Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
1
Nr 167.
Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av i § förordningen den 4 oktober 1929 (nr
307) angående tullrestitution; given Stockholms slott den 12
februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Bihang till riksdagens protokoll 1932.
1 sami.
135 hafi. (Nr 167.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den 4 oktober 1929
(nr 307) angående tullrestitution.
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 4 oktober 1929 angående
tullrestitution skall erhålla följande ändrade lydelse:
4 %.
Idkare av kvarnrörelse äger att vid utförsel av vid kvarnen framställt
mjöl av enbart råg eller vete samt gryn av enbart vete åtnjuta restitution
av tull (Jcvarnindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet omalen
spannmål av samma slag, vilken inom sex månader före utförseln av honom
införts från utlandet, såvida utförselvaran uttagits inom de procenttal,
som angivas för någon av här nedan upptagna utbytesklasser av dylika
förmalningsprodukter, nämligen:
rågmjöl |
|||||
lia klassen |
......................... 0 till och med 60 procent, |
||||
2:a » |
............. över 60 » |
1> » |
66 */, » |
||
3:e » |
......................... 0 » |
» » |
66 */3 » |
||
4:e » |
......................... 0 » |
» » |
100 |
||
vetemjöl och vetegryn |
|||||
lia klassen |
............................. 0 till och med 45 procent, |
||||
2:a » |
................. över 45 |
» » |
» 70 » |
||
3:e |
................. » 70 |
» » |
» 75 |
||
4:e |
............................ 0 |
» » |
» 70 » |
||
5:e |
............................. 0 |
» » |
» 75 » |
||
Vid beräknande av |
kvarnindustrirestitution skola 100 kilogram av utför- |
||||
selvaran anses motsvara: |
|||||
i fråga örn |
rågmjöl |
av lia utby tesklassen.............. |
155.55 kilogram råg, |
||
» > » |
» |
» 2:a |
» .............. |
. 100 |
» y> |
» »■ » |
» |
» 3:e |
» ............... |
150 |
» » |
» ■» » |
» |
» 4:e |
» .............. |
100 |
» » |
» » » < |
(vetemjöl I |
» lia |
» ............... |
. 147.22 |
» vete, |
1 vetegryn 1 |
|||||
» » » |
» 2:a |
7> .............. |
. 115 |
» » |
|
» » * |
» 3:e |
» .............. |
.. 100 |
* » |
|
» » ■» |
» |
» 4:e |
» .............. |
.. 135.70 |
|
» » » |
» 5:e |
» .............. |
133.33 |
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Provtyper å ifrågavarande förmalningsprodukter, med undantag för
rågmjöl av 4:e utbytesklassen, skola varje års höst fastställas av en kommission,
bestående av tre personer, utsedda två av Konungen och en av
sammanslutning av kvarnägare. Vid provtypernas fastställande iakttages,
att varje typ skall omfatta hela utbytet från och med lägsta till och med
högsta utvinningsprocent. Provtyperna skola lända till efterrättelse under
ett år, räknat från och med den 15 november, eller, därest icke nya
provtyper inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande tull
anstalter, intill dess sådant skett. På prövning av Konungen ankommer,
huruvida, i händelse kommissionens beslut icke varit enhälligt, de av flertalet
ledamöter inom kommissionen fastställda provtyperna böra bliva
gällande.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1933.
4
Kungl. Majlis proposition Nr 167.
Gällande, bestämmelser.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, fråga örn avlåtande
till riksdagen av proposition med förslag till ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution samt anför
därvid följande:
Enligt 4 § tullrestitntionsförordningen äger idkare av kvarnrörelse att
vid utförsel av vid kvarnen framställt mjöl av enbart råg eller vete
samt gryn av enbart vete åtnjuta restitution av tull (kvarnindustrirestitution)
för en motsvarande myckenhet omalen spannmål av samma slag,
vilken inom sex månader före utförseln av honom införts från utlandet,
såvida utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angivas för någon
av här nedan upptagna utbytesklasser av dylika förmalningsprodukter,
nämligen:
rågmjöl
l:a klassen ............................................................ 0 till och med 60 procent,
2:a » ................................................ över 60 » » » 66 */3 »
3:e » ............................................................ 0 » » »66 */s »
vetemjöl och vetegryn
l:a klassen ................................................................ 0 till och med 45 procent,
2:a » .................................................... över 45 » » » 70 »
3:e » .................................................... » 70 » » » 75 »
4:e » ................................................................ 0 » » » 75 »
Vid beräkning av kvarnindustrirestitution skola 100 kilogram av utförselvaran
anses motsvara, alltefter den utbytesklass varan tillhör, vissa
i författningsrummet närmare angivna kvantiteter råg respektive vete.
Så anses t. ex. 100 kilogram rågmjöl av l:a utbytesklassen motsvara 155.55
kilogram införd omalen råg.
I syfte att möjliggöra kontroll av utförselvaras beskaffenhet är föreskrivet,
att provtyper å ifrågavarande förmalningsprodukter skola varje
års höst fastställas av en kommission (den s. k. mjöltypskommissionen),
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167. 5
bestående av tre personer, utsedda två av Konungen och en av sammanslutning
av kvarnägare. Vid provtypernas fastställande skall iakttagas,
att varje typ skall omfatta hela utbytet från och med lägsta till och med
högsta utvinningsprocent.
Det för åtnjutande av kvarnindustrirestitution medgivna högsta utbytestalet
utgör för närvarande för rågmjöl 66 2/s procent och för vetemjöl
75 procent. Kvarnindustrirestitutionen medgives följaktligen icke beträffande
s. k. sammalet mjöl, varav utbytesprocenten överstiger de nu
nämnda procentsatserna, utan endast för mera förädlade förmalningsprodukter.
I skrivelse den 16 oktober 1930 har Skånes handelskammare hemställt,
att Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen föreslå införande i nyssberörda
författningsrum av en utbytesklass för fullt utmalen spannmål,
och då i första hand för råg.
Till stöd för denna framställning har handelskammaren anfört, att under
senare år från utlandet förmärkts en stegrad efterfrågan på krossad (s. k.
plattmalen) råg för knäckebrödstillverkning, närmast beroende därpå, att
man i utlandet icke besutte samma tekniska erfarenhet som här i landet
beträffande framställningen av en för knäckebrödstillverkning lämplig
råvara. I saknad av en utbytesklass för fullt utmalen råg kunde emellertid
tullrestitution icke erhållas vid utförsel av krossad råg, vilket försvårade
och delvis omöjliggjorde en export, som eljest borde verka stimulerande ej
minst på avsättningen av inom landet producerad råg. Till avhjälpande
av detta missförhållande borde i 4 § tullrestitutionsförordningen införas
en fjärde utbytesklass för sammalet rågmjöl eller — med beräknande av
ett svinn av 2 procent — från 0 till och med 98 procent.
Den nya utbytesklassen har av handelskammaren föreslagits skola för
vinnande av likformighet omfatta även vete.
Kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava den
24 september 1931 gemensamt avgivit utlåtande över handelskammarens
framställning samt därvid överlämnat dels av kommerskollegium inhämtade
yttranden från handelskamrarna i Göteborg, Norrköping och Jönköping,
svenska kvarnföreningen och Sveriges allmänna lantbrukssällskap,
dels av generaltullstyrelsen införskaffade utlåtanden från tullbeliandlin
g sinspektionen och tulldirektören i Stockholm- ävensom från mjöltypskommissionen.
1 do av kommerskollegium inhämtade yttrandena samt i tullbehandlingsinspektionens
och tulldirektörens utlåtanden har förslaget förordats
eller lämnats utan erinran.
Mjöltypskommissionen har i sitt utlåtande — med hänsyn till att ett
ökat behov av sammalet rågmjöl för knäckebrödstillverkning gjort sig
gällande i utlandet — tillstyrkt, att åtgärder vidtoges för att möjliggöra
beviljande av tullrestitution vid export av sådant mjöl.
Ny utbytesklass
för
fullt utmalen
spannmål.
Framställning
av Skånes
handelskammare.
Mjöltyps
kommissionen.
Kommerskollegium,
generaltullstyrelsen
och
lantbruksstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Beträffande kontrollen över utförselvarans beskaffenhet tiar kommissionen
anfört i huvudsak följande:
I enlighet med mjölkommissionens den (i april 1911 avgivna betänkande
föreslogs icke i den till 1911 års riksdag avlåtna propositionen nr 218 angående
ändrad lydelse av, bland annat, § 13 moni. 3 A) förordningen med
tulltaxa den 4 juli 1910 införande av en utbytesklass för sammalet rågmjöl,
enär det ansågs kunna befaras, att kontrollen angående beskaffenheten
av ett dylikt mjöl icke skulle kunna göras tillräckligt effektiv. Mjöltypskommissionens
nuvarande ordförande, professorn J. P. Klason,
hade den 14 mars 1911 till mjölkommissionen avgivit redogörelse för bland
annat möjligheten att använda askhalten såsom kontroll vid restitutionsberäkning
vid export av rågmjöl. I denna redogörelse hade framhållits,
att det varken med hänsyn till mjölets färg, ej heller med hänsyn till dess
askhult vöre möjligt att på grundval av framställda standardprover utöva
en effektiv kontroll över att icke kli inblandades i sammalet mjöl. Därest en
dylik inblandning agde rum, kunde vinst på ett orättmätigt sätt tillfalla
den exporterando tillverkaren. Dessa förhållanden bestode fortfarande.
Med hänsyn till rågens i sig själv växlande sammansättning bade icke
heller sådana andra undersökningsmetoder framkommit, vilka möjliggjorde
en kontroll i nyssnämnda hänseende. Såväl halten av proteiner som
kolhydrater visade för stora växlingar inom olika sorter av ifrågakomma
sädesslag för att en kontroll skulle kunna grundas på en undersökning
därav.
Kontrollen vid kvarnindustrirestitutionen skedde huvudsakligen genom
en jämförelse av exportvaran med vissa enhetligt framställda provtyper.
Önskade man, vad sammalet rågmjöl anginge, vinna den nödiga kontrollen
genom en jämförelse med provtyper, syntes detta icke vara möjligt genom
en på sådant sätt framställd provtyp. Emellertid syntes det vara tänkbart
att för varje bestämd tillverkning, avsedd för export, åstadkomma
kontroll över att det för export avsedda mjölet icke vore uppblandat med
kli. Härför skulle endast erfordras, att exportör av sammalet rågmjöl inför
tullmyndigheten företedde genomsnittsprov av den råg, varav mjölet
blivit framställt, jämte intyg örn identiteten. Det skulle sedan åligga
sagda myndighet att genom askbestämning eller på annat sätt kontrollera,
,att askhalten i rågen och mjölet vore i väsentlig män överensstämmande.
Mot effektiviteten aA7 en dylik kontroll syntes enligt mjöltypskommissionens
mening ingen anmärkning kunna göras. Detta kontrollförfarande
skulle tydligen även äga den fördelen, att det så mycket
som möjligt anslöte sig till gällande bestämmelser rörande framställning
av mjöltyper.
Mjöltypskommissionen bar vidare i sitt yttrande framhållit, att den av
Skånes handelskammare angivna utbytessiffran för sammalet rågmjöl, 98
procent, ofta torde Amra för hög. Sålunda hade verkställd undersökning
vid en viss storkvarn givit till resultat, att utbytet vid användande
aAr s Aunis k eller tysk råg i allmänhet holle sig Aud 97 procent. I * * *
I förenämnda utlåtande den 24 september 1931 haA7a kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen, som ur de intressen ämbetsverken hade att bevaka
funnit framställningen i sak berättigad, ifrågasatt, huruvida hinder före
läge
att för s. k. plattmalen råg medghm rätt till allmän industrirestitution
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167. 7
enligt 2 § tullrestitutionsförordningen. Ämbetsverken ville emellertid icke
motsätta sig, att linder do särskilda villkor, som av injöltypskommissionen
föreslagits, i 4 § nämnda förordning infördes en ytterligare fjärde
utbytesklass för rågmjöl, motsvarande en utmalning från 0 till 100 procent.
I fråga örn vetemjöl oell vetegryn syntes det ämbetsverken icke föreligga
något behov av en motsvarande utbytesklass, varför anledning saknades
att i tullrestitutionsförordningen upptaga en sådan.
Generaltullstyrelsen, som för sin del förklarat sig hysa den uppfattningen,
att de nu gällande restitutionsbestämmelserna icke inrymde annan
restitutionsrätt för kvarnindustrien än den enligt 4 § tullrestitutionsförordningen
medgivna, Ilar i nyssberörda utlåtande framhållit,
att icke heller ur synpunkten av de intressen, styrelsen hade att tillvarataga,
något vore att erinra mot en utvidgning av röstitutionsrätten i enlighet
med förevarande framställning.
Vad därefter angår den kontroll, som erfordras vid införande av den nya
utbytesklassen för rågmjöl, hava ämbetsverken i sitt yttrande framhållit,
att det av mjöltypskommissionen framlagda förslaget syntes böra genomföras.
Do erforderliga kontrollförskrifterna vore emellertid enligt ämbetsverkens
uppfattning uteslutande av den natur, att de borde få sin
plats i tillämpningsföreskrifterna till tullrestitutionsförordningen.
I skrivelse den 27 maj 1931 har mjöltypskommissionen hemställt örn införande
av en ny utbytesklass för vetemjöl från 0 till och med 70 procent.
Till stöd för denna framställning har kommissionen anfört i huvudsak
följande:
Vid tillkomsten av nu gällande system för kvarnindustrirestitution hade
till förebild tagits motsvarande i Tyskland givna bestämmelser, dock med
vissa avvikelser beträffande, bland annat, vetemjöl. Sålunda hade en avvikelse
skett i det att första utbytesklassen utsträckts att gälla från 0 till
och med 45 procent i stället för, såsom i Tyskland, från 0 till oell med 30
procent. Utvecklingen inom kvarntekniken syntes också utgöra belägg för
riktigheten av denna avvikelse. Vidare skilde sig de svenska och tyska
utby tesklasserna därutinnan, att den fjärde tyska klassen, från 0 till och
med 70 procent, saknades i 4 § tullrestitutionsförordningen. Emellertid
syntes den övervägande delen av det vetemjöl, som tillverkades av industrikvarnarna,
och en betydande del av det som exporterades uttagas till ett
utbyte av 65 å 68 procent, alltså motsvarande förhållanden, vilka representerades
av den tyska fjärde utbytesklassen. I Sverige kunde emellertid
restitutionen beviljas endast efter den svenska fjärde utbytesklassen, mot
svarande den tyska femte.
Beträffande den kvantitet vete, som skulle motsvara 100 kilogram vetemjöl,
hänlorligt till den föreslagna nya utbytesklassen, har mjöltypskommissionen
framhållit, att enligt beräkningar, som intagits i Kungl.
Majda förenämnda proposition nr 218 till 1911 års riksdag, 45 kilogram
vetemjöl, tillhörande första utbytesklassen — uttaget från 0 till och med 45
Ny utbytesklass
för finmalet
vete.
Jljöltyps
kommissionen,
Kommers
kollegium.
Generaltullstyrelsen
och
lantbruksstyrelsen.
Allmän utvidgning
av
rätten till
kvarnindustri
restitution.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
procent —, motsvarade 66 V4 kilogram vete och 25 kilogram vetemjöl av
andra utbytesklassen — uttaget från 45 till och med 70 procent — motsvarade
28 3/« kilogram vete. Därav följde att av den nya utbytesklassen
70 (45 + 25) kilogram vetemjöl borde motsvara 95 (66 V* + 28 */*) kilogram
vete och 100 kilogram vetemjöl sålunda motsvara 135.7 kilogram vete.
Kommerskollegium har den 21 augusti 1931 avgivit infordrat utlåtande
över nu förevarande framställning samt därvid tillstyrkt kommissionens
ifrågavarande förslag.
Generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen hava i utlåtanden den 24
september respektive den 19 juni 1931 förklarat sig ej hava något att erinra
mot bifall till mjöltypskommissionens framställning.
Skånes handelskammare har vidare i sin förutnämnda skrivelse den 16
oktober 1930 hemställt örn en sådan utvidgning av rätten till kvarnindustrirestitution,
att vid utförsel av rågmjöl, vetemjöl eller vetegryn restitution
av erlagd tull må medgivas för motsvarande kvantitet råg eller vete,
likgiltigt av vilket slag, som införts till riket. En dylik utvidgning av
kvarnarnas rätt till tullrestitution vore avsedd att tillerkänna dem en
förmån av i viss mån samma reella innebörd, som genom systemet med
utförselbevis lämnats spannmålshandeln.
De av kommerskollegium i ärendet hörda organisationerna hava tillstyrkt
Skånes handelskammares framställning jämväl i nu förevarande
del.
I sitt ovan omförmälda, den 24 september 1931 avgivna utlåtande hava
kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen beträffande
nu förevarande fråga hänvisat till den utredning, som lämnats i ett av
ämbetsverken den 5 februari samma år avgivet, vid Kungl. Maj:ts proposition
nr 159 till 1931 års riksdag fogat utlåtande angående utförselbevisens
verkningar m. m. Ämbetsverken hava därjämte framhållit, att gällande
importrestriktioner beträffande malen spannmål måste beaktas. Under
sålunda rådande ordning, som tillkommit i avsikt att stödja det svenska
jordbruket, ansåge sig ämbetsverken ej lämpligen kunna förorda, att
kvarnindustrien tillerkändes den ytterligare utvidgade rätt till tullrestitution,
som ifrågasatts. Redan gällande bestämmelser örn kvarindustrirestitution
tillerkände nämligen kvarnarna i fråga örn vissa förmalningsprodukter
en vidsträcktare rätt till tullrestitution än som i allmänhet tillkom
industrien. Utvidgades nu denna rätt till kvarnindustrirestitution
genom införande —- på sätt ovan föreslagits — av ny utby tesklass såväl
ifråga örn råg som vete, syntes så mycket mindre anledning föreligga att
tillmötesgå Skånes handelskammares framställning i nu ifrågavarande
del.
Departements- Vad först angår frågan örn införande i 4 § tullrestitutionsförordninchefeii.
gen av en utbytesklass för sammalet rågmjöl torde, såsom mjöltypskom
-
9
Kungl. Majlis proposition Nr 167.
missionen framhållit, anledningen till att en sådan utbytesklass icke
kom att inflyta i nämnda författningsrum närmast hava varit svårigheten
att utöva effektiv kontroll över att mjölet icke uppblandades med
kli. Då kvarindustrien icke, på sätt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
ifrågasatt, kan tillerkännas rätt till allmän industrirestitution
enligt 2 § nämnda förordning (se regeringsrättens utslag den 8 januari
1932 på besvär av aktiebolaget Saltsjöqvarn över beslut av generaltullstyrelsen
den 14 mars 1931), föreligger med nu gällande bestämmelser ingen
möjlighet för denna industri att erhålla restitution av erlagd tull vid utförsel
av sammalet rågmjöl. Genom inrättande av en särskild utbytesklass
för fullt utmalen råg skulle emellertid kvarnindustriens möjligheter
att med ekonomiskt förmånligt resultat utföra sådant mjöl avsevärt
förbättras. Då det av mjöltypskommissionen förordade systemet för
kontroll av utförselvarans beskaffenhet torde vara fullt betryggande, synes
icke något hinder föreligga att tillmötesgå Skånes handelskammares
av samtliga i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar tillstyrkta
framställning i denna del. Jag föreslår således, att för möjliggörande
av tullrestitution beträffande sammalet rågmjöl i nyssherörda författningsrum
införes en ny utbytesklass, vilken, såsom de i ärendet hörda
ämbetsverken föreslagit, torde böra omfatta ett utbyte av från 0 till och
med 100 procent. Vad beträffar vetemjöl och vetegryn finner jag, i likhet
med ämbetsverken, något behov av en motsvarande utbytesklass icke
föreligga. Vid beräknande av kvarnindustrirestitution torde 100 kilogram
rågmjöl, liänförligt till den föreslagna nya utbytesklassen, böra
motsvara samma kvantitet omalen råg.
De kontrollföreskrifter, som erfordras i anledning av ifrågakomna utbytesklass,
torde, såsom ämbetsverken framhållit, lämpligen erhålla plats i
den av Kungl. Majit med stöd av 13 § tullrestitutionsförordningen utfärdade
kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) nied tillämpningföreskrifter
till nämnda förordning. Därest den av mig nu föreslagna ändringen i
samma förordning’ vinner statsmakternas gillande, torde jag framdeles
få underställa Kungl. Maj :ts prövning frågan örn därav föranledda
ändringar i nyssnämnda kungörelse.
I fråga örn mjöltypskommissionens av ämbetsverken tillstyrkta förslag
till införande av en ny utbytesklass för vetemjöl, uttaget från 0
till och med 70 procent, anser jag mig med hänsyn till vad mjöltypskommissionen
anfört höra förorda jämväl berörda förslag. Såsom kommissionen
framhållit, torde vid beräknande av kvarnindustrirestitution 100
kilogram vetemjöl av denna utbytesklass höra motsvara 135.70 kilogram
veto.
Vad slutligen angår Skånes handelskammares framställning örn en
sådan utvidgning av rätten till kvarnindustrirestitution, att vid utförsel
av exempelvis rågmjöl restitution skulle kunna medgivas av erlagd tull för
vare sig råg eller vete, varigenom kvarnindustrien skulle bliva delaktig
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 139 haft. (Nr 167.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
av en systemet med utförselbevis motsvarande förmån, bar denna fråga
senast år 1929 varit föremål för statsmakternas bedömande. När dåvarande
chefen för finansdepartementet den 8 februari nämnda år anmälde
fråga om avlåtande till riksdagen av proposition med förslag till förordning
angående tullrestitution, anförde han — i anledning av framställning
från svenska kvarnföreningen av enahanda innebörd som den
nu förevarande — att, då bestämmelserna rörande utförselbevisen hade
provisorisk karaktär, det icke syntes lämpligt att vidtaga ifrågasatt ändring
i kvarnarnas restitutionsrätt. För egen del vill jag ansluta mig till
den sålunda uttalade uppfattningen. Jag hemställer således, under åberopande
i övrigt av vad de i ärendet hörda ämbetsverken anfört, att handelskammarens
framställning i nu berörda hänseende icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till förordning
om ändrad lydelse av 4 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr
307) angående tullrestitution samt hemställer, att Kungl. Majit måtte i
proposition föreslå riksdagen antaga samma förslag.
Vad föredragande departementschefen sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
320667. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.