Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen; given
Stockholms slott den 29 februari 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att — under förutsättning av att Kungl. Majda proposition till riksdagen
(nr 164) angående vattendomstolarnas organisation m. m. varder av
riksdagen bifallen — antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
av 11 kap. 8, 6 och 95 §§ vattenlagen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

t sami.

133 höft. (Nr 165.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3, 6 ock 95 §§ vattenlagen, 95 § i dess
lydelse enligt lagen den 11 juni 1920 (nr 459), skola hava följande ändrade
lydelse:

11 k a p.

3 §.

Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämnas av Konungen,
som tillika bestämmer, örn samme vattenrättsingenjör skall tjänstgöra
vid mera än en vattendomstol.

6 i

Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjor
varde ställföreträdare förordnad av vattenöverdomstolen; och
skall vad i 2 § finnes stadgat beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör
äga tillämpning jämväl i fråga örn ställföreträdare för
dem.

Är vattenrättsnämndeman av jäv eller annat förfall hindrad att deltaga
i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,
kalle vattenrättsdomaren annan vattenrättsnämndeman eller, där
tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,
till befattning som vattenrättsnämndeman valbar man att i stället tjänstgöra
i domstolen.

95 %.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets
tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till
torrläggningsföretag, som avses i 7 kap., eller meddelas i syfte att vinna
ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande
hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, så snart beslutet därom

3

Kungl. Majus proposition Nr 165.

vunnit laga kraft, erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för
vattendomstolarnas organisation och verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas
vid byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering
eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar
vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i
den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga
är örn vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i
förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget
eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Ar ändamålet
med vattenreglering jämväl torrläggning av mark, skall avgift tilllika
utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende
vinnes genom företaget. Vad nu sagts åge ock tillämpning i fråga
om företag enligt 7 kap. Där till grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona femtio öre för varje
hästkraft till och med 5,000, sjuttiofem öre för varje hästkraft över 5,000
till och med 10,000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver 10,000, men
må ej, utom då fråga är örn vattenreglering, överstiga trettiotusen kronor.
Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter
båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en och en halv för tusen
av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp
än femton kronor, skall icke erläggas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över justitiedepmtementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsens Regén ten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1992.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener.

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anför:

»Vid anmälan den 4 januari 1932 till årets statsverksproposition av behov
av fortsatt anslag för vattendomstolarna (andra huvudtiteln sid, 25 o. f.)
förklarade jag mig hava för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att avlåta proposition
till riksdagen örn nämnda domstolars omorganisation på grundval
av ett av presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt och majoren i vägoch
vattenbyggnadskåren M. Serrander, i egenskap av särskilt tillkallade
sakkunniga, den 29 september 1931 i ämnet avgivet betänkande. Jag ber
nu att få underställa Kungl. Maj:t förslag till de ändringar i vattenlagen,
som erfordras för genomförande av den ifrågasatta organisationen.

Aor anTsatio- Det aV de •sakkuuuiga framlagda betänkandet innefattar förslag örn
nen foran- vattendomstolarnas överförande från extra till ordinarie stat. Därvid

ringar flat Sk°la’ gen°m uPPdelning av Mellanbygdens vattendomstols område å
tolagen. Norrbygdens och österbygdens vattendomstolar, domstolarnas antal minskas
från fem till fyra och den dömande personalen, d. v. s. vattenrättsdomarna
och vattenrättsingenjörerna, erhålla fullmakt å sina tjänster.
I samband härmed skola vattenrättsingenjörsbefattningarna till skillnad
från vad nu är förhållandet organiseras såsom självständiga tjänster.
Då vid en dylik anordning full sysselsättning icke kan beredas
nuvarande antal av tio vattenrättsingenjörer, två vid varje vattendomstol,
föreslås antalet ingenjörer skola nedbringas. De sakkunniga beräkna det
vid heltidstjänstgöring behövliga antalet till sju, fyra vattenbyggnadstekniska
och tre agrikulturtekniska ingenjörer. Av dessa skola de fyra förstnämnda
tjänstgöra envar vid en vattendomstol, varemot, då antalet vattendomstolar
kommer att överstiga antalet agrikulturtekniska ingenjörer, en
fördelning av dessas tjänstgöring mellan olika domstolar blir erforderlig.
Denna fördelning föreslås verkställd sålunda, att den för nordliga delen av

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

landet avsedda vattendomstolen, Norrbygdens vattendomstol, får sig tilldelad
en torrläggningssakkunnig ingenjör oell de tre övriga domstolarna
gemensamt erhålla två dylika ingenjörer. Bland annat för möjliggörande
av de sistnämndas tjänstgöring vid mer än en domstol föreslås, att dessas
kanslier förläggas till en och samma ort, därvid kansliet för Västerbygdens
vattendomstol flyttas från Vänersborg till Stockholm, varest de båda
övriga domstolarnas kanslier redan äro belägna. I övrigt innebär förslaget,
att för avarbetandc av uppkommen arbetsbalans eller vid anhopning
av göromål vid någon av vattendomstolarna en biträdande vattenrättsdomare
skall där kunna anställas.

Den avdelning av Västerbygdens vattendomstol, som inrättats för handläggning
av det där anhängiga målet rörande reglering av sjön Vänern,
beröres icke av de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas sålunda i stora drag återgivna organisationsplan har
varit föremål för yttrande av vattenöverdomstolen samt vissa därav berörda
myndigheter och sammanslutningar, bland dem Svenska vattenkraftföreningen
och Svenska teknologföreningen, därvid förslaget i huvudsak
vunnit vederbörandes anslutning.

För egen del har jag i nu angivna hänseenden att framställa den erinran,
att biträdande vattenrättsdomare synes kunna åtminstone tillsvidare undvaras
samt att behovet jämväl av vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörer
vid de tre till förläggning i Stockholm föreslagna vattendomstolarna
torde kunna tillgodoses med allenast två ingenjörer. I övrigt finner
jag förslaget ägnat att läggas till grund för proposition till riksdagen;
och jag har jämväl för avsikt att, sedan de nödiga förarbetena härmed
blivit avslutade, förelägga Kungl. Majit förslag till proposition i ämnet.

Den nya organisationen av vattendomstolarna torde böra träda i tillämpning
med 1933 års ingång.

Vid genomförande av ifrågavarande organ isai ionsf orsing erfordras vissa
ändringar i vattenlagens 11 kap. 3 och 6 §§.

I 3 § stadgas, att vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör förordnas
av Konungen för viss tid, varjämte föreskrift lämnas, huru det skall förfaras,
i fall lämplig person, som är villig att åtaga sig förordnande för viss
tid såsom vattenrättsingenjör, ej finnes att tillgå. Då den nya organisationen
kommer att innebära, att vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörsbefattningarna
skola besättas med ordinarie innehavare, måste nyssnämnda
stadgande ersättas med en bestämmelse, att dessa befattningshavare
utnämnas av Konungen. Enligt det av mig förordade förslaget kommer
antalet såväl vattenbyggnadstekniska som agrikulturtekniska vattenrättsingenjörer
att bliva mindre än antalet vattendomstolar. Med hänsyn
härtill torde, såsom de sakkunniga jämväl föreslagit, stadgandet böra
kompletteras med en föreskrift örn gemensam anställning vid två eller flera
vattendomstolar av en och samme vattenrättsingenjör.

Vatten doms''ols avgifterna.

Gällande

bestämmelser.

Vattenrättsoch
dikning*-lagskommittéerna
år
1910.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Jämväl i 6 § erfordras vissa jämkningar i anledning av förändringen
av vattenrättsingenjörstjänsterna. Sålunda bör, då det i 3 § omnämnda
bemyndigandet för vattenrättsdomaren att i visst fall tillkalla vattenrättsingenjör
kommer att upphöra, stadgandet i andra stycket av 6 § avse allenast
vattenrättsnämndeman.

I förevarande sammanhang anhåller jag vidare att få anmäla en i samband
med ärendet angående vattendomstolarnas omorganisation uppkommen
fråga örn vidtagande av ändring jämväl i 11 kap. 95 § vattenlagen.

Nämnda lagrum stadgar skyldighet för sökande i vattenmål att, då jämlikt
vattenlagen medgivande lämnas till byggande i vatten för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till torrläggningsföretag
eller då ändrade bestämmelser rörande hushållningen med
vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft,
såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet
erlägga viss avgift. Enligt lagrummet skal], på sätt däri närmare
angives, till grund för avgiftens beräknande läggas i fråga om vattenkraftbyggnader
storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten
uttagas vid byggnaden, samt beträffande vattenregleringar ökningen i
den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas till följd av regleringen,
eller i visst fall den ökning i värde å vattenkraft, som därigenom erhålles.
Vad angår torrläggningsföretag, utgår avgiften efter värdet å den genom
företaget vunna båtnaden. Då avgiften skall utgå efter storleken av vattenkraft,
är densamma bestämd till 1 krona för varje hästkraft till och med
5,000, 50 öre för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt 25 öre
för varje hästkraft utöver 10,000, men får — utom då fråga är om vattenreglering
— ej överstiga 20 000 kronor. Skall avgiften beräknas efter ökning
i värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes mark, skall den
erläggas med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden. Avgift, som
uppgår till mindre belopp än tio kronor, skall dock icke erläggas.

Angående tiden för vattendomstolsavgiftens erläggande föreskrives, att
detta skall ske, innan medgivet arbete får påbörjas eller, där fråga är örn
ändrade hushållningsbestämmelser, innan dessa få tillämpas.

Det ursprungliga förslaget till införande av ifrågavarande avgift framlades
i det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna
betänkandet med den motivering, att då den nya organisationen av vattendomstolar
med nödvändighet medförde ökade utgifter för statsverket,
det icke vore obilligt, att av dem, som för främjande av sina intressen toge
den nya organisationen i anspråk, kräva något bidrag till kostnaderna.

Ehuru vid den överarbetning, som förslaget till vattenlag sedermera undergick,
en mera detaljerad utformning gävs åt bestämmelserna örn domstolsavgift,
gjordes icke någon ändring i fråga örn avgiftens storlek, utan
överensstämmer vattenlagen i detta avseende med det ursprungliga förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165. 7

Redan i yttrande till Kungl. Majit av december 1925 med förslag till
ändrad organisation av vattenrättsingenjörstjänsterna ifrågasatte tre av
rikets vattenrättsdomare, under erinran hurusom penningvärdet sedan år
1910 undergått ett betydande fall, en höjning av vattendomstolsavgifterna.
I samband därmed framhölls, att då vattendomstolens arbete och de
kostnader för statsverket, som föranleddes av målets behandling, vore
desamma, vare sig sökanden begagnade sig av det erhållna tillståndet eller
icke, det ej vore oegentligt, örn avgiftsskyldigheten inträdde redan i
och med det att laga kraftvunnet medgivande förelåge.

Förut omförmälda sakkunniga för utredning angående vattendomstolarnas
organisation hava i sitt betänkande upptagit den framförda tanken
på en förhöjning i vattendomstolsavgifterna samt framlagt förslag
örn deras ökande med i allmänhet 50 procent å nuvarande belopp. Däremot
hava de sakkunniga ansett någon ändring icke böra äga rum i fråga
örn tidpunkten för avgiftsskyldighetens fullgörande. De sakkunniga hava
anfört i huvudsak:

Enahanda skäl, som de ovannämnda kommittéerna på sin tid anförde
för förslaget örn iniörande av ifrågavarande avgiftsskyldighet, syntes nu
kunna åberopas för en höjning av avgifterna. Syftet med den föreslagna
omorganisationen av vattendomstolarna vore att göra dessa i ännu högre
grad än hittills skickade att på ett tillfredsställande — snabbt och riktigt
— satt utreda och pröva de viktiga målen angående byggande i vätte11;
yattenreglering m. m. Skulle detta syfte kunna vinnas, vore det
nödvändigt, att verkligt förstklassiga krafter komme till användning
såsom ledamöter i dessa domstolar. Förutsättningen för att sådana
krafter skulle kunna förvärvas vore återigen, att tillräckliga löneförmåner
bjödes. De förslag, som härutinnan utarbetats av de sakkunniga,
vöre icke för högt tilltagna. Det kunde emellertid icke undgås, att kostnaderna
för vattendomstolarna och deras verksamhet därigenom i någon
man ökades. Att de rättssökande, vilka hade det största gagnet av
vattendomstolarnas omorganisation, finge deltaga i bestridande av denna
kostnadsökning, kunde — såsom kommittéerna uttryckte det — icke
anses obilligt. Ehuru det syntes i viss mån betänkligt att för sökande
i vattenmål öka de redan nu dryga kostnader, som vore förenade med
anhangiggörande och behandling av dylika mål, ville dock de sakkunnl?a’
1 förhoppning att därigenom genomförandet av omorganisationen
och löneförmånernas fastställande såsom föreslagits skulle underlättas,
ansluta sig till förslaget örn en höjning av de ifrågavarande avgifterna!
D® sakkunniga hade i detta sammanhang haft under övervägande huruvida
skyldigheten att erlägga domstolsavgift borde utsträckas att gälla
aven i andra fall än dem, där dylik skyldighet nu förelåge, men hade
biand annat pa grund av svårigheten att utfinna en tillfredsställande
grund för avgiftens beräknande, då det vore fråga örn t. ex. medgivande
till en brobyggnad, stannat vid att en utsträckning av skyldigheten icke
borde ifrågasättas.

Förslaget att ifrågavarande avgift skulle erläggas, så snart det beslut
varigenom medgivande lämnats till det företag eller den åtgärd, varom
Iråga vore. vunnit laga kraft, kunde de sakkunniga däremot icke biträ -

Vatten rättsdomarna
år
1925.

De sakkunnig
a.

S Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

da. Det kunde icke vara lämpligt, att en sökande, vilken måhända aldrig
begagnade sig av det erhållna medgivandet, ändock skulle vara pliktig
erlägga denna stundom ganska betydande avgift.

Yttranden I sitt yttrande över betänkandet har vattenöver domstolen icke .
ÖVkunnigas'' blott tillstyrkt, att vattendomstolsavgifterna höjdes på sätt de sakkunniga
betänkande, föreslagit, utan även ifrågasatt, huruvida icke ytterligare undersökning
borde företagas angående möjligheterna att jämväl i andra än de i förevarande
lagrum omförmälda fall uttaga sådana avgifter.

Svenska vattenkraftföreningen har i sitt yttrande förklarat
sig icke vilja avstyrka förslaget örn domstolsavgifternas höjande, då
ett genomförande av den föreslagna organisationen torde komma att möjliggöra
ökad insats från vattenrättsingenjörerna i domstolarnas arbete,
varav ett önskvärt snabbare rättsförfarande kunde förväntas. Föreningen
har emellertid därvid framhållit, att höjningen av vattendomstolsavgifterna
måste anses direkt betingad av den för vattendomstolarnas ledamöter
föreslagna löneförbättringen, samt att en reducering av den föreslagna
lönestandarden skulle komma att i betydlig grad försvåra ej
minst vattenrättsingenjörstjänsternas rekrytering och sålunda väsentligt
förringa de fördelar, vilka ur föreningens synpunkt motiverade att vattenkraftindustrien
skäligen kunde vidkännas en del av merkostnaderna
för organisationen.

Liknande synpunkter hava framförts i yttrande av S v e n s 1c a t e knologfö
reningen.

Beparie Den tanke, åt vilken redan 1910 års kommittéer gåvo uttryck, eller att

menis- en vjss hidragsskyldighet till statsverkets kostnader för rättsskipningen
chefen

i vattenmål borde åvila dem, som för främjande av sina intressen toge
domstolsorganisationen i anspråk, synes mig i allo riktig. Huruvida med
de i vattenlagen härutinnan upptagna bestämmelserna denna tanke förverkligats
i den utsträckning, som av kommittéerna åsyftats, torde vara
mera ovisst. De influtna avgifterna hava varit jämförelsevis obetydliga
i förhållande till statsverkets utgifter för vattendomstolarna. De hava
nämligen i medeltal för år uppgått till 20,000 å 21,000 kronor och äro i innevarande
års stat upptagna till 25,000 kronor. Till belysande av de nu
utgående avgifternas storlek i särskilda fall må här anföras följande.

Vid en utbyggnad av ett strömfall utgår avgiften efter den genom
byggnaden tillgodogjorda vattenkraftens storlek. Avgiften beräknas
emellertid icke på hela den effekt, som med byggnaden avses, utan allenast
på den del därav, som motsvarar vattenkraften vid lågvatten. Då
med lågvatten enligt vattenlagen avses medeltalet av de minsta vattenmängderna
i vattendraget, överstiger utbyggnadseffekten i allmänhet
högst väsentligt lågvatteneffekten. Vid en lågvatteneffekt av 1,000 hästkrafter
utgör avgiften 1,000 kronor. Vid vattenreglering utgår avgiften
i allmänhet efter den genom lågvattenmängdens höjning vunna kraftölc -

9

Kungl. Majlis proposition Nr 165.

»ingen. Mot en ökning i lågvatteneffekten av 1,000 hästkrafter svarlett
avgiftsbelopp av 1,000 kronor. Viel vattenregleringar, vilka såsom
dygns- och veckoregleringar icke avse en höjning av lågvattenmängden
utan en ur driftssynpunkt lämpligare fördelning av den tillgängliga vattenmängden
överhuvudtaget, beräknas avgiften efter den ökning i värde,
vattenkraften därigenom vinner, samt utgår för sådant fall med 1 krona
för varje 1,000 kronor av denna värdeökning. Mot en värdeökning av
100,000 kronor svarar alltså ett avgiftsbelopp av 100 kronor. Vad slutligen
angår torrläggningsföretagen beräknas avgiften efter värdet av
den båtnad, som vinnes genom företaget, och utgår jämväl i detta fall
med en för tusen av båtnaden. Vid ett båtnadsbelopp av 100,000 kronor
utgör avgiften sålunda 100 kronor.

Av vad nu anförts torde framgå, att en höjning av avgiftens belopp
icke kan anses oberättigad. Visserligen bör ej släppas ur sikte, att avgiften
ej göres så hög, att den kan komma att verka avhållande på företagsamheten.
En dylik anmärkning lär dock icke drabba den av de
sakkunniga föreslagna höjningen, som synes synnerligen måttligt tilltagen.

Vad därefter angår tiden för avgiftens erläggande ställer jag mig
mera tveksam. Att de sakkunniga ställt sig avvisande till den av vattenrättsdomarnas
flertal år 1925 intagna ståndpunkten torde ha sin grund
däri, att ett utkrävande av avgiftsskyldiglieten för det fall, att det sökta
företaget icke komme till stånd, skulle understundom kunna bliva alltför
betungande för sökanden. Detta skäl skulle uppenbarligen äga större
bärkraft, örn med avgiftsskyldigheten avsetts något annat och mera än
ett bidrag till statens egna kostnader-. Till förmån för vattenrättsdomarnas
förslag kan göras gällande, att det icke kan anses lämpligt att vattendomstolarnas
tid och arbetskrafter tagas i anspråk för ofta vidlyftiga
och invecklade utredningar angående företag, vilkas utförande redan
från början torde för sökanden framstå som osäkert och till tiden ovisst.
Örn en sökande det oaktat vill underställa frågan örn företaget vattendomstolens
bedömande, bör det uppenbarligen stå honom öppet, men någon
anledning synes icke föreligga att för sådant fall fritaga honom från
en efter billiga grunder avvägd ersättning för det allmännas kostnader.
Härtill kommer, att den nuvarande bestämmelsen är ägnad att försvåra
redovisningen och indrivningen av ifrågavarande avgifter. Jag bär därför
stannat vid att förorda en ändring i överensstämmelse med vattenrättsdomarnas
förslag.

Jämväl på en annan punkt anser jag en mindre avvikelse från de sakkunnigas
förslag påkallad. Enligt tredje stycket av 95 § skall avgift,
som uppgår till mindre belopp än tio kronor, icke erläggas. Då det ur
olika synpunkter är önskvärt, att de mindre företag, varom här är fråga,
jämväl framdeles komma i åtnjutande av frihet från avgift, anser jag

bihang till riksdagens protokoll 193?. 1 sunil. t:i:i höft. (''Sr lii.'').) o

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

det ifrågavarande beloppet, efter den föreslagna böjningen av avgiften,
böra bestämmas till femton kronor.

Vad till sist angår den av vattenöverdomstolen ifrågasatta utvidgningen
av avgiftsbestämmelserna må framhållas, att denna fråga varit under
övervägande men att jag därvid kommit till samma uppfattning som de
sakkunniga eller att stora svårigheter äro förknippade med en sådan, varjämte
något mera avsevärt belopp icke på denna väg torde komma att
tillföras statsverket.

Jämväl de i 95 § av mig förordade ändringarna torde böra träda i kraft
den 1 januari 1933. I likhet med de sakkunniga anser jag, att de nya bestämmelserna
böra äga tillämpning även i fråga örn företag, som vid
ikraftträdandet ännu äro föremål för prövning.»

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med det anförda inom
justitiedepartementet utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse av 11
kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen av den lydelse, bilaga1 vid detta protokoll
utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget'' måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla.

Ur protokollet:
Axel Wennerholm.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.

Kungl. May.ts proposition Nr 165.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 29 februari
1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet. utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i statsrådet den 19 februari 1932, hade Kungl. Maj:t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av
11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av kanslirådet C. G. Bruno.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 165.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 29 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets
denna dag avgivna yttrande över det den 19 februari 1932 till lagrådet remitterade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§
vattenlagen; därvid föredraganden — under hänvisning jämväl till vad
han förut denna dag vid anmälan av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
(nr 164) angående vattendomstolarnas organisation m. m. anfört —
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande under förutsättning att förstnämnda proposition
varder av riksdagen bifallen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall av
låtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

20647. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.