Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
1
Nr 158.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående rätt för svenska
lärarinnornas pensionsförenirig till statsbidrag för viss personal;
given Stockholms slott den 26 februari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maurts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden!, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 26 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamein, von Stockensteöm, Stadenee, Gyllenswäkd,
Lansson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:
Jag anhåller härmed att få underställa Kungl. Maj:t fråga om rätt för
svenska lärarinnornas pensionsförening till statsbidrag för kvinnlig lärarpersonal
vid förberedande klasser i enskilda läroanstalter.
Bestämmelser angående pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter äro meddelade i kungörelse den 23 december
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 128 haft. (Nr 158.) I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
1910 (nr 145). Enligt de i denna kungörelse intagna »Bestämmelser för
tilldelande av bidrag ur förslagsanslaget: bidrag till pensionering av den
kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter» utgår statsbidrag
från åsyftade, under riksstatens elfte huvudtitel uppförda anslag,
förutom för delägare i den samtidigt nyinrättade statliga pensionsinrättningen,
benämnd lärarinnornas pensionsanstalt, även för delägare i följande
enskilda pensionsinrättningar, nämligen svenska lärarinnornas pensionsförening
och pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för kvinnlig ungdom.
Den av lärarinnornas pensionsanstalt omhänderbavda pensioneringen är
obligatorisk och omfattar följande kvinnliga lärarpersonal vid läroanstalter,
som åtnjuta statsunderstöd från det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda reservationsanslaget till privatläroverk, nämligen vid
sagda läroanstalter anställd föreståndarinna, ämneslärarinna med full
tjänstgöring ävensom annan lärarinna, som i klasserna över de förberedande
i en eller flera av ifrågavarande läroanstalter meddelar undervisning
antingen sammanlagt minst 4 veckotimmar i gymnastik eller sammanlagt
minst 6 veckotimmar i ett eller flera av ämnena välskrivning,
teckning, musik, huslig ekonomi, kvinnligt handarbete, träslöjd och andra
liknande slöjdarter eller sammanlagt minst 10 veckotimmar, oberoende av
de ämnen, i vilka undervisningen meddelas.
Beträffande statsbidrag åt svenska lärarinnornas pensionsförening och
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinn
lig ungdom innehåller 1910 års kungörelse föreskrifter i § 2 och § 3 mom. 1
av förenämnda bestämmelser för tilldelande av statsbidrag till pensionering
av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter. Förstnämnda
paragraf är av följande lydelse:
»För lärarinna, som icke är delägare i eller åtnjuter pension från Lärarinnornas
pensionsanstalt, skall, under villkor att av benne eller för henne
under nästföregående år till Svenska lärarinnornas pensionsförening inbetalts
minst 60 kronor och att hon under samma tid vid statsunderstödd
enskild läroanstalt haft minst 20 timmars tjänstgöring, statsbidrag utgå
till pensionsföreningen med 60 kronor.»
De i § 3 mom. 1 intagna stadgandena iitgöras av övergångsbestämmelser,
så lydande:
»Äger Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för
kvinnlig ungdom eller Svenska lärarinnornas pensionsförening vid den
tidpunkt, då dessa bestämmelser träda i kraft, rätt till statsbidrag för delägare,
må sådant statsbidrag fortfarande utgå för delägaren enligt hittills
gällande bestämmelser, dock i fråga örn föreståndarinna eller lärarinna,
som avses i § 1 mom. 2, endast under förutsättning att mellan henne
och pensionsanstalten är eller senast före den 1 januari 1913 varder avtalat,
dels att hon må kvarstå som delägare till 60 års ålder, dels att pen
-
Kungl. Majlis proposition Nr 158.
3
sion må av henne tillträdas först sedan hon avgått från sådan anställning,
som enligt nyssnämnda bestämmelse medför skyldighet att vara delägare
i Lärarinnornas pensionsanstalt.»
De rörande pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter sålunda meddelade bestämmelserna tillkommo
under medverkan av riksdagen (E. skr. nr 10:1910, punkt 13). Till
det vid Kungl. Maj:ts proposition i ämnet fogade statsrådsprotokollet anförde
föredragande departementschefen, bland annat, följande:
Örn rätt till statsbidrag inskränktes till att avse allenast föreståndarinnor,
ämneslärarinnor med full tjänstgöring och andra lärarinnor med
minst 10 veckotimmars undervisning i klasserna över de förberedande,
bleve stora grupper berövade en förmån, som redan tillkomme dem. Av dessa
lärarinnegrupper utgjordes den viktigaste av lärarinnor i de förberedande
klasserna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Departementschefen
ansåge, att denna grupp av lärarinnor borde bibehållas vid sin rätt
till statsbidrag till sin pensionering, dock endast under förutsättning, att
de hade minst 20 veckotimmars undervisning, huvudsakligen eller uteslutande
i nämnda klasser.
Då någon lönereglering icke fastställts för dessa lärarinnor, kunde pensioneringen
icke göras obligatorisk för dem. Då departementschefen ansåge,
att den av honom föreslagna nya pensionsanstalten, lärarinnornas
pensionsanstalt, endast borde ombesörja den obligatoriska pensioneringen,
syntes det honom lämpligt, att svenska lärarinnornas pensionslörening
finge övertaga nu nämnda lärarinnors pensionering. Departementschefen
holle därför före, att statsbidrag borde såsom dittills utgå med 60 kronor
årligen till svenska lärarinnornas pensionsförening för delägare, för vilken
under nästföregående år insatts minst 60 kronor och som under samma
år haft minst 20 veckotimmars tjänstgöring huvudsakligen eller uteslutande
i de förberedande klasserna vid statsunderstödd enskild läroanstalt
och icke vore delägare i lärarinnornas pensionsanstalt.
I likhet med överstyrelsen för rikets allmänna läroverk funne departementschefen
det lämpligt och billigt, att de lärarinnor, som, när de nya
bestämmelserna trädde i kraft, redan vore delägare i svenska lärarinnornas
pensionsförening eller pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom, bibehölles vid de rättigheter, de såsom
sådana hade, och detta oberoende av örn dessa lärarinnor enligt de nya
bestämmelserna vore skyldiga eller ej att ingå i den nya pensionsanstalten.
Departementschefens nu återgivna uttalanden föranledde icke någon erinran
från riksdagens sida.
Statsbidrag åt svenska lärarinnornas pensionsförening — liksom även åt
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig
ungdom — bär under senare år av Kungl. Majit plägat bestämmas
halvårsvis. Senast har Kungl. Majit genom beslut denna dag medgivit,
att svenska lärarinnornas pensionsförening finge för tiden 1 januari—30
juni 1930 åtnjuta bidrag av 30 kronor för envar av 256 lärarinnor med tillhopa
7,680 kronor, att utgå av förut omförmälda, å riksstatens elfte huvudtitel
uppförda förslagsanslag till bidrag till pensionering av den kvinnliga
lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna. Vid
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
prövning av detta ärende uppkom frågan, i vad mån tjänstgöring i de förberedande
klasserna under år 1929 eller således efter ikraftträdandet av
den nya skolreformen kunde anses fullgjord vid statsunderstödd läroanstalt
och på grund därav under i övrigt gällande förutsättningar berättiga
till statsbidrag. I enlighet med förslag av skolöverstyrelsen fann Kungl.
Majit därvid, att 34 av de i pensionsföreningens framställning avsedda lärarinnorna
fullgjort tjänstgöring i sådana klasser, att pensionsföreningen
för dem icke vore berättigad till statsbidrag.
Skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag innefattas i styrelsens den 11
november 1930 i ärendet avgivna utlåtande, däri styrelsen anfört i huvudsak
följande:
Av vad förekommit vid riksdagens behandling av ärendet framginge
oförtydbart, att stadgandet i § 2 av de bestämmelser, som i 1910 års kungörelse
meddelats i fråga örn statsbidrag till pensionering av den kvinnliga
lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter, tillkommit i det uttryckliga
syftet att tillgodose de lärarinnors behov av ordnade pensionsförhållanden,
som huvudsakligen eller uteslutande hade sin tjänstgöring förlagd
till de förberedande klasser, som varit förenade med de flesta statsunderstödda
enskilda läroanstalter. Visserligen vore dessa klasser icke omnämnda
i omförmälda författningsrum, men endast örn lärarinnor av nyssnämnda
slag gällde, att de, såsom berörda stadgande förutsatte, hade minst
20 veckotimmars tjänstgöring vid statsunderstödd läroanstalt och dock
icke vore delägare i eller åtnjöte pension från lärarinnornas pensionsanstalt.
Den avfattning, som stadgandet fått, tjänade emellertid sitt syfte
endast under den förutsättningen, att de förberedande klasserna verkligen
vore att betrakta som delar av den statsunderstödda enskilda läroanstalt,
med vilken de i varje särskilt fall vore förenade. I detta avseende hade
intet tvivel rått vid den tid, då bestämmelsen fick sin avfattning, och
hade överhuvudtaget icke rått något tvivel, innan den omorganisation av
det högre skolväsendet, varom 1927 års riksdag fattat beslut, tagit sin
början. Numera kunde däremot sådant tvivel uppstå.
Genom kungörelserna den 22 juni 1928 (nr 233) och den 20 juni 1930 (nr
278) örn ändring i vissa delar av kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154)
angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m. hade
nämligen föreskrivits, att lärarinna vid läroanstalt av ifrågavarande slag
skulle hava sin tjänstgöring helt förlagd till högre skolstadium än det,
som motsvarade folkskolans fjärde klass, eller ock till läsavdelning av
med skolan förbundet lärarinneseminarium, samt meddelats vissa övergångsbestämmelser,
i vilka bland annat medgåves, att lärarinna dels kunde
under i kungörelserna närmare angivna läsår hava sin tjänstgöring helt
eller delvis förlagd även till den klass, som motsvarat folkskolans fjärde
klass, dels ock kunde under vissa närmare angivna förutsättningar hava
viss del av sin tjänstgöring förlagd under läsåret 1928—1929 till de klasser,
som motsvarade folkskolans andra och tredje klasser, samt under läsåret
1929—1930 till den klass, som motsvarade folkskolans tredje klass. Dessa
bestämmelser innebure tydligen, att ifrågavarande förberedande klasser
■— och dessutom den första av skolans övriga klasser — med början höstterminen
1928 successivt avskildes från de statsunderstödda enskilda läroanstalter,
med vilka de i varje särskilt fall varit förenade, och, i den mån
de överhuvudtaget fortsatte sin verksamhet, sedan de avskilts från läro
-
5
Kungl. Maj.-ls proposition Nr 158.
anstalten, för framtiden betraktades såsom särskilda fristående läroanstalter.
Därav syntes då följa, att från oell med det läsår, med vilket den
nämnda förändringen inträdde i fråga örn varje särskild klass, tjänstgöring
i denna klass icke längre kunde anses fullgjord vid statsunderstödd
läroanstalt, samt att vederbörande lärarinnor för att kunna anses hava
fullgjort de villkor, som stadgats för statsbidrag, måste hava haft minst
20 veckotimmar av sin tjänstgöring förlagd under läsåret 1928 1929 tili
lägst det stadium av vederbörande läroanstalter, som motsvarade folkskolans
andra klass, och under läsåret 1929—1930 till lägst det stadium av
vederbörande läroanstalter, som motsvarade folkskolans tredje klass. Härvid
vore emellertid att märka, att vid vissa av nu ifrågavarande läroanstalter
under de senare åren på sidan av förenämnda tre förberedande
klasser upprättats en för gossar avsedd fjärde förberedande klass, och att,
då det vid sagda läroanstalter tidigare icke funnits sådana fjärde förberedande
klasser och läroanstalterna icke för dem åtnjöte statsunderstöd,
tjänstgöring, som vore dit förlagd, under inga omständigheter syntes
kunna inräknas i den tjänstgöring i läroanstalternas förberedande klassei,
varom nu vore fråga.
För närvarande utginge statsbidrag med visst belopp för kalenderår tor
lärarinna, som under året före det, för vilket statsbidrag söktes, uppfyllt
de för statsbidrag föreskrivna villkor. Det för förra halvåret 1930 sökta
statsbidraget skulle således utgå till lärarinnor, som under år 1929 uppfyllt
sagda villkor. Emellertid skedde, såsom nyss nämnts, ifrågavarande
avskiljande av de förberedande klasserna från vederbörande statsunderstödda
enskilda läroanstalter icke från och med början av varje särskilt
kalenderår utan från och med början av det i fråga om varje klass
föreskrivna läsår, och fördelningen av vederbörande lärarinnors tjänstgöring
i de särskilda klasserna bestämdes likaledes icke för kalenderår
utan för läsår. Med anledning härav kunde det förhållandet inträffa, att
en lärarinna, som till exempel under vårterminen 1929 haft sin tjänstgöring
förlagd med minst 20 veckotimmar i vederbörande läroanstalts då
statsunderstödda klasser, under höstterminen samma år icke haft sin
tjänstgöring förlagd till läroanstaltens under sistnämnda termin statsunderstödda
del eller tvärtom. Tvekan kunde då uppstå, huruvida en
lärarinna, som haft sin tjänstgöring så förlagd, skulle kunna anses hava
under ifrågavarande år vid statsunderstödd enskild läroanstalt haft
minst 20 timmars tjänstgöring. Nämnda bestämmelse hade emellertid dittills
tolkats så, att även lärarinna, som under endast en av de terminer,
vilka infallit under närmast föregående kalenderår, innehaft anställning
vid statsunderstödd enskild läroanstalt, ansetts hava uppfyllt föreskrivna
villkor, därest hennes tjänstgöring under sagda termin omfattat minst 20
veckotimmars undervisning och av eller för henne under året inbetalats
minst 60 kronor till pensionsanstalten. Under sådant förhållande funné
överstyrelsen skäl icke föreligga att nu frångå den sålunda dittills följda
praxis.
I enlighet med sin sålunda intagna ståndpunkt hade överstyrelsen från
svenska lärarinnornas pensionsförening infordrat uppgift angående förläggningen
av de ifrågavarade lärarinnornas tjänstgöring under vår- och
höstterminen 1929. Av nämnda uppgift framginge, att av de 82 lärarinnor,
för vilka statsbidrag söktes enligt förenämnda § 2 i 1910 års kungörelse,
26 under både vår- och höstterminerna 1929 fullgjort minst 20 veckotimmars
tjänstgöring i vederbörande läroanstalters under vardera terim
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
nen statsunderstödda del, 22 under vårterminen men icke under höstterminen
1929 fullgjort minst 20 veckotimmars tjänstgöring i vederbörande
läroanstalters statsunderstödda klasser och 34 varken under vår- eller höstterminen
1929 haft erforderlig del av sin tjänstgöring förlagd till vederbörande
läroanstalters under vardera terminen statsunderstödda klasser.
Av dessa tre kategorier lärarinnor syntes — under förutsättning att överstyrelsens
förut angivna tolkning av ifrågavarande bestämmelser finge
anses vara riktig — endast i fråga örn den sistnämnda kategorien gälla, att
svenska lärarinnornas pensionsförening icke ägde rätt att för de till densamma
hörande lärarinnor uppbära statsbidrag för år 1930, medan sådant
bidrag syntes böra utgå för de två förstnämnda kategorierna lärarinnor.
På grund av vad sålunda anförts hemställde överstyrelsen att svenska
lärarinnornas pensionsförening finge för tiden den 1 januari—30 juni 1930
åtnjuta statsbidrag av 30 kronor för envar av 256 lärarinnor med tillhopa
7,680 kronor.
Statskontoret avgav den 30 januari 1931 infordrat utlåtande i ärendet
och anförde därvid följande:
Statskontoret kunde icke finna, att bestämmelserna i de av skolöverstyrelsen
åberopade kungörelserna den 22 juni 1928 (nr 233) och den 20 juni
1930 (nr 278) innebure, att de till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
anknutna förberedande klasserna numera skulle anses vara avskilda
från respektive läroanstalter och följaktligen betraktas såsom särskilda fristående
skolor. Det syntes statskontoret av ifrågavarande bestämmelser
tvärtom framgå, att det vid deras antagande blivit förutsatt, att i statsunderstödd
enskild läroanstalt skulle kunna meddelas undervisning jämväl
i de förberedande klasserna. Något formellt binder för beviljande av
statsbidrag för samtliga nu ifrågavarande lärarinnors pensionering förelåge
därför ej enligt statskontorets mening.
Då emellertid statsbidrag numera ej utginge till avlönande av lärarinnor
i de förberedande klasserna, syntes det vara anledning taga under
övervägande, huruvida staten borde bidraga till deras pensionering. Det
syntes därvid böra erinras, att staten lämnade bidrag till pensionering av
olika kategorier delägare i statens pensionsanstalt, till vilkas avlöning
statsbidrag ej utginge. Vidare bade riksdagen medgivit, att staten alltjämt
skulle bidraga till pensioneringen av de lärarinnor, vilka varit anställda
vid högre flickskolor men på grund av den nya skolreformens genomförande
mistat sina anställningar, och i avgivet förslag till kungörelse
i ämnet bade skolöverstyrelsen förordat, att statens bidrag till flertalet
dylika lärarinnors pensionsavgifter skulle utgå med dubbelt så stort belopp,
som lämnats, innan de mistat sina anställningar.
Även örn man icke skulle anse, att samtliga de lärarinnor, vilka meddela
undervisning endast i de förberedande klasserna, borde komma i åtnjutande
av statsbidrag för sin pensionering, syntes billigheten kräva, att
staten bidroge till pensioneringen av de lärarinnor, för vilkas pensionering
statsbidrag dittills utgått och vilka givetvis haft anledning antaga,
att så även i fortsättningen skulle ske. Statskontoret ville i sådant avseende
erinra, att, då vid 1910 års lagstiftning rörande lärarinnornas pensionsförhållanden
såsom villkor för erhållande av bidrag till pensionsavgift
stadgats, att lärarinna skulle vid statsunderstödd enskild läroanstalt
hava minst 20 veckotimmars tjänstgöring, det genom en övergångsbe
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
stämmelse ordnats så, att de lärarinnor, vilka förut åtnjutit statsbidrag, bibehöllos
vid rätten därtill, oaktat de ej tjänstgjorde vid statsunderstödd
skola och där fullgjorde stadgad minimitjänstgöring. Då under nu givna
förhållanden formellt sett intet hinder mötte att utan riksdagens hörande
lämna statsbidrag för pensionering av de lärarinnor, vilka tidigare åtnjutit
sådant bidrag, samt det torde få anses såsom en ganska självklar
sak, att dylikt bidrag alltjämt borde tillkomma dem, syntes det ej vara erforderligt
att beträffande dem inhämta riksdagens medgivande. Enligt
under hand från lärarinnornas pensionsförening inhämtade upplysningar
hade av de 34 lärarinnor, vilka varken under vår- eller höstterminen 1929
haft 20 veckotimmars tjänstgöring i vederbörande läroanstalters statsunderstödda
klasser, ett antal av 6 vunnit inträde i svenska lärarinnornas
pensionsförening efter den 1 juli 1928. Därest dessa 6 lärarinnor undantoges,
återstode 284 lärarinnor, för vilka skulle utgå statsbidrag å tillhopa
8,520 kronor.
Såsom torde framgå av skolöverstyrelsens förut återgivna utlåtande över Departemtn
den av svenska lärarinnornas pensionsförening gjorda framställningen chefen.
om statsbidrag för första halvåret 1930, hava i samband med den senaste
skolreformen meddelats bestämmelser angående avlöning av lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd
åt dessa läroanstalter, enligt vilka bestämmelser tjänstgöring i förberedande
klasser icke till någon del får inräknas i den tjänstgöring, som erfordras
för rätt till statsbidrag till lärarinnas avlöning. Dessa bestämmelser
innebära ändring i vad i sådant hänseende tidigare gällt. Sålunda
ägde enligt den ursprungliga lydelsen av kungörelsen den 29 oktober 1909
(nr 154) ämneslärarinna med full tjänstgöring fullgöra intill en tredjedel
därav i de förberedande klasserna med bibehållen rätt för vederbörande
läroanstalt till statsbidrag till hennes avlöning. Från och med den 1 juli
1925 vidtogs den ändringen härutinnan, att den för rätt till statsbidrag erforderliga
tjänstgöringen endast efter skolöverstyrelsens beprövande
kunde fullgöras i de förberedande klasserna eller i övningsämnen, därvid
tillika föreskrevs, att för samtliga ämneslärarinnor vid vederbörande
skola sistnämnda tjänstgöring icke finge till omfattningen motsvara mer
än en niondel av deras sammanlagda tjänstgöring vid skolan.
Även örn det icke kan sägas, att de förberedande klasserna, såsom skolöverstyrelsen
gjort gällande, med hänsyn till de i nyss angivna hänseende
meddelade nya bestämmelserna för framtiden måste betraktas såsom särskilda
fristående läroanstalter, har dock åt nämnda klasser i samband
med den nya skolreformen givits en sådan förändrad ställning, att det
synts mig bäst förenligt med innebörden av de åsyftade ändringarna,
att tjänstgöring i de förberedande klasserna, allt efter som de nya
bestämmelserna i fråga örn statsbidrag till lärarinnas avlöning å dem
vinna tillämpning, icke godtages såsom sådan tjänstgöring »vid statsunderstödd
enskild läroanstalt», som enligt kungörelsen den 23 december
1910 (nr 145) utgör villkor för statsbidrag åt svenska lärarinnornas pensionsförening.
Kungl. Maj:ts förut denna dag meddelade beslut i fråga
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.
om statsbidrag till pensionsföreningen för första halvåret 1930 är, såsom
framgår av det föregående, meddelat i enlighet med denna, även av skolöverstyrelsen
i huvudsak omfattade ståndpunkt. Detta ståndpunktstagande
— vilket innebär, att pensionsföreningens rätt till statsbidrag successivt
upphör under loppet av de närmaste åren för alla andra delägare
än sådana, för vilka pensionsföreningen ägde rätt till statsbidrag redan
vid den tidpunkt, då 1910 års bestämmelser angående statsbidrag åt föreningen
trädde i kraft — har emellertid synts mig böra modifieras genom
meddelande av övergångsbestämmelser av huvudsaklig innebörd, att, såsom
även statskontoret tillstyrkt, pensionsföreningen bibehålies vid rätt
till statsbidrag under hittills gällande villkor för lärarinnor, vilka vid
ikraftträdandet av den nya skolorganisationen varit delägare i föreningen.
Dessa bestämmelser skulle sålunda komma att utgöra en motsvarighet till
nyssnämnda i samband med 1910 års lagstiftning givna övergångsbestämmelser.
På sätt förut nämnts har 1910 års kungörelse angående pensionering av
den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter tillkommit under
riksdagens medverkan. Med hänsyn härtill torde jämväl de nu ifrågasatta
övergångsbestämmelserna böra föreläggas riksdagen.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att svenska lärarinnornas pensionsförening må,
därest föreningen jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
den 23 december 1910 (nr 145) angående pensionering
av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter
åtnjutit statsbidrag för delägare i anledning
av dennas tjänstgöring före den 1 juli 1928, fortfarande
utbekomma dylikt statsbidrag för delägaren,
så länge denna innehar anställning, som tidigare medfört
rätt till sådant statsbidrag, och under förutsättning
att för statsbidrags åtnjutande föreskrivna villkor
i övrigt äro vederbörligen uppfyllda.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik H:son Malm.
311611. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.