Kungl. Majlis proposition Nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löneklassplacering
i vissa fall för befattningshavare i statens tjänst; given Stockholms
slott den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen
:

Avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för be- Gällande
fattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 129 höft. (Nr 159.)

1

2

Kungl. Majda proposition Nr 159.

den civila statsförvaltningen, upptager i 10—12 §§ bestämmelser örn befattningshavares
placering i löneklass.

De grundläggande stadgandena i 10 § innebära, att tjänsteman vid tillträdande
av ordinarie tjänst erhåller lön enligt lägsta löneklassen folden
lönegrad, till vilken tjänsten hör, samt att han efter att hava tillhört
en och samma löneklass under tre år under vissa förutsättningar uppflyttas
till närmast högre löneklass och efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden
fastställda högsta löneklassen uppnåtts.

På grund av stadgamden i 11 och 12 §§ gälla i vissa fall i fråga örn
befattningshavares placering i löneklass andra och för befattningshavaren
förmånligare grunder än den nyssnämnda huvudregeln.

I fråga örn övergång från icke-ordinarie till ordinarie befattning föreskrives
sålunda i 11 § 1 morn., att, örn den, som från icke-ordinarie befattning
vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i
statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes
svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie
tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna
tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år
i en följd innehaft dylik anställning. Även arbete utom statens tjänst
kan enligt 11 § 2 mom. under vissa förutsättningar få tillgodoräknas.

Beträffande löneklassplacering vid befordran från lägre till högre ordinarie
tjänst äro i 12 § 1 mom. — förutom bestämmelser örn tillgodoräknande
av tidigare likvärdig verksamhet — föreskrifter meddelade örn s. k. suddning.
Denina innebär, att, därest ordinarie tjänsteman vid befordran
till högre tjänst åtnjutit eller från tiden för den högre tjänstens
tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande
av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl folden
högre lönegraden, han skall vara berättigad att i den nya tjänsten
omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass. Ordinarie
tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjutit lön
enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund
av nyssnämnda föreskrift eller det allmänna stadgandet i 10 § bör vid
befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill
tre år, varunder han tillhört eller beräknats haAm tillhört berörda lägre
löneklass.

Föreskrifter rörande befattningshavares placering i löneklass av enahanda
innebörd som de nu i korthet angivna, för allmänna civilförvaltningen
gällande stadgandena återfinnas jämväl i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk (10—12 §§), avlöningsregle -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

mentet den 22 juni 1920 (nr 493, jfr 1925 nr 250) för tjänstemän vid domänverket
(10—12 §§) samt avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för
befattningshavare vid lots- och fyrstaten (7—9 §§).

Bestämmelser örn sneddning äro, såsom framgår av det föregående, icke
meddelade för de fall, då icke-ordinarie tjänsteman befordras till ordinarie
tjänst. I sådana fall kan för uppfattning i löneklass endast den i
11 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen eller motsvarande
bestämmelser i övriga hithörande avlöningsreglementen medgivna
tillgodoräkningen av viss föregående tjänstgöring komma till tillämpning.
I den mån icke möjlighet till dylik tillgodoräkning föreligger, inträder
den i 10 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen
eller motsvarande bestämmelser stadgade huvudregeln, att tjänstemannen
skall vid tillträdandet av ordinarie tjänst placeras i begynnelselöneklassen
i vederbörande lönegrad. Under sådana omständigheter kan det
inträffa, att en tjänsteman vid befordran till första ordinarie tjänst kommer
att hänföras till samma eller lägre löneklass än den, till vilken han
såsom extra ordinarie tjänsteman eller befattningshavare å extra stat erhållit
uppflyttning.

I sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt
avlöningsreglemente har 1928 års lönekommitté föreslagit utsträckning
av sneddningsregelns tillämpning till att avse jämväl befordran från ickeordinarie
till ordinarie tjänst. Härom har lönekommittén anfört (sid. 79),
att, enär samma lönesystem vunnit tillämpning på såväl extra-ordinarie
som ordinarie personal, det syntes naturligt att på det smidiga sätt sneddningen
erbjöde förmedla övergången från extraordinarie till ordinarie
anställning. På grund av de ogynnsamma verkningar, som senare års personalindragningar
och vakanssättning av ordinarie tjänster haft på befordringsmöjligheterna
för de icke-ordinarie tjänstemännen, inträffade det
nämligen numera i stor utsträckning, att en tjänsteman finge kvarstå så
länge i extraordinarie befattning, att han komme att uppbära lön enligt
sådan löneklass, som vore gällande jämväl för den ordinarie tjänst, till vilken
han sedermera befordrades. I dylika fall skulle alltså enligt kommitténs
förslag de vanliga reglerna för sneddning tillämpas, varigenom för
ämbetsverken vunnes den beaktansvärda fördelen, att varje tvekan,
till vilken löneklass tjänstemannen borde vid befordran hänföras, vore
utesluten. Enligt nu gällande bestämmelser skulle i stället en omständlig
tillgodoräkningsprocedur äga rum, visserligen i flertalet fall ledande
till en för tjänstemannen lika förmånlig eller bättre löneklassplacering,
men förenad med alla de olägenheter, som vore utmärkande för en huvudsakligen
subjektiv värdering av den tidigare tjänstgöringen. Ur ekonomisk
synpunkt innebure den föreslagna ändringen icke heller någon merutgift
för staten. Snarare syntes i stället någon besparing kunna förväntas
därigenom uppstå.

1928 ari lönekommitté.

Framställningar
örn
löneklastplacering
vid befordran
från
icke-ordinarie
till ordinarie
tjänst.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

För närvarande föreligga till Kungl. Maj:ts avgörande vissa framställningar
i fråga om löneklassplacering vid befordran från icke-ordinarie
till ordinarie tjänst.

Sålunda har överjägmästarassistenten Å. Lundeberg, vilken från och
med den 16 januari 1931 konstituerats å innehavande befattning, gjort
framställning i fråga örn tillgodoräknande vid löneklassplacering av föregående
tjänstgöring såsom extra ordinarie tjänsteman. Befattningen såsom
över jägmästarassistent tillhör S:e lönegraden i den för domänverkets
ordinarie tjänstemän gällande löneplanen, vilken lönegrad omfattar löneklasserna
16—19 och motsvarar lönegraden B 20 i den för allmänna civilförvaltningen
gällande löneplanen. Före sin befordran till ordinarie
tjänst hade Lundeberg såsom revirassistent uppburit lön enligt löneklass
VI i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket, motsvarande
17:e löneklassen i löneplanen för ordinarie tjänstemän vid domänverket.
Då Lundeberg vid sin befordran till överjägmästarassistent
placerades i 8:e lönegradens lägsta löneklass eller alltså 16:e löneklassen,
medförde hans befordran en direkt löneminskning med belopp motsvarande
en löneklass. Lundeberg har framhållit, att han i sin ordinarie befattning
kunde beräkna att uppnå 18 :e löneklassen först den 1 april 1937,
under det att han såsom extra ordinarie tjänsteman, utan erhållen befordran,
hade kunnat räkna med uppflyttning till motsvarande löneklass
redan den 1 oktober 1931. Lundebergs ansökning avser, att han måtte få
tillgodoräkna sig så mycket av sin tjänstgöring i icke-ordinarie anställning,
att han, räknat från tiden för befordran till överjägmästarassistent,
finge uppflyttas i 18:e och från och med den 1 oktober 1931 i 19 :e löneklassen.

Domänstyrelsen har i infordrat utlåtande den 30 mars 1931 framhållit,
att även andra extra ordinarie tjänstemän, som utnämnts till överjäginästarassistenter,
kommit i samma ogynnsamma läge i avlöningshänseende
som Lundeberg. På grund härav och då liknande fall även framdeles
kunde uppkomma, har domänstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit
måtte bemyndiga styrelsen att, i de fall då extra ordinarie tjänsteman
utnämnts eller komme att utnämnas till överjägmästarassistent, tillerkänna
honom avlöning enligt löneklass motsvarande den, till vilken han
skulle hava hänförts, därest han fortfarande varit extra ordinarie tjänsteman.

Kommunikationsverkens lönenämnd, som den 9 maj 1931 avgivit införd
rat utlåtande i ärendet, har anfört, att, därest det av 1928 års lönekommitté
avgivna förslaget till nytt allmänt avlöningsreglemente icke komme
att föranleda proposition till 1932 års riksdag, det vore förtjänt att
tagas i övervägande, huruvida icke förslag borde föreläggas nämnda riksdag
örn sådan kompletteidng av nu gällande avlöningsreglementen, att
innehavare av extra ordinarie tjänst, som vunne befordran till ordinarie

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

befattning inom samma eller högre lönegrad, icke i anledning därav
skulle lida inskränkning i den lönetursrätt, han ägde omedelbart före
befordran.

Statskontoret bär i utlåtande den 18 juni 1931 instämt i vad kommunikationsverkens
lönenämnd anfört.

Framställningar örn tillgodoräknande av tjänstetid i icke-ordinarie befattning
för uppfattning i löneklass å ordinarie tjänst föreligga även
från tillsy ning smännen vid tullverket K. E. W. Senander oell A. W. Ekdahl.
Dessa hava före tillträdandet av sina nuvarande befattningar innehaft
anställning som extra ordinarie tullvakter. Ordinarie sådan tjänst
är hänförd till lönegraden B 5 i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.
Såsom extra ordinarie tullvakter voro Senander och Ekdahl
vid tiden för befordran till ordinarie tjänst placerade i respektive
7:e och 6:e löneklassen. Efter konstituerandet å tillsyn ingsinansbefattning,
vilken tillhör lönegraden B 6, erhöllo såväl Senander som Ekdahl
avlöning enligt begynnelselöneklassen i sistnämnda lönegrad, d. v. s. 6:e
löneklassen. I de föreliggande framställningarna hava Senander och Ekdahl
hemställt, att de måtte förklaras berättigade att för löneklassplacering
i den ordinarie tjänsten få tillgodoräkna sig sin tjänstgöringstid
såsom extra ordinarie tullvakter eller i allt fall sex år av denna tid.

Generaltullstyrelsen har i infordrade utlåtanden över framställningarna
den 9 oktober 1931 uttalat, att, därest Kungl. Majit funne anledning
att underställa ifrågavarande ärenden riksdagens prövning, styrelsen icke
hade något att erinra mot att sökandena finge för placering i löneklass
tillgodoräkna sig tid, varunder de tjänstgjort i tullverket före befordran
till nu innehavande ordinarie tjänster i den omfattning, som prövades
skälig.

Med anledning av de senast omnämnda framställningarna har yttrande
inhämtats från allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som i ett den
1 februari 1932 dagtecknat utlåtande framlagt förslag i ämnet.

Lönenämnden har därvid framhållit såsom sin mening, att det måste
betecknas såsom något oegentligt och icke överensstämmande med principerna
i det nya lönesystemet, att en befattningshavare, som från extra
ordinarie tjänst vunne befordran till högre ordinarie befattning, kunde
nödgas vidkänna en direkt försämring i sin förutvarande lönetursrätt.
Denna oegentlighet vore, såsom påpekats av kommunikationsverkens lönenämnd
i dess förut omförmälda utlåtande över överjägmästarassistenten
Lundebergs framställning, beroende av att — frånsett föreskrifterna
i 11 § av nu gällande avlöningsreglementen — bestämmelser i övrigt
saknades rörande reglering av lönetursrätten vid övergång från extra
ordinarie till ordinarie tjänst. Lönenämnden har även erinrat örn att
1928 års lönekommitté beaktat de inkonsekvenser i löneförhållandena,
som med nu gällande avlöningsbestämmelser i vissa fall kunde uppkom -

Förslag ar
allmänna
civilförvaltningens
lönenämnd.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

ma vid befordran till högre tjänst, och i anledning därav i sina förslag
genomgående följt den principen, att befordran till högre tjänst alltid
skulle medföra avlöningsförbättring för den befordrade. Härefter har
lönenämnden anfört följande:

»Att i avvaktan på kommittéförslagets genomförande enbart för de två
befattningshavare, varom i förevarande ärende närmast är fråga, nämligen
tillsyningsmännen K. E. W. Senander och A. W. Ekdahl, medgiva ett
undantag från avlöningsreglementets bestämmelser synes nämnden icke
böra ifrågakomma. Enär även ett flertal andra befattningshavare under
liknande omständigheter nödgats lida minskning i sina förutvarande löneinkomster,
skulle ett dylikt medgivande framstå såsom ett gynnande av
sökandena framför dessa. Därest emellertid en åtgärd befinnes böra omedelbart
vidtagas till förekommande av sådana ojämnheter i löneförhållandena,
varom i ärendet är fråga, synes densamma böra erhålla generell
karaktär och sålunda icke begränsas till att avse enstaka befattningshavare
eller enstaka grupper av befattningshavare.

Enligt lönenämndens mening föreligga vägande skäl för vidtagande
redan nu av en dylik åtgärd. Densamma synes dock nämnden icke böra
gå ut på en anordning, som i överensstämmelse med vad lönekommittén
föreslagit skulle medgiva sneddning vid befordran från extra ordinarie
till högre ordinarie tjänst. En sådan anordning skulle uppenbarligen innebära
ett föregripande av den slutliga prövningen av det förslag till
utvidgning av sneddningsrätten kommittén framlagt. I viss anslutning
till det förslag härutinnan, kommunikationsverkens lönenämnd avgivit,
är allmänna civilförvaltningens lönenämnd av den meningen, att den åtgärd,
som nu närmast påkallas, bör avse ett förhindrande av att innehavare
av en extra ordinarie befattning, som tillträder ordinarie tjänst i
högre lönegrad, därigenom kommer i sämre löneställning, än han omedelbart
dessförinnan innehade.

Det torde för ernående av detta syftemål knappast vara erforderligt
eller lämpligt att på sätt kommunikationsverkens lönenämnd antytt skrida
till mer eller mindre omfattande ändringar i nu gällande avlöningsreglementen,
även örn det kan komma att dröja ännu något år, innan
slutlig ståndpunkt tages till 1928 års lönekommittés förslag. I betraktande
av det provisorium, varom här är fråga, synes spörsmålet lämpligen
kunna lösas på det sätt, att Kungl. Maj:t av riksdagen bemyndigas
att, efter framställning i förekommande fall, utan hinder av bestämmelserna
i vederbörande avlöningsreglementen, medgiva här avsedda tjänstemän
rätt att i den ordinarie tjänsten bibehållas vid sin i förutvarande
icke-ordinarie befattning innehavda lönetursrätt.

Det sålunda ifrågasatta bemyndigandet bör, såsom av det anförda redan
framgår, i första hand avse befattningshavare, som befordras från
extra ordinarie till ordinarie tjänst i högre lönegrad. Emellertid bör detsamma
jämväl omfatta befattningshavare, som avlönas från anslag å
extra stat. Även beträffande sådana tjänstemän kan det nämligen inträffa,
aft övergång till ordinarie befattning i högre lönegrad medför
lägre lönegradsplacering än den, som befattningshavaren förut innehade.

Den av nämnden sålunda ifrågasatta anordningen synes böra retroaktivt
komma i tillämpning från och med den 1 juli 1925, då de för extra
ordinarie tjänstemän nu gällande, med löneplanerna för ordinarie tjänstemän
korresponderande löneskalorna infördes. Att tillämpa denna anord -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 159. 7

liing även å befattningshavare, som tillträtt ordinarie tjänst före nämnda
dag, synes redan av praktiska skäl icke tillrådligt. Såsom löneplanerna
för extra ordinarie tjänstemän före sagda tidpunkt voro konstruerade,
torde i allmänhet ej heller något behov av en dylik utvidgad retroaktiv
tillämpning föreligga.»

Undei åberopande av det sålunda anförda har lönenämnden förordat,
att Kungl. Majit i proposition till 1932 års riksdag måtte hemställa örn bemyndigande
att utan hinder av bestämmelserna i gällande avlöningsreglementen
för ordinarie tjänstemän inom den nyreglerade civila statsförvaltningen,
på framställning i varje särskilt fall, medgiva befattningshavare
å extra stat ävensom tjänsteman med avlöning enligt för extra ordinarie
tjänstemän gällande grunder, vilken på grund av befordran till ordinarie
befattning i samma eller högre lönegrad skulle med tillämpning av sagda
bestämmelser erhålla placering i samma eller lägre löneklass än den löneklass,
kan omedelbart före sin befordran tillhört, rätt att åtnjuta lön
enligt sistnämnda löneklass ävensom rätt tillika att för framtida löneklassuppflyttning
tillgodoräkna den tid, han före befordran må hava tillhört
denna löneklass.

Med nu gällande avlöningsbestämmelser kan det, såsom framgår av den
lämnade redogörelsen, vid befordran från en extra ordinarie befattning
till ordinarie tjänst inom samma eller högre lönegrad i vissa fall inträffa,
att tjänstemannen i den nya tjänsten placeras i lägre löneklass äu den,’
han omedelbart före befordran tillhörde, och således vid befordran får
vidkännas en försämring i lönehänseende. Ett dylikt förhållande måste
ofta framstå såsom en obillighet, och de hörda myndigheterna hava
också i anledning av de nu föreliggande framställningarna föreslagit
åtgärder till vinnande av rättelse härutinnan. För egen del biträder
jag denna uppfattning. I anslutning till det förslag, som framställts avallmänna
civilförvaltningens lönenämnd, får jag förorda, att bemyndigande
utverkas för Kungl. Majit att i de fall, då så efter verkställd prövning
finnes skäligt, utan hinder av bestämmelserna i gällande avlöningsreglementen
medgiva, att tjänsteman med avlöning enligt de för befattningshavare
å extra stat eller för extra ordinarie tjänstemän gällande
grunder, vilken erhåller befordran till ordinarie befattning i samma eller
högre lönegrad och vilken därvid med tillämpning av sagda bestämmelser
skulle placeras i samma eller lägre löneklass än den, han omedelbart
före sin befordran tillhört, må åtnjuta lön enligt sistnämnda löneklass
ävensom att för framtida löneklassuppflyttning må tillgodoräknas honom
den tid, han föro befordran tillhört denna löneklass. Ett genomförande
av detta förslag skulle, såsom lönenämnden framhållit, icke föregripa
den slutliga prövningen av det förslag till ändrade bestämmelser
rörande placering i löneklass, som innefattas i det av 1928 års lönekommitté
framlagda betänkandet med förslag till allmänt avlöningsreglemente.

Departements

chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 159.

Det föreslagna bemyndigandet torde böra gälla den nyreglerade civila
statsförvaltningen och alltså avse befattning, å vilken något av följande
avlöningsreglementen äger tillämpning, nämligen reglementet den 22 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, reglementet den 19 juni 1919 för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk, reglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän vid domänverket
eller reglementet den 9 juni 1922 för befattningshavare vid lots och

fyrstaten. _

Vad angår den föreslagna anordningens tillämpning å befattningshavare,
vilka redan tillträtt ordinarie tjänst under sådana omständigheter,
som i bemyndigandet avses, torde vid bestämmandet av befattningshavarens
löneklass böra så anses, som om ifrågavarande förmånligare beräkningsgrund
varit gällande från tiden för befattningshavarens tillträde
till innehavande ordinarie tjänst, dock att härvid hänsyn icke må tagas
till tjänstetid, som infallit före den 1 juli 1925. Förhöjd avlöning på grund
av dylikt medgivande lärer icke böra utgå för tid före ingången av innevarande
år.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Ma]:t
måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, utan hinder av bestämmelserna
i gällande avlöningsreglementen för ordinarie
tjänstemän inom den nyreglerade civila statsförvaltningen,
i fall av den art, som i det föregående
omförmälts, och i enlighet med de av mig angivna
grunderna besluta örn placering i löneklass vid befordran
från icke-ordinario till ordinarie tjänst.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik H:son Malm.

820646. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.