
land i hög grad blivit ökade. Läget har hittills kontinuerligt försämrats,
och någon lättnad kan alltjämt icke skönjas. Dessa omständigheter hava
nödvändiggjort för Luossavaarabolaget att alltmera inskränka malmbrytningen.
Dels är möjligheten att upplagra den brutna malmen
vid gruvfälten eller i exporthamnarna starkt begränsad, och dels
har bolaget givetvis måst beakta vikten av att icke i allt för hög grad öka
sin skuldsättning. Å andra sidan har bolaget av hänsyn till arbetarpersonalen
icke velat i högre grad, än vad förhållandena vid varje särskild tidpunkt
ansetts påkalla, begränsa driften och därmed åstadkomma ökad arbetslöshet.
Redan under hösten 1930, då begränsningen av avsättningsmöjligheterna
började göra sig mera kännbar, inskränktes driften vid de
lappländska malmfälten till fem dagar i veckan. Då under vintern 1930—
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
9
1931 någon lättnad i läget icke inträtt, begränsades driften från och med den
1 april 1931 ytterligare till fyra dagar i veckan, varjämte bolaget under
början av nämnda år i ändamål att icke för hastigt öka lagren i exporthamnarna
och därmed omöjliggöra vidare brytning, i händelse exporten
skulle temporärt avstanna, avdelade en betydande del av arbetarpersonalen
för sådana förberedande arbeten, såsom gråbergsbrytning, ortdrivning
m. m., vilka icke påkallades av malmbrytningens dåvarande omfattning.
Sedan under sommaren och hösten 1931 den finansiella krisen i
Tyskland, på sätt nyss nämndes, tillspetsats, såg sig bolaget nödtvunget
att vidtaga ytterligare åtgärder ej blott för arbetstidens begränsning utan
även för nedbringandet av arbetarantalet, därvid man dock ansåg, att
arbetarna borde lämnas skälig respittid. Från och med den 1 januari
innevarande år utgör arbetstiden i Kiruna tre dagar och i Malmberget
fyra dagar i veckan. Enligt vad från bolaget meddelats, kommer en
ytterligare nedsättning av arbetstiden i Malmberget att äga rum.
Därjämte bär arbetarantalet vid gruvfälten och i hamnarna dels på grund
av avgång av olika anledningar, dels ock på grund av uppsägningar till en
början av dem, vilka haft allenast mera tillfälligt arbete, såsom byggnadsarbete,
och senare även av andra anställda, vilka på grund av mindre ömmande
förhållanden ansetts i första hand böra komma i fråga, hittills nedbragts
räknat från den 1 oktober 1930 med sammanlagt omkring 1,000
man. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds malmbrytning liksom dess malmskeppning inskränkts
i motsvarande omfattning.
Oaktat de sålunda vidtagna åtgärderna hava emellertid Luossavaarabolagets
malmlager, vilka kunna beräknas för vanliga förhållanden böra per
den 1 oktober uppgå till inemot 1.5 miljon ton, ökats per den 1 oktober 1930
till cirka 2 miljoner ton och per den 1 oktober 1931 till cirka 3.5 miljoner
ton samt utgjorde den 1 februari innevarande år omkring 4.5 miljoner ton.
De återstående lagringsmöjligheterna å nuvarande lagerplatser i hamnarna
torde kunna beräknas till cirka 0.9 miljon ton. Härvid är att märka, att
skeppningen från Svartön pågår endast omkring 6 månader örn året samt
att alltså upplagringen därstädes ökas starkare under vintermånaderna.
Samtidigt som malmlagren sålunda ökats, har givetvis även det i rörelsen
nedlagda kapitalet ökats. I detta sammanhang anser jag mig böra
bringa i erinran, att, då intressenterna i bolaget år 1927, på sätt jag i det
följande kommer att något närmare beröra, träffade avtal, varigenom
bolagets verksamhet skulle avsevärt utvidgas, det härför erforderliga kapitalet
anskaffades icke genom ökning av aktiekapitalet eller genom annat
därmed jämförligt tillskott från delägarna utan enbart genom upplåning.
Bolagets skulder, som den 1 oktober 1927 utgjorde 52,145,253 kronor
14 öre, ökade sålunda i anledning av utvidgningen av bolagets rörelse
till ett belopp av 105,715,758 kronor 24 öro den 1 oktober 1930. Ehuru
bolaget, så snart krisen började göra sig mera kännbar, inställde alla de
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
nya utvidgningar, som över huvud taget lämpligen kunde inhiberas, har
emellertid bolagets skuldsättning starkt ökats. Härtill har delvis medverkat,
att bolaget måst fullfölja redan gjorda beställningar och avsluta
redan påbörjade arbeten samt utbetala i nyssnämnda kontrakt stipulerad
royalty. Framför allt är emellertid orsaken att söka däri, att bolaget,
ej minst av hänsyn till sin arbetarpersonal, så långt som möjligt hållit
driften i gång. Skuldsättningen uppgår för närvarande till omkring
159,500,000 kronor, varav 101,300,000 kronor utgöra obligationslån och lån
från pensionsförsäkringsfonden samt omkring 58,200,000 kronor utgöra
svävande skuld. Omnämnas bör, att Grängesbergsbolaget iklätt sig borgen
för Luossavaarabolagets såväl obligationslån som övriga skulder, samt
att Grängesbergsbolaget såväl härigenom som genom direkt kreditgivning
till Luossavaarabolaget hittills ensamt fått svara för sistnämnda bolags
kapitalförsörjning.
Hedan innan ännu Luossavaarabolagets senaste bokslut förelåg färdigt,
meddelade mig statens representanter i bolagets styrelse, att åtgärder
torde bliva erforderliga för att dels ordna bolagets kredit samt dels, såvitt
möjligt, förhindra en än svårare arbetslöshet vid gruvfälten.
Sedermera har bolagets styrelse uti skrivelse den 22 januari innevarande
år till mig inkommit med framställning, att tillfälle måtte beredas
bolaget att träda i förhandling med mig örn ett lämpligt ordnande
av bolagets kapitalförsörjning och samtidigt örn lösandet av vissa andra
frågor, som ägde samband med bolagets finansiella läge och med den rådande
krisens genomgripande inverkan på bolagets hela verksamhet.
Innan jag redogör för resultatet av de överläggningar, som i anledning
av denna framställning ägt rum mellan mig och bolagets verkställande
direktör, torde jag böra i korthet erinra örn huvudgrunderna för
det inbördes rättsförhållandet mellan intressenterna i Luossavaarabolaget.
Aktiekapitalet i bolaget är 80 miljoner kronor, varav hälften
i stam- och hälften i preferensaktier. De förra tillhöra Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och de senare svenska staten.
Något preferensaktiekapital har emellertid icke av staten inbetalats, utan
aktierna överlämnades utan någon statens kontanta insats i anledning
av ett mellan staten, å ena, samt nu nämnda med flera bolag, å andra sidan,
ingånget, den 7 mars och den 29 juni 1907 dagtecknat kontrakt.
I nämnda avtal tillerkändes Luossavaarabolaget rätt att bryta och
utan exporttull utföra vissa kvantiteter järnmalm från de bolaget
tillhöriga gruvfälten i Kiruna och Malmberget, varjämte staten återkallade
en av staten anhängiggjord rättegång rörande rätt till vissa utmål.
I utbyte erhöll staten, såsom nyss nämndes, preferensaktier till belopp
av 40 miljoner kronor samt garanterades viss inkomst å järnvägssträckan
Riksgränsen—Luleå. Å statens aktier skulle för de närmast följande
25 åren belöpa allenast en mindre, till visst belopp för varje bru
-
Kungl. Majlis proposition Nr 173. 11
ten ton malm begränsad utdelning, under det att vinsten i övrigt skulle
i sin helhet tillfalla Grängesbergsbolaget. Däremot ägde staten efter 25
års förlopp rättighet att efter värdering enligt angivna grunder tillösa
sig stamaktierna. Om dylik inlösen ej ägde rum, skulle vinsten sedermera
delas lika mellan kontrahenterna. Bolagets ledning skulle ligga
hos stamaktieägarna; däremot gåvos i kontraktet vissa bestämmelser syftande
till att förhindra, att stamaktieägarna genom olämplig skötsel av
bolaget eller på annat sätt gjorde inlösningsrätten illusorisk. Tid efter
annan träffades särskilda tilläggsavtal, enligt vilka Luossavaarabolaget
mot olika brytningsavgifter eller andra åtaganden tillerkändes en utvidgad
brytningsrätt, varjämte under år 1922 jämväl skedde en förskjutning av den
tidpunkt, då inlösen tidigast fick äga rum. Slutligen avslöts den 29 juni
1927 ett nytt avtal mellan svenska staten, å ena, samt nu nämnda med
flera bolag, å andra sidan. Beträffande den närmare innebörden av såväl
sistnämnda som de tidigare avtalen torde det tillåtas mig hänvisa till
propositionen nr 241 vid 1927 års riksdag. Här torde allenast för sammanhangets
skull höra bringas i erinran, att kontrahenterna överenskommo
örn en väsentligt ökad malmbrytning samt att staten omedelbart
tillerkändes en i princip lika rätt med Grängesbergsbolaget till andel i
Luossavaarabolagets vinst, under det att den första tidpunkt, då inlösen
fick äga rum, i stället undansköts. Statens inkomster såsom delägare i
bolaget skulle för tiden till och med den 30 september 1947 bestå i dels
en till en krona 50 öre för varje bortfraktad ton malm beräknad royalty
och dels rätt till hälften av den vinst, som för varje år återstode, sedan
stamaktieägarna fått uppbära en mot royaltyn svarande del av den utdelningsbara
nettovinsten. För tiden från och med den 1 oktober 1947
skulle någon royalty icke utgå, utan nettovinsten per ton i vad den belöpte
på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet intill 3.75 miljoner
ton malm delas lika mellan preferens- och stamaktier och i vad den
belöpte på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till
preferensaktierna (staten) och en tredjedel till stamaktierna (Grängesbergsbolaget).
För att Grängesbergsbolaget, innan den genom .1927 års
avtal beräknade ökade malmbrytningen hunnit komma till stånd, icke
skulle behöva se sin årsvinst direkt förminskad, därigenom att staten
omedelbart inträdde som hälftendelägare, tillerkändes Grängesbergsbolaget
för tiden till och med den 30 september 1932 en särskild royalty. Med
hänsyn därtill, att den å preferensaktierna belöpande hälften av denna
särskilda royalty skulle sedermera direkt återbetalas till staten, fick
denna royalty allenast karaktären av ett räntefritt lån till Grängesbergsbolaget.
Beträffande riksgränsbanan utfäste sig Luossavaarabolaget
bland aunat att, i den mån de i 1907 års avtal angivna fraktsatserna
för varje bortfraktad ton malm icke förslogo därtill, svara för driftkostnader,
förräntning av anläggningskostnader och avsättning till förnyelsefond
m. m. enligt grunder, som garanterade statens järnvägar en
12
Kungl. Marits proposition Nr 1711.
högre minimiinkomst å järnvägen än enligt 1907 års avtal. Därvid
medgavs dock bolaget rätt att å frakttilläggen avräkna de överskott, som
för statens järnvägar knnde hava under annat år i samma femårsperiod,
den första perioden räknad från och med år 1927, uppkommit å de
fasta fraktsatserna utöver driftkostnader, förräntning och avsättning till
förnyelsefond. I händelse bolagets utskeppning till följd av krig eller
blockad under något år nedgått under viss angiven kvantitet, skulle bolagets
skyldighet att utgiva frakttillägg minskas enligt vissa närmare
angivna grunder.
Verkställande direktören i Luossavaarabolaget har nu vid de med honom
förda förhandlingarna dels föreslagit, att staten och Grängesbergsbolaget
såsom intressenter i Luossavaarabolaget skulle ordna frågan örn det
sistnämnda bolagets nuvarande behov av kapital, dels ock hemställt, att
vissa jämkningar måtte vidtagas i 1927 års avtal; och har verkställande
direktören i sistnämnda hänseende framhållit bland annat följande: Vid tiden
för ingåendet av nämnda avtal hade man räknat med utvecklingsmöjligheter,
som icke kunnat förverkligas till följd av den nuvarande krisen.
På grund härav hade avtalet blivit ogynnsamt för Grängesbergsbolaget.
Ehuru man vid avtalets ingående förutsatt, att de båda kontrahenterna
skulle, bortsett från den tillfälliga royaltyn till Grängesbergsbolaget, bliva
i stort sett lika berättigade i avseende å avkastningen från bolaget,
hade sålunda kontraktets bestämmelser örn royalty för svenska staten
medfört, att statens intäkter från Luossavaarabolaget kommit att överstiga
Grängesbergsbolagets vinstutdelning. För verksamhetsåret 1 oktober
1927—30 september 1928 hade nämligen staten erhållit i royalty
4,675,856 kronor 25 öre, under det att Grängesbergsbolaget icke erhållit
någon som helst vinstutdelning å sina aktier, och för verksamhetsåret
1930/1931 hade staten erhållit i royalty 7,660,528 kronor 35 öre, tinder det
att Grängesbergsbolaget i utdelning erhållit endast 3,580,439 kronor 2 öre.
Örn man bortsåge från nyssnämnda tillfälliga royalty, som allenast hade
karaktären av ett räntefritt lån, hade staten alltså under de fyra senaste
åren från Luossavaarabolaget uppburit 8,755,945 kronor mera än vad
Grängesbergsbolaget under samma tid bekommit i vinstutdelning å sina
stamaktier. Än vidare syntes den i § 14 av 1927 års avtal intagna bestämmelsen
örn skyldighet för Luossavaarabolaget att till statens järnvägar
gälda vissa frakttillägg bliva för bolaget alltför betungande. Sålunda
kunde man räkna med att enbart för innevarande år bolaget kom ine att
utöver de fastställda fraktsatserna förpliktas erlägga en tilläggsfrakt av
9—10 miljoner kronor. Ehuru bolaget enligt nämnda paragraf i kontraktet
hade möjlighet att, örn bortfraktningen av malm så starkt ökades, att
de stipulerade fraktsatserna gåve statens järnvägar ett överskott utöver
beräknade driftkostnader, avskrivningar, förräntning m. m., få räkna sig
detta överskott tillgodo å redan guldna frakttillägg under löpande 5-års
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
period, kunde det dock enligt verkställande direktörens förmenande knappast
anses sannolikt, att bolaget icke skulle få i sista hand vidkännas betydande
belopp av frakttillägg för löpande 5-årsperiod. De nuvarande
hindren för bolagets export borde jämställas med krig eller blockad och
bolaget alltså i analogi med vad som gällde för sist omnämnda eventualiteter
befrias från skyldighet att svara för frakttillägg under nu rådande
kris.
Lika med bolagets styrelse har jag funnit det ofrånkomligt att ordna
frågan örn tillgodoseendet av bolagets nuvarande kapitalbehov. Bolagets
aktiekapital, 80 miljoner kronor, varav för övrigt, såsom nyss nämndes,
den på statens aktier belöpande hälften aldrig blivit kontant inbetalad,
var redan i och för sig alltför ringa för en rörelse av den omfattning,
som för Luossavaarabolagets vidkommande blev följden av 1927
års avtal. Att de i anledning av nämnda avtal vidtagna betydande utvidgningarna
av bolagets anläggningar överhuvud kunde företagas,
utan att intressenterna behövde investera nytt kapital i bolaget, är att
tillskriva bolagets dåvarande goda finansiella ställning. Något kapitaltillskott
hade sannolikt ej heller senare blivit erforderligt, därest utvecklingen
gått i den riktning, som man då hade anledning att vänta. Under
den nu rådande krisen har emellertid bolagets skuldsättning, på sätt nyss
nämndes, avsevärt ökats, och det är uppenbart, att bolagets ränteomkostnader
nu nått en höjd, som under nuvarande förhållanden, då bolagets
avsättningsmöjligheter alltmera begränsats, kan menligt inverka på bolagets
likviditet och kredit. Det synes mig därför nödvändigt, att de båda
intressenterna i Luossavaarabolaget tillskjuta det kapital, som erfordras
för att avlyfta bolagets nuvarande, svävande skuldsättning.
Likaledes anser jag, att i 1927 års avtal böra göras sådana jämkningar,
som påkallas till förhindrande därav, att kapital till men för bolagets
verksamhet och dess sunda utveckling dragés ur bolaget eller att bolaget
för fullgörandet av något dess åtagande gent emot sina intressenter tvingas
att verkställa en upplåning, som kan vara skadlig för dess kredit eller
likviditet. För sådant ändamål synes det mig lämpligt, att bolaget för
år, då dess verksamhet gått med förlust, i viss omfattning beviljas anstånd
med erläggande av royalty eller frakttillägg, allt på villkor och under förutsättningar,
till vilka jag senare skall återkomma. Ävenledes böra möjligheter
beredas att verkställa behövliga fonderingar inom Luossavaarabolaget.
Däremot anser jag mig icke kunna förorda, att nu upptages frågan örn
sådana jämkningar i 1927 års avtal, som icke sammanhänga med tillgodoseendet
av nu antydda syftemål, utan vilkas ändamål blott vore att bereda
en av stamaktieägarna nu påyrkad och av dem såsom skälig ansedd
jämkning av statens och Grängesbergsbolagets inbördes förhållande såsom
intressenter i Luossavaarabolaget. Väl är det sant, att om den nuvarande
krisens verkningar skulle visa sig bliva långvariga eller om man eljest
14
Specialmotivering
till avtalet.
§ i.
Kungl. Majlis proposition Nr 173.
skulle hava att för framtiden räkna med. sådana förhållanden i avseende
å vår malmexport, som alldeles kullkastade de beräkningar, vilka lågo
till grund för 1927 års avtal, en revision av detta kan bliva påkallad. Så
lunda kan det icke vara till gagn vare sig för staten såsom delägare i
Luossavaarabolaget eller för den del av vårt näringsliv, som detta bolag
representerar, att vår malmförsäljning skulle förhindras eller lamslås
genom bestämmelser, som icke kunna bäras av rörelsen. Emellertid kan frågan
härom icke anses vara för det närvarande aktuell. Omständigheterna
giva ännu icke vid handen annat, än att svårigheterna för vår järnmalmsexport
äro av övergående natur, och intet har heller framkommit,
som visar, att dessa svårigheter påkalla jämkningar i 1927 års avtal utöver
vad av mig nyss angivits.
Förhandlingarna mellan verkställande direktören och mig hava därefter
förts med det av mig sålunda angivna begränsade syftemålet, och har
därvid, i samråd med statens representanter i bolagets styrelse, utarbetats
ett preliminärt förslag till avtal.
Över avtalsförslaget hava utlåtanden infordrats från statskontoret och
fullmäktige i riksgäldskontoret ävensom beträffande de i § 2 av förslaget
upptagna bestämmelserna, i vad desamma avse ändring i 1927 års malmavtals
föreskrifter rörande gäldandet av frakttillägg till statens järnvägar.
fran järnvägsstyrelsen samt i avseende å förslaget till ändringar i bolagsordningen
för Luossavaarabolaget från patent- och registreringsverket.
Såsom svar å remissen har statskontoret uttalat, att det uppgjorda avtalsförslaget
syntes statskontoret vara iignat att, samtidigt som det beredde
Luossavaarabolaget möjlighet att fortsätta driften och förhindra ökad
arbetslöshet bland gruvarbetarna i övre Norrland, på ett såvitt statskontoret
kunde finna i huvudsak tillfredsställande sätt tillvarataga statens
ekonomiska intressen. Statskontoret, som givetvis icke nu kunde ingå på
bedömande av den framtida ekonomiska betydelsen för statsverket av detaljbestämmelserna
i avtalsförslaget, funne sig med hänsyn till vad som
anförts rörande Luossavaarabolagets nuvarande ställning böra tillstyrka
avtalsförslaget.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava meddelat, att, därest riksdagen
beslutar ifrågavarande aktieteckning, fullmäktige givetvis äro beredda
att ställa för ändamålet erforderliga medel till förfogande.
Till de av järnvägsstyrelsen samt patent- och registreringsverket avgivna
yttrandena återkommer jag i det följande.
Vid redogörelsen för innehållet i avtalsförslaget, vars begränsade syftemål
angives i ingressen, torde det tillåtas mig att få paragrafvis följa förslaget.
Det kapital, som staten och Grängesbergsbolaget skola ställa till Luossavaarabolagets
förfogande, synes lämpligen böra beräknas till 60 miljoner
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
15
kronor, varav vardera kontrahenten bör tillskjuta 30 miljoner. Jag anser
mig böra i detta sammanhang erinra därom, att staten enbart för de
fyra senaste åren i royalty oeb vinstutdelning från bolaget uppburit ett belopp
av 38,532,307 kronor, varjämte staten därutöver äger rätt att av
Grängesbergsbolaget framdeles återbekomma hälften av den av detta bolag
för samma tid uppburna royalty med 12,239,465 kronor.
Under övervägande bar varit, huruvida icke kapitaltillskottet hellre
borde lämnas i form av ett långfristigt lån. På sätt jag nyss framhållit,
måste emellertid bolagets eget kapital anses alldeles otillräckligt, och det
synes mig därför otvivelaktigt, att kapitalförstärkningen bör ske genom
nyteckning av aktier. Härigenom vinnes, att bolagets kredit stärkes och
att därmed även dess möjligheter att framdeles erhålla lån på gynnsamma
villkor ökas, vilket blir till direkt ekonomisk fördel för de båda kontrahenterna
såsom berättigade till bolagets vinst.
Nyemissionen av aktier bör ske till lika belopp i stam- och preferensaktier,
av vilka Grängesbergsbolaget tecknar de förra och staten de senare.
Den kurs, till vilken nyteckningen sker, blir av betydelse därutinnan
att, örn teckningen sker till kurs över pari, skall vad som inbetalats
utöver aktiernas nominella belopp jämlikt § 53 i gällande lag örn aktiebolag
läggas till reservfonden. Då det synes lämpligt, att reservfonden
avsevärt utökas för att bolaget skall kunna möta den förlust, vilken torde
vara ofrånkomlig i varje fall för innevarande år och icke minst på grund
av den bolaget åvilande förpliktelsen att svara för royalty till staten och
frakttillägg till statens järnvägar, torde ökningen av aktiekapitalet böra
bestämmas till 30 miljoner kronor, varav hälften i stam- och hälften i preferensaktier,
samt aktierna av Grängesbergsbolaget och staten betalas
med en överkurs av 100 procent, varigenom reservfonden alltså tillföres
ett belopp av 30 miljoner kronor.
I sitt nyssberörda i ämnet avgivna utlåtande bär statskontoret anfört,
att, då det med hänsyn till den rådande ekonomiska krisen och svårigheten
att för närvarande finna avsättning för malmen syntes vara nödvändigt
att utöka bolagets egna kapital med 60 miljoner kronor, det torde
vara ändamålsenligt, att intressenterna i Luossavaarabolaget, staten och
Grängesbergsbolaget, genom nyteckning av aktier till dubbel parikurs
tillsköte vardera hälften av det erforderliga kapitalet.
Då Grängesbergsbolaget, enligt vad jag inhämtat, för gäldandet av sin
andel i kapitaltillskottet räknar med upptagandet av ett obligationslån
eller annan motsvarande kredit, vars storlek dock ännu icke kunnat fastställas,
samt det för möjligheten att på rimliga villkor erhålla ett sådant
lån kan visa sig vara av betydelse, att Grängesbergsbolaget är i tillfälle
att ställa sina nytecknade aktier såsom säkerhet för lånet, har en bestämmelse
i sådan riktning införts i § 1. Det ligger i sakens natur, att även
dessa aktier skola deponeras i riksbanken och tillhandahållas staten vid en
eventuell inlösen.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Givet är, att en åtgärd sådan som den av mig nu föreslagna kan komma
att bliva av betydelse även för frågan örn bolagets skattskyldighet till
staten, varför jag haft att överväga, huruvida ur skattesynpunkt något
vore att erinra emot att Luossavaarabolaget erhölle nödigt kapital genom
nyemission av aktier i stället för genom en fast kredit. Därest den av mig
förordade formen väljes, ökas visserligen bolagets kapital, varigenom med
nu gällande skattelagstiftning skatteprogressionen vid en i övrigt oförändrad
inkomstsiffra sjunker. Å andra sidan komme emellertid, därigenom
att kapitaltillskottet sker på angivet sätt, bolagets gäldräntor att
minskas, varigenom den beskattningsbara inkomsten ökas. Vid av mig
verkställda undersökningar med utgångspunkt från bolagets inkomster
för de sex senaste åren har befunnits, att örn man utgår från en ökning av
bolagets kapital med 60 miljoner kronor, nu antydda båda verkningar
med nu gällande skattelagstiftning i beskattningshänseende i stort sett
neutralisera varandra. Örn man emellertid täger i beaktande, att en del av
den nya reservfonden kommer att tågås i anspråk för mötande av årets
förlust, och man alltså beräknar ökningen av bolagets kapital i beskattningshänseende
till ett med hänsyn till förlustens sannolika storlek reducerat
belopp, giva beräkningarna vid handen, att det för staten är ur beskattningssynpunkt
gynnsammare, att kapitaltillskott sker genom nyteckning
av aktier än att kapitalbehovet tillgodoses genom en stadigvarande
kredit.
På sätt jag nyss nämnde, har jag icke ansett mig kunna nu förorda
några sakliga eftergifter i fråga örn bolagets skyldighet att gälda frakttillägg
till statens järnvägar. Däremot har jag icke anledning motsätta
mig det av verkställande direktören i andra hand framförda önskemålet,
att Luossavaarabolaget skulle mot ränta erhålla visst anstånd med
gäldandet av frakttillägg. För staten såsom aktieägare i bolaget kan
det nämligen ingalunda vara fördelaktigt, att bolaget, för att bli i
stånd att omedelbart gälda frakttillägg till statens järnvägar, skulle nödgas
upplåna därför erforderligt belopp till ränta, som överstege den,
med vilken staten för sin upplåning har att räkna, särskilt som det
enligt förut refererade bestämmelser i avseende å frakttilläggsberäkningen
icke är uteslutet, att statens järnvägar under efterföljande år av femårsperioden
kunna komma att bliva skyldiga till större eller mindre del
återgälda erhållet frakttillägg. Dock har jag icke ansett mig kunna förorda,
att med reglering av fraktskuld skulle, på sätt verkställande direktören
föreslagit, i sin helhet anstå till utgången av löpande 5-årsperiod,
utan jag har ansett skäligt, att i den mån resultatet av bolagets verksamhet
för något år under femårsperioden utvisar vinst, utbetalning av
eventuellt oguldna frakttillägg skall äga rum med belopp, motsvarande
minst hälften av vinsten.
Vad åter angår den staten såsom preferensaktieägare tillkommande
Kungl. May.ts proposition Nr 173.
17
royaltyn, så har linder förhandlingarna verkställande direktören — under
erinran att 1927 års avtal byggde på principen om lika berättigande
för staten och Grängesbergsbolaget — i första hand hemställt, att
royaltyberäkningen, vilken bibehölls från äldre avtal, skulle i sin helhet
bortfalla. En dylik åtgärd skulle, å ena sidan, medföra, att statens rätt
till inkomst från Luossavaarabolaget under mindre goda år minskade,
medan, å andra sidan, under goda år, då vinsten i allt fall försloge till
en vinstutdelning å preferensaktierna till belopp, motsvarande den nuvarande
royaltyn, staten skulle erhålla större skatteintäkter från bolaget,
därigenom att bolagets beskattningsbara inkomst icke bleve genom avdrag
av royalty minskad. Huruvida verkningarna i den ena riktningen
skulle komma att uppväga verkningarna i den andra, kan ej för
det närvarande bedömas. Under nuvarande osäkra förhållanden innebär
dock alltid rätten till royalty en viss trygghet för staten. Med hänsyn
härtill och då en ändring i den av verkställande direktören förordade riktningen
ligger i viss mån utanför ramen för den föreliggande frågan, har
jag ej ansett mig höra nu upptaga något förslag i ämnet.
I andra hand har emellertid verkställande direktören hemställt, att bolagets
skyldighet att erlägga royalty måtte anknytas, icke såsom nu till
malmens bortfraktning från gruvorna, utan till densammas skeppning
från exporthamnarna; och har han till stöd för denna hemställan åberopat,
att det icke syntes billigt, att royalty skulle utgå, förrän malmen
blivit försåld, samt att denna obillighet vore särskilt påfallande, då bolaget
såsom nu bröte malm för upplagring för att bereda sin arbetarpersonal
utkomst.
Ehuru jag icke kan frånse det berättigade i vad sålunda anförts, har jag
dock ej ansett mig kunna förorda ett eftergivande för såväl goda som dåliga
år av skyldigheten att redan vid malmens bortfraktning från gruvorna
gälda royalty. Ett eftergivande i sådan riktning skulle innebära, att
staten för alltid avstode från royalty för en malmkvantitet, motsvarande
genomsnittslagret i exporthamnarna, vilket skulle medföra efterskänkande
av ett betydande ekonomiskt värde. Däremot synes det, som örn staten
skulle kunna godtaga den anordningen, att för år, då bolagets verksamhet
gått med förlust, royaltyn finge intill belopp, motsvarande förlustens
storlek, räntefritt stå inne hos bolaget såsom en dess skuld till staten, att
gäldas i den mån framdeles, på sätt i paragrafen angives, vinst å bolagets
rörelse föreligger. Ett dylikt medgivande skulle utan obehörig eftergift
av statens ekonomiska intressen skänka tillbörligt beaktande åt bolagets
berättigade krav på att en brytning för upplagring i och för beredande
av arbetstillfällen för bolagets arbetare icke skulle tvinga bolaget till ökad
upplåning för gäldande av statens royalty eller ränta därå. Givet är, att
någon förändring i royaltyns natur icke härigenom äger rum.
Enligt nu gällande bolagsordning tillkommer ett avgörande inflytande
å bolagets angelägenheter såväl i styrelsen som å bolagsstämma Gränges
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 141 höft. (Nr 173.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
bergsbolaget såsom innehavare av stamaktierna i bolaget. Då emellertid
det sätt, på vilket bokslutet uppgöres och balansräkning uppställes, blir avgörande
för beräknande av det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet
och alltså även för frågan, huruvida Luossavaarabolaget skall tillerkännas
anstånd med gäldande av frakttillägg eller royalty, så har jag
ansett en förutsättning för nu antydda ändringar i avtalet mellan parterna
böra vara den, att staten i förevarande hänseende tillförsäkras garanti
mot sådana bokslut, som icke kunna godkännas av minst två av
statens representanter i bolagets styrelse.
Till tryggande av statens järnvägars rätt till frakttillägg har det synts
mig böra föreskrivas, att ändock Luossavaarabolagets verksamhet för något
bokslutsår visar vinst, stamaktieägarna ej må äga lyfta dem tillkommande
utdelning med mindre Grängesbergsbolaget ikläder sig borgen såsom
för egen skuld för ett mot vinstutdelningen svarande belopp av ännu
innestående frakttillägg.
Då någon ränta ej skall erläggas å innestående royalty, synes det riktigast,
att Grängesbergsbolaget icke får lyfta detsamma tillkommande
vinstutdelning för något år, förrän all från föregående år innestående
royalty blivit till staten erlagd. Givet är, att ej heller ränta bör beräknas
å sålunda innestående utdelningsbelopp. Bestämmelse härom har
införts såsom ett sista stycke i paragrafen.
I det utlåtande, som av järnvägsstyrelsen avgivits rörande de föreslagna
ändringarna beträffande Luossavaarabolagets skyldighet att gälda
frakttillägg till statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen uttalat, att
därest en anordning träffas, innebärande att statsverket årsvis övertager
järnvägsstyrelsens upplöpande fordringar på Luossavaarabolaget
för frakttillägg — varigenom statens järnvägar skulle ställas utanför
den planerade nyregleringen av förhållandet mellan staten och bolaget
— styrelsen givetvis icke hade anledning motsätta sig sagda reglering.
I motsatt fall nödgades styrelsen avstyrka, att nu någon ändring vidtoges
i fråga örn bolagets nuvarande avtalsenliga skyldighet att till
järnvägsstyrelsen årligen inbetala debiterat frakttillägg. Skulle emellertid
statsmakterna det oaktat vilja besluta förändrade föreskrifter,
har styrelsen hemställt, att vissa ändringar måtte vidtagas i det föreliggande
förslaget, väsentligen gående ut på att i anslutning till styrelsens
redan år 1927 framförda krav på kortare utjämningsperioder bestämmelsen
i nuvarande avtal örn femårsperioder måtte ändras till att gälla
treårsperioder, eller — därest en sådan ändring ej kunde ske — att i avtalsförslagets
§ 2 första stycket åtminstone borde införas en bestämmelse,
vilken begränsar paragrafens giltighet till att avse frakttilläggen för
åren 1932—1934, att en ändring borde ske i avseende å det i § 2 punkt
a) av förslaget intagna stadgandet örn ränteberäkning å innestående
fraktskuld efter 5 procent, enär denna beräkning innebure en försämring
för statens del gentemot bestämmelsen i § 14, sjätte stycket, av 1927 års
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
avtal, vilken bestämmelse vid fördröjd likvid av de debiterade frakttillläggen
föreskriver ränteberäkning efter 6 procent, att sådant år, när bolagets
rörelse gått med vinst, betalning för oguldet frakttillägg borde erläggas
icke, såsom förslaget innehåller, med belopp motsvarande minst
hälften av sagda vinst utan med belopp, svarande mot hela vinsten, samt
att, då enligt § 2 första stycket av förslaget frakttillägget skulle hava förmånsrätt
gentemot royalty, vilken är en ren inkomst för statsverket, det
ej syntes finnas något skäl för att vid återbetalningen omkasta ordningen
mellan frakttillägg och royalty.
Till den av järnvägsstyrelsen berörda frågan örn träffande av en anordning,
varigenom styrelsens upplöpande fordringar å Luossavaarabolaget
för frakttillägg kunde överflyttas å statsverket på sådant sätt, att statens
järnvägar ställdes utanför den planerade nyregleringen, återkommer jag i
det följande. I anledning av vad styrelsen i övrigt erinrat, får jag, utöver
vad jag i det föregående anfört, uttala följande. Frågan örn utjämningsperiodens
längd var föremål för statsmakternas prövning och avgörande
i samband med 1927 års avtal. Anledning att nu upptaga detta spörsmål
har synts mig lika litet föreligga som jag eljest ansett mig böra framföra
andra förslag till jämkningar i 1927 års avtal än sådana, som direkt betingas
av ändamålet med det föreliggande avtalsförslaget. Icke heller
finner jag skäl förorda styrelsens alternativt framförda förslag, enligt vilket
den ifrågasatta överenskommelsen skulle begränsas till att avse allenast
frakttilläggen för åren 1932—1934. Även framdeles under avtalstiden
kunna liknande svårigheter för den svenska järnmalmens avsättning uppstå
som vad nu är händelsen, och örn en sådan ny period av svårigheter
skulle inträffa, kommer då att förefinnas samma behov av kredit och samma
skäl till anstånd med frakttilläggens gäldande. Den i § 14 av 1927 års
avtal föreskrivna räntan av 6 procent är att anse som en straffränta och
är sålunda ej jämförlig med förevarande fall, då fråga är örn ränta vid
ett kontrahenterna emellan överenskommet anstånd. Yad angår den inbördes
företrädesställningen vid återbetalningen av royalty respektive av
frakttillägg må erinras, att, eftersom det senare, men icke den förra, löper
med ränta, det ur denna synpunkt för statsverket såsom helhet betraktat
snarare är att föredraga, att royaltyn återbetalas i första och frakttilllägget
i andra hand. Påpekas må för övrigt i detta sammanhang den i § 2
av förslaget intagna bestämmelsen örn Grängesbergsbolagets borgensansvarighet
för innestående fraktskuld intill belopp motsvarande lyftad utdelning.
Med hänsyn därtill att staten enligt kontraktsförslaget under viss förutsättning
medgiver räntefritt anstånd med gäldande av royalty, har i förslaget
upptagits bestämmelse därom, att Grängesbergsbolaget skulle för sin
del avstå från den nämnda bolag enligt § 4 i 1927 års avtal ytterligare
tillkommande royalty.
20
Kungl. Majlis proposition Nr 173.
§4. I § 4 Ilar upptagits bestämmelse, som bereder möjlighet till fondering.
I främsta rummet avses därmed att under goda verksamhetsår kunna avsätta
belopp till gäldande av de på samma års inkomst framdeles belöpande
skatter.
Med hänsyn till den inverkan på vinstutdelningens storlek och därmed
även på statsverkets inkomst från malmbolaget, som ett beslut örn fondering
eller örn i anspråktagande av tillgängliga fonder utövar, har det
synts mig lämpligt, att Kungl. Majit tillförsäkras ett direkt inflytande i
hithörande frågor. Detta har föreslagits skola ske på det sätt, att preferensaktieägarna,
vilkas rösträtt å ordinarie bolagsstämma brukar utövas
genom ett av Kungl. Majit för varje gång särskilt förordnat ombud, skola
lämna sitt medgivande såväl till fondering som till beslut örn i anspråktagande
av fonderade medel. Då i ett annat fall, där ett avgörande inflytande
tillerkänts preferensaktieägarna, detta i gällande bolagsordning
uttryckts därmed, att beslutet skall biträdas av röstande, som företräda
mer än hälften av preferensaktiekapitalet, har motsvarande ordalydelse
här kommit till användning.
§ 5. Enligt § 5 b) av 1927 års avtal skall, såsom tidigare nämnts, för tiden
från och med den 1 oktober 1947 nettovinsten per ton i vad den belöper
på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3.75 miljoner ton
delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad den belöper på
överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna. Givet är emellertid, att i den
mån bolagets nettovinst för tiden efter den 1 oktober 1947 ökas därigenom,
att de båda intressenterna genom tillskott av kapital eller genom
fondering av vinstmedel före den 1 oktober 1947 nedbragt bolagets räntekostnader,
så bör också vinstökningen dem emellan fördelas i samma proportion,
d. v. s. till lika delar. Bestämmelse i sådant syfte har införts i
förslagets § 5.
§ 6- De i § 6 av förslaget intagna stadgandena rörande beräkning av löse
summan
vid en statsinlösen av stamaktierna avse att, å ena sidan, borteliminera
verkningarna å den till grund för lösesummans beräknande liggande
nettovinstens storlek, så att nettovinsten blir uppskattad till samma
belopp, som örn kapitaltillskott ej skett eller någon fondering ej ägt rum
samt, å andra sidan, att, sedan lösesumman sålunda fastslagits till det
belopp, vartill densamma eljest skulle uppgått, därutöver tillerkänna
Grängesbergsbolaget gottgörelse för dess hälft i den vid tiden för en inlösen
förefintliga ökning av bolagets kapital, reservfond och fonderade
vinstmedel, som är att hänföra till det nu gjorda kapitaltillskottet eller
till beslut örn fondering av medel, som eljest skulle utdelats.
§ 7. Denna paragraf upptager en förpliktelse för kontrahenterna att genom
föra
de ändringar i bolagsordningen, som betingas av kontraktets inne -
Kungl. May.ts proposition Nr 173. 21
håll i övrigt. Nämnda ändringar hava sammanförts i en bilaga till avtalet.
I sitt yttrande över de föreslagna ändringarna i bolagsordningen har
patent- och registreringsverket förklarat sig icke hava något att erinra
mot desamma.
För beredande av de medel till förutberörda belopp av 30 miljoner kronor,
som erfordras för statens ifrågavarande aktieteckning i Luossavaarabolaget,
torde anslag böra anvisas å nästkommande års riksstat. På
sätt statskontoret i sitt yttrande i ärendet anfört, bör teckningen finansieras
av lånemedel, som anvisas bland utgifter för kapitalökning under
rubriken »Fonden för statens aktier». Anslaget lärer böra erhålla reservationsanslags
natur. Därest, såsom sannolikt är, betalningen för de tecknade
aktierna skall erläggas före nästa budgetårs ingång, torde medel
härför kunna åvägabringas sålunda, att statskontoret, åt vilket ämbetsverk
aktieteckningen lärer komma att uppdragas, med anlitande av tillgängliga
medel inbetalar det tecknade beloppet mot ersättning från omförmälda
anslag, så snart detsamma efter det nya budgetårets ingång blir
disponibelt. Av statskontorets yttrande framgår, att hinder mot en dylik
anordning icke möter, därvid det emellertid lärer vara nödvändigt, att
statskontoret från riksgäldskontoret rekvirerar motsvarande summa av
de medel, som av ämbetsverket överlämnats till riksgäldskontoret för förvaltning.
I samband med ifrågavarande anslagsäskande bör förslag framläggas
därom, att den i statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln »Övriga
lånemedel» skall, vid bifall till anslagsäskandet, höjas med ett mot anslaget
svarande belopp av 30 miljoner kronor.
Enligt det föreliggande avtalsförslaget skall, såsom av det föregående
framgår, Luossavaarabolaget kunna mot ränta erhålla anstånd med gäldandet
av frakttillägg till statens järnvägar, dock längst intill utgången av
löpande, i § 14 av 1927 års avtal omförmälda femårsperiod. Härav kan,
därest ej särskilda åtgärder vidtagas, följden bliva, att, när bolaget åtnjuter
anstånd med visst års frakttillägg, inlevereringen av statens järnvägars
överskott kommer att fördröjas och statens å budgeten redovisade inkomst
från statens järnvägar att nedgå, medan för senare år, då bolaget inbetalar
sådant uppskjutet frakttillägg, sagda inkomst komme att bliva i mot
svarande mån större. Nu angivna förhållande har av järnvägsstyrelsen
anförts såsom skäl mot avtalsförslaget. Ur statsregleringssynpunkt är
också en dylik ojämnhet i inlevereringen av statens järnvägars överskott
icke önskvärd. Till undvikande härav synes — då det ju här endast är
fråga örn en förskjutning i tiden av vad från Luossavaarabolaget skall
komma statsverket till godo — den anordningen kunna komma till användning,
att å riksstaten ställes till förfogande ett särskilt anslag, att utgå av
lånemedel; vilket anslag anlitas för inbetalning till statsverket av ett be
-
Medeltanskaffningen
m. m.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
lopp, motsvarande det uteblivna frakttillägget. Återbetalningen av de för
täckande av ifrågavarande förskott upplånade medlen skulle sedermera
äga rum i samband med bolagets avbetalningar å dess fraktskuld. Med
en dylik anordning skulle förekommas, att det enligt avtalsförslaget medgivna
uppskovet med frakttilläggs inbetalande bomme att inverka förryckande
på statsregleringen, varjämte järnvägsstyrelsens i det föregående
angivna önskemål skulle kunna tillgodoses. Till frågan örn de åtgärder,
som i nu berörda hänseenden kunna bliva erforderliga för nästkommande
budgetår, anhåller jag att vid ett senare tillfälle få återkomma.
Samtidigt som genom det nu upprättade avtalsförslaget Luossavaarabolagets
kapitalbehov skulle tillgodoses, har jag även sökt så långt sig
göra låter trygga vidtagandet av åtgärder till motarbetande av arbetslösheten.
Från bolaget har i detta hänseende gjorts den utfästelse,
som framgår av dess den 5 mars 1932 dagtecknade skrivelse, vilken
torde få såsom bilaga I fogas vid detta protokoll. I skrivelsen avsedda
hinder utanför bolagets kontroll innefatta bland annat strejk och
av vederbörande arbetsgivarorganisation påbjuden lockout.
Bolagets möjligheter att verkställa upplagringar äro såsom redan framhållits
till största delen utnyttjade, och även möjligheterna att verkställa
gråbergsbrytning och andra förskottsarbeten äro ingalunda obegränsade.
Emellertid har jag beräknat, att för tiden intill den 1 oktober 1933
ett belopp av sex miljoner kronor utöver kostnaden för en mot skeppningen
svarande malmbrytning med tillhörande förberedande arbeten skall
användas i den mån så erfordras till motarbetande av ytterligare arbetslöshet
vid bolagets arbetsplatser inom landet. Jag förbiser därvid ej, att
förhållandena kunna komma att så gestalta sig, att det oaktat ytterligare
driftsinskränkningar kunna bliva nödvändiga även inom en jämförelsevis
nära framtid.
1927 års malmavtal ävensom gällande bolagsordning för Luossavaara—
Kiirunavaara Aktiebolag torde få såsom bilagor II och III fogas vid detta
protokoll.
Föredragande departementschefen uppläser härefter dels det i enlighet
med vad han sålunda anfört upprättade förslaget till avtal dels ock förslag
till därav påkallade ändringar i den för Luossavaara—Kiirunavaara
Aktiebolag gällande bolagsordning samt hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar
med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa avtal
i enlighet med nämnda förslag;
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
dels bland utgifter för kapitalökning under rubriken
»Fonden för statens aktier» till teckning av aktier
i Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag för budgetåret
1932/1933 anvisa ett reservationsanslag, att utgå
av lånemedel, av .............. kronor 30,000,000;
dels ock vid bifall till sistnämnda förslag höja den
i statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln
»Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Bilaga I.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Sedan mellan Eder för svenska staten, å ena sidan, och verkställande
direktören för undertecknade Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här
nedan benämnt LKAB, å andra sidan, förhandlingar ägt rum rörande
frågan örn tillgodoseendet av bolagets kapitalbehov, vilka förhandlingar
lett till upprättandet av ett förslag till avtal mellan staten, LKAB och
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, får LKAB härmed i överensstämmelse
med vad vid nämnda förhandlingar av Eder betingats —
under förutsättning av att nämnda förslag till avtal blir av parterna definitivt
antaget och med reservation för eventuellt inträffande hinder
utanför bolagets kontroll — förbinda sig att, för tiden från och med den
1 januari 1932 till och med den 30 september 1933 räknat, dels upprätthålla
brytningen vid bolagets gruvfält i minst den omfattning, som motsvarar
malmskeppningen från Narvik och Svartön, ävensom utföra de
mot en sådan brytning svarande förberedande arbeten av olika slag såsom
gråbergsbrytning, ortdrivning m. m., dels därutöver utföra förberedande
arbeten eller malmbrytning jämte upplagring samt andra arbeten,
som därmed kunna äga samband, för ett sammanlagt belopp av minst
sex miljoner kronor, allt dock endast i den mån så kan erfordras till motarbetande
av ökad arbetslöshet bland bolagets arbetare i Kiruna, Malmberget
och å Svartön. I nyssnämnda belopp av 6 miljoner kronor skola
ej inräknas andra omkostnader än sådana, som omedelbart föranledas
av respektive arbeten och som nedläggas inom landet, och må i kostnaderna
för malmbrytning ej heller medräknas järnvägsfrakt för malmen
från gruvfälten till hamnarna.
Stockholm den 5 mars 1932.
LUOSSAVAARA—KIIRUNA VAARA AKTIEBOLAG.
Walter Philipson. M. Waldenström.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
25
Bilaga. II.
1927 års malmavtal
mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktie''
bolag m. fl., å andra sidan.
Emellan Svenska staten, å ena, samt Lnossavaara-Kiirnnavaara Aktiebolag
(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
(nedan kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat
ABGM) och Norrbottens Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag,
å andra sidan, hava träffats avtal:
1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;
2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB
och TGO;
3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och
LKAB;
4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;
5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiobolä^''
6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO
samt
7) den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB.
ABGM och TGO.
Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden
efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,
har nu mellan Svenska staten, å ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,
för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.
§ 1.
Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga
nr 1 utvisar, att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den
1 oktober 1927.
§ 2.
Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag
till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara
malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten
från sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nyttjanderättstidens
utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.
LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande
och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom
maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.
Ändringar i
LKAB:s
bolagsordning.
Luossavaara.
26
Malm
kvantiteter.
Royalty.
Vinstfördel
ning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
§ 3.
LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten
Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta
högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav
från Kiirunavaara 6.i miljoner ton,
» Gellivare 2.5. » » ,
» Luossavaara 0.4 » » ,
Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten
må förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten
ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning
med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller
de övriga gruvfälten.
Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och
för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna
överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de
under en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade
kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000)
ton eller för varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra
stycket ovan tillåtna årliga maximikvantiteten.
§ 4.
För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här
ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en
krona femtio öre för under tiden 1 oktober 1927— 30 september 1947 bortfraktad
malm, dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927
—30 september 1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som
bortfraktas under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.
Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande
royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl, järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen
Svartön— Kiksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt;
och skall den slutliga regleringen av likviden äga rum i samband
med den fördelning av LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga
rum.
TGO förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga ett belopp
motsvarande hälften av den royalty TGO enligt denna paragraf uppburit
för bokslutsåret den 1 oktober 1927—den 30 september 1928 samt att
sedermera den 30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942
utbetala halva beloppet av royaltyn för ett vart av de respektive bokslutsåren
1928—1929, 1929—1930, 1930—1931 och 1931—1932.
§ 5.
LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,
skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton
malm, som under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt
bestämmelserna i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas
mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:
a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75
öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten
tilldelas stamaktierna.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
27
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton
i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill
3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad
den belöper på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar
till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.
§ 6.
T/KAR förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. Vid
brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet
för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna
bästa ekonomiska resultat.
För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och
liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten
såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter
påbörjas och utföras i god tid.
Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.
Om förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,
må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två
av de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LAKB:s styrelse.
Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i
gott skick.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt
eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara
och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana
undersökningar, i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom
hindras eller uppehälles.
Utan särskilt tillstånd av Kungl. Majit må icke sådan ändring vidtagas
i brytningsmetoderna, att den i djupbrytningsmagasinen förefintliga
malmkvantiteten vid slutet av någon i § 25 mom. 2 omförmäld tioårsperiod
blir mindre än vid början av samma tioårsperiod och icke heller minskas
från slutet av en sådan period till närmast följande inlösendag.
§ 7.
LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning
å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärde. I övrigt
skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer. Avvikelse
från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga
de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.
§ 8.
Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika
förmånliga villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv
lämna LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande
behov.
§ 9.
Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKABts styrelse
äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör.
Vid förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna
valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i
hans ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort
bindande tillsägelse örn inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,
Brytningens
anordnande.
A vskrirningar.
Upplåning.
Organisa
tion.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
äga de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse
att utse ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie
bolagsstämma, som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande
direktör för tiden efter inlösningsdagen.
I de fall, då hittills enligt bestämmelse i mom. 3, andra stycket, av
§ 12 i LKAB:s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat
avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.
Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas
de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig örn att begära,
att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall
dock icke verka rubbning i fråga örn den beslutanderätt, som enligt gängse
kutym bör tillkomma verkställande direktören.
Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden
med minst en veckas mellanrum.
Moni. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s
styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga
biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och hans biträden bestämmas
av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.
Moni. 3. LKAB:s liandelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra
affärshandlingar skola, efter därom hos verkställande direktören framställd
begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda
styrelseledamöterna och den i föregående moment omförmälde revisorn
med biträden.
Moni. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme
är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer
än hälften av preferensaktiekapitalet.
Moni. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,
Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Karvik och Luleå
(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda
styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKAB:s
tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes
vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan hinder från statens sida
för densamma att jämväl vara anställd hos TGO.
I avseende å tiden för personalens anställning hos LKAB skall iakttagas,
att, därest staten enligt § 25 eller § 26 verkställer inlösen av TGO
tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med inlösningsdagen
uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex
månader efter det uppsägningen skett.
Moni. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla följande:
a)
Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets
eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,
som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna,
bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning.
b) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från
dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna förena sig om att vägra godkännande
av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens protokoll
angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för
försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Moni. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av
preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vilken
Kungl. Maj :t i sådant avseende givit uppdrag, avsluta f örsäljningsavtal
eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av
bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.
Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöternas
godkännande driva annan verksamhet än som betingas
av innehållet i detta avtal.
Moni. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostnader
skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna
av LKAB:s styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,
som skall godkännas av Kungl. Majit.
§ 10.
LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av
TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,
att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal
under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGOis eget tonnage.
Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av
preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna det påfordra.
Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes
genom värdering av skiljemän utsedda enligt skiljemannalagen
med iakttagande av att Kungl. Majit skall utse skiljeman för LKAB.
§ 11.
TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från
och med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi
kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt
med staten; och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten
såväl till nämnda områden som ock till de områden vid Gellivare och
Kiirunavaara, som innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med
staten, allt så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare,
Kiirunavaara och Luossavaara malmfält och mot arrende- och öv
riga villkor överensstämmande med dem, som innehållas i förenämnda,
nu gällande kontrakt.
§ 12.
LKAB medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål,
som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore
samma utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.
§ 13.
Med avseende å LKABis malmfraktning å järnvägen Svartön—Riksgränsen
skola för tiden till och med den 30 september 1947 gälla följande
bestämmelser.
Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive
Svartön frakta den malm. som bolaget enligt § 3 äger bortfrakta från
Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter
per ton
Inlösen av
tonnage.
Arrende.
Utmål.
Järnvägs -frakter.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937
a) malm från Kirunavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ................................................
Kiruna—Svartön ......................................................
b) malm från Luossavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ................................................
Kiruna—Svartön .......................................................
c) malm från Gellivare gruvfält
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ....
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ............
B) för tiden från och med 1 januari 1938
Kiruna—Riksgränsen ................................................
Kiruna—Svartön ........................................................
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ...
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön ............
kronor 2: 6 4
» 3:48
» 3: 21
» 4: 17
» 3: 43
» 2: 7 5
» 3: oi
» 3:8 5
» 3: 7 8
» 3: 10
Morn. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt
ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik
och Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit
16 kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under
året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp
motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall
gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.
Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen
anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande
kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande
av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna
respektive Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive
Svartön. Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer
än sammanlagt under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst
6.000. 000 ton till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år
1929 en kvantitet av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen
och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000
ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till
Svartön samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst
7.000. 000 ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.
Därest bolaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5
respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före
den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall
inträda.
Mom. 4. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade
malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största
möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda månader
eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen
av statens järnvägar icke råder.
Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess
egen bangård erforderlig vagn flyttning och växling, åtager sig staten att
utföra densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda
lokomotiv och lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter
samma grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader
för vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
31
och enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för
den vid nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10
procent.
Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar örn den fordrade ersättningens
storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän
enligt skiljemannalagen.
Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:
a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för
sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,
från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande
för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit
till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets
förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid
av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för
övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnbyra efter gällande taxa.
I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.
b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under
tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit
lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av
därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av
annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget
vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt
under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt
bestämmelsen i föregående stycke.
För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande
fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per
dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar
sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.
Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar
av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget
få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa
vagnars underhåll bestrides av bolaget.
Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över
dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna
lastats, dock med iakttagande att, örn vagnarna i medeltal för månaden
icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter
den angivna bärigheten.
Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag
staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant
medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsviadukter
samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter
till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.
Mom. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskullskulle
till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas
återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna—Svartön.
§ 14.
Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen Frakttillägg,
med bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och
med den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
drift och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte
ränta å nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande
jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar
å Svartön, skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.
Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för
vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för
järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas
till underhåll och ersättning vid samma järnväg.
Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas
efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade
malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter
fem procent jämte V20 procent däröver för varje påbörjat hundratusental
ton av bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1
januari 1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent
vid en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men
i övrigt på nyss angivet sätt.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet
att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tilllägget,
som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade
kvantiteten och 8,000,000 ton.
Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas
frakttillägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i
perioder, varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda
kostnads- och räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I
och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget
icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder
belöpande frakttillägg, i den mån detsamma motsvaras av belopp, varmed
inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit
summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock
att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i
den mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden
uppkommet dylikt överskott.
Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av
järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd räkning på
frakttillägg för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget
från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning
sker.
Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan örn återbekommande
av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta
ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen
erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas,
örn beloppet för tiden till återbetalningen behövt upplånas.
Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningsliänseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång,
där det gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det
alltså staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit
bolagets skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.
LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del
av räkenskaperna för Statens järnvägar i den mån det erfordras för att
följa beräkningarna av frakttilläggen.
Kungl. Majlis proposition Nr 173.
33
§ 15.
Staten förbinder sig att icke, innan staten må hava begagnat sig av sin
lösningsrätt enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,
låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen
mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.
§ 16.
LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt
äger att bortfrakta-från malmfälten i Kiirunavaara, Gällivare och Luossavaara,
i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget
bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,
som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande
omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet
i allmänhet gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill
20 procent av den kvantitet styckmalm med högst O.os procent fosfor
och eljest intill 10 procent av den kvantitet av varje särskild malmsort,
som bolaget bryter på grund av detta avtal.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande
av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och
skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf
gälla följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000)
ton
och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, varefter
leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter
sammanlagda leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer
än etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående
år enligt denna paragraf levererat.
b) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla
1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende
av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen
(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera
med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen
(50.000) ton, minst två år och,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,
då leverans skall äga rum, samt
2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen
är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt
under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition
göres,
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen
(200.000) ton, minst ett år,
där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton,
minst två år,
där den skulle uppgå till sammanlagt femhundrafemtiotusen (550,000)
ton, minst tre år,
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. bl häf ■ Nr 173.) 3
Andra malrnbefraktare.
Leveranser
till svenska
malmköpare.
Leveranser
från
Luossavaara.
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
allt före det år, då leverans skall äga rum o. s. v., med ett års höjning
i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen
(150,000) ton.
c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske,
skall, örn mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller
högst 0.oi5 procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst
O.03 procent fosfor).
d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar örn, huruvida det
av bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl.
Majit sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
§ 17.
LKAB åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,
som i § 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,
ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem,
till vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton
malm från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller
vid årets brytning i dess helhet.
Rörande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla
följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans
av malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.
b) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av
tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill tjugutusen (20,000)
ton sammanlagt örn året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med
mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen
(50,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det
år, då leverans skall äga rum.
c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän
två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.
d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga
allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.
e) Örn staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med
rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt
biträde.
f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat
än för järn- eller ståltillverkning i landet.
g) därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan
driftstörning, varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna
paragraf, så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning
i brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveran
-
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
sen i vidare mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande
till bolagets samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande
år.
§ 18.
Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det Mertainen.
bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, örn Mertainens
Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den därmed förenade
försäljningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade
kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för
Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar
allt för rörelsen erforderligt kapital.
Mom. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag
må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning
a)
att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året
brutits för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd
årsbrytning av intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton, av den
brutna malmen må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,
b) att försäljningen lör export sker genom LKAB eller TGO mot skälig
försäljningsprovision,
c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad
avsättning till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen
nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm,
som levereras för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.
§ 19.
Mom 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm från de Grängesberg.
Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma
efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.
Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse
under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten
erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25
procent av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver
den stadgade maximikvantiteten blivit exporterad.
Mom 2. TGO utläster sig att av den kvantitet, som TGO enligt mom. 1
eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter
sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton årligen
att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,
som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande
garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet
enligt denna paragraf gälla följande:
a) I fråga örn tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av
tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen (50,000)
ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera
med mindre rekvisition göres,
där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen
(100,000) ton, minst ett år samt,
36
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 173.
Statens övriga
järnmalmsfyndigheter
i
Norrbotten.
A.-B. Nordsvenska
Malmfälts
malmfyndigheter.
där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före
det år, då leverans skall äga rum.
b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg
med tio procent understiger TGOrs exportpris fob Oxelösund under föregående
år minskat med bolagets kostnad för järnvägsvakt och ombordbringning.
c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar örn, huruvida det av
TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Majit sådant
fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbebov vid efter den 1 juli 1918
tillkommet företag för järn- eller ståltillverkning inom landet eller för
efter samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant
företag.
e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan
driftstörning, varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldigbet enligt denna paragraf,
så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning
1 brytningen; dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till
bolagets samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.
Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle
önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver
den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i
mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla
staten eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill
tvåhundratusen (200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i
samma proportion, som faller vid årets brytning i dess helhet. Körande
leveransen av denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom.
2 sägs.
Mom. i. TGO:s förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla
från den dag staten begagnar sin rätt till inlösen av de TGO tillhöriga
aktierna i LKAB.
§ 20.
Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande
utmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej
begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för
annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober
1947 den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade
områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,
Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens Gruvaktiebolag
nu tillhöriga gruvor och inmutade områden eller i de fyndigheter,
som avses i § 21, icke brytes annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige,
dock med det undantag, varom finnes stadgat i § 18 här ovan.
§ 21.
TGO förbinder sig att den 1 oktober 1927 till staten utan ersättning med
äganderätt överlämna samtliga Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält eller
TGO den 22 mars 1927 tillhöriga gruvor och inmutade områden inom Norrbottens
län.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
37
§ 22.
LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den
royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid
bolagets egendom.
Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda
royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande
egendom.
§ 23.
Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill
1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet
av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen
helt inställd, åligger det bolaget att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver,
till hamndirektionen i Luleå senast inom två månader efter årets
utgång utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 16 2U öre för varje
ton, varmed den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit
nyss angivna myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.
Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen
minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda
ersättningsbelopp av 162/s öre för ton nedsättas andra året med
en tiondedel, tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande
därav, att dylik nedsättning endast får beräknas i fråga örn sådan del av
bristen i den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet,
för vilken närmast föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen
för varje bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 12A) öre
lägre än föregående års ersättning för motsvarande tontal.
§ 24.
LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, uppehålla
brytningen inom Gällivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes
varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under
samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget,
på grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att
inom Gällivare malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm
örn året. Bolagets förpliktelse att uppehålla brytningen i Gällivare gäller
icke, i den mån arbetet därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.
§ 25.
Mom. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde
år den 30 september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de
aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.
Vill staten begagna denna rätt, gore därom för staten bindande tillsägelse
hos TGO senast två år före inlösningsdagen.
Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.
Med vinsten förstås i detta avseende LKAB:s medelnettovinst per ton
enligt § 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösningsdagen,
ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under
perioden må hava utgått till staten.
Broms''
royalty.
Ersättning åt
Luleå vid
minskad
malmskepp -ning.
Upprätthållande
av
malmbrytningen
i
Gellivare.
Rätt till inlösen
å vissa
bestämda tidpunkter.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått
till 42,500,000 ton, skall till grund lör lösesummans beräkning i stället
läggas en tiondedel av den verkligen fraktade kvantiteten.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått
till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton
i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden
liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.
Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten
för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.
Morn. i. Äger inlösen rum, skall lösesumman erläggas efter statens val
enligt ettdera av följande tre alternativ:
1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande
av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september
nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen
en månad iörut samt att erlägga fyra procent ränta å det
resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;
2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren; skolande
oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter
fyra procent örn året till och med den 30 september nästföljande år samt
därefter med sex procent örn året;
3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren;
skolande oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.
Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela
bolaget, enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.
Morn. 5. Från och med dagen efter den, då tillsägelse örn inlösen skett,
skall i fråga örn 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor
för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande
av liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen,
såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de
av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse
av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 6. Kan, för det fall att staten ej begagnar sig av den här ovan i
denna paragraf medgivna rätten att den 30 september 1947 inlösa TGO:s
aktier i LKAB, uppgörelse ej träffas angående malmfrakter samt övriga
i § 13 omförmälda villkor för LKAB:s malmfraktning å järnvägen Svartön—Riksgränsen
för tiden efter den 30 september 1947, äger TGO senast
ett år före nämnda dag påfordra, att inlösen äger rum på ovan angivna
villkor dock med de förändringar, att den kvantitet malm, till vilken vid
lösesummans beräkning hänsyn skall tagas, skall minskas från 4,250,000
ton till 3,750,000 ton eller, därest under tioårsperioden sammanlagda fraktade
kvantiteten icke uppgått till 37,500,000 ton, till en tiondedel av den
verkligen fraktade kvantiteten, samt att meddelande örn sättet för lösesummans
betalning ej behöver ske förrän senast den dag, då staten enligt
vad nedan sägs lämnat TGO besked att inlösen skall äga rum. Har staten
icke senast sex månader före den 30 september 1947 hos TGO gjort tillsägelse
att staten är villig företaga av bolaget påfordrad inlösen, skall
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
vad som under den närmast föregående tiden varit avtalat rörande malmfrakter
och övriga därmed sammanhängande villkor fortfara att gälla för
tiden till och med den 30 september 1957.
Yad sålunda bestämts skall äga motsvarande tillämpning vid varje senare
tillfälle, då inlösen enligt mom. 1 kan ifrågakomma.
§ 26.
Mom. 1. Skulle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt
att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som angles
i § 25, äger staten vid utgången av bokslutsåret efter det, då för
staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa
de aktier i LKAB, vilka nu tillböra eller intill sagda dag förvärvats
av TGO.
Lösesumman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt
§ 5, ökad med bela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller,
örn inlösen sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter
den 30 september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.
Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket samt mom. 3, 4 och 5 intagna
bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf,
dock att meddelande örn sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett
år före inlösningsdagen.
§ 27.
Staten utfäster sig att, örn staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt
§ 25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos
LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av
då utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän
och arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.
LKAB förbinder sig att i mån av behov sörja för beredande av tjänliga
bostäder åt sina arbetare och i övrigt i vad på bolaget ankommer söka tillgodose
deras trevnad.
§ 28.
Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan
pålaga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas
järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra
hälften av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av
sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti
denna överenskommelse avsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst
vidkännas direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller
högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet
av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år
baft den största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet
av förmögenheten bos det svenska bankbolag, som vid slutet av
samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet av
nästpåföljande kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats
utgiva utöver vad det bort utgiva, därest beskattning utgått efter
samma grunder som för bolag med ovan sagda inkomst eller förmögenhet.
Inlösen i annan
tid än i
§ 25 stadgas
Pensioner
m. m.
Skatte- och
exporttullgaranti
-
40
Deposition
av handlingar.
Deposition
av aktier.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
än även ränta å skillnadsbeloppet efter fyra procent om året; dock att, där
beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund än som gäller
för bolag med en årsinkomst av en miljon femhundratusen kronor eller
med en förmögenhet av trettio miljoner kronor, gottgörelse, varom här är
fråga, i intet fall skall äga rum.
§ 29.
LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,
som jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta i förvar hos
Sveriges riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer
mot åtagande av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna
i förvar, intill dess staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt
detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna skola utlämnas
till LKAB.
De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade
områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget
i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i
LKAB:s förlagsinteckningsbara egendom eller i bolagets fastigheter, skola,
så snart och i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser,
överlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken
att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till
stamaktier i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till T.K A B
§ 30.
Mom. 1. TGO förbinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande
överlåta de aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock
skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i
den mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat
minimum.
Morn. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser
enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti
morn. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga örn pantsättningen
gälla vad i mom. 3 stadgas.
_ Mom. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, så ock
till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,
nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för
riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna
eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd
som i § 25 mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser
å lösesummans belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven
ränta, överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt
mot åtagande av riksbanken
att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och
icke till annan utlämna desamma, samt
att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO
utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, örn staten med laga kraft
ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att
utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av
dess fordran.
§ 31.
Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av ABGM,
så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon
inskränkning i TGO:s förbindelser enligt detta kontrakt.
§ 32.
TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,
som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s
skyldighet att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen
Svartön—Kiksgränsen. Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB,
upphör TGO:s ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.
§ 33.
De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.
AB. Gellivare
malmfält.
Ansvars
förbindelse.
Kontrakts
överlåtelse.
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Bolagets
ändamål.
Styrelsens
säte.
Aktie
kapitalet.
Rätt till
utdelning.
Aktiebrev.
Bilaga III.
Bolagsordning
för
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.
§ 1.
Detta bolag är grundat på aktier med begränsad ansvarighet i enlighet
med kungl, förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848 och benämnes
»Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag».
§ 2.
Bolagets ändamål är att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och
andra orter inom Norrbottens län idka gruvdrift, så ock att bedriva malmförädlingsverksamhet
jämte annan i samband med gruvdriften stående
rörelse.
§ 3.
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvåhundrafyrtio
miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.
Aktierna skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier, med lika
många av vardera serien.
Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika
fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under
året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen. Denna nettovinst per
ton skall fördelas mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:
a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med sjuttiofem
öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten
tilldelas stamaktierna.
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton
i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill
3,750,000 ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad
den belöper på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar
till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.
För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt att deltaga
i val av styrelse och revisorer ävensom att i övrigt utöva rösträtt å
bolagsstämma, de bestämmelser, som i §§ 10, 14 och 17 här nedan stadgas.
§ 5.
Å varje aktie utfärdas aktiebrev, ställt till viss man och med den lydelse
i övrigt och de underskrifter å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma
beslutas; kunnande dock, där aktieägare så önskar, flera aktier i ett
aktiebrev sammanföras. Aktiebrev skall tydligen utmärka, huruvida det
avser stamaktie eller preferensaktie.
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 173.
43
§ 6.
Stamaktie må förutom av svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
ägas eller innehavas endast av svensk undersåte eller
av svenskt handelsbolag, vari icke finnes utländsk bolagsman, eller av
svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning dels finnes föreskrivet, att aktie
i bolaget ej må ägas eller innehavas av utlänning, och dels i övrigt finnes
intaget sådant förbehåll, som omlörmäles i 2 § av lagen den 30 maj
1916 örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller
gruva eller aktier i vissa bolag.
Preferensaktier må endast ägas av svenska staten, dock att staten må
under iakttagande av härovan angivna förutsättningar till annan överlåta
aktie, om och i den mån sådant fordras, för att antalet aktieägare icke
skall nedgå under lagstadgat minimiantal.
Alla aktier skola av bolagets styrelse i nummerföljd införas i en för sådant
ändamål inrättad, för en var vid anfordran tillgänglig registerbok,
uti vilken för varje aktie upptages aktietecknarens namn, yrke och hemvist
samt de med äganderätten skeende förändringar, som bos styrelsen anmälas.
§ 7.
Så länge bolagets verksamhet fortfar och innan alla dess gällande skulder
blivit gottgjorda, må vidare utdelning emellan bolagsmännen icke
göras, än att, enligt sista bokslut och det ej äldre än för näst föregående
år, överskott finnes, motsvarande minst två procent av tecknade aktiekapitalet.
§ 8.
Aktie är i förhållande till bolaget odelbar, vadan, örn flera bliva gemensamt
ägare av en aktie, de må allenast genom en person sin rätt i bolaget
utöva och bevaka.
§ 9.
Aktieägare är icke förbunden till någon betalning utöver aktiens belopp,
därest han icke till vidare ansvarighet sig särskilt utfäst, men hava aktieägare
såsom styrelseledamöter eller å bolagsstämma deltagit i beslut, stridande
mot denna bolagsordning eller gällande förordning örn aktiebolag,
vare de, som beslutet fattat, en för alla och alla för en, skyldiga att ersätta
all därigenom uppkommande skada.
Aktieägare är icke berättigad att i annan ordning, än denna bolagsordning
uttryckligen medgiver, taga del av bolagets räkenskaper eller fordra
redovisning för dess förvaltning.
§ 10.
Bolagets angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av åtta ledamöter
med lika antal suppleanter, av vilka stamaktieägarna utse fyra
ledamöter och fyra suppleanter för ett år i sänder samt preferensaktieägarna
utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för en tid av fyra år så,
att en styrelseledamot och en suppleant avgå varje år; och skall i följd
härav, när styrelseledamöter och suppleanter av preferensaktieägarna
första gången väljas, av vartdera slaget utses en för blott ett år, en för
Stamaktier.
Preferens
aktier.
Regis terbok.
Utdelning.
Akties
odelbarhet.
Aktieägares
ansvar.
Aktieägares
Tält att
granska
bolagets
förvaltning.
Styrelsens
samman
sättning.
44
Sättet för val
av styrelse.
Undertecknande
av
skriftliga
handlingar.
Styrelsens
sammanträden
och
beslut.
Kungl. May.ts proposition Nr 173.
två år och en för tre år. Därest av preferensaktieägarna utsedd styrelseledamot
eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han
blivit vald, skall ny person utses för endast den återstående tiden. Styrelseledamöter
och suppleanter skola vara i Sverige bosatta svenska undersåtar.
Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående
bolagets förvaltning, som av bolagsstämma varda styrelsen meddelade;
dock att därigenom icke får ske rubbning i vad uti § 12 mom. 4 här nedan
är stadgat örn styrelsens beslutanderätt i vissa frågor.
§ 11.
Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av
styrelsen utses; dock att reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser
och kreditavtal för att vara gällande skola vara undertecknade jämväl av
den bland de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna, som därtill av
Kungl. Majit bemyndigats.
Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 sägs,
skola för att vara gällande vara undertecknade även av antingen senast
nämnde styrelseledamot eller ock två andra av de av preferensaktieägarna
utsedda styrelseledamöterna.
§ 12.
Mom. 1. De av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna äga att inom
styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den
ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna,
som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.
Därest staten, som enligt särskilt avtal äger rätt att, dels på
vissa bestämda dagar och dels i viss annan ordning, efter i förväg gjord
tillsägelse inlösa Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund tillhöriga
stamaktier, behörigen gjort dylik tillsägelse, äga de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna att utse ordförande och ersättare för honom
för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast föregår inlösningsdagen,
samt verkställande direktör för tiden efter inlösningsdagen.
Vid val av ordinarie ordförande och verkställande direktör skola vara
tillstädes minst tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga.
Beslut fattas genom enkel röstpluralitet.
I händelse av lika röstetal skilje lotten.
Morn. 2. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande
direktören, så ofta ärendenas behandling sådant fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när sådant av minst två styrelseledamöter
påfordras.
Mom. 3. Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst två av de av
stamaktieägarna och minst två av de av preferensaktieägarna utsedda
ledamöterna äro närvarande. Frågor av större betydelse skola, därest
minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden
med minst en veckas mellanrum.
Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet; dock
att, därest vid något tillfälle de av stamaktieägarna och de av preferensaktieägarna
utsedda styrelseledamöterna ej äro till lika antal närvarande,
röstetalet för envar utav vardera sidans styrelseledamöter skall vara
lika med antalet av de från motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna.
Därest ej annat föranledes av bestämmelserna i mom. 4 här
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
45
nedan, skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet och, 1 händelse
röstetalen utfalla lika för olika meningar, ordföranden äga utslagsröst.
Mom. i. Beslut örn rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den i det i mom. 1 omförmälda särskilda avtalet bestämda,
efter beslutet närmast infallande dag, då staten med tillämpning av bestämmelserna
i sagda avtal kan inlösa Trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund tillhöriga stamaktier, är ej giltigt med mindre det biträdes av
minst två av de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller
ock av den bland dem, som erhållit sådant bemyndigande av Kungl.
Majit som i § 11 här ovan sägs.
Har i behörig ordning tillsägelse örn inlösen av ifrågavarande aktier
skett, skall i fråga örn försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor
för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande
av liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen,
såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av
de av preferensaktieägarna valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal
skilje lotten.
Mom. 5. Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll, som
justeras av ordföranden och en annan av styrelsen därtill utsedd ledamot.
§ 13.
Verkställande direktören har att ställa sig till efterrättelse den instruktion,
som av styrelsen för honom utfärdas.
Han är jämväl, utan särskilt bemyndigande av styrelsen, behörig att,
själv eller genom ombud, tala och svara för bolaget samt att å bolagets
vägnar emottaga stämningar och andra rättsliga meddelanden.
§ 14.
Bolagets rörelseår räknas från och med den 1 oktober till och med den
30 påföljande september. De över bolagets rörelse förda räkenskaperna
skola således för varje år under den 30 september i fullständigt bokslut
sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt före utgången av november
månad.
Granskning av bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan bokslutet
upprättats, ofördröjligen verkställas av därtill utsedda revisorer,
av vilka preferensaktieägarna utse två jämte en suppleant för dem samt
stamaktieägarna två jämte en suppleant för dem. De revisorer, som
skola utses av stamaktieägarna, väljas årligen å ordinarie bolagsstämma
för tiden till nästa ordinarie bolagstämma. Uppdraget för de revisorer,
som utses av preferensaktieägarna, skall avse samma tid.
Styrelsen skall till revisorerna överlämna skriftlig berättelse örn bolagets
förvaltning och ställning jämte förslag till utdelning av tillgängliga
vinstmedel.
över granskningen avgives skriftlig berättelse, däri ansvarsfrihet för
styrelsen skall antingen tillstyrkas eller avstyrkas; ägande revisorerna
att i avsende å vinstens fördelning ävensom beträffande bolagets blivande
förvaltning framställa de förslag vartill de finna anledning.
Eevisionsberättelsen, jämte därtill hörande handlingar, skall till styrelsen
avlämnas före den 15 december och därefter hållas för aktieägarna
Verk
ställande
direktörens
befogenhet.
Eäkenskaper
och revision.
Bolagsstämma
och
kallelse
därtill.
Bolagsstämmans
befogenhet;
ordförandeval
och protokollföring
vid bolagsstämma.
Aktieägares
rösträtt.
46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
tillgänglig å bolagets kontor i Stockholm intill ordinarie bolagsstämma.
Revisorerna äga att under den tid, för vilken de äro utsedda, när helst
de önska, taga kännedom örn bolagets räkenskaper och förvaltning.
§ 15.
Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.
Ordinarie bolagsstämma sammanträder årligen senast under december
månad.
Extra bolagsstämma kan av styrelsen sammankallas, då viktiga angelägenheter
sådant föranleda. Därest innehavare av aktier för minst en
tiondel av tecknade aktiekapitalet förena sig i yrkande örn extra bolagsstämmas
sammankallande, eller därest revisorerna sådant begära, vare
styrelsen pliktig att utfärda kallelse till sådan stämma, i förra fallet inom
två. veckor och i senare fallet inom en vecka, efter det dylik anmälan
skriftligen och med utsättande av det ärende, som skall förekomma å
stämman, blivit gjord.
Undandrager sig styrelsen att på revisorernas yrkande sammankalla
bolagsstämma, vare revisorerna oförhindrade att själva utfärda kallelse
till bolagsstämma.
Kallelse till bolagsstämma utfärdas genom kungörelse, som införes tre
gånger i allmänna tidningarna samt den eller de tidningar, bolaget å ordinarie
bolagsstämma må hava beslutit, första gången högst en månad
och sista gången senast två veckor före ordinarie stämma och senast en
vecka före extra stämma. Kallelse till extra stämma må dock i stället
kunna ske genom skriftligt meddelande, som minst en vecka före stämman
inlämnas till finansdepartementet, samt genom rekommenderade
brev med allmänna posten, vilka minst en vecka före stämmodagen utsändas
till varje annan aktieägare än svenska staten.
I kallelse till extra bolagsstämma skall meddelas uppgift å de ärenden,
som vid stämman skola förekomma. Ärenden, varom sådan uppgift ej
meddelats, må ej å stämman handläggas. Vad nu är sagt örn extra bolagsstämma
gäde ock örn ordinarie bolagsstämma, där fråga är örn sådant
ärende, som i § 22 omförmäles.
§ 16.
Bolagsstämma representerar samtliga aktieägare, i följd varav därvid
lagligen fattat beslut är för bolaget bindande. Ordförande för bolagsstämma
väljes av närvarande aktieägare efter huvudtalet, över vad vid
stämman förekommer skall föras protokoll, vilket justeras av ordföranden
jämte den eller de vid stämman närvarande aktieägare, som därtill
av stämman utses.
§ 17.
Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv
eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.
Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför av den, som av
Kungl. Majit därtill förordnas.
Preferensaktier medföra endast en tiondels röst för varje aktie.
47
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
§ 18.
Omröstning vid bolagsstämma sker öppet, dock att val verkställas med
slutna sedlar, därest någon aktieägare sådant yrkar. Örn vid uppkommande
meningsskiljaktighet de avgivna rösterna utfalla med lika antal
mot varandra, skilje lotten dem emellan.
Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme vare icke giltigt
med mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av
preferensaktiekapitalet.
§ 19.
Vill aktieägare framställa förslag till behandling vid ordinarie bolagsstämma,
skall förslaget, för att kunna å stämman förekomma, skriftligen
avfattat, till styrelsen avlämnas minst tio dagar före stämman.
över sådant förslag skall styrelsen till bolagsstämman avgiva skriftligt
yttrande.
§ 20.
Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:
l:o) val av ordförande vid stämman;
2:o) de i styrelsens och revisorernas berättelse förekommande frågor;
3:o) betämmande av vinstutdelning;
4:o) val av styrelseledamöter och revisorer;
5:o) val av suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer;
6:o) övriga av bolagsstämmans prövning beroende ärenden;
7:o) fråga, som blivit av aktieägare väckt i den ordning, som i § 19 sägs,
eller som av styrelsen kan varda framställd.
Under en vecka närmast före stämman skall å bolagets kontor i Stockholm
tillhandahållas aktieägarna uppgift å de ärenden, vilka skola å
stämman förekomma.
§ 21.
I händelse av vägrad ansvarsfrihet för styrelsen skall bolagsstämma
besluta, huru bolagets talan mot styrelsen skall föras. Har talan mot
styrelsen ej blivit anställd inom natt och år, från det ordinarie stämman
hölls, skall så anses, som örn ansvarsfrihet blivit beviljad.
§ 22.
Beslut örn ändring av bolagsordning, örn utsläppande av aktier utöver
minimikapitalet, örn försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller
gruva eller del därav, örn bolagets upplösning eller örn nedläggande av
gruvdriften vare ej giltigt, med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t
godkänt.
§ 23.
Då upplösning av bolaget sker och sedan räkenskaperna för sista tiden
blivit avslutade, skall årsstämning å bolagets okända borgenärer sökas.
I övrigt skall, efter det styrelsen därom gjort förslag, sättet för uppgörandet
av bolagets angelägenheter bestämmas genom beslut å bolagsstämma,
dock med iakttagande att all bolagets gäld varder betald, innan utdeldelning
till delägare sker.
Sätt för omröstning
och
besluts fattande
vid bolagsstämma.
Förslag av
enskild aktieägare.
Ärenden vid
ordinarie bolagsstämma.
Talan i händelse
av
vägrad ansvarsfrihet.
Beslut, som
fordra
Kungl.
Maj:ts godkännande.
Årsstämning
och likvidation.