Kungl. Maj.ts proposition Nr 126.
1
Nr 126.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om ändrad lydelse av mom.
10:o i gällande grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner;
given Stockholms slott den 26 februari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maurts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
Kronans jordbruksdomäner förvaltas enligt av riksdagen antagna grunder.
Nu gällande förvaltningsgrunder äro intagna i kungörelsen den 4
juni 1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner med däri genom kungörelserna nr 510/1926 och
177/1929 gjorda ändringar. I mom. 6:o av ifrågavarande grunder stadgas,
bland annat, att, då utarrendering förestår av kronan tillhörig jordbruksegendom,
förslag skall, efter noggrann undersökning av alla egendomens
förhållanden, uppgöras rörande sättet för egendomens utarrendering,
de närmare arrendevillkoren och den arrendeavgift, emot vilken
egendomen kan anses skäligen höra upplåtas. Förslaget skall efter domänBihang
till riksdagens protokoll 19II2. I sami. 102 höft. (Nr 126.)
1
2
Kungl. Martts proposition Nr 126.
styrelsens förordnande upprättas av en uppskattningsnämnd, bestående av
domänintendenten i länet eller, där sådan ej finnes anställd, annan, som
domänstyrelsen därtill förordnar, tillika ordförande, jämte två i lantbruksoch
affärsförhållanden kunniga män, vilka utses, den ene av landstinget
och den andre av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Förslaget
skall insändas till domänstyrelsen, som jämlikt mom. 7:o i förvaltningsgrunderna
fastställer arrendevillkoren. Mom. 10:o i förvaltningsgrunderna
har följande lydelse: »Arrendeavgiften skall alltid vara utsatt
i penningar, att för varje arrendeår erläggas vid särskild uppbördsstämma
å någon av Konungens befallningshavande bestämd dag närmast före
den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper». I mom. 26:o meddelas
vissa bestämmelser örn den säkerhet, arrendator har att ställa för fullgörande
av arrendevillkoren, innebärande i huvudsak, att dylik säkerhet
i regel skall utgöras av borgen av minst två personer.
Jämlikt bestämmelserna i den med riksdagen utfärdade kungörelsen
den 18 juni 1926 (nr 261) angående allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner kunde
arrendator medgivas lindring i arrendevillkoren genom nedsättning i arrendeavgiften
med högst en tredjedel, dock ej för tid som förflutit före
arrendeåret 1926—1927. Förutsättningen för dylik lindring var, bland
annat, att arrendeavtalet slutits under något av åren 1917—1921, att ansökning
ingivits till vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1926,
att de kontraherade arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden
befunnes oskäligt tyngande och arrendatorn på grund därav kunnat
befaras bliva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet, samt
att arrendatorn gjort vad av honom skäligen kunde påfordras för hållande
av den arrenderade fastigheten i god hävd. Där länsstyrelsen prövade
sådant för åstadkommande av nödig utredning erforderligt, skulle
länsstyrelsen föranstalta örn ny arrendeuppskattning å fastigheten. Tilllämpningsföreskrifter
till sistnämnda kungörelse hava meddelats i kungörelse
den 18 juni 1926 (nr 262). I enlighet med hithörande bestämmelser
har, enligt vad domänstyrelsen meddelat, lindring medgivits i sammanlagt
15 fall.
Vidare må erinras, att Kungl. Majit vid upprepade tillfällen bemyndigat
domänstyrelsen att under vissa villkor i avseende å räntebetalning
och säkerhet bevilja anstånd med erläggande av arrendeavgifter för utarrenderade
kronoegendomar. Senast har Kungl. Majit sålunda den 22
januari 1932 bemyndigat domänstyrelsen att bevilja anstånd till av styrelsen
bestämd dag, dock ej längre än till den 1 november 1932, med betalning
av högst hälften av under samma år förfallande arrendeavgifter för
utarrenderade kronodomäner, under villkor att arrendator å belopp, som
icke inom kontraktsenlig tid guldits, erlägger ränta från förfallodagen,
tills full betalning sker, efter en räntefot av 6 procent för år ävensom för
betalningens behöriga fullgörande till såväl resterande arrendeavgäld som
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
ränta därå ställer till vederhäftigheten styrkt borgen eller annan säkerhet,
som av domänstyrelsen godkännes.
Medan såsom nyss erinrats arrendeavgiften för kronans jordbruksdomäner
alltid skall vara utsatt i penningar, tillämpas i avseende å arrendeavgiften
för ecklesiastika löneboställen en annan princip. I sistnämnda
hänseende stadgas sålunda i 12 § av ecklesiastika arrendeförordningen den
21 november 1925 (nr 452), att arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften
i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas
i länets markegångstaxa, att lösas med penningar efter senast fastställda
pris enligt litt. A i markegångstaxan. För ecklesiastikt löneboställe,
som ej är avsett för jordbruk, må dock arrendeavgiften utsättas
helt i penningar eller helt i persedlar. Den arrendator jämlikt ecklesiastik
boställsordning åliggande nybyggnadsskyldigheten skall i arrendekontrakten
uppskattas till visst årsbelopp i penningar. I avseende å de ecklesiastika
arrendeförhållandena må i detta sammanhang vidare erinras örn
lagen den 21 maj 1926 (nr 104) angående lindring i arrendevillkoren för
vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord. De i sagda
lag meddelade bestämmelserna äro i huvudsak av enahanda innebörd,
som de i förenämnda kungörelse den 18 juni 1926 i avseende å lindring
i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner
meddelade.
Ett flertal kronoarrendatorer hava nu gjort framställningar örn lindring
i gällande arrendevillkor, däri i huvudsak hemställts örn nedsättning av
utgående arrendeavgifter eller örn ny arrendevärdering. Sålunda hava
Arthur Englund m. fl. kronoarrendatorer inom Älvsborgs och Värmlands
län i skrivelse den 18 december 1930 hemställt, att Kungl. Majit måtte
förordna antingen örn lindring i arrendevillkoren, avseende nedsättning
i arrendeavgifterna med en tredjedel av de nu gällande, eller örn ny arrendevärdering
av de åt berörda arrendatorer upplåtna egendomarna,
vilka i anledning därav måtte på nytt hembjudas de nuvarande arrendatorerna,
med rätt för dem att, därest de ansåge sig icke kunna fullgöra de
fordrade arrendeavgifterna, bliva lösta från sina kontrakt. Sedan
Bohusläns arrendatorsförenings medlemmar vid möte i Uddevalla
den 7 januari 1931 diskuterat vissa frågor örn arrendeförhållandena
för arrendatorer av kronoegendomar och prästboställen, hava Arvid
Jönsson m. fl. ombud för nämnda förening i skrivelse den 7 januari
1931 hemställt, att Kungl. Majit måtte förordna örn lindring
i arrendevillkoren, avseende nedsättning i gällande arrendeavgifter med
en tredjedel. Sagda arrendatorsförening har härefter den 13 januari 1932
ingivit ytterligare en skrift i ämnet. Vidare hava ett femtiotal krono- oell
ecklesiastika boställsarrendatorer inom Upplandsdelen av Stockholms län
vid möte i Rimbo den 15 februari 1931 enligt insänt protokoll uttalat sig
för nedsättning av arrendeavgifterna med 25 procent. I skrivelse den 25
februari 1931 hava Gottfrid Lundborg m. fl., på uppdrag av till möte i
Inkomna
framställningar
om
lindring i
arrendevillkoren
för
kronoarrendatorer.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
Uppsala sagda dag samlade kronoarrendatorer inom Uppsala län, hemställt
örn nedsättning av gällande arrendeavgifter med 25 procent eller eventuellt
örn uppskov med arrendenas erläggande. Härefter har styrelsen för Uppsala
läns kronoarrendatorsförening u. p. a., under hänvisning till bland
annat sist nämnda skrivelse, den 15 januari 1932 ingivit en skrift i ämnet.
Arrendatorn av kronoegendomen s/4 mantal Hullsjö nr 1 Nolgården i Gärdhems
socken av Älvsborgs län har i skrivelse den 2 mars 1931 anhållit örn
viss arrendelindring. Efter ett i Skövde med omkring 200 kronoarrendatorer
och ecklesiastika arrendatorer i Skaraborgs län hållet möte den 7
mars 1931 hava Henrik Erikson m. fl. ombud för mötet i skrivelse sagda
dag gjort enahanda framställning som Arthur Englund m. fl. arrendatorer
i Älvsborgs och Värmlands län. Ytterligare må anmälas, att G. W. Borgman
m. fl. arrendatorer i Västmanlands län i en den 15 januari 1932 inkommen
skrift hemställt örn arrendenedsättning med 25 procent. Likaså
hava C. A. Beckman m. fl. å Östergötlands läns kronoarrendatorers vägnar
i skrivelse den 7 januari 1932 hemställt om arrendenedsättning med
minst 30 procent. Därjämte har arrendatorn av kronobostället Stockelanda
nr 2 Södra i Högsäters socken av Älvsborgs län, John Pettersson,
i skrivelse den 23 januari 1932 hemställt örn arrendelindring.
Till stöd för framställningarna har anförts, bland annat, att priserna på
flertalet jordbruksprodukter betydligt sjunkit under senare år samt att
jordbruket för närvarande befunne sig i ett svårt läge. Vidare har anförts,
att arbetslöner, skatter, räntor, elektricitetsavgifter och andra ofrånkomliga
utgifter icke nedbringats i förhållande till inkomsterna. Nuvarande
höga arrendeavgifter hade bestämts under tider, då jordbruksprodukterna
betingade betydligt högre priser och således för arrendatorerna
inbragte avsevärt större inkomster. Örn ingen arrendelindring medgåves
eller bättre förhållanden ej eljest skyndsamt inträdde, skulle enligt vissa
av sökandena kronoarrendatorernas förhoppningar och strävanden att
kunna behålla egendomarna ohjälpligt grusas. Från vissa arrendatorer
har tillika anförts, att det läge i statens eget intresse, att kronans egendomar
sköttes väl, vilket emellertid äventyrades, örn arrendatorerna komme
på obestånd till följd av dryga omkostnader, samt att vid 1928 års fastighetstaxering
taxeringsvärdena avsevärt höjts, vilket i ej ringa mån bidragit
att göra arrendatorernas ställning ohållbar.
I ärendet
avgivna yttranden.
Länsstyrelser
och domän
intendenter.
Efter remiss har domänstyrelsen den 4 januari 1932 avgivit utlåtande
i förevarande fråga örn lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer
av kronans jordbruksdomäner. Därvid har styrelsen tillika överlämnat
från vederbörande domänintendenter och länsstyrelser i ärendet erhållna
yttranden ävensom åtskilliga direkt till domänstyrelsen inkomna framställningar
örn arrendelindring.
Av domänintendenternas och länsstyrelsernas yttranden inhämtas i huvudsak
följande.
Domänintendenten i Älvsborgs län har funnit en allmän nedsättning av
arrendeavgifterna med en tredjedel icke utan vidare kunna tillstyrkas.
Frågan borde för varje särskilt fall prövas vid förnyad uppskattning.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har framhållit: Den depression, som för
närvarande vilade över landets jordbruksnäring, tyngde icke blott arrendatorer
av publik jord utan i samina grad enskilda jordägare och arrendatorer.
Ur den synpunkten och då det syntes betänkligt att låta en måhända
tillfällig nedgång i prissättningen å lantmannaprodukter verka till
rubbning av i laga ordning ingångna avtal, kunde länsstyrelsen icke. tillstyrka
någon generell nedsättning i arrendeavgifterna för kronans jordbruksdomäner
på sätt i framställningarna avsåges. • Arrendatorer av
ecklesiastik jord kunde emellertid gentemot övriga kategorier jordbrukare
sägas delvis intaga en företrädesställning, såtillvida som arrendeavgifterna
för de boställen, som utarrenderats jämlikt bestämmelserna i ecklesiastika
arrendeförordningen den 21 november 1925, utsatts till hälften i
penningar och till hälften i markegångspersedlar att lösas med penningar
efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxa!!. Därför och
då det ville förefalla ändamålsenligt, att arrendeavgifterna något smidigare
anpassades efter värdet av de produkter, som vunnes från de arrenderade
egendomarna, vare sig nu detta värde vore i fallande eller i.stigande,
syntes det länsstyrelsen böra tagas i övervägande, huruvida icke
jämväl beträffande kronans jordbruksdomäner hälften av arrendeavgifterna
borde utsättas i markegångspersedlar. att lösas med penningar på
sätt som i nyare arrendeavtal örn ecklesiastika boställen stadgats. I sådant
fall torde beträffande nu gällande arrendeavtal rörande kronodomäner,
som icke kunnat komma i fråga till lindring enligt 1926 års kungörelse
angående allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer
av kronans jordbruksdomäner, i den mån arrendeavgifterna
icke disponerades för gottgörelse åt arrendatorerna för förskjutna byggnads-
oell dylika kostnader, en omräkning av arrendeavgifterna kunna ske
så, att hälften förvandlades till markegångspersedlar till myckenhet enligt
A-priserna i utarrenderingsårets markegångstaxa, att för återstående arrendetiden
lösas med penningar.
Länsstyrelsen i Värmlands län har anfört i huvudsak följande. För
länets vidkommande syntes ingen anledning föreligga att upptaga frågan
örn nedsättning av nu utgående arrendeavgifter. Oavsett detta förhållande
funne länsstyrelsen en allmän nedsättning av arrendeavgifter för samtliga
kronans jordbruksdomäner icke vara tillrådlig. Därest de tryckta tiderna
alltjämt komme att fortbestå och till följd därav en lindring i arrendevillkoren
finge anses påkallad, borde sådan lindring ske, enligt länsstyrelsens
förmenande, i överensstämmelse med de grunder, som funnes angivna
i kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 261), det ville säga efter särskild undersökning
och prövning från fall till fall. — Vad beträffade det av länsstyrelsen
i Älvsborgs län framförda förslaget, att arrendeavgifterna för kronoegendomar
skulle i likhet med arrenden för ecklesiastik boställsjord
utgå till hälften i penningar och till hälften i markegångspersedlar att
lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt markegångstaxan,
skulle detta förslags förverkligande otvivelaktigt medföra viss lindring
i villkoren för kronoarrendatorerna samt ett jämställande av dessa arrendatorer
med ecklesiastika boställsarrendatorer, vilket torde få anses ur
flera synpunkter önskvärt. Länsstyrelsen funne sig därför böra förorda
det sålunda framförda förslaget. Det syntes länsstyrelsen lämpligt, att
vid ingående av nya arrendekontrakt arrendeavgiften bestiimdes skola
utgå på sätt länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslagit. Skulle det svara läge,
vari jordbruket för närvarande befunne sig, fortvara eller förvärras, torde
dock'' järn väl lindring av gällande nrrendekontrakl i nyssnämnt syfte
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
kunna ske, utan att fördenskull kronans berättigade intressen finge anses
tillbakasätta.
Domänintendenten i Stockholms och Uppsala län bar i fråga om ansökningar
från kronoarrendatorer inom länet anfört, att efter de senaste årens
stora prisfall å alla jordbruksprodukter, kronoarrendatorerna bade det
svårt att få inkomsterna att räcka, varför en nedsättning av arrendevärdet
vore motiverad; och borde nedsättningen ske med 25 procent.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som ansett en nedsättning av arrendena
kunna ske endast genom en särskild lagstiftning, Ilar därvid erinrat örn
1926 års kungörelse angående lindring i arrendevillkoren för arrendatorer
å kronans jordbruksdomäner. Länsstyrelsen ställde sig tveksam, huruvida
tiden vore inne att taga ståndpunkt i frågan. Det vore enligt länsstyrelsen
svårt att bedöma, huruvida den nuvarande krisen komme att idiva
långvarig eller vore av övergående karaktär. En lika kraftig konjunkturväxling
som efter år 1921 syntes åtminstone ännu icke föreligga. Så
starka billighetsskäl kunde sålunda knappast sägas vara för handen, att
de principiella betänkligheter, som alltid måste hysas gent emot en förändring
av gällande arrendeavtal, borde åsidosättas. Då emellertid situationen
mycket väl kunde utveckla sig därhän genom krisens förvärrande,
varvid en dylik åtgärd kunde visa sig nödvändig, funné länsstyrelsen det
väckta spörsmålet förtjänt att följas med oavlåtlig uppmärksamhet och
örn omständigheterna därtill föranledde ånyo tagas under övervägande.
Örn en lagstiftning på förevarande område i framtiden skulle komma till
stånd, borde den givetvis icke, såsom mötesdeltagarna tänkt sig, erhålla
formen av en nedsättning med bestämt procenttal av samtliga arrendeavgifter
utan i stället ansluta sig till grunderna för 1926 års bestämmelser.
— En lättnad skulle däremot enligt länsstyrelsens mening
omedelbart kunna beredas arrendatorerna å kronodomäner genom att förbättra
deras möjligheter att mot säkerhets ställande få anstånd med förfallande
arrendebelopp. Såsom tidigare skett, skulle domänstyrelsen
kunna bemyndigas att bevilja dylika anstånd. Ett snabbare förfarande
skulle därigenom vinnas, vilket ofta kunde vara av betydelse. Örn nämligen
anståndsbeslut icke meddelades förrän efter förfallodagen, bleve vederbörande
arrendator uppförd å restlängd och måste gälda indrivningsprovision,
oaktat anstånd sedermera erhölles.
Länsstyrelsen i Uppsala län har till en början till belysning av under
senaste åren skedda förändringar i avkastningen av jordbruket i Uppsalatrakten
omnämnt, att, enligt årsberättelserna för Uppsala mejeriaktiebolag,
medelpriset för oskummad mjölk, som levererats till mejeriet, samt smör
priset utgjort
mjölk per liter smör per kilogram
under år 1925 17.5 öre 3.20 kronor
» 1930 ........................................................... 13.6 » 2.8 8 »
För närvarande läge smörpriset under 2 kronor.
Markegångspriset utgjorde inom länet
för 1 hektoliter vete
» 1 » råg.
1925 1930
15.oi kronor 13.16 kronor
11-21 » 10.69 »
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126. t
Därjämte Ilar länsstyrelsen hänvisat till en vid utlåtandet fogad tabell
över taxeringsvärdena å kronodomänerna inom länet.
En granskning av en av domänintendenten överlämnad uppställning
över arrendebeloppen gåve enligt länsstyrelsens mening vid handen, att de
nu utgående arrendena vore mycket ojämna såväl i och för sig som i förhållande
till taxeringsvärdena. Sannolikt berodde detta förhållande till
väsentlig del på tiden för arrendevärderingen. I ett fall läge nuvarande
arrende till och med under det, som gällde för tiden 1898—191o. I andra
fall vöre enligt länsstyrelsen höjningarna från 1890-talets arrenden mycket
obetydliga. 1 åter andra fall innebure de nu utgående arrendebeloppen en
mycket avsevärd stegring.
Enligt de sålunda föreliggande upplysningarna syntes svårligen en nedsättning
av samtliga kronoarrenden inom länet vara motiverad. Under
förutsättning att domänverkets ställning som affärsdrivande verk icke
lade hinder i vägen, syntes länsstyrelsen dock i många fall skäligheten
bjuda, att arrendet nedsattes för innevarande år. Det riktiga torde då
vara, att för de egendomar, vilkas arrenden grundade sig på arrendevärdering,
exempelvis under åren 1915—1928, en nedsättning med vissa procent,
ungefärligen svarande mot den procentuella nedgången i marke
gångspriset för råg, vete och smör, medgåves. Därmed skulle kronoarrendena
i länet komma i en ställning, jämförlig med den, som Uppsala aka
demis arrendatorer åtnjöte.
Domänintendenten i Skaraborgs län har i anledning av framställning
från ett flertal kronoarrendatorer i länet anfört följande. Vårt jordbruk
hade under den senaste 20-årsperioden genomgått synnerligen växlande
konjunkturer. Efter de relativt gynnsamma år, som rådde före världskrigets
början, då förhållandet mellan produktions- och salupris av jordbruksprodukter
varit så avvägt, att det gav en jordens brukare skälig ersättning
för hans möda, följde krigsårens stegrade produkt-, omkostnads-,
jord- och arrendevärden, som till sist nådde en onormal höjd och skänkte
den lantbrukare, som satt väl rotad och ej förleddes till några kristidsaffärer,
en god vinst, Efterkrigsårens minskade efterfrågan på de genom
ökad världsproduktion hopade jordbruksprodukterna hade alltmer drivit
ned priserna på dessa produkter, under det att omkostnaderna för deras
framställning ej i samma mån fallit, sa att. nu högst fä, och då endast
särskilt gynnade jordbruk, vore räntabla, medan huvuddelen av lantbruken
ej lämnade innehavarna skälig ersättning för deras risk och möda samt
kunde förorsaka dem rena förluster. Det vore givet, att de olika arrendeavgälderna,
som under dessa olika konjunkturlägen och under av dem
skapade framtidsutsikter fastställts, vore växlande, ojämna och inför nuvarande
konjunktur- och framtidsläge ibland tryckande och i vissa enskilda
fall ledande till ruin för innehavaren, på samma gång som de be
redde jordägaren förlust genom den minskade förmåga till och intresse
för egendomens utveckling, som måste föranledas av arrendatorns kamp
för sin existens. En snar sänkning av för högt satta arrendeavgälder vore
därför befogad och önsklig ur såväl social som samhällsekonomisk syn
punkt. Men denna sänkning finge ej ske generellt, då orättvisorna kvar
stöde, och vissa kategorier oförtjänt gynnades, utan mäste ske individuellt
efter noggrann och ingående prövning av i varje fall föreliggande omstän
diglieter. — I detta sammanhang ville domänintendenten påpeka, dels att
de från kronoegendomar inom länet utgående arrendeavgälderna, som med
fog kunde sägas vara betungande, till stor del vore fastställda vid auktion
Domän
styrelsen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
under kris- och efterkrisåren, dels ock att en del av statens arrendatorer
lede under trycket av under dessa år för övertagande av arrenderätten utgivna
oskäliga avträdesersättningar, beroende på att arrendena då — som
allt annat — och till stor skada, utgjorde en begärlig handelsvara. — Med
stöd av förestående ville domänintendenten föreslå, att arrendatorer av
kronoegendomar i mån av behov måtte beredas tillfälle till skälig arrendenedsättning,
huvudsakligen efter samma grunder, som på sin tid fastställdes
genom lagen den 21 maj 1926 angående lindring för vissa arrendatorer
av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län. har framhållit följande. På grund av rådande
lågkonjunktur för jordbruket vore det otvivelaktigt, att många
jordbrukare kommit i en i ekonomiskt avseende bekymmersam ställning,
men att detta skulle i högre grad vara fallet beträffande arrendatorer av
krono- och ecklesiastik jord än andra jordbrukare syntes länsstyrelsen
icke antagligt. Inom länet torde det i allmänhet anses förmånligare att
vara statens arrendator än den enskilde jordägarens, och det torde till
och med förekomma, att det begärdes och bjödes kontant ersättning för
övertagande av sådan arrenderätt, trots det man på allt sätt sökte motarbeta
ett sådant missförhållande. Detta uteslöte dock icke, att i något
enstaka fall — särskilt för egendomar som blivit utarrenderade efter offentlig
auktion — arrendeavgiften kunde vara så hög, att svårighet förefunnes
för arrendatorn att fullgöra arrendevillkoren. — Under
åren 1926—1930 hade inom länet utarrenderats 67 kronodomäner,
varav 63 innehafts av optionsberättigade arrendatorer. Av dessa hade
58 begagnat sig av den dem tillerkända optionsrätten. Nio boställen hade
utarrenderats efter offentlig auktion, därvid arrendeavgiften i sammanlagt
fem fall belöpt sig till högre belopp än fastställda arrendevärdet. —
Det stora antalet fall, vid vilka arrendatorerna utan invändning begagnat
sig av dem tillkommande optionsrätt, ävensom resultatet av hållna arrendeauktioner,
vittnade örn att uppskattningsmännen vid arrendeuppskattningarna
förfarit med nödig varsamhet, och man torde svårligen
kunna påstå, att arrendeavgifterna i allmänhet inom detta län, även med
hänsyn tagen till nu rådande depression inom jordbruket, vore för höga.
Detta uteslöte dock icke, att arrendeavgiften i något enstaka fall kunde
vara bestämd till så högt belopp, att en nedsättning kunde vara befogad.
Det syntes därför lämpligt, att möjlighet bereddes till jämkning i dylika
fall. Däremot ansåge sig länsstyrelsen böra bestämt avstyrka sökandenas
krav på generell sänkning av samtliga arrendeavgifter. En dylik åtgärd
kunde icke anses vara av förhållandena påkallad eller ekonomiskt riktig,
och eventuellt förekommande orättvisor skulle fortfarande kvarstå efter
sänkningen. En eventuell sänkning borde därför ske individuellt efter
noggrann prövning av i varje särskilt fall föreliggande omständigheter. —
På grund, av vad sålunda anförts ville länsstyrelsen föreslå, att åtgärder
vidtoges i syfte att bereda därav behövande arrendatorer skälig lindring
i arrendevillkoren, huvudsakligen efter samma grunder, som på sin tid
fastställdes i lagen den 21 maj 1926 angående lindring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.
Domänstyrelsen har för egen del anfört i huvudsak följande.
Styrelsen ville till en början till behandling upptaga det av länsstyrelsen
i Älvsborgs län väckta spörsmålet örn arrendeavgifternas beräkning
till hälften i naturaprodukter. Sagda spörsmål vore icke nytt utan hade
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
ingående diskuterats i samband med behandlingen av det av domänsakkunniga
den 29 oktober 1921 avgivna betänkande och förslag till förändrade
grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner m. m. För
sin del hade domänstyrelsen i skrivelse den 28 april 1924 förordat en omläggning
av arrendeavgiftsberäkningen i överensstämmelse med vad länsstyrelsen
nu föreslagit.
I likhet med länsstyrelsen i Älvsborgs län ville domänstyrelsen förorda
en övergång till arrendets beräkning åtminstone delvis in natura. Även
örn under normala förhållanden ett i penningar bestämt, från början väl
avvägt arrendebelopp kunde anses tillfredsställa berättigade anspråk,
måste dock särskilt såsom konjunkturerna under de två sista årtiondena
gestaltat sig arrendenas bestämmande åtminstone till någon del i naturapersedlar
medföra fördelar såväl ur jordägarens som arrendatorns synpunkt.
Styrelsen ville därför tillstyrka, att frågan örn sättet för arrendenas
utgörande, som måste anses fullt utredd, utbrötes ur viss pågående
utredning angående ändringar i förvaltningsgrunderna och finge sin lösning
vid 1932 års riksdag.
I fråga örn de nu inkomna ansökningarna angående lindring i arrendeavgifterna
framginge av den lämnade redogörelsen, att den väsentliga anledningen
till ansökningarna utgjorde det inträffade prisfallet å jordbruksprodukter.
Vidkommande vissa kollektiva ansökningar hade endast
domänintendenten i Stockholms och Uppsala län tillstyrkt en generell
nedsättning med tjugofem procent. Av övriga hörda vederbörande
hade domänintendenterna och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län avstyrkt bifall till den av Bohus läns arrendatorsförening
gjorda ansökningen. Domänintendenterna i Älvsborgs och Skaraborgs
län hade ansett visst fog föreligga för bifall till framställningarna,
men borde en individuell prövning av ansökningarna ske från fall
till fall. Såsom förut berörts hade länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs
och Värmlands län — länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands
län under förutsättning att de tryckta tiderna komme att bliva av långvarig
beskaffenhet, vilket förhållande nu icke med säkerhet kunde avgöras
— uttalat sig för en lagstiftning i anslutning till grunderna för 1926 års
författningsbestämmelser. Länsstyrelsen i Uppsala län hade ifrågasatt,
att för de egendomar, vilkas arrenden grundade sig på arrendevärdering,
exempelvis under åren 1915—1928, en nedsättning för innevarande arrendeår
med vissa procent, ungefärligen svarande mot den procentuella nedgången
i markegångspriset för råg, vete och smör, medgåves. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län slutligen hade föreslagit, att beträffande nu gälllande
arrendeavtal rörande kronodomäner, som icke kunnat komma i
fråga till lindring enligt 1926 års kungörelse, i den mån arrendeavgifterna
icke disponerats för gottgörelse åt arrendatorerna för förskjutna byggnads-
och dylika kostnader, en omräkning av arrendeavgifterna borde
ske så, att hälften förvandlades till markegångspersedlar till myckenhet
enligt A-priserna i utarrenderingsårets markegångstaxa, att för återstående
arrendetiden lösas med penningar.
Att åtskilliga arrendatorer av kronans jordbruksdomäner - ■ vilkas
arrenden i motsats till avgälderna från ecklesistika löneboställen alltjämt
fastställdes i enbart penningar — på grund av rådande lågkonjunktur för
jordbruket kommit i en i ekonomiskt avseende mindre gynnsam ställning
torde vara otvivelaktigt. Med hänsyn till sänkta priser å lantbruksprodukter
läge arrendena i allmänhet över den nivå, som skulle uppnås vid
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
en arrendevärdering utgående från nu rådande förhållanden. Emellertid
torde det vara tveksamt, huruvida så kraftiga och varaktiga växlingar
inträtt efter arrendesättningen, att de principiella betänkligheter, som
måste hysas gentemot en förändring av gällande arrendeavtal, borde åsidosättas.
Arrandatorernas liksom andra jordbrukares svåra ställning
torde i någon man hava förbättrats genom statsmakternas hjälpåtgärder.
Vidare vore det nu svårt att bedöma, huruvida krisen komme att bliva
långvarig eller endast av övergående karaktär. Vid sådant förhållande
torde anledning icke föreligga att för närvarande gå in för någon allmännare
reduktion av arrendeavgifterna på sätt i ansökningarna ifrågasatts.
Emellertid kunde det mycket väl inträffa, att jordbrukskrisen fortfore
eller förvärrades, och i så fall kunde en reglering av de mest
ömmande fallen bliva påkallad. Med anledning härav syntes det styrelsen
välbetänkt, att förvaltningsmyndigheten tillförsäkrades viss befogenhet
att handla efter omständigheterna. Domänstyrelsen torde därför
bemyndigas att inom vissa gränser medgiva lindring i arrendeavgifterna,
tidigast efter ingången av nästkommande arrendeår. Nedsättningen
i arrendeavgiften borde i anslutning till länsstyrelsens i Älvsborgs
län förslag av styrelsen kunna medgivas till högst det belopp, som uppkornme
vid en omräkning av arrendeavgifterna på sådant sätt, att hälften
förvandlades till markegångspersedlar till myckenhet enligt A-priserna
i utarrenderingsårets markegångstaxa, att för återstående arrendetiden
lösas med penningar.
För att erhålla en översikt över de senare årens prisrörelser hade styrelsen
uppgjort en vid dess skrivelse fogad tabell1, upptagande en
sammanställning av markegångstaxornas årspriser (litt. A) för vissa persedlar
åren 1912, 1915, 1920, 1922, 1925, 1930 och 1931. I tabellen redovisades
priserna för vete, råg, korn oell smör inom de län, där jordbruksdomäner
i större omfattning förekomme. I kolumnerna 4, 6, 8 och 10 av
tabellen framginge i procent den skillnad, som för de särskilda artiklarna
uppkommit vid jämförelse av de särskilda årens värden med värdet år
1931. Kolumn 11 i tabellen gåve upplysning örn den nedsättning, procentuellt
räknat, som skulle uppkomma för arrenden enligt avtal, träffade under
de i tabellen redovisade åren, därest vid en eventuell omräkning
artiklarna korn och smör komme till användning.
Prövningen av förekommande fall borde ske individuellt, och skulle
såsom ett första villkor för medgivande av arrendelindring gälla, att
arrendatorn förbunde sig att för återstående arrendetiden utgöra hälften
av arrendeavgälden i de vid omräkningen använda persedlarna, att
lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt, A i markegångstaxan.
I övrigt torde för arrendelindringens beviljande i tillämpliga
delar böra uppställas de förutsättningar, som erfordrats för att komma
i åtnjutande av dylik förmån enligt 1926 års kungörelse.
Enligt styrelsens mening skulle det sålunda vara fråga om jordbruksarrende,
upplåtet genom domänstyrelsens eller dess underlydande organs
försorg.
Arrendelindring torde böra medgivas endast då vederbörande arrendator
vore bunden av kontraktet någon tid framåt, Den i 1926 års kungörelse
stadgade tidrymden av minst tre år syntes även här kunna uppställas som
ett minimum.
Vidare måste såsom en förutsättning för arrendelindringens beviljande
Se bilaga 15 till detta protokoll
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
I I
fordras, att arrendevillkoren med hänsyn till rådande konjuukturförhal
landen framstode såsom oskäligt tyngande. Det måste, såsom i 1926 års
kungörelse förutsatts, råda ett påtagligt missförhållande mellan vad
arrendatorn skulle prestera — härvid borde naturligen hänsyn tagas till
samtliga prestationer av olika slag — och vad han med gällande prisnivå
kunde påräkna såsom avkastning av fastigheten. I en del fall kunde
arrendet vara förbundet med skyldighet att utföra nybyggnads- eller annat
förbättringsarbete, för vilket ersättningen till arrendatorn bestämts
under tider, då kostnaderna i sådant hänseende beräknades högre än för
närvarande. Arrendatorn kunde härigenom redan hava erhållit kompensation
för prisnedsättningen i produkterna från hans lantbruk, och borde
särskild arrendelindring härutöver icke ifrågakomma.
Någon reglering borde icke heller medgivas i de fall, då lindring redan
erhållits enligt 1926 års kungörelse.
För att arrendelindring skulle vara motiverad borde arrendatorn vidare
befinna sig i så svårt ekonomiskt trångmål, att han kunde befaras bliva
urståndsatt att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet, och detta trångmål
måste vara förorsakat av de tyngande arrendevillkoren. Arrendatorn
borde slutligen hava gjort vad av honom skäligen kunde begäras för
hållande av den arrenderade fastigheten i god hävd.
Arrendelindringen torde böra tillkomma, förutom den ursprunglige
arrendatorn, jämväl dennes stärbhusdelägare och sådan hans löftesman,
vilken själv övertagit arrendet. Även annan, som med vederbörligt godkännande
fått arrendet å sig överlåtet, syntes, oavsett inom vilken tid
överlåtelsen ägt rum, böra komma i åtnjutande av enahanda förmån. Däremot
saknades anledning utsträcka densamma till arrendatorns konkursborgenärer
eller till annan hans löftesman än nu sagts.
Att, såsom föreskrivits i 1926 års kungörelse, i detta sammanhang
stadga någon viss tidpunkt för arrendeavtalets ingående torde icke vara
erforderligt. Då jämkning av arrendeavtal icke onödigtvis torde ske,
torde emellertid böra föreskrivas, att det belopp, varmed arrendet efter
omräkningen understege den fastställda arrendeavgiften, skulle vara av
viss minimistorlek. I sådant hänseende syntes lämpligen kunna bestämmas,
att arrendelindring icke skulle medgivas, med mindre sistnämnda
belopp uppginge till minst tio procent av den fastställda arrendeavgiften.
Det torde icke vara erforderligt att stadga någon preklusionsfrist för ansöknings
ingivande. Romme krisen att fortvara, borde tillfälle att under
den närmaste framtiden erhålla nedsättning icke vara utesluten.
I fråga örn beräkningen av nedsättningen borde gälla, att denna skulle
grunda sig på förhållandena, det år arrendeavtalet slutits. Hade arrendeavgiften
på grund av nybyggnads- eller andra arbeten, vilka utförts
med bidrag av domänfondens medel, sedermera under arrendetiden höjts,
borde förhöjningen omräknas pä grundvalen av förhållandena det år, avtal
örn förhöjningen ingåtts. Hade arrendeavgift förhöjts i samband med
överlåtelse av arrenderätten å ny arrendator, borde omräkningen verkställas
med utgångspunkt från förhållandena det år, överlåtelsen av
domänstyrelsen beviljades.
Ny arrendeuppskattning syntes icke för ändamålet behöva påkallas.
I allmänhet torde domänintendenten kunna åstadkomma erforderlig utredning
utan besiktning å platsen. Skulle besiktning behöva ske, borde
denna kunna utföras av domänintendenten ensam. Kostnaden för sådan
besiktning skulle gäldas av arrendatorn och borde domänstyrelsen, där
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
omständigheterna det påkallade, äga fordra, att för gäldandet av dylik
kostnad borgen eller annan säkerhet, som av domänstyrelsen godkändes,
först skulle avlämnas.
Innan ändring av arrendeavtalet i nu omförmält avseende vidtoges, torde
vederbörande löftesmäns gillande av ändringen inhämtas.
Det torde i detta sammanhang vara av intresse att se, i vilken mån de
i ärendet ingivna enskilda ansökningarna kunde tillgodoses vid en eventuell
tillämpning av nu föreslagna regler. Till belysning av dessa förhållanden
hade styrelsen uppgjort en tabell, som funnes fogad såsom
bilaga till dess skrivelse.1
Domänstyrelsens skrivelse utmynnar i hemställan, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande förslag till ändrad lydelse av mom. 10:o i de av
riksdagen 1908 antagna förändrade grunder för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner, att tillämpas från och med den 1 juli 1932, nämligen:
»10:o. Arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften i penningar och
till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa,
att lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt
litt. A i markegångstaxan. För fastighet, som ej är avsedd för jordbruk,
må dock arrendeavgiften utsättas helt i penningar eller helt i persedlar.
Arrendeavgiften skall för varje arrendeår erläggas vid särskild uppbördsstämma
å någon av Konungens befallningshavande bestämd dag närmast
före den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper»,
dek och bemyndiga domänstyrelsen att medgiva lindring i arrendevillkoren
för arrendatorer av kronans jordbruksdomäner i huvudsaklig överensstämmelse
med av styrelsen i dess skrivelse framlagt förslag.
statskontoret. I infordrat yttrande den 30 januari 1932 har statskontoret anfört följande.
Domänstyrelsens förslag att arrendeavgiften för framtiden skulle vara
utsatt till hälften i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar,
som upptoges i länets markegångstaxa, att lösas med penningar
efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan, funne sig
statskontoret höra tillstyrka, därvid ämbetsverket dock förutsatte, att de
persedlar, efter vilka arrendeavgiften skulle utgå, angåves i arrendekontrakten.
Vad beträffade domänstyrelsens förslag i övrigt, nämligen att styrelsen
skulle erhålla ett allmänt bemyndigande att medgiva lindring i arrendevillkoren
i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av styrelsen i dess
framställning närmare angivna grunder, vore statskontoret tveksamt, huruvida
ett dylikt bemyndigande kunde anses vara ur alla synpunkter
ändamålsenligt och lämpligt, i all synnerhet som det kunde förutses, att
åtskilliga svårigheter komme att yppa sig vid tillämpningen av de föreslagna
grunderna. Då emellertid behov otvivelaktigt förelåge att kunna
från statsverkets sida lämna eftergifter i fråga örn fastställda arrendevillkor,
ansåge sig ämbetsverket icke böra avstyrka domänstyrelsens förslag
i nu ifrågavarande hänseende.
Se bilaga (''. till detta protokoll.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
Efter det domänstyrelsen avgivit sitt förenämnda utlåtande den 4 januari
1932, hava ytterligare framställningar inkommit från kronoarrendatorer,
vari begärts lindring i arrendevillkoren. Sålunda har, bland
andra, styrelsen för Örebro läns kronoarrendatorsförening u. p. a. den 6
februari 1932 gjort framställning örn nedsättning av arrendeavgifterna
med minst 25 procent samt örn anstånd till den 1 november 1932 med
erläggandet av halva arrendet. Vidare må särskilt nämnas, att domänstyrelsen
med skrivelse den 9 februari 1932 överlämnat en framställning
från föreningen arrendatorer av kronoegendomar inom Malmöhus
län u. p. a., däri hemställts, att den arrendeavgift, som förfölle
till betalning den 14 mars 1932, måtte nedsättas med 30 procent samt
att erläggandet av återstoden måtte fördelas sålunda, att hälften därav
inbetalades den 14 mars 1932 och den andra hälften den 1 december 1932.
Vid domänstyrelsens förenämnda skrivelse den 9 februari 1932 voro fogade
yttranden av domänintendenten och länsstyrelsen i Malmöhus län.
Domänintendenten i Malmöhus län har anfört i huvudsak följande. En
generell minskning med 30 procent av alla arrendeavgifter inom länet
torde icke rimligen böra medgivas. Det funnes arrendeavgifter, som knapast
vore för höga i förhållande till de arrendesummor, som nu fastställdes
för såväl publika som enskilda hemman. Men å andra sidan funnes
arrendesummor, som icke ens med 50 procents nedskrivning nådde ned till
nu gängse prisnivå. För egen del ville domänintendenten ingalunda motsätta
sig en reducering av arrendeavgifterna; en sådan åtgärd vore säkerligen
nyttig. Men eftersom krisen utvecklats så hastigt under de två
sista åren, vore också arrendebeloppen ojämna. Därför borde nog, därest
hjälpen skulle bliva rättvis, varje egendom prövas för sig. Och i vart fall
vore det ganska olämpligt att minska arrendeavgiften för de arrendatorer,
som 1932 eller 1931 övertagit arrenderätten med full vetskap örn arrendeavgiftens
storlek, och ej heller borde arrendeavgifter, satta 1912—1913, nu
sänkas.
Länsstyrelsen1 i Malmöhus län har anfört, att det nuvarande läget vore
bekymmersamt för länets lantbrukare samt att den hjälp, som från statsmakternas
sida i en eller annan form kunde beredas jordbruksnäringens
utövare, skulle vara både välkommen och befogad. Däremot trodde länsstyrelsen
icke, att det vore lyckligt att inskränka denna hjälp till en viss
kategori, i detta fall kronans egna arrendatorer. Då kronoarrendatorerna
säkerligen icke befunne sig i en mera bekymmersam belägenhet än övriga
lantbrukare, ansåge länsstyrelsen, att eventuella hjälpåtgärder från statens
sida borde avse jordbruket i dess helhet. Att såsom arrendatorsföreningen
ifrågasatt medgiva en generell nedsättning med 30 procent av arrendeavgifterna
för samtliga kronoegendomar torde av skäl, som av domänintendenten
anförts, vara uteslutet. Inom länet funnes säkerligen
kronoarrendatorer med arrendekontrakt av äldre datum, som knappast
själva skulle vilja ifrågasätta en lindring i gällande arrendevillkor.
Domänstyrelsen har, under åberopande av sitt utlåtande den 4 januari
1932 samt Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1932 angående bemyndigande
för styrelsen att bevilja anstånd med erläggande av kronoarrenden under
1932, hemställt, att ansökningen icke måtte föranleda någon åtgärd.
Styrelsen för Kalmar läns kronoarrendatorsförening har den 10 februari
1932 ingivit en skrift i ämnet.
Senare inkomna
framställningar.
Departementschefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
Radande tryckta konjunkturer inom jordbruket hava givetvis medfört,
att åtskilliga arrendatorer av kronoegendomar liksom många andra jordbrukare
försatts i ett bekymmersamt läge. Den i ärendet förebrägta
utredningen giver emellertid icke vid handen, att kronoarrendatorerna i
gemen skulle befinna sig i svårare läge än andra arrendatorer och jordbrukare.
Av myndigheternas yttranden framgår däremot, att de för kronodomänerna
utgående arrendeavgifterna, vilka för olika egendomar blivit
fastställda vid skilda tidpunkter, framvisa ganska stora ojämnheter.
Sålunda torde arrenden, tillkomna under kris- och efterkrisåren, i många
fall numera vara för arrendatorerna i ganska hög grad betungande,
medan förhållandet kan vara ett annat i avseende å arrenden, som bestämts
efter uppskattningsförrättningar, hållna vid andra tidpunkter.
Med hänsyn härtill och under uttalande av principiella betänkligheter
mot vidtagande av allmän rubbning i gällande avtal hava myndigheterna
avstyrkt de från arrendatorshåll nu gjorda framställningarna örn generell
nedsättning av utgående arrendeavgifter. För egen del anser jag
mig icke mot myndigheternas sålunda gjorda uttalanden böra ifrågasätta
någon åtgärd av denna innebörd.
Under ärendets beredning har emellertid framkommit ett förslag, som
synes mig vara i och för sig rationellt samt därjämte ägnat att kunna
i viss mån medföra lindring i arrendevillkoren i sådana fall, där arrendeavgifterna
med hänsyn till rådande konjunkturförhållanden äro verkligt
betungande. Det sålunda framförda förslaget tager i första rummet sikte
på framtida arrendeförhållanden samt innebär, att arrendeavgifterna för
kronans jordbruksdomäner hädanefter skola utsättas till hälften i penningar
och till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i
vederbörande läns markegångstaxa, att lösas med penningar efter senast
fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan. För fastighet, som ej
är avsedd till jordbruk, må dock arrendeavgiften utsättas helt i penningar
eller helt i naturapersedlar. Att på sålunda föreslaget sätt låta arrendeavgifterna
delvis bero av prisrörelsen på jordbrukets produkter torde
ur såväl kronans som arrendatorernas synpunkt erbjuda åtskilliga fördelar,
vartill kommer, att detta förslag anknyter sig till vad som i motsvarande
hänseende gäller i avseende å ecklesiastika boställen. Då jag finner
ifrågavarande förslag väl motiverat, tillstyrker jag, att ändring i
enlighet härmed vidtages i mom. 10: o av gällande grunder för förvaltningen
av kronans jordbruksdomäner. För sådan ändring erfordras riksdagens
godkännande. I avseende å tillämpningen av den föreslagna ändrade
bestämmelsen förutsätter jag, i anslutning till vad statskontoret
framhållit, att i arrendekontrakten komma att angivas de persedlar — i
allmänhet råg, vete, korn, havre, smör eller vissa av dem —- efter vilka
arrendeavgiften skall utgå, och torde ortsförhållandena därvid böra bliva
utslagsgivande.
Den sålunda tillstyrkta ändringen torde böra träda i kraft den 1 juli
15
Kungl. Maj:ls proposition Nr 126.
1932 att tillämpas å arrendeförhållanden, som uppkomma genom kontrakt,
vilka avslutas efter ingången av nämnda dag. Såsom av domänstyrelsen
föreslagits torde det emellertid vara skäligt, att möjlighet öppnas för sådan
tillämpning av den föreslagna ändrade bestämmelsen rörande arrendeavgifternas
utgående, att i de fall, där omständigheterna befinnas höra
därtill föranleda, viss lindring skulle kunna givas jämväl i avseende å
gällande, mera betungande arrendeavgifter. Det i detta syfte nu föreliggande
förslaget, vilket jag tillstyrker till genomförande, innebär,
att domänstyrelsen skulle bemyndigas medgiva lindring i gällande arrendevillkor
för arrendatorer av kronans jordbruksdomäner på så sätt, att
arrendeavgift, tidigast från och nied arrendeåret 1932/1933, nedsättes intill
det belopp, som uppkommer vid en omräkning av den i kontraktet
bestämda arrendeavgiften sålunda, att hälften av avgiften förvandlas till
markegångspersedlar till myckenhet enligt priserna i litt. A i rnarkegångstaxan
det år. utarrenderingen skedde, att för återstående arrendeår
lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan.
I vilken utsträckning sådan lindring kommer att visa sig
av behovet påkallad, kan icke på förhand angivas. Med hänsyn härtill
synes det lämpligast, att domänstyrelsen medgives befogenhet att inom
vissa gränser handla efter omständigheterna.
I huvudsaklig anslutning till vad domänstyrelsen ifrågasatt torde emellertid
vissa grundregler böra därvid tillämpas. Sålunda bör för medgivande
av här avsedd arrendelindring i första rummet uppställas den fordran,
att de kontraherade arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden,
befinnas tyngande och svårigheter på grund härav möta för
arrendatorn att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet. Vidare torde
arrendatorn böra hava gjort vad av honom skäligen kan påfordras för
hållande av den arrenderade fastigheten i god hävd. Lindring torde som
regel icke böra medgivas med mindre av arrendetiden återstår
minst tre år. Då skäl därtill äro, torde dock undantag från denna
regel böra få förekomma. Där lindring i arrendevillkoren redan
åtnjutes jämlikt bestämmelserna i förenämnda kungörelse den 18 juni 1926
(nr 261), torde sådan omräkning av arrendeavgiften, varom nu är fråga,
icke böra få ske. Därest det belopp, varmed sammanlagda arrendet efter
omräkningen understiger den fastställda arrendeavgiften, utgör mindre
än fem procent av sist nämnda avgift, torde lindring som regel icke böra
medgivas. För erhållande av lindring i arrendevillkoren bör arrendatorn
förbinda sig att för återstående arrendetiden utgöra hälften av arrendeavgiften
i de vid omräkningen använda persedlarna, att lösas med penningar
efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan. Medgivande
till sådan ändring av arrendeavtalet bör ej ske, så framt icke arrendatorns
löftesmän härtill lämnat sitt samtycke. Vad nu sagts örn arrendator
bör siga tillämpning jämväl å arrendators stärbhusdelägare och
löftesman, vilken själv övertagit arrendet, ävensom ä annan, som mell
16
Kungl. May.ts proposition Nr 126.
vederbörligt godkännande fått arrendet på sig överlåtet, men bör däremot
icke gälla i fråga örn arrendators konkursborgenärer eller annan hans
löftesman, än nyss sagts. Ansökan örn sådan arrendelindring, varom nu
är fråga, bör kunna få ingivas när som helst under den återstående arrendetiden.
För att domänstyrelsen skall kunna givas sådant bemyndigande, varom
nu är fråga, erfordras beslut av riksdagen. Det synes mig lämpligt, att
i övergångsbestämmelsen i den kungörelse, vari förordnas örn den av mig
förut tillstyrkta ändringen i mom. 10:o av förevarande förvaltningsgrunder,
intages ett stadgande av huvudsaklig innebörd, att domänstyrelsen
må i avseende å före den 1 juli 1932 tillkomna arrendeavtal, där
arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden befinnas för arrendatorn
tyngande och svårigheter på grund härav möta för arrendatorn
att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt då skäl därtill för
övrigt äro, för tiden från och med löpande arrendeår med arrendatorn
träffa överenskommelse, att arrendeavgiften skall omräknas på sätt förut
närmare angivits. Jag förutsätter såsom självfallet, att domänstyrelsen
vid prövning av hithörande ärenden, utan att närmare stadganden härom
intagas i kungörelsen, iakttager de av mig nyss tillstyrkta grunderna
för medgivande av här avsedd arrendelindring.
Vad slutligen angår det i vissa framställningar från kronoarrendatorframförda
önskemålet örn anstånd med erläggande av viss del av utgående
arrendeavgifter, vill jag dels hänvisa till Kungl. Maj:ts förenämnda beslut
den 22 januari 1932, därvid domänstyrelsen bemyndigats lämna visst
sådant anstånd, dels ock uttala, att det torde ligga inom Kungl. Maj:ts
befogenhet att i mån av behov medgiva ytterligare anstånd.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att godkänna det vid detta protokoll såsom bilaga A fogade förslag till
kungörelse örn ändrad lydelse av mom. 10 :o kungörelsen den 4 juni
1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
17
Bilaga A.
Förslag''
till
kungörelse om ändrad lydelse av mom. 10:o kungörelsen den 4 juni
1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner.
Härigenom förordnas, att mom. 10:o kungörelsen den 4 juni 1908 angående
förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner
skall erhålla följande ändrade lydelse:
10:o. Arrendeavgiften skall vara utsatt till hälften i penningar och till
hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa,
att lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i
markegångstaxan. För fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordbruksegendom
hänföra, må dock arrendeavgiften utsättas helt i penningar
eller helt i persedlar. Arrendeavgiften skall för varje arrendeår erläggas
vid särskild uppbördsstämma å någon av Kungl. Maj:ts befallningshavande
bestämd dag närmast före den 14 mars det kalenderår, då arrendeåret
utlöper.
Henna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932. I avseende å arrendeupplåtelse,
som ekett före nämnda dag, må domänstyrelsen, där de kontraherade
arrendevillkoren, med hänsyn till rådande förhållanden, finnas
för arrendatorn tyngande och det på grund härav kan antagas möta
svårigheter för denne att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt
då skäl därtill för övrigt äro, efter framställning av arrendatorn för tiden
från och med löpande arrendeår medgiva sådan ändring i arrendevillkoren,
att hälften av den avtalade arrendeavgiften efter priserna i
litt. A i länets markegångstaxa det år avtalet slutits omräknas i en eller
flera markegångspersedlar, att lösas med penningar efter senast fastställda
pris enligt litt. A i markegångstaxan.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 102 hafi. (Nr 126.)
2
18
Kungl. Majlis proposition Nr 126.
Bilaga B.
Sammanställning av markegångstaxornas årspriser (litt. A) för vissa
persedlar under åren 1912, 1915, 1920, 1922, 1926, 1930 och 1931.
1 |
2 |
3 1 |
4 |
B |
6 1 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|
Län |
År |
1 hl. vete |
1 hl. råg |
1 hl. korn |
1 kg. smör |
Nedsättningen |
||||
kr. |
nedsätt-ningen |
kr. |
nedsätt-ningen |
kr. |
nedsätt-ningen |
kr. |
nedsätt-ningen |
|||
Stockholms |
1912 |
11: 20 |
4.5 |
8: 40 |
7: 50 |
6.6 |
2: 05 |
9.7 |
4.1 |
|
1915 |
15: 62 |
31.5 |
14: — |
32.8 |
11: 42 |
38.7 |
2: 55 |
27.6 |
16.6 |
|
1920 |
35: — |
69.4 |
20: 40 |
53.9 |
19: 84 |
64.7 |
6: 17 |
70. o |
33.7 |
|
1922 |
13: — |
17.6 |
10: 50 |
10.4 |
7: 80 |
10.2 |
3: 25 |
43.0 |
13.3 |
|
1926 |
17: 08 |
37.8 |
13: 75 |
31.6 |
10: 54 |
33.5 |
3: 09 |
40.1 |
18.4 |
|
1930 |
12: 60 |
14.4 |
9: 80 |
4.0 |
7: — |
— |
2: 20 |
15.9 |
4.0 |
|
1931 |
10: 70 |
— |
9: 40 |
— |
7: — |
— |
1: se |
— |
||
Uppsala |
1912 |
11: 66 |
9: 08 |
7: 60 |
6.0 |
1: 96 |
_ |
1.5 |
||
1915 |
15: 60 |
21.7 |
14: — |
24.4 |
11: - |
35.1 |
2: 50 |
8.8 |
10.9 |
|
1920 |
35: 8 4 |
65.7 |
21: 69 |
51.2 |
18: 88 |
62.2 |
6: 19 |
63.2 |
31.4 |
|
1922 |
12: 12 |
— |
10: 31 |
— |
8: 4 5 |
15.6 |
3: 56 |
35.9 |
12.8 |
|
1926 |
16: 69 |
27.3 |
13: 06 |
18.9 |
9: 94 |
28.1 |
3: 07 |
25.7 |
13.5 |
|
1930 |
13: 16 |
7.8 |
10: 6 9 |
0.9 |
7: 62 |
6.3 |
2: 70 |
15.5 |
5.5 |
|
1931 |
12. 13 |
- |
10: 59 |
— |
7: 14 |
— |
2 28 |
— |
||
Södermanlands |
1912 |
12: 82 |
_ |
9: 97 |
_ |
8: 8 4 |
12.3 |
2: 05 |
— |
3.1 |
1915 |
17: oi |
25.3 |
15: 66 |
3l.o |
13: 94 |
44.4 |
2: 60 |
11.5 |
13.9 |
|
1920 |
38: — |
66.6 |
22: 32 |
51.6 |
21: 76 |
64.4 |
i 6: 35 |
63.8 |
32.1 |
|
1922 |
13: — |
2.3 |
10: 83 |
0.3 |
8: 50 |
8.8 |
3: 50 |
34.8 |
10.8 |
|
1926 |
17: 94 |
29.2 |
13: 40 |
19.4 |
10: 99 |
29.4 |
3: — |
23.3 |
13.2 |
|
'' |
1930 |
14: - |
9.3 |
11: 16 |
3.2 |
7: 48 |
— |
2: 56 |
10.1 |
2.5 |
1931 |
12 70 |
_ |
10: 80 . |
— |
7: 75 |
— |
2 30 |
— |
||
Östergötlands |
1912 |
11:85 |
_ |
10: - |
_ |
9: — |
13.8 |
2: 08 |
3.8 |
4.3 |
1915 |
16: 50 |
27.3 |
15: 7 5 |
34.9 |
13: 25 |
41.1 |
2: 60 |
23.1 |
16.1 |
|
1920 |
36: — |
66.7 |
21: — |
51.2 |
22: — |
64.5 |
5: 75 |
65.2 |
32.4 |
|
1922 |
13: 6 0 |
ll.l |
10: 50 |
0.9 |
9: — |
13.3 |
3: 50 |
42.8 |
14.0 |
|
1926 |
17: — |
29.4 |
13: — |
21.1 |
9: 60 |
18.7 |
2: 75 |
27.2 |
11.5 |
|
1930 |
13: 66 |
12.1 |
10: 40 |
1.4 |
8: 10 |
3.7 |
2: 30 |
13.1 |
4.2 |
|
1931 |
12 - |
— |
10: 85 |
— |
7: so |
— |
2 — |
— |
||
Jönköpings |
1912 |
11: — |
_ |
9: 74 |
_ |
8: 8 6 |
1.9 |
1: 80 |
— |
0.5 |
1915 |
15: 50 |
18.3 |
15: — |
27.1 |
12; 50 |
30.5 |
2: 31 |
10.8 |
10.3 |
|
1920 |
28: 17 |
55.1 |
25: 4 9 |
57.1 |
20: - |
56.5 |
5: 7 9 |
64.4 |
30.2 |
|
1922 |
13: 50 |
6.2 |
12: — |
8.8 |
10: — |
13.1 |
3: 3 0 |
37.5 |
12.7 |
|
1926 |
16: — |
20.9 |
13: 14 |
16.7 |
11: 01 |
21.1 |
2: 81 |
26.6 |
11.9 |
|
1930 |
13:4 7 |
6.0 |
10: 94 |
— |
9: 02 |
3.7 |
2: 33 |
11.5 |
3.8 |
|
i |
1931 |
12 er, |
— |
10: 94 |
— |
$ 69 |
— |
2 06 |
— |
Kungl. proposition Nr 126.
19
1 |
2 |
3 1 |
4 | |
5. | |
6 i |
* 1 |
a |
9 1 |
10 |
11 | |
1 hl, vete |
1 hl. råg |
1 hl. korn |
1 kg. smör |
|||||||
nedsatt- |
nedsatt- |
nedsatt- |
nedsatt- |
i % av hela |
||||||
ningen |
ningen |
ningen |
ningen |
arrendevärdet |
||||||
kr. |
1931i % |
kr. |
1931i% |
kr. |
1931 i % |
kr. |
1931 i % |
1931 vid an- |
||
av värdet |
av värdet |
av värdet |
swärdet |
vändn. av |
||||||
resp. år |
resp. år |
resp. år |
resp. år |
korn och smör |
||||||
Kronobergs |
1912 |
9: 37 |
8: 18 |
1: 77 |
||||||
1915 |
— |
— |
12: 8 7 |
15.8 |
10: 99 |
19.6 |
2: 12 |
4.2 |
5.9 |
|
1920 |
— |
— |
23: 23 |
53.3 |
18: 45 |
52.1 |
5: 36 |
62.1 |
28.6 |
|
1922 |
— |
— |
11: 7 7 |
7.9 |
9: 40 |
5.9 |
3: 12 |
34.9 |
10.2 |
|
1926 |
— |
— |
12: 41 |
12.6 |
10: 50 |
15.8 |
2: 70 |
24.8 |
10.2 |
|
1930 |
— |
— |
11: 07 |
2.1 |
9: 10 |
2.8 |
2: 29 |
11.3 |
3.5 |
|
1931 |
— |
— |
10: 84 |
— |
8: 84 |
— |
2 03 |
— |
||
Kalmar |
1912 |
11: — |
_ |
9: 25 |
_ |
8: — |
_ |
2: 13 |
6.1 |
1.5 |
1915 |
17: — |
25.0 |
15: 37 |
29.7 |
13: 2 0 |
32.5 |
2: 60 |
23.1 |
13.9 |
|
1920 |
34: 95 |
63.5 |
22: 72 |
52.5 |
21:81 |
59.1 |
5: 50 |
63.6 |
30.7 |
|
1922 |
13: 50 |
5.5 |
11: — |
1.8 |
8: 7 5 |
— |
3: — |
33.3 |
8.3 |
|
1926 |
17: — |
25.0 |
14: — |
22.8 |
11: 05 |
19.3 |
2: 93 |
31.7 |
13.0 |
|
1930 |
13: 50 |
5.5 |
10: 78 |
— |
8: 97 |
0.5 |
2: 36 |
14.8 |
3.9 |
|
1931 |
12: 75 |
— |
10: 80 |
— |
8: 91 |
— |
2:- |
- |
||
Kristianstads |
1912 |
12: 3 9 |
0.4 |
10: 38 |
0.6 |
9: 43 |
10.7 |
2: 28 |
1.8 |
3.1 |
1915 |
17: 29 |
28.6 |
16: 79 |
38.5 |
14: 56 |
42.2 |
3:11 |
29.6 |
17.9 |
|
1920 |
35: 51 |
65.2 |
24: 40 |
57.7 |
22: 93 |
63.3 |
6: 02 |
63.6 |
31.7 |
|
1922 |
12: 50 |
1.3 |
10:42 |
1.0 |
9: 09 |
7.4 |
3: 50 |
37.4 |
11.2 |
|
1926 |
16: 96 |
27.2 |
13: 51 |
23.6 |
11: 25 |
25.2 |
3: 3 0 |
33.6 |
14.7 |
|
1930 |
13: 78 |
10.5 |
11: 14 |
7.4 |
9: 57 |
12.0 |
2: 58 |
13.4 |
6.4 |
|
1931 |
12: 34 |
— |
10: 32 |
— |
8:42 |
— |
2 19 |
— |
||
Malmöhus |
1912 |
12: 68 |
4.6 |
10: 66 |
6.2 |
9: 72 |
19.7 |
2: 2 8 |
3.5 |
5.8 |
1915 |
16: — |
24.4 |
15:- |
33.8 |
14: — |
44.3 |
2: 7 5 |
20. o |
16.1 |
|
1920 |
35: — |
65.4 |
25: — |
60. o |
24: - |
67.5 |
6: 23 |
64.7 |
33.1 |
|
1922 |
12: - |
— |
10: — |
— |
9: — |
13.8 |
3: 60 |
37.1 |
12.6 |
|
1926 |
16: no |
27.1 |
13: 50 |
25.9 |
11: 20 |
30.3 |
3: 10 |
29.0 |
14.8 |
|
1930 |
13: 80 |
12.3 |
10: 9 0 |
8.3 |
9: 3 0 |
16.1 |
2: 50 |
12.0 |
7.2 |
|
1931 |
12. i o |
— |
10- — |
— |
7: so |
— |
2 20 |
— |
||
Hallands |
1912 |
11: 56 |
9: 7 9 |
8: 26 |
_ |
1: 95 |
_ |
_ |
||
1915 |
16: 34 |
19.2 |
15: 9 9 |
31.6 |
13: 25 |
34.5 |
2: 7 6 |
22.8 |
14.3 |
|
1920 |
32: 17 |
58.9 |
24: 7 2 |
55.8 |
20: 7 6 |
58.2 |
5: 63 |
62.2 |
30.1 |
|
1922 |
14: 0 9 |
6.2 |
11: 96 |
8.6 |
10: 41 |
16.6 |
3: 3 4 |
36.2 |
13.2 |
|
1926 |
16: 43 |
19.6 |
13: 33 |
18.0 |
10: 9 7 |
20.9 |
3: 04 |
29.9 |
12.7 |
|
1930 |
13: 98 |
5.5 |
11: 19 |
2.3 |
9: 31 |
6.7 |
2: 5 0 |
14.8 |
5.4 |
|
1931 |
13:21 |
— |
10: 93 |
— |
8: 68 |
— |
2 18 |
— |
||
Göteborgs oell |
1912 |
13: 70 |
0.2 |
11: 57 |
1.7 |
8: 87 |
_ |
2: 06 |
_ |
_ |
Kohlis |
1915 |
18: 2 8 |
25.2 |
15: 9 5 |
28.7 |
13: 78 |
31.9 |
2: 7 6 |
20.4 |
13.1 |
1920 |
37: 60 |
63.0 |
26: 61 |
57.8 |
21: 95 |
57.8 |
6: 2 2 |
64.8 |
30.5 |
|
1922 |
14: 9 4 |
8.5 |
11: 75 |
3.2 |
10: 46 |
10.3 |
3: 64 |
39.8 |
12.5 |
|
1926 |
16: 81 |
18.7 |
13: 86 |
17.9 |
11: 28 |
16.5 |
3: 02 |
27.5 |
11.0 |
|
1930 |
14: 14 |
3.3 |
11: 61 |
2.1 |
10: 2 2 |
8.2 |
2: 4 9 |
12.0 |
5.o |
|
19-11 |
13: o: |
— |
11: 37 |
— |
.9: 3N |
- |
2 19 |
— |
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126.
1 1 |
1 2 |
3 |
4 |
5 |
• |
7 |
8 |
8 |
10 |
11 |
1 hl. vete |
1 hl. råg |
1 hl. korn |
1 kg. smör |
|||||||
nedsatt- |
nedsatt- |
nedsatt- |
nedsatt- |
i % av hela |
||||||
T » |
År |
ningen |
ningen |
ningen |
ningen |
arrendevärdet |
||||
kr. |
1931 i % |
kr. |
1931i % |
kr. |
1931 i % |
kr. |
1931 i % |
1931 vid an- |
||
av värdet |
av värdet |
swärdet |
swärdet |
vändn. av |
||||||
resp. år |
resp. år |
resp. år |
resp. år |
korn och smör |
||||||
Älvsborgs |
1912 |
11: 81 |
9: 78 |
9: 09 |
1.9 |
1: 85 |
0.5 |
|||
1915 |
16: 16 |
20.3 |
14: 6 2 |
27.6 |
13: 08 |
31.8 |
2: 38 |
9.2 |
10.3 |
|
1920 |
31: 89 |
58.9 |
22: 74 |
53.6 |
20: 6 8 |
56.9 |
5: 76 |
62.5 |
29.9 |
|
1922 |
13: 48 |
4.4 |
11: 12 |
4.8 |
9: 7 7 |
8.7 |
3: 15 |
31.4 |
lO.o |
|
1926 |
16: — |
19.5 |
12: 78 |
17.2 |
11: 07 |
19.4 |
2: 7 4 |
21.1 |
10.1 |
|
1930 |
13: 54 |
4.9 |
10: 90 |
2.9 |
9: 52 |
6.3 |
2: 33 |
7.3 |
3.4 |
|
I , |
1931 |
12: 88 |
— |
10: 58 |
— |
8: 92 |
— |
2 16 |
— |
1 |
Skaraborgs |
1912 |
11: 86 |
_ |
9: 2 9 |
8: 5 4 |
_ |
1: 97 |
_ |
_ |
|
1915 |
15: — |
14.4 |
14: - |
25.3 |
12: 56 |
30.0 |
2: 7 3 |
16.8 |
11.7 |
|
1920 |
33: 50 |
61.7 |
23: 6 7 |
55.8 |
19: 61 |
55.2 |
6: ll |
62.8 |
29.5 |
|
1922 |
13: ll |
2.1 |
10: 86 |
3.7 |
9: 46 |
7.1 |
3: 34 |
32.0 |
9.8 |
|
1926 |
16: 55 |
22.4 |
13: 0 5 |
19.8 |
10: 74 |
18.1 |
3: 12 |
27.2 |
11.8 |
|
1930 |
13: 28 |
3.3 |
10: 68 |
2.1 |
9: 39 |
6.4 |
2: 51 |
9.5 |
4.0 |
|
1931 |
12: 84 |
— |
10: 4 6 |
— |
8: 79 |
— |
2 27 |
— |
||
1 Värmlands |
1912 |
12: 2 6 |
10: 0 3 |
9: 08 |
1. 95 |
_ |
||||
1915 |
17: 83 |
26.2 |
15: 41 |
29.8 |
13: 35 |
31.9 |
2: 3 7 |
6.7 |
0.9 |
|
1920 |
134: 09 |
62.5 |
24: 2 9 |
55.5 |
19: 05 |
52.3 |
5: 95 |
52.8 |
28.8 |
|
1922 |
13: 52 |
5.4 |
11: 40 |
5.2 |
9: 55 |
4.8 |
3: 25 |
32.0 |
9.2 |
|
1926 |
16: 89 |
21.9 |
13: 3 9 |
19.2 |
11: 40 |
20.3 |
2: 95 |
25.1 |
11.4 |
|
1930 |
13: 77 |
7.1 |
11: 35 |
4.7 |
9: 80 |
7.2 |
2: 54 |
13.0 |
5.0 |
|
1931 |
12: 79 |
— |
10: si |
— |
8: 09 |
— |
2 21 |
— |
||
Örebro |
1912 |
11: 97 |
9: 93 |
— |
9: 08 |
10.8 |
1: 98 |
_ |
2.7 |
|
1915 |
16: 9 9 |
24.7 |
15: 90 |
34.6 |
12:4 6 |
35.0 |
2: 49 |
11.6 |
11.7 |
|
1920 |
36: 56 |
65.0 |
22: 46 |
53.6 |
19: 86 |
59.2 |
5: 80 |
62.0 |
30.3 |
|
1922 |
13: 14 |
2.6 |
10: 50 |
0.8 |
9: 32 |
13.1 |
3: 3 7 |
34.7 |
12.0 |
|
1926 |
16: 53 |
22.5 |
13: 12 |
20.6 |
10: 52 |
23.0 |
3: 02 |
27.1 |
12.5 |
|
1930 |
13: 09 |
2.2 |
9: 94 |
— |
8: 74 |
7.3 |
2: 3 8 |
7.5 |
3.7 |
|
1931 |
12: 80 |
— |
10: 42 |
— |
8: i o |
— |
2. 20 |
— |
||
Västmanlands |
1912 |
12: 83 |
9: 68 |
8: 30 |
11.4 |
2: 02 |
_ |
2.9 |
||
1915 |
17: 63 |
29.1 |
15: 55 |
35.0 |
12: 78 |
42.2 |
2: 56 |
14.0 |
14.1 |
|
1920 |
37: 62 |
66.8 |
22: 58 |
55.3 |
17: 55 |
58.1 |
6: 24 |
. 64.7 |
30.7 |
|
1922 |
11: 41 |
— |
9: 98 |
— |
8: 14 |
9.7 |
3: 52 |
37.5 |
11.8 |
|
1926 |
16: 50 |
24.2 |
13: 10 |
22.9 |
10: lo |
27.2 |
3: 10 |
29.0 |
14.0 |
|
1930 |
13: 15 |
4.9 |
10: 50 |
3.8 |
8: — |
8.1 |
2: 50 |
12.0 |
5-o |
|
1931 |
12. 60 |
— |
10: i o |
— |
7: 35 |
— |
2. 20 |
— |
||
Kopparbergs |
1912 |
12: 4 9 |
_ |
10: 2 6 |
_ |
8: 58 |
3.3 |
1: 97 |
_ |
0.8 |
1915 |
17: 28 |
26.4 |
15: 42 |
28.s |
11: 77 |
29.9 |
2: 40 |
3.3 |
8.8 |
|
1920 |
35: 59 |
64.2 |
24: 63 |
55.4 |
20: 2 0 |
59.2 |
6: 57 |
64.7 |
30.9 |
|
1922 |
14: 61 |
12.9 |
12: 0 8 |
8.7 |
10: 05 |
17.9 |
3: 71 |
37.4 |
13.8 |
|
1926 |
16: 48 |
22.8 |
13: 70 |
19.8 |
10: 83 |
23.8 |
3: 09 |
24.9 |
12.2 |
|
1930 |
13: 84 |
4.6 |
10: 60 |
— |
8: 74 |
5.6 |
2: 59 |
10.4 |
4.0 |
|
1931 |
12. 72 |
— |
10: 98 |
— |
8. 25 |
— |
2: 32 |
— |
Kungl. Maj:ts proposition Nr 126,
21
Bilaga C.
Exempel på verkningarna av domänstyrelsens förslag.
Län |
Socken |
Egendomens namn |
Kontrakt ut- I färdat år |
Arren- detid |
Arrén deav- giften utgår med kr. |
Använda per-sedlar vid om-räkningen |
Arrende-avgiften |
Nedsättningen utgör kr. |
Nedsättningen utgör i % |
Älvsborgs |
Högsäter |
Stockelanda nr |
1917 |
18—38 |
1,200 |
råg och smör |
944: — |
256: — |
21.3 |
Siene |
Mängsholm nr 1 |
1916 |
18-38 |
2,860 |
d:o |
2,600: 57 |
259: 43 |
9.1 |
|
Gärdhems |
Hullsjö nr 1 |
1929 |
30—50 |
2,300 |
d:o |
2,085: 2 7 |
214: 73 |
9.3 |
|
Ränne- landa |
Stommen nr 1 |
1925 |
26-36 |
1,250 |
d:o |
1,111: 14 |
138: 86 |
11.1 |
|
Skara- borgs |
Skara |
Götala nr 1 och |
1916 |
17—37 |
5,500 |
råg, korn och |
4,704: 09 |
795: 91 |
14.4 |
Näs |
Kvättack nr 6 |
1930 |
31—51 |
2,000 |
smör, 2/s korn |
1,928: 19 |
71:81 |
3.6 |
|
Slöta |
Smeby nr 4 |
1930 |
31—41 |
1,800 |
d:o |
1,735: 3 9 |
64: 01 |
3.6 |
|
j Kristian-stads |
Stoby |
Stoby nr 2 och 3 |
1916 |
17—37 |
1,700 |
vete och smör |
1,377: 8 7 |
322: 63 |
18.gj |
Jön- köpings |
Anders- torp |
Ekenäs nr 1 |
1926 |
27-42 |
650 |
råg och smör |
579: 30 |
70: 7 0 |
10. s |
Söder- manlands |
Tumbo |
Västerby nr 1 |
1913 |
14-34 |
1,920 |
vete, havre och |
1,877: 55 |
42: 45 |
2.2 |
Kjula |
Viby nr 4 |
1927129 — 39 |
1,690 |
d:o |
1,467: 941222: 06 |
13.11 |
3
Bihang lill riksdagens protokoll 19.12.
t sami.
102 käft. (Sr 126.)