Kunyl. Maj:ts proposition Nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 193211933 åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given
Stockholms slott den 26 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majda,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamein, von Stockensteöm, Stadenee, Gtllenswäed,
Lansson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit anmäla frågan om beredande av
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1932/1933 åt de präster, som fått sina
löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 110 käft. (Nr 136—137.) 1

Dyrtidstilllägg
åt kyrkoherdar
och
komministrar
i nyreglerade
pastorat
m. fl.
prästmän.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Efter att under en följd av år hava varit oförändrade undergingo grunderna
för ifrågavarande prästers dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931
vissa jämkningar, beroende på den efter beslut av 1929 års riksdag och
samma års kyrkomöte tillkomna nya lagstiftningen om provisorisk tilläggslön
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m.

Denna lagstiftning har nämligen föranlett, att prästernas dyrtidstillägg
för tiden från och med den 1 maj 1930 beräknats efter delvis andra grunder
än dittills. Genom nämnda lagstiftning är föreskrivet, att den förut
till prästerna utgående tillfälliga löneförbättringen skulle från och med sagda
dag upphöra att utgå. I dess ställe äga prästerna uppbära provisorisk tillläggslön
eller — i fråga örn kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster
— provisoriskt tilläggsarvode. Genom denna förändring hava prästerna
i lönehänseende blivit jämställda med statens befattningshavare med nyreglerad
avlöning, och på grund härav har förutsatts, att det till prästerna
utgående dyrtidstillägget, som förut beräknats efter de för befattningshavare
med oreglerad avlöning gällande reducerade grunderna, numera skall utgå
efter reducerad beräkningsgrund.

För närmare kännedom örn tillkomsten och beräkningen av nu gällande
grunder för prästerskapets dyrtidstillägg tillåter jag mig hänvisa till Kungl.
Maj:ts proposition nr 192 till 1930 års riksdag.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg återfinnas
i den med riksdagen och kyrkomötet utfärdade lagen den 30 augusti 1918
(nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner
jämte ett genom lag den 22 april 1921, nr 192, gjort tillägg.

Yad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg
först genom lagen den 19 november 1920, nr 844, angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna örn prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1931/1932 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1930 (nr 281)
angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, samt i kungörelsen
den 26 juni 1931 (nr 275) örn ändrad lydelse av § 2 i förstnämnda
kungörelse, dels ock i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 295) angående dyrtidstillägg
åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

I likhet med vad hittills varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1932/1933 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel
böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemannens dyrtidstillägg, böra i tillämpliga delar vara normerande
jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna.

Nu gällande allmänna bestämmelser i fråga örn de grunder, varefter stats -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

tjänstemännens dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 265) med däri senare vidtagna ändringar.

Emellertid förete de bestämmelser, som för närvarande gälla för prästernas
dyrtidstillägg, en del avvikelser från dem, som tillämpas i fråga om
statens befattningshavare.

Med hänsyn till de grunder, efter vilka det ordinarie prästerskapets
löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridande av kostnaden
för det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet
med så kallad glidande skala började användas för statstjänstemannens
del, icke lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst
varande prästmännen. Dessas dyrtidstillägg hava därför utgått efter ett
system med fixa belopp. För att bereda möjlighet att under löpande ecklesiastikårs
lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det prästerna tilldelade
dyrtidstillägget har emellertid Kungl. Majit erhållit bemyndigande att, därest
det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknades,
under året bleve föremål för ändring, förordna, att det till prästerna
utgående tillägget skulle undergå skälig jämkning. Med anledning härav
har för ecklesiastikåret 1931/1932 stadgandet örn tilläggets storlek formulerats
på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats skola gälla allenast tills vidare
och intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade. Under loppet av
sagda ecklesiastikår har emellertid icke någon jämkning av prästernas dyrtidstillägg
vidtagits.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det ansetts skäligt, att de i tjänst varande
prästernas dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse
med statstjänstemannens. För de senaste ecklesiastikåren har det
till prästerna utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga
omkring tre enheter under statstjänstemännens. ‘Ifrågavarande minskning
tiar ansetts lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det prästerliga avlöningssystemet,
torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt beröras.

Som jag nyss nämnde, har den nya lagstiftningen om provisorisk tillläggslön
åt prästerskapet föranlett, att prästernas dyrtidstillägg numera utgå
efter reducerad beräkningsgrund.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari
1932 beträffande utgifterna (för flera huvudtitlar gemensamma frågor)
har statsrådet och chefen för finansdepartementet, under 6. Dyrtidstillägg,
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. uttalat, att dyrtidstilläggen för
nästa budgetår borde för hela budgetåret fixeras på grundval av en fast
levnadskostnadsindex, samt föreslagit ett indextal av 158. Då jämlikt § 4
i nyssberörda kungörelse den 15 juni 1923 (nr 265) dyrtidstillägget till befattningshavare
i statens tjänst med reglerade löner utgår å den för månad
uppburna avlöningen efter det procenttal, som erhålles, då hälften av det
av Kungl. Majit fastställda talet för levnadskostnadsökningen i förekom -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

mande fall avjämnas till närmast lägre hela tal och därefter i varje särskilt
fall minskas med 18, skulle procenttalet för budgetåret 1932/1933 för
dylika befattningshavare bliva 11.

Som nyss nämndes har man plägat utmäta prästernas dyrtidstillägg så
att det ligger tre enheter lägre än statstjänstemannens. Även enligt de beräkningar,
som legat till grund för förslaget till nyssberörda lagstiftning örn
provisorisk tilläggslön åt prästerskapet, har man utgått från att prästernas
dyrtidstillägg skulle så avvägas, att procenttalet för dyrtidstillägget beräknades
ligga tre enheter under procenttalet för det tillägg, som samtidigt
utgår till statstjänstemän med nyreglerade löner. Med hänsyn härtill skulle
prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1932/1933 böra beräknas till 8
procent.

Utöver de ändringar beträffande de i tjänst varande prästernas dyrtidstillägg,
som sålunda påkallas av den ändrade levnadskostnadsindex, synas
inga andra ändringar erfordras för ecklesiastikåret 1932/1933 i förhållande
till vad gäller för ecklesiastikåret 1931/1932.

Sedan emeritilönerna genom lagen (Ten 18 mars 1927 (nr 55) om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i emeritilönelagen den 9 december 1910 undergått
vissa förhöjningar, hava dessa löner ansetts jämställda med så kallade nyreglerade
pensioner. På grund härav hava från och med ecklesiastikåret
1927/1928 vidtagits motsvarande nedsättningar i de till emeriti utgående
dyrtidstiHäggen. De nu gällande bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt
emeriti finnas intagna i förutberörda kungörelse den 18 juni 1927 (nr 295).

Enligt beslut av 1929 års riksdag och samma års kyrkomöte hava, i samband
med antagandet av*den nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön,
vidtagits vissa ändringar i emeritilönelagen (se lag den 13 december 1929,
nr 385, om ändrad lydelse av 2—5 §§ emeritilönelagen). Det genom lagen
den 18 mars 1927, nr 55, fastställda, i emeritilönen ingående fyllnadsbeloppet
har ersatts av ett provisoriskt tilläggsbelopp, som för samtliga emeriti
utgör 1,000 kronor.

Någon ändring av de i kungörelsen den 18 juni 1927, nr 295, meddelade
bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti synes icke vara
påkallad för tiden efter utgången av april 1932.

Vad beträffar det procenttal, efter vilket dyrtidstillägget för innehavare
av emeritilön skall utgå, har, såsom jag förut erinrat, statsrådet och chefen
för finansdepartementet beräknat levnadskostnadsindex för budgetåret 1931/
1932 till 158. Då dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal, som med 16
enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen, torde man
sålunda hava att för budgetåret 1932/1933 räkna med ett procenttal av 13.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan örn kostnaden för dyrtidstillägget
under ecklesiastikåret 1932/1933, därest detta tillägg kommer

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet om
kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda
kostnad.

Den minskade levnadskostnadsindex kommer att medföra, att sammanmanlagda
dyrtidstilläggsbeloppet under ecklesiastikåret 1932/1933 blir mindre
än under nu löpande ecklesiastikår. Vidare kommer antalet ordinarie präster
att något ändras genom den 1 maj 1932 ikraftträdande beslut örn nya löneregleringar
eller organisationsändringar för pastorat, där förut interimistiska
löneregleringar varit gällande; dessa beslut medföra en minskning med 2
kyrkoherdar och en ökning med 1 komminister, varjämte antalet ständiga
adjunkter ökas med 3. Någon ytterligare förändring av antalet präster,
berättigade att uppbära dyrtidstillägg, torde av annan anledning icke vara
att emotse.

På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 kommer en del
av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga adjunkterna
i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i form av ökade församlingsavgifter
inom den stadgade ramen av 6 öre per 10-krona av hela inkomstbeloppet.
Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare får
kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst av arrendemedel,
lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten hava inlevererats
till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen, dels genom ökad
utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten enligt 19 §
4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda bidrag till pastoraten
enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget till adjunkter
i egentlig bemärkelse, sjuklediga extra ordinarie präster, kontraktsprostar
och emeriti drabbar kostnaden härför allenast kyrkofonden.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen under ecklesiastikåret 1932/1933
och dess fördelning mellan pastoraten och kyrkofonden har inom ecklesiastikdepartementet
verkställts en approximativ beräkning, vars resultat sammanförts
i efterföljande tablå:

Summa

Av totalbeloppet

dyrtids-

bestrides av:

tillägg

pastoraten

kyrkofonden

Kronor

Kronor

Kronor

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

1,410,000

395,000

1,015,000

Adjunkter i egentlig bemärkelse.....

60,000

—

60,000

Sjuklediga e. o. präster............

2,000

—

2,000

Kontraktsprostar.................

9,000

—

9,000

Emeriti........................

130,000

—

130,000

Summa kronor

1,611,000

395,000

1,216,000

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Såsom synes av tablån, beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg
under ecklesiastikåret 1932/1933 enligt föreslagna grunder uppgå till ett
sammanlagt belopp av omkring 1,611,000 kronor, varav cirka 395,000 kronor
skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring 1,216,000
kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.

Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den
på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar
uppgick kyrkofondens behållning den 31 december 1930 till omkring
45,975,000 kronor. Fondens fordran hos domänstyrelsen kunde samma dag
uppskattas till cirka 4,825,000 kronor. Den 31 december 1931 hade enligt
å fondbyrån verkställda beräkningar fondens behållning ökats till omkring
49,000,000 kronor. Fordringarna hos domänstyrelsen kunde då approximativt
beräknas till 4,000,000 kronor. I förevarande sammanhang torde det
vara riktigast att icke räkna med de hos domänstyrelsen innestående medlen,
enär enligt 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning med kyrkofonden avses
endast de medel, som befinna sig under statskontorets förvaltning. Kyrkofondens
inkomster under år 1931 kunna alltså anses hava överstigit dess
utgifter — dyrtidstillägget inberäknat — för samma tid med 3,025,000
kronor.

I § 5 första stycket lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) örn krigstidsunderstöd
stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare
mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar
fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår, sedan
samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande
av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1932/1933 lärer således
enligt detta författningsrum få disponeras ett belopp motsvarande skillnaden
mellan fondens inkomster år 1931 och dess så att säga ordinarie utgifter
(d. v. s. de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.

Såsom framgår av det förut sagda, har fonden under år 1931 ökats med
cirka 3,025,000 kronor. Fondens utgifter för dyrtidstillägg under samma år
beräknades i det vid proposition nr 91 till 1931 års riksdag i utdrag fogade
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 februari 1931 till omkring
1,335,000 kronor. Ett belopp av cirka 4,360,000 kronor skulle
således högst få användas för bestridande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1932/1933. Då fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1932/1933 beräknats komma att uppgå till omkring 1,216,000 kronor,
möter med hänsyn till förenämnda lagbestämmelse intet hinder för beviljande
av dyrtidstillägg enligt de grunder, för vilka i det föregående redogjorts.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1932/1933 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr
844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.