Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa i samland
med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående
frågor; given Stockholms slott den 26 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet, som kunde varda riksdagen förelagd,
dels beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 5,775 kronor till
100,225 kronor,

Vissa i samband
med
gymnastiska
centralinstitutets
omorganisation

stående
frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

dels beräkna en ökning av det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med 1,000 kronor
till 14,000 kronor,

dels ock till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för
budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av 47,500 kronor.

Sedan utredningen i frågan numera slutförts, anhåller jag att ånyo få.
anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152,

3

Kap. I. Inledning.

Efter mångåriga utredningar framlade Kungl. Majit den 20 februari
1931, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för nämnda dag, för riksdagen proposition, nr 133, angående
omorganisation av gymnastiska centralinstitutet.

Beträffande såväl de i ämnet verkställda utredningarna som det huvudsakliga
innehållet i Kungl. Marits ifrågavarande proposition anhåller jag
att — i den mån ej redogörelse härför lämnas här nedan — få hänvisa till
nämnda proposition ävensom till handlingarna i ämnet i övrigt.

I skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte
en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen huvudsakligen följande:

Efter ett mera än 20-årigt utredningsarbete har frågan örn gymnastiska
centralinstitutets omorganisation omsider hänskjutits till riksdagens bedömande.
Det måste enligt riksdagens mening hälsas med tillfredsställelse,
att saken sålunda äntligen ställts inför ett avgörande, även örn delade
meningar kunna råda rörande på vad sätt institutets verksamhet bör
omläggas. Att en omgestaltning bör ske, och att detta bör ske snart, därom
torde nämligen alla vara ense, som närmare satt sig in i institutets
arbetsförhållanden.

I fråga örn de allmänna grunderna för gymnastiska centralinstitutets
organisation har i ett avseende praktiskt taget full samstämmighet rått,
nämligen beträffande den militära s. k. instruktörskursen. Att denna numera
icke kan sägas utgöra något naturligt led i institutets ordinarie utbildningsverksamhet,
är en uppfattning, som delats av så gott som alla
de kommittéer, myndigheter och enskilda sammanslutningar, vilka yttrat
sig i ämnet. Även riksdagen biträder denna mening. Riksdagen anser alltså,
att denna kurs i sin nuvarande form bör avskaffas såsom en obligatorisk
del av lärogången vid institutet. Det är emellertid klart, att så icke
kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som hittills genom berörda
kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet har av
dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet, gjorts gällande,
att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i gymnastik och
idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade genom
de militära myndigheternas egen försorg och helt under militärt inseende.
I propositionen redogöres för ett av inspektören för militärläroverken i
sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en särskild »arméns gymnastikskola»
skulle upprättas, förlagd till arméns underofficersskolas etablissement
i Uppsala. Förutom icke närmare angivna engångskostnader
skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000 kronor utom dyrtidstilllägg.
Chefen för försvarsdepartementet har med hänsyn till denna ganska
avsevärda kostnad och jämväl på grund av den pågående utredningen angående
försvarsväsendets framtida organisation icke funnit sig kunna till -

Kungl. Majit»
proposition
nr 133 till
1931 års
riksdag.

Riksdagens
skrivelse den
2 juni 1931,
nr 324.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

styrka ifrågavarande förslag. Enligt kans mening borde en undersökning
vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade centralinstitutet
förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan
avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga
påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan
vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet
mera löst förbunden, pålägga detsamma ifrågavarande utbildningsuppgift,
vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har
givetvis intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare under -sökes. Ifrågavarande utredning synes höra bedrivas så skyndsamt, att förslag
i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna
begynna under budgetåret 1932/1933.

Örn enighet rått i fråga örn instruktörskursens avskiljande från institutets
ordinarie utbildningsverksamhet, har däremot en stark meningsskiljaktighet
framträtt rörande spörsmålet, huruvida utbildningen av
sjukgymnaster fortfarande skall omhänderhavas av institutet. Av den
medicinska sakkunskapen har redan för åtskilliga år sedan gjorts gällande
och numera så gott som enhälligt påyrkats, att sjukgymnastutbildningen
borde utbrytas från gymnastiska centralinstitutet, enär denna
utbildning vore en medicinsk angelägenhet, som borde ombesörjas av ett
härutinnan sakkunnigt organ och i nära anknytning till en sjukvårdsinrättning,
där de blivande sjukgymnasterna kunde erhålla en fullgod praktisk
utbildning under läkares tillsyn och kontroll och med tillgång till
härför erforderligt sjukmaterial. Å andra sidan har, särskilt från gymnasthåll
— detta gäller såväl frisk- som sjukgymnaster — den meningen
hävdats, att de håda yrkesgrenarna ur utbildningssynpunkt ägde sådant
samband med varandra, att det vore till skada och, statsfinansiellt sett,
även ofördelaktigt att avskilja sjukgymnastutbildningen från institutets
verksamhetsområde. Till denna senare ståndpunkt har vederbörande departementschef
anslutit sig, därvid biträdande det av 1927 års sakkunniga
avgivna förslaget, enligt vilket undervisningen under första året skulle
vara gemensam för hägge grupperna av elever men därefter under ett
andra år uppdelas på två linjer, en för friskgymnaster och en för sjukgymnaster,
varvid dock även i vissa ämnen Barnundervisning skulle förekomma.
Genom avslutad tvåårig kurs skulle kompetens förvärvas för
gymnastiklärarbefattningar av olika slag, respektive för legitimation såsom
sjukgymnast, men vardera gruppens elever skulle beredas tillfälle att,
örn de så önskade, under ett tredje år komplettera sin utbildning med gymnastiklärarexamen
respektive sjukgymnastexamen.

Ser man frågan rent praktiskt, synes det riksdagen, att goda skäl föreligga
för att låta den statliga sjukgymnastutbildningen fortfarande omhänderhavas
av samma anstalt, som svarar för utbildningen av friskgymnaster.
Det är nämligen ostridigt, att till en viss grad Barnundervisning
med fördel och i varje fall utan påvisade olägenheter kan äga rum för de
håda elevgrupperna. Detta gäller ett flertal ämnen, såsom anatomi, fysiologi,
friskgymnastik och även sjukgymnastikens teori. Må vara att det
endast är fråga örn de mera elementära delarna av dessa ämnen, så föreligger
dock möjlighet att under någon tid använda samma lokaler, samma
lärare och samma undervisningsmateriel. En sådan anordning förefaller
ur ekonomisk synpunkt erbjuda så stora fördelar, att den icke utan tving -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

anele skäl bör förkastas. Några sådana skäl synas riksdagen icke hava
blivit från motsidan anförda. På sätt riksdagen nedan skall närmare utveckla,
torde det nämligen vara möjligt att även med berörda anordning
så planlägga den sjukgymnastiska utbildningen, att de medicinska synpunkterna
bliva tillräckligt beaktade. Och så vitt riksdagen kunnat finna,
är det endast dessa synpunkter, som skulle kunna andragas till stöd fölen
fullständig skilsmässa mellan frisk- och sjukgymnastiken. 1929 års
läkarsakkunnigas utlåtande har dock enligt riksdagens mening icke på
ett klarläggande och övertygande sätt förmått uppvisa nödvändigheten
eller önskvärdheten härav.

Dessutom kan det icke förnekas, att förutom ovan angivna praktisktekonomiska
skäl även den hittillsvarande traditionen på området talar för
att sjukgymnastutbildningen får stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets.
Man bör, synes det riksdagen, icke bagatellisera betydelsen
av den erfarenhet i ämnet, som under alla dessa år samlats vid centralinstitutet,
och man bör ej heller underskatta vikten av den nästan fullständiga
enighet i fråga örn gagnet av samhörigheten, som råder bland
yrkesutövarna själva, gymnastiklärare och sjukgymnaster.

Örn alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildningen
av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets
uppgifter, är det emellertid synnerligen angeläget, att behörig hänsyn
tages till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå
några moment, som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes
blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt
den har medicinsk karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning
och intimt anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en
större sjukvårdsanstalt. Kungl. Maj:ts förslag betecknar i detta hänseende
visserligen ett steg i rätt riktning, men det vill förefalla riksdagen,
som örn berörda intressen borde kunna i ännu högre grad tillgodoses, än i
nämnda förslag skett. Riksdagen kan givetvis icke nu ingå i någon detaljerad
granskning av de i propositionen förekommande förslagsvis uppgjorda
timplanerna; dessa äro ju, enligt vad vederbörande departementschef
uttryckligen framhåller, ingalunda avsedda att vara slutgiltiga utan
skola göras till föremål för en ingående prövning, sedan riksdagen fattat
ståndpunkt i själva principfrågan. Men enligt Kungl. Maj.-ts förslag förutsättes
dock, att undervisningen under hela det första året skulle vara
gemensam för frisk- och sjukgymnastelever, och jämlikt den av 1927 års
sakkunniga utarbetade timplanen skulle under detta första år förekomma,
bland annat, icke mindre lin lil timmar sjukgymnastikens teknik och speciella
teori, 6(5 timmar poliklinik- och kliniktjänstgöring samt 22 timmar
demonstration av patienter. Under det andra året skulle i fysiologi, anatomi,
hälsolära samt psykologi och pedagogik förekomma gemensam undervisning
med tillhopa 120 timmar.

Det synes riksdagen, som man i detta förslag, särskilt i vad angår det
första utbildningsåret, skattat för mycket åt samhörigheten på bekostnad
av vad vardera linjen behöver för sin speciella yrkesutbildning. Riksdagen
kan visserligen icke dela den i motionen II: 378 framförda meningen,
att endast i fråga örn friskgymnastikens teori och praktik Barnundervisning
skall förekomma, men riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen
kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger, måhända
blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att ytter -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

ligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att,
särskilt för sjukgymnasternas del, bättre tillgodose undervisningen och
övningarna i ämnen av medicinsk natur.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att
samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn
såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda
synes serafimerlasarettet böra stå till förfogande både för poliklinisk och
för klinisk undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående
skall visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för
sjukgymnastik behandling synes riksdagen icke vare sig behöva eller
böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet. Härigenom vinnes
en avsevärd kostnadsbesparing, när det en gång gäller att anskaffa och
utrusta nya lokaler för centralinstitutet.

Med hänsyn till det samarbete, riksdagen anser böra komma till stånd
mellan centralinstitutet och karolinska institutet, vilket samarbete givetvis
bör fortsätta, när i sinom tid sistnämnda institut fått sina kliniker
och övriga lokaler överflyttade till Norrbackaområdet, förefaller det, som
örn åtskilligt talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära karolinska
institutet som möjligt. Detta är en synpunkt, som synes förtjänt
att tagas i övervägande vid den blivande utredning rörande nybyggnader
för centralinstitutet, varom i propositionen nämnes.

Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen beträffande sjukgymnastutbildningen
i princip godkänner Kungl. Maj:ts förslag, dock med
vissa bestämda och viktiga modifikationer.

I propositionen har berörts ett av 1924 års sakkunniga framlagt och av
1927 års sakkunniga tillstyrkt förslag örn inrättande vid institutet av en
professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien med kompetens och
löneställning såsom universitetsprofessor. Då vederbörande departementschef
icke ansett sig nu kunna förorda detta förslag, saknar riksdagen anledning
att därom göra något uttalande.

Vad propositionen eljest innehåller rörande de allmänna grunderna för
centralinstitutets organisation, har, i den mån det icke blivit här ovan av
riksdagen särskilt omnämnt, ej föranlett någon erinran från riksdagens
sida.

Ej heller har riksdagen funnit anledning till annan erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag i fråga örn antalet elever, som årligen böra nyantagas vid
institutet, än att av de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året böra beräknas
bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av
högre gymnastiskt utbildade officerare beordras att genomgå gymnastiska
centralinstitutet.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att det av 1924 års
sakkunniga framlagda förslaget örn inrättande av kombinerade gymnastik-
och ämneslärartjänster icke för närvarande bör föranleda någon
åtgärd.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle utbildningstiden för såväl gymnastiklärare
som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga —- bliva tvåårig.
Från vissa håll har emellertid framställts krav på en förlängning av utbildningstiden
med ett år. Riksdagen kan dock icke finna, att tillräckliga
skäl anförts till stöd för detta yrkande. Den tvååriga kursen torde enligt
riksdagens mening vara tillräcklig för att giva en tillfredsställande kompetens
även vid en eventuell omläggning av gymnastikundervisningen i

7

Kungl. Majda proposition Nr 152.

enlighet med de nya undervisningsplanerna, särskilt då den mera skärpta
linjedifferentiering kommer till stånd, som riksdagen här ovan uttalat sig
för. Riksdagen godkänner alltså Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del.

Att folkskollärarexamen får berättiga till inträde vid institutet synes
riksdagen önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i
gymnastik; dock har riksdagen med detta uttalande icke velat föregripa
det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i utsikt.

Angående vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet
och linjedelning, erinrar riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande
önskvärdheten av en strängare genomförd differentiering av undervisningen
på de båda olika linjerna, frisk- och sjukgymnastlinjen, samt
angelägenheten av sjukgymnastutbildningens nära anknytande till sjukvårdsväsendet.
Det förslag till undervisningens anordning, med tillhörande
kurs- och timplaner, som kommer att utarbetas efter riksdagens
ståndpunkttagande i år till själva principfrågan, kommer riksdagen givetvis
i tillfälle att pröva, då ett kommande år institutets blivande gestaltning
i detalj skall avgöras.

Beträffande det omorganiserade centralinstitutets lärår kraf ter, anslagsbehov
och lokalförhållanden anser sig riksdagen nu icke hava anledning
att göra något uttalande, då härutinnan något slutgiltigt förslag icke
föreligger.

Riksdagen slutade med att i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
ovannämnda motion förklara sig icke hava något att erinra mot de i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 20 februari 1931 angivna,
av vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv
omorganisation från och med ingången av budgetåret 1932/1933 av
gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av de ändringar för
vilka riksdagen i sin skrivelse uttalat sig.

Genom beslut den 12 juni 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för Kungl. Majas

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att

a) under iakttagande av vad riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931,
nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckt motion, anfört,
uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder för samarbete
mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet samt
serafimerlasarettet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen
av sjukgymnaster;

b) under iakttagande av vad därutinnan anförts av statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 20 februari 1931 ävensom av riksdagen i dess ifrågavarande
skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, uppgöra förslag

dels till stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1932; och skulle härvid särskild utredning
verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för inträde
i gymnastiska centralinstitutet,

beslut den 12
juni 1931.

8

1931 års

gymnastik sakkunniga.

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

dels till undervisnings- och timplaner för gymnastiska centralinstitutet,
att lända till efterrättelse likaledes från och med den 1 juli 1932,

dels i fråga örn de lärarkrafter och övriga befattningshavare, såväl ordinarie
som extra ordinarie, som kunde bliva erforderliga vid gymnastiska
centralinstitutet,

dels ock till stater för gymnastiska centralinstitutet ej mindre under ett
vart av övergångsåren 1932/1933 och 1933/1934 än även för tid från och med
budgetåret 1934/1935;

c) i samråd med inspektören över militärläroverken verkställa av kostnadsberäkningar
åtföljd utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade
gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen
såsom en fristående kurs,

och skulle de sålunda anbefallda förslagen och utredningarna vara till
ecklesiastikdepartementet ingivna senast den 1 december 1931.

Tillika förklarade Kungl. Majit sig vilja senare, på därom av direktionen
över gymnastiska centralinstitutet gjord framställning, taga under
övervägande frågan örn förberedande åtgärder för åstadkommande av nya
eller förändrade lokaler för gymnastiska centralinstitutet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts ovanberörda, den 12 juni 1931 lämnade bemyndigande
tillkallade jag härefter den 18 juni 1931 såsom sakkunniga för
verkställande av de sålunda anbefallda utredningarna ordföranden i direktionen
över gymnastiska centralinstitutet, överståthållaren G. H. Elmquist,
gymnastikdirektören Ebba Augusta Louise von Bahr, medicine licentiaten
D. T. Julén, professorn vid karolinska institutet G. Liljestrand,
översten K. A. Kignell, professorn vid karolinska institutet N. G. Söderlund
och föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet, majoren E. G. P.
Winroth ävensom uppdrog åt överståthållaren Elmquist att såsom ordförande
leda de sakkunnigas förhandlingar.

Nämnda sakkunniga, vilka antogo benämningen 1931 års gymnastiksakkunniga,
överlämnade den 30 november 1931 dels »Betänkande och förslag
rörande vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation
stående frågor», dels ock, i samråd med inspektören över militärläroverken,
särskild utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade
gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsuthildningen
såsom en fristående kurs.

Till en närmare redogörelse för innehållet i dessa betänkanden ävensom
i de över desamma avgivna utlåtandena återkommer jag i det följande.

Jag torde nu till en början få till behandling upptaga frågan örn den
framtida organisationen av gymnastiska centralinstitutet ävensom, i
samband därmed, de omläggningar av undervisningen i sjukgymnastik,
som jag, i anslutning till 1931 års riksdags principbeslut, funnit mig böra
förorda. Jag har därefter för avsikt att till behandling upptaga frågan

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

om inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet. Härefter kommer
chefen för försvarsdepartementet att redogöra för de åtgärder, som
böra vidtagas beträffande meddelandet av den militära gymnastikinstruktörsutbildning,
som hittills ingått i första årskursen vid gymnastiska centralinstitutet.
Slutligen torde så få behandlas frågorna örn de kostnader,
som komma att bliva förbundna med den föreslagna omorganisationen,
erforderliga övergångsanordningar samt de belopp, som för ändamålet
böra uppföras å riksstaten för budgetåret 1932/1933.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Kap. II. Den framtida organisationen av undervisningen vid
gymnastiska centralinstitutet m. m.

A. 1931 års 1931 års gymnastiksakkunniga hava, efter en redogörelse för 1931 års
sakkunnig!!, riksdags skrivelse i ämnet ävensom för de direktiv för deras arbete, vilka

1. Allmänna innefattas i Kungl. Maj:ts ovanberörda beslut den 18 juni 1931, till en
synpunkter, början (betänkandet sid. 11—16) avgivit sin principiella inställning till de
nu föreliggande problemen och därvid anfört huvudsakligen följande:

De sakkunniga hava fattat sitt uppdrag så, att det för dem icke gällt
att verkställa en uttömmande utredning rörande de många viktiga frågor,
som sammanhänga med spörsmålet örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation.
Dessa problem hava tillräckligt ingående behandlats av tidigare
kommittéer. I de fall, då annat icke angivits, hava de sakkunniga
därför bär endast velat hänvisa till den av 1927 års sakkunniga utförda
utredningen, som legat till grund för det i propositionen nr 133 till 1931
års riksdag framlagda förslaget.

Däremot hava de sakkunniga baft att inrikta sina undersökningar på
de spörsmål, som ännu icke äro definitivt klarlagda, och framlägga ett
förslag, som skulle möjliggöra ett utförande i praktiken av de av 1931 års
riksdag fattade principbesluten.

Dessa beslut innebära först och främst att vid gymnastiska centralinstitutet
även i fortsättningen skola utbildas såväl frisk- som sjukgymnaster.
Den samhörighet, som av ålder funnits mellan dessa båda utbildningsgrenar,
skall alltså fortleva. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit,
noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på
bekostnad av vad vardera linjen behöver för sin speciella utbildning. Med
hänsyn härtill hava de sakkunniga i de förslag till undervisnings- och
timplaner, som de i det följande komma att framlägga, sökt att frigöra de
olika linjerna från dem ovidkommande utbildning. Härigenom har en
betydande utvidgning och fördjupning i respektive linjers huvudämnen
blivit möjlig att genomföra inom ramen av den utav riksdagen fastställda
utbildningstiden av två år för gymnastiklärar-, respektive sjukgymnastexamen.
Samundervisning mellan de båda linjerna har bibehållits i de
fall, där detta kunnat ske under iakttagande av nyss angivna huvudsynpunkter.

I förhållande till 1927 års sakkunnigas förslag hava av naturliga skäl
de minsta förändringarna föreslagits å friskgymnastlinjen. Dock har här
ett ökat timantal kunnat beredas vissa ämnen, främst då idrotten.

Betydligt mera genomgripande äro de förändringar, som av de sakkunniga
föreslås beträffande sjukgymnastutbildningen. I enlighet med de
synpunkter, åt vilka riksdagen i sin skrivelse nr 324 givit uttryck, föreslå
de sakkunniga här ett nära samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet,
karolinska institutet och serafimerlasarettet. All den för sjukgymnastexamen
erforderliga kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgym -

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Hästilt med fysikalisk behandling skall enligt detta förslag för framtiden
meddelas vid serafimerlasarettet. De närmare anordningar, som med anledning
härav må hliva erforderliga, behandla de sakkunniga under kap.
III i det följande. Jämväl i övrigt har genom den föreslagna ökade differentieringen
mellan de håda linjerna ett höjt timantal kunnat givas åt
de för sjukgymnastundervisningen viktiga medicinska ämnena, främst då
åt undervisningen i sjukdomslära.

Emellertid hava de sakkunniga, samtidigt med att de sålunda sökt genomföra
differentieringen mellan de håda linjerna i högre grad än tidigare,
haft att tillse, att sambandet mellan gymnastikens håda huvudgrenar
icke slites. Många vägande skäl, håde principiella och ekonomiska,
hava anförts till förmån för bibehållandet av en viss gemenskap, något
som också 1931 års riksdag beslutat. En av de bärande grundtankarna i
det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget var också att bereda möjlighet
för den, som genomgått en av centralinstitutets båda utbildningslinjer,
att under ett tredje år genomgå den återstående linjen, varvid jämväl
tillfälle till fördjupade studier skulle erbjudas.

Enligt det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget, som innebar fullständigt
gemensam undervisning under det första läsåret, kunde efter slutad
genomgång av den ena linjens andra årskurs utan vidare övergång
ske till den återstående linjens andra årskurs, som byggde på samma kunskapsmått
som det, den kompletterande eleven inhämtat under det gemensamma
första utbildningsåret. Med den ökade differentiering, som efter
riksdagens anvisningar av de sakkunniga föreslås och som i stor utsträckning
förutsätter skild undervisning jämväl under det första året, är en
sådan övergång icke längre möjlig. De sakkunniga hava därför måst föreslå
anordnandet av särskilda kompletteringskurser för dem av centralinstitutets
elever, som efter avslutad frisk-, respektive sjukgymnastlinje
önska genomgå även den återstående linjen.

Vissa olägenheter, såväl pedagogiska som ekonomiska, bliva visserligen
förbundna härmed.

I någon, örn än ringa utsträckning, hava ämnen, även där sådant icke
varit alldeles nödvändigt, gjorts gemensamma för båda linjerna för att
minska arbetsbördan för dem, som anmält sig ämna komplettera. Denna
arbetsbörda bliver nämligen ganska betungande, och det är icke utan en
viss tvekan, som de sakkunniga ansett sig kunna framlägga ett förslag
med en så omfattande undervisning per vecka som det nu föreliggande.
De sakkunniga hava emellertid här ansett sig kunna räkna med dels den
relativt korta sammanlagda utbildningstiden, dels ock det förhållandet
att en betydande del av undervisningstiden består av praktiska övningar.
Vidare hava sommarferierna i viss utsträckning måst tagas i anspråk för
kompletteringar. Beträffande sjukgymnastlinjen sammanhänger detta till
en del med den förändrade kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik.
I och med att gymnastiska centralinstitutets elever beräknas
skola erhålla tillgång till det patientmaterial, som serafimerlasarettet har
att erbjuda, måste med hänsyn till patienternas vård tillses, att sjukgymnastik
behandling å lasarettet kan meddelas under hela året, även under
sommarferierna. På grund härav har det varit nödvändigt att räkna med,
att alltid en del av eleverna å sjukgymnastlinjen finnas tillgängliga, och
här har dessutom inlagts den nödvändiga kompletteringen för dem, som
från friskgymnastlinjen önska övergå till sjukgymnastlinjen. För dem,

12

Kungl. Maj\ts proposition Nr 152.

som från sjukgymnastlinjen önska övergå till friskgymnastlinjen, måste
jämväl kompletterande undervisning anordnas, och även denna måste i viss
utsträckning förläggas till sommaruppehållet.

Givet är, att denna föreslagna kompletterande undervisning icke helt
kan bestridas med institutets ordinarie lärarkrafter. Vissa ökade kostnader
bliva alltså oundgängliga.

I samband med frågan örn anordnandet av här ifrågavarande kompletteringskurser
anse sig de sakkunniga höra något beröra frågan örn den
ställning, de privata gymnastikinstituten med rätt att utbilda legitimerade
gymnastikdirektörer — d. v. s. Arvedsons institut i Stockholm och
Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund — för framtiden höra intaga. De
sakkunniga utgå härvid från, att i fråga örn inträdesfordringar samt undervisningens
omfattning m. m. i allt väsentligt enahanda bestämmelser
komma att varda gällande som för gymnastiska centralinstitutet.

Enligt det nu framlagda förslaget skulle den hittillsvarande skillnaden
mellan utbildningstiden för manliga och kvinnliga elever för erhållande
av gymnastikdirektörskompetens — tre, respektive två år — upphöra, och
för båda kategorierna skulle beräknas treårig utbildning för ernående av
nämnda kompetens, under det att utbildningstiden för gymnastiklärare
respektive sjukgymnastexamen skulle bliva tvåårig. De båda privata instituten
hava hittills — då de endast utbildat kvinnliga elever — haft tvåårig
utbildning, som fört fram till gymnastikdirektörsexamen. Därest nu
dessa institut icke skulle önska att för framtiden utbilda både frisk- och
sjukgymnaster utan inskränka sig till endera slaget — sannolikt då det
sistnämnda — synes möjlighet böra öppnas för dem av institutens elever,
som på ett tillfredsställande sätt genomgått en tvåårig kurs, att i mån av
utrymme vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet för att där
genom att genomgå en tredje årskurs erhålla en fullständig gymnastutbildning.
De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga för en sådan.
anordning, hava de sakkunniga icke ansett sig hava haft anledning
att ingå på, utan detta torde få överlåtas till gymnastiska centralinstitutets
direktion. En förutsättning för anordningen är givetvis, att de från
de privata instituten kommande eleverna visa sig där hava inhämtat sådana
kunskaper, att de — efter vederbörlig komplettering — kunna på ett
tillfredsställande sätt följa undervisningen.

I enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut skall den militära
instruktörsutbildningen avskiljas från gymnastiska centralinstitutet oell
anordnas såsom en särskild kurs, under det att försvarsväsendets behov
av högre gymnastiskt utbildade officerare fortfarande skall tillgodoses genom
gymnastiska centralinstitutet. Såsom inledningsvis meddelats, framlägga
de sakkunniga samtidigt härmed ett i samråd med inspektören för
militärläroverken utarbetat förslag rörande den militära gymnastikkursen.
I enlighet med de direktiv, som beträffande denna kurs lämnats i propositionen
nr 133 samt i riksdagens skrivelse nr 324, föreslås denna kurs
Wiva fullt självständig. Den förlägges emellertid till gymnastiska centralinstitutet,
och ett visst samarbete har också av de sakkunniga förutsatts.
Härtill återkomma de sakkunniga omedelbart.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade
officerare skulle, såsom nyss erinrats, gymnastiska centralinstitutet
fortfarande stå till förfogande. Deltagare i denna utbildning — vilka enligt
riksdagens skrivelse nr 324 beräknats till minst 10 å 12 årligen — skola

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utses av de militära myndigheterna och hava iörtursrätt till inträde å
friskgymnastlinjens första årskurs. De sakkunniga hava i likhet med 1927
års sakkunniga utgått från att de sålunda kommenderade militärerna i
allt väsentligt skola följa friskgymnastlinjens undervisning och således
efter en tvåårig kurs kunna avlägga gymnastiklärarexamen. Jämväl möjligheten
att genom komplettering å sjukgymnastlinjen erhålla gymnastikdirektörskompetens
har för dessa elever hållits öppen. — I ett par hänseenden
hava emellertid de sakkunniga ansett sig kunna förorda vissa avvikelser
från de övriga manliga elevernas utbildning. Med hänsyn till å
ena sidan de förkunskaper, som de kommenderade militära eleverna måste
anses besitta, och å andra sidan till önskvärdheten att i så stor utsträckning
som möjligt frigöra dem under regementsövningarna föreslå de sakkunniga,
att här ifrågavarande elevers utbildning'' under första terminen
skall taga sin början först efter regementsövningarnas slut. Härutöver
hava de sakkunniga för dessa elever ansett sig höra föreslå en väsentligt
ökad, från de övriga elevernas utbildning helt skild fäktutbildning. För
denna utbildning synes emellertid kunna anlitas såsom lärare en officer,
som ändock måste användas såsom lärare vid den fristående militära
gymnastikkursen, vadan härigenom inga nämnvärda merkostnader förorsakas
statsverket.

De sakkunniga vilja slutligen här framhålla, att det av dem nu framlagda
förslaget — med undantag för de för den nyorganiserade kliniska
och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik nied fysikalisk behandling
erforderliga lokalerna, vartill de sakkunniga återkomma i det följande
— är möjligt att genomföra även under förutsättning att gymnastiska
centralinstitutet någon kortare tid kvarbliver i sina nuvarande lokaler.
De sakkunniga vilja å andra sidan understryka det kända faktum, att
dessa lokaler sedan länge måst betraktas såsom mindre ändamålsenliga,
och det är de sakkunnigas förhoppning, att det icke skall behöva dröja alltför
länge, innan de ekonomiska förhållandena tillåta förverkligandet av
det mångåriga önskemålet om nya och förbättrade lokaler för gymnastiska
centralinstitutet.

Ett önskemål, som under den mångåriga diskussionen örn gymnastiska
centralinstitutets framtida organisation städse — och då särskilt från
läkarhåll — framförts med stor skärpa, har varit ett bättre tillgodoseende
av undervisning och övningar i ämnen av medicinsk natur, särskilt med
hänsyn till sjukgymnastutbildningens behov.

Riksdagen framhöll, såsom tidigare erinrats, i sin skrivelse nr 324 såsom
önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet
i fråga om såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den
sistnämnda, framhöll vidare riksdagen, syntes serafimerlasarettet böra stå
till förfogande håde för poliklinisk och för klinisk undervisning, i vilket
avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående skulle visas från lasarettets
direktion. Någon poliklinik för sjukgymnastisk behandling syntes
däremot riksdagen icke vare sig behöva eller höra finnas vid det omorganiserade
centralinstitutet.

I anslutning härtill föreskrev Kungl. Majit, såsom jämväl tidigare er -

2. Samarbete
med karolinska
institutet
och serafimerlasarettet
i fråga
örn viss undervisning.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

inrats, genom beslut den 12 juni 1931, att för omorganisation av centralinstitutet
tillkallade sakkunniga skulle — under iakttagande av vad riksdagen
i sin nyssberörda skrivelse nr 324 anfört — uppgöra av kostnadsberäkningar
åtföljt förslag till grunder för samarbete mellan gymnastiska
centralinstitutet och karolinska institutet samt serafimerlasarettet i fråga
örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen av sjukgymnaster.

1931 års gymnastiksakkunniga hava upptagit dessa frågor till behandling
och därvid anfört huvudsakligen följande:

För att, såsom riksdagen förutsatt och de sakkunniga varmt förorda, det
skall hilva möjligt för centralinstitutet att nöjaktigt tillgodose sin kliniska
och polikliniska undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,
måste en nära kontakt åstadkommas mellan å ena sidan gymnastiska
centralinstitutet och å andra sidan karolinska institutet och serafimerlasarettet.
Den ställning av undervisningssjukhus, som för närvarande
serafimerlasarettet och i en framtid karolinska sjukhuset intager
till karolinska institutet, gör att det sålunda ifrågasatta samarbetet i första
hand måste ske med karolinska institutets lärarkollegium. Med hänsyn
härtill föreslå de sakkunniga först och främst, att en av ledamöterna i
gymnastiska centralinstitutets direktion alltid skall av Kungl. Maj:t utväljas
bland karolinska institutets lärarkollegium. Härigenom möjliggöres
ett ständigt samarbete under praktiska och tidsbesparande former.

Den andra punkt, där enligt de sakkunnigas förmenande inflytande bör
beredas karolinska institutets lärarkollegium, är i fråga örn tillsättandet
av de medicinska lärarbefattningarna vid gymnastiska centralinstitutet.
För centralinstitutet är det av stor betydelse att vid tillsättandet av dessa
tjänster få använda sig av den sakkunskap, som i så hög grad förefinnes
inom karolinska institutets lärarkollegium, och för karolinska institutet
åter är det av stort intresse att hava ett väsentligt inflytande på tillsättandet
av lärarbefattningar, vilkas innehavare skola hava sin verksamhet
förlagd till karolinska institutets teoretiska institutioner eller till dess
undeivisningssjuklius, serafimerlasarettet.

De lärarbefattningar, som här avses, äro, vilket närmare kommer att
framgå av de i följande kapitel framlagda förslagen, dels två ordinarie,
en lärarbefattning (med medicinskt utbildad innehavare) i sjukgymnastik
och anatomi, tillika poliklinikföreståndare, samt en lärarbefattning (med
medicinskt utbildad innehavare), i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande
poliklinikföreståndare, dels ock arvodesbefattningar i fysiologi
och hälsolära, i allmän patologi, i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och
invärtes sjukdomar), i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän
kirurgi och förbandslära samt i vissa specialkurser (ortopedi, neurologi
m. m.). Av de sålunda föreslagna tjänsternas innehavare skulle enligt de
sakkunnigas förslag de båda ordinarie lärarna samt läraren i fysiologi och
hälsolära vara medlemmar av gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium.

De sakkunniga vilja nu, såsom nyss framhållits, förorda, att vid tillsättandet
av här angivna lärarbefattningar ett väsentligt inflytande måtte
tillerkännas karolinska institutets lärarkollegium. Utseendet av sakkunniga
torde helt böra anförtros åt karolinska institutets lärarkollegium,
som vidare skulle hava att, efter tagen del av de sakkunnigas utlåtanden,

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

upprätta förslag, varå tre av de sökande, om så många finnas och äro
skickliga till befattningen, skulle uppföras i den ordning, de befinnas förtjänta
att nämnas till befattningen. Å andra sidan finna de sakkunniga
sig böra förorda, att vid behandling av dessa frågor jämväl den medicinska
sakkunskap, som finnes i centralinstitutets lärarkollegium, må erhålla tillfälle
att göra sig gällande. De sakkunniga föreslå därför — i analogi med
vad nu gäller för medlemmarna av tandläkarinstitutets lärarråd — att
vid behandling av centralinstitutets angelägenheter i karolinska institutets
lärarkollegium de medicinskt utbildade medlemmarna av centralinstitutets
lärarkollegium erhålla säte och stämma i karolinska institutets
lärarkollegium lika med detta kollegiums ordinarie medlemmar.

Sedan det av karolinska institutets lärarkollegium uppgjorda förslaget
inkommit till direktionen över gymnastiska centralinstitutet, har direktionen
att — beträffande de håda ordinarie lärarbefattningarna — med
eget utlåtande överlämna handlingarna i ärendet till Kungl. Majit. I fråga
örn arvodesbefattningarna skulle däremot enligt de sakkunnigas förslag
utnämningsrätten tillkomma direktionen.

De sakkunniga förutsätta, att, då gymnastiska centralinstitutet icke
disponerar egna lokaler med tillhörande modern utrustning för undervisningen
i anatomi, allmän patologi och fysiologi, karolinska institutet i erforderlig
utsträckning och i den mån detta av utrymmesskäl är möjligt
ställer sina institutioner till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning
i nämnda ämnen.

Såsom inledningsvis framhållits, måste samarbete sökas — förutom med
karolinska institutet — jämväl med serafimerlasarettet. De sakkunnigas
förslag innebär — i enlighet med vad riksdagen härutinnan uttalat — att
den hittillsvarande polikliniska undervisningen i gymnastiska centralinstitutets
lokaler skulle nedläggas samt att all centralinstitutets kliniska
och polikliniska undervisning i sjukgymnastik skulle förläggas till serafimerlasarettet.

Givet är, att denna av riksdagen beslutade omläggning av undervisningen
icke kan genomföras utan vissa kostnader för det allmänna.

Den första frågan, som härvid uppställer sig, är den örn beredande av
lokaler för den nya polikliniken. De sakkunniga hava i samråd med medlemmar
av serafimerlasarettets direktion och arkitekten Birch-Lindgren
undersökt de nuvarande lokalförhållandena vid serafimerlasarettet och
därvid funnit, att en nybyggnad för polikliniken är en ofrånkomlig förutsättning
för undervisningens omläggning. Denna byggnad, som skulle
förläggas i omedelbar anslutning till serafimerlasarettets övriga polikliniker,
har jämte erforderlig inredning beräknats draga en kostnad av
högst 200,000 kronor.

Denna summa måste, i all synnerhet under nuvarande statsfinansiella
förhållanden, förefalla avsevärd, och diirest densamma hade måst uppföras
å riksstaten hade detta enligt de sakkunnigas förmenande kunnat väsentligt
försvåra genomförandet av centralinstitutets omorganisation.
Emellertid vilja de sakkunniga föreslå, att medel för den erforderliga
byggnaden och dess inredning måtte anskaffas på samma sätt som tidigare
kommit till användning, när det gällt ombyggnader vid serafimerlasarettet,
nämligen genom användandet av inflytande poliklinikavgifter.
De sakkunniga utgå nämligen från att den av dem föreslagna polikliniken
för sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall jämstiillas med sera -

16

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

fimerlasarettets övriga polikliniker även i det hänseendet, att inflytande
avgifter tillfalla serafimerlasarettet.

Någon närmare utredning rörande storleken av de poliklinikavgifter,
som kunna tänkas inflyta, har det givetvis icke varit de sakkunniga möjligt
att verkställa. Emellertid vilja de sakkunniga erinra, att i den av
1929 års sakkunniga framlagda utredningen även vissa beräkningar förebragts
rörande inkomsterna genom poliklinikavgifter vid det av nämnda
sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska institutet. Dessa beräkningar gåvo
vid banden, att — när väl verksamheten kommit i gång — man skulle
hava att räkna med poliklinikavgifter på årligen ungefär 90,000 kronor.
Även örn dessa beräkningar förefalla något sangviniska, så torde de dock
enligt de sakkunnigas förmenande giva vid banden, att ingen anledning
finnes att befara, att icke med de inflytande poliklinikavgifterna skola
kunna bestridas — förutom ränta och amortering av nyssberörda lån —
jämväl övriga med poliklinikens upprätthållande förenade kostnader, vartill
de sakkunniga återkomma i det följande. Till jämförelse torde böra
meddelas, att, enligt vad de sakkunniga erfarit, vid motsvarande sjukgymnastiska
poliklinik i Lund de inflytande avgifterna uppgått till ungefär
13,000 kronor årligen. Skulle emellertid, mot all rimlig förmodan, poliklinikavgifterna
under de första åren icke komma att uppgå till så högt
belopp, att de räcka till att bestrida nu berörda kostnader, utgå de sakkunniga
från att den sålunda uppkommande bristen i serafimerlasarettets
stat kommer att täckas av statsmedel. Detta lärer då väl lämpligast ske i
samband med det årliga bestämmandet av det extra anslag, som å riksstaten
anvisas för uppehållande av serafimerlasarettets verksamhet.

En annan sak, som även måste tagas i betraktande, när det gäller uppförandet
av den nya poliklinikbyggnaden, är frågan örn den tid, som undervisningen
kan tänkas komma att bedrivas i denna byggnad. Härmed
sammanhänger icke frågan örn nybyggnad för gymnastiska centralinstitutet.
Enligt riksdagens uttalande skola ej vidare inom gymnastiska cen
tralinstitutet beräknas lokaler för poliklinikundervisning, varav följer att,
även örn nya byggnader under en icke alltför långt avlägsen framtid uppföras
för centralinstitutet, poliklinikundervisningen skall fortgå å serafimerlasarettet.
Frågan örn en förflyttning bliver först aktuell i och med
att karolinska sjukhusets nybyggnad fortskridit så långt, att detsamma i
större utsträckning kan övertaga serafimerlasarettets roll av undervisningssjukhus.
Givetvis bör då också — i samband med de övriga poliklinikernas
förflyttning till Norrbackaområdet — den sjukgymnastiska polikliniken
förflyttas dit. Någon exakt tidpunkt härför kan av naturliga skäl
nu icke fastslås. Emellertid vill det förefalla de sakkunniga, som örn man
i vart fall skulle hava att räkna med en period av minst tio år, innan en
utflyttning till Norrbackaområdet bliver möjlig. Med hänsyn härtill föreslå
de sakkunniga en tioårig amorteringstid för det av dem förutsatta nybyggnadslånet.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, finnes fullgod säkerhet för att den
av dem föreslagna poliklinikbyggnaden bliver synnerligen väl behövlig
för serafimerlasarettets egna behov även sedan poliklinikundervisningen
förflyttats till Norrbackaområdet.

Härefter vilja de sakkunniga övergå till frågan örn de lärarkrafter, som
bliva erforderliga för den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik
med fysikalisk behandling.

17

Kängl. Majits proposition Nr 152.

För den polikliniska undervisningen beräkna de sakkunniga bliva erforderliga
dels de båda i det föregående omförmälda ordinarie, medicinskt
utbildade lärarna i sjukgymnastik, dels vissa lärare med sjukgymnastik
utbildning. Alla skäl tala enligt de sakkunnigas uppfattning för att dessa
lärare, som uteslutande skola handhava undervisning av gymnastiska centralinstitutets
elever, även uppiöras på centralinstitutets stat. Beträffande
tillsättandet av de båda iörstnämnda befattningarna — vilkas innehavare
skulle tjänstgöra såsom poliklinikföreståndare, respektive biträdande poliklinikföreståndare
-— hava de sakkunniga redan yttrat sig. I fråga örn
lärarna med sjukgymnastisk utbildning föreslå de sakkunniga, att dessa
måtto tillsättas enligt samma grunder, som komma att gälla lör centralinstitutets
andra, icke medicinskt utbildade lärare, dock torde direktionen
över serafimerlasarettet böra beredas tilli alle att avgiva yttrande, innan
handlingar rörande tillsättande av sist nämnda lärarbelattningar underställas
Kungl. Maj:ts prövning.

För den kliniska undervisningen räkna de sakkunniga med användandet
av s. k. instruktionsgymnaster. Med hänsyn till arten av dessas tjänstgöring
torde tillsättandet av dessa tjänster böra tillkomma serafimerlasarettet,
dock torde här tillfälle böra beredas direktionen över gymnastiska
centralinstitutet att avgiva yttrande.

För närvarande finnas vid serafimerlasarettet anställda tre instruktionsgymnaster.
Det torde få ankomma på direktionen över serafimerlasarettet
att besluta örn den ökning av detta antal, som kan befinnas erforderlig.
De sakkunniga hava gjort en överslagsberäkning och därvid funnit,
att ett antal av fem avlönade instruktionsgymnaster — d. v. s. en ökning
i förhållande till nuvarande antal med två — torde bliva erforderligt
vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag. Avlöningarna för dessa
instruktionsgymnaster synas böra bestridas av serafimerlasarettet. Därjämte
vilja de sakkunniga föreslå, att åt en var av dessa instruktionsgymnaster
må såsom ersättning för deras handledning av centralinstitutets
elever utgå, utöver dem eljest tillkommande avlöningsförmåner, ett årligt
arvode av 1000 kronor. Kostnaderna härför, vilka av de sakkunniga beräknas
till förslagsvis 5,000 kronor årligen, böra bestridas medelst ett å
centralinstitutets stat uppfört anslag.

Övriga kostnader lör den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik
vid serafimerlasarettet — såsom inventarier och förbrukningsartiklar
ävensom för poliklinikens drift i övrigt erforderlig personal —
torde böra bestridas av serafimerlasarettet, som härför erhåller ersättning
i de inflytande poliklinikavgiiterna, i den mån dessa ej åtgå för förräntning
och amortering av byggnadslånet.

Såsom en sammanfattning av vad de sakkunniga i här förevarande
hänseende anfört hava de slutligen framlagt följande

förslag till

Överenskommelse mellan direktionen över serafimerlasarettet och direktionen
över gymnastiska centralinstitutet rörande grunder för samarbete i
fråga om utbildningen av sjukgymnaster.

§ 1.

1. Gymnastiska centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning
i sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall — enligt de närmare be Bihang

till riksdagens protokoll Ullin. 1 sami. lill! käft. (Nr 152.)

2

18

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

stämmelser, som finnas angivna i de för gymnastiska centralinstitutet gällande
stadga och studieplan — meddelas vid serafimerlasarettet.

2. Med klinisk undervisning lörstås i denna överenskommelse sådan undervisning,
som meddelas i samband med behandling av å lasarettet intagna
patienter.

All annan undervisning benämnes här poliklinisk undervisning.

3. Vid den polikliniska behandlingen i sjukgymnastik upptagas avgifter
i samma ordning som vid lasarettets övriga polikliniker. Dessa avgifter
tillfalla lasarettet.

4. De gymnastiska centralinstitutets elever, som deltaga i den i mom. 1
omförmälda undervisningen, äro härvid pliktiga att löija de ordningsregj
ler, som av direktionen över serafimerlasarettet bestämmas efter hörande
av direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

§ 2.

De för det i § 1 mom. 1 omförmälda ändamål erforderliga lokaler med
tillhörande utrustning ställas till förfogande av direktionen över serafimerlasarettet.

§ 3.

1. Kostnaderna för de i § 2 omförmälda lokaler m. m., vilka beräknas till
sammanlagt högst 200,000 kronor, skola bestridas genom ett lån, att amorteras
under tio år, som av direktionen över serafimerlasarettet upptages
mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet.

2. Detta lån skall förräntas och amorteras medelst inflytande poliklinikavgifter.

§ 4.

1. Den polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk be
handling för gymnastiska centralinstitutets elever meddelas av de lärare,
som för denna undervisning finnas upptagna på gymnastiska centralinstitutets
stat.

2. Av de i mom. 1 omförmälda lärarna tillsättas de medicinskt utbildade
under medverkan av karolinska institutets lärarkollegium, på sätt närmare
föreskrives i stadga för gymnastiska centralinstitutet.

3. Vid tillsättande av övriga i mom. 1 åsyftade lärare skall, på sätt närmare
föreskrives i stadga för gymnastiska centralinstitutet, yttrande inhämtas
av direktionen över serafimerlasarettet.

4. Här ifrågavarande lärare intaga till serafimerlasarettets direktion
samma ställning som övrig personal i motsvarande tjänsteställning vid
lasarettet samt äro pliktiga att efterkomma de anordningar, som direktionen
över serafimerlasarettet bestämmer.

§ 5.

1. Direktionen över serafimerlasarettet tillsätter och avlönar för den
kliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling erforderliga
sjukgymnaster, s. k. instruktionsgymnaster.

2. Antalet erforderliga instruktionsgymnaster har förslagsvis beräknats
till fem.

3. Såsom ersättning för arbete med undervisning av gymnastiska centralinstitutets
elever erhåller varje instruktionsgymnast ett årligt arvode
av 1,000 kronor utöver eljest utgående avlöningsförmåner.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152. 19

4. Kostnaderna för de i moni. 3 omförmälda arvoden bestridas av gymnastiska
centralinstitutet.

5. Vid tillsättandet av i mom. 1 omförmäld instruktionsgymnastbefattning
skall yttrande inhämtas trän direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

§ 6.

Direktionen över serafimerlasarettet tillhandahåller för den å lasarettet
meddelade undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling
nödiga inventarier och förbrukningsartiklar ävensom för poliklinikens
drift i övrigt erforderlig personal.

§ 7.

Denna överenskommelse träder, under förutsättning av Kungl. Maj:ts
och riksdagens godkännande, i kraft den 1 juli 1932 och gäller tills vidare
intill dess att Kungl. Majit annorlunda förordnar.

Övergångsbestämmelser.

Undervisning i sjukgymnastik vid serafimerlasarettet för gymnastiska
centralinstitutets elever skall under budgetåret 1932/1933 börja å dag, som
Kungl. Majit förordnar, dock tidigast den 1 april 1933.

De i § 5 mom. 3 omförmälda arvoden skola under budgetåret 1932/1933
utgå med ett i förhållande till undervisningstiden beräknat belopp.

I kap. IV av sitt betänkande (sid. 27—39) hava 1931 års gymnastiksakkunniga
behandlat frågan örn undervisnings- och timplaner vid det omorganiserade
gymnastiska centralinstitutet.

De sakkunniga hava därvid till en början erinrat, att dessa frågor varit
föremål för ingående undersökningar av 1927 års sakkunniga. Med hänsyn
härtill hava 1931 års sakkunniga i sitt förslag ansett sig kunna fatta sig
skäligen kort; endast i de fall, då en mera betydande avvikelse från det
av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget av dem föreslås, hava 1931 års
sakkunniga ansett en något utförligare motivering vara av behovet påkallad.

Vidare hava de sakkunniga kraftigt understrukit, att de av dem i kap.
IV framlagda förslagen icke finge anses såsom i sina detaljer bindande
för gymnastiska centralinstitutets blivande utveckling. De olika ämnenas
omfattning och innehåll måste, framhålla de sakkunniga, givetvis kunna
förändras, därest erfarenheten skulle visa, att det nu framlagda förslaget
i ett eller annat hänseende skulle vara mindre ändamålsenligt. Härtill
komme vidare, att i fråga örn åtskilliga av dessa läroämnen för närvarande
påginge en kraftig utveckling, som måste komma att sätta sina spår i
undervisningen vid centralinstitutet. För ett ämne kunde måhända framdeles
ett ökat timantal bliva erforderligt, för ett annat kunde däremot
kanske timantalet minskas. I alla dessa frågor måste därför åt lärarkollegium,
rektor och direktion lämnas erforderlig rörelsefrihet.

Do sakkunniga hava, framhålla de slutligen, med sina här framlagda
förslag velat klargöra dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande

3. Undervis
nings- och
timplaner.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

till varandra, alltså själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels
ock det huvudsakliga innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande bör
givas åt varje ämne.

Beträffande de olika ämnena anföra de sakkunniga följande:

1. Kroppsövningarnas fysiologi.

De sakkunniga ansluta sig till den av 1927 års sakkunniga uttalade upp
fattningen, att undervisningen i fysiologi å sjukgymnastlinjen i viss mån
kan inskränkas genom att vissa partier, som huvudsakligen beröra idrotten,
uteslutas. De sakkunniga hava därför beräknat: för första året 100
timmars gemensam undervisning och för andra året å sjukgymnastlinjen
18 och å friskgymnastlinjen 56 timmar.

Med avseende å ämnets innehåll hänvisa de sakkunniga till den av 1924
års sakkunniga utarbetade översikten.

2. Anatomi.

Liksom 1927 års sakkunniga anse de sakkunniga sig kunna i huvudsak
uttala sin anslutning till den kurs, som av 1924 års sakkunniga skisserats
för anatomiundervisningen vid gymnastiska centralinstitutet. De sakkunniga
ansluta sig emellertid även till den av 1927 års sakkunniga uttalade
uppfattningen, att en viss differentiering hör ske mellan frisk- och
sjukgymnastlinjen, särskilt beträffande den s. k. topografiska anatomin,
i vilken de blivande sjukgymnasterna äro i behov av ökade kunskaper.

De sakkunniga föreslå för ämnet: under första året omkring 132 timmars
gemensam undervisning för frisk- och sjukgymnaster samt under
andra året för sjukgymnastlinjen ytterligare 27 timmar och för friskgymnasterna
12 timmar.

3. Friskgymnastikens teori.

Då friskgymnastikens teori måste anses höra till det grundläggande för
kännedom örn ej blott frisk- utan även sjukgymnastiken, föreslå de sakkunniga
gemensam undervisning häri för frisk- och sjukgymnastlinjerna
under hela första året.

Denna undervisning skall för de blivande sjukgymnasterna utgöra ett
avslutat helt.

Undervisningen i friskgymnastikens teori under det första året bör
beröra gymnastikens historia och lämna en redogörelse för den lingska
gymnastikens grundprinciper och dess metodik. De olika rörelsesläktena
behandlas, varvid i stora drag beskrives muskelverksamheten vid de mest
typiska rörelserna. Den lingska gymnastikens tillämpning å olika åldrar
och kön genomgås i stora drag. Undervisning meddelas i uppgörandet av
dagövningar, och det rörelseförråd, som kan medhinnas, genomgås. Härvid
tages så långt möjligt hänsyn till de blivande sjukgymnasternas speciella
behov.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken genomgås.

Under det första året hava de sakkunniga för ämnet beräknat 108 timmar
med någon inskränkning för de militära eleverna, som börja höstterminen
5 veckor senare än de övriga.

Under andra året förekommer å sjukgymnastlinjen ingen undervisning
i friskgymnastikens teori. Beträffande friskgymnastlinjen hänvisa de sak -

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

kunniga till 1927 års sakkunnigas beskrivning över ämnets innehåll; dock
anse de sakkunniga, att de s. k. speciella instruktionsövningarna böra
väsentligt utökas, och de sakkunniga löreslå således för detta ämne 160
timmar, varav omkring 2 veckotimmar för speciella instruktionsövningar.

4. Friskgymnastikens vraktik.

De sakkunniga hänvisa till de av 1927 års sakkunniga gjorda uttalandena
och löreslå gemensam undervisning under hela första året å frisk- och
sjukgymnastlinjerna, dock vilja de sakkunniga föreslå, att under andra
terminen 2 veckotimmar göras frivilliga för dem av sjukgymnastlinjens
elever, som icke ämna komplettera å friskgymnastlinjen. Å andra årets
sjukgymnastlinje har undervisningen huvudsakligen motionsgivande och
hållningsbevarande syfte, och bedrives för denna linje för sig med 3 tim
mar i veckan.

Med avseende å ämnets innehåll hänvisa de sakkunniga till 1927 års sakkunnigas
uttalande och hava beräknat: för första året för friskgymnastlinjen
ävensom för de elever å sjukgymnastlinjen, vilka ämna komplettera
sin utbildning å friskgymnastlinjen, 204 timmar (någon inskränkning för
de kommenderade militära eleverna) samt för övriga elever å sjukgym
nastlinjen obligatoriskt 160 timmar samt för andra årets friskgymnastlinje
192 timmar och för dess sjukgymnastlinje 108 timmar.

5. Friskgymnastik (undervisning).

De sakkunniga hänvisa till 1927 års sakkunniga även med avseende å
undervisningsövningarna i friskgymnastik. De sakkunniga hava dock å
sjukgymnastlinjen inskränkt undervisningsövningarna till en termin, dock
icke för dem, som ämna komplettera å friskgymnastlinjen.

Undervisningsövningar i gymnastik för hållningsdeformiteter hava av
de sakkunniga förskjutits till andra året, då eleverna äro mera mogna att
tillgodogöra sig denna synnerligen viktiga undervisning.

Eleverna å andra årets friskgymnastlinje tjänstgöra turvis som instruktörer
å sjukgymnastlinjens friskgymnastikövningar, därav en veckotimme
utan lärares närvaro.

För de militära eleverna, vilka som regel antagas hava genomgått den
militära gymnastikkursen och sålunda vid inträdet i kursen fått ganska
grundlig utbildning i undervisning, föreslå de sakkunniga, i den mån detta
låter sig genomföras utan större olägenheter, en inskränkning av underyisningsövningarna
med två veckotimmar, avsedda att överflyttas till
undervisningen i fäktning.

De sakkunniga beräkna: för civila elever för första terminen 96 timmar
för såväl frisk- som sjukgymnaster, för andra terminen 108 timmar för
friskgymnaster samt för de sjukgymnaster, vilka ämna komplettera; för
militära elever under första läsåret sammanlagt 116 timmar. Å andra
årets friskgymnastlinje beräknas undervisningsövningarna för samtliga
elever till 192 timmar.

Under andra året beräknas 27 timmars undervisningsövningar i gymna
stile för hållningsdeformiteter. För friskgymnastlinjen ingå dessa timmar
i ovan angivna timantal. För sjukgymnasterna ingå dessa övningar i den
tid, som anslagits för poliklinikundervisningen.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

6. Lek och idrott (teori, praktik och undervisning).

De sakkunniga hava för friskgymnastlinjens elever tillgodosett detta
viktiga ämne genom ett i jämförelse med det av 1927 års sakkunniga framlagda
förslaget betydligt ökat timantal. Differentieringen mellan de båda
linjerna har här så gott som helt genomiörts, i det å sjukgymnastlinjen
endast upptagits 32 timmars undervisning i lek, avsedda att tillämpas vid
de samtidigt pågående undervisningsövningarna i friskgymnastik.

De sakkunniga hava även sökt taga hänsyn till de olika behov av undervisning
i ämnet, som föreligga för de kvinnliga och manliga eleverna.

I fråga örn florettfäktning hava de sakkunniga för de civila manliga
eleverna såsom obligatoriskt endast upptagit samma timantal som för
detta ämne föreslagits av 1927 års sakkunniga, d. v. s. 50 timmar. Emellertid
finna de sakkunniga skäl tala för att möjlighet herodes dem, som så
önska, att erhålla en utvidgad utbildning i detta ämne, och föreslå fördenskull
anordnandet av frivillig undervisning i fäktning för dessa elever
under ytterligare 70 timmar.

För de kommenderade militära eleverna, som hava behov av utbildning
i fäktning både å florett, värja och sabel, blir givetvis ett betydligt större
timantal erforderligt.

Detta möjliggöres genom att de få utbyta en del av den undervisning i
idrott, som genomgåtts å den militära gymnastikkursen, jämte en del av
undervisningsövningarna i friskgymnastik mot fäktning.

Denna fäktundervisning, som alltså helt förorsakas av försvarsväsendets
behov av lärare i ämnet, föreslå de sakkunniga skola omhänderhavas av
lärare vid den militära gymnastikkursen.

I likhet med 1927 års sakkunniga anse de sakkunniga sig icke böra avgiva
förslag till den erforderliga uppdelningen av det för ämnet lek och
idrott avsedda timantalet å teori, praktik och undervisning.

De sakkunniga hänvisa med avseende å ämnets innehåll till 1927 års
sakkunnigas uttalanden, men vilja påpeka, att den starka utvecklingen
inom detta ämne gör att behov av modifikationer särskilt här torde kunna
väntas.

De sakkunniga beräkna: å sjukgymnastlinjen 32, å friskgymnastlinjen
för kvinnliga elever 700 och för civila manliga 837 (907) timmar ävensom
för de militära eleverna 888 timmar.

Med anledning av den föreslagna skärpta differentieringen nödvändiggöres
i detta ämne en extra kompletteringskurs under andra sommaren å
144 timmar för de elever, som från sjukgymnastlinjen önska övergå till
friskgymnastlinjen.

7. Allmän patologi.

Kursen i allmän patologi synes höra bland annat beröra blodets patologi,
cirkulationsrubbningar, rubbningar i ämnesomsättningen, inflammationer,
regeneration, feber, den strålande energins inverkan på organism, inverkan
av köld, värme och elektricitet, svulster.

För ämnet, som skall vara obligatoriskt för sjukgymnastlinjens elever
samt för dem av friskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å
sjukgymnastlinjen, beräknas 28 timmar, förlagda till första året.

8. Allmän kirurgi.

Kort översikt över narkos- respektive lokalanestesiläran; sår och sårläkning;
blödning och blodstillning; aseptik och antiseptik; kort översikt

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

över andra skador än sår, såsom muskel- och senrupturer, s. k. »inre skador»,
ledskador och frakturer m. m.; kort översikt av svulsterna från
kirurgisk synpunkt.

För ämnet, som skall vara obligatoriskt för sjukgymnastlinjens elever
samt för dem av friskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å sjukgymnastlinjen,
beräknas 20 timmar, förlagda till första året.

9. Förbandslära.

Principerna för särbehandling; olika typer av förband; första hjälpen
vid olycksfall och vad därtill hörer.

För ämnet, som skall vara gemensamt för båda linjerna, beräknas 15 timmar,
förlagda till första året.

10. Hälsolära.

Hälsolära föreslå de sakkunniga i likhet med 1927 års sakkunniga upptaget
som ett särskilt ämne. Det torde höra förläggas till andra årets kurser
som en lör håda linjerna gemensam undervisning. Det bör omfatta
grunderna för bostadshygienen, skolhygienen, den personliga hygienen
samt samhällshygienen, varjämte rashygienen bör beröras.

De sakkunniga hava för ämnet anslagit 30 timmar.

11. Sjukdomslära.

I. Invärtes sjukdomar.

Översikt av invärtesmedicinens innehåll och omfattning samt av de
olika behandlingskategorier, som stå till buds vid invärtes medicinska
sjukdomar.

Dessutom behandlas olika sjukdomsgrupper, nämligen, bland annat,

infektionssjukdomar,

parasitsjukdomar,

förgiftningar,

svulstsjukdomar,

sjukdomar av fysikaliska skadligheter,
avitaminoser,

ämnesomsättningssjukdomar,

blodsjukdomar,

endokrina organens sjukdomar,

skelettets, ledgångarnas och musklernas sjukdomar,

nervsjukdomar,

lungsjukdomar,

hjärtats och blodkärlens sjukdomar,
njurarnas och urinvägarnas sjukdomar,
matsmältningsapparatens sjukdomar.

II. Kirurgiska sjukdomar.

Kortfattad men i mesta mån fullständig översikt över de kirurgiska
sjukdomarna, deras klinik, diagnostik, differentialdiagnostik, prognos och
behandling. — Särskilt bör i den kirurgiska sjukdomsläran genomgås
patientens förhållande efter operativa ingrepp och härvid speciellt uppmärksamheten
riktas på de postoperativa komplikationer, som äga sjukgymnastiskt
intresse, såsom tromboser, hjärtsvaghet m. fl.

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

För ämnet sjukdomslära beräkna de sakkunniga 302 timmar.

Å sjukgymnastlinjen meddelas denna undervisning med 100 timmar
under lörsta året samt 202 under andra året.

För dem av Iriskgymnastlinjens elever, som ämna komplettera å sjukgymnastlinjen,
omiattar undervisningen: 50 timmar under lörsta utbildningsåret
(gemensamt med sjukgymnastlinjens elever), 50 timmar (kompletteringskurs)
vid början av tredje utbildningsåret samt 202 timmar
under tredje utbildningsåret (gemensamt med sjukgymnastlinjens andra
årskurs).

12. Sjukgymnastik med fysikalisk behandling.

Med avseende å ämnet sjukgymnastik med fysikalisk behandling hava
de sakkunniga låtit sig särskilt angeläget vara att taga hänsyn dels till
de av 1927 års sakkunniga uttalade synpunkterna, dels till de önskemål,
som i de över nämnda sakkunnigas betänkande avgivna yttranden iramförts
särskilt från läkarhåll. Ämnet har med hänsyn härtill blivit såväl till
innehåll som till omfattning ej obetydligt utvidgat.

I kap. III hava de sakkunniga iramlagt förslag till överenskommelse
mellan centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet örn
förläggande till lasarettet av all poliklinisk och klinisk utbildning. Denna
utbildning kommer att pågå året runt, i det att den under sommarferierna
uppehälles av halva antalet elever i sänder. De sakkunniga beräkna å sjukhuset
en arbetstid per dag och elev av i medeltal närmare tre timmar, och
hava tänkt sig eleverna härunder fördelade till arbete dels å den sjukgymnastiska
poliklinik, som i enlighet med ovanberörda lörslag till överenskommelse
skulle inrättas vid serafimerlasarettet, dels å några av dettas
avdelningar samt å den i samband med dessa stående särskilda gymnastikavdelningen.
De sakkunniga vilja uttala den förhoppningen, att det dessutom
skall bliva möjligt att erhålla arbete för eleverna vid andra kliniker
eller sjukhus, särskilt för obstetrik, gynekologi och nervbehandling.

De tre sista månaderna av andra årets utbildning, då eleverna äro
mogna för mera självständigt arbete, avses för så gott som uteslutande
poliklinik- och kliniktjänstgöring med tillhörande undervisning.

Med hänsyn till att första årets elever redan den 1 april skola övertaga
en del av polikliniktjänstgöringen, har huvuddelen av utbildningen i teknik
förlagts till första året. Detta medför nödvändigheten av att för de
friskgymnaster, som ämna komplettera sin utbildning genom att genomgå
sjukgymnastlinjens andra år, ägna 114 timmar av den senare delen av
andra arbetsåret samt 36 timmar under pågående sommartjänstgöring vid
polikliniken åt sjukgymnastikens teknik.

Särskild tid beräknas för demonstration av patienter.

De sakkunniga föreslå, att såväl den polikliniska som den kliniska undervisningen
skall vara gemensam för manliga och kvinnliga elever, under
det att undervisningen i teknik skall ske i skilda grupper.

De sakkunniga hava för ämnet å sjukgymnastlinjen beräknat inalles
1,250 timmar. Å friskgymnastlinjen beräknas endast 44 timmar. Av denna
undervisning beräknas å vardera linjen 20 timmar skola innefatta teori
av läkare.

13. Hållning slära.

I olikhet mot 1927 års sakkunniga ha de sakkunniga föreslagit, att den
mycket viktiga hållningsläran utbrytes ur sjukdomsläran och göres till ett

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 25

särskilt ämne, samt att ledningen av undervisningsövningarna i gymnastik
för hållningsdeformiteter må handhavas av lärarna i sjukgymnastik.

Hela denna utbildning anordnas gemensamt iör frisk- och sjukgymnaster
och förläggas till andra året, då eleverna äro bättre förberedda att
tillgodogöra sig densamma. För den teoretiska delen av undervisningen
med därtill hörande praktiska demonstrationer, meddelade av läkare,
beräkna de sakkunniga 48 timmar, gemensamma för såväl manliga som
kvinnliga elever. Undervisningsövningarna måste med hänsyn till materialet
från skolorna bedrivas samtidigt med övriga undervisningsövningar
i friskgymnastik.

14. Medicinska specialkurser.

De sakkunniga anse sig böra räkna med behovet av anordnande av medicinska
specialkurser i vissa ämnen, främst då ortopedi och neurologi. Deri
närmare utformningen av dessa kurser torde få bero på den kommande
utvecklingen, och torde det få ankomma på direktionen att närmare besluta
härom.

För dessa kurser hava de sakkunniga förslagsvis beräknat 56 timmar,
förlagda till sjukgymnastlinjens andra årskurs.

15. Röstbehandling.

För detta ämne föreslå de sakkunniga eleverna uppdelade i grupper med
10 undervisningstimmar för varje, förlagda till första året och gemensamma
för friskgymnaster och de sjukgymnaster, som ämna komplettera
sin utbildning å friskgymnastlinjen.

16. Psykologi och pedagogik.

För ämnet psykologi och pedagogik föreslå de sakkunniga, i likhet med
1927 års sakkunniga, en undervisningstid av 60 timmar, gemensamma för
båda linjerna. Härvid förutsätta de sakkunniga, att undervisningen kommer
att bedrivas med hänsyn till de levnadsbanor, för vilka centralinstitutets
elever utbilda sig.

De sakkunniga hava slutligen varmt förordat det av 1927 års sakkunniga
framlagda och av föredragande departementschefen i propositionen nr 133
tillstyrkta förslaget örn beredande av möjlighet för vissa elever att under
det tredje året bedriva fördjupade studier. De sakkunniga hava i frågans
nuvarande läge ansett sig kunna inskränka sig till att hänvisa till vad
1927 års sakkunniga i ämnet anfört. Emellertid hava de sakkunniga även
i detta sammanhang understrukit, att en given förutsättning för att denna
så ytterst viktiga del av förslaget — möjliggörande jämväl vid denna
högskola av fortsatta fördjupade studier — är, att gymnastiska centralinstitutets
lärarkår på sätt, som de sakkunniga i annat sammanhang med
styrka betonat, beredes sådana avlöningsförmåner, att densamma kan
rekryteras med de allra bästa lärarkrafter, som över huvud stå till buds.

Såsom en sammanfattning av de i kap. IV av betänkandet framlagda
förslagen hava de sakkunniga upprättat följande förslag till timplan för
det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet:

•26

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

m -

Kroppsövningarnas fysiologi . . . .

Anatomi . . i.............

Friskgymnastik (teori)........

D:o (praktik).......

D:o (undervisning) . . .

Lek och idrott (teori, praktik och
undervisning)............

Allmän patologi............

» kirurgi ............

Förbandslära..............

Hälsolära . . . ,............

Sjukdomslära .............

Sjukgymnastik med fysikalisk behandling: a)

Teori av läkare.........

b) Teknik av gymnast.......

c) Poliklinik- och kliniktjänstgöring
...............

d) Demonstration av patienter . .

Hållningslära..............

Medicinska specialkurser i ortopedi,
nervsjukdomar m. m........

Röstbehandling ............

Psykologi och pedagogik......

Summa

Antal effektiva arbetsveckor . . . .
Arbetstimmar per vecka.......

1 å

r e t

Sommaruppe-hållet mellan 1
och 2 året

Sjukgym-

naster

Friskgymnaster

Kvinnor

Män

Sjuk

Frisk-

och män

Civ.

Mil.1)

gym-

naster

gym-

naster

100

100

100

100

_

_

132

132

132

132

—

—

108

108

108

93

—

—

160(204)

204

204

174

—

—

96(204)

204

204

3)116

—

—

6)32

268

346

’)365

—

—

28

-(28)

-(28)

-(28)

—

—

20

-(20)

-(20)

— (20)

—

—

15

15

15

15

—

—

—

—

—

—

—

—

100

-(50)

-(50)

-(50)

—

—

20

20

20

20

__

15)174

24

24

24

—

—

96

—

—

—

16) 96

—

24

—

--

—

10) 12

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

- (10)

10

10

10

—

—

24

24

24

24

—

—

1,129

(1,291)

1,109

(1,207)

1,187

(1,285)

1,073

(1,171)

108

—

”) 36

38

38

17) 33

4

—

31,3 (36)

29,2 (31,8)

31,2 (33,8)

32,7 (35,5)

27

—

Anm. 1: Siffra inom parentes avser frisk- (sjuk-) gymnaster, som skola komplettera sin utbildning
genom att tredje året genomgå andia årets sjuk- (frisk-) gymnastlinje.

2: Arbetsåret varar, där nedan ej annorlunda angives, den 1/e—16/e.

'') De militära eleverna börja höstterminen den 7 oktober.

2) Dessutom genomgå de elever, som övergått från friskgymnast- till sjukgymnastlinjen, efter
övergången en till början av höstterminen förlagd kompletteringskurs i sjukdomslära å 50 timmar
och de elever, som övergått från sjukgymnast till friskgymnastlinjen erforderlig kompletteringskurs
i idrott.

s) För den händelse inga eller endast ett fåtal militära elever anmäla sin avsikt att efter avslutad
friskgymnastkurs övergå till sjukgymnastlinjen, ökas detta timantal till 174.

4) Härjämte tjänstgöring som ledare av andra årets sjukgymnasters praktiska friskgymnastik.

5) Häri ingå 27 timmar undervisningsövningar för hållningsdeformiteter. s

°) Endast lek.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

27

plan.

2 å

r e t

Sommaruppehållet
efter 2 året, korn-pletteringskurser
för övergång från
ena linjen till
den andra2)

Summa

Sjukgym-j näster

Friskgymnaster

Sjuk-

gym-

naster

Friskgymnaster

Kvinnor
och män

Kvinnor

Män

Kvinnor
och män

Män

Civ.

Mil.

Sjukgym-

naster

Friskgym

näster

Kvinnor

Civ.

Mil.

18

56

56

56

—

—

118

156

156

156

27

12

12

12

—

—

159

144

144

144

—

160

160

160

—

—

108

268

268

253

108

192

192

192

—

—

268

396

396

366

V)192

4,5)192

4,6)192

—

—

96

4) 396

4)396

4)308

—

8)432

9) 561

10) 523

—n)(144)

—

32

8) 700

9) 907

ls) 888

—

—

—

—

—

—

28

—

—

—

—

—

—

—

—

—

20

—

—

—

-

—

—

—

—

15

15

15

15

18)30

14)30

14)30

14)30

— •

—

30

30

30

30

202

—

—

—

—

—

302

--

—

—

_

_

_

_

_

_

20

20

20

20

120

-(114)

-(114)

-(114)

—

-(36)

16> 294

24

24

24

6) 624

—

—

—

—

-(96)

816

—

—

—

84

—

—

—

—

-(12)

120

—

—

--

CO

c:

14)48

I4)48

14)48

—

—

48

48

48

48

56

—

—

—

—

—

56

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

10

10

10

13) 36

14)36

14)36

,4)36

—

—

60

60

60

60

1,353

1,158

(1.272)

1,287

(1,401)

1,249

(1,363

- (144)

- (144)

2,590

2,267

2,474

2,322

I8) 40

19)40

I9)40

38

4

4

—

—

—

—

33,8

29 (31,8)

32,2 (35)

32,9,35,7)

-(36)

-(36)

—

—

—

—

7) Häri ingå 112 timmar fäktning.

8) »

• 50

» rytmik m. m.

°) ■»

• 120

> florettfäktning (därav 70 timmar frivilligt).

>°) »

» 234

» fäktning.

u) Den 4%—>7», vid vilken tidpunkt de ingå i den i not. I9) nämnda kursen.

12) Häri ingå 346 timmar fäktning.

1S) De elever, som genomgått friskgymnastlinjen, äro befriade från denna undervisning.

14) De elever, som genomgått sjukgymnastlinjen, äro befriade från denna undervisning.
ir’) Häri ingå 20 timmar undervisning i fysikalisk behandling,

,0) Halva kursen under juli, andra hälften under augusti.

”) Emedan hälften av eleverna skola börja sommarpolikliniktjänstgöringen redan den 1 juli,
avslutas första årets sjukgymnastlinje den 1 juni.

18) Vårterminen avslutas den 30 juni.

’°) För friskgymnastelever, utom militärer, avses 14 dagars idrottsperiod före höstterminens
början.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

4. Lärårkrafter.

Å sid. 40—55 i betänkandet hava härefter 1931 års gymnastiksakkunniga
behandlat frågan om de lärarkrafter, som beräknas komma att bliva erforderliga
vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet. Jag anhåller
att i här förevarande sammanhang få lämna en redogörelse för
förslaget även i denna del.

Gällande stat för gymnastiska centralinstitutet upptager följande ordinarie
lärarbefattningar, nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare
i lönegraden B 21 och 2 lärarinnor i lönegraden B 18. En betydande del av
undervisningen bestrides vidare av extra lärare; av den i staten för centralinstitutet
ingående anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare å 20,400 kronor är ett belopp av 16,700 kronor avsett till
arvoden åt extra lärare. I detta sammanhang torde vidare böra framhållas,
att under senare år centralinstitutets ordinarie lärarbefattningar vid
skeende avgång icke erhållit nya ordinarie innehavare utan uppehållits på
förordnande, detta för att ej försvåra övergången till en ny organisation.
Av nyssnämnda ordinarie tjänster hava för närvarande endast 2 lärartjänster
och de 2 lärarinnetjänsterna ordinarie innehavare. Härtill kommer,
att innehavarna av de båda ordinarie lärartjänsterna för närvarande
på förordnande uppehålla 2 av de vakanssatta överlärartjänsterna, vadan
sålunda endast de 2 lärarinnetjänsterna uppehållas av de ordinarie
befattningshavarna.

Vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet träder frågan
örn antalet behövliga lärarkrafter samt dessas anställnings- och avlöningsförhållanden
starkt i förgrunden.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga hava i sina betänkanden behandlat
hithörande frågor, och jämväl i de över betänkandena avgivna yttrandena
hava de dryftats.

1924 års sakkunniga hava å sid. 94 i sitt betänkande lämnat en sammanfattande
översikt över sitt förslag i här förevarande hänseende, enligt vilket
institutets lärarpersonal skulle komma att bestå av följande befattningshavare: 1

rektor, tillika överinspektör för gymnastikundervisningen i landets
offentliga läroanstalter samt skolöverstyrelsens sakkunnige rådgivare i
frågor rörande undervisningen i fysisk fostran.

I fysiologi: 1 professor i kroppsövningarnas fysiologi och hygien.

1 biträdande lärare, tillika lärare i anatomi.

I allmän gymnastik: 1 Överlärare, 2 manliga lärare och 2 kvinnliga
lärare.

I idrott och lek: 1 Överlärare, 1 lärare i idrott och lek och 1 lärare i militär
gymnastik och idrott.

I medicinsk gymnastik: 1 Överlärare, 1 manlig lärare, 2 kvinnliga lärare,
1 läkare med uppgift att vara föreståndare för den medicinskt-gymnastiska
avdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus, 1 assistentläkare och 1 extra ordinarie
lärarinna.

29

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

Nu angivna personal utgjorde vad som erfordrades för tillgodoseende av
institutets så att säga ordinarie behov av lärarkrafter. Härutöver kunde
det bliva behövligt att för undervisning i ämnen, vilka läge utom de stora
huvudämnena, såsom pedagogik, röstbehandling m. m„ anlita tillfälliga
arbetskrafter för kortare tider.

1927 års sakkunniga hava å sid. 300 i sitt betänkande sammanfattat sitt
förslag i fråga örn ordinarie lärarkrafter vid gymnastiska centralinstitutet
på följande sätt:

1 professor i kroppsövningarnas fysiologi,

1 lärare i anatomi och medicin,

1 lärare i ortopedi,

2 manliga lärare i friskgymnastik,

1 manlig lärare i friskgymnastik, med undervisningsskyldighet tillika
i lek och idrott,

2 manliga lärare i lek och idrott,

2 kvinnliga lärare i friskgymnastik,

1 kvinnlig lärare i friskgymnastik, med undervisningsskyldighet tillika
i lek och idrott,

1 kvinnlig lärare i lek och idrott,

1 manlig lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling.

Härtill komma så extra lärarkrafter i erforderlig utsträckning i enlighet
med vad i betänkandet angivits.

I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag anförde jag å sid. 129 o. f.
bland annat:

Av flera skäl funne jag det omöjligt att redan då fatta en definitiv
ståndpunkt till här förevarande frågor. Det behövliga antalet lärarkrafter
vore ju närmast beroende av den fördelning av undervisningen, som kunde
bliva beslutad. Först sedan vederbörliga undervisningsplaner blivit i anslutning
till den av mig förordade omorganisationen uppgjorda, torde det
nämligen bliva möjligt helt överblicka, i vilken utsträckning lärare i de
olika ämnena erfordrades och i vilken omfattning desamma borde anställas
såsom ordinarie befattningshavare eller såsom extra lärare.

Å andra sidan vore det oeitergivligt att redan då söka erhålla en föreställning
örn de ungefärliga kostnader, som skulle följa av ett bifall till det
utav mig förordade förslaget. Dessa kostnader kunde naturligtvis endast
beräknas approximativt, och jag ville med eftertryck betona, att, när jag
i det stora hela anslöte mig till de av 1927 års sakkunniga framlagda kostnadskalkyler,
detta endast avsåge att få en utgångspunkt för beräkningarna
och ingalunda innebure något ståndpunktstagande till det av de
sakkunniga föreslagna antalet lärartjänster eller deras placering i lönegrader.

1. Rektorsbefattningen.

1924 års sakkunniga framlade ett förslag, enligt vilket i innehavaren av
rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet skulle skapas en
centralpunkt för allt fysiskt uppfostringsarbete i vårt land.

Majoriteten av 1927 års sakkunniga framlade ett förslag, enligt vilket

30

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

rektor för gymnastiska centralinstitutet skulle utses bland institutets
lärarkår — på samma sätt som redan nu är fallet vid högskolorna — och
som regel bestrida åtminstone hälften av honom eljest åvilande undervisningsskyldighet.
För ämnet fysisk fostrans representation i skolöverstyrelsen,
ävensom för gymnastikinspektionen, innebar detta förslag inrättandet
å skolöverstyrelsens ordinarie stat av dels en undervisningsrådsbefattning
i fysisk fostran med avlöning i lönegraden B 30, dels ock en befattning
som skolöverstyrelsens konsulent för fysisk fostran med avlöning i
lönegraden B 21.

I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag anslöt jag mig till det av 1924
års sakkunniga framlagda förslaget.

Jag anförde därvid bland annat:

Onekligen hade åtskilliga tungt vägande skäl anförts till förmån folden
av 1J27 års sakkunniga hysta uppfattningen; jag ville i detta hänseende
peka på det förhållandet, att rektor vid ett bifall till detta förslag
skulle bibehållas vid en del av sin undervisningsskyldighet och härigenom
bibehålla en närmare kontakt såväl med sitt undervisningsämne som —
viktigast av allt — med eleverna.

Trots detta funne jag mig böra uttala min anslutning till det av 1924 års
sakkunniga avgivna förslaget. Den av dem frånbörda enhetstanken linge
ej släppas ur sikte.

Jag erinrade vidare örn att tidigare — före en år 1927 företagen förändring
av stadgan för gymnastiska centralinstitutet — dettas föreståndare
skulle utses inom kretsen av institutets Överlärare. Den krets, inom vilken,
vid ett bifall till 1927 års sakkunnigas förslag, valet av rektor skulle ske,
bleve visserligen större än löre år 1927, men jag kunde dock ej finna tillräckliga
skäl vara lörebragta att på ett dylikt sätt binda Kungl. Maj:ts
möjlighet att för här förevarande synnerligen betydelsefulla post förvärva
bästa möjliga kraft, var i vårt land denna än kunde stå att finna.
I all synnerhet funne jag detta betänkligt i en tid som vår med dess
starka nydanings- och omorganisationsarbete både på skolarbetets och
den fysiska fostrans område.

Härtill komme vidare den ekonomiska sidan av saken. 1927 års sakkunniga
hade kompletterat sitt förslag med en hemställan örn inrättandet
av två nya ordinarie befattningar å skolöverstyrelsens stat. Bent bortsett
därifrån, att ett bifall till detta förslag under nuvarande statslinansiella
förhållanden knappast vore tänkbart, förelåge här i detta speciella fall
ytterligare skäl till betänksamhet. Ett bifall till förslaget om särskild
representation för ämnet fysisk fostran i skolöverstyrelsen skulle kunna
komma att medföra krav på en likartad representation även för de andra
övningsämnena, krav, som då knappast med fog kunde avvisas. Slutligen
erinrade jag örn att, jämlikt hemställan av 1930 års riksdag, utredning påginge
örn frågan, huruvida och på vad sätt den nuvarande gymnastikinspektionen
i folk- och småskolor m. fl. läroanstalter borde ersättas av
inspektion genom statens folkskolinspektörer jämte en central konsulentorganisation
för gymnastik med lek och idrott. Vid detta förhållande an
Båge jag mig icke böra biträda det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget
i denna del.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 31

1931 års gymnastiksakkunniga hava beträffande rektorsbefattningens
tillsättande anfört bland annat:

Med hänsyn till att frågan om tillsättande av rektorsbefattningen vid
gymnastiska centralinstitutet redan varit töremål för prövning i propositionen
nr 133 till 1931 års riksdag, hava de sakkunniga icke här ansett
sig böra upptaga denna fråga, ehuru några av de sakkunniga ansett de
övervägande skälen tala iör den av 1927 års sakkunniga förordade anordningen.
De sakkunniga utgå alltså vid sina beräkningar från det av departementschefen
tillstyrkta förslaget. Emellertid vilja de sakkunniga
härutinnan föreslå den förändringen, att rektor icke — såsom ifrågasatts
— tillsättes genom fullmakt utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala
ämbetsverk och rektorerna vid läroverken, medelst förordnande iör
viss tid, förslagsvis sex år. Härigenom torde enligt de sakkunnigas förmenande
vinnas en garanti för att man på den betydelsefulla post, varom
här är fråga, ständigt skall hava en lämplig person. Vidare vifja de sakkunniga
förorda, att för rektor en viss, begränsad undervisningsskyldighet
måtte föreskrivas. Här torde icke närmare böra framhållas vikten av att
rektor genom meddelandet av undervisning även i de fall, då han icke
utses bland institutets lärarkår, kommer i en närmare kontakt med institutets
elever samtidigt som han har att bedriva forskning i ett av centralinstitutets
läroämnen.

Några närmare föreskrifter för denna rektors undervisningsskyldighet
kunna icke nu föreslås redan av den anledningen, att ämnet för undervisningen
givetvis måste bliva beroende av varje rektors personliga förutsättningar
och utbildning. Det torde få ankomma på gymnastiska centralinstitutets
direktion att meddela erforderliga bestämmelser härutinnan.
De sakkunniga vilja emellertid som sin mening framhålla, att lämpligt
synes vara att denna rektors undervisningsskyldighet anknytes till de fördjupade
studier, som enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna bedrivas
av tredje årets elever.

2. Överlärare.

I fråga örn Överlärare föreslogo 1924 års sakkunniga, att vid gymnas
tiska centralinstitutet skulle såsom hittills finnas anställda tre Överlärare,
en i friskgymnastik, en i militärgymnastik samt en i sjukgymnastik.

1927 års sakkunniga hemställde, att den föråldrade form för lärarkrafternas
organisation, som överlärartjänsterna innebure, måtte bortfalla.

De sakkunniga framhöllo, att överlärarinstitutionen otvivelaktigt hade
sina rötter i förhållanden, som sedan länge upphört att existera. I och
med att fullt kompetenta lärarkrafter blivit tillgängliga, hade överlärarnas
ursprungliga uppgifter att ensamma sköta den teoretiska undervisningen
och övervaka arbetet på respektive områden mer och mer trätt i
bakgrunden. Förhållandena hade mer och mer utvecklats i riktning mot
ett. självständigt arbete för lärarna. Den önskvärda enhetligheten i utbildningen
skulle enligt de sakkunnigas förslag åstadkommas genom ämneskonferenser.
där varje lärare kunde göra sina synpunkter gällande. Enligt
do sakkunnigas mening borde en på övligt sätt tillsatt ordinarie lärare
vara fullt självständig i sin lärargärning och på eget ansvar sköta undervisningen
enligt de riktlinjer, som av ämneskonferens uppdragits, utan
ingripande från medlärares sida. De sakkunniga holle vidare före, att den

32

Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

övervakning av undervisningen, som borde förekomma, borde påvila rektor,
varjämte de överlärarna lör närvarande tillkommande speciella arbetsuppgifterna
borde uppdelas på ämneskonferenser och lärarkollegium.

Detta de sakkunnigas förslag biträddes av dåvarande direktionen över
gymnastiska centralinstitutet, under det att statskontoret och central
institutets lärarkollegium uttalade sig däremot.

Vid min anmälan inför Kungl. Majit av förevarande ärende uttalade
jag betänkligbeter mot att belt slopa överlärarbefattningarna och anförde
därvid bland annat.

Med den av mig förordade organisationen av centralinstitutet komme
frisk- och sjukgymnastlinjerna att bliva mera fristående från varandra
än hittills varit fallet. Redan häri läge ett starkt skäl för att envar av
dem måtte erhålla en speciell representant, som under föreståndaren och
i samarbete med honom kunde föra dess talan.

Ett annat skäl för bibehållande av en överlärarinstitution sammanhängde
med det av mig tillstyrkta förslaget örn rektors ställning som
representant för ämnet fysisk fostran i skolöverstyrelsen. Denna verksamhet
komme givetvis att i icke obetydlig utsträckning taga rektors tid i
anspråk. Vid sådant förhållande syntes det synnerligen önskligt, att han
vid sin sida såsom sina närmaste medhjälpare kunde påräkna en representant
för en var av centralinstitutets båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastiken.

Slutligen ville jag framhålla, att man även syntes böra taga i betraktande
önskvärdheten av att genom högre ersättningar å vissa tjänster
bereda åt framstående och dugande ämnesrepresentanter förbättrade
villkor.

Emellertid syntes det mig att den ställning, som jag ansåge böra tillkomma
överlärarna vid institutet, näppeligen motiverade ordinarie tjänster
i högre lönegrad än den, i vilken lärarna skulle placeras, utan syntes
övervägande skäl tala för att överlärarna med bibehållande av samma
ordinarie lönegrad som lärarna, försåges med särskilda arvoden; lämpligen
torde förordnanden att bestrida överlärarbefattningar meddelas för
visst antal år, exempelvis 5 år.

Starka skäl syntes vidare tala för att jämväl de kvinnliga lärarnas och
elevernas intressen erhölle sin särskilda representant genom en Överlärare.
Med hänsyn till önskvärdheten av att för de båda förut omnämnda överlärarbefattningarna
— för frisk- och sjukgymnastiken — städse erhålla
de av de ordinarie lärarna, som för detta uppdrag vore lämpligast, oavsett
örn det vore en manlig eller en kvinnlig lärare, ville jag icke förorda
en föreskrift örn att en av dessa båda befattningar städse skulle innehavas
av en kvinna. Däremot ville jag föreslå att — lör de fall, då de båda mera
ordinarie överlärarbefattningarna innehades av män —- ett tredje överlärararvode
måtte ställas till förfogande för en kvinnlig Överlärare.

1931 års sakkunniga hava för egen del anfört:

De sakkunniga hava icke kunnat känna sig övertygade örn önskvärdheten
av att vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet bibehålla
överlärarbefattningar ens i den modifierade form, som av departementschefen
föreslagits. De sakkunniga vilja uttala sin anslutning till de
av 1927 års sakkunniga framhållna synpunkterna och hemställa förden -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 33

skull, att inga som keist överlärarbefattningar måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Härvid vilja de sakkunniga framhålla nödvändigheten av att lönerna
för lärarna vid centralinstitutet utmätas på ett sådant sätt och med hänsyn
jämväl tagen till institutets karaktär av lärarutbildningsanstalt, att det
skall bliva möjligt att vid institutet knyta de bästa lärarkrafter utan den
löneiörhöjning för några av dem, som överlärararvodena skulle innebära.

Slutligen anse sig de sakkunniga böra framhålla, att — örn det av olika
skäl ändock skulle anses önskvärt att i någon form införa tilläggsarvoden
för vissa lärare vid gymnastiska centralinstitutet — även den stora och
betydelsefulla ämnesgruppen lek och idrott synes böra tillgodoses med ett
dylikt arvode.

3. Professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga föreslogo, att det föreliggande behovet
av vetenskapligt stöd och ledning för arbetet på den fysiska fostrans område
skulle fyllas genom inrättande vid institutet av en professur i kroppsövningarnas
fysiologi och hygien, vars innehavare borde äga en hög
vetenskaplig kompetens och till sitt förfogande hava ett väl försett laboratorium,
avsett till tjänst såväl för undervisningen som för forskningen
inom ifrågavarande speciella del av den fysiologiska vetenskapen.

Örn detta förslag anförde jag i propositionen nr 133 bland annat:

En förutsättning för att professuren i kroppsövningarnas fysiologi och
hygien skulle kunna giva avsedda resultat vore, att till professorns förfogande
stöde ett väl utrustat laboratorium. Ett sådant torde emellertid
icke kunna åstadkommas vid gymnastiska centralinstitutet med nuvarande
lokaliörhållanden utan torde först kunna inrättas i samband med den
erkänt nödvändiga nybyggnaden för centralinstitutet. Vid sådant förhållande
och då därjämte den nuvarande statsfinansiella situationen
manade till stor försiktighet, torde med den föreslagna institutionen —
som innebure en mycket önskvärd utvidgning av gymnastiska centralinstitutets
verksamhet ehuru icke en oeftergivlig förutsättning för dess
omorganisation — tills vidare få anstå och den ifrågasatta lärarbefattningen
i kroppsövningarnas fysiologi och hygien tills vidare bliva likställd
med övriga lärarbefattningar vid institutet.

De sakkunniga hava anfört, att de funne det i hög grad beklagligt, att
den statsfinansiella situationen synbarligen för närvarande omöjliggjorde
inrättandet av den föreslagna professuren. De sakkunniga hava
uttalat den förhoppningen, att den av tidigare sakkunniga ävensom av de
medicinska fakulteterna livligt tillstyrkta professuren med tillhörande
laboratorium skulle komma till stånd, så snart förhållandena det medgåve.

4. Lärarkrafter i frisk gymnastik, i lek och idrott samt i sjukgymnastik
med fysikalisk behandling. Medicinskt utbildade lärarkrafter.

De sakkunnigas förslag i fråga om tillsättning av tjänster samt lärares
tjänstgöringsskyldighet framgår av ett i deras betänkande intaget förslag
till stadgar.

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 122 höft. (Nr 152.)

3

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Beträffande tillsättning av lärarbefattning ar innehåller stadgeförslaget
i §§ 13—22 följande:

§ 13.

1. Ordinarie lärare utnämnas medelst fullmakt av Kungl. Majit enligt
de närmare bestämmelser, som här nedan meddelas.

2. Icke-ordinarie lärare förordnas av direktionen för en tid av tre år
enligt de närmare bestämmelser, som här nedan meddelas.

3. Övriga befattningshavare antagas av direktionen.

§ 14.

För att kunna ifrågakomma till ordinarie lärarbefattning fordras
särskilt:

a) beträffande lärarbefattning i friskgymnastik samt i lek och idrott:
att äga rätt att antaga titeln gymnastikdirektör samt att under minst två
år hava varit anställd som lärare i gymnastik med lek och idrott;

b) beträffande lärarbefattning i medicinska ämnen: att vara svensk
legitimerad läkare samt styrka sig äga omfattande insikter i sjukgymnastik
med fysikalisk behandling;

c) beträffande sådan lärarbefattning i sjukgymnastik med fysikalisk
behandling, av vars innehavare icke kräves att vara medicinskt utbildad:
att äga rätt att antaga titeln gymnastikdirektör samt styrka sig hava
under minst två år utövat verksamhet såsom legitimerad sjukgymnast.

$ 15.

1. Åtgärder för lärarbefattningens tillsättande skola inledas ett år innan
befattningens innehavare är skyldig avgå på grund av uppnådd pensionsålder.
Det åligger förty rektor att då i allmänna tidningarna tre gånger
kungöra, att ansökningar till befattningen skola ingivas till rektor före
klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då kungörelsen första
gången varit införd i tidningarna. Infaller trettionde dagen å helgdag,
vare nästföljande söckendag fataliedag.

2. Därest lärarbefattning genom dödsfall eller annorledes bliver ledig,
innan åtgärder för dess tillsättande inletts enligt mom. 1, läte rektor ofördröjligen
därefter eller, örn befattningen blivit ledig under ferier, efter
fjorton dagar från början av nästkommande lästermin kungöra ledigheten
på sätt i mom. 1 är stadgat.

3. Har ny lärarbefattning inrättats, åligger det rektor att ofördröjligen
efter det meddelande örn befattningens inrättande delgivits honom kungöra
befattningen ledig på sätt i mom. 1 stadgas.

4. Anmäler sig ej någon sökande inom utsatt tid, eller återkalla samtliga
sökande sina ansökningar, läte rektor, i den i mom. 1 stadgade ordning,
ofördröjligen kungöra ny ansökningstid och underrätte därom
direktionen.

Vad här sagts gälle ock för det fall. att genom Kungl. Maj:ts beslut i
befordringsärendet befattningen icke bliver tillsatt och i beslutet ej annorlunda
förordnas.

5. Örn jämväl efter det ny ansökningstid kungjorts befattningen icke
bliver tillsatt, skall rektor, sedan lärarkollegiet yttrat sig, insända handlingarna
i ärendet till direktionen, som överlämnar dem jämte sitt betänkande
till Kungl. Majit.

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

§ 16.

1. Sökande till ordinarie lärarbefattning skall vid ansökningen foga

a) behörigen styrkt meritförteckning;

b) åldersbetyg;

c) läkarbetyg, utvisande att den sökande är fri från sjukdom eller lyte,
som gör honom olämplig för den sökta befattningen;

d) betyg över avlagda examina;

e) vederbörligt tjänstgöringsbetyg, örn sökande varit i allmän tjänst
anställd; samt

f) övriga handlingar, som sökande kan vilja åberopa till stöd för sin
ansökning.

2. I mom. 1 omförmälda handlingar skola, i den mån sådant är möjligt,
inlämnas i tre exemplar.

§ 17.

1. Efter ansökningstidens utgång utses tre sakkunniga, vilka skola inom
en månad efter avslutandet av de i § 18 omförmälda lärarprov var för sig
eller gemensamt inkomma med utlåtande örn de sökandes skicklighet till
befattningen och, där flera sökande finnas, anställa jämförelse dem emellan;
skolande sådant utlåtande jämväl innefatta särskilt vitsord över
berörda prov.

2. Samtliga sakkunniga utses av direktionen över gymnastiska centralinstitutet
efter hörande av institutets lärarkollegium utom då fråga är
örn tillsättning av lärarbefattningarna i medicinska ämnen, i vilket fall
karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium utser de sakkunniga.

§ 18.

1. Sökande skall å vissa av rektor bestämda dagar avlägga lärarprov
dels genom att föreläsa över ej mindre ett av honom själv valt ämne än
även ett bland flera, honom av direktionen, respektive karolinska institutets
lärarkollegium förelagda och en vecka förut delgivna ämnen, dels ock
genom ett praktiskt undervisningsprov; vederbörande dock obetaget att
befria sökande från avläggande av ett eller flera av de föreskrivna proven.

2. Då tid och ställe för lärarprov utsatts, skola genom rektors försorg
de utsedda sakkunniga därom underrättas.

§ 19.

Vid avgivande av förslag till tjänstetillsättning skall i första hand tillses,
att ovan nämnda allmänna villkor äro fyllda och skola därjämte
såsom befordringsgrunder i följande ordning gälla: lärdomsförtjänster,
särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågasatta tjänsten, skicklighet och
nit i ungdomens undervisning och handledning, varvid jämväl lärarproven
skola vinna beaktande, samt längden av föregående väl vitsordad
tjänstgöring.

§ 20.

1. När fråga är örn tillsättande av lärarbefattning i friskgymnastik,
lek oell idrott har direktionen över gymnastiska centralinstitutet att, efter
tagen del av de sakkunnigas utlåtanden samt sedan centralinstitutets
lärarkollegium yttrat sig, upprätta förslag, varå tre av de sökande, örn så
många finnas och äro skickliga till befattningen, uppföras i den ordning,

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

direktionen prövar dem med hänsyn till i § 19 angivna grunder förtjänta
att nämnas till befattningen, varefter direktionen översänder förslaget
jämte till ärendet hörande handlingar till Kungl. Majit.

2. När fråga är örn tillsättande av sådan lär arbefattning i sjukgymnastik
med fysikalisk behandling, av vars innehavare icke kräves medicinsk
utbildning, skola de i mom. 1 meddelade föreskrifter lända till efterrättelse,
varjämte direktionen har att, innan handlingarna överlämnas till Kungl.
Majit, jämväl inhämta yttrande av direktionen över serafimerlasarettet.

3. När fråga är örn tillsättande av medicinsk lärarbefattning har karolinska
institutets lärarkollegium att, efter tagen del av de sakkunnigas
utlåtande, upprätta förslag, varå tre av de sökande, örn så många finnas
och äro skickliga till befattningen, uppföras i den ordning, kollegiet prövar
dem med hänsyn till i § 19 angivna grunder förtjänta att nämnas till
befattningen.

Samtliga handlingar i ärendet överlämnas härefter till direktionen, som
med eget yttrande och förslag översänder dem till Kungl. Majit.

§ 21.

1. Beträffande anställande av icke-ordinarie lärare gälla följande bestämmelseri a)

Den militäre läraren i idrott förordnas av Kungl. Majit genom beslut
i kommandoväg för en tid av tre år i sänder.

Innan sådant förordnande meddelas, bör direktionen lämnas tillfälle att
yttra sig i ärendet.

b) Lärare i fysiologi med hälsolära, i allmän patologi, i sjukdomslära
eller i medicinska specialkurser förordnas för en tid av tre år av direktionen
efter förslag av karolinska institutets lärarkollegium.

c) För den kliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk
behandling erforderliga sjukgymnaster, s. k. instruktionsgymnaster, förordnas
av direktionen över serafimerlasarettet, sedan direktionen över
gymnastiska centralinstitutet beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

d) Övriga icke-ordinarie lärare förordnas, efter lärarkollegiets hörande,
av direktionen för en tid av tre år.

2. Övriga befattningshavare antagas av direktionen.

§ 22.

Vid behandling av gymnastiska centralinstitutets angelägenheter i karolinska
institutets lärarkollegium äga de medicinska medlemmarna av
centralinstitutets lärarkollegium säte och stämma i karolinska institutets
lärarkollegium lika med detta kollegiums ordinarie medlemmar. I

I § 24 föreskrives vidare, att tjänstledighet må beviljas institutets befattningshavare
av rektor för högst en vecka och av direktionen för längre
tid, dock åt ordinarie lärare ej över tre månader. Tjänstledighet åt någon
av dessa befattningshavare för längre tid än tre månader ankommer på
Kungl. Majits prövning.

Enligt § 25 tillkommer det direktionen att vid uppkommen ledighet å
annan befattning vid institutet än rektorsbefattningen förordna vikarie,
då så anses erforderligt. Erfordras vikarie för tjänstledig befattnings -

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 152. 37

liavare, meddelas vikarieförordnande av den myndighet, som beviljat
ledigheten.

Beträffande lärares undervisningsskyldighet föreslås i §§ 27, 28, 39 mom.
2 e) och § 40 mom. 2 följande bestämmelser:

§ 27.

1. Ordinarie lärare, med undantag för de medicinskt utbildade lärarna
i sjukgymnastik med fysikalisk behandling, åligger att meddela undervisning
inom det till befattningen hörande ämnesområdet ävensom att i
fall av behov efter direktionens bestämmande biträda vid undervisningen
i andra ämnen, allt till en sammanlagd tid av 20—24 veckotimmar.

_ 2. Medicinskt utbildad lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling
åligger att meddela undervisning inom de till vederbörande befattning
hörande ämnesområdena. Beträffande den tjänstgöringsskyldighet,
som skall åligga sådan lärare såsom poliklinikföreståndare eller biträdande
poliklinikföreståndare, stadgas i § 39.

0

§ 28.

övriga lärares undervisningsskyldighet bestämmes av direktionen, som
jämväl har att genom särskilda instruktioner meddela erforderliga närmare
föreskrifter angående lärarpersonalens åligganden.

§ 39 mom. 2.

e) Den kliniska och polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med
fysikalisk behandling fortgår året örn, dock att berörda undervisning må
kunna, enligt närmare bestämmelser av direktionen i samråd med direktionen
över serafimerlasarettet, inskränkas under tiden från och med den
23 december till och med den 6 januari samt under tre dagar före och tre
dagar efter påskdagen. Det ankommer på direktionen att dels, efter hörande
av direktionen över serafimerlasarettet samt med iakttagande
av vad här nedan i § 40 mom. 2 sägs, fastställa fördelning av här ifrågavarande
undervisning mellan vederbörande lärare, dels ock bestämma örn
elevernas fördelning härvid.

§ 40.

2. De lärare, vilka meddela poliklinisk undervisning i sjukgymnastik
med fysikalisk behandling, åtnjuta ferier under de tider direktionen efter
hörande av direktionen över serafimerlasarettet bestämmer. Härvid bör
tillses, att dessa lärare erhålla ferier såvitt möjligt i en omfattning, ungefär
motsvarande de i mom. 1 omförmälda ferier.

I anslutning till sina i kap. IV framlagda förslag till undervisningsoch
timplaner hava 1931 års sakkunniga beräknat behovet av lärartimmar
i friskgymnastik jämte lek och idrott på följande sätt.

38

Kungl. Majlis proposition Kr 152.

a. Manliga kurserna. Antal

timmar.

Friskgymnastikens teori.......................................... 268

Friskgymnastikens praktik för friskgymnastlinjen (jämte sjukgymnastlinjens
första årskurs) ................................ 396

Friskgymnastikens praktik för sjukgymnastlinjens andra årskurs

{% av 108 t.) .................................................. 72

Undervisningsövningar under första årskursen (eleverna beräknas

uppdelade i fyra grupper) ...................................... 816

Undervisningsövningar för friskgymnastlinjens andra årskurs

(eleverna beräknas uppdelade i fyra grupper) .................. 768

Lek, teori och praktik (en grupp) ................................ 137

Idrott, teori och praktik (en grupp) .............................. 118

Idrott, praktik (eleverna beräknas delade i tre grupper) .......... 1,596

Florettfäktning (en grupp) ...................................... 120

Summa timmar 4,291

Fördelat på 38 veckor bliver detta 112,92 timmar per vecka, vilket ungefär
motsvarar 22,6 veckotimmar för en var av fem manliga lärare.

b. Kvinnliga kurserna. Antal

timmar.

Friskgymnastikens teori.......................................... 268

Friskgymnastikens praktik för friskgymnastlinjen (jämte sjukgymnastlinjens
första årskurs) ................................ 396

Friskgymnastikens praktik för sjukgymnastlinjens andra årskurs

(% av 108 t.) ................................................... 72

Undervisningsövningar under första årskursen (eleverna beräknas

uppdelade i fyra grupper) ...................................... 816

Undervisningsövningar för friskgymnastlinjens andra årskurs

(eleverna beräknas uppdelade i fyra grupper) .................. 768

Mindre lekar (en grupp) .......................................... 153

Större lekar och idrott (eleverna beräknas uppdelade i två grupper) 994

Summa timmar 3,467

Fördelat på 38 veckor bliver detta 91,23 timmar per vecka, vilket ungeför
motsvarar 22,8 veckotimmar för en var av fyra kvinnliga lärare.

Vid ovanstående beräkningar bar förutsatts, dels att de kommenderade
militära elevernas undervisning i fäktning omhänderhaves av särskild
från försvarsväsendet kommenderad officer, som tillika förutsättes skola
tjänstgöra vid den militära gymnastikkursen, dels och att denne officer
kan biträda vid här ifrågavarande elevers övriga idrottsutbildning. Vidare
förutsätta de sakkunniga, att det i viss utsträckning kan bliva erforderligt
att för den undervisning, som avses för såväl manliga som kvinnliga sjukgymnastelevers
komplettering för övergång till friskgymnastlinjen, i vart
fall i den mån denna undervisning förlägges till sommarferierna, anlita
extra lärarkrafter.

De lärarbefattningar, som, enligt vad nu anförts, skulle bliva erforderliga
inom ämnesgruppen friskgymnastik samt lek och idrott, föreslå de
sakkunniga skola fördelas på följande sätt:

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

2 manliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

2 kvinnliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

1 manlig lärarbefattning i lek och idrott, tillika i friskgymi

1 kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, lek och idrott,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott,

1 kvinnlig lärarbefattning i lek och idrott.

Härvid beräknas en av de manliga samt den kvinnliga läraren i lek och

idrott biträda vid undervisningsövningarna i friskgymnastik.

Sjukgymnastikens behov av lärarkrafter beräkna de sakkunniga på följande
sätt:

Antal

timmar.

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens första årskurs, manliga
elever ..................................................... 174

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens första årskurs,

kvinnliga elever ............................................... 174

Sjukgymnastikens teknik, friskgymnastlinjens första årskurs,

manliga elever...................... 24

Sjukgymnastikens teknik, friskgymnastlinjens första årskurs,

kvinnliga elever ............................................... 24

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens andra årskurs,

manliga elever (en grupp) ...................................... 120

Sjukgymnastikens teknik, sjukgymnastlinjens andra årskurs,

kvinnliga elever (eleverna beräknas fördelade på två grupper) .. 240

Sjukgymnastikens teknik, komplettering för dem av friskgymnastlinjens
manliga elever, som skola övergå till sjukgymnastlinjen

(114 t. under andra året och 72 t. under sommaruppehållet)........ 186

Sjukgymnastikens teknik, komplettering för dem av friskgymnastlinjens
kvinnliga elever, som skola övergå till sjukgymnastlinjen

(114 t. under andra året och 72 t. under sommaruppehållet)...... 186

Polikliniktjänstgöring, 24 t. i veckan hela året.................... 1,248

Demonstration av patienter (eleverna samlade i en grupp, men två

lärare beräknas vara närvarande) .............................. 264

Gymnastik för hållningsdeformiteter, undervisningsövningar (eleverna
beräknas fördelade på tre grupper) ...................... 576

Hållningslära (undervisningen meddelas av medicinskt utbildad
lärare, men en manlig och en kvinnlig lärare i sjukgymnastik
beräknas vara närvarande) .................................... 96

Summa timmar 3,312

Fördelas detta på 39 veckor bliver det 84,9 timmar per vecka, d. v. s.
omkring 21,2 veckotimmar på en var av fyra lärare.

Av de sålunda erforderliga fyra lärarbefattningarna föreslå de sakkunniga
två skola besättas med manliga och två med kvinnliga innehavare.

Behovet av medicinskt utbildade lärare beräkna de sakkunniga på följande
sätt:

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Antal

timmar.

Fysiologi................................... 174

Anatomi ................................... 171

Allmän patologi ............................ 28

Allmän kirurgi............................. 20

Förbandslära............................... 15

Hälsolära .................................. 30

Sjukdomslära: allmän sjukdomslära och invärtes
sjukdomar ........................ 176

Sjukdomslära: kirurgiska sjukdomar ...... 176

Sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

teori ..................................... 20

Demonstration av patienter ................ 120

Hållningslära .............................. 48

Medicinska specialkurser .................. 56

Polikliniktjänstgöring ...................... 936

Summa timmar 1,970

De sakkunniga hava vid sin behandling av frågan örn det sätt, på vilket
det sålunda beräknade timantalet borde fördelas på olika lärarkrafter,
kommit till det resultatet, att de, i likhet med 1927 års sakkunniga, föreslå
två ordinarie lärarbefattningar, på vilka skulle komma en undervisningsskyldighet
av tillhopa 1,295 timmar. För återstoden av här ifrågavarande
undervisning skulle anlitas extra lärarkrafter.

De sakkunniga föreslå följande fördelning av undervisningen:

a. Ordinarie lärarbefattningar: Antal

timmar.

1 lärare (medicinskt uthildad) i sjukgymnastik och anatomi, tilllika
poliklinikföreståndare ..................................... 543

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi, tilllika
biträdande poliklinikföreståndare.......................... 752

b. Icke-ordinarie lärarbefattningar:

1 lärare i fysiologi och hälsolära.................................. 204

1 lärare i allmän patologi........................................ 28

1 lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar)
......................................................... 176

1 lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän

kirurgi och förbandslära........................................ 211

Medicinska specialkurser (kunna efter direktionens beprövande
uppdelas på en eller flera lärare)............................... 56

Summa timmar 1,970

Till de nu angivna lärarbefattningarna komma vidare för den kliniska
undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk behandling vid serafimerlasarettet
erforderliga instruktionsgymnaster.

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Vid ett bifall till det av de sakkunniga nu framlagda förslaget skulle
alltså vid gymnastiska centralinstitutet finnas följande ordinarie lärarbefattningar: 2

manliga lärarbefattningar i friskgymnastik,

2 kvinnliga » » »

1 manlig lärarbefattning i lek och idrott, tillika i friskgymnastik,

1 kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, lek och idrott,

2 manliga lärarbefattningar i lek och idrott,

1 kvinnlig lärarbefattning » » » »

2 manliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga lärare i sjukgymnastik med fysikalisk behandling,

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande
poliklinikföreståndare.

Härtill komma så extra lärarkrafter i erforderlig utsträckning i enlighet
med vad i det föregående angivits.

Härtill hava de sakkunniga framhållit, att det i vissa fall torde komma
att medföra stora fördelar för undervisningen, örn de ordinarie medicinskt
utbildade lärarna kunde, mot därför beräknat arvode, jämväl åtaga sig
delar av den undervisning i medicinska ämnen, som enligt vad ovan föreslagits
skulle meddelas av extra lärare. Främst gällde detta undervisningen
i sjukdomslära.

Statskontoret har i här förevarande hänseenden anfört bland annat:

Såsom 1931 års gymnastiksakkunniga erinrat, har 1931 års riksdag i
princip fattat beslut rörande sättet för gymnastiska centralinstitutets
omorganiserande och de sakkunniga hava därför inriktat sina undersökningar
på de spörsmål, som ännu icke äro definitivt klarlagda, varjämte
de sakkunniga i detalj framlagt förslag rörande nu ifrågavarande
omorganisation.

Med erinran, att statskontoret den 28 december 1926 och den 22 maj 1929
avgivit utlåtanden över 1924 års respektive 1927 års gymnastiksakkunnigas
betänkanden rörande gymnastiska centralinstitutets omorganisation,
får statskontoret, då föreliggande spörsmål står i visst samband
med frågan örn gymnastikinspektionen vid de allmänna läroverken, folkskolorna
m. fl. skolor tillika framhålla, att ämbetsverket den 8 december
1931 avgivit utlåtande över ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag beträffande
omorganisation av gymnastikinspektionen, vari skolöverstyrelsen
förordat, att i överstyrelsen anställda gymnastikkonsulenter på ett
eller annat sätt skulle bliva underordnade rektor vid gymnastiska centralinstitutet
i den egenskap av överinspektör för gymnastikundervisningen i
riket, som överstyrelsen förutsatte skulle tillkomma honom.

Såsom framgår av propositionen nr 133 har departementschefen (sid. 133)
uttalat sin anslutning till ett av 1924 års sakkunniga avgivet förslag,
enligt vilket rektorsbefattningen vid gymnastiska centralinstitutet skulle

B. Yttranden
över 1931 års
gymnastiksakkunnigas

betänkande.

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utgöra en centralpunkt för allt fysiskt uppfostringsarbete i vårt land.
1931 års sakkunniga liava också i överensstämmelse härmed men i olikhet
med 1927 års sakkunniga förordat inrättandet av en särskild chefsbefattning
vid institutet. Statskontoret har tidigare uttalat sig för inrättandet
av en rektorsbefattning och anslutit sig till 1924 års sakkunnigas förslag
örn befattningens placering i lönegraden A1. 1931 års sakkunniga hava
föreslagit, att rektorn icke måtte tillsättas genom fullmakt utan, i likhet
med cheferna för åtskilliga centrala ämbetsverk och rektorerna vict läroverken,
medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år. Häremot har
statskontoret icke något att erinra.

1 likhet med 1927 års sakkunniga hava 1931 års sakkunniga föreslagit
borttagandet av överlärarbefattningarna, vilka för närvarande äro placerade
i lönegraden 13 28. I förberörda utlåtande den 22 maj 1929 ifrågasatte
statskontoret, huruvida det kunde anses lämpligt att helt borttaga
dessa befattningar och örn icke ur organisatorisk synpunkt vissa skäl
måste anses tala för att åtminstone två överlärarbefattningar bibehölles,
av vilka den ena skulle besättas med manlig innehavare och den andra
med kvinnlig. Då emellertid från sakkunnigt håll ånyo uttalats önskvärdheten
av överlärarbefattningarnas borttagande, vill statskontoret icke
motsätta sig, att så sker.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat följande:

Vad angår rektorsbefattningen vid institutet, vill överstyrelsen till en
början erinra därom, att överstyrelsen i sina utlåtanden den 16 december
1926 över 1924 års gymnastiksakkunnigas betänkande och den 22 februari
1929 över 1927 års gymnastiksakkunnigas betänkande uttalat sin uppfattning
angående den ställning institutets rektor borde intaga i förhållande
till undervisningen vid olika läroanstalter och därmed jämväl till skolöverstyrelsen.
Sålunda anförde överstyrelsen i förstnämnda utlåtande
bland annat följande.

»Enligt gällande stadgar för gymnastiska centralinstitutet (kungörelse
1913, nr 396) tillkomne det institutets direktion att hos Kungl. Majit föreslå
lämpliga personer att inspektera gymnastikundervisningen vid de
under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna. Den inspekterande
hade att avgiva berättelse över verkställd inspektion såväl till
direktionen över gymnastiska centralinstitutet som till skolöverstyrelsen.
Direktionens förslag å inspektörer skulle enligt bestämmelse i brev den 21
november 1913 insändas till överstyrelsen, som jämte eget utlåtande överlämnade
förslaget till Kungl. Majit. I det föreliggande förslaget till stadgar
hade någon befogenhet i fråga örn gymnastikinspektionen icke tillerkänts
direktionen. I stället funnes där föreskrift örn att institutets rektor
tillika skulle vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid
landets offentliga läroanstalter samt sakkunnig inom skolöverstyrelsen i
ärenden angående fysisk fostran. Genom den föreslagna förändringen
skulle det alltså kunna inträffa, att direktionen icke skulle kunna på det
sätt den funne lämpligt skaffa sig den närmare kännedom örn den fysiska
fostran vid landets skolor av olika slag, som den måste äga för att kunna
fullgöra sin uppgift såsom överstyrelse för gymnastiska centralinstitutet.
Å andra sidan måste det också anses vara angeläget, att skolöverstyrelsen,
som hade att utöva inseende över rikets skolväsen i dess helhet, måtte bliva
i tillfälle att utöva inflytande på inspektionen av den fysiska fostran vid

43

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

skolorna. Enligt bestämmelse i skolöverstyrelsens instruktion § 4 2) hade
överstyrelsen att tillse, att undervisningen i övningsämnen underkastades
sakkunnig inspektion, och för denna utfärda närmare bestämmelser. Det
syntes därför överstyrelsen önskvärt, att föreskrift i stadgarna infördes
örn att institutets direktion och skolöverstyrelsen gemensamt hos Kungl.
Maj:t skulle föreslå lämpliga personer att i egenskap av överinspektörer
inspektera gymnastikundervisningen vid de under skolöverstyrelsens inseende
stående läroanstalterna. I detta sammanhang ville överstyrelsen
erinra örn att gymnastiska centralinstitutets föreståndare i regel innehaft
förordnande som inspektör för gymnastikundervisningen vid de till den
högre allmänna skolundervisningen hörande läroanstalterna, vid folkskole-
och småskoleseminarierna, vid folkhögskolorna samt vid de tekniska
läroverken. Likaså hade nämnde föreståndare inom skolöverstyrelsen varit
konsulent för fysisk fostran, så länge anslag för dylikt ändamål utgått.
Även örn överstyrelsen holle före, att institutets chef även för framtiden
i regel borde erhålla båda eller ettdera av dessa uppdrag, ansåge överstyrelsen
det knappast lämpligt, att uppdragen i fråga ovillkorligen skulle
vara förenade med rektorsbefattningen vid institutet samt att instruktion
för gymnastikinspektören och den inom skolöverstyrelsen sakkunnige i
ärenden angående fysisk fostran skulle vara intagen i institutets stadgar.
I varje fall ansåge överstyrelsen det nödvändigt, att, örn rektor skulle
utöva en sådan funktion, föreskrift meddelades därom, att han såsom
överinspektör över gymnastikundervisningen skulle vara skyldig att i
tillämpliga delar ställa sig till efterrättelse föreskrifterna angående inspektion
i den för överstyrelsen gällande instruktionen.

De föreslagna bestämmelserna i det av 1924 års gymnastiksakkunniga
avgivna stadgeförslaget § 8 skulle i praktiken medföra betydande olägenheter
samt vara ägnade att fördröja hithörande ärendens avgörande inom
överstyrelsen. Anordningen skulle också onödigt splittra rektors tid och
detta så mycket mer, om gymnastiska centralinstitutet i en framtid komme
att förläggas på någon plats, som vore ännu mera avlägsen från överstyrelsens
ämbetslokaler, än vad som nu är fallet, överstyrelsen ville härvid
blott erinra örn att förordnanden å gymnastiklärartjänster på grund
av sjukdomsfall eller andra tillfälliga hinder förekomme mycket ofta och
merendels vore av brådskande natur. Förordnanden å ämnes- och övningslärartjänster
å kortare tid än en termin avgjordes nu av vederbörande
ledamot av överstyrelsen utan särskild föredragning. Vid tillsättning av
ordinarie lärartjänster i gymnastik inhämtades alltid gymnastikinspektörens
yttrande.

Överstyrelsen ansåge således, att den dittillsvarande anordningen i fråga
örn inspektion m. m. av gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter vore att föredraga framför den av de sakkunniga
förordade, varvid emellertid inspektör och sakkunnig eventuellt
borde kunna förordnas för flera år i sänder. Dock ville överstyrelsen hemställa,
att i institutets stadgar föreskrift intoges örn att institutets rektor,
därest lian därtill förordnades, skulle vara skyldig att utan särskild ersättning
vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid de av landets
offentliga läroanstalter, Kungl. Majit bestämde, samt sakkunnig inom
skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran, allt enligt de närmare
föreskrifter, som vore eller kunde bliva meddelade.»

I sitt utlåtande den 22 februari 1929 vidhöll överstyrelsen den sålunda

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

uttalade uppfattningen, att rektor vid gymnastiska centralinstitutet skulle
vara skyldig att fullgöra uppdraget såsom sakkunnig och inspektör inom
skolöverstyrelsen och väl i regel borde erhålla håda eller ettdera av här
ifrågavarande uppdrag men att sagda åliggande icke självskrivet skulle
tillkomma honom.

Från den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen anförde
undervisningsrådet Johansson skiljaktig mening, i det han hävdade, att
det normala borde vara att gymnastiska centralinstitutets rektor icke hade
uppdrag inom överstyrelsen.

Överstyrelsen är fortfarande av den uppfattningen, att den av överstyrelsen
1926 och 1929 föreslagna anordningen är den ändamålsenligaste.
Den i föreliggande betänkande föreslagna formuleringen av § 5 i stadgarna
för institutet står också i överensstämmelse med detta överstyrelsens
förslag.

Emellertid anslöt sig föredragande departementschefen i 1931 års proposition
nr 133 till 1924 års sakkunnigförslag, att rektor skall vara överinspektör
för gymnastikundervisningen i landets offentliga läroanstalter
samt skolöverstyrelsen sakkunnige rådgivare i frågor rörande undervisningen
i fysisk fostran. Överstyrelsen har också i sin framställning
den 2 december 1931 med utredning och förslag rörande gymnastikinspektionen
i folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter ansett sig höra
utgå från att nämnda uppgifter självskrivet skulle tillkomma institutets
rektor. Kommer så att bliva förhållandet, synes emellertid ovannämnda
paragraf i institutets stadgar böra så formuleras, att det direkt utsäges,
att rektor skall vara överinspektör över gymnastikundervisningen vid
landets offentliga läroanstalter samt sakkunnig inom skolöverstyrelsen i
ärenden angående fysisk fostran, allt enligt de närmare föreskrifter, som
äro eller kunna varda meddelade. Genom att stadgandet erhåller denna
formulering vinnes nämligen, att vid tillsättandet av rektorsbefattningen
hänsyn måste tagas även till rektors ställning som överinspektör över
gymnastikundervisningen och sakkunnig inom överstyrelsen.

Gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium1 har anfört bland annat
följande:

Å sid. 44 och 45 i utlåtandet hava de sakkunniga behandlat frågan örn
tillsättande av rektor.

I sitt yttrande över 1927 års sakkunnigbetänkande biträdde kollegiet de
sakkunnigas förslag — att till rektor skulle utses en av institutets lärare.
Kollegiet saknar all anledning att frångå sin då uttalade åsikt.

Kollegiet anser, att överinspektörsbefattningen över gymnastikundervisningen
vid landets offentliga läroanstalter icke bör förenas med rektorsbefattningen
vid gymnastiska centralinstitutet, enär i så fall rektor skulle
få sin huvudsakliga verksamhet förlagd utom institutet och därigenom
icke kunna uppehålla den intima kontakten med detta, vilket kollegiet
anser absolut nödvändigt.

Med hänvisning till den av 1927 års sakkunniga lämnade motiveringen 1

1 Institutets föreståndare, majoren G. Winroth, och med. lic. T. Julén, som varit ledamöter
av 1931 års gymnastiksakkunniga, hava ej deltagit i lärarkollegiets utarbetande av
föreliggande yttrande.

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vill därför kollegiet föreslå, att Kungl. Majit, sedan direktionen efter
lärarkollegiets hörande avgivit förslag, skall förordna en av institutets
ordinarie lärare att för en tid av sex år vara rektor och tillika sakkunnig
inom skolöverstyrelsen i ärenden angående fysisk fostran.

Härigenom skulle också en avsevärd ekonomisk besparing kunna vinnas.

Mot detta kollegiets uttalande har reservation anförts av fröknarna
Svalling och Eriksson, som ansluta sig till 1931 års gymnastiksakkunnigas
förslag.

Örn detta kollegiets yttrande ej vinner beaktande, anser kollegiet att
särskilt tilläggsarvode hör utanordnas åt rektors ställföreträdare.

De sakkunnigas förslag att borttaga överlärarbefattningarna kan
kollegiet icke biträda. Kollegiet anhåller att i denna fråga få anföra
följande:

Då de sakkunniga omnämna gymnastiska centralinstitutet såsom en
högskola, ansluta de sig till en allmänt utbredd uppfattning, till vilken
även myndigheter anslutit sig, då institutet i lönefrågor förut alltid jämställts
med vissa högskolor. Ett borttagande av överlärartjänsterna torde
sakna motsvarighet vid högskolor och måste anses innebära en social
degradering av institutet och dess lärarpersonal.

Borttagandet av överlärartjänsterna skulle också innebära ett borttagande
av den lönegrad, B 28, i vilken dessa varit placerade, i och med
att de sakkunniga föreslagit alla ordinarie lärares placering i B 26. Detta
förslag innehar, visserligen en synnerligen behövlig och under decennier
förebådad höjning av de nuvarande ordinarie lärarnas löner (B 21 för
manliga och B 18 för kvinnliga) men samtidigt en sänkning av de löner,
som för närvarande åtnjutas av en del av institutets lärarpersonal. Då
under nuvarande förhållanden en lärare vid gymnastiska centralinstitutet,
under förutsättning av väl vitsordad tjänstgöring och lämplighet i övrigt,
i allmänhet kan räkna med befordran till Överlärare, d. v. s. till en högre
lön vid en ålder, då sådan bäst behöves, och till en högre pension, synes
kollegiet de sakkunnigas förslag örn samtliga lärares placering i lönegrad
B 26, utan möjlighet till befordran socialt eller ekonomiskt, erbjuda ganska
liten lockelse för i betänkandet omnämnda »bästa lärarkrafter som stå
till buds».

Man torde ej heller kunna anse att överlärartjänsternas borttagande
skulle komma att verka sporrande på arbetet eller på lärarnas insatser för
sina ämnens utveckling. Intresse för ämnet och pliktkänsla äro drivfjädrar,
som icke få underskattas men ej heller överskattas. Att hava framför
sig 25—30 tjänstår utan möjlighet till befordran eller till förbättrande av
den ekonomiska ställningen kan innebära en viss fara för intressets avslappande.
Kollegiet vill i detta fall uttala sin fulla anslutning till departementschefens
yttrande i Kungl. Maj:ts proposition nr 133/1931: »Slutligen
vill jag framhålla, att man även synes böra taga i betraktande önskvärdheten
av att genom högre ersättning å vissa tjänster bereda åt framstående
och dugande ämnesrepresentanter förbättrade villkor».

I ovannämnda proposition sid. 137 framhåller departementschefen att
varje ämne »må erhålla en speciell representant, som under föreståndaren
och i samarbete med honom kan föra dess talan». Kollegiet instämmer till
fullo i detta departementschefens yttrande, överläraren skall representera
ämnet, föra dess talan, i viss mån ansvara för detsamma. Det torde
vara bättre att det är en, som svarar för ämnet, att det är av en ansvaret

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

i första hand utkräves, än att det delas av flera, ty det kan då lätt inträffa
att ingen känner sig ansvarig.

I detta sammanhang vill kollegiet nn liksom beträffande 1927 års omorganisationsförslag
framhålla betydelsen av överlärartjänsternas bibehållande
för undervisningen, särskilt i fråga örn en viss enhetlighet i
utbildningen.

Denna enhetlighet skulle enligt 1927 års sakkunniga, till vilka 1931
års sakkunniga uttalat sin anslutning, vinnas genom ämneskonferenser,
örn överlärartjänsterna slopades. Det förefaller som örn de sakkunniga
betraktade ämneskonferenser såsom en nyhet, som skulle träda i
stället för överlärarna. Kollegiet vill då framhålla att hela det nydaningsarhete,
som pågått inom idrotten, har möjliggjorts just tack vare ämneskonferenser
mellan Överlärare, lärare och extralärare. Ämneskonferenser
är ingen nyhet för någon av institutets huvudgrenar. De skulle kunna
ersätta överläraren, då lektionerna i ämnet ledas av en lärare, och icke
flera lärare arbeta samtidigt; vidare då ämnet icke består av en massa småämnen,
såsom fallet är med idrott och i viss mån även med sjukgymnastik.
— Av de sakkunnigas uttalande tycks framgå att de befara att överläraren
skulle verka hämmande på det enskilda initiativet och på den enskilde
lärarens självständiga arbete. Kollegiet vill på det bestämdaste framhålla
att så hittills icke varit fallet och att det för närvarande icke saknas exempel
på motsatsen, både i fråga örn det enskilda initiativet och på ett helt
ämnes utveckling. Det ligger säkerligen minst lika nära till hands att tro
att majoriteten vid en ämneskonferens, på grund av olika åsikter och olika
skäl, kan förkväva goda uppslag. Ämneskonferenser kunna aldrig ersätta
Överlärare men förbliva i överlärarens hand ett verksamt medel till samförstånd.

I den ovan nämnda propositionen sid. 137 anför departementschefen
ytterligare: »Vid sådant förhållande synes det synnerligen önskligt att
han vid sin sida såsom sina närmaste medhjälpare kan påräkna en representant
för en var av centralinstitutets båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastiken».

Institutets huvudgrenar äro emellertid tre: 1. friskgymnastik, 2. idrott
med lek samt 3. sjukgymnastik. Dessa grenar stå nu vid varandras sida
såsom fullt likvärdiga -— ett uttryck för att den förr så bittra striden
mellan gymnastikens och idrottens målsmän nu mildrats till båtnad för
de båda ämnenas fria utveckling. De båda ämnena erkännas numera såsom
lika berättigade vid sidan av varandra. Den av institutets trenne huvudgrenar,
som genom sin sammansättning av sinsemellan olika och skiftande
grenar framför de andra är i behov av Överlärare, är idrott med lek. De
sakkunniga uttala också sin anslutning härtill, då de anföra följande:
»Slutligen anse sig de sakkunniga böra framhålla att — örn det av olika
skäl ändock skulle anses önskvärt att i någon form införa tilläggsarvoden
för vissa lärare vid gymnastiska centralinstitutet — även den stora oell
betydelsefulla ämnesgruppen lek och idrott synes böra tillgodoses med ett
dylikt arvode».

1 fråga örn överlärartjänsterna vill därför kollegiet göra följande yrkande:
Överlärartjänsterna, en i vardera friskgymnastik, idrott med lek
samt sjukgymnastik, bibehållas, eventuellt i den form, som departementschefen
föreslagit i Kungl. Maj:ts proposition nr 133/1931 sid. 138; likväl
utan att detta medför någon sänkning av nuvarande löneförmåner.

47

Kungl. Majds proposition Nr 152.

Är ingen av överlärarna kvinnlig, anser kollegiet att de kvinnliga lärarnas
och elevernas intressen i vissa frågor böra erhålla sin representant
genom inrättandet av en fjärde överlärartjänst.

Mot detta kollegiets uttalande Ilar reservation anförts av fröknarna
Svalling oell Eriksson, vilka ansluta sig till 1931 års gymnastiksakkunnigas
förslag örn överlärartjänsternas avskaffande.

Med anledning av de sakkunnigas förslag angående den militäre ickeordinarie
läraren i idrott anhåller kollegiet få anföra följande:

De sakkunniga göra följande uttalande: »Vid ovanstående beräkningar
har förutsatts, dels att de kommenderade militära elevernas undervisning
i fäktning omhänderhaves av särskild från försvarsväsendet kommenderad
officer, som tillika förutsättes skola tjänstgöra vid den militära gymnastikkursen,
dels ock att denne officer kan biträda vid här ifrågavarande elevers
övriga idrottsutbildning». De sakkunniga uttala vidare, att de i enlighet
med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut utgå från »att försvarsväsendets
behov av högre gymnastiskt utbildade officerare fortfarande
skall tillgodoses genom gymnastiska centralinstitutet». Däri ingår tydligen
också utbildning av lärare för den fristående militära instruktörskursen.
Något undantag för fäktundervisningen är icke gjort. I stället
framhålles i betänkandet angående den militära instruktörskursen följande:
»Detta gäller i första hand idrottsutbildningen och främst fäktidrotten,
uti vilken senare de militära eleverna avses erhålla en högre,
från de civila elevernas undervisning helt skild utbildning, möjliggörande
för dem att vinna kompetens som lärare och föregångsmän på ett område,
där eljest ingen högre utbildningsanstalt för militärens vidkommande finnes
eller har utsikt att inom en närmare framtid anordnas i vårt land».

Den högre utbildningen av lärare i fysisk fostran i vårt land är därigenom
samlad till en anstalt, som då skall ansvara för all utbildning, som
där meddelas. Av de lärare, som där skola undervisa, bör och måste fordras
den högsta tänkbara kompetens. En sådan kan icke vinnas endast
genom än så noggranna studier före läraranställningen vid institutet. De
måste kompletteras och fördjupas, dels genom den erfarenhet, som endast
en lång period av arbete såsom lärare vid institutet kan skänka, dels
genom den traditionspräglade kultur, som endast kan finnas och vidmakthållas
vid ett institut som det åsyftade, där en gången tids erfarenheter
kunna samlas och utnyttjas av en lärarpersonal, vars enskilda medlemmar
kunna beräknas vara anställda under cirka 20—30 år. Detta gäller
icke minst i fråga örn fäktning. Detta ämne bygger för sin utveckling i
hög grad på kontinuitet i utbildningen och på erfarenheter, dels gångna
generationers, dels lärarens egna, gjorda under årens lopp.

Den kompetens, som fordras framför allt för ledandet av den högre utbildning,
som de militära eleverna skola erhålla, kan endast förvärvas av
lärare med fast plats oell med fäktning som ämne. En officer på aktiv stat
kan ej få tid till förvärvande av dylik kompetens, och ett ombyte av lärare
vart tredje eller vart sjätte år skulle äventyra kontinuiteten.

Sverige har för närvarande väl hävdat sin självständighet i fråga örn
möjligheter att kunna utbilda i fäktning. En nationell skola för undervisning
har utformats vid institutet icke i motsats till utan byggd såväl
på erfarenheter från utländska skolor och metoder som på egna undervisningssystem,
bland annat i gymnastik. Denna skola har också vunnit
erkännande både bär i landet och utomlands. Skulle den erfarenhet, som

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

finnes vid institutet, icke vidare utnyttjas, kommer också Sverige att förlora
sin självständighet på detta område och åter bliva beroende av utländska
skolor och fäktlärare. Icke ens blivande lärares studiebesök vid
dylika utländska skolor skulle kunna uppväga detta, ty undervisningen
där är uteslutande enskild, d. v. s. fäktningen betraktas där som en rikemans
sport. Följden skulle bliva att fäktundervisningen bär bemma belt
skulle komma att utövas av utländska fäktmästare, vilka för övrigt redan
stå beredda och icke önska något högre än att få rycka in.

Även för utbildning i fäktning av de civila eleverna vid institutet är
det nödvändigt att läraren besitter en hög kompetens. Örn det också kan
tänkas möjligt, att en civil elev, som erhållit 50 obligatoriska och 70 frivilliga
lektioner, kan leda fäktundervisning med en avdelning på nybörjarstadiet,
är det fullständigt orimligt att tro, att man endast genom
denna korta kurs kan bliva kompetent att en gång såsom lärare vid institutet
kunna leda fäktundervisningen med de civila eleverna. Det måste
därför, även med hänsyn tagen endast till de civila elevernas fäktutbildning,
bliva nödvändigt — örn icke för alla — så åtminstone för en del av
idrottslärarna vid institutet — att hava en högre kompetens än den de
civila elevernas 120-timmars kurs kan giva. D. v. s. antingen måste idrottsläraren
vara officer, då han som sådan genomgått den högre utbildningen
i fäktning, eller, om han är civil, måste han komplettera sina kunskaper
genom en kurs i fäktning, som den militära. Det behöver därför icke vålla
några svårigheter för idrottslärarna vid institutet att omhänderhava den
högre utbildningen i fäktning.

Vidare vill kollegiet anföra, att det icke är möjligt för en lärare att
ensam bestrida den högre undervisningen i fäktning, då det på institutet
samtidigt pågår två kurser med 10—12 elever per kurs.

Lärartimmar för denna högre undervisning i fäktning, som skulle givas
av vissa institutets idrottslärare, kunna säkerligen utan svårighet och
utan ökning av lärarnas antal ställas till förfogande, då de i sakkunnigförslaget
upptagna undervisningsövningarna i friskgymnastlinjens andra
årskurs väl huvudsakligen liksom nu komma att försiggå vid skolor utom
institutet och således, liksom nu, handhavas av de i förslaget upptagna
Övningslärare vid läroverk, vilket framgår av att för dessa beräknats ett
arvode på 3,600 kronor.

Med anledning av det ovan anförda får kollegiet därför enhälligt yrka:
att idrottsundervisningen, däri inräknat även fäktning, för de militära
eleverna vid gymnastiska centralinstitutet omhänderhaves av institutets
lärare med biträde av den från den militära instruktörskursen kommenderade
officeren.

Läraren i fysiologi med hälsolära önskar kollegiet skall hava styrkt sig
äga ingående kunskap i svensk gymnastik för att kunna komma ifråga till
denna befattning.

Rörande lärarna i sjukgymnastik föreslår kollegiet, att från och med
budgetåret 1933/1934 endast en manlig och två kvinnliga sådana förordnas.
Den fjärde befattningen anser kollegiet därefter borde besättas med
manlig eller kvinnlig innehavare beroende på proportionen mellan antalet
manliga och kvinnliga elever å sjukgymnastlinjen och kompletteringskurserna
från frisk- till sjukgymnastlinjen — en proportion som för närvarande
knappast kan beräknas.

Föreslagna tilläggsarvoden åt instruktionsgymnasterna vid serafimerlasarettet
anser kollegiet vara för lågt beräknade.

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Bland de icke-ordinarie lärarna torde ingå läraren i rytmik. I fråga härom
instämmer kollegiet i det yttrande, som lärarkollegiet avgav över 1927
års omorganisationstorslag: »Kollegiet ställer sig tveksamt beträffande
nyttan av undervisning i rytmik för de kvinnliga eleverna, då åsikterna
örn rytmikens värde på nuvarande ståndpunkt äro synnerligen divergerande,
oell föreslår, att den tid av 50 timmar, som anslagits därtill, överflyttas
till lek oell idrott».

Do sakkunniga föreslå en tjänstgöringsskyldighet för de ordinarie lärarna
— med vissa undantag — av 20—24 veckotimmar. Kollegiet föreslår
densamma till 18—24 av samma skäl, som anfördes i yttranden över 1927
års omorganisationsförslag: »I fråga örn behovet av lärarkrafter framhålla
de sakkunniga, att i synnerhet det tredje årets fördjupade teoretiska
studier komma att ställa stora krav på lärarens arbete i form av förberedelser
till lektioner och bedömandet av elevernas skriftliga arbeten. Detta
ökade arbete medräkna dock icke de sakkunniga, när de med ledning av
antalet lärartimmar beräkna behovet av antalet lärare. Likväl hava de
sakkunniga föreslagit antalet veckotimmar till 20—24, vilket innebär en
ökning från nuvarande förhållanden med 4 timmar. Härtill kommer sedan,
som ovan nämnts, den icke obetydliga ökning, som de fördjupade teoretiska
studierna medföra, och vidare att läsåret jämfört med nuvarande
förhållanden är högst väsentligt förlängt, innebärande en avsevärd ytterligare
ökning av arbetsbördan. —--Kollegiet framhåller vikten av,

att lärarna i största möjliga mån få koncentrera sig på sitt speciella område,
varför lärares skyldighet att biträda vid undervisningen i andra
ämnen bör inskränkas till det oundgängligt nödvändiga.»

Kollegiet uttalar, att läsårets utsträckning är så pass drygt tilltaget, att
detsamma, såväl för lärare som för elever, kommer att bli synnerligen
ansträngande och ferierna så korta att en välbehövlig rekreation äventyras.

Beträffande den för vissa elever i friskgymnastlinjens andra årskurs
under tiden 15—31 augusti föreslagna särskilda idrottsutbildningen anser
kollegiet, att denna period helt bör strykas och inarbetas i schemat för det
ordinarie läsåret. Antalet timmar för denna kurs (beräknat efter 6 per
dag) motsvarar för båda åren 1 veckotimme, varför de inskränkningar, som
de olika ämnena härför få vidkännas, bliva mycket litet kännbara.

Kan detta yrkande icke bifallas, anhåller kollegiet att de lärare, som
tjänstgöra under denna period, få komma i åtnjutande av motsvarande
ledighet under annan lämplig tid, så att dessa icke i detta hänseende bliva
sämre ställda än institutets övriga lärare.

Ehuru de sakkunniga kraftigt understryka att de av dem föreslagna
undervisnings- och timplanerna »icke få anses såsom i sina detaljer
bindande för gymnastiska centralinstitutets utveckling», vill kollegiet
likväl framhålla det mindre lämpliga med speciella idrottsperioder (utom
i fråga örn den till fjälltrakterna förlagda korta skidkursen). Erfarenheten
har tydligt visat att ott visst antal timmar i ett och samma ämne,
sammanförda till en kort period, med så gott som uteslutande undervisning
i detta ämne, giver betydligt sämre resultat än om samma antal timmar
fördelas under en längre tid. Det uppstår lätt trötthet, fysisk och
psykisk, utlämnade uppgifter hinna varken förberedas eller genomgås
ordentligt — kort uttryckt: ämnet kan ej smältas på samma sätt, som örn
lektionerna bliva fördelade över en längre period. För närvarande är under

Bihang till riksdagens protokoll 19112. I sami. 122 höft. (Kr 11)2.)

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

idrottsperioderna antalet idrottstimmar 2—3 per dag. Kan icke den ovannämnda
perioden 15—31 augusti strykas, måste därför under densamma
även lektioner i andra ämnen förekomma för erhållande av behövlig omväxling,
d. v. s. läsåret utökas till 40 veckor i stället för 38.

Dessutom uttrycker kollegiet sin förvåning över att visserligen ett anslag
å 600 kronor finnes upptaget, avsett till arvoden för dem, »som förordnats
att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från
sjukgymnastlinjen, som ämna övergå till friskgymnastlinjen», men att de
sakkunniga ej föreslagit någon extra ersättning åt idrottslärarna, som
skulle tjänstgöra den sista hälften av augusti.

De sakkunniga föreslå, att under andra året två veckotimmar i friskgymnastikens
praktik göras frivilliga för dem av sjukgymnastlinjens
elever, som icke ämna komplettera å friskgymnastlinjen. Detta anser sig
kollegiet ej kunna biträda på grund av det nära samband, som råder mellan
frisk- och sjukgymnastik utan önska att även dessa två timmar göras
obligatoriska.

I fråga örn ämnet idrott och lek vill kollegiet framhålla följande: Då de
sakkunniga angående detta ämne uttala: »De sakkunniga hava för friskgymnastlinjens
elever tillgodosett detta viktiga ämne genom ett, i jämförelse
med det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget, betydligt ökat
timantal» och härigenom lätt den förställningen uppstår att timantalet
för detta ämne i jämförelse även med nuvarande förhållanden blivit avsevärt
ökat, vill kollegiet framhålla, att ämnet idrott (utom fäktning och
lek) för de manliga eleverna ökats med 15 timmar och leken med 19 —
detta ehuru läsåret ökats med icke mindre än 14 veckor.

Timantalet för sjukgymnastik med fysikalisk behandling finner kollegiet
så knappt tillmätt att det, endast under förutsättning att det antal
elever, som skall undervisas, understiger 15, kan anses tillfyllest.

I fråga örn de bestämmelser, som skola ligga till grund vid uppgörande
av studieplaner, vill kollegiet framhålla att elevernas å andra året tjänstgöring
såsom instruktörer med säkerhet kommer att stöta på schematekniska
svårigheter.

Fysiologiundervisningen skulle uppdelas med 100 timmar första året
och 18 respektive 56 å andra. En minskning första och ökning andra året
förefaller lämpligt, allrahelst som det nog kan betvivlas att eleverna första
året skulle kunna vara i stånd att verkligen tillgodogöra sig en så
omfattande undervisning i detta ämne.

Kollegiet föreslår, att stadgandet beträffande anordnandet av idrottsövningar
ändras därhän, att endast sådana idrottsformer, som utan större
kostnader kunna utövas av många på en gång, tilldelas större plats.

Enligt timplanen anslås till de militära elevernas utbildning i fäktning
första året 112 timmar och andra året 234 timmar. Ur pedagogisk synpunkt
är en jämnare fördelning av antalet fäkttimmar på de båda åren nödvändig.

Kollegiet föreslår för de militära eleverna dels att undervisning sövningarna
i friskgymnastik under andra året inskränkas, dels att
någon inskränkning sker i friskgymnastikens praktik, i likhet med vad
de sakkunniga föreslagit beträffande idrott.

Kollegiet anser att föreskrifterna rörande ämneskonferenser böra få
följande lydelse:

1. Ämneskonferens utgöres av Överlärare och den eller de lärare, vilka

51

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

vid institutet meddela undervisning i samma ämne. Vid ämneskonferens
äger rektor närvara. Dessutom äger rektor sammankalla ämneskonferens
för lärare i de ämnen, som äga närmare inbördes samband.

2. Vid ämneskonferens med lärare i ett ämne är vederbörande Överlärare
ordförande, vid ämneskonferens med lärare i olika ämnen är rektor
ordförande.

Fröknarna Svalling och Eriksson reservera sig med hänvisning till den
reservation de avgivit tidigare i fråga örn överlärarnas vara eller
icke vara.

Rörande kansliskrivaren avsluta de sakkunniga sitt förslag örn löneförmåner
för den nuvarande innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen:
»De sakkunniga vilja framhålla, att, därest så icke bliver förhållandet,
fru Åkerberg genom den föreslagna omorganisationen kommer att få vidkännas
en högst betydande minskning i sina nu utgående avlöningsförmåner».
— Även tvenne av institutets nuvarande Överlärare, major Schmiterlöw
och kapten Hellsten, skulle genom omorganisationen enligt de sakkunniga
få vidkännas en löneminskning. Dessa båda Överlärare hava avlagt
de för dessa tjänster stipulerade proven och hava under respektive
åtta och fem år innehaft sina befattningar. Det synes kollegiet rättvist och
billigt, att det vid en kommande omorganisation tillses, att dessa i likhet
med fru Åkerberg skyddas för en löneminskning.

Kollegiets manliga ledamöter vilja — utan att ingå på någon närmare
motivering — ifrågasätta det rättvisa i manliga och kvinnliga lärares
placering i samma lönegrad.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har i här förevarande
hänseenden anfört huvudsakligen följande:

Det beslut av 1931 års riksdag, varigenom den sedan decennier aktuella
frågan om gymnastiska centralinstitutets omorganisation nådde sin lösning
i princip, hälsades av direktionen med stor tillfredsställelse. Direktionen
har redan tidigare vid flera tillfällen haft anledning att giva uttryck
åt den uppfattningen, att en snar lösning av centralinstitutets svävande
organisationsfråga vore ett livsvillkor för svensk gymnastik och
idrott. Det sakkunnigförslag, över vilket direktionen nu har att utlåta sig,
ansluter sig till de riktlinjer, som givits för centralinstitutets framtida
organisation genom 1931 års riksdags nyssberörda beslut, och innebär ett
uppvisande av tillämpligheten i praktiken av detta beslut. Direktionen
anser sig kunna i det stora hela uttala sin anslutning till sakkunnigförslaget,
där representanter för frisk- och sjukgymnastiken enhälligt föreslå
en lösning av gymnastiska centralinstitutets organisationsfråga i överensstämmelse
med riksdagens principbeslut, inom den av tradition oell utveckling
givna ramen, och med hänsyn till en modern tids krav.

Rörande en del punkter av de sakkunnigas förslag har emellertid direktionen
funnit sig hava anledning att framställa vissa erinringar eller för-#
tydliganden, och anhåller nu direktionen att få övergå härtill. Direktionen
kommer härvid att i det stora hela följa den uppställning, som centralinstitutets
lärarkollegium använt i sitt yttrande i ämnet. En del av kollegiet
framställda detaljanmärkningar har direktionen ej ansett sig hava
anledning upptaga till närmare prövning.

52

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 152.

Kollegiet Ilar fasthållit vid det av 1927 års gymnastiksakkunniga framställda
och av kollegiet i dess yttrande över nämnda betänkande tillstyrkta
förslaget, att en av institutets lärare skulle förordnas som rektor.
Direktionen kan, i likhet med föredragande departementschefen i propositionen
till 1931 års riksdag, ej dela denna mening, och vill härför anföra
ytterligare några skäl. För det första finner direktionen, att den krets,
inom vilken valet efter kollegiets förslag skulle ske, är alltför liten. Vidare
måste av rektor fordras, att han har överblick ej blott över institutets
många och skiftande ämnen utan även över den fysiska fostran inom
skolor och andra utbildningsanstalter samt inom de frivilliga organisationerna.
Det torde kunna ställas ifråga, huruvida lärarverksamlieten, som
i första hand förutsätter koncentration å ett av de många ämnena och teoretiskt
inträngande i detsamma, i allmänhet predisponerar för en i stort
sett så deciderat efter praktiska linjer upplagd verksamhet som rektors.

Rektors göromål, som genom omorganisationen komine att ökas, äro
redan nu så många, att de ej kunna medhinnas av en som rektor förordnad
lärare, utan att denne herodes väsentlig lättnad i sin undervisningsskyldighet.
1927 års sakkunniga hava beräknat, att lättnaden skulle motsvara
ungefär 50 procent av undervisningen. Lika stor del av denna skulle således
skötas av en extra lärare. Med de osäkra anställningsförhållanden,
som kunna bjudas denne, synes det direktionen tvivelaktigt, örn man i
regel skulle kunna förvärva tillräckligt erfaren person för uppgiften. Täta
ombyten synas, då vederbörande naturligen måste sträva efter en ordinarie
befattning på ena eller andra hållet, vara att befara.

Kollegiet framhåller, att en avsevärd besparing skulle kunna göras
genom det av detsamma föreslagna sättet för rektors tillsättande. Då
denna fråga i viss mån sammanhänger med de åligganden, som kunna
komma att påvila rektor utanför institutet, således i hans föreslagna egenskap
av sakkunnig i skolöverstyrelsen och överinspektör för gymnastikundervisningen,
vill direktionen, innan den framlägger sina synpunkter
på besparingsfrågan, något beröra frågan örn rektors ovan antydda
ställning.

Direktionen uppskattar till fullo de skäl, som anförts för att genom rektor
söka åstadkomma ett intimt samarbete mellan skolöverstyrelsen och
institutet, ävensom för betydelsen av att rektor, i vilkens skyldigheter det
hör ingå att vara initiativtagande i en mängd frågor å den fysiska fostrans
område, genom sin ställning som överinspektör blir satt i centrum
av arbetet inom detta område. Direktionen anser vidare, att det är av stor
betydelse, att rektor gives tillfälle dels att deltaga i det centrala arbetet
för den fysiska fostran, dels att skaffa sig en överblick över tillämpningen
av de kunskaper, som institutet är avsett att bibringa. Direktionen vill
emellertid med styrka framhålla, att rektors huvuduppgifter dock alltid
böra ligga inom institutet och att de — redan nu mångskiftande — efter
omorganisationen säkerligen komma att ökas till en grad, som kommer
att nödga rektor att ägna den vida övervägande delen av sin tid och arbetskraft
åt institutets egna uppgifter.

Direktionen, som enligt vad den ovan antyder, gillar den grundsats, på
vilken förslaget örn rektors ställning inom skolöverstyrelsen och inspektörsverksamheten
vilar, vill med anledning av det nu anförda, föreslå, att
en del inskränkningar göras i de åligganden, som enligt föreliggande förslag
skulle bliva förbundna härmed. Såväl rektors inspektionsverksamhet

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

som lians sakkunnigverksamhet i övrigt synes därför höra inskränkas
till det dels för bibehållandet av kontakten med gymnastikundervisningen
inom skolor etc., dels ock för planläggning och kontroll nödvändiga.

Direktionen vill slutligen i denna fråga framhålla, att genomförandet
av omorganisationen och institutets ombyggnadsfråga helt visst komma
att ställa så stora krav på rektor, att vissa ytterligare inskränkningar
kunna bliva påkallade under den tid, dessa pågå.

Direktionen återgår nu till frågan örn den besparing, som skulle kunna
göras genom att en av lärarna förordnas som rektor.

Som avlöning för den extra lärare, som i så fall måste anställas, hava
1927 års sakkunniga tänkt sig en summa motsvarande en ordinarie lärares
halva avlöning. Besparingen skulle sålunda bliva 4,770 kronor per år. Det
är emellertid tydligt, att de åligganden, som skulle påvila rektor utom institutet,
även med de inskränkningar i desamma, som direktionen föreslår,
ändock måste taga så stor del av hans tid i anspråk, att det synes
otänkbart, att en som rektor förordnad lärare skulle medhinna desamma.
■Frågan måste således ordnas på annat sätt, vilket givetvis, såvida effektiviteten
ej skall äventyras, ej kan ske utan kostnader. Den i utsikt ställda
besparingen torde därför ej bliva avsevärd, i varje fall enligt direktionens
uppfattning ej så stor, att den motsvarar de olägenheter, som enligt vad
direktionen ovan visat, skulle följa med tvånget att överlämna en stor del
av undervisningen i ett av huvudämnena åt en extra lärare.

Direktionen vill i detta sammanhang framhålla den stora betydelsen av,
att rektor erhåller viss undervisningsskyldighet, varigenom han bäst bibehåller
kontakten med undervisningen, eleverna och lärarna.

1 fråga örn grundsatserna för rektors anställning och åligganden vill
direktionen således med ovan nämnda reservation med avseende å hans
ställning sorn skolöverstyrelsens sakkunnige och som överinspektör för
gymnastikundervisningen uttala sin anslutning till de sakkunnigas förslag.

Kollegiet har föreslagit att överlärartjänsterna, en i vardera friskgymnastik,
idrott med lek samt sjukgymnastik bibehållas, eventuellt i den
form, som departementschefen föreslagit i Kungl. Maj:ts proposition nr
133/1931, sid. 138, likväl utan att detta medför någon sänkning av nuvarande
löneförmåner.

Är ingen av överlärarna kvinnlig, har kollegiet, jämväl i anslutning till
departementschefens i ämnet uttalade mening, ansett, att de kvinnliga
lärarnas och elevernas intressen i vissa frågor böra erhålla sin representant
genom inrättandet av en fjärde överlärartjänst.

En av de allra viktigaste frågorna i hela omorganisationsförslaget är
enligt direktionens åsikt, att lärarna erhålla en så god avlöning, att de
bästa krafter (manliga eller kvinnliga), som stå till buds, verkligen dragas
till institutet.

Direktionen vill med skärpa framhålla, att uppförandet av lärarna i
lönegraden B 26 är ett oundgängligt villkor härför. Institutet är avsett
att bliva en högskola och på samma gång, och kanske främst, en lärarutbildningsanstalt.
Av lärarna fordras därför ej endast praktisk undervisningsförmåga
och djupa teoretiska kunskaper utan även vetenskapligt
undersökande och produktiv verksamhet. Det finnes enligt direktionens
bestämda uppfattning ingen möjlighet att fordra detta, såvida lärarna
ej avlönas på ett sätt, som likställer dem med andra yrkesutövare, på
vilka samma fordringar ställas. B 26 utgör således ett minimum, vid

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vilket direktionen — i likhet med både 1927 oell 1931 års gymnastiksakkunniga
— stannat.

Direktionen är emellertid enhälligt av den åsikten, att, även vid ett
genomförande av det av de sakkunniga framlagda, av direktionen varmt
förordade förslaget örn en avlöning i lönegraden B 26 för institutets
samtliga ordinarie lärare, det är nödvändigt att bereda åtminstone någon
eller några framstående representanter för lärarna högre avlöningsförmåner,
förslagsvis motsvarande B 28, d. v. s. den lönegrad, som vid statsmakternas
tidigare prövning av här föreliggande lönefrågor befunnits
lämpligt avvägd.

Medlemmarna av direktionen general Lilliehöök och rektor Hedström
hava under hänvisning till departementschefens uttalanden i propositionen
133/1931 i princip anslutit sig till kollegiets yrkande örn överlärarbefattningarnas
bibehållande samt föreslå, att dessa tjänster måtte placeras i
lönegraden B 26 med tillägg av arvode svarande mot B 28.

De hava därvid främst velat framhålla, att överlärarna vid gymnastiska
centralinstitutet i framtiden få ännu mera krävande samt för
ledningen och utvecklingen av arbetet vid skolan ännu betydelsefullare
uppgifter än någonsin hittills. De anse nämligen att undervisningen
framdeles blir långt mera splittrad och krävande, att lokalutrymmena
komma att väsentligt utökas och bland annat innesluta fackinstitutioner
av olika slag, vilka kräva sakkunnig omvårdnad samt att lärarpersonalen
kommer att omfatta ett ökat antal icke-ordinarie lärare med växlande utbildning
och kompetens, allt förhållanden, vilka givetvis peka på behovet
av en sakkunnig, sammanhållande kraft inom varje ämnesgrupp.

General Lilliehöök har härjämte framhållit önskvärdheten av att de
olika huvudämnena inför rektor lämpligen företrädas av var sin representant
samt att den visserligen delvis ur funktion satta, men av god
tradition hurna, och, då den fullt utnyttjades, för institutet gagneliga
överlärarinstitutionen i en ny stark skolorganisation borde kunna med
fördel återupplivas. Den eggelse, som möjligheten till befordran till Överlärare
innebär, måste även — enligt generalens mening — vara ett moraliskt
moment av högt värde vid en högskola sådan som det blivande gymnastiska
centralinstitutet.

Direktionens övriga medlemmar: överståthållare Elmquist, fröken Falk
och professor Söderlund hava ej ansett sig kunna biträda yrkandet utan
instämma i sakkunnigas förslag. De föreslå emellertid med instämmande
— under förutsättning att förslaget örn överlärartjänsternas bibehållande
ej vinner beaktande —- av general Lilliehöök och rektor Hedström,
att den av lärarna, som enligt sakkunnigförslaget skall förordnas som
rektors ställföreträdare, måtte erhålla ett arvode så stort, att hans avlöning
kommer att motsvara avlöning enligt lönegrad B 28.

Som skäl härför anföres, att denne lärare örn möjligt torde komma att
väljas bland lärarna i den ämnesgrupp, inom vilken rektor har den minsta
erfarenheten. Han kommer således som företrädare för detta ämne att
erhålla en rent positiv, ansvarsfull uppgift. Särskilt under de perioder,
då rektor upptages av sitt arbete inom skolöverstyrelsen, kommer ställföreträdarens
tid att vara upptagen i en utsträckning, som i och för sig
synes väl motivera en särskild avlöning.

Direktionen yrkar således enhälligt och kraftigt, att samtliga lärare i
överensstämmelse med sakkunnigförslaget placeras i lönegrad B 26.

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

General Lilliehöök och rektor Hedström föreslå de tre överlärarbefattningarnas
bibehållande samt innehavarnas placering i lönegraden B 26
jämte arvode, motsvarande lönefyllnad till lönegraden B 28.

Direktionens majoritet, med vilken ovannämnda direktionsmedlemmar,
såvida deras förslag angående överlärarna ej vilmer beaktande, instämma,
föreslår med instämmande i vad kollegiet härutinnan föreslagit, att rektors
ställföreträdare erhåller ett arvode motsvarande lönefyllnad till
B 28.

De sakkunniga hava föreslagit att de militära elevernas vid gymnastiska
centralinstitutet utbildning i fäktning skulle »omhänderhavas» av
den från försvarsväsendet kommenderade militäre läraren. Kollegiet har
i motsats härtill yrkat, att denna undervisning skall omhänderhavas av
institutets lärare med biträde av den militäre läraren.

Direktionen instämmer i detta yrkande.

Det skäl, som förorsakat de sakkunnigas förslag, torde varit uppfattningen
att fäktningen är en huvudsakligen militär idrott och att man
genom att fordra kompetens i fäktundervisningen av idrottslärarna skulle
för civila sökande försvåra ernåendet av dessa befattningar.

Direktionen har emellertid av de av kollegiet anförda skälen blivit övertygad
örn, att åtminstone någon av institutets ordinarie lärare bör hava
full kompetens i fäktning och föreslår därför sådan bestämmelse i stadgan,
att de militära elevernas utbildning i fäktning skall omhänderhavas
av centralinstitutets ordinarie lärare med biträde av den kommenderade
militäre läraren samt att vid tillsättandet av lärarna i idrott med lek hänsyn
tages till att en av dem bör vara kompetent att leda de militära elevernas
undervisning i fäktning.

Direktionen uppskattar till fullo kollegiets åsikt, att läraren i kroppsövningarnas
fysiologi bör hava ingående kännedom om svensk gymnastik.
Vid besättande av denna viktiga befattning gäller det, enligt direktionens
uppfattning, dock främst att förvärva en lärare med i första hand grundlig
vetenskaplig skolning och förmåga av självständig vetenskaplig verksamhet.
Då det emellertid ej torde med säkerhet kunna förutses, att man
för närvarande skulle kunna finna en person med nu angivna kompetens,
som dessutom äger den önskvärda kännedomen om svensk gymnastik, anser
sig direktionen icke kunna tillstyrka den föreslagna bestämmelsen.

Kollegiet har vidare föreslagit att bestämmandet av proportionen mellan
manliga och kvinnliga lärare i sjukgymnastik skall anstå, tills förhållandena
giva vid handen, huru många manliga och kvinnliga elever,
som komma att välja sjukgymnastlinjen respektive komplettera sin utbildning
med genomgående av sjukgymnastlinjens andra årskurs.

Undervisningen i sjukgymnastikens teknik är avsedd att ledas av manliga
lärare för de manliga eleverna oell av kvinnliga för de kvinnliga.
Den beräknas pågå hela året örn. Av de föreslagna fyra lärarna komma
endast tre att tjänstgöra åt gången, den fjärde har semester, som för dessa
lärare beräknats fördelad över hela året. Funnes sålunda ej två manliga
och två kvinnliga lärare, skulle institutet under en del av året stå utan
lärare i sjukgymnastikens teknik för endera gruppen. Direktionen kan
därför ej tillstyrka kollegiets yrkande i annan mån än att föreslå, att den
ena manliga befattningen för arbetsåret 19.33—1934 besättes med extra
lärarkraft. Direktionen vill samtidigt påpeka, att konsekvensen av tillsättandet
av tre kvinnliga och en manlig lärare, örn detta skulle visa sig

56

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

lämpligt, blir att en extra kraft måste avses för att sköta den manlige
lärarens undervisning i teknik under den tid, denne åtnjuter semester.

Direktionen har med skärpa framhållit nödvändigheten av att placera
lärarna i lönegrad B 26. Ett oundgängligt villkor härför anser direktionen
emellertid vara, att den arbetsprodukt, som sakkunniga föreslagit, utkräves.
Ett minskat antal lärartimmccr skulle för övrigt medföra nödvändigheten
att öka lärarnas antal, och sålunda väsentligen fördyra organisationen.
Direktionen kan därför ej understödja kollegiets förslag i
denna del.

Sakkunnigförslaget upptager bland annat för civila manliga och kvinnliga
elever en särskild idrottsperiod den 15 augusti—1 september. Kollegiet
har vänt sig mot detta förslag och påpekat dels den större effektiviteten
av över hela arbetsåret fördelade timmar, dels att en sådan fördelning av
det under denna idrottsperiod effektiva timantalet skulle höja veckotimantalet
med endast en timme.

Direktionen har sig bekant, att inom sakkunniga en viss tvekan gjort
sig gällande i denna fråga. Vad som varit bestämmande har emellertid
bland annat varit önskan att hålla nere veckotimantalet så mycket som
möjligt. Detta har ansetts nödvändigt för att bereda eleverna tillfälle till
de självständiga studier, som påfordras för ett högskolemässigt arbetssätt.
Det veckotimantal, till vilket de sakkunniga kommit, måste anses ligga på
övre gränsen. Man måste dock förutse, att detta genom uppkomsten av
nya krav möjligen i framtiden kan komma att ökas. Det synes under
sådana omständigheter riskabelt att utan tvingande skäl inarbeta ännu
en veckotimme i arbetsordningen. De till idrott anslagna timmarna kunna
dessutom ej alltid placeras fast i arbetsordningen utan måste upptagas
som hela eller halva idrottsdagar insprängda i programmet vid de tillfällen,
då väderleksförhållandena etc. göra det lämpligt. Från pedagogisk
synpunkt för idrottens del är detta naturligen, som kollegiet påpekar, synnerligen
fördelaktigt, men det utgör en nackdel för de övriga ämnena och
lärarna, särskilt på grund av den planerade samundervisningen med manliga
och kvinnliga elever. Härtill kommer, att den föreslagna idrottsperioden
i första hand avses för läger- och friluftsliv samt för inlärandet
av de många färdigheter och kunskaper, som fordras för att därunder
omhänderhava skolbarn. Denna gren av arbetet för den fysiska fostran
torde ej vara den minst viktiga, och direktionen anser att för densamma
nödiga erfarenheter bäst inhämtas under en sammanhängande period, då
svårigheterna annars lätt underskattas.

Direktionen ansluter sig på grund härav till de sakkunnigas förslag i
denna del.

Med avseende å det påpekande, som kollegiet i samband härmed gjort
angående det skenbart orättvisa i att särskild ersättning är avsedd för
undervisning vid de för komplettanter avsedda sommarkurserna i idrott
men ej för här berörd idrottsperiod, som dock utökar arbetsåret för lärarna
i idrott med två veckor utöver övriga lärares, vill direktionen framhålla,
att sakkunniga synas hava utgått från att ett visst timantal för
arbetsåret skall hava samma värde i avlöningsliänseende, vare sig det är
utbrett över färre eller flera veckor, under förutsättning att lärarna erhålla
behövlig semester. Från denna synpunkt blir det enligt direktionens
mening en väsentlig skillnad mellan de lärare, som inkallas den 1 juli för
den kompletterande idrottskursen, och dem, som inkallas den 15 augusti.

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

De senare hava dock haft två månaders sommaruppehåll. Det torde emellertid
ej möta alltför stora schematekniska svårigheter att för dem genom
koncentration av idrottsundervisningen möjliggöra ytterligare frihet från
undervisningen under t. ex. någon del av vinterhalvåret. Det torde höra
bero på den blivande direktionen, att, örn den så finner erforderligt, vidtaga
åtgärder härför.

Kollegiet har också påpekat lämpligheten av att de ordinarie lärarna i
de medicinska ämnena erhålla samma semester som övriga lärare. Direktionen
vill i anledning härav framhålla, att dessa lärare visserligen kunna
befrias från sin teoretiska undervisningsskyldighet under så lång tid som
avses, men att deras arbete vid polikliniken givetvis måste regleras efter
de grunder, som gälla för övriga vid sjukhus tjänstgörande läkare. Stadgan
§ 40 mom. 2 torde således hava givits en mot det framförda önskemålet
så tillmötesgående formulering, som det varit möjligt åstadkomma.

Direktionen kan, bortsett från den ståndpunkt som olika medlemmar
intaga till överlärarfrågan, ej tillstyrka kollegiets förslag, att vederbörande
Överlärare skall vara ordförande i de ämneskonferenser, som
beröra endast ett ämne. Direktionen finner, att ordförandeskapet vid
ämneskonferenser bör utövas av rektor eller dennes ställföreträdare.

Kollegiet har vidare framställt ett par önskemål dels angående jämnare
fördelning av de militära elevernas fäktundervisning under de håda läsåren,
dels angående inskränkning för dessa elever av antalet lektionstimmar
i friskgymnastik till förmån för utbildningen i fäktning.

Direktionen har intet att invända vare sig mot det ena eller det andra
av dessa förslag, men anser, att de böra hänskjutas till den prövning av
de blivande timplanerna, som kommer att bliva en av den kommande
direktionens uppgifter.

De sakkunniga hava föreslagit uppdelning av till fäktunder visning för
manliga civila friskgymnastelever anslagen tid i 50 obligatoriska och 70 frivilliga
undervisningstimmar. Då detta torde föranleda en ur många synpunkter
oläglig uppdelning av dessa elever i två undervisningsgrupper,
och då något resultat av 50 lektioner knappast kan förväntas, föreslår
direktionen, att samtliga timmar göras obligatoriska.

Kollegiet har avstyrkt de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avser
införande av undervisning i rytmik, och föreslagit, att de härför avsedda
timmarna i stället måtte komma undervisningen i idrott och lek till godo.

Direktionen finner visserligen, att den kännedom örn vissa utländska
system, grundade på takt- och rytmövningar, som närmast avsetts vid här
ifrågavarande undervisning, icke är utan betydelse. Å andra sidan finner
direktionen det mera lämpligt, att takt- och rytmundervisningen bedrives
i samband med undervisningen i gymnastik (inklusive dans) leie och
idrott. De av de sakkunniga till rytmiken föreslagna timmarna synes
direktionen höra tillgodogöras undervisningen i anförda kroppsövningar.

Karolinska institutets lärarkollegium Ilar anfört huvudsakligen följande: Då

det föreliggande förslaget på ett mycket omfattande sätt berör karolinska
institutet som vetenskaplig högskola och i flera avseenden djupgående
ingriper i dess arbete, har lärarkollegiet ansett detsamma erfordra
en mycket omsorgsfull oell ingående granskning. Lärarkollegiet har därför
vid sammanträde den 17 december 1931 anhållit om förlängd tid för

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

yttrandets avgivande till den 15 februari 1932. Då emellertid det begärda
uppskovet ej kunnat beviljas, utan utlåtande måst avgivas redan den 21
januari, har lärarkollegiet ej kunnat så noggrant, som önskvärt varit,
genomgå förslaget, ej heller kunnat verkställa utredningar på de många
punkter, där sådana äro erforderliga, men saknas i förslaget, utan måst
inskränka sig till att framföra sådana huvudsakliga anmärkningar mot
förslaget, till vilka den under dessa förhållanden mindre fullständiga
granskningen givit anledning.

Den ståndpunkt, som lärarkollegiet och i övrigt en så gott som enhällig
läkaropinion, företrädd av de bägge medicinska fakulteterna, medicinalstyrelsen,
direktionen för serafimerlasarettet, läkarförbundet, Sveriges
yngre läkares förening och svenska kurortsföreningen intagit i sina yttranden
örn de bägge senaste kommittéförslagen till frågan örn sjukgymnastikens
samband med friskgymnastiken, nämligen att utbildandet av sjukgymnaster
borde utbrytas ur gymnastiska centralinstitutet och förläggas
till medicinsk högskola, har visserligen ej helt vunnit riksdagens bifall,
faen de direktiv, som riksdagen 1931 gav i denna fråga, utgöra dock ett
avsevärt tillmötesgående mot de av den medicinska sakkunskapen uppställda
fordringarna i detta avseende. Sålunda uttalade riksdagen: »Örn
alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildning
av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets uppgifter,
är det emellertid synnerligen angeläget att behörig hänsyn tages till
kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå några moment,
som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande
levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den har medicinsk
karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt
anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt».
Och vidare: »Riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen
kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger,
måhända blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att
ytterligare betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen oell
att, särskilt för sjukgymnastelevernas del, bättre tillgodose undervisningen
och övningarna i ämnen av medicinsk natur. I sistnämnda hänseende
vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att samarbete på lämpligt
sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska
som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda synes serafimerlasarettet
böra stå till förfogande både för poliklinisk och för klinisk
undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående
skall visas från lasarettets direktion.» Samt vidare: »Angående vad Kungl.
Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet och linjedelning, erinrar
riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande önskvärdheten av en
strängare genomförd differentiering av undervisningen på de båda olika
linjerna, frisk- och sjukgymnastiklinjen, samt angelägenheten av sjukgymnastutbildningens
nära anknytande till sjukvårdsväsendet».

Lärarkollegiet kan ej finna annat än att de sakkunniga avsevärt försummat
att iakttaga dessa riksdagens direktiv särskilt med avseende på
dess uttalande, att i sjukgymnastutbildningen ej finge ingå några moment,
som kunna betecknas som obehövliga med tanke på vederbörandes blivande
levnadskall, och med avseende på dess uttalande att gemensamheten
i undervisningen avsevärt kunde inskränkas under vad som av Kungl.
Majit föreslagits, måhända till blott en termin under första året. Sålunda

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

föreslå de sakkunniga under första året ej mindre än 671 gemensamma
timmar och under andra året 78. Sagda 671 timmar utgöra i och för sig
mera än hela den första höstterminens timantal, vilket under 15 veckor
med i genomsnitt 30 veckotimmar uppgår till 450, och då antalet gemensamma
timmar på grund av läroämnenas art viii ej kan sammanföras
i en enda fortlöpande följd kommer gemensamheten att enligt deras
förslag omfatta hela första året, ett förhållande, vilket riksdagen tydligen
icke avsett. Härtill kommer så att gemensam undervisning föreslagits
jämväl under andra året. Vidare har trots riksdagens uttryckliga önskan
i utbildningen åtskilligt medtagits, som måste betraktas som obehövligt;
sålunda finnes det ju, som lärarkollegiet tidigare framhållit, ingen rimlig
anledning att i sjukgymnasternas utbildning medtaga en omfattande
undervisning i friskgymnastik och friskgymnastikens teori, lek och idrott
samt pedagogik och psykologi, lika litet som att för friskgymnasterna medtaga
det stora mått av sjukgymnastik, som inlagts i deras kurser. Genom
frångående av riksdagens direktiv i detta avseende ha lärokurserna kommit
att svälla ut till en omfattning, som framkallar farhåga för att de ej,
utan att eleverna i betänklig grad överansträngas, kunna genomgås på
den beräknade tiden.

Denna omfattande Barnundervisning för båda linjernas elever i ämnen,
som huvudsakligen tillhöra den ena linjens utbildningsområde, synes sammanhänga
med strävan att bibehålla gymnastikdirektörstiteln. Kollegiet
har vid behandlingen av 1927 års gymnastiksakkunnigas förslag intagit
en avvisande hållning till bibehållandet av denna titel och vidhåller denna
ståndpunkt.

I detta sammanhang vill kollegiet framhålla, att de sakkunniga uppställt
samma inträdesfordringar (kvalificerad studentexamen eller motsvarande
kunskaper i vissa ämnen) för sjukgymnastiklinjen som för friskgymnastiklinjen,
ehuru för den förstnämnda linjen föreslagna skärpning knappast
synes befogad.

Med avseende på den undervisning, som förlägges till karolinska institutet
och serafimerlasarettet, vill kollegiet framhålla en synpunkt, som de
sakkunniga alls icke beaktat, nämligen den att karolinska institutet kommer
att i sista hand bära det moraliska ansvaret för dess art. Den omständigheten
att densamma gives vid landets största medicinska läroverk
kommer alltid att verka så att höga krav framställas på densamma, och
klandret för dess brister kommer alltid att riktas mot karolinska institutet
och återverka på dess anseende. Det är därför en angelägenhet av högsta
vikt för karolinska institutet att hava ett sådant inflytande på planerandet
och ledandet av denna undervisning, att den kan hållas på ett plan, som
motsvarar vetenskapens krav och institutets ställning som en vetenskaplig
medicinsk högskola. T detta avseende är emellertid de sakkunnigas förslag
icke tillfredsställande.

Sålunda är till att börja med karolinska institutets inflytande på tillsättandet
av de lärare, vilka skola meddela undervisning å dess egna och
å det med detsamma så nära förenade serafimerlasarettet» lokaler, icke
tillräckligt. Med avseende på de ordinarie lärarnas tillsättande har sålunda
den för alla lärarbefattningar vid en vetenskaplig högskola som
oundgänglig ansedda främsta befordringsgrunden, vetenskaplig skicklighet,
alldeles utelämnats och i stiillet lärdom uppförts som första befordringsgrund.
Härigenom har man berövat lärarkollegiet möjligheten att

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vid förslags uppgörande giva företräde åt en vetenskapligt väl förtjänt
person framför en, vilken mera utmärker sig för lärdom, och som måhända
aldrig på något sätt bidrager till utvecklingen inom sitt fack. Vidare har
visserligen sakkunnigvalet och förslagets uppsättande lagts i karolinska
institutets hand, men den bestämmelsen har införts, att lärarkollegiets
förslag skall överlämnas till direktionen för gymnastiska centralinstitutet,
som med eget yttrande har att översända detsamma till Kungl. Maj:t.
Härigenom skulle det vid utnämningen så betydelsefulla förordet komma
att avgivas av direktionen för gymnastiska centralinstitutet och ej av
kanslern för rikets universitet, ett förhållande, som kollegiet ej finner vara
tillfredsställande.

Samma invändning kan göras mot sättet för tillsättande av de icke
ordinarie tjänsterna, vilkas undervisning är förlagd till karolinska institutets
teoretiska institutioner. Kollegiet har där visserligen att uppgöra
förslag, men utnämningen göres av direktionen för gymnastiska centralinstitutet,
med fullständigt förbigående av kanslern för rikets universitet.
Här lämnas fältet öppet för icke önskvärda utnämningar, så mycket mer,
som för dessa befordringar inga befordringsgrunder äro angivna. Enligt
lärarkollegiets mening är därför en ny utredning om tillsättningsförfarandet
vid alla tjänster, som äro förenade med undervisning för gymnastiska
centralinstitutets elever vid karolinska institutet och serafimerlasarettet,
oundgängligen nödvändig.

Kollegiet vill erinra örn att eljest vid samarbete i befordringsfrågor
mellan vetenskaplig högskola och annan myndighet — såsom exempelvis
tandläkarinstitutet vid tillsättning av lärare och medicinalstyrelsen med
avseende på professurerna i psykiatri — befordringsfrågan först behandlas
av myndigheten i fråga och först därefter av den vetenskapliga högskolan
i vanlig för högskolan gällande ordning.

Det är ej heller förenligt med karolinska institutets ställning som medicinsk
högskola, att vid densamma undervisning i så viktiga medicinska
behandlingsmetoder som sjukgymnastik och fysikalisk terapi skall kunna
meddelas av icke medicinskt bildade lärare. En sådan anordning sänker
undervisningen till ett plan, som lärarkollegiet under inga omständigheter
kan godtaga. Kollegiet tänker därvid naturligtvis icke på den del av
undervisningen, som allenast består i handledning och instruktion vid
behandlingens utförande. Att denna handledning anförtros åt icke medicinskt
bildade instruktionsgymnaster har kollegiet intet att erinra mot.

Beträffande den undervisning, som skall lämnas vid karolinska institutet,
är det ock nödvändigt, att institutets lärarkollegium får sig tillmätt ett
större gehör för sin mening vid undervisningsplanernas första uppgörande,
ävensom vederbörligt inflytande å deras utveckling i fortsättningen. I
förslaget till stadgar för gymnastiska centralinstitutet saknas varje bestämmelse
i sistnämnda hänseende.

Efter dessa allmännare anmärkningar övergår kollegiet till en närmare
granskning av förslaget i kap. III, som av de sakkunniga rubricerats:
Samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet i fråga om
viss undervisning.

Till en början måste kollegiet uttala sitt beklagande av att 1931 års
gymnastiksakkunniga icke förhandlat med karolinska institutet och serafimerlasarettets
direktion angående det förslag till samarbete, som här
framlägges. Hade de sakkunniga konfererat med kollegiet eller delegerade

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

för kollegiet hade på ett tidigare stadium sådana allvarliga brister hos
förslaget kunnat påpekas och avhjälpas, som göra detsamma sådant det
nu föreligger oantagligt.

Det samarbete, som de sakkunniga föreslå med karolinska institutet oell
serafimerlasarettet, gäller undervisningen i följande ämnen: fysiologi,
anatomi, allmän patologi samt sjukgymnastik med fysikaliska behandlingsmetoder.

Däremot föreslås icke något organiserat samarbete i fråga örn ämnet
sjukdomslära, ehuru omfattningen av undervisningen i detta ämne betydligt
ökats. Kollegiet är tveksamt örn undervisningen i detta ämne verkligen
behöver göras så ingående och vidlyftig som föreslås. Skall densamma
ha denna omfattning torde emellertid vara än mer behövligt, att
den ges vid en sjukvårdsanstalt, där levande undervisningsmaterial till
sjukdomslärans belysning i tillräcklig utsträckning står till buds. Genom
tillmötesgående av professorerna i kirurgi och medicin, vilka begärt lasarettsdirektionens
tillstånd, har gymnastiska centralinstitutet sedan hösten
1931 provisoriskt haft den nuvarande, mindre omfattande undervisningen
i sjukdomslära förlagd till serafimerlasarettet, där medlemmar av
sjukhusets läkarstab givit densamma. Då detta emellertid är en rent personlig
överenskommelse, som när som helst kan brytas av endera parten,
synes ordningen icke tillfredsställande.

Angående förslaget i fråga örn undervisning i fysiologi, anatomi och
allmän patologi får kollegiet anföra följande.

De sakkunniga uttala i sitt betänkande på sid. 19 sålunda: »De sakkunniga
förutsätta, att---- karolinska institutet i erforderlig utsträck ning

och i den mån detta av utrymmesskäl är möjligt ställer sina institutioner
till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning». Denna
förutsättning biträder kollegiet i princip. Härtill får emellertid fogas
erinran örn, att nämnda undervisning måste — i likhet med vad eljest
tillämpas —- vara underordnad vederbörande institutionschef, i vad angår
institutionens och dess materials användning, detta enär institutionschefens
ansvarighet påtagligen eljest icke kan upprätthållas.

De sakkunniga hava lämnat obekant, i vilken »erforderlig utsträckning»
institutets institutioner äro avsedda att tagas i anspråk. Beträffande
undervisningen i fysiologi kan kollegiet biträda sakkunnigförslaget, därest,
som hittills, huvuddelen av denna undervisning kommer att äga rum
å gymnastiska centralinstitutet och endast enstaka viktigare demonstrationer
förläggas till karolinska institutet. Avses däremot, att någon större
del av undervisningen skall försiggå å karolinska institutet, så torde
utrymmesskäl för närvarande nödga till försiktigare uttalande. Annan
ordinarie undervisning, däribland särskilt den för tandläkarstuderande,
har nämligen svällt ut så långt, att övrigblivande disponibilitet är tämligen
kringskuren.

Den föreslagna anordningen för undervisningen i anatomi måste kollegiet
avstyrka.

De sakkunniga hava föreslagit inrättandet av en ordinarie lärarbefattning
i »sjukgymnastik och anatomi», vilkens medicinskt utbildade innehavare
tillika skall vara föreståndare för gymnastiska centralinstitutets
poliklinik å serafimerlasarettet. Lärarbefattningen i fråga skall uppföras
på gymnastiska centralinstitutets ordinarie stat och innehavaren vara
medlem av gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium. Han skall alltså

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr lr>2.

tillhöra gymnastiska centralinstitutets ordinarie lärarstab. Men hans
undervisning i anatomi skall vara förlagd till karolinska institutets anatomiska
institution.

Do sakkunnigas förslag i denna punkt innebär alltså, att a karolinska
institutets anatomiska institution undervisning skall meddelas av en med
kungl, fullmakt tillsatt lärare, som icke tillhör institutet utan är bunden
vid annan läroanstalt. I sin undervisningsverksamhet är denne lärare
följaktligen undandragen all kontroll från institutets sida. Han subordinerar
icke i sitt görande och låtande på den anatomiska institutionen
under delina institutions föreståndare. Han äger författningsenlig beiogenliet
att för sin anatomiska lärarverksamhet utnyttja institutionens
lokaler och undervisningsmaterial. Och dessa rättigheter motsvaras icke
av några som helst skyldigheter för honom att medverka för institutionens
vidmakthållande i undervisningsdugligt skick. En dylik oformlig undervisningsorganisation
har hittills icke förekommit vid karolinska institutet
oell står i strid mot institutets intressen.

Härtill kommer, att kollegiet finner det olämpligt, att de två läroämnena
sjukgymnastik» och »anatomi» sammankopplas till ett gemensamt undervisningsämne
för en lärarbefattning, vilkens innehavare därtill skall vara
poliklinikföreståndare på serafimerlasarettet. De håda ämnena äro vitt
skilda till innehållet och äga samband endast så till vida, att kunskap i
människokroppens byggnad utgör den nödiga grunden för den sjukgymnastiska
utbildningen. Befattningshavaren har tilldelats en onaturlig
dubbelställning, som måste försvåra det nöjaktiga fullgörandet av honom
åliggande uppgifter. Poliklinikarbetet måste, som nedan närmare utvecklas,
taga hans tid, krafter och intresse i anspråk i så stor utsträckning, att
anatomiundervisningen blir lidande. Dessutom torde det bliva svårt att
finna en lärare, som äger vetenskapliga och andra nödiga kvalifikationer
för dessa olika uppgifter.

Anatomiens stora betydelse som underlag för sjukgymnastutbildningen
vill kollegiet betona. De sakkunniga dela tydligen denna mening såsom
framgår därav, att de anslagit 159 undervisningstimmar åt anatomien på
den sjukgymnastiska linjen och 144 timmar på den friskgymnastiska,
medan fysiologien, för vilken de sakkunniga ifrågasatt till och med en
självständig professur (visserligen som forskningsprofessur), av dem tilldelats
118 timmar på sjukgymnastiklinjen och 156 timmar på friskgymnastiklinjen.
Enligt kollegiets förmenande uppnås det välgrundade önskemålet
att bereda gymnastikeleverna god undervisning i anatomi säkrast
därigenom, att anatomiundervisningen anförtros åt en fackanatom. Och
eftersom undervisningen skall förläggas till karolinska institutets anatomiska
institution, är den naturliga och närmast till hands liggande lösningen,
att medverkan i första hand sökes hos institutets anatomiska
lärarkrafter. För anatomien bör med andra ord finnas en särskild lärarbefattning.

I detta sammanhang vill lärarkollegiet fästa uppmärksamheten på att
i sakkunnigförslaget saknas anvisning örn, hur den första undervisningen
skall ordnas för de till centralinstitutet beordrade officerarna, som det
första utbildningsåret skola infinna sig där den 7 oktober, medan för
övriga elever läsåret börjar redan den 1 september. Denna åtskillnad kommer
att bereda svårigheter för kursundervisningens planmässiga genomförande,
särskilt i anatomi. Vid kursundervisning i detta ämne bygges

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

efterföljande undervisningsled på föregående som grund. Elev, som icke
deltager i kursen från dess början, erfar den dubbla olägenheten att gå
miste örn första delen av kursens innehåll och därmed även att sakna
förutsättning för den följande undervisningens fulla tillgodogörande. De
sakkunniga hava förbigått denna angelägenhet, som dock givetvis icke
kan lämnas outredd.

Undervisningen i allmän patologi torde utan svårighet kunna anordnas
på endera av institutets patologiska avdelningar och bör därvid i likhet
med vad som gäller andra teoretiska medicinska ämnen undervisningen
ske under institutionsföreståndarens inseende och av lärare tillsatt efter
de principer som kollegiet ovan givit uttryck åt.

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder
föreslås förlagd till serafimerlasarettet. Den skulle utgöras endels av vad
de sakkunniga kalla klinisk undervisning och endels av poliklinisk. Deri
kliniska undervisningen skulle bestå i att gymnastiska centralinstitutets
elever på serafimerlasarettets gymnastikavdelning och på sjuksalarna ge
behandling åt vid serafimerlasarettets kliniker vårdade sjuka under handledning
av instruktionsgymnaster, som tillsättas av serafimerlasarettets
direktion. Det är tydligen önskvärt, att gymnastiska centralinstitutets
elever få tillfälle att se och behandla även sängliggande sjuka, och de former,
som föreslås härför, synas ur undervisningens och sjukvårdens synpunkter
i huvudsak tillräckligt betryggande. Principiellt finns sålunda
intet att erinra mot förslaget i denna punkt. Däremot finnas en del praktiska
svårigheter. På somrarna komma dessa att framträda mindre, emedan
då ingen undervisning och tjänstgöring för medicine kandidater finns
vid de båda huvudklinikerna, den medicinska och den kirurgiska. På vintrarna
däremot är förhållandet ett annat. De tjänstgörande medicine kandidaterna
övas då i viss utsträckning i behandling med massage och gymnastik
av de på klinikerna inneliggande sjuka. Deras möjlighet till sådan
träning kommer följaktligen i viss grad att minskas genom att samtidigt
gymnastiska centralinstitutets elever skola undervisas. Vidare ges vissa
tider på året kurser i sjukgymnastik för medicine kandidater på lasarettets
gymnastikavdelning, varjämte ett stort antal medicine kandidater
även under tiderna mellan dessa kurser arbeta på gymnastikavdelningen.
Emellertid torde dessa olägenheter kunna minskas eller kompenseras, örn
genom lämpliga ändringar i de sakkunnigas förslag till poliklinik möjligheter
beredas för undervisning av de medicine kandidaterna därstädes.

Vidare torde böra påpekas som en självklar fordran, att professornöverläkaren,
som har ansvaret för sjukvården, erhåller samma myndighet
över centralinstitutets elever som han har över medicine kandidaterna och
övrig sjukvårdspersonal.

Vad angår förslaget till ordnande av den polikliniska undervisningen i
sjukgymnastik med fysikaliska behandlingsmetoder, får kollegiet anföra
följande.

Dc sakkunniga föreslå nybyggnad för en gymnastikpoliklinik i lokal
anslutning till serafimerlasarettets övriga polikliniker. Till denna gymnastiska
poliklinik, som sålunda skulle infogas som den sjunde i serafimerlasarettets
komplex av polikliniker, skulle förläggas den undervisning i
sjukgymnastik med fysikalisk behandling, som för närvarande ges vid
gymnastiska centralinstitutets egen poliklinik. Kollegiet har redan förut
i sitt yttrande över 1929 års gymnastiksakkunnigas förslag principiellt

64 Kungl. Majt:,? proposition Nr 152.

tillstyrkt en sådan anordning och har ingen anledning ändra mening
härutinnan.

Däremot finner kollegiet sig nödsakat att bestämt motsätta sig den form
för samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet, som dea
föreslagna organisationen innebär, och som ställer karolinska institutet
och serafimerlasarettets direktion praktiskt taget utan allt inflytande pä
undervisningen och den sjukvårdande verksamheten vid polikliniken.
Kollegiet finner en sådan ordning av praktiska skäl varken ur sjukvårdens
eller undervisningens synpunkter godtagbar och därjämte principiellt
otillfredsställande.

Kollegiet vill i sistnämnda hänseende påminna örn, att serafimerlasarettet
visserligen på grund av sin karaktär av stiftelse icke formellt är
karolinska institutets sjukhus, respektive en integrerande del i högskolans
byggnadskomplex, men att det dock i realiteten har denna ställning. Ett
uttryck härför är, att serafimerlasarettet i statsverkspropositionen uppföres
under rubriken universitetssjukhus. Denna serafimerlasarettets uppgift
har också klart formulerats i § 1 av den för serafimerlasarettet gällande
stadgan, som lyder: »Serafimerlasarettet är avsett att vara dels en
vårdanstalt för sjuka, dels ock en undervisningsanstalt för utbildande anläkare».

Denna serafimerlasarettets ställning som universitetssjukhus gör, att
det a priori förefaller synnerligen olämpligt, att karolinska institutet icke
skulle för sin undervisning förfoga över gymnastikpolikliniken. Även rent
praktiska skäl kräva, att karolinska institutet för sin undervisning förfogar
över gymnastikpolikliniken liksom över lasarettets samtliga övriga
delar. Lärarkollegiet påminner i detta avseende örn, att serafimerlasarettets
gymnastikavdelning, ehuru icke belägen i lokalt samband med poliklinikerna
och i första hand avsedd för behandling av på lasarettet intagna
sjuka, sedan länge jämväl bedrivit poliklinisk verksamhet, på senare
år i stor utsträckning. Dit hänvisas sålunda för sjukgymnastik behandling
från övriga polikliniker samtliga sjukdomsfall, som därav äro i behov,
t. ex. olycksfallsskadade, reumatiska sjukdomar o. s. v. Detta poliklinikmaterial
har hittills utnyttjats för utbildning av de medicine studerande
och behövs för detta ändamål.

Örn en gymnastikpoliklinik bygges i samband med lasarettets övriga
polikliniker, måste behandlingen av nyssnämnda polikliniska sjukmaterial
ske därstädes och sålunda icke längre som förut vid lasarettets gymnastikavdelning.
Det material, som står till buds för undervisningen av de medicine
studerande vid sistnämnda avdelning, blir därigenom väsentligt reducerat.
Då omfattningen av undervisningen för de medicine studerande i
sjukgymnastik icke kan i motsvarande grad reduceras, är det tydligt, att
undervisningen måste flyttas till den nya polikliniken tillsammans med
det material, på vilket den skall utövas. Men enligt förslaget är den gymnastiska
polikliniken beträffande undervisningen icke underställd den
medicinska högskolan utan gymnastiska centralinstitutet.

Ett sådant arrangemang förefaller lärarkollegiet principiellt oriktigt
och praktiskt olämpligt och torde ej medföra fördelar för undervisningen
av gymnastiska centralinstitutets elever, som uppväga de organiska
olägenheterna.

I fråga örn sjukvårdens organisation är förslaget oklart. Av de sakkunnigas
betänkande framgår sålunda t. ex. icke örn de tänkt sig en gym -

65

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

nastikpoliklinik av samma slag, som den serafimerlasarettet för närvarande
har, dit alltså patienter remitteras från de övriga poliklinikerna
för behandling, men som icke själv direkt tar emot den hjälpsökande allmänheten,
eller örn de tänkt sig en fri och öppen poliklinik, dit vem som
sa önskar kan direkt vända sig för att erhålla sjukvård. Då ett så stort
klientel, som behövs för att kunna uppnå de inkomstsummor, som de sakkunniga
räkna med, icke kan ernås annat än med en poliklinik av den
senare typen, förutsätter kollegiet emellertid, att de sakkunniga avse en
för allmänheten direkt öppen poliklinik. Det är klart, att fordringarna på
den medicinska ledningens kvalilikationer vid en så beskaffad poliklinik
måste vara väsentligt större än vid en poliklinik, som endast mottager
silia sjuka från den kirurgiska och medicinska eller andra polikliniker
och där således det diagnostiska och prognostiska arbetet, som leder fram
till ett omdöme örn fallets beskaffenhet och örn för detsamma lämplig
behandling, på förhand är utfört.

En gymnastikpoliklinik av den typ, som lärarkollegiet sålunda förutsätter
att de sakkunniga avse, kommer att skilja sig högst väsentligt från
den poliklinik, som gymnastiska centralinstitutet för närvarande har och
behöver förty en ganska annorlunda beskaffad organisation. Den kommer
att skilja sig från gymnastiska centralinstitutets nuvarande poliklinik
icke blott i fråga örn de behandlingssökandes stora massa utan i fråga örn
klientelets art. Här kommer icke endast att bli fråga örn motionsgymnastik
för friska eller nästan friska eller massage för mindre krämpor, utan örn
sjuka i stort antal och lidande av allehanda olikartade sjukdomar, dels
remitterade från de övriga poliklinikerna, dels direkt sökande gymnastikpolikliniken.
Det torde knappast vara behövligt att påpeka, att alla personer,
som direkt söka gymnastikpolikliniken, måste på samma sätt som
vid vilken annan poliklinik som helst först noggrant undersökas i syfte
att utreda sjukdomens art och lämpligheten eller icke av medicinsk rörelsebehandling.
Detta förutsätter ett betydande arbete av de läkare, som äro
knutna till polikliniken, och modern sjukhusskolning hos dem, åtminstone
i fråga om de båda huvudgrupperna av sjukdomar, som komma att anlita
polikliniken, nämligen de kirurgiska, respektive ortopediska och de invärtesmedicinska.

För den förra sjukdomsgruppens behov av sakkunskap har sörjts därigenom,
att den ena av de vid polikliniken anställda läkarna skall jämte
sjukgymnastisk utbildning även lia ortopedisk-kirurgisk, men för den
andra gruppens behov däremot icke, i det den andre läkaren, vilken skall
vara poliklinikens föreståndare, skall vara sjukgymnast och anatom, under
det att invärtesmedicinsk utbildning utöver den, som genom legitimationen
garanteras, icke påkräves. Detta är uppenbarligen icke tillfredsställande.
Frågan örn sjukvårdens upprätthållande vid en stor poliklinik på vårt
lands förnämsta sjukhus är en allvarlig och ansvarsfylld sak. Det kan icke
vara försvarligt att i den grad som här avses sätta karolinska institutet
oell lasarettsdirektionen utanför inflytande på sjukvårdens handhavande
vid denna poliklinik. De läkare och icke läkare, som utöva sjukvården, äro
anställda på gymnastiska centralinstitutets stat. Inga bestämmelser finnas
om deras skyldigheter i sjukvården utan endast örn deras undervisningsskyldigheter.
I § 27 av förslaget till stadga för gymnastiska centralinstitutet
står visserligen: »Beträffande den tjänstgöringsskyldighet, som
skall åligga sådan lärare såsom poliklinikföreståndare eller biträdande

Utkant] till riksdagens protokoll 1932. 1 sani!,. 122 haft. (Nr 152.)

!>

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

poliklinikföreståndare, stadgas i § 39», men i denna paragraf finns ingenting
nämnt annat än örn undervisningsskyldigket. I avseende på undervisningen
vid polikliniken stadgas, att den skall pågå hela året, men
kunna inskränkas kortare perioder vid vissa helger, varom direktionen
över gymnastiska centralinstitutet bestämmer. Örn lärarna under dessa
inskränkningar i undervisningsskyldigheten äro skyldiga att fortsätta sin
sjukvårdande verksamhet vid polikliniken i full utsträckning eller örn
även denna skall inskränkas, anges icke. Det förefaller sannolikt, att det
senare är meningen att döma av stadgandet, att inskränkningen skall ske
i samråd med lasarettsdirektionen. Men örn denna vägrar, vilket ligger
nära till hands, då vid övriga polikliniker begränsning av den sjukvårdande
verksamheten för att bereda personalen ferier icke förekommer, vad
skall då ske? Likaledes är oklart, hur bestämmelsen i § 39 örn att undervisningen
fortgår hela året skall förenas med stadgandet i § 40 örn att de
lärare, som meddela poliklinisk undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk
behandling, således båda läkarna samt de icke medicinskt utbildade
lärarna eller med andra ord poliklinikens hela i sjukvården arbetande
personal, skall lia ferier under en tid av örn möjligt tre månader av året.
Det framgår icke av betänkandet, hur detta skall realiseras. Örn det är
meningen, att den arbetande sjukvårdspersonalen vid polikliniken skall
under motsvarande delar av året vara reducerad till antalet eller örn
befattningarna skola uppehållas nied vikarie. Örn detta bestämmer direk
tionen över gymnastiska centralinstitutet. Vikarier tillsättas av gym
nastiska centralinstitutet, även läkarnas vikarier, utan att karolinska
institutet eller lasarettsdirektionen ha något inflytande häröver eller ens
behöva rådfrågas. Som ovan nämnts böra de två läkarna vid polikliniken
vara kvalificerade i olika delar av medicinen. Även arbetets omfattning
torde komma att medföra, att två läkare är det minsta antal samtidig!
arbetande läkare, som kan ifrågakomma. Eftersom det icke bör ifråga
komma, att de två anställda poliklinikläkarna lia ferier samtidigt, och de
enligt förslaget böra ha tre månaders ferier värdera, skulle således under
sex månader av året för undervisningen och sjukvården vid polikliniken
ansvara läkare, örn vilkas kompetens för sina uppgifter varken karolinska
institutet eller lasarettets direktion haft tillfälle yttra sin mening.

Vill återigen direktionen över gymnastiska centralinstitutet, t. ex. under
sommaren, reducera personalen vid polikliniken för att bereda den nyssnämnda
ferier och sålunda begränsa driften, synes den enligt förslaget
kunna göra detta även mot lasarettsdirektionens protester.

En så ömtålig organism som ett stort sjukhus måste ha andra garantier
för en enhetlig ledning. Sedan den polikliniska verksamheten en gång
flyttat från nuvarande gymnastikavdelning till den blivande poliklinikbyggnaden,
måste den upprätthållas där i den utsträckning sjukvården
kräver. Någon begränsning av densamma, som betingas av ferier vid gymnastiska
centralinstitutet, kan naturligtvis ej ifrågakomma.

Kollegiet anser icke behövligt att ingå på vidare detaljer i fråga örn
polikliniken. Av det sagda torde framgå, att gymnastiksakkunnigas förslag
till samarbete med karolinska institutet och serafimerlasarettet i
fråga om den polikliniska undervisningen i sjukgymnastik med fysikalisk
behandling icke föreligger i det utredda skick, att dess konsekvenser för
sjukvården vid serafimerlasarettet och för den medicinska högskolans egen
undervisning fullt kunna överblickas, men att det dock är påtagligt, att

67

Kungl. Maj. ts proposition Nr 152.

det i viktiga avseenden är oförenligt med en god sjukvårdsorganisation
och med den medicinska högskolans undervisnings- och forskningsintressen.

1931 års riksdag uttalade, att det är synnerligen angeläget, att utbildningen
av gymnastiska centralinstitutets elever såvitt den har medicinsk
karaktär ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes
till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt.

Lärarkollegiet kan icke finna, att dessa anvisningar på ett tillfredsställande
sätt realiseras av ett förslag, som likt det föreliggande poliklinikförslaget
lägger inseendet över och ledningen av såväl undervisningen i
dessa medicinska ämnen som ock sjukvården vid polikliniken hos direktionen
över gymnastiska centralinstitutet och åt den medicinska högskolan
och universitetssjukhuset ger huvudsakligen allenast uppgiften att hygga
lokaler, anskaffa sjukmaterial och finansiera nybyggnad och drift. Den
enda befattning karolinska institutet enligt förslaget har att taga med
undervisningen vid polikliniken är nämligen, att när någon av de två
lärarbefattningar, vilkas innehavare skola vara läkare, är till ansökan
ledig, uppsätta tre sökande på förslag. Vid uppgörande av detta förslag
skall emellertid enligt förslaget till stadga för gymnastiska centralinstitutet,
såsom ovan redan påpekats, icke vetenskaplig skicklighet tagas i betraktande.

Då karolinska institutets intresse vid dessa lärarbefattningars tillsättande
i främsta rummet ligger i att tillse, att de få vetenskapligt så väl
kvalificerade innehavare som möjligt, är det påtagligt, att stadgans formulering
i detta avseende gör karolinska institutets rätt att upprätta förslag
ganska värdelös. Lärarkollegiet påminner om, att vid serafimerlasarettets
alla övriga polikliniker samt vid sjukhusets samtliga avdelningar
de ledande läkarbefattningarna. och till övervägande del även de underordnade
läkarbefattningarna, tillsättas med den vetenskapliga skickligheten
som avgörande befordringsgrund. Lärarkollegiet förmenar, att det
är av särskild vikt, att avvikelser från denna princip icke sker vid den
gymnastiska polikliniken, emedan genom densammas upprättande i förbindelse
med ett modernt sjukhus och dettas mångfaldiga vetenskapliga
resurser skapas betingelser, som förut saknats, för ett vetenskapligt arbete
inom denna betydelsefulla specialgren av medicinen.

Beträffande sjukvården vid polikliniken har karolinska institutet därmed,
som redan nämnts, ingen som helst befattning. Lärarkollegiet vill till
jämförelse härmed anmärka, att vid serafimerlasarettets samtliga övriga
avdelningar och polikliniker en av institutets professorer ansvarar för
sjukvården, och att vid dem alla dessutom finnas av karolinska institutet
anställda underordnade läkare. Serafimerlasarettets direktion tillsätter
enligt förslaget ingen del av sjukvårdspersonalen och har ingenting att
besluta örn beträffande sjukvården. Det enda, som i detta hänseende stadgas,
är, att poliklinikens personal har att riitta sig efter lasarettsdirektionens
ordningsföreskrifter. Men dessa kunna icke innefatta sådana saker
som läkarnas eller den övriga sjukvårdande personalens skyldigheter beträffande
sjukvården, längden av deras arbetstid o. s. v. Till jämförelse
vill kollegiet nämna, att vid serafimerlasarettets övriga polikliniker samtliga
läkare, även de av lasarettsdirektionen tillsatta föreståndarna, äro
skyldiga att deltaga i sjukvårdsarbetet från poliklinikens öppnande för
dagen och till dess arbetet är slut. Först härigenom tryggas påtagligen

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

sjukvårdens intressen. Det föreliggande förslaget synes icke lämna garantier
i dessa viktiga avseenden.

Det förefaller lärarkollegiet som örn endast en mening borde kunna råda
därom, att när gymnastiska centralinstitutet för att få förbättrad utbildning
för sina elever i medicinska ämnen vänder sig till karolinska institutet
och serafimerlasarettet, den undervisning och utbildning i sjukbehandling,
som vid den medicinska högskolan skall ges åt gymnastiska
centralinstitutets elever, också måste ledas av högskolan och att den sjukvårdande
verksamhet, vid vars utövning nämnda undervisning meddelas,
likaledes måste ledas av den medicinska högskolan och av universitetssjukhuset
självt såsom sker vid sjukhusets alla övriga delar. Denna organisationsform,
som dessutom torde vara den enda ur praktisk synpunkt
tillfredsställande, utesluter enligt kollegiets mening ingalunda, att gymnastiska
centralinstitutets berättigade intressen av inflytande över undervisningen
även i de medicinska ämnena fullt tillgodoses och står enligt
kollegiets mening i bättre överensstämmelse med tankegången i och formen
på 1931 års riksdagsbeslut. *

I anledning av ovanstående avgörande betänkligheter mot förslaget har
kollegiet ej anledning att närmare ingå på förslagen med avseende på
undervisnings- och timplaner, lärarkrafter, anslagsbehov, övergångsanordningar
och till stadgar för gymnastiska centralinstitutet m. m.

Lärarkollegiet, som anser en förbättring av undervisningen i medicinska
ämnen för gymnastiska centralinstitutets elever högst önsklig och för
detta ändamål gärna vill ställa högskolans resurser till förfogande, beklagar,
att, då det föreliggande förslaget ej i tillräcklig grad tillvaratagit
möjligheterna att inom ramen av riksdagens direktiv tillgodose
de krav, som av en enhällig medicinsk sakkunskap framställts, och då
formerna för karolinska institutets andel i samarbetet till stor del äro
outredda samt de positiva förslagen rörande dess former i flera avseenden
äro oförenliga med karolinska institutets ställning som vetenskaplig högskola,
med dess övriga undervisningsbehov och med en god sjukvårdsorganisation
vid serafimerlasarettet, måste lärarkollegiet på det bestämdaste
avstyrka detsamma.

Av ett vid lärarkollegiets utlåtande fogat protokollsutdrag framgår, att
professorerna vid institutet Liljestrand och Söderlund, vilka, som tidigare
omförmälts, varit ledamöter av 1931 års sakkunnigberedning, icke deltagit
i ärendets handläggning vid institutet.

Beträffande ett i ärendet avgivet särskilt yttrande av professorn i ortopedi
vid institutet S. E. P. Haglund, vilket såsom bilaga fogats vid lärarkollegiets
nyssberörda utlåtande, anhåller jag att få hänvisa till handlingarna
i ärendet.

Kanslern för rikets universitet har anfört huvudsakligen följande:

Lärarkollegiet har i sitt yttrande framhållit, att den tid, som lämnats
kollegiet för remissens besvarande, varit otillräcklig för att kunna avgiva
en noggrann och fullständig granskning av sakkunnigförslaget. Redan på
grundvalen av den granskning, som av lärarkollegiet medhunnits, har
lärarkollegiet emellertid sett sig nödsakat att på det bestämdaste avstyrka
förslaget.

69

Kungl. Majlis ''proposition Nr 152.

Vid sådant förhållande oell då en grundlig utredning från lärarkollegiets
sida rörande det lämpligaste sättet att ordna det samarbete mellan
karolinska institutet och centralinstitutet i fråga örn såväl den teoretiska
som den praktiska utbildningen, som riksdagen framhållit såsom önskvärd,
torde vara oundgängligen erforderlig för att kunna medgiva en rättvis
avvägning mellan de intressen, som karolinska institutet och centralinstitutet
hava att tillvarataga, anser jag mig icke, utan ett förnyat hörande
av lärarkollegiet, kunna för min del bedöma, örn det föreliggande förslaget
kan läggas till grund för proposition i ämnet; och hemställer jag
fördenskull, att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt
yttra sig i ärendet.

Slutligen har direktionen över serafimerlasarettet yttrat sig och därvid
anfört huvudsakligen följande:

Till en början meddelas, att direktionen haft tillfälle taga del av det
utlåtande, som, enligt föreläggande, karolinska institutets lärarkollegium
beslutat avgiva över de sakkunnigas ifrågavarande betänkande. Kollegiet
har därvid yttrat sig särskilt i fråga örn den del av betänkandet, över vilken
direktionen har att uttala sig. I den mån detta kollegiets yttrande
avser lasarettet och den dit förlagda verksamheten får direktionen för sin
del åberopa detsamma.

Till vad kollegiet sålunda anfört vill direktionen endast göra ett par
tillägg. Kollegiet framhåller önskvärdheten av att undervisningen i gymnastik
och terapi meddelas av medicinskt bildade lärare. Direktionen föranledes
härav ifrågasätta, örn ej undervisningen i detta ämne å polikliniken
skulle kunna ordnas på samma sätt som å klinikerna nämligen så att
handledning och instruktion vid behandlingens utförande meddelas av icke
medicinskt bildade instruktionsgymnaster under ledning och tillsyn av
läkare — å klinikerna vederbörande professor och å polikliniken annan
läkare, som jämväl meddelar eleverna den teoretiska undervisningen i
ämnet. Örn för en sådan anordning å polikliniken skulle erfordras ytterligare
en medicinskt utbildad lärare, ordinarie eller icke ordinarie, torde
detta ej behöva medföra ökad kostnad.

Det kan förefalla som om genom stadgandet i § 4 punkt 4 i förslaget till
överenskommelse rörande grunder för samarbete i fråga örn utbildning av
sjukgymnaster gymnastiklärarna till serafimerlasarettets direktion skulle
komma att intaga samma ställning i tjänsten som läkarna vid nuvarande
polikliniker, och direktionen äga meddela de föreskrifter örn tjänstgöring,
direktionen kan finna erforderliga, men om så är avsett, torde detta i
överenskommelsen böra tydligare uttryckas och även föreskrift därom
inför-as i stadgan för gymnastiska centralinstitutet. Likaledes synes i
samma syfte erfordras förtydligande och komplettering av den föreskrift
rörande gymnastiska, centralinstitutets elever, som återfinnes i samma
överenskommelses § 1 punkt 4.

I övrigt får direktionen erinra örn att direktionen i den 15 september
1930 avgivet yttrande över tidigare förslag till ordnande av sjukgymnast
utbildningen i riket, beträffande förhållandet mellan lasarettet och då
ifrågasatt sjukgymnastisk anstalt intagit i princip samma ståndpunkt som
nu utvecklats i lärarkollegiets skrivelse.

Direktionen torde även böra yttra sig över de sakkunnigas förslag till

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

anskaffande av lokaler för den gymnastiska polikliniken ock av medel till
deras uppförande ock underliåll samt till kestridande av övriga kostnader
för den kliniska ock polikliniska undervisningen i sjukgymnastik vid lasarettet.
För keredande av lokaler föreslås en nykyggnad i omedelkar anslutning
till lasarettets nuvarande polikliniker. På anmodan av de sakkunniga
kar arkitekten Birck-Lindgren uppgjort skisser till olika sätt att
er källa dessa lokaler, genom påkyggnad av en våning å den nuvarande
poliklinikbyggnaden eller genom tillkyggnad till densamma utefter Hantverkaregatan.
Medlemmar av direktionen kava käft tillfälle taga del av
dessa skisser, som dock ej varit så utarketade att de lämnat tillfälle att
avgöra, åt vilkendera kör lämnas företräde. Kostnaden för förverkligandet
av denna på- eller tillkyggnad med erforderlig inredning keräknas av de
sakkunniga till kögst 200.000 kronor, som förutsättes skola av serafimerlasarettet
anskaffas genom upptagande av lån att amorteras under tio år.
Även den till gymnastiklokalerna körande utrustningen skulle ställas till
förfogande av lasarettsdirektionen, som därjämte korde tillkandakålla för
undervisningen å lasarettet i sjukgymnastik med fysikalisk bekandling
nödiga inventarier ock förbrukningsartiklar samt den personal, som, frånsett
lärarna, erfordrades för poliklinikens drift. Av lasarettets medel skulle
tillika utgå den huvudsakliga delen av avlöningen till den kategori av
sjukgymnaster, vilken redan finnes vid lasarettet och som enligt de sakkunniga
skulle såsom instruktionsgymnaster biträda vid den kliniska
handledningen av centralinstitutets elever.

Storleken av de utgifter, som — frånsett avlöningen till sistnämnda vid
lasarettet anställda sjukgymnaster — genom den ifrågasatta anordningen
skulle drabba lasarettet, kan icke på nuvarande stadium annat än högst
approximativt beräknas. Örn utgiften för uppförandet av nybyggnaden
med inredning skall täckas med lånta medel, synes förhållandet böra bliva
detsamma med kostnader för anskaffande av till gymnastikarbetets igångsättande
erforderlig utrustning av gymnastikutensilier, möbler ock andra
inventarier samt med vad åtgår till ränta å upplånat kapital och till
täckande av annan driftkostnad för tiden till dess inkomst å polikliniken
kan beräknas inflyta. Till bestridande av dessa utgifter torde icke den
beräknade lånesumman 200,000 kronor förslå. Även örn den skulle befinnas
tillräcklig och lån kunna erhållas mot fem procents ränta, uppgår den
årliga förräntningen och amorteringen till omkring 26,000 kronor. Den
årliga kostnaden för polikliniklokalernas skötsel ock underhåll, för nyanskaffning
av inventarier och förbrukningsartiklar samt till avlöning av
för poliklinikdriften erforderlig personal kan innan lokalfrågan ordnats
och någon närmare kännedom vunnits örn arbetets organisation lika litet
med någon grad av visshet fastslås. De sakkunniga kava i sitt förslag till
stat för centralinstitutet beräknat under utgiftsposten materiel m. m. upptagna
kostnader till 25,500 kronor samt avlöning åt förvaltningspersonal
till cirka 20,000 kronor. Med ledning härav synas motsvarande kostnader
för den till serafimerlasarettet förlagda gymnastikundervisningen kunna
beräknas till 25,000 kronor.

Till täckande av dessa kostnader, tillhopa minst 51,000 kronor, kunde
användas den inkomst som inflyter av gymnastikpolikliniken örn, såsom
de sakkunniga förorda, avgift för behandling där, upptagen efter samma
grunder som å övriga polikliniker, tillfaller serafimerlasarettet.

Frågan blir då, till vilket belopp dessa poliklinikavgifter kunna tänkas

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

uppgå. Till besvarandet härav hänvisa de sakkunniga till en av 1929 års
sakkunniga iramlagd uträkning, enligt vilken — när verksamheten vid det
av dem föreslagna sjukgymnastiska institutet väl kommit i gång — borde
kunna räknas med en årlig inkomst av sådana avgifter på ungefär 90,000
kronor. Denna beräkning, som 1931 års sakkunniga dock linna något
sangvinisk, vilar på förutsättningen att per behandlingsseans erhålles en
genomsnittsinkomst av en krona och att antalet behandlingsseanser per år
vid full verksamhet uppgår till cirka 300 per dag i 300 dagar tillhopa
90,000. Att en sådan genomsnittsfrekvens kan uppnås betvivlar direktionen,
men även örn så sker, skulle den, enligt vad erfarenheten hittills visat, ej
på långt när medföra den beräknade inkomsten.

Vid skador, orsakade av olycksfall i arbete, erläggas för närvarande av
vederbörande försäkringsinrättningar för sjukgymnastik behandling och
massage tre kronor per seans — en avgift som kan antagas snart komma att
nedsättas — samt för annan fysikalisk behandling en krona. I andra poliklinikfall
betalas från och med oktober 1930 för alla slag av behandling
en krona per seans, men denna avgift uttages endast av bemedlade. De
obemedlade erlägga ingen avgift. Antalet av olycksfall föranledda behandlingar
å lasarettets gymnastikavdelning under de sista fyra kalenderåren
har varit respektive 3,372, 4,436, 3,422 och 3,440 eller i genomsnitt per år
3,667, och därav influtna avgifter respektive 8,041, 12,712, 9,379 och 7,574
eller i medeltal per år 9,426 kronor. Beloppet av den sedan oktober 1930
utgående ersättningen för andra poliklinikfall, som till en början bokfördes
gemensamt med annan inkomst av polikliniken, kan nu icke lämnas
för längre tid tillbaka än från och med maj månad 1931 till årets slut, för
vilken tid det uppgick till omkring 6,400 kronor eller, med tillägg av vad,
med ledning av antalet behandlingar under årets fyra första månader,
kan beräknas därunder hava influtit, till omkring 8,000 kronor. Lägges
därtill medelinkomsten av olycksfallsavgifter 9,426 kronor, kan således
årliga inkomsten av behandlingar å lasarettets gymnastiska avdelning
uppskattas till omkring 17,500 kronor. Antalet behandlingar under år 1931
av poliklinikpatienter, som ej varit utsatta för olycksfall, uppgick till omkring
15,500, och då för behandling av sådana patienter influtit omkring
8,000 kronor, samt avgiften per behandling är en krona, har således för
nära hälften av behandlingsseanserna någon avgift ej erlagts.

Även örn antalet behandlingar å den påtänkta polikliniken efter hand
kan komma att uppgå till 90,000 per år, vilket direktionen som sagt betvivlar,
skulle med stöd av ovanstående utredning och då antalet olycksfallsbehandlingar
ej torde ökas, inkomsten för år av polikliniken ej kunna
sättas högre än till cirka 50,000 kronor. Och därifrån måste avräknas den
inkomst, lasarettet, örn gymnastikpolikliniken ej kommer till stånd, kan
till bestridande av egna utgifter, i första hand till avlöning åt sjukgymnaster,
påräkna från sin gymnastikavdelning, en inkomst som ovan uppskattats
till 17,500 kronor per år och för år 1931 uppgick till omkring
15,500 kronor. Behållningen belöper sig således, även örn den höga behandlingsfrekvensen
uppnås, icke på långt när till summan av de utgifter,
lasarettet skulle få vidkännas. Till täckande av det felande beloppet liksom
av den än större brist, som måste uppstå under de första åren, finnes
ingen annan utväg än den av de sakkunniga anvisade, statsanslag. Avtalen
med Stockholms stad och län medgiva icke att av dem uttaga någon del
av denna kostnad.

Departementschefen.

72 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

De sakkunniga hava såsom nämnts förordat en tioårig amortering av
byggnadslånet, detta med hänsyn till att före denna tids utgång en förflyttning
av gymnastikpolikliniken till Norrbackaområdet icke bleve möjlig.
Då de sålunda synas hava tänkt sig möjligheten att vid de tio årens
utgång en sådan förflyttning av gymnastikverksamheten kan komma till
stånd och även ställt denna i samband med en förflyttning till samma område
av lasarettets övriga polikliniker, anser sig direktionen böra erinra örn.
att serafimerlasarettet är avsett att efter snart avslutad ombyggnad kunna
användas såsom undervisningssjukhus i ett trettiotal år och att av hänsyn
till såväl sjukvård som undervisning förflyttning därförinnan av lasarettets
nuvarande polikliniker knappast är tänkbar. Detta utesluter emellertid
ej behovet av att amorteringen av byggnadslånet sker inom den
tänkta tiden, då, även örn poliklinikbyggnaden efter gymnastikundervisningens
förflyttning kan användas för andra lasarettets behov, detta dock
icke kan ske utan en genomgående och säkerligen dyrbar ombyggnad.

Direktionen vill slutligen sammanfattningsvis framhålla, att ehuru
serafimerlasarettet har stort intresse av att erhålla ökad tillgång till väl
skolade krafter för utövande av rörelseterapi, och direktionen sålunda
gärna ser, att en gymnastikpoliklinik kommer till stånd, direktionen dock
måste anse nödvändigt att densamma ställes under direktionens ledning
i samma ordning som övriga polikliniker.

Genom 1931 års riksdagsbeslut, för vilket i det föregående redogjorts,
vann den omtvistade frågan örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation
sin lösning i princip. Riksdagen fann därvid beträffande utbildningen
av sjukgymnaster — den del av organisationsspörsmålet, där de
skarpaste meningsskiljaktigheterna förefunnits — övervägande skäl tala
för att denna utbildning även i fortsättningen skulle tillhöra centralinstitutets
uppgifter, men att det vöre synnerligen angeläget, att behörig hänsyn
toges till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke finge inga
några moment, som kunde betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes
blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt
den bade medicinsk karaktär, ställdes under inseende av sakkunnig handledning
och intimt anknötes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid
en större sjukvårdsanstalt.

För en närmare utredning rörande de av riksdagen fastställda grundernas
genomförande i praktiken tillkallades, såsom jag tidigare erinrat,
en ny kommitté, de s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga, för vilkas betänkande
i det föregående redogjorts.

Detta förslag bar, såsom av de av mig lämnade referaten framgår, utsatts
för en allvarlig kritik från såväl karolinska institutets lärarkollegium
som direktionen över serafimerlasarettet, varvid dock lärarkollegiet
tillika framhållit, att den tid, som lämnats kollegiet för remissens besvarande,
varit otillräcklig för att kunna medgiva en noggrann och fullständig
granskning av sakkunnigförslaget.

Kanslern för rikets universitet har också —- med framhållande av att en
grundlig utredning från lärarkollegiets sida rörande det lämpligaste sättet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 73

att ordna det samarbete mellan karolinska institutet och centralinstitutet
i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, som riksdagen
framhållit såsom önskvärt, torde vara oundgängligen erforderlig
för att kunna medgiva en rättvis avvägning mellan de intressen, som
karolinska institutet oell centralinstitutet hade att tillvarataga — icke
ansett sig utan ett förnyat hörande av lärarkollegiet kunna för sin del
bedöma, örn det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget kunde läggas
till grund för proposition i ämnet; och har kanslern fördenskull hemställt,
att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt yttra
sig i ärendet.

Givet är, att jag vid nu angivna förhållanden måst taga under allvarligt
övervägande de olika möjligheter, som föreligga för omorganisationsfrågans
fortsatta behandling. Vägande skäl kunna onekligen anföras för
att tillmötesgå kanslerns hemställan örn beredande av tillfälle för lärarkollegiet
att vidare och fullständigt yttra sig i ärendet. Man skulle härigenom
få möjlighet att från lärarkollegiets sida erhålla ett positivt förslag,
huru enligt dess uppfattning ett samarbete — inom ramen för den av
1931 års riksdag beslutade organisationen — skulle kunna ordnas mellan
karolinska institutet och centralinstitutet.

Mot ny utredning talar framförallt, att det finnes anledning att befara,
att en sådan utredning icke skulle kunna medhinnas i så god tid, att ett
härpå grundat förslag skulle kunna föreläggas 1932 års riksdag. Denna
eventualitet har för mig varit av avgörande betydelse. Jag har icke ansett
mig kunna medverka till att gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga,
som efter tjugu år nått sin lösning i princip vid 1931 års
riksdag — varvid den nya organisationen förutsatts skola träda i kraft från
och med läsåret 1932/1933 — ånyo skulle skjutas undan i ett ovisst f järran.

Det är för svensk gymnastik — både frisk- och sjukgymnastik — ett livsvillkor
att snarast möjligt ur nuvarande provisorium komma in i ordnade
förhållanden, varigenom möjlighet kan beredas gymnastikens målsmän
att ägna sig åt det av alla efterlängtade inre nydaningsarbetet i stället för
de ständigt återkommande organisationsproblemen.

Ett närmare studium av det utav karolinska institutets lärarkollegium
avgivna yttrandet visar vidare, att det är möjligt att på många punkter
tillmötesgå de av lärarkollegiet framställda önskemålen örn beredande
av större inflytande för de medicinska intressena på sjukgymnastikens
framtida undervisningsorganisation utan att fördenskull eftersätta det
av 1931 års riksdag godtagna sambandet mellan gymnastikens båda huvudavdelningar,
frisk- och sjukgymnastiken.

På grund av anförda skäl har jag nu ansett mig böra för Kungl. Majit
framlägga frågan om genomförandet från oell med läsåret 1932/1933 av
den utav 1931 års riksdag i sina grunddrag beslutade omorganisationen av
gymnastiska centralinstitutet.

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I det förslag jag nu går att framlägga, har jag, såsom nyss antytts, sökt
att — inom ramen av de i 1931 års riksdagsskrivelse meddelade direktiven
— tillmötesgå de önskemål, som framställts av karolinska institutets lärarkollegium,
och jag skall i det följande uppvisa de förändringar i sakkunnigförslaget,
som jag med hänsyn härtill funnit av hehovet påkallade.

Till en början torde jag i korthet få angiva de allmänna grunder, enligt
vilka utbildningen av gymnastiska centralinstitutets elever för framtiden
—- i anslutning till mitt för 1931 års riksdag framlagda och av riksdagen
godkända principförslag — bör bedrivas.

Grundtanken i detta förslag var, att den samhörighet, som av ålder
funnits mellan frisk- och sjukgymnastutbildningen, skulle fortleva, och
att vid gymnastiska centralinstitutet även i fortsättningen skulle utbildas
håde frisk- och sjukgymnaster, varvid utbildningstiden för gymnastiklärare
respektive sjukgymnastexamen beräknades till två år. Möjligheten
för en elev vid gymnastiska centralinstitutet att genom komplettering
efter ytterligare ett års studier erhålla utbildning i båda grenarna skall
alltfort hållas öppen. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit,
noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på bekostnad
av vad vardera linjen behöver för sin utbildning.

Den militära instruktörsutbildningen skall avskiljas från gymnastiska
centralinstitutet och anordnas såsom en särskild kurs. Beträffande de åtgärder,
som med anledning härav må bliva erforderliga, kommer chefen
för försvarsdepartementet att i det följande framlägga förslag.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade
officerare skall gymnastiska centralinstitutet fortfarande stå till
förfogande.

Beträffande utbildningen av sjukgymnaster framhöll 1931 års riksdag,
såsom tidigare erinrats, som önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas
med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska som den
praktiska utbildningen. För den sistnämnda syntes serafimerlasarettet
höra stå till förfogande, i vilket avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående
skulle visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för
sjukgymnastik behandling syntes riksdagen icke vare sig behöva eller
böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet.

De anmärkningar, som från karolinska institutets lärarkollegiums och
serafimerlasarettets direktions sida riktats mot det föreliggande sakkunnigförslaget,
avse av naturliga skäl så gott som uteslutande sjukgymnastutbildningen
och vad därmed äger sammanhang.

Då en för alla parter tillfredsställande lösning av denna fråga är en
oundgänglig förutsättning för en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet
enligt de av riksdagen angivna grundlinjerna, anhåller jag nu
att få till närmare behandling upptaga de från karolinska institutet och
serafimerlasarettet framförda anmärkningarna och önskemålen ävensom

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. Ib

de förändringar, som jag med anledning härav funnit mig böra förorda i
det föreliggande sakkunnigförslaget.

Innan jag ingår på dessa spörsmål, anhåller jag emellertid att till en
början få till behandling upptaga frågan örn direktionens sammansättning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall direktionen bestå av sex av Kungl.
Majit för en tid av sex år förordnade ledamöter samt institutets rektor
såsom självskriven ledamot. Av direktionens ledamöter skall en vara ledamot
av karolinska institutets lärarkollegium och en militär.

Med den ökade betydelse, som enligt min uppfattning för framtiden bör
tillförsäkras det medicinska inflytandet vid gymnastiska centralinstitutet,
finner jag mig i detta hänseende böra föreslå den förändringen, att två
av direktionens ledamöter skola vara läkare. Av dessa bör den ene vara
ledamot av karolinska institutets lärarkollegium, under det att beträffande
den andre Kungl. Majit torde böra hava fria bänder vid sitt val.

För att tillförsäkra direktionen tillräckligt mångsidig sakkunskap anser
jag mig vidare böra förorda, att direktionen måtte förstärkas med tre
suppleanter, av vilka en torde böra vara läkare.

Härefter anhåller jag att få övergå till en närmare behandling av de
utav karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion
avgivna yttrandena. För vinnande av större överskådlighet behandlar
jag de olika frågorna i den ordning, de berörts i yttrandena, och torde
då få börja med det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna.

Lärarkollegiet bar till en början till behandling upptagit frågan örn
gemensamhet i undervisningen för de båda utbildningslinjerna och därvid
framhållit, att gemensam undervisning av de sakkunniga föreslagits
i större utsträckning än vad 1931 års riksdag avsett.

Såsom tidigare erinrats, innehöll det av 1927 års sakkunniga framlagda
förslaget, att undervisningen för de båda utbildningslinjerna skulle vara
gemensam under det första året. Riksdagen ansåg däremot, att den gemensamma
undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad sålunda
föreslagits »måhända blott till en termin under första året».

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till timplan, för
vilket i det föregående redogjorts, skulle gemensam undervisning meddelas
i följande utsträckning i

under första åreti

kroppsövningarnas fysiologi ........ 100 timmar,

anatomi ............................ 132 »

friskgymnastik (teori .............. 108 »

» (praktik) .......... 100 »

» (undervisning) ____ 96 »

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.
lek och idrott (teori, praktik och

undervisning) .................... 32 timmar

förbandslära ....................... 15 »

sjukgymnastik med fysikalisk
behandling:

teori av läkare........... 20 »

teknik av gymnast.................. 24 »

psykologi och pedagogik ............ 24 »

under andra året:

hälsolära ........................... 30 »

hållningslära ....................... 48 »

psykologi och pedagogik ............ 48 »

Den gemensamma undervisningen skulle alltså enligt detta förslag bibehållas
under sammanlagt 837 timmar, d. v. s. under något mera än två
tredjedelar av ett läsårs sammanlagda undervisning. Jag har emellertid
ansett mig höra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att ytterligare
tillmötesgå det av 1931 års riksdag uttalade önskemålet att så mycket
som möjligt frigöra de olika utbildningslinjerna från undervisningen
i sådana ämnen, som ej ovillkorligen måste medtagas.

Jag vill då för utskicka, att jag med detta mitt förslag givetvis endast
avser undervisningen för dem av centralinstitutets elever, som hava för
avsikt att genomgå endast tvåårig kurs, d. v. s. utbilda sig till antingen
gymnastiklärare eller sjukgymnaster. För dem åter av eleverna, som
önska utbilda sig på båda linjerna, bliver givetvis håde av ekonomiska och
organisatoriska skäl samläsning fortfarande nödvändig i mycket stor utsträckning.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga de olika ämnen, där de
sakkunniga föreslagit samläsning.

I ämnena kroppsövningarnas fysiologi, anatomi, förbandslära, hälsolära
och hållningslära äro kurserna för de håda linjerna, i den mån samläsning
föreslagits, praktiskt taget identiska. Med hänsyn härtill torde örn
icke annat så av ekonomiska skäl samläsning här höra äga rum.

I fråga örn friskgymnastikens teori hava de sakkunniga föreslagit 3
veckotimmars gemensam undervisning under hela första året. Då för
en rätt förståelse av sjukgymnastiken en inblick i friskgymnastikens teori
lärer vara ofrånkomlig, och då första årets undervisning i detta ämne har
avsetts att utgöra ett avslutat helt, som skall vara grundläggande för hela
det fortsatta arbetet vill jag i denna del fasthålla vid det av de sakkunniga
framlagda förslaget.

För friskgymnastikens praktik hava de sakkunniga föreslagit gemensam
undervisning 6 veckotimmar under höstterminen och 4 veckotimmar
under vårterminen. För min del vill jag först framhålla, att ett visst mått
av motionsgymnastik måste tillförsäkras även sjukgymnasterna, vilket,

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

billigt vad de sakkunniga föreslagit beträffande andra året, bör beräknas
till minst 3 veckotimmar — jag vill erinra att läroverkens timplaner för
närvarande upptaga 4 veckotimmar för detta ämne. Den ökning, som härutöver
föreslagits, är relativt obetydlig men sätter sjukgymnasterna i
stånd att följa friskgymnastlinjens undervisning, varigenom en betydande
besparing för det allmänna uppkommer. Jag anser mig därför böra följa
de sakkunniga i denna del.

Däremot vill jag föreslå, att den föreslagna gemensamma undervisningen
i undervisningsövningar samt i lek och idrott måtte bortfalla för sjukgymnasterna.
Örn än en viss kunskap i dessa stycken är av betydelse med
hänsyn till den frivilliga gymnastikens behov av instruktörer, måste dock
denna undervisning betraktas såsom mera ovidkommande, när det gäller
dem, som uteslutande skola ägna sig åt sjukgymnastiken, och alltså knappast
låta sig förenas med 1931 års riksdags uttalande i ämnet. Av samma
skäl vill jag vidare förorda, att den undervisning örn sammanlagt 44 timmar
i sjukgymnastik, som av de sakkunniga föreslagits för blivande gymnastiklärare,
måtte bortfalla.

Slutligen synes det mig, som örn den undervisning i psykologi och pedagogik,
som föreslagits skola bliva gemensam, mest skulle vara avsedd för
de blivande gymnastiklärarna och sålunda kunna bortfalla för sjukgymnasterna.

Den gemensamma undervisningen skulle i enlighet med vad jag nu anfört
kunna inskränkas till 593 timmar eller endast något mer än hälften
av det sammanlagda timantalet under första året.

För kunskapsmåttets inhämtande måste det av helt naturliga skäl vara
att föredraga, att denna gemensamhetsundervisning någorlunda jämnt
fördelas under hela läsåret i stället för att koncentreras till »endast en
termin».

I fråga örn det föreslagna förfarandet vid tillsättandet av de tjänster,
vilkas innehavare skulle vara medicinskt utbildade, har från lärarkollegiets
sida riktats åtskilliga anmärkningar. Jag är ense med kollegiet i att
större inflytande bör beredas såväl kollegiet som serafimerlasarettet vid
tillsättandet av dessa tjänster. Å andra sidan kan givetvis icke gymnas
tiska centralinstitutets direktion helt förbigås, när det gäller tillsättandet
av lärare å dess stat, som skola omhänder hava en viktig del av centralinstitutets
undervisning.

Vad till en början beträffar kollegiets framställning örn att såsom
främsta befordringsgrund skulle sättas vetenskaplig skicklighet i stället
för lärdom har jag intet att erinra däremot. Givetvis föreligger här i sak
ingen skillnad mellan de sakkunnigas och lärarkollegiets uppfattning.

Sakkunnigvalet och förslagets uppgörande bör, såsom de sakkunniga
föreslagit, läggas i karolinska institutets hand. Först härefter torde det
bliva möjligt för centralinstitutets direktion att yttra sig i frågan. Att

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

i likhet med vad nu är fallet vid tandläkarinstitutet vid tillsättning av
lärare oell hos medicinalstyrelsen med avseende på professurerna i psykiatri
låta befordringsfrågan först behandlas av myndigheten i fråga och
därefter av den vetenskapliga högskolan i vanlig för högskolan gällande
ordning torde knappast vara ändamålsenligt med den sammansättning,
som enligt mitt tidigare framlagda förslag centralinstitutets direktion
skulle erhålla.

Det torde icke vara lämpligt, att avgörandet av en fråga, vari karolinska
institutets lärarkollegium avgivit yttrande och förslag, anförtros åt
centralinstitutets direktion. I alla dessa frågor torde därför avgörandet
böra förbehållas Kungl. Majit.

Den nu föreslagna tillsättningsproceduren torde böra komma till användning
beträffande de lärarbefattningar, för vilka medicinsk sakkunskap
erfordras, med undantag av lärarbefattningarna i sjukdomslära. För
att undervisning i sjukdomslära överhuvudtaget skall kunna bedrivas,
måste tillgång till patienter finnas, och detta kan icke ske utan ett synnerligen
intimt samarbete med vederbörande överläkare på serafimerlasarettet.
Jag vill därför förorda, att med tillsättandet av de båda lärarbefattningarna
i sjukdomslära måtte så förfaras, att Kungl. Majit utnämner
dessas innehavare efter förslag av direktionen över serafimerlasarettet.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla, att jag, i anslutning till
vad lärarkollegiet härom anfört samt med hänsyn till de erfarenheter, som,
enligt vad jag inhämtat, vunnits under det senaste läsårets undervisning i
ämnet vid centralinstitutet, vill tillstyrka en nedsättning med i runt tal en
tredjedel av det för undervisningen i sjukdomslära beräknade timantalet.

Beträffande undervisningen i fysiologi, anatomi och patologi har av de
sakkunniga föreslagits, att karolinska institutet i erforderlig utsträckning
och i den mån detta av utrymmesskäl vore möjligt skulle ställa sina institutioner
till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning. Denna
förutsättning har lärarkollegiet i princip biträtt men därvid tillika er-''
inrat, att denna del av undervisningen måste — i likhet med vad eljest tilllämpas
— vara underordnad vederbörande institutionschef. Häremot har
jag intet att erinra. Dock vill jag framhålla, att huvuddelen av undervisningen
i dessa ämnen givetvis även i fortsättningen kommer att äga rum
å centralinstitutet och att endast enstaka viktigare demonstrationer böra
förläggas till karolinska institutet.

I detta sammanhang har vidare lärarkollegiet framfört invändningar
mot inrättandet av den föreslagna lärarbefattningen i sjukgymnastik och
anatomi samt ansett, att anatomiundervisningen borde anförtros åt en
fackanatom. Jag skulle gärna önskat kunna biträda denna kollegiets uppfattning.
Närmast av kostnadsskäl ser jag mig dock för närvarande förhindrad
härtill. Därest det i en framtid skulle visa sig, att arbetsbördan
för här ifrågavarande lärare, som tillika skulle vara poliklinikförestån -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152. 79

dare vid serafimerlasarettet, blir för tung, måste denna fråga upptagas till
förnyad prövning.

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder har
föreslagits skola förläggas till serafimerlasarettet.

Jag torde få erinra, att jämväl 1929 års sakkunniga (professorerna Hedrén
och Haglund) föreslogo, att här förevarande undervisning skulle förläggas
till serafimerlasarettet.

I sitt över detta förslag avgivna utlåtande anförde lasarettets direktion
(se sid. 62—63 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag) bland annat:

Direktionen torde icke behöva yttra sig över andra delar av förslaget än
dem, som sammanhänga med undervisningens förläggande till serafimerlasarettet.

I detta avseende har direktionen på hemställan av de sakkunniga förklarat
sig ej hava något att erinra mot anordnande å lasarettet av undervisning
för statlig utbildning av sjukgymnaster, därest erforderliga lokaler
åstadkommas genom en utökning av lasarettets polikliniker med en
särskild avdelning för rörelsebehandling och undervisningen å lasarettet
endast komme att omfatta den del av sjukgymnasternas utbildning, för
vilken det polikliniska materialet utgjorde underlag.

Lokaler för utbildningen hava de sakkunniga tänkt sig skola kunna erhållas
antingen genom påbyggnad å polikliniken eller genom uppförande
å lasarettstomten av en fristående byggnad. I ena såväl som andra fallet
skulle det nyuppförda bliva en med den nuvarande fastigheten sammanhängande
del därav och lasarettet ägare till det hela.

Arbetet måste i så fall utföras genom direktionens försorg med medel,
som för ändamålet tillhandahållas.

Örn den sjukgymnastiska anstalten anslutes till serafimerlasarettet,
synes dess ställning i förhållande till lasarettet och dess direktion höra
bliva densamma som den, övriga polikliniker vid lasarettet intaga, och
den nya avdelning av lasarettsverksamheten, som sålunda kommer till
stånd, lämpligen böra benämnas den sjukgymnastiska polikliniken.

Direktionen torde i förhållande till den nya avdelningens lärare, läkare
och gymnaster höra hava samma befogenhet, som tillkommer henne gentemot
nu vid lasarettet anställda dylika befattningshavare; och böra för
de senare meddelade föreskrifter i övrigt gälla även för de förra.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle icke såsom eljest professor vid karolinska
institutet utan särskilt utsedd Överlärare vara anstaltens föreståndare
och överläkare vid polikliniken. Från lasarettets sida synes en
sådan anordning icke höra möta hinder; och skola i så fall å denna Överlärare
tillämpas vad eljest gäller örn klinikföreståndare.

Under överläggningen i denna fråga framhölls av professor Söderlund
och doktor Hybbinette vikten av, att anstaltens elever måtte få tillfälle att
behandla ej blott polikliniska utan även s. k. kliniska fall. Då olycksfallens
antal alltjämt ökades och den moderna extremitetskirurgien enligt
erfarenheten fordrade ett intimt samarbete mellan den behandlande läkaren
och gymnasten, borde givetvis den vid serafimerlasarettet tilltänkta
gymnastiska läroanstaltens arbete sålunda icke endast inriktas på behandling
av polikliniska fall utan även av de på sjukhuset inneliggande fallen,
så att gymnasten lärde sig fallens förlopp från början och skolades i samarbetet
med läkarna. Detta sätt av samarbete förekomma sedan åratal

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

mellan Thulinska institutet i Lund och Lunds lasarett och hade fungerat
till bådas stora belåtenhet.

För serafimerlasarettets vidkommande borde denna anordning endast
innebära en fördel, då nämligen härigenom å lasarettet inneliggande sjuka
skulle, tack vare det större antalet sjukgymnaster, som komme att utan
kostnad för lasarettet stå till buds, i vida större utsträckning än nu kunna
bli föremål för sjukgymnastisk behandling.

I princip hava både karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets
direktion tillstyrkt den av 1931 års riksdag beslutade förläggningen
av centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning till
serafimerlasarettet.

Meningarna hava närmast brutit sig beträffande det sätt, på vilket denna
undervisning skulle anordnas.

Den föreslagna nya polikliniken synes mig i allt väsentligt böra likställas
med serafimerlasarettets övriga polikliniker och bliva underkastad samma
bestämmelser, som gälla för dessa. De synpunkter härutinnan, som av
karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion i
deras yttranden föreslagits, synas mig i allt väsentligt böra vinna beaktande,
såsom exempelvis i fråga örn läkarnas och den övriga sjukvårdande
personalens skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid
o. s. v.

Jag vill i detta sammanhang allenast erinra därom, att de föreslagna
lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling icke äro avsedda att
vara medicinskt utbildade, enär deras undervisning vid serafimerlasarettet
endast skulle avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande.
Jag förordar alltså för dem benämningen lärare i sjukgymnastikens
teknik med fysikalisk behandling.

Den närmare utformningen av de bestämmelser rörande samarbete, som
jag i det föregående skisserat, torde böra ske först sedan förnyat yttrande
i ämnet inhämtats från karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets
direktion, varjämte även centralinstitutets direktion torde
böra beredas tillfälle att ånyo yttra sig. Detta torde väl kunna medhinnas,
då, såsom 1931 års sakkunniga framhållit, den nya organisationen i vad
den avser här förevarande undervisning icke kommer att träda i kraft
förrän den 1 april 1933.

Till de av serafimerlasarettets direktion framlagda kostnadsberäkningarna
återkommer jag senare i detta kapitel.

Det förslag jag nu framställt torde enligt min uppfattning inom ramen
för 1931 års riksdagsbeslut innebära en för både läkar- och gymnastintressen
godtagbar lösning av gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga.

81

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken bibehålies särskilt genom
de föreslagna kompletteringsmöjligheterna. Undervisningen, i den mån
den är av rent medicinsk art, ställes i beroende av medicinska myndigheter,
och läkarinflytandet i centralinstitutets direktion förstärkes.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget synes mig — med de
principiella ändringar och tillägg, som i det föregående angivits — i allt
väsentligt kunna läggas till grund för den framtida organisationen av
centralinstitutet.

En förutsättning för genomförandet av detta förslag är emellertid, i enlighet
med vad 1931 års riksdag beslutat, att vid serafimerlasarettet inrättas
en sjukgymnastisk poliklinik, stor nog att medgiva undervisning för
centralinstitutets elever.

Givet är, att detta icke kan ske utan kostnader för det allmänna. 1931
års sakkunniga hava i samråd med medlemmar av serafimerlasarettets
direktion och arkitekten Birch-Lindgren undersökt de nuvarande lokalförhållandena
vid serafimerlasarettet och därvid funnit, att en nybyggnad
för polikliniken är en ofrånkomlig förutsättning för undervisningens
omläggning. Kostnaderna härför, som jämte inredning hava beräknats
uppgå till högst 200,000 kronor, hava av de sakkunniga föreslagits skola
gäldas på samma sätt som beträffande serafimerlasarettets övriga polikliniker.
Mot inteckning i lasarettets fastighet skulle enligt detta förslag
för ändamålet upptagas ett lån å högst 200,000 kronor att amorteras under
tio år genom inflytande poliklinikavgifter, med vilka härjämte skulle
bestridas de huvudsakliga kostnaderna för poliklinikens drift.

1931 års sakkunniga hava vid sitt förslag i denna del utgått från vissa
av 1929 års sakkunniga framlagda beräkningar, enligt vilka -— när verksamheten
vid den utav sistnämnda sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska
anstalten väl kommit i gång — borde kunna räknas med en årlig inkomst
av poliklinikavgifter på ungefär 90,000 kronor.

Enligt av serafimerlasarettets direktion verkställda beräkningar skulle
dessa inkomster endast i gynnsammaste fall kunna beräknas uppgå till
50,000 kronor för år, varifrån dock måste dragas ett belopp av i runt tal
17,500 kronor, motsvarande serafimerlasarettets beräknade inkomster från
den nuvarande gymnastikavdelningen. För bestridande av de nytillkommande
förräntnings-, amorterings- och driftkostnaderna skulle man alltså
högst hava att räkna med (50,000—17,500) 32,500 kronor, under det att
nämnda kostnader beräknats till minst 51,000 kronor, därav 26,000 kronor
för förräntning och amortering och 25,000 kronor för driftkostnader.

Sistnämnda belopp torde visserligen kunna ej oväsentligt nedsättas.
Enligt vad jag under hand inhämtat från föreståndaren för gymnastiska
centralinstitutet, har han beräknat de årliga driftkostnaderna för don
föreslagna poliklinikverksambeten — inklusive avlöning till vaktmästare
och portvakt — till i runt tal 10,000 kronor för år. Även med denna l>e~

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

0

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

räkning uppkommer dock under den tid, då byggnadsanslaget skall amorteras,
en brist, som måste täckas av statsverket genom motsvarande böjning
i det till serafimerlasarettets verksamhet utgående statsanslaget.

En sådan kostnadsökning för det allmänna måste ingiva betänkligheter.
Med hänsyn till att centralinstitutets sjukgymnastikundervisning enligt
beslut av 1931 års riksdag i här förevarande delar skall förläggas till
serafimerlasarettet, torde dock denna utgift vara ofrånkomlig.

Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag i här förevarande del.

För bestridande av engångskostnaderna torde, såsom av de sakkunniga
föreslagits, böra upptagas ett tioårigt amorteringslån mot säkerhet av
inteckning i lasarettets fastighet. Därest riksdagen för sin del lämnar sitt
medgivande härtill, torde det få ankomma på Kungl. Majit att, sedan direktionen
över serafimerlasarettet avgivit yttrande och förslag i ämnet,
närmare besluta i frågan.

Jag vill vidare framhålla, att, därest det av en eller annan anledning
icke skulle bliva möjligt att under budgetåret 1932/1933 fullborda den föreslagna
poliklinikbyggnaden, det — örn än naturligtvis förbundet med vissa
svårigheter — torde bliva möjligt att under en kort övergångsperiod meddela
den ifrågasatta poliklinikundervisningen i centralinstitutets nuvarande
polikliniklokaler.

De närmare bestämmelser, som i övrigt må bliva eforderliga med anledning
av vad jag i här förevarande hänseende tillstyrkt, torde få framdeles
meddelas av Kungl. Majit.

Härefter anhåller jag så att få övergå till övriga frågor rörande omorganisationen
vid gymnastiska centralinstitutet, som äro av natur att
böra underställas riksdagens prövning.

Frågan örn gymnastiska centralinstitutets omfattning vid den blivande
organisationen behandlades av mig i kap. III i propositionen nr 133 till
1931 års riksdag. Jag anslöt mig därvid till den av tidigare sakkunniga
uttalade meningen, att vid institutet borde årligen såsom regel mottagas
ungefär 60 nya elever, varav omkring hälften manliga och hälften kvinnliga.
Av de manliga beräknades ungefär en tredjedel, d. v. s. vid pass ett
tiotal örn året, bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens
behov av högre gymnastiskt utbildade officerare kommenderades att genomgå
gymnastiska centralinstitutet.

Detta förslag godtogs av riksdagen endast med den erinran, att av
de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året borde beräknas bliva kommenderade.

I denna fråga har alltså riksdagen redan fattat slutligt beslut.

Enahanda är förhållandet med frågan örn utbildningstidens längd, där
riksdagen i enlighet med mitt år 1931 framlagda förslag bestämt, att utbildningstiden
skall vara tvåårig för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster.

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I detta sammanhang vill jag endast erinra att, såsom jag redan inledningsvis
framhållit, en av de viktigaste grundsatserna i det framlagda
organisationsförslaget är bibehållandet av möjligheterna för centralinstitutets
elever att utan alltför stor tidsutdräkt erhålla fullständig utbildning
både på frisk- och sjukgymnastlinjerna.

Frågan örn inträdesfordringarna kommer jag att behandla under kap.
III i det följande.

1931 års sakkunniga hava, såsom i det föregående meddelats (se sid. 19
—27), framlagt utförliga förslag till undervisnings- och timplaner. De
sakkunniga hava därvid framhållit, att de av dem i detta hänseende framlagda
förslagen icke finge anses såsom i sina detaljer bindande för gymnastiska
centralinstitutets blivande utveckling, utan att de olika ämnenas
omfattning och innehåll måste kunna förändras, därest erfarenheten skulle
visa, att det framlagda förslaget i ett eller annat avseende skulle vara
mindre ändamålsenligt. De sakkunniga hade med de framlagda förslagen
velat klargöra dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande till varandra,
alltså själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels ock det
huvudsakliga innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande borde givas
åt varje ämne.

Någon detaljerad granskning från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida
av de framlagda undervisnings- och timplanerna kan givetvis icke påkallas.
Detta bliver närmast ett åläggande för ämneskonferenser, lärarkollegium,
rektor och direktion vid gymnastiska centralinstitutet. Nu gäller
endast att genom de uppgjorda timplanerna få en möjlighet att uppskatta
det behov av lärarkrafter, som vid ett genomförande av det framlagda omorganisationsförslaget
kan bliva erforderligt. För en dylik beräkning
lämna de uppgjorda planerna tillräcklig ledning, och i det stora hela vill
jag bygga mitt i det följande framlagda förslag därpå.

Vissa avvikelser i timplanerna föranledas av vad jag tidigare framhållit
rörande önskvärdheten att minska den för de båda linjerna gemensamma
undervisningen under vad av de sakkunniga föreslagits. Någon
minskning av det erforderliga antalet lärarkrafter uppkommer dock icke
härigenom.

Vidare har jag, i anslutning till vad karolinska institutets lärarkollegium
anfört, nyss föreslagit, att den av de sakkunniga beräknade, i förhållande
till nu rådande förhållanden synnerligen kraftigt utökade undervisningen
i sjukdomslära måtte minskas med omkring en tredjedel.

I anslutning till vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska
centralinstitutet anfört torde någon särskild undervisning i rytmik för de
kvinnliga eleverna icke behöva ifrågakomma.

Någon utökning av den för de civila manliga eleverna av de sakkunniga

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

för undervisning i fäktning föreslagna tiden, på sätt exempelvis centralinstitutets
direktion hemställt, kan jag ej tillstyrka.

Slutligen anhåller jag så att få övergå till frågan örn de lärarkrafter,
som bliva erforderliga vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
tillstyrkt.

Jag har i det föregående redogjort för dels nu rådande förhållanden,
dels ock de förslag, som av de olika kommittéerna framlagts i här förevarande
hänseenden.

Beträffande rektorsbefattningen uttalade jag mig redan i propositionen
nr 133 till 1931 års riksdag för det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget,
enligt vilket denna befattning skulle innehavas av särskild av
Kungl. Maj:t utsedd person, som skulle hilda en centralpunkt för allt
fysiskt uppfostringsarhete i vårt land. Till denna ståndpunkt hava 1931
års sakkunniga anslutit sig, och jag saknar anledning att nu närmare
uppehålla mig härvid. Ett ytterligare skäl för denna min redan tidigare
intagna ståndpunkt tillkommer, därest riksdagen skulle godkänna det av
Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag framlagda
förslaget örn omläggning av gymnastikinspektionen.

De sakkunniga hava emellertid, såsom tidigare meddelats, ifrågasatt den
förändringen i det tidigare framlagda förslaget, att rektor icke skulle tillsättas
genom fullmakt utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala
ämbetsverk och rektorerna vid läroverken, medelst förordnande på viss
tid, förslagsvis sex år. Vidare hava de sakkunniga förordat, att för rektor
en viss, begränsad undervisningsskyldighet skulle föreskrivas. Till dessa
av de sakkunniga framlagda förslag vill jag uttala min anslutning.

I fråga örn överlärarbefattningarna förordade 1927 års sakkunniga, att
desamma borde borttagas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade
jag emellertid vissa betänkligheter mot att helt slopa dessa befattningar
utan förordade i stället beviljandet av vissa över lär ar ar voden.
1931 års sakkunniga hava på denna punkt anslutit sig till det av 1927 års
sakkunniga framlagda förslaget och hemställt, att inga som helst överlärarbefattningar
måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Majoriteten inom centralinstitutets lärarkollegium åter har uttalat sig
för bibehållande av överlär artjänster, eventuellt i form av arvoden, under
det att direktionens majoritet anslutit sig till det av de sakkunniga framlagda
förslaget.

För egen del kan jag icke undgå att fortfarande hysa vissa betänkligheter
mot att helt slopa överlärarbefattningarna. Emellertid anser jag
mig nu, i likhet med statskontoret icke böra motsätta mig de sakkunnigas,
med 1927 års sakkunnigas överensstämmande förslag i denna del.

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget skulle en av
institutets ordinarie lärare förordnas att vara rektors ställföreträdare.
Med hänsyn till de omfattande uppgifter, som för framtiden skola åvila

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

rektor, vill jag tillstyrka förslaget härom. Beträffande den ersättning,
som med anledning härav bör tillkomma den sålunda förordnade läraren,
torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

I fråga örn tillsättning av lärare och lärares tjänstgöringsskyldighet
ansluter jag mig till vad 1931 års sakkunniga härutinnan föreslagit, givetvis
med de ändringar, som föranledas av vad jag i det föregående anfört
rörande tillsättning m. m. av de medicinskt utbildade lärarna.

De av de sakkunniga framlagda, av mig i det föregående återgivna förslagen
till lärarbefattningar vid centralinstitutet efter omorganisationen
bygger på ingående beräkningar av lärarhehovet vid ett ungefärligt tilllämpande
av de av de sakkunniga framlagda undervisnings- och timplanerna.
De smärre förändringar av dessa, som jag i det föregående ansett
mig höra förorda, föranleda ingen annan ändring i det sålunda beräknade
lärarhehovet än att den föreslagna extralärarbefattningen i rytmik bliver
. obehövlig.

I överensstämmelse med vad centralinstitutets direktion anfört rörande
de militära elevernas utbildning i fäktning, torde vid tillsättandet av
lärarna i lek och idrott hänsyn höra tagas till att en av dem hör vara kompetent
att leda de militära elevernas undervisning i fäktning.

Då jag i övrigt icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag,
skulle alltså vid gymnastiska centralinstitutet efter omorganisationens
slutliga genomförande finnas följande lärare:

ordinarie lärare:

2 manliga lärare i friskgymnastik;

2 kvinnliga » » »

1 manlig » » lek och idrott, tillika friskgymnastik;

1 kvinnlig » » friskgymnastik, lek och idrott;

2 manliga » » lek och idrott;

1 kvinnlig » » » » »

2 manliga » » sjukgymnastikens teknik med fysikalisk behandling;

2 kvinnliga » » » * » » »

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare; 1

» ( » » ) » sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträ dande

poliklinikföreståndare,

extra lärare:

1 lärare i fysiologi och hälsolära;

1 » » allmän patologi;

1 » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar);

I » » » (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och

förbandslära;

] » » röstbehandling;

1 » » psykologi och pedagogik.

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Nuvarande

inträdes fordringar.

1924 dre
sakkunniga.

Kap. III. Inträdesfordringar.

I enlighet med Kungl. Maurts i kap. I omförmälda beslut av den 12 juni
1931 hava 1931 års gymnastiksakkunniga haft att uppgöra förslag till
stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse från
och med den 1 juli 1932, och skulle i samband härmed särskild utredning
verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för
inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

I anslutning härtill hava de sakkunniga uppgjort ett förslag till stadgar
för gymnastiska centralinstitutet, som återfinnes å sid. 91 o. f. i deras
betänkande. I kap. VIII i betänkandet (sid. 76—90) hava de sakkunniga
lämnat en redogörelse för den av dem verkställda utredningen rörande
inträdesfordringarna vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet.

De nuvarande fordringarna för inträde såsom elev vid gymnastiska
centralinstitutet äro till sitt innehåll väsentligt olika, alltefter som vederbörande
tillhör någon av de tre huvudgrupper av lärjungar, som vid institutet
erhålla utbildning, d. v. s. militära elever, manliga civila elever och
kvinnliga elever. Såsom allmänna behörighetsvillkor gälla dock för alla
inträdessökande, att de skola hava en frisk och stark kropp samt goda
anlag för gymnastisk verksamhet, ävensom att de icke få hava uppnått
trettio års ålder. I sistnämnda hänseende må dock göras undantag för
läkare.

Vad de militära eleverna angår, bliva de genom generalorder kommenderade
till institutet. Härvid gäller, att från armén såväl officerare som
underofficerare kunna bliva föremål för sådan kommendering, varemot
från marinen allenast officerare kunna i kommandoväg vinna inträde vid
institutet.

För civil man gäller, att han för att kunna antagas såsom elev skall
hava undergått sådan prövning, som berättigar till inträde vid universitet,
med andra ord hava avlagt studentexamen. Vad åter beträffar de kvinnliga
eleverna, äro de särskilda inträdesfordringarna motsvarande inträdesfordringarna
vid högre lärarinneseminariet, d. v. s. i allmänhet s. k.
normalskolekompetens.

1924 års sakkunniga föreslogo, att såsom villkor för civila elevers inträde
vid gymnastiska centralinstitutet skulle efter omorganisationen gälla, att
sökande a) avlagt svensk studentexamen eller folkskollärarexamen, b) vid
början av det kalenderår, då inträde sökes, hava fyllt nitton men ej över -

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

skridit tjugunio års ålder, samt c) styrkt sig äga en frisk och stark kropp
och besitta goda anlag för gymnastisk verksamhet. De under b) och c)
angivna villkoren skulle gälla även militära elever. Av militärer skulle
endast officerare hädanefter mottagas. De civila eleverna skulle erhålla
inträde i mån av utrymme och efter ansökan; de militära eleverna skulle
i kommandoväg sändas såsom elever till institutet. Dispensrätt med avseende
å inträdesfordringarna skulle tillkomma institutets direktion i vad
anginge inträdesålder; i övrigt skulle på Kungl. Majit ankomma att medgiva
undantag från ifrågavarande stadganden.

1927 års sakkunniga funno sig i likhet med 1924 års sakkunniga höra förorda,
att inträdesfordringarna gjordes lika för manliga och kvinnliga
elever och att såsom allmän regel för institutets civila elever uppställdes
avlagd godkänd svensk studentexamen. Med hänsyn till dels de fordringar,
som från gymnastiska centralinstitutets sida måste uppställas i fråga örn
förkunskaper hos de studerande, dels ock till den ökade linjedelning å
gymnasiet, som bleve en följd av den nya stadgan för rikets allmänna
läroverk, ansåge de sakkunniga sig emellertid höra uppställa krav på kvaliteten
av den studentexamen, som skulle berättiga till inträde vid gymnastiska
centralinstitutet. I sådant hänseende ansåge de sig höra föreslå,
att i studentexamen eller efterföljande komplettering skulle hava erhållits

dels i ämnena matematik, fysik och biologi minst betyget godkänd å
latinlinjen,

dels i ämnet kemi minst betyget godkänd å reallinjen.

Beträffande förslaget örn att avlagd folkskollärarexamen skulle jämställas
med studentexamen vid inträde till gymnastiska centralinstitutet
anförde de sakkunniga, att det hade synts dem, att det vore att föregripa
en prövning i hela dess sammanhang av frågan örn folkskollärares m. fl.
fortbildning i vetenskapligt avseende, örn man redan nu vidtoge sådana
åtgärder, att folkskollärarexamen utan vidare berättigade till inträde vid
gymnastiska centralinstitutet. Institutet syntes jämväl i detta hänseende
böra jämställas med övriga högskolor och universiteten, och de sakkunniga
ville alltså förorda att, när frågan örn folkskollärares m. fl. till
träde till universitet och högskolor blivit avgjord, samma kompletteringsfordringar,
som kunde komma att föreskrivas beträffande universiteten,
borde gälla jämväl gymnastiska centralinstitutet. De sakkunniga ville tilllika
i förbigående framhålla, att våra folkskolors behov av gymnastiskt
högre utbildad lärarkraft torde — intill dess frågan örn folkskollärarnas
vetenskapliga fortbildning i allmänhet blivit löst — kunna tillgodoses
dels genom utnyttjande så långt möjligt av redan förefintliga gymnastiklärarkrafter,
dels ock genom den icke ringa del av vår folkskollärarkår,
som utom folkskollärarexamen avlagt studentexamen och sålunda utan
vidare vore berättigad till inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

Vad slutligen beträffade frågan örn underofficerares tillträde till gymnastiska
centralinstitutet, torde detta, framhöllo de sakkunniga, såsom
jämväl chefen för generalstaben framhållit, med den förändrade organisation
och uppgift, som institutet avses att erhålla, icke vara erforderligt.

1927 års
sakkunniga.

88

1929 drs
sakkunniga.

Propositionen
nr 133 till
1931 drs
riksdag.

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

Vad härefter beträffade de militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet
skulle dessa uttagas i kommandoväg. Det måste få anses ankomma
på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov
verkställa dessa kommenderingar.

Slutligen hade de sakkunniga jämväl behandlat frågan örn dispensrätt.
I likhet med 1924 års sakkunniga föresloge de, att dispensrätt i fråga om
inträdesåldern måtte tillkomma gymnastiska centralinstitutets direktion.
\ ad däremot beträffade frågan örn dispens från kunskapsfordringarna
kunde det ifrågasättas, huruvida dylik dispens över huvud taget borde
medgivas. Under nuvarande förhållanden vore tillströmningen av inträdessökande
till institutet så stor, att en synnerligen stark gallring måste
äga rum redan bland kompetenta inträdessökande. Vid detta förhållande
kunde det synas obehövligt att genom dispensförfarande ytterligare öka
den rådande trängseln. Emellertid ansåge de sakkunniga sig — med hänsyn
dels därtill, att de i fråga örn inträdesrätt för folkskollärare för närvarande
ansett sig böra intaga en annan ståndpunkt än 1924 års sakkunniga,
dels oell därtill att inträdesfordringarna för de kvinnliga eleverna
föreslagits så väsentligt skärpta — böra förorda, att i undantagsfall
befrielse även måtte lämnas från kravet på avlagd studentexamen
eller kvalificerad sådan. I likhet med 1924 års sakkunniga förordade de.
att dylik dispensrätt måtte förbehållas Kungl. Majit. De utgingo emellertid
vid detta förslag från att det jämväl beträffande dylika dispenserade
inträdessökande skulle ankomma på institutets direktion att avgöra örn
deras antagande.

1929 års sakkunniga framhöllo, att det naturligtvis kunde vara en stor
fördel med fullt enhetliga fordringar för alla elever. Man borde emellertid
ej skruva upp inträdesfordringarna, örn det ej visade sig behövligt.
Kvinnliga elever utan studentexamen hade från gymnastiska central
institutet och de legitimerade instituten under årens lopp utbildats utan
att det veterligt försports någon klagan på för klen allmän bildningsnivå
eller på svårigheter att bibringa dessa samma utbildning som studenterna.
Sakkunniga ansåge det därför lämpligt, att man vid en fristående sjukgymnastutbildning
bibehölle samma inträdesfordringar, som för närvarande
gällde kvinnliga elever vid gymnastiska centralinstitutet och de
legitimerade instituten. I

I propositionen nr 133 anförde jag beträffande här föreliggande fråga
bland annat:

Det vöre egentligen tre spörsmål, som under den förda diskussionen
kommit att träda i förgrunden, nämligen dels det från flera håll uppställda
kravet på studentexamen, ja, till och med en kvalificerad sådan.
såsom, inträdesfordran för samtliga elever, både manliga och kvinnliga.
dels önskemålet om bibehållandet av s. k. normalskolekompetens såsom
inträdesfordran för kvinnliga elever, dels ock önskemålet, att folkskollärarexamen
skulle berättiga till inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

När det för mig gällt att taga ståndpunkt till här förevarande spörsmål,
hade följande synpunkter måst upptagas till bedömande. Å ena sidan
gällde det att hålla inträdesfox’dringarna så pass höga, att undervisningen

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet verkligen kunde
hållas på en önskvärd nivå och lämna erforderliga resultat inom den
relativt begränsade tid, som stöde till huds. Å andra sidan linge ej inträdesfordringarna
ställas högre än nödvändigt, för att ej utbildningen onödigtvis
skulle fördyras. I detta hänseende hade särskilt uppmärksamheten
fästs på vådorna av ett fördyrande av sjukgymnastutbildningen, vilket
kunde befaras medföra ökade kostnader för sjukgymnastik vård. Slutligen
hade det för mig stått som ett önskemål att i görligaste mån undvika
att i större omfattning rubba de inträdesfordringar för manliga och kvinnliga
elever, som hittills förefunnits vid gymnastiska centralinstitutet. De
nu ga Ilande inträdesfordringarna hade, såvitt erfarenheten utvisat, varit
ägnade att tillföra gymnastiska centralinstitutet ett gott och för sin blivande
verksamhet lämpat elevmaterial.

I fråga örn de civila manliga eleverna hade studentexamen varit regel,
örn än dispenser härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga
eleverna hade antalet inträdessökande med studentexamen visserligen
kraftigt ökats under senare år men uppginge ännu ej till en tredjedel av
de inträdessökande.

Vid en granskning av de framkomna förslagen hade jag funnit mig
böra för närvarande — och till dess att större erfarenhet hunnit vinnas
— ifrågasätta ett upptagande av det av överstyrelsen framförda kravet
på minst vitsordet godkänd i studentexamen eller efterprövning enligt
sedvanliga bestämmelser till denna examen — latin- eller reallinjen —
i vart och ett av ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, ävensom
kunskaper i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid
flyttning till näst högsta ringen.

Vad de civila manliga eleverna beträffade, saknade jag anledning att —
med de undantag till vilka jag omedelbart återkomme — ifrågasätta någon
ändring av nu gällande bestämmelser angående fordran på avlagd studentexamen
såsom ett krav, vilket borde i regel uppställas i fråga örn
inträde vid gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av en
såsom nyss antytts kvalificerad sådan examen.

För att tillgodose kraven på allmänbildning, språkkunskaper o. s. v.
hade hittills för de kvinnliga eleverna s. k. normalskolekompetens ansetts
tillräcklig. Jag hade icke funnit mig övertygad örn nödvändigheten att
för närvarande frångå denna bestämmelse — som dock visat sig kunna
leda till ett tillfredsställande resultat — i annan mån än att jag ifrågasatte
väsentligt ökade kunskapsfordringar i vissa naturvetenskapliga
ämnen.

I fråga örn önskemålet att uppställa avlagd folkskollärarexamen såsom
berättigande^ till inträde vid gymnastiska centralinstitutet fann jag skäl
tala för en åtgärd i detta syfte, och förklarade jag mig hava för avsikt
att ytterligare överväga frågan härom. Vidare syntes det önskvärt, att
möjligheter hölles öppna att genom ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra
gymnastiska centralinstitutet sådana elever, som — utan att helt
uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna — visade synnerlig håg och
fallenhet för gymnastiklärar- eller sjukgymnastyrket. Jag erinrade vidare
örn, att en viss minimiålder givetvis borde uppställas såsom fordran för
inträde vid institutet.

Do militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett
bifall till det framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det — såsom

Frågans behandling
vid
1931 års
riksdag.

90 Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

jämväl 1927 års sakkunniga framhållit — skulle ankomma på de militära
myndigheterna att efter försvarsväsendets behov verkställa dessa kommenderingar,
berördes här förevarande elever icke av frågan örn inträdesfordringarna.

I en vid 1931 års riksdag väckt motion (I: 225) hemställdes, att riksdagen
ville besluta sådan ändring i de föreslagna inträdesvillkoren till gymnastiska
centralinstitutet, att enahanda fordringar uppställdes för manlig
och för kvinnlig elev.

I sitt i ärendet den 8 maj 1931 avgivna utlåtande, nr 127, anförde riksdagens
statsutskott bland annat:

I motionen I: 225 hade, i överensstämmelse med vad i sådant hänseende
påkallats av 1924 och 1927 års sakkunniga, yrkats, att enahanda inträdesfordringar
måtte gälla för manliga och kvinnliga elever. Därvid hade
motionären funnit studentexamen mest önskvärd såsom inträdesfordran
men såsom ett alternativ anvisat den utvägen att för inträde kräva avlagd
realexamen, kompletterad med vitsord enligt fordringarna för studentexamen
i ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, ävensom kunskaper
i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning
till gymnasiets näst högsta ring.

Utskottet ville icke förneka, att åtskilligt talade för uppställandet av
lika inträdesfordringar för män och kvinnor. Att kräva studentexamen
även för kvinnor skulle dock innebära en höjning av fordringarna, som
skulle kunna hindra många lämpliga elever att vinna inträde till institutet.
Å andra sidan utgjorde motionärens alternativa förslag beträffande
realexamen en ännu oprövad lösning, som utskottet, med hänsyn till att
den ej varit föremål för närmare övervägande av de sakkunniga myndigheterna,
icke kunde tillråda. Vid sådant förhållande hade utskottet ansett
sig höra stanna för Kungl. Maj:ts förslag, som dock finge anses innebära
en förbättring av de hittills gällande bestämmelserna så till vida, att
enligt detsamma fordringarna i de naturvetenskapliga ämnena skulle
skärpas.

Att folkskollärarexamen finge berättiga till inträde vid institutet syntes
utskottet önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i
gymnastik; dock hade utskottet med detta uttalande icke velat föregripa
det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i
utsikt.

Beträffande statsutskottets sålunda gjorda uttalande rörande inträdesfordringarna
hade emellertid vid utlåtandet fogats flera reservationer.

Sålunda anförde herr Lindblad m. fl., att de ansett, att yttrandet i denna
del hort hava följande lydelse:

»Departementschefen har---vid centralinstitutet.

I motionen — — — högsta ring.

Utskottet anser, att inga bärande skäl blivit anförda för att bibehålla
den nuvarande ordningen med olika inträdesvillkor för män och kvinnor.
Den hittillsvarande olikheten har möjligen tidigare kunnat försvaras, innan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

91

tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats, på sätt som skett
genom 1927 års skolreform. Numera kunna ur denna synpunkt icke möta
några betänkligheter att även för kvinnor uppställa kravet på avlagd
studentexamen. Att över lag sänka fordringarna, på sätt motionären alternativt
ifrågasatt, kan utskottet icke tillråda, så mycket mindre som utskottet,
enligt vad som av det ovan sagda framgår, ej är benäget att tillmötesgå
yrkandet på en utökning av utbildningstiden för gymnastiklärare.

Utskottet finner alltså, att ur rättvisans synpunkt och med hänsyn till
den enhetliga utbildningsuppgift, som efter omorganisationen skulle tillkomma
institutet, inträdesfordringarna böra göras lika för manliga och
kvinnliga elever, samt att härvid såsom villkor bör uppställas studentexamen.
Att denna dessutom, såsom departementschefen uttalat, bör vara
på visst sätt kvalificerad synes utskottet lämpligt.

Utskottet vill tillägga, att införandet av studentexamen såsom inträdesvillkor
även för kvinnliga elever icke i realiteten kommer att för dessa
elever innebära någon mera genomgripande förändring, då, enligt vad
utskottet inhämtat, det linder de senare åren på grund av konkurrensen
blivit allt vanligare, att de antagna kvinnliga eleverna kunnat åberopa
denna examensmerit.

Att folkskollärarexamen---i utsikt.»

Vidare anförde herrar Strindlund och Wigforss, att de ansett, att utskottet
i frågan örn inträdesfordringar till gymnastiska centralinstitutet
bort tillstyrka bifall till det i motion I: 225 gjorda yrkandet, att enahanda
fordringar skulle uppställas för manlig och för kvinnlig elev.

Första kammaren godkände statsutskottets hemställan, under det att
andra kammaren godkände utskottets hemställan ävensom dess motivering
med den ändring, att det i det föregående återgivna stycke, som börjar
med orden »Utskottet vill icke» och slutar med orden »ämnena skulle
skärpas» utbyttes mot följande:

»Utskottet anser, att inga bärande skäl blivit anförda för att bibehålla
den nuvarande ordningen med olika inträdesvillkor för män och kvinnor.
Den hittillsvarande olikheten har möjligen tidigare kunnat försvaras,
innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats, på sätt som
skett genom 1927 års skolreform. Utskottet finner alltså, att ur rättvisans
synpunkt och med hänsyn till den utbildningsuppgift, som efter omorganisationen
skulle tillkomma institutet, inträdesfordringarna böra göras
lika för manliga och kvinnliga elever.

Vid övervägande av frågan örn omfattningen av dessa fordringar har
utskottet ansett, att de skäl, som föranlett departementschefen att för de
kvinnliga eleverna uppställa krav på s. k. normalskolekompetens med viss
komplettering, tala för att tillräcklig anledning icke föreligger att upprätthålla
fordran på studentexamen, så mycket mindre som ett dylikt krav
icke uppställts för befordran till gymnastiklärartjänst vid allmänt läroverk.
På sätt motionären alternativt påyrkat, synes det alltså vara tillfyllest
att såsom inträdesvillkor uppställa realexamen med enahanda
komplettering, som av departementschefen förutsatts för kvinnliga aspiranter
med normalskolekompetens. Genom en dylik avvägning av inträdes -

1931 drs
sakkunniga.

92 Kungl. Majlis proposition Nr 152.

fordringarna bibehållas jämväl dessa senare vid sin nuvarande rätt att
vinna inträde vid institutet.»

I memorial den 21 maj 1931, nr 159, hemställde härefter riksdagens statsutskott,
att riksdagen, vardera kammaren med frånträdande av sitt tidigare
i förevarande ämne fattade beslut, måtte beslutas, att i utskottets
motivering det stycke, som började med orden »Utskottet vill» och slutar
med orden »skulle skärpas», utbyttes mot följande:

»Utskottet anser sig icke nu kunna taga ställning till frågan örn inträdesfordringarna
vid gymnastiska centralinstitutet. Detta spörsmål
torde böra av Kungl. Majit tagas under förnyat övervägande för att framdeles
underställas riksdagens prövning.»

Första kammaren biföll vad utskottet sålunda hemställt, under det att
andra kammaren avslog utskottets förslag. Då kamrarna sålunda stannat
i olika beslut, hade alltså frågan förfallit för 1931 års riksdag.

1931 års gymnastiksakkunniga hava anfört huvudsakligen följande:

Frågan örn inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet har
varit föremål för ingående undersökningar, och meningarna örn den ändamålsenligaste
lösningen av frågan hava understundom brutit sig ganska
skarpt mot varandra.

De sakkunniga hava vid sin behandling av frågan sökt att ur den förda
diskussionen utfinna vissa huvudsynpunkter, som enligt de sakkunnigas
förmenande borde läggas till grund för deras förslag i ämnet.

Den grundläggande synpunkten bör vara den, att genom de uppställda
inträdesfordringarna en säker garanti skapas för att gymnastiska centralinstitutets
elever vid sitt inträde vid institutet besitta sådana kunskaper,
som sätta dem i stånd att följa undervisningen och på den begränsade tid,
som står dem till buds — två år för gymnastiklärare respektive sjukgymnastexamen
— tillgodogöra sig denna undervisning. Å andra sidan
bör noga tillses, att fordringarna ej ställas onödigt högt, varigenom en
fördyring av den förberedande utbildningen framtvingas. Slutligen hålla
de sakkunniga före, att såvitt möjligt lika inträdesfordringar böra upp
ställas för män och kvinnor samt för båda utbildningslinjerna.

Många skäl tala enligt de sakkunnigas förmenande för att uppställa
studentexamen — kvalificerad på det sätt, som av föredragande departementschefen
angivits i propositionen nr 133 — såsom inträdesfordran.
Härigenom vinnes ett elevmaterial med ungefär likartade förutsättningar
i fråga örn elevutbildning och vana vid självstudier. Den statistik rörande
de inträdessökandes förkunskaper, som återfinnes i propositionen nr 133.
giver också vid handen, att antalet inträdessökande studenter under senare
år stegrats. Med de väsentligt förbättrade möjligheter, som 1927 års omorganisation
av det högre skolväsendet redan medfört och i ännu högre
grad kommer att medföra för landsbygdens ungdom samt den kvinnliga
ungdomen över huvud att avlägga studentexamen, torde man hava anledning
att antaga, att antalet inträdessökande studenter än ytterligare kommer
att ökas.

Med hänsyn härtill uppställa de sakkunniga såsom första alternativ för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 93

inträdes vinnande avläggandet av en på ovan angivet sätt kvalificerad
studentexamen.

Emellertid liava de sakkunniga funnit starka skäl tala för att möjlighet
måtte hållas öppen även för dem, som icke avlagt studentexamen, att
under vissa förutsättningar vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet.
Enligt de sakkunnigas förmenande bör man icke, där sådant icke är
oavvisligt nödvändigt, uppställa kravet på studentexamen; dragningen
till gymnasierna med därav följande utgifter för både enskilda och det
allmänna är ändock blott alltför stark. De sakkunniga hava funnit det
vara möjligt att genom uppställandet av vissa minimifordringar i de avgörande
ämnena — naturvetenskapliga ämnen och främmande levande
språk — erhålla garantier för att de blivande eleverna vid gymnastiska
centralinstitutet bliva i stånd att tillgodogöra sig undervisningen även
med den förändrade och fördjupade karaktär, som densamma efter omläggningen
avsetts att erhålla. Vid uppställandet av dessa minimifordringar
göres ingen åtskillnad på manliga och kvinnliga elever.

Vad då till en början beträffar de naturvetenskapliga ämnena, äro härutinnan
—- såsom också från alla håll erkänts — vissa ganska betydande
förkunskaper nödvändiga, därest undervisningen — speciellt då i kroppsövningarnas
fysiologi —- skall kunna rätt bedrivas och på det beräknade
timantalet na fram till avsett resultat. I fråga örn dessa ämnen hava de
sakkunniga funnit följande kunskaper vara nödvändiga, nämligen i
ämnena fysik, biologi med hälsolära samt kemi motsvarande minst betyget
godkänd efter fordringarna för studentexamen å latingymnasiet,
ävensom i matematik motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning
till latingymnasiets näst högsta ring. Med hänsyn till betydelsen av
goda kunskaper i nu angivna ämnen förutsätta de sakkunniga, att intyg
örn undergångna prov härutinnan förvärvas på enahanda sätt, som nu är
föreskrivet rörande fyllnadsprövning för studentexamen.

För bedrivande av studier vid gymnastiska centralinstitutet äro redan
ocly komma i än högre grad efter omorganisationens genomförande goda
språkkunskaper att bliva oavvisligen nödvändiga. Eleverna äro för sina
självstudier i stor utsträckning hänvisade till utländsk litteratur, och
omöjligheten att bedriva några högskolemässiga studier utan tillräckliga
språkkunskaper torde ligga i öppen dag. Emellertid anse de sakkunniga
sig icke beträffande de främmande levande språken böra uppställa krav
på kunskaper, helt motsvarande de för studentexamen erforderliga — icke
minst av det skälet, att en komplettering till studentexamen håde i de
naturvetenskapliga ämnen och i språken med all sannolikhet skulle kräva
alltför lång tid. De sakkunniga anse sig i fråga om språken kunna inskränka
sig till att uppställa krav på sådana kunskaper och färdigheter,
som sätta eleverna i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa och tillgodogöra
sig undervisningen vid institutet. Några närmare föreskrifter
beträffande sättet för styrkande av de sålunda erforderliga kunskaperna
anse sig de sakkunniga varken kunna eller böra uppställa. Avgörandet
härom synes böra anförtros åt direktionen, som ju är närmast ansvarig
för att undervisningen vid institutet hålles uppe på en hög nivå.

Härutöver torde åt Kungl. Majit böra förbehållas rätt att genom särskilda
dispenser medgiva inträde åt dem, som — utan att helt uppfylla de
uppställda kunskapsfordringarna — visa en synnerlig håg och fallenhet
för gymnastiklärar- eller sjukgymnastyrket.

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

I avvaktan på slutförandet av den utredning, varom föredragande departementschefen
talat i propositionen nr 133, torde några särskilda bestämmelser
rörande folkskollärarexamen såsom tillfyllestgörande kompetens
för inträde vid gymnastiska centralinstitutet knappast nu böra meddelas.
I den mån inträdessökande folkskollärare icke uppfylla de i det föregående
uppställda kunskapsfordringarna synes, liksom hittills, tills vidare inträde
böra beviljas genom dispens efter prövning i varje särskilt fall.

I fråga örn de militära eleverna finna de sakkunniga — då det skulle
ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets behov
i kommandoväg uttaga dessa elever — något yttrande rörande inträdesfordringarna
icke påkallat. Emellertid förutsätta de sakkunniga, att dessa
elever som regel komma att rekryteras bland dem, som genomgått den
militära gymnastikkursen.

För samtliga elever måste vidare uppställas vissa fordringar rörande
ålder, kroppsutveckling m. m. I dessa hänseenden hava knappast några
meningsskiljaktigheter yppats under den förda diskussionen, och de sakkunniga
ansluta sig härvidlag i huvudsak till det förslag, som avgivits av
1927 års sakkunniga.

De förslag, som de sakkunniga — i enlighet med vad nu anförts — anse
sig böra uppställa i fråga örn inträdesfordringarna vid gymnastiska centralinstitutet,
hava de sammanfattat i § 29 i sitt förslag till stadgar för
gymnastiska centralinstitutet.

I likhet med 1927 års sakkunniga utgå de sakkunniga från att jämväl
de privata legitimerade gymnastikinstituten skola åläggas att beträffande
inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma föreskrifter som
föreslagits skola gälla för gymnastiska centralinstitutet. Detta torde böra
beaktas, när fråga bliver örn förlängd examensrätt för dessa institut, varvid
särskilt torde böra tagas under övervägande, på vilket sätt kontroll
av erforderliga kunskaper skall äga rum i de fall, då icke betyg över
undergången studentexamen eller fyllnadsprövning föreligger.

De av 1931 års gymnastiksakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande
inträdesfordringarna hava, såsom nyss nämnts, av dem sammanfattats i
§ 29 av deras förslag till stadga. Nämnda paragraf är av följande lydelse.

§ 29.

1. Behörig att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet är:

a) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd
i ämnena fysik, biologi med hälsolära samt kemi efter fordringarna för
studentexamen å latingymnasiet, ävensom kan förete intyg örn kunskaper
i matematik, motsvarande godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till
latingymnasiets näst högsta ring,

b) den, som genom intyg, som av direktionen godkännes, styrker sig dels
i matematik, fysik, biologi med hälsolära samt kemi äga kunskaper och
färdigheter, motsvarande vad därutinnan fordras enligt mom. a), dels ock
i minst två främmande levande språk äga sådana kunskaper och färdigheter.
som sätta sökanden i stånd att på ett tillfredsställande sätt följa
och tillgodogöra sig undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 95

2. För att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet fordras vidare:

a) att vid början av det kalenderår, då inträde sökes, ej hava överskridit
tjugunio års ålder;

b) att äga en frisk och stark kropp samt besitta goda anlag för gymnastisk
verksamhet.

3. Det ankommer på Kungl. Majit att, efter direktionens hörande, medgiva
befrielse från de under mom. 1 omförmälda villkor.

4. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger direktionen medgiva undantag
från det under mom. 2 a) stadgade villkoret.

5. Vidare kunna medicine kandidater och läkare av direktionen antagas
till elever vid centralinstitutet.

6. Därjämte kunna, på sätt nedan sägs, officerare beordras att genomgå
institutet för vinnande av en högre gymnastisk utbildning.

över sakkunnigförslaget i förevarande del hava yttranden avgivits av
lärarkollegiet vid karolinska institutet, lärarkollegiet vid och direktionen
över gymnastiska centralinstitutet samt skolöverstyrelsen, varjämte direktionen
med särskild skrivelse till Kungl. Maj:t överlämnat en av centralinstitutets
lärarkollegium gjord framställning i ämnet.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att de sakkunniga
uppställt samma inträdesfordringar (kvalificerad studentexamen eller
motsvarande kunskaper i vissa ämnen) för sjukgymnastlinjen som för
friskgymnastlinjen, ehuru för den förstnämnda linjen föreslagen skärpning
knappast syntes befogad.

Lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet har uttalat som sin
åsikt, att inträdesfordringarna vid de privata gymnastikinstituten med
rätt att utbilda legitimerade gymnastikdirektörer måste göras exakt i
överensstämmelse med dem för gymnastiska centralinstitutet gällande.

Vidare har kollegiet anfört bland annat:

Med hänsyn till att de officerare, som för tillgodoseende av krigsmaktens
behov av högre gymnastikutbildning kommenderas till institutet, efter en
tvåårig kurs kunna avlägga gymnastiklärarexamen samt jämväl, efter
komplettering å sjukgymnastlinjen, kunna erhålla gymnastikdirektörskompetens,
anser kollegiet, att för de militära eleverna bör fordras dels
att i avgångsbetyget från krigsskolan de erhållit minst betyget 8 i friskgymnastikens
praktik, dels att de genomgått den föreslagna militära instruktörskursen.

Av de civila elever, som söka vinna inträde å friskgymnastlinjen (även
kompletterande) anser kollegiet att man skall fordra minst betyget »Med
beröm godkänd» (AB) i gymnastik.

Vidare föreslår kollegiet att såsom mom. 1 c) under § 29 tillkommer:

den, som styrkt sig äga minst sådan färdighet i simning, som fordras
för erhållande av simkunnighetsdiplom. Denna fordran skall jämväl uppfyllas
av militär elev, som kommenderas till institutet.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har anfört följande:

Yttranden
över 1931 års
sakkunnigas
förslag.

96

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

Direktionen instämmer i det av kollegiet uttalade önskemålet, att civila
elever å friskgymnastkurserna böra hava minst AB i gymnastik. Direktionen
finner vidare åtskilligt tala för de fordringar, som av kollegiet föreslagits
skola uppställas för de kommenderade militära eleverna. Med hänsyn
till att valet av dessa elever enligt direktionens — liksom de sakkunnigas
— uppfattning torde böra vara en de militära myndigheternas
ensak, finner sig emellertid direktionen icke hava anledning till något
vidare uttalande i denna fråga.

Med hänsyn till simundervisningens stora och allmänt erkända betydelse
vill direktionen vidare förorda kollegiets förslag örn vissa förkunskaper
i simning såsom inträdesfordran å friskgymnastlinjen.

I likhet med kollegiet finner direktionen det nödvändigt, att fordringarna
för inträde vid de privata instituten bli exakt lika inträdesfordringarna
vid gymnastiska centralinstitutet.

Härjämte har direktionen förordat sådan bestämmelse för inträdesfordringarna
att av de sökande, som ej avlagt studentexamen, skulle fordras,
bland annat, att de i minst två främmande språk äga kunskaper, som motsvara
minst betyget godkänd vid prövning enligt fordringarna för flyttning
till latin- eller realgymnasiets näst högsta ring.

Skolöverstyrelsen har i sitt i ärendet avgivna utlåtande till en början
erinrat örn vad överstyrelsen tidigare anfört rörande detta spörsmål. Sålunda
hade överstyrelsen i sitt utlåtande den 16 december 1926 över 1924
års gymnastiksakkunnigas betänkande framhållit bland annat följande.

Enligt dittillsvarande bestämmelser fordrades för inträde vid gymnastiska
centralinstitutet antingen avlagd studentexamen eller ock godkänt
avgångsbetyg från åttaklassig flickskola med s. k. normalskolekompetens.
De sakkunniga föreslogo sådan ändring i dessa bestämmelser, att
godkänt avgångsbetyg från åttaklassig flickskola icke skulle berättiga till
inträde vid institutet samt att avlagd folkskollärarexamen skulle berättiga
till sådant inträde. Som motiv för den förstnämnda förändringen anfördes
i huvudsak, dels att med den nya organisationen undervisningen
komme att bedrivas med starkare intensitet och i vissa avseenden få en
mera vetenskaplig prägel än tidigare varit fallet, dels att det visat sig,
att de kvinnliga elevernas underbyggnad i de naturvetenskapliga ämnena
och främst ämnet fysik varit alltför svag, dels ock att det syntes vara en
naturlig sak, att fordringarna i avseende på förkunskaper borde göras lika
för båda elevgrupperna (manliga och kvinnliga).

Överstyrelsen finge till en början erinra örn det faktum, att kvinnliga
elever med avgångsbetyg från åttaklassigt flickläroverk under de gångna
åren i stor utsträckning avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska
centralinstitutet och att de därvid i stort sett erhållit lika goda avgångsbetyg
som de elever, manliga och kvinnliga, vilka förut avlagt
studentexamen. Då undervisningen vid högre lärarinneseminariet, vilken
undervisning i fråga örn vetenskaplig läggning torde kunna anses vara
fullt jämförlig med undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet
även efter den planerade omläggningen, byggde på den åttaklassiga flick
skolans undervisning, torde i stort sett samma underbyggnad bliva till -

97

Kungl. Marits proposition Nr 152.

räcklig även för nämnda institut. Härmed ville överstyrelsen ingalunda
förneka, att de från flickskolan utgångna elevernas jämförelsevis svaga
utbildning särskilt i fysik berett dessa elever vissa svårigheter, men denna
olägenhet kunde lämpligen avhjälpas på det sätt, att det utom godkänt
avgångsbetyg från flickläroverk med s. k. normalskolekompetens fordrades
även intyg örn kunskaper motsvarande fordringarna i studentexamen
i vissa ämnen. Härvid torde ämnet fysik närmast höra komma i fråga. Då
det för inhämtande av härför erforderliga kunskaper fordrades vissa kunskaper
i matematik utöver de kunskaper i detta ämne, som vanligen meddelades
i den åttaklassiga flickskolan, torde särskild fordran på prövning
i matematik ej behöva uppställas. Däremot syntes det överstyrelsen lämpligt
att uppställa krav på studentkunskaper även i biologi med hänsyn
dels till att flickskolans kurs i detta ämne läge något lägre än gymnasiets,
dels ock till att mera vidgade kunskaper i nämnda ämne torde vara ägnade
att underlätta ifrågavarande elevers arbete vid institutet. De nu ifrågasatta
ökade kunskaperna i fysik och biologi syntes lämpligen kunna styrkas
genom prövning, vilken anordnades på liknande sätt som den i dåvarande
läroverksstadgan § 110 mom. 2 omförmälda prövningen.

De sakkunniga ansåge vidare, att fordringarna i avseende på förkunskaper
borde göras lika för båda elevgrupperna. Den olikhet i föregående
utbildning, som kunde finnas mellan en student och en från åttaklassig
flickskola utexaminerad elev med studentkunskaper i fysik och biologi,
torde emellertid knappast vara större än olikheten mellan utbildningen
för studenter å olika bildningslinjer samt mellan dessa och utexaminerade
folkskollärare, vilka enligt de sakkunnigas förslag borde bliva berättigade
till inträde vid institutet.

Om enligt de sakkunnigas förslag de från högre flickskolor utgående
eleverna utestängdes från att vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet,
skulle säkerligen i ännu högre grad än vad som nu är fallet de
kvinnliga lärjungarna föras in på gymnasievägen, vilket från många
synpunkter ej kunde vara lyckligt. I detta sammanhang ville överstyrelsen
också erinra örn att riksdagen i skrivelse år 1918 anhållit örn undersökning
örn eftergivande av kravet på avlagd studentexamen såsom villkor
för tillträde till vissa studie- och levnadsbanor. Ett genomförande av
det av de sakkunniga framställda förslaget skulle innebära ett steg i motsatt
riktning.

På grund av det anförda ville överstyrelsen förorda, att även den, som
företedde godkänt avgångsbetyg från åttaklassig flickskola med s. k.
normalskolekompetens och som dessutom företedde på föreskrivet sätt
utfärdat intyg örn kunskaper i fysik och biologi enligt fordringarna i studentexamen,
i fråga örn föregående utbildning måtte bliva berättigad att
vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet.

Mot förslaget, att även avlagd folkskollärarexamen skulle berättiga till
sådant inträde, hade överstyrelsen intet att erinra. Då emellertid de från
högre lärarinneseminarier utexaminerade eleverna i stort sett torde äga
mycket goda förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen
vid institutet och då det för erhållande av aspiranter till kvinnliga ämnesgymnastiklärarbefattningar
kunde vara av intresse att få tillgång på
lärarinnor med kompetens budo i läroämnen och gymnastik, syntes även
sådana elever böra tillerkännas rätt att vinna inträde vid institutet.

Bihang till riksdagens protokoll 19S2. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

7

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Från den av överstyrelsen uttalade uppfattningen hade undervisningsrådet
Johansson anfört skiljaktig mening:

Man kunde lämpligen bestämma inträdesfordringarna antingen ur allmänbildningens
eller ur fackkunskapens synpunkt. Inom överstyrelsen
hade han röstat för ett konsekvent genomförande av allmänbildningssynpunkten,
således för att alla ifrågavarande lärjungekategorier skulle
utan garantier i form av vissa specialbetyg kunna vinna inträde vid gymnastiska
centralinstitutet. Men han skulle också kunna vara med örn att
fordra dylika betyg av alla lärjungekategorier. Däremot kunde han icke
finna något sakligt skäl för den särskilda stränghet, som överstyrelsen
ville visa mot inträdessökande med normalskolekompetens. Det vore tacknämligt,
att överstyrelsen för sin del avböjde de sakkunnigas försök att
helt utestänga dylika inträdessökande, men det vore att beklaga, att överstyrelsen
förenat detta avböjande med en restriktion, som syntes honom
innebära ett påtagligt avsteg från grundsatsen örn lika mått.

I sitt utlåtande den 22 februari 1929 över 1927 års gymnastiksakkunnigas
förslag, som i vad det rörde fordringarna för inträde vid gymnastiska
centralinstitutet innebar den avvikelsen från det av 1924 års sakkunniga
avgivna förslaget, att på visst sätt kvalificerad studentexamen skulle erfordras
av alla elever, bade öyerstyrelsen anfört bland annat följande.

Då den ifrågasatta skärpningen av kraven måste anses motiverad av
studiernas art vid det omorganiserade centralinstitutet, hade överstyrelsen
kunnat i princip biträda de sakkunnigas ståndpunkt i denna del. Dock
torde det med hänsyn till den anordning av studierna å gymnasiet, som
föreskrivits i 1928 års läroverksstadga, få anses tillfyllest att uppställa
krav på avlagd studentexamen med minst vitsordet godkänd i vart och
ett av ämnena fysik, kemi samt biologi med hälsolära, oavsett örn examen
avlagts å den ena eller andra linjen. Vad anginge ämnet matematik kunde
överstyrelsen ej finna annat än att det borde vara tillfyllest att uppställa
fordran på godkänt vitsord i detta ämne vid flyttning till näst högsta
ringen.

Överstyrelsen funne ock skäl vara anförda för att i fråga örn avlagd
folkskollärarexamen såsom behörighetskrav avvakta den generella reglering
av folkskollärares fortsatta utbildningsmöjligheter, som icke alltför
länge torde kunna undanskjutas. Intill dess så skett syntes det vara en
lämplig väg att, på sätt de sakkunniga föreslagit, från fall till fall pröva
hithörande spörsmål för gymnastiska centralinstitutets vidkommande.
Enaha"da torde böra gälla i fråga örn examen från högre lärarinneseminariet.

Mot den av överstyrelsen sålunda uttalade uppfattningen anförde undervisningsrådet
Wallin med instämmande av generaldirektören Holmdahl
så till vida skiljaktig mening, att de hävdade, att den, som företedde såväl
godkänt avgångsbetyg från högre flickskola med s. k. normalskolekompetens
som på föreskrivet sätt utfärdat intyg örn kunskaper i biologi, fysik
och kemi enligt fordringarna i studentexamen, måtte bliva berättigad till
inträde vid institutet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

99

Beträffande det av 1931 års gymnastiksakkunniga framlagda förslaget
har skolöverstyrelsen anfört följande:

överstyrelsen delar givetvis den av de sakkunniga i nu föreliggande
betänkande uttalade uppfattningen, att den grundläggande synpunkten i
fråga örn inträdesfordringarna bör vara den, att genom dessa en säker
garanti skapas för att gymnastiska centralinstitutets elever vid sitt inträde
vid institutet besitta sådana kunskaper, som sätta dem i stånd att
följa undervisningen och på den begränsade tid, som står dem till buds
—- två år för gymnastiklärar-, respektive sjukgymnastexamen — tillgodogöra
sig denna undervisning. Överstyrelsen kan också helt instämma med
de sakkunniga, då de förmena, dels att det bör noga tillses, att fordringarna
ej ställas onödigt höga, varigenom en fördyring av den förberedande
utbildningen framtvingas, dels att såvitt möjligt lika inträdesfordringar
böra uppställas för män och kvinnor samt för båda utbildningslinjerna.
Då överstyrelsen dessutom i likhet med de sakkunniga förmenar, att man
överhuvud icke bör uppställa krav på studentexamen som inträdesfordran
vid utbildningsanstalter i andra fall än då sådant är oavvisligen nödvändigt,
delar överstyrelsen de sakkunnigas uppfattning, att avlagd studentexamen
icke bör göras obligatorisk för inträde vid institutet. Däremot kan
överstyrelsen icke helt ansluta sig till det förslag till bestämmelser, de
sakkunniga utifrån dessa synpunkter framlagt och som avser vissa minimifordringar
i naturvetenskapliga ämnen och främmande levande språk.
Beträffande förstnämnda ämnen ha de sakkunniga föreslagit, att i fysik,
kemi och biologi med hälsolära skulle fordras kunskaper, motsvarande
minst betyget godkänd efter fordringarna för studentexamen å latingymnasiet,
samt i matematik kunskaper, motsvarande godkänt vitsord i detta
ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring. I fråga om främmande
levande språk ha de sakkunniga ansett sig kunna inskränka sig till
att uppställa krav på att eleverna skulle i minst två sådana språk äga
kunskaper och färdigheter, som sätta dem i stånd att på ett tillfredsställande
sätt följa och tillgodogöra sig undervisningen vid institutet. De
sakkunniga lia därvid ej ansett sig kunna eller böra uppställa närmare
föreskrifter beträffande sättet för styrkande av de så erforderliga kunskaperna.
De ha i stället förmenat, att avgörandet härom borde anförtros
åt institutets direktion, som vore närmast ansvarig för att undervisningen
vid institutet hölles uppe på en hög nivå. Dessutom borde enligt de sakkunniga
Kungl. Majit förbehållas rätt att medgiva inträde genom särskilda
dispenser, vilket förfaringssätt även borde tillämpas i fråga örn de
folkskollärare, som icke uppfyllde ovannämnda fordringar.

Vad då först angår kunskapsfordringarna i naturvetenskapliga ämnen,
har överstyrelsen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag, vilket i
huvudsak ansluter sig till vad överstyrelsen tidigare föreslagit. Vad ämnet
matematik beträffar, vill överstyrelsen — i anslutning till vad överstyrelsen
anförde i sitt ovannämnda utlåtande den 16 december 1926 — framhålla,
att godkänt vitsord i fysik i studentexamen förutsätter kunskaper i
matematik till den av de sakkunniga angivna omfattningen. På grund
härav synes det överstyrelsen överflödigt att medtaga ett särskilt stadgande
om intyg rörande dylika kunskaper.

I fråga örn sättet att styrka ifrågavarande kunskaper i naturvetenskap -

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

liga ämnen ha de sakkunniga — i likhet med vad överstyrelsen tidigare
tillstyrkt — förklarat sig med hänsyn till betydelsen av goda kunskaper i
dessa ämnen förutsätta, att intyg örn undergångna prov härutinnan förvärvas
på enahanda sätt, som nu är föreskrivet rörande fyllnadsprövning
efter avlagd studentexamen. Vid utformandet av förslaget till stadga ha
de sakkunniga emellertid ansett tillfyllest att föreslå, att styrkandet av
kunskaperna skulle ske genom intyg, som av direktionen godkändes. Överstyrelsen
kan ej ansluta sig till detta förslag utan vidhåller sin förut uttalade
uppfattning i nu nämnda avseende.

Vad därefter beträffar kunskaper i övriga ämnen, så ger de sakkunnigas
förslag anledning till allvarliga betänkligheter. Sålunda innebär detta,
att inga som helst fordringar skulle uppställas i andra ämnen än två främmande
levande språk, under det att ovannämnda proposition liksom första
kammarens beslut vid 1931 års riksdag innehar minst normalskolekompetens
och andra kammarens beslut minst realexamen. Men vidare skulle
inga bestämda fordringar uppställas rörande kunskaperna i de två främmande
levande språken, utan det skulle ankomma på institutets direktion
att här avgöra. De inträdessökande böra enligt överstyrelsens förmenande
kunna begära bestämda besked örn inträdesfordringarna, och dessa kunna
ej få hero på diskretionär prövning från fall till fall. Dessutom är ifrågavarande
bestämmelse så mycket betänkligare sorn enligt § 30 i stadgarna
direktionens beslut i nämnda hänseende ej skulle kunna överklagas. Det
synes överstyrelsen nämligen icke vara riktigt att beröva en person besvärsrätt
över underordnad myndighets beslut i ett sådant fall som detta,
då samma myndighet har att utan närmare angivna föreskrifter pröva och
avgöra de inträdessökandes kompetens.

Då det gällt för överstyrelsen att taga ståndpunkt till frågan örn vilka
fordringar, som då höra uppställas i andra än ovannämnda naturvetenskapliga
ämnen, har överstyrelsen icke funnit några bärande skäl anförda
för en höjning av de nu stadgade minimifordringarna, d. v. s. normalskolekompetens.
överstyrelsen kan här nöja sig med att hänvisa till vad som
anfördes i 1931 års proposition nr 133. Så till vida anslöto sig också vid
1931 års riksdag håda kamrarna till Kungl. Maj:ts förslag, att de heslöto,
att normalskolekompetens med komplettering i naturvetenskapliga ämnen
borde berättiga till inträde vid institutet. — Överstyrelsen anser sålunda,
att normalskolekompetens hör berättiga till inträde vid institutet. Med
hänsyn till vad de sakkunniga anfört örn betydelsen av goda kunskaper i
moderna språk för eleverna vid institutet och i anledning av de nu förefintliga
differentieringsmöjligheterna av studiet under de sista åren i den
kommunala flickskolan, anser sig överstyrelsen emellertid höra föreslå att
i det avgångsbetyg från kommunal eller enskild flickskola, som medför
normalskolekompetens och som berättigar till inträde vid institutet, skall
ingå vitsord örn godkända insikter i två främmande levande språk.

Emellertid delar överstyrelsen — såsom ovan framhållits — de sakkunnigas
mening, att så vitt möjligt lika inträdesfordringar böra fastställas
för män och kvinnor. Att under sådana omständigheter uppställa normalskolekompetens
för kvinnliga elever och studentexamen för manliga synes
överstyrelsen icke lämpligt. Det var också denna uppfattning, som låg till
grund för andra kammarens beslut vid 1931 års riksdag, att som minimifordran
uppställa realexamen.

101

Kungl. Majrts proposition Nr 152.

Överstyrelsen har kommit till den åsikten, att denna examen — kompletterad,
på sätt ovan angivits, i naturvetenskapliga ämnen — skulle vara
tillräcklig grund för studier vid institutet, därest man fordrade godkänd
i samtliga obligatoriska läroämnen. Härvidlag vill överstyrelsen emellertid
göra det påpekandet, att godkänt vitsord i matematik i realexamen är
likvärdig med den av de sakkunniga uppställda fordran på godkänt vitsord
i nämnda ämne vid flyttning till latingymnasiets näst högsta ring.
I detta fall föreligger alltså, utöver vad som ovan anförts rörande nämnda
fordran, ett särskilt skäl att ej upptaga denna bland inträdesbestämmelserna.

Då det emellertid givetvis ej kan vara överstyrelsens mening, att den,
som avlagt studentexamen men ej realexamen, skulle vara utesluten från
inträde vid institutet, bör som alternativ upptagas den av de sakkunniga i
stadgelörslagets § 29 mom. 1 a) införda bestämmelsen. Därvid kan emellertid,
såsom ovan framhållits, bestämmelsen örn vitsord i matematik utgå.
Vidare bör åt stadgandet rörande fordringarna i naturvetenskapliga ämnen
givas en något annan formulering. De sakkunnigas förslag skulle
nämligen medföra, att den, som innehade godkända vitsord i nämnda
ämnen å realgymnasiet, ej vore formellt behörig att vinna inträde vid
institutet. Genom att utesluta orden »å latingymnasiet» skulle bestämmelsen
komma att innebära, att vitsord å såväl latin- som realgymnasiet,
respektive latin- och reallyceet ävensom å nyspråkliga lyceet skulle medföra
den ifrågavarande behörigheten.

Vad därefter angår folkskollärarnas tillträde till institutet, vill överstyrelsen
understryka den bland annat av 1931 års statsutskott uttalade
uppfattningen, att dylikt tillträde är önskvärt med hänsyn till folkskolans
behov av facklärare i gymnastik. Överstyrelsen vill härtill lägga, att den
pedagogiska utbildning, som folkskoleseminarierna avse att bibringa,
säkerligen kan bliva av stor betydelse för gymnastiklärare. Överstyrelsen
är också av den meningen, att tillfyllestgörande kompetens för studier vid
institutet innehas av den som avlagt folkskollärarexamen med kvalificerade
betyg. Överstyrelsen vill således föreslå, att folkskollärarexamen med
minst betyget med beröm godkänd i matematik, fysik och kemi, biologi
med hälsolära, tyska samt engelska skall berättiga till inträde vid institutet.
Givetvis bör betyg i efterprövning härvid vara likvärdigt med betyg
i examen. I fråga örn språken är detta nödvändigt, då i regel vid ett folkskoleseminarium
undervisning meddelas i endast ett språk.

Slutligen vill överstyrelsen — i anslutning till vad överstyrelsen anförde
i sitt ovannämnda utlåtande den 16 december 1926 — uttala den uppfattningen,
att även de från högre lärarinneseminariet utexaminerade eleverna
böra äga tillträde till institutet, därest de kunna anses fylla de ovan uppställda
fordringarna på kunskaper i naturvetenskapliga ämnen. Detta är
givetvis fallet, därest i avgångsexamen från seminariet erhållits minst
betyget godkänd i de ifrågavarande ämnena. Bland inträdesfordringarna
till institutet bör därför upptagas en bestämmelse, att elev, som fyller
denna fordran, bör äga behörighet för inträde vid institutet. I fråga örn
elev, som i avgångsexamen från högre lärarinneseminariet ej erhållit
sagda vitsord, synas de nedan under mom. b) och c) angivna fordringarna
böra äga tillämpning.

överstyrelsen föreslår således, att behörighet för inträde vid gymnastiska
centralinstitutet bör tillkomma:

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

a) den som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera
undergången fyllnadsprövning erhållit minst hetyget godkänd i
samtliga å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen
utom franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt,
som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen,
erhållit minst hetyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära
efter fordringarna för studentexamen;

b) elen, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild
flickskola med normalskolekompetens med minst hetyget godkänd i två
främmande levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi
och biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst hetyget godkänd
i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för
studentexamen;

d) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i sedermera
undergången efterprövning erhållit minst hetyget med beröm
godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi med hälsolära, matematik samt
tyska och engelska språken;

e) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid
allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen
avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst hetyget godkänd
i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,
zoologi och botanik.

Beträffande skolöverstyrelsens förevarande utlåtande gjordes särskilda
uttalanden till protokollet dels av generaldirektören Holmdahl med instämmande
av t.f. undervisningsrådet Lindqvist, dels ock av undervisningsrådet
Johansson.

Generaldirektören Holmdahl anförde:

Beträffande fordringarna för inträde vid gymnastiska centralinstitutet
kan jag icke i alla delar ansluta mig till den av överstyrelsen nu intagna
ståndpunkten.

I likhet med överstyrelsen biträder jag de sakkunnigas förslag i vad det
avser skärpta och likvärdiga minimifordringar i de naturvetenskapliga
ämnen, som utgöra den direkta grundvalen för studierna vid institutet,
och jag kan också helt ansluta mig till vad överstyrelsen anfört angående
sättet att styrka ifrågavarande kunskaper.

Vad inträdesfordringarna i övriga ämnen beträffar, instämmer jag i de
betänkligheter överstyrelsen uttalat mot de sakkunnigas förslag härom i
vissa avseenden och ansluter mig —■ i överensstämmelse med den ståndpunkt
jag intog vid överstyrelsens behandling av denna fråga den 22
februari 1929 — till överstyrelsens förslag, att jämväl normalskolekompetens
i dessa ämnen skulle fortfarande som hittills berättiga till inträde vid
institutet.

De sakkunniga synas mig icke hava förebragt några bärande skäl för
den av dem föreslagna förändringen i detta hänseende. Alltjämt utgöra
inträdessökande med normalskolekompetens den största gruppen av de
kvinnliga aspiranterna. Erfarenheten talar ej heller för att de nödvändiga
kraven på allmänbildning i den ämnesgrupp det nu gäller, härigenom

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

eftersatts. Därtill kommer, att så länge de högre flickskolorna ingå som
ett viktigt led i vår skolorganisation såsom erbjudande en av huvudvägarna
för att erhålla högre skolbildning för den kvinnliga ungdomen,
inga åtgärder utan tvingande skäl höra från statsmakternas sida företagas,
som förringar det praktiska värdet av denna utbildningsväg. Detta
skulle nämligen ske genom en begränsning av det traditionella giltighetsområdet
för normalskolekompetensen.

Jag instämmer jämväl i överstyrelsens förslag örn att godkända vitsord
i två främmande levande språk skola krävas i den examen, som medför
normalskolekompetens och som skall utgöra en av förutsättningarna för
inträde vid institutet.

Däremot kan jag icke dela överstyrelsens ståndpunkt, när den som en
konsekvens av principen, att såvitt möjligt lika inträdesfordringar böra
fastställas för män och kvinnor, stannar för att som minimifordran för
kunskaper i ifrågavarande ämnen uppställa realexamen. Det enda skäl,
som överstyrelsen anför för sitt förslag i denna punkt, utgöres av en hänvisning
till den abstrakta likställighetens grundsats. Detta synes mig
emellertid utgöra en alltför svag instans mot de invändningar av mera
konkret innebörd, som kunna resas mot detsamma.

Redan det åldersstadium, på vilket realexamen i allmänhet avlägges —
normalt två år tidigare än avgångsbetyg med normalskolekompetens förvärvas
av flickorna — borde inge betänkligheter, när det gäller tillträde
till en fackutbildning, för vilken av 1924 års sakkunniga i nära anslutning
till praxis föreslagits en minimiålder av fyllda nitton år. När de sakkunniga
i sitt nu föreliggande förslag icke upptagit en bestämmelse örn
minimiålder, torde detta sammanhänga med att de utgå från studentexamen
såsom normerande i fråga örn inträdesfordringarna, varigenom angivandet
av särskild minimiålder för vinnande av inträde ansetts obehövlig.
Någon väsentlig förändring i detta avseende torde ej hava avsetts och
ej heller vara önskvärd. Å andra sidan torde en bestämmelse örn minimiålder
med hänsyn till de inträdessökande med normalskolekompetens ej
heller vara behövlig; genom kompletteringskravet i naturvetenskapliga
ämnen torde denna grupp inträdessökande genomsnittligt uppnå samma
åldersstadium som studenterna. När man alltså torde böra utgå ifrån att
utbildningen vid institutet kommer att taga sin början ungefär vid samma
åldersstadium, som studierna vid universitet och högskolor i allmänhet,
kan det icke vara lämpligt att för inträde fastställa ett mått av allmänbildning,
som inhämtats vid en ålder som den, under vilken realexamen i
allmänhet avlägges. Detta torde vara så mycket mindre lämpligt, när samtidigt
kravet på kunskaper motsvarande studentexamens i de grundläggande
naturvetenskapliga ämnena anses böra uppställas. Dylika kompetensbestämmelser
torde ej ligga i den studerande ungdomens eget intresse,
då tiden mellan realexamens avläggande och inträdet vid institutet otvivelaktigt
bäst utnyttjas genom fortsatta studier i gymnasiet och studentexamens
avläggande. Risken för de ungdomar, som förvärvat kompetens för
inträde på den nu föreslagna vägen, men som beroende på konkurrens ej
lyckas vinna inträde, borde också beaktas. De ha i så fall icke studentexamen
och do möjligheter denna medför att falla tillbaka på.

Därtill kommer, att överstyrelsens förslag i denna punkt otvivelaktigt
innebär en sänkning av de krav på allmänbildning, som hittills upprätthållits
som inträdesfordran vid institutet. Normalskolekompetensen, järn -

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

förd med realexamen, garanterar i allmänhet icke blott den större åldersmognaden,
utan också mera omfattande och grundligare inhämtade kunskaper
i den humanistiska ämnesgrupp, varom det här är fråga. Starka
skäl synas mig därför tala emot införandet av denna nyhet i fråga örn
inträdesfordringarna till institutet, som överstyrelsens nu berörda förslag
örn realexamen som minimifordran innebär.

Vad slutligen angår folkskollärarnas och de från högre lärarinneseminariet
utexaminerades tillträde till institutet, kan jag helt ansluta mig
till överstyrelsens uttalanden och förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört, har jag ansett, att överstyrelsen
bort föreslå, att behörighet för inträde vid gymnastiska centralinstitutet
bör tillkomma:

a) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd
i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för
studentexamen;

h) den, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild
flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två
främmande levande språk samt dessutom genom vitsord, förvärvade på
enahanda sätt, som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd
studentexamen, erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och
biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen;

c) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm
godkänd i fysik och kemi, biologi med hälsolära, matematik samt tyska oell
engelska språken;

d) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid
allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen
avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd
i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,
zoologi och botanik.

Undervisningsrådet Johansson yttrade bland annat:

I fråga örn folkskollärarexamen såsom förutsättning för inträde vid
gymnastiska centralinstitutet har jag inom överstyrelsen yrkat därpå, att
den, för att godtagas såsom sådan förutsättning, borde kompletteras med
intyg örn kunskaper i tyska och engelska motsvarande minst betyget godkänd
i realexamen. De nu av överstyrelsen föreslagna bestämmelserna örn
inträdesvillkor innebär i stort sett, att realexamen skulle bli huvudnormen
för inträdesfordringarna. Redan en sådan förändring innebär, i jämförelse
med vad som för närvarande är stadgat, en sänkning, som jag endast med
stor tvekan kunnat gå med på. Med hänsyn till det ringa utrymme, som i
folkskoleseminarierna är tillmätt ämnena tyska och engelska, skulle, såvitt
jag kan finna, ett godtagande av — låt vara kvalificerat — seminariebetyg
i dessa ämnen innebära en ytterligare sänkning, och då kan jag icke
längre vara med.

Sedan gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium fått kännedom örn,
att skolöverstyrelsen som inträdesvillkor till gymnastiska centralinstitutet
föreslagit godkänd realexamen med komplettering för studentbetyg blott
i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära, har kollegiet till förnyad

105

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

behandling upptagit frågan om inträdesfordringarna och i skrivelse till
institutets direktion anfört huvudsakligen följande:

Kollegiet har vid sin föregående behandling av ärendet utgått från att
sakkunnigförslaget avsåge, att kvalificerad studentexamen skulle vara normerande
som kompetens för inträde, och att den lägre kompetens, som
dessutom medgives, vore att betrakta som en undantagsbestämmelse, avsedd
att gälla tor dem, som på annat sätt än genom examina skaffat sig
nödiga kunskaper och som dessutom i andra hänseenden kunna synas varn
särskilt lämpade för gymnastutbildning.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle emellertid realexamen — dessutom
utan de kompletteringar i levande språk, som sakkunnigförslaget
tydligen avsett —- bliva den normerande kompetensen.

Detta ställer frågan i ett helt annat läge, varför kollegiet, som ställt sig
tveksamt redan till denna del av sakkunnigförslaget, nödgas uttala sina
allvarliga betänkligheter mot skolöverstyrelsens förslag.

Skolöverstyrelsen har dock så sent som den 22 februari 1929 i princip
biträtt 1927 års gymnastiksakkunnigas förslag örn kvalificerad studentexamen
för alla elever, och de anmärkningar, som i riksdagen 1931 anfördes
mot propositionens nr 133 förslag örn inträdesfordringar gällde först
och främst, att Kungl. Majit föreslagit olika fordringar av manliga och
kvinnliga inträdessökande. Att taga denna debatt som förevändning för
en sänkning av hela normalkompetensen för inträdessökande till gymnastiska
centralinstitutet synes kollegiet lika omotiverat som direkt
skadligt.

Lärarkollegiet, som skall bära ansvaret för att undervisningen vid institutet
hålles på en högskolemässig nivå, får konstatera, att skolöverstyrelsens
förslag ej tager hänsyn till de fordringar, som måste ställas på eleverna
vid gymnastiska centralinstitutet såväl med avseende på allmän
mognad som på specialkunskaper bland annat i främmande språk. Hur
skall institutets undervisning kunna höjas upp på det plan, som sakkunniga
föreslå, örn elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig dylik undervisning
förminskas genom den ödesdigra nedskärning av kompetensen för
inträde, som av överstyrelsen föreslås! Kollegiet vill påpeka det faktiska
förhållandet, att flera av de vid institutet använda läroböckerna blott
förekomma på engelska och tyska, och att realexamens språkkunskaper
ingalunda äro tillräckliga för att kunna tillgodogöra sig dessa. Härtill
kommer, att realexamen knappast medför den allmänt intellektuella utveckling,
som är nödvändig som underlag för de högskolemässigt ordnade
självstudier, vilka i än vidsträcktare mån än hittills måste ingå i det omorganiserade
institutets arbetsformer.

Under dessa förhållanden får kollegiet anhålla, att direktionen måtte
inför Kungl. Majit framhålla de uppenbara vådorna av ett godtagande av
skolöverstyrelsens förslag och nödvändigheten av att de sakkunnigas förslag
— örn det skall bliva föremål för ändring — skärpes i stället för att
mildras. Anses således hänsyn böra tågås till de i riksdagen framställda
önskemålen örn lika inträdesfordringar för män och kvinnor, till vilken
tanke kollegiet i enlighet med föregående uttalanden, som det ej har anledning
frångå, ansluter sig, får kollegiet hemställa, att som villkor för inträde
vid gymnastiska centralinstitutet fastställes studentexamen, dock med
rättighet för Kungl. Majit att i vissa fall lämna dispens från dessa kom -

Departe mentschefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

petensvillkor för vissa sökande, som i andra hänseenden kunna synas särskilt
lämpade för gymnastutbildning.

Skulle direktionen ej kunna tillmötesgå denna hemställan, får kollegiet
anhålla att direktionen åtminstone måtte giva uttryck åt sin anslutning
till generaldirektör Holmdahls till skolöverstyrelsens förslag fogade
reservation.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har med skrivelse den 9
februari 1932 överlämnat lärarkollegiets ifrågavarande framställning till
Kungl. Majit och därvid anfört huvudsakligen följande:

Lärarkollegiets skrivelse har närmast föranletts av ett den 12 januari
1932 dagtecknat utlåtande av skolöverstyrelsen över 1931 års gymnastiksakkunnigas
betänkande med förslag rörande vissa i samband med gymnastiska
centralinstitutets omorganisation stående frågor, i vad dessa
bestämmelser avse inträdesfordringarna vid institutet.

Direktionen vill erinra örn att direktionen tidigare, den 14 januari 1932,
jämväl avgivit utlåtande över nämnda sakkunnigbetänkande och därvid
i stort sett uttalat sin anslutning till vad de sakkunniga föreslagit
beträffande inträdesfordringarna. Direktionen ansåg sig dock böra föreslå
i viss mån skärpta krav beträffande kunskaperna i främmande levande
språk, i det att direktionen föreslog, att för inträde vid institutet skulle
fordras bland annat att genom intyg, som av direktionen godkännes, styrka
sig i minst två främmande levande språk äga kunskaper, som motsvara
minst betyget »godkänd» vid prövning enligt fordringarna för flyttning
till latin- eller realgymnasiets näst högsta ring.

I det skolöverstyrelsens utlåtande, som varit anledningen till lärarkollegiets
nu föreliggande skrivelse, har som fordran på kunskaper i främmande
levande språk föreslagits avgångsbetyg från realskola.

Enligt direktionens förmenande innebär detta en icke obetydlig minskning
av de inträdesfordringar, vilka av direktionen funnits nödvändiga,
och utan vilka det icke torde vara möjligt att hålla undervisningen å avsedd
nivå.

Direktionen har därför ansett sig böra hos Kungl. Majit framhålla önskvärdheten
av att denna för gymnastiska centralinstitutets framtida utveckling
avgörande fråga gives den lösning, varom direktionen tidigare,
i huvudsaklig överensstämmelse med 1931 års sakkunnigförslag, gjort hemställan.

Såsom jag redan framhöll i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag, är
en tillfredsställande lösning av frågan örn inträdesfordringarna vid det
omorganiserade gymnastiska centralinstitutet en viktig förutsättning för
undervisningens bedrivande vid institutet.

Många förslag i ämnet hava framkommit, men intet har visat sig kunna
verka samlande. Frågans behandling vid 1931 års riksdag bragte ej heller
någon klarhet då, såsom tidigare erinrats, kamrarna i detta hänseende
stannade i olika beslut.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget har också från flera
håll, särskilt då i det av skolöverstyrelsen avgivna utlåtandet, mötts
av erinringar, vilka jag icke kan underlåta att tillerkänna ett visst berättigande.

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

När jag nu haft att taga denna fråga till förnyad omprövning, har jag
icke kunnat undgå att taga starkt intryck av de såväl vid frågans behandling
vid 1931 års riksdag som av 1931 års sakkunniga framförda önskemålen,
att för framtiden samma inträdesfordringar borde uppställas för
män och kvinnor. Såsom av reservanterna i statsutskottet vid 1931 års
riksdag framhölls, har den hittillsvarande olikheten möjligen tidigare
kunnat försvaras, innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats
på sätt som skett genom 1927 års skolreform. Med den samundervisning
av manliga och kvinnliga elever vid centralinstitutet, som i förslaget
förutsatts och vartill jag anslutit mig, torde det ej heller vara möjligt
att bibehålla de skilda inträdesfordringarna för män och kvinnor.
Även örn man, såsom från flera håll föreslagits, genom komplettering söker
ernå likartade kunskaper i vissa angivna ämnen, kan det dock knappats
undvikas, att olika inträdesfordringar måste medföra olika utgångslägen
i fråga om allmänbildning och förmåga att bedriva studier, som
måste försvåra undervisningens planmässiga anordning.

I detta sammanhang vill jag jämväl något beröra ett förslag till
differentiering av inträdesfordringarna, som framkommit under ärendets
handläggning. Det har från flera håll, exempelvis karolinska institutets
lärarkollegium, ifrågasatts, örn icke inträdesfordringarna kunde göras
lägre å sjukgymnast- än å friskgymnastlinjen. Detta skulle emellertid
enligt mitt förmenande medföra icke obetydliga svårigheter vid den undervisning,
som — låt vara i ganska begränsad omfattning — även för
framtiden skall vara gemensam för elever från de båda utbildningslinjerna.
Olika inträdesfordringar skulle därjämte försvåra den möjlighet
till övergång mellan de båda utbildningslinjerna, som är en av de viktigaste
förutsättningarna för den av mig förordade och även av riksdagen
i dess principbeslut 1931 godtagna enhetligheten i utbildningen vid centralinstitutet.
Lägre inträdesfordringar för de blivande sjukgymnasterna
skulle slutligen uppdraga en mindre tilltalande skillnad mellan frisk- och
sjukgymnastikens utövare i vårt land. Nu angivna skäl göra, att jag måste
ställa mig avvisande mot det sålunda framkomna förslaget.

Jag har alltså vid mitt ståndpunktstagande i denna fråga utgått från
att man, i den mån sådant är genomförbart, bör hava samma inträdesfordringar
för män och för kvinnor, för friskgymnaster och för sjukgymnaster.

Bortsett från vissa särskilda kategorier av inträdessökande, vartill jag
senare återkommer, kan man i de olika förslagen utläsa tvenne huvudlinjer
för inträdesfordringarna, nämligen dels studentexamen, t. o. m. med
vissa särskilda fordringar i de naturvetenskapliga ämnena, dels normalskolekompetens
och realexamen med vissa kompletteringar.

Vid valet mellan dessa båda huvudlinjer har jag — med hänsyn tagen

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

till min nyss angivna utgångspunkt — funnit de övervägande skälen tala
för studentexamen.

När nu statsmakterna efter mångåriga utredningar hava att fatta ett
definitivt beslut örn centralinstitutets framtida organisation, är det enligt
mitt förmenande av yttersta vikt, att man bereder möjlighet för en omläggning
och modernisering av centralinstitutets undervisning mot mera
högskolemässiga former. Den omdaning, som från alla håll önskats och
förklarats vara av behovet påkallad, torde knappast vara möjlig att ernå
genom en sänkning av inträdesfordringarna. För bedrivande av högskolemässiga
studier och för att möjliggöra tillägnandet under den korta tid,
som står till buds, av det stora kunskapsstoff, varom här är fråga, torde
tvärtom — särskilt örn hänsyn tages till de stora krav, som samtidigt rent
fysiskt ställas på eleverna — den i all synnerhet från gymnasthåll enträget
påyrkade skärpningen av inträdesfordringarna vara en förutsättning.

Härtill komma vidare vissa tidigare kanske ej alltid fullt beaktade svårigheter,
vilka bliva oundgängliga, därest realexamen eller normalskole
kompetens uppställes såsom inträdesfordran. I nu nämnda fall, speciellt
när det gäller realexamen, avslutas studierna som regel vid en ålder, då
med hänsyn till vederbörandes kroppsutveckling, mognad för högskolemässiga
studier o. s. v. inträde vid centralinstitutet knappast ännu kan
komma i fråga. För inträdessökande med nu nämnd kompetens uppstår
alltså en lucka, kanske på flera år, mellan studiernas avslutande i skolan
och deras återupptagande vid centralinstitutet. Vad detta har att betyda
både för centralinstitutets verksamhet och för de enskilda individerna,
torde ligga i öppen dag.

Erfarenheten har också visat, att antalet studenter bland de inträdessökande
visat tendens att ökas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag
lämnades vissa uppgifter i detta hänseende, vilka jag här anhåller att få
återgiva, något kompletterade och framförda till innevarande läsår.

Manliga elever:

År

Antal inträ-dessökande
manliga
elever

Därav

studenter

Antal

antagna

Därav

studenter

Kommende-

rade

manliga

elever

1924 .........

13

11

5

4

30

1925 .........

9

8

8

8

27

1926 .........

10

9

7

6

19

1927 .........

14

13

10

9

18

1928 .........

20

18

14

12

18

1929 .........

30

29

17

17

15

1930 .........

27

21

18

18

19

1931.........

23

20

16

15

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 109

Kvinnliga elever:

Antal inträ-

?

dessökande

Därav

Antal

Därav

Ar

kvinnliga

studenter

antagna

studenter

elever

1924..................

70

4

30

3

1925..................

70

7

30

5

1926..................

104

21

29

17

1927 ..................

110

21

31

15

1928..................

112

32

31

17

1929..................

105

31

31

20

1930..................

81

22 ''

32

16

1931..................

66

30

29

16

Dessa siffror giva vid handen, att i fråga om de civila manliga eleverna
studentexamen — såsom ju var att vänta — varit regel, örn än dispenser
härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga eleverna har
antalet inträdessökande med studentexamen ökats under de år, undersökningen
omfattar — i all synnerhet i förhållande till totalantalet inträdessökande.
Härvid är emellertid att märka, att de av reservanterna i statsutskottet
vid 1931 års riksdag berörda verkningarna av 1927 års skolreform
ännu knappast i någon större utsträckning kunna hava gjort sig
gällande.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig alltså böra förorda, att
såsom fordran för inträde vid gymnastiska centralinstitutet måtte som
regel uppställas studentexamen, kvalificerad på sätt skolöverstyrelsen i
sitt senaste utlåtande angivit. Behörig för inträde vid gymnastiska centralinstitutet
hör alltså vara den, som avlagt godkänd studentexamen samt
i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst
betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna
för studentexamen.

Av flera skäl anser jag mig vidare höra tillstyrka, att gymnastiska cen
tralinstitutet nu helt öppnas för folkskollärare samt för de från högre
lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, vill
jag alltså förorda, att behörighet för inträde vid centralinstitutet vidare
bör tillkomma

dels den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm
godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt
tyska och engelska språken,

dels ock den, som avlagt avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet
samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik med
astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

Ilo

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

I likhet med vad jag redan föregående år framhöll, finner jag det — i
all synnerhet med den skärpning av de teoretiska inträdesfordringarna,
som nu av mig förordats — önskvärt, att möjligheter hållas öppna att genom
ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra gymnastiska centralinstitutet
sådana elever sorn, utan att helt uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna,
visa en synnerlig håg och fallenhet för gymnastiklärar- eller
sjukgymnastyrket. Meddelandet av dylika dispenser torde emellertid höra
förbehållas Kungl. Majit.

De militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett
bifall till det av mig framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det
skall ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets
behov verkställa dessa kommenderingar, beröras här förevarande elever
icke av frågan örn inträdesfordringarna.

De av mig nu förordade bestämmelserna rörande inträdesfordringarna
vid centralinstitutet innebära — speciellt då för de kvinnliga eleverna —
en icke obetydlig skärpning i förhållande till nu gällande bestämmelser.
Jag kan icke förbise, att under de närmaste åren ganska stora svårigheter
komma att bliva förknippade härmed.

Såsom av den nyss meddelade tablån framgår, har antalet inträdessökande
studentskor vid centralinstitutet endast två gånger överstigit och
en gång varit lika med hela antalet av dem, som ifrågavarande år vunnit
inträde vid centralinstitutet. Därest endast studentskor kunnat vinna inträde,
hade, även örn alla varit lämpliga och kunnat mottagas, den kvinnliga
kursen endast tre gånger kunnat fyllas.

För de kvinnliga studerande, som för närvarande vid läroanstalter av
olika slag landet runt bereda sig på att enligt hittills gällande fordringar
vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet, skulle vidare enligt mitt
förmenande ett alltför hastigt genomförande av de skärpta inträdesfordringarna
verka obilligt.

Både för centralinstitutets egen verksamhet och för dess blivande elever
torde en viss övergångsperiod vara erforderlig. Det torde vidare, såsom
tidigare framhållits, vara nödvändigt att avvakta de resultat, som
1927 års riksdags beslut i skolfrågan för de kvinnliga elevernas vidkommande
kan medföra. Med hänsyn härtill torde möjlighet höra hållas öppen
för Kungl. Majit att under en viss begränsad tid, förslagsvis fem läsår,
d. v. s. läsåren 1932/1933—1936/1937, i mån av utrymme medgiva inträde för
sådana kvinnliga studerande, som uppfylla nu gällande inträdesfordringar
och av direktionen anses kunna följa undervisningen vid det omorganiserade
centralinstitutet.

De närmare bestämmelser, som må bliva erforderliga med anledning av
denna övergångsanordning, torde det få ankomma på Kungl. Majit att
framdeles efter direktionens hörande utfärda.

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Såsom jag redan år 1931 hade anledning uttala, har jag anslutit mig
till den av både 1927 och 1931 års sakkunniga framförda uppfattningen,
att jämväl de privata legitimerade gymnastikinstituten — Arvedsons gymnastiska
institut och sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund — skola åläggas
att beträffande inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma
föreskrifter, som må bliva gällande för gymnastiska centralinstitutet.

Denna uppfattning vidhåller jag fortfarande. Jag torde få anledning
att återkomma härtill, när frågan örn förlängd examensrätt för dessa institut
bliver aktuell.

Emellertid vill jag redan nu framhålla, att de av mig föreslagna skärpta
inträdesfordringarna sannolikt för dessa institut torde komma att under
den närmaste framtiden medföra ännu större olägenheter än de nyss av
mig beträffande centralinstitutet framhållna. Med hänsyn härtill böra
även övergångsbestämmelser föreskrivas för dessa institut i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av mig nyss förordats beträffande centralinstitutet.

1 12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Frågans
behandling
vid 1931 års
riksdag.

Kap. IV. Militärgymnastisk utbildning.

Härefter anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rundqvist
följande:

Såsom närmare framgår av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i
det föregående anfört, biträdde riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931,
nr 324, den i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade uppfattningen,
att den lägre militärgymnastiska utbildning, som hittills meddelats
vid gymnastiska centralinstitutet under första årskursen, den s. k.
instruktörskursen, skulle avskiljas från gymnastiska centralinstitutet och
för framtiden omhändertagas av försvarsväsendets egna organ.

Härom anförde riksdagen, såsom jämväl tidigare erinrats, bland annat:

Riksdagen anser, att denna kurs i sin nuvarande form hör avskaffas
såsom en obligatorisk del av lärogången vid institutet. Det är emellertid
klart, att så icke kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som hittills
genom berörda kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet
har av dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet,
gjorts gällande, att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i
gymnastik och idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade
genom de militära myndigheternas egen försorg och helt under
militärt inseende. I propositionen redogöres för ett av inspektören för
militärläroverken i sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en
särskild »arméns gymnastikskola» skulle upprättas, förlagd till arméns
underofficersskolas etablissement i Uppsala. Förutom icke närmare angivna
engångskostnader skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000
kronor utom dyrtidstillägg. Chefen för försvarsdepartementet har med
hänsyn till denna ganska avsevärda kostnad och jämväl på grund av den
pågående utredningen angående försvarsväsendets framtida organisation
icke funnit sig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag. Enligt hans mening
borde en undersökning vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade
centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen
såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan
avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga
påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan
vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet
mera löst förbunden, pålägga detsamma hithörande utbildningsuppgift,
vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har givetvis
intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare undersökes.
Ifrågavarande utredning synes böra bedrivas så skyndsamt, att förslag i
ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna begynna
under budgetåret 1932/1933.

Med anledning av vad sålunda förevarit uppdrog statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet åt de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

Kungl. Maj:ts proposition Kr 152. 113

den 12 juni 1931, inom nämnda departement tillkallade s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga
att i samråd med inspektören för militärläroverken
verkställa av kostnadsberäkning åtföljd utredning rörande möjligheterna
att till det omorganiserade centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen
såsom en fristående kurs.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga tillsammans med inspektören
för militärläroverken, generalmajoren L. Lilliehöök, med skrivelse
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 november
1931 ingivit ifrågavarande utredning jämte kostnadsförslag.

I utredningen har till en början erinrats örn ett av inspektören för militärläroverken
den 12 november 1929 avgivet förslag i fråga örn den militärgymnastiska
utbildningens avskiljande från gymnastiska centralinstitutets
undervisningsområde och överflyttande till försvarsväsendets egna
organ.

För den närmare innebörden av detta förslag ävensom beträffande de
häröver avgivna yttrandena m. m. anhåller jag att få hänvisa till den
redogörelse, som finnes intagen å sid. 149—158 i propositionen nr 133 till
1931 års riksdag.

I den nu föreliggande utredningen har härefter meddelats, att vid arbetet
härmed inspektörens för militärläroverken den 12 november 1929 ingivna
förslag till organisation av en »arméns gymnastikskola», vilket förslag
i stort sett tillstyrkts av de hörda militära myndigheterna, kunnat
följas, ehuru statsmakternas vid 1931 års riksdag gjorda uttalanden föranlett
modifikationer i vissa viktiga hänseenden. Närmast gällde detta i
fråga örn nödvändigheten att nedbringa kostnaderna för den nu ifrågasatta
utbildningen. Det torde emellertid vara självfallet, att inskränknings- och
besparingsåtgärder icke vidtoges i sådan utsträckning, att utbildningens
ändamål äventyrades.

Följande synpunkter rörande organisationen i stort anföras i utredningen: -

1931 års
betänkande
angående
militär
gymnastik -kurs.

Givetvis hade utbildningens mål — utbildande av erforderligt antal
instruktörer i militärgymnastik, vapenföring och idrott — lättast vunnits,
örn kursen kunnat givas den lasta lorm, omlattning och varaktighet, som
inspektören med sitt förslag den 12 november 1929 avsett. Då detta med
hänsyn till frågans läge ej bliver möjligt, måste organisationen givas den
gestaltning, som redan i propositionen nr 133 antydes genom ordet »skolas»
utbytande mot »kurs». 1 lörsta hand lår dä — vi återkomma till lärarfrågan
längre fram — tanken på chefens och de övriga militära lärarnas
anställande på fast stat vid kursen övergivas. Då det vidare är av vikt, att
chef och lärare uppehålla största möjliga kontakt med trupptjänsten, böra
dessa så vitt möjligt tillhöra den aktiva officerskåren. För sin lärarverksamhet
böra de åtnjuta särskilt arvode, vartill givetvis kommer tjänstgöringstraktamente
och resersättning samt dyrtidstillägg.

Beträffande den kurs för underofficerare, som av inspektören föreslagits,
Bihang till riksdagens protokoll 1232. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.) 8

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

framhåller departementschefen, att densamma utgör en utökning av den
nuvarande organisationen. Chefen för generalstaben, som gör samma påpekande,
anser visserligen, att mot anordnande av en dylik kurs linnes
»i och för sig intet att erinra», men påvisar samtidigt de svårigheter, som
äro förbundna med dess inordnande i »gymnastikskolan», och antyder, att
dessa kunna vid en närmare undersökning nödga till ett avstående från
anordnande av underofficerskurser. Chelen för marinstabeu linner kursen
önskvärd för marinens del men ej nödvändig, medan cheien för flygvapnet
framhåller, att vid vapnet erfordras främst officerare som gymnastikinstruktörer.

Den för underofficerskursen av inspektören föreslagna tiden — till större
delen under sommaren — anses av samtliga de tre nämnda cheferna mindre
lämplig på grund av svårigheten att under denna period avvara den
ifrågavarande beiälspersonalen. Att åter pressa in en dylik kurs under
tiden mitten av oktober till april eller maj månad är emellertid förenat
med rätt stora olägenheter; antingen måste då kursen för att ej kollidera
med officerskursen iörkortas så mycket, att ändamålet med densamma förfelas,
eller ock linge officers- och underofficerskurserna pågå delvis samtidigt.
I senare fallet skulle betydande svårigheter uppstå. Skillnaden såväl
i ålder som utbildningsståndpunkt mellan de båda elevkategorierna skulle
nödga till utbildningens bedrivande på två skilda linjer, vilken uppdelning
även betingas av utbildningens olika omfattning och varaktighet.
Följden bleve en fördubbling av lärarkrafterna, vilket skulle betyda en
relativt stor kostnadsökning samtidigt som det givetvis skulle stöta på
stora svårigheter att utan kaderökning ställa erforderligt antal specialutbildade
officerare till förfogande som lärare. Det torde därjämte kunna
betvivlas att man på ett tillfredsställande sätt skulle kunna bereda så
många elever tillfälle till instruktionsövningar med trupp såväl i gymnastik
som idrott, vilka övningar »höra till de mest betydelsefulla i den utbildning,
varom här är fråga. Även lokalfrågan ställer sig hindrande i
vägen, andra svårigheter att förtiga. Med hänsyn till alla dessa inverkande
omständigheter torde därför de ifrågasatta kurserna för underofficerare
tills vidare böra anstå.

I fråga örn utbildningstid anföres i utredningen bland annat:

Det bliver möjligt att så ordna officerskursen, att vissa önskemål, vilka
eljest skulle lått stå tillbaka, kunna bättre tillgodoses. Särskilt gäller detta
kravet på att eleverna skola förvärva nöjaktiga färdigheter och insikter i
sommaridrotten. Kursen i fråga, som enligt inspektörens förslag skulle
upphört i slutet av mars, kan nu utsträckas till slutet av maj månad,
d. v. s. ända till sommarsoldatskolans början för huvuddelen av de värnpliktiga.
Visserligen anse cheferna för marinstaben och flygvapnet, att
vissa olägenheter med hänsyn till vapenövningarna äro förknippade med
kursens utsträckande utöver mitten av april, men då betänkligheterna närmast
torde vara framkallade av att den ifrågasatta kursen för underofficerare
skulle pågå långt in på sommaren, torde det relativt obetydliga
intrång på sommartjänstgöringen, som antydda förlängning av tjänstgöringen
innebär för officerskursens del, ej spela någon större roll. En
tidigare hemförlovning av elever ur de båda vapnen torde ock, örn så befinnes
nödvändigt, kunna äga rum.

De för delar man vinner genom att officerskursens utbildning kan för -

115

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

siggå under en längre tid på våren och början av sommaren, böra vara
utslagsgivande. Örn man därtill lörlägger början av kursen till nyåret,
undviker man draga in julhelgen i undervisningsperioden och utvinner i
alla fall en tid på nära 5 månader. Detta innebär i förhållande till inspektörens
förslag en kostnadsminskning för elevernas del med 20 dagars
tjänstgöringstraktamenten.

Underofficerskursens slopande torde sålunda ej nödvändigtvis böra,
såsom chefen för generalstaben antyder såsom önskvärt, medföra förlängning
av officerskursen utöver vad inspektören föreslagit. Örn kursen förlägges
till årets första hälft, vilket medger goda möjligheter för tillämpningsövningar
under såväl vinter- som särskilt sommarförhållanden,
kunna bättre och fullödigare utbildningsresultat utvinnas än under en
(höst- och) vinterkurs. Vidare bör erinras, att den nuvarande »militärinstruktörskursen»
vid gymnastiska centralinstitutet efter hand kommit
att ingå såsom ett led i den civila gymnastiklärarutbildningen. En fristående
militär kurs kan därför i betydande omfattning frigöras från ovidkommande
»civil» detaljutbildning och i stället inriktas på tillgodoseende
av rent militära krav, varigenom en motsvarande tidsvinst uppstår.

Beträffande lydnadsförhållanden har i betänkandet anförts:

Kursen hör såsom inspektören föreslagit vara underställd inspektören
för militärläroverken; i förvaltningshä”seende däremot hör den lyda
direkt under arméförvaltningen, som torde äga att utfärda härför erforderliga
närmare föreskrifter.

Direktionen ever gymr astiska centralinstitutet, därvid närmast företrädd
av föreståndaren, synes av flera lätt insedda skäl ej böra hava annan befattning
med kursen än vad som betingas av ordningsföreskrifter, lokaler
samt erforderligt samarbete ifråga örn utbildningen, varom mera nedan.

I fråga örn straffrättsliga förhållanden intager kursen enahanda ställning
som de till Stockholm förlagda militära läroverken.

I fråga örn personal anföres i betänkandet:

Beträffande chef och lärare (antal och befälsgrad) föreslås ingen ändring
i inspektörens förslag.1 Med den förändrade karaktär kursen skulle
erhålla, torde det från de hörda militära myndigheterna uppställda kravet
pa eventuellt en major som chef och lärare i viss mån hava förlorat
sitt berättigande. Då chefen tillika skall vara lärare vid en kurs av så
utpräglad praktisk läggning och med så stora krav på lärarnas personliga
deltagande i övningarna, är det av vikt, att han besitter den spänstighet,
färdighet och uthållighet, som mera hör till en yngre hefälskategori än
regementsofficerarnas. Cheibeiattningens tillsättande ur ifrågavarande befälsklass
torde dessutom möta vissa svårigheter med hänsyn såväl till den
begränsade tillgången som tjänstgöringsförhållandena.

I fråga om den övriga personalen torde vissa ändringar i inspektörens
förslag nödvändiggöras av kursens förläggande till gymnastiska central 1

Enligt inspektörens för militärläroverken den 12 november 1929 framlagda förslag
skull '' den föreslaana skolans personal utgöras av:

chef (tillika lärare),

två militära lärare (varav den ena tillika skulle tjänstgöra såsom adjutant),

timlärare, samt

expeditionsunderofficer.

Såsom redogörare skulle tjänstgöra intendenten vid arméns underofficersskola.

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

institutet. Sålunda bliver expeditionsunderofficeren obehövlig. Förvaltningsgöromålen
böra mot mindre arvoden skötas av institutets räkenskapsförare
(eller kamrerare, såsom han av sakkunniga föreslås benämnd).
För skrivhjälp bör ett mindre penningbelopp beräknas. Beträffande undervisning
i hälsolära, viss idrott m. m. torde den minskning av beloppen
i fråga, som kan anses betingad av den föreslagna underofficerskursens
slopande, böra göras.

I fråga örn grunderna för beordrande av officerselever till kursen torde,
framhålles i betänkandet, ingen ändring uti vad inspektören föreslagit
behöva vidtagas.1

I fråga örn samarbetet med gymnastiska centralinstitutet anföres i betänkandet: Då

kursen kommer att utgöra rekryteringskälla för de till gymnastiska
centralinstitutet sedermera kommenderade officerarna, torde det för vinnande
av enhetlighet i vissa utbildningsgrenar vara nödvändigt, att direktionen
över gymnastiska centralinstitutet beredes ett visst inflytande
när det gäller utbildningens planläggning och arbetsordningens infogande
i institutets arbetsprogram. Kursens karaktär av en fristående organisation
torde därmed ej ändras, då något egentligt underställande under gymnastiska
centralinstitutets direktion därigenom ej äger rum. Undervisningsplanen
torde därför i erforderliga delar böra uppgöras efter samråd
med direktionen. Detta underlättas, därest inspektören för militärläroverken
tillika är medlem av densamma, för vilken anordning lämplighetsskäl
i regel torde föreligga med hänsyn till det erforderliga samarbetet dessa
myndigheter emellan.

Emellertid bör samarbetet även taga en fastare form. Det torde nämligen
få anses vara av synnerligt värde, att åtminstone en av kursens lärare
fastare anknytes till gymnastiska centralinstitutet, särskilt då till den
utbildning som meddelas militäreleverna vid institutet. Detta gäller i
första hand idrottsutbildningen och främst fäktidrotten, uti vilken senare
de militära eleverna avses erhålla en högre, från de civila elevernas undervisning
helt skild utbildning, möjliggörande för dem att vinna kompetens
som lärare och föregångsman på ett område, där eljest ingen högre ^bildningsanstalt
för militärens vidkommande finnes eller har utsikt att inom
en närmare framtid anordnas i vårt land.

Vi hava därför, enär det föreslagna antalet idrottslärare vid gymnastiska
centralinstitutet icke gör det möjligt för dessa att samtidigt tillgodose
militärkursens utbildning i idrott, tänkt oss frågan löst på så sätt,
att en av kursens officerare i kommandoväg beordras tillika tjänstgöra vid
institutet lör att biträda vid militärelevernas därstädes utbildning. Endast
på så sätt torde det vara möjligt att den fristående kursens lärarpersonal
förvärvar, utvecklar och vidmakthåller nödiga förkunskaper, färdigheter
och rutin beträffande fäktidrotten, samtidigt som gymnastiska centralinstitutet
drager nytta härav för militärelevernas idrottsliga utbildning.
Hans tjänstgöring skulle då påbörjas efter repetitionsövningarna. samtidigt
med militärelevernas inställelse vid gymnastiska centralinstitutet

1 Förslaget i denna del innebar, att till vinterkursen skulle i kommandoväg beordras
18—20 officerare (varav 3—4 av marinen), vilka efter avlagd officersexamen tjänstgjort
minst 2 år vid trupp eller ombord.

117

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

och avslutas på samma gång som den fristående kursen. Då hans tjänstgöring
såsom tidigare framhållits icke på något sätt skulle beröra de civila
elevernas utbildning, synas inga befogade invändningar kunna göras mot
hans avlönande i likhet med övriga till institutet kommenderade officerare
d. v. s. med tjänstgöringstraktamente, vartill kommer arvode för hans
lärarverksamhet. Lämpligen bör detta utgå från försvarsväsendets anslag.
Merkostnaden för den tid militärkursen ej pågår (omkring 11 veckor)
bliver ju förhållandevis obetydlig.

Det torde slutligen få förutsättas, att institutets lärarkår, i den mån
deras tjänstgöring i övrigt det medgiver, anlitas för erforderlig undervisning
i hälsolära, viss idrott m. m., för vilket ändamål föreslås ett visst
årligt anslag.

I fråga örn utbildningen anföres i betänkandet:

Kursens förläggande till gymnastiska centralinstitutet föranleder i stort
sett inga ändringar i inspektörens förslag beträffande undervisningens
omfattning.1 Stockholmsförläggningens fördelar, vilka inspektören i sin
skrivelse betonat, kunna nu fullt ut tillgodogöras. Ej minst gäller detta de
synnerligen viktiga instruktionsövningarna med trupp i gymnastik oell
idrott. Sedan såväl chefen för östra arméfördelningen som sekundchefen
för Göta livgarde under hand förklarat sig ej hava något att däremot
erinra, bliver det möjligt för kursen att för ändamålet i viss utsträckning
disponera trupp ur nämnda regemente, varvid förutom gymnastiksal jämte
omklädnadsrum m. m. även idrottsplatsen med hinder- och handgranatsbanor,
vilka tre övningsmöjligheter saknas vid gymnastiska centralinstitutet,
står till förfogande. Därest regementets anslag ej medgiver sistnämnda
tvenne friluftsanordningars behövliga iståndsättande i erforderlig
tid, torde krigsskolans ifrågavarande banor kunna användas. Hindergården
torde för övrigt i allmänhet kommit alltmer ur bruk i den militära
utbildningen, varför ifrågavarande övningar icke torde i någon större
omfattning komma att ingå i kursens utbildningsprogram.

Genom kursens förläggande till Stockholm bliver det ock möjligt att, i
den mån så befinnes ändamålsenligt, tillmötesgå chefens för marinstaben
önskemål att inom övningsgrenen »allmän och militär idrott» beredes tillfälle
för elever från marinen att bedriva viss sjömilitär idrott.

I fråga örn förläggning anföres:

Kursen förlägges till gymnastiska centralinstitutet, där förutom expeditionsrum
m. m. erforderliga lokaler, delvis dock efter vissa förändrings- * 1 2

1 Inspektörens för militärläroverken förslag av den 12 november 1929 innebar i här
förevarande hänseende följande:

1. Kursen skulle hava en varaktighet av omkring fem månader och taga sin början i
mitten av oktober.

2. Undervisningen skulle omfatta följande ämnen och praktiska övningar:

Ämnen: allmän hälsovårdslära,

soldatgymnastik,

allmän och militär idrott,

fäktlära;

Praktiska övningar: gymnastik,

allmän och militär idrott,
fäktning (närst.rid),
simning och livräddning.

118

Kungl. Maj.is proposition Nr 152.

arbeten, kunna erhållas för såväl de teoretiska lektionerna som även för
gymnastik oell fäktning. Därest lör någon tidsperiod under kursen hinder
skulle möta för begagnande av gymnastiska centralinstitutets gymnastiksalar,
torde vederbörliga övningar utan svårighet kunna förläggas till
Göta livgarde, där enligt det föregående viss gymnastik- och idrottsundervisning
föreslås anordnad. För simundervisningen får beräknas någon av
badinrättningarna i Stockholm, till dess ett nybyggt gymnastiskt centralinstitut
kan upplåta simhall.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har i betänkandet föreslagits,
att den militärgymnastiska utbildning, som är avsedd att utbrytas från
gymnastiska centralinstitutet för att i stället i form av en fristående kurs
ansluta till institutet, bör under benämningen »Militära gymnastikkursen »
(M. G. K.) lämpligen organiseras efter följande allmänna grunder.

1. Ändamål och organisation:

1. Kursen har till ändamål att utbilda officerare till instruktörer i militär
gymnastik, vapenföring och idrott.

2. Den organiseras som en fristående kurs vid gymnastiska centralinstitutet.
Viss utbildning äger rum vid regemente ur Stockholms garnison.

3. Kursen underställes inspektören för militärläroverken. I förvaltningshänseende
lyder den under arméförvaltningen.

4. Kursens personal utgöres av:

chef (tillika lärare),

två militära lärare (varav den ene tillika tjänstgör såsom adjutant) samt

timlärare.

Såsom redogörare tjänstgör räkenskapsföraren (kamreraren) vid gymnastiska
centralinstitutet mot särskilt arvode.

5. Chef och lärare beordras i kommandoväg för tre år i sänder. Av dem
skall en tillika mot särskilt arvode omhänderhava de militära elevernas
vid gymnastiska centralinstitutet speciella utbildning i fäktning ävensom
biträda vid deras idrottsutbildning.

6. Chef och lärare ävensom redogörare erhålla arvode å kursens stat.

II. Elever.

Som elever beordras i kommandoväg härför lämplig officerare till ett
antal av 18—20 (därav ur marinen och flygvapnet sammanlagt 3 å 4), vilka
efter avlagd officersexamen tjänstgjort minst två år vid trupp eller ombord.

lil. Undervisning.

1. Kursen, som har en varaktighet av omkring fem månader, tager sin
början någon av de första dagarna i januari.

2. Undervisningen omfattar följande ämnen och praktiska övningar:

Ämnen: militär gymnastik,

allmän och militär idrott,
fäktlära,

allmän hälsovårdslära.

Praktiska övningar: gymnastik,

allmän och militär idrott,
fäktning,

simning och livräddning.

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Slutligen har i betänkandet framlagts följande kostnadsberäkning:
A. Årliga kostnader.

Avlöning.

En äldre kapten, chef och lärare, arvode kronor 1,200: —

» kapten eller löjtnant, lärare, »

»

750: —

» löjtnant, lärare, tillika adjutant, »

900: —

» av ovanstående officerare (höst-

tjänstgöring vid gymnastiska cen-

tralinstitutet), tilläggsarvode.....

375: — 3.225: —

Redogörare, arvode .............

»

300: —

Lärare i hälsovårdslära..........

»

800; —

Särskilda föreläsningar, viss idrotts-

undervisning m. m............

!

ö

0

05

rH

1

<5

0

00

Rese- och trdktamentsersättmng md in- och utryckning för

3 lärare och 16 elever ur armén ä 100 kronor 1,900: —

4 elever ur marinen och flygvapnet ä 100 » 400: — 2,300:

Tjänstgöringstralctamenten för
2 lärare (0,3 eller 0,2) i 142 dagar:

(2x15x16 + 2x127x8)........kronor 2,512: —

1 lärare (0,3 eller 0,2) i 219 dagar:

(1X15X16+1X204X8)........

8 elever (0,2) ur armén i 140 dagar:

(8X15X16 + 8X125X8)........

8 elever (0,2) ur armén i 140 dagar:
(8X15X16 + 8X 125 X 5,4o).......

2 elever (0,2) ur marinen och flygvapnet
i 140 dagar:

(2x15x16 + 2x125x8)........

2 elever (0,2) ur marinen och flygvapnet
i 140 dagar:

2xl5xl6 + 2xl25x5,4o).......

Expenser1)....................

Materiel m. m.2)................

Praktiska övningar..............

» 1,872: —

» 9,920: —

» 7,320: — 21,624: —

» 2,480: —

1,830: —

4,310: — 25.934: —

500: —

»

1,350: —

650: —

2.500: —

Summa kronor 35,859: —

B. Engångskostnader.

I. Ändrings- och reparationsarbeten å gymnastiska centralinstitutet
(enligt i betänkandet intagen specifikation). . kronor 2,500: —

II. Inventarier (i gymnastiska centralinstitutets lokaler) (enligt
i betänkandet intagen specifikation)........... » 1,050: —

lil. Idrotts- och övrig materiel (enligt i betänkandet intagen

specifikation)............................... » 500: —

’) Häri inräknat skrivhjälp och telefon m. m.

■) a. fäktmateriel och övrig idrottwmateriel..................kronor 650: —

b. till gymnastiska centralinstitutet för belysning, renhållning och

tvätt, vatten m. m............................... » 450: —

c. till Göta livgarde för motsvarande ändamål.............. » 250: —

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Anm.: Inventarier, utöver under II upptagna, tillhandahållas av gymnastiska centralinstitutet,
varjämte Göta livgarde ställer till förfogande för kursens övningar därstädes
erforderlig inredning.

Gymnastiska centralinstitutets bibliotek torde kunna till största delen fylla det behov
av litteratur, som är erforderligt för kursens räkning.

Yttranden
över betänkandet
angående
den
militära
gymnastikkursen.

Över betänkandet angående den militära gymnastikkursen hava yttranden
avgivits av chefen för östra arméfördelningen efter hörande av sekundchefen
för Göta livgarde, chefen för krigsskolan efter hörande av förutvarande
och nuvarande lärare i gymnastik och vapenföring vid krigsskolan,
chefen för generalstaben, chefen för marinstaben och arméförvaltningen.

Sekundchefen för Göta livgarde har anfört huvudsakligen följande:

Mot de sakkunnigas förslag i stort synas ur regementets synpunkt några
principiella skäl icke förefinnas. Det bör likväl beaktas, att en ifrågasatt
förflyttning av regementet (del därav) till Järvafältet kan komma att försvåra
eller omöjliggöra förslagets genomförande.

Sakkunnigas förslag angående disponerande av trupp ur regementet
(garnisonskompaniet) synes innebära vissa fördelar för utbildningen i
gymnastik och idrott. Enligt generalorder nr 530/1930, vilken i tillämpliga
delar gäller för garnisonskompaniet, får emellertid särskild övningstid ej
anslås för utbildning i allmän idrott. För den händelse avsikten är, att
trupp skall ställas till förfogande för nämnda övningsgren, kräves fördenskull
ändring av gällande utbildningsföreskrifter i detta avseende.

Under förutsättning att kursen tager sin början vid den av de sakkunniga
föreslagna tidpunkten, i början av januari, kan utbildning med trupp
lämpligen påbörjas i anslutning till vinterinryckningen vid garnisonskompaniet
omkring den 26 februari. Då nämnda kontingent utrycker omkring
den 16 juli, kan densamma under hela kursen ställas till förfogande.

Storleken av den kontingent, som kan disponeras, blir emellertid mycket
växlande vid olika tillfällen, beroende på omfattningen av garnisonskompaniets
vakttjänstgöring. Enligt hittills gjorda erfarenheter kan det vid
vissa tillfällen inträffa, att den disponibla styrkan understiger styrkan av
en pluton. Härtill kommer, att svårigheter stundom förefinnas att i förväg
exakt beräkna styrkan av den trupp, som kan ställas till förfogande
för ifrågavarande ändamål.

De sakkunniga anföra, att omklädnadsrum kunna ställas till förfogande
vid ifrågakommande gymnastik- m. fl. lektioner vid regementet. Det bör
emellertid framhållas, att för detta ändamål för närvarande till förfogande
stående utrymmen äro mycket begränsade och av synnerligen primitiv
beskaffenhet, valdör manskapets omklädnad endast i undantagsfall
äger rum därstädes. Några duschanordningar finnas icke i regementets
gymnastikhus. För att möjliggöra för de till gymnastiklektionerna beordrade
officerarna att verkställa ombyte och duschning i direkt anslutning
till lektionerna erfordras fördenskull vissa inredningsarbeten i gymnastikhuset.

Örn regementets idrottsplats jämte hinderbana och handgranatbana skola
kunna användas, måste desamma iståndsättas, vilket på grund av deras
nuvarande tillstånd torde komma att draga icke ringa kostnad, sannolikt
minst 4,000 kronor. De sakkunniga hava icke beräknat, vare sig engångskostnad
för detta ändamål, ej heller årlig kostnad för underhåll.

121

Kungl. Maj. ts proposition Nr 1.52.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke dessa kostnader skulle kunna gäldas
av andra myndigheter eller företag. Enligt under hand verkställda för
frågningar torde exempelvis såväl Stockholms stad som vissa större idrottsklubbar
icke vara obenägna att mot viss dispositionsrätt bidraga till idrottsplatsens
försättande i fullgott skick. För den händelse en dylik lösning
skulle anses ändamålsenlig, hör överenskommelse härom träffas genom de
sakkunnigas försorg.

För den händelse den för kursen avsedda idrottsmaterielen skall stå under
regementets vård, torde det bliva nödvändigt att bland de årliga kostnaderna
upptaga ett mindre belopp, exempelvis 150 kronor, för underhåll
och nyanskaffning av materielen.

Chefen för östra arméfördelningen har, med instämmande i det av se
kundchefen för Göta livgarde avgivna yttrandet vidare anfört följande:

Det synes mig nödvändigt att vid frågans avgörande beakta det förhållandet,
att en framtida utflyttning till Järvafältet av Göta livgarde kai)
komma att försvåra eller rent av omöjliggöra förslagets genomförande.
Visserligen synes regementets förläggande till Järvafältet komma att dröja
ännu åtskilliga år, men då en sådan utflyttning torde få anses ofrånkomlig,
kan man hava anledning ställa sig tveksam mot lämpligheten att lägga
ett bibehållande av regementets nuvarande förläggning i Stockholm till
grund för en lösning av här ifrågavarande lokalfråga.

Förutvarande och nuvarande lärarna i gymnastik och vapenföring vid
krigsskolan, kaptenerna Bengt G:son Uggla och Bertil G:son Uggla, hava
anfört bland annat följande:

1. Utredningen synes ensidigt inriktad på att lösa frågan på det av
Kungl. Majit skisserade sättet och lämnar inga preciserade uppgifter angående
ändamålet med utbildningen i dess helhet, än mindre beträffande
målet för undervisningen i de föreslagna ämnena och övningsgrenarna.

2. För att göra ett bedömande av frågan möjligt fordras sålunda ett
närmare klarläggande av ändamålet med kursen, än vad som framgår av
utredningen.

Att märka är emellertid, att det mått av utbildning som meddelas i den
nuvarande militärinstruktörskursen befunnits vara ur militär synpunkt
otillfredsställande och därför utgjort det tyngst vägande militära skälet
för en utbrytning ur gymnastiska centralinstitutet av denna utbildning,
och att begreppet »instruktör i militär gymnastik, vapenföring och idrott''
icke giver besked örn för vilka elevkategorier dessa instruktörer avses.

En högre militär gymnastikutbildning vid gymnastiska centralinstitutet
förutsattes i utredningen, men i för oss tillgängliga handlingar gives ingen
antydan om dennas ändamål, omfattning eller inpassning i de ordinarie
kurserna vid gymnastiska centralinstitutet. Ett klarläggande härav vore
i hög grad önskvärt för bedömande av förslaget beträffande den militära
instruktörsutbildningen.

Enligt vår mening bör i en militär instruktörskurs meddelas ett sådant
mått av utbildning, att officer, som genomgått kursen, är kompetent att
handhava utbildningen i gymnastik m. m. vid varje slag av utbildning
inom regemente och motsvarande förband.

En högre gymnastisk utbildning skulle då erfordras endast i sådan ut
sträckning att erforderliga lärarkrafter kunde påräknas för officersaspi

122

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 152.

rantskolor, krigsskolan, arméns underofficersskola och motsvarande skolor
vid marinen och eventuellt llygvapnet samt tor att fylla lärarbehovet vid
den rpilitära instruktörskursen. En önskvärd fördelning mellan olika
truppslag och förhand bleve med säkerhet möjlig att efter hand ordna.

I vad mån genomgången militärinstruktörskurs hör anses motsvara hela
första årskursen vid gymnastiska centralinstitutet eller del av densamma,
ävensom huruvida denna högre militära gymnastikutbildning bör i någon
större utsträckning differentieras från motsvarande civila kan i detta sammanhang
lämnas å sido.

3. Undervisningen vid kursen är i förslaget avsedd att omfatta ämnena:
militär gymnastik, allmän och militär idrott, fäktlära, allmän hälsovårdslära;
praktiska övningar: gymnastik, allmän och militär idrott, fäktning,
simning och livräddning.

Utan angivande av tidsberäkning och tidsfördelning på de olika ämnena
och övningarna har kursen föreslagits till omkring fem månader.

Beträffande ämnena synas följande synpunkter böra beaktas:

Militär gymnastik är närmast en speciell tillämpning av allmänna gymnastiska
principer, och en rätt tillämpning fordrar kännedom örn dessa
allmänna principer, varför detta ämne synes böra givas en däremot svarande
benämning, exempelvis: » Gymnastikens teori jämte rörelselära».
»Allmän idrott» är beteckningen för idrottsövningar omfattande löpning,
hopp och kast och innefattar sålunda hl. a. icke bollspel, skidlöpning, boxning,
brottning m. m. Ämnet bör därlör benämnas exempelvis: ''»militär
och övrig idrott», varigenom också den militära idrottens dominerande betydelse
framhäves.

Allmän hälsovårdslära är knappast ett vedertaget begrepp och fordrar
definition för att giva en föreställning om vad däri innefattas. Någon anatomisk
kunskap måste med säkerhet läggas till grund för den övriga utbildningen
och militär hygien samt fysisk träning göras till föremål för
noggrant studium. Rymmes allt detta inom begreppet »allmän hälsovårdslära»
må det bibehållas — men i så fall definieras — eljest synes det böra
ersättas av ämnena »elementär anatomi» samt »militär hygien och
träning slär a».

Rubriken för de praktiska övningarna synes även böra något omläggas.
Gymnastik hör sålunda ändras till »militär gymnastik», ty det är just
denna och ingen annan som bör övas. »Militär idrott» bör bli självständig
rubrik, då detta begrepp är fullt avgränsat. »Övrig idrott» synes lämpligen
kunna ersätta »allmän idrott» på ovan angivna grunder och utan specialisering,
då därigenom viss frihet gives vid val av idrotter. »Fäktning» synes
böra utbytas mot »vapenföring» då även handgemäng torde böra däri
ingå.

Utan att nu kunna i detalj lämna bärande siffror visar dock en överslagsberäkning
följande: Tid till förfogande enligt förslaget: 117 dagar
med 6 timmar örn dagen = 702 timmar. Beräknat ungefärligt behov enligt
av oss föreslagen gruppering av ämnen och övningsgrenar.

Ämnen:

gymnastikens teori jämte rörelselära...................... 40 timmar

militär och övrig idrott................................... 30 »

fäktlära................................................... 15 »

elementär anatomi ........................................ 60 »

militär hygien och träningslära .......................... 20 »

Summa för ämnena 165 timmar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

123

Praktiska övningar:

militär gymnastik (personlig färdighet och ledning av

övningstrupp)........................................... 250 timmar

militär idrott (personlig färdighet och ledning)............ 150 »

övrig idrott (allmän idrott, fotboll, handboll, boxning, brottning,
skidlöpning, isidrott) .............................. 150 »

vapenföring............................................... 200 »

simning och livräddning .................................. 50 »

Summa för praktiska övningar 800 timmar
Summa summarum 965 timmar
Brist 965 — 702 = 263 timmar = 44 dagar.

Granskar man siffrorna synes måhända tiden för militär gymnastik väl
kraftigt tilltagen. Då emellertid rörelseförrådet för ett flertal olika elevkategorier
skall kunna behärskas och ett stort antal instruktionsövningar
med trupp höra genomföras, måste denna siffra betraktas såsom normal.
Tiden för militär idrott är snarast för knapp med hänsyn till tidsödande
rekognosceringar och förflyttningar.

För »övrig idrott» angivna 150 timmar innefattar icke möjlighet till omkring
14 dagars speciell skidiitbildning vilket är ett starkt önskemål.

Tiden för vapenföring är minimisiffra för ernående av ett något så när
användbart resultat. På grund av fäktningens natur är ytterligare tid
önskvärd och utbildningens utbredande över längre tid av största betydelse.

Den föreslagna tiden för kursen, början av januari—25 maj, medger sålunda
icke enligt vår mening en godtagbar utbildning i de avsedda ämnena
och övningsgrenarna. Borttages vapenföring skulle genom inskränkning
även på andra håll möjligen de knappa fem månaderna giva ett försvarbart
resultat. Då emellertid vapenföring är en så förträfflig idrott, speciellt
för befälet, och genom densamma grundläggande färdigheter vinnas
för bedrivande av utbildning i handgemäng, synes ett slopande av vapenföringen
icke böra ske.

Kursens förlängande med omkring två månader — med början i mitten
av oktober i stället för i januari — vilket ur tjänstgöringssynpunkt väl
bör låta sig göra, synes därför vara den naturliga lösningen.

4. En förläggning av kursen till gymnastiska centralinstitutet har av
Kungl. Majit motiverats dels med hänsyn till kostnaderna, dels med hänvisning
till den upphöjda sakkunskap, som tillmätes gymnastiska centralinstitutet
samt ett därför önskvärt utbyte av vissa lärarkrafter mellan
gymnastiska centralinstitutet och kursen.

Vad beträffar kostnaderna så synas dessa kunna bliva desamma örn kursen
förläggas till annan, kronan tillhörig institution.

Den sakkunskap i fråga örn militär gymnastik, militär och övrig idrott
samt vapenföring, som kursen har behov av, kan med visshet i minst lika
liög grad presteras av krigsmakten tillhörande personal utanför gymnastiska
centralinstitutet. Ett uttalande i betänkandet angående förvärvande
av erforderlig kompetens i fäktning för lärare vid kursen, fordrar ett påpekande,
att dylik kompetens fortfarande — såsom nära nog undantagslöst
hittills — måste sökas vid främmande fäktskola (Joinville i Frankrike)
och att den färdighet, som där vunnits, med större fördel vidmakthålles
och utvecklas inom någon av de frivilliga sammanslutningar för

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

fäktidrott, som verka i Stockholm och som — i motsats till gymnastiska
centralinstitutet — lia tillgång till förstklassig maitre d’armes.

Utan närmare kännedom örn de utrymmen inom gymnastiska centralinstitutet,
som i förslaget avses, torde dock kunna fastslås, att de lokala
förhållandena vid gymnastiska centralinstitutet såväl ur hygienisk som
utrymmessynpunkt redan nu äro allt annat än tillfredsställande, varför
det måste anses såsom en betänklig nödfallsåtgärd att där pressa in även
denna kurs. Visserligen hoppas man på en lösning inom tio år av gymnastiska
centralinstitutets lokalfråga, men det hoppet har allt sedan 1910
så ofta gäckats, att försiktigheten synes bjuda en undersökning av möjligheterna
till förläggning av kursen på annat håll och då helst i nära anslutning
till platsen för de praktiska övningarna, d. v. s. Göta livgarde.
Det synes därvid sannolikt att de lokaler, som erfordras för expedition,
lektionssalar och omklädningsrum — fyra logement och ett tvättrum —
där skulle kunna frigöras och såsom fäktsal skulle med fördel kunna användas
den ena, numera icke i bruk tagna matsalen. Erforderligt disponerande
av gymnastiksalen kan med visshet ordnas.

En icke oväsentlig fördel med en förläggning till Göta livgarde vore
dessutom att lärare och elever finge tillgång till en officersmäss, av betydelse
framförallt för dem, som icke hava hem i Stockholm.

Ett tillgodogörande av vissa lärarkrafter vid gymnastiska centralinstitutet
bleve genom en förläggning av kursen till Göta livgarde icke omöjliggjort,
då förflyttningen mellan gymnastiska centralinstitutet och Göta
livgarde icke bör medföra väsentliga olägenheter för ifrågavarande lärare.
Skulle för övrigt exempelvis utbildningen uti vissa delar av anatomien
höra förläggas till gymnastiska centralinstitutet eller annan läroanstalt
med där befintliga preparat, möta inga svårigheter att vid dessa tillfällen
dit samla kursen.

5. Kostnaderna för en kurs med den organisation, som förslaget upptager,
men ordnad i övrigt efter de i punkt 3 och 4 skisserade linjerna,
bliva givetvis något högre än vad förslaget anger. Siffrorna i förslaget
synas även i övrigt behöva något justeras, varpå här endast må anföras
några exempel.

I de årliga kostnaderna upptagas sålunda blott 650 kronor för de praktiska
övningarna. Häri måste dock inräknas kostnaderna för simhall vid
undervisningen i simning och livräddning samt för rekognoscering, resor
m. m. för de övningar och tävlingar i militär idrott, som måste i stor utsträckning
äga rum, varför denna summa bör avsevärt höjas.

Måste kostnaderna hållas nere till ungefär den i förslaget angivna summan,
må hellre ett något mindre antal elever beordras — ehuru detta medför
vissa olägenheter även ur uthildningssynpunkt — än att kursen göres
till en lialvmesyr utan klart insett ändamål.

6. Under omprövning anse vi böra tagas, huruvida icke chefen för kursen
hör kunna vara major eller kapten, varigenom ingen kostnadsökning
följer men väl större frihet vinnes vid utseende av den för befattningen
lämpligaste.

7. Enligt vår mening vore det — med hänsyn till vad här framhållits —
mindre välbetänkt att följa det uppgjorda förslaget vid anordnandet av
här ifrågavarande kurs. För att de militära kraven och önskemålen skola
kunna anses rimligen tillgodosedda synes en undersökning av möjligheterna
att med i stort sett den föreslagna organisationen utöka kursen till

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

omkring sju månader och att förlägga den helt skild från gymnastiska
centralinstitutet, förslagsvis till Göta livgarde, i stället böra göras. Härjämte
synes en revidering av i förslaget upptagna siffror för kostnaderna
påkallad.

Chefen för krigsskolan har meddelat, att han i huvudsak anslöte sig till
ovan avgivna yttrande och därjämte särskilt framhållit nödvändigheten
av att eleverna i den föreslagna kursen erhölle så tillfredsställande utbildning
i vapenföring, att de vid sina regementen kunde leda jämväl
vidare utbildningen i denna övningsgren för de från krigsskolan utexaminerade
eleverna under deras första officersår. I övrigt syntes, framhåller
chefen för krigsskolan slutligen, ur krigsskolans synpunkt intet vara att
anföra.

Chefen för generalstaben har anfört följande:

Såsom chef för den föreslagna militära gymnastikkursen har avsetts
kapten. För att medgiva större kontinuitet och undvika ett icke önskat
ombyte synes nämnda beställning böra upptagas såsom avsedd att kunna
bestridas av major eller kapten.

Med hänsyn till omfattningen av undervisningen i fäktning för militära
elever vid gymnastiska centralinstitutet torde lärare från militära gymnastikkursen
icke böra betungas med att omhänderhava nämnda undervisning
utan blott biträda vid densamma.

Ur generalstabens synpunkt finnes i övrigt mot förslaget intet att erinra.

Chefen för marinstaben har — efter att i ärendet hava hört stationsbefälhavarna
vid Karlskrona och Stockholms örlogsstationer ävensom chefen
för kustartilleriet — anfört bland annat följande:

Redan i tidigare yttrande beträffande »försvarsväsendets gymnastikskola»,
vilken var tänkt skola förläggas till Uppsala, framhöll chefen för
marinstaben åtskilliga fördelar, som i stället skulle medfölja en förläggning
till Stockholm. Den nu föreslagna »militära gymnastikkursen» förläggning
till Stockholm och anslutning till gymnastiska centralinstitutet
synes innebära avgjorda fördelar.

Den iöreslagna utbildningstiden januari—maj är synnerligen olämplig
för marinen, där i själva verket tiden november—mitten av april är den
enda, som kan tillstyrkas. Ehuru mycket stora svårigheter komma att
uppstå, lärer dock tiden i sista hand få lämpas efter det större flertalet
elever, d. v. s. på sätt sakkunniga föreslagit. Någon tidigare hemförlovning
på våren av elever från marinen bör emellertid ej ske, utan böra
marineleverna om möjligt fullständigt genomgå och avsluta kursen.

För instruktionsövningar, disponerande av trupp eller lokaler m. m.
utanför gymnastiska centralinstitutet, särskilt i sjömilitär idrott och dylikt,
kunna även andra möjligheter än de vid Göta livgarde belintliga
komma till fördelaktigt utnyttjande. I redogörelsen för kursens ändamål

och organisation, punkt 2, bör därför andra meningen lyda »-----

Viss utbildning äger rum vid till Stockholm förlagt regemente eller annat
militärt förband».

Mot att kursen underställes inspektören för militärläroverken (vid armén)
är icke något att erinra vid det förhållande, att det övervägande

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

större antalet elever kommer från armén. Beträffande utbildningen av
elever från marinen bör dock inspektören samråda med vederbörande myndighet
från marinen, förslagsvis stationsbelälhavaren vid Stockholms örlogsstation
och chefen för kustartilleriet. Under förutsättning att samma
synpunkter göra sig gällande lör flygvapnet, skulle punkt 3 böra så formuleras:
»Kursen underställes inspektören för militärläroverken. I fråga
örn utbildning av officerare ur marinen eller flygvapnet samråder inspektören
med stationsbelälhavaren vid Stockholms örlogsstation eller chefen
för kustartilleriet respektive chefen för flygvapnet. I förvaltningshänseende---» Ett

gott och smidigt samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet
och militära gymnastikkursen skulle sannolikt ernås, därest chefen för
militära gymnastikkursen inginge såsom extra eller ordinarie medlem i
gymnastiska centralinstitutets direktion.

Beträffande straffrättsliga förhållanden torde knappast särbestämmelser
kunna genomföras för elever från marinen.

Stationsbeiälliavarna föreslå i sina yttranden, att lämpliga delar av arn
nena anatomi och fysiologi inrymmas i utbildningen vid militära gymnastikkursen,
enär någon kunskap i dessa ämnen torde vara erforderlig för
varje slags gymnastiklärare.

En inkonsekvens i utredningen — antagligen beroende på tillfälligt förbiseende
— anser jag mig slutligen böra påpeka.

Det framhålles, att en av militära gymnastikkursens officerare i kommandoväg
skulle beordras tillika tjänstgöra vid gymnastiska centralinstitutet
för att biträda» vid de militära elevernas därstädes utbildning och
att endast därigenom militära gymnastikkursens lärarpersonal skulle
kunna förvärva erforderliga förkunskaper och färdigheter beträffande
fäktidrotten samtidigt som gymnastiska centralinstitutet skulle kunna
draga nytta härav för de militära elevernas idrottsliga utbildning. Förslaget,
att av de till militära gymnastikkursen kommenderade lärarna en
skulle >''omhänderhava de militära elevernas vid gymnastiska centralinstitutet
speciella utbildning i fäktning», synes emellertid strida mot nyssnämnda
uttalande. Av naturliga skäl kan det i detta fall icke tänkas an
nät än ett »biträdande», vilket sannolikt också varit förslagsställarnas
avsikt.

Slutligen har arméförvaltningen anfört huvudsakligen följande:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle den militärgymnastiska utbildningen,
som vore avsedd att utbrytas från gymnastiska centralinstitutet
för att i stället i form av en fristående kurs ansluta sig till institutet, be
nämnas »militära gymnastikkursen», som i förvaltningsliänseende skulle
lyda under arméförvaltningen. Sistnämnda stadgande torde, då enligt förslaget
utbetalningar för kursens räkning skola ske genom den vid institutet
anställde redogöraren (kamreraren) endast innebära, att, i den mån å
lantförsvarets stat anvisade medel skola tagas i anspråk för gäldandet av
därmed avsedda kostnader, arméiörvaltningen äger tillhandahålla nämnde
redogörare sålunda eriorderliga medel. Nämnde redogörare lärer icke
kunna åläggas att ingå i prövning angående författningsenligheten av inkomna
ersättningsrekvisitioner, vadan lämpligaste gången för medels till
handaliållande och utbetalande synes vara den, att redogöraren vid utgången
av varje månad, eller tidigare, därest särskilda omständigheter så

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

påfordra, tillställer armélörvaltningens civila departement en uträkning —
i förekommande fall åtföljd av vederbörandes räkningar i och för desammas
granskning inom departementet — å de belopp redogöraren vid månadsskiftet
eller dessförinnan har att utbetala. Efter verkställd granskning
tillställes erforderliga beloppet redogöraren, som efter skedd utbetalning
till departementet insänder kvittenser å utgivna beloppen.

Vad den uppgjorda kostnadsberäkningen beträffar synes intet vara att
erinra mot de belopp, sammanlagt 4,050 kronor, som beräknats under »B
Engångskostnader».

Rörande de beräknade »årliga kostnaderna» torde de för chefen, lärarna
och redogöraren m. fl. upptagna arvodesbeloppen icke kunna anses oskäliga.

Under rubrikerna »rese- och traktamentsersättning vid in- och utryckning»
samt »tjänstgöringstraktamenten» upptages gottgörelse bland annat
för fyra elever ur marinen och flygvapnet. Denna gottgörelse, som belöper
sig till sammanlagt 4,710 kronor, bör icke gäldas från medel under lant
försvaret.

Mot storleken av de i kostnadsberäkningen angivna beloppen för sistnämnda
slag av ersättning i vad densamma avser lärare och elever ur
armén är icke annat att erinra, än att beloppet härför synes vara väl högt
beräknat, i det att man i beräkningen utgått från att samtliga elever skulle
hava annan förläggningsort än Stockholm.

Det för expenser, materiel m. m. och praktiska övningar beräknade beloppet,
2,500 kronor, har icke givit anledning till någon erinran. En uppdelning
å anslag under lantförsvaret, sjölörsvaret och flygvapnet av dessa
kostnader att fördelas i förhållande till antalet elever ur respektive armén,
marinen och flygvapnet skulle visserligen kunna ifrågasättas. Detta synes
dock icke vara erforderligt med hänsyn till det relativt obetydliga belopp,
500 kronor (4/20 av 2,500), som vid en dylik fördelning skulle belöpa å sjöförsvaret
och flygvapnet.

De årliga kostnaderna för ifrågavarande kurs, vilka böra gäldas av medel
under lantförsvaret, skulle sålunda komma att belöpa sig till sammanlagt
högst 31,149 kronor (35,859 — 4,710) eller i avrundat tal 31,150
kronor.

För den nu vid gymnastiska centralinstitutet pågående militärinstruktörskursen
— den kurs, som avses att ersättas av den nu föreslagna »militära
gymnastikkursen» — kunna kostnaderna lör de till densamma kommenderade
14 elever ur armén, varav en har Stockholm till förläggningsort,
uppskattas till cirka 20,300 kronor. Medel till dessa kostraders bestridande
äro beräknade under titel III av undervisningsanslaget.

Då den föreslagna kursen är avsedd att årligen återkomma och sålunda,
blir av mera fast natur, torde ovannämnda årskostnad, 31,150 kronor,
lämpligen böra beräknas under titel II av undervisningsanslaget oell i
staten uppföras under rubrik »Militära gymnastikkursen vid gymnastiska

centralinstitutet» med följande poster:

Arvoden till chef, lärare och redogörare............ 5,125: —

Resekostnads- och traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamenten
till chef, lärare och elever,

tillhörande armén ................................ 23,525: —

Expenser, materiel, praktiska övningar m. m....... 2,500: — 31,150:_

Departe mentschefen.

»

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Ovan omförmälda under titel III av undervisningsanslaget för militärinstruktörskursen
beräknade medel, 20,300 kronor, böra tor ändamålet i
fråga överföras till titel II och torde på grund härav totalsumman för
undervisningsanslaget behöva ökas med endast 10,850 kronor.

Vad ovannämnda engångskostnader beträffar synes det lämpligt, att medel
för kostnadernas gäldande äskas å extra stat av innevarande års
riksdag.

1931 års riksdags principbeslut rörande omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet innebar, såsom i det föregående erinrats, jämte annat, att
den militära gymnastikinstruktörskursen skulle utbrytas ur det organiska
samband med de manliga elevernas vid centralinstitutet utbildning,
vari desamma hittills stått, för att bereda rum för en utvidgad och förbättrad
undervisning i de ämnen, som direkt sammanhöra med utbildningen
av gymnastiklärare och sjukgymnaster. Den utbildning i militär
gymnastik och militära idrotter, som tidigare under första årskursen vid
centralinstitutet meddelats samtliga manliga elever i årskursen, måste
för framtiden, i den mån den avser beredande för försvarsväsendet av tillgång
till militära gymnastikinstruktörer, ske på annat sätt.

Vid de utredningar rörande centralinstitutets framtida organisation,
som under senare år ägt rum, har framhållits att, då det här gällde ett
rent militärt ändamål, denna utbildning hädanefter borde omhänderhavas
av försvarsväsendets egna organ.

Å andra sidan framhöll, såsom jämväl tidigare erinrats, min företrädare
i statsrådsämbetet i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag, att —
i betraktande av den föreliggande frågans ekonomiska sida och under aktgivande
å angelägenheten av att låta försvarsväsendet få tillgodogöra sig
den sakkunskap och erfarenhet, som utbildats vid och i särskild grad förefunnes
vid gymnastiska centralinstitutet — en undersökning borde vidtagas
rörande möjligheterna att till ett omorganiserat centralinstitut förlägga
den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurser, avsedda
att meddela ungefär enahanda mått av utbildning i militär gymnastik
och idrott, som för närvarande meddelades i instruktörskursen.

För den utredning, som i anslutning härtill företagits av 1931 års gymnastiksakkunniga
och inspektören för militärläroverken gemensamt,
ävensom för de i ärendet avgivna yttrandena har i det föregående redogjorts.

Den omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, varom chefen för
ecklesiastikdepartementet nu framlägger förslag, gör det nödvändigt, att
ställning samtidigt tages till, huru riktlinjerna böra dragas för den militära
instruktörsutbildningen sedan denna utbrutits ur centralinstitutets undervisningsprogram.
Denna utbrytning medför beträffande den militära instruktörsutbildningen,
att genom utmönstring av åtskilliga ämnen, vari

129

Kungl. Majlis proposition Nr 152.

hittills på grund av centralinstitutets organisation dessa elever måst deltaga,
en betydande minskning i den för kursen hittills beräknade tiden kan
åvägabringas. Vid bedömandet av den nya ordningen för den militära
gymnastikinstruktörsutbildningen, sådan denna föreslagits av de sakkunniga
och inspektören för militärläroverken, synes mig utgångspunkten
böra vara den, att under förhandenvarande förhållanden någon utvidgning
av undervisningen utöver den vid nuvarande instruktörskursen meddelade
ej bör äga rum. Den pågående utredningen rörande försvarsväsendets
framtida organisation gör det dessutom angeläget, att man ej för närvarande
binder sig för åtgärder, som måhända inom en icke alltför långt
avlägsen framtid kunna visa sig mindre lämpliga.

Det föreliggande förslaget synes mig ur nu angivna synpunkter vara
tillfredsställande. Detta gäller såväl kursens ändamål och organisation
som personal, elever och undervisning. För beredande av större valfrihet
vid utseendet av chef för kursen synes det emellertid böra lämnas
öppet, huruvida härtill bör avses major eller kapten. Storleken av de föreslagna
arvodena torde få bliva föremål för omprövning i samband med utfärdandet
av de närmare bestämmelserna för kursen.

Såsom i det föregående nämnts, avses den tillämnade omorganisationen
av gymnastiska centralinstitutet att genomföras från och med budgetåret
1932/1933. En följd härav blir givetvis, att den nya ordningen för den militära
gymnastikinstruktörsutbildningen måste vinna tillämpning med avseende
å de elever, vilka under budgetåret 1932/1933 böra kommenderas
för undergående av dylik utbildning. Beträffande kostnadsfrågan vill jag
till en början erinra, att i den under lantförsvarets ordinarie undervisningsanslag
uppförda anslagstiteln III för särskilda skolor och utbildningskurser
samt oförutsedda behov hittills inräknats erforderliga medel
för bestridande av kostnaderna för utbildningen av elever ur armén vid
gymnastiska centralinstitutet såväl i den nuvarande lägre s. k. militärinstruktörskursen
som i den högre s. k. gymnastiklärarkursen. I årets statsverksproposition,
fjärde huvudtiteln, har av statsfinansiella skäl en begränsning
vidtagits i fråga örn medelsäskandet under nyssnämnda titel och
därvid har, i enlighet med chefens för generalstaben av arméförvaltningen
biträdda förslag, förutsatts, att utgifterna för omförmälda utbildning vid
gymnastiska centralinstitutet även skola i viss mån reduceras. Frågan angående
den omfattning, vari ett beordrande av elever till deltagande uti
den militära gymnastikinstruktörskursen under budgetåret 1932/1933 bör
äga rum, lärer för arméns vidkommande få bero på, i vad mån medel
för ändamålet kunna beredas inom ramen av den i årets statsverksproposition
beräknade summan under förenämnda anslagstitel. För marinen och
flygvapnet bör kommenderingsfrågan prövas enligt motsvarande grunder.
Yad vidare angår de med den föreslagna omläggningen av ifrågavarande

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft,. (Nr 132.)

9

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

utbildning förenade engångskostnaderna, synas dessa lämpligen kunna, i
den utsträckning så prövas nödvändigt, utgå av till Kungl. Maj:ts förfogande
stående medel.

Det av arméförvaltningen väckta förslaget att till titel II av undervisningsanslaget
överflytta och under en särskild rubrik beräkna anslagsbehovet
för den militära gymnastikinstruktörskursen torde få tagas under
omprövning i annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

131

Kap. V. Anslagsbehov.

Härefter fortsätter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Städener:

Gällande, den 28 maj 1926 fastställda stat för gymnastiska centralinsti -

tutet upptager följande anslag:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag. . . . kronor 82,300: —
Anm.: Till institutets föreståndare utgår arvode med 1,200 kronor.

Yikariatsersättningar, förslagsanslag............... » 1,300: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. . » 20,400: —

Till stipendier åt elever........................ » 2,000: —

Summa förslagsanslag kronor 106,000: —

Materiel m. m., reservationsanslag................ » 13,000: —

Härjämte har i riksstaten för budgetåret 1931/1932, i likhet med flera
föregående år, anvisats ett anslag till extra personal vid institutet m. m.,
vilket anslag för innevarande budgetår utgår med ett belopp av 7,410 kronor
och enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1931 fördelats på följande sätt:

till extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska central -

institutet .............................högst kronor 2,040: —

» fortsatt uppehållande under budgetåret 1931/1932
av undervisning jämte läkarvård vid en med

nämnda institut förenad kvinnlig poliklinik ... » » 1,200: —

» anordnande vid institutet av kostnadsfria övningar
i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade
studentkårer...................... » » 1,000: —

» avlönande av en eldare vid institutet........ » » 970: —

» undervisning i idrott vid institutet.......... » » 2,200: —

Slutligen har 1931 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 133 framlagda förslag, till ökat arvode åt föreståndaren för
budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra anslag av 2,800 kronor.

Summan av de till gymnastiska centralinstitutets förfogande för budgetåret
1931/1932 stående medlen utgör alltså 129,210 kronor.

Enligt de av 1924 års sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna
(se sid. 140—142 i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag) skulle de
årliga kostnaderna för gymnastiska centralinstitutet vid ett genomförande
av det av nämnda sakkunniga framlagda förslaget uppgå till — förutom
ett belopp av 15,000 kronor till särskilda kurser, varom nu ej är fråga —
208,900 kronor.

Nu utgående
anslag till
gymnastiska
centralinstitutet.

Tidigare

förslag.

1931 års
sakkunniga.

132 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget (sid. 142—144 i propositionen
nr 133 till 1931 års riksdag) slutade likaledes på ett belopp av
208,900 kronor, vartill kommo dels kostnaderna för anordnandet av särskild
militär instruktörskurs i stället för den till indragning föreslagna
instruktörskursen vid centralinstitutet, dels ock kostnader för ämnet
fysisk fostrans representation i skolöverstyrelsen.

1931 års sakkunniga hava i kap. VI av sitt betänkande upptagit frågan
örn anslagsbehov för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet
och i detta hänseende anfört huvudsakligen följande:

1. Rektor och lärarpersonal.

a. Rektor. För närvarande åtnjuter föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet
dels ett i institutets stat upptaget arvode å 1,200 kronor, dels
ock, jämlikt beslut av 1931 års riksdag, ett extra arvode av 2,800 kronor.
Härtill kommer vidare bostad i gymnastiska centralinstitutets byggnad;
såsom ersättning härför måste emellertid föreståndaren vidkännas avdrag
å arvodet.

1924 års sakkunniga föreslogo för rektor lön enligt lönegraden Ali avlöningsreglementet.

1927 års sakkunniga föreslogo för rektor — som enligt deras förslag alltid
skulle vara ordinarie lärare vid institutet — förutom den härmed förenade
lönen dels ett arvode av 2,000 kronor, dels ock fri bostad eller ersättning
härför.

Föredragande departementschefen har anslutit sig till det av 1924 års
sakkunniga framlagda förslaget.

De sakkunniga hava tidigare behandlat frågan örn rektorsbefattningen
vid gymnastiska centralinstitutet och därvid i huvudsak anslutit sig till
det av föredragande departementschefen i propositionen nr 133 framlagda
förslaget. Emellertid hava de sakkunniga av flera skäl ansett, att rektorsbefattningen
ej borde tillsättas genom fullmakt utan genom förordnande
på viss tid, förslagsvis sex år. Vid sådant förhållande kan avlöningen till
rektor icke utgå enligt den tidigare föreslagna lönegraden A 1 utan synes
böra bestämmas att utgå såsom ett arvode enligt 5 § avlöningsreglementet.

Detta torde jämväl böra medföra, att arvodet sättes till något högre
belopp än vad tidigare föreslagits, när befattningen avsetts skola vara
ordinarie. Avlöningen enligt lönegraden A 1 uppgår å G-ort till 13,020 kronor.
Med hänsyn tagen härtill vilja de sakkunniga förorda, att för rektorsbefattningen
måtte fastställas ett årligt arvode av 14,000 kronor.

Härjämte torde erfordras, i likhet med vad som gäller för andra på förordnande
på viss tid tillsatta befattningshavare, särskilda pensionsbestämmelser.
I detta avseende vilja de sakkunniga föreslå pension å 7,000 kronor
vid avgång efter tolv års innehav av befattningen och pension å 6,000 kronor
vid avgång efter minst sex men före uppnådda tolv tjänstår.

Härjämte vilja de sakkunniga — på de skäl, som anförts av 1927 års sakkunniga
— förorda, att bostad även i fortsättningen måtte beredas rektor
inom gymnastiska centralinstitutets byggnad.

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

b. Ordinarie lärare.

1924 års sakkunniga föreslogo för gymnastiska centralinstitutets ordinarie
manliga lärare lönegraden B 26 och för dess ordinarie kvinnliga
lärare lönegraden B 22.

1927 års sakkunniga föreslogo för samtliga ordinarie lärare placering i
lönegraden B 26. Med hänsyn till det förhållandet, att frågan örn lika
löner för manliga och kvinnliga lärare icke blivit slutgiltigt löst av statsmakterna,
ansågo sig nämnda sakkunniga höra framlägga kostnadsberäkningar
jämväl för den eventualiteten, att lönerna för de kvinnliga lärarna
vid gymnastiska centralinstitutet upptoges i en lägre lönegrad än vad som
beslötes för de manliga lärarna.

I sitt över sistnämnda förslag avgivna utlåtande har statskontoret förordat
en placering i lönegraden B 24 av samtliga ordinarie lärare.

Föredragande departementschefen har — utan att taga slutlig ståndpunkt
till frågan örn de ordinarie lärarnas placering i lönegrad — ansett
sig i sina i propositionen nr 133 framlagda preliminära beräkningar icke
böra räkna med högre lönegradsplacering än den av statskontoret föreslagna,
även örn densamma vid den slutliga omprövningen kunde befinnas
för låg i betraktande av att det här gällde lärarbefattningarna vid en
högre utbildningsanstalt, för vilken det vore av största vikt att förvärva
särskilt goda lärarkrafter.

I likhet med både 1924 och 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga på
det enträgnaste understryka vikten och nödvändigheten av att för det
omorganiserade gymnastiska centralinstitutets lärare en tillräckligt hög
lönegrad måtte bestämmas. De stora krav, som enligt det av de sakkunniga
framlagda förslaget både kvalitativt och kvantitativt komma att ställas
på de ordinarie lärarna, förutsätta en icke allt för snävt tilltagen avlöning
för att det skall bliva gymnastiska centralinstitutet möjligt att för
sig förvärva de bästa lärarkrafterna. Med hänsyn såväl härtill som till
institutets ställning av landets enda statliga utbildningsanstalt för lärare
för det betydelsefulla ämnet fysisk fostran vilja de sakkunniga framhålla,
att den av tidigare sakkunniga föreslagna placeringen i lönegraden B 26
ingalunda kan betraktas såsom för hög. De sakkunniga inse nogsamt, att
de nuvarande statsfinansiella förhållandena icke äro gynnsamma för verkställandet
av en lönereglering över huvud taget. Men örn — vilket de sakkunniga
utgå från och varom såväl Kungl. Maj:t som riksdagen fattat
samstämmande beslut — omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet
efter mera än 20-åriga utredningsarbeten skall kunna påbörjas från
och med budgetåret 1932/1933, så måste även tillgodoses de förutsättningar
för denna omorganisation, som ligga i möjligheten att genom fullt tillfredsställande
löner erhålla de allra bästa lärarkrafter, som stå till buds.
I anslutning till det sålunda anförda vilja de sakkunniga bestämt förorda,
att för gymnastiska centralinstitutets ordinarie lärare måtte bestämmas
lönegraden B 26.

c. Extra lärarkrafter.

De sakkunniga hava tidigare redogjort för de extra lärarkrafter av
olika slag, som vid ett bifall till deras nu framlagda förslag skulle bliva
erforderliga vid gymnastiska centralinstitutet. Efter övervägande av den
undervisningsskyldighet, som skulle åvila dessa lärare, ävensom övriga på
frågan inverkande förhållanden anse sig de sakkunniga böra föreslå följande
arvoden m. m.

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

arvode till en lärare i fysiologi och hälsolära......... kronor 6,200: —

» » » » » allmän patologi............... » 1,000: —

» » » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar)....... » 5,300: —

» » » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och för bandslära.

................ » 6,400: —

» » » * » röstbehandling............... » 600: —

» » » » » psykologi och pedagogik........ » 1,500: —

» » » » » rytmik..................... » 500: —

arvoden för medicinska specialkurser............... » 2,000: —

tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
...................... > 5,000: —

arvoden till Övningslärare vid läroverk.............. » 3,600: —

» » extra föreläsare m. m.................. » 500: —

» för dem, som förordnas att under sommaruppehållet
meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen,
som ämna övergå till friskgymnastlinjen.
........................... » 600: —

2. Förvaltningspersonal m. m.

a. Ordinarie förvaltningspersonal m. m.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan av 1927 års sakkunniga
föreslagits samt med hänsyn härjämte tagen till att någon fysiologisk
institution icke för närvarande kommer att inrättas vid institutet,
vilja de sakkunniga förorda, att vid gymnastiska centralinstitutet måtte
anställas

dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11,
dels en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7,
dels två expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,
dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5.

h. Icke-ordinarie förvaltningspersonal.

I överensstämmelse med vad 1927 års sakkunniga härutinnan föreslagit
vilja de sakkunniga förorda, att vid gymnastiska centralinstitutet måtte

anställas

dels en sekreterare, arvode,....................kronor 1,550: —

dels en kamrerare, arvode,...................... » 1,800: —

dels ock en bibliotekarie, arvode,................. > 600: —

3. Stipendier åt lärare och elever.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att å gymnastiska
centralinstitutets stat måtte uppföras dels till resestipendier åt lärare
vid institutet ett belopp av 1,500 kronor, dels ock till stipendier åt elever
vid institutet ett belopp av 3,000 kronor.

4. Särskilda kostnader för undervisningen i idrott.

För detta ändamål föreslogo 1924 års sakkunniga ett belopp av 5,000
kronor, under det att 1927 års sakkunniga ansågo anslaget kunna begränsas
till 3,500 kronor.

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Det förslag till undervisnings- och timplan för undervisningen i idrott,
som av de sakkunniga i det föregående framlagts, innebär en ganska betydande
ökning i förhållande till det av 1927 års sakkunniga förordade.
I anslutning härtill torde även en mindre ökning av anslaget till särskilda
kostnader för undervisningen i idrott bliva ofrånkomlig. De sakkunniga
beräkna för ändamålet ett belopp av 4,500 kronor, varav för avlöning av
tillfälliga lärare — i simning o. s. v. — torde böra beräknas 1,100 kronor.

5. Övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att det belopp
å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande av övningar
i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer, allt fortfarande måtte
få utgå.

6. Materiel m. m.

1927 års sakkunniga beräknade kostnaderna för materiel m. m. vid det
omorganiserade gymnastiska centralinstitutet under den tid, detsamma
kunde komma att kvarbliva i sina nuvarande lokaler, till 28,000 kronor,
varav 16,000 kronor beräknades skola utgå å institutets ordinarie stat och
12,000 kronor av institutets s. k. extra medel.

De skäl, som föranledde 1927 års sakkunniga att tills vidare räkna med
användandet av institutets s. k. extra medel för bestridande av vissa materielkostnader,
föreligga enligt de sakkunnigas uppfattning allt fortfarande.
När institutet däremot förflyttats till nya lokaler, torde — i enlighet med
vad statskontoret och 1927 års sakkunniga föreslagit — extra medlen böra
redovisas som särskilda uppbördsmedel och i materielanslaget jämväl
upptagas anslag för underhåll av materiel m. m.

I sina beräkningar hava de sakkunniga ansett sig böra upptaga den disponibla
inkomsten genom extra medlen till 9,500 kronor eller 2,500 kronor
mindre än vad 1927 års sakkunniga antogo. Denna minskning motiveras
därmed, att dels inkomsterna av lokalerna komma att minskas, då dessa
komma att vara mera upptagna för institutets egna behov, dels ock inkomsterna
av sjukgymnastik komma att upphöra.

Nedanstående tablå utvisar den fördelning, de sakkunniga tänka sig av
de olika utgiftsposterna:

Utgiftens art

Kostnader
under bud-

Beräknade kostnader,
bestridas av

getåret 1930/

1931

materiel-

anslaget

extra medel

Expeditionskostnader..............

1,509: —

1,700: —

—

Telegraf och telefon...............

1,270: —

1,300: —

—

Materiel........................

7,252: 58

5,500: —

1,500: —

Renhållning och tvätt..............

2,846: 51

—

3,000: —

Bränsle........................

6,015: 53

6,500: —

—

Belysning.......................

2,877: 66

-—

3,000: —

Vatten.........................

926:98

—

1,000: —

Inköp och bindning av litteratur.....

Diverse........................

280:61

1,000: —

1,000: —

Summa kronor

22,978: 87

16,000: -

9,500: —

25,500: —

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

7. Sammanfattning. Stat för gymnastiska centralinstitutet.

Från anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän böra bestridas
kostnaderna för avlöning till rektor, ordinarie lärare samt ordinarie förvaltningspersonal
m. m. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder
till:

arvode åt rektor...................................... kronor 14,000: —

avlöningar åt 7 manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 26 (ä 9,540) ...................................... » 66,780: —

avlöningar åt 6 kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 26 (å 9,060) ...................................... » 54,360: —

avlöningar åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden
B 26 (å 9,540) .............................. » 19,080: —

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden
Bil ........................................ » 3,888: —

avlöning åt en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7 » 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988).................. » 5,976: —

» » en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 170,372

Nämnda belopp synes lämpligen böra avrundas till 170,000 kronor. Denna
anslagspost synes enligt sedvanliga grunder böra erhålla förslagsanslags
natur.

Något särskilt anslag till vikariatsersättningar för här ifrågavarande
befattningshavare torde, såsom 1927 års sakkunniga framhållit, icke bliva
erforderligt, utan torde härför erforderliga kostnader böra bestridas från
förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie befattningshavare. De sakkunniga
utgå härvid från att jämväl ersättning åt vikarie för de medicinskt
utbildade lärarna å centralinstitutets poliklinik för sjukgymnastik
med fysikalisk behandling under dem tillkommande semesterledighet m. m.
må utgå från detta anslag.

Avlöningar till extra lärarkrafter samt till extra förvaltningspersonal
uppgå vid ett bifall till vad i det föregående föreslagits till sammanlagt
37,150 kronor. Detta belopp torde böra något höjas för att bereda möjlighet
till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna, vilka
icke — liksom lärarna — erhålla ledighet under de tider, då undervisning
icke pågår. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att anslaget till ickeordinarie
befattningshavare måtte upptagas med ett till 38,000 kronor
förhöjt belopp.

I den ordinarie staten för gymnastiska centralinstitutet böra vidare
såsom särskilda reservationsanslag upptagas anslagen till
materiel m. m. å 16,000 kronor,
stipendier för lärare vid institutet å 1,500 kronor,
stipendier för elever vid institutet å 3,000 kronor, samt
särskilda kostnader för undervisning i idrott, 4,500 kronor.

Såsom ett särskilt extra anslag torde därutöver böra upptagas anslaget
å 1,000 kronor till anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för
Stockholms förenade studentkårer.

Vid ett bifall till de sålunda framlagda förslagen skulle alltså i riksstaten
uppföras följande anslag för gymnastiska centralinstitutet:

137

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

1. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 170,000: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 38,000: —

Summa förslagsanslag kronor 208,000: —

Materiel m. m., reservationsanslag.................... kronor 16,000: —

Stipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag » 1,500: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag » 3,000: —■

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag
........................................ » 4,500: —

Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: —

Summan av dessa anslag utgör 234,000 kronor.

De för budgetåret 1931/1932 för här ifrågavarande ändamål utgående
anslagen uppgå till 129,210 kronor. I förhållande härtill innebär de sakkunnigas
förslag en kostnadsökning av 104,790 kronor.

Det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget slutade — med frånräknande
av ett av dem föreslaget anslag å 15,000 kronor till särskilda
kurser, beträffande vilket de sakkunniga, i likhet med 1927 års sakkunniga,
icke ansett sig böra göra någon framställning —■ på 208,900 kronor. I jämförelse
härmed innebär det nu framlagda förslaget en ökning av 25,100
kronor. Enligt det av 1927 års sakkunniga framlagda förslaget skulle kostnaderna
likaledes uppgå till 208,900 kronor; även i jämförelse med detta
förslag uppkommer således en kostnadsökning på 25,100 kronor.

De av föredragande departementschefen i propositionen nr 133 framlagda
preliminära kostnadsberäkningarna slutade å ett belopp av 199,150
kronor. Kostnadsökningen i förhållande till detta förslag bliver alltså
34,850 kronor.

De sålunda föreslagna kostnadsökningarna kunna onekligen förefalla
avsevärda, allra helst under nuvarande statsfinansiella förhållanden. De
sakkunniga vilja emellertid framhålla några synpunkter, som enligt deras
förmenande torde giva en tillfyllestgörande förklaring.

De anslag, som för närvarande utgå till gymnastiska centralinstitutet,
hava från alla håll erkänts vara oskäligt låga, och en direkt jämförelse
därmed torde därför knappast vara rimlig.

Även i jämförelse med de av 1924 och 1927 års sakkunniga samt i propositionen
nr 133 framlagda förslagen innebär de sakkunnigas förslag en
icke obetydlig fördyring. Härvid är emellertid att märka, att denna kostnadsökning
till allra största delen faller på undervisningen å sjukgymnastlinjen.
Den ökade differentiering mellan frisk- och sjukgymnastlinjerna,
som blivit en följd av 1931 års riksdags principbeslut, måste givetvis medföra
en kostnadsökning. Härtill kommer vidare, att enligt riksdagens
direktiv särskilt undervisningen i sjukgymnastlinjens olika ämnen i de
sakkunnigas nu föreliggande förslag måst utvidgas och fördjupas i betydande
omfattning, något, som givetvis icke varit möjligt att realisera utan
en relativt avsevärd kostnadsökning.

Yttranden
över 1931
års sakkunnigas
förslag.

138 Kungl. May.ts proposition Nr 152.

För de kostnader, som föranledas av anordnandet av en särskild militär
gymnastikkurs, har chefen för försvarsdepartementet i kap. IV i det föregående
redogjort.

Beträffande de engångsanslag, som må bliva erforderliga vid genomförandet
av den nya organisationen, anhåller jag att få yttra mig i samband
med övergångsanordningarna.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

I anledning av att de sakkunniga föreslagit, att arvodet till institutets
rektor skulle bestämmas till 14,000 kronor årligen vill statskontoret emellertid
ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att
fastställa arvodet till ett belopp som med nära 1,000 kronor överstiger
befattningshavare å G-ort i lönegraden A 1 tillkommande avlöning, 13,020
kronor.

Vidare hava 1931 års sakkunniga på de skäl, som anförts av 1927 års sakkunniga,
förordat, att fri bostad även i fortsättningen måtte beredas rektor
inom gymnastiska centralinstitutets byggnad. Statskontoret anser sig
emellertid böra åberopa ämbetsverkets utlåtande den 22 maj 1929, däri
statskontoret beträffande denna fråga uttalat, att, även örn vissa skäl särskilt
med hänsyn till rektors representationsskyldighet kunde tala för ett
dylikt förslag, ämbetsverket dock knappast ansåge sig kunna tillstyrka detsamma,
då härigenom en ganska väsentlig rubbning skulle inträda i de
grunder, efter vilka avlönings- och bostadsförhållandena för statstjänstemännen
numera ordnats.

I fråga örn lärarbefattningarna har statskontoret tidigare förordat deras
placering i lönegraden B 24. Goda skäl torde emellertid föreligga för att de
lärarbefattningar, av vilkas innehavare fordras medicine licentiatexamen,
hänföras till lönegraden B 26. Övriga lärarbefattningar torde icke böra
placeras i högre lönegrad än B 24; och det synes statskontoret starkt kunna
ifrågasättes, örn icke lärarbefattningarna i lek och idrott borde hänföras
till en än lägre lönegrad, förslagsvis B 21.

Beträffande förvaltningspersonalen bar statskontoret i sitt utlåtande
den 22 maj 1929 ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga
för uppförandet å centralinstitutets stat av en kansliskrivarbefattning.
I sammanhang härmed erinrade statskontoret, att samtidigt en höjning
från 1,550 kronor till 1,800 kronor av ersättningen till räkenskapsföraren
föreslagits. Enligt statskontorets mening borde kansliskrivaren,
därest en sådan befattning inrättades, kunna åläggas att handhava även
räkenskapsföringen. Därest så icke ansåges böra ske, syntes enligt statskontorets
mening anledning icke föreligga att beträffande förvaltningspersonal
upptaga någon befattning i högre lönegrad än B 7. 1931 års sakkunniga
hava även föreslagit inrättandet av en kansliskrivarbefattning
samt en höjning till 1,800 kronor av räkenskapsförarens arvode. Statskontoret
saknar emellertid anledning att frångå den av ämbetsverket
sålunda tidigare uttalade uppfattningen.

Beträffande vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska
centralinstitutet anfört i här förevarande hänseende torde jag få hänvisa
till deras under kap. II i det föregående återgivna yttranden.

139

Kungl. Maj: ts proposition Nr 152.

Innan jag går att framlägga mitt förslag till kostnadsberäkningar för
det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet anser jag mig böra
framhålla några allmänna synpunkter, vilka delvis redan blivit framhävda
av 1931 års sakkunniga.

Den nya organisationen av gymnastiska centralinstitutet kommer att
medföra en icke oväsentlig ökning av det allmännas utgifter. Härvid måste
dock bemärkas, att anslagen till centralinstitutet — just med tanke på den
under årtionden i utsikt ställda omorganisationen — under senare år kommit
att hållas nere på ett sätt, som under andra förhållanden väl knappast
varit möjligt med tanke på den ökade betydelse, vårt folks fysiska fostran
under senare tid kommit att tillerkännas. En direkt jämförelse mellan nu
utgående anslag och de efter omorganisationen erforderliga är därför, såsom
jämväl 1931 års sakkunniga framhållit, knappast rimlig.

Vidare måste, såsom också 1931 års sakkunniga påpekat, en viss kostnadsökning
bliva ofrånkomlig med den av 1931 års riksdag i princip beslutade,
betydligt ökade differentieringen mellan de båda utbildningslinjerna
ävensom den föreslagna fördjupningen och utvidgningen av sjukgymnastutbildningen.

Å andra sidan göra de nu rådande ekonomiska förhållandena, att stor
försiktighet måste iakttagas, så att icke andra utgifter åsamkas det allmänna
för den nya organisationens genomförande än sådana, som måste
betraktas såsom oundgängliga. Härvid bör vidare, när det gäller utmätandet
av löner och arvoden åt befattningshavare, noga tillses, att man
icke vidtager åtgärder, som kunna föregripa de stora ännu olösta frågorna
örn ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Sedan jag sålunda angivit min allmänna ståndpunkt till här förevarande
fråga, anhåller jag att få övergå till en detaljgranskning av föreslagna
löner och andra utgiftsposter vid det omorganiserade gymnastiska
centralinstitutet.

Såsom i det föregående framhållits, har jag tillstyrkt det av 1924 års
sakkunniga framlagda och av mig i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag
framlagda förslaget örn inrättandet av en särskild rektorsbefattning
vid centralinstitutet. De skäl, som av 1931 års sakkunniga framförts för
att denna befattning icke skulle göras ordinarie utan tillsättas på förordnande
på viss tid, har jag funnit övertygande.

1931 års sakkunniga hava med hänsyn till sitt nyss angivna förslag för
rektorsbefattningen beräknat ett arvode av 14,000 kronor eller 980 kronor
mera än vad som skolat utgå enligt tidigare förslag, då befattningen föreslagits
skola placeras i lönegraden A 1. Statskontoret har anslutit sig till
förslaget örn rektorsbefattningens tillsättande på förordnande men ifrågasatt,
huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för att fastställa
arvodet till 14,000 kronor.

För egen del vill jag uttala min anslutning till det av de sakkunniga

Departe mentschefen.

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

förordade beloppet, 14,000 kronor. De stora krav, som komma att ställas på
denna befattnings innehavare, synas mig väl motivera denna avlöning,
vid vars utmätande därjämte måste ihågkommas, att behövlig kompensation
lämnas för det osäkerhetstillstånd, som måste följa med befattningens
tillsättande genom förordnande på viss tid.

Den föreslagna avlöningen torde böra utgå i form av arvode enligt
bestämmelserna i 5 § avlöningsreglementet.

På av statskontoret anförda skäl finner jag mig icke — trots att vägande
skäl onekligen därför anförts — kunna biträda det av de sakkunniga framlagda
förslaget, att rektor jämväl skulle tillförsäkras fri bostad eller ersättning
därför.

De närmare bestämmelser, som med anledning av den föreslagna formen
för rektors avlöning må bliva erforderliga, torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att framdeles meddela. Framdeles torde också böra tagas
under övervägande, vilka närmare föreskrifter, som böra meddelas rörande
pensionsförmånerna vid rektorsbefattningen.

Såsom jag tidigare anfört, har jag funnit mig böra frånträda min
tidigare uttalade uppfattning örn bibehållande åtminstone i viss utsträckning
av överlärarinstitutionen. Däremot har jag ansett mig böra biträda
det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget örn att en av institutets
lärare skulle förordnas till rektors ställföreträdare. Härför måste ett
arvode beräknas. I detta hänseende synes mig ett belopp av 2,000 kronor
lämpligt avvägt, och jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen härom.

Härefter anhåller jag så att få övergå till den viktiga och mycket omdebatterade
frågan örn de ordinarie lärarnas avlöning.

Jag har förut redogjort för de olika förslag, som i detta hänseende tidigare
framkommit.

Å ena sidan gäller det här, såsom jag redan år 1931 framhöll, lärarbefattningarna
vid en högre utbildningsanstalt, för vilken det är av största vikt
att förvärva särskilt goda lärarkrafter. Denna synpunkt har enträget
understrukits av 1931 års sakkunniga.

Å andra sidan måste här tillses, att man icke genom en lönereglering
för denna lärarkår binder sig för åtgärder, som i ett större sammanhang
kunna få synnerligen vittgående ekonomiska konsekvenser.

Jag tillåter mig då erinra, att 1928 års lönekommitté i sitt den 21 juli
1930 avgivna »Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare
vid undervisningsväsendet» (statens offentliga utredningar 1930: 20)
föreslagit för manlig lärare i gymnastik vid de allmänna läroverken 20:e
och för kvinnlig lärare i gymnastik 18:e lönegraden.

Med hänsyn såväl härtill som till den avlöning, som för närvarande åtnjutes
av centralinstitutets ordinarie lärare, finner jag mig under förhandenvarande
förhållanden böra ansluta mig till det av statskontoret

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

upprepade gånger framförda förslaget örn att lönegraden B 24 måtte tagas
till utgångspunkt vid beräkningen av de löner, som böra tillkomma här
förevarande befattningshavare.

Härifrån måste dock vissa betydelsefulla avvikelser ske.

Vad till en början de medicinskt utbildade lärarna beträffar, har statskontoret
för dem föreslagit en placering i lönegraden B 26. Härför tala
enligt mitt förmenande starka skäl. Med de avvikelser från de sakkunnigas
förslag i fråga örn anordnandet av poliklinikverksamheten vid serafimerlasarettet,
som jag tidigare förordat, komma dessa befattningars
innehavare att i fråga örn tjänstgörings- och semesterförhållanden intaga
en i förhållande till centralinstitutets övriga lärare ogynnsam ställning.
Härtill kommer vidare den långa teoretiska utbildningstid, som erfordras
för de medicinskt utbildade lärarna. Med hänsyn till nu angivna förhållanden
vill jag alltså tillstyrka, att de medicinskt utbildade lärarna vid
gymnastiska centralinstitutet placeras i lönegraden B 26.

Statskontoret har i sitt över 1931 års sakkunnigas betänkande avgivna
utlåtande ifrågasatt, örn icke lärarna i idrott och lek borde placeras i en
lägre lönegrad än centralinstitutets övriga lärare, förslagsvis då lönegraden
B 21.

Till denna uppfattning kan jag icke ansluta mig. Frånsett det förhållandet,
att flera av de föreslagna lärarbefattningarna avsetts skola omfatta
både friskgymnastik samt idrott och lek, äro kompetenskraven för lärarbefattningarna
desamma. Den betydelse, idrotten alltmera fått vid våra
skolor, gör också, att undervisningen häri måste betraktas såsom ett lika
viktigt moment i centralinstitutets arbetsuppgifter som undervisningen i
friskgymnastik.

Härefter vill jag så övergå till frågan örn manliga och kvinnliga lärares
inbördes placering i lönegrad. Jag vill då erinra, att denna fråga varit
föremål för ingående behandling av 1928 års lönekommitté. Denna har i sitt
nyssberörda betänkande, vartill jag här torde få hänvisa, ansett sig böra
föreslå olika placering i lönegrad för män och kvinnor. Oavsett vilken ståndpunkt
man än må intaga till kommitténs sålunda framlagda förslag finner
jag mig dock, i all synnerhet under nu rådande statsfinansiella förhållanden.
icke kunna tillstyrka att en, låt vara numerärt sett obetydlig, grupp
av befattningshavare erhåller lönereglering enligt grunder, som strida mot
vad lönekommittén föreslagit och beträffande vilka statsmakterna ännu
icke varit i tillfälle att fatta beslut.

Med utgångspunkt från nu gällande lönegradsplacering för befattningshavare
vid centralinstitutet, B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga lärare,
vill jag i anslutning till det nu anförda föreslå, att centralinstitutets lärare,
med undantag av de medicinskt utbildade, måtte placeras, de manliga
i lönegraden B 24 och de kvinnliga i lönegraden B 21.

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Jag vill emellertid framhålla, att mitt nu i detta hänseende framlagda
förslag gjorts under den förutsättningen, att denna fråga ånyo upptages
till behandling, när fråga hlir örn lönereglering för befattningshavare i
allmänhet för undervisningsväsendet.

Beträffande de extra lärarkrafterna föranledas följande förändringar i
de sakkunnigas förslag av vad jag i det föregående tillstyrkt: De sakkunniga
hava föreslagit dels för en lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära
och invärtes sjukdomar) ett arvode å 5,300 kronor, dels för en lärare
i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära
ett arvode å 6,400 kronor. Jag har i det föregående ansett mig höra
tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna undervisningen i sjukdomslära
måtte minskas med omkring en tredjedel. Med hänsyn härtill
torde motsvarande minskning böra vidtagas i de föreslagna arvodena, förslagsvis
med 1,700 kronor, respektive 2,000 kronor till 3,600 kronor, respektive
4,400 kronor. Vidare har jag i likhet med centralinstitutets lärarkollegium
ansett mig höra avstyrka den av de sakkunniga föreslagna undervisningen
i rytmik. På grund härav kan det för detta ämne beräknade
arvodet, 500 kronor, bortfalla.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i denna del icke givit mig anledning
till erinran.

Emellertid vill jag framhålla, att de sålunda av mig tillstyrkta arvodena
till extra lärare ej få anses definitiva. Därest det vid närmare prövning
skulle visa sig, att exempelvis ett ämne hör givas större plats i undervisningen
på ett annat ämnes bekostnad, hör det givetvis finnas möjlighet att
inom anslagets ram vidtaga erforderliga justeringar. Bestämmandet av
lärararvoden m. m. torde — liksom beträffande exempelvis speciallärararvodena
vid tekniska högskolan — få ankomma på Kungl. Majit efter
vederhörandes hörande.

Vid centralinstitutet finnes för närvarande anställd följande ordinarie
förvaltningspersonal, nämligen två vaktmästare, tillika portvakter, i lönegraden
B 5 samt ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. Dessutom avlönas
från anslaget till extra personal m. m. ett extra vaktmästarhiträde och
en eldare.

1931 års sakkunniga hava föreslagit, att vid centralinstitutet måtte anställas
dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11, dels
en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7, dels två expeditionsvakter, tilllika
portvakter, i lönegraden B 5, dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i
lönegraden B 5.

Statskontoret har beträffande här förevarande personal endast anfört
erinringar beträffande den föreslagna kansliskrivartjänsten, beträffande
vilken statskontoret ansett, antingen att denna befattnings innehavare
borde åläggas att handhava även räkenskapsföringen, eller, därest så icke
ansåges höra ske, att befattningen icke måtte placeras i högre lönegrad
än B 7.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152. 143

För egen del vill jag uttala min anslutning till de sakkunnigas förslag.
Den tjänstgöring, som kommer att åvila innehavaren av den föreslagna
kansliskrivar-registratorsbefattningen, bliver så omfattande och ansvarsfylld
även örn räkenskapsföringen omhänderhaves av annan person, att
en lönegradsplacering sådan som den av de sakkunniga föreslagna synes
mig väl motiverad. Härtill kommer vidare, att rektors ställning inom skolöverstyrelsen
med all sannolikhet kommer att medföra en icke obetydlig
ökning av expeditionsarbetet å centralinstitutets rektorsexpedition.

Vad som föreslagits beträffande icke-ordinarie förvaltningspersonal har
icke givit mig anledning till erinran.

De till resestipendier åt lärare, 1,500 kronor, samt till stipendier åt elever
vid institutet, 3,000 kronor, föreslagna beloppen, vilka hava avseende på
förhållandena efter omorganisationens genomförande, har jag funnit mig
nu kunna lämna utan erinran.

Till särskilda kostnader för undervisningen i idrott hava de sakkunniga
beräknat 4,500 kronor. För genomförande på ändamålsenligt sätt av den
utvidgade idrottsundervisning, som omorganisationsförslaget innebär,
torde en höjning av det nu för ändamålet utgående anslaget å 2,200 kronor
vara nödvändig. Mot det beräknade beloppet, 4,500 kronor, har jag intet
att erinra.

Det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande
av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer,
torde allt fortfarande böra utgå.

Kostnaderna för materiel hava av de sakkunniga efter omorganisationens
genomförande beräknats till 25,500 kronor, varav dock ett belopp av
9,500 kronor skulle bestridas av centralinstitutets s. k. extra medel. På
budgeten skulle alltså endast behöva uppföras ett anslag av 16,000 kronor
för ändamålet.

Mot förslaget, att centralinstitutet även i fortsättningen, så länge det
är kvar i sina nuvarande lokaler, får behålla sina s. k. extra medel och
med tillhjälp av dem bestrida vissa materielkostnader, finner jag intet att
erinra. Det å budgeten för materiel beräknade beloppet, 16,000 kronor, vill
jag tillstyrka.

Härefter vill jag så lämna en beräkning av de olika anslagsposterna i
den blivande staten för gymnastiska centralinstitutet:

Från anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle vid bifall

till mitt förslag bestridas:

arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet...... kronor 14,000: —

» » rektors ställföreträdare .................... » 2,000: —

avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden
B 26 (å 9,540 kronor) ........................

19,080: —

144 Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

avlöning åt sju manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor) ................................ kronor 60,060: —

avlöning åt sex kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 21 (å 6,816 kronor).................. » 40,896: —

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i

lönegraden B11 .................................... » 3,888: —

avlöning åt en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7 » 3,300: —•

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988 kronor)...................... » 5,976: —

avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 152,188: —

Detta belopp torde, lämpligen avrundat till 152,000 kronor, böra upptagas
såsom förslagsanslag.

Något anslag till vikariatsersättningar torde icke vidare vara erforderligt.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle
utgå arvoden till sekreterare med 1,550 kronor, kamrerare med 1,800 kronor,
bibliotekarie med 600 kronor, lärare i fysiologi och bälsolära med
6,200 kronor, lärare i allmän patologi med 1,000 kronor, lärare i sjukdomslära
(allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar) med 3,600 kronor,
lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och
förbandslära med 4,400 kronor, lärare i röstbehandling med 600 kronor,
lärare i psykologi och pedagogik med 1,500 kronor, för medicinska specialkurser
2,000 kronor, tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
5,000 kronor, arvoden till Övningslärare vid läroverk 3,600
kronor, till extra föreläsare m. m. 500 kronor samt för dem, som förordnas
att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen,
som ämna övergå till friskgymnastlinjen, 600 kronor.

Summan av dessa anslagsposter utgör 32,950 kronor. För beredande av
möjlighet till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna,
vilka icke erhålla ledighet under de tider, då undervisningen icke pågår,
ävensom för oförutsedda behov, torde anslaget lämpligen böra höjas till

34,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser
för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles
fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten: 7.

Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 152,000: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 34,000: —

Summa förslagsanslag kronor 186,000: —

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Materiel m. m., reservationsanslag.................... kronor 16,000: —

Besestipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag
.............................................. » 1,500: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag » 3,000: —

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag
........................................ » 4,500: —-

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för
medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: —
Summan av dessa anslag utgör 212,000 kronor.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående
anslagen, såsom tidigare nämnts, uppgå till 129,210 kronor, skulle
en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, fullt genomförd, alltså
kunna beräknas komma att medföra en kostnadsökning för statsverket
av (212,000 —129,210) 82,790 kronor, oberäknat dyrtidstillägg. Härtill komma
ytterligare dels de kostnader, som må föranledas av sjukgymnastikundervisningens
förläggande till serafimerlasarettet, varom jag talat i kap. II
i det föregående, dels de kostnader, som föranledas av den av chefen för
försvarsdepartementet föreslagna militära instruktörskursen.

Till behandling av engångsanslag, som må bliva erforderliga för den nya
organisationens genomförande, övergår jag nu i följande kapitel.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 haft. (Nr 152.)

10

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1931 års sakkunniga.

Kap. VI. övergångsanordningar.

De sakkunniga hava (kap. VII i betänkandet) framlagt förslag till övergångsanordningar
och därvid anfört huvudsakligen följande:

De sakkunniga utgå i det förslag till övergångsanordningar, de här
framlägga, från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet, i
enlighet med vad Kungl. Majit och riksdagen redan beslutat, tager sin
början från och med läsåret 1932/1933.

1. Direktionen.

De sakkunniga framlägga i det följande, i samband med förslaget till
stadgar för det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet, förslag till
vissa ändringar i sammansättningen av direktionen över gymnastiska
centralinstitutet m. m.

I likhet med 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga framhålla vikten
av att de föreslagna nya bestämmelserna rörande direktionen snarast möjligt
komma att lända till efterrättelse, och hemställa de sakkunniga fördenskull
örn vidtagande av åtgärder i överensstämmelse härmed.

2. Elever.

Höstterminen 1931 hava nyintagna elever i sedvanlig ordning påbörjat
sin utbildning vid centralinstitutet. Dessa elever, som skola erhålla sin
utbildning efter nu gällande plan, avsluta sin utbildning, de manliga eleverna
senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren 1933.

Från och med läsåret 1932/1933 beräkna de sakkunniga, att elever komma
att intagas efter den nya ordningen. I samband härmed vilja de sakkunniga
framhålla, att de förutsätta, att även vid de privata instituten
motsvarande bestämmelser rörande inträdesfordringarna komma att bliva
gällande från och med läsåret 1932/1933. I och med detta läsår skulle alltså
intagning av elever enligt nu gällande bestämmelser icke vidare förekomma.
Under läsåret 1932/1933 skulle då vid institutet finnas dels å den
manliga linjen en gymnastiklärarkurs och en sjukgymnastkurs, dels en
kvinnlig andra årskurs, samtliga enligt den gamla ordningen, dels ock
slutligen en första årskurs av såväl manliga som kvinnliga frisk- och
sjukgymnastlinjerna enligt den nya planen. Vid slutet av detta läsår utexamineras
för sista gången kvinnliga elever enligt den gamla ordningen.
Även vid de enskilda instituten skulle då gymnastikdirektörsexamen för
sista gången avläggas i enlighet med nu gällande bestämmelser.

Under läsåret 1933/1934 skulle vid gymnastiska centralinstitutet finnas
dels en manlig sjukgymnastkurs enligt nu gällande bestämmelser, dels
ock både första och andra årskurserna av frisk- och sjukgymnastlinjerna
enligt den nya ordningen. Vid slutet av vårterminen 1934 utexamineras
första gången elever, som erhållit sin utbildning efter de nya bestämmelserna,
och samtidigt avslutas vid institutet den sista kursen enligt den
gamla ordningen.

Från och med läsåret 1934/1935 skulle alltså verksamheten vid institutet

Kungl. Maj.is proposition Nr 152. 147

bedrivas enbart efter den nya ordningen. Övergångstiden kommer sålunda
att sträcka sig över läsåren 1932/1934.

3. Budgetåret 1932/1933.

a. Rektor och förvaltningspersonal.

Rektorsbefattningen bör givetvis tillsättas redan vid omorganisationens
början, alltså från och med budgetåret 1932/1933. Kostnadsökningen härför
uppgår till (14,000 — 4,000) 10,000 kronor.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga vidare, att från
och med nämnda tidpunkt förslaget beträffande förvaltningspersonalen
genomföres. Detta innebär, att arvodet åt räkenskapsföraren höjes till
1,800 kronor och tjänstens benämning ändras till kamrerartjänst, samt att
den nuvarande kontorsbiträdestjänsten ombildas till en kansliskrivare
tjänst, tillika registratorstjänst i lönegraden B 11.

I samband härmed vilja de sakkunniga erinra örn det av 1927 års sakkunniga
framlagda förslaget örn att den nuvarande innehavaren av kontorsbiträdesbefattningen,
fru A. Åkerberg, måtte, därest hon erhåller den föreslagna
nya befattningen i lönegraden B 11, tillerkännas rätt att för uppflyttning
i högre löneklass tillgodoräkna sin tidigare tjänstgöring såsom
dels sekreterare, dels ock kontorsbiträde vid centralinstitutet. De sakkunniga
vilja framhålla, att, därest så icke bliver förhållandet, fru Åkerberg
genom den föreslagna omorganisationen kommer att få vidkännas eli
högst betydande minskning i sina nu utgående avlöningsförmåner.

Kostnadsökningen för nu ifrågavarande åtgärder uppgår enligt sedvanliga
beräkningsgrunder till (250 + 1,212) 1,462 kronor.

b. Lärare.

Av flera skäl anse de sakkunniga sig böra förorda, att tillsättandet av
lärartjänsterna vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet fördelas
på ett par år. Det torde vara av en viss betydelse för möjligheterna
att till dessa tjänster erhålla de bästa krafter, som överhuvudtaget stå att
erhålla inom landet, att ej ett alltför stort antal lärarbefattningar på en
gång kungöres lediga till ansökning. Vidare torde det icke vara på
kallat, att andra befattningar tillsättas enligt den föreslagna nya ordningen
och alltså erhålla de föreslagna högre lönerna än sådana, som äro
erforderliga för undervisningen inom den del av centralinstitutet, där den
nya undervisningsplanen vunnit tillämpning.

De sakkunniga hava med utgångspunkt från de nuvarande förhållandena
vid gymnastiska centralinstitutet och med aktgivande på de ovan
angivna synpunkterna verkställt en undersökning, i vilken ordning de
olika lärartjänsterna höra tillsättas med ordinarie innehavare.

För hudgetåret 1932/1933 erfordras för undervisningen enligt den nya
ordningen

1 manlig lärarbefattning i friskgymnastik...........kronor 9,540: —

1 kvinnlig » » » ........... » 9,060: —

1 manlig » » lek och idrott............ » 9,540: —

1 kvinnlig » » » » » » 9,060: —

1 manlig » » sjukgymnastik (tillsättes först

från och med den 1 april 1933)................. » 2,385:

1 kvinnlig lärarbefattning i sjukgymnastik .......... » 9,060: —

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi,
tillika poliklinikföreståndare...............kronor 9,540: —

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och ortopedi,
tillika biträdande poliklinikföreståndare (tillsättes

först från och med den 1 april 1933)............. » 2,385: —

1 lärare i fysiologi och hälsolära med reducerad tjänstgöring
.................................... » 3,100: —

1 lärare i allmän patologi....................... » 1,000: —

1 lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes

sjukdomar) med reducerad tjänstgöring ........... » 1,500: —

1 lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän
kirurgi och förbandslära, med reducerad tjänstgöring
.................................. » 2,500: —

1 lärare i röstbehandling........................ » 600: —

1 lärare i psykologi och pedagogik med reducerad tjänstgöring
............................ »_600: —

Summa kronor 69,870: —

Härtill komma vidare dels tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster
vid serafimerlasarettet — från och med den 1 april 1933 — med Vi av

5,000 = 1,250 kronor, dels arvoden till Övningslärare vid läroverk 2,250
kronor, dels ock arvode åt den, som under tiden till och med mars 1933
förordnas att uppehålla undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga
elever, förslagsvis beräknat till 1,650 kronor.

Av de ordinarie lärarbefattningar, som, enligt vad i det föregående
föreslagits, skulle tillsättas redan från och med ingången av budgetåret
1932/1933, förorda de sakkunniga, att fyra, nämligen de båda lärarbefattningarna
i friskgymnastik, den manliga lärarbefattningen i lek och idrott
samt den kvinnliga lärarbefattningen i sjukgymnastik tillsättas utan
ansökning genom överflyttande av institutets nuvarande ordinarie lärare.

Härefter hava så de sakkunniga att verkställa en beräkning rörande
kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen
vid de avdelningar vid institutet, där nu gällande undervisningsplaner
skola tillämpas, nämligen den kvinnliga avdelningens andra årskurs
samt gymnastiklärar- och sjukgymnastkurserna å den manliga linjen.
De sakkunniga hava härvid utgått från, dels att undervisningen vid
dessa kurser skall uppehållas i ungefär samma omfattning som under
innevarande läsår, dels ock att de ordinarie lärarna, som, enligt vad i det
föregående föreslagits, skulle tillsättas från och med läsåret 1932/1933,
skola, i den mån sådant påfordras, inom ramen för dem åliggande undervisningsskyldighet
biträda vid undervisningen även för av här ifrågavarande
kurser. Vidare vilja de sakkunniga framhålla, att här förevarande
beräkningar endast kunna vara approximativa.

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle behovet av lärarkrafter för
här förevarande tre avdelningar under läsåret 1932/1933 te sig på ungefär
följande sätt.

a) Kvinnliga avdelningens andra årskurs:

Friskgymnastikens teori och praktik samt undervisnings övningar.

.................................kronor 2,850: —

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Friskgymnastik: undervisningsövningar (ordinarie lärare

beräknas biträda med återstoden)................kronor 1,620: —

Sjukgymnastik (14 veckotimmar, ordinarie lärare beräknas

biträda med återstoden)....................... » 1,900: —

Fysiologi ................................... » 3,000: —

Anatomi (den ordinarie läraren beräknas här biträda). . . » 1,500: —

Polikliniktjänstgöring för de kvinnliga kurserna....... » 3,300: —

b) Gymnastiklärarkursen:

Friskgymnastik................................ » 6,816: —

Undervisningsövningar.......................... » 5,000: —

Lek och idrott............................... » 6,420: —

Sjukgymnastikens teknik........................ » 1,000: —

Fysiologi) gemensam undervisning med den kvinnliga

Anatomi J kursen............................. » —

c) Sjukgymnastkursen:

Sjukgymnastikens teori och teknik samt övervakning av

poliklinik 1 april—8 juni 1933 ................. » 5,900: —

Sjukdomslära (gemensam undervisning med kvinnliga avdelningens
andra årskurs) ..................... » 3,000: —

Summa kronor 42,306: —

Nämnda belopp, lämpligen avrundat till 42,300 kronor, synes böra upptagas
såsom ett särskilt extra anslag för att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående angivits, efter direktionens förslag av
Kungl. Majit fördelas för uppehållande av här ifrågavarande undervisning.

c. Vaktbetjäning.

I likhet med 1927 års sakkunniga föreslå de sakkunniga, att deras förslag
beträffande expeditionsvakter m. m. genomföres redan från och med
budgetåret 1932/1933. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder
till 12,264 kronor. Då utgifterna för ändamålet för närvarande
uppgå till 5,976 kronor å institutets ordinarie stat och (2,040 +
970) 3,010 kronor på extra stat eller inalles 8,986 kronor, innebär detta en
kostnadsökning av 3,278 kronor.

d. Stipendier åt lärare och elever.

För övergångsåret 1932/1933 anse de sakkunniga sig icke böra ifrågasätta
några resestipendier åt institutets lärare.

För stipendier åt institutets elever beräkna de sakkunniga samma belopp
som för närvarande finnes upptaget i den ordinarie staten, d. v. s.

2.000 kronor.

e. Särskilda kostnader för undervisning i idrott.

För undervisningen i idrott beräkna de sakkunniga samma belopp bliva
erforderligt som nu utgår å extra stat, d. v. s. 2,200 kronor.

f) övningar i gymnastik för Stockholms förenade

studentkårer.

För detta ändamål beräkna de sakkunniga ett oförändrat belopp av

1.000 kronor bliva erforderligt.

150

Kungl. Marits ''proposition Nr 152.

g. M a t e r i el m. m.

I likhet med 1927 års sakkunniga vilja de sakkunniga hemställa, att det
ökade materielanslaget, beräknat till 16,000 kronor eller 3,000 kronor mera
än för närvarande utgår, måtte uppföras å institutets ordinarie stat redan
från och med budgetåret 1932/1933. Härvid vilja de sakkunniga särskilt
peka på nödvändigheten av att vid den genomgripande förändringen av
institutets undervisning, som nu föreslagits, möjlighet förefinnes att på
ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet av materiel m. m.

h. Engångsanslag.

Både 1924 och 1927 års sakkunniga hava framlagt förslag örn vissa engångsanslag,
slutande på respektive 135,800 kronor och 87,000 kronor. De
sakkunniga hava funnit, att dessa kostnader icke helt kunna undvikas.
En betydande nedskärning har emellertid blivit möjlig främst med hänsyn
till att någon fysiologisk institution icke för närvarande ifrågasättes.

Nedanstående tablå giver en översikt av de utav de olika kommittéerna
föreslagna engångsanslagen ävensom — beträffande det nu framlagda förslaget
— den fördelning på de båda övergångsåren 1932/1934, som de sakkunniga
förorda.

1924

1927

19 3 1

Hela be-loppet

1932/1933

1933/1934

Fysiologi......

Anatomi......

Sjukgymnastik . .
Gymnastiksalarna

Idrott ........

Biblioteket.....

56.000
2,000

30,800

32.000
4,000

11.000

56.000
2,000

15.000

- 2)
3,000

11.000

6,450J)
2,000
4,000
8,090
2,500
8,1503)

3,225

1,000

3.000

4.000
1,250
1,550

3,225

1,000

1,000

4,090

1,250

5,000

Summa kronor

135,800

87,000

31,190

14,025

15,565

Anm.: 1) Avser en nödtorftig komplettering av den utrustning med undervisningsmateriel
i fysiologi, som trots omläggningen erfordras.

2) 1927 års sakkunniga beräknade inga särskilda engångskostnader för gymnastiksalarna,
enär de ansågo sig hava att räkna med en flyttning av gymnastiska
centralinstitutet till nya lokaler inom en nära framtid.

3) I detta belopp ingår en summa av 1,600 kronor, avseende katalogisering, som
de sakkunniga anse under nuvarande förhållanden kunna anstå ännu någon tid.

I enlighet med det sålunda framlagda förslaget skulle alltså för budgetåret
1932/1933 ett engångsanslag av 14,025 kronor bliva erforderligt.

i. Stat för gymnastiska centralinstitutet för
budgetåret 1932/193 3.

Såsom en sammanfattning av det nu anförda framlägga de sakkunniga
följande förslag till stat för gymnastiska centralinstitutet för budgetåret
1932/1933, därvid jämväl behövliga avrundningar vidtagits.

I. Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 86,800: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare _____» 18,400: —

. Summa förslagsanslag kronor 105,200: —

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Materiel m. m., reservationsanslag ..................

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag

kronor 16,000: —
» 2,000: —

II. Extra anslag

Uppehållande av undervisningen vid de delar av centralinstitutet,
där hittills gällande undervisningsplaner
skola tillämpas jämväl under budgetåret

1932/1933 ...........................................

Undervisning i idrott vid institutet ..................

Övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer
..........................................

Engångskostnader för materiel, reservationsanslag ..

42,300: —
2,200: —

1,000: —
14,025: —

Summa kronor 182,725: —
För motsvarande ändamål utgår för budgetåret 1931/1932 ett belopp av
tillhopa 129,210 kronor. Kostnadsökningen uppgår sålunda till 53,515 kronor.
Härvid torde dock böra bemärkas, att institutets föreståndare för närvarande
å annan stat uppbär en avlöning av 8,680 kronor.

4. Budgetåret 1933/1934.

Från och med budgetåret 1933/1934 komma de nya undervisningsplanerna
att hava vunnit tillämpning i båda årskurserna å såväl frisk- som
sjukgymnastlinjen. Med hänsyn härtill måste från och med nämnda budgetår
samtliga av de sakkunniga beräknade lärarbefattningar vara försedda
med innehavare, och jämväl i övrigt böra de anslag, som ansetts
erforderliga å den ordinarie staten, ställas till förfogande. Dessa kostnader
uppgå till sammanlagt 234,000 kronor. Härutöver måste emellertid beräknas
de kostnader, som bliva erforderliga för uppehållande under nämnda
budgetår av sjukgymnastkursen å manliga linjen enligt den gamla ordningen.
För denna kurs hava 1927 års sakkunniga beräknat ett belopp av
11,700 kronor, och häremot hava de sakkunniga intet att erinra. Detta belopp
synes böra uppföras såsom ett särskilt extra anslag, förslagsvis benämnt
anslag till uppehållande av undervisningen vid en sjukgymnastkurs.

Härtill komma vidare de av de sakkunniga för budgetåret 1933/1934 beräknade
engångskostnaderna, 15,565 kronor.

Summan av samtliga för här ifrågavarande ändamål för budgetåret
1933/1934 erforderliga anslag uppgår således till 261,265 kronor.

5. Budgetåret 1934/1935.

Med ingången av läsåret 1934/1935 bedrives verksamheten vid gymnastiska
centralinstitutet enbart efter den nya ordningen. Den av de sakkunniga
i det föregående föreslagna staten för institutet iir då i tillämpning,
och några ytterligare övergångskostnader torde då ej vara att beräkna.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet har beträffande de sakkunnigas
förslag i denna del anfört bland annat:

Direktionen vill påpeka, att två av institutets lärare, major Schmiterlöw
och kapten Hellsten, under respektive åtta och fem år innehaft befattning
som t. f. Överlärare och avlöning enligt lönegrad B 28, för närvarande
major Schmiterlöw i löneklass 29 och kapten Hellsten i löneklass 28. Det
synes direktionen under alla omständigheter rimligt att de, sedan de, som

Yttrande
över 1931 års
sakkunnigas
förslag.

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

av sakkunniga föreslagits, överförts å den nya staten, bibehållas vid sina
nu utgående avlöningsförmåner. En nedgång för dem från ovannämnda
löneklass enligt B 28 till motsvarande löneklasser enligt B 26 skulle —
samtidigt som de genom den föreslagna omorganisationen få sin undervisningsskyldighet
högst väsentligt utökad — innebära en mycket kännbar
avlöningsminskning, som de ej utan svårighet skulle kunna bära. Det
plikttrogna och högt kvalificerade arbete, de nedlagt vid institutet, synes
väl motivera förslaget.

På grund av liknande skäl får direktionen i likhet med vad den föregående
direktionen i sina yttranden över såväl 1924 som 1927 års sakkunnigförslag
förordat, anhålla, att dess nuvarande sekreterare fru Åkerberg
matte erhålla ett personligt lönetillägg å 278 kronor per år, motsvarande
den löneminskning, som hon åsamkas genom frånträdande av sekreterarbefattningen,
vilken hon innehaft sedan den 19 septemher 1917, i samband
med överflyttandet till befattning som kansliskrivare.

Statförslaget för arbetsåret 1932/1933 upptager endast en ordinarie
lärare i varje ämne. För lektionerna i ämnena idrott å den manliga och
friskgymnastik (undervisningsövningar) å båda linjerna, under vilka
eleverna äro uppdelade i grupper, erfordras emellertid flera lärare. Förslaget
utgår på grund härav från, att extra lärare skola anställas och beräknar
arvoden i enlighet härmed. Å nu gällande stat upptagna ordinarie
lärare, som ej äro avsedda att överföras å den nya staten, stå även till
förfogande. Deras tjänstgöringsskyldighet liksom sagda arvoden äro emellertid
beräknade enligt nu gällande bestämmelser och således för ett arbetsår,
som är kortare än det föreslagna. Det blir därför nödvändigt att
vidtaga särskilda anordningar för den överskjutande tiden. Dessa kunna
dock ske utan förhöjning av de i statförslaget upptagna kostnaderna, om
direktionens på kollegiets yttrande stödda förslag angående ämnet rytmik
vinner bifall, då det för undervisning i detta ämne avsedda arvodet inbesparas.

Direktionen vill slutligen framhålla, att ett godkännande av direktionens
nu framlagda synpunkter kommer att medföra en mindre kostnadsökning
i det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till stat för gymnastiska
centralinstitutet för hudgetåret 1932/1933.

Enligt den mening, som företrädes av majoriteten inom direktionen,
skulle följande kostnadsökningar bliva erforderliga för nämnda budgetår,

a) arvodesförhöjning åt den lärare, som förordnas att

vara rektors ställföreträdare (skillnaden mellan lönegraderna
B 26 och B 28) .............................. kronor 960: —

b) personligt lönetillägg åt nuvarande t. f. överläraren

majoren A. G. Schmiterlöw (skillnaden mellan nu åtnjuten
avlöning i 29:e löneklassen samt den av de sakkunniga
enligt sedvanliga grunder beräknade avlöningen
i lönegraden B 26, 28:e löneklassen)............ » 480: —

c) personligt lönetillägg åt nuvarande t. f. överläraren,

kaptenen N. E. Hellsten (kapten Hellsten åtnjuter f. n.
avlöning enligt 28:e löneklassen, d. v. s. den löneklass,
som enligt sedvanliga beräkningsgrunder i statförslaget
upptagits för manliga ordinarie lärare) .............. » —

153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

d) personligt lönetillägg åt nuvarande sekreteraren och
kontorsbiträdet, fru Agda Åkerberg (skillnaden mellan
nu åtnjutna avlöningsförmåner: sekreterararvode 1,550
kronor samt avlöning som kontorsbiträde i lönegraden
B 4, 7:e löneklassen å 2,832 kronor, eller inalles 4,382
kronor, samt den avlöning, som skulle tillkomma henne
som kansliskrivare, därest hon för uppflyttning i löneklass
vid denna tjänst får tillgodoräkna sig föregående
sekreterartjänstgöring, 4,104 kronor) .................. kronor 278: —

Summa kronor 1,718: —

Enligt den mening, som företrädes av minoriteten inom direktionen,
skulle följande kostnadsökningar bliva erforderliga för budgetåret
1932/1933:

a) tre över! ärar befattningar, skillnaden mellan löneklass

28 och löneklass 30, till vilken överlärarna enligt sedvanliga
beräkningsgrunder skola räknas vid uppflyttning
i lönegrad B 28.................................. kronor 2,880: -—

b) personligt lönetillägg åt nuvarande sekreteraren och

kontorsbiträdet Agda Åkerberg ...................... » 278: •—

Summa kronor 3,158: —

Direktionen vill påpeka, att skillnaden mellan de båda alternativens
summor är skenbar och beroende av, att de i det första fallet beräknats
efter de verkliga förhållandena och i det senare i enlighet med vid uppgörande
av statförslag sedvanliga beräkningsgrunder.

I enlighet med det av 1931 års riksdag fattade principbeslutet utgår jag
från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet skall taga sin
början med ingången av läsåret 1932/1933.

De elever, som höstterminen 1931 intagits vid centralinstitutet, skola
erhålla sin utbildning enligt nu gällande plan och avsluta sin utbildning,
de manliga eleverna senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren
1933.

Från och med läsåret 1932/1933 skola elever intagas enligt den nya
ordningen.

Med hänsyn till den betydande skärpning av inträdesfordringarna, jag
i det föregående förordat, har jag emellertid, såsom jämväl tidigare utvecklats,
sett mig nödsakad att föreslå en viss övergångstid, under vilken
kvinnliga elever i mån av utrymme efter Kungl. Maj:ts beprövande skola
få vinna inträde jämväl efter nu gällande inträdesfordringar. Enahanda
övergångsbestämmelser har jag jämväl förordat för de båda privata
instituten.

Härefter anhåller jag så att få övergå till att behandla de tillsättnings
och andra frågor, som hava avseende å budgetåret 1932/1933. I detta hänseende
kan jag i det stora hela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga
framlagda förslaget, vari endast smärre ändringar bliva erforderliga vid
bifall till vad jag i det föregående tillstyrkt.

Departe mentschefen.

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

Rektorsbefattningen bör tillsättas vid omorganisationens början, likaså
ordinarie förvaltningspersonal och vaktmästare.

Från och med budgetåret 1932/1933 böra vidare tillsättas dels lärarbefattningen
i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,
dels en manlig och en kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, dels en
manlig och en kvinnlig lärarbefattning i idrott och lek, dels en kvinnlig
lärarbefattning i sjukgymnastik. Från och med den 1 april 1933 böra vidare
tillsättas dels en manlig lärarbefattning i sjukgymnastik, dels lärarbefattningen
i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare.

Beträffande tillsättandet av dessa befattningar biträder jag de sakkunnigas
förslag, att de båda lärarbefattningarna i friskgymnastik, den
manliga lärarbefattningen i idrott och lek samt den kvinnliga lärarbefattningen
i sjukgymnastik tillsättas utan ansökning genom överflyttande
av institutets nuvarande ordinarie lärare, t. f. överlärarna majoren
A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt lärarinnorna Ester
Svalling och Ingeborg Eriksson.

Härjämte biträder jag förslaget örn att nuvarande kontorsbiträdet, fru
Agda Åkerberg, född Bondeson, utan ansökning överflyttas till den föreslagna
nya kansliskrivarbefattningen.

För tre av nu nämnda befattningshavare, major Schmiterlöw, kapten
Hellsten och fru Åkerberg, skulle, såsom i utredningen och yttrandena
framhållits, en överflyttning till de för dem föreslagna nya befattningarna
medföra kännbara inkomstminskningar.

Major Schmiterlöw har tjänstgjort såsom t. f. Överlärare sedan 1924 och
kapten Hellsten sedan 1927. Fru Åkerberg har sedan 1917 jämte sin kontorsbiträdesbefattning
uppehållit sekreterarbefattningen vid centralinstitutet.

Onekligen inställa sig ganska starka betänkligheter mot att lämna ersättning
för förluster, som göras vid en omorganisation av personer, som
endast på förordnande uppehållit sina befattningar. Enligt mitt förmenande
föreligga emellertid här alldeles särskilda omständigheter, som tala
för ett sådant förfaringssätt, omständigheter sådana, att ett bifall till
förslaget näppeligen torde få prejudicerande betydelse.

Den långa tid, under vilken centralinstitutets omorganisationsfråga
väntat på sin lösning, har framtvungit ett vakanssättande av tjänster,
som inneburit ganska stora svårigheter för de närmast härav berörda
lärarna. Härtill kommer vidare, att omorganisationen för samtliga nu
berörda befattningshavare kommer att medföra betydligt ökad arbetsbörda.
Det synes då knappast rimligt, att härmed skulle följa en kännbar
inkomstminskning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att riksdagens medgivande måtte inhämtas
därtill, att nu nämnda tre befattningshavare tillerkännas rätt att

155

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

såsom personliga avlöningstillägg uppbära skillnaden mellan å ena sidan
vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära, major
Schmiterlöw och kapten Hellsten såsom t. f. Överlärare samt fru Åkerberg
såsom kontorsbiträde och sekreterare, och å andra sidan vad de efter
nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid centralinstitutet.

Kostnaderna härför låta sig icke exakt beräknas, då man icke för närvarande
äger kännedom örn, i vilken utsträckning de nämnda befattningshavarna
komma att för uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring.

Major Schmiterlöw åtnjuter för närvarande avlöning i 29:e löneklassen,
kapten Hellsten i 28:e löneklassen och fru Åkerberg i 7:e löneklassen, varjämte
fru Åkerberg uppbär sekreterararvode å 1,550 kronor. Dessa avlöningar
uppgå sammanlagt till (10,020 + 9,540 + 2,832 + 1,550) 23,942 kronor.
De för de föreslagna nya befattningarna för de här ifrågavarande befattningshavarna
efter sedvanliga grunder i staten upptagna beloppen hava
av mig beräknats till (8,580 + 8,580 + 3,888) 21,048 kronor. Skillnaden mellan
de båda sålunda angivna beloppen är 2,894 kronor. När alla ålderstillägg
i de nya befattningarna hunnit intjänas, uppgå lönerna härå enligt
den nya staten till (9,060 + 9,060 -f 4,104) 22,224 kronor eller endast 1,718
kronor mer än de nu utgående avlöningsförmånerna. Med hänsyn härtill
finner jag mig kunna föreslå, att intet särskilt anslag för ändamålet upptages
i staten utan att riksdagens medgivande inhämtas därtill, att de av
mig föreslagna personliga lönetilläggen må utgå från förslagsanslaget
till avlöningar till ordinarie befattningshavare.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle följande avlöningar och arvoden
för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets anslag
till avlöningar till ordinarie befattningshavare:

arvode till rektor.............................

kronor

14,000: —

»

» rektors ställföreträdare.................

2,000: —

avlöning till

en

manlig lärare i friskgymnastik.......

»

8,580: —

»

»

»

kvinnlig » » » .......

6,816: —

»

»

manlig » » idrott och lek........

»

8,580: —

»

»

kvinnlig » » » » »........

»

6,816: —

»

»

manlig » » sjukgymnastik

(från och med den 1 april 1933)......

»

2,145: —

»

»

»

kvinnlig lärare i sjukgymnastik......

»

6,816: —

»

»

(medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna-stik och anatomi, tillika poliklinikföre-

ståndare........................

»

9,540: —

>

5»

(medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna-stik och ortopedi, tillika biträdande poli-

klinik föreståndare (från och med den 1
april 1933)......................

»

2,385: -

»

»

»

kansliskrivare....................

3,888: —

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

avlöning till en förste expeditionsvakt..............kronor 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter. ... » 5,976:-—

» » eldare, tillika gårdskarl............... » 2,988: —

Summa kronor 83,830

vilket belopp lämpligen torde böra avrundas till 83,500 kronor.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare kan jag i
det stora bela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget.
Med hänsyn till den minskade undervisning i sjukdomslära, jag i
det föregående förordat, torde dock de härför beräknade arvodena å 1,500
kronor, respektive 2,500 kronor, böra minskas med i runt tal en tredjedel
till 1,000 kronor, respektive 1,700 kronor.

I anslutning härtill skulle från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare
för budgetåret 1932/1933 utgå följande arvoden, varvid emellertid
den slutliga fördelningen, i anslutning till vad jag tidigare anfört, torde
få ankomma på Kungl. Majit:

arvode till sekreterare.......................... kronor 1,550: —

» » kamrerare........................... » 1,800: —

» » bibliotekarie........................ » 600: —

» » lärare i fysiologi och hälsolära ........... » 3,100: —

» » » » allmän patologi................ » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar).......... » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och förbandslära » 1,700: —

» » » » röstbehandling................. » 600: —-

» » » » psykologi och pedagogik.....''. . . . » 600: —

tilläggsarvode åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
(från och med den 1 april 1933)............ » 1,250: —

arvode till Övningslärare vid läroverk .............. » 2,250: —

arvode åt den, som förordnas att under tiden till och med
mars 1933 uppehålla undervisning i sjukgymnastikens
teknik för manliga elever...................... » 1,650: —

Summa kronor 17,100: —

Den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående anslagsposten till vikariatsersättningar torde
redan nu kunna uteslutas.

Beträffande den i samma anslag ingående anslagsposten till stipendier
åt elever å 2,000 kronor förutsätter jag i likhet med 1931 års sakkunniga
ingen ändring för budgetåret 1932/1933.

Några resestipendier åt institutets lärare hava ej av de sakkunniga
föreslagits för budgetåret 1932/1933.

Kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen
vid de avdelningar av institutet, där nu gällande undervisningsplaner
skola tillämpas, hava av 1931 års sakkunniga beräknats till i av -

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

rundat tal 42,300 kronor. Mot det sålunda beräknade beloppet bar jag intet
att erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta
rörande den närmare fördelningen av detta anslag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig nu föreslagits.

För särskilda kostnader för undervisning i idrott samt för övningar i
gymnastik för Stockholms förenade studentkårer föreslås av de sakkunniga
för budgetåret 1932/1933 samma belopp, som utgå under innevarande
budgetår, 2,200 kronor, respektive 1,000 kronor. Häremot bar jag intet att
erinra.

Beträffande det ordinarie reservationsanslaget till materiel hava de sakkunniga
föreslagit, att bela den beräknade ökningen skulle träda i kraft
redan under första övergångsåret. Med hänsyn till rådande förhållanden
kan jag icke för närvarande tillstyrka en större ökning av detta anslag än
500 kronor, d. v. s. till 13,500 kronor.

1931 års sakkunniga hava för budgetåret 1932/1933 beräknat, att för
engångskostnader ett belopp av 14,025 kronor skulle bliva erforderligt.
Med hänsyn till nu rådande förhållanden kan jag dock icke biträda förslaget
i denna del.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1932/1933 under gymnastiska
centralinstitutet tillstyrkta anslagen uppgår till 161,600 kronor. De av mig
under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel för motsvarande ändamål
beräknade anslagen uppgå, såsom tidigare erinrats, till 161,725 kronor.

Beträffande kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för dels sjukgymnastikundervisningen
vid serafimerlasarettet, dels den militära instruktörskursen
hava redogörelser lämnats i det föregående.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som av de sakkunniga beräknats för
gymnastiska centralinstitutet under det andra övergångsåret, budgetåret
1933/1934, torde jag sakna anledning att nu ingå på närmare prövning.

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1.52.

Kap. VII. Hemställan.

I anslutning till vad i det föregående av chefen för försvarsdepartementet
och mig anförts hemställer jag nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att:

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från
och med budgetåret 1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centralinstitutets
kliniska och polikliniska undervisning i
sjukgymnastik med fysikalisk behandling skall, i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som av mig i det
föregående angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,
som Kungl. Majit efter hörande av karolinska
mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och direktionen
över serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva,
anordnas vid serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för
uppförande och inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående angivits
av en poliklinik för sjukgymnastik må, sedan direktionen
över serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande
och förslag i ämnet samt efter närmare prövning av
Kungl. Majit, upptagas ett lån å högst 200,000 kronor, att
amorteras under tio år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets
fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms
stad ävensom att nämnda fastighet må för ändamålet intecknas,
utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa

3.800.000 kronor jämte ränta, för ett belopp av högst

200.000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning
för försvarsväsendets behov av gymnastikinstruktörer, som
hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet, må, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för försvarsdepartementet
i det föregående tillstyrkt, från och
med budgetåret 1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet
av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,
nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare
i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,
tillika portvakter i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde
i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 152.

ej mindre från och med ingången av budgetåret 1932/1933:
dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å

14,000 kronor,

dels arvode åt rektors ställföreträdare å 2,000 kronor,
dels 1 lärare i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare
i lönegraden B 26,
dels 2 lärare i lönegraden B 24,
dels 3 lärarinnor i lönegraden B 21,
dels 1 kansliskrivare i lönegraden B 11,
dels 1 förste expeditionsvakt i lönegraden B 7,
dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden
B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,
än även från och med den 1 april 1933:
dels 1 lärare i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande
poliklinikföreståndare, i lönegraden B 26,
dels ock 1 lärare i lönegraden B 24,

VI. medgiva, att — därest t. f. överlärarna vid gymnastiska
centralinstitutet majoren A. G. Schmiterlöw och
kaptenen N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet därstädes
Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, varda utnämnda,
Schmiterlöw och Hellsten till lärare samt Agda
Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, till kansliskrivare
vid centralinstitutet — nämnda befattningshavare må
tillerkännas rätt att från den i det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående,
såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till
avlöningar till ordinarie tjänstemän såsom personliga lönetillägg
uppbära skillnaden mellan å ena sidan vad de,
förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära,
Schmiterlöw och Hellsten såsom t. f. Överlärare samt
Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, såsom
kontorsbiträde och sekreterare vid institutet, och å andra
sidan vad de efter nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstilllägg,
äga att uppbära vid institutet,

VII. vid bifall till vad under V hemställts öka den i
det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag
betecknade anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu

med

till

kronor 82,300: —
» 1,200: -» 83,500: —

160

Kungl. Maj.ts proposition Nr 152.

ävensom föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten
fogade anmärkningen skall utgå,

samt förty lioja nämnda ordinarie förslagsanslag
med ................................... kronor 1,200: —

VIII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna
anslagsposten till vikariatsersättningar

å ....................................... kronor 1,300: —

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag
med .................................... kronor 1,300:—,

IX. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten
avlöningar till icke-ordinarie befattningsha -

vare m. m.,

nu ..................................... kronor 20,400: —

med ................................... » 3,300:-—

till .................................... * 17,100: —

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag

med .................................... kronor 3,300:—,

X. vid bifall till vad under VII—IX hemställts minska
det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet,

nu .................................... kronor 106,000: —

med .................................. » 3,400: —

till .................................... » 102,600: —

XI. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid gymnastiska centralinstitutet,

nu ..................................... kronor 13,000: —

med ................................... » 500: —

till .................................... » 13,500:—,

XII. för bestridande av kostnaderna för uppehållande
under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar
av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande
undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas,
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

av...................................... kronor 42,300: —

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas,

XIII. till bestridande av kostnader för undervisning i
idrott för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag

kronor 2,200: —,

av

161

Kungl. May.ts proposition Nr 152.

XIV. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet
av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av
Stockholms förenade studentkårer för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra anslag

av ...................................... kronor 1,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 122 käft. (Nr 152.)

11

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kap. I. Inledning..................................... 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 till 1931 års riksdag s. 3.

— Riksdagens skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, s. 3. —
Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1931 s. 7. — 1931 års
gymnastiksakkunniga s. 8.

Kap. II. Den framtida organisationen av undervisningen vid gymnastiska
centralinstitutet m. m...................... 10

A. 1931 års sakkunniga s. 10. — B. yttranden över 1931
års sakkunnigas betänkande s. 41. — C. Departementschefen
s. 72.

Kap. lil. Inträdesfordringar............................... 36

Nuvarande inträdesfordringar m. m. s. 86. -— 1931 års sakkunniga
s. 92. — Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag
s. 95. — Departementschefen s. 107.

Kap. IV. Militärgymnastisk utbildning.................. .... 112

Frågans behandling vid 1931 års riksdag s. 112. — 1931
års betänkande angående militär gymnastikkurs s. 113. —
Yttranden över betänkandet angående den militära gymnastikkursen
s. 120. — Departementschefen s. 128.

Kap. V. Anslagsbehov.................................. 131

Nu utgående anslag till gymnastiska centralinstitutet s. 131.

— Tidigare förslag s. 131. — 1931 års sakkunniga s. 132.
Yttranden över 1931 års sakkunnigas förslag s. 138. —
Departementschefen s. 139.

Kap. VI. Övergångsanordningar............................ 146

1931 års sakkunniga s. 146. — Yttrande över 1931 års sakkunnigas
förslag s. 151. — Departementschefen s. 153.

Kap. VII. Hemställan.................................... 158

Stockholm 1932, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

320541