Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 164.
1
Sr 164.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vattendomstolarnas
organisation m. m.; given Stockholms slott den 29 februari
1932.
Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilag da utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 29 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:
»Vid anmälan den 4 januari 1932 till årets statsverksproposition av behov
av fortsatt anslag för vattendomstolarna (andra huvudtiteln sid. 25
o. f.) förklarade jag mig hava för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att avlåta
proposition till riksdagen örn nämnda domstolars omorganisation på
grundval av ett av presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt och majoren
i väg- och vattenbyggnadskåren M. Serrander, i egenskap av särskilt
tillkallade sakkunniga, i ämnet avgivet betänkande. Sedan infordrade
yttranden nu inkommit rörande nämnda betänkande, vilket som särskild
bilaga torde få fogas till detta protokoll, ber jag att få anmäla detta
ärende.
Innan jag närmare ingår på de spörsmål, vartill de sakkunnigas förslag
giver anledning, må i korthet förutskickas en redogörelse för
Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 132 hafi. (Nr 1Gb.)
1
1''oms t olar i
vattenmål.
Vattendomstolarnas
antal
och domsområden.
Vattendom
stolarnas
sammansätt
ning.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
vattendomstolarnas nuvarande organisation och arbetssätt.
Genom den av 1918 års lagtima riksdag antagna ock den 28 juni samma
år utfärdade vattenlagen, vilken trädde i kraft med ingången av år 1919,
inrättades för behandlingen av vattenmål i första instans särskilda domstolar,
benämnda vattendomstolar. Andra instans i dylika mål utgör enligt
samma lag Svea hovrätt i viss sammansättning under benämningen
vattenöverdomstol, och mot vattenöverdomstolens beslut fullföljes talan
hos Kungl. Majit i högsta domstolen. I vissa vattenmål, nämligen sådana
som angå inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller
allmän flottled, fullföljes för närvarande talan mot vattendomstols utslag
i allmänhet icke hos vattenöverdomstolen utan hos Kungl. Majit i regeringsrätten.
Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen bestämmes antalet vattendomstolar av
Kungl. Majit, som jämväl förordnar örn vattendomstolarnas domsområden.
Genom kungörelse den 30 juli 1918 är vattendomstolarnas antal fastställt
till femi Norrbygdens, Mellanbygdens, Österbygdens, Söderbygdens
och Västerbygdens vattendomstolar. Domsområdena för dessa äro enligt
samma kungörelse med däri genom kungörelse den 6 juni 1924 vidtagen
ändring bestämda sålunda, att i stort sett horal
till Norrbygdens vattendomstol de norrländska älvarnas vattenområden
till Ångermanälvens vattenområde i söder;
till Mellanbygdens vattendomstol Ängermanälvens samt övriga norrländska
vattendrags områden till och med Ljusnans vattenområde;
till Österbygdens vattendomstol söder därom belägna i Bottniska viken
och Östersjön utfallande floders vattenområden till Motala ströms i söder;
till Söderbygdens vattendomstol Vätterns jämte Motala ströms och söder
därom belägna i Östersjön utmynnande vattendrags områden samt
Gotland ävensom de sydliga västkustvattendragens till och med Lagans
vattenområden; samt
till Västerbygdens vattendomstol övriga västkustvattendrags områden
jämte Vänerns till- och avlopps vattenområde.
Vattendomstol består av en lagkunnig, i domarvärv erfaren ordförande,
benämnd vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer med sakkunskap
och erfarenhet, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och den
andre särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt två vattenrättsnämndemän.
I vissa fall, nämligen då anläggning, företag eller annat,
varom i vattenmål är fråga, är utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena
och ej heller motstående intresse av någon betydelse därav beröres,
är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen
samt allenast den ene av vattenrättsingenjörerna.
Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer förordnas av Kungl. Majit
för viss tid. Vattenrättsnämndemännen utses genom val för sex år, i Norrland
samt Värmlands och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i
övriga delar av riket en för varje domsaga.
Kungl. May.ts proposition Nr Nii- 3
Vid vattendomstol äro vidare anställda dels en lagkunnig sekreterare,
benämnd vattenrättssekreterare, och dels i mån av behov en eller flera
vattenrättsamanuenser med juridisk utbildning samt ett eller flera skrivbiträden.
Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid,
amanuenser och skrivbiträden av vederbörande vattenrättsdomare.
För varje vattendomstol finnes kansli, förlagt för Norrbygdens vattendomstol
till Umeå, för Mellanbygdens till Sundsvall, för Österbygdens till
Stockholm, för Söderbygdens till Stockholm och för Västerbygdens till
Vänersborg. Kansliet skall hållas öppet för allmänheten under viss tid
varje helgfri dag. Då det med hänsyn till göromålens obehindrade fortgång
eller eljest prövas lämpligt, kan förordnas, att vattendomstols kansli
för viss tid, högst en månad, förlägges till annan ort.
Till vattendomstolarnas behandling höra i stort sett alla mål, som röra
anläggningar eller andra åtgärder i vattendrag, sjöar eller andra vattensamlingar,
vare sig syftet därmed är att utnyttja vattenkraft, begagna sig
av vattenområdet för samfärdsel eller flottning eller bereda mark erforderlig
torrläggning eller tillgodose annat av vattenförhållandena beroende
intresse. För vidtagande av dylik åtgärd förutsättes i vattenlagen
i stor utsträckning medgivande av vattendomstol. De mål, som sålunda
komma under vattendomstolarnas behandling, äro av i hög grad skiftande
omfattning och innebörd. Understundom kan ett enda dylikt mål, såsom
det nu pågående angående reglering av Vänern eller det för ett antal år
sedan avdömda örn reglering av Siljan, beröra ett helt vattensystem och
hava ingripande betydelse för hela bygders befolkning. För dessa måls
prövning och ett behörigt tillgodoseende av alla därmed förknippade intressen
krävas ingående hydrografiska och tekniska utredningar angående
företagets verkningar i olika riktningar. Av dessa undersökningars
tillförlitlighet bero stora värden ej allenast för sökanden till företaget
utan ock för det allmänna och de sakägare, som beröras av företagets
verkningar. Vad jag nu yttrat äger ock sin tillämpning i fråga örn de
jämförelsevis mindre företagen såsom sjöregleringar, sjösänkningar och
vattena vledningar. Jämväl för dessa företag är det av synnerlig vikt,
att de ur ekonomisk och teknisk synpunkt göras till föremål för en allsidig
och ingående behandling.
Förfarandet vid vattendomstolarna skiljer sig ej oväsentligt från det,
som är rådande vid de allmänna underrätterna. De allmänna intressen,
som göra sig starkt gällande i fråga örn vattenmålen, påkalla i långt högre
grad än i vanliga mål initiativ och medverkan från domstolens sida. Ansvaret
för utredningens fullständighet åvilar i främsta rummet vattenrättsdomaren.
Redan innan målet kommer under bedömande av vattendomstolen,
har han att föranstalta örn erforderliga undersökningar, vid
vilka ingenjörerna äro skyldiga att medverka. Handläggningen av ett
vattenmål är i överensstämmelse härmed uppdelad å två stadier, förberedelsen
och den egentliga domstolsbehandlingen. Syftet med förberedel
-
Vattendomstols
hansl Lernas
förläggning
sorter.
Förfarandet
vid vatten^
domstolarna.
(Jfr betänkandet
sid.
5-8.)
4
Vattendom--stolspersonalens
åligganden.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
sen är att genom, ett klarläggande redan å detta stadium av de ekonomiska
oell tekniska frågorna såvitt möjligt begränsa antalet domstolssammanträden.
Under tiderna mellan dessa pågår alltså å vattendomstolens
kansli och genom undersökningar å stället arbetet med måls förberedande
till behandling eller avgörande.
Av redogörelsen för förfarandet vid vattendomstolarna framgåi’, att de
förberedande åtgärder, som i avseende å ett anhängiggjort mål böra vidtagas
före själva domstolsbehandlingen, i första hand ankomma på vattenrättsdomaren,
som enligt stadgan den 6 december 1918 angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna har att leda och övervaka det förberedande
arbetet för vattendomstolens sammanträde. Givet är emellertid, att vattenrättsdomaren
i stor utsträckning redan på detta stadium är hänvisad
till vattenrättsingenjörernas medverkan i såväl tekniska som ekonomiska
frågor. I vattenlagen stadgas oek, att vattenrättsdomaren beträffande
fråga, vari det tillkommer honom att besluta, bör, där frågans beskaffenhet
det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna. Vid utformandet
av vattendomstolsstadgans föreskrifter örn vattenrättsingenjörs åligganden
har även sikte tagits därpå, att ingenjörernas medverkan erfordras
icke blott vid själva domstolsförhandlingarna och vid förberedande teknisk
undersökning å stället utan jämväl i övrigt. Enligt 4 § i stadgan
åligger det vattenrättsingenjör:
1) att meddela vattenrättsdomaren upplysningar och råd, som av denne
i tjänsteärende påkallas, för vilket ändamål vattenrättsingenjören har att,
örn vattenrättsdomaren så finner nödigt, inställa sig för överläggning å
tid och plats, som denne efter samråd med ingenjören bestämmer;
2) att på vattenrättsdomarens anmodan verkställa teknisk granskningav
mål och ärende, som ankommer på vattenrättsdomarens eller vattendomstolens
handläggning, samt, örn vattenrättsdomaren anser frågans beskaffenhet
det påkalla, däröver till vattenrättsdomaren avgiva skriftlig
berättelse;
3) att, i den mån vattenrättsdomaren finner det för göromålens fortgång
nödigt, för ändamål, som i 1) eller 2) sägs, deltaga i arbetet å vattendomstolens
kansli;
4) att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta sådan
undersökning, som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen; samt
5) att i den utsträckning, vartill stadgandet i 12 kap. 2 § nämnda lag
föranleder, deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom
annat, sörja för utförande av de ritningar, som höra intagas i vattenboken.
Vattenrättsingenjör får enligt vattendomstolsstadgan icke åtaga sig enskilt
uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma under
vattendomstolens bedömande, och ej heller rörande mål, som anhängiggjorts
vid annan vattendomstol, innan detsamma blivit genom laga kraftägande
utslag avgjort.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
Beträffande vattenrättsnämndeman, vilkens huvudsakliga åliggande
naturligtvis är att på kallelse av vattenrättsdomaren deltaga i sammanträden
med vattendomstolen, innehåller stadgan därjämte föreskrift örn
skyldighet bland annat att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas,
biträda vid undersökning enligt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen.
Angående vattenrättssekreterarens åligganden lämnas i stadgan utförliga
bestämmelser. Det torde emellertid vara tillräckligt att här erinra
därom, att det åligger honom att efter vattenrättsdomarens anvisning biträda
vid beredandet av mål och ärenden, som ankomma på handläggning
av vattendomstolen eller vattenrättsdomaren, samt vid vattenbokens förande,
att på vattenrättsdomarens anmodan vara tillstädes vid vattendomstolens
sammanträden och därvid föra erforderliga minnesanteckningar,
att uppsätta och för vattenrättsdomaren till granskning och underskrift
framlägga vattendomstolens protokoll ävensom skrivelser, kungörelsei,
förelägganden och andra expeditioner, som skola av vattenrättsdomaien
undertecknas, samt att i övrigt biträda med göromålen å vattendomstolens
kansli. Vattenrättssekreteraren är skyldig att, da han därtill förordnas,
vid ledighet för vattenrättsdomaren förvalta dennes ämbete.
Såsom i det föregående nämnts, innehava vattenrättsdomare, vatten- Avlöningsförrättsingenjörer
och vattenrättssekreterare sina befattningar allenast på Ullanden.
förordnanden. I enlighet härmed äro avlöningsförhållandena för dem
ordnade så att visst årsarvode tillerkänts dem, varjämte ingenjörerna
uppbära särskilt dagarvode. Vattenrättsdomare åtnjuter sålunda ett årsarvode
av 15,000 kronor, därav 4,000 kronor förklarats skola utgöra tjänstgöringspenningar.
Vattenrättsingenjör uppbär i årsarvode 5,000 kr onor
samt i dagarvode 25 kronor för varje dag, då han tjänstgör vid vattendomstolens
sammanträde eller är upptagen av undersökning enligt 11 kap.
45 § 2 mom. vattenlagen. Särskild ersättning kan därjämte efter Kungl.
Maj:ts prövning i varje särskilt fall tillerkännas vattenrättsingen jör för
tjänstgöring å vattendomstolens kansli. Årsarvodet åt vattenrättssekreterare
utgör 8,000 kronor, därav 2,800 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar.
A de omförmälda arvodena utgår dyrtidstillägg enligt
de grunder, som gälla för dylikt tillägg å oreglerad lön. \ attenrättsnämndeman
är berättigad till ett dagarvode av 15 kronor för varje dag,
då han deltager i vattendomstolens sammanträde eller i sådan undersökning,
som nyss nämnts. Vid fastställande av ifrågavarande arvoden Ilar
utgångspunkten varit, att allenast vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren
skulle vara ständigt upptagna av sitt arbete i vattendomstolen.
Vad angår vattenrättsingenjörstjänsterna har förutsatts, att ingenjörens
befattning skulle kunna förenas med annan statstjänst.
Avlöningen till vattenrättsamanuenser och skrivbiträden vid vattendomstolarna
utgår efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit. För
närvarande äro till avlönande av amanuenser anvisade följande belopp,
nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol 1,800 kronor samt vid var och
6
Särskild personal
vid
Västerby
g d°ns
vattendomstol.
Anslag till
vattendomstolarnas
verksamhet.
Kungl. Marits proposition Nr 164.
en av Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar
3,500 kronor. Å amanueusavlöningen utgår dyrtidstillägg enligt samma
grunder som för vattenrättsdomare, ingenjörer och sekreterare. Beträffande
utgifterna för renskrivning vid vattendomstolarna skall enligt
Kungl. Maj:ts beslut iakttagas, att därest skrivbiträde med stadigvarande
tjänstgöring behöver vid vattendomstol anställas, sådant biträde
icke må, utan Kungl. Majlis för särskilt fall lämnade medgivande, uppbära
högre avlöning än som jämlikt avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, tillkommer skrivbiträde. Dyrtidstillägg till skrivbiträde
utgår i enlighet med de bestämmelser, som i sådant avseende gälla
i fråga örn befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerat verk.
Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna äga
vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för åtnjutande av semester
undfå ledighet utan avdrag å löneförmåner under högst en och en halv
månad vart år. Dylik ledighet får dock icke förläggas till sådan del av
året, som är tjänlig för syns hållande, såframt det icke prövas kunna
ske utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. Däres vattenrättsdomare
eller vattenrättssekreterare under visst år icke till fullo
åtnjutit honom för det året tillkommande semesterledighet, må den ledighet,
han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första månaderna
påföljande år.
Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens
behöriga fortgång anses erforderligt, äger vattenöverdomstolen
medgiva vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör befrielse från hans
tjänsteåligganden med undantag för visst mål eller ock från viss del eller
vissa av de honom åliggande göromålen. Örn i sistnämnda fall vattenrättssekreterare
förordnas att med bibehållande av egen tjänst förrätta
viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden, är han icke i anledning
därav berättigad till särskild ersättning. Till annan vikarie för
vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör vid partiell ledighet, som nyss
nämnts, bestämmes ersättningen av Kungl. Maj:t.
I anledning av det vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga målet
angående reglering av sjön Vänern är vid nämnda domstol särskild personal
anställd, nämligen en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer,
en vattenrättssekreterare, en vattenrättsamanuens med tjänstgöring såsom
sekreterare samt ett ingenjörsbiträde, med en sammanlagd årlig avlöning
av, förutom dagarvoden åt ingenjörerna, 42,200 kronor. Beträffande
dagarvodena åt de vattenrättsingenjörer samt vattenrättsnämndemän,
vilka deltaga i handläggningen av omförmälda mål, gälla särskilda
av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.
Till upprätthållande av verksamheten vid vattendomstolarna har från
och med budgetåret 1926/1927 anvisats ett extra förslagsanslag av 235,000
kronor. Från detta anslag, som under budgetåret 1929/1930 överskreds
Kunell. Majlis proposition Nr 164.
med omkring 13,000 kronor och under budgetåret 1930/1931 med omkring
14,000 kronor, bestridas samtliga utgifter vid vattendomstolarna med undantag
av kostnaderna för renskrivning, kanslibyra m. m., vilka gäldas
från andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till skrivmaterialier och
•expenser, ved m. m., varjämte domstolspersonalens tjänsteresor ersättas
från samma huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar.
I detta sammanhang må framhållas, att lösen för expeditioner, som ut- Expeditiomtfärdas
från vattendomstolarna, skola av vederbörande befattningshavare
redovisas till statsverket. Enligt uppgifter av vattenrättsdomarna har stolama.
det genomsnittliga årliga beloppet av lösen och stämpel vid vattendomstolarna
under åren 1928—1930 uppgått till cirka 11,300 kroma.
Vidare erinras, att då jämlikt vattenlagen medgivande lämnas till byggande
i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vat- s 0 savgi
tenreglering eller torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser rörande
hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet
att utnyttja vattenkraft, sökanden är pliktig att, innan medgivandet
tages i bruk, såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation
och verksamhet erlägga viss avgift. De till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna
hava, örn man bortser från de första två åren av
domstolarnas verksamhet, genomsnittligen uppgått till omkring 20,400
kronor årligen.
Rörande vattendomstolarnas arbetsbörda under åren 1919—1930 hava de
sakkunniga låtit med ledning av domstolarnas diarier sammanställa vissa
statistiska uppgifter, vilka i tabellform återfinnas å sid. 13—17 i betänkandet.
Jag tillåter mig att i huvudsak hänvisa till innehållet i nämnda
tabeller, vilka för varje år innehålla detaljerade upplysningar örn de inkomna
målens art inom de tre huvudgrupper, varå vattenmålen fördela
sig eller ansökningsmål, stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål.
Över den vid utgången av vart och ett av åren 1919—1930 vid vattendomstolarna
förefintliga arbetsbalansen föreligger likaledes genom de
sakkunniga införskaffade uppgifter, intagna å sid. 18 i betänkandet. Jämväl
härutinnan tillåter jag mig hänvisa till detsamma. Här skall endast
sammanfattningsvis framhållas, att av de statistiska tabellerna framgår,
att hela antalet under åren 1919—1930 till vattendomstolarna inkomna
mål, vilka blivit till behandling upptagna, utgjort:
vid Norrbygdens
» Mellanbygdens
» österbygdens
Söderbygdens
» Yästerbygdens
vattendomstol 492 eller i genomsnitt per år cirka 41
475
585
614
552
40
49
51
46.
Vattendom
stolarnas
arbetsbörda.
Ilen å sid. 18 i betänkandet intagna tabellen rörande de vid utgången av
vart och ett utav åren 1919—1930 oavgjorda vattenmålen visar, att arbetsbalansen
från år 1930 utgjorde, vid Norrbygdens vattendomstol 65, vid
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
Mellanbygdens vattendomstol /5, vid Österbygdens vattendomstol 52, vid
Söderbygdens vattendomstol 33 och vid Västerbygdens vattendomstol
95 mål.
En jämförelse mellan dessa balanssiffror samt de förut angivna sifflorna
rörande inkomna och till behandling upptagna vattenmål giver vid
handen, att antalet under åren 1919—1930 slutligt avgjorda mål utgjort:
vid Norrbygdens
» Mellanbygdens
» Österbygdens
» Söderbygdens
» Västerbygdens
vattendomstol 427 eller i genomsnitt per år cirka 36
» 400 » » » » » » 33
o33 » » » » » » 44
581 » » » » » » 48
» 457 » » » » » » 38.
Jag övergår härefter till den föreliggande frågan örn
Tidigare förslag
i ämnet
Riksdagens
skrivelse den
26 ftbruari
1924.
a) Vattenrättsdomarnas
förslag
år 1925.
organisatoriska förändringar beträffande vattendomstolarna och
deras verksamhet.
Till ^ en början må erinras, att frågan örn vattendomstolarnas om''
organisation väcktes av riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26
februari 1924, däri riksdagen, i samband med anmälan att för budgetåret
1924/1925 beviljats visst förhöjt anslag för upprätthållande av vattendomstolarnas
verksamhet, uttalade önskvärdheten av att Kungl. Majit snarast
möjligt toge under omprövning, huruvida icke genom organisatoriska förändringar
i vattendomstolarnas verksamhet kostnaderna för dessa kunde
för framtiden nedbringas. Någon motivering för denna framställning
gavs icke i riksdagsskrivelsen.
Med anledning av riksdagsskrivelsen inkommo rikets vattenrättsdomare
— efter överläggningar i december 1925 — den 8 februari 1926 med infordrat
yttrande i ärendet. För yttrandet med tillhörande skiljaktiga meningar
redogöres å sid. 19—24 i de sakkunnigas betänkande. Här skall därför endast
i korthet angivas den huvudsakliga innebörden i vattenrättsdomarnas
då gjorda uttalanden. Efter att ingående hava behandlat det föreliggande
spörsmålet hävdade samtliga, att genom organisatoriska förändringal
i vattendomstolarnas verksamhet några mera avsevärda besparingar
icke kunde vinnas utan äventyrande av domstolarnas kompetens. Däremot
höllö tre av vattenrättsdomarna (vattenrättsdomarna Gärde, greve
Hamilton och Quennerstedt) före, att, utan överskridande av gällande kostnadsram,
genom vissa förändringar i den bestående organisationen en väsentlig
förstärkning av vattendomstolarnas tekniska kompetens liksom en
fastare och mera enhetlig organisation av dessa domstolars verksamhet
övei huvudtaget skulle kunna ernas. Ett i sådant hänseende av sistnämnda
vattenrättsdomare framlagt omorganisationsförslag innebar, att antalet
vattendomstolar skulle nedbringas från fem till fyra samt att de nya domstolarna
eller åtminstone tre av dem, avsedda för södra och mellersta Sve
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
rige, skulle ombildas till en på avdelningar arbetande, central vattendomstol
i Stockholm, varje avdelning med, i första hand, viss geografisk del
av landet till verksamhetsområde.
Såsom en följd av nämnda förslag skulle indragas, förutom en vattenrättsdomare
och en vattenrättssekreterare, jämväl vattenrättsingenjörer
till så stort antal, att de återstående vattenrättsingenjörerna, beräknade
till ett antal av sex, skulle erhålla heltidstjänstgöring och tilldelas med
hänsyn därtill beräknad förhöjd avlöning. Den egentliga bristen i nuvarande
organisation vore nämligen den, att vattenrättsingenjörsbefattningarna,
vilka från början beräknats icke giva sina innehavare full
sysselsättning, anordnats såsom bisysslor, i följd varav till innehavare
av desamma utsetts personer, som samtidigt innehade annan statstjänst,
företrädesvis lantbruksingenjörsbefattning eller befattning vid väg- och
vattenbyggnadsdistrikten. Denna anordning hade med den ständigt stegrade
arbetsbördan för vattendomstolarna visat sig alltmera ohållbar, och
det vore därför enligt förslagsställarnas mening angeläget, att vattenrättsingenjörerna
snarast bleve befattningshavare med uteslutande tjänstgöring
vid vederbörande vattendomstol. En sådan anordning bomme
emellertid i sin tur att medföra krav på ökad avlöning, vilket icke skulle
kunna inom dåvarande kostnadsram för vattendomstolarna tillgodoses,
med mindre en centralisering av desamma komme till stånd. En dylik
centralisering kunde så mycket hellre förordas, som densamma jämväl ur
andra synpunkter bleve för vattendomstolarnas arbete förmånlig.
Av de två övriga vattenrättsdomarna förklarade sig vattenrättsdomaren
von Sydow icke, med hänsyn särskilt till faran av att vattenrättsingenjörerna
utestängdes från skapande verksamhet, kunna förorda, att vattenrättsingenjörsbefattningarna
gjordes till heltidstjänster. Vattenrättsingenjörernas
ökade deltagande i domstolsarbetet borde enligt von Sydow
åstadkommas genom befrielse i viss omfattning från göromålen i
den ordinarie tjänsten. Ej heller kunde han tillstyrka, att vattendomstolarna
centraliserades helt eller delvis till Stockholm. Till sistnämnda
uppfattning anslöt sig jämväl vattenrättsdomaren Bengtsson, vilken däremot
— under förutsättning att vattendomstolarnas organisation i övrigt
bibehölles — fann ändamålsenligt, att vattenrättsingenjörstjänsterna
gjordes självständiga med stadig tjänstgöringsskyldighet.
Vattenrättsdomarnas yttrande innefattade tillika förslag om vattenöverdomstolens
indragning och örn talans fullföljd i samtliga vattenmål från
vattendomstol till högsta domstolen; och yttrandet var i denna del enhälligt.
över vattenrättsdomarnas framställning avgåvos under loppet av år
1920 utlåtanden av vattenöverdomstolen, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
samt Svenska vattenkraftföreningen. Dessa utlåtanden
återfinnas å sid. 24—28 i betänkandet. T flera av utlåtandena underströks
ytterligare vattenrättsdomarnas uttalande att någon väsentlig
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
b) Svenska
teknologföreningens
framställning
år 1928.
c) Vattenrättsdomaren
greve
Hamiltons
förslag år
1929.
d) Inom justitiedepartementet
uppgjord
p. m.
är 1929.
besparing icke stöde att vinna genom förändringar i vattendomstolarnas
verksamhet. Beträffande det av vattenrättsdomarnas flertal framlagda
omorganisationsförslaget framställdes däremot åtskilliga anmärkningar
ock erinringar från vattenöver domstolens sida.
Med hänsyn härtill och till förevarande organisationsfrågas samband med
den då jämsides pågående utredningen örn väg- och vattenbyggnadsstatens
omorganisation, särskilt sistnämnda frågas inverkan på rekryteringen av
vattendomstolarnas tekniska personal, ansågs förslaget böra underkastas
fortsatt behandling, innan slutlig ställning togs till detsamma.
De nu berörda organisationsfrågornas inbördes sammanhang underströks
ytterligare i en av Svenska teknologföreningen i slutet av år 1928
till Kungl. Maj:t ingiven framställning, däri föreningen hemställde örn
avlåtande av förslag till riksdagen örn sådan ändring av vattendomstolarnas
organisation, att de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas
tjänstgöring vid de tre sydligare vattendomstolarna i samband med
väg- och vattenbyggnadsväsendets omorganisation omlades till fulltidstjänst.
(Se härom närmare betänkandet sid. 28—30.)
Över teknologföreningens framställning infordrades yttranden från vattenrättsdomarna,
vilka efter gemensamma överläggningar i saken under
år 1929 avgåvo yttranden var för sig. Dessa yttranden finnas återgivna
å sid. 30—36 i betänkandet; och hänvisas beträffande det närmare innehållet
till detsamma. Så mycket må emellertid här framhållas, att vattenrättsdomarna
med ett undantag uttalade sig för att åtminstone de
byggnadstekniska vattenrättsingenjörsbefattningarna måtte ombildas till
heltidstjänster.
Ytterligare må här omnämnas ett av vattenrättsdomaren greve Hamilton
i hans sistnämnda yttrande framlagt förslag, vari Hamilton
— med vidhållande av den ståndpunkt han tidigare intagit — alternativt
ifrågasätter en organisation, enligt vilken vattendomstolarnas antal begränsas
till tre, nämligen en i Härnösand eller Umeå, omfattande i stort
sett de till Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar för närvarande
hörande områdena, en i Stockholm för österbygdens vattendomstols
nuvarande område jämte ungefär hälften av Söderbygdens vattendomstols
område och en i Göteborg för den återstående delan av Söderbygdens vattendomstols
område samt Väster bygdens vattendomstols hela område,
varje domstol med en heltidsanställd personal av en vattenrättsdomare,
två vattenrättsingenjörer och en vattenrättssekreterare samt dessutom —
enär arbetsbördan vid en organisation å allenast tre domstolar bleve alltför
betungande för vattenrättsdomaren — en biträdande vattenrättsdomare.
Under frågans fortsatta behandling i justitiedepartementet utarbetades
i slutet av år 1929 av numera justitierådet S. Lawski en promemoria
(se betänkandet sid. 36—38), innefattande förslag till ett provisoriskt
ordnande av vattendomstolarnas organisationsfråga. Förslaget var när
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.
mast föranlett därav att frågan om omorganisationen av väg- oell vattenbyggnadsstaten
förts till sin lösning vid 1929 års riksdag. Sistnämnda
organisation innebar bland annat, att de dittillsvarande distriktstjänstemännen
från och med den 1 juli 1930 ersattes av vägingenjörer i de särskilda
länell oell för hela riket avsedda väginspektör!’. Då vägingenjörerna
och väginspektörerna, anfördes det i promemorian, kunde antagas bliva
fullt upptagna av sina tjänster, så att en kombination mellan dessa och
vattenrättsingenjörsbefattningar bleve omöjliggjord, vore det nödvändigt
att vid nämnda tidpunkt äga en sådan organisation av vattendomstolarna,
att nian kunde hava garanti för att erhålla nya män i stället för
de såsom vattenrättsingenjörer förordnade distriktstjänstemän, vilka
komma att övergå till den nya vägstaten. Vid bestämmandet av denna
organisation borde hänsyn tagas till det uttalade önskemålet att vattenrättsingenjörema
i större utsträckning än förut komme att deltaga i domstolsarbetet.
Det syntes emellertid icke lämpligt att skrida till en definitiv
reglering, förrän man kunde erfarenhetsmässigt bedöma verkningarna
av ett ökat deltagande i arbetet från vattenrättsingenjörernas sida.
Under den återstående experimenteringstiden hade man att söka finna den
lämpligaste formen för vattenrättsingenjörernas ökade medverkan.
En i samband med promemorian verkställd undersökning huruvida icke
— med bibehållande av oförändrat antal vattendomstolar och samma personal
vid desamma som hittills — sådana anställningsvillkor för de vattenbyggnadstekniska
ingenjörerna skulle kunna föreskrivas, som beredde
möjlighet till ökat deltagande av dessa i vattendomstolsarbetet och vid
vilkas bestämmande hänsyn foges till att nämnda ingenjörers befattningar
endast i undantagsfall skulle kunna förenas med andra statstjänster, resulterade
i ett förslag av huvudsakligen följande innebörd:
Till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt beträffande vatteubyggnadsfrågor
skulle i regel förordnas konsulterande ingenjör, vilken
skulle äga att, i den mån domstolsarbetet icke toge hans tid i anspråk, fortfarande
åtaga sig privata uppdrag, dock med enahanda inskränkning som
redan gällde i fråga om vattenrättsingenjörs rätt att innehava dylikt uppdrag.
Den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören skulle vara skyldig
såväl att närvara vid vattendomstolens sammanträden och förrätta undersökningar
enligt 11 kap. 45 § vattenlagen som att, i den utsträckning
vattenrättsdomaren bestämde, deltaga i arbetet å vattendomstolens kansli.
Avlöningen åt vattenrättsingenjören skulle utgå dels i form av årsarvode,
dels ock, i den mån domstolstjänstgöringen överstege visst antal dagar för
år, såsom dagarvode. Efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall
skulle därjämte kunna medgivas särskild ersättning för hemarbete av mera
omfattande art. Ä ingenjörernas avlöningsförmåner skulle icke utgå
särskilt dyrtidstillägg. Utan Kungl. Maj:ts samtycke skulle vattenrättsdomaren
icke äga att påkalla tjänstgöring av vattenrättsingenjören under
mor än ISO dagar eller, vad anginge Norrbygdens och Mellanbygdens
vattendomstolar, under mer än 105 dagar under ett och samma år.
Därest förordnande såsom vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör
komme att meddelas ingenjör, som innehade annan statstjänst eller åtnjöte
TillkaP ande
av särskilda
sakkunniga
lör organisationsfrågans
ali sidh g a
utredning.
De sakkunnigas
utredning
och
förslag.
Nuvarande
organisation
av
vattendomstolarna
tillfredsställande
P
Ledamots
sammansätt
ningen
lämplig.
12 Kungl. Marits proposition Nr 164.
lön på indragningsstat, syntes lämpligast, att för honom hibehölles de nuvarande
anställningsvillkoren, dock måhända med rätt för honom att, efter
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, erhålla ersättning för mera
omfattande hemarbete.
Beträffande de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna vore det nödvändigt
att tills vidare bevara föreningen av deras befattningar med lantbruksingenjörstjänster.
Vad nyss sagts örn vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör,
som innehade annan statstjänst, gällde även i fråga örn de
agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna.
Över promemorian infordrades yttranden från vattenrättsdomarna oeh
vattenrättsingenjörerna. I dessa gjordes förslaget i åtskilliga hänseenden
till föremål för erinringar, varvid särskilt framhölls, att den föreslagna
anordningen icke för vattenrättsingenjörerna innebure en sådan
oberoende och självständig ställning, som betingades av deras verksamhet
som domare. En sammanfattning av innehållet i dessa yttranden
återfinnes å sid. 38—48 i betänkandet.
Med hänsyn till de svårigheter, som sålunda visat sig att på ett tillfredsställande
sätt ordna vattenrättsingenjörernas ställning inom organisationen
utan att samtidigt taga ståndpunkt till frågan, huru denna organisation
borde för framtiden definitivt ordnas, utverkade min företrädare i ämbetet
Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga att inom justitiedepartementet
biträda med utredning i ämnet.
Med stöd av nämnda bemyndigande blevo den 31 mars 1930 majoren i
väg- och vattenbyggnadskåren M. Serrander och jag tillkallade att verkställa
berörda utredning. Efter min utnämning till statsråd blev jämlikt
samma bemyndigande presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt tillkallad
att i mitt ställe deltaga i utredningen , vars resultat numera föreligger
i det av mig denna dag anmälda betänkandet.
Jag går nu att närmare redogöra för innehållet i samma betänkande
med därur framgångna förslag.
Do sakkunniga upptaga först till behandling spörsmålet, huruvida den
nuvarande organisationen av vattendomstolarna kan anses tillfredsställande.
Den uppställda frågan besvaras så till vida jakande, att det beträffande
vattendomstolens sammansättning betecknas såsom ett av
erfarenheten bekräftat lyckligt grepp att i vattendomstolen äro företrädda
ej allenast den juridiska sakkunskapen och den praktiska erfarenheten
i allmänhet utan jämväl genom vattenrättsingenjörerna den tekniska
sakkunskapen. Riksdagen torde ej heller, fortsätta de sakkunniga, vid sin
begäran örn undersökning, huruvida icke kostnaderna för vattendomstolarnas
verksamhet skulle kunna nedbringas genom organisatoriska förändringar
i deras verksamhet, hava syftat till en ändring i ledamotssammansättningen.
En besparing i kostnader skulle väl kunna vinnas genom inskränkning
av de tekniskt sakkunniga ledamöternas antal till allenast en.
13
Kungl. May.ts proposition Nr 164.
En dylik åtgärd måste emellertid på det bestämdaste avrådas, enär vattenrättsingenjörerna
i domstolen representerade olika sidor av den tekniska
sakkunskapen, den ene den speciella vattenbyggnadstekniken oell den
andre sakkunskapen i avseende å torrläggning av mark och därmed sammanhängande
ämnen, samt det läge ovillkorlig makt uppå att åtminstone
i alla viktigare mål vardera sidans sakkunskap hade sin företrädare i
domstolen.
I två hänseenden betecknas emellertid nuvarande organisation av vatten- Brister i två
domstolarna av de sakkunniga såsom mindre tillfredsställande, nämligen an°een *"•
dels derutinnan att vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörstjänsterna
icke äro befattningar å ordinarie stat och dels därutinnan att de sistnämnda
tjänsterna anordnats såsom bisysslor för tjänstinnehavarna.
I betänkandet avhandlas uttömmande såväl de omständigheter, som på
sin tid föranledde de angivna befattningarnas anordnande på dylikt sätt,
som ock de olägenheter, som visat sig vara därmed förknippade. Jag
tillåter mig att härutinnan hänvisa till betänkandet (sid. 50—55).
Sin ställning till frågan örn vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas
överförande å ordinarie stat sammanfatta de sakkunniga sålunda,
att därest ej ur andra synpunkter avgörande hinder mötte, tvekan
icke borde råda därom, att nämnda tjänster gjordes till ordinarie befattningar.
Vad angår vattenrättsingenjörstjänsternas anordnande såsom bisysslor
fastslå de sakkunniga sammanfattningsvis såsom sin mening, att den nuvarande
organisationen av vattendomstolarna otvivelaktigt icke vore tillfredsställande
såvitt anginge vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet,
att olägenheterna härav särskilt under de senare åren
alltmera framträtt, samt att det, såsom redan i det av vattenrättsdomarnas
majoritet år 1925 avgivna yttrandet framhölls, måste anses i hög
grad önskvärt och för tryggande av ett verkligt gott resultat av vattendomstolarnas
arbete rent av nödvändigt, att härutinnan vidtoges sådan
ändring att den tekniska sakkunskapens insats i deras verksamhet fördjupades
och förstärktes.
De sakkunniga övergå därefter till behandling av frågan hur en ökning
av vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet borde
åstadkommas. Därvid omnämnas först de tre förslag, som i sådant avseende
framställts, innebärande det ena, framlagt av vattenrättsdomaren
von Sydow, att vattenrättsingenjörerna fortfarande skulle i regel tagas
bland innehavare av annan statlig ingenjörstjänst men under den tid de
innehade förordnande såsom vattenrättsingenjörer vara befriade från
tjänstgöringsskyldighet i viss omfattning i den ordinarie tjänsten, det
andra, det i justitiedepartementets promemoria av år 1929 framställda,
att till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt i frågor angående
byggande i vatten skulle utses konsulterande ingenjör med skyldighet att
Hur åstadkomma
ökat
deltagande i
vattendomstolsarbetet
av vattenrättsingenjörerna
?
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
under visst antal dagar varje år ägna sig åt vattenrättsingenjörsbefattningen
utan annan ersättning än det fastställda årsarvodet, medan vid
nuvarande anordning beträffande de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna
skulle förbliva, oell det tredje, framfört av vattenrättsdomarnas
majoritet, att vattenrättsingenjörsbefattningarna gjordes till självständiga
tjänster med skyldighet för innehavarna att helt ägna sig åt vattendomstolsarbetet.
Efter närmare övervägande av de olika förslagen (se
betänkandet sid. 56—57), komma de sakkunniga till det resultat, att ett
verksamt avhjälpande av de anmärkta olägenheterna med avseende å den
nuvarande vattendomstolsorganisationen icke kunde åstadkommas på annat
sätt än genom en omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna
till heltidstjänster. Enligt de sakkunniga syntes det icke böra komma i
fråga att göra allenast vattenrättsingenjörerna av det ena slaget till heltidstjänstemän,
under det att vattenrättsingenjörer, hörande till den andra
gruppen, fortfarande skulle hava sina befattningar såsom bisysslor.
Detta skulle strida mot den likställighet, som borde råda mellan vattenrättsingenjörerna,
och det vore icke uteslutet, att en dylik anordning
skulle medföra eller åtminstone få sken av att innebära ett tillbakasättande
av de intressen, vilkas tillgodoseende vid vattenmålens avgörande
i främsta rummet ankomme på utredning av den icke heltidsanställde ingenjören.
Det nära samarbete mellan vattendomstolens båda ingenjörer
med tillfällen till rådplägningar och meningsutbyten dem emellan under
hela utredningstiden, vilket vore i högsta grad önskvärt, skulle för övrigt
icke i tillräcklig utsträckning kunna åvägabringas, örn blott den ene av
dem bleve fast anställd vid domstolen.
Den mot vattenrättsingenjörernas heltidstjänstgöring framställda invändningen
att det kunde befaras, att en ingenjör, som finge sin verksamhet
förlagd uteslutande till vattendomstolarna, utestängdes från skapande
verksamhet, anse de sakkunniga icke berättigad. Det vore nämligen att
märka, att en vattenrättsingenjörs arbete i vattendomstolen icke uteslutande
vore av granskande och kontrollerande beskaffenhet. Han hade jämväl
att i förekommande fall själv giva uppslag till lösning av tekniska
frågor på annat sätt än av en sökande kunde vara föreslaget. Dessutom
borde han icke för framtiden — lika litet som han för närvarande vore det
— vara helt utestängd från privat teknisk verksamhet. De inskränkningar
i dylikt avseende, som nu gällde (se ovan sid. 4), borde nämligen väl bibehållas
men icke skärpas. Beaktas borde ock, att en vattenrättsingenjör,
vilken icke, såsom nu vore fallet, hade även annan tjänst att uppehålla,
komme att få mera tid att i facklitteraturen följa de framsteg, som gjordes
på teknikens område. Huvudvikten läge vid att vattenrättsingenjörstjänsterna
bleve i ekonomiskt avseende så anordnade, att för desamma kunde
påräknas ingenjörer, vilka icke blott vore i besittning av en grundlig teoretisk
utbildning utan även under sysslande med uppgörande av förslag
till vattenbyggnader eller utförande av sådana m. m. förvärvat en bety
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1H4.
dando praktisk erfarenhet i behandlingen av vattenfrågor och som på
grand av de personliga egenskaper, för vilka de gjort sig kända, kunde
förväntas med levando intresse komma att ägna sig åt sin befattning.
Att sådana män skulle stanna efter i utvecklingen, torde icke behöva befaras.
Do förutsättningar, under vilka vattenrättsingenjörsbefattningarna må
kunna anordnas såsom heltidstjänster, göras härefter till föremål för en
närmare undersökning av de sakkunniga.
I detta sammanhang erinra de sakkunniga till en början örn att en riktig
organisatorisk princip tvivelsutan vore, att icke flera såsom självständiga
befattningar avsedda statstjänster inrättades än som erfordrades
för de göromål, örn vilkas utförande det vore fråga. Med andra ord:
varje dylik tjänst borde vara så organiserad, att den fullt upptoge sin
innehavares tid.
Härvid framställde sig, framhålla de sakkunniga, omedelbart den invändningen,
att det med bibehållande av nuvarande antal av 10 vattenrättsingenjörer
sannolikt icke skulle kunna beredas var och en av dem
full sysselsättning. Av införskaffade uppgifter angående det sammanlagda
antalet dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varit upptagna av
vattendomstolsarbetet, framginge nämligen, att under do senaste 5 å 6 åren
samma dagantal genomsnittligen utgjort:
för den vatten- |
för den agri- |
|
byggnadstekniske |
kulturtekniske |
|
ingenjören |
ingenjören |
|
vid Norrbygdens vattendomstol............... |
................. 105 dagar |
80 dagar |
» Mellanbygdens » ............... |
................. 105 » |
75 » |
» österbygdens » ............... |
................. 170 » |
140 » |
» Söderbygdens » ............... |
................ 130 » |
145 » |
» Västerbygdens » ............... |
145 » |
130 » |
Då med frånräknande av årlig semester örn 45 dagar antalet arbetsdagar
för år utgjorde 264, framginge omedelbart av de anförda siffrorna,
att — för den händelse vattenrättsingenjörerna för framtiden icke
skulle tagas i anspråk för vattendomstolsarbetet i vidare omfattning än
hittills — det icke vore tillrådligt att, med bibehållande av det nuvarande
antalet vattenrättsingenjörer, göra deras befattningar till heltidstjänster.
De sakkunniga framhålla emellertid, att syftet med en dylik
förändring av vattenrättsingenjörstjänsterna vore, att vattenrättsingenjörernas
sakkunskap skulle kunna i högre grad än för närvarande vore
möjligt komma domstolsarbetet till godo och till följd härav deras tid för
vattendomstolsarbetet tagas i anspråk i större utsträckning än nu vore
fallet, samt utveckla därefter närmare huru vid heltidstjänstgöring vattenrättsingenjörernas
tjänstgöring borde gestaltas. Härutinnan anföres
i huvudsak:
Förutsättningar
för
vattenrättsingei‘jörsbefattningarnas
anordnande
såsom heltidstjänster.
Allmän förutsättning.
Full sysselsättning
kan
icke beredas
åt tio vattenrättsingenjörer.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
Förhållandena borde ordnas så, att vattenrättsingenjörcrna kunde allt
ifrån det ett mål inkommit till vattendomstolen följa detsamma. Granskningen
av handlingarna i ansökningsmål borde i första hand verkställas
av vattenrättsingenjörerna eller endera av dom, varefter målet, särskilt
såvitt anginge däri förekommande tekniska spörsmål, borde föredragas
inför vattenrättsdomaren och till honom anmälas, örn föreläggande angående
komplettering av handlingarna i något avseende erfordrades samt
örn förberedande undersökning å stället syntes behövlig. Så snart det
läte sig göra, borde vattenrättsdomaren och ingenjörerna gemensamt uppgöra
en plan för målets handläggning, så att behandlingen av detsamma
vid vattendomstolen kunde försiggå så skyndsamt som möjligt. Den tekniska
och ekonomiska granskning och utredning, som borde föregå själva
domstolsbehandlingen, skulle av ingenjörerna verkställas med största
noggrannhet. På sätt det för närvarande funnes föreskrivet i vattendomstolsstadgan,
borde det åligga ingenjörerna att i fall av behov upprätta
en skriftlig promemoria rörande den tekniska granskningen. Erfordrades
företagande av vattenmängdsmätning, provdämning, pr o v tappning
e. d., skulle vederbörande vattenrättsingenjör tillse, att den lämpligaste
tidpunkten härför begagnades. Undersökning enligt 11 kap. 45 §
vattenlagen borde, då sådan ansåges behövlig, i regel verkställas av vattenrättsingenjör
och, endast örn särskilda skäl därtill föranledde, anförtros
åt annan sakkunnig. Till underlättande av vattendomstolens syneiakttagelser
borde i alla mera vidlyftiga mål ene vattenrättsingenjören
vid förberedande undersökning före synesammanträdet utföra de avvägningar
m. m., som för målets utredning och bedömande vore av nöden.
Under hela tiden ett mål vore hos vattendomstolen anhängigt skulle ingenjörerna
deltaga i de överläggningar angående detsamma, som vattenrättsdomaren
funne erforderliga. Vid avfattningen av utslaget borde,
såframt fråga vore örn medgivande till utförande av dammanläggning
e. d., den beskrivning å anläggningens konstruktion, som utslaget skulle
innehålla, i första hand uppgöras av vattenrättsingenjör. Jämväl i övrigt
borde ingenjörerna, i den mån vattenrättsdomaren påfordrade det, biträda
honom vid utformningen av vattendomstolens utslag. Besiktning
jämlikt 13 kap. 1 § vattenlagen å anläggning, till vilken vattendomstolen
lämnat medgivande, liksom av vattenmärke, örn vars utsättande vattendomstolen
meddelat föreskrift, borde i regel anförtros åt vattenrättsingenjör,
och detsamma borde också gälla beträffande sådan undersökning,
som enligt 12 kap. 7 § vattenlagen skulle hållas i anledning av ansökan
örn inskrivning i vattenboken. Under överinseende av vattenrättsdomaren
borde den vattenbyggnadstekniske ingenjören verkställa vattenboksinskrivningar
utom såvitt anginge vattenbokens tredje avdelning,
vars förande borde anförtros åt den agrikulturtekniske ingenjören.
I fråga örn vattenrättsingenjörernas arbetsbörda framhålla de sakkunniga
ytterligare, att en ökning av vattenmålens antal vore att förvänta.
Trots den nu rådande lågkonjunkturen hade hittills tillströmningen av
mål till vattendomstolarna icke visat någon avgjord tendens till minskning;
och man borde kunna räkna med att, så snart förbättrade industriella
konjunkturer inträdde, företagarinitiativet komme att ökas och
därmed en ökning av antalet ansökningsmål vid vattendomstolarna uppstå.
17
Kungl. Majlis ''proposition Nr 164.
De sakkunniga redogöra i detta sammanhang för en del speciella omständigheter,
som peka i dylik riktning, en redogörelse som återfinnes å
sid. 62 och 63 i betänkandet och vartill jag ber att få hänvisa.
Även med den utökning av vattenrättsingenjörernas arbete, som sålunda smet för
vore att motse, torde enligt de sakkunnigas åsikt full sysselsättning under
hela året icke kunna beredas samtliga nu befintliga 10 vattenrätts- rättsingew
ingenjörer, i varje fall icke de 4 ingenjörer som vore anställda vid de
båda norrländska vattendomstolarna. Vid sådant förhållande erfordrades
närmare övervägande, på vad sätt antalet ifrågavarande befattningar
kunde nedbringas.
Beträffande denna fråga avvisa de sakkunniga först ett framkommet
förslag att med bibehållande av vattendomstolarnas nuvarande antal och
förläggning uppdela ingenjörernas tjänstgöring mellan flera domstolar
såsom opraktiskt och alltför tyngande (betänkandet sid. 63 och 64).
Jämväl mot det av vattenrättsdomarnas majoritet år 1925 framlagda
förslaget angående sammanförande av samtliga vattendomstolar
till en central organisation rikta de sakkunniga vissa erinringar. Vad
som särskilt talade mot en central förläggning vore enligt de sakkunnigas
åsikt, att en sådan för landets nordligaste delar skulle medföra allt
för stora olägenheter (betänkandet sid. 64).
De sakkunniga hava därefter upptagit till granskning det av vattenrättsdomaren
greve Hamilton i yttrande år 1929 alternativt framställda
förslaget, innefattande ett nedbringande av antalet vattendomstolar till
tre, envar med lokal förläggning, samt inrättande vid varje vattendomstol
av två ingenjörstjänster. Såsom en avgörande invändning mot detta förslag
framhålla de sakkunniga, att det, måste anses i hög grad otillfredsställande,
att en stor del — omkring hälften av målen -— skulle komma att
regelmässigt handläggas och avgöras av domare med mindre kompetens
och mindre självständig ställning än vattenrättsdomaren (betänkandet
sid 65).
Efter nu antydda överväganden hava de sakkunniga för egen del stannat
vid ett förslag, som nära ansluter sig till en av vattenrättsdomarnas majoritet
år 1925 alternativt ifrågasatt anordning med fyra vattendomstolar,
av vilka den ena skulle vara lokalt förlagd till Norrland och de övriga
sammanföras till en gemensam förläggningsort.
Därest vattendomstolarnas antal, på sätt sålunda antytts, minskades till Fyra rättenfyra,
kunde man enligt de sakkunnigas mening antaga, att med en vatten- niska^Mh^tre
byggnadsteknisk vattenrättsingenjör i en var av domstolarna full syssel- agrikuiturteksättning
skulle uppnås för varje sådan ingenjör. Däremot kunde det tagas
för givet, att arbetsbördan icke skulle vara tillräcklig för anställande vid j»rcr.
varje vattendomstol av jämväl en agrikulturteknisk ingenjör. Det hade
därför synts böra tagas under övervägande, om ej de sistnämnda vattenrättsingenjörernas
antal skulle kunna sättas lägre än antalet vattendomstolar,
därvid var och en av dessa vattenrättsingenjörer eller vissa av
Bihang till riksdagens: protokoll 1932. 1 saini. 132 hafi. IISr 194.) 2
Förflyttning
ao Västerby gdens
vatt andow
si 61 till
Stochholm.
1* Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
dem ålades skyldighet att tjänstgöra vid mer än en domstol. Härom anföra
de sakkunniga:
Såsom redan i det föregående framhållits, torde en dylik uppdelning av
en ingenjörs arbete mellan vattendomstolar, som vore förlagda till skildaorter,
komma i strid med det syftemål, som man avsåge att vinna med omläggningen
av _ vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster.
Huru än fördelningen mellan de olika domstolarna av en vattenrättsingenjörs
tjänstgöringsskyldighet ordnades, vore det uppenbart, att det ständiga
samarbete mellan en vattendomstols ledamöter, som skulle genom nämnda
reform befordras, icke vöre möjligt att genomföra, örn en av ingenjörsledamöterna
under periodiskt återkommande tider måste vistas å annan
ort för tjänstgöring i annan vattendomstol. I viss mån annorlunda skulle
det däremot ställa sig, örn de domstolar, mellan vilka en vattenrättsingenjörs
arbete skulle uppdelas, vore förlagda till samma ort med kanslilokaler
såvitt möjligt i samma hus. I ett sådant fall skulle den omständigheten,
att ingenjören hade att ligna sig åt arbetet i båda domstolarna, i väsentligt
mindre grad utgöra hinder för det åsyftade samarbetet mellan ledamöterna
i vardera domstolen.
De sakkunniga erinra härefter örn att den av deni angivna förutsättningen
för möjligheten att uppdela en vattenräftsingen jers tjänstgöring mellan
två olika vattendomstolar för närvarande endast förelåge beträffande
österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, vilkas kanslier vore förlagda
till Stockholm och där inrymda i samma fastighet. En blick på de
förut omförmälda uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas hittills
åt vattendomstolsarbetet ägnade tid gäve emellertid vid handen, yttra de
sakkunniga, att redan under nuvarande förhållanden en agrikulturteknislc
ingenjör icke skulle kunna medhinna på honom ankommande arbete i båda
<le nyssnämnda domstolarna. Örn däremot jämväl Västerbygdens vattendomstol
vore förlagd till Stockholm, skulle det icke vara omöjligt att låta
det arbete, som krävdes av de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna
vid denna samt Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, utföras
av två dylika ingenjörer. Med all sannolikhet skulle dessa medhinna
hela det ifrågavarande arbetet i nämnda domstolar.
De sakkunniga upptaga härefter till behandling och bemötande de skäl,
som tala mot en förflyttning av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm.
Härom alif öres i huvudsak följande:
Emot en dylik förflyttning kunde visserligen invändningar göras såväl
därutinnan, att vattendomstolen bleve i mindre mån tillgänglig för allmänheten
inom domkretsen, som ock i det avseendet, att vattenrättsdomaren
och vattenrättsingenjörerna, örn de icke längre vore bosatta inom domstolens
verksamhetsområde, måhända komme att sakna den intima kontakt med
ekonomiska och andra förhållanden inom detsamma, vilken för ett rätt avgörande
av vattenmålen vore av största betydelse. Då emellertid, såsom i det
föregående framhållits, personliga besök å vattendomstolarnas kanslier
relativt sällan förekomme, då tågförbindelserna mellan västra Sverige och
Stockholm vore synnerligen goda och då enligt vattenlagens föreskrift
vattenmål skulle av vattendomstolen prövas antingen vid sjul å stället eller
Kanyl. Majlis proposition Nr 164.
lil
vid sammanträde å plats, som vore för parterna välbelägen, syntes anmärkningen
örn vattendomstolens mindre lättillgänglighet icke böra tillmätas
allt för stor betydelse. Att de särskilda förhållanden i hydrografiskt,
ekonomiskt och annat avseende, som rådde beträffande skilda delar
av domstolens verksamhetsområde, skulle bliva mera främmande för domstolen,
örn den förlädes utanför området, torde icke heller kunna befaras.
Det vore härutinnan att märka, att i de fall, då särskild teknisk utredning
eller annan förberedande undersökning å stället erfordrades, dylik undersökning
för framtiden avsåges skola regelmässigt hållas av vattenrättsingenjörerna
eller endera av dem, att de allra flesta vattenmål, som vore
att hänföra till de s. k. ansökningsmålen, handlades vid syn på stället,
samt att den speciella ortskännedomen beträffande ekonomiska förhållanden,
gängse föreställningssätt o. d. i främsta rummet företräddes av vattenrättsnämndemännen.
Å andra sidan skulle, framhålla de sakkunniga, åtskilliga fördelar vinnas
genom den ifrågasatta förflyttningen. I sådant avseende framhålles,
att de tre till Stockholm förlagda vattendomstolarnas ordförande oell
ingenjörer bleve lättare i tillfälle att till gagn för en enhetlig domstolsbehandling
rådgöra med varandra angående förekommande rättsliga och
tekniska spörsmål, att i de fall, då anlitande av sakkunnigt biträde, särskilt
på det elektrotekniska området, erfordrades, möjligheten för dessa domstolar
att begagna sig av samma sakkunnige skulle befordras, att nödiga
extra biträden för utförande av renskrivningsarbete kunde vara gemensamma
för de tre domstolarna och därigenom bättre utnyttjas, samt att
lösningen av domstolarnas arkivfråga bleve underlättad.
De sakkunniga uttala till sist, att de, då en förflyttning av Väster bygdens
vattendomstol till Stockholm å ena sidan icke skulle medföra några
större olägenheter och å andra sidan vore så gott som nödvändig för åvägabringande
av en ändamålsenlig organisation av de torrläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörernas tjänster, icke tvekade att föreslå nämnda förflyttning.
Vad därefter beträffade den för norra Sverige avsedda vattendomstolen,
anmärka de sakkunniga, att av sammanställningarna över antalet till
vattendomstolarna inkomna och där avgjorda mål tydligt framginge,
hurusom vardera av de båda norrländska vattendomstolarna under de
gångna åren haft färre mål att behandla än var och en av de övriga
vattendomstolarna, även örn skillnaden icke kunde sägas vara påfallande
stor. Örn man, fortsätta de sakkunniga, närmare undersökte målens beskaffenhet
och därjämte toge hänsyn till att motsättningarna mellan de
intressen av olika slag, vilka i vattenmålen merendels komme i fråga, vore
väsentligt mindre framträdande i de nordliga delarna av landet än i södra
Sverige, torde man kunna slå fast, att de båda norrländska vattendomstolarnas
arbetsbörda hittills icke obetydligt understigit den, som åvilat de
andra vattendomstolarna. Särskilt gällde detta i fråga örn vattenrättsingenjörernas
arbete. Skulle en minskning av vattendomstolarnas antal
kunna genomföras, torde det därför vara tydligt, att detta borde ske på
Arbetsbelastningen
vid den
nordligaste
vattendomstolen.
20
Sammanfatt
ning.
Vattendom
stolarnas
områden.
Kungl. Maj.-ts proposition Nr 164.
sådant sätt, att Norrbygdens och större delen av Mellanbygdens vattendomstolars
domsområden iörlades till en av dessa domstolar, under det att
den andra indroges. Ett förläggande av nämnda domsområden i deras helhet
till en vattendomstol skulle medföra, icke blott att vattenrättsdomarens
arbetsbörda i sådant fall skulle bliva allt för stor, utan även att verksamhetsområdet
finge en så betydande utsträckning, att domarens och
ingenjörernas resor, särskilt i betraktande av kommunikationsförhållandena
i Norrland, skulle i alltför hög grad taga tid och krafter i anspråk.
Väl kunde den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid denna
domstol icke beräknas erhålla full sysselsättning året örn och ej
heller late det sig göra att bereda honom fyllnadsarbete vid någon
av de andra vattendomstolarna i vidare mån, än att det borde åligga
honom likaväl som de övriga vattenrättsingenjörerna att vid jäv eller
annat förfall för annan vattenrättsingenjör ävensom i övrigt i fall av behov
tjänstgöra vid annan vattendomstol, i den mån det kunde ske utan
hinder för arbetet vid den domstol, där han vore anställd. Det oaktat borde
jämväl hans syssla göras till en självständig tjänst utan förening med
annan, så mycket hellre som den tid av året, då han kunde väntas vara fri
från arbete vid vattendomstolen, icke lämpade sig för utförande av lantbruksingenjörsgöromål.
Här förelåge en sådan nödfallssituation, då ett
undantag finge anses berättigat från den i det föregående såsom riktig betecknade
principen att varje självständig statstjänst borde vara så organiserad,
att den fullt upptoge sin innehavares tid.
De sakkunnigas organisationsförslag kan alltså sammanfattas sålunda:
Vattendomstolarnas antal minskas till fyra, därav de tre för södra och
mellersta Sverige förläggas till Stockholm. Vid var och en av dessa vattendomstolar
anställes en vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör med
heltidstjänstgöring. Vid den för nordligaste delen av landet avsedda vattendomstolen
anställes vidare en torrläggningssakkunnig vattenrättsingenjör
samt vid de tre övriga domstolarna gemensamt två dylika vattenrättsingenjörer,
samtliga dessa ingenjörer likaledes med lieltidstjänstgöring.
Såsom framgar av vad nyss anförts, föreslå de sakkunniga, att minskningen
i antalet vattendomstolar från fem till fyra åstadkommes på det
sätt, att med Norrbygdens vattendomstols område förenas större delen av
Mellanbygdens vattendomstols område samt att återstoden tillägges Österbygdens
vattendomstol. Gränsen mellan Österbygdens och Mellanbygdens
vattendomstolars områden utgöres för närvarande av vattendelaren mellan
Ljusnans och söder därom belägna vattenområden. De sakkunniga hava
ansett, att Norrbygdens vattendomstol bör erhålla Ångermanälvens och
söder därom belägna vattenområden till Indalsälvens, varemot sistnämnda
vattenområde tillika med de söder därom belägna områden, som nu tillhöra
Mellanbygdens vattendomstol, skola överflyttas till Österbygdens vattendomstol.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
21
I anledning av denna utökning av området för Österbygdens vattendomstol
borde, framhålla de sakkunniga, ytterligare den jämkning i sistnämnda
domstols område vidtagas, att, till förebyggande av en alltför stor ökning
i arbetsbördan, därifrån till Söderbygdens vattendomstol överflyttades
området söder om Mälarens vattenområde eller Tyresåns, Trosaåns,
Svärtaåns, Nyköpingsåns och Kilaåns vattenområden. Söderbygdens vattendomstols
område i övrigt liksom även Västerbygdens skulle lämnas
orubbade.
Med den av de sakkunniga föreslagna indelningen skulle av de under
åren 1919—1930 behandlade målen antalet mål hava utgjort:
vid Norrbygdens vattendomstol 717 eller i genomsnitt per år cirka 60
Österbygdens |
795 |
» |
» » 66 |
|
Söderbygdens |
» |
654 |
» |
■> » 55 |
Västerbygdens |
» |
552 » |
» |
» > » 46. |
De sakkunniga övergå härefter till behandling av frågan örn den för den
föreslagna organisationen av vattendomstolarna erforderliga personalen
och samma personals åligganden.
Härvid erinra de sakkunniga, hurusom redan av det föregående framginge,
att vid en var av de fyra vattendomstolarna skulle vara anställda en
vattenrättsdomare, en vattenrättsingenjör med sakkunskap och erfarenhet
särskilt beträffande byggande i vatten samt en vattenrättssekreterare, att
för hela landet skulle finnas tre vattenrättsingenjörer med sakkunskap oell
erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av sistnämnda
ingenjörer en skulle vara anställd vid Norrbygdens vattendomstol,
en vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt
och en vid Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt.
Ytterligare erfordrades för varje vattendomstol en vattenrättsamanuens
och minst ett skrivbiträde.
Vid tillfällig anhopning av mål hos en eller annan vattendomstol kunde
dessutom anställande av biträdande vattenrättsdomare och eventuellt även
biträdande vattenrättssekreterare bliva erforderligt.
Av denna personal borde, såsom i det föregående närmare utvecklats, i
varje fall domarpersonalen eller vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna
uppföras å ordinarie stat; och syntes jämväl å sådan stat böra uppföras
en skrivbiträdesbefattning vid varje vattendomstol.
Huruvida jämväl vattenrättssekreterarna borde göras till ordinarie
tjänstemän kunde vara föremål för olika meningar. För kontinuiteten i
arbetet vore det visserligen av vikt, att vattenrättssekreterarnas anställning
icke vore av allt för tillfällig natur, men då deras befattningar i regel
icke borde vara avsedda såsom sluttjänster, syntes övervägande skäl tala
mot att sätta dem på ordinarie stat. Att vattenrättsamanuenserna likaledes
borde anställas endast medelst förordnande, vore självfallet.
Vatten dont''
stolarnas
personal och
personalens
åligganden.
Personal
behov.
Ordinarie
stat.
Tjänste
åligganden.
2- Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
I flaga om befattningarnas tillsättande anföra de sakkunniga, att utnämning
av vattenrättsdomare oell vatt en rätt.siri gen jörer givetvis skulle
ankomma på Kungl. Majit, vilken jämväl, såsom hittills, borde meddela förordnanden
för vattenrättssekreterare, i samtliga fall efter föregånget förslag
av vattenöverdomstolen. På sistnämnda domstol borde ankomma att
efter vederbörande vattenrättsdomares förslag tillsätta ordinarie skrivbiträde,
varemot vattenrättsamanuenser liksom hittills borde antagas av
vattenrättsdomaren.
Beträffande befattningshavarnas tjänsteåligganden anse de sakkunniga,
att för vattenrättsdomare, vattenrättssekreterare, vattenrättsamanuenser
och skrivbiträden ej erfordrades några nya föreskrifter utöver vad i stadgan
angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna nu vore angivet.
De tjänsteåligganden, som vid heltidsanställning för vattenrättsingenjö3inna
bolde åligga dessa, hade i det föregående (sid. 16) angivits och torde
i ungefärlig överensstämmelse med vad där anförts böra upptagas i stadgan.
Angeläget vore vidare, att mål, däri jämlikt 3 kap. 11 § (vattenreglering),
6 kap. 3 § (inrättande av allmän flottled) och 7 kap. 45 § (torrläggningsföretag)
vattenlagen synemäns utlåtande skulle underställas vattendomstol,
gjordes till föremål för en ingående granskning av vederbörande
i attenrättsingenjör även i de fall, då besvär icke blivit anförda.
I detta sammanhang erinra de sakkunniga, att den omständigheten, att
enligt vattenlagen de båda vattenrättsingenjörernas tekniska sakkunskap
skulle ^ ara inriktad på olika slags vattenfrågor eller olika sidor av sådana
frågor, icke behövde nödvändigt medföra, att den vattenrättsingenjörerna
åliggande granskningen och utredningen skulle i varje fall och i
första hand tillhöra, såvitt anginge vattenbyggnads-, farleds- och flottIcdsfrågor,
den vattenbyggnadstekniske ingenjören och beträffande torrläggningsföretag
den i fråga därom sakkunnige ingenjören. Enligt numera
gällande stadganden vore såsom kompetensvillkor för lantbruksingenjörer
föreskriven vattenbyggnadsteknisk utbildning, förvärvad medelst
genomgående av treårig kurs vid tekniska högskolan, och man kunde därför
utgå ifrån att hos den agrikulturtekniske vattenrä isingen jonea skulle
finnas erforderlig sakkunskap för granskning av vissa mål beträffande
byggande i vatten m. m. Ä andra sidan vore det tydligt, att de hydrografiska
frågor, som förekomme i avseende å torrläggningsföretag, väl lämpade
sig för behandling av den speciellt vattenbyggnadskunnige vatten -rättsingenjören. En förskjutning av arbetet kunde således mycket väl
utan olägenhet för målens behandling tänkas i vissa fall ifrågakomma
till åstadkommande av en jämnare arbetsfördelning ingenjörerna emellan.
Några regler i detta avseende torde det icke vara lämpligt att uppställa,
utan borde det vara överlämnat åt vattenrättsdomaren att efter överläggning
med ingenjörerna träffa avgörande örn arbetets fördelning.
De sakkunniga framhålla till sist, att, såsom förut antytts, det borde åligga
vattenrättsingenjör att efter förordnande av vattenöverdomstolen
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
tjänstgöra i stället för vattenrättsingenjör vid. annan vattendomstol, dä
denne av jäv eller annat förfall vore förhindrad att fullgöra sin tjänst,
•att det i fall av behov borde kunna åläggas vattenrättsingenjör att, i den
mån det kunde ske utan hinder för arbetet vid domstol, där han vore anställd,
utföra arbete även vid annan vattendomstol, samt att det nu gällande
förbudet för vattenrättsingenjör att åtaga sig enskilt uppdrag rörande
företag eller åtgärd, som kunde antagas komma under bedömande av den
vattendomstol, där han vore anställd, eller rörande mål, som anhängiggjorts
vid annan vattendomstol, innan detsamma avgjorts genom laga
kraftägande beslut, borde stå kvar i oförändrad form.
De sakkunniga erinra, att i samband med de löneregleringar, som på se- viss daglig
nare tid genomförts för befattningshavare vid centrala ämbetsverk, i all- tPneteUdmänhet
bestämts, att arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag skulle
utgöra minst sju timmar, men hemställa, att i förevarande fall någon bestämmelse
örn viss daglig tjänstgöringstid icke måtte meddelas. De sakkunnigas
motivering härför återfinnes å sid. 74 i betänkandet, Amrtill jag
tillåter mig hänvisa.
A dea särskilda personal (se ovan sid. 6), som för närvarande är förordnåd
vid Västerbygdens vattendomstol för behandling av målet angående personalen
Vänerns reglering, har de sakkunnigas sålunda framlagda förslag icke förmålet äng.
avseende. De framhålla tvärtom, att nämnda personal, a\en vid öenom- reglering.
förande av den föreslagna organisationen av vattendomstolarna, borde bibehålla
sin anställning, intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört,
samt att den föreslagna förflyttningen av Västerbygdens vattendomstol
till Stockholm icke gällde den för handläggning av nämnda mål bildade
särskilda avdelningen av domstolen.
De sakkunniga övergå därefter till behandlingen av frågan örn löneni- Aylöningsvån
för de skilda befattningshavarna vid vattendomstolarna, (sid. 80—82 formaner.
Lönenivå.
i betänkandet).
Vad först angår vattenrättsdomarna framhålles, att det med hänsyn till
angelägenheten av att fortfarande kunna såsom sådana förvärva ordinarie
häradshövdingar, vilka tidigare såsom biträdande vattenrättsdomare eller
vattenrättssekreterare förvärvat erfarenhet i behandlingen a\ vattenmål,
vore nödvändigt bestämma löneförmånerna så, att de ekonomiska
villkoren bleve ungefärligen lika med dem som gällde för häradshövdingarna
i do mera givande domsagorna. Från nu angivna synpunkt och i betraktande
även därav att lönerna åt vattenrättsingenjörerna måste bestämmas
till jämförelsevis höga belopp, syntes vattenrättsdomarnas löner
böra fastställas så, att de kunde påräkna en sammanlagd årsinkomst i
tjänsten av 18,000—20,000 kronor.
I fråga örn vattenrättsingenjörerna betona de sakkunniga, att därest
syftet med den tekniska sakkunskapens insättande i vattendomstolen
verkligen skulle vinnas, det vore av synnerlig vikt att för samma befatt
-
24
Kungl. Majus proposition Nr 164.
Limeplau
(betänkandet
sid. 82-
ningar kulina erhålla ingenjörer, som i avseende å teoretisk och praktisk
duglighet stöde på höjden inom sitt fack. I betraktande härav borde lönemkomsten
för en vattenrättsingenjör uppgå till minst 16,000 kronor årligen.
... °r vattenrättssekreterarna vore någon ökning av deras nuvarande lönetormaner
icke av nöden.
I fråga örn skrivbiträdena uppbure väl för närvarande två vid Västerbygdens
och ett vid Norrbygdens vattendomstol anställda biträden enligt
ungh Maj:ts särskilda medgivanden avlöning i likhet med kontorsbiträen
vid de centrala verken, men de sakkunniga ansåge sig sakna anledmng
att för vattendomstolarnas skrivbiträden i allmänhet föreslå bättre
lonestallmng än den, som enligt avlöningsreglementet tillkomme skrivbiträde.
Vad vattenrättsamanuenserna anginge, syntes lönen för dem böra
bestammas lika som för förste amanuenser vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk.
,.jP.e ‘sakkunni8''a förorda, att allmänna avlöningsreglementet blir
85). tl“amp^g* a vattendomstolarnas befattningshavare. Vid ett inordnande
av de särskilda befattningarna i reglementet mötte emellertid
i. 1iraga om vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna vissa svårigheter,
beroende därpå att någon motsvarande befattning för närvarande
icke upptoges i dettas tjänsteförteckning. Med hänsyn härtill
föreslå de sakkunniga, att den av dem förordade lönestandarden åstadommes
på det sätt, att det för vattenrättsingenjörerna nu gällande systemet
mod - utöver den fasta lönen - dagarvode för varje dags tjänstgöring
i vattendomstolen m. m. för dem bibehålies samt utvidgas till att
avse jämväl vattenrättsdomarna, ett system som i övrigt innebure den fördelen,
att löneförmånernas storlek i viss mån komme att rätta sig efter arbetsbördan.
Befattningen såsom vattenrättsdomare föreslås skola hänföras
till lönegraden A 2 (avlöning å G-ort 15,000 kronor) och befattningen
såsom vattenrättsingenjör till lönegraden B 30 (avlöning å G-ort lägst
10,500 kronor högst 11,940 kronor). Med utgångspunkt härifrån och då antalet
uppburna dagarvoden kunde beräknas komma att utgöra för vattenrättsdomare
cirka 45 och för vattenrättsingenjör cirka 80 örn året, hemställa
de sakkunniga, att dagarvodet bestämmes till ett belopp av 50 kronor.
Härigenom skulle de sammanlagda löneförmånerna å G-ort, dyrtidstillägg
oberäknat, komma att uppgå till för vattenrättsdomare 17,250 kronor
och för vattenrättsingenjör lägst 14,500 kronor och högst 15,940 kronor!
De sakkunniga anföra i detta sammanhang, att emot anordningen med
dagarvoden måhända skulle kunna riktas den anmärkningen, att vederbörande
vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer kunde tänkas bliva
frestade att för erhållande av större löneinkomster begagna flera dagar till
domstolssammanträden och undersökningsförrättningar än med en klok
planering av arbetet strängt taget vore behövligt. De sakkunniga vore för
sin del övertygade örn att någon risk härför icke förelåge. Ville man emellertid
förebygga all frestelse i nämnda hänseende, kunde detta lämpligen
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
25
ske genom fastställande av visst maximum för år räknat beträffande antalet
dagarvoden, och föreslås såsom dylikt maximum 60 för vattenrättsdomare
och 90 för vattenrättsingenjör.
I fråga örn skrivbiträdena erinra de sakkunniga, att dessa enligt vad
förut sagts borde placeras i lönegraden B 2 i allmänna avlöningsreglementet.
Vad härefter angår löneplaceringen för de befattningshavare, vilka icke
föreslagits till ordinarie anställning, föreslås för vattenrättssekreterarna
lönegraden B 27, vilket skulle skänka tjänsteinnehavaren en begynnelselön
å G-ort av 9,060 kronor och för vattenrättsamanuenserna lönegraden 18 i
löneplanen för ieke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket å G-ort
vid keltidstjänstgöring skulle medföra en begynnelselön av 4,596 kronor.
För vattenrättssekreterarna borde därjämte i samband med fastställande
av avlöningsförmånerna föreskrivas, att i övrigt skulle i tillämpliga delar
lända till efterrättelse de stadgande!!, som för ordinarie tjänstemän inom
lönegrad B 27 meddelats i avlöningsreglementet jämte tillhörande tillämpningsföreskrifter
och tilläggsbestämmelser.
Under erinran att enligt 35 § gällande stadga angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna utbetalning av vattenrättsdomares och vattenrättssekreterares
lön samt vattenrättsingenjörs årsarvode skedde i förskott för
varje månad, hemställa de sakkunniga, att, i likhet med vad som ägde
rum vid 1921 års allmänna lönereglering, de vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer
och vattenrättssekreterare, vilka erliölle fortsatt anställning
vid vattendomstolarna, måtte berättigas att vid ingången av den månad,
då löneregleringen trädde i kraft, uppbära så stort belopp, som skulle i
förskott för samma månad utgivits till dem, om den dittillsvarande ordningen
fortfarande varit gällande.
I fråga örn semester erinra de sakkunniga örn behovet av att nu gällande
medgivande till densammas förläggande för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare
till ett påföljande års tre första månader alltjämt bibehölles
i kraft samt utsträcktes till att avse jämväl vattenrättsingenjörerna.
Under framhållande av att vattenrättsnämndemännen för bevistande av
sammanträde med vattendomstolen eller undersökningsförrättning jämlikt
11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen ofta nödgades flera dagar i följd lämna
sitt dagliga arbete, tillstyrka de sakkunniga, att det vattenrättsnämndemännen
av dylik anledning tillkommande dagarvodet måtte böjas till
det belopp, 20 kronor, varmed arvodet ursprungligen utgått.
Angående pension åt de vid vattendomstolarna anställda ordinarie befattningshavare
erfordrades ej, erinra de sakkunniga, några särskilda
bestämmelser, därest, såsom föreslagits, dessa inordnades under det allmänna
civila avlöningsreglementet. Deras rätt till pension komme nämligen
att vara reglerad — förutom genom lagen den 11 oktober 1907 angå
ende civila tjänstinnehavares rätt till pension — genom kungörelsen den
Övergånge
avlöning»
Semester».
Dagaivoden
åt vattenrättsnämndemän.
Fensio-n.
26
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 164.
29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt
till pension med de ändringar, som däri sedermera blivit vidtagna. Enligt
de sålunda gällande bestämmelserna kornme pensionen för vattenrättedomare
att utgöra 7,896 kronor och för vattenrättsingenjör 6,996 kronor.
Xatten
domstols
avgifier.
Tidpunkten
för den nya
organisationens
ikraftträdande.
Kostnaderna
för
den nya
organisationen.
Årliga
kostnader.
I samband med organisationsförslaget hava de sakkunniga jämväl utarbetat
förslag till ändring av 11 kap. 95 § vattenlagen, syftande till en höjning
av de i nämnda lagrum omförmälda avgifter med i stort sett 50 procent.
Den närmare motiveringen för de sakkunnigas ståndpunkt återfinnes å
sid. 88 i betänkandet, till vilket jag tillåter mig hänvisa.
Såsom tidpunkt för den nya organisationens ikraftträdande förorda de
sakkunniga den 1 oktober det år, då omorganisationen beslutades. Härutinnan
anföra de sakkunniga:
Från budgetsynpunkt skulle det förmodligen vara mest egentligt, att
den nya vattendomstolsorganisationen finge träda i kraft från och med ingången
av visst budgetår. Organisationsförslaget innebure, bland annat,
flyttning av Västerbygdens vattendomstol från dess nuvarande förläggningsort
till Stockholm. För nämnda domstol måste således anskaffas
kanslilokal i huvudstaden. Att få under löpande hyresår tillträda en dylik
torde sannolikt möta svårigheter. För de befattningshavare vid vattendomstolarna,
vilka vid den nya organisationens ikraftträdande måste förändra
bostadsort, uppstode enahanda svårigheter. Då härtill komme, att
vattendomstolsarbetet i regel vore av största omfattning under sommarmanaderna,
vilka bäst lämpade sig för syner och andra uteförrättningar,
i följd varav tid för verställande av flyttning då endast med svårighet
kunde beredas, syntes den 1 juli icke vara en lämplig tidpunkt för den nya
organisationens ikraftträdande.
Årliga kostnaden för den nya organisationen av vattendomstolarna beräknas
av de sakkunniga till i runt tal 261,900 kronor, därav 191,400 kronor
belöpa på avlöningar till ordinarie befattningshavare och vikariatsersättningar
samt 70 500 kronor å avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,
extra renskrivningshjälp och dagarvoden till vattenrättsnämndemän.
De av de sakkunniga uppgjorda förslagen till avlöningsstater hava följande
utseende:
Ordinarie avlöningsstat:
1 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp F):
lön .................................................. kronor
dagarvoden1 .......................................... »
3 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp G):
lön .................................................. »
dagarvoden1 .......................................... »
1 För värjo vattenrättsdomarbefattning har beräknats 60 dagarvoden.
14,700
3.000
45,000
9.000
27
Kunni. Maj:ts proposition Nr 164.
2 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp F):
lön .................................................. kronor 22,440
dagarvoden1 .......................................... » 7,000
5 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G):
lön .................................................. » 57,300
dagarvoden - » 21,000
1 skrivbiträde (lönegrad B 2, ortsgrupp F) .............. » 2,430
3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G) .............. » 7,560
Vikariatsersättningar ................................... » 2,000
Kronor 191,430.
Extra stat:
1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F) •
3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G)
1 vattenrättsamanuens (lönegrad 18, ortsgrupp F)
3 vattenrättsamanuenser (lönegrad 18, ortsgrupp G)
Extra renskrivningslijälp ............................
Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m..........
kronor 8,820
» 27,180
» 4,440
» 13,788
» 6,000
» 10,272
Kronor 70,500.
1 För varje befattning Ilar beräknats 70 dagarvoden
2
För envar av 3 vattenbvggnadstekniska ingenjörsbefattningar har beräknats S0 oell för
envar av 2 agrikulturtekniska ingenjörsbefattningar 90 dagarvoden.
Till omförmälda kostnader för nyorganisationen, 26.1,900 kronor, kommer,
så länge det förut omförmälda målet angående Vänerns reglering är anhängig!
vid Västerbygdens vattendomstol, utgiften för den särskilda avdelning
av nämnda domstol, som inrättats för handläggning av samma
mål. Sistnämnda utgift bar av de sakkunniga beräknats till omkring
48.000 kronor örn året. Då de från anslaget till vattendomstolarna hittills
bestridda kostnaderna för samma domstolar utgjort cirka 250,000 kronor
örn året, häri inberäknad utgiften för berörda domstolsavdelning, innebär
de sakkunnigas förslag sålunda en kostnadsökning av skenbart cirka 60,000
kronor örn året. Denna ökning komme emellertid, framhålla de sakkunniga,
att motvägas dels av minskad belastning å andra huvudtitelns allmänna
expensanslag, varifrån kostnaden för skrivbiträden vid vattendomstolarna
för närvarande bestrides, och a samma huvudtitels anslag
till dyrtidstillägg, dels ock, vid bifall till de sakkunnigas förslag örn höjning
av vattendomstolsavgifterna, genom de ökade inkomster, som därigenom
skulle komma att tillföras statskassan. Da minskningen i belastningen
å de nämnda anslagen beräknas till sammanlagt (16,000 + 27,000)
43.000 kronor oell den ökade inkomsten av vattendomstolsavgifterna till
10,500 kronor årligen, skulle sålunda den verkliga kostnadsökningen enligt
de sakkunnigas förslag utgöra allenast omkring 6,500 kronor årligen.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
S sakkuuuiga framhålla slutligen nödvändigheten av att vattendom
stolarna
på statens bekostnad försåges med de avvägnings- och vattenmätningsinstrument
m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsmgenjörernas
arbete i tjänsten. Den engångskostnad, som härav föranleddes,
beräknas till omkring 8,000 kronor.
. ltTåea ,om administrativa författningsforsing, som av omorganisationen
slag. betingas, hava de sakkunniga uppgjort förslag till dels ny kungörelse örn
antalet vattendomstolar och deras domsområden, dels kungörelse om anställande
av vattenrättsingenjör gemensamt för olika vattendomstolar
dels och slutligen kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan angående
tjänstgöringen vid vattendomstolarna.
Jag ber att beträffande förslagens närmare innehåll få hänvisa till betänkandet
(sid. 96—102).
anledning"av I anledning av de sakkunnigas betänkande hava, på grund av remisser,.
ItetäRkandet. utlåtanden avgivits: av vattenöverdomstolen över betänkandet i dess helhet,
av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, såvitt angår
frågan örn vattendomstolarnas uppförande å ordinarie stat och därmed
i samband stående spörsmål, samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen —
efter hörande av Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen
— och lantbruksstyrelsen, så vitt angår frågan örn vattenrättsingenjörstjänsternas
anordnande såsom heltidstjänster och uppförande å
ordinarie stat.
Z^för^en 1 åtskiIliga av yttrandena upptages till en början till behandling frågan,
definitiv™ kuruvida tidpunkten ännu vore inne för åstadkommande av en definitiv
°tioZav °rganisation av vattendomstolarna. Vattenöverdomstolen har därvid obevaUetidom-
j?.ngat förordat. en omedelbar avlösning av det nuvarande organisatoriska
stolarna? försöksstadiet i fråga örn dessa domstolar, medan statskontoret och allmänna
civilförvaltningens lönenämnd av olika anledningar ifrågasatt provisoriets
bibehållande ännu någon tid.
Vattenöverdomstolen anför — efter att hava erinrat örn att domstolen
tidigare yttrat sig örn denna fråga — till stöd för sin åsikt följande:
Vid det förnyade ställningstagande till ifrågavarande organisationsproblem,
som nu ankomma på vattenöverdomstolen, hade vattenöverdomstolen
stannat . i den uppfattningen, att åt det organisatoriska försöksstadium,
som visserligen vid den gällande vattenlagstiftningens tillkomst
var för vattendomstolarna tillämnat men som för närvarande droge ut
pa det trettonde året, icke kunde utan åsidosättande av eljest inom svenskt
rättsliv tillämpade principer givas längre varaktighet. Väl vore det
sant, att vattendomstolarnas arbetsuppgifter rönte en mera omedelbar
påverkan av teknikens utveckling och fluktuationerna inom näringslivet
än vad fallet vöre beträffande domstolsväsendet i allmänhet. Det kunde
med hänsyn härtill överhuvud icke undgås, att uppskattningen av den
Kungl. Majus proposition Nr 164.
29
arbetsmängd, varmed man för en fast organisation av vattendomstolarna
hade att räkna, måste komma att vidlådas av ett visst mått av osäkerhet.
På ett vidare uppskov med den föreliggande organisationsfrågans
definitiva lösning torde emellertid icke något stå att vinna; de gångna
årens erfarenheter syntes vara tillräckliga för att därå skulle kunna
grundas en fast organisation av vattendomstolarna. Denna organisation
borde vara så avpassad, att de ordinarie arbetskrafterna kunde förväntas
erhålla full sysselsättning även under tidsperioder, då tillströmningen
av mål och ärenden voro mera begränsad.
Såsom skäl för uppskov med omorganisationsfrågan anföres av statskontoret
bland annat:
Den kritik, som framkommit mot vattendomstolarnas nuvarande organisation,
riktade sig enbart mot anordningen för vattenrättsingenjörernas
deltagande i arbetet. Särskilt hade därvid gjorts gällande, att
den va t tenb yg gn adstc-kni sko ingenjören icke i önskvärd omfattning kunnat
tagas i anspråk för domstolsarbetet, Emellertid torde härutinnan
hava inträtt ändrade förhållanden, efter det vattenrättsdomarna avgåvo
utlåtanden i ärendet. Fyra av de fem vattenbyggnadstekniska ingenjörerna
hade nämligen numera i egenskap av förutvarande distriktstjänstemän
vid vägväsendet blivit uppförda å indragningsstat, och på grund
härav borde de hava mera tid att ägna sig åt domstolsarbetet. Under
sådana omständigheter kunde det ifrågasättas, örn icke med en omorganisation
av vattendomstolarna borde tillsvidare anstå. Det torde vara
så mycket mer skäl härtill, som en om or gan isa tion knappast syntes kunna
genomföras utan ökatlo kostnader. I anledning härav och då de sakkunniga
föreslagit en sammanslagning av Norrbygdens och Mellanbygdens
vattendomstolar, syntes det böra tagas under övervägande, huruvida
det icke läte sig göra att efter ny indelning av vattendomstolarnas områden
genomföra en sådan sammanslagning utan att andra organisatoriska
omändringar vidtoges.
Lönenälunden anför till stöd för sin med statskontoret överensstämmande
uppfattning bland annat följande:
Vattenrättsdomarnas nuvarande avlöningsförmåner fastställdes vid
1923 års riksdag, då arvodet till vattenrättsdomare bestämdes till ett belopp
av 15,000 kronor. Dessförinnan hade vattenrättsdomarna uppburit
visst lägre arvode, varjämte de i egenskap av ordinarie innehavare av
annan tjänst åtnjutit viss del av lön å ordinarie stat.
Vid bestämmande av vattenrättsdomarnas avlöningsförmåner torde
viss hänsyn hava tagits till de löneförmåner, som tillkomme häradsrätternas
ordinarie domhavande. Detta framginge bland annat av ett uttalande
i statsverkspropositionen till 1920 års riksdag. Vid anmälan av anslagsbehovet
för vattendomstolarna för år 1921 anförde dåvarande chefen
för justitiedepartementet, att därest häradshövdingarna genom åtgärder
från statsmakternas sida skulle fä sina avlöningsförmåner förbättrade,
billigheten måhända finge anses fordra, att tiven vattenrättsdomarna,
av vilka flertalet utgjordes av ordinarie häradshövdingar, erhölle
sina arvoden något höjda.
Departementschefen torde med detta uttalande närmast hava åsyftat
den partiella löneförbättring för domsagornas häradshövdingar, varom
förslag förelädes samma års riksdag och i huvudsak blev av riksdagen
30
Nuvarande
organisation
av
vattendomstolarna
tillfredsställande
?
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
godkänt. Vid fastställande av stat för vattendomstolarna för ar 1021 blev
ock vatt enrätt sdomar lias arvode höjt från 11,000 kronor till 12,000 kronor
Frag-an om reglering av lantdomarnas löneförmåner bade sedermera
varit föremål för särskilda utredningar. 1 detta hänseende finge särskilt
erinras, att särskilda sakkunniga den 29 augusti 1928 avgivit betänkande
angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden
vid genomförande av den ifrågasätta rättegångsreformen, varvid
iramlagts förslag* till lönereglering* för bland andra ordförande och övriga
domare i de av processkommissionen ifrågasatta lagmansrätterna.
1 avvaktan på den nya rättegångsreformen hade hittills någon lönereglering
för lantdomarkåren icke kommit till stånd.
I betraktande av att sålunda frågan örn lantdomarnas lönereglering
ännu väntade på sin lösning, måste lönenämnden för sin del ifrågasätta,
huruvida det kunde vara lämpligt att nu skrida till- ett definitivt ordnande
av vattenrättsdomarnas löneförmåner. I likhet med vad hittills
skett torde vattenrättsdomarna även framdeles komma att i regel rekryteras
ur lantdomarnas led. Ur denna synpunkt skulle det självfallet vara
till fördel, örn löneregleringsfrågan för båda dessa grupper av befattningshavare
kunde bedömas och avgöras i ett sammanhang. Lönenämn■CLGn
villo oj underlåta att framhålla, att lösningen av frågan otti vattenrättsdomarnas
löneställning försvårades även av den anledningen, att de
sedan flera år tillbaka föreliggande förslagen örn lönereglering för hovrätternas
personal ännu ej blivit avgjorda.
En fråga av mera löneteknisk natur förtjänade i detta sammanhang beaktande.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle löneförmånerna till vattendomstolarnas
ledamöter utgå dels i form av ett enligt löneplanen utgående
fast lönebelopp dels ock i form av avlöningsförstärkning genom särskilda
dagarvoden. Denna anordning hade motiverats därmed, att de lönebelopp,
som beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer
borde enligt de sakkunnigas uppfattning komma i fråga, delvis icke återfunnes
i löneplanen för allmänna civilförvaltningens befattningshavare
Lönenämnden finge med avseende härå erinra, att den enhetliga löneplan,
som innefattades i det av 1928 års lönekommitté den 21 juli 1930 framlagda
förslaget till allmänt avlöningsreglemente, utökats att omfatta tillhopa
38 lönegrader, \ armed asyftats, att särskilda avlöningsförstärkningar
skulle kunna undvaras. Därest detta förslag vunne statsmakternas godkännande,
skulle vid en inplacering av vattendomstolarnas ordförande och
bisittare å nämnda löneplan möjlighet erbjuda sig att utan tillhjälp av
särskild avlöningsförstärkning till den fasta lönen bereda vattendomstolarnas
befattningshavare den löneställning, som kunde anses skälig.
Vid den detaljgranskning av betänkandet, som därefter av de hörda
myndigheterna och sammanslutningarna företagits, ansluta sig dessa, vad
först angår frågan örn den nuvarande vattendomstolsorganisationens
mer eller mindre tillfredsställande beskaffenhet, helt till den uppfattning
härutinnan, som av de sakkunniga framförts.
Vatten över domstolen framhåller sålunda, att den nuvarande
ledamotssammansättningen i vattendomstolarna icke borde bliva föremål
för någon ändring. Den samverkan mellan juridisk insikt, teknisk sakkunskap
samt erfarenhet i värderingsfrågor, vilken utmärkte dessa domstolar,
hade nämligen varit ägnad att i hög grad främja den ofta mycket
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr lö4.
svåra prövningen av sinsemellan stri<liga rättsanspråk oell intressen. För
att detta intryck skulle bliva beståndande erfordrades dock, att jämväl för
framtiden de särskilda befattningarna inom vattendomstolarna bomme
att bestridas av personer med samma goda kvalifikationer som hittills,
vilket givetvis till stor del vore en kostnadsfråga. De nuvarande kostnaderna
finge emellertid betraktas såsom förhållandevis låga.
Beträffande organisationens brister instämmer vattenöverdomstolen i
vad de sakkunniga därom uttalat, samt understödjer deras yrkanden såväl
på vattendomstolarnas uppförande i viss utsträckning ä ordinarie
stat som på vattenrättsingenjörernas ökade deltagande i domstolsarbetet.
I det förra hänseendet anföres:
Vattendomstolarnas sättande på ordinarie stat skulle stå i överensstämmelse
med den av ålder i svensk rätt hävdade grundsatsen örn domares
självständighet och oberoende ställning. Vad de sakkunniga därvid anfört
beträffande vattenrättsdomarna ville vattenöverdomstolen för sin del
ytterligare understryka. Det kunde ur den allmänna rättsvårdens synpunkt
icke anses tillfredsställande, att, såsom hittills i en del fall skett,,
mycket stora domsagor i mer än ett årtionde vore i avsaknad av sina ordinarie
häradshövdingar, under vilken tid ämbetet uppehälles av vikarier,
som växlade gång efter amian och — örn än aldrig så skickliga jurister
— likväl icke humle bliva så förtrogna med domsagorna som de ordinarie
häradshövdingarna. Att råda hot på detta missförhållande genom
att för framtiden till vattenrättsdomare förordna, i stället för häradshövdingar,
exempelvis t. f. revisionssekreterare eller hovrättsassessorer måste
betraktas såsom en otillfredsställande lösning. Bland annat hade i regel
de sistnämnda befattningshavarna ännu icke hunnit förvärva den
stora insikt i rent praktiska frågor, som en vattenrättsdomare nödvändigtvis
måste äga.
Vad angår frågan örn ingenjörernas ökade medverkan i domstolsarbetet
yttrar vattenöverdomstolen i huvudsak följande:
I fråga örn vattenrättsingenjörerna måste det betecknas såsom något i
hög grad oegentlig!, att dessa, vilka intoge domarställning och enligt vattenlagens
tanke skulle på ett fruktbärande sätt medverka vid vattenmålens
behandling och avgörande, med den nuvarande organisationen vöre
hänvisade till annan förvärvsverksamhet och icke vore i tillfälle att helt
och fullt utöva sin domargärning. Av vad de sakkunniga i denna del anfört
funné vattenöverdomstolen det vara uppenbart, att åt vattenrättsingenjörerna
borde beredas tillfälle att i väsentligt ökad omfattning biträda
vid behandlingen av de ekonomiskt-tekniska spörsmålen. Detta syntes
icke kunna ske, med mindre vattenrättsingenjörerna i avsevärt större
utsträckning än för närvarande knötes till arbetet å vattendomstolens
kansli.
I detta sammanhang ansåge sig vattenöverdomstolen böra framhålla
den stigande tendensen från de rättssökandes side, att framför allt i mål
av mera omfattande beskaffenhet förebringa ingående kompletterande
teknisk utredning i vattenöverdomstolen. Därest vattenrättsingenjörerna
bereddes tillfälle att, såsom de sakkunniga tänkt sig, mera ingående och
på ett tidigare stadium lin nu skedde granska de tekniska frågorna samt
i god tid före målets avgörande i lämpliga delar framlägga resultatet av
denna granskning, skulle säkerligen dessa frågors ytterligare utredning i
Hur åstadkomma
ökat
deltagande i
vattendomstolsarbetet
av vattenrättsingenjörerna
?
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
yattenöyerdomstolen kunna till fromma för arbetet därstädes avsevärt
inskränkas. Ett mera^ omfattande biträde från vattenrättsingenjöremas
sida. linge emellertid icke medföra minskad uppmärksamhet åt de rent
tekniska detaljerna från vattenrättsdomarens sida. Deri förtrogenhet med
tekniska spörsmål, som vattenrättsdomarna hittills såsom känt visat sig
äga, måste jämväl efter en omläggning och utvidgning av vattenrättsingenjörernas
arbete betecknas såsom något i högsta grad önskvärt.
Statskontoret anför, att därest en omorganisation i egentlig mening
av vattendomstolarna ansåges böra komma till stånd, såväl vattenrättsdomarna
som vattenrättsingenjörerna borde uppföras å ordinarie
stat. Det kunde nämligen icke vara lämpligt, att vattenrättsdomarnas
ordinarie häradshövdingbefattningar permanent uppehölles av vikarier,
och även vattenrättsingenjörerna borde, därest de erhölle deltidstjänstgöring
och alltså icke komma att innehava andra ordinarie befattningar,
i egenskap av domare förses med ordinarie anställning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen
erinra var för sig, att styrelserna redan i sina utlåtanden år
1926 över vattenrättsdomarnas då gjorda framställning framhållit, att
kombinationen av vattenrättsingenjörstjänsterna med, i fråga örn de vattenbyggnadstekniska
befattningarna, dåvarande distriktstjänsterna i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, och, beträffande de agrikulturtekniska befattningarna,
lantbruks ingenjörst jänsterna icke kunde anses tillfredsställande
samt, särskilt vad uppehållandet av sistnämnda befattningar angille,
visat sig medföra högst väsentliga olägenheter. Mot vattenrättsingenjörstjänsternas
uppförande å ordinarie stat har ingendera styrelsen
något att erinra. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betonar därvid, att
en dylik åtgärd finge anses ofrånkomlig för beredande av en fullt oberoende
domarställning åt dessa tjänstemän, sedan möjligheten — i varje
fall vid fulltidstjänstgöring — till förening med annan ordinarie statstjänst
syntes utesluten.
Jämväl Svenska v a 11 en k ra ft f ör ellingen och Svenska
teknologi öreningen uttala sig för vattenrättsingenjörstjä Östernäs
uppförande å ordinarie stat.
\ id övervägande av det sätt, på vilket vattonrättsingenjörernas ökade
deltagande i domstolsarbetet borde åstadkommas, uttala samtliga härutinnan
hörda myndigheter och sammanslutningar sig för de sakkunnigas
förslag örn befattningarnas anordnande såsom självständiga tjänster med
fulltidstjänstgöring.
Vattenöver do ms tolen finner därvid i likhet med de sakkunniga
den uttalado farhågan att en ingenjör, som finge sin verksamhet förlagd
uteslutande till vattendomstol, skulle i brist på skapande verksamhet stanna
efter i fråga örn vattenbyggnadsteknikens utveckling överdriven och
ingalunda bekräftad av erfarenheten från andra statliga ingen jörsbefattningar,
där arbetet jämväl i främsta rummet vore av granskande natur.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 33
Emellertid göres den reservationen, att domstolen dock icke ville, såsom
de sakkunniga syntes hava gjort, helt avvisa tanken att vid en viss vattendomstol
allenast den ena vattenrättsingenjörsbefattningen gjordes till heltidstjänst.
Vad de sakkunniga anfört därom, att en sådan lösning skulle
strida mot den likställighet, som borde råda mellan vattenrättsingenjörerna,
eller kunde uppfattas såsom ett tillbakasättande av de intressen, vilkas
beaktande i främsta rummet ankomme på den icke heltidsanställde
ingenjören, funne vattenöverdomstolen icke utgöra tillräckligt skäl för ett
genomförande under alla förhållanden av förberörda princip. I ett land
som vårt med synnerligen skiftande naturförhållanden i de olika landsändarna
kunde de tekniska frågornas beskaffenhet nödvändiggöra en
jämkning i de organisatoriska principerna och att från början låsa fast
organisationsförslaget inom en ofrånkomlig ram förefölle icke lämpligt.
Vattenöverdomstolen ville längre fram i ett annat sammanhang återkomma
till detta spörsmål.
I fråga örn de organisatoriska förändringar beträffande vattendomstolarna,
som borde åvägabringas i samband med och såsom villkor för vattenrättsingenjörsbefattningarnas
ombildning till heltidstjänster, ansluter sig
vattenöverdomstolen i det stora hela till vad de sakkunniga härutinnan
föreslagit.
Sålunda uttalar vattenöverdomstolen, att på sätt de sakkunniga påvisat
ett genomförande av principen örn vattenrättsingenjörstjänsternas förändrande
till heltidstjänster otvivelaktigt måste medföra, såväl att det
nuvarande antalet vattenrättsingenjörstjänster nedsattes som att de återstående
vattenrättsingenjörernas arbete organiserades på ett från den nu
gällande ordningen avvikande sätt; vattenöverdomstolen förklarar sig
intet hava att erinra mot de i betänkandet i sistnämnda hänseende
uppdragna riktlinjerna, vilka vore ägnade att befordra, förutom större
grundlighet i fråga örn vattenmålens tekniska granskning, den beträffande
dessa mål särskilt önskvärda snabbheten i avgörandet.
De sakkunnigas beräkningar att vattenmålen skulle för framtiden mera
avsevärt stegras i antal finner vattenöverdomstolen däremot knappast
riktiga. Å andra sidan håller vattenöverdomstolen ej heller före, att tillströmningen
av mål till vattendomstolarna komme att nedgå. På grund
härav anser vattenöverdomstolen, att man vid bedömandet av det föreliggande
organisatoriska problemet borde utgå från en arbetsbörda för
vattendomstolarna, i stort sett motsvarande den som framginge av utredning
å sid. 13—17 i betänkandet.
Vattenöverdomstolen lämnar vidare sitt förord åt det av de sakkunniga
framlagda förslaget örn vattendomstolarnas bestämmande till ett antal
av fyra och sättet för åvägabringandet av denna minskning i antalet.
Härom anför vattenöverdomstolen — som i detta sammanhang även beBihang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 132 haft. (Nr tedi.) 3
Förutsättningar
för
vattenrättsingenjörsbefattningarnas
anordnande
såsom heltidstjänster.
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
handlar det i det föregående omnämnda förslaget att samma domstolar
skulle nedbringas till ett antal av tre — följande:
Då det gällde att bestämma vattenrättsingenjörernas antal med hänsyn
tagen till att full sysselsättning skulle beredas dem med arbete i eller vid
vattendomstolarna, syntes särskild uppmärksamhet böra ägnas det i betänkandet
omnämnda förslaget att begränsa vattendomstolarnas antal till
r:0’ ,varc^era med en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och en
biträdande vattenrättsdomare, den sistnämnde nied skyldighet att handlägga
de domaregöromål, som till honom överlämnades. Genom en sådan
organisation vunnes ej blott den önskvärda begränsningen i vattenrättsingenjörernas
antal, utan jämväl den fördelen, att envar av dessa linge
sitt arbete förlagt till allenast en domstol. Då domstolarna bleve sig emellan
fullt fristående i organisatoriskt hänseende, vunnes vidare full frihet
beträffande valet av förläggningsort, och örn de biträdande vattenrättsdomarna
ej uppfördes å ordinarie stat, komme organisationen att äga en
betydande elasticitet.
Om vatten;! verb omstolen, trots de fördelar i vissa hänseenden, som sålunda
vore förknippade med nämnda förslag, icke ansåge sig böra tillerkänna
detta företräde framför de sakkunnigas, hade detta sin grund
främst däruti, att en minskning av vattenrättsdomarnas antal till allenast
tr© syntes ägnad att ingiva betänkligheter. Det kunde nied största sannolikhet
förväntas, att maktpåliggande arbetsuppgifter icke komme att saknas
för fyra vattenrättsdomare, och även örn man såsom aspiranter till
biträdande domarebefattningar säkerligen kunde påräkna dugande yngre
jurister, vana vid självständigt arbete i domarevärv, komme dessa dock
att sakna den rika fond av praktisk erfarenhet, som vattenrättsdomaren
agde. Vattenrättsdomarens personliga insats i domstolens arbete vore
enligt erfarenhetens vittnesbörd av avgörande betydelse och finge ej äventyras
genom dessa uppgifters fördelning på för få händer. De sakkunnigas
förslag, som erbjöde avsevärda fördelar framför det nu gällande
provisoriet, vore sålunda enligt vattenöverdomstolens mening förtjänt att
läggas till grund, för en reform av vattendomstolarnas organisation.
Den minskning av antalet vattendomstolar, som vore en given följd av
den föreslagna omorganisationen av vattenrättsingenjörernas arbete, bordo
* därest antalet vattendomstolar bestämdes till fyra -—- jämväl enligt
vattenöverdomstolens mening ske på i betänkandet föreslaget sätt eller så
att de båda nordligaste vattendomstolarna sammansloges.
I fråga örn det efter genomförande av de sakkunnigas förslag erforderliga
antalet vattenrättsingenjörer uttalar vattenöverdomstolen en från de
sakkunniga så till vida avvikande mening, att vattenöverdomstolen ansåge,
att jämväl de byggnad stekniska vattenrättsingenjörernas anitaI
kunde begränsas till tre för hela riket. En förutsättning härför vore
emellertid, att arbetsuppgifterna mellan de olika sidornas ingenjörer på
lämpligaste sätt fördelades, en fråga som åter vöre avhängig av spörs-1
målet örn domkretsarnas bestämmande.
Ej heller anser sig vattenöverdomstolen kunna biträda de sakkunnigas
förslag att jämväl den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid
Norrbygdens vattendomstol skulle uppföras å ordinarie stat, enär denne
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 35
med all sannolikhet icke komma att få hela sin tid upptagen med arbete
i vattendomstolen.
Den föreslagna förflyttningen av Västerbygdens vattendomstol till
Stockholm tillstyrkes däremot av vattenöver domstolen såsom varande deni
enda tänkbara lösningen för vinnande av önskemålet att en ingenjör
tjänstgjorde vid mer än en vattendomstol. Dylik dubbel tjänstgöringsskyldighet
borde nämligen icke ifrågakomma i annat fall än då ifrågavarande
domstolar vore belägna å samma ort. Vad emot nämnda förflyttning
anförts vöre väl värt beaktande, men de fördelar i organisatoriskt
hänseende, som stöde att vinna genom förflyttningen, syntes uppväga
olägenheterna.
Vad domkretsarna för de nya vattendomstolarna angår hemställer vattenöverdomstolen
örn den ändring i de sakkunnigas förslag, att jämväl Indalsälvens
vattenområde hänföres till Norrbygdens vattendomstol. Vattenöver
domstolen anför till stöd härför:
Enligt vattenöverdomstolens mening vore Indalsälvens vattenområde till
sin natur sådant, att det lämpligen borde hänföras till samma domkrets som
övriga nordsvenska vattendrag. Vattenöverdomstolen ville jämväl framhålla,
att med den i betänkandet föreslagna södra begränsningslinjen för
Norrbygdens vattendomstol möjligheterna att bereda fullt arbete för den
vattenbyggnadstekniske ingenjören i nämnda domstol förefölle tämligen
små. En ändring av gränsen mellan sistnämnda vattendomstol och den
föreslagna Mellanbygdens vattendomstol i enlighet med vad vattenöverdomstolen
ovan angivit skulle jämväl underlätta genomförandet av den
av vattenöverdomstolen antydda organisationen med allenast två vattenbyggnadstekniska
ingenjörer vid de tre till Stockholm förlagda vattendomstolarna.
Gentemot det av de sakkunniga beräknade personalbehovet vid de tilltänkta
fyra vattendomstolarna bar vattenöverdomstolen icke något
att erinra utöver vad som i sådant hänseende redan anförts. Vattenöverdomstolen
ansluter sig likaledes till vad de sakkunniga föreslagit örn
de särskilda Jbefattningarnas uppförande å ordinarie stat, respektive tillsättande
på förordnande, dock att sistnämnda tillsättningssätt borde förekomma
icke blott för vattenrättssekreterarna utan jämväl för den agrikultur
tekniske ingenjören vid Norrbygdens vattendomstol. I detta sammanhang
understrykes de sakkunnigas uttalande, att vattenrättssekreterartjänsterna
i regel icke borde vara sluttjänster utan örn möjligt såsom
passagetjänster förbehållas hovrättsjurister med intresse för vattenlagstiftningen.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anmärker i
förevarande avseende allenast, att de ordinarie skrivbiträdena vid vattendomstolarna
syntes böra erhålla konstitutorial av vattendomstolen, icke såsom
de sakkunniga föreslagit av vattenöverdomstolen.
Vattendom
stolarnas
områden.
Vattendomstolarnas
personal och
personalens
åligganden.
Avlönings
förmåner.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
På skäl, som av de sakkunniga anförts, finner vattenöverdomsto1
e n det vidare uppenbart, att arbetet inom en vattendomstol icke kunde
såsom i de flesta andra verk regleras genom föreskrifter örn viss arbetstid
å tjänsterummet. Vattenöverdomstolens uppfattning härutinnan delas av
Svenska vattenkraftföreningen, som emellertid uttalar önskvärdheten
av att vattenrättsingenjörerna åläggas att i lämplig utsträckning
hava viss kortare mottagningstid för den rättssökande allmänheten,
självfallet med undantag för dagar då domstolssammanträde eller förrättning
ägde rum.
I fråga örn de föreslagna avlöningsförmånerna åt vattendomstolarnas
personal framställas i de avgivna yttrandena erinringar i olika avseenden,
hänförande sig än till den föreslagna lönenivån än till sättet för densammas
uppnående.
Vad först angår v att enrätt sdomarna, så anmäldes här uteslutande mot
sättet för den föreslagna avlöningens åvägabringande. Vattenöverdomstolen,
statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd förklara
sig sålunda icke kunna biträda de sakkunnigas förslag att såsom en utfyllnad
i lönen tillgripa ett system med dagarvoden. Den föreslagna löneställningen
-— mot vilken i betraktande av ämbetets vikt och betydelse någon
egentlig anmärkning icke syntes vara att framställa — anse vattenöverdomstolen
och lönenämnden böra åstadkommas genom
vattenrättsdomarnas placering i lönegraden A 3 av löneplanen i allmänna
civilförvaltningens avlöningsreglemente. Statskontoret åter framlägger
för ändamålet två alternativa förslag, .avseende det ena befattningshavarnas
inordnande under nämnda avlöningsreglemente och det andra
deras ställande utanför detsamma.
Statskontoret anför härutinnan:
Statskontoret måste beteckna det som en mindre lämplig anordning, att
ordinarie statstjänsteman erliölle dagarvode för närvaro vid de sammanträden,
han på grund av sin tjänst vore skyldig bevista. Därest nu ifrågavarande
befattningshavare skulle inordnas i det nya avlöningssystemet,
torde i stället böra tillämpas samma anordning, som kommit till användning
beträffande landssekreterare och landskamrerare, d. v. s. att befattningshavarna
inordnades i viss lönegrad och dessutom erhöll e avlöningsförstärkning.
Den av de sakkunniga för vattenrättsdomare föreslagna placeringen i
lönegraden A 2 hade statskontoret icke kunnat undgå att finna för hög,
särskilt i jämförelse med ledamöterna i vattenöverdomstolen. Statskontoret
ville närmast förorda, att de hänfördes till lönegraden B 30 samt
erhölle avlöningsförstärkning med 4,500 kronor årligen.
Lämpligheten av att inordna nu ifrågavarande befattningshavare i allmänna
avlöningsreglementet syntes statskontoret dock kunna med fog
ifrågasättas. Visserligen skulle därvid bestämmelserna i avlöningsreglementet
automatiskt bliva tillämpliga å dem, men de särskilda bestämmelser,
som i allt fall skulle bliva erforderliga — statskontoret finge i sådant
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
hänseende hänvisa till de beträffande landssekreterare och landskamrerare
gällande bestämmelserna — torde dock kunna beräknas, bliva lika omfångsrika
som de bestämmelser, vilka skulle erfordras, örn ifrågavarande befattningshavare
ej inordnades i avlöningsreglementet. Det syntes statskontoret
därför böra tagas under övervägande, örn icke avlöningen till berörda
befattningshavare borde bestämmas enligt liknande grunder, som
gällde för professorer vid universiteten, d. v. s. att avlöningen uppdelades
i lön och tjänstgöringspenningar och med fastställande av vissa pensionsunderlag.
Vattenrättsdomarna kunde därvid förslagsvis erhålla en avlöning
av 16.500 kronor, därav lön 12,000 kronor och tjänstgöringspenningar
4,500 kronor.
I fråga örn vattenrättsingenjörerna göra vattenöverdomstolen och lönenämnden
framför allt gällande, att den föreslagna löneställningen är för
hög.
Vattenöverdomstolen anför för sin del:
Beträffande vattenrättsingenjörsbefattningarna delade vattenöverdomstolen
det i betänkandet uttalade önskemålet, att till innehavare av dessa befattningar
måtte erhållas ingenjörer, som i avseende å teoretisk och praktisk
duglighet kunde sägas stå på höjden inom sitt fack. Att i strävan efter
att nå detta mål söka i lönehänseende konkurrera med industrien ansåge
vattenöverdomstolen dock uteslutet. Det föreslagna ungefärliga l&neminimum,
16,000 kronor örn året, ansåge vattenöverdomstolen alltför högt,
sett i relation till de för statliga domarebefattningar utgående lönerna
överhuvudtaget. Att vidare tillägga vattenrättsingenjörerna löneförmåner
avsevärt överstigande exempelvis vad som tillkomme byråchef ansåge
vattenöverdomstolen icke kunna ifrågakomma. Vattenöverdomstolen ansåge
sig sålunda icke kunna förorda förslaget örn dagarvoden at vattenrättsingenjör
men hade icke något att erinra emot att han i lönehänseende
placerades i lönegraden B 30. Den reducering i dyrtidstillägg, som den
föreslagna löneregleringen ostridigt innebure, finge anses mer än väl kompenserad
av den rätt att med viss inskränkning åtaga sig privata uppdrag,
vilken fortfarande skulle vara vattenrättsingenjör obetagen.
L ö n e n ä m n d e n yttrar: ......
Även örn man för rekrytering av vattenrättsingenjörstjänsterna torde
hava att möta konkurrens från enskilda industriföretag, holle dock lönenämnden
före, att de för vattenrättsingenjörerna föreslagna löneförmånerna
måste anses för högt tilltagna. Med denna löneställning skulle bisi
Harna i vattendomstolarna bliva betydligt gynnsammare ställda i lönehänseende
än till och med divisionsordförandena i hovrätterna. Då följaktligen
nämnden funnit en nedsättning i de föreslagna löneinkomsterna
påkallad och nämnden tillika ansåge det under förhandenvarande förhållanden
icke höra ifrågakomma att inplacera vattenrättsingenjörerna i
högre lönegrad än den 30:e i ändamål att undvika avlöningsf^stärkning
genom dagarvoden, ville nämnden förorda sådan ändring i förslaget, att
dagarvodet bestämdes att utgå såsom hittills med ett belopp av 25 kronor,
dock att sådan arvodesersättning finge beräknas allenast, då befattningshavaren
jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen utförde undersökning
utom den ort, där domstolen hade sitt säte.
Jämväl lantbruksstyrelsen anser de för vattenrättsingenjörerna
föreslagna lönerna för höga och framhåller härutinnan följande:
38
Kungl. Majlis proposition Nr 164.
Styrelsen funné sig icke kunna underlåta att uttala starka tvivelsmål i
fråga om lämpligheten av de grunder för beräkningen av till tjänsterna
hörande löneförmåner, som av de sakkunniga föreslagits. Genom en k otti -bina tion av fast lön och dagarvoden skulle till vattenrättsingenjörerna enligt
nämnda förslag komma att utgå en avlöning av statsmedel, som högst
väsentligt, eller med 4 000 å 5,000 kronor för år, skulle överstiga vad övriga
befattningshavare i motsvarande lönegrad enligt avlöningsreglementets
löneplan (B 30) ägde att uppbära. Därutöver borde, enligt de sakkunnigas
åsikt, möjligheten för vattenrättsingenjörerna att ytterligare skaffa sig
någon extra inkomst icke vara dem alldeles betagen. Lantbruksstyrelsen
ansåge för sin del det kunna ifrågasättas, huruvida med hänsyn till därmed
följande konsekvenser införandet av ett dylikt avlöningssystem såsom
påbyggnad på den för ordinarie befattningshavare i statens tjänst eljest
gällande allmänna löneplanen vore att tillråda. Med fullt erkännande av
vattenrättsingenjörstjänsternas stora betydelse för fyllandet av vattendomstolarnas
arbetsuppgifter funne lantbruksstyrelsen i övrigt de skäl knappast
bärande, vilka av de sakkunniga anförts till stöd för att nämnda
tjänster skulle sättas i en särställning beträffande möjligheten att rekryteras
med särskilt kvalificerade personer. I fråga örn andra statstjänster
pa samma plats i avlöningsreglementet, vilka vore förenade med minst
samma eller större ansvar än de nu ifrågavarande, och på vilkas innehavare
torde böra ställas minst lika höga kompetenskrav som på vattenrättsingenjörerna,
saknades nämligen motsvarande möjlighet att genom extra
lönetillskott göra tjänsterna mera lockande.
Statskontoret har däremot intet att erinra mot storleken av det för
vattenrättsingenjörerna föreslagna lönebeloppet men uttalar sig jämväl i
fråga örn dem mot löneförstärkning i form av dagarvoden, därvid samma
argumentering användes som beträffande vattenrättsdomarna. Löneförmånerna
borde i stället utgå antingen sålunda, att till den av de sakkunniga
föreslagna fasta lönen enligt lönegraden B 30 lades avlöningsförstärkning
med visst belopp, förslagsvis 2,400 kronor till de vid Norrbygdens
vattendomstol anställda ingenjörerna och 3,000 kronor till övriga ingenjörer,
eller ock sålunda att, i analogi med vad som alternativt föreslagits
beträffande vattenrättsdomarna, avlöningen till vattenrättsingenjörerna
bestämdes skola utgöra visst belopp, fördelat i lön och tjänstgöringspenningar.
I sistnämnda fall syntes avlöningen kunna fastställas till 15,000
kronor, därav 3,996 kronor borde anses såsom tjänstgöringspenningar.
Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen
tillstyrka, att vattenrättsingenjörerna beredas de löneförmåner,
som av de sakkunniga föreslagits, därvid betonas, att någon
minskning i dessa förmåner i varje fall icke borde ske, ty då äventyrades
möjligheten att för ifrågavarande tjänster varaktigt förvärva ingenjörer,
som motsvarade de stora krav, vilka måste ställas på den tekniska
sakkunskapen inom vattendomstolen.
Vad härefter beträffar placeringen i lönegrad av de till erhållande av ordinarie
anställning föreslagna skrivbiträdena, uttalar sig allmänna civilförvaltningens
lönenämnd för att nämnda befattningshavare beredes högre
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 39
tjänsteställning än de sakkunniga förordat. Lönenämnden anför i sådant
hänseende:
Enligt förslaget skulle vid var och en av de nya vattendomstolarna inrättas
en ordinarie skrivbiträdesbefattning med placering i lönegrad B 2.
Lönenämnden hade i annat sammanhang, nämligen vid avgivande den 18
december 1926 av utlåtande över ett av särskilda sakkunniga den 30 oktober
1926 avgivet betänkande angående ändringar i hovrätternas organisation,
arbetssätt och löneförhållanden m. m., uttalat sig rörande den med
renskrivningsarbete vid överrätterna sysselsatta personalens tjänste- och
löneställning. Nämnden anförde därvid, att det vid hovrätterna förekommande
renskrivningsarbetet icke vore av fullt enhetlig art, i det att detta
arbete i vissa fall bestode av vanlig enkel renskrivning, för vilken högre
befattning än inom skrivbiträdesgraden icke borde ifrågakomma, under
det att i andra fall, särskilt då det gällde att i samband med renskrivningen
verkställa vissa utdrag eller sammanställningar ur olika handlingar
och akter, utskrivningsarbetet vore av mera kvalificerad art. I sistnämnda
fall kunde det enligt lönenämndens mening knappast anses skäligt att
låta detta arbete utföras av befattningshavare inom den lägsta biträdesgraden.
För nämnda, mera kvalificerade skrivgöromål syntes i stället
böra avses ett erforderligt antal kontorsbiträdesbefattningar.
Lönenämnden föreställde sig, att vad sålunda anförts i fråga örn hovrätternas
skrivbiträden ägde sin tillämpning jämväl i fråga örn motsvarande
personal vid vattendomstolarna. Erinras finge, att Kungl. Majit medgivit,
att vissa vid Västerbygdens och Norrbygdens vattendomstolar anställda
skrivbiträden ägde åtnjuta avlöning enligt lönegrad B 4 i löneplanen för
ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen. Det syntes lönenämnden
föreligga skäl för att i fråga örn de för renskrivningsarbete avsedda
biträden, som enligt förslaget skulle uppföras å ordinarie stat, avse
befattningar i kontorsbiträdesgraden.
Ifråga örn de för de icke-ordinarie befattningshavarna föreslagna löneförmånerna
så lämnas dessa, vad därvid först angår vattenrättssekreterama,
av vattenöverdoms tolen utan erinran.
Statskontoret däremot anmärker, att då vattenrättssekreterama
komme att innehava s. k. genomgångstjänster, det vore onödigt att inplacera
dem i allmänna avlöningsreglementets löneskala med därav följande
löneklassuppflyttning. Därest de icke erhölle dagarvoden vid tjänstgöring
såsom vattenrättsdomare, torde det för övrigt ej vara tillfyllest att placera
dem i lönegraden B 27, särskilt som, i motsats till vad de sakkunniga
föreslagit, 33 § avlöningsreglementet för icke-ordinarie befattningshavare
borde tillämpas å dem. Då de sakkunniga icke ansett annan ökning i vattenrättssekreterarnas*
avlöning vara av nöden, än som betingades av att
dyrtidstillägg komme att utgå efter mindre fördelaktiga grunder, syntes
det nuvarande arvodet till dem, 8,000 kronor, vilket motsvarade en nyreglerad
lön å 9,240 kronor, böra utbytas mot en till sistnämnda belopp bestämd
avlöning, därav 3,000 kronor borde förklaras utgöra tjänstgöringspenningar.
Även allmänna civilförvaltningens lönenäinnd anser,
att 33 § nyssnämnda avlöningsreglemente bör förklaras tillämplig å vat
-
40
Vatten
domstols
avgifter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
tenrattssekreterarna, därest deras avlöning reglerades på sätt de sakkunniS
. Namnden vdle emellertid erinra därom, att enligt det för
slag
till avlonmgsreglemente med därtill hörande tilläggsbestämmelser för
extra ordinarie och extra tjänstemän, som 1928 års lönekommitté framlagt
i betänkande den 27 maj 1931, hovrätternas adjungerade ledamöter hänförts
till 28 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän, omfattande löneklasserna
26—30. Det kunde ifrågasättas, örn icke denna anordning lämplgen
skulle kunna komma till användning redan i detta sammanhang, någo
som för vattenrättssekreterarna skulle möjliggöra erhållande av ytterigare
ett alderstillägg utöver vad som vid tillämpning av extrastatsreglerna
eljest skulle hilva fallet.
För vattenrättsamanuenserna finner vattenöver do lii stolen med
hänsyn till arten av det arbete, som i regel anförtroddes sådan befattningshavare,
lönen vid heltidstjänstgöring icke böra bestämmas till högre belopp
än som utginge till amanuens i hovrätt eller 3,200 kronor örn året.
Statskontoret anmärker härutinnan endast, att amanuensernas avning
torde böra erhålla den höjning, som betingades av att dyrtidstilllägg
skulle utgå efter andra grunder.
De sakkunnigas förslag örn höjning av dagarvodet till vattenrättsnämndemannen
vid deltagande i vattendomstolens sammanträden och i undersö
ning jämlikt 11 kap. 45 § vattenlagen från nuvarande belopp av 15 kronor
till 20 kronor tillstyrkes av vattenöverdomstolen men avstyrkes
av allmänna civilförvaltningens lönenämnd i betraktande
därav att vattenrättsnämndemännen vid ifrågavarande förrättningar
vore berättigade jämväl till resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet.
Vad slutligen angår pensions förhållandena ifrågasätter allmänna
civilförvaltningens lönenämnd lämpligheten av att å ledamöterna
i vattendomstolarna tillämpa den eljest för domare gällande högre
pensionsåldern. I varje fall borde beträffande vattenrättsingenjörerna. på
vilka mäste ställas stora krav på kroppslig rörlighet, icke medgivas högre
pensionsålder än den för statens lantbruksingenjörer nu gällande eller
sextiofem levnadsår. Däremot kunde beträffande vattenrättsingenjörerna
skäl föreligga för att det för full pension erforderliga antalet tjänsteår
sättes lägre än det för lantbruksingenjörerna bestämda antalet, 35 år.
Vattenöverdomstolen biträder lönenämndens uppfattning i vad
den avser vattenrättsingenjörernas pensionsålder.
Statskontoret anför, att därest vattendomstolarnas ledamöter, på
sätt statskontoret alternativt föreslagit, icke inordnades under allmänna
avlöningsreglementet, pensionsunderlaget borde bestämmas till 7,500 kronor
för vattenrättsdomare och 6,996 kronor för vattenrättsingenjör.
Det i betänkandet framställda förslaget örn höjning av de jämlikt 11
kap. 95 § vattenlagen utgående domstolsavgifterna tillstyrkes av v a 11 e n
-
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
överdomstolen, som emellertid ifrågasätter, huruvida icke ytterligare
undersökning borde företagas angående möjligheterna att jämväl i
andra än de i nämnda lagrum omförmälda fall uttaga sådana avgifter.
Svenska vattenkraftföreningen förklarar sig icke vilja avstyrka
förslaget i förevarande del, då ett genomförande av den föreslagna
organisationen torde komma att möjliggöra ökad insats från vattenrättsingenjörerna
i domstolarnas arbete, varav ett önskvärt snabbare rättsförfarande
kunde förväntas. Föreningen måste emellertid bestämt framhålla,
att höjningen av vattendomstolsavgifterna måste anses direkt betingad av
den för vattendomstolarnas ledamöter föreslagna löneförbättringen. En
reducering av den föreslagna lönestandarden skulle komma att i betydlig
grad försvåra ej minst vattenrättsingenjörstjänsternas rekrytering och sålunda
väsentligt förringa de fördelar, vilka ur föreningens synpunkt motiverade,
att vattenkraftindustrien skäligen kunde vidkännas en del av merkostnaderna
för omorganisationen.
Liknande synpunkter framföras av Svenska teknologförenin
gen.
Under påpekande av att gällande förordnanden för ledamöterna i vattendomstolarna
utgå först med den 31 december 1932 framhåller vattenöverdomstolen,
att med hänsyn härtill den nya organisationen a~v
samma domstolar tidigast syntes kunna sättas i kraft med 1933 års ingång.
Statskontoret anför, att de sakkunnigas förslag att den nya organisationen
skulle tillämpas från och med den 1 oktober det år, organisationen
beslutades, ur budgetsynpunkt torde möta stora svårigheter. På grund
härav och då en förflyttning av ett vattendomstolskansli till annan ort
lika väl kunde genomföras efter som i samband med organisationens genomförande,
syntes såsom tidpunkt för ikraftträdandet böra bestämmas
den 1 juli.
I fråga örn de årliga kostnaderna för vattendomstolarna efter den nya
organisationens genomförande hava särskilda uttalanden gjorts av vattenöverdomstolen
och statskontoret:
Vattenöverdomstolen anför därvid följande:
En sammanställning av de utav de sakkunniga beräknade årliga kostnaderna
gåve otvivelaktigt ett intryck av att den föreslagna organisationen
ställde sig tämligen dyrbar. En icke oväsentlig nedskärning i det behövliga
anslaget skulle emellertid åstadkommas, därest antalet befattningshavare
vid vattendomstolarna samt avlöningsförmånerna bestämdes i enlighet
med vad vattenöverdomstolen anfört:
Statförslagen skulle i så fall erhålla följande utseende:
Tidpunkten
för den nya
organisationens
ikraftträdande.
Kostnaderna
för
den nya
organisationen.
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
Ordinarie avlöningsstat :
1 vattenrättsdomare (lönegrad A 3, ortsgrupp F) ........ kronor 16,740
3 vattenrättsdomare (lönegrad A 3, ortsgrupp G) ........ » 51,120
1 vattenrättsingenjör (lönegrad B 30, ortsgrupp F)........ » 11,220
4 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G)...... » 45 840
1 skrivbiträde (lönegrad B 2, ortsgrupp F) .............. » 2,430
3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G).............. » 7,560
Vikariatsersättningar .................................... » 2,000
Kronor 136,910.
Extra stat:
1 extra vattenrättsingenjör:
lön .................................................... kronor 5,000
dagarvoden ............................................ » 3,000
1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F)...... » 8,820
3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G)...... » 27,180
1 vattenrättsamanuens ................................... » 3,200
3 vattenrättsamanuenser .................................. » 9 000
Extra renskrivningslijälp ................................ » 6''000
Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m............... » 10 000
Kronor 72,800.
För bestridande av kostnaderna för fyra vattendomstolar jämte en särskild
avdelning vid Västerbygdens vattendomstol skulle alltså erfordras
sammanlagt (136,910 + 72,800 + 48,000) 257,710 kronor.
Statskontorets yttrande är i denna del av följande lydelse:
.De sakkunniga hade beräknat att — utan hänsyn till tillfälligt behov av
biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare —
merkostnaderna för den föreslagna organisationens genomförande skulle
uppgå till 17,000 kronor. Därvid hade de sakkunniga ej beräknat något belopp
vare sig för avlöningsförhöjningar åt sekreterare och amanuenser eller
för ersättning åt sakkunniga biträden. Enligt de sakkunnigas beräkningar
skulle för löner — till skrivbiträden utgående löner undantagna — vikariatsersättningar
och dagarvoden krävas tillhopa omkring 246,000 kronor.
Örn härtill lädes ett belopp av 15,000 kronor för avlöningsförhöjningar samt
för ersättning åt biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare,
.skulle sammanlagda kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål
uppgå till omkring 261,000 kronor, under det att nuvarande motsvarande
kostnader endast utgjorde omkring 200,000 kronor. Emellertid skulle
dyrtidstilläggen minskas, och de sakkunniga uppskattade denna minskning
till 27.000 kronor. Statskontoret ansåge, att minskningen —- särskilt med
hänsyn till att vattenrättsingenjörerna för närvarande uppbure dyrtidstillägg
å den avlöning de i egenskap av ordinarie befattningshavare ägde
åtnjuta — bomme att uppgå till högst 20,000 kronor. Den totala merkostnaden
vid organisationens genomförande torde därför utgöra omkring
40,000 kronor.
Det torde emellertid kunna förväntas, att de vattenrättsingenjörer, vilka
för närvarande vore tjänstemän å indragningsstat, komme att övergå till
ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningar, i vilket fall dem nu i egenskap
av befattningshavare å indragningsstat tillkommande avlöningsförmåner
ej vidare utginge. Härigenom skulle tillhopa kunna uppstå en be
-
43
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
sparing av lön 9,000 kronor, tillfällig löneförbättring 2,250 kronor, dyrtidstillägg
3,375 kronor samt särskild ersättning 20,000 kronor eller sammanlagt
34,625 kronor, en besparing som dock minskades i den mån dessa befattningshavare
skulle avgå från sina vattenrättsingenjörsbefattningar.
Beträffande engångskostnaderna anför statskontoret, att därest
det, på sätt de sakkunniga föreslagit, ansåges skäligt att på statens bekostnad
förse vattenrättsingenjörerna med för deras arbete i tjänsten erforderliga
avvägnings- och vattenmätningsinstrument, anslag härför borde
särskilt uppföras i riksstaten. Härmed syntes dock tillsvidare kunna utan
olägenhet anstå.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anmärker, att
i de sakkunnigas förslag till kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan
örn tjänstgöringen vid vattendomstolarna intagits åtskilliga bestämmelser
(örn semester, rätt till dagarvode m. m.), vilka närmast vore av löneteknisk
natur och på grund därav syntes böra hava sin plats i de ytterligare
tillämpningsföreskrifter till allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente,
som påkallades av vattendomstolarnas inordnande under detsamma.
Sedan yttrandena inkommit över de sakkunnigas förslag, hava vattenrättsdomarna
i Norrbygdens, Österbygdens, Söderbygdens och
Väster bygdens vattendomstolar varit sammankallade till Stockholm för
överläggningar med mig angående vissa med ifrågavarande organisationsproblem
sammanhängande spörsmål.
Det var ganska naturligt, att åt den organisation av vattendomstolarna,
som i samband med vattenlagens utfärdande år 1918 infördes, kom att givas
en i viss mån provisorisk karaktär. Förhållandet betingades av den genomgripande
förändring vattenlagstiftningen då undergick och svårigheten att
med ledning av tidigare erfarenhet erhålla en tillförlitlig uppfattning angående
arbetsbördans omfattning och organisationens lämplighet. En följd
härav blev, att denna organisation fick en mera tillfällig anordning samt att
också de erforderliga domarebefattningarna — i viss mån i strid mot vad
eljest allmänt anses böra äga rum — icke gjordes ordinarie utan allenast
tillsattes på förordnande. En omständighet, som härtill medverkade, vardén
redan då föreliggande frågan örn en rättegångsreform och ovissheten
huruvida vattendomstolarnas bibehållande stöde i överensstämmelse med
de principer, som för denna kunde bliva bestämmande. Från skilda hall
framhölls dock angelägenheten av att ett dylikt provisorium icke borde
fortvara längre än som vore oundgängligen nödvändigt. De år, som sedan
dess förflutit, hava lämnat rika tillfällen att pröva den då antagna organisationens
ändamålsenlighet. Det får ock numera, såsom utredningen i
detta ärende giver vid handen, anses ådagalagt, att vattendomstolarna på
ett i det stora hela lyckligt sätt fyllt sin uppgift och varit i hög grad äg
-
Författ
ningsför
slag.
Departe
mentschefen.
En definitiv
organisation
av
vattendomstolarna
erforderlig.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
nade att tillgodose de intressen, som åsyftades vid deras inrättande. Någon
meningsskiljaktighet torde sålunda icke råda därom, att de i annans rätt
ofta djupt ingripande förfoganden, som äro förknippade med ett vattenföretag,
och de ej sällan starka intressemotsättningar, som därvid uppkomma,
inför vattendomstolarna erhålla en allsidig och sakkunnig behandling
samt att dessa domstolar i sin verksamhet också lyckats tillvinna sig allmänhetens
förtroende. Till detta gynnsamma resultat torde framför allt
hava bidragit domstolarnas sammansättning och den samverkan, som
därvid eftersträvats mellan den juridiska insikten, den tekniska sakkunskapen
och det allmänna lekmannaomdömet. Någon svårighet har icke
yppats att åvägabringa ett nära och förtroendefullt samarbete mellan domstolens
ledamöter, som sålunda tillföra domstolen kunskaper och erfarenhet
från skilda verksamhetsområden, något som är desto viktigare som detta
samarbete otvivelaktigt utgör denna organisations egentliga styrka och
bärkraft.
De hinder, som vid vattenlagens antagande ansetts föreligga mot ett
definitivt fastställande av vattendomstolarnas organisation, torde alltså
numera hava bortfallit. Vad särskilt angår rättegångsreformens inverkan å
denna fråga synes det mig ligga i öppen dag att något samband dem emellan
icke kan anses föreligga. Behovet av en specialdomstol för vattenmålens
behandling minskas uppenbarligen icke efter genomförandet av en rättegångsreform.
Ej heller innehålla de av förra årets riksdag godkända huvudgrunderna
för rättegångsreformen något, som ej låter sig förena med
vattendomstolarnas bibehållande.
aude? toT Det skä1, SOm * framsta rummet talar för vattendomstolsorganisationens
varande s^utgiltiga fastställande, är alltjämt, att domaretjänster icke böra inneprovisoriet.
havas på till tiden begränsade förordnanden. Till minskande av de betänk
VdomIrnT
!igheter’ som särskilt i fråga örn vattenrättsdomarebefattningarna måste
inställa sig mot en dylik anordning, hade inom lagrådet vid dess granskning
av vattenlagsförslaget uttalats, att till vattenrättsdomare borde förordnas
allenast personer, som innehade ordinarie domareämbeten. Endast
härigenom kunde tillgodoses kravet att vattenrättsdomaren ägde en fullt
betryggad självständighet gent emot de intressen, mellan vilka han hade
att skilja. I överensstämmelse med detta uttalande hava också i regel till
vattenrättsdomare utsetts innehavare av ordinarie domarebefattningar, i
allmänhet häradshövdingar. Av de nuvarande vattenrättsdomarna äro
fyra häradshövdingar, som under tiden för sina vattenrättsdomareförordnanden
åtnjuta ledighet från förvaltningen av de dem anförtrodda domsagorna.
På detta sätt övervältras emellertid vikariatssystemets nackdelar
på den allmänna rättsskipningen. Oegentligheten i en dylik anordning
framträder desto starkare som strävandena numera alltmera inriktas på
att i möjligaste mån begränsa vikariatssystemet vid häradsrätterna. Även
ur den allmänna rättsskipningens synpunkt ligger alltså, såsom ock av
Kungl. Majlis proposition Nr 164.
45
vattenöverdomstolen framhållits, stor vikt uppå, att vattenrättsdomarna
göras till ordinarie innehavare av sina befattningar.
Vad nu sagts om vattenrättsdomarna äger jämväl sin tillämpning i fråga Vattenrättsom
vattenrättsingenjörerna. Med hänsyn till de maktpåliggande uppgif- ™9eni°reTnater,
som åligga vattenrättsingenjörerna, är det av den största vikt, att dessa
intaga en fullt självständig ställning. Vattendomstolarnas verksamhet är
i hög grad beroende av tillförlitligheten och noggrannheten av de tekniska
utredningar, som falla på ingenjörernas lott. Betydelsen härav framträder
desto starkare som vattendomstolen är den enda instans, i vilken den tekniska
sakkunskapen är företrädd. I stort sett är därför den tekniska utredningen
vid vattendomstolen grundläggande för målets behandling i överinstanserna.
Vid vattendomstolarnas inrättande framstod det därför som
angeläget, att till dessa befattningar kunde förvärvas personer, som ägde
såväl grundliga teoretiska insikter och praktisk erfarenhet som ock en
fullt oberoende ställning. Vad särskilt angår kravet på vattenrättsingenjörernas
oberoende ansågs detta böra tillgodoses på det sätt, att till vattenrättsingenjörer
allenast förordnades personer, som vore innehavare av
statstjänst. Denna synpunkt har ock alltjämt varit bestämmande vid de
förordnanden, som meddelats å dessa befattningar. De vattenrättsingenjörer,
som inom vattendomstolarna företräda agrikulturtekniken, hava sålunda
undantagslöst utsetts bland statens lantbruksingenjörer, liksom till
vattenbyggnadstekniska ingenjörer, med ett undantag, förordnats distriktschefer
eller distriktsingenjörer vid väg- och vattenhyggnadsdistrikten.
Mot en dylik ordning kan uppenbarligen riktas samma anmärkning, som
nyss av mig framhållits i fråga örn vattenrättsdomarna, eller den att vikariatssystemets
olägenheter allenast överflyttas på andra förvaltningsgrenar.
Under den tid, som anordningen bestått, hava upprepade klagomål
häremot framförts av de myndigheter, under vilka dessa tjänstemän lyda.
Det torde också ligga i sakens natur, att förhållanden av detta slag — även
örn de kunna godtagas såsom ett provisorium — dock icke böra tillåtas att
fortvara under en alltför lång tidrymd.
I detta sammanhang må ock framhållas, att under de sista åren genomförts
vissa organisatoriska förändringar inom väg- och vattenbyggnadsstaten,
varigenom den nuvarande distriktsorganisationen indragits.
Den utväg, som tidigare stått till buds för rekrytering av de vattenbyggnadstekniska
ingenjörsbefattningarna, är alltså för framtiden stängd.
Uppenbarligen är detta förhållande i hög grad ägnat att aktualisera frågan
örn en slutgiltig lösning av vattendomstolarnas organisationsproblem.
Vid vattendomstolarnas inrättande ansågos vattenrättsingenjörsbefatt- Vattenrättsningarna
icke böra göras till heltidstjänster utan anordnas som bisysslor ''”fänst^ar^g1
vid sidan av den ordinarie statsanställningen. Man utgick härvid från att bör anordnas
vattenrättsingenjörens arbetsuppgifter inom vattendomstolen icke vore till- s°”^ns< "
räckliga för att bereda honom full sysselsättning. Från vattenrättsdomarnas
sida har gång efter annan med styrka framhållits, att denna anordning
46
Skäl för
uppskov
med organisationens
definitiva
faststäl
lande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
vöre i hög grad hinderlig för arbetet inom vattendomstolarna, i det att den
icke lämnade tillfälle till anlitande av vattenrättsingenjörernas arbetskrafter
i den utsträckning, som vore erforderlig för domstolens verksamhet.
För att det nu antydda syftet skulle nås vore enligt vattenrättsdomarnas
åsikt nödvändigt, att vattenrättsingenjörsbefattningarna, i likhet med
andra statstjänster, anordnades som heltidstjänster. Liknande synpunkter
hava framhållits jämväl av de myndigheter, hos vilka ifrågavarande
tjänstemän inneliava ordinarie anställning. Av dessa myndigheter hava,
såsom förut antytts, anmärkts, att dessa tjänstemäns anställning vid vattendomstolarna
menligt återverkade på de arbetsuppgifter, som åvilade
dem i deras ordinarie anställning.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har i allmänhet vitsordats behovet
av att vattendomstolarnas organisationsfråga nu erhölle sin lösning. Däremot
har i några yttranden gjort sig gällande en viss tveksamhet, huruvida
tidpunkten för en omorganisation ännu vore inne. Statskontoret'' bär i
detta hänseende erinrat örn den bekymmersamma statsfinansiella situationen.
Då den ifrågasatta omorganisationen icke syntes kunna genomföras
utan ökade kostnader, borde detta förhållande enligt statskontorets åsikt
föranleda ett uppskov för tillfället, helst riksdagen på sin tid uttalat sig
för nedbringande av kostnaderna för vattendomstolarna. Vad statskontoret
sålunda framhållit är uppenbarligen värt allt beaktande. Enligt min
mening synes det dock icke vara uteslutet att jämväl inom den nuvarande
kostnadsramen nå det åsyftade resultatet. Däremot torde de verkställda
utredningarna oförtydbart giva vid handen, att någon mera väsentlig
minskning i nuvarande utgifter för vattendomstolarna icke står att ernå,
vare sig den nuvarande organisationen bibehålies eller en omorganisation
kommer till stånd. Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde vad
statskontoret anfört för ett uppskov icke kunna ur statsfinansiell synpunkt
tillmätas någon avgörande betydelse.
Jämväl andra skäl för ett uppskov hava anförts. Sålunda har statskontoret
gjort gällande, att med sakens ordnande icke brådskade, då numera
fyra av de fem vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna i egenskap
av förutvarande distriktstjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstaten
överförts å indragningsstat och sålunda torde hava mera tid än
förut att ägna sig åt domstolsarbetet. Detta förhållande har gjort det
möjligt att med lösningen av vattendomstolarnas organisationsfråga tillsvidare
kunnat anstå. Emellertid komma redan under loppet av nästa år
två av nämnda ingenjörer, nämligen de vid de båda nordligare vatten
domstolarna anställda, att inträda i pensionsåldern i den ordinarie tjänsten,
vadan deras kvarstannande såsom vattenrättsingenjörer någon mera
avsevärd tid icke torde vara att påräkna. Uppskovets varaktighet skulle
sålunda inskränka sig till ett fåtal år. Att utnyttja denna ytterligare
frist synes mig så mycket mindre tillrådligt, som det framstår som en an
-
47
Kungl. Majlis proposition Nr 161.
gelägenhet av vikt, att vid tiden för omförmälda båda ingenjörers avgång
en ny ordning å ifrågavarande område redan föreligger. I motsatt fall
torde det nämligen med hänsyn till de berörda domstolarnas förläggning
visa sig möta synnerliga svårigheter att erhålla tillräckligt kvalificerade
innehavare av de ledigblivande tjänsterna.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att med reglering
av vattenrättsdomarnas löner borde anstå i avbidan på motsvarande reglering
för häradshövdingarna och hovrätternas ledamöter, därom vissa
förslag föreligga. Gentemot vad lönenämnden härutinnan anfört anser
jag mig höra framhålla, att löneregleringsfrågan för vattenrättsdomarna
icke någonsin satts i samband med hovrättsrådens löneställning. Visserligen
råder, såsom lönenämnden erinrat, ett sådant samband mellan vattenrättsdomarna
och häradshövdingarna. Detta förhållande synes mig
emellertid icke höra vara avgörande för frågan örn vattenrättsdomarnas
överförande på ordinarie stat, blott därvid tillses att detta samband icke
brytes. I detta sammanhang må framhållas, att det förslag, som jag på
denna punkt ämnar framlägga, icke innefattar någon rubbning av den
löneställning, som för närvarande tillkommer vattenrättsdomarna och som
senast fastställts av 1923 års riksdag. Därest ur andra synpunkter en
överflyttning av vattenrättsdomarna på ordinarie stat anses önskvärd,
torde den omständigheten, att häradshövdingarnas lönefråga med all sannolikhet
ännu icke på flera år kail bringas till sin lösning, icke böra stå
hindrande i vägen för en sådan åtgärd. Med all sannolikhet torde en definitiv
lönereglering för häradshövdingarna komma till stånd först i samband
med rättegångsreformens genomförande. Uppenbarligen skulle, såsom
jag tidigare framhållit, det vara förenat med stora olägenheter att
låta med vattenrättsdomarnas överförande å ordinarie stat anstå till
nämnda tidpunkt.
Härmed torde jag i allt väsentligt hava berört de skäl, som anförts mot
ett omedelbart upptagande till behandling av vattendomstolarnas organisationsfråga.
Såsom av det anförda framgår, har jag funnit dessa skäl icke
vara av den vikt, att de böra leda till ett undanskjutande av denna fråga.
Jag övergår härefter till redogörelsen för min egen ståndpunkt till föreliggande
spörsmål.
Såsom framgår av det förut anförda innefattar vattendomstolarnas organisationsproblem
två särskilda spörsmål, avseende det ena den egentliga
domarepersonalens överförande på ordinarie stat och det andra en omläggning
av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster. I båda
dessa frågor hava samtliga i målet hörda myndigheter och sammanslutningar
givit de sakkunnigas förslag sin principiella anslutning.
Därest sålunda enighet råder örn de principer, vilka böra ligga till grund
för lösningen av vattendomstolarnas organisationsproblem, framstår det
emellertid utan vidare, att dessa principers tillämpning i föreliggande fall
Organisationens
utformning.
Befattnings
havarnas
arbetsbörda.
Yattenrätts
domarna.
48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
är förknippad nied svårigheter och kan ge runi för skilda meningar. En
omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster
måste uppenbarligen förutsätta, att antalet tjänster nedbringas under det
nuvarande. En dylik minskning kan ske antingen på det sätt, att samma ingenjörer
tilldelas tjänstgöring vid flera domstolar, eller så, att vattendomstolarnas
antal i motsvarande mån minskas, eller ock slutligen genom en
kombination av båda dessa alternativ. De sakkunniga hava i sitt förslag
stannat vid den sist antydda utvägen. Enligt de sakkunniga skulle Norrbygdens
vattendomstol bibehållas men med utvidgat domstolsområde samt
tilldelas en vattenrättsingenjör av vartdera slaget, under det att de övriga
fyra domstolarna skulle reduceras till tre med gemensam förläggningsort
och med fem vid dessa domstolar tjänstgörande ingenjörer, därav tre
byggnadstekniska och två agrikulturtekniska. En annan lösning, som av
de sakkunniga varit ifrågasatt, innebär ett nedbringande av vattendomstolarnas
antal till tre med två vattenrättsingenjörer vid varje domstol
samt bibehållande av deras lokala förläggning. Däremot synes numera
samstämmighet i stort sett råda därom, att en uppdelning av tjänstgöringen
för samme vattenrättsingenjör å två eller flera domstolar med
olika förläggningsorter skulle erbjuda alltför stora praktiska svårigheter
för att kunna anses tillfredsställande.
För avgörande av det inbördes företrädet mellan ifrågavarande förslag
torde det vara nödvändigt att närmare undersöka de olika befattningshavarnas
uppgifter och arbetsbörda inom vattendomstolen.
Vad då först angår vattenrättsdomaren, torde för en rätt uppfattning av
dennes betydelse för domstolsarbetet först böra erinras därom, att rättsskipningen
i vattenmål rör sig å ett specialområde samt att denna för att
kunna fylla sin uppgift å domstolens ordförande, hos vilken ansvaret för
målens riktiga avgörande främst vilar, ställer stora anspråk i fråga örn
ej allenast grundlig insikt i vattenlagstiftningen utan ock förtrogenhet
med vattenbyggnadstekniken i allmänhet, egenskaper som i regel icke
kunna förvärvas annat än genom praktisk erfarenhet. Vid vattenlagstiftningens
tillkomst framstod det därför för dem, som sysslade med denna
lagstiftnings utarbetande, som självklart, att rättsskipningen i vattenmål
ej kunde i den omfattning, som ännu alltjämt äger rum vid de allmänna
domstolarna, få handhavas av vikarier utan i stort sett måste åvila vattenrättsdomaren
ensam. Ett annat förhållande skulle i alltför hög grad
äventyra kontinuiteten i vattendomstolarnas arbete och kunna bringa deras
auktoritet i fara. Med det nuvarande antalet vattendomstolar har det
uppställda målet i allt väsentligt nåtts. Av en undersökning, som jag låtit
verkställa, framgår, att mer än tre fjärdedelar av det egentliga domstolsarbetet
utföres av vattenrättsdomaren. Med hänsyn till de ur såväl samhällelig
som ekonomisk synpunkt stora värden, varom vattenmålen ofta
röra sig, ligger häri uppenbarligen en stor trygghet. Visserligen äro
också vattenmålen i många fall av enklare beskaffenhet. Vid uppskatt
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 49
ningen av vattenrättsdomarens arbetsbörda äro dessa mål emellertid icke
av någon nämnvärd betydelse. För denna äro de större och ofta synner
ligen svårbedömda vattenbyggnads-, vattenreglerings- och sjösänkningsmålen
i stort sett utslagsgivande.
Från de synpunkter, som jag nu utvecklat, mäste jag i likhet med de
sakkunniga och vattenöverdomstolen ställa mig i hög grad betänksam mot
en inskränkning av antalet vattenrättsdomare från fem till tre. En sådan
minskning skulle innebära, att å dessa tre vattenrättsdomare lades en
arbetsbörda, som med två tredjedelar överstege den nuvarande. Då redan
med ett antal av fem vattenrättsdomare deras arbetskraft torde vara fullt
tagen i anspråk, skulle följden bliva en väsentlig förskjutning av arbetsbördan
från vattenrättsdomaren å yngre och mindre erfarna befattningshavare
och man skulle snart nog även vid vattendomstolarna vara framme
vid en ordning, där huvuddelen av rättsskipningen uppbures icke av den
ordinarie domaren utan av mer eller mindre tillfälliga arbetskrafter. Vid
de överläggningar, som enligt vad jag tidigare omnämnt hållits med vattenrättsdomarna,
hava dessa som sin uppfattning samstämmigt uttalat, att
de med hänsyn till det behöriga handhavandet av rättsskipningen i vattenmål
icke kunde för sin del förorda en nedsättning i antalet ända till tre,
något som skulle medföra att vattenrättsdomaren icke skulle kunna ägna
erforderlig tid åt handläggningen och avdömandet av ens större och viktigare
mål. En sådan utveckling skulle minst av allt stå väl tillsamman
med de grundsatser, som av riksdagen hävdats i fråga örn rättsskipningen
vid häradsrätterna.
Med den ståndpunkt, som jag intager till denna fråga, skulle det uppenbarligen
bäst överensstämma, örn det nuvarande antalet vattenrättsdomare
kunde bibehållas. Därest emellertid en nedsättning av detta antal
ur andra synpunkter är ofrånkomlig, synes mig i varje fall antalet icke
böra understiga fyra. Då vattenrättsingenjörernas heltidsanställning
otvivelaktigt kommer att medföra en viss lättnad i vattenrättsdomarnas
arbetsbörda, torde utsikt finnas, att en dylik begränsning skall lämna
vattenrättsdomarens ställning till domstolsarbetet i stort sett orubbad.
Vad därefter angår frågan örn det erforderliga antalet vattenrättsingenjörer
framgår av de sakkunnigas undersökning, att icke vid någon av nuvarande
fem vattendomstolar föreligga tillräckliga arbetsuppgifter för
ingenjörernas heltidsanställning. En reduktion av de nuvarande ingenjörsbefattningarna,
tio till antalet, är alltså ofrånkomlig. De sakkunniga
hava föreslagit, att antalet nedbringas beträffande de vattenbyggnadstekniska
ingenjörerna från fem till fyra och i fråga örn de agrikulturtekniska
från fem till tre. Att minskningen för de vattenbyggnadstekniska ingen
jörerna stannat vid allenast en befattning, torde i viss mån hava berott på
det av de sakkunniga framlagda förslaget till domkretsindelning, vartill
jag återkommer i det följande. Bedömes frågan uteslutande med hänsyn
till vattendomstolarnas sammanlagda arbetsbörda, torde ej heller för de
Bihang till riksdagens protokoll 19.12 1 sami. 192 hafi. (Nr ledi.) 4
V&ttenrätts
ingenjörerna.
Antalet
vattendomstolar
och
deras förläggning.
50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
vattenbyggnadstekniska ingenjörerna behov föreligga av större antal än
tre. Detta antal ansags ock tillräckligt i den av vattenrättsdomarna år
1925 gjorda framställningen och har jämväl förordats av vattenöverdomstolen.
Visserligen kunna icke enbart uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas
nuvarande tjänstgöring läggas till grund för bedömande av
behovet. Såsom de sakkunniga framhållit måste hänsyn tagas till det
förhållandet, att den nuvarande organisationen icke medger ett anlitande
av ingenjörernas arbetskraft i den utsträckning, som ur domstolens
synpunkt är önskvärd. Även med beaktande härav torde dock någon olägenhet
icke vara förenad med en sådan begränsning. Då genom jämkning
i den av de sakkunniga föreslagna domkretsindelningen erforderlig
utjämning i arbetsbördan synes kunna äga rum, förordar jag alltså, att
antalet vattenbyggnadstekniska ingenjörer bestämmes till tre. Vad angår
de agrikulturtekniska ingenjörerna hava såväl vattenrättsdomarna
i sitt yttrande år 1925 som ock de sakkunniga förordat, att antalet
sättes till tre. Vattenöverdomstolen har ifrågasatt, att allenast två
anställas med heltidstjänstgöring, under det att en tredje befattningskulle
bibehållas med begränsad tjänstgöring och till följd därav icke
uppföras å ordinarie stat. Till stöd för denna ståndpunkt har vattenöverdomstolen
åberopat, att i landets nordliga delar den agrikulturtekniske
ingenjörens arbetsuppgifter vore mindre omfattande än vad som
vore förhållandet i de mellersta och sydliga delarna av landet. Att den
av vattenöverdomstolen ifrågasatta anordningen ur organisatorisk synpunkt
utgör en svaghet torde icke kunna jävas. Härtill kommer att den
framhållna skillnaden i arbetsbörda torde hava överskattats. Vid mina
överläggningar med vattenrättsdomarna har framhållits, att även den
icke heltidsanställde ingenjörens arbetskraft med all sannolikhet bomme
att tagas i anspråk i sådan utsträckning, att det icke skulle bliva honom
möjligt att vid sidan av sin vattenrättsingenjörsbefattning uppehålla sin
tjänst som lantbruksingenjör samt att i varje fall olägenheterna av de
båda tjänsternas förening skulle bliva ytterst kännbara. Jämväl från
lantbruksstyrelsens sida möta, enligt vad jag inhämtat, starka betänkligheter
mot en dylik anordning. Även ur rättsskipningens synpunkt
framstår det som mindre tillfredsställande, att den ingenjör, som företräder
den agrikulturtekniska sakkunskapen, icke skulle äga samma tillfälle
att deltaga i domstolsarbetet som den byggnadstekniske ingenjören.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag icke ansett mig
kunna tillstyrka vattenöverdomstolens ifrågavarande förslag.
Av vad jag nyss anfört angående det erforderliga antalet vattenrättsdomare
följer, att vattendomstolarna icke böra understiga fyra. Från
denna utgångspunkt framstår det som nödvändigt, att en uppdelning av
ingenjörernas tjänstgöring å olika domstolar äger rum. I det av vattenrättsdomarnas
flertal år 1925 avgivna yttrandet hade ur denna synpunkt
51
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
ifrågasatts ett sammanförande av de fyra vattendomstolar, som skulle
bibehållas, till en gemensam förläggningsort eller alternativt, med bibehållande
av den nordligaste domstolens lokala förläggning, av de tre
övriga. De sakkunniga hava förordat den sistnämnda utvägen. Med hänsyn
till vad de sakkunniga anfört torde ock företräde böra givas åt de sakkunnigas
förslag i denna del. Då en uppdelning av ingenjörernas tjänstgöring
på flera lokala domstolar icke synes böra ifrågakomma, följer härav,
att den nordligaste domstolen tilldelas två ingenjörer, en av vartdera
slaget, samt att de övriga fyra ingenjörerna indelas till tjänstgöring å de
tre återstående domstolarna, som erhålla sin gemensamma förläggningsort
i Stockholm.
Mot en centralisering av vattenrättsskipningen i den utsträckning, som
enligt de sakkunnigas förslag skulle äga rum, kunna otvivelaktigt resas
vissa betänkligheter och jämförelser med den av riksdagen förordade
uppdelningen av hovrätterna ligga uppenbarligen nära till hands. En
sådan jämförelse är emellertid icke berättigad. Under det att hovrätternas
rättsskipning är och med all sannolikhet jämväl för framtiden till
övervägande del måste vara förlagd till en och samma ort, hållas vattendomstolarnas
sammanträden i regel å annan plats än kansliorten. Detta
är förhållandet ej allenast, då för ett måls prövning erfordras syn på
stället; den allmänna regeln är att vattendomstolens sammanträde skall
hållas å plats, som är för parterna välbelägen.
Ej heller i andra hänseenden torde ett sammanförande till en gemensam
förläggningsort av de tre domstolar, som äro avsedda för de mellersta
och sydliga delarna av landet komma att medföra några nämnvärda
olägenheter. I detta sammanhang må framhållas, att vid ett antal av tre
vattendomstolar för landet i dess helhet på nyssnämnda landsdelar skulle
vid en lokal förläggning komma två vattendomstolar. För den ena av
dessa, vars domkrets torde böra omfatta den sydligare delen av Mellanbygdens,
hela Österbygdens samt den östliga delen av Söderbygdens vattendomstols
område, torde Stockholm vara den lämpligaste kansliorten.
Den andra, som skulle omfatta Söderbygdens sydliga och västliga delar
samt hela Västerbygdens område, torde böra erhålla Göteborg till förläggningsort.
Det torde vara uppenbart, att jämväl med en sådan förläggning
avstånden till kansliorterna bliva så stora, att den rättssökande allmänheten
endast i undantagsfall torde komma i tillfälle till personliga besök
å domstolarnas kanslier. För vissa delar av det område, som skulle
tillhöra den nybildade Västerbygdens vattendomstol, torde kommunikationerna
med Göteborg till och med ställa sig sämre än med Stockholm.
Efter elektrifieringen jämväl av södra stambanan kommer förbindelsen
mellan Stockholm samt landets sydliga delar ytterligare att vinna i
snabbhet. För parterna i vattenmål uppkommer icke någon ökad kostnad
till följd därav, att domstolens förläggningsort är närmare eller fjär
Vattendom
stolarnas
områden.
52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
mare, då vattendomstolarnas resekostnader i allmänhet utgå av statsmedel.
Vad slutligen angår sistnämnda kostnader torde någon väsentlig skillnad
vid den ena eller andra organisationen icke komma att uppstå. En
eventuell ökning av dessa kostnader kommer i stort sett statens järnvägar
till godo. Dessutom bör erinras, att en central förläggning alltid medför
en större möjlighet till besparingar i fråga örn såväl personal som
utrymmen.
Med hänsyn till vad jag nu framhållit, finner jag de skäl, som kunna anföras
mot en central förläggning av de tre för mellersta och sydliga delarna
av landet avsedda domstolarna, icke kunna tilläggas avgörande betydelse.
För erhållande av en likformig fördelning av arbetsbördan mellan vattendomstolarna
är indelningen i domsområden av avgörande betydelse.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle, såsom jag tidigare erinrat, minskningen
av vattendomstolarnas antal åstadkommas genom att till den nya
nordliga vattendomstolen hänföres, förutom nuvarande Norrbygdens vattendomstols
bela område, jämväl viss del av Mellanbygdens vattendomstols
område. De sakkunniga hava med ledning av införskaffade uppgifter
örn de under åren 1919—1930 handlagda målens antal från det område,
som utgör sydligaste delen av Mellanbygdens vattendomstol eller
Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens med Selångersåns vattenområden,
föreslagit, örn ock med en viss tvekan, att sydliga gränsen för den nya
nordliga vattendomstolen dragés så, att intet av dessa vattenområden
komme att tillböra nämnda domstol. Vattenöver domstolen bar däremot
ansett, att samma gräns bör fastställas så, att den kommer att utgöras
av den nordliga vattendelaren för Ljungans vattenområde, varigenom
jämväl Indalsälvens med Selångersåns vattenområde skulle komma
att lyda under den nya Norr bygdens vattendomstol. Jag anser mig böra
biträda vattenöverdomstolens förslag i ämnet, då detsamma är ägnat att
befordra såväl utsikterna för en tillfredsställande sysselsättning av jämväl
den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid sistnämnda vattendomstol
som ock genomförandet av en organisation med allenast
två vattenbyggnadstekniska ingenjörer vid de tre till Stockholm förlagda
domstolarna. Visserligen kommer med den nu förordade indelningen antalet
mål att vid Norr bygdens vattendomstol ej oväsentligt överstiga motsvarande
antal för de tre övriga domstolarna. Härvid må emellertid
framhållas, att, såsom de sakkunniga erinrat, av de vid Norrbygdens
och nuvarande Mellanbygdens vattendomstolar anhänggiggjorda målen ett
större antal än det vid övriga vattendomstolar förekommande är av jämförelsevis
mindre invecklad beskaffenhet, ett förhållande som äger sin
förklaring däri, att motsättningarna mellan olika av vattenförhållandena
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164. 53
beroende intressen icke i de nordliga delarna av landet framträda med
samma styrka som i de övriga delarna.
I fråga örn den av de sakkunniga jämväl föreslagna gränsregleringen
mellan nuvarande Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar har
jag i huvudsak intet att erinra, dock torde vid domkretsindelningens fastställande
böra tagas under övervägande vissa ytteidigare jämkningar för
ernående av en såvitt möjligt jämn fördelning av arbetsbördan mellan de
tre till Stockholm förlagda domstolarna. Norrbygdens vattendomstol torde
jämväl efter utvidgningen böra bibehålla sin förläggning till Umeå.
Till belysande av arbetsbördans sannolika fördelning å de föreslagna
fyra vattendomstolarna vid en domkretsindelning sådan som här angivits,
får jag till sist meddela, att därest indelningen varit gällande under åren
1919_1930, de under samma år av de olika vattendomstolarna handlagda
målens antal skulle hava utgjort:
vid Norrbygdens vattendomstol 832 eller i genomsnitt per år cirka 69
» Öster bygdens » 680 » " s " !> ^7
» Söderbygdens •> 654 '' > » * ^5
» Västerbygdens » 552 1 * ’ 46
Mot de sakkunnigas beräkning i fråga örn personalbehovet för de nya
vattendomstolarna har jag ingen annan erinran att framställa än vad av personal och
det föregående redan framgått. Jag föreslår sålunda, att vid en var av de
fyra vattendomstolarna skola vara anställda en vattenrättsdomare, en
vattenrättssekreterare, ett skrivbiträde och, där ej annat av förhållandena
föranledes, en vattenrättsamanuens, att för hela landet skola finnas tre
vattenrättsingenjörer med sakkunskap och erfarenhet särskilt beträffande
byggande i vatten och likaledes tre dylika ingenjörer med sakkunskap
och erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av
ingenjörerna två, därav en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk,
anställas vid Norrbygdens vattendomstol, och de övriga fyra vid
Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt
med lämplig fördelning av tjänstgöringen dem emellan.
Av de sakkunniga har framhållits, att särskilt i fråga örn vattenrättsdomaren
vid vissa tillfällen behov av förstärkning torde komma att föieligga.
Enligt min mening torde den nyss av mig angivna personalen vara
tillräcklig för mötande av de arbetsuppgifter, som under normala förhållanden
kunna vara att påräkna. Att vid fastställande av en allmän organisationsplan
för vattendomstolarna taga hänsyn till sådana exceptionella
förhållanden som de, vilka sammanhänga med det nu pågående målet
örn reglering av Vänern, torde icke överensstämma med riktiga oiganisatoriska
principer. För dylika fall torde liksom nu anstalter böla träffas
i särskild ordning.
Av den vid vattendomstolarna anställda personalen böra. såsom jag re -
54
Avlönings
förmåner.
Lönenivå och
lönegradsplacering.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
dan utvecklat, vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna uppföras ä
ordinarie stat; och synes mig detsamma höra ske jämväl med skrivbiträdena.
Däremot torde icke vara lämpligt att å ordinarie stat uppföra jämväl
v attenrättssekreterartjänsterna, vilka, på sätt de sakkunniga och vattenöverdomstolen
framhållit, torde böra givas karaktär av passagetjänster
för jurister med intresse för vattenrättsskipningen.
I fråga örn tillsättandet av befattningarna lärer utnämnande av vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer böra ankomma på Kungl. Majit,
och synes jämväl förordnande av vattenrättssekreterare liksom hittills
böra meddelas av Kungl. Majit. Konstituerandet av skrivbiträde torde, såsom
lönenämnden framhållit, böra anförtros åt vattenrättsdomaren. Även
vattenrättsamanuensen lärer liksom hittills böra antagas av vattenrättsdomaren.
Vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas utnämning med fullmakt
å tjänsterna nödvändiggör vidtagande av vissa ändringar i 11 kap.
3 och 6 §§ vattenlagen. Jag återkommer härtill i annat sammanhang.
Lika med de sakkunniga anser jag, att det bör åligga vattenrättsingenjör
att i anseende till jäv eller annat förfall för vattenrättsingenjör vid
annan vattendomstol tjänstgöra i dennes ställe. Uppenbarligen bör det
även eljest i fall av behov kunna åläggas vattenrättsingenjör att, i den
mån det kail ske utan hinder för arbetet vid den domstol där han är anställd,
utföra arbete vid annan vattendomstol.
Viss arbetstid å tjänsterummet synes mig av skäl, som de sakkunniga
anfört och till vilka vattenöverdomstolen anslutit sig, icke kunna stadgas
för vattendomstolarnas personal. Däremot torde, såsom Svenska vattenkraftföreningen
framhållit, föreskrift böra meddelas örn skyldighet för
vattenrättsingenjörerna att under sedvanlig kanslitid vara tillstädes å
vattendomstolens kansli, därest hinder därför ej möter på grund av sammanträde
med vattendomstolen eller av annan giltig anledning. Beträffande
tjänstgöringens anordnande i övrigt torde det böra tillkomma vederböiande
vattenrättsdomare att meddela erforderliga föreskrifter.
Med de sakkunniga är jag ense därom, att allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente bör äga tillämpning å vattendomstolarnas ordinarie
personal.
Vad då först angår vattenrättsdomarens avlöning har jag tidigare uttalat,
att den bör bibehållas vid i stort sett samma belopp, som redan nu utgår.
Mot en höjning av vattenrättsdomarens nuvarande avlöning kan, såsom
jag tidigare berört, göras gällande, att därigenom det senast år 1923
fastställda förhållandet mellan vattenrättsdomarnas och häradshövdingarnas
löneställning skulle brytas. Å andra sidan synes det icke böra ifrågakomma,
att vattenrättsdomarnas avlöning sättes lägre. En sådan nedsättning
skulle med all sannolikhet medföra, att för de nya ordinarie tjän
-
55
Kungl. Marits proposition Nr 164.
sterna icke skulle kunna påräknas tillräckligt kvalificerade personer. Vattenrättsdomarens
avlöning utgår för närvarande med ett belopp av 15,000
kronor, uppdelat å lön och tjänstgöringspenningar, vartill kommer dyrtidstillägg
enligt de för oreglerade verk fastställda grunder. Enligt dessa
uppgår dyrtidstillägget vid ett indextal av 160 till 2,340 kronor för år.
Vattenrättsdomarens sammanlagda löneinkomst utgör alltså för närvarande
17,340 kronor.
Med ifrågavarande befattningars karaktär och den nu utgående avlöningens
storlek synes mig bäst överensstämma, såsom ock av de sakkunniga
förordats, att vattenrättsdomaretjänsterna i lönehänseende likställas
med de befattningar, som enligt allmänna avlöningsreglementets tjänsteförteckning
tilldelats plats i lönegraden A 2. Denna lönegrad har också
ansetts böra ligga till grund för beviljande vid 1930 års riksdag av tillläggspensioner
åt två vattenrättsdomare. Lönen för befattningshavaie i
denna lönegrad är å G-ort 15,000 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg enligt
grunderna för nyreglerade verk, uppgående vid ett indextal av 160
till 1,152 kronor för år. Den sammanlagda avlöningen skulle alltså på
G-ort'' utgöra 16,152 kronor. Då detta belopp avsevärt understiger vattenrättsdomarnas
nuvarande löneinkomster, torde denna skillnad böra utjämnas.
Med avseende å det sätt, varpå en dylik lönefyllnad skulle kunna beredas
vattenrättsdomaren, hava olika förslag framställts. Av de sakkunniga
har ifrågasatts ett visst arvode för varje dags tjänstgöring vid vattendomstolens
sammanträden eller vid särskild undersökning i överensstämmelse
med vad nu gäller i fråga örn vattenrättsingenjörerna. Denna utväg
har emellertid av de hörda myndigheterna ansetts som mindre lämplig.
Statskontoret har i stället förordat, att löneförstärkning med visst
belopp måtte utgå i likhet med vad tidigare skett i fråga örn landssekreterarna
och landskamreränka. Jag anser denna utväg böra tillerkännas
ett avgjort företräde.
Vad angår löneförstärkningens belopp finner jag detta skäligen böra
sättas till 1,500 kronor. Därest, såsom jag föreslår, vattenrättsdomare
placeras i lönegraden A 2 samt tillerkännes löneförstärkning med sist
angivna belopp, komma hans löneinkomster sålunda att uppgå till 16,500
kronor jämte nyreglerat dyrtidstillägg.
Vad härefter angår vattenrättsingenjörerna hava vattenöverdomstolen,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd och lantbruksstyrelsen på olika
grunder förklarat sig anse den av de sakkunniga för dem föreslagna lönenivån
för hög, medan statskontoret lämnat densamma utan erinran
samt Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen
framhållit, att någon sänkning däri icke borde företagas, med risk att eljest
för befattningarna tillräckligt kvalificerade krafter icke komme att
stå till buds. Även om ett visst fog, särskilt i fråga örn de vattenbyggnadstekniska
ingenjörerna, måste erkännas föreligga för den av förening
-
56
Kungl. Maj:ts propositio7i Nr 164.
Särskilda avliSningt.
bestämmelser
771. m .
arna uttalade farhågan, nödgas jag dock ansluta mig till den mening, som
av vattenoverdomstolen med flera myndigheter gjorts gällande. Samtliga
hörda myndigheter synas vara ense därom, att för vattenrättsingenjörerna
högre fast lön än enligt lönegraden B 30 icke bör fastställas. Jag dela.
r denna uppfattning. Därjämte anser jag emellertid, att någon avlöningsförstärkning
bör förekomma, och synes mig denna lämpligen kunna
åstadkommas därigenom att, såsom lönenämnden tillstyrkt, ett dagarvode
a nuvarande belopp, eller 25 kronor, tillerkännes vattenrättsingenjören
vid undersökning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Den löneökning
tjänstinnehavaren härigenom erhåller torde kunna beräknas uppgå
till högst 700 kronor. Sistnämnda avlöningsform — vilken redan tillämpas
i fråga örn vattenrättsingenjörerna — inger enligt min mening i fråga
örn dem inga principiella betänkligheter. Den är ur praktisk synpunkt
att förorda, då därigenom en viss differentiering i lönen efter arbetsbördan
uppkommer, vilket med hänsyn särskilt till de vid Norrbygdens vattendomstol
till anställning föreslagna ingenjörerna är i viss mån eftersträvansvärt.
Återstående till ordinarie anställning föreslagna befattningshavare, eller
skrivbiträdena, föreslår jag till placering i lönegraden B 4, således i
kontorsbiträdes ställning. Jag åberopar därvid vad lönenämnden till
stöd för en dylik placering anfört.
Vad beträffar de icke-ordinarie befattningshavarna vid vattendomstolarna,
eller vattenrättssekreterarna och vattenrättsamanuenserna, ansluter
jag mig till de sakkunnigas förslag örn deras avlönande enligt lönegraden
B 27 respektive såsom förste amanuenser i statsdepartement.
På sätt statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,
böra emellertid bestämmelserna i 33 § avlöningsreglementet för
icke-oidinaiie befattningshavare förklaras tillämpliga å vattenrättssekreterarna,
dock att, därest vattenrättssekreterare är eller förordnas till
assessor i hovrätt, denne bör åtnjuta enahanda rätt till uppf lyftning i löneklass
som assessor. Då vattenrättssekreterares begynnelseavlöning på
grund häiav kommer att utgå enligt 26:e löneklassen, medför mitt förslag
ytterligare någon minskning i deras nuvarande löneförmåner utöver den,
som redan de sakkunnigas förslag innebär.
Till vattenrättsdomare, som övergår å ny stat, torde i anslutning till
vad tidigare tillämpats vid övergång till efterskottsbetalning av hela avlöningen
böra utgå särskild gottgörelse.
Enligt 2 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skola
jämte avlöningsreglementets stadganden kunna för vissa tjänstemän gälla
särskilda, av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter. Dylika
bestämmelser finnas för åtskilliga verk sammanförda i kungörelsen
den 6 juni 1925 (nr 272) angående utsträckt tillämpning av berörda
avlöningsreglemente. T anledning av förevarande lönereglering erford
-
57
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
ras jämväl för vattendomstolarnas personal tillämpningsföreskrifter i
åtskilliga hänseenden.
Därvid får jag till en början erinra örn de sakkunnigas förslag, att gällande
inskränkning i vattenrättsingenjörs rätt att åtaga sig enskilt uppdrag
allt fortfarande skall bibehållas. Förslaget, som av mig tillstyrkes,
går utöver vad 3 § avlöningsreglementet för dylikt fall stadgar och
föranleder för den skull en särskild bestämmelse.
Vidare skulle, därest ej annat föreskrives, vad 13 § 3 mom. avlöningsreglementet
innehåller örn tjänstemans skyldighet att underkasta sig förflyttning
till annan tjänst bliva tillämpligt jämväl å vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer. Vad vattenrättsdomare angår torde sådan skyldighet
allenast böra avse likvärdig domartjänst. Därvid synes mig såsom
förebild till föreskrifter å området i fråga kunna tjäna vad beträffande
häradshövdingarnas skyldighet att underkasta sig förflyttning
stadgats genom kungörelse den 20 juni 1919 (nr 355). Detta synes för vattenrättsdomares
vidkommande böra innebära skyldighet att vid förändrad
organisation av vattendomstolarna eller dessas upphörande övergå till
annan jämställd eller högre domaretjänst. Beträffande vattenrättsingenjörerna
synes skyldighet till förflyttning böra föreligga under motsvarande
förutsättningar, dock att skyldigheten bör avse jämväl annan likvärdig
eller högre statstjänst än domarebefattning. Rätt till bibehållen
avlöning och i förekommande fall flyttningsersättning bör givetvis tillförsäkras
befattningshavaren.
Förslaget örn särskild avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare och
örn dagarvode i visst fall till vattenrättsingenjör föranleder förmånernas
upptagande i särskilda bestämmelser. Dylika bestämmelser erfordras
också i fråga örn vattenrättsdomares rätt att vid tjänstledighet uppbära
avlöningsförstärkning och i fråga örn ersättning till vikarie för
vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör. Bestämmanderätten i sistherörda
hänseenden synes, på sätt beträffande motsvarande förhållanden
för landssekreterare och landskamrerare ägt rum, böra tilläggas Kungl.
Maj:!. Vid utformandet av bestämmelserna rörande vikariatsersättning
synes den nuvarande föreskriften, att vattenrättssekreterare, som förordnas
att med bibehållande av egen tjänst förrätta viss del eller vissa av
vattenrättsdomarens åligganden, icke i anledning härav är berättigad till
särskild ersättning, böra bibehållas.
Vad angår rätt till semester torde böra erinras därom, att enligt nu
gällande bestämmelser vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare äga
årligen åtnjuta sådan vardera under en och en halv månad. Denna ledighet
ina emellertid förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för
syns hållande, allenast under förutsättning att det prövas kunna ske
utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. 1 gengäld äro
dessa befattningshavare berättigade att uttaga den för ett år dem tillkommande
återstående semestertiden under de tre första månaderna det,
58
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
Pension.
påföljande året. I båda nu angivna hänseenden torde, vad ängår vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer, tillämpningsföreskrifter höra meddelas.
Då vattenrättssekreterare icke upptagits till ordinarie anställning,
bör i fråga örn honom motsvarande bestämmelse först i annat sammanhang
meddelas.
Till frågan örn den närmare lydelsen av de sålunda antydda tillämpningsföreskrifterna
återkommer jag senare.
Pensionsförhållandena för de vid vattendomstolarna anställda ordinarie
befattningshavarna komma, såsom de sakkunniga erinrat, att regleras
bland annat enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. På grund härav skulle jämväl vattenrättsingenjörerna
komma i åtnjutande av den för domare gällande högre pensionsåldern,
70 år. Med hänsyn till den fysiskt ofta mycket påfrestande
verksamhet, som åvilar en vattenrättsingenjör, synes mig emellertid, såsom
vattenöverdomstolen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
framhållit, pensionsåldern för denne böra sättas något lägre än för annan
innehavare av domarämbete. Att därvid, på sätt ifrågasatts, jämväl föreskriva
lägre pensionsålder än den för annan tjänstinnehavare i regel
stadgade, eller 67 år, synes mig däremot icke påkallat. Jag anser sålunda
att vattenrättsingenjör bör i likhet med annan tjänstinnehavare i byråchefs
ställning vara skyldig att avgå från sin tjänst vid fyllda 67 år. Anledning
att, på sätt lönenämnden ifrågasatt, för vattenrättsingenjör sätta
antalet för rätt till full pension erforderliga tjänstår lägre än som i allmänhet
härför föreskrives, eller 35 år, synes mig däremot icke föreligga.
Vad sålunda av mig förordats i fråga örn pensionsålder för vattenrättsingenjörerna
medför viss ändring i 6 § pensionslagen. Till frågan härom
återkommer jag senare.
domstols Förslaget om vattendomstolsavgiffernäs höjande med 50 procent, vilavgifter''
ket försla§ biträtts av vattenöverdomstolen och med viss reservation jämväl
av Svenska vattenkraftföreningen, tillstyrkes av mig. Jag återkommer
till denna fråga i samband med den av höjningen föranle’dda ändringen
i 11 kap. 95 § vattenlagen.
Tidpunkten Ehuru, såsom statskontoret erinrat, det ur budgetsynpunkt givetvis
^organisa-*1 sku^e vara till stor fördel, att den nya vattendomstolsorganisationen fin
organisa
tionens
ikraft
trädande.
ge träda i kraft vid ingången av det nya budgetåret, nödgas jag dock i likhet
med de sakkunniga och vattenöverdomstolen föreslå en senare tidpunkt
härför. Jag kan därvid inskränka mig till att åberopa de skäl, som av
dem därvid anförts; och synes mig valet mellan den av de sakkunniga
förordade tidpunkten, den 1 oktober 1932, och den av vattenöverdomstolen
angivna, den 1 januari 1933, böra utfalla till förmån för sistnämnda datum.
Jag föreslår alltså, att den nya organisationen sättes i kraft med
1933 års ingång. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Majit äger att redan
dessförinnan vidtaga de åtgärder, som påkallas av omorganisationen.
59
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
Vid vattendomstolarnas inordnande under allmänna civilförvaltningens för
avlöningsreglemente lärer staten för desamma böra uppställas i enlighet den nya
med den typ härutinnan, som allmänt vedertagits för verk, där avlöningsförhållandena
på dylikt sätt reglerats.
I följd härav synes staten för vattendomstolarna böra upptaga de sed- Avlöningsstat.
vanliga anslagsposterna till bestridande av avlöningar till ordinarie
tjänstemän, avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. och
renskrivningskostnader av tillfällig art. Av det föregående framgår,
att i fråga örn samma domstolar därjämte tillkomma följande två
anslagsposter, nämligen en till bestridande av avlöningsförstärkning
åt vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer, åt de senare i form
av dagarvoden, samt en till bestridande av dagarvoden åt vattenrättsnämndemän,
ersättningar till sakkunniga biträden m. m. Ytterligare
bär — såsom framgår av mitt yttrande till årets statsverksproposition
vid anmälan den 4 januari 1932 av anslagsbehovet till vattendomstolarna
(andra huvudtiteln sid. 26) — staten upptaga en post till resekostnads-
och traktamentsersättningar. Samtliga omförmälda anslagsposter
torde böra angivas såsom förslagsanslag.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde böra upptagas
med ett belopp av 138,600 kronor, såsom närmare framgår av nedanstående
efter sedvanliga grunder verkställda beräkning:
Befattning |
Lönegrad |
Ortsgrupp |
Lön, kr. |
1 vattenrättsdomare |
............ A 2 |
F |
14,700 |
1 » ............... |
» |
. G |
15,000 |
2 » ............... |
............. » |
» |
30,000 |
1 vattenrättsingenjör ............... |
B 30 |
F |
11,220 |
1 » ............... |
» |
11,220 |
|
1 » ............... |
............. » |
G |
11,460 |
3 » ............. |
............. » |
» |
34,380 |
1 kontorsbiträde ....................... |
B 4 |
F |
2 580 |
1 » ....................... |
» |
G |
2,676 |
2 » ....................... |
» |
5,352 138,588 |
Till grundavlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare torde komma
att erfordras ett belopp av högst 52,308 kronor enligt följande uppställning:
-
Befattning
1 vattenrättssekreterare
1
2
1 vattenrättsamanuens
1
2
Löneklass
26
16
»
»
Ortsgrupp
F
G
»
F
G
»
Lön, kr.
8,340
8,580
17,160
4,440
4,596
9,192 52,308
Kungl. Majlis proposition Nr 164.
I anslutning härtill torde anslaget till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare xn. m. böra beräknas på följande sätt:
Grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,
nögst .................................................... kronor 52 308
Avlöningsförhöjningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsvis ..................................... ,
Vikariatsersättningar för vattenrättssekreterare och vat
tenrättsamanuenser,
förslagsvis ........................ 2 000
Tillfällig personal, övertidsersättning m. m., högst.......... ^754
Summa kronor 56,400.
I fråga örn beräkningen av posten till avlöningsförhöjningar må nämnas,
att för vattenrättssekreterare icke räknats med någon löneklassuppflyttnmg
och för vattenrättsamanuens allenast med en dylik. Förstnamnda
förhållande betingas av befattningens karaktär av genomgångstjanst,
och torde sistnämnda beräkningssätt jämväl vara motiverat, då
ej heller vattenrättsamanuenserna i allmänhet torde komma att under
längre tidrymd innehava sina befattningar.
+-itåonng?POSten ^ renskrivningskostnad har av de sakkunniga beräknats
till 6,000 kronor och torde böra uppföras i staten med nämnda belopp.
Gagarvoden åt vattenrättsnämndemän, som av de sakkunniga föreslagits
tili -0 kronor for dag men vilka torde böra bibehållas vid sin nuvarande
stolek, lo kronor, synas böra jämte vissa andra ersättningar upptagas till
ett belopp av 9,000 kronor.
Av vad jag tidigare anfört dels denna dag angående löneförstärkning
lil vattenrattsdomare och vattenrättsingenjörer dels ock till statsrådsprotokollet
den 4 januari 1932 angående överflyttande till anslaget till vattendomstoiarna
av kostnaderna för domstolspersonalens tjänsteresor framgår,
„ omförmäla båda ändamål böra avses respektive 10,000 kronor och
40,000 kronor. I
I enlighet med vad jag sålunda anfört synes avlöningsstaten för vattendomstolarna
böra erhålla följande utseende:
Avlönigar till ordinarie tjänstemän, förslagsunslag ____kronor 138 600
Avlonmgsförstärkning till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,
förslagsanslag ......................... „ 10 000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag .................................. ’ 56 400
Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m., förslagsanslag
........................... ^ 0OQ
Renskrivningskostnad, förslagsanslag .................... ,, 6 000
Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag » . 40,000
Summa förslagsanslag kronor 260,000.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
61
Då, såsom jag framhållit i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 4 Kostnader
januari 1932, kostnaderna för den ordinarie vattendomstolsorganisationen, 1 ^Td°vu-e
med undantag av utgifterna för personalens tjänsteresor, beräknade till varande
40,000 kronor, för närvarande belöpa sig till omkring 220,000 kronor, eller oruan%liaUanalltså
sammanlagt till 260,000 kronor, föranleder sålunda mitt förslag till
ny domstolsorganisation ingen kostnadsökning. Tvärtom lärer genom detsamma
vissa besparingar vinnas. Sålunda torde anspråken på andra huvudtitelns
anslag till dyrtidstillägg komma att minskas med ett av statskontoret
beräknat belopp av omkring 20,000 kronor årligen, varjämte, såsom
statskontoret jämväl påpekat, i den mån vattenrättsingenjörer, som
för närvarande äro tjänstemän å indragningsstat, komma att övergå till
ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningar, å samma stat kan beräknas
uppstå viss besparing. I detta sammanhang tillåter jag mig ock erinra örn
mitt förslag örn böjning av vattendomstolsavgifterna, vilket torde kunna
antagas medföra en ökad statsinkomst av omkring 10,000 kronor.
Såsom engångskostnad för den nya vattendomstolsorganisationen hava Engångsde
sakkunniga upptagit ett belopp av omkring 8,000 kronor, avsett att an- k°gln«dvändas
till anskaffande åt vattendomstolarna av de avvägnings- och vattenmätningsinstrument
m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsingenjörernas
arbete i tjänsten. Att för nämnda ändamål, såsom
statskontoret ifrågasatt, uppföra särskilt anslag i riksstaten synes mig
icke erforderligt. Därest de sakkunnigas förslag anses böra förverkligas,
vilket i och för sig synes skäligt, anser jag, att utgiften härför kan bestridas
från andra huvudtitelns allmänna expensanslag.
I förestående kostnadsberäkning ingår, såsom framgår av densamma, Särskilt
intet anslag till den avdelning av Västerbygdens vattendomstol, som har y^^nJUiets
att handlägga målet örn reglering av sjön Vänern. De sakkunniga hava behandling.
ansett, att vid nuvarande anordning å ifrågavarande område borde förbliva,
intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört, i följd varav
någon förflyttning av nämnda domstolsavdelning från Vänersborg till
Stockholm ej heller borde förekomma. Jag ansluter mig till fullo till vad de
sakkunniga sålunda uttalat. På grund härav erfordras jämväl i fortsättningen
medel till upprätthållande av nämnda domstolsavdelning. Kostnaderna
för densamma hava hittills, som framgår av mitt anförande
till statsrådsprotokollet den 4 januari 1932, med inräknande av utgifterna
för skrivbiträden uppgått till omkring 55,000 kronor årligen.
Utöver nämnda belopp torde, såsom jämväl framgår av nyssnämnda anfö
rande, för framtiden 5,000 kronor böra beräknas för bestridande av resekostnads-
och traktamentsersättningar till avdelningens personal vid
tjänsteresor, vadan sammanlagda årliga kostnaden för avdelningen sålunda
kan antagas bliva 60,000 kronor. Det synes mig lämpligt, att de medel,
som ännu någon tid torde bliva erforderliga för bestridande av ifrågavarande
domstolsavdelnings verksamhet, från och med budgetåret 1932/1933
anvisas såsom särskilt anslag i riksstaten.
62
Kungl. Marits proposition Nr ldi.
Anslagsbehov I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i
anderå^d9et- ämnet, till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarna för bud
1933/1933.
getåret 1932/1933 beräknats ett extra förslagsanslag å 320,000 kronor.
Därest mitt förslag att den nya vattendomstolsorganisationen sättes i
kraft med år 1933 varder av riksdagen bifallet, erfordras, såsom av det
föregående framgår, för budgetåret 1932/1933 dels ett extra förslagsanslag
för upprätthållande av de nuvarande fem ordinarie vattendomstolarnas
verksamhet under tiden 1 juli—31 december 1932, dels ett ordinarie
förslagsanslag för upprätthållande av samma domstolars verksamhet under
tiden 1 januari—30 juni 1933, dels ock, enär Vänernmålet icke kan väntas
slutfört under nämnda budgetår, ett extra förslagsanslag för upprätthållande
av verksamheten vid den för samma måls handläggning inrättade
särskilda avdelningen av Västerbygdens vattendomstol under hela budgetåret.
Beloppen av de olika anslagen böra, såsom jämväl framgår av
vad jag tidigare anfört, sättas för ett vart av de två förstnämnda till
130,000 kronor och för det sistnämnda till 60,000 kronor.
Förf att- För genomförande av förslaget till ny vattendomstolsorganisation er
YiXtiQSfOT-
u
slag. fordras vissa författningsändringar. Några av dessa äro av beskaffenhet
att skola underställas riksdagen.
I sådant hänseende får jag i första hand erinra örn att ändring i vattenlagen
påkallas av förslagen örn vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas
uppförande å ordinarie stat samt örn höjning av vattendomstolsavgifterna.
Av förstnämnda åtgärd beröras 11 kap. 3 och 6 §§ vattenlagen,
av den sistnämnda 95 § samma kap. och lag. Ett inom justitiedepartementet
uppgjort förslag till ändrad lydelse av nämnda paragrafer
har varit föremål för lagrådets granskning. Jag kommer senare i dag att
anmäla detta lagförslag för Kungl. Maj:ts godkännande och avlåtande
av proposition till riksdagen.
Vidare erfordras, såsom jag tidigare framhållit, på grund av ifrågavarande
organisationsförslag vissa tillägg till de i kungörelsen den 6 juni
1925 (nr 272) innefattade tillämpningsföreskrifterna till avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen. För innehållet i de behövliga särskilda
föreskrifterna har jag förut (sid. 57) redogjort. I enlighet med vad
jag därvid anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag
till dylika föreskrifter. Då för desammas giltighet erfordras riksdagens
godkännande, kommer jag att hemställa, att förslaget, som återgives i
bilaga A till detta protokoll, underställes riksdagens prövning.
Slutligen föranleder, såsom jämväl tidigare anförts, förslaget örn skyldighet
för vattenrättsingenjör att avgå från tjänsten vid lägre levnadsålder
än den för domare eljest stadgade proposition till riksdagen örn ändrad
lydelse av 6 § lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Förslag härom kommer senare att av chefen för
finansdepartementet föreläggas Kringl. Majit för godkännande.
63
Kungl. May.ts proposition Nr 164.
Övriga av förevarande organisationsförslag föranledda författningsändringar
— avseende kungörelser om antalet vattendomstolar och deras domsområden,
örn anställande av vattenrättsingenjör gemensamt för olika
vattendomstolar samt örn ändring i vissa delar av stadgan angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna — äro däremot av uteslutande administrativ
natur och påkalla förty i förevarande sammanhang endast ett omnämnande.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Hemställan
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 januari 1933 äga tillämpning å befattningshavare
vid vattendomstolarna;
dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckningen
skall under andra huvudtiteln införas följande:
Verk och befattningar |
Avdelning och |
Andra huvudtiteln. |
|
Vattendomstolarna. |
|
Vattenrättsdomare...................................................................... |
A 2 |
Vattenrättsingenjör .................................................................... |
B 30 |
Kontorsbiträde ............................................................................ |
B 4 |
dels godkänna särskilda bestämmelser av den lydelse, bilaga A vid detta
protokoll utvisar, att från och med den 1 januari 1933 lända till efterrättelse
beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer;
dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid vattendomstolarna
på följande sätt:
Lönegrad
4 vattenrättsdomare ............................ A 2
6 vattenrättsingenjörer ........................ B 30
4 kontorsbiträden .............................. B 4 ;
dels godkänna det av mig framlagda förslag till avlöningsstat för vattendomstolarna
att tillämpas från och med den 1 januari 1933;
dels medgiva att till vattenrättsdomare, som enligt hittills gällande bestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, vid ingången
av januari månad 1933 må utbetalas ett belopp, motsvarande vad han
64
Kungl. Maj:ts proposition Nr 164.
skulle kava i den befattning, han vid utgången av år 1932 innekade, i
förskott uppburit för januari månad 1933, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande, så ock att kostnaderna
härför må bestridas av den i avlöningsstaten för vattendomstolarna
upptagna anslagsposten till avlöningar åt ordinarie tjänstemän;
dels till bestridande av kostnaderna för de fasta vattendomstolarna under
tiden den 1 juli—den 31 december 1932 anvisa ett extra förslagsanslag
å ................................................kronor 130,000;
dels i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra under rubriken ''vattendomstolarna’
ett ordinarie förslagsanslag å .......... kronor 130,000;
dels ock till bestridande av kostnaderna för handläggning vid Västerbygdens
vattendomstol av målet angående Vänerns reglering för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag å .......... kronor 60,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Majlis proposition Nr 164.
65
Bilaga A.
V attendomstolarna:
Utöver vad i 3 § avlöningsreglementet stadgas skall gälla, att vattenrättsingenjör
icke må åtaga sig enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd,
som kan antagas komma under vattendomstolens bedömande, ej
heller rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan
detsamma avgjorts genom laga kraftägande utslag.
I stället för vad i 13 § 3 mom. avlöningsreglementet sägs örn förflyttning
till annan tjänst skall för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla,
att de skola vara skyldiga att vid en förändrad organisation av vattendomstolarna
eller dessas upphörande övergå, vattenrättsdomare till jämställd
eller högre tjänst vid domstol och vattenrättsingenjör till likvärdig
eller högre statstjänst, allt i enlighet med de föreskrifter som kunna
i allmänhet varda för dylikt fall meddelade; dock att tjänstinnehavare
ej skall vara pliktig att i anledning av övergång till ny tjänst vidkännas
minskning i avlöning samt att vid förflyttning till annan ort ersättning
för flyttningskostnaden skall utgå.
Vattenrättsdomare skall utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande
lön uppbära avlöningsförstärkning med 1,500 kronor för år
räknat. Till vattenrättsingenjör skall utöver lönen utgå dagarvode med
25 kronor vid undersökningsförrättning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen.
Dagarvode tillfaller den som förrättar tjänsten.
Vid tjänstledighet för vattenrättsdomare på grund av sjukdom eller
annan anledning skola i fråga örn hans rätt att uppbära avlöningsförstärkning
gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Majit i sådant
hänseende meddelas.
I fråga örn ersättning till vikarie för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör
skola gälla de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas.
Utöver vad i 21 § avlöningsreglementet föreskrives örn semester skall i
fråga örn vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla, dels att dylik
ledighet må förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för syns hållande,
allenast där det prövas kunna ske utan större olägenhet för göromålens
behöriga fortgång, dels ock att därest under visst år semesterledighet
icke till fullo åtnjutits, återstående ledighet må beviljas under
de tre första månaderna påföljande år.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 132 höft. (Nr 1GU.)
;i20«i7 Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.
Bilaga till f(ungl. Maj:ts proposition.
Till herr statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet.
Med stöd av nådigt bemyndigande den 21 februari 1930 bär chefen för
justitiedepartementet anmodat undertecknade att såsom sakkunniga inom
departementet biträda med utredning angående vattendomstolarnas organisation.
Sedan denna utredning numera slutförts, få vi vördsamt överlämna härvid
fogade betänkande.
Stockholm den 29 september 1931.
K. H. HÖGSTEDT. MAURITZ SERRANDER.
i
812487.
- • ■■
Vattendomstolarnas nuvarande organisation m. m.
Genom den av 1918 års lagtima riksdag antagna och den 28 juni samma
år utfärdade vattenlagen, vilken trädde i kraft med ingången av år
1919, inrättades för behandlingen av vattenmål i första instans särskilda
domstolär, benämnda vattendomstolar. Såsom andra instans i dylika mål
fungerar enligt samma lag Svea hovrätt i viss sammansättning under
benämningen vattenöverdomstol, och mot vattenöverdomstolens beslut
fullföljes talan hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen. I vissa vattenmål,
nämligen sådana som angå inrättande, utvidgande eller förbättrande av
allmän farled eller allmän flottled, fullföljes emellertid talan mot vattendomstols
utslag i allmänhet icke hos vattenöverdomstolen utan hos Kungl.
Majit i regeringsrätten.
Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen bestämmes antalet vattendomstolar av
Kungl. Majit, som jämväl förordnar örn vattendomstolarnas domsområden.
Genom K. K. den 30 juli 1918 är vattendomstolarnas antal fastställt
till fem: Norrbygdens, Mellanbygdens, Österbygdens, Söderbygdens och
Väster bygdens vattendomstolar. Domsområdena för dessa äro enligt samma
kungörelse med däri genom K. K. den 6 juni 1924 vidtagen förändring
bestämda på följande sätt, nämligen för
Norrbygdens vattendomstol: Norrbottens län samt de delar av Västerbottens
och Västernorrlands län, som äro belägna norr och öster örn vattendelaren
mellan lime älvs med flera vattendrags vattenområden, å ena,
samt Ångermanälvens vattenområde, å andra sidan;
Mellanbygdens vattendomstol: de delar av Västerbottens och Västernorrlands
län, som icke böra till Norrbygdens vattendomstols område,
Jämtlands och Gävleborgs län med undantag av de delar av sistnämnda
två län, som äro belägna söder och väster örn vattendelaren mellan Ljusnans
vattenområde, å ena, samt Dalälvens med flera vattendrags vattenområden,
å andra sidan, samt de delar av Kopparbergs län, som äro belägna
norr örn nämnda vattendelare;
Österbygdens vattendomstol: de delar av Jämtlands län och Gävleborgs
län, som icke tillhöra Mellanbygdens vattendomstols område, Kopparbergs
län med undantag dels av de delar, som höra till sistnämnda domstols
område, dels ock av den utmed gränsen till Värmlands län belägna
del, som hör till Vänerns vattenområde, Örebro län med undantag av de
Domstolar
i vattenmål.
Vattendomstolarnas
antal
och domsområden.
4
Vatten
domstolarnas
sammansätt
ning.
delar, som höra till Vänerns och Vätterns jämte Motalaströms vattenområden,
Västmanlands län, Uppsala län, Stockholms stad och län, Södermanlands
län med undantag av den del, som hör till Motalaströms vattenområde,
den del av Östergötlands län, som är belägen norr örn vattendalen
mellan Nyköpingsåns med flera vattendrags vattenområden, å
ena, samt Motalaströms vattenområde, å andra sidan, samt den del av
Skaraborgs län, som tillhör Hjälmarens vattenområde;
Söderbygdens vattendomstol: de delar av Södermanlands och Östergötlands
län, som icke höra till Österbygdens vattendomstols område, de delar
av Örebro län och Skaraborgs län, som höra till Vätterns jämte Motalaströms
vattenområde, Jönköpings län med undantag av den del, som
tillhör Nissans, Ätrans och Vänerns vattenområden, Kronobergs län med
undantag av den del, som tillhör Fylleåns vattenområde, Kalmar län,
Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, den del av Hallands län,
som är belägen söder örn vattendelaren mellan Lagans vattenområde, å
ena, samt Fylleåns med flera vattendrags vattenområden, å andra sidan,
samt Gotlands län;
Västerbygdens vattendomstol: de delar av Jönköpings, Kronobergs och
Hallands län, som icke höra till Söderbygdens vattendomstols område,
Skaraborgs län med undantag av de delar, som höra till Österbygdens
och Söderbygdens vattendomstolars områden, Älvsborgs län, Göteborgs
och Bohus län, Värmlands län, den utmed gränsen till sistnämnda län
belägna del av Kopparbergs län, som hör till Vänerns vattenområde, samt
den del av Örebro län, som tillhör sistnämnda vattenområde.
Vattendomstol består av en lagkunnig, i domarvärv erfaren ordförande,
benämnd vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer med sakkunskap
och erfarenhet, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och
den andre särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt två vatten
rättsnämndemän. I vissa fall, nämligen då anläggning, företag eller annat,
varom i vattenmål är fråga, är utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena
och ej heller motstående intresse av någon betydelse därav
beröres, är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen
samt allenast den ene av vattenrättsingenjörerna.
Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer förordnas av Kungl.
Majit för viss tid, enligt 19 § i stadgan den 6 december 1918 angående
tjänstgöringen vid vattendomstolarna i regel för fem år. Vattenrättsnämndemännen
utses genom val för sex år, i Norrland samt Värmlands
och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av riket
en för varje domsaga. Till tjänstgöring i vattendomstolen bör vattenrättsdomaren
kalla nämndemän från det län, som beröres av vid domstolssammanträdet
förekommande mål; hålles sammanträdet vid syn på
stället, skola företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att
tjänstgöra.
Vid vattendomstol äro vidare anställda dels en lagkunnig sekreterare,
benämnd vattenrättssekreterare, och dels i mån av behov en eller flera
vattenrättsamanuenser med juridisk examen samt ett eller flera skrivbiträden.
Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Majit för viss tid,
högst fem år, samt amanuenser och skrivbiträden av vederbörande vattenrättsdomare.
För varje vattendomstol finnes kansli, förlagt för Norrbygdens vattendomstol
till Umeå, för Mellanbygdens till Sundsvall, för Österbygdens
till Stockholm, för Söderbygdens till Stockholm och för Västerbygdens
till Vänersborg. Kansliet skall hållas öppet för allmänheten under viss
av vattenrättsdomaren bestämd tid varje helgfri dag. På framställning
av vederbörande vattenrättsdomare äger vattenöverdomstolen, då det med
hänsyn till göromålens obehindrade fortgång eller eljest prövas lämpligt,
förordna, att vattendomstols kansli för viss tid, högst en månad, förläggas
till annan ort; å det sedvanliga kanslistället skall dock under
tid, då kansliet sålunda tillfälligt förlägges till annan ort, finnas någon,
som av vattenrättsdomaren förordnats att i hans ställe mottaga handlingar,
som dit ingivas.
Örn de vid vattendomstol anställda befattningshavarnas tjänsteåligganden
innehållas närmare föreskrifter i den förut omförmälda, av Kungl.
Majit den 6 december 1918 utfärdade stadgan angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna. Innan innehållet i dessa föreskrifter återgives,
torde emellertid en kort redogörelse böra lämnas rörande det processuella
förfarandet vid vattendomstolarna.
De mål, som tillhöra vattendomstols upptagande, i lagen sammanförda
under benämningen vattenmål, delas i tre grupper: ansökningsmål, stämningsmål
samt besvärs- och underställningsmål. Under det att i stämningsmålen
fråga är örn yrkanden, riktade mot en eller flera bestämda
personer, åsyftas i ansökningsmålen att erhålla ett rättsligt avgörande,
som har bindande verkan mot envar. Till ansökningsmålen hänföras
huvudsakligen frågor om medgivande till eller godkännande av företag
eller åtgärd enligt vattenlagen. I besvärs- och underställningsmålen har
vattendomstolen att såsom andra instans pröva fråga, som redan varit
föremål för avgörande vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.
Vad ansökningsmålen beträffar hava i vattenlagen detaljerade bestämmelser
givits i syfte dels att bereda alla, vilkas rätt kan vara beroende
av det företag eller den åtgärd, varom fråga är, kännedom örn målet och
tillfälle att i avseende å företaget eller åtgärden bevaka sina intressen,
dels ock att redan före vattendomstolens sammanträde för målets behandling
få det för bedömandet erforderliga materialet i största möjliga mån
samlat och därigenom vinna koncentrering av domstolsförhandlingarna
och undvika tidsutdräkt. Ansökningen skall vara åtföljd av de ritningar
jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,
vilka erfordras för bedömande av företagets eller åtgärdens beskaffennel,
omfattning och verkningar. Uppgift skall i ansökningen lämnas å
Vattendomstolskansliernas
förläggningsorter.
Förfarandet
vid vattendomstolarna.
Ansöknings
mål.
6
den eller de fastigheter, som beröras av företaget eller åtgärden, å dessas
ägare oell nyttjanderättshavare samt i allmänhet även å de ersättningsbelopp,
sökanden är villig att betala. Örn ansökningshandlingarna äro i
något hänseende ofullständiga, äger vattenrättsdomaren förelägga sökanden
att inom viss tid komplettera dem, vid äventyr att ansökningen eljest
förklaras förfallen. Sedan fullständiga ansökningshandlingar inkommit
till vattenrättsdomaren, utfärdar denne kungörelse örn målet. I kungörelsen
skola de fastigheter, som saken förmenas angå, namngivas eller
eljest på oförtydbart sätt utmärkas samt underrättelse meddelas parterna
örn vad de hava att iakttaga till bevakande av sin rätt. Kungörelsen
skall genom vattenrättsdomarens försorg avsändas för uppläsande
så snart ske kan i kyrkan i den eller de församlingar, där de i kungörelsen
angivna fastigheterna äro belägna eller, då det är fråga örn åtgärd
för allmän farled eller allmän flottled, där den ifrågavarande delen
av farleden eller flottleden framgår, samt införas i en eller flera ortstidningar
ävensom i allmänna tidningarna. Särskilda kallelsebrev skola
därjämte utan dröjsmål tillsändas kända ägare och nyttjanderättshavare
till de fastigheter, som kunna beröras av företaget eller åtgärden, liksom
till de myndigheter, vilka hava att bevaka kronans eller det allmännas
rätt. Ett exemplar av ansökningshandlingarna — vilka i allmänhet skola
ingivas i fem exemplar -—- skall, intill dess slutlig prövning av målet ägt
rum, hållas för dem, som önska taga del därav, tillgängligt å en eller
flera för parterna välbelägna platser hos tjänsteman, kommunal befattningshavare
eller enskild person (aktförvarare). Hos denne skola även
handlingar, som sedermera ingivas i målet, samt kallelser och andra
meddelanden från vattenrättsdomaren till parterna jämte avskrift av vattendomstolens
utslag i målet hållas tillgängliga. Underrättelse örn aktförvarare
skall intagas i kungörelsen.
Örn någon, vars rätt kan vara beroende av ansökningen eller därmed
avsett företag, vill bestrida ansökningen eller i ett eller annat avseende
göra invändningar mot densamma, åligger det honom att inkomma med
skriftliga erinringar till vattenrättsdomaren inom viss av denne bestämd
och i kungörelsen angiven tid. Vid erinringar, som ingivas senare, är
vattendomstolen icke pliktig att fästa avseende. Detta gäller dock icke i
fråga örn ersättningsyrkanden i anledning av det företag eller den åtgärd,
varom fråga är. Dylika yrkanden kunna nämligen framställas senast vid
vattendomstolens första sammanträde i målet. Hava erinringar inom
rätt tid framställts, förelägger vattenrättsdomaren sökanden viss tid för
ingivande av påminnelser till bemötande av erinringarna. Försummas
denna tid, gäller enahanda äventyr, som nyss sagts beträffande erinringsskrifter.
Därest vattenrättsdomaren finner tillfälle böra lämnas parterna
att växla flera skrifter, äger han förordna därom och i avseende å den
fortsatta skriftväxlingen meddela erforderliga föreskrifter.
För åstadkommande av nödig utredning tillkommer det vattenrätts -
7
domaren eller vattendomstolen att, örn det finnes lämpligt, föranstalta
örn förhör vid allmän domstol med vittnen eller parter angående viss i
målet förekommande fråga. Vattenrättsdomaren eller domstolen äger
likaledes att, örn det så finnes nödigt, begära utlåtande från förvaltande
myndighet i viss fråga samt att i avseende å fråga, för vars bedömande
tarvas särskilda fackkunskaper, som icke annorledes äro för domstolen
tillgängliga, till biträde åt domstolen tillkalla i sådant ämne sakkunnig
person. Vattenrättsdomaren äger vidare uppdraga åt en eller flera sakkunniga
personer att verkställa teknisk utredning eller värdering, som
erfordras för granskning eller komplettering av de från sökandens eller
annan parts sida framkomna uppgifter, samt avgiva utlåtande i målet.
Angående tiden för företagande av dylik undersökning skall underrättelse
på föreskrivet sätt meddelas parterna, som därigenom erhålla tillfälle
att vid undersökningen bevaka sina intressen. Uppdrag att verkställa
förberedande undersökning å stället kan även lämnas åt vattenrättsingenjörerna
eller endera av dem, antingen med eller utan biträde
av vattenrättsnämndemännen eller en av dem. Dylik förberedande undersökning
torde i de flesta mål, särskilt då fråga är örn större företag,
vara erforderlig för underlättande och förkortande av arbetet vid vattendomstolens
sammanträde.
Sedan skriftväxlingen mellan parterna avslutats och utredningen i millet
genom förberedande undersökning o. d. blivit så fullständig som möjligt,
sammanträder vattendomstolen för målets vidare behandling och
prövning till syn på stället eller, då sådan icke är erforderlig, å annan
för parterna välbelägen plats. Underrättelse angående tid och ställe för
domstolssammanträdet meddelas parterna i den för kallelser till dem
bestämda ordning, d. v. s. genom införande i viss ortstidning och underrättelsens
översändande till aktförvararen. Parts utevaro från sammanträdet
hindrar ej målets handläggning och avdömande. Örn ej särskilda
omständigheter nödvändiggöra uppskov med förhandlingarna, skall före
sammanträdets avslutande utslag i målet avkunnas eller ock besked lämnas
örn tid och plats för dess meddelande; utan synnerliga skäl får ej
tiden sättas senare än två månader därefter.
Vattendomstolens utslag skall, då därigenom lämnas medgivande till
företag eller åtgärd enligt vattenlagen, innehålla alla bestämmelser, som i
avseende å företaget eller åtgärden erfordras för tillgodoseende av allman
och enskild rätt. Oberoende av örn invändningar framställts mot ansökningen
eller icke, åligger det vattendomstolen att ingå i allsidig provning av
företagets eller åtgärdens laglighet; och i vissa fall bar domstolen att,
även örn icke yrkande därom göres, förplikta sökanden att gälda ersättning
för skada genom företaget eller åtgärden utöver vad i ansökningen
föreslagits.
Jämväl beträffande stämningsmålen innehåller vattenlagen föreskrift
örn en av vattenrättsdomaren ledd skriftväxling mellan parterna, innan
Stämninga rna! -
8
Besvärs- och
onderställningsmål.
målet företages till behandling av vattendomstolen. Den ansökan, med
vilken förfarandet inledes, skall innehålla tydlig uppgift å kärandens
påståenden jämte grunderna för dessa samt vara åtföljd av de handlingar,
som käranden vill åberopa till stöd för sin talan. Å stämningsinlagan
har svaranden att inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid avgiva
skriftligt svaromål med bifogande av de handlingar, som han å sin sida
vill åberopa. Till bemötande av svaromålet äger sökanden inkomma med
påminnelser. Finnér vattenrättsdomaren ytterligare skriftväxling erforderlig,
äger han meddela nödiga föreskrifter därom. Det tillkommer
vattenrättsdomaren att i förelägganden rörande skriftväxlingen angiva,
i vilket hänseende ytterligare utredning erfordras. Brister part i fullgörande
av erhållet föreläggande, kan detta medföra skyldighet för honom
att, även örn han vinner målet, gottröra motparten hans kostnader
i anledning av det genom dylik försummelse vållade uppskovet. Beträffande
vattenrättsdomarens eller vattendomstolens rätt att infordra yttranden
eller föranstalta örn särskild utredning av sakkunniga gälla samma
bestämmelser som för ansökningsmålen. Angående tid och plats för
vattendomstolens sammanträde skall tillkännagivande dels anslås i vattendomstolens
kansli och dels i rekommenderat brev tillsändas parterna.
Även i stämningsmålen gäller, att i regel målets handläggning och avdömande
icke hindras av parts utevaro.
Vad angår besvärs- och underställningsmålen, är förfarandet vid vattendomstolen
anordnat så, att kungörelse rörande besvär, som anförts
över syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, skall av vattenrättsdomaren
utfärdas och offentliggöras på enahanda sätt, som gäller i fråga
örn ansökningsmålen. Ett exemplar av besvärshandlingarna skall av
vattenrättsdomaren tillställas den eller de personer, som vid syneförrättmngen
utsetts att mottaga handlingarna rörande densamma. Sakägare,
som vill bemöta vad i besvären anförts och yrkats, har att inom tid,
som i kungörelsen bestämmes, till vattenrättsdomaren avgiva förklaring.
Klaganden äger att över avgivna förklaringar inkomma med påminnelser,
och vattenrättsdomaren kan även i dessa mål förordna örn ytterligare
skriftväxling. Sedan skriftväxlingen avslutats och förberedande undersökning
i fall, då sådan finnes nödig, ägt rum, sker målets fortsatta behandling
vid sammanträde med vattendomstolen. Underställningsmål,
däri besvär icke anförts, företages till avgörande utan föregående skriftväxling.
Angående själva domstolsbehandlingen gälla i stort sett enahanda
föreskrifter som i fråga örn ansökningsmålen.
Beträffande förfarandet må slutligen erinras, att i ansöknings- samt
besvärs- och underställningsmål vattendomstolen äger, när synnerliga
skäl därtill prövas föreligga, meddela slutligt utslag rörande viss del av
företaget, innan målet i övrigt avgöres, ävensom att vattendomstolen kan
förordna örn verkställighet under viss förutsättning av domstolens utslag,
utan hinder därav att det ännu ej vunnit laga kraft.
9
Av den. nu i korthet lämnade redogörelsen för förfarandet vid vattendomstolarna
framgår, att de förberedande åtgärder, som i avseende å
ett genom ansökan, stämning eller besvär anhängiggjort mål böra vidtagas
före själva domstolsbehandlingen, i första band ankomma på vattenrättsdomaren,
vilken enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna
har att leda och övervaka det förberedande arbetet för
vattendomstolens sammanträde. Givet är emellertid, att vattenrättsdoma
ren ofta nog behöver redan på detta stadium av målet inhämta vattenrättsingenjörernas
mening, särskilt då det gäller att avgöra, huruvida
sådan förberedande undersökning i tekniskt avseende, som i det
föregående omförmälts, är erforderlig. I vattenlagen stadgas också, att
vattenrättsdomaren beträffande fråga, vari det tillkommer honom att
besluta, bör, där frågans beskaffenhet det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna,
varjämte lagen innehåller den i sig självklara bestämmelsen,
att vattendomstolen ej är av vattenrättsdomarens beslut förhindrad
att förordna annorlunda. Vid utformandet av vattendomstolsstadgans
föreskrifter örn vattenrättsingenjörs åligganden bar även sikte tagits
därpå, att ingenjörernas medverkan erfordras icke blott vid själva
domstolsförhandlingarna och vid förberedande teknisk undersökning å
stället utan jämväl i övrigt. Enligt 4 § i stadgan, med den ändrade lydelse
denna paragraf erhållit genom K. K. den 13 juni 1924, åligger det vattenrättsingenjör:
1)
att meddela vattenrättsdomaren upplysningar och råd, som av denne
i tjänsteärende påkallas, för vilket ändamål vattenrättsingenjören kar
att, örn vattenrättsdomaren så finner nödigt, inställa sig för överläggning
å tid och plats, som denne efter samråd med ingenjören bestämmer;
2) att på vattenrättsdomarens anmodan verkställa teknisk granskningav
mål och ärende, som ankommer på vattenrättsdomarens eller vattendomstolens
handläggning, samt, örn vattenrättsdomaren anser frågans
beskaffenhet det påkalla, däröver till vattenrättsdomaren avgiva skriftlig
berättelse;
3) att, i den mån vattenrättsdomaren finner det för göromålens fortgång
nödigt, för ändamål, som i 1) eller 2) sägs, deltaga i arbetet å vattendomstolens
kansli;
4) att, då lian därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta sådan
undersökning, som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen; samt
5) att i den utsträckning, vartill stadgandet i 12 kap. 2 § nämnda lag
föranleder, deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom
annat, sörja för utförande av de ritningar, som böra intagas i vatten boken
Vattenrättsingenjör får enligt vattendomstolsstadgan icke åtaga sig
enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma
under vattendomstolens bedömande, och ej heller rörande mål, som anhängiggjorts
vid annan vattendomstol, innan detsamma blivit genom
laga kraftägande utslag avgjort.
Vatt er, domstolspersonalens
åligganden.
Avlönings för
hållanden.
10
Beträffande vattenrättsnämndeman, vilkens huvudsakliga åliggande
naturligtvis är att på kallelse av vattenrättsdomaren deltaga i sammanträden
med vattendomstolen, innehåller stadgan därjämte föreskrift örn
skyldighet att i frågor, som angå den domsaga eller det tingslag vattenrättsnämndemannen
företräder, på vattenrättsdomarens begäran tillhandagå
med upplysningar örn ortens förhållanden samt att, då han därtill
av vattenrättsdomaren förordnas, biträda vid undersökning enligt 11 kap.
45 § 2 mom. vattenlagen.
Angående vattenrättssekreterarens åligganden lämnar stadgan en ganska
detaljerad uppräkning. Det torde emellertid vara tillräckligt att här
erinra därom, att det åligger honom att efter vattenrättsdomarens anvisning
biträda vid beredandet av mål och ärenden, som ankomma på handläggning
av vattendomstolen eller vattenrättsdomaren, samt vid vattenbokens
förande, att på vattenrättsdomarens anmodan vara tillstädes vid
vattendomstolens sammanträden och därvid föra erforderliga minnesanteckningar,
att uppsätta och för vattenrättsdomaren till granskning
och underskrift framlägga vattendomstolens protokoll ävensom skrivelser,
kungörelser, förelägganden och andra expeditioner, som skola av vattenrättsdomaren
undertecknas, samt att i övrigt biträda med göromålen
å vattendomstolens kansli. Vattenrättssekreteraren är skyldig att, då
han därtill förordnas, vid ledighet för vattenrättsdomaren förvalta dennes
ämbete.
Såsom i det föregående nämnts, innehava vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer
och vattenrättssekreterare sina befattningar allenast på
förordnanden för viss tid. I enlighet härmed äro avlöningsförhållandena
för dem ordnade så, att visst årsarvode tillerkänts dem, varjämte ingenjörerna
uppbära särskilt dagarvode. Vattenrättsdomare åtnjuter sålunda
ett årsarvode av 15 000 kronor, därav 4 000 kronor förklarats skola utgöra
tjänstgöringspenningar. Vattenrättsingenjör åtnjuter i årsarvode 5 000
kronor samt i dagarvode 25 kronor för varje dag, då han tjänstgör vid
vattendomstolens sammanträde eller är upptagen av undersökning enligt
11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Särskild ersättning kan därjämte efter
Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall tillerkännas vattenrättsingenjör
för tjänstgöring å vattendomstolens kansli. Årsarvodet åt vattenrättssekreterare
utgör 8 000 kronor, därav 2 800 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar.
Å de omförmälda arvodena utgår dyrtidstillägg enligt
de grunder, som gälla för dylikt tillägg å oreglerad lön. Vattenrättsnämndeman
är berättigad till ett dagarvode av 15 kronor för varje dag, då
han deltager i vattendomstolens sammanträde eller i sådan undersökning,
som ovan nämnts.
Avlöningen till vattenrättsamanuenser och skrivbiträden vid vattendomstolarna
utgår efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit. För
närvarande äro till avlönande av amanuenser anvisade följande belopp,
nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol 1800 kronor samt vid var och
11
en av Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar
3 500 kronor. Ä amanuensavlöningen utgår dyrtidstillägg på sätt ovan
sagts örn dylikt tillägg till vattenrättsdomarens, ingenjörernas och sekreterarens
arvoden. Beträffande utgifterna för renskrivning vid vattendomstolarna
skall enligt K. Br. den 11 april 1930 iakttagas, att därest
skrivbiträde med stadigvarande tjänstgöring behöver vid vattendomstol
anställas, sådant biträde icke må, utan Kungl. Maj:ts för särskilt fall
lämnade medgivande, uppbära högre avlöning än som jämlikt avlöningsreglementet
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22 juni 1921 enligt
dess lydelse i K. K. den 6 juni 1925 tillkommer skrivbiträde. Dyrtidstillägg
till dylikt biträde utgår i enlighet med de bestämmelser, som i sådant avseende
gälla i fråga örn befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerat
verk.
Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna äga
vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för åtnjutande av semester
undfå ledighet utan avdrag å löneförmåner under högst en och en halv
månad vart år. Dylik ledighet får dock icke förläggas till sådan del av
året, som är tjänlig för syns hållande, såframt det icke prövas kunna
ske utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. Därest
vattenrättsdomare eller vattenrättssekreterare under visst år icke till
fullo åtnjutit honom för det året tillkommande semesterledighet, må den
ledighet, han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första
månaderna påföljande år.
Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens
behöriga fortgång anses erforderligt, äger vattenöverdomstolen
medgiva vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör befrielse från hans
tjänsteåligganden med undantag för visst mål eller ock från viss del eller
vissa av de honom åliggande göromålen. Örn i sistnämnda fall vattenrättssekreterare
förordnas att med bibehållande av egen tjänst förrätta
viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden, är han icke i anledning
därav berättigad till särskild ersättning. Till annan vikarie för
vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör vid partiell ledighet, som nyss
nämnts, bestämmes ersättningen av Kungl. Maj:t.
I anledning av det vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga
målet angående reglering av sjön Vänern är vid nämnda domstol särskild
personal anställd, nämligen en särskild vattenrättsdomare, två särskilda
vattenrättsingenjörer, en särskild vattenrättssekreterare, en särskild
vattenrättsamanuens med tjänstgöring såsom sekreterare samt ett
ingenjörsbiträde, med en sammanlagd årlig avlöning av, förutom dagarvoden
åt ingenjörerna, 43200 kronor. Beträffande dagarvodena åt de
särskilda vattenrättsingenjörerna samt do vattenrättsnämndemän, vilka
deltaga i handläggningen av omförmälda mål, gälla särskilda av Kungl.
Majit meddelade bestämmelser.
Särskild personal
vid Västerbygdens
vattendomstol.
12
Anslag till
vattendomstolarnas
verksamhet.
Expeditionslösen
vid vattendomstolarna.
Vattendom•
stolsavgifter.
Vattendomstolarnas
arbetsbörda.
Till upprätthållande av verksamheten vid vattendomstolarna har från
och med hudgetåret'' 1926/1927 anvisats ett extra förslagsanslag av 235 000
kronor. Från detta anslag, som under budgetåret 1929/1930 överskreds
med omkring 15 000 kronor, bestridas dels årsarvoden åt vattenrättsdomare,
vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare ävensom gottgörelse
åt vid vattendomstolarna anställda amanuenser samt vikariatsersättning
under semester för vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare
dels ock följande kostnader, som tidigare utgått från anslaget till domare,
vittnen och parter, nämligen dagarvoden och annan gottgörelse till vattenrättsingenjörer
utöver dem tillkommande årsarvoden ävensom till
vattenrättsnämndemän och av vattenöverdomstolen tillkallat sakkunnigt
biträde, ersättning till sakkunnigt biträde, som av högsta domstolen tillkallats
i vattenmål, samt ersättning till vikarie vid partiell ledighet för
vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör. Kostnaden för renskrivning,
kanslihyra m. m. gäldas icke med nämnda anslag, utan bestridas
utgifterna härför från andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
I detta sammanhang må framhållas, att lösen för expeditioner, som utfärdas
från vattendomstolarna, skola av vederbörande befattningshavare
redovisas till statsverket. Enligt uppgifter av vattenrättsdomarne har
dei, genomsnittliga årliga beloppet av lösen och stämpel å expeditioner
från vattendomstolarna under åren 1928—1930 uppgått till cirka 11300
kronor.
\ idare erinras, att då jämlikt vattenlagen medgivande lämnas till
byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till
vattenreglering eller torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser
rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet
att utnyttja vattenkraft, sökanden är pliktig att såsom bidrag till
kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet erlägga
viss avgift. Summan av de till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna
har utgjort:
År 1919
» 1920
» 1921
» 1922
7,-B% 1923
V7 1923—3% 1924
kr. 40 —
» 1 911-70
» 2 284-51
» 11 759-23
» 3 328-4 8
» 45 072-20
V7 1924—3% 1925
V7 1925—3 % 192(5
77 1926—3%. 1927
7, 1927—3%. 1928
7v 1928—3% 1929
7, 1929—3<>/r’ 1930
kr. 19 588-21
» 14 159-4 2
» 27 602-18
» 8 229-31
» 11 250-42
» 57 640-22
Om man bortser från de första två åren av vattendomstolarnas verksamhet,
utgör det genomsnittliga årliga belopp, vartill vattendomstolsavgifterna
uppgått, 21148 kronor 92 öre.
Vattendomstolarnas arbetsbörda framgår av följande tabeller, upprättade
med ledning av vattendomstolarnas diarier. Då arbetet är beroende
av de särskilda målens beskaffenhet, har i tabellerna uppdelning av målen
gjorts i särskilda grupper.
13
Till Norrbygdens vattendomstol inkomna mål.
I 1. i År |
j Avskrivna mål |
Å |
n s |
ö k |
ning |
små |
1 |
Stämningsmål |
Besvärs- och |
Summa till handläggning |
|||||||
äng. kraftanläggn., dämnings- rätt, avledn. av vatten o. d. |
ang. vattenreglering |
ang. brobyggnad |
ang. fyllning i vatten för anläggning av kaj e. d. |
äng. allmän farled |
ang. flottledsbyggnader och uppdämning i allm. flottled |
ang. flottningstid, diatrikts- ind. i allm. flottled, fiske- avgift o. d. |
äng. befrielse från skyld. att anordna laxtrappa, ål- ledare e. d. |
ang. jämkning i best. rör. |
ang. anstånd nied full-bordande av företag enl. |
äng. annat |
rör. inrättande eller ut-vidgning av allm. flottled |
rör. torrläggn.-företag |
rör. kloakledn.-företag |
||||
1919 |
3 |
3 |
1 |
i |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
| .,_ |
__ |
_ |
5 |
|||
1920 |
4 |
5 |
2 |
2 |
— |
— |
3 |
- |
2 |
i — |
— |
— |
14 |
||||
1921 |
7 |
5 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
i |
— |
— |
x4 |
i |
5 |
— |
— |
18 |
|
1922 |
7 |
5 |
1 |
5 |
— |
— |
4 |
2 |
— |
— |
— |
2 30 |
4 |
— |
— |
— |
51 |
1923 |
5 |
1 |
— |
1 |
— |
— |
1 |
i |
— |
— |
3 |
— |
2 |
8 |
— |
1 |
18 |
1924 |
5 |
8 |
— |
3 |
— |
— |
1 |
810 |
— |
— |
3 |
— |
3 |
1 4 |
— |
— |
32 |
1925 |
5 |
10 |
— |
2 |
— |
— |
6 |
‘25 |
— |
— |
— |
— |
1 |
3 |
5 |
— |
52 |
1926 |
8 |
2 |
1 |
1 |
1 |
1 |
6 |
5 22 |
— |
— |
1 |
— |
6 |
6 |
6 |
— |
53 |
1927 |
2 |
9 |
— |
9 |
— |
— |
3 |
4 |
— |
— |
2 |
1 |
3 |
3 |
11 |
— |
45 |
1928 |
2 |
6 |
— |
8 |
2 |
5 |
8 |
7 |
— |
1 |
4 |
— |
3 |
3 |
11 |
— |
58 |
1929 |
1 |
7 |
2 |
8 |
2 |
2 |
10 |
6 23 |
— |
_ |
1 |
- |
— |
18 |
12 |
— |
85 |
1930 |
3 |
7 |
— |
2 2 |
i |
3 |
11 |
5 |
— |
— |
1 |
— |
— |
2 |
9 |
— |
61 |
Summa |
68 |
1 5 |
60 |
1 6 |
1 11 |
54 |
1 102 |
1 |
18 |
35 |
25 |
52 |
54 |
| 1 |
| 492 |
1 Därav 1 klander mot kungsådreförteckning och 3 klander mot tlottledstörteckning.
3 Klander mot flottledslörteckning.
8 Därav 6 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; målen oavgjorda vid 1930
års slut.
4 Därav 21 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; målen oavgjorda vid 1930
års slut.
6 Därav 13 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; oavgjorda vid utgången
av år 1930.
0 Därav 22 ang. distriktsindelning.
14
Till Mellanbygdens vattendomstol inkomna mål.
År |
Avskrivna mål |
A |
n e ö k |
n i n g s m å 1 |
Stämningsmål |
Besvärs- och |
Summa till handläggning |
||||||||||
ang. kraftanläggn., dämnings- rätt, aviedn. av vatten o. d. |
ang. vattenreglering |
äng. brobyggnad |
ang. fyllning i vatten för anläggning av kaj e. d. |
äng. allmän farled |
äng. flottledsbyggnader och uppdämning i allm. flottled |
äng. flottningatid, distrikts- ind. i allm. flottled, fiske- avgitt o. d. |
j ang. befrielse från skyld. att anordna laxtrappa, ål-ledare e. d. |
ang. jämkning i best. rör. |
ang. anstånd med full-bordande av företag enl. |
ang. annat |
rör. inrättande eller ut-vidgning av allm. flottled |
rör. torrläggn.-företag |
rör. kloakledn.-företag |
||||
1919 |
15 |
6 |
_ |
_ |
_ |
_ |
1 |
2 |
9 |
||||||||
1920 |
21 |
12 |
1 |
1 |
— |
— |
3 |
11 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
_ |
_ |
30 |
1921 |
9 |
7 |
3 |
1 |
— |
— |
1 |
8 |
1 |
— |
3 |
1 2 |
3 |
3 |
_ |
32 |
|
1922 |
11 |
11 |
3 |
3 |
— |
— |
4 |
2 |
— |
— |
1 |
”67 |
8 |
— |
10 |
— |
109 |
1923 |
— |
10 |
4 |
— |
— |
— |
5 |
1 |
— |
— |
2 |
— |
319 |
8 |
1 |
— |
50 |
1924 |
1 |
3 |
1 |
9 |
— |
— |
6 |
4 44 |
1 |
— |
3 |
— |
— |
4 |
— |
— |
71 |
1925 |
5 |
6 |
— |
4 |
— |
— |
4 |
6 4 |
— |
— |
1 |
— |
3 |
2 |
3 |
_ |
27 |
1926 |
3 |
13 |
1 |
2 |
— |
— |
4 |
2 |
— |
— |
5 |
— |
2 |
2 |
1 |
_ |
32 |
1927 |
1 |
6 |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
2 |
— |
— |
2 |
— |
4 |
3 |
1 |
— |
21 |
1928 |
4 |
6 |
1 |
4 |
— |
i |
2 |
1 |
— |
— |
9 |
2 |
4 |
4 |
2 |
— |
36 |
1929 |
— |
6 |
2 |
5 |
- |
— |
4 |
— |
— |
— |
1 |
— |
4 |
2 |
1 |
— |
25 |
1930 |
2 |
5 |
— |
2 |
1 |
— |
9 |
5 |
— |
— |
2 |
i |
6 |
5 |
4 |
— |
33 |
Summa |
91 |
17 |
32 |
1 |
i |
36 |
80 |
3 1 |
- |
29 |
72 |
57| |
33 |
23 |
— 1 |
475'' |
1 Därav 1 klander mot kungsådrelörteckning och 1 klander mot flottledsförteckning.
2 Klander mot flottledsförteckning.
s Därav 13 ang. prövning jämlikt 4:3 V. L.
Därav 42 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; samtliga dessa mål oavgjorda
vid 1930 års slut.
6 Ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; målen oavgjorda vid 1930 års slut.
15
Till österbygdens vattendomstol inkomna mål.
År |
j Avskrivna mål |
A |
n s ö k |
n i n g s m å |
1 |
Stämningsmål |
Besvärs- och |
Summa till handläggning |
|||||||||
äng. kraf tanläggn.,dämning9- rätt, avledn. av vatten o. d. |
äng. vattenreglering |
ang. brobyggnad |
ang. fyllning i vatten för anläggning av kaj e. d. |
j ang. allmän farled |
äng. flottledsbyggnader och uppdämning i allm. flottled |
ang. flottningstid, distrikts- ind. i allm. flottled, fiske- avgift o. d. |
ang. befrielse från skyld. att anordna laxtrappa, ål- ledare e. d. |
ang. jämkning i best. rör. |
ang. anstånd med full-bordande av företag enl. |
ang. annat |
rör. inrättande eller ut-vidgning av allm. flottled |
rör. torrläggn.-företag |
rör. kloakledn.-företag |
||||
1919 |
2 |
12 |
2 |
1 5 |
2 |
_ |
— |
— |
21 |
||||||||
1920 |
3 |
12 |
— |
1 |
— |
— |
2 |
— |
— |
- |
1 |
— |
6 |
- |
— |
— |
22 |
1921 |
4 |
7 |
2 |
2 |
— |
2 |
2 |
9 |
— |
— |
— |
2 4 |
4 |
2 |
i |
— |
35 |
1922 |
10 |
10 |
3 |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
7 |
3 |
8 4 |
O |
1 |
7 |
— |
42 |
1923 |
7 |
10 |
— |
3 |
1 |
i |
5 |
7 |
— |
— |
1 |
— |
4 8 |
1 |
14 |
- |
51 |
1924 |
6 |
10 |
3 |
6 |
— |
i |
3 |
2 |
3 |
— |
2 |
— |
5 |
2 |
18 |
1 |
56 |
1925 |
— |
10 |
2 |
9 |
4 |
— |
4 |
6 4 |
— |
4 |
7 |
1 |
4 |
3 |
14 |
— |
66 |
1926 |
1 |
9 |
i |
8 |
6 |
i |
1 |
6 3 |
— |
1 |
4 |
1 |
2 |
1 |
15 |
— |
53 |
1927 |
3 |
7 |
4 |
12 |
2 |
3 |
1 |
1 |
3 |
1 |
3 |
— |
4 |
— |
14 |
— |
55 |
1928 |
4 |
9 |
1 |
10 |
i |
2 |
2 |
— |
— |
— |
4 |
1 |
2 |
- |
8 |
40 |
|
1929 |
— |
12 |
— |
16 |
6 |
i |
3 |
— |
1 |
1 |
7 |
2 |
8 |
1 |
24 |
82 |
|
1930 |
— |
6 |
— |
12 |
6 |
3 |
4 |
1 |
4 |
— |
— |
3 |
3 |
1 |
17 |
2 |
62 |
Summa |
114 |
18 |
79 |
26 |
14 |
27 |
29 |
11 |
14 |
! 32 |
21 |
53 |
12 |
132 |
3 |
585 |
1 Anmälan jämlikt 1: 8 V. L.
2 Därav 2 ang. klander mot flottledslörteckning.
3 Ang. klander mot flottledslörteckning.
4 Därav 5 ang. prövning jämlikt 4: 3 V. L.
6 Därav 2 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; det ena målet ännu oavgjort
B Därav 1 ang. fiskeavgift.
16
Till Söderbygdens vattendomstol inkomna mål.
År |
Avskrivna mål |
A n |
sök |
ning |
små |
1 |
Stämningsmål |
Besvärs- och |
Summa till handläggning |
||||||||
ang. kraftanläggn.,dämnings- rätt, avledn. av vatten o. d. |
äng. vattenreglering |
ang. brobyggnad |
ang. fyllning i vatten för anläggning av kaj e. d. |
äng. allmän farled |
äng. flottledsbyggnader och uppdämning i allm. flottled |
äng. flottningstid, distrikts- ind. i allm. flottled, fiske- avgift o. d. |
ang. befrielse från skyld, |
ang. jämkning i best. rör. |
äng. anstånd med full-bordande av företag enl. |
ang. annat |
rör. inrättande eller ut-vidgning av allm. flottled |
rör. torrläggn.-företag |
rör. kloakledn.-företag |
||||
1919 |
5 |
22 |
5 |
31 |
|||||||||||||
1920 |
5 |
15 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
6 |
— |
— |
— |
27 |
1921 |
6 |
13 |
4 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
4 |
12 |
5 |
— |
7 |
— |
38 |
1922 |
7 |
15 |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
i |
— |
2 |
2 2 |
3 |
— |
8 |
— |
33 |
1923 |
9 |
22 |
5 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
1 |
2 |
1 |
9 |
— |
27 |
— |
69 |
1924 |
8 |
8 |
3 |
2 |
— |
i |
— |
— |
— |
2 |
3 |
— |
7 |
— |
12 |
— |
38 |
1925 |
2 |
15 |
3 |
1 |
— |
- |
— |
— |
— |
4 |
3 |
— |
11 |
i |
20 |
— |
58 |
1920 |
7 |
18 |
3 |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
7 |
— |
6 |
i |
17 |
1 |
57 |
1927 |
6 |
12 |
2 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
1 |
2 |
8 |
1 |
4 |
— |
21 |
— |
57 |
1928 |
7 |
23 |
2 |
4 |
1 |
2 |
— |
— |
— |
1 |
9 |
3 |
10 |
— |
22 |
1 |
78 |
1929 |
7 |
11 |
— |
6 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
3 |
11 |
— |
4 |
— |
29 |
— |
70 |
1930 |
4 |
17 |
i |
4 |
2 |
1 |
1 |
1 |
— |
2 |
5 |
2 |
7 |
— |
15 |
— |
58 |
Summa |
191 |
32 |
29 |
9 |
7 |
1 |
3 |
4 |
15 |
54 |
11 |
76 |
2 |
178 |
2 |
614 |
1 Därav 1 ang. klander mot kungsådrelörteckning.
2 Ang. klander mot flottledsförteckning.
17
Till Västerbygdens vattendomstol inkomna mål.
År |
Avskrivna mål |
A |
n s |
ö k |
ning |
små |
i |
Stämningsmål |
Besvärs- och |
Summa till handläggning |
|||||||
äng. kraftanläggn., dämnings- rätt, avledn. av vakten o. d. |
ang. vattenreglering |
ang. brobyggnad |
ang. fyllning i vatten för anläggning av kaj e. d. |
äng. allmän farled |
äng. flottledsbyggnader och uppdämning i allm. flottled |
äng. flottningstid, distrikts- ind. i allm. flottled , fiske- avgift o. d. |
äng. befrielse från skyld. att anordna laxtrappa, ål- ledare e. d. |
äng. jämkning i best. rör. företag |
ang. anstånd med full-bordande av företag enl. |
äng. annat |
rör. inrättande eller ut-vidgning av allm. flottled |
rör. torflägga.-företag |
rör. kloakledn.-företag |
||||
1919 |
i |
10 |
5 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
12 |
1 |
_ |
_ |
_ |
18 |
||
1920 |
4 |
11 |
4 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
3 |
— |
- |
— |
21 |
|
1921 |
4 |
10 |
3 |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
1 |
*1 |
5 |
6 |
- |
— |
29 |
|
1922 |
2 |
8 |
4 |
6 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
3 |
2 40 |
6 |
— |
14 |
— |
84 |
1923 |
5 |
5 |
2 |
1 |
— |
— |
1 |
i |
_ |
2 |
4 |
32 |
4 9 |
1 |
7 |
— |
35 |
1924 |
3 |
14 |
4 |
6 |
— |
— |
2 |
4 |
— |
— |
3 |
1 |
5 |
— |
8 |
— |
47 |
1925 |
2 |
9 |
1 |
4 |
— |
— |
i |
5 20 |
2 |
3 |
2 |
— |
12 |
2 |
7 |
— |
63 |
1926 |
4 |
9 |
1 |
3 |
— |
1 |
— |
2 |
— |
— |
2 |
— |
5 |
— |
4 |
— |
27 |
1927 |
5 |
11 |
— |
4 |
— |
— |
2 |
2 |
1 |
i |
6 |
1 |
11 |
2 |
11 |
— |
52 |
1928 |
5 |
14 |
3 |
6 |
— |
— |
i |
2 |
2 |
3 |
12 |
2 |
8 |
— |
16 |
— |
69 |
1929 |
4 |
8 |
— |
8 |
4 |
i |
— |
— |
1 |
1 |
- |
13 |
— |
17 |
— |
53 |
|
1930 |
3 |
9 |
2 |
13 |
- |
7 |
3 |
1 |
— |
2 |
1 |
— |
5 |
i |
9 |
1 |
54 |
Summa |
118 |
29 |
53 — |
13 |
12 |
36 |
o |
12 |
35 |
50 |
83 |
12 |
93 |
1 |
552 |
1 Därav 1 anmälan jämlikt 1: 8 V. L. och 1 ang. klander mot kungsådreförteckning.
2 Ang. klander mot flottledsförteckning.
3 Därav det ena ang. offentliggörande av flottledsförteckning och det andra ang. en K. Mits
remiss.
4 Därav 2 ang. prövning jämlikt 4: 3 V. L.
6 Därav 18 ang. skyldighet för flottande att erlägga fiskeavgift; samtliga dessa mål ännu
oavgjorda.
:s 12 i H 7.
18
Arbet stolan s.
Riksdagens
skrivelse den
M fehr. 1924.
Till upplysning angående antalet vid varje års utgång oavgjorda vattenmål
hänvisas till följande tabell (utom beträffande år 1930 äro siffrorna
hämtade ur Sveriges officiella statistik):
Vattendomstol |
1919 |
1920 |
1921 |
1922 |
1923 |
1924 |
1925 |
1926 |
1927 |
1928 |
1929 |
1930 |
Norrbygdens........ |
4 |
10 |
19 |
54 |
13 |
30 |
50 |
69 |
72 |
73 |
69 |
65 |
Mellanbygdens...... |
10 |
26 |
32 |
106 |
45 |
62 |
67 |
74 |
70 |
71 |
66 |
75 |
Österbygdens ...... |
— |
— |
27 |
47 |
46 |
51 |
63 |
65 |
48 |
34 |
43 |
52 |
Söderbygdens ...... |
— |
- |
28 |
23 |
43 |
27 |
42 |
38 |
34 |
52 |
58 |
33 |
Västerbygdens...... |
8 |
17 |
28 |
79 |
36 |
55 |
79 |
68 |
86 |
97 |
101 |
95 |
Enligt uppgifter, som införskaffats från vederbörande vattendomstolar,
bestodo de vid senaste årsskifte balanserade målen av:
Norrbygdens |
Mellanbygdens |
Österbygdens |
Söderbygdens |
Västerbygdens |
|
vattendomstol |
vatlendomstol |
vattendomstol |
vattendomstol |
vattendomstol |
|
Ansökningsmål ......... |
59 |
64 |
26 |
23 |
70 |
Stämningsmål ......... |
2 |
6 |
8 |
6 |
16 |
Besvärs- och under- |
|||||
ställningsmål......... |
4 |
5 |
18 |
4 |
9 |
Av de från år 1930 balanserade ansökningsmålen vid Norrbygdens,
Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar avsågo resp. 40, 46 och
18 talan örn åläggande för de flottande i allmän flottled att betala fiskeavgift.
I de flesta av nyssnämnda mål bade vid 1930 års utgång den
förberedande undersökningen och skriftväxlingen ännu icke avslutats.
Av de vid årsskiftet 1930—1931 vid Västerbygdens vattendomstol balanserade
målen tillhörde 4 ansökningsmål och 1 stämningsmål den avdelning
av vattendomstolen, som har att handlägga målet angående Vänerns
reglering jämte i samband därmed stående mål.
Yttranden angående organisatoriska förändringar beträffande
vattendomstolarna och deras verksamhet. I
I samband med anmälan att riksdagen för budgetåret 1924/1925 beviljat
visst anslag till upprätthållande av vattendomstolarnas verksamhet uttalade
riksdagen i skrivelse den 26 februari 1924 önskvärdheten av att Kungl.
Maj:t snarast möjligt toge under omprövning, huruvida icke genom organisatoriska
förändringar i vattendomstolarnas verksamhet kostnaderna för
dessa kunde för framtiden nedbringas. Någon motivering för denna framställning
gavs icke i riksdagsskrivelsen.
19
Sedan rikets vattenrättsdcrmare anbefallts att avgiva yttrande i anled- Vattenrättsning
av riksdagens omförmälda skrivelse, höllö vattenrättsdomarne i decemher
1925 gemensam överläggning i frågan, därvid flertalet — greve
Hamilton, Gärde och Quennerstedt — förenade sig örn ett yttrande av i
huvudsak följande innehåll.
Elter det en kort redogörelse för den bestående organisationen av vat- Vsttenrättstendomstolarna
lämnats, förklarades frågan, huruvida någon förändring majoritet^
lämpligen borde ske beträffande vattendomstolarnas sammansättning, böra
obetingat besvaras nekande. Erfarenheten hade till fullo bestyrkt lämpligheten
av den nuvarande sammansättningen. Den med vattenlagen införda
grundsatsen örn den tekniska sakkunskapens medansvarighet i målens
avgörande vid vattendomstolarna hade visat sig i hög grad ägnad att
främja rättssäkerheten å iirågavarande område. Med den djupgående betydelse,
som med vattenlagens hela läggning de ekonomiskt-tekniska frågorna
ägde i vattenmålen, skulle ett frånträdande av nämnda princip otvivelaktigt
nödvändiggöra en genomgripande omarbetning av själva vattenlagstiltningen.
Giltig anledning syntes ej heller föreligga att inskränka
de i vattendomstolen tjänstgörande ingenjörernas antal. Att dessa i viktigare
mål vore två, representerande olika, för målens avgörande betydelsefulla
sidor av den tekniska sakkunskapen, vore till stor fördel för de
tekniska frågornas allsidiga och uttömmande behandling med hänsyn ej
minst till det meningsutbyte och den inbördes kontroll i arbetet, som därigenom
möjliggjordes.
Den nuvarande organisationen av vattenrättsingenjörstjänsterna tillgodosåge
emellertid icke i erforderlig män kravet på en fullt uttömmande
behandling av de ekonomiskt-tekniska spörsmålen. Anledningen härtill
vore väsentligen att söka däri, att vattenrättsingenjörerna icke hade sin
uteslutande eller ens huvudsakliga sysselsättning vid vattendomstolarna
utan vore hänvisade att dela sin arbetskraft mellan dessa och andra i och
för sig krävande befattningar. Den sammanlagda arbetsbörda, som åvilade
vattenrättsingenjören i hans båda tjänster, vore allt för stor och tyngande,
något som särskilt för vattendomstolsarbetet vore till stort men.
Den splittring av vattenrättsingenjörernas arbetskraft, som med den nu
tillämpade organisationen vore oundviklig, innebure fara, att ingenjörerna
icke ägnade sin verksamhet inom vattendomstolarna den tid och det odelade
intresse, som för vattenmålens ingående tekniska behandling vore i
så hög grad påkallade. Det nära samarbete mellan vattenrättsdomaren
å ena sidan och vattenrättsingenjörerna å den andra samt mellan de sistnämnda
inbördes, vilket vore av en synnerlig vikt, kunde icke genomföras
med den nuvarande organisationsformen. Ett dylikt samarbete försvårades
redan därav, att de båda vattenrättsingenjörerna vid varje domstol
vore bosatta å skilda orter och att fem av vattenrättsingenjörerna bodde
å annan ort än den, där vederbörande vattendomstol vore lörlagd. Härtill
komme, att vattenrättsingenjörernas nuvarande anställningsvillkor
icke förutsatte mera stadigvarande tjänstgöring å domstolens kansli, en
tjänstgöring som för ingenjörerna i mångå fall skulle bliva i hög grad
ekonomiskt betungande och jämväl bereda dem stora svårigheter vid skötseln
av de andra tjänster, som i allmänhet utgjorde deras egentliga verksamhetsområde.
Enligt de ifrågavarande vattenrättsdomarnes mening borde den tekniska
sakkunskapens insats i vattendomstolarnas arbete fördjupas och ytterligare
förstärkas. För detta ändamål vöre det nödvändigt att anordna
20
vattenbi t tsi rigell jörsbefat t ningarna såsom fulltidstjänster. Emot förslaget
om en dylik förändring i avseende å nämnda befattningar hade invänts,
att den nuvarande organisationsformen beredde vattenrättsingenjörerna
vidgad erfarenhet och tillfälle till skapande verksamhet i högre grad än
sorn vore möjligt, därest de skulle uteslutande ägna sig åt vattendomstolsarbetet.
Någon större betydelse kunde emellertid icke tillmätas denna invändning.
Vattenrättsingenjörernas uppgifter inom vattendomstolarna
vore nämligen av den allsidiga beskaffenhet, att de fullt tillgodosåge de
antydda synpunkterna. Dessa uppgifter vore ingalunda begränsade allenast
till granskning, utan måste i hög grad inriktas på fullt självständiga
uppslag till lämplig lösning av förekommande tekniska och ekonomiska
spörsmål. En betydelsefull fördel av vattenrättsingenjörsbefattningarnas
anordnande såsom fulltidstjänster vore, att därigenom den av ålder i
svensk rättsordning hävdade grundsatsen örn domares självständighet och
oberoende ställning även beträffande vattenrättsingenjörerna vunne sin
fulla tillämpning, något som för vattendomstolarnas auktoritet och med
hänsyn till de ur såväl ekonomisk som allmän synpunkt djupt ingripande
frågor, som ofta förekomme i vattenmål, vore av synnerlig vikt. En omreglering
av vattenrättsingenjörernas tjänsteställning syntes för övrigt
med nödvändighet påkallad, därest det vid tiden för yttrandets avgivande
nyligen framlagda förslaget till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet
bomme att genomföras. Med de i stället för distriktschefsoch
distriktsingenjörstjänsterna inom väg- och vattenbyggnadsdistrikten
föreslagna väginspektörs- och vägingenjörsbefattningarna vore det icke
lämpligt eller kanske ens möjligt att förena vattenrättsingenjörssysslorna.
En förening av den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjörens befattning
med annan statstjänst vore i regel icke tänkbar; och konsulterande
ingenjörer med erforderlig kompetens för befattning som vattenrättsingenjör
torde i allmänhet icke vara hågade att med nu gällande anställningsvillkor
och avlöningsförmåner åtaga sig dylik befattning.
Efter undersökning av den arbetsbörda, som under nuvarande förhållanden
ålåge vattenrättsingenjörerna, beräknades i yttrandet, att full sysselsättning
året örn med avdrag av semestertid funnes för feni vattenrättsingenjörer
i hela riket. Med hänsyn till det huvudsakliga syftet med den
ifrågasatta organisationsförändringen, nämligen att vattenrättsingenjörernas
sakkunskap skulle kunna i högre grad än förut tillgodogöras för
vattendomstolsartetet, borde emellertid antalet vattenrättsingenjörer icke
sättas lägre än till sex, därav hälften lantbrukstekniska och andra hälften
byggnadstekniska, varjämte för utförande av tekniskt arbete av mindre
invecklad beskaffenhet ett särskilt ingenjörsbiträde borde stå till vattenrättsingenjörernas
gemensamma förfogande.
Då avsevärda svårigheter uppenbarligen skulle möta att nied bibehållande
av vattendomstolarnas nuvarande antal och förläggning till skilda
orter genomföra den ifrågasatta omläggningen beträffande vattenrättsingenjörstjänsterna,
syntes den lämpligaste lösningen vara, att samtliga
vattendomstolar sammanfördes till en gemensam vattendomstol med förläggning
till Stockholm. Arbetet inom domstolen borde fördelas å särskilda
avdelningar, företrädesvis efter territoriella grunder och i övrigt
efter lämplighet och med beaktande av att arbetsbördan å de olika avdelningarna
bleve så jämn som möjligt. Med den jämnare arbetsfördelning
som denna organisation möjliggjorde, och det ökade biträde i arbetet, som
bleve en följd av vattenrättsingenjörernas fasta anställande, skulle vatten
-
21
rättsdomarnes antal kunna begränsas till lyra och likaså vattenrättssekreterarnes.
Antalet vattenrättsingenjörer skulle minskas till sex.
Den föreslagna centrala organisationen skulle i främsta rummet medföra
fördelen av en jämnare arbetsfördelning. Arbetsbördan inom varje
särskild vattendomstol vore från år till år ganska växlande. Härvid vore
särskilt att beakta de stora vattenregleringsmålen. Åled hänsyn till den
ringa personal, varöver varje vattendomstol förfogade, medförde i allmänhet
handläggningen av ett dylikt större mål en avsevärd rubbning beträffande
vattendomstolens övriga åligganden. Ett annat på arbetet vid de
särskilda domstolarna inverkande förhållande vore, att den tid, som lämpade
sig för syners och besiktningars hållande, vore i landets nordliga
delar mera begränsad än i sydligare trakter. I bada de nu antydda hänseendena
möjliggjordes med en central organisation utjämning i arbetet.
Förläggandet av en för hela riket gemensam vattendomstol till Stockholm
skulle vidare underlätta samarbetet med centrala verk och myndigheter,
och tillfälle skulle beredas till rådplägning mellan ledamöterna å domstolens
särskilda avdelningar, detta till gagn för stadga och enhetlighet i
rättstillämpningen. Förvaltningskostnaderna komme med sannolikhet att
nedbringas, och personalbeståndet kunde hållas inom mera snäva giänsei,
varjämte utsikter att erhålla lämpliga arbetskrafter, särskilt beträffande
ingenjörerna, skulle bliva större. En central organisation skulle slutligen
underlätta lösningen av vattendomstolarnas arkivfråga.
Emot en centralisering av vattendomstolarnas verksamhet kunde invändas,
dels att det i många fall bleve besvärligare för den rättssökande allmänheten
att personligen besöka vattendomstolskansliet och dels att det
möjligen kunde befaras, att domstolens ledamöter ej vunne så stor förtrogenhet
nied de särskilda bygdernas ekonomiska förhallanden och, vad säiskilt
anginge vattenrättsingenjörerna, en så ingående kännedom om de
särskilda flodsystemens hydrografi och tekniska beskaffenhet i övrigt,
som möjliggjordes vid en lokal domstolsförläggning. Vad dea förstnämnda
invändningen beträffade, kunde emellertid framnållas, alt även under
nuvarande förhållanden den rättssökande allmänhetens kommunikation
med vattendomstolens kansli i allmänhet skedde, icke genom peisonliga
besök utan medelst post eller telefon; att en av vattendomstolarna allt
från dess inrättande varit förlagd utanför sitt domsområde, utan att nagla
olägenheter därav med hänsyn till den rättssökande allmänheten försports;
att genom vattenlagens föreskrift örn tillhandahållande av handlingar i
ansöknings- oell besvärsmål å ett eller flera för parterna välbelägna ställen
i orten tillfälle lämnats sakägare att utan hänvändelse till vattendomstolens
kansli erhålla kännedom örn vad i målet förekommit; att enligt
vattendomstolsstadgan en tillfällig förläggning av kansliet lill annan ort
än den sedvanliga kunde äga rum; ail, därest en centralisering av vattendomstolarna
komme till stånd, det lämpligen kunde ordnas så, att regelmässigt
en av domstolens avdelningar under viss tid varje år tillfälligt
förlädes till en eller flera orter i övre Norrland; samt att, med hänsyn till
vattenlagens bestämmelser örn plats för vattenmåls handläggning och begränsningen
i skyldighet för parterna att ersätta domstolsledamötei nas
resekostnad, centraliseringen icke för de rättssökande medförde ökade utgifter
för målens behandling. Ortskännedomen och förtrogenheten med lokala
ekonomiska och tekniska förhållanden behövde icke bliva mindro för
en central vattendomstol än för en lokal sådan, därest arbetsfördelningen
22
Yattenrättsdoma*en
von
Sydow.
mellan domstolens olika avdelningar gjordes i första kand efter territoriella
grunder.
v beräkning av kostnaderna för vattendomstolsorganisationen i enlighet
med det framlagda förslaget uttalades i yttrandet, att genom den
nya organisationen en högst väsentlig förstärkning av vattendomstolarnas
tekniska kompetens samt en fastare och mera enhetlig organisation av
vattendomstolsverksamheten över huvud taget skulle vinnas utan överskridande
av den nuvarande kostnadsramen.
Därest med hänsyn till de ortsintressen, som vore förknippade med vattendomstolarnas
verksamhet, hinder skulle anses möta mot en fullt central
organisation, återstode antingen att begränsa centraliseringen till de tre
sydligare vattendomstolarna och inrätta en särskild vattendomstol för de
nordligare landsdelarna eller ock att i huvudsak bibehålla vattendomstolarnas
lokala förläggning. Vilkendera utvägen som valdes, körnare en talrikare
personal att erfordras än örn centraliseringen fullständigt genomlordes.
En uppdelning av ingenjörernas tjänstgöring på särskilda, lokalt
förlagda domstolar erbjöde så stora svårigheter, att ur arbetssynpunkt
nagot nämnvärt gagn av en dylik anordning icke vore att förvänta.
tt i enlighet med det av riksdagen uttalade önskemålet nedbringa
kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet ansåges icke möjligt utan
äventyrande av dessa domstolars kompetens. I detta sammanhang erinrades
emeUertid örn den sökande till företag enligt vattenlagen i vissa
lall åliggande skyldigheten att med en särskild avgift bidraga till kostnaden
för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. I fråga örn
de belopp, varmed dessa avgifter skulle utgå, anslöte sig vattenlagen till
det av vattenratts- och dikningslagskommittéerna år 1910 framlagda förslaget.
Då sedan dess penningvärdet undergått ett väsentligt fall. syntes
redan av denna anledning en höjning av domstolsavgifterna kunna ifrågasattas.
skyldigheten att erlägga dylik avgift inträdde först då vederbörande
sökande begagnade sig av ett meddelat tillstånd genom företagande
av arbete eller genom tillämpning av nya vattenliushållningstöresknfter
Vattendomstolens arbete och de kostnader för statsverket, som föranleddes
av målets behandling, vore emellertid givetvis desamma, vare sig sökanden
begagnade sig av det erhållna tillståndet elier icke. Det syntes därför
icke vara oegentligt, örn avgiftsskyldigheten inträdde redan i och med
det att laga kraftvunnet medgivande förelåge.
I det förevarande yttrandet berördes vidare frågan om vattenmåls behandling
i högre rätt. Vad härutinnan anförts torde emellertid för närvarande
böra lämnas å sido.
VattenrättsQomaren von Sydow ansåg det visserligen obestridligt, att
vissa olägenheter föranleddes därav, att vattenrättsingenjörerna nödgades
dem sin tid mellan två olika befattningar och att somliga av vattenrättsingenn
(irema vöre bosatta å annan ort än den, där vederbörande vattendomstol
hade sitt säte. Genom att i god tid, ofta någon månad, i förväg
bestämma, ilar vattenrättsingenjörs biträde påkallades, hade dock vattenrättsdomaren,
vad Västerbygdens vattendomstol anginge, alltid kunnat
ordna ai betet på ett tillfredsställande sätt. I sina båda befattningar hade
emellertid vattenrättsingenjörerna otvivelaktigt större arbetsbörda än som
kunde anses i längden lämpligt. För vinnande av rättelse härutinnan
vore det dock icke nödvändigt; att betria vattenrättsingenjörerna från allt
annat arbete än det, som ålåge dem i vattendomstolarna. En erforderlig
minskning i arbetsbördan syntes kunna vinnas därigenom, att vattenrätts
-
23
ingenjör under tiden för sitt förordnande såsom sådan befriades från
tjänstgöring i viss del av det distrikt, som omfattades av hans ordinarie
tjänst, eller från vissa slag av ämbetsgöromål samt särskild ersättare för
honom i dessa avseenden förordnades. Önskemålet örn tillfällen till närmare
samråd mellan vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna samt
mellan dessa inbördes kunde i tillfredsställande grad vinnas genom åläggande
för ingenjörerna att vissa dagar i varje månad närvara å vattendomstolens
kansli. Emot ombildandet av vattenrättsingenjörernas befattningar
till fulltidstjänster mötte betydande principiella betänkligheter.
Vattenrättsingenjörernas arbete vore och borde också vara av väsentligen
granskande natur. Därest deras verksamhet förlädes rrteslutande till vattendomstolarna,
bleve de i huvudsak utestängda från det skapande arbete,
varmed de i sina befattningar såsom tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
eller såsom lantbruksingenjörer hade att syssla. Utan
skapande verksamhet löpte en ingenjör faran att stanna efter i utvecklingen
inom sitt fack. Det vore att befara, att åtminstone under tider för
livlig industriell verksamhet de bästa krafterna på det tekniska området
skulle vara mindre benägna att mottaga vattenrättsingenjörsbefattningar
med heltidstjänstgöring; och det kunde därför hända, att den av vattenrättsdomarnes
majoritet föreslagna reformen, som avsåge att skapa
bättre hjälp åt vattenrättsdomarne, i stället bomme att verka motsatsen.
Emellertid tilltrodde sig von Sydow icke att direkt avstyrka den vattenbyggnadstekniske
vattenrättsingenjörens anställande med fulltidsarbete.
Att på sådant sätt anställa även den lantbrukstelmiske vattenrättsingenjören
vore alltför betänkligt och syntes icke heller behövligt. Därest vattenrättsingenjörsbefattningar
anordnades såsom heltidstjänster, måste sörjas
för att den oberoende ställning, som vore nödvändig för domare och
som hittills beretts vattenrättsingenjörerna genom fullmakter på andra
ämbeten, tillgodosåges på annat sätt, i vilket avseende annan utväg knappast
kunde tänkas än att vattenrättsingenjörerna, och därmed väl vattendomstolarna
i deras helhet, överfördes på ordinarie stat.
Det ifrågasatta sammanförandet av alla vattendomstolarna till ett cenIralt
ämbetsverk eller, örn detta icke ansåges lämpligt, de tre sydligare
vattendomstolarnas centralisering till Stockholm och de två norrländska
domstolarnas sammanslagning till en särskild vattendomstol avstyrktes
på det bestämdaste. För allmänhetens uppfattning vore centraliseiingstanken
onaturlig. Av vikt vöre, att allmänheten hade vattendomstolen
inom räckhåll, åtminstone genom en jämförelsevis lätt anlitad telefonering.
Personliga besök hos vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren,
kanske mest rörande små angelägenheter, vore icke sällsynta. Det
vore vidare av betydelse, att vattendomstolens ledamöter genom domstolens
förläggning inom domsområdet vunne uppfattning örn den ekonomiska
miljön och gängse föreställningssätt därinom samt kände sig själva tillhöriga
samma miljö som befolkningen. Betydelselöst vore icke heller, att
befolkningen själv hade känsla av sådan samhörighet med domstolen.
Emot centralisationen talade därjämte, att de förlängda resorna för vattendomstolens
ledamöter komme att taga både tid och krafter i anspråk,
att utgiitcrna lör vattendomstolarnas verksamhet med ali sannolikhet
skulle ökas, bland annat till följd därav att det syntes tvivelaktigt, örn
sex vattenrättsingenjörer skulle kunna med hjälp av ett ingenjörsbiträde
medhinna allt på ingenjörerna ankommande arbete, samt att det iörhållan
-
24
Vattenrätts
domaren
Bengtsson.
Lantbrukbst»frelsens
utlåtande
år
1926.
det att antalet vattenrättsingenjörer av vartdera slaget vore mindre äu
vattenrattsdomarnes antal komme att medföra risk för slitningar
Vätte »ratt sdomar en Bengtsson fann lika med majoriteten ändamålsenlig’
att vattenrättsingenjörstjänsterna gjordes självständiga med stadig
tjanstgormgsskyMighet för ingenjörerna, dock under förutsättning att
vattendomstolarnas nuvarande organisation i övrigt bibehölles och att ingenjörer
med den stora erfarenhet, som för närvarande stöde vattendomstolarna
till buds, kunde även framdeles påräknas. Den ifrågasatta eentralisationen
av vattendomstolarna avstyrktes däremot. Med den centrala
orgamsationen syntes bliva förknippade så allvarsamma olägenheter, att
de övervägde fördelarna av anordningen med stadigt anställda ingenjörer
utan att kompensera de speciella fördelarna av lokal organisation. Vidkommande
dessa olägenheters art instämde Bengtsson i vad von Sydow
anfort. Den verkställda beräkningen av kostnaderna för en central organisation
vöre för övrigt för låg, enär man även efter en genomförd centralisation
måste räkna med samma antal vattenrättsdomare som hittills. Eli
minskning av deras antal skulle medföra, att varje vattenrättsdomares
ai bete okades, en ökning som nog icke komme att utjämnas därmed att
vattenrättsingenjörerna i högre grad komme att deltaga i domstolsarbetet.
I äiendet hördes härefter lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
svenska vattenkraftföreningen och vattenöverdomstolen.
Lantbruksstyrelsen anförde, att kombinationen av lantbruksingénjörsoch
vattenrättsingenjörstjänster visat sig medföra högst väsentliga olägenheter
för den förra tjänsten, särskilt såvitt anginge de tre sydliga vattendomstolarna.
Någon tillfredsställande och varaktig förbättring i detta
avseende syntes icke vara möjlig att ernå vare sig genom anställande hos
d(\ , !. vattenrättsingenjörer förordnade lantbruksingenjörerna av ökat
antal biträden eller genom överlåtande av någon del utav dessa lantbrukslngenjörers
förrättningar på annan lantbruksingenjör. Åtgärder i sådan
riktning hade visserligen dittills kunnat tillgripas men endast i relativt
ringa utsträckning,_ beroende på otillräcklig personaltillgång. Även under
förutsättning att hinder i sistnämnda avseende icke förelåge, vore dylika
åtgärder icke att tillråda i den avsevärda omfattning, som vöre erforderig
för fullständigt avhjälpande av omförmälda missförhållanden, enär
1 ant bruksliden j or en icke skulle bliva i stånd vare sig att behörigen över\aka
det av hans biträden utförda arbetet eller att upprätthålla den önsk\
arda kontakten med den jordbrukande befolkningen inom distriktet Den
ifrågasätta anordningen, att vattenrättsingenjör skulle befrias från ali
befattning nied sill lantbruksingenjörstjänst eller från vissa slag av därmed
förenade tjänstegöromål under viss tid av året för att därunder
kunna helt och hållet tagas i anspråk för vattendomstolsarbetet, skulle
medföra sa allvarliga olägenheter i avseende å uppehållandet av sagda
tjänst, att densamma icke kunde tillstyrkas. Styrelsen, som funne omläggningen
av vattenrättsingenjörsbefattningarna till självständiga tjänster
önskvärd, befarade icke, att de lantbrukstekniska vattenrättsingenjorerna
skulle, då de icke längre bleve i tillfälle att utöva skapande verksamhet,
stanna efter i utvecklingen inom sitt fack. Styrelsen förutsatte
därvid, att förordnande såsom vattenrättsingenjör komme att lämnas till
lantbruksingenjör med mångårig och ingående praktisk erfarenhet från
egen verksamhet i facket. Med hänsyn till den större överblick över vattentekniska
frågors behandling under olika förutsättningar, som genom
25
arbetet i vattendomstolen möjliggjordes för vattenrättsingenjören, kunde
dennes utsikter för fortsatt utveckling ingalunda anses mindre än lantbruksingenjörens,
vilkens arbete svårligen kunde undgå att i viss. mån
påverkas av de i regel tämligen ensartade förhållandena inom hans tjänstgöringsdistrikt.
Vad anginge förslaget till centralisering av vattendomstolarna, ville styrelsen,
enär någon annan framkomlig väg för den önskvärda omorganisationen
av vattenrättsingenjörstjänsterna icke kunnat anvisas, ansluta sig
till detsamma. Även örn det icke skulle visa sig möjligt att, såsom vattenrättsdomarnes
pluralitet hållit före, inpassa den nya organisationen inom
den nuvarande kostnadsramen, borde denna omständighet icke tillmätas
avgörande betydelse. Erfarenheten av vattendomstolarnas organisation,
särskilt vad beträffade vattenrättsingenjörstjänsterna, hade nämligen med
all tydlighet ådagalagt de betänkliga brister, som vidlådde densamma.
Förr eller senare bleve det därför nödvändigt att härutinnan vidtaga en
förändring, även örn statens utgifter för vattendomstolarnas verksamhet
därigenom komme att ökas. Denna kostnadsökning syntes för övrigt
kxinna till någon del täckas av den ifrågasatta höjningen av domstolsavgiften
från parterna i vissa vattenmål. En dylik höjning inom måttliga
gränser kunde icke anses obillig. Beträffande det av vattemrättsdomarnes
pluralitet framlagda förslaget i fråga örn tiden för nämnda avgifts
erläggande kunde styrelsen icke tillstyrka ändring i de gällande bestämmelserna,
såvitt ändringen vore avsedd att gälla även sådana företag för
jords torrläggning, rörande vilka anledning till underställning av synemännens
utlåtande icke förelåge och som icke heller av annan grund bleve
föremål för vattendomstols prövning, men i fråga örn företag, som behandlats
av vattendomstolen, hade styrelsen intet att erinra mot ändringen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhöll, att organisationen av vattenrättsingenjörstjänsterna
sålunda, att desamma, såvitt anginge de vattenbyggnadskunniga
ingenjörerna, vore i regel förenade med befattning
som distriktstjänstemän hos styrelsen, icke kunde anses tillfredsställande.
En ytterligare utveckling i den riktning, som av vattenrättsdomaren von
Sydow antytts, innebärande att distriktstjänsten systematiskt skulle eftersättas
till förmån för domstolstjänstgöringen, måste styrelsen på det bestämdaste
motsätta sig. Därest väg- och vattenbyggnadsväsendets omorganisation
komme att genomföras enligt de principer styrelsen ansåge riktiga,
d. v. s. med en centralisering av vattenbyggnadsärendena och en lokal
organisation direkt för vägväsendet, bleve möjligheterna lör den nuvarande
tjänstekombinationen uteslutna. Under dessa förhållanden syntes
den ifrågasätta anordningen, vattenrättsingenjörernas anställande
med full tjänstgöring, vara ofrånkomlig. Styrelsen förmenade, att invändningen
därom, att vattenrättsingenjörerna alltjämt borde lör sina
kvalifikationers bevarande upprätthålla en viss teknisk yrkesutövning,
skulle visa sig ej vara alltför vägande. Därest kompetenskraven pa de
byggnadskunniga vattenrättsingenjörerna ställdes tillräckligt höga och
därvid uppställdes fordran på en omfattande och framstående teknisk erfarenhet,
1 öreläge all utsikt, att under den följande domstolsverksamheten
och dess ständiga beröring med det praktiska livet de goda kvaliiikationerna
hos vattenrättsingenjören skulle bibehållas och utvecklas. Då det
kunde vara tvivelaktigt, huruvida de med lull tjänstgöring anställda vattenrättsingenjörerna
komme att erhålla full sysselsättning, förordades en
närmare undersökning av möjligheten att till en vattendomstol samman
-
Väg- och caitenbyggvadsstyrelsens
utlåtande
år
1926.
26
Byråchefen
Enblom.
Svenska vattenkr
af‘ föreningens
ylt''
rande år
1926.
slå Norrbygdens oell Mellanbygdens vattendomstolar, varjämte ifrågasattes,
att fast anställning bereddes allenast den byggnadskunnige vattenrättsingenjören,
på vilken i sådant fall så stor del som möjligt av domstolens
tekniska uppgifter borde läggas, under det att i frågor örn torrläggning
av mark statens lantbruksingenjörer alltjämt i mån av behov
anlitades.
Beträffande den ifrågasatta koncentrationen av vattendomstolarna betvivlade
styrelsen, att en dylik kunde genomföras utan ökning av de nuvarande
kostnaderna. De fördelar, man ansett sig komma att vinna genom
en sådan åtgärd, syntes för övrigt icke böra till sin praktiska betydelse
överskattas. En delokalisering av vattendomstolarna borde i princip undvikas.
Vid ärendets behandling uttalade dåvarande byråchefen Enblom skiljaktig
mening och avstyrkte för sin del såväl vattenrättsingenjörsbefattningarnas
anordnande såsom heltidstjänster som förslaget örn centralisering
av vattendomstolarna. Samma ingenjörers användande i både vattendomstolarnas
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst lände till
båtnad för bägge institutionerna och vore för staten ekonomiskt fördelaktigare
genom möjligheten att bättre utnyttja vederbörandes arbetskrafter.
Att arbetsbördan för vattenrättsingenjörerna i deras båda befattningar
vore för stor, berodde i fråga örn distriktstjänstemännen därpå, att
dessa under senare år i hög grad tagits i anspråk för fullgörande av enskilda
uppdrag, särskilt arbetsledning för väg- och vattenbyggnader; det
läge i sakens natur, att en distriktstjänsteman, som samtidigt vore vattenrättsingenjör,
både kunde och borde inskränka dessa enskilda uppdrag.
Genom centralisering av vattendomstolarna bereddes icke någon ekonomisk
vinst för statsverket, sannolikt tvärtom, och arbetsresultatet bomme
säkerligen att minskas. Härtill bomme, att domstolsledamöterna skulle
komma att sakna den nära kontakt med de rättssökande, som erhölles vid
spridd förläggning.
Svenska vattenkraft föreningen framhöll till en början, att inrättandet
av de nuvarande vattendomstolarna medfört väsentliga förbättringar i avseende
å vattenmålens behandling. Förhoppningarna beträffande snabbhet
i behandlingen av dessa mål kunde dock icke anses i önskvärd grad
förverkligade. Det läge i vattenmålens natur och stöde i överensstämmelse
med vattenlagens anda, att vattendomstolens prövning i väsentlig mån
hänförde sig till tekniskt-ekonomiska spörsmål. Vattenmålens snabba och
riktiga behandling måste därför vara beroende av ett intimt samarbete
mellan vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna. Detta samarbete
vore nödvändigt redan från första stadiet av ett vattenmåls behandling.
Vattenrättsdomarens arbete för att intränga i tekniska frågor av mer eller
mindre svårartad beskaffenhet underlättades givetvis, örn han ägde möjlighet
att utan tidsutdräkt erhålla teknisk hjälp. Ä andra sidan vore det
för vattenrättsingenjörerna, när de hade att verkställa undersökningar
och beräkningar eller att bedöma riktigheten av inkomna handlingar, till
gagn att kunna med den skolade juristen rådgöra angående de principer,
som med hänsyn till lagens stadgande!! och syftemål borde läggas till
grund för dylika arbeten. En ständig växelverkan mellan domstolens ledamöter
även under målens utredningsstadium vore därför synnerligen
önskvärd. Och en sådan ständig kontakt fordrades i minst lika hög grad,
då vattenrättsdomaren utarbetade sina domslut, vilka till stor del måste
baseras på det tekniska bedömandet. Man måste därför oavvisligen kräva,
27
att även vattenrättsingenjörerna bereddes tillfälle att åt vattendomstolsarbetet
ägna all den tid, som därför vore erforderlig. Den nuvarande organisationen
av vattenrättsingenjörstjänsterna tillgodosåge icke helt detta
krav; och detta berodde väsentligen därpå, att vattenrättsingenjörerna
vore hänvisade att för sin utkomst i betydande omfattning utöva även annan
verksamhet.
Ehuru det sålunda vore synnerligen önskvärt, att ökad möjlighet bereddes
att inom vattendomstolarna utnyttja ingenjörernas arbetskraft, ansåge
dock föreningen tvivelaktigt, huruvida förslaget örn vattenrättsingenjörernas
fulltidstjänstgöring skulle medföra den åsyftade förbättringen.
Det vore icke troligt, att den ifrågasatta lönen (14 000 kronor) i förening
med ett avstängande från varje annan förvärvsmöjlighet komme att
locka ingenjörer med sådana kvalifikationer, som erfordrades för ifrågavarande
befattningar. Annan verksamhet inom facket skulle i regel fölen
sålunda kvalificerad ingenjör vara mera inkomstbringande. Det kunde
därför befaras, att den nuvarande höga kapaciteten hos vattenrättsingenjörerna
skulle komma att sjunka. Då en ur nämnda synpunkt tillräcklig
lön näppeligen kunde inrymmas i vattendomstolarnas lönestat, förordades,
att vattenrättsingenjörsbefattningen gjordes till huvudtjänst för. innehavaren,
med väsentligt högre lön än den nuvarande men med samtidig
rätt för honom att i viss utsträckning begagna även andra förvärvsmöjligheter.
Härigenom skulle faran för att vattenrättsingenjörerna stannade
efter i utvecklingen motverkas. Alternativt ifrågasattes, huruvida
icke en lägre fast lön och ett relativt högt dagarvode vöre en lämplig anordning
för att befrämja ett ökat utnyttjande av vattenrättsingenjörernas
arbetskraft inom vattendomstolarna.
Den föreslagna centraliseringen av vattendomstolarnas verksamhet
skulle enligt föreningens mening otvivelaktigt medföra avsevärda fördelar,
och de befarade olägenheterna i form av bristande lokalkännedom
m. ’m. borde kunna elimineras, örn alla ärenden inom ett och samma område
finge handläggas av samma avdelning i den centrala domstolen.
Därest centraliseringen ej komme till stånd, vore ofta återkommande rådplägningar
rörande vattenlagens tillämpning önskvärda mellan de skilda
vattendomstolarnas icke blott domare utan även tekniska ledamöter.
Med hänsyn till de stora kostnader, som en sökande i vattenmål redan
nu finge vidkännas, ville föreningen bestämt avstyrka höjning av de s. k.
domstolsavgifterna samt skärpning av villkoren rörande avgifternas erläggande.
Vattenöver domstolen vitsordade, att den föreskrivna ledamotssammansättningen
i vattendomstolarna visat sig ägnad att främja en objektiv och
allsidig prövning av de rättsanspråk och intressen, som det gällt att bedöma,
och funné anledning ej föreligga att ifrågasätta ändring i sammansättningen.
De nuvarande anställningsvillkoren för vattenrättsingenjörerna
medförde visserligen olägenheter härutinnan, att dessa befattningshavare
nödgades i väsentlig grad ägna sig åt andra uppgifter sin sina åligganden
vid vattendomstolarna och till följd därav icke kunde i önskvärd
omfattning stå till domstolarnas disposition; och det \ore tänkbart, att
den ifrågasatta omläggningen av administrationen för det allmänna vägväsendet
kunde komma att medföra sådana förändringar i dithörande
funktionärers ställning, att dessa icke längre kunde tagas i anspråk såsom
vattenrättsingenjörer, i vilken händelse det måhända bleve oundgängligen
nödvändigt att på ett eller annat sätt göra vattenrättsingenjörerna till be
-
Vattenöverd
ornat ole ns
utlåtande
år 192t>.
28
fattningshavare med full tjänstgöring. Men så länge en dylik nödvändighet
ej förelåge, vore enligt vattenöverdomstolens mening tiden ej inne att
vidtaga en så genomgripande förändring i vattendomstolarnas organisation,
som det av vattenrättsdomarnes flertal framställda förslaget innebuie.
För genomförande av en definitiv organisation av vattendomstolarna
vöre tiden ännu ej mogen, och förslagsställarna själva syntes icke
tänka sig, att ledamöterna i den centrala domstolen skulle erhålla ordinarie
ställning. Det läte sig ännu icke göra att för en längre framtid beräkna
vattendomstolarnas arbetsbörda. Statistiken visade en oavbruten
stegring för åren 1919 192o, men det vore tvivelaktigt och beroende på
åtskilliga föga beräkneliga faktorer, örn denna stegring komme att fortfara.
Det vöre icke uteslutet, att inom några år icke blott den nuvarande
personalen vid vattendomstolarna utan även den reducerade personal,
som enligt förslaget skulle finnas, bleve för talrik. Å andra sidan mäste’
det väcka förvåning, att man vid en tidpunkt, då en av vattendomstolarna
blivit föi åi åtal framåt uppdelad i två och ordförandena i tre av de övriga
vöre över hövan betungade med arbete, ansåge sig kunna inskränka vattenrättsdomarnes
antal. Den åberopade motiveringen för en dylik inskränkning
verkade knappast övertygande. Att genomföra en ny organisation
av provisorisk karaktär syntes icke lämpligt. Olägenheterna av
nuvarande ordning hade ej gjort sig kännbara i en grad, som påkallade
det nuvarande provisoriets avlösande av ett nytt. På domstolsorganisationens
område vore täta rubbningar i och för sig mindre önskvärda. Kontinuiteten
hade där en betydelse, som ej borde underskattas. Hellre än
att experimentera med ett nytt provisorium, som måhända finge endast
några års livslängd, borde man avbida den tid, då en anordning med ordinarie,
oavsättliga domstolsledamöter kunde med fördel genomiöras. Vad
särskilt anginge förslaget att omlägga vattenrättsingenjörsbefattningarna
till tjänster med fullt arbete men likväl behålla befattningshavarnas ställning
såsom förordnade på viss tid, kunde däremot anmärkas, att befattningshavarnas
oberoende syntes jämförelsevis bättre tillgodosett, när de
vid sidan av ledamotskapet i domstolen innehade en någorlunda inkomstbringande
annan befattning, enär de, på sätt enligt förslaget bleve fallet,
skulle vid eventuellt upphörande av förordnandet i vattendomstolen stå
helt utan anställning.
Det av vattenrättsdomarnes flertal framställda förslaget örn höjning av
de avgifter, sökandena i vattenmål hade att i vissa fall erlägga såsom bidrag
till vattendomstolarnas organisation och verksamhet, samt örn föreskrift
att dylik avgift skulle erläggas, så snart laga kraftvunnet medgivande
till sökt företag förelåge, ansåge sig vattenöverdomstolen böra tillstyrka.
Si etiska teie- I slutet av ar 1928 inkom Svenska teknolog föreningen till Kungl Majit
gens fram- “ed 6,1 framställning i ärendet. I denna förklarade sig föreningen anse
ställning . ^ vara av mycket stor betydelse, att den tekniska sakkunskapens insats
år 1928. i vattendomstolarnas verksamhet fördjupades och förstärktes. Detta gällde
särskilt de yattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna. För domstolsai
betet mäste det vara till stor fördel, örn vattenbyggnadsteknikern
redan från början kunde följa ett vattenmål utveckling och vid lämpliga
tidpunkter göra de iakttagelser, undersökningar och utredningar, som
erlordrades för målets handläggning och slutliga bedömande. Det kunde
eljest inträffa, att för hydrografiska undersökningar, såsom vattenmängdsmätning,
profilavvägning, provdämning och provtappning, lämpliga till-,
29
lallen icke tillvaratoges, vilket kunde hava till följd, att vattenmålet fördröjdes
eller icke kunde i önskvärd grad utredas. Den starka sammanblandningen
av juridiska, tekniska och ekonomiska frågor, som vore utmärkande
för vattenmålen, fordrade ett intimt och ständigt samarbete
särskilt mellan vattenrättsdomaren och den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören.
Den nuvarande organisationen medgåve emellertid
icke ingenjören att alltid ägna vattenmålen den uppmärksamhet, som sålunda
vore önskvärd. Med det låga årsarvode, som vattenrättsingenjören
uppbure, kunde han endast nied personlig uppoffring i mer än begränsad
omfattning belastas med sådana utredningar och undersökningar, som
icke ersattes medelst dagarvode. Vattenrättsingenjörens andra befattning
kunde även tvinga honom att eftersätta tjänsten i vattendomstolen.
Då enligt den av vattenrättsdomarnes flertal gjorda beräkningen den
vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören vid envar av de tre sydligare
vattendomstolarna redan år 1925 var upptagen av domstolsarbete
så lång lid, som motsvarade ungefär fyra femtedelar av fulltidstjänstgöring,
och då man betänkte, dels att vattendomstolarnas arbete visade en
tydlig tendens till ökning och dels att vattenbyggnadsteknikerns deltagande
i arbetet borde avsevärt utökas, vore de ifrågavarande vattenrättsingenjörsbefattningarnas
omläggning till fulltidstjänster fullt motiverad.
Av vikt vore emellertid, att avlöningen sattes så hög, att för domstolsarbetet
fullt kvalificerade ingenjörer erhölles. Beträffande de båda nordliga
vattendomstolarna syntes det lämpligast, att den nuvarande anordningen
med avseende å de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna tills
vidare bibehölies, dock under förutsättning att genom utökning av tjänstgöringstiden
och erforderlig justering av avlöningsförmånerna möjlighet
bereddes dessa ingenjörer till mera ingående prövning av de tekniska och
ekonomiska frågorna än vad nu vore fallet.
Då en kombination av de påtänkta vägingenjörstjänsterna med vattenrättsingenjörsbefattningar
vore utesluten och då en förening av sistnämnda
befattningar med andra statstjänster knappast kunde ifrågakomma
samt konsulterande ingenjörer ej kunde, med gällande anställningsvillkor
och avlöningsförmåner, påräknas för befattningarna, motiverades förändringen
till fulltidstjänster än ytterligare. I anledning av den uttalade
farhågan att vattenrättsingenjörerna, därest deras befattningar gjordes
till fulltidstjänster, lätt skulle komma att stanna i utvecklingen, ville
föreningen framhålla, att till vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör
borde antagas endast sådan ingenjör, som genom föregående långvarig
praktik såsom konstruktör av vattenbyggnadsanläggningar eller såsom
arbetsledare vid sådana vunnit ingående kännedom och erfarenhet örn
vattenfrågors tekniska behandling. Med en dylik underbyggnad skulle
de mångsidiga studier, undersökningar och utredningar samt den kontroll,
som fulltidstjänsten skulle föra med sig, giva vattenrättsingenjörerna goda
tillfällen till fortsatt kontakt med den aktuella vattenbyggnadstekniken.
Den praktiska sysselsättning, som de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna
för närvarande kunde skaffa sig utanför domstolsverksamlieten,
folie i huvudsak inom sådana områden, att domstolsarbetet sannolikt
icke hade nämnvärd nytta därav. Enligt föreningens mening skulle
således de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas placering i
fulltidstjänst, under förut nämnd förutsättning beträffande deras föregående
verksamhet, möjliggöra för dem att bättre jin för närvarande följa
med och draga nytta av utvecklingen inom vattenbyggnadsområdet.
30
Vattenrättsdomat
en greve
Hamiltons
yttrande år
1929.
Vad beträffade de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna, vore deras
arbete inom vattendomstolarna mindre omfattande än de vattenbyggnadstekniska
ingenjörernas. Många ärenden inom domstolen vore av beskaffenhet
att icke påfordra deras medverkan. Då härtill komme, att
några större olägenheter knappast behövde uppkomma genom en sammankoppling
av vattenrättsingenjörsbefattning med ordinarie lantbruksingenjörstjänst,
vilken dessutom medgåve en intim kontakt med allmänheten
och med de problem, vilka lantbruksingenjörerna även såsom vattenrättsingenjörer
hade att behandla, förordade föreningen, att någon förändring
för närvarande icke måtte företagas i fråga örn de agrikulturtekniska
vattenrättsingenjörernas tjänsteställning.
Ehuru den föreslagna centralisationen av vattendomstolsverksamheten
skulle kunna medföra vissa organisatoriska förbättringar, syntes det dock
föreningen, som örn den bättre kontakt mellan allmänheten och vattendomstol,
som erhölles genom domstolens förläggning inom bygden, vore
av så stor betydelse för domstolsverksamheten, att tillräckliga motiv för
en centralisering knappast förelåge. Föreningen ville däremot förorda,
att till vinnande av ett enhetligt och riktigt bedömande av de spörsmål,
som komme under vattendomstolarnas prövning, tillfälle måtte beredas
vattenrättsingenjörerna vid de olika domstolarna att årligen sammanträda
för dryftande av tekniska och ekonomiska frågor, som förekomme
i vattenmålen.
_På grund av det anförda hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte förelägga
riksdagen förslag till sådan ändring av vattendomstolarnas organisation,
att de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas tjänstgöring vid
de tre sydligare vattendomstolarna i samband med väg- och vattenbyggnadsväsendets
omorganisation omlades till fulltidstjänst.
Över teknologföreningens framställning infordrades yttrande från vattenrättsdomarne,
vilka efter gemensamma överläggningar i saken avgåvo
yttranden var för sig.
Vattenrättsdomaren greve Hamilton anförde, att enligt hans uppfattning
den erfarenhet, som vunnits efter år 1925, givit ytterligare stöd för
nödvändigheten av vattenrättsingenjörsbefattningarnas anordnande såsom
fulltidstjänster. Först genom en dylik omläggning komme vattendomstolarna
att vinna en organisation, som verkligen fyllde de anspråk,
vilka man med hänsyn till vattendomstolarnas synnerligen viktiga och
maktpåliggande uppgifter måste äga rätt ställa på desamma. Emellertid
borde fulltidstjänstgöring beredas icke blott de vattenbyggnadstekniska
vattenrättsingenjörerna utan även de agrikulturtekniska. Vad Söderbygdens
vattendomstol anginge, hade de gångna årens erfarenhet givit vid
handen, att den agrikulturtekniske ingenjörens biträde måst tagas i anspråk
snarare i större än i mindre omfattning än den vattenbyggnadstekniske
ingenjörens. Efter avslutande av syneförrättningar krävdes ofta
av honom mycket hemarbete med upprättandet av nya värderingslängder
och kostnadsfördelningslängder m. m. Beträffande mål örn sjösänkningsföretag
o. dyl., vilka enligt 7 kap. 45 § vattenlagen underställdes vattendomstolens
prövning, vore, även örn besvär icke anförts i målet, av stor
betydelse, att den tekniska granskningen inom vattendomstolen bleve så
ingående som möjligt. De båda ingenjörerna i vattendomstolen borde så
att säga komplettera varandra. Därest såsom teknologföreningen föreslagit,
endast den vattenbyggnadstekniske ingenjörens befattning anord
-
31
nades såsom fulltidstjänst, kunde följden bliva, att de intressen, som den
agrikulturtekniske ingenjören med sin sakkunskap bade att särskilt tillvarataga,
bleve tillbakasätta. Under det att den förre bade tillfälle att
noggrant studera handlingarna och på förhand sätta sig in i föreliggande
spörsmål, skulle den agrikulturtekniske ingenjören endast kort före domstolens
behandling av ett mål eller i sämsta fall först i sammanhang med
målets behandling bliva i tillfälle därtill.
Den i det tidigare utlåtandet verkställda beräkningen att för hela landet
sex vattenrättsingenjörer med fulltidstjänstgöring, därav tre byggnadstekniska
och tre agrikulturtekniska, vore erforderliga syntes fortfarande
vara i huvudsak riktig. Att utfinna ett lämpligt sätt för uppdelning av
de sex ingenjörernas arbete på fem olika domstolar torde icke vara möjligt.
Nästan oövervinnliga svårigheter att på ett lämpligt och praktiskt
sätt ordna arbetet inom domstolarna skulle uppstå, örn man läte en eller
flera ingenjörer få sin tjänstgöring fördelad på olika domstolar. En sådan
anordning avstyrktes på det bestämdaste. Med vidhållande av det
äldre förslaget örn en central vattendomstol eller en vattendomstol för
södra och en för norra Sverige, ville Hamilton alternativt föreslå, att vattendomstolarnas
antal begränsades till tre, nämligen en i Härnösand eller
Umeå, omfattande i stort sett de till Norr bygdens och Mellanbygdens vattendomstolar
för närvarande hörande områdena, en i Stockholm för Österbygdens
vattendomstols nuvarande område jämte ungefär hälften av Söderbygdens
vattendomstols område och en i Göteborg för den återstående
delen av Söderbygdens vattendomstols område samt Västerbygdens vattendomstols
hela område. Frågan örn en lämplig fördelning av de sex
vattenrättsingenjörerna bleve på detta sätt tillfredsställande löst. I ett
annat avseende skulle emellertid svårigheter uppkomma. Vattendomstolarnas
arbetsbörda vore redan nu mycket stor, kanske större än som i
längden kunde vara tillrådligt. Den lättnad i vattenrättsdomarens arbete,
som bomme att vinnas genom vattenrättsingenjörsbefattningarnas
anordnande såsom fulltidstjänster, skulle icke motsvara minskningen av
antalet vattenrättsdomare från fem till tre. Det vore därför nödvändigt,
att vid genomförande av den nu ifrågasatta organisationen en förstärkning
skedde beträffande de juridiska befattningshavarna. Denna kunde
lämpligen vinnas därigenom, att jämte vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren
anställdes ytterligare en juridisk befattningshavare med
sådan kompetens, att åt honom kunde anförtros göromål, som ålåge vattenrättsdomaren.
Mellan denne befattningshavare — biträdande vattenrättsdomare
eller förste vattenrättssekreterare — och vattenrättsdomaren
skulle en uppdelning av domargöromålen ske, därvid vattenrättsdomaren,
som fortfarande skulle vara ansvarig för arbetets behöriga gång, närmast
skulle hava att taga befattning med de större och mera invecklade målen.
För de med heltidstjänstgöring anställda vattenrättsingenjörerna syntes,
lör att fullt förstklassiga krafter skulle kunna påräknas, avlöningen
böra bestämmas till 15 000 kronor för år jämte dyrtidstillägg. Härmed
skulle de i avlöningshänseende bliva jämställda med vattenrättsdomarne,
därest ej dessa sistnämndas avlöning höjdes. En dylik höjning vore emellertid
nödvändig till vinnande av säkerhet att man för framtiden skulle
erhålla fullt kompetenta innehavare av de viktiga och krävande vattenrättsdomarsysslorna.
Det påpekades i detta sammanhang, att flera av de
nuvarande vattenrättsdomarne skulle, örn de utövat sina häradshövdingämbeten,
kunnat påräkna större inkomster än dem, de hade såsom vatten
rättsdomare.
32
Vattenrättsdomaren
von
Sydows yttrande
år
1929.
Vattenrättsdomaren
Bengtssons
yttrande
dr 1929.
I yttrandet framhölls slutligen önskvärdheten av ett övervägande, huruvida
icke vattendomstolarnas personal borde överföras till ordinarie
stat.
Vattenrätt silo mar en von Sydow förklarade sig till en början vidhålla
vad han i sitt tidigare yttrande uttalat angående vattenbyggnadsingenjörernas
ställning i vattendomstolarna. Han framhöll, att dylik ingenjörsbefattning
kunde kombineras med annan statstjänst än sådan, som skulle
ersätta de nuvarande väg- och vattenbyggnadsdistriktens tjänster, och i
undantagsfall lämnas någon, som icke innehade ordinarie statstjänst. Huvudanledningen
till att von Sydow motsatte sig inrättandet av fulltidstjänster
vore, att han icke ansåge det försvarligt att skapa en organisation
med domarbefattningar, som vore fulltidstjänster men tillsattes på förordnande,
utan de garantier för oberoende ställning, som läge i innehavet
av annan ordinarie befattning. Skulle vattenrättsingenjörerna få fulltidstjänster,
måste de alltså göras till ordinarie befattningshavare, men
detta droge med sig, att även vattendomstolarnas personal i övrigt ställdes
på ordinarie stat. Härutinnan stöde man inför svårigheten att beräkna
den arbetsmängd, som i framtiden kunde förväntas med någorlunda konstans
belöpa på de olika landsdelarna. Trots förefintlig statistik stöde
mycket av ovissheten på detta område kvar. På av vattenöverdomstolen
anförda skäl ansåge von Sydow, att mängden av kommande tiders arbetsuppgifter
icke nu kunde överblickas. Åtminstone örn man ville fastslå
det nuvarande antalet vattendomstolar eller något antal utöver ett absolut
minimum, saknade man material att bedöma den framtida arbetsbördan
för varje domstol. Fulltidstjänst erfordrades för rimligtvis ganska lång
tid framåt för fem vattenrättsdomare och för tre vattenrättsingenjörer av
vartdera slaget. Tanken på en ordinarie organisation med alla eller tre
vattendomstolar centraliserade till Stockholm motsatte sig von Sydow bestämt.
Att göra fem ordinarie vattendomstolar vore, dels med hänsyn till
ovissheten örn den blivande arbetsmängden och dels på grund av nödvändigheten
att förlägga varje vattenrättsingenjörs arbete till mer än en vattendomstol,
en ganska dålig nödfallsutväg, om det också icke vore alldeles
omöjligt att acceptera densamma såsom en lösning i sista hand av eljest
olösliga svårigheter. Greve Hamiltons sista förslag vore värt ett närmare
övervägande. Genom inrättandet av en biträdande domarbefattning, avsedd
— för garanterande av oberoende ställning — för en hovrättsassessor
eller innehavare av annat domarämbete, skulle nödig elasticitet vinnas.
Svårigheten med bl. a. fördelningen av arbetet kvarstode, men omöjlighet
att på ett gott sätt komma till rätta härmed förefunnes knappast. Det
vore icke eftersträvansvärt, att alla mål handlades av vattenrättsdomaren.
Vissa mål borde även med detta system handläggas av vattenrättssekreteraren.
Systemet skulle möjliggöra god rekrytering av befattningarna såsom
vattenrättsdomare och ledamöter i vattenöverdomstolen och av de
revisionssekreterartjänster, till vilka hörde föredragning av vattenmål.
Anställandet på ordinarie stat av tre vattendomstolar, såsom här tänkts,
vore både möjligt och i flera avseenden lämpligt. Icke obetydligt höjda
löner för vattenrättsdomarne och jämförelsevis höga löner för vattenrättsingenjörerna
borde följa med övergång till denna organisationsform.
Vattenrättsdomaren Bengtsson framhöll att, såvitt anginge Mellanbygdens
vattendomstol, olägenhet av nämnvärd betydelse icke föranletts av
kombinationen mellan lantbruksingenjörs- och vattenrättsingenjörstjänsterna
och att därför fulltidstjänst för den agrikulturtekniske vattenrätts
-
33
ingenjören icke erfordrades. Berättande de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörsbefattningarna
syntes, med hänsyn till den beslutade omorganisationen
av väg- oell vattenbyggnadsväsendet, ingen annan tillförlitlig
utväg finnas för rekryteringen av dessa än att göra dem till fulltidstjänster.
Att i samband därmed genomföra en centralisering av vattendomstolarna
eller eljest minska domstolarnas nuvarande antal ansåge
Bengtsson icke lämpligt. I den bestående indelningen av riket i vattendomstolsområden
borde rubbning icke utan mycket starkt vägande skäl
göras. Vad särskilt anginge förslaget om tre vattendomstolar med anställning
av en biträdande vattenrättsdomare i var och en av dessa domstolar,
ville Bengtsson framhålla, att ett eftersträvansvärt mål för vattendomstolsorganisationen
vöre. att varje domstolsområde hade den storlek,
att det vattenrättsdomaren åliggande arbetet kunde av honom ensam fullgöras.
Vattenrättsdomaren vore hörnstenen i vattendomstolen. Bruste
det i vattenrättsdomarens arbete, bleve följden dåligt resultat i utslaget.
Vattenrättsdomarens arbete borde därför ej uppdragas åt en biträdande
vattenrättsdomare, som vore vattenrättsdomaren underlägsen i insikt
eller erfarenhet. Vattenrättssekreterarens anlitande för utförande av
domargöromål vore en nödfallsutväg, som i Mellanbygdens distrikt anlitats
blott under vattenrättsdomarens semester och i mål, som under hans övervakande
förberetts genom den föregående skriftväxlingen. En uppdelning
av målen mellan vattenrättsdomare och biträdande vattenrättsdomare
i lätta och svåra torde ej medföra nytta för arbetsfördelningen. Genom
befrielsen från de lätta målen skulle vattenrättsdomarens arbetsbörda föga
nedbringas. Med de föreslagna stora områdena måste ej så få svåra mål
anförtros åt den biträdande domaren. Slitningar beträffande arbetsfördelningen
och expeditionspersonalen kunde förekomma mellan de två domarne.
Örn den biträdande finge allenast de lätta malen, skulle dubbla
resor åt samma håll föranledas. Extra-ordinariesystem avstyrktes över
huvud taget på grund av erfarenheten från domsagorna.
Enligt Bengtssons åsikt borde de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas
arbete, med fullt tillgodoseende av det ändamål detsamma
borde och skulle tjäna, kunna ordnas utan att ändring gjordes i de nuvarande
vattendomstolarnas antal och domsområden, nämligen så att samme
ingenjör finge sitt arbete förlagt till två olika domstolar. För Norrbygdens
och Mellanbygdens vattendomstolar borde sålunda finnas en gemensam
byggnadsingenjör med fulltidstjänstgöring. Arbetets omfång lade
icke hinder i vägen för en dylik anordning. Snarare kunde arbetet för
ingenjören i båda domstolarna anses väl litet. Tiden för tjänstgöringen
i den ena och andra domstolen kunde lämpligen bestämmas så, att vardera
domstolen finge i regel disponera ingenjören varannan vecka eller
varannan tiodagarsperiod. Huruvida bvggnadsingenjörstjänsterna i de
tre sydligare domstolarna skulle kunna anordnas på enahanda sätt, vore
Bengtsson icke i tillfälle att med säkerhet bedöma, men det förefölle honom,
som örn det ej skulle möta några större svårigheter att för dessa
domstolar inrätta tvä ingenjörstjänster med skyldighet för befattningarnas
innehavare att ägna sitt arbete åt än den ena och än den andra av domstolarna.
Vattenrättsdomaren Quennerstedt hade intet att erinra mot ett provisoriskt
bibehållande av den nuvarande ordningen beträffande de båda
nordligaste vattendomstolarna. När den nu vid Norrbygdens vattendomstol
anställde vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören avginge från
Vattenrättsdomaren
Quennerstedts
yttrande år
1929.
3 — 3 12 4 8 7.
34
Vattenrättsdomaren
Appelbergs
yttrande
år
1929.
sin syssla, torde det emellertid icke bliva möjligt att få tjänsten besatt på
liknande villkor som för närvarande, och förändring av tjänsten från en
bisyssla till befattning med fast anställning bleve då nödvändig. Påtagligt
vore dock, att en sådan vattenrättsingenjör med anställning enbart
vid Norrbygdens vattendomstol icke komme att få mer än en bråkdel av
sin tid upptagen av arbete i domstolens tjänst. Förslaget örn centralisering
av vattendomstolarnas verksamhet vidkölles såsom det mest lämpliga
för framtiden. Vid en central vattendomstol kunde anställandet av
teknisk arbetskraft, liksom av arbetskraften i övrigt, lämpas efter behovet.
En olägenhet vore emellertid, att de rättssökande särskilt i övre Norrland
icke hade domstolen inom räckhåll. Att vattendomstolens litterata ledamöter
bleve bosatta i huvudstaden och därigenom komme att sakna den
intima kontakten med personer och förhållanden inom domkretsen, vore
också en olägenhet. Men önskade man samtidigt tillgodose två så fundamentala
intressen som att förvärva teknisk arbetskraft av hög kvalitet åt
vattendomstolarna och att sörja för att denna arbetskraft bleve till fullo
utnyttjad, så erbjöde sig knappast annan utväg än att sammanföra vattendomstolarna.
Örn centraliseringstanken ansåges ej kunna godtagas, borde Norrbygdens
och Mellanbygdens vattendomstolar sammanföras till en domstol. I denna
borde jämte vattenrättsdomaren anställas dels en sekreterare med kompetens
att handlägga en del vattenmål och dels ytterligare en sekreterare
samt ett par kvinnliga biträden för kansligöromålens utförande. För
de tekniska uppgifterna borde anställas två vattenrättsingenjörer, av vilka
åtminstone den vattenbyggnadstekniske måste erhålla fast anställning.
Sannolikt behövde sådan givas även åt den torrläggningssakkunnige ingenjören,
enär han finge föga eller ingen tid av sommaren övrig för utövande
av lantbruksingenjörssysslan. Ingendera av vattenrättsingenjörerna
skulle dock få fullt arbete, och torrläggningsingenjören finge sannolikt
gå ledig större delen av vintern. Möjligen kunde ingenjörerna under
någon del av året användas för att biträda annan vattendomstol, vilket
dock skulle medföra olägenhet för Norrlandsdomstolen och därför måste
betraktas som en nödfallsutväg. Vad de tre sydligare vattendomstolarna
beträffade, syntes det sannolikt, att en sammanslagning av dessa till två
domstolar med i vardera av dessa en vattenrättsdomare, en sekreterare såsom
biträdande domare, två fulltidsanställda ingenjörer samt kanslipersonal
i övrigt skulle låta sig genomföra, även örn det vore troligt, att vattenrättsdomarne
bleve hårt arbetstyngda. Såsom den lämpligaste platsen för
den nya norrländska vattendomstolens säte föresloges Sundsvall.
Vattenrättsdomaren Appelberg fann det uppenbart, att olägenheter
kunde föranledas därav, att vattenrättsingenjörerna tillika innehade annan
statstjänst. Ehuru, vad Österbygdens vattendomstol anginge, det
icke med fog kunde anses, att domstolen under nuvarande förhållanden
nödgats eftersätta erforderlig teknisk utredning, skulle givetvis en organisation
med ingenjörstjänsterna anordnade såsom heltidstjänster medföra
större trygghet för att den tekniska utredningen bleve tillräckligt
omfattande och noggrann, och för vattenrättsdomaren skulle det ovedersägligen
vara en fördel, örn han, i högre grad än nu vore fallet, finge
möjlighet till överläggning i tekniska frågor å sitt ämbetsrum. Den
huvudsakligen i syfte att på ett effektivt sätt avhjälpa olägenheterna av
den nuvarande formen för vattenrättsingenjörernas anställning föreslagna
centralisationen av vattendomstolarna till Stockholm skulle vis
-
35
serligen i flera avseenden medföra fördelar, men redan den omständigheten,
att det för befolkningen inom större delen av riket måste te sig
som ett väsentligt besvär att i sina angelägenheter vända sig till domstolen
eller över liuvud intaga partsställning vid densamma, syntes föranleda,
att denna utväg icke lämpligen kunde anlitas. Ej heller förslaget att
med bibehållande av den lokala organisationen begränsa vattendomstolarnas
antal till tre med, förutom vattenrättsdomaren, en biträdande vattenrättsdomare
i var och en av dessa kunde förordas. Vattenmålen vore
i allmänhet föga lämpade att handläggas av vikarier. Även de mindre
målen vore ofta svåra, och under ett måls handläggning uppkomme ej
sällan besvärliga frågor, vilka kunde inveckla målet och föranleda dröjsmål
med dess avgörande men för vilkas omedelbara lösning den mera erfarne
vattenrättsdomaren kunde finna utväg. De mål, som oundgängligen
påkallade handläggning av vattenrättsdomaren personligen, skulle
bliva så många, att deras avgörande komme att fördröjas. Det anseende
och allmänna förtroende, som vattendomstolarna förvärvat, skulle icke
kunna upprätthållas, därest den befattningshavare, å vilken ansvaret för
ett gott arbetsresultat främst vilade, i stor utsträckning ersattes av ställföreträdare.
Såsom förhållandena gestaltade sig vid Österbygdens vattendomstol,
vore det arbete, som den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören måste
ägna åt domstolen, av väsentligt mindre omfattning än det, som krävdes
av den vattenbyggnadstekniske ingenjören. Med avseende å den
förre hade därför någon olägenhet av den nuvarande ordningen icke i
mera framträdande grad gjort sig gällande, och förhållandet torde vara
detsamma i de flesta övriga vattendomstolarna. Med hänsyn härtill syntes
icke tillräcklig anledning finnas att för den agrikulturtekniske ingenjörens
del frångå den nuvarande ordningen. Vad däremot beträffade
den vattenbyggnadstekniske ingenjören förelåge starka skäl för omläggning
av hans tjänstgöring till heltidstjänst. De två nordligare vattendomstolarna
borde sammanslås till en, måhända med någon inskränkning
i deras nuvarande områden. Vid var och en av de fyra vattendomstolar,
på vilka riket sålunda skulle uppdelas, borde en vattenbyggnadsteknisk
ingenjör anställas med heltidstjänst. Till denna borde också den tekniska
granskningen av torrläggningsmålen till viss del överlämnas. Han
skulle vidare vara skyldig att utan särskild ersättning verkställa besiktning,
varom vattendomstolen förordnade, ävensom att i samråd med vattenrättsdomaren
sörja för vattenbokens förande. Med hänsyn till den
befattning av mera ingående art. som det vore avsett att denne ingenjör
skulle taga med målens behandling, syntes det med visshet kunna
antagas, att han finge full sysselsättning.
Särskilde vattenrättsdomaren Blycker förklarade sig'' lika med teknologföreningen
anse det nödvändigt, att de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas
tjänster vid de tre sydligare domstolarna inrättades
såsom fulltidstjänster. Det vore ett oeftergivligt villkor för utredningen
av vattenmålen på det siitt, som deras vikt och mestadels invecklade
beskaffenhet krävde, att till vattendomstolens förfogande funnes
ingenjörer, som vore av annan verksamhet oförhindrade att verkställa
ali den tekniska utredning, som vore möjlig att åstadkomma. Vid Väster
bygdens vattendomstol hade icke kunnat av den vattenbyggnadstekniske
ingenjören uttagas på långt när det arbete, som varit önskligt att erhålla.
Detsamma måste förhållandet antagas bliva jämväl för framtiden, otti
Särskilde vattenrättsdomaren
Bryckers
yttrande år
1929.
36
Inom justitiedepartementet
uopgjord p.m.
‘ år 1929.
icke vattenrättsingenjörstjänsten frigjordes från föreningen med annan
tjänst. Även för kvaliteten av det arbete vattenrättsingenjören hade att
utföra vore det i regel till nackdel, att ingenjören ej finge odelat ägna sitt
intresse och arbete åt vattendomstolen. Därest ingenjören måste dela
sin tid och sitt arbete på två olika verksamhetsområden, särskilt örn dessa
vore av väsentligt olika art, måste det anses nästan uteslutet, att han
skulle kunna med verkligt intresse och med uppoffrande av mycken tid
följa med den ständigt fortgående behandlingen av de teoretiska frågorna
inom vattenbyggnadsfacket. Enligt Bryckers mening skulle emellertid
full sysselsättning året örn ej kunna beredas den byggnadstekniske vattenrättsingenjören,
örn vid var och en av nämnda tre vattendomstolar anställdes
en dylik ingenjör. Brycker, som holle för troligt, att det sammanlagda
arbete, som krävdes av de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna
vid dessa domstolar, skulle kunna, åtminstone i det närmaste, utföras
av två ingenjörer, förordade därför, att tills vidare endast två heltidstjänster
för vattenbyggnadsingenjörer inrättades vid de tre sydliga domstolarna.
Av dessa ingenjörer borde den ene anställas vid en av de i
Stockholm förlagda vattendomstolarna och den andre vid Västerbygdens
vattendomstol med skyldighet för dem att t. ex. var tredje vecka tjänstgöra
vid den tredje vattendomstolen. Örn ingenjörsarbetet vid den sistnämnda
domstolen uppdelades efter territoriella grunder så, att den vid
Västerbygdens vattendomstol anställde ingenjören finge syssla med målen
från sådant område av domkretsen, som vore välbeläget med hänsyn till
hans resor, syntes några större olägenheter av den föreslagna anordningen
icke behöva befaras. — Därest fulltidstjänstgöring för den vattenbyggnadstekniske
vattenrättsingenjören ansåges böra anordnas även vid de
norrländska vattendomstolarna, syntes det lämpligast, att samme ingenjör
finge tjänstgöra vid båda domstolarna.
Vidkommande de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna förordades
nuvarande organisation, därvid framhölls, att för Västerbygdens vattendomstol
den nu gällande ordningen ej kunde anses otillfredsställande,
under förutsättning att domstolens kansli flyttades till Göteborg, där den
agrikulturtekniske ingenjören vore bosatt.
Förslaget örn en central, till Stockholm förlagd vattendomstol avstyrktes
på de av vattenrättsdomaren von Sydow anförda skäl. Förslaget örn
minskning av vattendomstolarnas antal från fem till tre avstyrktes likaledes,
huvudsakligen på grund av betänkligheter mot införande av biträdande
vattenrättsdomare. Enligt Bryckers förmenande skulle det bliva
så gott som omöjligt att till befattningarna såsom biträdande vattenrättsdomare
erhålla tillräckligt kompetenta jurister. I
I slutet av år 1929 utarbetades inom justitiedepartementet av dåvarande
revisionssekreteraren S. Lawski en promemoria, innefattande förslag
till ett provisoriskt ordnande av vattendomstolarnas organisationsfråga.
I promemorian framhölls, att den i samband med omorganisationen av
vägväsendet beslutade indragningen av befattningarna såsom distriktschefer
och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten komme
att träda i kraft från och med den 1 juli 1930. De i deras ställe avsedda
vägingenjörerna och väginspektörerna kunde antagas bliva fullt upptagna
av sina tjänster, så att en kombination mellan dessa och vattenrättsingenjörsbefattningar
bleve omöjliggjord. Det vore vid sådant förhållande
nödvändigt att vid nämnda tidpunkt äga en sådan organisation av vat
-
37
tendomstolarna, att man kunde hava garanti tor att erhålla nya män i
stället för de såsom vattenrättsingenjörer förordnade distriktstjänstemän,
vilka komme att övergå till den nya vägstaten. Vid bestämmandet av
denna organisation borde hänsyn tagas till det uttalade önskemålet att
vattenrättsingenjörerna i större utsträckning än förut komme att deltaga
i domstolsarbetet. Det syntes emellertid icke lämpligt att skrida till en
definitiv reglering, förrän nian kunde erfarenhetsmässigt bedöma verkningarna
av ett ökat deltagande i arbetet från vattenrättsingenjörernas
sida och bleve på det klara med, örn dessa borde hava heltidstjänster
eller icke. Under den återstående experimenteringstiden hade man att
söka finna den lämpligaste formen för vattenrättsingenjörernas ökade
medverkan.
Efter kritik av de olika förslag angående vattendomstolarnas organisation,
vilka framlagts i syfte att möjliggöra heltidsanställning för de
vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna, ingick promemorians författare
på en undersökning, huruvida icke — med bibehållande av oförändrat
antal vattendomstolar och samma personal vid desamma som hittills
— sådana anställningsvillkor för de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna
skulle kunna föreskrivas, som beredde möjlighet till ökat deltagande
av dessa i vattendomstolsarbetet och vid vilkas bestämmande hänsyn
toges till att nämnda ingenjörers befattningar endast i undantagsfall
skulle kunna förenas med andra statstjänster.
Nämnda undersökning resulterade i ett förslag av huvudsakligen följande
innebörd. Till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt beträffande
vattenbyggnadsfrågor skulle i regel förordnas konsulterande ingenjör,
vilken skulle äga att, i den mån domstolsarbetet icke toge hans tid i anspråk,
fortfarande åtaga sig privata uppdrag, dock med enahanda
inskränkning som för närvarande gällde i fråga örn uppdrag rörande
företag, vilka kunde antagas komma under vattendomstolens bedömande,
samt beträffande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol och
ännu icke avgjorts genom laga kraftägande utslag. Nyssnämnda inskränkning
medförde visserligen, att vattenrättsingenjören hade relativt
små möjligheter att inom sitt speciella fack erhålla privata uppdrag. Men
däremot måste det anses sannolikt, att han skulle kunna inom andra ingenjörsområden
erhålla sådana i den omfattning, att inkomsten därav tillsammans
med avlöningen å vattenrättsingenjörstjänsten skulle bereda honom
en för ingenjörer med erforderlig kompetens tillräckligt lockande årsinkomst.
Beträffande vattenrättsingenjörerna vid do båda norrländska
vattendomstolarna vore det måhända tvivelaktigt, örn de skulle kunna erhålla
tillräcklig privatpraktik, men nied hänsyn til! den säkra och relativt
stora inkomst, som komme att vara förenad med vattenrättsingenjörs
tjänsten, hade man dock anledning räkna med, att även i Norrland kon
sulterande ingenjörer med erforderliga kvalifikationer skulle finnas lie
Hägna att söka befattningen. Den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören
skulle vara skyldig såväl att närvara vid vattendomstolens
sammanträden och förrätta undersökningar enligt 11 kap. 45 § vattenlagen
som att, i den utsträckning vattenrättsdomaren liestämde, deltaga i ar
betet å vattendomstolens kansli. Vid kanslitjänstgöringen skulle arbetstiden
utgöra sju timmar örn dagen, förlagda till tider, som av vattenrättsdomaren
föreskreves. Då särskilda skill därtill föranledde, skulle tjänstgöringen
kunna komma i fråga även å sön- eller helgdag. Avlöningen åt
vattenrättsingenjören skulle utgå dels i form av årsarvode, bestämt till
Vattenrättsdomaren
Quennerstedt.i
yttrande år
1930.
Vattenrättsingenjören
Wedbergs
yttrande
år 1930.
8 400 kronor för ingenjör, anställd vid någon av de tre sydliga vattendomstolarna,
och 6 300 kronor för ingenjör vid endera av de båda nordliga
domstolarna, dels ock, i den mån domstolstjänstgöringen omfattade mer
än 120 dagar eller i fråga örn Norrbygdens oell Mellanbygdens vattendomstolar
70 dagar under ett och samma år, såsom dagarvode med 45 kronor
örn dagen. Efter Kungl. Majlis prövning i varje särskilt fall skulle
därjämte kunna^ medgivas särskild ersättning för hemarbete av mera omfattande
art. Å ingenjörernas avlöningsförmåner skulle icke utgå särskilt
dyriidstillägg. Utan Kungl. Maj:ts samtycke skulle vattenrättsdomaren
icke äga att påkalla tjänstgöring av vattenrättsingenjören under
mer än 180 dagar eller, vad anginge Norrbygdens och Mellanbygdens
vattendomstolar, under mer än 105 dagar under ett och samma år.* Före
början ay varje kvartal skulle vattenrättsdomaren tillställa ingenjören
en ungefärlig uppgift å de dagar, då denne åliggande tjänstgöring skulle
fullgöras under kvartalet.
Därest förordnande såsom vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör
komme att meddelas ingenjör, som innehade annan statstjänst eller åtnjöte
lön på indragningsstat, syntes lämpligast, att för honom bibehölles de
nuvarande anställningsvillkoren, dock måhända med rätt för honom att,
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, erhålla ersättning för
mera omfattande hemarbete.
Beträffande de torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörerna vore
det nödvändigt att tills vidare bevara föreningen av deras befattningar
med lantbruksingenjörstjänster. Vad nyss sagts örn vattenbyggnadsteknisk
vattenrättsingenjör, som innehade annan statstjänst, gällde även i
fråga örn de torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörerna.
Över omförmälda promemoria infordrades från vattenrättsdomarne och
vattenrättsingenjörerna yttranden.
Vattenrättsdomaren Quennerstedt ansåg det icke sannolikt, att vid den
tidpunkt, då den nu vid Norrbygdens vattendomstol anställde vattenrättsingenjören
i vattenbyggnad avginge, det skulle bliva möjligt att på
den i promemorian anvisade vägen erhålla en för uppdraget skickad efterträdare
åt honom. Inom Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolars
områden funnes, såvitt Quennerstedt hade sig bekant, endast en konsulterande
ingenjör, som kunde anses kompetent för ifrågavarande syssla.
Dennes verksamhet avsåge emellertid så gott som uteslutande företag, som
skulle bliva föremål för vattendomstols behandling, och han kunde således
icke påräknas under annan förutsättning än att han bleve i tillfälle utbyta
sin nuvarande verksamhet mot arbete med uppgörande av vägförslag
eller såsom arbetsledare vid vägbyggnader. Det vore mer än ovisst,
örn stadigvarande dylik sysselsättning kunde beredas honom. Antagligen
komme förhållandena att snart nog framtvinga inrättandet av fulltidstjänster
för vattenrättsingenjörerna. För de närmaste åren syntes det
bäst att behålla de nuvarande vattenrättsingenjörerna på förut gällande
villkor, men sedan vore tiden inne för överförande av vattendomstolarna
på ordinarie stat och för en slutlig lösning av frågan örn vattenrättsingenjörernas
ställning.
Vattenrättsingenjören Wedberg förklarade till en början, att något
trängande behov av en omorganisation utav vattendomstolarna, åtminstone
såvitt anginge de båda norrländska domstolarna, icke förelåge. För
en sammanslagning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar
39
och anställandet av allenast en vattenbyggnadsingenjör nied fulltidstjanstgöring
vid den sålunda bildade domstolen vore tiden ännu icke inne, utan
borde därmed anstå ännu några år, till dess större erfarenhet vunnits angående
arbetskvantiteten m. m. Örn vattenrättsmgenjorer utan fulltidstjänst
bibehölles, borde den omständigheten att vattenrättsingenjör samtidigt
innehade annan statstjänst eller uppbure lön på lndragningsstat eller
pension icke medföra nedsättning eller minskning av hans löneförmåner
såsom vattenrättsingenjör, enär det eljest antagligen bleve fördelaktigare
för honom att under sin av statstjänst icke upptagna tid agna sig at
privat verksamhet. Även för konsulterande ingenjör, som förordnades till
vattenrättsingenjör, måste lönevillkoren sättas relativt höga i beti aktande
därav, att han bleve nödsakad att avsäga sig vissa privata uppdrag. Vid
löneförmånernas bestämmande borde också tagas hänsyn, till att vattenrättsingenjörerna
vid de norrländska vattendomstolarna finge underkasta
sig långa och besvärliga resor med ej sällan strapatserande vandringar
samt måste finna sig i primitiva bostadsförhållanden. Wedberg foresloge
för Norrbygdens vattendomstols vidkommande bibehållande av de
nuvarande lönevillkoren för vattenrättsingenjörerna med den förändringen
att dagarvode skulle, beräknat för arbetsdag, örn sex timmar, utgå
även för dagar, som upptoges av kanslitjänstgöring, utredningar samt
uppgörande och sammanställande av ritningar till vattenboken jämte inskrivningar
i denna. Resekostnadsersättning åt vattenrättsingenjörerna
borde bestämmas enligt klass I B i gällande resereglemente.
Vattenrätt singenjören Wikström ansåg det icke riktigt att bestämma av- vattenmttslöningsförmånerna
för vattenrättsingenjör, som samtidigt vöre lantbruksingenjör,
på enahanda sätt som för vattenrättsingenjör, vilken atnjote Ion yttrand,
för annan tjänst på indragningsstat. Lantbruksingenjörerna hade små år 1930.
löner och vore i hög grad beroende av andra inkomster. Förordnande som
vattenrättsingenjör medförde för en lantbruksingenjör nödvändigheten av
flera biträdens anställande. Hans dagliga arbetstid måste på grund a\
domstolstjänstgöringen utsträckas långt utöver den för andra tjänsteman
i regel gällande. Det vore därför icke obilligt, att de tonläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörerna i avseende å avlöningsförmåner likställdes
med konsulterande ingenjörer, som förordnades till vattenrättsmgen
-
Vattenrättsdomaren Bengtsson fann det i promemorian framlagda för- Vatt2ZT
slaget tillfredsställande därutinnan, att rubbning i vattendomstolarnas och Bengtssons
vattenrättsdomarnes antal icke sattes i fråga och att någon definitiv ieg- yttrande dr
tering av vattendomstolarnas organisation ansåges icke för närvarande 1930.
höra äga rum. Arbetet inom Mellanbygdens vattendomstol toge en vattenrättsdomares
hela tid i anspråk, och någon ändring i domstolens .område
borde därför icke komma i fråga. Bengtsson vidhölle däremot sitt tidigare
förslag örn anställande av en gemensam vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör
för Mellanbygdens och Norrbygdens vattendomstolar.
Vidkommande det nu föreliggande förslaget till ordnande av de vattenbyggnadstekniska
vattenrättsingenjörernas anställning framhöll Bengtsson,
att ehuru i stort sett intet funnes att anmärka mot de beräkningar,
som läge till grund för de föreslagna arvodena, det dock syntes tvivelaktigt
huruvida dessa arvoden skulle kunna locka cn ingenjör nied de
kvalifikationer, som man borde kräva hos en vattenrättsingenjör. Denne
borde själv hava varit förslagsställare till vattenverk samt äga insikt 1
byggande av flottleder och bedrivande av flottning. Betydelsen av kim
-
40
Vattenrättsingenjören
Lundströms
yttrande år
1930.
skap och erfarenhet i flottleds- och flottningsfrågor finge beträffande
Mellanbygdens vattendomstols område, varest flottningens förhållande till
vattenverk städse förelåge, icke underskattas. Å vilka andra ingenjörsområden
vattenrättsingenjören skulle kunna förskaffa sig nödig fyllnad i
inkomster, insåge icke Bengtsson. Lyckades det emellertid ingenjören att
erhålla dylikt arbete, förelåge däri fara för ingenjörens självständighet,
enär det säkerligen skulle bliva honom angeläget att få uppdrag från
de stora affärsbolagen i orten, vilka merendels vore mer eller mindre
intresserade i vattenbyggnads- och flottledsfrågor. Verksamheten på andra
områden kunde även befaras draga vattenrättsingenjörens intresse i viss
mån från nyssnämnda frågor, så att han så småningom bleve efterbliven i
desamma. Den ifrågasatta skyldigheten för vattenrättsdomaren att före
början av varje kvartal upprätta en ungefärlig plan över de dagar i samma
kvartal, under vilka ingenjören komme att tagas i anspråk för domstolsarbetet,
ansåge Bengtsson icke möjlig att fullgöra. Införande av kanslitjänstgöring
för vattenrättsingenjören i större utsträckning än för närvarande
komme att medföra nödvändighet av kanslilokalens utvidgande.
Bestämmelsen att vid sådan tjänstgöring den dagliga arbetstiden skulle
utgöra sju timmar vore olämplig såväl därutinnan, att det bleve för
vattenrättsdomaren obehagligt att behöva kontrollera, att arbetstiden helt
ägnades åt domstolsarbete, som ock i det hänseendet, att det skulle ställa
sig olägligt för ingenjören att under dessa sju timmar vara helt förhindrad
att syssla med privata göromål, ehuru dessa sannolikt bleve betydligt
mera omfattande än domstolsarbetet.
Trots de sålunda gjorda anmärkningarna ville Bengtsson icke påstå, att
förslaget icke skulle kunna lämpligen utföras, men erfarenheten allena
kunde härutinnan bliva utslagsgivande. Beträffande de norrländska vattendomstolarna
syntes dock Bengtssons ovannämnda förslag böra givas
företräde. Med en fast lön av 16 000 kronor utan dyrtidstillägg samt dagarvoden
enligt nu gällande grunder skulle en skicklig man kunna förvärvas
för fulltidstjänstgöring i de båda domstolarna.
Vattenrättsingenjören Lundström ansåg det uteslutet att förena de nya
vägingenjörs- och väginspektörsbefattningarna med vattenrättsingenjörstjänster
samt trodde det icke vara möjligt att för framtiden annat än i
undantagsfall kombinera sistnämnda syssla med annan statstjänst. För
konsulterande ingenjör, som förordnades till vattenrättsingenjör, syntes,
åtminstone såvitt anginge Stockholm, Göteborg och Sundsvall, möjlighet
finnas att, utan att ingenjören komme i otillbörlig kontakt med gällande
föreskrifter, erhålla privata uppdrag till vinnande av fyllnadsinkomst.
Beträffande Umeå ställde sig saken mera tvivelaktig, men enligt Lundströms
förmenande skulle även där möjlighet till privata uppdrag visa sig
föreligga. Att vattenrättsingenjörerna i de tre södra vattendomstolarna
finge sammanlagt högre avlöning än de norra domstolarnas ingenjörer
vore visserligen riktigt, då deras tjänstgöringstid vore längre, men det
syntes olämpligt att bestämma grundlönen olika. Befattningarna vid de
två nordliga vattendomstolarna komme både i avseende å förläggningsorterna
och med hänsyn till de mera begränsade möjligheterna till privata
inkomster att bliva mindre lockande. Enligt Lundströms åsikt borde
vattenrättsingenjörernas årsarvoden beträffande samtliga domstolarna
bestämmas till 6 000 kronor jämte dyrtidstillägg och dagarvodena fastställas
till 45 kronor utan dylikt tillägg. För vattenrättsingenjörer, som
åtnjöte lön på indragningsstat eller innehade annan statstjänst, borde
41
enahanda avlöningsvillkor gälla. Då en del utegöromål fullt tillfredsställande
och till billigare pris kunde utföras av lägre kvalificerad arbetskraft
än vattenrättsingenjörerna, förordades rätt för vattenrättsdomaren att
efter ingenjörens hörande förordna annan än denne att på hans ansvar
utföra dylikt arbete mot ett dagarvode av högst 30 kronor.
Vattenrättsingenjören Aspegrén framhöll, att därest lantbruksingenjö- Vattenrättsrernas
inordnande under det civila avlöningsreglementet skulle medföra,
att lantbruksingenjör, som innehade förordnande såsom vattenrättsingen- Strinde
jör, bleve skyldig att helt eller delvis avstå från lantbruksingenjörslönen, ,-tr
hänsyn härtill borde tagas vid bestämmande av löneförmånerna för de
torrläggningstekniska vattenrättsingenjörerna. Det vore icke riktigt att,
såsom i promemorian skett, förutsätta full likvärdighet mellan de ekonomiska
fördelarna av kombinationen mellan lantbruksingenjörs- och vattenrättsingenjörstjänster
samt dem av kombinationen vattenrättsingenjör—-vattenbyggnadsingenjör på indragningsstat. Lantbruksingenjörerna vore
med hänsyn lill sin ringa lön och sitt beroende av förrättningsarvoden åtminstone
i viss mån att jämföra med konsulterande ingenjörer. Tjänstgöringen
såsom vattenrättsingenjör medförde för en lantbruksingenjör betydande
utgifter för avlöning av biträdespersonal, som tidtals finge gå
sysslolös till följd därav, att göromål, som med nödvändighet krävde lantbruksingenjörens
personliga medverkan, på grund av dennes domstolstjänstgöring
icke kunde utföras vid den för arbetenas jämna gång lämpligaste
tidpunkten.
Vattenrättsdomaren Appelberg framhöll, att då vattenrättsingenjören i \ uttern ätt svattenbyggnad
vid Österbygdens vattendomstol innehade tjänst som statshydrograf,
det i promemorian innehållna förslaget icke skulle för nämnda * Yttrande
domstols del medföra någon ändring i de rådande förhållandena. Ett msn.
bibehållande tills vidare av den nuvarande ordningen syntes från domstolens
synpunkt icke heller medföra någon våda, även örn det vore önskvärt,
att vattenbyggnadsingenjören bleve fastare knuten vid verksamheten å
domstolens kansli. Med anledning därav att arbetsbördan för de båda
vattenrättsingenjörerna, åtminstone såvitt anginge österbygdens vattendomstol,
visat sig vara väsentligen olika, syntes en mera rättvis avvägning
av deras avlöning kunna åstadkommas genom en höjning av dagarvodet
från 25 kronor till 40 å 45 kronor. En dylik höjning skulle även medföra
den fördelen, att domstolstjänstgöringen bleve mera lockande.
De föreslagna bestämmelserna för de fall, då till vattenrättsingenjör i
vattenbyggnad förordnades person, vilken icke åtnjöte lön eller pension för
anställning i statens tjänst, syntes nöjaktigt tillgodose de krav, som borde
ställas på hans medverkan i domstolsarbetet. Det vore emellertid att
befara, att med de föreslagna löneförmånerna och anställningsvillkoren i
övrigt verkligt dugande förmågor icke skulle kunna vinnas för vattenrättsingen
jörstjänsterna.
Det mest ändamålsenliga vore att till ordinarie stat överföra såväl vattenrättsdomarne
som de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna.
Med de hittills vunna erfarenheterna syntes någon risk knappast vara förenad
härmed. Statistiken visade, att arbetsbördan vore någorlunda jämnt
fördelad mellan vattendomstolarna. Skulle någon större förskjutning däruti
äga rum kunde utjämning framdeles verkställas genom reglering av
domstolsområdena. För vattenbyggnadsingenjören borde bestämmas en
fast, icke för knappt tilltagen lön. Hans tjänstgöring skulle, till den del
den ej ägde rum vid förrättningar, fullgöras å domstolens kansli, dock
42
Vattenrättsingenjören
Smedbergs
yttrande
år 1930.
med rätt för vattenrättsdomaren att, i den mån arbetet tilläte, medgiva
undantag därifrån. Beträffande det arbete, som skulle åligga denne ingenjör,
upprepades det förslag Appelberg framlagt i sitt tidigare utlåtande.
Vattenbyggnadsingenjören borde vara oförhindrad att, i den mån det kunde
ske utan åsidosättande av arbetet i domstolen och med den för närvarande.
gällande begränsningen, mottaga enskilda uppdrag. Den tryggare
ställning, som genom nämnda anordning bereddes honom, skulle vara
ägnad att förebygga faran för att de uppdrag, som mottoges, icke valdes
med tillbörlig grannlagenhet. Till ordinarie stat borde även överföras
skrivbiträdesbefattningar till nödigt antal. Även den agrikulturtekniske
vattenrättsingenjören kunde göras ordinarie, därest tillräckligt fyllnadsarbete
i annan offentlig verksamhet kunde beredas honom.
Vattenrättsingenjören Smedberg, som i sitt yttrande behandlade vattendomstolarnas
organisationsfråga i hela. dess vidd, ansåg den nuvarande
vattendomstolsindelningen lämplig. För Norrbygdens vattendomstol
hade visserligen hittills arbetet varit mindre omfattande än för de andra
vattendomstolarna, men då detta förhållande sä småningom, i den mån
norra Sveriges näringsliv utvecklades, komme att förändras, syntes en
sammanslagning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar,
såsom från vissa håll ifrågasatts, icke böra ske. De nuvarande kostnaderna
för vattendomstolarnas verksamhet måste anses låga i förhållande
till verksamhetens stora ekonomiska betydelse. Vattenrättsdomarnes
och vattenbyggnadsingenjörernas befattningar borde snarast möjligt
överföras till ordinarie stat och fulltidstjänstgöring införas för nyssnämnda
ingenjörer eller åtminstone för dem vid somliga domstolar. Vattenbyggnadsingenjörernas
arbete borde organiseras så, att det komme
att åligga dem: att omedelbart efter det ett mål inkommit till domstolen
granska handlingarna och till vattenrättsdomaren avgiva rapport
med uppgift, om handlingarna i något avseende behövde kompletteras,
örn förundersökning erfordrades och örn torrläggningsingenjörens medverkan
i målet vore behövlig eller icke; att även beträffande mål angående
torrläggningsföretag verkställa sådan granskning, i vad anginge
hydrografiska frågor, byggnader i vatten och anläggningskostnad; att
under skriftyäxlingstiden oavbrutet följa målet, så att ej lämpliga undersökningstillfällen
försummades; att deltaga i överläggningar med
vattenrättsdomaren, när så påfordrades; att granska domstolens protokoll
och utslag i koncept, i den mån de innehölle tekniska uppgifter eller
byggde på sådana; att i regel utföra de förundersökningar, som erfordrades;
att verkställa besiktningar; att i ökad omfattning deltaga i arbetet
med vattenbokens förande; att föra register över fixar, peglar och
vattenmärken; samt att giva parterna kostnadsfria upplysningar angående
ansökningshandlingar m. m. Tillfälle borde beredas ingenjören att
verkställa studieresor för erhållande av närmare kännedom örn förekommande
tekniska problem och att göra studier i den tekniska facklitteraturen,
som för ändamålet borde finnas tillgänglig hos vattendomstolen.
Vad beträffade torrläggningsingenjörerna syntes fulltidstjänst
för dem ej kunna komma i fråga, såframt ej nya arbetsuppgifter kunde
beredas dem. Åtskilliga vattenmål vore av den beskaffenhet, att torrläggningsingenjörens
medverkan icke erfordrades. Så vore i regel förhållandet
med mål angående broar, hamnar, farleder, flottleder och flottning
m. m. Örn granskningen av torrläggningsmålen, på sätt ovan
nämnts, delvis överlätes till vattenbyggnadsingenjören, syntes torrlägg
-
43
n inga ingenjören behöva deltaga endast i behandlingen av sådana mål,
där vattenrättsdomaren eller vattenbyggnadsingenjören ansåge det erforderligt.
Härigenom skulle en kostnadsbesparing kunna vinnas. För
astadkommande av sådan kunde vidare ifrågasättas, att vid handläggning
av mål, i vilka torrläggningsingenjörens deltagande icke fordrades,
allenast en vattenrättsnämndeman skulle närvara och domstolen således
i dylika fall bestå av endast tre ledamöter. För vattenrättsdomare och
vattenrättsingenjör, som erhölle fulltidstjänst, föresloges i lön resp.
19 000 kronor och 17 000 kronor utan dyrtidstillägg. Till vattenrättsingenjör,
som icke gjordes till fulltidstjänsteman, borde användas allenast
ingenjör, som innehade annan statsbefattning, och dagarvodet åt
honom höjas till 40 kronor. Dagarvodet borde utgå även för resdagar
och för sön- och helgdagar, som användes till undersökningar. I sistnämnda
avseende framhölls, att i de flesta fall undersökning angående
vattenavrinning m. m. verkställdes bättre på söndagar än på vardagar,
då tekniska och ekonomiska skäl ofta lade hinder i vägen. Någon begränsning
av dagarvodenas antal borde icke förekomma, h ör vattenrättssekreterare
föresloges en lön av 12 000 kronor, däri inräknat dyrtidstillägg,
samt dessutom 20 kronor i dagarvode, då han innehade förordnande
att fullgöra vattenrättsdomargöromal. Enär vattenrättsnämndemän
vid tjänstgöring i vattendomstolen måste lämna allt annat arbete,
ofta för flera dagar i sträck, borde beträffande deras dagarvoden återgång
ske till det ursprungliga beloppet 20 kronor. Beträffande ^ersättning
framhölls önskvärdheten av att, då domstolens samtliga ledamöter
jämte sekreteraren plägade vid syner och andra sammanträden bo pa
samma hotell och intaga sina måltider gemensamt, traktamentsersättning
bleve lika för dem alla. Slutligen uttalades en önskan, att staten
måtte övertaga de kostnader, som ingenjörerna för närvarande hade för
tjänstelokal, instrument, rit- och skrivmaterial m. m.
Vattenrättsingenjören Ytterberg ansåg den nuvarande^ anordningen
med fem vattendomstolar och vid var och en av dem två vattenrättsingenjörer
vara lyckligt vald. Då med nu vunnen erfarenhet arbetsbördans
storlek läte sig beräknas, syntes tiden, vara inne för en organisation
av vattendomstolarnas personal på ordinarie stat. Den nuvarande
sammankopplingen av lantbruksingenjörs- och vattenrättsingenjörstjänster
befunne sig vid bristningsgränsen. Under år 1929 hade Ytterberg
deltagit i behandlingen av 72 mål vid vattendomstolen och däråt ägnat
för sammanträden och undersökningar 54 dagar, varjämte för hemarbete
och resor i domstolens tjänst åtgått omkring 86 dagar. Samtidigt
hade han haft att såsom lantbruksingenjör handlägga 103 förrättningar.
Ytterberg vöre av den bestämda uppfattningen, att det redan nu vore
nödvändigt att åtminstone vid Österbygdens vattendomstol inrätta fulltidstjänst
ej blott för vattenbyggnadsingenjören utan även för torrläggningsingenjören.
Örn den senare för närvarande ej kunde bei Öknäs erhålla
full sysselsättning hela året, borde återstående tid kunna fyllas genom
anförtroende åt honom av inspektion utav underhållsskyldigheten i
med statsmedel understödda avdikningsföretag. Möjligt vore också, att
handläggningen av ett eller annat större torrläggningsföretag uppdroges
åt honom. Till ifrågavarande tjänst borde ingas medelålders lantbruksingenjör,
vilken borde tillförsäkras en årsinkomst av omkring 16 000
kronor.
Vattenrättsingenjören
Ytterbergs
yttrande år
1930.
44
domaren greve Vattenrattsdomaren greve Hamilton ansåg, att frågan om vattendomHamiitons
stolarnas överförande på ordinarie stat borde redan nu upptagas till
yttrande provning oell i samband därmed en slutgiltig lösning sökas av frågan
år 1930. örn den lämpligaste organisationen av vattendomstolarna. Det vore icke
lämpligt att under längre tid låta domarbefattningar uppehållas på förordnande.
Även örn den föreslagna anordningen för anställande av de
vattenbyggnadssakkunniga vattenrättsingenjörerna vore av rent provisorisk
natur, syntes den ägnad att framkalla allvarliga betänkligheter.
Vattenbyggnadsingenjören komme fortfarande att vara hänvisad till annat
förvärvsarbete bredvid sin tjänst hos domstolen och komme således
att hava intresse av att utföra domstolsarbetet på så kort tid som möjligt.
Vattenrättsdomaren skulle fortfarande sakna säkerhet för att det
tekniska arbetet blivit utfört så samvetsgrant och noggrant som det bort
utföras och vara ställd i den obehagliga situationen att nödgas inkalla
ingenjören till kanslitjänstgöring, fastän han därmed berövade denne tillfälle
till högre inkomst på annat håll. Ehuru en höjning av dagarvodet
i och för sig vöre lämplig, förefölle det föga sannolikt, att för en duglig
ingenjör 45 kronor örn dagen komme att vara särskilt lockande och
att han icke på enskilda uppdrag kunde förskaffa sig en högre dagsiukomst.
Till vattenrättsingenjörer borde ifrågakomma endast fullt förstklassiga
arbetskrafter. Ville staten ej vidkännas för detta syfte erforderliga
ekonomiska uppoffringar, syntes vattendomstolarnas avskaffande böra
tågås under allvarligt övervägande. Den nu föreslagna avlöningen vöre
alltför låg och anställningen alltför osäker för att man skulle kunna till
dessa befattningar påräkna mera framstående konsulterande ingenjörer
inom vattenbyggnadsfacket. Annat skulle förhållandet möjligen vara.
om en fast anställning i statens tjänst erbjödes. Vid en dylik anställning.
kun.de
på viss tid. Med den föreslagna anordningen torde endast yngre ingenjörer
med ringa erfarenhet kunna påräknas, ingenjörer som vore underlägsna
såväl de nuvarande vattenrättsingenjörerna som de av parterna
anlitade ingenjörerna. På grund därav att de icke förut förvärvat tillräcklig
praktisk erfarenhet, vore fara värt, att de trots den erfarenhet,
som vattenrättsingenj Öjst jönsten medförde, komme att lägga en alltför
teoretisk syn på föreliggande spörsmål. Deras privatverksamhet komme
att i regel ligga inom andra områden än vattenbyggnadsfacket. Denna
verksamhet kunde således icke beräknas medföra vidgad erfarenhet för
dem såsom vattenrättsingenjörer utan vöre snarare ägnad att splittra
deras intressen. Sannolikt skulle också det ifrågasatta systemet medföra
ofta återkommande byten å vattenrättsingenjörstjänsterna, enär det
kunde förväntas, att en duglig vattenrättsingenjör snart nog, sedan han
ansåge sig hava i domstolsarbetet förvärvat tillräcklig erfarenhet, skulle
helt övergå till enskild verksamhet, där större inkomst kunde påräknas.
Att vattenrättsingenjören för sin utkomst skulle vara beroende av de
uppdrag han kunde erhålla av enskilda, måste väcka allvarliga betänkligheter.
Hans ställning inåt och utåt skulle försvagas. Därest det ei lyckades
honom att erhålla sådana uppdrag, kunde han med fog vända sig
till staten och, under framhållande att vid hans anställande ställts i utsikt,
att han skulle erhålla viss sammanlagd inkomst, begära ytterligare
avlöning. . Olägenheterna med förslaget syntes så stora, att man hellre
borde välja den utvägen att, fastän vattenrättsingenjören ej kunde beräknas
få full sysselsättning, anställa honom för heltidstjänst och be
-
45
stämma hans avlöning med hänsyn därtill. Det syntes icke omöjligt att
i liera avseenden utöka hans tjänstgöring. Sålunda kunde det lämpligen
uppdragas åt honom att under vattenrättsdomarens överinseende på
eget ansvar föra vattenboken, vidare att vid lämpliga tillfällen under
pågående arbeten med uppförande av vattenkraftanläggningar o. d.
verkställa besiktningar samt att övertaga en del ingenjörsgöromål, som
för närvarande utiördes av den torrläggningssakkunnige vattenrättsingenjören.
Det vore mindre lämpligt, att avlöningsförmånerna för vattendomstolens
båda ingenjörer bleve väsentligen olika. Allmänheten kunde därigenom
få den uppfattningen, att den vattenbyggnadssakkunnige ingenjören
vore högre kvalificerad än den torrläggningssakkunnige. I någon
mån kunde denna orättvisa undanröjas därigenom, att dagarvodet även
för den senare höjdes till 45 kronor. En dylik höjning vore under alla förhållanden
önskvärd, oavsett huru frågan örn vattenbyggnadsingenjörens
anställande ordnades.
Den föreslagna skyldigheten för vattenrättsdomaren att i början av
varje kvartal meddela den vattenbyggnadstekniske ingenjören, i vad man
dennes biträde påkallades under kvartalet, skulle medföra avsevärda svårigheter.
Från en för så lång tidrymd uppgjord plan måste säkerligen
betydande avvikelser göras, något som lätt kunde förorsaka slitningar
mellan domaren och ingenjören.
Vat t eura lis in geni Ören Insulander avstyrkte det föreliggande förslaget,
vars genomförande icke skulle bereda några avgjorda fördelar för vattendomstolsorganisationen
i dess helhet och endast införa ett nytt provisorium.
Den nuvarande organisationen vore i stort sett mycket lämplig.
Vattendomstolarna borde därför med nuvarande organisation överföras
till ordinarie stat ju förr dess hellre, dock med vissa modfikationer
i syfte att bereda vattenrättsdomarne i de mest arbetstyngda domstolarna
möjlighet att överlämna arbete till en biträdande domare, att i något
större omfattning kunna utnyttja vattenbyggnadsingenjören i domstolen
och att till rena mätningsarbeten o. d. använda särskild ingenjör. Örn
för vinnande av en jämnare arbetsfördelning en omorganisation syntes
erforderlig, borde det tidigare framkomna centraliseringsförslaget genomföras.
I sådant fall torde vattenbyggnadsingenjörerna lämpligen
kunna, örn ock ej nödvändigt behöva, hava heltidstjänstgöring samt torrläggningsingenjörerna
helst böra anställas i samma ordning som de förra.
T en central domstol erfordrades fyra ordinarie och tvä extra domare,
fyra ordinarie och två extra sekreterare, fyra ingenjörer av vartdera
slaget, en eller möjligen två biträdande ingenjörer på extra stat samt
nödigt antal amanuenser och skrivbiträden. Ersättningarna till tjänstemännen
borde över lag höjas. Avlöningen till vattenrättsingenjörer med
heltidstjänstgöring borde bestämmas så, att åtminstone 20 000 kronors
årsinkomst kunde påräknas, helst avsevärt mera. Vattenrättsdomares
avlöning borde vara ännu högre. Därest med nuvarande organisationsform
ingenjörernas tjänstgöring ytterligare utsträcktes, borde dagarvodet
höjas och ej bliva lägre än 50 kronor. Dagarvode borde utgå även
för förrättningar å söndagar samt för resdagar. För kanslitjänstgöring
och hemarbete borde gottgörelso givas enligt avgörande av vederbörande
vattenrättsdomare. Medel till de ökade kostnaderna för vattendomstolarnas
verksamhet kunde erhållas genom en höjning av domstolsavgifterna,
vilka för närvarande vore mycket och i många fall orimligt låga.
Vattenrättsingenjören
Insulanders
yttrande
''är 1930.
46
Vattenrättsingenjören
Elfström^
yttrande
år 1930.
Vattenrättsdomaren
von
Sydows yttrande
år
1930.
Vattenrättsingenjören Elfström instämde i huvudsak i vad vattenrättsdomarnes
majoritet anfört i sitt år 1925 avgivna utlåtande. De däri angivna
bristerna i nuvarande organisation beträffande vattenrättsingenjörstjänsterna
avhjälptes bäst genom att dessa tjänster i erforderligt antal
bleve fulltidst jäns ter. Med hänsyn till den alltmer ökade arbetsbördan
borde antalet dylika befattningar bestämmas till åtta. Vad Söderbygdens
vattendomstol beträffade, syntes ej föreligga risk, att den agrikulturtekniske
vattenrättsingenjören vid fulltidstjänstgöring icke skulle
bliva belt utnyttjad. Det vore av synnerlig vikt, att de båda ingenjörerna
erbölle samma anställningsvillkor, så att icke det ena intresset, företrätt
av respektive ingenjör, ens kunde få sken av att vara eftersatt för det
andra. Genom fulltidsanställda ingenjörer kunde det alltmera hopade
arkivmaterialet vid vattendomstolarna ordnas på ett tillfredsställande
sätt, under förutsättning att lämpliga och betryggande arkivlokaler funnes
till förfogande. Örn tiden icke skulle anses mogen för en definitiv
organisation med fulltidstjänster för vattenrättsingenjörerna, vore det
bättre att bibehålla det nuvarande systemet än att påbörja ett nytt provisorium,
som endast komme att fördröja en nödvändig nyreglering.
Vattenrättsdomaren von Sydow bade, under förutsättning att den föreslagna
regleringen allenast avsåge ett provisorium, intet att erinra mot
bibehållande av nu gällande regler i avseende å de agrikulturtekniska
vattenrättsingenjörerna. Beträffande de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna
syntes, med hänsyn till restriktionerna i fråga örn deras rätt att
åtaga sig enskilda uppdrag, utsikterna för dem att vid sidan av domstolssysslan
kunna uppehålla konsulterande verksamhet icke vara stora, och
det vore därför att befara, att verkligt dugliga vattenrättsingenjörer icke
skulle erhållas bland de privatkonsulterande ingenjörerna. Endast oprövade
eller mindre framstående ingenjörer i enskild verksamhet skulle
känna sig lockade av en befattning med de löneförmåner, som i förslaget
ställts i utsikt, och med de föreslagna minutiösa föreskrifterna rörande
arbetsskyldigheten vid domstolen. När det gällde att för statstjänst vinna
verkliga förmågor på områden, där kapitalstarka enskilda intressen
konkurrerade, vore det allmänna schemat för avlöning åt statens ämbetsoch
tjänstemän för snävt, och det vore därför icke lämpligt att söka inpassa
de ifrågavarande befattningarna inom detta schemas trånga ram.
Så länge vattendomstolarna kvarstode på extra stat, vore det angeläget
att till vattenrättsingenjörsbefattningarna kunna använda personer, som
innehade eller pensionerats från andra tjänster. Örn eller när det icke lyckades
att för dessa tjänster erhålla dylika personer, inträdde kravet att
sätta vattendomstolarna på ordinarie stat i ett akut stadium. Till bemötande
av den kritik, som kommit till svnes mot förslaget att vid vattendomstolarnas
överförande till ordinarie stat inskränka deras antal till tre
med därav betingade organisatoriska förändringar, anförde von Sydov
bl. a.,_ att en biträdande vattenrättsdomare icke borde betecknas såsom
vikarie utan såsom en domare av lägre grad, att svårigheterna med avseende
å målens fördelning mellan de båda vattenrättsdomarne vore överkomliga.
att det icke torde komma att saknas lämpliga aspiranter till beställningarna
såsom vattenrättsdomare av andra graden, samt att systemets
införande bleve till gagn för rekryteringen i fråga örn vattenrättsdomarämbetena,
tjänsterna i vattenöverdomstolen och befattningarna såsom
vattenmålsföredragande i högsta domstolen.
47
V attenrättsingenjören Asplund fann visserligen tiden för en genomgripande
omorganisation av vattendomstolarna oell deras sättande pä ordinarie
stat ännu icke vara inne, enär man ej kunde bedöma, kuru arbetsbördan
i framtiden skulle ställa sig. En organisation med tre vattendomstolar
vore emellertid icke för stor. Vattenrättsingenjörerna kunde då
erhålla sådan anställning, att de odelat kunde ägna sig ät arbetet vid
vattendomstolarna, ock med säkerhet skulle de erhålla full sysselsättning.
Därest vattenrättsdomarnes arbetsbörda, särskilt under första tiden, bleve
för stor, kunde biträdande vattenrättsdomare lämpligen användas.
För tiden, innan en sådan organisation ansäges böra genomföras, vore
en utökning av de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörernas
tjänstgöring å vederbörande domstolskansli önskvärd. Vad härutinnan
föreslagits i promemorian syntes lämpligt. Det torde dock böra övervägas,
örn icke även torrläggningsingenjörerna borde få sin domstolstjänstgöring
utvidgad i samma grad. Vattenrättsingenjörerna borde vara
bosatta å den ort, där vederbörande domstol hade sitt säte (för Västerbygdens
vattendomstol borde med hänsyn till läge, kommunikationer
m. m. stationeringsorten ändras till Göteborg). De föreslagna avlöningsförmånerna
för vattenbyggnadsingenjörerna syntes väl knappt tilltagna.
Det kunde ej beräknas, att en vattenrättsingenjör på andra områden än
det vattenbyggnadstekniska skulle erhålla tillräckligt med uppdrag. En
vattenrättsingenjör, som tidigare varit konsulterande inom vattenbyggnadsfacket,
skulle icke vara nog konkurrenskraftig inom andra områden,
exempelvis vägväsendets, som närmast torde komma i fråga.
Vattenrättsingenjören Carlson ansåge en övergång till ordinarie organisation
för vattendomstolarna snarast möjligt vara berättigad. Statistiken
särskilt beträffande de under åren 1925—1928 balanserade målen visade
en utpräglad konstans. Torrläggningsmålen komme med all sannolikhet
att snarare okas än minskas. Och vad övriga mål beträffade vöre
någon minskning troligen icke att inom överskådlig tid vänta. En ordinarie
organisation måste göras sådan, att vattenrättsingenjörerna kunde
antagas bliva ständigt sysselsatta. Förslaget örn tre vattendomstolar med
två ingenjörer vid varje domstol syntes lämpligast. För att ej arbetsbördan
för vattenrättsdomaren skulle bliva alltför betungande, borde under
betryggande former vid hans sida ställas en biträdande domare. Då
någon olägenhet icke försports av den hittills i icke ringa utsträckning
anlitade utvägen att till vattenrättssekreteraren överlåta handläggningen
av vissa mål, syntes anställandet av biträdande vattenrättsdomare icke
innebära någon risk. Den mot vattenrättsingenjörernas anställande med
fulltidstjänstgöring riktade invändningen att ingenjörerna i sådant fall
kunde befaras icke komma att följa med utvecklingen på sitt arbetsfält
kunde icke godtagas. Därest, såsom man finge antaga bliva fallet, allenast
män med rik erfarenhet och erkänd duglighet samt med intresse
för arbetet inom sitt verksamhetsområde förordnades till vattenrättsingenjörer.
skulle de säkerligen beflita sig örn att stå på höjden av utvecklingen,
och det skulle bliva lättare flir dem att taga del av nya uppslag och rön,
örn de innehade allenast en tjänst, än under jäktet med uppehållande av
två befattningar. Föreningen av vattenrättsingenjörs- och lantbruksingenjörstjänster
bade visat sig medföra binder för uppnående av ett fullgott
arbetsresultat.
Vad anginge det nu föreliggande förslaget till ett provisoriskt ordnande
av vattenrättsingenjörernas anställning, syntes det föga troligt, att en i
Vattenrättsingenjören
Asplunds
yttrande
år 1930.
Vattenrättsingenjören
Carlsons
yttrande
år 1930.
48
vattenbyggnad eldaren ingenjör, som icke tillika hade annan statstjänst,
skulle pä Oe löreslagna villkoren kunna förvärvas för vattenrättsingenjörsoeiattningen.
Att ingenjören på annat område än vattenbyggnadsfacket
skulle kunna erhålla tillräckligt arbete betvivlades. Det vore önskvärt,
att den ifrågasatta kvartalspianen rörande arbetet vid vattendomstolen
utsträcktes att omfatta även torrläggningsingenjörens deltagande i
domstolar »etet. Slutligen erinrades örn vikten av att avlöningen för såväl
den ene som andre vattenrättsingenjören icke utmättes i knappaste
laget. Torrläggningsingenjören hade kostnader för tjänstebiträden, och
det vore rimligt, att ersättningen till honom i hans båda tjänster bleve
större än till den, som uppehälle allenast en tjänst.
Särskilde Särskilde vattenrättsdmnaren Brecker anförde: Det av promemorians
vätte •■rätts författare gjorda antagandet att i Stockholm och Göteborg placerade vatBryekers
tenrättsingenjörer skulle kunna erhålla enskilda uppdrag i sådan ornfattyttrande
ning, att inkomsten därav tillsammans med avlöningen såsom vattenrättsår
1980. ingenjör uppginge till en tillräckligt stor årsinkomst, syntes vila på tämligen
lösa grunder. Det vore svårt att föreställa sig något område, som för
vattenrättsingenjörerna skulle stå öppet för enskild ingenjörsverksamhet,
utom vägbyggnadsfacket. På detta område vore emellertid förhållandena
ännu ej ordnade på sådant sätt, att någonting bestämt kunde sägas örn de
möjligheter till förtjänst å vägbyggnader, som komme att stå konsulterande
ingenjörer till buds. Att vattenrättsingenjörerna vid de norrländska
vattendomstolarna icke skulle kunna erhålla tillräcklig privatpraktik,
vore uppenbart. Då det vore av vikt, att avlöningsförhållandena ordnades
så, att ingenjörer med erforderliga kvalifikationer kunde påräknas
vid samtliga vattendomstolar, borde löneförmånerna icke sättas
i relation till arbetets omfattning, utan i stället fastställas en fix lön, lika
för alla vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörer. Om lönen bestämdes
till 12 000 kronor eller något belopp i närheten därav utan dyrtidstillägg,
behövde det icke befaras, att icke jämväl de nordliga domstolarna
skulle erhålla fullgoda ingenjörer. Vattenrättsingenjörerna borde
vara skyldiga att för denna lön tjänstgöra 200 dagar örn året vid vattendomstolen.
Skulle i något enstaka fall nämnda dagantal överskridas, borde
särskilt dagarvode utgå för överskjutande dagar. Då i de flesta fall
och särskilt vid de nordliga domstolarna ingenjörernas domstolstjänstgöring
komme att bliva mindre, borde det undersökas, huruvida ej från
annan tjänst något arbete kunde överflyttas å dem. För sådana vattenbyggnadstekniska
vattenrättsingenjörer, som jämväl innehade annan
statstjänst, borde lönevillkoren vara desamma som för konsulterande ingenjörer,
vilka förordnades till vattenrättsingenjörer. På Kungl. Majit
skulle ankomma att bestämma, om och i vilken mån lönen för den andra
tjänsten skulle under tiden för vattenrättsingenjörsförordnandet avstås.
Är den nuvarande organisationen av vattendomstolarna tillfredsställande? -
Ledamots- I flera av de i det föregående återgivna yttrandena har den sammanniTyenlämp-
sättning, sorn vattendomstolarna allt från början av sin verksamhet haft,
Hy. betecknats såsom synnerligen lämplig. Alla torde också vara ense örn
att så är förhållandet. Den erfarenhet, som vunnits under den tid vat
-
49
4endoinstolarna varit i verksamhet, har bekräftat, att det var ett lyckligt
grepp att anordna vattendomstolarna så, att jämte den juridiskt bildade
vattenrättsdomaren och de ortsikännedomen samt den praktiska erfarenheten
i allmänhet företrädande vattenrättsnämndemännen såsom bisittare
i dessa domstolar insattes även representanter för den tekniska
sakkunskapen. Belåtenheten med denna anordning liksom med ledamotssammansättningen
i övrigt torde vara allmän, icke minst hos de
riittssökande i vattenmål. Vattendomstolarna hava under de gångna
åren hos allmänheten förvärvat anseende och förtroende. Örn något
brister härutinnan, beror det icke på missnöje med ledamotssammansättningen
utan därpå, att av skäl, som senare skola angivas, den tekniska
sakkunskapens insats i vattendomstolarnas verksamhet måste anses vara
mindre omfattande och ingående än önskvärt vore.
Såsom förut nämnts, har av riksdagen begärts undersökning, huruvida
icke genom organisatoriska förändringar i vattendomstolarnas verksamhet
kostnaderna för dessa kunde nedbringas. Det torde icke kunna antagas,
att riksdagen härvid syftat på en ändring beträffande ledamotssammansättningen.
En besparing i kostnader skulle visserligen kunna
vinnas genom inskränkning av de tekniskt sakkunniga ledamöternas antal
till allenast en. En dylik åtgärd måste emellertid på det bestämdaste
avrådas. Vattenrättsingenjörerna representera i domstolen olika sidor
av den tekniska sakkunskapen, den ene den speciella vattenbyggnadstekniken
och den andre sakkunskapen i avseende å torrläggning av mark
och därmed sammanhängande ämnen, vilket dock icke utesluter, att de
var för sig äro i viss mån hemmastadda på den andres speciella område.
Den enes deltagande i domstolsarbetet är lika betydelsefullt som den
andres. För lösningen av invecklade tekniska spörsmål är det för
övrigt av stor vikt, att sakkunskapen företrädes av två personer, vilka
äro i tillfälle att rådgöra med varandra och kontrollera varandras beräkningar.
Att det i vissa mål kan vara tillräckligt med en tekniskt
sakkunnig domare, är givet, och vattenlagen föreskriver därför, såsom
förut nämnts, att då den i visst mål till prövning föreliggande frågan är
utan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och motstående intresse
ej heller beröres av företaget, allenast den ene vattenrättsingenjören behöver
deltaga i målets behandling. Men i alla viktigare mål bör framdeles
såsom hittills den tekniska sakkunskapen i vattendomstolen företrädas
av två ingenjörer.
I ett av de i förevarande ärende avgivna utlåtandena har antytts lämpligheten
av en undersökning, huruvida icke vattenrättsnämndemännen
skulle kunna borttagas ur vattendomstolen. Med hänsyn såväl till den
hos oss sedan gammalt tillämpade grundsatsen örn menighetens deltagande
i rättsskipningen vid underrätt på landet som därtill, att vattenrättsnämndemännen
äro av icke ringa betydelse för vattendomstolsarbetet
framför allt såsom sakkunniga värderingsmän, bör emellertid tanken
i —
50
att utesluta dessa ledamöter ur vattendomstolen Irnit avvisas. I ett annat
yttrande haj-, särskilt i syfte av kostnadsbesparing, ifrågasatts, att i sådana
vattenmål, vid vilkas behandling endast den ene av vattenrättsingen.
j öre rila tjänstgör i domstolen, denna skulle bestå av tre ledamöter och
således allenast en nämndeman tillkallas. Ehuru en sådan anordning i
vissa fall, t. ex. då fråga är örn brobyggnad i stad eller verkställande av
utfyllning i vatten därstädes, ieke skulle medföra någon som helst fara
för rättssäkerheten, synes det dock stå bäst samman med den nyss omlörmälda
grundsatsen örn folkets deltagande i rättsskipningen, att vattenrättsnämndemiinnens
antal icke i något fall blir mindre än tvä. Den
kostnadsbesparing, som skulle kunna vinnas genom en dylik anordning,,
skulle för övrigt med all sannolikhet bliva ganska obetydlig.
De nuvarande I anledning av riksdagens omförmälda framställning må för övrigt
låga. framhållas, att de nuvarande kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet
måste anses låga i betraktande av den utomordentliga vikten utav
nämnda verksamhet och de högst betydande ekonomiska värden, varom
det är fråga i de flesta av de mål, som vattendomstolarna hava att avgöra.
Den undersökning, som av de sakkunniga verkställts, har givit vid
handen, att någon minskning av nämnda kostnader icke står att vinna
genom ändring av vattendomstolarnas organisation och förfarandet vid
desamma. Undersökningen har tvärtom —• såsom av det följande framgår
— visat att, därest det med inrättandet av ifrågavarande specialdomstolar
åsyftade gagnet skall i full utsträckning kunna vinnas, sådana
ändringar i organisationen äro nödvändiga, att någon ökning av de nuvarande
kostnaderna icke kan undvikas.
En svaghet i den nuvarande vattendomstolsorganisationen innebärotvivelaktigt
det förhållandet, att såväl vattenrättsdomarne som vattendinarie
stat. rättsingenjörerna innehava sina befattningar allenast på förordnande för
viss tid. Under förarbetena till vattenlagen framhölls med styrka vikten
av att domare intoge en i alla avseenden oberoende och självständig ställning,
något som i alldeles särskild grad gällde beträffande ledamöter i
vattendomstol, vilkas värv vore av största ekonomiska betydelse såväl
för enskilda samt bolag och andra sammanslutningar med resurser utöver
annars vanliga mått som för staten i egenskap av målsman för allmänna
intressen. Att vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer likväl
icke redan från början gjordes till ordinarie innehavare av sina befattningar
berodde därpå, att det — såsom saken uttrycktes i det betänkande,
som år 1917 avgavs utav de för överarbetning av vissa delar i
1910 års förslag till vattenlag tillkallade sakkunniga — vore fråga örn
en belt oprövad organisation med nya uppgifter och nya verksamhetsområden,
i följd varav det endast vore uttryck för nödig försiktighet att
ej genom för tidiga beslut förhindra eller försvåra en övergång till mera
Vattendomstolarna
böra
sättas pi or
-
51
lämpliga oell efter den erfarenhet, som vunnes, avpassade förhållanden.
Beträffande vattenrättsingenjörerna tillkom därjämte det ytterligare
skälet, att det dessa i deras egenskap av ledamöter i vattendomstolarna
åliggande arbetet i allmänhet icke kunde förväntas under hela året taga
deras tid i anspråk. Kravet på en socialt och ekonomiskt oberoende ställning
för vattendomstolarnas ordförande och ingenjörsledamöter förmenade
man kunna, intill dess de gjordes till ordinarie befattningshavare,
tillgodoses på det sätt, att i regel till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer
förordnades personer, som vore innehavare av annan statstjänst.
Av det särskilda utskott, som vid 1918 års lagtima riksdag hade
den förberedande behandlingen av vattenlagsförslaget sig anförtrodd,
framhölls att, såvitt anginge vattenrättsdomarbefattningarna, den valda
anordningen med förordnanden för viss tid lämpligen borde fortvara endast
under en ej alltför utsträckt övergångstid och att därefter nämnda
befattningar borde, i likhet med vad som i allmänhet gällde beträffande
domarsysslor, besättas med ordinarie innehavare.
Under den tid av över tolv år, varunder vattendomstolarna nu varit i
funktion, hava längre förordnanden såsom vattenrättsdomare givits uteslutande
åt ordinarie innehavare av andra domarämbeten. För närvarande
äro fem ordinarie häradshövdingar förordnade till vattenrättsdomare,
varjämte en hovrättsassessor innehar förordnande att såsom särskild vattenrättsdomare
taga befattning med det vid Västerbygdens vattendomstol
anliängiga målet angående Vänerns reglering. Ehuru det sålunda är
och under hela tiden varit sörjt för att vattenrättsdomarämbetena utövats
av personer i fullt självständig ställning, måste det anses i hög grad otillfredsställande,
att förordnandesystemet beträffande dessa viktiga och
maktpåliggande befattningar alltjämt bibehålies, och uppenbart är, att
detsamma medför avsevärda olägenheter i det hänseendet, att nämnda
personers ordinarie domarsysslor måste år efter år uppehållas av vikarier.
Förordnanden såsom vattenrättsingenjörer hava allt från vattendomstolarnas
tillkomst innehafts så gott som uteslutande av personer, vilka
samtidigt varit innehavare av annan statstjänst. De enda undantagen
härifrån hava varit, att dels två lantbruksingenjör!1 efter avskedstagande
från sina lantbruksingenjörsbefattningar fått för viss tid behålla dem
tidigare meddelade förordnanden såsom vattenrättsingenjörer och dels
för närvarande fyra förordnanden som vattenbyggnadstekniska vaftenrättsingenjörer
jämte ett såsom särskild dylik ingenjör innehavas av
förutvarande distriktstjänstemän i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
vilka i samband med omläggningen av väg- och vattenbyggnadsadministrationen
blivit överförda på indragningsstat. Vid den femte vattendomstolen
uppehälles befattningen såsom vattenbyggnadsteknisk vatten -riittsingenjör av en förste statshydrograf. Samtliga de nuvarande torrläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörerna äro samtidigt ordinarie lantbruksingenjörer.
På sätt i de förut återgivna yttrandena, framhållits och
52
Organisationen
av vattenrättsingenjör
stjänsterna
icke
tillfredsställande.
i det följande kommer att närmare beröras, har den förening av vattenxättsingenjörsbefattning
med annan statstjänst, som sålunda ägt och
äger rum, befunnits medföra betydande olägenheter. Om, såsom de sakkunniga
hålla före, dessa olägenheter icke lämpligen kunna undanröjas på
annat sätt än genom att göra befattningen såsom vattenrättsingenjör
till en självständig syssla utan kombination med annan statstjänst, torde
det för beredande av fullt oberoende domarställning åt vattenrättsingenjörerna
vara nödvändigt, att deras befattningar göras till ordinarie tjänster.
Emot ett överförande av vattendomstolarna på ordinarie stat har invänts,
att det icke vore möjligt att för en längre framtid beräkna vattendomstolarnas
arbetsbörda och att det därför icke läte sig göra att redan
nu definitivt fastslå antalet vattendomstolar och det varje domstol tillkommande
domsområdet. Därest en dylik invändning godtoges, fastän
man nu har en tolvårig erfarenhet att bygga på, skulle konsekvensen
därav vara, att den övergångstid, varom i ovannämnda utskottsutlåtande
talades, i själva verket komma att övergå till ett permanent förhållande
och vattendomstolarna för all framtid stå kvar på extra stat. Det
torde nämligen vara uppenbart, att en icke obetydlig växling år från år
beträffande vattenmålens antal och beskaffenhet kommer att även i framtiden
finnas, beroende bland annat på rådande konjunkturer inom såväl
industri som lantbruk och på utvecklingen å det tekniska området.
Att kunna för en längre framtid med någon större grad av visshet förutsäga,
huru arbetsbördan för vattendomstolarna kommer att ställa sig,
torde icke vara möjligt, även örn man avvaktar ännu några års erfarenhet.
Under förutsättning att sådan organisation i avseende å vattenrättsdomarnes
och vattenrättsingenjörernas tjänster kan fastställas, som med
hänsyn till den hittills vunna erfarenheten synes lämpligast för vinnande
av det bästa resultatet utav vattendomstolarnas verksamhet och som,
i den mån man nu kan bedöma framtida förhållanden, varken är för stor
eller för liten, bör man enligt de sakkunnigas bestämda mening icke,
av fruktan för att förhållandena möjligen komma att ändra sig, tveka
att göra nämnda tjänster till ordinarie befattningar. Huruvida jämväl
andra befattningar vid vattendomstolarna böra sättas på ordinarie stat,
skall längre fram undersökas.
Såsom nyss erinrats, hava i åtskilliga av de i ärendet avgivna yttrandena
gjorts gällande, att vattenrättsingenjörsbefattningens förening med
annan tjänst medförde hinder för vattenrättsingenjörerna att i önskvärd
omfattning ägna sig åt vattendomstolsarbetet. Å andra sidan har nämnda
förening, såvitt anginge lantbruksingenjörer, från flera håll uppgivits
medföra betydande olägenheter för uppehållande av deras befattningar
såsom sådana.
De mål, vilka det tillkommer vattendomstol att pröva, äro av ganska
skiftande art. De viktigaste torde emellertid vara sådana, däri fråga är
53
om tillstånd till utförande av anläggning för uttagande av vattenkraft
eller för vattenreglering eller som angå verkställande av torrläggningsföretag
eller inrättande av allmän flottled. I alla dessa mål är det rättsliga
avgörandet på det intimaste förknippat med ett ingående bedömande
av företagets tekniska verkningar, dess såväl privatekonomiska som
statsekonomiska och i viss mån även sociala betydelse, dess inverkan på
fiske, farled och andra allmänna intressen o. s. v. Tydligen är det i
första hand för utredning och prövning av de förekommande tekniska
spörsmålen som vattenrättsingenjörernas deltagande i domstolsarbetet
påkallas. Men lika givet är, att utförandet av de ekonomiska beräkningar,
vilka äro nödvändiga för bedömande av ett ifrågasatt företags
tillåtlighet och genomförbarhet, främst ankommer på vattenrättsingenjörerna.
Att de ekonomiskt-tekniska frågorna äro av en utomordentlig betydelse
i vattenmål, ligger i sakens natur och har genom vår nuvarande
vattenlagstiftning i särskild grad framhävts. På vattenrättsingenjörernas
insats i vattendomstolsarbetet måste vid sådant förhållande ställas
stora krav. Man måste fordra, icke blott att de äga framstående skicklighet
och erfarenhet i avseende å de tekniska och ekonomiska frågornas
utredande och bedömande, utan även att de äro i tillfälle att åt dessa
frågor ägna tillräcklig tid och intresse. Detta är så mycket viktigare
som utredningen och det huvudsakliga bedömandet av dessa spörsmål
äro förlagda till vattendomstolen såsom första instans i vattenmål. På
grund av överrätternas organisation äro dessa föga lämpade att ingå på
en närmare behandling av dylika frågor.
Att vattenrättsingenjörerna jämsides med sin befattning i vattendomstolen
hava att sköta annan tjänst, som med hänsyn till de därmed förenade
— i jämförelse med arvodet som vattenrättsingenjör högre — ekonomiska
förmånerna är att betrakta såsom deras huvudsyssla, utgör
otvivelaktigt en fara för att de ej tillräckligt intensivt kunna deltaga i
vattendomstolsarbetet. Do sakkunniga anse sig visserligen med stöd av
företagna undersökningar kunna antaga, att i åtskilliga fall vattenrättsingenjörerna
ägnat avsevärt mera arbete åt sina domstolstjänster än som
svarat mot de avlöningsförmåner, vilka de i dessa tjänster åtnjuta. Men
det kan å andra sidan icke förnekas, att vattenrättsingenjörerna, därest
de skola på ett i allo tillfredsställande sätt fullgöra sina båda tjänster,
måste underkasta sig en arbetsbörda, som i längden icke är möjlig att
bära. Särskilt de senare årens erfarenhet har visat, att så är förhållandet.
Det ligger då nära till hands, att den lägre avlönade domstolstjänsten
får i viss mån stå tillbaka. På grund av bristande tid nödgas
vattenrättsingenjörerna helt säkert ofta nog att verkställa deni åliggande
granskning och utredning på ett mera summariskt sätt än önskvärt vore.
För vattenrättsdomaren, som har att leda och i första hand svara för
arbetet i vattendomstolen, medför detta en känsla av osäkerhet, då han
icke kan vara viss på att utredningen är så fullständig och byggd på en
54
så detaljerad undersökning, sorn för målets prövning erfordras. Även
om det icke lärer kunna påvisas några särskilda fall, där det sakliga
a\ görandet av vattenmål blivit lidande kärpå, ligger det i öppen dag,
att den nuvarande anordningen icke innebär garanti för att de tekniska
oell ekonomiska frågorna i dylika mål alltid bliva föremål för en så uttömmande
behandling som vederbör. Under alla förhållanden torde det
vara uppenbart, att då det icke kan begäras, att en vattenrättsingenjör
för att mera odelat kunna ägna sig åt sin befattning såsom sådan skall
åsidosätta honom i den andra tjänsten åliggande göromål, tjänstekombinationen
är ägnad att medföra dröjsmål med utförandet av den ofta
mycket tidsödande tekniska och ekonomiska utredning, som ankommer
på vattenrättsingenjör, och därigenom även med målets slutliga avgörande.
Det krav på skyndsamhet, som bör ställas på all rättsskipning,
gör sig i särskilt hög grad gällande i fråga om domstolsbehandlingen av
vattenrättsliga spörsmål. Med hänsyn till de stora ekonomiska intressen,
som i regel äro förknippade med vattenmålen, framträder här vikten
av ett snabbt avgörande ännu starkare än eljest.
För vinnande av ett gott resultat av vattendomstolarnas arbete såväl
med avseende å den sakliga prövningen av förekommande mål som beträffande
önskvärd skyndsamhet med målens behandling och avgörande
är det av stor vikt, att ett nära samarbete kan äga rum såväl mellan
vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna som mellan dessa sistnämnda
inbördes. Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna
åligger det vattenrättsingenjör bl. a. att, i den mån vattenrättsdomaren
finner det för göromålens fortgång nödigt, för meddelande
av tekniska upplysningar och råd m. m. deltaga i arbetet å vattendomstolens
kansli. Utvägen att inkalla vattenrättsingenjör till tjänstgöring
å domstolskansliet har under de gångna åren endast i obetydlig utsträckning
kunnat tillgripas med hänsyn till det hinder, som därigenom
skulle lagts i vägen för vattenrättsingenjören att fullgöra de med hans
andra tjänst förenade göromålen. Att märka är också, att det — för
övrigt väl låga — dagarvode, vartill vattenrättsingenjör är berättigad
a id deltagande i vattendomstolens sammanträden eller i förberedande undersökningsförrättning,
icke vid kanslitjänstgöring tillfaller honom i annat
fall än då Kungl. Majit prövar sådan ersättning böra utgå. Ofta
nog medför således tjänstgöringen a vattendomstolens kansli en ekonomisk
uppoffring för vattenrättsingenjören, och även denna omständighet
föranleder givetvis, att vattenrättsdomaren endast i undantagsfall
begagnar sig av rätten att till dylik tjänstgöring inkalla ingenjören.
Tydligt är, att vid sadant förhållande och då de flesta av de nuvarande
vattenrättsingenjörerna icke äro bosatta å samma ort som
vattenrättsdomaren, samarbetet inom domstolarna vid målens förberedande
behandling icke kunnat i önskvärd omfattning genomföras. Och
detta har i sin ordning utom andra nackdelar medfört, att vattenrätts
-
»lomaren måst använda stor del av sin arbetstid för att på egen band
sätta sig in i förekommande tekniska frågor oell att hans arbetsbörda
över huvud taget varit tyngre än den med ett mera omfattande biträde
av ingenjörer skulle blivit.
På grund av vad sålunda anförts finna de sakkunniga det otvivelaktigt,
att den nuvarande organisationen av vattendomstolarna icke är
tillfredsställande, såvitt angår vattenrättsingenjörernas deltagande i
domstolsarbetet. Olägenheterna härav hava särskilt under de senare åren
allt mera framträtt. Såsom redan i det av vattenrättsdomarnes pluralitet
år 1925 avgivna yttrandet framhölls, måste det anses i hög grad önsKvärt
och för tryggande av ett verkligt gott resultat av vattendomstolarnas
arbete rent av nödvändigt, att härutinnan vidtages sådan ändring, att den
tekniska sakkunskapens insats i deras verksamhet fördjupas och förstärkes.
I andra avseenden än de här ovan angivna synas några väsentliga anmärkningar
icke med fog kunna göras mot det sätt, varpå vattendomstolarnas
verksamhet för närvarande är organiserad. Det har visserligen
från industriellt håll ifrågasatts, huruvida icke en förenkling av domstolsförfarandet
i mål av mindre betydelse och ett eftersättande av vissa
formella krav i ansökningsmålen skulle kunna genomföras och därigenom
besparing vinnas. I anledning härav må emellertid framhållas, att
<le i lagen givna reglerna angående förfarandet i vattenmål äro utformade
i syfte att intet av de intressen, allmänna eller enskilda, vilka i
dylikt mål kunna komma i fråga, skall förbises eller linder andra villkor
än dem lagen fastslagit bliva utsatt för ett förnärmande. I dessa
regler, som äro så avfattade, att i enklare fall en viss förkortning ai proceduren
medgives, synes någon ändring icke utan tvingande skal böra
vidtagas. Från samma håll har vidare anmärkts, att genom de minutiösa
föreskrifter, som i vattenlagen givits till skyddande av allmänna och enskilda
intressen, exempelvis stadgandena örn ersättningskraft och bygdekraft,
utredningarna i vattenmål och vattendomstolarnas arbete ofta
ökats långt mer än som vore skäligt med hänsyn till de intressen, som
skulle bevakas. Ehuru vad sålunda anmärkts synes i viss mån befogat,
torde dock detsamma såsom mera riktat mot vissa materiella bestämmelser
i vattenlagen än mot det sätt, varpå vattendomstolarnas verksamhet
är organiserad, icke böra i au förevarande sammanhang föi anleda något
närmare yttrande.
Hur bör en ökning av vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet
åstadkommas?
l)e sakkunniga hava i det föregående givit sin anslutning till den uppfattningen,
att med den nuvarande föreningen av vattenrättsingenjörsbefattningarna
med andra tjänster vattenrättsingenjörerna icke i den ut
-
I övrigt intet
väsentligt att
anmärka mot
den nuvarande
organisationen.
56
Tidigare
(Orsing.
sträckning som önskvärt vore kunna påräknas för arbetet i vattendom*
stolarna. Fråga är då, på vilket sätt ändring härutinnan bör kunna
ske.
Olika förslag hava i detta hänseende framkommit. Det har sålunda ifrågasatts,
att vattenrättsingenjörerna visserligen fortfarande skulle i regel
tågås bland innehavare av annan statstjänst, men att de under den tid
de innehade förordnande såsom vattenrättsingenjörer skulle vara befriade
från vissa slag av de göromål, som i nämnda tjänst ålåge dem, eller
fran tjänstgöring i viss del av det distrikt, som utgjorde föremål för dea
andra tjänsteverksamheten. I den del vattenrättsingenjörerna sålunda
befriades från utövning av sin ordinarie tjänst borde särskilda ersättare
för dem forordnas eller ock göromålen under tiden överflyttas på annan;
tjänsteinnehavare. Ett annat förslag har varit, att beträffande de vattenrättsingenjörer,
vilkas sakkunskap och erfarenhet är särskilt inriktad
på frågor angående byggande i vatten, förordnande i regel skulle givasåt
konsulterande ingenjör med skyldighet för honom att under visst antal
dagar varje år helt ägna sig åt vattenrättsingenjörsbefattningen utan;
annan ersättning än det fastställda årsarvodet — vilket emellertid i förhållande
till det nuvarande borde höjas — samt med rätt att för den tid
därutöver, varunder han toges i anspråk för tjänstgöring i vattendomstolen,
erhålla visst dagarvode, likaledes högre än det nu åt vattenrättsingenjörerna
utgående. I fråga örn de torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörerna
skulle enligt sistnämnda förslag någon ändring i det
nu tillämpade systemet med kombination av vattenrättsingenjörs- och
lantbruksingenjörstjänst icke göras. Det har slutligen från flera håll
gjorts gällande, att någon verklig bot på de med nuvarande organisation)
rådande olägenheterna icke stöde att vinna på annat sätt än genom att
göra vattenrättsingenjörsbefattningarna till självständiga tjänster med
skyldighet för innehavarna att helt ägna sig åt vattendomstolsarbetet.
Under alla förhållanden gällde detta beträffande de vattenbyggnadssakkunniga
vattenrättsingenjörerna.
Emot det första av nyssnämnda förslag har en bestämd gensaga rests
av lantbruksstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller således
de båda verk, under vilka de tjänstemän sortera, som hittills huvudsakligen
kommit i fråga till förordnanden såsom vattenrättsingenjörer. Ea
sådan anordning som den föreslagna skulle enligt styrelsernas förmenande
för uppehållandet av lantbruksingenjörs- resp. väg- och vattenbyggnadsdistriktstjänsterna
medföra allvarliga olägenheter. Såvitt angår
de särskilt beträffande byggande i vatten sakkunniga vattenrättsingenjörerna,
lär för övrigt det ifrågavarande förslaget numera till stor
del hava förlorat sitt intresse. Genom den omorganisation av väg- och
vattenbyggnadsstaten, som trätt i kraft den 1 juli 1930, hava de förutvarande
distriktscheferna och distriktsingenjörerna ersatts av vägingen
-
57
jörer i de särskilda länen jämte tre för var sin del av riket förordnade
väginspektörer. Dessa nya befattningshavare äro för närvarande och
torde även för framtiden bliva fullt upptagna av sina tjänster. Att somliga
av dem skulle för vissa tider eller i vissa avseenden erhålla tjänstledighet
för att kunna mottaga och fullgöra uppdrag såsom vattenrättsingenjörer
kan icke sättas i fråga. Från vattendomstolarnas synpunkt
vore det för övrigt icke önskvärt, att förordnande såsom vattenrättsingenjör
meddelades väginspektör eller vägingenjör, då hos dessa tjänstemän
i allmänhet icke lär kunna påräknas tillräcklig sakkunskap i avseende
å vattenbyggnadsfrågor. Andra statliga tjänsteinnehavare, vilka
äro kompetenta för befattning såsom vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör,
torde icke heller vara i tillfälle att åtaga sig dylikt förordnande
på sådana villkor, som med det ifrågavarande förslaget avses. En kombination
av nämnda befattning med annan statstjänst än de nu indragna
distriktstjänsterna lär även under nuvarande förhallanden endast i
undantagsfall varit tänkbar.
Vidkommande det andra av ovan omförmälda förslag har från flera
håll med fullt fog anmärkts bl. a., att det knappast kunde förväntas, att
man med de avsedda avlöningsförmånerna och tjänstgöringsförhållandena
skulle kunna förvärva vattenrättsingenjörer av den kapacitet, som
oavvisligen fordras. Anordningen att göra vattenrättsingenjör för sin
utkomst beroende av privat verksamhet skulle för övrigt med sannolikhet
medföra, att han icke med tillräckligt intresse komme att ägna sig åt
domstolsarbetet, och den ifrågasatta bestämmelsen att ingenjören skulle
vara skyldig att under viss minimitid varje år deltaga i detta arbete
torde icke i och för sig innebära garanti för att hans medverkan bleve
mera tillfredsställande än den, som kan påräknas av vattenrättsingenjörer,
vilka hava även annan statstjänst att sköta. Uppenbart torde också
vara, att vattenrättsingenjörer, anställda i enlighet med detta förslag för
viss tid och utan att innehava annan ordinarie befattning, icke skulle
komma att erhålla den självständiga och oberoende ställning, som är nödvändig
för innehavare av domartjänst.
Båda vattenrättsingenjörerna
heltidstjänst
erafan.
Enligt de sakkunnigas förmenande kan intetdera av omförmälda förslag
anses innebära en tillfredsställande lösning. Ett verksamt avhjälpande
av de anmärkta olägenheterna med avseende å den nuvarande vattendomstolsorganisationen
kan, såvitt de sakkunniga förstå, icke åstadkommas
på annat sätt än genom en omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna
till heltidstjänster. Därest en dylik organisatorisk förändring
vid den undersökning, som här nedan skall göras, visar sig genomförbar
utan menliga påföljder i annat hänseende, synes det emellertid
icke böra komma i fråga att göra allenast vattenrättsingenjörerna
av det ena slaget till lieltidstjänstemän, under det att vattenrättsingenjörer,
hörande till den andra gruppen, fortfarande skulle hava sina befatt
-
58
''Vattenrätt»-ingenjörerna
måste följa
med vattenbyggnadsteknikens
utveckling.
»ingar såsom bisysslor. Detta skulle strida mot den likställighet, som
bör råda mellan vattenrättsingenjörerna, och det är icke uteslutet, att en
slik anordning — varigenom den ene vattenrättsingenjören skulle få tillfälle
att mera ingående än den andre sätta sig in i alla detaljer av ett
mål — skulle medföra eller åtminstone få sken av att innebära ett tillbakasättande
av de intressen, vilkas tillgodoseende vid vattenmålens avgörande
i främsta rummet ankomme på utredning av den icke heltidsanställde
ingenjören. Det nära samarbete mellan vattendomstolens båda ingenjörer
med tillfällen till rådplägningar och meningsutbyten dem emellan
under hela utredningstiden, vilket är i högsta grad önskvärt, skulle
för övrigt icke i tillräcklig utsträckning kunna åvägabringas, om blott
den ene av dem bleve fast anställd vid domstolen.
Förutsättningar för vattenrättsingenjörsbefattningarnas organiserande
såsom heltidstjänster.
En riktig organisatorisk princip är tvivelsutan, att icke flera såsom
självständiga befattningar och således icke allenast såsom bisysslor avsedda
statstjänster inrättas än som erfordras för de göromål, örn vilkas
utförande det är fråga. Med andra ord: varje dylik tjänst bör vara så
organiserad, att den fullt upptager sin innehavares tid. Huru det härutinnan
skulle komma att förhålla sig med vattenrättsingenjörsbefattningar,
anordnade såsom heltidstjänster, skall här nedan göras till föremål
för närmare undersökning. Dessförinnan torde emellertid böra beröras
en från annan synpunkt framställd invändning emot nämnda befattningars
frigörande från föreningen med andra tjänster.
Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för de
yttranden, vilka avgivits angående vattendomstolarnas organisationsfråga,
har man på vissa håll ansett det kunna befaras, att en ingenjör,
som skulle hava sin verksamhet förlagd uteslutande till vattendomstolarna
och som därigenom skulle utestängas från skapande verksamhet,
icke komma att på tillfredsställande sätt följa med vattenbyggnadsteknikens
utveckling. Denna farhåga synes dock knappast vara berättigad.
Även örn vattenrättsingenjörens arbete i vattendomstolen kan sägas i
främsta rummet vara av granskande och kontrollerande beskaffenhet,
torde det vara tydligt, att de mångfaldiga, av olika ingenjörer utarbetade
förslag, vilka han i sin tjänst har att pröva, giva honom gott tillfälle att
stå i livlig kontakt med den vid varje tidpunkt aktuella vattenbyggnadstekniken.
En vattenrättsingenjörs verksamhet i vattendomstolen är emellertid
icke inskränkt till allenast granskning av andras förslag, utan det
tillkommer honom att själv i förekommande fall giva uppslag till lösning
av tekniska frågor på annat sätt än av en sökande må vara föreslaget.
59
Att så är förhållandet, framgår bl. a. av vattenlagens stadgande därom,
att vattendomstolen skall såvitt möjligt så jämka mellan stridiga intressen,
att ettvart kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat. Det
är för övrigt att märka, att vattenrättsingenjörerna icke enligt nu gällande
bestämmelser äro och ej heller för framtiden böra vara helt utestängda
från privat teknisk verksamhet. Enligt vattendomstolsstadgau
är det, såsom förut nämnts, förbjudet vattenrättsingenjör att åtaga sig
enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma
under den vattendomstols bedömande, vid vilken han är anställd, eller
rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan detsamma
avgjorts genom laga kraftägande utslag. Den sålunda föreskrivna
begränsningen för en vattenrättsingenjörs privata verksamhet bör visserligen
för framtiden bibehållas. Men då å andra sidan den hittillsvarande
erfarenheten icke giver anledning till skärpning av föreskriften, torde
det icke föreligga hinder för en vattenrättsingenjör att, i den mån vattendomstolsarbetet
lämnar honom tid övrig därtill, ägna sig åt enskild
verksamhet såsom ingenjör. Även örn denna verksamhet kommer att
omfatta arbeten av huvudsakligen annan art än sådana, som prövas
av vattendomstol, medför den dock tillfälle för vattenrättsingenjören
att bibehålla en direkt kontakt med tekniskt-ekonoiniska frågor i allmänhet.
Beaktas bör också, att en vattenrättsingenjör, vilken icke, såsom
nu är fallet, har även annan tjänst att uppehålla, kommer att få
mera tid att i facklitteraturen följa de framsteg, som göras på teknikens
område. Huvudvikten ligger vid att vattenrättsingenjörstjänsterna
bliva i ekonomiskt avseende så anordnade, att för desamma kunna påräknas
ingenjörer, vilka icke blott äro i besittning av en grundlig teoretisk
utbildning utan även under sysslande med uppgörande av förslag till
vattenbyggnader eller utförande av sådana m. m. förvärvat en betydande
praktisk erfarenhet i behandlingen av vattenfrågor och som på grund
nv de personliga egenskaper, för vilka de gjort sig kända, kunna förväntas
med levande intresse komma att ägna sig åt sin befattning. Att sådana
män skulle stanna efter i utvecklingen, torde icke behöva befaras.
Emot anordnande av vattenrättsingenjörernas befattningar såsom heltidstjänster
kan invändas, att det med bibehållande av det nuvarande
antalet dylika domstolsledamöter sannolikt icke skulle kunna beredas dem
full sysselsättning. Det torde därför först och främst böra undersökas,
huru stor arbetsbörda hittills åvilat vattenrättsingenjörerna. I det av
vattenrättsdomarnes majoritet år 1925 avgivna yttrandet rörande vattendomstolarnas
organisation har med ledning av en statistisk redogörelse
beräknats, att det antal dagar, varunder varje vattenrättsingenjör vore
upptagen av tjänstgöring vid vattendomstolens sammanträden och av undersökning
jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen, kunde i genomsnitt
för var och en av de tre sydligare vattendomstolarna sättas till omkring
Full sysselsättning
kan
icke beredas
åt tio vattenrättsingenjör
er.
60
65 dagar och för vardera av de håda nordligare domstolarna till omkring
30 dagar örn året. Då mot en dags dylik tjänstgöring kunde beräknas,
en dags hemarbete, utgjorde den genomsnittliga årliga tjänstgöringstiden»
beräknad i dagantal, för envar av vattenrättsingenjörerna vid de tre sydligare
domstolarna omkring 130 och vid de nordligare omkring 60 dagar.
Härtill komme dels den tid, som särskilt den vattenbyggnadstekniske vattenrättsingenjören
vore upptagen med arbete för vattenboken, av undersökningar
i anledning av ansökningar örn inskrivning i vattenboken samt
av besiktningar enligt 13 kap. vattenlagen, dels ock det antal dagar, som
upptoges av resor.
Enligt nu från vattendomstolarna införskaffade uppgifter bar det sammanlagda
antalet dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varit upptagna
av vattendomstolsarbetet, för åren 1925—1930, sistnämnda år dock allenast
till november månads slut, utgjort:
i Norrbygdens vattendomstol
i Mellanbygdens »
i österbygdens »
i Västerbygdens »
för deri vattenbyggn
ad stekn iske
ingenjören
571 dagar
570 »
888 »
737 »
för den torrläggningssakkunnige
ingenjören
415 dagar
398 »
736 »
652 »
I Söderbygdens vattendomstol har för åren 1926—1930 motsvarande antal
dagar utgjort 577 resp. 633 dagar. Örn man beräknar resedagarnas
antal till omkring en fjärdedel av förrättningsdagarna, utgör det genomsnittliga
antal dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varje år varit
upptagna av arbetet i vederbörande vattendomstol:
för Norrbygdens vattendomstol omkring 105 resp. 80 dagar
» |
Mellanbygdens » |
» |
105 » |
75 |
österbygdens » |
» |
170 » |
140 |
|
» |
Söderbygdens » |
» |
130 » |
145 |
» |
Västerbygdens » |
145 » |
130 |
Beträffande den sist återgivna statistiken bör anmärkas, att till hållande
av besiktning enligt 13 kap. vattenlagen samt undersökning i anledning
av ansökan örn inskrivning i vattenboken ofta — vid somliga vattendomstolar
regelmässigt — förordnats andra personer än vederbörande
vattenrättsingenjörer.
Då med frånräknande av årlig semester örn 45 dagar antalet arbetsdagar
för år utgör 264, framgår av de ovan anförda siffrorna att — för
den händelse vattenrättsingenjörerna för framtiden icke skulle tagas i
anspråk för vattendomstolsarbetet i vidare omfattning än hittills — det
icke vore tillrådligt att, med bibehållande av det nuvarande antalet vat
-
61
tenrättsingenjörer, göra deras befattningar till heltidstjänster, så mycket
mindre som avlöningen för sådan tjänst, enligt vad nedan skall närmare
beröras, måste sättas jämförelsevis hög. Det må emellertid erinras, att
syftet med en dylik förändring av vattenrättsingenjörstjänsterna är, att
vattenrättsingenjörernas sakkunskap skall kunna i högre grad än för närvarande
är möjligt komma domstolsarhetet till godo. Förhållandena böra
ordnas så, att vattenrättsingenjörerna kunna allt ifrån det ett mål inkommit
till vattendomstolen följa detsamma. Granskningen av handlingarna
i ansökningsmål bör i första hand verkställas av vattenrättsingenjörerna
eller endera av dem, varefter den ene ingenjören eller, där förhållandena
göra det erforderligt, ingenjörerna tillsammans föredraga målet,
särskilt såvitt angår däri förekommande tekniska spörsmål, inför vattenrättsdomaren
och till honom anmäla, örn föreläggande angående komplettering
av handlingarna i något avseende erfordras samt örn förberedande
undersökning å stället synes behövlig. Så snart det låter sig göra, böra
vattenrättsdomaren och ingenjörerna gemensamt uppgöra en plan för
målets handläggning, så att behandlingen av detsamma vid vattendomstolen
kan försiggå så skyndsamt som möjligt. Den tekniska och ekonomiska
granskning och utredning, som bör föregå själva domstolsbehandlingen,
skall av ingenjörerna verkställas med största noggrannhet; ingen
detalj, som kan vara av betydelse för målets avgörande, får förbigås. På
sätt det för närvarande finnes föreskrivet i vattendomstolsstadgan, bör
det åligga ingenjörerna att i de fall, då vattenrättsdomaren anser det
behövligt, upprätta en skriftlig promemoria rörande den tekniska granskningen,
detta såväl för möjliggörande av kontroll från domarens sida, att
intet brister i granskningens fullständighet, som till ledning för överdomstolarna,
därest målet skulle komma att dit fullföljas. Erfordras företagande
av vattenmängdsmätning, provdämning, provtappning e. d., skall
vederbörande vattenrättsingenjör tillse, att den lämpligaste tidpunkten
härför begagnas. Undersökning enligt 11 kap. 45 § vattenlagen bör, då
sådan anses behövlig, i regel verkställas av vattenrättsingenjör och, endast
örn särskilda skäl därtill föranleda, anförtros åt annan sakkunnig.
Till underlättande av vattendomstolens syneiakttagelser bör i alla mera
vidlyftiga mål ene vattenrättsingenjören vid föreberedande undersökning
före synesammanträdet utföra de avvägningar m. m., som för målets utredning
och bedömande äro av nöden. Under hela tiden ett mål är hos vattendomstolen
anhängig! skola ingenjörerna, deltaga i de överläggningar
angående detsamma, som vattenrättsdomaren finner erforderliga. Vid
avfattningen av utslaget bör, såframt fråga är örn medgivande till utförande
av dammanläggning e. d., den beskrivning a anläggningens konstruktion,
som utslaget skall innehålla, i första hand uppgöras av vattenrättsingenjör.
Jämväl i övrigt böra ingenjörerna, i den mån vattenrättsdomaren
påfordrar det, biträda honom vid utformningen av vattendomstolens
utslag. Besiktning jämlikt 13 kap. 1 § vattenlagen å anläggning.
62
Ökning av
vattenmålens
antal torde
kunna förväntas.
till vilken vattendomstolen lämnat medgivande, liksom av vattenmärke-,
örn vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift, bör i regel anförtros
åt vattenrättsingenjör, och detsamma bör också gälla beträffande
sådan undersökning, som enligt 12 kap. 7 § vattenlagen skall hållas i anledning
av ansökan örn inskrivning i vattenboken. Under överinseende
av vattenrättsdomaren bör den vattenbyggnadstekniske ingenjören verkställa
vattenboksinskrivningar utom såvitt angår vattenbokens tredje avdelning,
vars förande bör anförtros åt den torrläggningsakkunnige ingenjören.
Att förstnämnde ingenjör, såsom i ett avgivet yttrande föreslagits,
upplägger och för register över alla inom domstolsområdet förekommande
fixar, peglar och vattenmärken, synes visserligen lämpligt,
men torde för närvarande icke böra åläggas honom såsom en skyldighet.
Denna i korthet gjorda skissering av vattenrättsingenjörernas arbete i
vattendomstolen, sådant detta bör för framtiden vara anordnat, torde giva
vid handen, att vattenrättsingenjörernas tid skulle komma att för detta
arbete tagas i anspråk väsentligt mera än nu är fallet. Såsom längre
fram skall behandlas, synes en eller annan ny arbetsuppgift utöver vad
vattenlagen föranleder kunna ifrågasättas för vattenrättsingenjörerna.
I detta sammanhang torde böra med några ord beröras de allmänna
utsikterna i fråga örn myckenheten av det arbete, som under den närmaste
framtiden kan förväntas för vattendomstolarna. Trots den nu
rådande lågkonjunkturen har hittills tillströmningen av mål till vattendomstolarna
icke visat någon avgjord tendens till minskning; och man
bör kunna räkna med att, så snart förbättrade industriella konjunkturer
inträda, företagarinitiativet kommer att ökas och därmed en ökning av
antalet ansökningsmål vid vattendomstolarna uppstå. En del speciella
omständigheter, som peka i denna riktning, må här framhållas.
Förbrukningen av elektrisk kraft är i oavbruten stegring, och nya områden
för användningen av densamma framkomma ständigt. Vattenkraftutbyggandet
kan därför beräknas komma att pågå i livlig takt, örn också
mera än förr koncentrerat till större anläggningar. Beträffande vattenregleringar
är det egentligen endast i avseende å Dalälven som ett mera
omfattande program redan blivit genomfört, och även där återstå icke
obetydliga uppgifter. I övriga viktigare kraftvattendrag förestår en mycket
betydande verksamhet för genomförande av en rationell vattenhushållning,
något som för övrigt gäller även åtskilliga mindre vattendrag.
Vattenregleringsmålen hava visat sig oftast vara av mycket omfattande
beskaffenhet. Jämväl andra anläggningar av industriell natur, som kräva
behandling vid vattendomstol, kunna förväntas komma till stånd i
större omfattning, såsom anläggningar för anskaffande av fabrikationsvatten,
för förekommande av vattendrags igenslamning, särskilt vid anrikningsverk,
m. m.
Hamnanläggningar planeras alltjämt i betydande omfattning av städer
63
och andra samhällen. Frågor om dylika anläggningar handläggas av
vederbörande vattendomstol, som därvid äger meddela hamnens ägare
tillstånd att expropriationsvis förfoga över erforderligt hamnområde.
Nya flottleder planeras, huvudsakligen i mellersta och södra Sverige, där
deras inrättande ofta är relativt komplicerat till följd därav, att vattendragen
redan äro bebyggda för kraftutvinning och i övrigt en mångfald
intressen beröras. Torrläggningsmål förekomma alltjämt, särskilt i landets
sydligare delar, i stor omfattning och kunna förväntas visa tendens
till stegring, sedan den nuvarande jordbrukskrisen lättat. Förbättrad
teknik okar möjligheterna till ekonomisk torrläggning medelst ^vallning
och pumpning. I samband med det livliga vägbyggandet utföras talrika
broar, för vilka ofta tillstånd måste inhämtas hos vattendomstolen. Statsbidrag
till brobyggnader iitbetalas numera endast under förutsättning att
vattendomstols tillstånd inhämtats i de fall, då sådant kan anses erforderligt.
Över huvud taget torde man kunna spåra en tendens till bättre efterlevnad
av vattenlagens stadganden med avseende å påkallande av vattendomstolens
prövning vid byggande i vatten.
Det övervägande antalet äldre vattenkraftanläggningar o. d. torde ännu
icke hava blivit föremål för inskrivning i vattenbok, men man torde kunna
förvänta, att vederbörande ägare successivt komma att tillgodogöra
sig de fördelar, som vattenbolcsinskrivningen medför. Detsamma gäller i
fråga örn legalisering av äldre dammbyggnader m. m., för vilka klart tillstånd
icke föreligger.
Trots den utökning av vattenrättsingenjörernas arbete, som sålunda
förväntas, kan det dock dragas i tvivelsmål, örn full sysselsättning under
hela året skulle kunna beredas samtliga vattenrättsingenjörer, därest de
bibehölles vid samma numerär som för närvarande. Särskilt gäller detta
beträffande ingenjörerna vid de båda norrländska vattendomstolarna.
Det har därför synts böra tagas under övervägande, huruvida icke vattensrättsingenjörernas
antal skulle kunna på ett eller annat sätt nedbringas.
Flera olika förslag hava tidigare framkommit angående sättet för åvägabringande
av en dylik reducering. Sålunda har det föreslagits, att med
bibehållande av det nuvarande antalet vattendomstolar och deras förläggning
till skilda orter heltidstjänster skulle inrättas för tre vattenbyggnadstekniska
vattenrättsingenjörer med skyldighet för var och en
av dem att samtidigt ägna sig åt arbetet vid två särskilda domstolar.
Tjänstgöringsskyldigheten skulle lämpligen kunna fördelas mellan de
olika domstolarna så, att ingenjören tjänstgjorde viss tid, exempelvis
varannan vecka, vid vardera domstolen. Emot en dylik uppdelning av
ingenjörernas tjänstgöring kan emellertid anmärkas, att stora svårigheter
skulle uppstå för ett lämpligt och praktiskt ordnande av de särskilda
Vattenrättsit7
genj ö fernäs
nuvarande
antal bär
minskas~
64
domstolarnas arbete och att genom ingenjörernas ofta återkommande resor
från den ena till den andra domstolens förläggningsort mycken arbetstid
komme att förspillas oell icke obetydliga kostnader föranledas. I sistnämnda
hänseende må framhållas, att en ingenjör, som är bosatt å den
ort, där den ena domstolen är förlagd, givetvis måste tillerkännas rätt till
särskild ersättning för den tid, då han måste uppehålla sig å den andra
domstolens förläggningsort.1 Den viktigaste anmärkningen mot den föreslagna
anordningen med uppdelning av samme ingenjörs tjänstgöring på
olika till skilda orter förlagda domstolar torde emellertid vara, att med
densamma syftet med vattenrättsingenjörsbefattningarnas omläggning
till heltidstjänster skulle till stor del förfelas, särskilt i det hänseendet
att det avsedda ständiga samarbetet mellan vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna
icke skulle kunna genomföras.
Ett annat, av vattenrättsdomarnes majoritet framlagt förslag örn sammanslående
av de nuvarande vattendomstolarna till en gemensam, till
huvudstaden förlagd vattendomstol, som med fyra vattenrättsdomare och
tre vattenrättsingenjörer av vartdera slaget ävensom en biträdande ingenjör
skulle arbeta å fyra särskilda avdelningar, varje avdelning med,
i första hand, viss geografisk del av landet till verksamhetsområde, torde
från vissa synpunkter vara värt beaktande. Emot detsamma har emellertid
anmärkts, att genom vattendomstolarnas sammanslagning till ett
centralt ämbetsverk den rättssökande allmänheten i mera avlägset belägna
trakter skulle praktiskt taget betagas möjligheten att personligen infinna
sig å vattendomstolskansliet för ingivande av ansökningar, uttagande
av stämning m. m. och att befolkningen i sådana trakter därför
komme att förlora känslan av samhörighet med och måhända även förtroendet
för domstolen. Att denna anmärkning icke saknar visst berättigande
är uppenbart, även örn det icke må förglömmas, att jämväl vid
lokal förläggning av vattendomstolarna den betydande utsträckningen av
varje domstols område gör, att för större delen av befolkningen inom detsamma
personliga besök å domstolskansliet äro förenade med betydande
kostnader och olägenheter. I själva verket lära också förhållandena hava
utvecklat sig därhän, att redan nu i de allra flesta fall hänvändelse till
vattendomstolarna sker medelst post eller telefon och icke genom personliga
besök. Vad som mest talar mot det omförmälda centralisationsförslaget
torde vara, att resorna för den avdelning av den centrala vattendomstolen,
vilken skulle hava att behandla frågor rörande övre Norrlands
vattendrag, i många fall bleve så tidsödande och besvärliga, att undersökningar
och besiktningar sannolikt icke komme att verkställas av vattenrättsingenjörerna
utan uppdroges åt andra, mera närbeläget boende
sakkunniga, med den påföljd att vattenrättsingenjörerna måhända icke
1 Jämför 20 § 3 inom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt 5 § i
K.K. den 26 juni 1925 med tilläggsbestämmelser till nämnda avlöningsreglemente.
65
förvärvade tillräckligt ingående kännedom orri de hydrografiska och eko
nomiska förhållandena inom vissa delar av domstolsområdet.
Till lösning av frågan om vattenrättsingenjörernas bestämmande till
sådant antal, att full sysselsättning kan beredas dem med arbetet i och
vid vattendomstolarna, har framkommit ännu ett förslag, vilket synes
förtjänt av viss uppmärksamhet. Detta förslag går ut på att vattendomstolarnas
antal skulle begränsas till tre med förläggning, den för norra
delen av landet avsedda till lämplig stad i Norrland och de båda andra
till resp. Stockholm och Göteborg. Vid var och en av dessa domstolar
skulle fast anställas en vattenrättsdomare och två vattenrättsingenjörer,
en av vartdera slaget, samt dessutom — enär det uppenbarligen
skulle bliva omöjligt för en vattenrättsdomare att medhinna behandlingen
av samtliga till hans vattendomstol hörande mål — en biträdande vattenrättsdomare
eller förste sekreterare med skyldighet att handlägga de domargöromål,
som till honom överlämnades. Den huvudsakligaste anmärkningen
mot detta förslag har varit, att det måste anses i hög grad otillfredsställande,
att en stor del — omkring hälften — av vattenmålen skulle
komma att regelmässigt behandlas och avgöras av en domare med sämre
kompetens och mindre självständig ställning än den egentliga vattenrättsdomaren.
Med hänsyn till denna anmärkning, vars riktighet icke kan
förnekas, torde icke heller ifrågavarande förslag höra läggas till grund
för frågans lösning.
Tanken att minska antalet vattendomstolar samtidigt därmed att vattenrättsingenjörernas
antal nedbringas så, att full sysselsättning kan
beredas dem, torde emellertid vara värd att taga fasta på, även om därvid
bör eftersträvas, att minsta möjliga ändring göres i de nuvarande förhållandena
beträffande domstolsområdena. Det är väl sant, att arbetsbördan
för vattenrättsdomarne i var och en av de tre sydligare vattendomstolarna
hittills varit så stor, att någon ökning i densamma under
den nuvarande organisationen av vattendomstolarnas verksamhet icke
kan tänkas tillrådlig; oell även i de båda norra vattendomstolarna uppgivas
vattenrättsdomarne hava varit fullt sysselsatta hela året örn. Men
ä andra sidan bör beaktas, dels att vattenrättsdomarnes arbete med all
sannolikhet skulle komma att i icke obetydlig mån lättas, därest de hade
att påräkna ständigt biträde av vattenrättsingenjörerna, och dels att —
fastän, såsom ovan nämnts, en ökning i vattenmålens antal snart nog torde
kunna förväntas — erfarenheten visat, att en så betydande växling beträffande
målens både antal och beskaffenhet år från år förekommer, att
det icke låter sig göra att med någon tillförlitlighet beräkna den framtida
arbetsbördans storlek. Ehuru detta icke synes böra hindra ett fastslående,
på ett, som man vill hoppas, bestående sätt av vattendomstolarnas
verksamhetsområden och organisation, torde dock nödig försiktighet
bjuda, att vattendomstolarnas antal icke bestämmes högre än att med
A — »124.17.
Sammanslagning
av dill
åd a nordligare
vatt endomstolarna.
66
säkerhet eller åtminstone största sannolikhet fullt arbete kan under alla
förhållanden påräknas för var och en av dem. Skulle en tillfällig an
hopning av mål hos den ena eller andra vattendomstolen göra det för
vederbörande vattenrättsdomare omöjligt att medhinna avarbetningen
av uppkommen arbetsbalans, bör det icke vara omöjligt att tillgripa utvägen
med biträdande vattenrättsdomare. Här ovan har visserligen medgivits,
att det måste betecknas såsom otillfredsställande, att vattenmål
i större utsträckning regelmässigt behandlas och avgöras av biträdande
vattenrättsdomare, men emot det nyss ifrågasatta, mera tillfälliga anlitandet
av en sådan torde en liknande anmärkning icke med samma
styrka kunna göras gällande, även örn det helt naturligt vore häst, örn
denna utväg icke alls behövde tillgripas. Därest för erhållande av förordnande
såsom biträdande vattenrättsdomare föreskrivas vissa kompetensvillkor,
innefattande fordran på förut förvärvad, icke allt för obetydlig
erfarenhet i avseende å behandlingen av vattenmål, synes det icke
behöva befaras, att här ifrågasatta användande av biträdande vattenrättsdomare
skall medföra några större olägenheter. Det må för övrigt i
detta sammanhang erinras, att enligt 26 § vattendomstolsstadgan vattenöverdomstolen
äger, då det med hänsyn till omfattningen av visst mål
eller eljest för göromålens behöriga fortgång finnes erforderligt, medgiva
vattenrättsdomare befrielse från hans tjänsteåligganden med undantag
för visst mål eller ock från viss del eller vissa av de honom åliggande
göromålen, samt att till vikarie för vattenrättsdomaren beträffande de
åligganden, från vilka han befriats, regelmässigt plägat förordnas Vederbörande
vattenrättssekreterare. Såvitt de sakkunniga hava sig bekant,
har ej någon olägenhet försports av denna anordning, som i icke
obetydlig omfattning kommit till tillämpning. Utom genom förordnande
av biträdande vattenrättsdomare torde i fall av behov lättnad i arbetet
kunna beredas en vattenrättsdomare genom tillfälligt förordnande av en
biträdande sekreterare eller annan utökning av kanslipersonalen.
Enligt de i det föregående (sid. 13—17) intagna statistiska tabellerna
har antalet under åren 1919—1930 till vattendomstolarna inkomna mål,
vilka blivit till behandling upptagna, utgjort:
vid |
Norrbygdens vattendomstol |
492 |
eller |
i |
genomsnitt |
pr |
år |
c:a 41 |
|
Mellanbygdens |
» |
475 |
» |
» |
» 40 |
||||
» |
österbygdens |
» |
585 |
» |
» |
» |
» |
» 49 |
|
» |
Söderbygdens |
» |
614 |
» |
» |
» |
» 51 |
||
Västerbygdens |
» |
552 |
» |
» |
» |
» |
» 46. |
Den å sid. 18 intagna tabellen rörande de vid utgången av vart och ett
utav åren 1919—1930 oavgjorda vattenmålen visar, att arbetsbalansen från
år 1930 utgjorde, vid Norrbygdens vattendomstol 65, vid Mellanbygdens
vattendomstol 75, vid österbygdens vattendomstol 52, vid Söderbygdens
vattendomstol 33 och vid Västerbygdens vattendomstol 95 mål.
67
En jämförelse mellan dessa balanssiffror samt de ovan angivna siffrorna
rörande inkomna och till behandling upptagna vattenmål giver vid
handen, att antalet under åren 1919—1930 slutligt avgjorda mål utgjort:
vid |
Norrbygdens |
vattendomstol |
427 |
eller i |
genomsnitt pr |
år c:a 36 |
|
» |
Mellanbygdens |
400 |
» » |
)► |
» |
> » 33 |
|
» |
österbygdens |
» |
533 |
» » |
» |
» |
» » 44 |
» |
Söderbygdens |
» |
581 |
» » |
» |
» » 48 |
|
» |
Västerbygdens |
» |
457 |
» » |
» |
» » 38, |
Härav framgår, att vardera av de båda norrländska vattendomstolarna
under de gångna åren haft färre mål att behandla än var och en av de
övriga vattendomstolarna, även om skillnaden icke kan sägas vara påfallande
stor. Örn man närmare undersöker målens beskaffenhet och därjämte
tager hänsyn till att motsättningarna mellan de intressen av olika
slag, vilka i vattenmålen merendels komma i fråga, äro väsentligt mindre
framträdande i de nordliga delarna av landet än i södra Sverige, torde man
kunna slå fast, att de båda norrländska vattendomstolarnas arbetsbörda
hittills icke obetydligt understigit den, som åvilat de andra vattendomstolarna.
Särskilt gäller detta i fråga örn vattenrättsingenjörernas arbete.
Skall en minskning av vattendomstolarnas antal kunna genomföras, torde
det därför vara tydligt, att detta bör ske på sådant sätt, att större delen av
Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolars domsområden förlägges
till en av dessa domstolar, under det att den andra indrages. Emot förläggandet
av nämnda domsområden i deras helhet till en vattendomstol
talar, icke blott att vattenrättsdomarens arbetsbörda i sådant fall skulle
bliva allt för stor, utan även att verksamhetsområdet finge en så betydande
utsträckning, att domarens och ingenjörernas resor, särskilt i betraktande
av kommunikationsförhållandena i Norrland, skulle i alltför
hög grad taga tid och krafter i anspråk. Hur södra gränsen för en ny
norrländsk vattendomstol lämpligen bör bestämmas, skall nedan angivas.
Därest i enlighet med vad ovan antytts en av de nuvarande norrländska Fyra vattenvattendomstolarna
indrages och i samband därmed vissa jämkningar göras fa»
beträffande domstolarnas verksamhetsområden, kan man antaga, att med torriäggningsen
vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör i envar av de fyra vattendomstolar,
mellan vilka hela landet sålunda skulle uppdelas, full syssel- ingenjörer.
sättning skulle kunna beredas var och en av dessa ingenjörer. Någon
exakt kalkyl i detta avseende är visserligen icke möjlig, men åtminstone
vad angår de tre sydligare vattendomstolarna talar all sannolikhet för
att de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna skulle bliva fullt upptagna av
domstolsarbetet, så mycket hellre som man, enligt vad ovan framhållits,
torde kunna räkna med en viss ökning av vattenmålens antal under de närmaste
åren. Mera tvivelaktigt torde det vara, örn fyra torrläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörer skulle erhålla tillräckligt arbete att fylla
68
hela deras tid. Av de här ovan återgivna uppgifterna angående antalet
dagar, varunder vattenrättsingenjörerna hittills varit upptagna av vattendomstolsarbetet,
framgår att de torrläggningssakkunniga ingenjörerna i
regel haft kortare tids sysselsättning i vattendomstolarna än vattenbyggnadsingenjörerna.
Även med den avsedda omläggningen av vattenrättsingenjörernas
arbete kan det tagas för givet, att så blir förhållandet. Det
har därför synts böra tagas under övervägande, örn ej de torrläggningssakKunniga
vattenrättsingenjörernas antal skulle kunna sättas lägre än antalet
vattendomstolar eller, med andra ord, örn förhållandena skulle kunna
ordnas så, att var och en av dessa vattenrättsingenjörer eller vissa av dem
ålägges skyldighet att tjänstgöra vid mer än en domstol. Såsom redan
i det föregående framhållits, torde en dylik uppdelning av en ingenjörs
arbete mellan vattendomstolar, som äro förlagda till skilda orter, komma
i strid med det syftemål, som man avser att vinna med omläggningen av
vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster. Huru än fördelningen
mellan de olika domstolarna av en vattenrättsingenjörs tjänstgöringsskyldighet
ordnades, är det uppenbart, att det samarbete och det
beredande av tillfällen till ständiga rådplägningar mellan en vattendomstols
ledamöter, som skulle genom nämnda reform befordras, icke vore
möjligt att genomföra, örn en av ingenjörsledamöterna under periodiskt
återkommande tider måste vistas å annan ort för tjänstgöring i annan
vattendomstol. I viss mån annorlunda skulle det däremot ställa sig, om
de domstolar, mellan vilka en vattenrättsingenjörs arbete skulle uppdelas,
vore förlagda till samma ort med kanslilokaler såvitt möjligt i samma hus.
I ett sådant fall skulle den omständigheten, att ingenjören hade att ägna
sig åt arbetet i båda domstolarna, i väsentligt mindre grad utgöra hinder
för det åsyftade samarbetet mellan ledamöterna i vardera domstolen. Med
undantag för de tillfällen, då ingenjören vore upptagen av domstolssammanträden
eller undersöknings- eller besiktningsförrättningar, skulle hail
vara lätt tillgänglig för såväl båda vattenrättsdomarne som sin ingenjörskollega
i den ena och den andra domstolen.
..purflyttning Den nu nämnda förutsättningen för möjligheten att uppdela en vatten
^bjgdenl''
rättsingenjörs tjänstgöring mellan två olika vattendomstolar föreligger
vattendomstol för närvarande endast beträffande Österbygdens och Söderbygdens vattenbi
Stockholm, domstolar, vilkas kanslier äro förlagda till Stockholm och där inrymda i
samma fastighet. En blick på de förut omförmälda uppgifterna angående
vattenrättsingenjörernas hittills åt vattendomstolsarbetet ägnade tid giver
emellertid vid handen, att redan under nuvarande förhållanden en torrläggningssakkunnig
ingenjör icke skulle kunna medhinna på honom ankommande
arbete i båda de nyssnämnda domstolarna. Om däremot jämväl
Västerbygdens vattendomstol vore förlagd till Stockholm, skulle det
icke vara omöjligt att låta det arbete, som kräves av de torrläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörerna vid denna samt Österbygdens och Söder
-
69
bygdens vattendomstolar, utföras av två dylika ingenjörer. Med all sannolikhet
skulle dessa medhinna hela det ifrågavarande arbetet i nämnda domstolar.
Emot en förflyttning av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm
kunna visserligen invändningar göras såväl därutinnan, att vattendomstolen
bleve i mindre mån tillgänglig för allmänheten inom domkretsen, som
oek i det avseendet, att vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjörerna,
örn de icke längre vore bosatta inom domstolens verksamhetsområde, måhända
komine att sakna den intima kontakt med ekonomiska och andra
förhållanden inom detsamma, vilken för ett rätt avgörande av vattenmålen
är av största betydelse. Sannolikt kommer det också att betecknas såsom i
viss mån oegentligt att, samtidigt därmed att frågan örn hovrätternas
uppdelning på ett större antal med mera spridd förläggning allt mer aktualiserats,
de flesta av rikets vattendomstolar förläggas till huvudstaden
och således två av dem utanför sina domsområden. Då emellertid, såsom
i det föregående framhållits, personliga besök å vattendomstolarnas kanslier
relativt sällan förekomma, då tågförbindelserna mellan västra Sverige
och Stockholm som bekant äro synnerligen goda och då enligt vattenlagens
föreskrift vattenmål skola av vattendomstolen prövas antingen vid syn
å stället eller vid sammanträde å plats, som är för parterna välbelägen,
synes anmärkningen örn vattendomstolens mindre lättillgänglighet icke
böra tillmätas allt för stor betydelse. Att de särskilda förhållanden i hydrografiskt,
ekonomiskt och annat avseende, som råda beträffande skilda
delar av domstolens verksamhetsområde, skulle bliva mera främmande för
domstolen, om den förläggas utanför området, torde icke heller kunna befaras.
Det är härutinnan att märka, att i de fall, då särskild teknisk utredning
eller annan förberedande undersökning å stället erfordras, dylik
undersökning för framtiden avses skola regelmässigt hållas av vattenrättsingenjörerna
eller endera av dem, att de allra flesta vattenmål, som äro att
hänföra till de s. k. ansökningsmålen, handläggas vid syn på stället, samt
att den speciella ortskännedomen beträffande ekonomiska förhållanden,
gängse föreställningssätt o. d. i främsta rummet företrädes av vattenrättsnämndemännen.
Av det nu anförda torde också framgå, att förhållandena
beträffande vattendomstolarna äro så olikartade dem, som gälla i avseende
å hovrätterna, att vad som anses bäst i fråga om dessa senare icke kan
utan vidare antagas äga tillämplighet å de förra.
Do sakkunniga tveka icke att föreslå förflyttning av Västerbygdens
vattendomstol till Stockholm, vilken åtgärd å ena sidan icke skulle medföra
några större olägenheter och ä andra sidan är så gott som nödvändig
för åvägabringande av en ändamålsenlig organisation av de torrläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörernas tjänster. Genom en dylik förflytt
ning skulle för övrigt vissa andra fördelar vinnas. De tre till Stockholm
förlagda vattendomstolarnas ordförande och ingenjörer bleve lättare i
tillfälle att till gagn för en enhetlig domstolsbehandling rådgöra med var
-
70
Ej full sysselsättning
flir
den torrläggningssakkunnige
ingenjören
i den
nordligaste
vattendomstolen.
Samman
fattning.
andra angående förekommande rättsliga och tekniska spörsmål. I de fall,
då anlitande av sakkunnigt biträde, särskilt på det elektrotekniska området,
erfordrades, skulle möjligheten för dessa domstolar att begagna sig
av samma sakkunnige befordras, vilket belt visst bleve till fördel för frågornas
enhetliga och skyndsamma avgörande. Nödiga extra biträden för
utförande av renskrivningsarbete kunde vara gemensamma för de tre
domstolarna och därigenom bättre utnyttjas. Lösningen av domstolarnas
arkivfråga bleve underlättad.
Vad beträffar den nya för norra Sverige ifrågasatta vattendomstolen
torde det icke kunna beräknas, att den torrläggningssakkunnige vattenrättsingenjören
skall få full sysselsättning året örn, även örn en viss förskjutning
av arbetet de båda vattenrättsingenjörerna emellan bör kunna
ske och därigenom förstnämnde ingenjörs tid i viss mån bättre utnyttjas.
Att bereda honom fyllnadsarbete vid någon av de andra vattendomstolarna
torde icke låta sig göra i vidare mån än att det bör åligga honom lika
väl som de övriga vattenrättsingenjörerna att vid jäv eller annat förfall för
annan vattenrättsingenjör ävensom i övrigt i fall av behov tjänstgöra vid
annan vattendomstol, i den mån det kan ske utan binder för arbetet vid den
domstol, där han är anställd. Även örn det således kan befaras, att den torrläggningssakkunnige
vattenrättsingenjören vid den nordligaste vattendomstolen
icke skulle få bela sin tid fullt upptagen med arbete åt staten,
bör dock jämväl bans syssla göras till en självständig tjänst utan förening
med annan, så mycket hellre som den tid av året, då ban kan väntas vara
fri från arbete vid vattendomstolen, icke lämpar sig för utförande av lantbruksingenjörsgöromål.
Här föreligger en sådan nödfallssituation, då ett
undantag må anses berättigat från den i det föregående såsom riktig betecknade
principen att varje självständig statstjänst bör vara så organiserad,
att den fullt upptager sin innehavares tid. Måhända kan vid avlöningsförmånernas
bestämmande hänsyn tagas till att den ifrågavarande
ingenjörens tid kommer att upptagas av vattendomstolsarbetet i mindre
omfattning än de vid de sydligare vattendomstolarna anställda ingenjörerna.
Till denna fråga återkomma de sakkunniga längre fram.
Med åberopande av vad här ovan anförts få de sakkunniga sammanfatta
sitt förslag sålunda: Vattendomstolarnas antal minskas till fyra,
därav de tre för södra och mellersta Sverige förläggas till Stockholm.
Vid var och en av dessa vattendomstolar anställes en vattenbyggnadsteknisk
vattenrättsingenjör med heltidstjänstgöring. Vid den för nordligaste
delen av landet avsedda vattendomstolen anställes vidare en torrläggningssakkunnig
vattenrättsingenjör samt vid de tre övriga domstolarna
gemensamt två dylika vattenrättsingenjörer, samtliga dessa ingenjörer
likaledes med heltidstjänstgöring.
71
Vattendomstolarnas områden.
I nästföregående avdelning har framhållits, att en minskning av vatten- Norrbygden*
, , . , - .... ,, ... i t vattendomstol
domstolarnas antal lämpligen kan ske på det satt, att större delen av
Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolars områden förlägges till
en av dessa domstolar, under det att den andra indrages. Detta innebär, att
till den nya nordliga vattendomstolen skulle hänföras dels den nuvarande
Norrbygdens vattendomstols hela område och dels viss del av Mellanbygdens
vattendomstols område. För sistnämnda vattendomstol utgöres den
södra gränsen av vattendelaren mellan Ljusnans vattenområde, å ena, och
Dalälvens med flera vattendrags vattenområden, å andra sidan. För avgörande
huru långt uppåt nämnda gräns hör förflyttas i samband därmed
att en av de nordligaste vattendomstolarna indrages, har undersökning
verkställts angående de under åren 1919—1930 till behandling upptagna
vattenmål, vilka hänfört sig till de närmast ovanför den nuvarande gränsen
belägna vattenområdena. Denna undersökning har givit vid handen,
att rörande Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens samt däremellan belägna
mindre vattenområden förekommit inemot 250 mål, därav omkring 135
rörande Ljusnan, Ljungan och vattenområdena mellan dessa älvar samt
omkring 115 rörande Selångersån och Indalsälven, ävensom att av de vid
årsskiftet 1930—1931 balanserade målen vid Mellanbygdens vattendomstol
cirka 55 (därav så gott som alla de förut omförmälda målen angående
skyldighet för flottande att betala fiskeavgift) hänföra sig till ovannämnda
vattenområden.
Det kan synas tvivelaktigt, örn den södra gränsen för den nya norrländska
vattendomstolen bör bestämmas så, att samtliga här omförmälda vattenområden
frånskiljas domstolens område, eller så, att med frånskiljande
allenast av Ljusnans och Ljungans vattenområden Indalsälven och Selångersån
hänföras dit. Att Indalsälven med dess många tillflöden för
lång tid framåt kommer att bereda den vattendomstol, till vars område
densamma förlägges, ett betydande arbete, kan tagas för givet. Då en
mycket stor del av de ekonomiska intressena beträffande detta betydande
vattensystem äro koncentrerade till Stockholm, i det att de största vattenfallen
tillhöra staten och Stockholms stad samt bolag, vilkas styrelser hava
sitt säte i huvudstaden, där även Indalsälvens regleringsförening har sin
verksamhet, talar redan denna omständighet för hänförande av Indalsälvens
vattenområde till den nuvarande österbygdens i Stockholm placerade
vattendomstol. Ett ytterligare skäl härtill är, att tågförbindelserna
till nämnda vattenområde äro bekvämare från Stockholm än från Umeå,
dit den nya norrländska vattendomstolen torde böra förläggas.
Örn i enlighet med vad sålunda antytts såsom det lämpligaste Indalsälvens,
Ljungans och Ljusnans samt däremellan belägna mindre vattenområden
hänföras till den nuvarande österbygdens vattendomstols områ
-
72
de, bör å andra sidan till förebyggande av en allt för stor ökning i denna
domstols arbetsbörda en förskjutning äga rum beträffande den sydliga
Mderbygdens gränsen för dess domsområde, så att därifrån avskiljas och till Södervattendomatol.
bygdens vattendomstols område förläggas Tyresåns, Trosaåns, Svärtaåns,
Nyköpingsåns och Kilaåns vattenområden; den nuvarande Österbygdens
vattendomstol avslutas således söderut med Mälarens vattenområde. Någon
ändring av gränsen mellan Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolars
områden eller mellan områdena för sistnämnda och nuvarande
Österbygdens vattendomstol synes däremot icke påkallad.
Då av de under åren 1919 1930 vid Österbygdens vattendomstol anhängiggjorda
och till behandling upptagna målen 40 angått de vattenområden,
som sålunda förläggas från Österbygdens till Söderbygdens vattendomstol,
skulle, för den händelse under samma år vattendomstolarnas antal varit
allenast fyra med områden i enlighet med vad här ovan sagts, antalet mål
hava utgjort:
vid Norrbygdens vattendomstol 717 eller i genomsnitt pr år c:a 60
» österbygdens » 795 » » » » » » 66
» Söderbygdens » 654 » » » » » » 55
» Väster bygdens » 552 » » » » » » 46.
tiolin.- VM minskning av vattendomstolarnas antal till fyra torde den nordlinämning.
gaste domstolen fortfarande böra benämnas Norrbygdens vattendomstol,
benämningen Mellanbygdens vattendomstol böra behållas såsom namn
för den nya vattendomstol, som i stort sett kommer att motsvara den nuvarande
Österbygdens vattendomstol, samt sist sagda benämning böra
försvinna.
Vattendomstolarnas personal och personalens åligganden.
IlhZtZal Såsom tin större delen redan av det föregående framgår, innefattar de
spersona sakkunnigas förslag angående vattendomstolspersonalen följande.
Vid envar av de fyra vattendomstolarna skola vara anställda en vattenrättsdomare,
en vattenrättsingenjör med sakkunskap och erfarenhet sär
skilt beträffande byggande i vatten samt en vattenrättssekreterare. Vidare
skola för hela landet finnas tre vattenrättsingenjörer med sakkunskap
och erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark. Av sistnämnda
ingenjörer skall en vara anställd vid Norrbygdens vattendomstol,
en vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt och
en vid Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt. Dessutom
bör vid varje vattendomstol, såframt ej förhållandena föranleda annat,
vara anställd en vattenrättsamanuens. Ett eller, där göromålens omfattning
så fordrar, flera skrivbiträden anställas likaledes vid varje
vattendomstol.
73
De sakkunniga hava förut (sid. 50—52) angivit de skäl, som tala för
ett överförande av vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörsbefattningarna
på ordinarie stat, och vilja här ytterligare betona den angelägna
vikten av att, därest vattenrättsingenjörernas tjänster anordnas i överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag, vattenrättsingenjören erhåller
den oberoende ställning, som kräves för en domare, genom att anställas
såsom ordinarie innehavare av sin tjänst. Bestämmes vattendomstolarnas
antal till fyra, såsom ovan föreslagits, lär det icke kunna
vara föremål för ringaste tvivel, att så långt man över huvud taget
kan överblicka framtiden full sysselsättning skall finnas för vattenrättsdomarne.
Från arbetssynpunkt föreligger således icke något hinder
för vattenrättsdomar befattningar nas besättande med ordinarie innehavare.
Med samma säkerhet kan man visserligen icke säga, att domstolsarbetet
skall under alla omständigheter helt utfylla alla ingenjörernas
tid, men med sannolikhet kan det antagas, att i regel så skall bliva förhållandet.
Även med någon ovisshet i detta avseende bör man, med hänsyn
till vad nyss erinrats örn vikten av en domstolsledamots självständiga och
oberoende ställning, icke tveka att även göra vattenrättsingenjörerna till
ordinarie befattningshavare.
Huruvida vattenrättssekreterarna böra liksom hittills förordnas för
viss tid eller även de böra göras till ordinarie tjänstemän, kan vara föremål
för olika meningar. För kontinuiteten i arbetet är det visserligen av
vikt, att vattenrättssekreterarnas anställning icke är av allt för tillfällig
natur, men då deras befattningar i regel icke böra vara avsedda såsom
sluttjänster, synas övervägande skäl tala mot att sätta dem på ordinarie
stat, De sakkunniga förorda alltså bibehållande av den nuvarande bestämmelsen
därom, att vattenrättssekreterare skall förordnas för viss tid,
högst fem år. Att vattenrättsamanuenser likaledes böra anställas endast
medelst förordnande, torde vara självfallet.
På ordinarie stat synes däremot böra uppföras en skrivbiträdesbefattuing
vid varje vattendomstol. Skulle ytterligare renskrivningshjälp erfordras,
bör behovet därav tillgodoses genom anställande av extra ordinarie
skrivbiträden eller anlitande av tillfälliga sådana biträden.
Att utnämning av vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer skall ankomma
på Kungl. Majit, ligger i sakens natur. Förordnande för vattenrättssekreterare
bör ävenledes liksom för närvarande meddelas av Kungl.
Majit. Vad i första stycket av 23 § vattendomstolsstadgan finnes föreskrivet
om förslag utav vattenöverdomstolen beträffande tillsättandet av
dessa befattningar bör fortfarande gälla. Skrivbiträden på ordinarie stat''
torde böra efter vederbörande vattenrättsdomares förslag utnämnas av
vattenöverdomstolen. Vattenrättsamanuens förordnas liksom hittills av
vattenrättsdomaren, vilken det bör stå fritt att, om han så finner lämpligt,
i stället för en heltidsamanuens anställa en eller flera amanuenser
med kortare tjänstgöringstid.
Ordinarie
tfa*.
74
Tjänste
åligganden.
I fråga om vattenrättsdomares, vattenrättssekreterares, vattenrättsamanuensers
och skrivbiträdens tjänsteåligganden erfordras ej några nya föreskrifter
utöver vad i stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna
nu är angivet.
Anordnandet av vattenrättsingenjörsbefattningarna såsom heltidstjänster
medför tydligtvis skyldighet för befattningarnas innehavare att, bortsett
från tid, under vilken de åtnjuta semester eller eljest erhållit tjänstledighet,
ägna sig åt vattendomstolsarbetet i samma utsträckning som i
allmänhet gäller beträffande statstjänstemäns tjänstgöring. I den mån
vattenrättsingenjören icke är upptagen av domstolssammanträde, förberedande
undersökning å annan plats eller besiktning, är han således pliktig
att tjänstgöra å vattendomstolens kansli. I samband med de löneregleringar,
som på senare tid genomförts för befattningshavare vid centrala ämbetsverk,
bar i allmänhet bestämts, att arbetstiden å tjänsterummet varje
söckendag skall utgöra minst sju timmar. En dylik bestämmelse torde av
flera skäl icke vara lämplig i fråga örn vattendomstolarnas personal, även
örn det lär kunna tagas för givet, att den tid vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare
för närvarande ägna åt domstolsarbetet i regel icke obetydligt
överstiger sju timmar örn dagen. Såväl nämnda befattningshavare
som i än högre grad vattenrättsingenjörerna upptagas i stor utsträckning
av domstolssammanträden samt undersöknings- och besiktningsförrättningar
jämte resor till och från desamma. Det är uppenbart, att föreskrift
örn minimitjänstgöring icke passar beträffande dagar, som belt
eller delvis användas för förrättningar eller resor. Till vinnande av tid
företagas förrättningsresorna ofta med nattåg. Att en befattningshavare,
som under en eller flera dagar i följd varit upptagen av förrättningar,
vilka kanske tagit väsentligt mera än sju timmar örn dagen i anspråk, och
därefter med anlitande av nattåg återvänt till kansliorten, skulle vara skyldig
att påföljande dag i full utsträckning tjänstgöra å domstolskansliet,
vore icke rimligt. Såsom i avgivna yttranden framhållits, lämpa sig
mången gång sön- och helgdagar bättre än söckendagarna för verkställande
av sådana hydrografiska undersökningar, vilka vattenrättsingenjör
för ett måls utredning måste utföra, och det bör därför åligga ingenjören
att, i den mån det finnes erforderligt, begagna sig av vilodagarna
för dylikt arbete. I stället bör naturligtvis befrielse från söckendagsarbetet
i viss utsträckning medgivas honom. Beaktas bör också, att arbetet
vid vattendomstolarna i viss mån kan betecknas såsom ett säsongarbete,
vilket gör att vattendomstolarnas befattningshavare vissa delar av året
äro betydligt trägnare sysselsatta än under andra. På grund av nu antydda
omständigheter hemställes, att någon bestämmelse örn viss tjänstgöringstid
varje dag icke införes. På vattenrättsdomaren bör ankomma
att ordna och leda arbetet vid vattendomstolen, och dennas övriga befattningshavare
böra vara skyldiga att ställa sig till efterrättelse vad han bestämmer
i avseende å tjänstgöringstid m. m.
75
I det föregående (sid. 61—62) har angivits, hur nian tänkt sig, att heltidsanställda
vattenrättsingenjörers deltagande i vattendomstolsarbetet skulle
vara huvudsakligen ordnat. I ungefärlig överensstämmelse med vad där
anförts torde de vattenrättsingenjör åliggande göromålen böra i stadgan
angående tjänstgöring vid vattendomstolarna angivas. Här må emellertid
ytterligare framhållas, att mål, vilka jämlikt 6 kap. 3 § och 7 kap. 45 §
vattenlagen skola underställas vattendomstolens prövning, böra, på sätt
i ett av de avgivna yttrandena uttalats, göras till föremål för en ingående
granskning av vedei''börande vattenrättsingenjör även i det fall, då besvär
i målet icke blivit anförda. Enligt förstnämnda lagrum skall underställning
till vattendomstolen ske av utlåtande, som vid syneförrättning rörande
inrättande av allmän flottled meddelas av synemännen, och i 7 kap.
45 § vattenlagen är dylik underställning föreskriven i fråga örn synemäns
utlåtande angående företag, som avser sänkning eller uttappning av sjö
eller reglering av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller förändring
av vattnets djup eller läge i vattendrag, där allmän farled
eller allmän flottled finnes, allt såframt det huvudsakliga syftet med företaget
är marks torrläggning. Hålles jämlikt förordnande av vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen syneförrättning rörande företag, som avser
vattenreglering för vinnande av vattenkraftsbåtnad eller för såväl
nämnda ändamål som marks torrläggning, skall enligt 3 kap. 11 § vattenlagen
jämväl underställning av synemännens utlåtande äga rum. I samtliga
dessa mål är det fråga örn företag, vilka kunna medföra verkningar
av en betydande räckvidd för såväl enskilda som allmänna intressen. Det
är därför av vikt, att vattendomstolen, även örn besvär över syneutlåtandet
icke anförts, ej nöjer sig med en mera formell behandling av målet
utan ingår i ett noggrant bedömande av företaget och dess verkningar.
Örn också hittills på grund av bristande tid för vattenrättsingenjörerna
behandlingen av dessa mål stundom måst bliva i viss mån summarisk,
bör för framtiden, då vattenrättsingenjörerna stå till vattendomstolens
uteslutande förfogande, ingenting eftersättas i den ingående granskningen
och prövningen.
Den omständigheten, att enligt vattenlagen de båda vattenrättsingenjörernas
tekniska sakkunskap skall vara inriktad på olika slags vattenfrågor
eller olika sidor av sådana frågor, behöver icke nödvändigt medföra,
att den vattenrättsingenjörerna åliggande granskningen och utredningen
skall i varje fall och i första hand tillhöra, såvitt angår vattenbyggnads-,
farleds- och flottledsfrågor, den vattenbyggnadstekniske ingenjören och
beträffande torrläggningsföretag den i fråga därom sakkunnige ingenjören.
Enligt numera gällande stadganden är såsom kompetensvillkor för
lantbruksingenjörer föreskriven vattenbyggnadsteknisk utbildning, förvärvad
medelst genomgående av treårig kurs vid tekniska högskolan, och
man kan därför utgå ifrån att hos den torrläggningssakkunnige vattenrättsingenjören
skall finnas erforderlig sakkunskap för granskning av
76
Ifrågasatta
nya arbetsuppgiftsr
för
oattenrättsingenjörerna.
somliga mål beträffande byggande i vatten m. m. A andra sidan är det
tydligt, att de hydrografiska frågor, som förekomma i avseende å torr
läggningsföretag, väl lämpa sig för behandling av den speciellt vattenbyggnadskunnige
vattenrättsingenjören. En förskjutning av arbetet kan
således mycket väl utan olägenhet för målens behandling tänkas i vissa
fall ifrågakomma till åstadkommande av en jämnare arbetsfördelning ingenjörerna
emellan. Några regler i detta avseende torde det icke vara
lämpligt att uppställa, utan bör det vara överlämnat åt vattenrättsdomaren
att efter överläggning med ingenjörerna träffa avgörande örn arbetets
fördelning.
Såsom här ovan nämnts, är det avsett, att de tre sydligare vattendomstolarna
skola hava två torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörer
gemensamt. Fördelningen av dessa ingenjörers arbete på de olika dom
stolarna bör ske enligt följande riktlinjer. Allt på den torrläggningstekniske
ingenjören ankommande arbete bör utföras, såvitt angår Mellanbygdens
vattendomstol, av den vid denna och Västerbygdens vattendomstol
gemensamt anställde ingenjören samt, såvitt rör Söderbygdens vattendomstol,
av den ingenjör, som anställes gemensamt för denna och Västerbygdens
vattendomstol. Vid sistnämnda domstol utföres arbetet av
båda ingenjörerna, därvid den huvudsakligen vid Mellanbygdens vattendomstol
tjänstgörande torrläggningsingenjören i främsta rummet bör användas
i mål, vilka hänföra sig till Värmlands län och de till Västerbygdens
vattendomstols område hörande delarna av Kopparbergs och Örebro
län, samt den andre ingenjören i övriga mål.
Såsom förut antytts, bör det åligga vattenrättsingenjör att efter förordnande
av vattenöverdomstolen tjänstgöra i stället för vattenrättsingenjör
vid annan vattendomstol, då denne av jäv eller annat förfall är förhindrad
att fullgöra sin tjänst. Aven eljest bör det i fall av behov kunna åläggas
vattenrättsingenjör att, i den mån det kan ske utan hinder för arbetet
vid domstol, där han är anställd, utföra arbete även vid annan vattendomstol.
Det nu gällande förbudet för vattenrättsingenjör att åtaga sig enskilt
uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma under bedömande
av den vattendomstol, där han är anställd, eller rörande mål.
som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan detsamma avgjorts
genom laga. kraftägande beslut, bör stå kvar i oförändrad form.
Då det möjligen skulle kunna befaras, att arbetet vid vattendomstolen
icke alltid skulle komma att utfylla en heltidsanställd vattenrättsingenjörs
tid — därutinnan de sakkunniga dock icke hysa någon egentlig farhåga
utom såvitt angår ingenjörerna vid den nordligaste vattendomstolen
— hava de sakkunniga haft under övervägande, örn vissa nya arbetsuppgifter
skulle kunna tillföras vattenrättsingenjörerna.
77
Beträffande de torrläggningstekniska ingenjörerna har det sålunda satts
i fråga, huruvida det icke lämpligen kunde åt dem uppdragas att vid sidan
av sin vattenrättsingenjörstjänst verkställa inspektion beträffande fullgörandet
av skyldighet att vederbörligen underhålla sådana torrläggningsföretag,
vilka utförts med bidrag från statens avdikningsanslag eller med
lån från statens avdikningslånefond. Enligt de angående villkoren för
dylika statsbidrag och lån gällande författningar åligger det vederböran
de delägare i det statsunderstödda företaget att underhålla de utförda ar
betena, intill dess underhållsskyldigheten i laga ordning ålagts andra el
ler vederbörande befriats från underhållsskyldigheten, övervakandet av
underhållsskyldighetens fullgörande ankommer på lantbruksstyrelsen. Vid
förfrågan har chefen å den byrå inom styrelsen, till vilken förevarande
frågor höra, förklarat sig icke kunna understödja tanken på överlämnandet
av denna inspektion till vattenrättsingenjörerna, enär det förmenades,
att därigenom överkvalificerad arbetskraft komme att användas för
ändamålet. Häremot kan visserligen invändas, att om det ålades nämnda
ingenjörer att verkställa inspektionen utan annan gottgörelse än rese- och
traktamentsersättning, kostnaderna icke skulle bliva större utan snarare
mindre än örn andra personer anlitas för inspektionen. Då emellertid dy
lik inspektion, som huvudsakligen lär förekomma i Norrland, måste utföras
under den tid, då marken är bar eller således då vattenrättsingenjören
är mest sysselsatt i vattendomstolen, hava de sakkunniga ansett sig
icke böra för närvarande framlägga något förslag i frågan. Skulle det
framdeles, efter vunnen erfarenhet av den nya organisationen beträffande
vattenrättsingenjörstjänsterna, visa sig, att de torrläggningstekniska vattenrättsingenjörerna
få tid övrig för verkställandet av nämnda inspektioner,
synes frågan böra upptagas till förnyad undersökning.
Under de senaste åren har uppmärksamheten allt mer blivit fäst ä de
risker, som föreligga för att större dammbyggnader för vattenkraftverk,
sjöregleringar m. m. samt andra mera betydande byggnader i vatten
kunna till följd av grundens underminering, byggnadsmaterialets mindre
goda beskaffenhet eller andra orsaker utsättas för en förstörelse, vilken
mången gång kan antaga en rentav katastrofartad karaktär. En bidragande
anledning till att frågan tilldragit sig större beaktande har varit, att
man inom tekniska kretsar kommit till insikt örn att betong, som tidigare
betraktats som ett synnerligen pålitligt och för byggnadsverk i vatten speciellt
lämpat material, i själva verket kan, då den utsättes för inverkan av
ensidigt vattentryck, vara underkastad en småningom skeende upplösning
och utlakning. Medvetandet om de nämnda riskerna har framkallat tan
ken på anordnande av kontroll från det allmännas sida med avseende å
mera betydelsefulla vattenbyggnaders planering och utförande samt underhållet
av desamma, sedan de färdigställts. I anslutning till valenia
gens stadganden dels om åliggande för vattendomstol att i samband med
beviljande av tillstånd till utförande av vattenbyggnad meddela bestäm
-
78
vielser om byggnadens konstruktion, dels om rätt för vattendomstol att
lämna föreskrift örn besiktning av dylik byggnad, sedan densamma i enlighet
med erhållet medgivande blivit fullbordad eller den för byggnadens
fullbordande bestämda tiden gått till ända, dels ock örn förpliktelse
för ägare av byggnad i vatten att underhålla densamma så, att fara för
allmän eller enskild rätt förebygges, har man tänkt sig, att den omförmälda
kontrollen skulle lämpligen kunna läggas i vattendomstolarnas händer.
Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, torde en framställning i
denna riktning inom den närmaste tiden vara att förvänta från svenska
vattenkraftföreningen. Utan att vilja på frågans nuvarande stadium närmare
ingå på detta förslag anse sig de sakkunniga böra framhålla, att en
dylik anordning, därest den komme till stånd, skulle i ganska betydande
omfattning öka arbetet för vattenrättsingenjörerna, genom vilka domstolarnas
inspektionsverksamhet tydligtvis komme att i första band utövas.
I 70 § lagen örn flottning i allmän flottled finnes stadgat, att teknisk tillsyn
å allmän flottleds underhåll och nyttjande skall under Kungl. Maj:ts
befallningshavandes överinseende åligga tjänstemännen å väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
vilka hava att verkställa inspektion å flottlederna i
enlighet med närmare föreskrifter av Kungl. Majit. Dylika närmare föreskrifter
hava meddelats i en den 11 juni 1920 utfärdad kungörelse. Sedan
beslut fattats örn indragning av väg- och vattenbyggnadsdistriktsbefattningarna,
har genom en den 16 maj 1930 vidtagen ändring i instruktionen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ålagts nämnda styrelse att genom
sina tjänstemän utöva sagda tillsyn å flottlederna. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, örn det icke vore bättre att överlämna denna tillsynsskyldighet
till de vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna, vilka
torde vara särskilt lämpade för tillsynens utövande. Något förslag härutinnan
anse sig de sakkunniga dock icke böra göra.
Biträdande
oattenrättsdo
ma/re.
I annat sammanhang (sid 66) hava de sakkunniga framhållit, att vid
tillfällig anhopning av mål hos den ena eller andra vattendomstolen en
biträdande vattenrättsdomare bör kunna för viss tid anställas. De förut
lämnade uppgifterna angående den närvarande arbetsbalansen hos vattendomstolarna
torde giva vid handen, att denna utväg måste för balansens
utjämning tillgripas redan under de närmaste åren. Det bör givetvis tillkomma
Kungl. Majit att efter vederbörande vattenrättsdomares och vattenöverdomstolens
hörande bestämma, örn och för vilken tid biträdande
vattenrättsdomare skall vara anställd. Anställningen bör allt efter föreliggande
omständigheter kunna avse tjänstgöring antingen uteslutande
vid en vattendomstol eller vid två av de tre sydligare domstolarna eller
alla tre dessa gemensamt. Har Kungl. Majit beslutat anställande av biträdande
vattenrättsdomare, skall förordnande för sådan meddelas av vattenöverdomstolen.
Såsom kompetensvillkor för erhållande av dylikt förordnande
torde böra föreskrivas, att endast den, som uppehållit befatt
-
79
ning såsom ledamot i vattenöverdomstolen under minst ett och ett halvt
år eller såsom vattenrättssekreterare under minst tre år, må komma i
fråga. Biträdande vattenrättsdomare skall på eget ansvar utföra ordinarie
vattenrättsdomare åliggande göromål i den omfattning vattenöverdomstolen
bestämmer. Huru arbetsfördelningen mellan den ordinarie och
den biträdande vattenrättsdomaren skall ske, kan icke fastslås genom generella
regler utan får hero på omständigheterna i varje särskilt fall. I
samband med beslut örn biträdande vattenrättsdomares anställande lär
Kungl. Majit komma att fastställa de allmänna grunder, efter vilka vattenöverdomstolen
har att träffa närmare bestämmelser om de göromål,
som skola övertagas av den biträdande domaren.
Därest biträdande vattenrättsdomare förordnas, torde det i allmänhet
bliva nödvändigt att för samma tid anställa jämväl en biträdande vattenrättssekreterare.
Även eljest torde det måhända komma att vid särskilda
tillfällen visa sig behövligt att till underlättande av vattenrättsdomares
och vattenrättssekreterares arbete för kortare tid anställa en biträdande
sekreterare. Att besluta härom bör tillkomma Kungl. Majit.
Den särskilda personal, som för närvarande är förordnad vid Västerbygdens
vattendomstol för behandling av målet angående reglering av Vänern,
bör givetvis, även vid genomförande av den föreslagna organisationen
av vattendomstolarna, bibehålla sin anställning, intill dess målet blivit
vid vattendomstolen slutfört. Vad i det föregående sagts örn förflyttning
av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm gäller icke den för
handläggning av nämnda mål bildade särskilda avdelningen av domstolen.
Avlöningsförmåner.
Vad beträffar avlöningsförmånerna för vattendomstolarnas personal
vöre det önskvärt, att dessa kunde bestämmas så, att för närvarande utgående
dyrtidstillägg inarbetades i lönerna. Med hänsyn därtill att frågan
örn avveckling av systemet med dyrtidstillägg inom statsförvaltningen
över huvud taget ännu är föremål för statsmakternas övervägande,
torde det dock möta vissa betänkligheter att avskaffa dyrtidstilläggen beträffande
en mindre grupp av statens befattningshavare, under det att
desamma i övrigt skulle finnas kvar. Löneförmånerna synas därför böra
tills vidare beräknas med tagen hänsyn till att därå skall utgå dyrtidstillägg.
Härvid är emellertid att beakta, att jämlikt gällande bestämmelser i
fråga örn dyrtidstillägg detta i avseende å nyreglerade löner utgår efter reducerade
grunder. Under det att sålunda med de för närvarande fastställda
procenttalen för dyrtidstilläggs beräkning en vattenrättsdomares dyrtids
Biträdande
vattenrätts
sekreterare.
Särskild
personal för
målet ang.
Vänerns
reglering.
80
Vatteni''ättsdomare.
Vattenrättsingenjörer.
tillägg för helt år utgör 2 340 kronor, skulle detsamma för honom efter
lönereglering uppgå till allenast 1152 kronor. Det är uppenbart, att redan
av denna grund vattenrättsdomarnes löner måste bestämmas till högre
belopp än deras nuvarande arvoden. Även från annan synpunkt erfordras
emellertid en höjning i de ekonomiska anställningsvillkoren för dessa
befattningshavare. I betraktande av de både från allmän och enskild synpunkt
betydande intressen, vilka i vattenmål komma i fråga, ligger det
synnerlig vikt uppå, att till vattenrättsdomare utses jurister, som gjort sig
kända ej blott för framstående juridisk skicklighet utan även för en vidsynt
blick och en allmän insiktsfullhet. Hittills hava förordnanden såsom
vattenrättsdomare i regel givits åt ordinarie häradshövdingar. Huruvida
även för framtiden rekryteringen av vattenrättsdomare kommer att huvudsakligen
ske från nämnda ämbetsmannagrupp, kan naturligtvis icke
nu beräknas, men det ligger nära till hands att antaga, att till vattenrättsdomarbefattningarna
skola i främsta rummet ifrågakomma ordinarie
häradshövdingar, vilka tidigare såsom biträdande vattenrättsdomare eller
vattenrättssekreterare förvärvat erfarenhet i behandlingen av vattenmål.
Enligt det betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska
förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen,
vilket avgavs år 1928, hade medelinkomsten under åren 1923—
1926 för häradshövdingarna i 9 domsagor utgjort över 21 000 kronor och i
27 domsagor mellan 17 000 och 21 000 kronor. Skall man kunna påräkna,
att för framtiden till innehavare av de maktpåliggande vattenrättsdomarbefattningarna
skola kunna förvärvas så framstående förmågor, som ämbetets
vikt kräver, böra avlöningsförhållandena ordnas så, att de ekonomiska
villkoren för dessa befattningshavare bliva ungefärligen lika med
dem, som gälla för häradshövdingarna i de mera givande domsagorna.
Från nu angivna synpunkt och i betraktande även därav att, på sätt
här nedan skall närmare beröras, lönerna åt vattenrättsingenjörerna
mäste bestämmas till jämförelsevis höga belopp, synas vattenrättsdomarnes
löner böra fastställas så, att de kunna påräkna en årsinkomst på sin
tjänst av 18 000 å 20 000 kronor.
Om vattenrättsingenjörernas befattningar anordnas såsom heltidstjänster,
är det tydligt, att avlöningsförhållandena för dem måste regleras på
ett helt annat sätt än nu. Det relativt låga årsarvode, som för närvarande
tillkommer vattenrättsingenjörerna, är fastställt med hänsyn till att de
jämsides med denna sin befattning hava annan inkomstbringande sysselsättning.
För framtiden, då hela eller i allt fall den allra största delen av
deras tid tages i anspråk av domstolsarbetet, erfordras sådan avlöning,
att — även örn möjlighet för dem att skaffa sig någon extra inkomst icke
bör vara dem alldeles betagen — de icke för sin utkomst skola vara beroende
av sådan, utan kunna, fria från ekonomiska bekymmer, helt ägna sig
åt sitt ansvarsfulla värv som domstolsledamöter. Vid bestämmande av vat
tenrättsingenjörernas lön måste hänsyn tagas till den synnerliga vikten av
81
att till dessa befattningar kunna erhållas ingenjörer, som i avseende å teoretisk
och praktisk duglighet kunna sägas stå på höjden inom sitt fack.
Endast under denna förutsättning kan det förväntas, att vattendomstolarna,
där den grundläggande tekniska och ekonomiska utredningen i
vattenmål måste vara förlagd, skola bibehålla den auktoritet och det förtroende
hos den rättssökande allmänheten, som oavvisligen är av nöden.
Konkurrensen örn de dugligaste ingenjörerna är emellertid betydande; av
industriella företag med stora ekonomiska resurser kunna bjudas löner,
vilka det icke gärna är möjligt för staten att bereda, och genom utövning
av konsulterande verksamhet kan en dugande vattenbyggnadsingenjör säkerligen
förskaffa sig väsentligt större inkomster än dem, vilka en statstjänst
kan medföra. Med hänsyn till tryggheten i en fast statsanställning
torde det dock icke vara omöjligt att för vattenrättsingenjörstjänsterna
förvärva ingenjörer av sådana kvalifikationer, som ovan antytts, under
förutsättning att avlöningsvillkoren bliva något så när gynnsamma. I den
förut omförmälda inom justitiedepartementet år 1929 utarbetade promemorian
framhölls, att en vattenrättsingenjör, som toges i anspråk för arbetet
i vattendomstolen under hela året, borde kunna påräkna en årsinkomst
av åtminstone 16 000 kronor. Även de sakkunniga anse, att ungefärligen
nämnda belopp bör vara minimum för en vattenrättsingenjörs avlöningsförmåner,
örn för de ifrågavarande befattningarna skola kunna
påräknas så kvalificerade ingenjörer, att syftet med den tekniska sakkunskapens
insättande i vattendomstolen verkligen vinnes.
Beträffande vattenrättssekreterarna torde någon ökning av deras nuvarande
avlöningsförmåner icke vara av nöden, men då det är av stor vikt,
att till uppehållande av dessa sekreterarbefattningar, med vilka följer
skyldighet för innehavaren att efter vederbörligt förordnande såsom särskild
ordförande i vattendomstolen handlägga och avdöma mål, kunna erhållas
jurister, som redan förvärvat en icke obetydlig erfarenhet i domarvärv,
kan å andra sidan en minskning i de löneförmåner, vilka enligt gällande
bestämmelser tillkomma vattenrättssekreterare, icke sättas i fråga.
Med hänsyn till den förut omförmälda reduktion av dyrtidstillägg, som
blir en följd av löneregleringen, bör därför det nuvarande arvodet höjas
med omkring 1200 kronor.
Enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgivande uppbära för närvarande två
skrivbiträden vid Västerbygdens vattendomstol ävensom ett vid Norrbygdens
vattendomstol anställt skrivbiträde avlöning i likhet med kontorsbiträden
vid de centrala ämbetsverken. De sakkunniga anse sig emellertid
sakna anledning att för vattendomstolarnas skrivbiträden i allmänhet
föreslå bättre löneställning än den, som enligt det allmänna civila avlöningsreglementet
tillkommer andra skrivbiträden. Vad vattenrättsamanuenserna
angår synes lönen för dem böra bestämmas lika som för förste
amanuenser vid statsdepartement och centrala ämbetsverk. Det bör dock,
såsom förut nämnts, tillkomma vederbörande vattenrättsdomare att av
-
Vattenrätts
sekreterare.
Skrivbiträden
och amanuenser.
G — 312 13 7.
82
Biträdande
vattenrättedomare
och
vattenrättstékrdtrare.
LOnebeloppens
fixering.
göra, om heltidsamanuens skall antagas eller i hans ställe två eller flera
amanuenser med kortare tjänstgöringstid och i enlighet därmed avpassade
avlöningsförmåner skola användas.
Där biträdande vattenrättsdomare förordnas, bör avlöning åt honom
utgå i form av ett efter år beräknat arvode utan rätt för honom att därå
räkna sig dyrtidstillägg till godo och med skyldighet att under tiden för
förordnandet avstå honom eljest såsom assessor eller vattenrättssekreterare
tillkommande avlöning. Vad nu sagts bör i tillämpliga delar gälla
även beträffande biträdande vattenrättssekreterare, där sådan förordnas.
Då det gäller att med ledning av vad här ovan sagts örn den ungefärliga
storleken av de avlöningsförmåner, som böra tillkomma befattningshavarna
vid vattendomstolarna, närmare fixera avlöningarna, möter en viss
svårighet därutinnan, att de lönebelopp, som beträffande vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer böra komma i fråga, delvis icke återfinnas
i den löneplan, vilken innehålles i gällande avlöningsreglemente för
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas,
att nämnda reglemente icke gjordes tillämpligt i avseende å vattendomstolarnas
personal och att således dennas löneförhållanden reglerades genom
särskilda, från det civila avlöningsreglementet fristående föreskrifter.
Ett förslag härom skulle emellertid sannolikt icke hava stora utsikter
att vinna framgång. Medgivas måste också, att vattendomstolspersonalens
inordnande under det allmänna civila avlöningsreglementet med
dess regler örn de flesta lönegraders uppdelning i löneklasser eller, med
andra ord, örn ålderstillägg för befattningshavare efter viss tids tjänstgöring,
vidare örn avlöning vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller
annan anledning m. m. onekligen medför vissa fördelar. De sakkunniga
hava därför sökt på annat sätt erhålla en lösning av omförmälda svårighet.
Såsom förut nämnts, äro vattenrättsingenjörerna för närvarande berättigade
till särskilt dagarvode för de dagar, då de äro upptagna av tjänstgöring
vid vattendomstolens sammanträden eller vid förberedande undersökning
å platsen för utförande av företag, varom fråga är. Örn denna
anordning bibehålies och utvidgas att gälla även beträffande vattenrättsdomarne,
kan utan utbyggnad av avlöningsreglementets löneplan åstadkommas
sådan löneförstärkning för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,
som erfordras för att bereda dem tillräckliga löneförmåner.
Härigenom vinnes dessutom den fördelen, att löneförmånernas storlek i
viss mån kommer att rätta sig efter arbetsbördan, där denna ställer sig
olika för de särskilda domstolarna. Emot en dylik anordning skulle måhända
kunna riktas den anmärkningen, att vederbörande vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer kunde tänkas bliva frestade att för erhållande
av större löneinkomster begagna flera dagar till domstolssamman
-
83
träden och undersökningsförrättningar än med en klok planering av arbetet
strängt taget vore behövligt. De sakkunniga äro för sin del övertygade
om att någon risk härför icke föreligger. Vill man emellertid
förebygga all frestelse i nämnda hänseende, kan detta lämpligen ske genom
fastställande av visst maximum för år räknat beträffande antalet
dagarvoden.
Enligt uppgifter, som infordrats från vattenrättsdomarne, har antalet
sammanträdesdagar för de särskilda vattendomstolarna under vart och
ett av åren 1925—1930, sistnämnda år dock endast till och med november
månad, utgjort:
År 1925 |
År 1926 |
År 1927 |
År 1928 |
År 1929 År 1930 j |
Summa |
||
Norrbygdens vattendomstol ...... |
37 |
35 |
34 |
38 |
45 |
41 |
230 |
Mellanbygdens » ...... |
18 |
36 |
31 |
29 |
37 |
32 |
183 |
Österbygdens * ...... |
51 |
29 |
57 |
46 |
48 |
45 |
276 |
Söderbygdens » ...... |
41 |
62 |
56 |
56 |
62 |
44 |
321 |
Västerbygdens » ...... |
74 |
73 |
76 |
69 |
79 |
73 |
444 |
221 |
235 |
254 |
238 |
271 |
235 |
1454 |
Av hela det nyss angivna antalet domstolssammanträden hava 141 hållits
i närvaro av allenast en vattenrättsingenjör, under det att vid samtliga
övriga båda ingenjörerna närvarit.
Beträffande antalet dagar, då vattenrättsingenjörerna under tidsperioden
1926—1930 varit upptagna av undersökning jämlikt 11 kap. 45 § vattenlagen,
hava jämväl uppgifter införskaffats. Av dessa framgår, att förhållandena
härutinnan ställt sig väsentligt olika vid de skilda domstolarna;
och givet är, att även i framtiden så kommer att bliva fallet. Emellertid
torde man kunna beräkna, att i genomsnitt varje vattenrättsingenjör
efter genomförandet av den nya organisationen kommer att upptagas
av undersökningsförrättningar åtminstone 20 å 25 dagar örn året.
På grund härav kan man antaga, att antalet dagarvoden skulle i genomsnitt
per år up^pgå, för vattenrättsdomare till 60 och för vattenrättsingenjör
till 80 å 85. Beträffande vattenrättsdomare måste man emellertid
räkna med, att han liksom hittills för att kunna medhinna allt på honom
ankommande arbete befrias från handläggningen av vissa mål, därvid i
regel vattenrättssekreteraren torde erhålla förordnande att i detta avseende
vikariera för vattenrättsdomaren. Då vattenrättsdomaren bör hava
rätt till dagarvode, allenast när han själv tjänstgör såsom domstolens ordförande,
torde man därför hava att räkna endast med 40 å 50 dagarvoden
åt honom.
Storleken av det dagarvode, som bör tillerkännas vattenrättsdomare och
vattenrättsingenjörer, beror givetvis på, till vilket belopp den fasta årslönen
för dessa befattningshavare bestämmes, eller med andra ord, till vil
-
84
ken lönegrad enligt avlöningsreglementets löneplan befattningarna hänföras.
De sakkunniga anse sig i sistnämnda hänseende böra föreslå, att
befattningen såsom vattenrättsdomare hänföres till lönegrad A 2 och befattningen
som vattenrättsingenjör till lönegrad B 30. Örn vidare, såsom
de sakkunniga likaledes hemställa, dagarvodet för förrättningsdagar bestämmes
till 50 kronor, skulle — med beräkning av 45 dagarvoden örn
året åt vattenrättsdomare och 80 dagarvoden åt vattenrättsingenjör —
avlöningsförmånerna komma att utgöra för vattenrättsdomare, bosatt i
Stockholm (G-ort):
lön enligt lönegrad A 2 .................................. kronor 15 000
dyrtidstillägg, beräknat till nu gällande maximum........ » 1152
45 dagarvoden å 50 kronor ................................ » 2 250
summa kronor 18 402;
samt för vattenrättsingenjör, bosatt i Stockholm:
lön enligt lönegrad B 30 ............ lägst kronor 10 500 högst kronor 11 940
dyrtidstillägg ................................ » » 1152 » » 1152
80 dagarvoden å 50 kronor ........ » » 4 000 » » 4 000
summa kronor (lägst) 15 652 (högst) 17 092.
För befattningshavare, bosatt i Umeå (F-ort), skulle avlöningsförmånerna
bliva något mindre eller, med kallortstillägg, för vattenrättsdomare 240
kronor och för vattenrättsingenjör 180 kronor mindre.
Anses maximum för antalet dagarvoden böra föreskrivas, synes detta
böra bestämmas till 60 för vattenrättsdomare och 90 för vattenrättsingenjör.
Löneförmånerna skulle med denna begränsning högst utgöra, för
vattenrättsdomare i Stockholm (därest han själv under samtliga 60
sammanträ desdagar fungerar såsom vattendomstolens ordförande) 19152
kronor samt för vattenrättsingenjör i Stockholm, i lägsta löneklassen
16152 kronor och i högsta löneklassen 17 592 kronor. Begränsningsföreskriften
bör givetvis komma till tillämpning även i det fall, att vederbörande
tjänst under viss del av året skötes av annan än den ordinarie
tjänsteinnehavaren.
I enlighet med vad ovan sagts angående skrivbiträden vid vattendomstolarna
skola dessa placeras i lönegrad B 2 enligt avlöningsreglementets
löneplan.
För vattenrättssekreterarna, vilkas befattningar enligt de sakkunnigas
förslag skola bibehållas å extra stat, föreslås avlöning enligt lönegrad B
27 av löneplanen i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.
Begynnelselönen för vattenrättssekreterare i Stockholm blir således 9 060
kronor eller, med inräknande av dyrtidstillägg, 10 147 kronor 20 öre. Detta
innebär i någon mån minskning av vattenrättssekreterarens avlöningsförmåner
i jämförelse med nuvarande förhållanden, men denna minskning
85
uppväges av den rätt till dagarvode, som skulle tillkomma vattenrättssekreteraren,
då han på grund av erhållet förordnande tjänstgör som
ordförande i vattendomstolen.
Då vattenrättssekreterarhefattningarna icke kunna anses motsvara i 3
kap. uti avlöningsreglementet avsedda ordinarie tjänster, lära föreskrifterna
i 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, icke gälla i fråga örn
dem. I samband med fastställandet av vattenrättssekreterarnas avlöningsförmåner
torde därför böra föreskrivas, att i övrigt för dessa befattningshavare
skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse de stadgande^
som för ordinarie tjänstemän inom lönegrad B 27 meddelats i avlöningsreglementet
jämte tillhörande tillämpningsföreskrifter och tillläggsbestämmelser.
För vattenrättsamanuens med heltidstjänstgöring skall i enlighet med
vad i det föregående föreslagits avlöning utgå enligt lönegrad 18 i den
löneplan, som upptages i nyssnämnda kungörelse med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare, eller således å dyraste ort
med 4 596 kronor förutom dyrtidstillägg.
Årsarvodet åt biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare,
då sådana förordnas, föreslås till 12 000 kronor resp. 9 000
kronor.
Enligt 35 § i gällande stadga angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna
skall utbetalning beträffande vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare
tillkommande lön samt vattenrättsingenjörs årsarvode ske i
förskott för varje månad. Därest nu det civila avlöningsreglementet göres
tillämpligt å nämnda befattningshavare och således från och med den
nya ordningens ikraftträdande utbetalning av avlöning kommer att ske
månadsvis i efterskott, synas, i likhet med vad som skedde vid 1921 års
allmänna lönereglering (se K. K. den 22 juni 1921 med vissa föreskrifter i
anledning av ny definitiv lönereglering från och med år 1922 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen), de vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och
vattenrättssekreterare, vilka erhålla fortsatt anställning vid vattendomstolarna,
höra berättigas att vid ingången av den månad, då löneregleringen
träder i kraft, uppbära så stort belopp, som skulle i förskott för
samma månad utgivits till dem, örn den dittillsvarande ordningen fortfarande
varit gällande.
I vattendomstolsstadgans 25 § finnes föreskrivet, att för åtnjutande av
semester ledighet må beviljas vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare
varje år under högst en och en halv månad, varjämte stadgas, dels
Övergångsav
löning.
Semester.
86
Ersättning
för tjänst göring
vid annan
vattendomstol.
Rese- och
traktamentsersättning.
Dagarvoden
åt vattenrätts•
nämndemän.
Pension.
att dylik ledighet må förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för
syns hållande, allenast örn det prövas kunna ske utan större olägenhet för
göromålens behöriga fortgång, och dels att semesterledighet för visst år
kan förläggas till påföljande års tre första månader. Dessa bestämmelser,
som i viss mån skilja sig från avlöningsreglementets föreskrifter i fråga
örn semester, torde fortfarande böra gälla samt givas tillämpning även
beträffande vattenrättsingenjörerna. Då vattenrättsingenjör har semester,
torde vikarie för honom i regel icke behöva förordnas.
I det föregående har nämnts, att vattenrättsingenjör bör vara skyldig
att efter vederbörligt förordnande tillfälligt tjänstgöra vid annan vattendomstol
än den, där han är anställd. I regel hör särskild ersättning för
sådan tjänstgöring icke tillkomma honom i vidare mån än att dels ifrågakommande
dagarvode för deltagande i domstolssammanträde eller verkställande
av undersökningsförrättning tillfaller honom och dels, för den
händelse den vattendomstol, där han tillfälligt tjänstgör, är placerad på
annan ort än den, där han är bosatt, tjänstgöringstraktamente till honom
utgår jämlikt avlöningsreglementet med därtill hörande tilläggsbestämmelser.
Emellertid kunna förhållandena tänkas stundom vara sådana, att
den dubbeltjänstgöring, vattenrättsingenjören nödgas underkasta sig, bör
särskilt ersättas. Huruvida sådan ersättning skall utgå, bör ankomma
på Kungl. Majrts prövning i det särskilda fallet.
I flera av de förut återgivna yttrandena har framhållits önskvärdheten
av en höjning utav den traktamentsersättning, som enligt resereglementet
tillkommer vattenrättsingenjörer, vattenrättssekreterare och vattenrättsnämndemän
vid deltagande i vattendomstolens syner m. m. De sakkunniga
anse goda skäl härför föreligga.
På det livligaste tillstyrka de sakkunniga, att det vattenrättsnämndemän
tillkommande dagarvodet vid deltagande i vattendomstolens sammanträden
och i undersökning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. åter höjes till
det ursprungliga beloppet, 20 kronor. Dessa sammanträden och undersökningsförrättningar
tvinga ofta nämndemännen att flera dagar i följd
lämna sitt dagliga arbete.
Angående pension åt de vid vattendomstolarna anställda ordinarie befattningshavare
erfordras ej några särskilda bestämmelser. Därest, såsom
de sakkunniga föreslagit, dessa inordnas under det allmänna civila
avlöningsreglementet, kommer deras rätt till pension att vara reglerad
— förutom genom lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension — genom K. K. den 29 juni 1921 med bestämmelser
för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila
statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension med de änd
-
87
ringar, som däri sedermera blivit vidtagna. Enligt de sålunda pallande
bestämmelserna kommer pensionen för vattenrättsdomare att utgöra 7 89b
kronor och för vattenrättsingenjör 6 996 kronor.
Vattendomstolsavgifter.
Såsom förut nämnts, innehåller vattenlagen föreskrift örn skyldighet i
vissa fall för sökande i vattenmål att erlägga viss avgift såsom bidragtill
kostnaden för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Denna
skyldighet föreligger, då medgivande jämlikt vattenlagen lämnas till
byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till
vattenreglering eller till torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser
rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna okad
möjlighet att utnyttja vattenkraft. Avgiften skall, då medgivande lämnas
till byggnad för tillgodogörande av vatten såsom drivkraft, bestämmas
i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas
kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden. Åsyftas med vattenreglering
eller med ändrade hushållningsbestämmelser ökning i uttagbar
vattenkraft, bestämmes avgiften i förhållande till ökningen i den vattenkraft,
som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då det är fråga
örn vattenreglering med tvångsdelaktighet, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, bestämmes avgiften i förhållande
till den ökning i vattenkraftens värde, som vinnes. I fråga örn
torrläggningsföretag utgår avgiften i förhållande till värdet av den genom
företaget vunna båtnaden, och detsamma gäller beträffande vattenreglering
till den del denna bereder torrläggning av mark. Då till grund
för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den utgå med
en krona för varje hästkraft till och med 5 000, femtio öre för varje hästkraft
över 5 000 till och med 10 000 samt tjugufem öre för varje hästkraft
utöver 10 000, men — utom då fråga är örn vattenreglering — får avgiften
ej överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas efter ökningen i
värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes mark, skall den erläggas
med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden. Skulle avgiften
efter nu nämnd beräkning uppgå till mindre belopp än tio kronor,
skall den icke erläggas.
Angående tiden för vattendomstolsavgiftens erläggande föreskrives, att
den skall inbetalas, innan medgivet arbete får påbörjas eller, där fråga
är örn ändrade hushållningsbestämmelser, innan dessa få tillämpas. Inbetalningen
sker till vederbörande länsstyrelse.
Det ursprungliga förslaget till införande av ifrågavarande avgift fiamlades
i det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna
betänkandet. Ehuru vid den överarbetning förslaget till vattenlag seder
-
88
mera undergick en mera detaljerad utformning gavs åt bestämmelserna
örn domstolsavgift, gjordes icke någon ändring i fråga om avgiftens storlek,
i vilket avseende vattenlagen överensstämmer med det ursprungliga
förslaget.
Under erinran örn det betydande fall penningvärdet sedan år 1910 undergått,
hava de flesta vattenrättsdomarne i sitt förut omförmälda yttrande
år 1925 ifrågasatt en höjning av domstolsavgifterna. I samband härmed
har framhållits, att då vattendomstolens arbete och de kostnader för statsverket,
som föranleddes av målets behandling, vore desamma, vare sig
sökanden begagnade sig av det erhållna tillståndet eller icke, det ej vore
oegentligt, örn avgiftsskyldigheten inträdde redan i och med det att laga
kraftvunnet medgivande förelåge.
Det skäl, som de ovannämnda kommittéerna på sin tid anförde för förslaget
örn införande av ifrågavarande avgiftsskyldighet var, att då inrättandet
av specialdomstolar för vattenmålens behandling medförde ökade
utgifter för statsverket, det icke vore obilligt, att de, som för främjande
av sina intressen toge den nya domstolsorganisationen i anspråk, i någon
mån bidroge till kostnaderna. Enahanda skäl synes nu kunna åberopas
för en höjning av avgifterna. Syftet med den föreslagna omorganisationen
av vattendomstolarna är att göra dessa i ännu högre grad än
hittills skickade att på ett tillfredsställande — snabbt och riktigt — sätt
utreda och pröva de viktiga målen angående byggande i vatten, vattenreglering
m. m. Skall detta syfte kunna vinnas, är det, såsom förut framhållits,
nödvändigt, att verkligt förstklassiga krafter komma till användning
såsom ledamöter i dessa domstolar. Förutsättningen för att sådana
krafter skola kunna förvärvas är återigen, att tillräckliga löneförmåner
bjudas. De förslag, som härutinnan utarbetats av de sakkunniga, äro icke
för högt tilltagna. Det kan emellertid icke undgås, att kostnaderna för
vattendomstolarna och deras verksamhet därigenom i någon mån ökas.
Att de rättssökande, vilka hava det största gagnet av vattendomstolarnas
omorganisation, få deltaga i bestridande av denna kostnadsökning, kan —
såsom kommittéerna uttryckte det — icke anses obilligt. Ehuru det synes i
viss mån betänkligt att för sökande i vattenmål öka de redan nu dryga
kostnader, som äro förenade med anhängiggörande och behandling av dylika
mål, vilja dock de sakkunniga, i förhoppning att därigenom genomförandet
av omorganisationen och löneförmånernas fastställande så som
här ovan föreslagits skall underlättas, ansluta sig till förslaget örn en
höjning av de ifrågavarande avgifterna. De sakkunniga hava i detta
sammanhang haft under övervägande, huruvida skyldigheten att erlägga
domstolsavgift borde utsträckas att gälla även i andra fall än dem, där
dylik skyldighet nu föreligger, men hava, bland annat på grund av svårigheten
att utfinna en tillfredsställande grund för avgiftens beräknande,
då det är fråga örn t. ex. medgivande till en brobyggnad, stannat vid, att
en utsträckning av skyldigheten icke hör ifrågasättas.
89
Höjningen av avgifterna synes lämpligen kunna bestämmas till 50 procent,
därvid dock till undvikande av ojämna tal en viss avrundning bör
ske. De sakkunniga föreslå alltså, att domstolsavgiften, då till grund för
densamma skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall utgå med en
krona 50 öre för varje hästkraft till och med 5 000, 75 öre för varje hästkraft
över 5 000 till och med 10 000 samt 40 öre för varje hästkraft utöver
10 000 samt, då avgiften skall beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft
eller efter båtnad, som beredes mark, med en och en halv för tusen
av värdeökningen eller håtnaden. Maximum för avgift, beräknad efter
storleken av viss vattenkraft, utom då fråga är örn vattenreglering, höjes
till 30 000 kronor.
Förslaget att ifrågavarande avgift skall erläggas, så snart det beslut,
varigenom medgivande lämnats till det företag eller den åtgärd, varom
fråga är, vunnit laga kraft, kunna de sakkunniga däremot icke biträda.
Det kan icke vara lämpligt, att en sökande, vilken måhända aldrig begagnar
sig av det erhållna medgivandet, ändock skall vara pliktig erlägga
denna stundom ganska betydande avgift.
Tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande.
Från budgetsynpunkt skulle det förmodligen vara mest egentligt, att
den nya vattendomstolsorganisationen finge träda i kraft från och med
ingången av visst budgetår. De sakkunniga anse sig dock av nedan angivna
skäl höra föreslå en annan tidpunkt, nämligen den 1 oktober det
år, då omorganisationen beslutas. Organisationsförslaget innebär, bland
annat, flyttning av Västerbygdens vattendomstol från dess nuvarande förläggningsort
till Stockholm. För nämnda domstol måste således anskaffas
kanslilokal i huvudstaden. Att få under löpande hyresår tillträda en
dylik torde sannolikt möta svårigheter. För de befattningshavare vid
vattendomstolarna, vilka vid den nya organisationens ikraftträdande måste
förändra bostadsort, uppstå enahanda svårigheter. Då härtill kommer,
att vattendomstolsarbetet i regel är av största omfattning under sommarmånaderna,
vilka bäst lämpa sig för syner och andra uteförrättningar, i
följd varav tid för verkställande av flyttning då endast med svårighet
kan beredas, synes den 1 juli icke vara en lämplig tidpunkt för den nya
organisationens ikraftträdande.
De sakkunniga, som utgå ifrån att organisationsförslaget kommer att
genomföras vid nästa års riksdag, vilja på grund av det anförda hemställa,
att den nya organisationen får träda i kraft den 1 oktober 1932.
90
Årliga
kostnader.
Kostnaderna för den nya organisationen.
I enlighet med de i det föregående framställda förslag angående befattningshavare
vid vattendomstolarna och avlöningsförmånerna åt dem
hava de sakkunniga uppgjort förslag till avlöningsstater för vattendomstolarna.
Härvid har i avseende å sådana ordinarie befattningshavare,
vilkas befattningar hänförts till lönegrad, som innehåller flera löneklasser,
lönen beräknats efter näst högsta löneklassen inom vederbörande
lönegrad. Vad beträffar dagarvodena hava dessa beräknats till ett antal
av 60 för varje vattenrättsdomare, 70 för vardera vattenrättsingenjören
vid Norrbygdens vattendomstol, 80 för var och en av de vid Mellanbygdens,
Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar anställda vattenbyggnadstekniska
vattenrättsingenjörerna samt 90 eller maximum för
vardera av de båda vid sistnämnda domstolar anställda torrläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörerna, vilka ju skola tjänstgöra vardera
vid två domstolar.
Statförslagen hava följande utseende.
Ordinarie avlöning sstat:
1 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp F):
lön .................................................... kronor 14 700
dagarvoden ....................................... » 3 000
3 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp G):
lön .................................................... » 45 000
dagarvoden ............................................ » 9 000
2 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp F):
lön ......................................... » 22 440
dagarvoden ............................................ » 7 000
5 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G):
lön .................................................... » 57 300
dagarvoden ............................................ » 21000
1 skrivbiträde (lönegrad B 2, ortsgrupp F) .............. » 2 430
3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G) ............ » 7 560
Vikariatsersättningar .................................... » 2 000
Extra stat:
1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F)
3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G)
1 vattenrättsamanuens (lönegrad 18, ortsgrupp F)
3 vattenrättsamanuenser (lönegrad 18, ortsgrupp G) .
Extra renskrivningshjälp .............................
Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m........
Kronor 191 430
. kronor 8 820
» 27180
» 4 440
» 13 788
» 6 000
* 10 272
Kronor 70 500
91
Till uppehållande av vattendomstolarnas verksamhet skulle således erfordras
dels ordinarie förslagsanslag å, i avrundat tal, 191 400 kronor och
dels ett extra förslagsanslag å 70 500 kronor. Härtill kommer, så länge
det förut omförmälda målet angående Vänerns reglering är anhängigt
vid Västerbygdens vattendomstol, utgiften för den särskilda avdelning
av nämnda vattendomstol, som inrättats för handläggning av samma
mål. Denna utgift torde kunna beräknas till cirka 48 000 kronor, med
vilket belopp ovannämnda extra anslag måste tills vidare höjas. Vidare
är att märka, hurusom enligt de sakkunnigas förslag vid fall av behov
en biträdande vattenrättsdomare och en biträdande vattenrättssekreterare
skola förordnas med en årsersättning av tillsammans 21000 kronor.
Kostnaderna för den nya organisationen av vattendomstolarna skulle
således, i jämförelse med det för närvarande till deras verksamhet utgående
anslaget, komma att ökas. Härvid är emellertid att observera,
dels att vid här ovan angivna beräkning såsom utgift för renskrivning
vid vattendomstolarna upptagits sammanlagt cirka 16 000 kronor, under
det att för närvarande kostnaderna i detta hänseende icke bestridas från
anslaget till vattendomstolarna utan från justitiedepartementets ordinarie
anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. och dels att
den minskning i dyrtidstillägg åt befattningshavare vid vattendomstolarna,
vilken kommer att bliva en följd av löneregleringen för dessa befattningshavare,
torde kunna beräknas till omkring 27 000 kronor. Därest
nämnda två belopp fråndragas den sammanlagda summa, som enligt
beräkningarna här ovan skulle — utan hänsyn till tillfälligt behov av
biträdande vattenrättsdomare och biträdande vattenrättssekreterare —
erfordras eller (191400 + 70 500 + 48 000 =) 309 900 kronor, och vidare
hänsyn tages till att det nuvarande anslaget till vattendomstolarna, såsom
förut nämnts, plägar överskridas med omkring 15 000 kronor, kan
den verkliga ökningen i kostnader för dessa domstolar sägas utgöra allenast
omkring 17 000 kronor. Till viss del uppväges denna ökning av den
större inkomst för statsverket, som den av de sakkunniga föreslagna
höjningen utav vattendomstolsavgifterna skulle medföra. Enligt vad
förut angivits, utgör det genomsnittliga årliga beloppet av dessa avgifter
något över 21000 kronor. Avgifternas höjning med femtio procent
skulle således tillföra staten en ökad årlig inkomst av i genomsnitt 10 500
kronor.
De sakkunniga vilja slutligen framhålla nödvändigheten av att vattendomstolarna
på statens bekostnad förses med de avvägnings- och vattenmätningsinstrument
m. m., vilka erfordras för utförande av vattenrättsingenjörernas
arbete i tjänsten. Den engångskostnad, som hära\
föranledes, har av de sakkunniga approximativt beräknats till omkring
8 000 kronor.
Engångs
kostnad.
92
Vattenlagen
11 kap. 3 §.
Författningsförslag.
För genomförandet av de organisatoriska förändringar med avseende
å vattendomstolarna, som i det föregående blivit av de sakkunniga föreslagna,
erfordras vissa författningsändringar, av vilka dock de flesta äro
av rent administrativ natur. Bestämmelserna i vattenlagen kunna i regel
lämnas oförändrade. De enda stadganden i nämnda lag, vilka beröras
av det förevarande organisationsförslaget, äro de, som innehållas i
lagens 11 kap. 3 oell 6 §§, varjämte det möjligen skulle kunna sättas i
fråga, örn icke viss ändring bör göras i 45 § samma kapitel. På grund
av det ekonomiska samband, som frågan örn de i 11 kap. 95 § vattenlagen
föreskrivna avgifternas storlek har med ändringen i vattendomstolarnas
organisation, hava de sakkunniga ansett sig böra till övervägande upptaga
nämnda fråga och här ovan föreslagit viss höjning av berörda avgift.
Detta förslag föranleder ändring i sist omförmälda stadgande i vattenlagen.
I 11 kap. 3 § vattenlagen stadgas, att vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör
förordnas av Konungen för viss tid, varjämte föreskrift
lämnas, huru det skall förfaras, i fall lämplig person, som är villig att
åtaga sig förordnande för viss tid såsom vattenrättsingenjör, ej finnes
att tillgå. Då de sakkunnigas organisationsförslag innebär, att vattenrättsdomar-
och vattenrättsingenjörsbefattningarna skola besättas med
ordinarie innehavare, måste nyssnämnda stadgande ersättas med en bestämmelse,
att dessa befattningshavare utnämnas av Konungen. Enligt
förslaget skall antalet torrläggningssakkunniga vattenrättsingenjörer bliva
mindre än antalet vattendomstolar, i det att för den tjänstgöring, som
åligger dylika ingenjörer vid de tre sydliga vattendomstolarna, skola finnas
tillsammans allenast två vattenrättsingenjörer. Föreskrift härom
bör givetvis icke hava sin plats i vattenlagen, så mycket mindre som antalet
vattendomstolar icke är där fastställt. Kungl. Maj:t, som har att
bestämma i sistnämnda avseende, bör det även tillkomma att träffa avgörande
örn ingenjörernas antal och således, därest ovannämnda förslag
bifalles, örn skyldighet för samma vattenrättsingenjör att tjänstgöra vid
mera än en vattendomstol. En hänvisning till denna Kungl. Maj:ts rätt
torde icke böra saknas i det ifrågavarande lagbudet.
Såsom förut nämnts, kan anställandet av biträdande vattenrättsdomare
stundom tänkas bliva erforderligt. Bestämmanderätt i detta hänseende
tillhör Kungl. Majit, varemot utväljandet av den person, åt vilken uppdraget
såsom biträdande vattenrättsdomare skall lämnas, bör vara överlämnat
åt vattenöverdomstolen. Stadgande härom har synts böra givas i
11 kap. 3 § vattenlagen och i samband därmed beträffande de allmänna
kompetensfordringarna i avseende å biträdande vattenrättsdomare — lagkunnighet
och förfarenhet i domarvärv — hänvisning böra göras till be
-
93
stämmelsen i samma kapitel 2 § i fråga örn vattenrättsdomare. De närmare
kompetensvillkor för erhållande av förordnande såsom biträdande
vattenrättsdomare, vilka enligt de sakkunnigas uttalande i det föregående
böra föreskrivas, hava däremot icke sin plats i själva lagen.
Då med den nya organisationen annan vattenrättsingenjör icke kommer
att finnas än den, som utnämnts därtill eller av vattenöverdomstolen
förordnats att uppehålla befattning såsom sådan, måste andra stycket
i 6 § av 11 kap. vattenlagen ändras, så att däri meddelade bestämmelse
kommer att gälla endast vid förfall för vattenrättsnämndeman. Första
stycket av samma paragraf har synts böra kompletteras med föreskrift
örn förordnande av ställföreträdare för biträdande vattenrättsdomare.
I 11 kap. 45 § vattenlagen meddelas bestämmelser örn undersökning,
som i vattenmål erfordras å plats, där visst företag eller viss åtgärd
skall utföras. Då dylik undersökning uppdrages åt tillkallat sakkunnigt
biträde eller annan sakkunnig person än ledamot i vattendomstolen, skall
undersökningen utmynna i ett av undersökningsförrättaren avgivet utlåtande,
av vilket parterna äga taga del. Hålles däremot undersökning av
vattendomstolens ingenjörer eller endera av dem eller av vattenrättsnämndemän,
avgives icke något utlåtande. Anledningen till denna skillnad
är den, att det icke ansetts lämpligt, att en domstolsledamot, innan
utredningen av målet slutförts, tillkännagåve sin ståndpunkt till däri uppkomna
frågor och därigenom bleve eller i allt fall för parterna komme
att framstå såsom i viss mån bunden.
I det föregående har framhållits, att för framtiden, då vattenrättsingenjörerna
bliva heltidsanställda, undersökning enligt 11 kap. 45 § vattenlagen
i regel bör verkställas av dem och, endast örn särskilda skäl föranleda
därtill, anförtros åt annan sakkunnig. Med detta uttalande har
givetvis icke avsetts, att någon ändring i gällande föreskrifter skulle vidtagas
i det avseendet, att utlåtande på grund av hållen undersökning
skulle avgivas av den vattenrättsingenjör, som förrättat undersökningen.
Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, örn icke, till utmärkande av att
undersökning genom vattenrättsingenjör skall bliva regel och undersökning
av annan sakkunnig undantag, de ifrågavarande bestämmelserna
borde avfattas i någon mån annorlunda än för närvarande. De sakkunniga
hava dock icke funnit en omarbetning i nämnda syfte vara erforderlig.
Beträffande ändringarna i 11 kap. 95 § vattenlagen hänvisas till vad
här ovan anförts angående vattendomstolsavgifter. Något hinder torde
icke föreligga att tillämpa bestämmelserna örn de höjda avgifterna även
i fråga örn mål, som anhängiggjorts tidigare än den dag, då lagen örn
ändring av förevarande lagbud träder i kraft.
Vad angår i sammanhang med vattendomstolarnas nyorganisation erforderliga
administrativa författningar hava de sakkunniga ansett sig
Vattenlagen
11 kap. 6 §.
Vattenlagen
11 kap. 45 §.
Vattenlagen
11 kap. 95 §.
Administrativa
författningar.
94
böra framlägga förslag dels till ny kungörelse om antalet vattendomstolar
och deras domsområden, dels till kungörelse örn anställande av vattenrättsingenjörer
gemensamt för olika vattendomstolar och dels slutligen
till kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna.
I övrigt torde icke erfordras andra författningsföreskrifter än de, som
hava avseende å reglerandet av vattendomstolspersonalens avlöningsförmåner.
Till lydelsen av dessa föreskrifter lär det icke tillkomma de sakkunniga
att uppgöra förslag. De sakkunniga erinra emellertid örn vad
i det föregående anförts örn dagarvoden åt vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,
örn semesterledighet åt dessa befattningshavare och vattenrättssekreterare
i enlighet med vattendomstolsstadgan samt örn den
rätt, som bör tillerkännas nuvarande befattningshavare, därest de vid
nyorganisationens ikraftträdande erhålla fortsatt anställning, att den 1
oktober 1932 bekomma viss övergångsavlöning.
De författningsförslag, vilka de sakkunniga i enlighet med vad nu sagts
utarbetat, äro följande:
Förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 oeh 95 §§ i vattenlagen
den 28 joni 1918.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 3, 6 och 95 §§ i vattenlagen den 28
juni 1918 skola hava följande ändrade lydelse:
11 KAP.
3 $.
Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämnas av Konungen,
som tillika bestämmer, örn samma vattenrättsingenjör skall tjänstgöra
vid mera än en vattendomstol.
Där det för göromålens behöriga gång vid vattendomstol finnes erforderligt,
äger Konungen förordna, att för viss tid skall anställas biträdande
vattenrättsdomare, som har att i den omfattning vattenöverdomstolen
bestämmer på eget ansvar utföra på vattenrättsdomaren ankommande
göromål. Vad i 2 § är stadgat beträffande vattenrättsdomare skall
äga tillämpning även i fråga örn biträdande vattenrättsdomare. Skall
sådan anställas, varde förordnande för behörig och lämplig person meddelat
av vattenöverdomstolen.
6 §.
Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjör
eller biträdande vattenrättsdomare varde ställföreträdare förordnad av
vattenöverdomstolen; och skall vad i 2 § finnes stadgat beträffande vat
-
95
tenrättsdomare och vattenrättsingenjör samt i 3 § om biträdande vattenrättsdomare
äga tillämpning jämväl i fråga örn ställföreträdare för dem.
Är vattenrättsnämndeman av jäv eller annat förfall hindrad att deltaga
i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,
kalle vattenrättsdomaren annan vattenrättsnämndeman eller, där
tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,
till befattning som vattenrättsnämndeman valbar man att i stället tjänstgöra
i domstolen.
95
Lämnas---verksamhet.
Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid
byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering eller
med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,
skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den vattenkraft,
som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga är
örn vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut uttagbar
vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i förhållande
till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget eller
genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Är ändamålet
med vattenreglering jämväl torrläggning av mark, skall avgift tillika
utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende
vinnes genom företaget. Vad nu sagts äge ock tillämpning i fråga örn
företag enligt 7 kap. Där till grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona femtio öre för varje
hästkraft till och med 5 000, sjuttiofem öre för varje hästkraft över 5 000
till och med 10 000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver 10 000, men
må ej, utom då fråga är örn vattenreglering, överstiga trettiotusen kronor.
Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller
efter båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en och en halv för
tusen av värdeökningen eller båtnaden.
Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp
än tio kronor, skall icke erläggas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 oktober 1932.
96
Förslag till kungörelse om antalet vattendomstolar i riket och deras
domsområden.
I anledning av stadgandet i 11 kap. 9 § i vattenlagen den 28 juni 1918
förordnas som följer:
1 *.
Vattendomstolarna i riket äro till antalet fyra. De benämnas Norrbygdens
vattendomstol, Mellanbygdens vattendomstol, Söderbygdens vattendomstol
och Västerbygdens vattendomstol.
2 $.
Vattendomstolarna äga följande domsområden, nämligen
Norrbygdens vattendomstol:
Norrbottens och Västerbottens län samt de delar av Västernorrlands
och Jämtlands län, som äro belägna norr och öster örn vattendelaren mellan
Ångermanälvens med flera vattendrags vattenområden, å ena, samt
Indalsälvens vattenområde, å andra sidan;
Mellanbygdens vattendomstol:
de delar av Västernorrlands och Jämtlands län, som icke tillhöra Norrbygdens
vattendomstols område, Gävleborgs län, Kopparbergs län med
undantag av den utmed gränsen till Värmlands län belägna del, som
hör till Vänerns vattenområde, Örebro län med undantag av de delar,
som höra till Vänerns och Vätterns jämte Motalaströms samt Nyköpingsåns
vattenområden, Västmanlands län, Uppsala län, Stockholms stad,
Stockholms län med undantag av den del av fastlandet, som är belägen
söder örn vattendelaren mellan Mälaren—Norrströms med flera vattendrags
vattenområden, å ena, samt Tyresåns vattenområde, å andra sidan,
den del av Södermanlands län, som hör till Mälaren—Norrströms vattenområde,
och den del av Skaraborgs län, som tillhör Hjälmarens vattenområde;
-
Söderbygdens vattendomstol:
de delar av Stockholms och Södermanlands län, som icke tillhöra Mellanbygdens
vattendomstols område, den del av Örebro län, som hör till
Nyköpingsåns samt Vätterns jämte Motalaströms vattenområden, den del
av Skaraborgs län, som tillhör sistnämnda vattenområde, Östergötlands
län, Jönköpings län med undantag av den del, som tillhör Nissans, Ätrans
och Vänerns vattenområden, Kronobergs län med undantag av den
del, som tillhör Fylleåns vattenområde, Kalmar län, Blekinge län, Kristianstads
län, Malmöhus län, den del av Hallands län, som är belägen
97
söder om vattendelaren mellan Lagans vattenområde, å ena, samt Fylleåns
med flera vattendrags vattenområden, å andra sidan, samt Gotlands
län;
Västerbygdens vattendomstol:
de delar av Jönköpings, Kronobergs och Hallands län, som icke höra
till Söderbygdens vattendomstols område, Skaraborgs län med undantag
av de delar, som höra till Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolars
områden, Älvsborgs län, Göteborgs och Bohus län, Värmlands
län, den utmed gränsen till sistnämnda län belägna del av Kopparbergs
län, som hör till Vänerns vattenområde, samt den del av Örebro län, som
tillhör sistnämnda vattenområde.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1932, då kungörelsen den
30 juli 1918 örn antalet vattendomstolar i riket och deras domsområden
upphör att gälla.
Förslag till kungörelse om anställande av vattenrättsingenjörer gemensamt
för olika vattendomstolar.
Med stöd av stadgande i 11 kap. 3 § första stycket i vattenlagen den
28 juni 1918, enligt dess lydelse i lag den-----, förordnas som
följer:
För tjänstgöring gemensamt vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar
anställes en vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt i
frågor örn torrläggning av mark, och för tjänstgöring gemensamt vid
Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar anställes likaledes en
vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt i nämnda frågor. Skyldigheten
att tjänstgöra vid Västerbygdens vattendomstol skall mellan dessa
vattenrättsingenjörer fördelas på sätt vederbörande vattenrättsdomare
äger föreskriva, därvid dock skall iakttagas, att den vid Mellanbygdens
och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt anställde ingenjören skall
i främsta rummet deltaga i de mål, vilka hänföra sig till Värmlands län
och de till sistnämnda vattendomstols område hörande delarna av Kopparbergs
och örebro län, samt den vid Söderbygdens och Västerbygdens
vattendomstolar gemensamt anställde ingenjören i främsta rummet i övriga
vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga mål.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1932.
7 — »13487.
98
Förslag till kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan den 6 december
1918 angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna.
Härigenom förordnas, att 29 och 34 §§ i stadgan den 6 december 1918
angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna skola upphöra att gälla
samt att 3, 4, 19, 20, 22, 23, 25, 26, 30, 31, 32 och 35 §§ i samma stadga skola
erhålla följande ändrade lydelse:
3 $.
1. Vattenrättsdomaren leder — -— — rikstelefonkatalogen.
Örn vattenrättsdomares — ---vattenlagen.
2. Anställes biträdande vattenrättsdomare, åligger honom att i den omfattning,
som enligt grunder, vilka Kungl. Majit må hava fastställt,
bestämmes av vattenöverdomstolen, utföra vattenrättsdomaren åliggande
ämhetsgöromål, att jämväl därutöver vid vattenrättsdomaren beviljad
ledighet vikariera för denne, när vattenöverdomstolen så förordnar, samt
att, i den mån biträdande vattenrättsdomarens övriga åligganden det
medgiva, biträda vattenrättsdomaren i hans ämhetsgöromål.
Vad här ovan sagts örn skyldighet för vattenrättsdomaren att utsätta
viss tid, då han är tillgänglig för samtal medelst telefon, samt örn offentliggörande
av underrättelse härom gäller jämväl, såvitt angår biträdande
vattenrättsdomare.
4 *.
Vattenrättsingenjör åligger:
1. att, då han icke är upptagen av sammanträde nied vattendomstolen
eller av förrättning, som i 2 här nedan sägs, i enlighet med de föreskrifter,
vattenrättsdomaren meddelar, deltaga i arbetet å vattendomstolens
kansli, därvid han i främsta rummet har att
a) omedelbart eller snarast möjligt efter det mål eller ärende, som ankommer
på vattendomstolens eller vattenrättsdomarens behandling, inkommit,
verkställa granskning av detsamma, särskilt såvitt angår däri
förekommande tekniska och ekonomiska spörsmål, i behöriga delar föredraga
målet eller ärendet för vattenrättsdomaren och i samband därmed
anmäla, örn föreläggande angående komplettering av handlingarna i något
avseende erfordras och örn förberedande undersökning synes behövlig,
samt, därest vattenrättsdomaren anser frågans beskaffenhet det påkalla,
över den tekniska granskningen avgiva skriftlig berättelse till vattenrättsdomaren,
h) deltaga i de överläggningar, vattenrättsdomaren eljest finner vara
erforderliga, och meddela vattenrättsdomaren de upplysningar och råd,
som av denne i tjänsteärende begäras,
c) biträda med avfattningen av vattendomstolens utslag, i vad detta
innehåller tekniska uppgifter eller bygger på sådana, och
99
d) deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom annat,
sörja för utförande av de ritningar, som böra intagas i vattenboken;
samt
2. att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta undersökning,
som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. och 12 kap. 7 § vattenlagen samt
besiktning jämlikt 13 kap. 1 § samma lag.
Erforderlig undersökning enligt 11 kap. 45 § vattenlagen bör i regel
verkställas av vattenrättsingenjör och, endast om särskilda skäl därtill
föranleda, uppdragas åt annan sakkunnig. Där på grund av föreliggande
omständigheter dylik undersökning lämpligast bör hållas å sön- eller
helgdag, är vattenrättsingenjör skyldig att då verkställa densamma.
Vattenrättsingenjör är skyldig att efter förordnande av vattenöver domstolen
tjänstgöra i stället för vattenrättsingenjör vid annan vattendomstol,
då denne av jäv eller annat förfall är förhindrad att fullgöra sin
tjänst eller dylik tjänstgöring eljest är erforderlig. Om vissa vattenrättsingenjörers
skyldighet att, utan särskilt förordnande av vattenöverdomstolen,
tjänstgöra vid mera än en vattendomstol är särskilt stadgat.
Vattenrättsingenjör må icke åtaga sig enskilt uppdrag rörande företag
eller åtgärd, som kan antagas komma under vattendomstolens bedömande,
ej heller rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol,
innan detsamma avgjorts genom laga kraftägande utslag.
Har vattenrättsingenjör mottagit kallelse till sammanträde med vattendomstolen,
åligger det honom att örn mottagandet av dylik kallelse ofördröjligen
underrätta vattenrättsdomaren samt därvid tillika uppgiva,
örn han av känt jäv eller annat laga förfall är hindrad att tjänstgöra i
domstolen.
19 $.
1. Förordnande såsom vattenrättssekreterare meddelas för viss tid,
högst fem år. Har vattenrättssekreterare visat sig oskicklig, vårdslös
oller försumlig i sin tjänstgöring eller eljest för tjänsten olämplig, må
han, ändå att tid, för vilken han förordnats, icke gått till ända, på därom
av vattenrättsdomaren hos Kongl. Majit gjord framställning skiljas från
förordnandet.
2. Där Kungl. Majit efter vattenöverdomstolens och vederbörande vattenrättsdomares
hörande finner det för göromålens behöriga gång vid
vattendomstol erforderligt, skall biträdande vattenrättsdomare medelst
förordnande av vattenöverdomstolen för viss tid anställas för tjänstgöring,
allt efter Kungl. Majits bestämmande, antingen uteslutande vid en
vattendomstol eller vid Mellanbygdens, Söderbygdens och Yästerbygdens
vattendomstolar gemensamt eller vid två av dessa vattendomstolar gemensamt.
Till biträdande vattenrättsdomare må endast förordnas den, som uppehållit
befattning såsom ledamot i vattenöverdomstolen under minst ett
100
och ett halvt år eller såsom vattenrättssekreterare under minst tre år.
Till vikarie för biträdande vattenrättsdomare må även annan lagkunnig
och i domarvärv erfaren man än nu sagts förordnas.
20 $.
Vill vattenrättssekreterare, innan tiden för det honom meddelade förordnandet
gått till ända, erhålla entledigande från sin befattning, har
han att hos Kungl. Majit därom göra anhållan.
22 §.
Ordinarie befattning såsom skrivbiträde vid vattendomstol tillsättes,
efter förslag av vattenrättsdomaren, medelst konstitutorial av vattenöverdomstolen.
Vattenrättsamanuens, kommissionär och annat skrivbiträde än nyss
sagts förordnas av vattenrättsdomaren, som ock äger, när skäl därtill
äro, återkalla dylikt förordnande. Över vattenrättsdomarens beslut härutinnan
må klagan ej föras.
Till vattenrättsamanuens — — — vattenrättsamanuens.
Förordnande---förordnas.
23 $.
Då befattning---lämnas.
Innan vattenöverdomstolen avgiver förslag eller anmälan, som ovan
sägs, skall utlåtande inhämtas, beträffande vattenrättsingenjör från vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen eller annan vederbörlig
myndighet samt i fråga örn vattenrättssekreterare från vattenrättsdomaren.
25 $.
För åtnjutande av semester må ledighet beviljas vattenrättsdomare,
vattenrättsingenjör och vattenrättssekreterare varje år under högst en
och en halv månad för var och en av dem; och må vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjör dessutom för vårdande av enskilda angelägenheter
kunna erhålla ledighet under högst en månad vardera.
Ledighet---äga rum.
Har vattenrättsdomare, vattenrättsingenjör eller vattenrättssekreterare
under visst år icke till fullo åtnjutit honom för det året tillkommande
semesterledighet, må under de i denna paragraf angivna villkor den ledighet,
han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första
månaderna påföljande år.
Då ledighet beviljas vattenrättsingenjör för åtnjutande av semester,
skall vikarie för honom förordnas, allenast i den män det finnes erforderligt.
101
26 §.
Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens
behöriga fortgång må anses erforderligt, äger vattenöverdomstolen
medgiva vattenrättsdomaren befrielse från hans tjänsteåligganden
med undantag för visst mål eller ock från viss del eller vissa av de honom
åliggande göromålen. De åligganden, från vilka vattenrättsdomaren
befriats, förrättas av den, som därtill förordnas av vattenöverdomstolen.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn vattenrättsingenjör.
30 $.
Har i fall---förordnade.
Har vattenrättsdomare eller vattenrättssekreterare beviljats ledighet
för åtnjutande av semester, utgår vikariens ersättning av statsmedel.
Vad nu sagts gälle ock, där vid semesterledighet för vattenrättsingenjör
vikarie för honom förordnats.
31 §.
Vid tillträde av förordnande såsom vikarie för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjör
eller vattenrättssekreterare njute vikarien för resa till
den ort, där vattendomstolens kansli är beläget, ersättning av statsmedel
enligt vad för dylik befattningshavare i gällande resereglemente är stadgat.
Vid förordnandets frånträdande utgår enahanda ersättning för resa
från sistnämnda ort till den ort, där vikarien å tjänstens vägnar skall
inställa sig, eller, örn han då ej skall tillträda annan tjänstgöring, till
hans hemort. Dock må i intet fall ersättning utgå med högre belopp än
som enligt nämnda reglemente må beräknas för den verkligen företagna
resan.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
biträdande vattenrättsdomare.
32 $.
Är särskilt dagarvode bestämt, utgår sådant arvode för varje dag, som
upptages av tjänstgöring i vattendomstolen eller av undersökning, varom
förmäles i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Dagarvode tillfaller den, som
förrättar tjänsten.
Där vattenrättsingenjör efter förordnande av vattenöverdomstolen
tjänstgör i stället för vattenrättsingenjör vid annan vattendomstol än
den, vid vilken förstnämnde ingenjör är anställd, kan, efter Kungl. Maj:ts
beprövande i varje särskilt fall, utöver tjänstgöringstraktamente, som
jämlikt gällande avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
med tillhörande tilliiggsbestämmelser må tillkomma honom, särskild
ersättning för tjänstgöringen tillerkännas honom.
8 — 812487.
102
35 $.
Löneförmåner, som tillkomma vid vattendomstol anställd befattningshavare
och utgå enligt fastställd stat eller eljest enligt av Kungl. Maj:t
bestämda grunder, utbetalas, örn vattendomstolens kansli enligt 1 § är
förlagt till Stockholm, av statskontoret samt i annat fall genom länsstyrelsen
i det län, inom vars område kansliet är förlagt.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1932.
812487. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.