Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan m. m.;
given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, von Stockensteöm, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
anför härefter departementschefen, statsrådet Städener:

Under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition angående lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan m. m., som kunde varda
riksdagen förelagd,

dels beräkna en ökning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid tekniska högskolan, nu 720,440 kronor, med 17,440 kronor till 737,880
kronor;

dels beräkna en höjning av det i riksstaten under Tekniska högskolan:
Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet uppförda ordiBihang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 1

Lantmäteriundervisningens
anordnande
vid
tekniska högskolan
in. m.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

narie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid tekniska högskolan,
nu 5,000 kronor, med 1,000 kronor till 6,000 kronor;

dels beräkna en höjning av det i riksstaten under Tekniska högskolan:
Vissa omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet uppförda
ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m., nu 325,000 kronor, med

4.000 kronor till 329,000 kronor;

dels till beredande av ökade medel till samlingar och laborationer vid
tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av

47.000 kronor;

dels till beredande av ökade medel för tekniska högskolan till uppvärmning,
belysning och diverse utgifter för budgetåret 1932/1933 beräkna ett
extra anslag av 56,000 kronor;

dels till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska högskolans bibliotek
för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000
kronor;

dels till resekostnads- och traktamentsersättningar åt lärare och studerande
vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner
och fältövningar m. m. beräkna ett extra reservationsanslag av

5.000 kronor;

dels ock till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen för budgetåret
1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 28,000 kronor.

Under punkt 143 av 1932 års nionde huvudtitel har vidare chefen för
jordbruksdepartementet — under erinran att för budgetåret 1931/1932 under
nionde huvudtiteln vore uppfört ett extra reservationsanslag till lantmäteriundervisningen
å 51,350 kronor — framhållit att, då förslag vore å bane
örn framläggande för 1932 års riksdag örn lantmäteriundervisningens inordnande
vid tekniska högskolan samt i avbidan härpå under åttonde huvudtiteln
för budgetåret 1932/1933 beräknats för ändamålet erforderliga anslagsbelopp,
något anslag för lantmäteriundervisningen icke för sistnämnda budgetår
torde uppföras under nionde huvudtiteln. I statsverkspropositionen
för budgetåret 1932/1933 finnes dylikt anslag icke uppfört under nionde
huvudtiteln.

Slutligen har chefen för finansdepartementet under 1932 års elfte huvudtitel:
C. Allmänna indragningsstaten i samband med beräknandet av det
belopp, med vilket det ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
borde uppföras i riksstaten för budgetåret 1932/1933, meddelat, att
förslag förelåge örn inrättande av en personlig professur vid tekniska högskolan
för en av de nuvarande lärarna vid lantmäteriundervisningen ävensom
att avlöningskostnaderna för denna professur torde böra bestridas från
allmänna indragningsstaten.

Sedan utredningen i frågan numera slutförts, anhåller jag nu att ånyo
få anmäla densamma för Kungl. Maj:t.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Jag vill då erinra, att jag vid min anmälan inför Kungl. Maj:t den 4
januari 1932 av omorganisationsfrågan framhöll, att enligt det föreliggande
förslaget de för lantmäteriundervisningen erforderliga kostnaderna till en del
skulle bestridas från vissa redan nu till tekniska högskolan utgående ordinarie
och extra anslag, vilka med anledning härav måste ökas. Med hänsyn
härtill ansåg jag mig böra för överskådlighetens skull till en senare
tidpunkt uppskjuta behandlingen av tekniska högskolans egna riksdagspetita,
i vad dessa avsåge anslag, som berördes av den föreslagna omorganisationen.

Till en början anhåller jag nu att få övergå till själva omorganisationsfrågan;
i samband härmed torde vidare få behandlas de kostnader, som
bliva förenade härmed efter ett slutligt genomförande av förslaget. Härefter
har jag så för avsikt att behandla frågan om de anslag, som må bliva
erforderliga för budgetåret 1932/1933 och härvid även tekniska högskolans
egna, av mig nyss berörda riksdagspetita.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Kap. I. Inledning.

.Den nuvarande
lantin
äteriund ervisningens

allmänna
huvuddrag.

Den nuvarande anordningen för lantmäteriundervisning tillkom efter beslut
vid 1910 års riksdag, som emellertid beviljade anslag för ändamålet
endast å extra stat. Lantmäteriundervisningen står under överinseende av
lantmäteristyrelsen. För inträde vid undervisningen fordras studentexamen
på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare eller mätningsman
i stad. Undervisningen är fördelad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen
och en ettårig kurs för kulturteknisk examen. Förutom dessa
kurser kan, i den mån möjligheter och förutsättningar därtill föreligga,
ytterligare utbildning meddelas genom handledning i vetenskapliga och praktiska
arbeten. Vid kursen för lantmäteriexamen meddelas undervisning i
matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, fysisk geografi, läran örn
fornlämningar och naturskydd, tolkning av äldre handskrifter samt bokhålleri.
Vid kursen för kulturt.eknisk examen undervisas i jordbrukslära med
jordbruksekonomi och jordvärderingslära, skogslära, kulturteknik samt stadsplanelära.
Undervisningen meddelas i enlighet med en av lantmäteristyrelsen
på förslag av lärarrådet för varje läsår fastställd läsordning genom föreläsningar,
övningar, som dels utföras å lärorummet eller i dess närhet, dels
äro fältövningar, samt exkursioner och dylikt. Kurserna börja årligen den
1 september och sluta med maj månads utgång, vartill komma tre månaders
fältövningar under en sommar. Undervisningen är avgiftsfri; dock har
elev att dels, i den mån därtill anslagna medel ej äro tillräckliga, bestrida
rese- och andra omkostnader under fältövningar och exkursioner, dels ock
gottgöra utgifter för förbrukningsmateriel vid övningar och laborationer.
Undervisningen meddelas av lärare och assistenter. Samtliga lärare ävensom
assistenter och annan personal förordnas för ett år i sänder av lantmäteristyrelsen,
som även utser en av lärarna till föreståndare för undervisningen.
Lärarrådet utgöres av lärarna i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri,
rättslära, jordbrukslära m. m., skogslära och kulturteknik. Den 20
juli 1923 fastställde Kungl. Maj:t nu gällande stadgar för undervisningen.
De sammanlagda kostnaderna för lantmäteriundervisningen beräknade lantmäteristyrelsen
1929 hava för läsåret 1928/1929 uppgått till 94,200 kronor, däri
inberäknat dyrtidstillägg och lokalhyra. Kostnaderna torde för innevarande
läsår uppgå till ungefär samma belopp. Undervisningen var sedan 1912
förlagd till Östermalms högre allmänna läroverks gamla byggnad, där lokaler
förhyrts av Stockholms stad. På grund av beslut örn husets rivning har
undervisningen från början av höstterminen 1931 förlagts till tekniska högskolans
byggnad vid Drottninggatan, där lokaler i flygeln utmed Rådmansgatan
iordningställts för ändamålet.

5

Kungl. Majlis proposition Nr 124.

Enär, såsom ovan angivits, 1910 års riksdag beviljade anslag för lantmäteriundervisningen
endast å extra stat, är den nuvarande undervisningen närmast
att karakterisera som ett provisorium. Frågan örn lantmäteriundervisningens
definitiva ordnande har emellertid länge varit aktuell, och under
senare år har densamma varit föremål för en ingående prövning av vederbörande
myndigheter och tillkallade sakkunniga ävensom av Kungl. Maj:t
och riksdagen.

1928

anbefallde Kungl. Majit lantmäteristyrelsen att Kungl.Majit
utredning till Kungl. Majit inkomma med förslag till ord- beslut om

Den 14 december
efter verkställd

ilande av lantmäteriundervisningen. Föredragande departementschefen angav
i huvudsak följande riktlinjer för utredningsarbetets bedrivande.

Frågan örn lantmäteriundervisningens definitiva ordnande borde upptagas
till övervägande för att bringas till slutlig lösning. Sålunda borde övervägas
lämpligheten och behovet av upprättandet av en särskild institution för
undervisningens bedrivande eller huruvida denna på tillfredsställande sätt
kunde ordnas genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter
på angränsande utbildningsområden eller vid sådana anstalter anställda lärarkrafter.
I samband därmed borde en omprövning ske av själva undervisningsplanen
.med tillgodogörande av den under de gångna åren vunna
erfarenheten. Önskligt syntes härvid emellertid vara, att icke någon mera
betydande förlängning av studietiden skulle behöva vidtagas. Uppmärksamhet
borde även ägnas spörsmålet, huruvida genom ett sammanförande av
de nuvarande båda kurserna till en sammanhängande studietid möjlighet
vunnes att bättre utnyttja densamma. Vidare uppkomme till bedömande
den ställning, som lärarna, allt efter den ordning för undervisningen som
kunde komma att väljas, borde intaga och i vilken utsträckning lärare med
extra ordinarie anställning fortfarande behövde anlitas.

Sedan lantmäteristyrelsen med biträde av särskilt förordnade sakkunniga
verkställt den sålunda anbefallda utredningen, avlämnade styrelsen den 27
augusti 1929 utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande
(statens offentliga utredningar 1929: 20). I betänkandet uttalades och föreslogs
bland annat följande.

För lantmäteriet tarvades, med hänsyn till verksamhetens egenart och omfattning,
en särskild för ändamålet avpassad utbildning. Då möjlighet icke
förefunnes att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt genom
anlitande av redan förefintliga läroanstalter, borde undervisningen ordnas
som en särskild institution, en lantmäterihögskola. Antalet studerande
i varje årsklass beräknades normalt till 18 ä 20. Undervisningen skulle,
efter ett halvt års praktisk elevtid, omfatta sju terminer, vartill komme fältövningar
under tre somrar. Antalet ordinarie lärartjänster föreslogs till sju,
därav fyra professurer och tre lektorat. Kostnaderna för lantmäteriundervisningens
ordnande enligt förslaget beräknades till 140,932 kronor för år
jämte kostnader för dyrtidstillägg. Lokalfrågan skulle ordnas genom nybyggnad.

Enligt av byggnadsstyrelsen sedermera uppgjorda beräkningar uppgå kostnaderna
för en sådan nybyggnad, som lantmäteristyrelsen föreslagit, till

utredning

1928.

Lantmäteri

styrelsens

förslag

1929.

1930 års
utredningsmäns
förslag.

Tekniska
högskolans
förslag 1931.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

675,000 kronor samt kostnaderna för en självständig lantmäterihögskola,
inbyggd i södra flygeln av tekniska högskolans gamla byggnad vid Drottninggatan,
till 525,000 kronor.

Över lantmäteristyrelsens förslag avgåvos yttranden av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar. I vissa av yttrandena ifrågasattes, huruvida
särskild högskola krävdes för lantmäteriundervisningen. Sålunda uttalade
styrelsen för tekniska högskolan, bland annat, att ytterligare utredning vore
erforderlig, särskilt beträffande frågan, örn lantmäteriundervisningen helt
eller delvis kunde anknytas till undervisningen vid högskolan.

I anledning av de i yttrandena sålunda framförda erinringarna tillkallade
chefen för jordbruksdepartementet den 3 oktober 1930, jämlikt Kungl. Majlis
samma dag givna bemyndigande, särskilda utredningsmän att inom departementet
upprätta ett alternativt förslag, huru samma undervisning som den
av lantmäteristyrelsen föreslagna skulle ordnas, därest undervisningen ifråga
tänktes förlagd till tekniska högskolan.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse den
1 december 1930 den anbefallda utredningen, vilken alltså omfattar ett utarbetat
förslag till lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.
Utredningsmännen framhöllo därvid, att de med hänsyn till omfattningen
av det åt dem lämnade uppdraget icke haft att bedöma frågan
om lämpligheten av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
i och för sig. I skrivelsen uttalades och föreslogs i huvudsak följande.

Därest utbildningen av lantmätare förlädes till tekniska högskolan, torde
det ligga i sakens natur, att för meddelande av nämnda undervisning borde
bildas en ny fackavdelning. Undervisningen skulle, frånsett praktisk elevtid
— till vilken fråga utredningsmännen icke fattat ståndpunkt — omfatta
fyra år jämte fältövningar under tre somrar. Den sista terminen av studietiden
skulle användas till utförande av s. k. examensarbete. Såsom ordinarie
lärare skulle allenast anställas två professorer; undervisningen skulle
i övrigt meddelas av speciallärare, anställda för viss tid, och assistenter.
Kostnaderna för undervisningens ordnande enligt förslaget beräknades till
116,296 kronor för år jämte kostnader för dyrtidstillägg.

Över utredningsmännens förslag avgåvos yttranden av ett antal myndigheter
och sammanslutningar. Bland dessa yttranden märkes särskilt det,
som avgivits av styrelsen för tekniska högskolan och som grundade sig på
en skrivelse i ämnet av den 30 januari 1931 från tekniska högskolans lärarkollegium.
Nämnda yttrande innefattade ett helt nytt förslag till frågans
lösande och innefattade i korthet följande.

Utbildningen av lantmätare borde förläggas till tekniska högskolan och
där sammanföras med utbildningen av mätningsingenjover med kommunalteknisk
skolning till en gemensam studiegrupp. Vid tekniska högskolan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 7

borde bildas en ny fackavdelning för mätningsteknik, speciellt avsedd för
lantmäteriundervisningen. Utbildningen av mätningsingenjörer kunde förläggas
som en särskild studieriktning inom den nya fackavdelningen eller
inom fackavdelning V eller inom båda. Förberedande praktisk elevutbildning
borde icke erfordras. Studietiden borde vara den av såväl lantmäteristyrelsen
som av de särskilda utredningsmännen föreslagna eller sju terminer.

För erhållande av diplom borde därtill fogas en åttonde termin, ägnad åt
ett självständigt examensarbete. Intet hinder torde emellertid möta, att
lantmäteristyrelsen för kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete
och avgångsdiplom. Såsom ordinarie lärare skulle anställas fyra professorer;
undervisningen i övrigt skulle ombesörjas av speciallärare och assistenter.
De årliga kostnaderna beräknades till 115,596 kronor jämte kostnader
för dyrtidstillägg. Byggnadskostnaderna skulle kunna begränsas till
cirka 240,000 kronor. Örn lantmäteriundervisningen ordnades oberoende avtekniska
högskolan, kunde man icke undgå att införa en studieriktning för
kommunalteknik inom fackavdelning V, vilket skulle draga en årlig kostnad
av minst 19,600 kronor frånsett dyrtidstillägg.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att frågan om lantmäteri- Frågans beundervisningens
ordnande var föremål för uppmärksamhet vid 1930 års hi\n9gQnfrgKl
riksdag. Såväl föredragande departementschefen (nionde huvudtiteln, punkt riksdag.
133) som jordbruksutskottet (utlåtande nr 2/1930, punkt 51), vilket i anledning
av väckta motioner uppehöll sig vid frågan, uttalade önskvärdheten
av lantmäteriundervisningens ordnande på ett fastare och rationellare sätt.

Vid det förhållande, att, enligt vad utskottet inhämtat, förslag från Kungl.

Majit till undervisningens slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta
till 1931 års riksdag, fann utskottet ej erforderligt göra hänvändelse härom
till Kungl. Majit. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I en till riksdagen den 13 mars 1931 avlåten proposition, nr 183, före- Kungl. Majas
slog Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, riksdagen att

1) godkänna av departementschefen tillstyrkta huvudgrunder för en omorganisation
av lantmäteriundervisningen samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931—den 30
juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i juridik, kulturteknik
och jorddelningslära vid lantmäteriundervisningen.

Kungl. Majits ifrågavarande proposition anslöt sig i allt väsentligt till
lantmäteristyrelsens förslag. Undervisningen föreslogs sålunda fortfarande
skola förläggas till en fristående anstalt, benämnd lantmäteriundervisningen,
och stå under lantmäteristyrelsens överinseende. Emellertid avsågs därmed
icke att avskära möjligheterna av undervisningens framtida förläggande till
tekniska högskolan, varför inga andra lärarbefattningar uppförts såsom ordinarie
än sådana, som bleve erforderliga jämväl vid ett eventuellt framtida
förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan. Efter en
förberedande praktisk elevtid av ett halvt år skulle undervisningen omfatta

1931 års
riksdag.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

sju terminer jämte fältövningar under tre somrar. Utförande av examensarbete
skulle icke vara obligatoriskt. Undervisningen skulle handhavas av
tre professorer (i juridik, kulturteknik och jorddelningslära) jämte för viss
tid anställda speciallärare och assistenter. För undervisningen i geodesi
skulle därjämte till en början inrättas en personlig professur för läraren i
detta ämne vid den nuvarande lantmäteriundervisningen. De årliga kostnaderna
beräknades till 141,272 kronor jämte kostnader för dyrtidstillägg.
Beträffande lokalfrågan framhölls, att den för det dåvarande icke kunde
anses aktuell, enär de lokaler, som för lantmäteriundervisningen iordningställdes
i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan, beräknades
förslå även för den omorganiserade undervisningen.

Till stöd för förslaget anförde föredragande departementschefen, bland
annat, följande:

Beträffande frågan örn lantmäteriundervisningens anordnande har under
utredningens gång övervägts, huruvida undervisningen borde förläggas till
en fristående läroanstalt eller inordnas under någon befintlig högskola. I
sistnämnda fallet hava verkställda undersökningar givit vid handen, att lantmäteriundervisningen
icke lämpligen kan samordnas med den högre skogsundervisningen
eller den högre lantbruksundervisningen. Däremot kan allvarligen
övervägas att förlägga lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan.
Såsom av det förestående framgår föreligga nu i huvudsak tre förslag
till lantmäteriundervisningens ordnande, nämligen

lantmäteristyrelsens förslag örn upprättande av en särskild lantmäterihögskola
med en studietid av sju terminer efter ett halvt års förutgången praktisk
elevtid;

det av utredningsmännen utarbetade alternativet örn lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan, utan att ändring i högskolans
undervisning i övrigt vidtages, medförande en studietid av fyra år, oberoende
av praktisk elevtid, vilken, örn den skall förekomma, måste bliva ett år,
varigenom hela studietiden skulle bliva fem år; samt

det av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse framlagda förslag,
vilket innefattar, att lantmäteriundervisningen överföres till tekniska högskolan
samt där i viss utsträckning göres gemensam med utbildningen av
mätningsingenjörer inom en nytillkommande fackavdelning för mätningsteknik
med en studietid av fyra år, frånsett praktisk elevutbildning, eller, örn
kravet på examensarbete eftergives, en studietid av sju terminer.

Vid övervägande av de olika förslagen, därvid valet närmast står mellan
en fristående lantmäteriundervisning och ett inordnande av denna undervisning
inom tekniska högskolan, kunna skäl anföras såväl för som emot
vart och ett av dem. Såsom skäl för lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan kunna åberopas viss kostnadsbesparing, som därav
synes bliva en följd, samt önskemålet att, så långt möjligt är, sammanföra
den högre undervisningen till större enheter och undvika upprättandet av
smärre fristående läroanstalter. Mot tanken att anknyta lantmäteriundervisningen
till tekniska högskolan talar det förhållandet, att lantmäteriet icke
till övervägande grad kan sägas vara av teknisk karaktär, varför lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan skulle kunna tänkas
medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska verk -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

samhet i viss män främmande inriktning, varigenom utbildningens resultat
och effektivitet kunde äventyras.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har jag
stannat för att föreslå, att lantmäteriundervisningen tillsvidare, liksom hittills,
meddelas vid en självständig läroanstalt. Härigenom avser jag dock
icke att avskära möjligheterna till lantmäteriundervisningens framtida inordnande
i tekniska högskolan. Den nu förestående omorganisationen av
lantmäteriundervisningen, vars reformering icke längre kan uppskjutas, torde
alltså böra företagas på så sätt, att möjligheten av undervisningens framtida
förläggande till tekniska högskolan hålles öppen.

I enlighet med lantmäteristyrelsens förslag bör undervisningen omfatta
en studietid av sju terminer, vartill komma fältövningar under tre somrar.

Enligt min mening torde det icke vara av nöden, att ändring nu företages
i fråga om undervisningens benämning, utan torde densamma, såsom hittills,
kunna benämnas lantmäteriundervisningen samt i organisatoriskt hänseende
stå under lantmäteristyrelsens överinseende.

I enlighet med den sålunda angivna utgångspunkten torde vid den nyorganiserade
lantmäteriundervisningen ej heller några andra lärarbefattningar
böra uppföras såsom ordinarie än sådana, som bliva behövliga jämväl vid
ett eventuellt framtida förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska
högskolan.

I två i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition väckta, likalydande
motioner (I: 249 och II: 415) hemställdes, att riksdagen ville, med
avslag å Kungl. Maj:ts proposition, för sin del besluta att

1) för lantmäteriundervisningen skulle nyinrättas en fackavdelning för
mätningsteknik vid tekniska högskolan, anordnad enligt de huvudgrunder,
som angåvos i ett av tekniska högskolan den 30 januari 1931 avgivet, såsom
bilaga till motionerna fogat yttrande, med de modifikationer därav, som i
motionerna föreslagits i anslutning till departementschefens förslag samt

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931—
den 30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i kulturteknik,
geodesi och jorddelningslära vid tekniska högskolan.

Att märka är, att i tekniska högskolans förslag ifrågasattes vissa modifikationer,
varav den viktigaste var, att professuren i juridik''skulle utbytas
mot en eller flera lärarbefattningar i ämnet.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition jämte ovanberörda motioner behandlades
av sammansatt stats- och jordbruksutskott.

I utlåtande nr 7 anförde utskottet för egen del följande:

Såsom ovan erinrats har 1930 års riksdag understrukit angelägenheten
av, att lantmäteriundervisningen ordnades på ett fastare och rationellare
sätt. Genom den utredning, som i ärendet förebragts, har behovet av en
omorganisation på detta område även till alla delar bestyrkts. Utskottet
anser sig likväl icke kunna följa det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget
till frågans lösning, vilket närmast beror därpå, att förslaget synes
utskottet innefatta en alltför vidlyftig anordning och dessutom ägnat att
medföra betydande ekonomiska konsekvenser. Även örn enligt Kungl. Maj:ts

Motionerna
nr I: 249 och
II: 415 vid
1931 års
riksdag.

Sammansatt
stats- och
jordbruksutskott
vid
1931 års
riksdag.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

förslag möjlighet skulle hållas öppen för lantmäteriundervisningens framtida
inordnande i tekniska högskolan, torde man kunna utgå från, att örn
den av Kungl. Majit nu föreslagna undervisningen väl kommer till stånd,
det torde komma att möta avsevärda svårigheter och motstånd att inlemma
densamma i tekniska högskolan. Utskottet är emellertid av den uppfattningen,
att det i och för sig måste anses lämpligare att de högre läroanstalterna,
såvitt möjligt, sammanföras till större enheter för att man på sådant
sätt må kunna undvika att för undervisningen på olika specialområden upprätta
små fristående högskolor med ett mera begränsat antal elever. De
skäl, som i ärendet anförts mot lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan, synas utskottet icke heller bärande. Farhågorna
för att lantmäteriundervisningen, örn den förlägges till tekniska högskolan,
skulle erhålla en för lantmäteriarbetet främmande inriktning, synas utskottet
omotiverade. Inom den vida ram, som tekniska högskolan utgör, arbeta
flera olika fackavdelningar och utbildas ingenjörer av de mest skilda slag,
exempelvis gruvingenjörer och elektrotekniker, utan att detta hittills ifrågasatts
kunna medföra några olägenheter av antytt slag. Ihågkommas bör
även, att örn lantmäteriutbildningen förlägges till tekniska högskolan, skulle
för denna utbildning anställas särskilda lärare. Blott lantmäteriundervisningen
erhåller nödiga lärarkrafter och lokaler samt erforderlig rörelsefrihet
vid studieplanernas uppgörande torde några olägenheter av dess förläggande
till tekniska högskolan icke behöva uppstå utan fastmera avsevärda fördelar
vara att vinna. Vid en liten fackhögskola råka lärare och elever nämligen
lätt in i en isolering, som kan verka hämmande å intresset för forskningsarbete,
medan vid en större högskola den intima samvaron med personer,
tillhörande andra yrkesgrupper, kan verka stimulerande i detta hänseende.
I detta sammanhang torde även böra uppmärksammas de otvivelaktiga fördelar
i fråga örn utbildningen av mätningsingenjörer, som skulle vinnas
genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Frågan örn förberedande praktisk elevtid synes utskottet icke vara av den
betydelse, att den i och för sig bör förhindra undervisningens anordnande
på sätt, som eljest kan anses lämpligt och önskvärt. Spörsmålet, som likväl
synes utskottet böra noga övervägas, torde emellertid kunna vinna en
tillfredsställande lösning, vare sig undervisningen förlägges på det ena eller
andra stället. Huvudsaken synes utskottet vara, att samma utbildningsmöjligheter
erbjudas vid tekniska högskolan som vid en fristående lantmäteriundervisning.

I fråga örn lämpligheten och behovet av examensarbete ställer sig utskottet
tveksamt men vill samtidigt framhålla, att även i detta avseende
gäller att frågan kan och bör lösas oberoende av undervisningens förläggning.

Redan av nu anförda skäl anser utskottet, att lantmäteriundervisningen
lämpligen bör förläggas till tekniska högskolan. För att med säkerhet
undgå den av departementschefen påpekade faran, att studierna erhålla en
för lantmäteriet främmande inriktning, torde det icke böra ifrågakomma att
inordna lantmäteriundervisningen under någon nu befintlig fackavdelning
vid tekniska högskolan utan bör densamma förläggas till en nyinrättad
fackavdelning för lantmäteri och mätningsteknik samt på sätt, som antydes
i det av tekniska högskolans lärarkollegium framlagda förslaget, samordnas
med utbildningen av mätningsingenjörer. Såsom ett ytterligare skäl till
den nu föreslagna anordningen må framhållas, att därigenom skulle vinnas

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

icke oväsentliga besparingar, såväl i de årliga utgifterna som framför allt
i fråga örn byggnadskostnaderna.

I fråga om formen för lärarnas anställning synes det utskottet böra noga
övervägas, i vad mån det kan anses nödigt att för de i lantmäteriundervisningen
ingående ämnena inrätta lärarbefattningar i professors ställning.
Särskilt har utskottet ställt sig mycket tveksamt med avseende på den föreslagna
professuren i juridik.

Utskottet anser sålunda, att frågan om lantmäteriundervisningens ordnande
bör lösas i huvudsaklig överensstämmelse med det i motionerna framförda
förslaget. Då detta emellertid icke innefattar en detaljerad utredning
samt vederbörande myndigheter ej heller varit i tillfälle att däröver avgiva
yttrande, torde vid innevarande års riksdag beslut böra fattas allenast i
principfrågan, d. v. s. rörande lantmäteriundervisningens förläggande till
tekniska högskolan, men frågan i övrigt böra göras till föremål för förnyad
utredning.

Utskottet, som sålunda icke heller anser sig kunna tillstyrka bifall till
motionerna, får under åberopande av det anförda hemställa,

1) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må vinna riksdagens
bifall;

2) att riksdagen må med anledning av motionerna I: 249 och II: 415 i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla om den närmare utredning rörande lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan, som kan påkallas
med hänsyn till vad utskottet här ovan anfört, samt örn framläggande för
1932 års riksdag av förnyat förslag i ämnet;

3) att motionerna I: 249 och II: 415, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet här ovan anfört och hemställt, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I skrivelse den 29 maj 1931, nr 307, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående lantmäteriundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta
motioner, anmälde härefter riksdagen, under åberopande av sammansatta
stats- och jordbruksutskottets ovanberörda, av riksdagen godkända utlåtande
nr 7, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke vunnit riksdagens
bifall, samt anhöll med anledning av motionerna I: 249 och II: 415 örn den
närmare utredning rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska
högskolan, som kunde påkallas med hänsyn till vad utskottet i sitt
berörda utlåtande anfört, samt örn framläggande för 1932 års riksdag av
förnyat förslag i ämnet.

Genom beslut den 12 juni 1931 anbefalldes de sakkunniga, vilka, jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1929, inom ecklesiastikdepartementet
tillkallats för omorganisation av den högre tekniska undervisningen
— de s. k. tekniska högskolesakkunniga ■— att verkställa deri
av riksdagen i dess skrivelse den 29 maj 1931, nr 307, begärda utredningen
rörande lantmäteriundervisningens anordnande vid tekniska högskolan.

Riksdagens
skrivelse den
29 maj 1931,
nr 307.

Utlåtande av
sakkunniga
för omorganisation
av
den högre
tekniska
undervisningen
den 29
augusti 1931.

Yttranden
över tekniska
högskolesakkunnigas
utlåtande.

12 Kungl. Majis proposition Nr 124.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga1) — som i olika detaljer
av frågan, muntligen eller skriftligen, samrått med presidenten i Svea hovrätt
L. B. Ekeberg, generaldirektören T. K. V. Nothin, professorerna vid
tekniska högskolan C. A. Forssell, C. A. Heuman och P. E. Fagerholm,
läraren vid lantmäteriundervisningen, professorn S. T. S. Rubin samt stadsplanedirektören
i Stockholm A. Lilienberg — med skrivelse den 29 augusti

1931 avgivit »Utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens anordnande
vid tekniska högskolan jämte därmed sammanhängande frågor».

Över detta de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits den 5 november
1931 av statskontoret, den 10 december 1931 av lantmäteristyrelsen
efter hörande av föreståndaren för lantmäteriundervisningen, som i sin tur
inhämtat yttranden från de vid lantmäteriundervisningen tjänstgörande lärarna,
ävensom den 19 januari 1932 av tekniska högskolans styrelse efter
hörande av högskolans lärarkollegium. Vidare hava svenska kommunaltekniska
föreningen, styrelsen för svenska teknologföreningen och svenska
stadsförbundet den 15, respektive den 21 december 1931 samt den 1 februari

1932 till Kungl. Majit inkommit med yttranden över betänkandet. Styrelsen
för svenska teknologföreningen har meddelat, att styrelsen för granskning
underställt ärendet föreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst.
Avdelningen hade för ändamålet tillkallat en kommitté av tre personer
(kaptenen G. E. Eggert, byrådirektören C. W. Slettenmark och majoren
H. G. Torulf), vilka i anledning härav uttalat sig i en den 27 oktober 1931
dagtecknad promemoria. Avdelningens styrelse hade därefter på avdelningens
vägnar till föreningens styrelse avgivit ett yttrande av den 18 december
1931, vilket styrelsen jämte nyssnämnda promemoria överlämnat till Kungl.
Majit till besvarande av remissen, då tiden icke medgivit ärendets ytterligare
behandling inom föreningen.

Jag anhåller nu att få övergå till att lämna en redogörelse för det huvudsakliga
innehållet i det av de tekniska högskolesakkunniga avgivna utlåtandet
ävensom i de över detsamma avgivna yttrandena. För överskådlighetens
skull kommer jag därvid att behandla varje fråga för sig, och har
jag därvid för avsikt att i det stora hela följa den av de sakkunniga använda
uppställningen.

*) Ledamoten av riksdagens första kammare, generalkrigskommissarien L. Widell, ordförande,
ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn E. Björnsson, rektorn vid
Chalmers tekniska institut, professorn B. H. Grauers, civilingenjören C. Kleman och professorn
vid tekniska högskolan T. G. E. Lindmark.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

13

Kap. II. Undervisningens allmänna anordning m. m.

A. Allmänna synpunkter.

I kap. II av sitt betänkande hava de tekniska högskolesakkunniga behandlat
vissa frågor, som hava samband med undervisningens allmänna
anordning och därvid till en början angivit vissa allmänna synpunkter.

De hava i detta hänseende anfört bland annat:

Det av 1931 års riksdag fattade beslutet rörande lantmäteriundervisningens
framtida organisation innebär, att riksdagen redan i princip uttalat sig för
att nämnda undervisning bör förläggas till tekniska högskolan. Med hänsyn
härtill hava de sakkunniga icke ansett av behovet påkallat att närmare
ingå på denna fråga; under de fleråriga utredningar i ämnet, örn vilka i
det föregående erinrats och vartill de sakkunniga här tillåta sig att hänvisa,
har därjämte denna fråga varit föremål för så ingående diskussion, att något
därutöver knappast torde vara att tillägga. De sakkunniga anse sig därför
kunna inskränka sig till att framhålla, att jämväl enligt deras uppfattning
de skäl, som tala för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska
högskolan, äro de mest vägande, och att de sakkunniga därför finna sig
kunna uttala sin anslutning till riksdagens ovanberörda principbeslut.

När det för de sakkunniga gällde att verkställa den infordrade utredningen
i här föreliggande fråga, hade de till en början att taga ståndpunkt
till spörsmålet, i vilken utsträckning utredningen örn lantmäteriundervisningen
vore beroende av ett samtidigt fullföljande av det de sakkunniga
vid deras tillkallande lämnade, mera omfattande utredningsarbetet rörande
omorganisationen av den högre tekniska undervisningen i dess helhet. Givetvis
hade det varit mest tillfredsställande, örn de båda uppdragen kunnat
slutföras i ett sammanhang. Det åt de sakkunniga ursprungligen lämnade
uppdraget har emellertid visat sig vara av den svårighet och omfattning,
att det icke lärer bliva möjligt att slutföra detsamma i så god tid, att
ett på detsamma grundat förslag kan föreläggas 1932 års riksdag. A
andra sidan måste — enligt vad riksdagen uttalat i sin skrivelse den 28
maj 1931, nr 307 — utredningen beträffande lantmäteriundervisningen så
bedrivas, att ett förslag i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag. Med hänsyn
härtill hava de sakkunniga från början måst inrikta sig på att i detta
hänseende åstadkomma ett förslag, som — utan att föregripa en eventuell
omorganisation av tekniska högskolan och Chalmers tekniska institut — kan
läggas till grund för ett inarbetande av lantmäteriundervisningen i tekniska
högskolan redan från och med budgetåret 1932/1933. Åtskilliga spörsmål,
som under utredningsarbetets gång uppställt sig, hava därför, där sådant
visat sig möjligt, skjutits åt sidan, och endast i de fall, där det varit oundgängligen
nödvändigt, hava de sakkunniga ansett sig böra framlägga förslag
beträffande den nuvarande tekniska högskolan. I

I ett hänseende hava de sakkunniga emellertid sett sig nödsakade att
redan nu ägna den nuvarande undervisningen och organisationen vid tek -

Tekniska

högskolesak kunniga.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

niska högskolan en ingående uppmärksamhet, nämligen i fråga örn fackavdelningen
för väg- och vattenbyggnad.

Såsom i det föregående erinrats har riksdagen ifrågasatt, att lantmäteriundervisningen
vid tekniska högskolan borde förläggas till en nyinrättad
fackavdelning för lantmäteri och mätningsteknik samt samordnas med utbildningen
av mätningsingenjörer.

I likhet med föredragande departementschefen i proposition nr 183 till
1931 års riksdag hålla de sakkunniga före, att det — för att med säkerhet
undgå faran av att studierna erhålla en för lantmäteriet främmande inriktning
— icke torde böra ifrågakomma att inordna lantmäteriundervisningen
under någon nu befintlig fackavdelning vid tekniska högskolan. Härför
talar vidare, vilket torde komma att framgå av det följande, att lantmäteriundervisningen
även efter ett inordnande i tekniska högskolan med i viss
mån gemensamma lärarkrafter kommer att vara av så pass säregen art, att
en anslutning till någon där redan befintlig fackavdelning knappast torde
kunna praktiskt genomföras.

Vad däremot beträffar mätningsingenjörerna ställer sig enligt de sakkunnigas
uppfattning saken väsentligt annorlunda.

Lantmäteristyrelsen har behandlat frågan örn sådana mätniugsmän, som
icke äro lantmätare, och därvid kommit till det resultatet, att behovet av
sådana högt kvalificerade mätningsmän syntes vara jämförelsevis ringa och
icke i och för sig motiverade en anordning med specialutbildning.

Denna synpunkt vilja de sakkunniga understryka. Det torde icke vara
lämpligt att uppmuntra utbildningen av en grupp ingenjörer, avsedda uteslutande
för städernas mätningsväsende. Endast i de största städerna torde
mätningsförrättningar förekomma i sådan omfattning, att full sysselsättning
kan beredas för ändamålet särskilt anställd personal.

A andra sidan föreligger för närvarande, i all synnerhet för medelstora
städer och stadsliknande samhällen, ett kännbart behov att erhålla väl utbildade
stads- eller kommunalingenjörer, vilka, på samma gång de kunna
fungera som mätningsmän, kunna såsom kommunala byggnadschefer eller
medhjälpare till sådana utföra de mångskiftande arbeten, för vilkas ändamålsenliga
lösning en god ingenjörsutbildning är av nöden. Detta behov
synes bäst och tillika på det mest ekonomiska sätt kunna tillgodoses genom
inrättande inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad av en studieriktning,
särskilt avpassad för utbildning av sådana ingenjörer, som här
avses, i det följande för enkelhetens skull benämnda kommunalingenjörer.
Inom denna studieriktning skulle enligt de sakkunnigas förslag till timplan
meddelas den grundliga geodetiska utbildning, som erfordras för ingenjörer,
som lia för avsikt att framdeles mera uteslutande ägna sig åt mätningsväsendet.

De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang framhålla, att frågan om
denna studieriktning är av ganska omfattande beskaffenhet och jämväl äger
samband med frågan örn den framtida organisationen av Chalmers tekniska
institut. Vidare vilja de sakkunniga erinra, att, jämlikt Kungl. Maj:ts den
20 juni 1930 lämnade bemyndigande, den 4 juli 1930 inom kommunikationsdepartementet
tillkallats fem sakkunniga för verkställande av utredning
och avgivande av förslag i fråga örn förbättrad utbildning i stadsplanekonst
jämte vad därmed äger sammanhang. Dessa sakkunniga hava, enligt vad
de sakkunniga erfarit, ännu icke hunnit slutföra det uppdrag, vilket anför -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 15

trötts dem och som på det allra närmaste sammanhänger med här förevarande
fråga.

Trots här angivna förhållanden hava emellertid de sakkunniga ansett sig
böra redan nu upptaga förslaget örn en särskild studieriktning för kommunalingenjörer.
Behovet av sådana är så stort, att åtgärder för förbättrad
utbildning i detta hänseende synas böra vidtagas med det allra snaraste,
utan att avvakta den tidpunkt, då resultaten av de nyssberörda mera omfattande
utredningarna kunna förverkligas. Vidare har det — enligt vad
i det följande skall visas — varit de sakkunniga möjligt att framlägga ett
förslag i denna fråga, som dels medför obetydligt ökade kostnader för det
allmänna, i det att det i stor utsträckning bygger på användandet av lärarkrafter,
som antingen redan finnas vid tekniska högskolan eller måste där
nyanställas för fackavdelningen för lantmäteri, dels ock icke kan sägas föregripa
de pågående utredningarna i ämnet.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga hemställt, att
vid tekniska högskolan måtte inrättas dels en fackavdelning för lantmäteri,
dels och inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad en särskild studieriktning
för kommunalingenjörer.

Huruvida det sistnämnda borde ske genom att en särskild underavdelning
under fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad inrättades, i likhet
med vad fallet vore med underavdelningarna under tekniska högskolans
fackavdelningar för bergsvetenskap och för arkitektur, eller genom införande
av valfrihet mellan olika ämnesgrupper, såsom för närvarande inom fackavdelningarna
för maskinbyggnad samt väg-och vattenbyggnad m. fl., torde,
framhålla de sakkunniga, böra bliva beroende på ytterligare övervägande
inom tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse. Vilkendera lösningen
av frågan än valdes, måste emellertid inrättande av en särskild studieriktning
för kommunalingenjörer inverka på anordnandet av undervisningen
även för övriga studerande vid fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.
De sakkunniga hade därför nödgats redan nu till behandling upptaga frågan
örn undervisningen vid denna avdelning överhuvud.

Ett inordnande av lantmäteriundervisningen i tekniska högskolan förutsätter
givetvis, anföra vidare de sakkunniga, vissa ändringar i de för tekniska
högskolan gällande stadgarna ävensom i bestämmelserna rörande tentamina
och examina samt angående disputation och promotion vid högskolan.
De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig behöva i dessa hänseenden
— dock med undantag, som jag strax skall angiva — framlägga
förslag; detta torde enligt de sakkunnigas mening lämpligen böra ankomma
på vederbörande vid högskolan.

För att lantmäteristyrelsen skall erhålla inflytande på lantmäteriundervisningen
jämväl i fortsättningen — något som med hänsyn till lantmätarkårens
ställning till lantmäteristyrelsen är nödvändigt — hava de sakkunniga
hemställt, att i § 5 av gällande stadgar för tekniska högskolan må
vidtagas sådan ändring, att antalet ledamöter i högskolans styrelse ökas

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

till, förutom ordföranden, tio, ävensom att till en av dessa ledamotsplatser
förslag skall uppgöras av lantmäteristyrelsen.

I övrigt hava de sakkunniga framhållit såsom en bärande princip i det
förslag, de framlagt, att den föreslagna fackavdelningen för lantmäteri för
framtiden bör så mycket som möjligt samordnas och likställas med de övriga
fackavdelningarna vid tekniska högskolan. Detta gäller såväl styrelse
och förvaltning som undervisningsplaner, anslag o. s. v.

Yttranden I fråga om yttrandena över de sakkunnigas förslag torde jag få anföra
över de ..... .

sakkunnigas följande.

förslag. Statskontoret har framhållit, att av ämbetsverket i utlåtanden den 26 oktober
1929 och den 19 januari 1931 framställda erinringar i anledning av
förut avgivna två olika förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande
i det stora hela blivit beaktade i det nu föreliggande förslaget. På grund
härav och då detta förslag syntes innebära en god lösning av det sedan
länge på dagordningen stående spörsmålet om lantmäteriundervisningens
ordnande, ville statskontoret för sin del förorda, att frågan avgjordes i
huvudsaklig överensstämmelse härmed.

Beträffande de av de enskilda lärarna vid lantmäteriundervisningen i här
förevarande avseende avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till handlingarna
i ärendet.

Lantmäteriundervisningens lärarråd har anfört bland annat:

Lärarrådet, som med hänsyn till frågans nuvarande läge icke finner siglora
ingå på ett bedömande av frågan örn lämpligheten i och för sig av
lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, nödgas till
en början konstatera, att departementschefens uttalade farhåga — att lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan skulle kunna
tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas praktiska
verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom utbildningens
resultat och effektivitet kunde äventyras — blivit under utredningsarbetets
fortgång i icke oväsentlig mån undervärderad. De sakkunniga hava sålunda
utan tillbörligt hänsynstagande till olika studieriktningars behov föreslagit
Barnundervisning i ett flertal ämnen och detta på ett sätt, som ofrånkomligen
måste lända till nackdel för lantmäteriutbildningen.

Lantmäteristyrelsen har anfört bland annat följande:

Den nu föreliggande utredningen utgår från riksdagens principbeslut örn
lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan, och hava de
sakkunniga med hänsyn till berörda beslut icke ansett av behovet påkallat
att närmare ingå på denna fråga. I likhet med vad de sakkunniga anfört
finner även lantmäteristyrelsen, att under de fleråriga utredningar i ämnet,
som nu föreligga, frågan om lantmäteriundervisningens anordnande såsom
självständig läroanstalt eller dess anslutning till tekniska högskolan varit
föremål för så ingående diskussion, att något härutöver knappast torde
vara att tillägga. För lantmäteristyrelsen framstår även såsom av ojämförligt
största vikt, att nuvarande provisoriska anordningar ifråga örn lantmäteriundervisningen
snarast möjligt bringas att upphöra, och att således ett
slutligt ordnande av denna fråga må utan uppskov kunna vinnas. Ehuru
det av lantmäteristyrelsen tidigare framlagda förslaget i ämnet innebär, att

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lantmäteriundervisningen skulle såsom hittills anordnas såsom självständig
högskola, finner sig styrelsen därför i likhet med de sakkunniga kunna
uttala sin anslutning till riksdagens ovanberörda principbeslut örn undervisningens
inordnande vid tekniska högskolan.

Då lantmäteristyrelsen nu går att yttra sig över det av de sakkunniga
upprättade förslaget, har styrelsen därför och vid det förhållande, att ett inordnande
av lantmäteriundervisningen vid tekniska högskolan givetvis måste
förutsätta, att för studierna där gällande grunder och förefintliga anordningar
i regel böra komma i tillämpning jämväl i fråga örn de lautmäteristuderande,
funnit sig kunna begränsa granskningen till allenast sådana
frågor, som hava direkt sammanhang med nödvändigheten av undervisningens
inriktande på de speciella arbetsuppgifter, vilka åvila lantmätarna.
Styrelsen utgår även därifrån att, för den händelse erfarenheten framdeles
skulle visa, att ändring eller omläggning i ett eller annat hänseende skulle
erfordras ifråga om blivande undervisningsplan och dylikt, möjligheter därtill
uppenbarligen måste förefinnas.

Betydelsen av att lantmäteriundervisningen, som i första hand avser att
utgöra utbildning för den tjänstemannakår, som har att syssla med rikets
lantmäteriväsende, i största möjliga utsträckning anpassas efter de särskilda
krav, som denna verksamhet ställer på utövarna, har lantmäteristyrelsen
vid tidigare tillfällen framhållit.

Med ytterligare understrykande av sin sålunda framförda mening, tillåter
sig lantmäteristyrelsen till en början erinra, hurusom i sammanhang med
framläggandet till 1931 års riksdag av förslag till inrättande av en fristående
läroanstalt för lantmäteriundervisningen föredragande departementschefen
framhöll att, då lantmäteriet icke till övervägande grad kunde sägas
vara av teknisk karaktär, lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska
högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle
en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning,
varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

För att med säkerhet undgå den av departementschefen sålunda uttalade
farhågan ifråga örn studiernas inriktning hava de sakkunniga ansett, att
det icke bör ifrågakomma att inordna lantmäteriundervisningen under någon
nu befintlig fackavdelning vid tekniska högskolan utan för ändamålet föreslagit
särskild fackavdelniug. Härför talade jämväl, enligt de sakkunnigas
mening, att lantmäteriundervisningen, även efter ett inordnande i tekniska
högskolan med i viss mån gemensamma lärarkrafter, komme att vara av
så pass säregen art, att en anslutning till någon där redan befintlig fackavdelning
knappast torde kunna praktiskt genomföras.

Ehuru de sakkunniga således givit uttryck åt den av lantmäteristyrelsen
framhållna nödvändigheten av att studierna för lantmätarna må erhålla en
direkt inriktning med hänsyn till dessa tjänstemäns verksamhet, visar en
granskning av de sakkunnigas förslag i fråga örn läroämnen och undervisuingsplaner
m. m., att förslaget i vissa delar så utformats, att undervisningens
effektivitet ej komme att bliva den bästa möjliga och i dessa delar
bleve mindre tillfredsställande ordnad än vad för närvarande är fallet.
Ehuru lantmäteristyrelsen tillfullo beaktar svårigheten att vid en för flera
fackavdelningar gemensam undervisning i olika ämnen så lägga undervisningen,
att samtliga olika krav bliva helt tillgodosedda, anser sig därför
lantmäteristyrelsen icke kunna underlåta att framställa vissa erinringar, och
(inner styrelsen sig redan nu böra framhålla, att örn ej ändring vidtages i

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.)

2

18

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

de sakkunnigas förslag i dessa delar, undervisningen därutinnan blir mindre
tillfredsställande än enligt såväl lantmäteristyrelsens förslag som det inför
riksdagen framlagda förslaget i ämnet.

Lantmäteristyrelsen finner, såsom redan antytts, att en av de mest framträdande
orsakerna härtill är att söka i det förhållande, att de sakkunniga
i allt för stor omfattning ifrågasatt Barnundervisning med andra studerande.
Det torde vara ofrånkomligt, att en anordning med gemensamma mera elementära
kurser för studerande från olika fackavdelningar eller med olika
studieriktningar och därpå följande högre kurser för de särskilda avdelningarna
eller studieriktningarna måste medföra dubbelläsning och slöseri
med de studerandes tid samt härigenom ett onödigt utökande av vederbörandes
studietid. En studerande, som skall tränga djupt in i ett ämne,
bör på det bildningsstadium, varom här är fråga, ej börja med en elementär
kurs och därefter successivt genomgå större kurser, utan haus studier böra
givetvis redan från början så vitt möjligt vara planlagda med tanke på
hela den kurs, han har att genomgå, och direkt inriktade på det mått av
vetande, som för honom är erforderligt.

Under sådana förhållanden finner styrelsen det icke tillrådligt att, såsom
de sakkunniga ifrågasatt, i besparingssyfte anordna Barnundervisning i fall,
där härigenom de olika elevgruppernas skilda behov icke i tillräcklig grad
bliva beaktade och varigenom undervisningens effektivitet i hög grad måste
äventyras.

Ovan i korthet berörda erinringar kommer styrelsen vid behandling av de
olika läroämnena att närmare utveckla, och kommer därvid granskningen
att ansluta sig till den av de sakkunniga givna uppställningen av förslaget.

De sakkunniga hava på anförda skäl hemställt, att vid tekniska högskolan
måtte inrättas bland annat en fackavdelning för lantmäteri. Då
lantmäteristyrelsen av skäl styrelsen tidigare och ovan anfört tinner det
nödvändigt, att lantmäteriundervisningen gives största möjliga självständighet
och rörelsefrihet i fråga om undervisningsplaner och vad därmed sammanhänger,
anser lantmäteristyrelsen i likhet med de sakkunniga, att något
inordnande av ifrågavarande undervisning under annan redan förefintlig
fackavdelning vid högskolan icke låter sig praktiskt genomföra. Vid sådant
förhållande vill lantmäteristyrelsen instämma med de sakkunniga och tillstyrka,
att vid lantmäteriundervisningens inordnande under tekniska högskolan
särskild fackavdelning för lantmäteri inrättas, och har lantmäteristyrelsen
intet att erinra mot de sakkunnigas förslag om särskild studieriktning
för kommunalingenjörer vid annan fackavdelning.

Lantmäteristyrelsen har redan framhållit, att styrelsen utgår från, att den
föreslagna fackavdelningen för lantmäteri för framtiden bör i görligaste mån
likställas med övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan, och vill styrelsen
således giva sin anslutning till de sakkunnigas principuttalande härutinnan.
Likaledes ansluter sig styrelsen till de sakkunnigas uttalanden örn
erforderliga ändringar i de för högskolan gällande stadgarna samt förslag
om utökning av tekniska högskolans styrelse med en efter förslag av lantmäteristyrelsen
förordnad ledamot.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan har, med instämmande av högskolans
styrelse, anfört bland annat:

Frågan rörande lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
har tidigare varit föremål för lärarkollegiets provning, varvid dock

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 19

intet tidigare behandlat förslag varit så i detalj utformat som det nu föreliggande.

I sitt senaste i ärendet avgivna utlåtande av den 30 januari 1931 har
lärarkollegiet framhållit betydelsen av att i samband med denna fråga även
behandla frågan örn undervisningen inom fackavdelningen för väg- och
vattenbyggnad, som är den avdelning, som närmast beröres av nu föreliggande
spörsmål.

Även denna fråga rörande väg- och vattenbyggnadsfackavdelningen har
nu av sakkunniga upptagits till ingående prövning.

Då riksdagen i överensstämmelse med vad majoriteten inom lärarkollegiet
tidigare framhållit som lämpligt redan i princip uttalat sig för lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan, har lärarkollegiet icke
ansett sig nu ytterligare behöva undersöka denna del av frågan.

Efter verkställd granskning av de sakkunnigas förslag vill lärarkollegiet
nu endast yttra sig i sådana spörsmål, där kollegiets mening avviker från
de sakkunnigas eller rörande synpunkter som lärarkollegiet vill ytterligare
framhålla, därvid upptagande frågorna i samma ordning som de behandlats
i de sakkunnigas förslag.

Det har av sakkunniga ansetts lämpligt, att styrelsen vid tekniska högskolan
utökades med en medlem utöver nuvarande preses och nio ledamöter
och att förslag till besättandet av en ledamotsplats borde uppgöras av lantmäteristyrelsen,
för att denna styrelse jämväl i fortsättningen skulle erhålla
visst inflytande över lantmäteriundervisningen. Lärarkollegiet har vid närmare
prövning av denna fråga ansett sig böra instämma i de sakkunnigas
förslag.

Lärarkollegiet anser i likhet med de sakkunniga, att lantmäteriundervisningen
vid anslutning till tekniska högskolan borde förläggas till en särskild
fackavdelning. Denna borde benämnas fackavdelningen för lantmäteri.

Förslag till ämnesomfattning för fackavdelningen för lantmäteri lämnas
i det följande i sammanhang med undervisningsplauerna.

Lärarkollegiet anser i likhet med de sakkunniga, att en särskild undervisning
inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad bör anordnas med
särskild betoning åt det kommunaltekniska hållet. De sakkunniga hava
framhållit, att man i stället för att införa särskild studieriktning för kommunalingenjörer
även kunde införa valfrihet mellan olika ämnesgrupper
såsom för närvarande är fallet inom fackavdelningen för maskinbyggnad
och mekanisk teknologi, men att avgörandet härav torde böra bliva beroende
på ytterligare övervägande inom tekniska högskolans lärarkollegium
och styrelse.

Lärarkollegiet har vid frågans bedömande för närvarande icke ansett sig
böra i detalj ingå på den av de sakkunniga föreslagna lösningen med särskild
studieriktning, men anser att man genom vidtagande av åtgärder i
någon av de av de sakkunniga antydda riktningarna bör kunna ernå en
förbättring av undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
ävensom genom att i erforderlig grad utnyttja de genom lantmäterifackavdelningens
tillkomst erhållna lfirarkrafterna. Kollegiet kommer
därför att upptaga denna fråga i samband nied nu pågående utredning
rörande undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen har anfört bland annat:

De sakkunniga hava vid utarbetande av sitt förslag till ordnande av lantmäteriundervisningen
framlagt även ett förslag till ordnande av en studieriktning
för kommunalingenjörer vid tekniska högskolan. Styrelsen vill
redan nu framhålla, att styrelsen icke kunnat finna grundade skäl till att
en särskild utbildning för kommunalingenjörer är nödvändig av det slag,
som de sakkunniga föreslagit. Enligt styrelsens förmenande föreligger visserligen
ett trängande behov att omändra utbildningen inom fackavdelningen
för väg- och vattenbyggnadskonst på tekniska högskolan, varvid ur föreningens
synpunkt den nuvarande frånvaron av undervisning i husbyggnadslära
och den otillräckliga undervisningen i stadsbyggnad särskilt äro
fel, vilka påkalla omläggning av undervisningen. Då emellertid bristen i
utbildningen inom högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnadskonst
icke enbart hänför sig till den del ingenjörer, som framdeles skola
träda i kommunal tjänst, anser styrelsen att frågan om en viss omläggning
av undervisningen inom nämnda fackavdelning bör upptagas till behandling.

Med anledning av senaste riksdags beslut örn lantmäteriundervisningens
förläggning skall styrelsen icke närmare till behandling upptaga frågan om
lämpligheten av dess överförande till tekniska högskolan och styrelsen anser
sig icke heller böra närmare ingå på frågan om lantmäteriundervisningens
ordnande vad beträffar de ämnen, som direkt hänföra sig till lantmäteriväsendet.

Styrelsen slutar med att förorda lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan men avstyrker inrättandet vid högskolans fackavdelning
för väg- och vattenbyggnadskonst av en studieriktning för kommunalingenjörer
av den utformning, som av de sakkunniga föreslagits.

Styrelsen för avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenska
teknologföreningen har såsom sin åsikt uttalat,

att en fackavdelning för lantmäteri borde inrättas vid tekniska högskolan;
att en särskild studieriktning för »kommunalingenjörer» icke borde inrättas
inom tekniska högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad; men
att en specialundervisning för väg- och vattenbyggnadsingenjörer, inrättad
vid tekniska högskolan och eventuellt Chalmers tekniska institut i huvudsaklig
överensstämmelse med i yttrandet skisserade riktlinjer, borde kunna
verksamt bidraga att fylla landets behov av väl kvalificerade väg- och vattenbyggnadsingenjörer
med specialutbildning och därför borde anordnas; samt
att benämningen »lantmätare» eller eventuellt »lantmäteriingenjör» måtte
fastställas för dem, som efter godkänt examensarbete utexamineras från den
föreslagna fackavdelningen för lantmäteri.

Svenska stadsförbundets styrelse har anfört bland annat:

I sitt yttrande den 2 november 1929 till jordbruksdepartementet över
lantmäteristyrelsens förslag till lantmäteriundervisningens ordnande uttalade
styrelsen, att det med hänsyn till lantmäteri kårens numera begränsade uppgifter
med fog torde kunna ifrågasättas, huruvida utbildningsbehovet för
kårens del kunde tillräckligt motivera en särskild högskola vid sidan av

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

redan befintliga högre läroanstalter. Styrelsen ansåg sig emellertid ur de
synpurvkter, den hade att företräda, sakna anledning att gå närmare in på
detta huvudspörsmål och inskränkte sin granskning av förslaget till den för
städerna mera speciellt betydelsefulla frågan om undervisningen i stadsplanelära.
Senare hade styrelsen tillfälle att yttra sig över den förnyade
utredningen om lantmäteriundervisningen och uttalade i sitt yttrande till
jordbruksdepartementet av den 9 januari 1931, att tanken på ett förläggande
av undervisningen i stadsplanelära till tekniska högskolan syntes tilltalande.
När ett förslag om lantmäteriundervisningens anordnande vid sistnämnda
undervisningsanstalt nu föreligger, vill styrelsen därför också för sin del
förorda en sådan lösning.

Frågan om det framtida anordnandet av lantmäteriundervisningen blev,
såsom i det föregående erinrats, efter fleråriga utredningar genom en kungl,
proposition, nr 183, föremål för ingående prövning vid 1931 års riksdag.
Det i nämnda proposition framlagda organisationsförslaget — upprättandet
av en fristående högskola för lantmäteriundervisningen — vann emellertid
icke riksdagens bifall. Riksdagen ansåg i stället att lantmäteriundervisningen
borde förläggas till tekniska högskolan, samt anhöll om den närmare
utredning, som kunde påkallas med anledning härav.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen föreligger nu, verkställd
av de s. k. tekniska högskolesakkunniga. Dessa hava — vid det förhållandet,
att riksdagen redan i princip uttalat sig för att lantmäteriundervisningen
borde förläggas till tekniska högskolan — icke ansett av behovet påkallat
att närmare ingå på denna fråga utan inskränkt sig till att framhålla att
jämväl enligt deras uppfattning de skäl, som talade för lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan, vore de mest vägande, och att
de sakkunniga därför funne sig kunna uttala sin anslutning till riksdagens
ovanberörda principbeslut.

Denna de sakkunnigas ståndpunkt har i huvudsak vunnit anslutning i de
över deras utredning avgivna utlåtandena.

I likhet med lantmäteristyrelsen finner jag det vara av ojämförligt största
vikt, att nuvarande provisoriska anordningar ifråga örn lantmäteriundervisningeu
snarast möjligt bringas att upphöra och att således ett slutligt
ordnande av denna fråga må utan uppskov kunna vinnas. Jag ansluter mig
därför till det framkomna, på 1931 års riksdags principbeslut grundade
förslaget örn lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

Förslaget, att lantmäteriundervisningen icke borde inordnas under någon
nu befintlig fackavdelning vid högskolan utan förläggas till en nyinrättad
fackavdelning för lantmäteri har från alla håll vunnit bifall, då man häri
sett ett skydd mot faran att studierna skulle kunna erhålla en för lantmäteriet
främmande inriktning. Jag biträder förslaget i denna del.

De tekniska högskolesakkunniga hava vidare, på sätt i det föregående
meddelats, till behandling upptagit frågan om utbildning av stads- och kom

Departe mentschefen.

22

Kungl. Mcrj.is proposition Nr 124.

munalingenjörer och därigenom kommit att beröra undervisningen vid tekniska
högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad. *

Förslaget i denna del, som synes innebära åtskilliga beaktansvärda uppslag
för ordnandet och moderniserandet av undervisningen i nämnda fackavdelning,
torde dock enligt min uppfattning icke för närvarande böra föranleda
några åtgärder från Kungl. Maj:ts sida.

Härför tala flera skäl. Först och främst befinner sig frågan om hela
den tekniska högskoleundervisningens framtida ordnande i vårt land för
närvarande under utredning av de tekniska högskolesakkunniga, och redan
häri torde ligga ett starkt skäl för att ej nu företaga andra ändringar
av mera genomgripande art än sådana, som av en eller annan anledning
äro ofrånkomliga. Såsom i det föregående erinrats, är vidare den
för denna fackavdelning synnerligen viktiga frågan om undervisningen i
stadsplanekonst m. m. föremål för särskild utredning av vissa inom kommunikationsdepartementet,
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni
1930, tillkallade sakkunniga, vilka ännu icke hunnit slutföra sitt uppdrag.
Slutligen har tekniska högskolans lärarkollegium framhållit, att frågan örn en
förbättring av undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad
samt om utnyttjande av de genom lantmäterifackavdelningens tillkomst
erhållna lärarkrafterna borde upptagas i samband med pågående utredning
rörande undervisningen inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad.

I det förslag, jag nu går att framlägga, kommer jag alltså endast att
uppehålla mig vid de frågor, som hava direkt samband med lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan. Härvid måste givetvis
uppmärksammas, att inga sådana åtgärder vidtagas, som kunna föregripa
en kommande omorganisation av den högre tekniska undervisningen över
huvud taget. Jag utgår sålunda i det stora hela från förhållandena, sådana
de nu te sig. Härvid gäller det också att tillse, att lantmäterifackavdelningen
bör så organiseras att den, utan att lantmäteriundervisningens berättigade
krav trädas för nära, bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med
högskolans övriga fackavdelningar. Detta gäller såväl styrelse och förvaltning
som undervisningsplaner, anslag o. s. v.

Såsom de tekniska högskolesakkunniga anfört, förutsätter ett inordnande
av lantmäteriundervisningen i tekniska högskolan vissa ändringar i de för
tekniska högskolan gällande stadgarna ävensom i bestämmelserna rörande
tentamina och examina samt angående disputation och promotion vid högskolan.
Till dessa frågor torde jag framdeles få återkomma efter det att
vederbörande vid högskolan beretts tillfälle att i ämnet avlåta förslag.

Dock anser jag mig redan nu böra meddela, att jag biträder det av de
sakkunniga framlagda förslaget, att i § 5 av gällande stadgar för tekniska
högskolan vidtages ändring av innebörd, att antalet ledamöter i högskolans
styrelse ökas till, förutom ordföranden, tio, ävensom att till en av dessa
ledamotsplatser förslag skall uppgöras av lantmäteristyrelsen.

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Vidare har lantmäteristyrelsen framhållit, att ett genomförande av förslaget
måste föranleda vissa ändringar i bland annat gällande lantmäteriinstruktion.
Styrelsen har emellertid icke härutinnan avgivit något förslag,
då styrelsen förutsatt att, sedan undervisningsfrågan blivit slutligen löst,
styrelsen skulle beredas tillfälle att avgiva förslag till de författningsändringar,
som kunde finnas erforderliga. Häremot har jag intet att erinra.

B. Inträdesfordringar, antalet lantmäterielever, utbildningstidens
längd, examensarbete m. m.

Jag övergår härefter att redogöra för frågorna om inträdesfordringar,
antalet lantmäterielever, utbildningstidens längd, examensarbete m. m. Jag
vill därvid erinra därom, att en fråga, som varit föremål för ingående diskussioner
och vari meningarna starkt brutit sig, är den örn inträdesfordnngarna,
särskilt örn behovet och utsträckningen av praktisk utbildning före inträdet.
Denna fråga är jämväl av grundläggande betydelse för studiernas anordnande
och omfattning.

Såsom tidigare erinrats, fordras för närvarande för inträde vid lantmäteriundervisningen
studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos
lantmätare eller mätningsman i stad. Undervisningen är treårig och för.
delad på två kurser, en tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig
kurs för kulturteknisk examen.

Lantmäteristyrelsen har i sitt betänkande behandlat denna fråga och därvid
framhållit, att densamma varit föremål för delade meningar. Lantmäteristyrelsen
har inhämtat yttranden i ämnet från rikets överlantmätare
samt ett tjugotal andra lantmätare. Av dessa hava åtta överlantmätare
och två andra lantmätare uttalat sig för en elevtid av två år, sju distriktslantmätare
och extra lantmätare ansett en elevtid av ett och ett halvt år
tillräcklig, två överlanlmätare och åtta andra lantmätare ansett den nuvarande
tiden av ett år lämplig och tillräcklig, en extra lantmätare ansett
ett halvt års elevtid vara tillräcklig samt sex överlantmätare och tre
andra lantmätare ansett elevtiden före undervisningen böra helt slopas.

Lantmätt-ristgrelsen har på anförda skäl ansett, att elevtiden borde kunna
begränsas till ett halvt år. 1 annat sammanhang har lantmäteristyrelsen
framhållit, att för en begränsning av den sammanlagda studietiden den
teoretiska undervisningen, sorn vid en specialanstalt torde kunna begränsas
till sju terminer, borde taga sin början med en vårtermin. Härigenom
skulle hela utbildningstiden kunna begränsas till fyra år efter studentexamen.

1930 års utredningsmän hava anfört bland annat följande:

Vid övervägande av frågan örn lantmäteriundervisningens anknytande till
tekniska högskolan uppkomme spörsmålet örn, å vilken tid på året studierna
därvid borde taga sin början. Att i överensstämmelse med 1929 års förslag

Tidigare

uttalanden.

24

Kungl. Majt:s proposition Kr 124.

låta studierna börja med en vårtermin efter en förutgången praktisk utbildning
under sex månader, funne kommitterade icke vara lämpligt. Med hänsyn
till de vid tekniska högskolan tillämpade studieplanerna och till högskolans
hela organisation torde det icke böra ifrågakomma att låta studierna
börja vid annan tidpunkt än vid höstterminens ingång. Kommitterade vore
väl medvetna om att frågan om tidpunkten för studiernas början intimt
sammanhängde med frågan om den praktik, som före högskolestudierna
borde fordras av de lantmäteristuderande, men hade kommitterade med hänsyn
till nyss anförda skäl icke ansett frågan om de lantmäteristuderandes
förberedande praktiska utbildning kunna verka ändring i vad som eljest
torde vara det mest lämpliga och ändamålsenliga i fråga örn studietidens
början. Härtill komme, att i 1929 års förslag betecknades en förberedande
praktisk utbildningstid av sex månader såsom en minimifordran samt att
från majoriteten av i ämnet av lantmäteristyrelsen hörda framförts krav på
en förberedande praktisk utbildning under minst ett års tid. En ettårig
praktisk utbildningstid skulle låta sig väl förena med kommitterades förslag
att studierna påbörjades med en hösttermin.

Ett annat spörsmål, som i detta sammanhang trädde i förgrunden, vore
frågan om, huruvida av de lantmäteristuderande skulle fordras något examensarbete,
vilket i 1929 års förslag icke förutsatts såsom obligatoriskt. Då
emellertid samtliga studerande inom de nuvarande fackavdelningama vid
högskolan för erhållande av avgångsexamen måste utföra ett examensprov,
bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig karaktär, hade
kommitterade stannat för att fordringarna i detta hänseende icke kunde
ställas lägre beträffande de lantmäteristuderande. För att dessa studier skulle
hållas på samma högskolemässiga nivå som studierna vid högskolans nuvarande
fackavdelningar, torde det oundgängligen böra krävas, att även de
lantmäteristuderande genom fullgörande av examensarbete avlade prov på
sin förmåga av självständig verksamhet av mera vetenskaplig natur.

Den utökning av studierna, som examensarbetet innebure, komme i sin
ordning med nödvändighet att medföra en förlängning av studietiden. Denna
förlängning torde emellertid kunna begränsas till en termin, och ville kommitterade
i detta sammanhang framhålla, att högskolans övriga studerande
under sista terminen av sina studier vore sysselsatta så gott som uteslutande
med föreskrivet examensarbete.

Såsom en följd av det föregående torde framstå, att lantmäteriexamen i
det stora flertalet fall icke kunde av de studerande avläggas förrän fem år
efter studentexamen.

Tekniska högskolans lärarkollegium har i fråga om den förberedande praktiska
utbildningstiden uttalat i huvudsak följande:

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen
föreslagit, organiseras i full överensstämmelse med vad som redan vore fallet
vid högskolans övriga fackavdelningar. Studierna borde alltså börja med
en hösttermin, och intet krav på praktik borde uppställas för inträde vid
högskolan. Lantmäteristyrelsen uppställde visserligen i sitt förslag av år
1929 krav på ett halvt års praktik före inträdet men hade häri intet stöd
från de tillfrågade lantmätarna. Av de trettioåtta lantmätare i skilda ställningar,
som uttalat sig, förordade endast två en dylik elevtid av ett halvt
år, tjugosex uttalade sig för en väsentligt längre elevtid, delvis av sådan
längd, att den vore oförenlig med principerna för högskoleutbildning över -

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

huvud, en gjorde intet uttalande om elevtiden och nio förordade med motivering
elevtidens slopande. Som skäl för sin ståndpunkt anförde dessa i
de flesta fall, att handledningen av praktikanterna kunde väntas bliva av
så varierande värde på olika håll, att praktikens värde överhuvudtaget bleve
tvivelaktigt såsom förberedelse till högskolestudier. Valutan av praktiken
bleve säkerligen väsentligen större, om den följde efter de teoretiska studierna,
i synnerhet då dessa, såsom här vore fallet, voro förenade med omfattande
övningar.

Styrelsen för tekniska högskolan har biträtt den av lärarkollegiet uttalade
meningen.

Föredragande departementschefen framhöll i propositionen nr 183 till 1931
års riksdag såsom sin uppfattning, att man icke borde släppa kravet på viss
förberedande praktisk utbildning. Med hänsyn till lantmäteriets särskilda
arbetsuppgifter och arbetsmetoder torde nämligen någon tids praktik erfordras
för att lantmäterieleverna skulle kunna få en allmän uppfattning av lantmäteriets
uppgifter och arbetssätt samt kunna rätt tillgodogöra sig den teoretiska
undervisningen. Genom en örn än kort elevtid vunnes möjlighet för
dem, som ej lämpade sig för lantmätarens yrke, att redan på ett tidigt
skede, innan kostnader nedlagts på den teoretiska utbildningen, välja annan
levnadsbana. Departementschefen anslöte sig sålunda till lantmäteristyrelsens
uppfattning i denna fråga.

De tekniska högskolesukkunniga hava till en början yttrat sig i frågan örn
förberedande praktisk utbildning såsom fordran på inträde i den föreslagna
lantmäterifackskolan och därvid anfört bland annat följande:

Enligt de sakkunnigas uppfattning tala de övervägande skälen för den av
tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse företrädda uppfattningen.
Värdesättningen av den förberedande praktiska utbildningen — liksom uppfattningen
om densammas erforderliga utsträckning — har varit mycket
divergerande hos de praktiskt utövande lantmätarna. Det torde, såsom högskolans
lärarkollegium framhållit, säkerligen bliva mera betydelsefulla resultat
av praktiska övningar, om de komma efter än om de komma före
de teoretiska studierna. Vidare är det enligt de sakkunnigas uppfattning
av stort värde för den teoretiska undervisningen, om densamma kan påbörjas
så snart som möjligt efter avslutad studentexamen. Man kan härigenom
undgå tidsödande repetitioner i de teoretiska ämnenas mera elementära
delar, vilka vid ett längre avbrott måste bliva oundvikliga. Under
första året kommer vidare undervisningen i fackavdelningen för lantmäteri
att till största delen omfatta teoretiska ämnen, matematik och vissa delar
av geodesien, för vilka studier ingen praktisk erfarenhet är oundgängligen
nödvändig. Uppställandet av kravet på praktik före inträde i fackavdelningen
för lantmäteri stöter även på mycket stora svårigheter, därest man,
vilket enligt de sakkunnigas up|''fattning är påkallat både av praktiska och
ekonomiska skäl, vill låta lantmäteriundervisningen taga sin början med
höstterminen. Den tid, som förflyter mellan studentexamens avläggande
och inträdet vid tekniska högskolan, är för begränsad för att någon större
praktisk erfarenhet under densamma skulle kunna förvärvas. A andra sidan
år det enligt de sakkunnigas uppfattning — med den ställning, som
jämväl lantmäteristyrelsen intagit till denna fråga — otänkbart, att man

Tekniska

högskole sakkunniga -

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skulle kräva ett helt års praktik före inträdet. Slutligen vilja de sakkunniga
erinra, att för inträde vid de nuvarande fackavdelningarna vid tekniska
högskolan intet krav på föregående praktisk verksamhet ansetts behöva
uppställas, ehuru i åtskilliga fall samina skäl kunnat anföras härför
sorn hittills i fråga om lantmäteriundervisningen.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter finna sig de sakkunniga böra
föreslå, att intet krav på praktisk verksamhet måtte uppställas för inträde
vido tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri.

A andra sidan vilja de sakkunniga icke förneka, att en föregående praktisk
erfarenhet måste vara av betydelse för de lantmäteristuderande, och de
sakkunniga vilja därför förorda, att vid prövning av de inträdessökandes
kvalifikationer hänsyn till föregående praktisk tjänstgöring måtte tagas -—
på samma sätt som för närvarande sker beträffande inträdessökande vid
tekniska högskolans olika fackavdelningar.

De sakkunniga anse sig emellertid kunna förutsätta, att i verkligheten
flertalet inträdessökande till fackavdelningen för lantmäteri komme att förete
intyg örn praktisk tjänstgöring under sommaren närmast före inträdet och
i manga fall även närmast föregående sommar. Ett sådant antagande vinner
stöd av erfarenheten från tekniska högskolans nuvarande fackavdelningar.

Men även örn detta antagande icke skulle gå i uppfyllelse, kommer i allt
fall en ersättning att beredas för den bortfallna praktiska tjänstgöringen
före den teoretiska undervisningen genom de sakkunnigas i annat sammanhang
framställda förslag dels om viss utökning av de praktiska övningarna
i geodesi under sommaren efter första vårterminen, dels och framförallt örn
att sommaren mellan tredje och fjärde studieåren skulle bliva fri från fältövningar,
varigenom möjlighet vinnes för flera månaders praktisk tjänstgöring
omedelbart före avläggandet av lantmäteriexamen, därest icke nämnda
sommar användes för fullgörande av första årets värnpliktstjänstgöring.1
Huruvida viss tids praktisk tjänstgöring efter avlagd examen vid tekniska
högskolan skall uppställas som villkor för erhållande av förordnande att
utföra lantmäteriförrättning, är en fråga, varom det ej lärer tillkomma de
sakkunniga att avgiva yttrande.

Härefter övergå de sakkunniga till frågan om vilka lcunslcapsfordringar
som må böra uppställas för inträde i tekniska högskolans fackavdelning
för lantmäteri och yttra härom:

För närvarande fordras för tillträde till lantmäteriundervisningen avlagd
studentexamen vid realgymnasiet med minst betyget godkänd i matematik,
fysik, kemi och biologi eller efter studentexamen undergången fyllnadsprövning
med enahanda vitsord.

Gällande bestämmelser rörande inträde vid tekniska högskolan återfinnas
i § 71 av högskolans stadgar. Här stadgas i mom. a), att behörig att vinna
inträde såsom ordinarie studerande i högskolans första årskurs är den, som
avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i sedermera undergången
fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i matematik,
fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen å realgymnasiet och
därjämte företer vederbörligt intyg om färdighet i teckning till det mått,
som erfordras för vitsordet godkänd i sistnämnda examen. I mom. b)—d)
i samma paragraf meddelas föreskrifter rörande inträde vid tekniska högskolan
för dem, som erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska

1 De sakkunniga förutsätta härvid, att de blivande lantmätarna framdeles som hittills
komma att som värnpliktiga i regel tilldelas artilleriet i specialtjänst.

27

Kungl. Maj:ts proposition Kr 124.

elementarskolor eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller
högre teknisk läroanstalt eller från handelshögskolan eller från något under
statens inseende stående handelsgymnasium, ävensom för dem, som genom
intyg örn praktisk verksamhet, utövad under en tid av minst två år, visa
sig äga framstående anlag för ingenjörs- eller arkitektyrket.

Frågan örn de teoretiska iuträdesfordringarna vid tekniska högskolan och
Chalmers tekniska institut kommer att bliva föremål för en närmare behaudlmg
av de sakkunuiga vid deras utredning rörande den tekniska högskoleundervisningen
i allmänhet. De sakkunniga vilja emellertid redan nu
framhålla, att denna fråga blivit i viss mån komplicerad genom den av
1927 års riksdag beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet och
den därigenom ökade differentieringen i gymnasiets högsta ringar, varigenom
svårigheter komma att uppstå för de studerande att utau fyllnadsprövning
erhålla studentbetyg såväl i de naturvetenskapliga ämnena som i de
för en blivande ingenjör i allmänhet oumbärliga främmande levande sprakén.1

Såsom ovan erinrats fordras för inträde vid tekniska högskolan godkända
betyg i ämnena matematik, fysik och kemi efter fordringarna för studentexamen
å realgymnasiet. För inträde vid den nuvarande lantmäteriundervisningen
erfordras därutöver motsvarande betyg även i ämnet biologi. Att
upprätthålla kravet på studentbetyg i sistnämnda ämne för inträde i den
nya fackavdelningen för lantmäteri måste enligt de sakkunnigas mening
väcka betänkligheter med hänsyn till nyss berörda genom omorganisationen
av det högre skolväsendet uppkomna svårigheter. Emellertid torde studentbetyg
i förevarande ämne icke kunna anses oeftergivligt. Därest de studerande
i lantmäteriavdelningen äga kunskaper i biologi, motsvarande minst
fordringarna för betyget godkänd i ämnet vid flyttning till näst högsta
ringen i gymnasiet, torde de kunskaper, som därutöver erfordras, kunna
utan svårighet meddelas i samband med undervisningen i jordbruks- och
skogslära samt fiskerikunskap. De sakkunniga vilja därför föreslå, att för
inträde såsom ordinarie studerande i första årskursen av tekniska högskolans
fackavdelning för lantmäteri skola gälla de kunskapsfordringar, som äro
föreskrivna i § 71 mom. a) av högskolans stadgar, med det tillägg, att därutöver
skola erfordras kunskaper i biologi, motsvarande minst fordringarna
för betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets, resp. lyceets näst högsta

1 Jämlikt § 9 i gällande stadga för rikets allmänna läroverk skall lärjunge i gymnasiets
två högsta ringar eller lyceets två högsta kretsar jämte annat deltaga i undervisningen
de s i vissa för de olika gymnasie- och lyceiformerna bestämda fänta läroämnen, dels i
vissa fritt tillvalda läroämnen. Samtliga de fasta och tillvalda läroämnen, i vilka lärjungen
åtnjuter undervisning, utgöra hans ämnesqrupp. Fasta ämnen äro å realgymnasiet och reallyceet
kristendomskunskap, modersmålet, historia mell samhällslära, matematik samt ett
av de på realgymnasiets timplan upptagna främmande levande språken. Utom i de fasta
ämnena är lärjunge skyldig deltaga i undervisningen i tre läroämnen (titlvalsämnen), valda
bland de på timplanen för de båda högsta ringarna eller kretsarna å den linie han tillhör
upptagna ämnena. Där rektor eller klasskonferens med hänsyn ej mindre till lärjunges
studiebegåvning och övriga indi''iduella förutsättningar än även t 11 omfattningen och
beskaffenheten av det honom åliggande arbetet samt undervisningens anordning i övrigt
finner sådant lämpligen kunna ske, må lärjunge deltaga i undervisningen, utom i de i
bans ämnesgrupp ingående ämnena, i ytterligare ett ämne (tilläggsämne), fritt valt bland
de å timplanen för gymnasiets två högsta ringar och lyceets två högsta kretsar upptagna
ämnen, i vilka undervisning enligt den för läsåret gällande arbetsordningen är anordnad
viii läroverket.

I enlighet med ovanstående kunna alltså numera i studentexamen medtagas högst fyra
ämnen utöver de fasta ämnena, varav följer, att, örn studentkunskaper fordras i fysik,
kemi och biologi, plats kan beredas endast för ett främmande levande språk utöver det
bland de fasta ämnena ingående.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ring eller krets. Om också för inträde i lantmäteriavdelningen de alternativa
inträdesfordringarna i stadgarnas § 71 mom. b)—d) mera sällan torde komma
att tillämpas, synas tillräckliga skäl ej föreligga att utesluta dem beträffande
denna fackavdelning; viss omformulering av mom. d) torde dock
böra vidtagas.

Vid lantmäteriundervisningen antagas för närvarande de studerande av
lantmäteristyrelsen till ett antal, som Kungl. Maj:t årligen på framställning
av styrelsen bestämmer. Antalet nyantagna elever under senare år har varit
omkring 18, men torde för framtiden, enligt vad de tekniska högskolesakkunniga
meddelat, kunna beräknas bliva något lägre. De sakkunniga
hava vid sina kostnadsberäkningar ansett sig böra utgå från ett antal av 15.

Gällande bestämmelser rörande antagande av studerande vid tekniska
högskolan återfinnas i § 77 av högskolans stadgar, som är av följande lydelse:

Vid antagande av ordinarie studerande skall kollegienämnden tillse, att
icke flera studerande i de särskilda fackavdelningarna emottagas, än utrymmet
därstädes medgiver.

Skulle ett större antal behöriga sökande anmäla sig än som kan emottagas,
åligger det kollegienämnden att med hänsyn till graden av de sökandes
kompetens bestämma, vilka av dessa bör.a antagas. Härvid bör den omständigheten,
att sökanden visat sig äga större skicklighet uti de för undervisningen
vid högskolan grundläggande ämnena, räknas honom till företräde.
Nödig hänsyn må även kunna tagas till goda vitsord om praktisk
verksamhet av betydelse inom det fack, inträdesansökan avser. Svensk undersåte
äger företräde framför utländsk.

Tekniska högskolesakkunniga hava framhållit, att det icke torde vara
lämpligt, att antagandet av studerande vid tekniska högskolans fackavdelning
för lantmäteri skedde genom annan myndighet eller på annat sätt än
beträffande högskolans övriga studerande, dock med det undantag härifrån,
att den, som vid lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
redan av lantmäteristyrelsen antagits till lantmäterielev, finge utan
vidare vinna inträde i tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri vid
början av höstterminen 1932.

Med hänsyn till det förhållandet, att de studerande inom lantmäterifackavdelningen
praktiskt taget uteslutande komma att vinna sin framtida utkomst
inom lantmäterikåren, hava emellertid de sakkunniga funnit nödigt
och önskvärt — jämväl för att undvika överproduktion — att lantmäteristyrelsen
även i fortsättningen beredes tillfälle att avgiva förslag beträffande
det antal studerande, som för varje år bör nyantagas. Bestämmandet av
antalet torde, anföra de sakkunniga, lämpligen böra tillgå på så sätt, att,
sedan lantmäteristyrelsen avgivit förslag i ämnet samt yttranden häröver
avgivits av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse, avgörandet förbehålles
Kungl. Majit.

De sakkunniga hemställa således, att antagandet av studerande vid tekniska
högskolans fackavdelning för lantmäteri skall, med ovan angivet un -

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

dantag för det första året, ske på samina sätt som för närvarande är föreskrivet
beträffande högskolans övriga studerande, dock att maximiantalet av
dem, som skola vinna inträde vid denna fackavdelning, skall bestämmas av
Kungl. Majit på förslag, som lantmäteristyrelsen årligen har att avgiva,
samt efter hörande av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse.

Antalet studerande i den nya fackavdelningen har av lantmäteristyrelsen
beräknats till 18 å 20 i varje årsklass. Tekniska högskolesakkunniga hava,
såsom nyss anlorts, framhållit, att det ville förefalla, som örn ett antal av
15 mera skulle motsvara det nuvarande behovet, och vid sina beräkningar
hava de sakkunniga ansett sig kunna utgå från sistnämnda siffra.

De sakkunniga hava härefter övergått till att behandla frågorna örn utbildningstidens
längd samt örn examensarbete och i dessa hänseenden anfört:

Såsom i det föregående erinrats, har lantmäteristyrelsen funnit en studietid
av sju terminer vara tillräcklig, under det att 1930 års utredningsmän
— med hänsyn till att jämväl för dessa studerande ifrågasatts ett examensarbete
— räknade med en studietid av fyra år eller samma tid som för
närvarande beräknas för de flesta av tekniska högskolans fackavdelningar.
Inräknas den för den förberedande praktiska utbildningen avsedda tiden,
uppgår den sammanlagda utbildningstiden enligt lantmäteristyrelsens förslag
till fyra år efter studentexamen samt enligt utredningsmännens förslag
till, som regel, fem år efter studentexamen, häri dock inberäknat tid för
examensarbete.

Vad till en början beträffar examensarbetet har detsammas erforderlighet
varit föremål för skilda meningar. I likhet med 1930 års utredningsmän
och tekniska högskolans lärarkollegium hålla de sakkunniga före, att utförandet
av ett examensarbete kan komma att visa sig värdefullt för den
blivande lantmätaren och sedermera även komma honom till godo vid utredningsarbeten
av mera krävande art. Därtill kommer att utförandet av
ett examensarbete är enligt tekniska högskolans stadgar en nödvändig förutsättning
för erhållande av avgångsbetyg såsom civilingenjör (resp. bergsingenjör,
arkitekt) från tekniska högskolan. A andra sidan kunna de sakkunniga
icke finna, att utförandet av examensarbete och den träning i mera
vetenskapliga arbetsmetoder, ett dylikt arbete avser att giva, kan betraktas
som oundgängligen nödvändigt för en blivande lantmätare. På grund härav
och med hänsyn till önskvärdheten av att i görligaste mån förkorta och
därmed också förbilliga de studerandes utbildning hava de sakkunniga även
övervägt möjligheten av att göra examensarbetet frivilligt för de blivande
lantmätarna.

Efter de teoretiska studierna, vilka — enligt vad de sakkunniga i det
följande komma att visa — val kunna beredas rum inom en tidsrymd av
sju terminer jämte mellanliggande somrar, skulle i sådant fall de studerande
vid lantmäterifackavdelningen avlägga lantmäteriexamen och erhålla
avgångsbetyg såsom lantmätare. Möjlighet skulle därefter stå öppen för
den utexaminerade att under en senare termin utföra ett examensarbete,
efter vars slutförande avgångsbetyg såsom civilingenjör skulle erhållas.

Emot denna till synes enkla och praktiska lösning av den omtvistade
frågan örn examensarbete talar emellertid, att en anordning sådan som den
ovan skisserade skulle komma att klyva den hittills enhetliga lantmätarkå -

30

Y ärenden
över de tekniska
högskolesakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts proposision Nr 124.

ren i två kategorier, en högre med diplom såsom civilingenjörer och en
lägre utan sådant diplom. Örn denna olägenhet är större än den, som följer
av en genom obligatoriskt examensarbete nödvändiggjord förlängning med
en termin av studietiden för samtliga lantmäteristuderaude, anse sig de
sakkunniga icke behöva yttra sig örn. Det torde nämligen icke vara nödvändigt
att nu taga ståndpunkt till frågan om frivilligt eller obligatoriskt
examensarbete, då det kommer att dröja ett par år, innan denna fråga
blir aktuell.

Lantmäteristyrelsens förslag om lantmäteriundervisningens anordnande såsom
en sammanhängande kurs —- istället för, såsom för närvarande är fallet,
två kurser, skilda från varandra av två års praktisk tjänstgöring — har
icke från något håll mötts av gensaga och är givetvis också, framhålla de
sakkunniga, en nödvändig förutsättning för denna undervisnings inordnande
i tekniska högskolan.

Vad lantmäteristyrelsen i sin utredning anfört rörande tillgodoseende i
samband med lantmäteriundervisningen av vissa andra personalgruppers behov
av utbildning torde, anföra vidare de sakkunniga, med den av dem förordade
lösningen av frågan om lantmäteriundervisningens ordnande ej vålla
några svårigheter. Såsom ordinarie studerande eller specialstuderande vid
högskolan torde här ifrågavarande personalgrupper komma att erhålla fullt
tillfredsställande utbildningsmöjligheter.

Lantmäteriundervisningens lärarråd har, som tidigare nämnts, uttalat farhågor
för att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle en för lantmätarnas
praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning, varigenom
utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

Härefter har lärarrådet anfört bland annat:

Det torde vara uppenbart, att farhågan växer i styrka, om man — i likhet
med de sakkunniga — avskaffar fordran på praktisk utbildning före
inträdet och på detta sätt minskar elevernas förmåga att kunna rätt tillgodogöra
sig den teoretiska undervisningen. Det torde också böra bemärkas,
att nödvändigheten av föregående praktisk erfarenhet och verksamhet blir
större, då lantmäteriundervisningen anordnas såsom en sammanhängande
kurs i stället för två kurser, skilda från varandra av längre eller kortare
tids praktisk tjänstgöring. Lärarrådet vill i detta samband, till undvikande
av missförstånd, uttala, att det i fråga om den praktiska verksamheten
kommer mindre an på en längre eller kortare elevtid hos lantmätare eller
mätningsman i stad, vilken elevtid under alla förhållanden bör undantagslöst
användas på ett sådant sätt, att den tillgodofc>r eleven största möjliga
praktiska erfarenhet, utan framför allt därpå, att en lantmäteristuderaude
före början av sina teoretiska studier förvärvat sådan förtrogenhet med lanthushållning,
att han i varje fall icke står främmande för vanligen förekommande
arbeten inom jordbruket och skogsbruket. Lärarrådet finner
varken innehållet i § 77 av högskolans stadgar eller den enligt uppgift vid
tekniska högskolan med hänsyn till antalet inträdessökande rådande praxis
vara härutinnan tillfyllestgörande.

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Lärarrådet hyser visserligen betänkligheter mot att utbildningstiden för
den tjänstemannakår, som har att syssla nied rikets lantmäteriväsende, måst
förlängas på grund av, bland annat, kravet om utförandet av ett examensprov,
bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig karaktär,
men har vid sina överväganden av frågan funnit de starkare skälen tala
till förmån för kravet på examensprov. Detta krav växer i styrka, då lantmäteriundervisningen
anordnas såsom en fackavdelning vid tekniska högskolan,
där vid redan befintliga fackavdelningar utförandet av ett examensarbete
är en nödvändig förutsättning för erhållande av avgångsbetyg såsom
civilingenjör (resp. bergsingenjör och arkitekt). Då utförandet av examensarbete
förty måste anses vara önskvärt jämväl för de lantmäteristuderande,
håller lärarrådet före, att examensarbetet bör uppställas såsom obligatoriskt.
Lösningen av denna fråga torde i allt fall icke böra uppskjutas till en mer
eller mindre oviss tidpunkt.

Lantmäteristyrelsen har i här förevarande hänseenden anfört bland annat:

Beträffande inträdesfordrinyar hava de sakkunniga bland annat funnit sig
böra föreslå, att intet krav på praktisk verksamhet måtte uppställas för inträde
vid tekniska högskolans faekavdelning för lantmäteri, men hava där
jämte, på grund därav, att en föregående praktisk erfarenhet måste anses
vara av betydelse för de lantmäteristuderande, förordat att vid prövning av
de inträdessökandes kvalifikationer hänsyn till föregående praktik måtte
tagas på samma sätt, som för närvarande skedde beträffande inträdessökande
vid tekniska högskolans olika fackavdelningar.

Styrelsen finner sig icke böra ifrågasätta elevtidens utsträckning till ett
helt år före studiernas början. Vid sådant förhållande och då styrelsen
utgår från att — i den mån studieplanerna och förhållandena i övrigt kunna
anses så medgiva — viss tids praktik kommer att i likhet med för övriga
fackavdelningar fordras före examens avläggande inom fackavdelningen för
lantmäteri, tinner sig styrelsen kunna instämma i de sakkunnigas förslag
om slopande av det ovillkorliga kravet på elevtid före studierna, helst detta
förslag under angiven förutsättning i sak knappast kan anses skilja sig från
styrelsens tidigare uttalande i ämnet. Uppenbarligen bör dock, på sätt de
sakkunniga framhållit, vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer
hänsyn tagas till förvärvad praktik. Likaledes finner lantmäteristyrelsen det
ligga i sakens natur att, därest viss tids aspiranttjänstgöring efter examens
avläggande skulle finnas erforderlig innan vederbörande konstitueras till
extra lantmätare, bestämmelser härom böra meddelas i sammanhang med
de ändringar i gällande lantmäteriinstruktion, som lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan i övrigt måste medföra, men varom nu
icke torde vara fråga.

För närvarande fordras bland annat för tillträde till lantmäteriundervisningen
avlagd studentexamen vid realgymnasium med minst betyget godkänd
i matematik, fysik, kemi och biologi eller efter studentexamen undergången
fyllnadsprövning med enahanda vitsord.

De sakkunniga framhålla — under hänvisning till 1927 års skolreform —
svårigheterna att, utöver de nuvarande fordringarna för inträde vid högskolan
på studentbetyg i ämnena matematik, fysik och kemi, även uppehålla
det hittillsvarande kravet för de lantmäteristuderande på studentbetyg i
biologi och föreslå, att fordringarna i detta ämne skola sänkas till att om -

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

fatta minst betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets respektive lyceets
näst högsta ring eller krets.

På av de sakkunniga anförda skäl och då det för de lantmäteristuderande
i lika hög grad som för övriga studerande vid högskolan gäller, att förtrogenhet
med de främmande levande språken är lika oumbärlig som kunskaper
i de naturvetenskapliga ämnena, anser sig lantmäteristyrelsen höra
instämma i det av de sakkunniga sålunda gjorda förslaget om ändring i
fordringarna på studentbetyg i ämnet biologi.

Vidkommande ovannämnda alternativa inträdesfordringar i stadgarnas
§ 71 mom. b) — d) förmena de sakkunniga att, örn också för inträde i
lantmäterifackavdelningen dessa bestämmelser mera sällan torde komma att
tillämpas, tillräckliga skäl ej synas föreligga att utesluta dem beträffande
denna fackavdelning.

Med den strängt tekniska inriktning, som tekniska högskolans samtliga
fackavdelningar för närvarande innehava, synas dessa bestämmelser hava
berättigande, men för en blivande fackavdelning för lantmäteri måste därjämte
stor vikt läggas på jordbruksfrågor och juridiska spörsmål, varför
den i många avseenden ensidiga underbyggnad, som erhålles vid tekniska
gymnasier och handelsskolor, icke kan vara tillfyllest. Enligt gällande lantmäteriinstruktion
skall vid avgörande av sökandes företräde till antagning
såsom elev avseende fästas på av honom företedda vitsord oni kunskaper
särskilt i, bland annat, modersmålet. Denna bestämmelse har tillkommit
för att i möjligaste mån tillgodose det oeftergivliga kravet, att den blivande
lantmätaren skall nöjaktigt kunna behandla svenska språket i skrift, och
torde ett frångående av nämnda krav enligt lantmäteristyrelsens mening
icke kunna ske. Erinras må att lantmätarna, jämsides med sitt mätningstekniska
arbete under ständig kontakt med lant- och skogshushållningens
problem, fungera såsom domare i första instans i jorddelnings- och ägogränsfrågor.
Såsom grundval för lantmäteriutbildningen måste därför fordras
den allmänbildning, som studentexamen avser att grundlägga.

I detta sammanhang finner sig lantmäteristyrelsen även böra framhålla,
att kravet på att avlagd studentexamen skulle utgöra villkor för inträde i
lantmäteristaten är mycket gammalt. Efter att hava konstaterat, att stora
brister gjort sig gällande i elevernas allmänbildning, gjorde år 1847 lantmäteriets
dåvarande ledning framställning om bland annat, att avlagd studentexamen
skulle vara villkor för inträde såsom elev vid lantmäteristaten,
vilken framställning även bifölls år 1848. Genom instruktionsäudring år
1864 medgavs visserligen, att jämväl avlagd godkänd examen vid något av
rikets högre elementarläroverk, krigsskolan vid Karlberg, skogs- eller teknologiskt
institut eller någon av de i riket inrättade tekniska elementarskolor
skulle berättiga till inträde såsom elev vid lantmäteristaten, men denna bestämmelse
borttogs år 1902 i samband med den kraftiga utveckling och
nydaning inom lantmäteriet, som tog sin början med 1900 talets ingång.
Berörda medgivande hade nämligen visat sig medföra avsevärda olägenheter
och i sin mån bidragit till den nedgång, som lantmäteriet under samma
tidsperiod genomgått.

Lantmäteristyrelsen håller därför före, att starka sakskäl föreligga för bibehållande
av hittillsvarande bestämmelse om studentexamen såsom en obligatorisk
fordran för vinnande av inträde vid lantmäteriundervisningen, och
att således vid undervisningens inordnande under tekniska högskolan ovan -

33

Kungl. Maj. ts proposition Nr 124.

nämnda i § 71 mom. b) — d) i högskolans stadgar intagna bestämmelser
icke må komma i tillämpning ifråga örn fackavdelningen för lantmäteri.

För en i alla avseenden mogen inträdessökande, som icke avlagt studentexamen,
torde i varje fall möjlighet till dispens icke vara utesluten.

Lantmäteristyrelsen har tidigare beräknat, att antalet studerande vid lantmäteriundervisningen
normalt kunde vid varje årskurs sättas till 18 å 20
stycken. De sakkunniga åter hava ansett sig böra räkna med i medeltal 15.

Då enligt styrelsens mening lantmäteriundervisningens huvuduppgift allt
framgent bör bliva att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten
och kartverket, bör inträde vid den blivande fackavdelningen för lantmäteri
liksom hittills årligen beviljas främst ett efter behovet för statstjänsten avpassat,
begränsat antal studerande. Aven örn en viss nedgång under närmaste
tiden kan tänkas uppstå i sagda behov, torde dock i allt fall den av
de sakkunniga angivna siffran ställa sig väl låg. Vid bestämmande av antalet
studerande vid ifrågavarande fackavdelning torde jämväl hänsyn böra
tagas därtill, att möjlighet bör förefinnas för studerande, som av en eller
annan anledning finna, att de icke lämpa sig för lantmäteriverksamheten
eller att de icke hava utsikt att bliva antagna vid lantmäteristaten, att —
efter erforderlig komplettering — kunna övergå till annan fackavdelning,
liksom till att viss avgång bland de studerande under studietiden knappast
kan frånkommas.

Lantmäteristyrelsen har emellertid intet att erinra mot de sakkunnigas
förslag i fråga örn sätt och ordning för bestämmande och antagning av studerande
vid den ifrågasatta fackavdelningen för lantmäteri, givetvis under
ovan angiven förutsättning, att antalet studerande avpassas efter det för
statstjänsten beräknade behovet.

Vid uppgörande av lantmäteristyrelsens förslag till lantmäterihögskola
övervägdes frågan örn införande av obligatoriska examensarbeten. Ehuru
starka motiv för införande därav förelåge, framhölls emellertid vid överläggning
inför styrelsen av lärare vid den nuvarande lantmäteriundervisningen,
att undervisningen vid den blivande lantmäterihögskolan även utan särskilda
examensarbeten kunde och borde läggas så, att den fostrade till självständigt
arbete. Det syntes sålunda lämpligt att vid undervisningen vidtaga
sådana anordningar, att särskilda examensarbeten icke bleve obligatoriska
för samtliga studerande men väl kunde förekomma såsom frivilliga för sådana
studerande, som ville särskilt ådagalägga sin förmåga av mera fördjupat,
vetenskapligt arbete.

Genom det av 1931 års riksdag meddelade principbeslutet om lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan har frågan örn examensarbete
kommit i annat läge, än då styrelsen föreslog inrättandet av en självständig
lantmäterihögskola. När lantmäteristyrelsen då framlade sitt förslag
till undervisningsplan, stod det klart för såväl styrelsen som undervisningens
lärare, att behovet inom lantmäteriet av speciell forskning inom av
detsamma berörda vetenskapsgrenar i och för sig kunde i fullt lika hög
grad som beträffande övriga fackavdelningar vid tekniska högskolan motivera
fordran på obligatoriskt examensarbete, och den utveckling inom såväl
lant- och skogshushållningens som jorddelningsrättens områden, som kommit
till synes, har därefter ytterligare understrukit detta behov. Att sådan fordran
då likväl icke uppställdes, får delvis tillskrivas den omständigheten, att
vid en fristående högskola undervisningen ansågs kunna betydligt mera koncentreras
och inriktas på självständiga arbeten för de studerande, men främst

Bihang till riksdagens protokoll 10.12. 1 sami. 100 haft. (Nr 121.) I!

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

den starkt betonade strävan att icke ytterligare förlänga utbildningstiden
utöver föreslagna fyra år efter studentexamen.

Undervisningens lärare hava också i yttrande över de sakkunnigas förslag
nu anfört, att fordran på obligatoriskt examensarbete borde uppställas
utan avseende vid örn undervisningstiden därigenom bleve längre, och att
detta krav växte i styrka genom undervisningens inordnande i tekniska
högskolan.

Visserligen är det att antaga att, om förslaget genomföres, flertalet av de
studerande vid lantmäterifackavdelningen omedelbart efter lantmäteriexamens
avläggande komma att kvarstanna vid högskolan ännu en termin för att
genom den föreslagna kompletteringen av sin utbildning bereda sig de vidgade
möjligheter för sin framtid, som den fullständigare examen bomme
att medföra, men likväl skulle komma att kvarstå det redan av de sakkunniga
påvisade faktiska förhållandet, att genom den föreslagna anordningen
skapades en för lantmäteriet icke önskvärd klyvning av »den hittills enhetliga
lantmätarkåren i två kategorier, en högre med diplom såsom civilingenjörer
och en lägre utan sådant diplom».

Lantmäteristyrelsen finner för sin del, att olägenheterna av en dylik uppdelning
av lantmäterikåren i avseende å utbildningen redan rent organisatoriskt
sett äro av den beskaffenhet, att densamma bör undvikas. Förhållandena
äro såsom ovan antytts ej heller nu sådana, att det obligatoriska
examensarbetet behöver eller bör eftersättas. Någon förlängning av den
sammanlagda utbildningstiden utöver vad styrelsen tidigare föreslagit eller
fyra år efter studentexamen kommer examensarbetet icke att medföra, och
härtill kommer att, i händelse de lautmäteristuderande skulle utexamineras
från högskolan vid slutet av sjunde terminen eller således en hösttermin,
svårigheter skulle uppstå att vid denna årstid utplacera vederbörande på
lämplig tjänstgöring, under det att med obligatoriskt examensarbete de studerande
koinme att såsom hittills utexamineras på våren vid fältarbetenas
början och i direkt anpassning till arbetsårets början för lantmätarna.

I anslutning till vad sålunda anförts och då det synes uppenbart, att
undervisningen åtminstone i huvudämnena bör läggas på olika sätt allteftersom
examensarbete skall förekomma eller icke, håller lantmäteristyrelsen —
som anser skäl icke föreligga till uppskjutande av frågans lösning till senare
tidpunkt — före, att examensårbetet bör göras obligatoriskt, och att alltså
studierna vid fackavdelningen för lantmäteri böra avslutas med utförande
av dylikt arbete, varefter de lantmäteristuderande erhålla avgångsbetyg såsom
civilingenjörer.

Tekniska högskolans lärarkollegium har, med instämmande av högskolans
styrelse, anfört bland annat:

Praktisk utbildning uppställes för närvarande icke såsom fordran för inträde
vid tekniska högskolan, och lärarkollegiet anser sig kunna instämma
i de av de sakkunniga framförda skälen att ej heller för fackavdelningen
för lantmäteri uppställa sådan fordran. Däremot borde vid gradering av
de sökandes meriter hänsyn tågås till praktisk utbildning, i likhet med vad
redan nu är fallet vid intagningen av studerande vid tekniska högskolan.

Rörande det av de sakkunniga framställda förslaget att till § 71 mom. a)
av tekniska högskolans stadgar göra ett tillägg, innebärande fordran på kunskaper
i biologi, motsvarande fordringarna för betyget godkänd vid flyttning
till gymnasiets respektive lyceets näst högsta ring eller krets, anser lärår -

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kollegiet, att en dylik fordran bleve i viss mån illusorisk, och att det i varje
fall icke kan vara riktigt att lägga kunskaperna på det lägre gymnasialstadiet
till grund för fordringarna för inträde till tekniska högskolan. Hänsyn
till kunskaper i biologi i studentbetyg eller i betyg från universitet
eller högskola borde dock kunna tagas vid bedömande av den inbördes kompetensen
mellan de inträdessökande till ifrågavarande fackavdelning, då dessas
antal är så stort, att en utgallring är nödvändig, exempelvis på samma
sätt som till intyg över praktisk verksamhet.

Inträdesfordringarna bleve på så sätt lika för högskolans alla fackavdelningar.

Den påtalade omformuleringen av § 71 mom. d) skulle, örn fordringarna
på betyg i biologi slopades, kunna inskränka sig till att orden »för ingenjörs-
eiler arkitektyrket» ersattes med »för något av de yrken, för vilka
högskolan giver utbildning».

De sakkunniga hava föreslagit, att Kungl. Maj:t på förslag av lantmäteristyrelsen
skulle för varje år efter hörande av högskolans lärarkollegium och
styrelse bestämma maarmzantalet av dem, som skulle vinna inträde i fackavdelningen
för lantmäteri.

Lärarkollegiet finner dessa former onödigt komplicerade, och får därför
i stället föreslå, att lantmäteristyrelsen får befogenhet att efter de i tekniska
högskolans stadgar uppställda fordringarna för inträde utse ett antal studerande
ej överstigande 20, vilka av lantmäteristyrelsen garanteras anställning
som lantmätare, sedan de med godkända vitsord genomgått den i det följande
angivna undervisningen. De sålunda av lantmäteristyrelsen utsedda
anmälas av denna för inträde i tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri
senast den 25 augusti varje år.

Kollegienämnden har därefter att bevilja dessa av lantmäteristyrelsen anmälda
inträde i sagda fackavdelning. För den händelse att lantmäteristyrelsen
något år skulle till inträde anmäla ett mindre antal än 20 studerande,
skulle kollegienämnden kunna utfylla de lediga platserna genom att antaga
ett i motsvarande grad ökat antal studerande inom fackavdelningen för vägoch
vattenbyggnad.

De sakkunniga hava för lantmätare föreslagit en utbildningstid av sju terminer
samt eventuellt utförandet av ett examensarbete under en åttonde
termin, men hava icke ansett sig behöva taga ställning till frågan huruvida
examensarbete bör vara obligatoriskt eller icke. Det framhålles, att vissa
olägenheter skulle uppstå genom erhållandet av två kategorier av lantmätare,
om utfört och godkänt examensarbete medförde fullständigt avgångsbetyg
från tekniska högskolan och uteslutandet av examensarbetet icke medförde
sådant betyg.

Det vore enligt lärarkollegiets mening lämpligast att examensarbete antingen
icke alls utfördes inom fackavdelningen för lantmäteri eller ock vore
obligatoriskt inom densamma, ty på så sätt undvekes erhållandet av två
kategorier lantmätare.

Ett definitivt uttalande rörande huruvida examensarbetet för lantmätare
skall vara obligatoriskt eller icke torde böra framställas från lantmäteristyrelsen.

De studerande inom fackavdelningen för lantmäteri skulle erhålla avgångsbetyg
såsom lantmätare.

§ 7 i stadgan angående tentamina och examina vid tekniska högskolan
skulle då erhålla följande lydelse:

36

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Examina vid tekniska högskolan äro: civilingenjörsexamen, bergsingenjörsexamen,
arkitektexamen och lantmäteriexamen samt förprövning för disputation
och efterprövning.

Benämningen lantmäteriexamen bör enligt lärarkollegiets mening användas,
om examensarbete fastställes såsom obligatoriskt, således medförande
en normal studietid av åtta terminer. Örn däremot examensarbetet ej kommer
att erfordras och den normala studietiden således inskränkes till sju
terminer, bör i stället användas benämningen lantmäteriämbetsexamen.

Styrelsen för avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenshafeknologförening
en har anfört bland annat:

Benämningen »civilingenjör» har av ålder speciellt tillagts de högskoleingenjörer,
vilka erhållit sin utbildning som väg- och vattenbyggare. Styrelsen
för denna avdelning av svenska teknologföreningen finner det därför
vara angeläget, att benämningen »civilingenjör» icke utvidgas till att omfatta
även de lantmätare, som komma att utexamineras från den föreslagna
fackavdelningen för lantmäteri, så mycket mindre som lantmätarnas tekniska
utbildning och verksamhet skiljer sig från de övriga ingenjörernas i vida
högre grad än dessa senares sinsemellan.

Styrelsen tillåter sig därför föreslå, att benämningen »lantmätare» fastställes
för dem, som efter godkänt examensarbete utexaminerats från den
föreslagna fackavdelningen för lantmäteri, men — örn det eventuellt skulle
anses önskvärt, att benämningen ingenjör ingår i deras titel — »lantmäteriingenjör».
I

I fråga om inträdesfordringarna vid den nya fackavdelningen för lantmäteri
finner jag mig i det stora hela kunna ansluta mig till det av de sakkunniga
framlagda förslaget.

Något krav på praktisk utbildning före inträdet torde ej längre behöva
uppställas. Dock bör, såsom de sakkunniga framhållit och lantmäteristyrelsen
understrukit, vid prövning av de inträdessökandes kvalifikationer
hänsyn tagas till förvärvad praktik.

Mot det av lantmäteristyrelsen i detta sammanhang framförda förslaget
att — därest viss tids aspirant^’änstgöring efter examens avläggande skulle
finnas erforderlig innan vederbörande konstitueras till extra lantmätare —
bestämmelser härom böra meddelas i lantmäteriinstruktionen, finner jag
intet att erinra.

I fråga örn de teoretiska inträdesfordringarna hava de sakkunniga förordat
samma krav, som för närvarande gälla vid tekniska högskolan, med
den skärpning, att därutöver skola erfordras kunskaper i biologi, motsvarande
minst fordringarna för betyget godkänd vid flyttning till gymnasiets,
respektive lyceets näst högsta ring eller krets.

Beträffande kravet på vissa kunskaper i biologi har tekniska högskolans
lärarkollegium framhållit, att en dylik fordran bleve i viss mån illusorisk
och att det i varje fall icke kunde vara riktigt att lägga kunskaperna på
det lägre gymnasialstadiet till grund för fordringarna för inträde till tek -

37

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

niska högskolan. Kollegiet har påyrkat, att, om detta krav slopades, inträdesprövningarna
skulle bliva lika för högskolans alla fackavdelningar.

Lantmäteristyrelsen har efter en ingående motivering, för vilken i det
föregående redogjorts, funnit starka sakskäl föreligga för bibehållande av
hittillsvarande bestämmelse om studentexamen som obligatorisk fordran för
vinnande av inträde vid lantmäteriundervisningen. På grund härav skulle
de i § 71 mom. b)—d) i tekniska högskolans stadgar intagna bestämmelserna
rörande rätt till inträde för vissa andra kategorier icke äga tillämplighet
på de lantmäteristuderande. Härvid har lantmäteristyrelsen dock förutsatt,
att möjlighet till dispens icke skulle vara utesluten för en i alla avseenden
mogen inträdessökande, som icke avlagt studentexamen.

För egen del vill jag förorda den av tekniska högskolans lärarkollegium
tillstyrkta lösningen, att inträdesfordringarna må göras lika för alla studerande
vid tekniska högskolan, oavsett vilken avdelning de hava för avsikt
att tillhöra. Att under förhandenvarande omständigheter, då — såsom de
tekniska högskolesakkunniga framhållit — frågan om inträdesfordringarna
vid tekniska högskolan snart torde komma att upptagas till behandling i ett
större sammanhang, föreslå undantagsbestämmelser för en viss, mindre
grupp av studerande, finner jag knappast av behovet påkallat. Härtill kommer
vidare, dels att, såsom de tekniska högskolesakkunniga framhållit, de
alternativa inträdesfordringarna i stadgarnas § 71 mom. b)—d) mera sällan
torde komma att tillämpas för inträde i lantmäterifackavdelningen, dels ock
att lantmäteristyrelsen, enligt vad jag i det följande kommer att föreslå,
skulle komma att erhålla ett avgörande inflytande på antagandet av studerande
i lantmäterifackavdelningen.

Mot de av lantmäteristyrelsen framlagda beräkningarna rörande antalet
studerande vid den blivande fackavdelningen för lantmäteri har jag icke
funnit något att erinra.

Med hänsyn till att lantmäteriundervisningens huvuduppgift även i fortsättningen
bör bliva att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten
och kartverket, torde det icke kunna undvikas, att särskilda bestämmelser
meddelas rörande antagandet av elever i denna fackavdelning.

De sakkunniga hava föreslagit, att Kungl. Majit på förslag av lantmäteristyrelsen
skulle för varje år efter hörande av högskolans lärarkollegium och
styrelse bestämma maximiantalet av dem, som skulle vinna inträde i fackavdelningen
för lantmäteri.

I likhet med högskolans lärarkollegium kan jag icke undgå att finna de
sålunda föreslagna bestämmelserna väl komplicerade. Jag vill i stället uttala
min anslutning till det av högskolans lärarkollegium framställda förslaget,
enligt vilket lantmäteristyrelsen skulle få befogenhet att efter de i
tekniska högskolans stadgar uppställda inträdesfordringarna årligen utse ett
antal studerande, ej överstigande 20.

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

En fråga, som varit föremål för mycken diskussion, är den om utbildningstidens
längd och i samband därmed, huruvida examensarbete bör utföras
eller icke.

De sakkunniga hava föreslagit en utbildningstid av sju terminer samt
eventuellt utförandet av ett examensarbete under en åttonde termin, men
hava icke ansett sig böra taga ställning till frågan, huruvida examensarbete
borde vara obligatoriskt eller icke.

Tekniska högskolans lärarkollegium bar framhållit, att det enligt dess
mening vore lämpligast, att examensarbete antingen icke alls utfördes inom
fackavdelningen för lantmäteri eller ock vore obligatoriskt inom densamma,
ty på så sätt undvekes erhållandet av två kategorier lantmätare. Ett definitivt
uttalande härom torde emellertid, framhåller lärarkollegiet, böra framställas
från lantmäteristyrelsen.

Lantmäteristyrelsen har, såsom nyss erinrats, uttalat sig för examensarbete
såsom obligatoriskt, och till denna uppfattning vill jag ansluta mig.
Studietiden kommer ändock att kunna hållas inom rimliga gränser, fyra år,
och man undviker på så sätt den annars ofrånkomliga uppdelningen av den
hittills enhetliga lantmätarkåren i lantmätare med högre och lägre kompetens.

I fråga örn benämningen av den examen, som skall avläggas av de studerande
vid fackavdelningen för lantmäteri, ansluter jag mig till det av högskolans
lärarkollegium framlagda förslaget, lantmäteriexamen, vilket synes
mig bäst motiverat med hänsyn såväl till studiernas speciella inriktning
som till det förhållandet, att den nya fackavdelningen främst är inriktad
på att utbilda befattningshavare för lantmäteriväsendet. I

I fråga örn tillgodoseende i samband med lantmäteriundervisningen av vissa
andra personalgruppers behov av utbildning ansluter jag mig till det av de
sakkunniga framlagda förslaget, att detta bör ske genom antagande av dylika
studerande såsom ordinarie studerande eller specialstuderande vid högskolan.

I detta hänseende vill jag meddela, att för närvarande på Kungl. Maj:ts
prövning är beroende en av chefen för rikets allmänna kartverk den 18
september 1931 gjord hemställan, att Kungl. Majit måtte, i samband med
eventuell proposition till 1932 års riksdag om lantmäteriundervisningens
förläggning till tekniska högskolan från hösten 1932, föreslå sådana övergångsbestämmelser,
att två av chefen för rikets allmänna kartverk föreslagna
kartografelever givas företräde vid antagande år 1932 av elever vid en eventuell
lantmäterifackskola vid tekniska högskolan, eller, för den händelse att
sådan proposition icke skulle komma att avlåtas, giva lantmäteristyrelsen
enahanda bemyndigande i fråga örn antagning år 1932 av högst två för
blivande anställning såsom statskartografer avsedda elever, som givits den
30 augusti 1929 i fråga om år 1930.

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I ärendet har lantmäteristyrelsen den 16 januari 1932 avgivit utlåtande
och därvid på det sätt tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen, att
utöver det antal lantmäterielever eller för antagning vid lantmäteristaten
avsedda studerande, som kunde komma att vid en eventuellt blivande fackavdelning
för lantmäteri vid tekniska högskolan vinna inträde hösten 1932,
inträde måtte beviljas för högst två av rikets allmänna kartverk föreslagna
studerande, vilka visade sig innehava för dylikt inträde stadgade kompetensvillkor,
eller, för den händelse lantmäteriundervisningen komme att bibehållas
vid liknande anordning som hittills, att lantmäteristyrelsen måtte bemyndigas
att utöver det antal elever, som framdeles kunde bliva av Kungl.
Majit fastställt, vid den kurs för avläggande av lantrnäteriexamen, vilken
hösten 1932 toge sin början, bevilja inträde för högst två av rikets allmänna
kartverk föreslagna studerande, vilka visade sig hava avlagt de i 74 § i
gällande lantmäteriinstruktion angivna kunskapsprov samt därefter erhållit
praktisk utbildning i stort sett motsvarande vad som enligt 7 § i de av
Kungl. Majit den 20 juli 1923 fastställda stadgar för lantmäteriundervisningen
fordrades för erhållande av inträde vid sådan kurs.

De önskemål, som från rikets allmänna kartverk ställas i fråga örn utbildning
av studerande för dess räkning, böra givetvis tillgodoses även efter
en överflyttning av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan. Till
denna fråga torde jag emellertid få anledning återkomma i samband med
att slutliga bestämmelser meddelas rörande intagning av elever vid fackavdelningen
för lantmäteri.

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Kap. III. Läroämnen och undervisningsplaner.

De tekniska högskolesakkunniga hava i kap. III i sitt betänkande behandlat
frågan om läroämnen och undervisningsplaner för fackavdelningen för
lantmäteri.

De hava inledningsvis framhållit, att de under förhandenvarande förhållanden
ansett sig böra föreslå förändringar i tekniska högskolans organisation
och undervisning endast i de fall, där sådant vore erforderligt med
hänsyn tagen till högskolans föreslagna nya uppgifter att jämväl utbilda lantmätare
och stads- och kommunalingenjörer. I fråga örn läroämnen och undervisningskurser
för fackavdelningen för lantmäteri hava de sakkunniga anfort, att
de i möjligaste mån anslutit sig till de förslag, som framlagts av lantmäteristyreisen
samt i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag. Slutligen
hava de sakkunniga framhållit, att deras i detta kapitel framlagda förslag
jämte tillhörande timplaner ingalunda avsåge att giva en definitiv lösning
av frågorna örn de olika ämnenas art och omfattning.

Jämlikt § 14 av gällande stadgar för tekniska högskolan åligger det högskolans
lärarkollegium att fastställa program, läro- och timplaner för undervisningen,
därvid särskilt skall iakttagas, att rum beredes för de olika läroämnena
i förhållande till deras vikt, samt att en jämn fördelning av de
studerandes arbete under studietiden kommer till stånd.

Någon ändring i detta förhållande kan givetvis ej komma på tal, när nu
fråga är örn inrättandet av en fackavdelning för lantmäteri. Högskolans
rätt att inom den ram, som förefintliga arbetskrafter och ekonomiska tillgångar
medgiva, uppdraga de närmare linjerna för sin verksamhet varken
kan eller får rubbas.

A andra sidan är ett visst ståndpunkttagande beträffande de olika läroämnenas
omfattning o. s. v. ofrånkomligt för att ernå en överblick över de
lärarkrafter, som bliva erforderliga. Jag vill emellertid framhålla, att vad
jag i det föjande kommer att anföra beträffande läroämnen och undervisningsplaner,
ingalunda är avsett att skola lända till ovillkorlig efterrättelse
utan endast att, såsom nyss sagts, giva en överblick över de olika ämnenas
inbördes ställning och omfattning. Den närmare utformningen bör ankomma
på vederbörande vid högskolan.

Tekniska Med hänsyn till de nu angivna synpunkterna har jag ansett mig kunna
saHuinniga. om det av de tekniska högskolesakkunniga framlagda, utförligt moti verade

förslaget i huvudsak hänvisa till handlingarna i ärendet.

Endast beträffande undervisningen i de geodetiska ämnena torde jag här
hava anledning att ingå på en närmare redogörelse.

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava i här förevarande fråga samrått med professor E.
Fagerholm vid tekniska högskolan och professor T. Rubin vid lantmäteriundervisningen.
Professorerna Fagerholm och Rubin hava därvid på anmodan av
de sakkunniga avgivit skriftliga uttalanden i ämnet, vilka såsom bilagor äro
fogade vid de sakkunnigas betänkande.

De sakkunniga anföra för egen del huvudsakligen följande:

De sakkunniga hava vid sin prövning av de föreliggande förslagen icke
kunnat undgå att känna en viss tveksamhet i fråga örn det stora timantal,
som geodesiundervisningen hittills ansetts behöva. I all synnerhet har antalet
föreläsningstimmar synts dem anmärkningsvärt stort; enligt de sakkunnigas
uppfattning måste bland dessa timmar ingå åtskilliga, som på
tekniska högskolans studieplan skulle rubriceras som övningstimmar. De
sakkunniga hava likväl under förhandenvarande omständigheter ansett sig
böra godtaga de föreliggande förslagens beräkningar av den erforderliga
tiden för geodesiundervisningen, dock med den ändring, att antalet föreläsningstimmar
minskats och antalet övningstimmar i stället ökats.

De sakkunniga hava underkastat frågan örn geodesiundervisningens fördelning
på olika läroämnen särskild prövning och därvid enat sig örn att,
i enlighet med professor Fagerholms förslag, hemställa örn ämnesgruppens
uppdelning på följande fyra ämnen: planmätning och nivellering, geodetisk
matematik, geodesi och kartografi. I fråga örn studieplaner, ämnenas omfattning
o. s. v. hava de sakkunniga i allt väsentligt ansett sig kunna uttala sin
anslutning till det av professor Fagerholm framlagda förslaget. Skälen härtill
äro främst, att detta förslag dels möjliggör gemensam undervisning, i
den mån sådan kan vara lämplig, för blivande lantmätare och de studerande
vid övriga fackavdelningar, dels ock synes vara på ett lämpligt sätt uppbyggt.

Enligt ifrågavarande förslag, sådant det av de sakkunniga tillstyrkes,
skulle undervisningen i ämnet planmätning och nivellering bliva gemensam
för samtliga studerande vid tekniska högskolan i den utsträckning de obligatoriskt
eller frivilligt deltaga i denna undervisning. För samtliga studerande
föreslås undervisningen skola omfatta under första årets vårtermin 1 veckotimme
föreläsningar i planmätning och nivellering och 1 veckotimme övningar
i kartritning och textning samt 2 veckor fältövningar under följande
sommar, dock att för frivilligt studerande ämnet kan begränsas till enbart
föreläsningar och fältövningar. För lantmäteriavdelningen tillkommer 1 veckotimme
föreläsningar över mätningsförordningen, förlagd till andra årets vårtermin.
För lantmäteriavdelningen tillkommer ytterligare under vårterminen
första året 1 veckotimme föreläsningar och 2 veckotimmar övningar i planmätning
och nivellering samt 1 veckotimme övningar i kartritning och
textning; ävensom under höstterminen andra året 5 veckotimmar övningar
för bearbetning av fältövningarnas resultat. Därjämte utsträckes för lantmäteriavdelningen
tidon för fältövningarna till 1 månad.

Även i ämnet geodetisk matematik föreslås undervisningen skola bliva på
samma sätt gemensam för väg- och vattenbyggnadsavdelningen och lantmäteriavdelningen,
omfattande för lantmäteriavdelningen dels en kortfattad
kurs under höstterminen första året om 1 veckotimme föreläsningar och 2
veckotimmar övningar, behandlande i huvudsak plan trigonometri och minsta
kvadratmetodens enklaste delar, dels en mera omfattande kurs, förlagd till höst -

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

terminen andra och tredje åren samt vårterminen första, andra och tredje
åren, omfattande sammanlagt 73 timmar föreläsningar samt resp. 121 och
273 timmar övningar, och avsedd att behandla i huvudsak: sfärisk trigonometri,
tabeller, interpolation, räknemaskiner, minsta kvadratmetoden, utjämningsberäkningar,
jordens form och dennas inverkan på geodetiska mätningar
och beräkningar. Under övningarna i denna kurs bearbetas resultaten
av de geodetiska fältövningarna, med undantag av dem, som falla under
ämnet planmätning och nivellering, samt med undantag jämväl av de astronomiska
ortsbestämningarna.

På liknande sätt föreslås jämväl undervisningen i ämnet geodesi skola bliva
gemensam för väg- och vattenbyggnadsavdelningen och lantmäteriavdelningen.
Undervisningen föreslås skola omfatta dels en lägre kurs för samtliga
ifrågavarande studerande, dels en högre kurs för studieriktningen för
kommunalingenjörer och för lantmäteriavdelningen.

Den lägre bursen föreslås skola omfatta 2 veckotimmar föreläsningar och
2 veckotimmar övningar, förlagda till vårterminen första året för lantmäteriavdelningen,
vartill komma fältövningar sommaren mellan första och andra
åren. Undervisningen avses skola behandla: allmän översikt; instrument och
metoder för mätning av vinklar, längder och lufttryck; punktbestämning
genom triangelmätning, polygonmätning, linjenät och tachymetermätning;
höjdbestämning genom avvägning, trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning;
stakning av räta linjer och kurvor.

Den högre bursen föreslås skola omfatta sammanlagt 62 timmar föreläsningar
och 96 timmar övningar, förlagda för lantmäteriavdelningen till vårterminen
andra och tredje åren samt höstterminen tredje året. Härtill komma
1,5 månad fältövningar under sommaren mellan andra och tredje åren.
Undervisningen föreslås skola avse: fotogrammetri, triangelmätning av högre
ordning, astronomisk ortsbestämning, tyngdkraftundersökningar, översikt av
geodetiska arbeten i Sverige samt geodesiens historia och internationella
organisation.

I ämnet Tcartografi föreslås gemensam undervisning för kommunalingenjörsstudieriktningen
och lantmäteriavdelningen; för väg- och vattenbyggnadsavdelningen
i övrigt synes detta ämne icke vara behövligt. Undervisningen
för lantmäteriavdelningen föreslås skola förläggas till vårterminen
andra året samt omfatta 2 veckotimmar föreläsningar och 8 veckotimmar
övningar. Undervisningen bör i huvudsak avse: allmän kartografisk översikt,
kartografiens utveckling i Sverige, nutida svenska kartverk, kartprojektioner,
kartors kopiering och transportering, mätning på kartor, arealuträkningar,
planimetrar, karteringsinstrument, kartbeteckningar, reproduktionsmetoder.

Härjämte torde jag så få återgiva det förslag till timplan för fackavdelningen
för lantmäteri vid tekniska högskolan, som de sakkunniga uppgjort
såsom en sammanfattning av vad de anfört och hemställt rörande läroämnen
och undervisningsplaner.

Förslaget är av följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

43

Förslag till timplan för fackavdelningen för lantmäteri
vid tekniska högskolan.

I

II

lii

IV

Ämnen

H.T.

V.T.

H.T.

V.T.

H.T.

V.T.

H.T.

V.T.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

ö.

f.

Ö.

f.

Ö.

f.

Ö.

f.

Ö.

Matematik II.........

Geologi med marklära:

6

6

1

1

Allmän geologi......

4

1

1

Marklära..........

2

2

Eättskunskap.........

n

Nationalekononp.......

Husbyggnadslära II.....

—

—

—

2

3

3

3

Stadsbyggnadslära......

Planmätning och nivelle-

—

—

—

3

4

—

—

—

—

ring.............

—

—

2

04

—

5

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Geodetisk matematik ....

1

2

1

1

5

—

3

3

6

—

4

—

—

—

—

Geodesi............

—

—

2

2)2

—

«—

2

s)2

2

2

—

2

—

—

—

—

Kartografi...........

—

—

—

—

—

—

2

8

—

—

—

—

—

—

—

—

Jorddelningsrätt.......

Skogsekonomi med skogs-

2

3

“

3

5

3

5

lära.............

Jordbrukslära med jord-

4

0

3

1

bruksekonomi.......

Allmän byggnadslära med

—

—

—

—

3

—

6

5)

3

3

vägteknik..........

—

—

3

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Vattenbyggnadslära II . . .

—

—

—

—

4

2

2

6)2

—

1

Fiskerikunskap........

2

Skiftesläggningslära.....

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

6

''04

8)

8)

—

—

Arkivkunskap ........

Fornlämningar och natur-

—

2

1

~

skydd ............

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

Summa

15i

10

15_

10i

15_

19

16

18

15

18

il

19

8)

8)

—

—

25''

25 i-

34

34

a

3

33

—

—

—

—

Anni.: 1) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden
den 1—den 30 juni.

2) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden
den 16 juli—den 15 augusti.

3) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan andra och tredje åren under tiden
den 1 juni—den 15 juli.

4) Dessutom övningar på fältet sommaren mellan första och andra åren under tiden
den 1—den 15 juli.

5) Dessutom övningar på fältet dels i detta ämne, dels i vattenbyggnadslära II sommaren
mellan andra och tredje åren under tiden den 16 juli —den 15 augusti.

6) Jfr. anin. 5).

7) Dessutom exkursioner under 1 vecka i slutet av maj eller början av juni månad.

8) Höstterminens under fjärde årskursen undervisning börjar den 13 september
med 4 veckor övningar på fältet i skiftesläggningslära, efterföljda av sammanlagt
56 timmar föreläsningar och 140 timmar övningar i samma ämne samt därefter
erforderlig tentamensperiod.

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I anslutning till den sålunda föreslagna timplanen hava de sakkunniga
lämnat kortfattade kommentarer i ett par hänseenden och därvid anfört:

Vid beräknandet av tiderna för sommarövningarna har hänsyn tagits dels
till önskvärdheten av att få dem så sammanhängande som möjligt, dels till
nödvändigheten av att de studerandes fritid örn möjligt kommer i ett sammanhang,
vilket är av vikt för de på längre avstånd från huvudstaden
boende.

Det har lyckats de sakkunniga att till de sex första terminerna sammanföra
hela den för lantmäteriexamen erforderliga undervisningen med undantag
av sammanlagt 196 timmar i ämnet skiftesläggningslära och fem veckor
fältövningar i samma ämne. De sakkunniga föreslå, att dessa fältövningar
med undantago av en vecka exkursioner förlägges till tiden 13 september till
10 oktober. Återstående delen av det fjärde studieårets hösttermin användes
för ovan berörda undervisning i skiftesläggningslära och för erforderlig tentamensperiod.
Härigenom kommer den föregående sommaren att kunna
användas för praktisk tjänstgöring hos lantmätare eller för första årets värnpliktstjänstgöring,
därest ej denna fullgjorts redan före inträdet vid tekniska
högskolan. Lantmäteriexamen skulle alltså komma att avläggas vid tekniska
högskolan efter sju studieterminer. För ett eventuellt examensarbete skulle
därefter erfordras ytterligare en termin, närmast fjärde årets vårtermin.
Mången studerande torde dock bliva i stånd att så planlägga sitt examensarbete,
att hinder ej möter mot att andra årets värnpliktstjänstgöring påbörjas
under samma termin.

Yttranden
över tekniska
högskolesakkunnigas

förslag.

Härefter anhåller jag så att få övergå till en redogörelse för de över
sakkunnigförslaget i denna del avgivna yttrandena. Även här tillåter jag
mig att i stor utsträckning hänvisa till handlingarna i ärendet. Dessa handlingar
torde framdeles, sedan riksdagen fattat beslut i frågan, böra överlämnas
till tekniska högskolan för att tagas i övervägande vid uppgörande
av program o. s. v. för undervisningen.

I fråga örn de av lärarna vid lantmäteriundervisningen i här förevarande
hänseende avgivna yttrandena anser jag mig här endast behöva beröra dem,
som avse sådana ämnen, där jag har för avsikt att uttala mig för mindre
ändringar i de sakkunnigas förslag eller där större meningsskiljaktigheter
yppat sig.

Läraren i matematik vid lantmäteriundervisningen, fil. doktor F. Berwald,
har anfört bland annat:

De sakkunnigas förslag baserar å en naturlig strävan att i sparsamhetssyfte,
så långt sig göra låter, undvika all dubbelundervisning i ett och samma
läroämne. Enligt förslaget skulle därför både specialläraren i matematik
och i »geodetisk matematik» undervisa blivande lantmätare endast tillsammans
med vissa andra studerande vid tekniska högskolan. Vad särskilt
undervisningen i matematik angår, baserar förslaget dessutom å en av högskolans
lärarkollegium framhävd överensstämmelse mellan nuvarande matematikkurs
II vid högskolan och den för lantmätare enligt 1929 års förslag
avsedda kursen — en, såsom nedan skall visas, ganska begränsad överensstämmelse.
Vad som inom lantmäteriundervisningens matematikkurs ej återfinnes
inom matematik II — i själva verket representerande en undervisningstid
av ungefär 65 timmar — har av kollegiet såväl som av de sak -

45

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

kunniga rubricerats som »geodetisk matematik» och ifråga om undervisningstiden
identifierats med de 80 timmar, varmed den i 1929 års förslagupptagna
undervisningstiden eller 280 timmar överstiger den till matematik
II vid tekniska högskolan hörande undervisningstiden eller 200 timmar. I
nämnda geodetiska matematik skulle efter lantmäteriundervisningens inkorporering
liksom hittills undervisas inom ramen av ämnet geodesi.

Det torde vara berättigat att i detta sammanhang påpeka, det lantmäteriundervisningens
matematikundervisning i sin helhet och ej blott i vissa detaljer
strävat att anpassa sig efter geodesiundervisningen, utan att likväl
därför söka få karaktären av något annat än en matematisk förberedelse
för denna. Detta gäller även örn sådana på de geodetiska tillämpningarna
mer speciellt inriktade delar av kursen som läran örn närmevärden och
interpolation, differentialgeometrien och den sferiska trigonometrien. Avlägsnandet
av dylika beståndsdelar från läroämnet matematik kan nog därför
sägas innebära en försämring av geodesiundervisningens matematiska grund.
Detta i så måtto som åtminstone de tre förstnämnda beståndsdelarna komma
att utbrytas ur ett naturligt matematiskt sammanhang, samtidigt som lantmäteriundervisningens
matematikundervisning skulle berövas några av sina
för de studerande mest intresseväckande tillämpningsövningar.

Medvetandet örn den olika inriktning av matematikundervisningen, som
de blivande lantmätarnas respektive ingenjörernas fortsatta studier kräver,
föranledde även såväl lantmäteristyrelsen som 1930 års utredningsmän att
påyrka en separat matematikundervisning för blivande lantmätare.

Värre än ovan påtalade olägenheter är emellertid, att den av sakkunniga
föreslagna anordningen helt enkelt synes innebära, att framdeles all undervisning
skall upphöra inom vissa matematiska discipliner, vilka återfinnas
såväl i nuvarande läroplaner som i de år 1929 föreslagna. Till dessa senare
ha eljest de sakkunniga enligt egen utsago i möjligaste mån anslutit sig.

Sålunda saknas i de sakkunnigas förslag läran örn grafiska räknemetoder
och nomografi. På samma sätt torde all undervisning i läran om tyngdpunkter
och tröghetsmoment, vid lantmäteriundervisningen avsedd som en
förberedelse såväl för undervisningen i geodesi som ej minst för undervisningen
i kulturteknik, komma att upphöra. Något likartat med vad ovan
skildrats torde möjligen inträffa även med differentialgeometrien, vars undervisningstid
redan genom 1929 års förslag reducerats från för närvarande
bortåt 40 till i allt 10 timmar.

Ytterligare torde böra betonas, att för de lantmäteri studer ande differentialräkning
inklusive läran om oändliga serier är den ojämförligt viktigaste delen
av matematikkursen, under det att för blivande ingenjörer och arkitekter matematikkursens
tyngdpunkt nog bär förläggas till integralräkning inklusive läran
om differentialekvationer. Då matematikkurs II omfattar ungefär 50 timmar
med lärostoff, saknande betydelse för de blivande lantmätarna men delvis
av stor vikt för de studerande, som hittills följt motsvarande undervisning,
så inses att möjligheterna för en ur lantmäteriundervisningens synpunkt
tillfredsställande ackomodation av lärokursen i matematik II ej äro synnerligen
stora.

Försåvitt ej lantmätarnas matematikundervisning skall utsträckas över de
i matematik II ingående 200 timmarna, finnes knappast annan möjlighet
att undanröja eller åtminstone minska ovan skildrade olägenheter, än att
lantmäteriundervisningens matematiklärare, vilken i egenskap av speciallärare
vid tekniska högskolan skulle övertaga den till matematik II hörande under -

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

visningen, under vårterminens 30 ä 40 timmar (hälften föreläsningar, hälften
övningar) finge meddela de lantmäteristuderande en från de övriga i matematik
II deltagande studerandenas skild undervisning. Den utökning i beträffande
lärares undervisningstid och arvode i jämförelse med de sakkunnigas
förslag, som en dylik anordning skulle medföra, måste anses väga
mycket lätt mot den minskning i de enligt nämnda förslag för lantmäteriundervisningen
inträdande olägenheterna, vilken därigenom skulle kunna
ernås.

Läraren i geodesi vid lantmäteriunder visning en, professorn T. Rubin, har
anfört bland annat följande:

Den mätningstekniska utbildningen av lantmätare har av de sakkunniga
uppdelats på feni olika kurser, benämnda som nedan och med nedan angivna
sammanlagda lärotid.

Planmätning och nivellering 51 förel.

Lägre geodesikursen......34 »

Högre geodesikursen.....62 »

Geodetisk matematik.....87 »

Kartografi.............34 »

138 övn. jämte 1 mån. fältövningar.
34 » jämte 1 mån. d:o

96 » jämte 1,5 mån. d:o

301 »

136 »

Summa 268 förel. 705 övn. 3,5 mån. fältövningar.

Motivet för denna uppdelning har delvis varit en önskan att bereda de
studerande vid andra fackavdelningar vid tekniska högskolan tillfälle att,
alltefter sina större eller mindre behov av mätningsteknisk utbildning, delvis
deltaga i samma kurser, som anordnas för lantmätare. Kursen i »planmätning
och nivellering» skulle sålunda stå öppen för samtliga fackskolor
och utgöra en rent elementär kurs i mätningsteknik. Den lägre geodesikursen
skulle bliva gemensam för lantmätare och väg- och vattenbyggare
samt komplettera den förra kursen med för väg- och vattenbyggare erforderliga
kunskaper. Båda dessa kurser skulle till sist kompletteras med den
högre geodesikursen, på vilken lantmätare och kommunalingenjörer skulle
meddelas kännedom örn de mätningsmetoder, som icke medhunnits på de
lägre kurserna.

Det är lätt att förstå, att en sådan sönderstyckning av den mätningstekniska
utbildningen av lantmätare på kurser, som stå på helt olika nivåer
och äro avpassade efter det kunskapsmått, som erfordras inom helt främmande
studieriktningar, måste medföra en försämring av studieförhållandena
i jämförelse med den nuvarande läroplanen, som är konsekvent inriktad på
att meddela det för lantmätare erforderliga kunskapsmåttet i ett sammanhang.

De sakkunniga synas hava observerat de olägenheter denna uppdelning
medför, och måhända är det därför, som de föreslå en utökning av lärotiden
i mätningsteknik från de 925 timmar å lärorummet jämte 12 veckors
fältövningar, som lantmäteristyrelsen år 1929 föreslog, till resp. 973 timmar
och 3,5 månader. Denna ökning kan, vad lärotimmarna angår, icke enbart
motiveras med den överflyttning av vissa delar av elementär matematik till
den geodetiska ämnesgruppen, som de sakkunniga föreslå.

Det synes nödvändigt att bättre läroplaner upprättas och att den geodetiska
ämnesgruppen uppdelas efter andra grunder än som skett. Hade de
sakkunniga vidhållit sina ursprungliga intentioner och föreslagit tvenne pro -

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

fessurer inom nämnda ämnesgrupp, kunde fördelningen dem emellan och
läroplanernas upprättande hava ordnats såsom en inre angelägenhet inom
tekniska högskolan, sedan inkorporeringen därstädes skett. Det sammanlagda
antalet föreläsningstimmar motsvarar nämligen tämligen exakt det,
som brukar åligga tvenne professorer. Att verkställa en rationell uppdelning
av ämnesgruppen mellan den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen,
en professor och tre speciallärare, erbjuder väsentligt större
svårigheter.

Ett påtagligt fel i den uppdelning mellan dessa lärare, som de sakkunniga
föreslå, är att professorn i geodesi skulle leda sommarövningarna, men
specialläraren i geodetisk matematik skulle bearbeta resultaten av dessa fältövningar
med undantag av dem, som falla under ämnet planmätning och
nivellering samt med undantag jämväl av de astronomiska ortbestämningarna.
Det är påtagligt att nämnde speciallärare, som icke haft tillfälle
att på fältet följa mätningsarbetena, icke kan vara i stånd att felfritt leda
bearbetningen. Denna bearbetning, som hittills fallit under läroämnet »praktiskt
lantmäteri», består endast till en mindre del i en tillämpning av minsta
kvadratmetoden. Det huvudsakliga arbetet består i att bereda mätningsresultaten
i det slutgiltiga skick, vari de skola redovisas till ett lantmäterikontor
eller till vederbörande kommunala myndigheter.

De olägenheter, som äro förbundna med de sakkunnigas uppdelning av
den geodetiska ämnesgruppen, framträda särskilt vid granskning av förslaget
till sommar övning arnäs anordning.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen äro dessa sommarövningar
ordnade på så sätt, att varje årskurs av elever under en och samma sommar
hinner fullständigt genomgå samtliga mätningsövningar. Därvid har
först utförts en triangulering över mätningsområdet, sedermera en till triangelmätningen
ansluten polygonmätning och till sist en på dessa stommätningar
stödd detaljmätning. Aven den »vanliga mätningen» har under senare år
anslutits till trianguleringen, en anordning, som tyvärr är ganska sällsynt
i den vanliga lantmäteripraktiken, men som dock är den enda rationellt
riktiga. — De olika momenten i övningarna hava således övats just i den
ordningsföljd, i vilken de böra förekomma i praktiken, och eleverna hava,
då de utexamineras, ett fullständigt exempel på uppmätningen av ett område.

De sakkunniga däremot föreslå följande ordning för fältövningarna:

1. läsåret 1 juni—15 juli »planmätning» och nivellering. Med »plan mätning»

synes förslaget närmast avse det som mätningsförordningen
kallar detaljmätning.

2. läsåret 17 juli—15 augusti polygonmätning m. m.

3. läsåret 16 augusti—15 september triangelmätning m. m.

De olika momenten komma således i valet motsatt ordning mot den, vari
de rationellt borde följa på varandra. Skall polygonmätningen kunna anslutas
till en triangelmätning, så kan detta endast ske till den, som föregående
år utfördes av en två år äldre årskurs, eller ock till någon ännu
äldre. Detsamma gäller detaljmätningens anslutning till polygonnätet. Mätningen
av ett område blir således utsträckt under minst tre år, den tid oberäknad,
som bearbetningen kräver.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen hava sommarövningarna
varit förlagda till något samhälle, som på så sätt fått sina mätningsförhållanden
ordnade på ett rationellt och billigt sätt. För undervisningen har

48

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

denna anordning medfört den stora fördelen, att varje år helt nya mätningsuppgifter
föreligga samt att dessa uppgifter äro fullt verklighetstrogna och
icke tillrättalagda på sätt, som knappast kan undvikas, när ett och samma
övningsfält år efter år genomplöjes. Därjämte har vederbörande samhälle
kunnat bära en del av kostnaden för markering, signalbygge, renritning
och renskrivning m. m.

De sakkunniga uttala sig för, att denna anordning skall bibehållas i framtiden,
och vilja därur utvinna än större ekonomisk fördel, förmenande att
vederbörande samhälle, utöver vad hittills varit vanligt, skulle vilja betala
resekostnader och dagtraktamenten åt eleverna.

Dessa förhoppningar tror jag vara i hög grad överdrivna. Och skall det
överhuvud lyckas att framdeles som hittills tinna lämpliga samhällen, villiga
att bidraga till kostnaden, så måste mätningarna såsom hittills ordnas så
att en fullständig uppmätning av ett område med tillhörande uträkning
medhinnes på kortast möjlig tid och icke som enligt förslaget utsträckes
över ett flertal år.

I läroplanen saknas en kurs i fysik. Kommunalingenjörer och övriga
väg- och vattenbyggare hava en sådan kurs på sitt program, men icke lantmätarna.
I den hittillsvarande geodesiundervisningen för lantmätare ingår
en kurs i optik. Om denna uteslutes, såsom här föreslås, komma de elever,
som studera till lantmätare, att få svårt att tillgodogöra sig undervisningen
i de geodetiska instrumenten. Aven för andra läroämnen, t. ex. för vattenbyggnadslära,
torde en kurs i fysik vara önskvärd. En sådan torde utan
kostnadsökning kunna inarbetas i första årskursen, därigenom att lantmäterieleverna
genomgå den för Vi m. fl. anordnade kursen i detta ämne.

Läraren i kidturteknilc vid lantmäter lundervisning en, byrådirektören G. C.

W. SlettenmarJc har anfört bland annat följande:

Vid lantmäteristyrelsens utredning visade sig de väsentligaste önskemålen
beträffande detta ämne vara en betydande ökning av övningstiden samt en
lämplig förläggning av fältövningarna. Dessa synpunkter vunno anslutning
av de särskilda sakkunniga och styrelsen, som beräknade 165 timmar föreläsningar
och 185 timmar övningar i lärorummet ävensom 15 dagar fältövningar
under sommaren efter den vårtermin, då ämnet påbörjats. Häri ingick
den konstruktiva delen av husbyggnadsläran med cirka 15 timmar föreläsningar
och 25 timmar övningar, under det att husbyggnaders allmänna
planläggning ingick i stadsplaneläran.

En jämförelse mellan de av styrelsen sålunda beräknade och de i senare
förslag åt kulturtekniken tillmätta tiderna göres här nedan.

ForB Övningar

lasmngar

timmar timmar

Lantmäteristyrelsen

kulturteknik-husbyggnad...................... 150 160

Utredningsmännen

kulturteknik + kommunikationsteknik............ 188 206,5

Tekniska högskolans lärarkollegium

kulturteknik + vägbyggnad.................... 146 227,5

Sakkunniga

vattenbyggnad II + byggnadslära med vägteknik . . . 141 127

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava sålunda mycket kraftigt beskurit övningstiden och
även något minskat föreläsningstiden. Därjämte är övningstiden utomordentligt
olämpligt förlagd. För bearbetning av fältövningarna i vattenbyggnadslära
föreslås en veckotimme eller totalt 14 timmar under följande hösttermin.
Allmän byggnadslära med vägteknik avslutas ett år före fältövningarna,
och några dylika i detta ämne torde därför icke vara avsedda.
Under sådana förhållanden måste tydligen övningarna å lärorummet i huvudsak
avse konstgjorda skolexempel, under det att fältövningarna bli besiktningar
av pågående eller färdiga arbeten.

Det ligger i öppen dag, att de sakkunnigas förslag innebär en allvarlig
försämring av lantmäteristyrelsens förslag, som var väl avpassat efter det
föreliggande behovet och det måste även sägas innebära en försämring av
de nuvarande förhållandena. Dessbättre synes timplanen icke lägga absoluta hinder
i vägen för kurser i kulturteknik av erforderlig omfattning och å lämplig tid.

För husbyggnadslära II, vartill torde räknas de ur kulturtekniken och
stadsplaneläran utbrutna delarna av husbyggnadsläran, hava däremot de sakkunniga
föreslagit en anmärkningsvärt lång tid. Utredningsmännen föreslogo
50,5 timmar föreläsningar och 101 timmar övningar. De sakkunniga säga
sig finna dessa tider väl avvägda, men upptaga det oaktat i timplanen ic -e
mindre än 79 timmar föreläsningar, motsvarande en ökning av 56 procent;
övningstiden har minskats med 8 procent till 93 timmar. Föreläsningstiden
i husbyggnadslära II är mer än tre gånger så lång som i allmän rättskunskap
samt nära 2/s av tiden för jorddelningsrätt och 9/10 av tiden för vattenbyggnadslära
II. Om den föreslagna föreläsningstiden är tillräcklig för
kommunalingenjörerna, bör tiden för lantmätarna utan olägenhet kunna
minskas till den av utredningsmännen beräknade.

Föreståndaren för lantmäteriunclervisningen, revisionssekreteraren 11. Ericsson
har i egenskap av lärare i rättslära vid lantmäteriundervisningen anfört
bland annat:

Antalet undervisningstimmar för ämnet juridik har för de lantmäteristuderande
beräknats på följande sätt, av lantmäteristyrelsen till omkring 370
timmar, därav 90 timmar övningar, av utredningsmännen till 371 timmar,
därav 247.5 timmar övningar, och av tekniska högskolans lärarkollegium
till 369,5 timmar, därav 245,5 timmar övningar. De sakkunniga hava funnit
sig kunna för ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt anslå allenast tillhopa
343,5 timmar, nämligen för kursen i rättskunskap 25,5 timmar föreläsningar
och för undervisningen i jorddelningsrätt 318 timmar, därav 197
timmar övningar. Jag finner det vara oundgängligen erforderligt, att rättelse
vidtages härutinnan, så att timantalet blir minst 370.

Enligt de av de sakkunniga uppgjorda förslagen till timplaner skulle den
årliga undervisningen i ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt vid tekniska
högskolan komma att uppgå till sammanlagt 371,5 timmar, därav
197 timmar övningar, nämligen dels kursen i rättskunskap 25,5 timmar föreläsningar
(enligt samtliga tre timplaner), dels jorddelningsrätt enligt timplanen
för fackavdelningen för lantmäteri 318 timmar, därav 197 timmar
övningar, dels jorddelningsrätt enligt timplanen för studieriktningen för
kommunalingenjörer 28 timmar föreläsningar. De sakkunniga hava icke
uttalat sig örn '' huruvida och i så fall i vilken utsträckning någon dol av
denna undervisning skulle meddelas av någon annan än den av dem föreslagna
professorn i jorddelningsrätt, utan hålla tvärt örn före, att denne

Bihang till riksdagens protokoll 11)32. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skulle utan olägenhet kunna meddela jämväl den elementära kursen i rättskunskap.
Oavsett att jag ställer mig synnerligen tveksam till den föreslagna
professuren i jorddelningsrätt och ifrågasätter, huruvida icke fasthellre
ett mot professors avlöning svarande belopp bör ställas till förfogande
för undervisningen i juridik att disponeras såsom arvode till en eller flera
lärare i detta ämne, anser jag det böra sörjas för ytterligare lärarkrafter
i ämnet. Jag kan icke förorda, att lösningen av detta spörsmål göres avhängigt
av de medel som genom de studerandes terminsavgifter kunna finnas
disponibla för avlöning av assistenter.

Ur lantmäteristyrelsens i här förevarande hänseende avgivna yttrande torde
här endast behöva återgivas de delar, där lantmäteristyrelsen ansett sig böra
föreslå avvikelsen från de sakkunnigas förslag och som äro av betydelse för
bedömandet av erforderliga lärarkrafter.

I fråga örn läroämnen och undervisning splaner för den föreslagna fackavdelningen
för lantmäteri angiver förslaget, att de sakkunniga i möjligaste män
anslutit sig till de förslag, som framlagts av lantmäteristyrelsen samt till
1931 års riksdag, men att det nu framförda förslaget icke avsåge att giva
en definitiv lösning av frågorna örn de olika ämnenas art och omfattning.

Aven örn lantmäteriundervisningens inordnande under tekniska högskolan
givetvis måste påkalla åtskilliga jämkningar i tidigare förslag i ämnet, för
att de med denna anordning avsedda ekonomiska fördelar skola kunna tillgodogöras,
synas de sakkunniga dock i en del fall hava anlagt så strängt
ekonomiska synpunkter på frågan, att fara föreligger för en icke oväsentlig
försämring av lantmäteriundervisningen. Detta gäller isynnerhet några av
de viktigaste ämnena vid nuvarande lantmäteriundervisning.

Vad angår ämnet matematik tillåter sig lantmäteristyrelsen hänvisa till vad
nuvarande läraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, til. doktor Berwald
anfört. Lantmäteristyrelsen vill ytterligare framhålla, hurusom vid lantmäteriundervisningen
under de gångna åren strävats efter att anpassa ämnet
i dess helhet så mycket som möjligt efter geodesiundervisningens och kulturteknikens
krav. Det berättigade i dessa strävanden har förut beaktats, och
1930 års utredningsmän hava rörande ämnet matematik anfört bland annat,
att någon kombination mellan den vid tekniska högskolan meddelade undervisningen
och undervisningen för de lantmäteristuderande knappast vore
möjlig att genomföra. De sakkunniga hava likväl förordat tekniska högskolans
lärarkollegii förslag örn den nuvarande matematikkursen »matematik
II» vid högskolan, då denna ansåges till väsentliga delar ganska nära
sammanfalla med den för lantmätarna avsedda matematiken, varav endast
vissa delar avsåge speciellt på geodesin inriktad matematik och därför tarvade
specialundervisning.

En jämförelse mellan å ena sidan nuvarande och av lantmäteristyrelsen
år 1929 föreslagna kurs i matematik vid lantmäteriundervisningen och å
andra sidan tekniska högskolans matematik II utvisar, enligt vad nuvarande
läraren i matematik vid lantmäteriundervisningen framhållit, icke blott att
vissa delar av matematiken till olägenhet för undervisningen skulle överflyttas
till andra läroämnen, utan även att de studerande vid lantmäterifackavdelningen
komme att bliva helt i avsaknad av undervisning i vissa
för deras utbildning i övriga ämnen viktiga matematiska discipliner.

Under sådana förhållanden finner sig lantmäteristyrelsen icke kunna giva
de sakkunnigas förslag sin anslutning utan böra vidhålla kravet på special -

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

undervisning vid fackavdelningen för lantmäteri i ämnet matematik. Ett
godtagande av de sakkunnigas förslag måste i alla händelser kräva inrättandet
av en särskild kompletteringskurs i matematik för de lantmäteristuderande
på sätt nuvarande matematikläraren föreslagit.

Vid framläggandet av 1929 års förslag framhöll lantmäteristyrelsen att
ämnet marklära, såsom det då tänktes utformat, utgjorde grundval för såväl
jordbruks- och skogslära som, framför allt, jordvärderingslära, och att därför
undervisningen i ämnet, vilken för närvarande vore stadd i stark utveckling
vid lantmäteriutbildningen, vore av synnerlig vikt för lantmätarna. De
sakkunniga hava nu föreslagit ämnets uppdelning i dels geologi i den utsträckning,
undervisning häri meddelas under första läsåret vid tekniska
högskolan, dels marklära. Härigenom har emellertid ämnet fått en utformning
och sammansättning, som väsentligt skiljer sig från styrelsens förslag,
och allt för stor vikt har lagts vid allmän geologi. Inriktningen av det
nuvarande ämnet geologi vid högskolan måste av naturliga skäl vara lagd
efter sådana, mera tekniskt betonade linjer, att de lantmäteristuderande icke
kunde anses hava direkt behov av att följa en sådan undervisning under
så lång tid, som denna nu upptager, medan å andra sidan under för själva
markläran avsedd tid icke kan inrymmas den specialundervisning, som för
de lantmäteristuderande vid Barnundervisning i allmän geologi bleve oundgängligen
nödvändig

Lantmäteristyrelsen anser därför, att ämnet marklära bör erhålla en utformning,
som närmare ansluter sig till den av styrelsen förut föreslagna,
och att någon gemensam undervisning i geologi med annan fackavdelning
lämpligen icke bör ifrågakomma.

Det nuvarande ämnet rättslära vid lantmäteriundervisningen är och har
alltsedan undervisningens ordnande år 1910 varit uppdelat i dels en allmän
och dels en speciell del med en sammanlagd undervisningstid av 285 timmar.
Lantmäteristyrelsen har i 1929 års förslag uppdelat ämnet på enahanda sätt
meu ansett en ökning till omkring 370 timmar erforderlig, och hava såväl
1930 års utredningsmän som tekniska högskolans lärarkollegium kommit
till ungefär samma resultat.

Den allmänna delen avsågs enligt förslaget att i stort sett vara en motsvarighet
till ämnets nuvarande allmänna del, som på timplanen upptager
110 timmar. Då de sakkunniga anse sig kunna inskränka denna allmänna
del till att omfatta endast 25,5 timmar — visserligen med någon utökningav
tiden för den speciella delen — synes detta uteslutande vara dikterat
av hänsyn till att kunna utnyttja redan inom tekniska högskolan förefintlig
kurs i rättslära, och utan beaktande av de vitt skilda krav, som måste uppställas
ifråga örn allmän kännedom i det svenska rättsväsendet för en tekniser
och en tjänsteman med lantmätarens arbetsuppgifter. Det ligger i
sakens natur, att en ärnbetsmannagrupp, som i sin tjänsteutövning ständigt
kommer i kontakt med och har att meddela beslut i olika speciella juridiska
spörsmål, måste erhålla skolning i jämväl allmän rättskunskap i en utsträckning,
som icke erfordras för teknikern. För den blivande lantmätaren måste
därför en så kort, under helt andra förutsättningar meddelad kurs i allmän
rättskunskap, som de sakkunniga ifrågasätta, anses tämligen värdelös; helst
ämnet sedermera ånyo måste genomgås efter helt andra linjer och betydligt
grundligare.

Den speciella delen av rättskunskapen eller såsom de sakkunniga benämna
ämnet jorddelningsrätt, som enligt lantmäteristyrelsens förslag upptog omkring
2ö0 timmars undervisning, har i de sakkunnigas förslag utökats till

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

att omfatta 318 undervisningstimmar, vari emellertid skulle komma att ingå
omkring 85 timmar av ämnets allmänna del. Under sådana förhållanden
blir den av de sakkunniga föreslagna tider för ifrågavarande speciella del
av rättskunskapen i verkligheten icke utökad utan fastmera icke oväsentligt
mindre än den av lantmäteristyrelsen tidigare föreslagna, fastän de sakkunniga
själva funnit de skäl, som under utredningen anförts för en utvidgning
och fördjupning av de blivande lantmätarnas juridiska kunskaper,
speciellt i de delar därav, som närmast beröra lantmätarnas verksamhetsområde,
tungt vägande samt uttalat sin anslutning därtill.

Lantmäteristyrelsen kan därför, under hänvisning till vad styrelsen i sitt
betänkande år 1929 i ämnet anfört, icke giva sin anslutning till de sakkunnigas
förslag ifråga om ämnena rättslära och jorddelningsrätt utan finner
sig böra vidhålla sitt tidigare förslag med den ändrade fördelning mellan
föreläsnings- och övningstider, som må finnas lämplig.

Undervisningen i husbyggnadslära ingår för närvarande vid lantmäteriundervisningen
i ämnet kulturteknik.

De sakkunniga föreslå, i huvudsaklig överensstämmelse med 1930 års
utredningsmän, att undervisningen i husbyggnad utbrytes såsom särskilt
ämne.

Mot de sakkunnigas förslag har lantmäteristyrelsen intet annat att erinra,
än att för ämnet, på sätt av nuvarande läraren i kulturteknik vid lantmäteriundervisningen
framhållits, synes avsatts väl riklig tid till föreläsningar och
att denna därför, till förmån för övningarna eller eventuellt för andra ämnen,
i viss mån torde kunna beskäras.

Lantmäteristyrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga givna omfattningen
och anordningen av ämnet stadsbyggnadslära, men kan knappast
finna tillräckliga skäl tala för den av de sakkunniga föreslagna ändringen
av ämnets nuvarande benämning eller stadsplanelära.

Vid lantmäteriundervisningen meddelas för närvarande undervisning i
geodesi under 700 timmar, varjämte ämnet praktiskt lantmäteri för närvarande
till omkring tre fjärdedelar eller omkring 460 timmar utgör mätningsteknik,
d. v. s. tillämpning av de kunskaper, som inhämtas vid undervisningen
i ämnet geodesi. Lantmäteristyrelsen har år 1929 föreslagit, att
denna undervisning i mätningsteknik skulle överföras till geodesiundervisningen,
och har för det nya ämnet geodesi beräknat 400 föreläsnings- och
525 övningstimmar eller sammanlagt 925 timmar jämte fältövningar under
12 veckor.

1930 års utredningsmän hava för undervisningen i geodesi föreslagit 235
föreläsnings- och 693 övningstimmar eller sammanlagt 928 timmar jämte
fältövningar under 12 veckor.

Tekniska högskolans lärarkollegium har för ämnet föreslagit 271 föreläsnings-
och 736 1 2 övningstimmar eller tillsammans 1,007 1/s timmar jämte
fältövningar under 12 veckor. Härvid är att märka, att enligt kollegiets
förslag till ämnet geodesi från ämnet matematik överflyttats den speciellt
geodetiska matematiken.

De sakkunniga hava underkastat frågan om geodesiundervisningens fördelning
på olika läroämnen särskild prövning och hava därvid enat sig om
att i enlighet med ett av läraren vid tekniska högskolan, professorn Erik
Fagerholm avgivet förslag hemställa om ämnets uppdelning på de fyra eller
rättare fem ämnen, med anslutning i fråga om studieplanen, ämnenas omfattning
o. s. v. i allt väsentligt till professor Fagerholms förslag. Skälen

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

härtill angivas vara, främst att detta förslag möjliggör gemensam undervisning
i den mån, sådan kan vara lämplig för blivande lantmätare och de
studerande vid övriga fackavdelningar, och i andra hand att förslaget synes
»vara på ett lämpligt sätt uppbyggt». Hade emellertid vid prövningen
möjligheterna för ämnets sammanhållning i högre grad beaktats, lärer säkerligen
resultatet blivit mera ägnat att undanröja farhågorna för att undervisningen
kan komma att få en för de blivande lantmätarnas utbildning
för deras praktiska verksamhet främmande inriktning.

Lantmätarnas geodetiska och mätningstekniska utbildning, som under de
gångna mer än tjugo åren sedan den nuvarande lantmäteriuudervisningens
tillkomst led för led uppbyggts till sin nuvarande erkänt höga nivå under
ständig och målmedveten strävan såväl efter anpassning till den praktiska
verksamhetens krav som efter vetenskaplig anknytning och grund, föreslås
nu av de sakkunniga skola uppdelas på fem olika kurser eller ämnen.

Kursen i planmätning och nivellering skulle stå öppen för samtliga fackskolor
och utgöra en rent elementär kurs i mätningsteknik.

Den lägre geodesikursen skulle bliva gemensam för lantmätare och vägoch
vattenbyggare och för de senare komplettera den förra kursen med för
dem erforderliga kunskaper.

Den högre geodesikursen skulle därefter för blivande lantmätare och kornmunaiingenjörer
avse att meddela kännedom om de ytterligare mätningsmetoder,
som icke medhunnits på de lägre kurserna.

Undervisningen i geodetisk matematik föreslås bli gemensam för lantmäteriavdeluingen
och väg- och vattenbyggnadsavdelningen.

I ämnet kartografi slutligen skulle undervisningen bli gemensam för lantmäterifackavdelningen
och de blivande kommunalingenjörerna.

Örn förslaget rörande de två sistnämnda ämnena må i detta sammanhang
intet vara att erinra. Däremot måste understrykas, att en sådan söndersplittring
av den mätningstekniska utbildningen av lantmätare på kurser,
som stå på helt olika nivåer och äro avpassade efter det kunskapsmått,
som erfordras inom helt främmande studieriktningar, måste medföra en
avsevärd försämring av studieförhållandena i jämförelse med den nuvarande
läroplanen.

Särskilt tydligt framträda de med förslaget om den mätningstekniska utbildningens
uppdelning förbundna olägenheterna vid granskning av förslaget
till sommarövningarnas anordning.

Den föreslagna planen för sommarövningarna vid lautmäterifackavdelningen
utvisar, att beträffande övningarna i den geodetiska ämnesgruppen
de olika momenten komma i rakt motsatt ordning mot den, vari de rationellt
borde följa på varandra. Under en månad den första sommaren skola
eleverna s3''sselsättas med övningar i detaljmätning och avvägning — utan
kännedom om mätningsförordningen, vilken återfinnes först å läroplanen
för andra årskursen. Efter ett avbrott för två veckors övningar i skogshushållning
skola de studerande därefter gripa sig an med en månads övningar
i stommätning av lägre ordning och först följande sommar få eleverna
handledning i anordning av huvudstomnät, anslutning till rikstrianguleringen,
astronomisk ortsbestämning m. m. Oavsett den oriktiga ordningsföljden
mellan de olika operationerna blir den fullständiga mätningen
av ett område således utsträckt under minst tre år, den tid oberäknad, som
mätningarnas bearbetning kräver.

Vid den nuvarande lantmäteriundervisningen äro motsvarande sommar -

54

Kungl. Majlis proposition Nr 124.

övningar på naturligt sätt ordnade sålunda, att varje årskurs av elever under
en och samma sommar å ett och samma övningsfält hinner fullständigt
genomgå samtliga mätningsövningar. Därvid utföres först en triangulering
över mätningsområdet, örn möjligt med anslutning till rikstrianguleringen,
sedermera en till triangelmätningen ansluten polygonmätning och till sist
en på dessa stommätningar stödd både numerisk och grafisk detaljmätning.
För övrigt torde endast genom en sådan anordning av fältövningarna kunna
påräknas någon förståelse hos det samhälle, som utgör mätningsobjekt, för
den nytta dessa arbeten medföra för samhället, och utan sådan förståelse
kail ej sedan i sin tur påräknas den ekonomiska medverkan från samhällets
sida till arbetenas genomförande, som hittills ägt rum, och vilken de sakkunniga
dessutom ansett än ytterligare kunna utnyttjas.

Förslagets söndersplittring av geodesien i så många ämnen har också
medfört motsvarande uppdelning av undervisningsskyldigheten. Den geodetiska
ämnesgruppen uppdelas nämligen enligt förslaget på fyra lärarbefattningar,
en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i vartdera av
ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och kartografi.
Av dessa befattningar är professuren förut befintlig, medan samtliga speciallärarbefattningar
skulle nyinrättas. De två sistnämnda av dessa speciallärarbefattniugar
föreslås visserligen sammanslagna till en personlig professur,
men detta skall endast gälla tillsvidare.

Av vad ovan anförts torde framgå, att det av de sakkunniga framlagda
förskget till geodesiundervisningens ordnande skulle medföra en högst betänklig
försämring av de lantmäteristuderandes utbildning i detta synnerligen
viktiga ämne. Det synes därför oundgängligen nödvändigt, att mera
tillfredsställande läroplaner upprättas och att ämnet uppdelas efter andra
grunder än som skett. Den väsentligen olika omfattningen av ämnet geodesi,
som torde krävas för olika fackavdelningar inom tekniska högskolan,
lärer sannolikt göra undervisningsskyldigheten allt för betungande för en
professor.

Lantmäteristyrelsen finner sig därför för sin del böra ansluta sig till det
av nuvarande läraren vid lantmäteriundervisningen professor Tryggve Rubin
inför de sakkunniga framlagda förslaget örn inrättandet av två professurer
i ämnet geodesi, den ena med ingenjörsteknisk och den andra med lantmäteriteknisk
inriktning. På sådant sätt finge även envar av dessa båda
för det allmänna och allmänheten lika viktiga ämnesgrenar större förutsättningar
till allsidig och likvärdig utveckling vid tekniska högskolan.

Beträffande ämnet slcogsekonomi med skogslärl% vill lantmäteristyrelsen biträda
de sakkunnigas förslag med allenast den erinran, att den föreslagna
minskningen av tiden för fältövningar icke synes böra ifrågakomma, utan
att. dessa fältövningar böra bibehållas till den omfattning, som styrelsen
tidigare föreslagit.

Det nuvarande ämnet kulturteknik vid lantmäteriundervisningen föreslogs
av 1930 års utredningsmän att uppdelas i tre särskilda ämnen: husbyggnadsläru,
allmän byggnadslära med kommunikationsteknik (vägteknik) samt
vattenbyggnads! ära.

De sakkunniga hava nu i huvudsak följt detta förslag.

För de två nu föreliggande ämnena, vilka utgöra återstoden av nuvarande
ämnet kulturteknik sedan den ovan redan berörda husbyggnadsläran utgått,
föreslå de sakkunniga nyinrättandet av två speciallärarbefattningar.

Vid lantmäteristyrelsens utredning år 1929 visade sig de väsentligaste

55

Kungl. Majds proposition Nr 124.

önskemålen rörande kulturtekniken vara en betydande ökning av övningstiden
samt en lämplig förläggning av fältövningarna. I det nu föreliggaude
förslaget har däremot, på sätt nuvarande läraren i ämnet kulturteknik i sitt
till föreståndaren för lantmäteriundervisningen avgivna, härvid fogade yttrande
framhållit, övningstiden icke oväsentligt beskurits samt jämväl erhållit
en mindre gynnsam förläggning. Påtagligt är även att förslaget innebär
en försämring av utbildningen inom den kulturtekniska ämnesgruppen
såväl i jämförelse med de nuvarande förhållandena som med styrelsens
förslag år 1929.

Ehuru den omständighet, att inom ämnesgruppen kulturteknik ingå olika
ämnen, kan synas göra en undervisning genom olika speciallärare naturlig,
kräver dock den särskilda inriktning, som måste givas den för de lantmäteristuderande
i hithörande delar avsedda undervisningen, såsom lantmäteristyrelsen
vid tidigare tillfällen framhållit, en för ändamålet speciell bearbetning
av ämnet. Denna torde vara svår att på lämpligt sätt åstadkomma
vid ämnets uppdelning mellan flera speciallärare men skulle möjliggöras
och befrämjas genom ämnets samlande under en ordinarie lärare.

Även med beaktande därav, att det lättare låter sig göra att anordna undervisning
med speciallärare vid tekniska högskolan med dess större resurser
än vid en fristående mindre läroanstalt, synes det dock styrelsen, som om
alltjämt de övervägande skälen talade för, att de i föreliggande förslag upptagna
ämnena byggnadslära med vägteknik och vattenbyggnadslära böra
anordnas i närmare överensstämmelse med lantmäteristyrelsens förslag och
sammanslås till ett ämne under benämningen kulturteknik, i vilket fall för
undervisningens bestridande i detta ämne en professur bör nyinrättas.

Den av de sakkunniga för fackavdelningen för lantmäteri vid tekniska
högskolan framlagda timplanen har lantmäteristyrelsen, med anledning av
de av styrelsen ovan framställda erinringar mot vissa läroämnens omfattning
och utformning, ansett sig icke böra underkasta någon ingående granskning
eller nu särskilt yttra sig över.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört bland annat följande:

Matematik. Mot de sakkunnigas förslag har lärarkollegiet intet att invända.
Genom tillkomsten av den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen
i matematik kan den nuvarande professuren i matematik
och mekanik ändras till förmån för undervisningen vid högskolan. Lärarkollegiet
får därvid föreslå, att den ändras till professur i mekanik och matematisk
fysik, varvid mekanikundervisning skall bedrivas inom de lägre årskurserna
av fackavdelningarna för lantmäteri, kemi och kemisk teknologi,
bergsvetenskap och arkitektur.

Undervisningen i matematisk fysik skulle däremot göras tillgänglig för
samtliga de studerande inom högskolan, vilka önska draga fördel därav.
Särskilt betydelsefull blir denna undervisning i händelse av inrättandet av
en studieriktning för teknisk fysik, som länge stått såsom ett önskemål.

Geologi med marklära. Tekniska högskolan äger för närvarande en speciallärarbefattning
i allmän geologi, varigenom de studerandes vid högskolan
behov på ett utmärkt sätt tillgodoses. De sakkunniga föreslå, att denna befattning
(arvode 3,000 kronor) indrages och att en ny inrättas i geologi med
marklära (arvode 4,200 kronor).

Detta är enligt kollegiets mening olämpligt och det måste anses som ett
oeftergivligt villkor, att speciallärarbefattningen i allmän geologi får kvarstå

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

oförändrad, men att undervisningen i detta ämne utsträckes även till fackavdelningen
för lantmäteri.

För ämnet marklära torde däremot särskild speciallärarbefattning böra
inrättas inom fackavdelningens för lantmäteri behov med en tjänstgöringstid
av 2 timmar föreläsningar och 2 timmar övningar per vecka under en hösttermin
och med en avlöning av 1,200 kronor.

Rättskunskap. De sakkunniga föreslå till en början »att de studerande
vid fackavdelningen för lantmäteri skola i likhet med högskolans övriga
studerande deltaga i den vid högskolan meddelade undervisningen i rättskunskap».

Längre fram i sitt utlåtande föreslå emellertid de sakkunniga, att speciallärarbefattningen
i rättskunskap vid tekniska högskolan skall utgå i samband
med inrättandet av en professur i jorddelningsrätt.

Lärarkollegiet har fattat detta så, att de sakkunniga anse, att den nu befintliga
undervisningen i rättskunskap skall kvarstå men övertagas av professorn
i jorddelningsrätt.

Enligt lärarkollegiets förmenande vore detta för högskolans vidkommande
synnerligen olyckligt, emedan det då kunde befaras, att undervisningen i
rättskunskap omlades på ett sätt, som gjorde densamma mindre väl ögnad
för högskolans övriga fackavdelningar. Lärarkollegiet får därför på det bestämdaste
motsätta sig förslaget örn borttagandet av den nuvarande speciallärarbefattningen
i rättskunskap.

Stadsbyggnadslära. Undervisningsplanerna rörande detta ämnes omfattning
i vad rör fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt arkitektur
äro för närvarande under utredning. Lärarkollegiet har intet att erinra
mot de sakkunnigas förslag rörande ordnandet av undervisningen i
detta ämne för lantmätare, då den pågående utredningen icke därigenom
synes bliva föregripen.

Geodetiska ämnen. De geodetiska ämnena hava av de sakkunniga föreslagits
fördelade på en professur i geodesi samt tre speciallärarbefattningar,
nämligen en i planmätning och nivellering, en i geodetisk matematik och
en i kartografi.

Lärarkollegiet har redan tidigare i sin skrivelse av den 30 januari 1931
uttalat sig mot en uppdelning på en professur och tre speciallärarbefattningar
och i stället föreslagit en uppdelning på två professurer och en speciallärarbefattning
samt att uppdelningen av undervisningen borde ske i
detalj först sedan den nya fackavdelningen konstituerats. Lärarkollegiet har
all anledning vidhålla denna sin uppfattning rörande lärarbefattningarna,
men anser det lämpligt att redan nu söka få till stånd en uppdelning av
ämnena på de olika befattningarna åtminstone i huvuddrag.

Ämnet numeriska och grafiska metoder, som tidigare helt tillhörde professuren
i geodesi vid tekniska högskolan, har numera delvis överflyttats till
professuren i beskrivande geometri, varför det måste anses lämpligt att de
studerande inom fackavdelningen för lantmäteri få tillfälle deltaga i ämnet
beskrivande geometri åtminstone i sådan utsträckning som motsvaras av de
överflyttade delarna av läroämnet numeriska och grafiska metoder.

I övrigt har lärarkollegiet vid förnyad granskning funnit lämpligt föreslå
en professur i geodesi, en professur i mätningsteknik och en speciallärarbefattning
i geodesi. Genom denna senare borde undervisning meddelas endast
i fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad, bergsvetenskap och
arkitektur.

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Följande uppdelning av undervisningen inom de geodetiska ämnena bör
enligt lärarkollegiets mening i princip fastställas, dock under medgivande
av de ändringar, som kunna befinnas lämpliga, sedan den nya fackavdelningen
för lantmäteri blivit konstituerad. Sålunda kunde eventuellt »fotogrammetri»
i nedanstående uppställning överflyttas från professuren i mätningsteknik
till professuren i geodesi under det att »minsta kvadratmetoden»
överföres till professuren i mätningsteknik.

Professur i geodesi. 124 timmar föreläsningar samt 248 timmar övningar
på lärorummet jämte 5 veckor fältövningar.

Triangelmätning inklusive basmätning.

Precisionsavvägning, trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning.

Minsta kvadratmetoden med tillämpningar på i det föregående nämnda
delar.

Astronomisk ortsbestämning.

Sfärisk trigonometri.

Geofysikaliska metoder.

Översikt över geodetiska arbeten i Sverige.

Geodesiens historia och internationella organisation.

Professur i mätning steinik. 124 timmar föreläsningar samt 403 timmar
övningar på lärorummet jämte 7 veckor fältövningar.

Polygonmätning, stomlinjemätning och mätningslinjemätniDg.

Grafisk och numerisk detaljmätning.

Vanlig avvägning och tachymetermätning.

Fotogrammetri.

Kartografi.

Mätning på kartor, arealuträkning.

Mätningstoreskrifter.

Speciali är arbefattning i geodesi. 51 timmar föreläsningar och 51 timmar
övningar på lärorummet jämte 2 veckor fältövningar första sommaren och
4 veckor fältövningar andra sommaren.

Planmätning och nivellering.

Kartritning och textning.

Mätningsf öreskrifter.

Kortare kurs i triangulering, polygonmätning, linjenät, tachymetermätning,
höjdbestämning samt utstakningar.

Jorddelningsrätt. Rörande detta ämne hava olika meningar rått bland de
sakkunniga. Till undervisningens handhavande har föreslagits en professor
men har en av de sakkunniga, lektor Björnsson, reserverat sig mot detta
förslag.

Lärarkollegiet har vid frågans behandling ansett riktigast ansluta sig till
de sakkunnigas majoritet och förordar således en professur i detta ämne,
varvid dock borde beaktas, att den nu befintliga speciallärarbefattningen i
rättskunskap bör bibehållas, och att således undervisningen i rättskunskap
icke, som av sakkunniga förordats, skulle handhavas av professorn i jorddelningsrätt.

Jordbrukslära med jordbruks ekonomi. Lärarkollegiet har intet att invända
mot de sakkunnigas förslag.

Det bör dock framhållas, att en föreläsningstid av 186 timmar per läroår
är allt för lång för en lärare och att ämnet därför helst borde uppdelas på
två befattningar om ovan nämnda tid ej kan reduceras.

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Allmän byggnadslära med väg teknik. Lärarkollegiet får för sin del instämma
i de sakkunnigas förslag om inrättande av en speciallärarbefattning
i allmän byggnadslära men anser dock, att den till denna befattning
hörande undervisningen i vägteknik lämpligen bör hänföras till den vid
tekniska högskolan befintliga professuren i vägbyggnad och kommunikationsteknik
och att sålunda nämnda speciallärarbefattuing endast kommer att
omfatta allmän byggnadslära. Rörande undervisningen i vägbyggnad inom
fackavdelningen för lantmäteri får lärarkollegiet föreslå att densamma fastställes
till 2 timmar föreläsningar och 3 timmar övningar per vecka under
en hösttermin.

Vattenbyggnadslära. Lärarkollegiet får rörande detta ämne instämma i de
sakkunnigas förslag örn inrättande av en speciallärarbefattuing i vattenbyggnadslära,
varvid dock till denna speciallärarbefattning borde överflyttas
en del av den undervisning, som nu meddelas av professorn i vattenbyggnadslära,
då närmast hydrografi och hydrologi. På så sätt skulle även en
viss avlastning av professuren i vattenbyggnadslära kunna ernås.

Under hänsynstagande till ovan av lärarkollegiet gjorda framställningar
rörande lantmäteriundervisningen skulle densamma komma att meddelas enligt
nedanstående tabell.

Denna tabell upptager sammanlagda antalet föreläsningstimmar och övningstimmar
för hela utbildningstiden men icke detaljerad fördelning på de
olika terminerna och årskurserna, emedan sådan fördelning måste bliva föremål
för ytterligare bearbetning. Lärarkollegiet anser den här gjorda tabellariska
framställningen fullt tillräcklig för frågans bedömande.

Undervisningsplan för fackavdelningen för lantmäteri.

Föreläsa. Övningstim.
tim.

Matematik II.................

Beskrivande geometri...........

Allmän geologi...............

Marklära....................

Rättskunskap.................

Nationalekonomi..............

Husbyggnadslära II............

Stadsbyggnad ................

Geodesi I..................

Mätningsteknik . . .............

Jorddelningsrätt...............

Skogsekonomi med skogslätt.....

Jordbrukslära med jordbruksekonomi

Vattenbyggnadslära II..........

Allmän byggnadslära...........

Vägbyggnad ................

Fiskerikunskap...............

Skiftesläggningslära............

Arkivkunskap................

Fornlämningar och naturskydd . . .

101

101

28

42

64.5

8.5

exk. 1 vecka.

28

28

25.5

—

35

■—-

79

93

51

68

124

248

fältövn. 5 veckor.

124

403

» 7 »

124

197

110

14

» 2 »

186

42\

104

62/

> 4 >

34

51

28

51

34

—

124

225

/exk. 1 vecka,

/fältövn. 4 veckor.

28

14

28

—

Summa 1,460 1,647.5

24 veckor.

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Till jämförelse må nämnas, att motsvarande tider enligt de sakkunnigas
förslag äro 1,458 timmar föreläsningar och 1,605.5 timmar övningar samt
tiden för fältövningar och exkursioner 25 veckor.

Vid lärarkollegiets yttrande voro fogade åtskilliga reservationer, för vilka
jag anhåller att få redogöra i nu förevarande sammanhang.

Professorn i vattenhy g gna ds! ära W. Fellenius har anfört huvudsakligen
följande:

Såväl med hänsyn till professor Rubins skrivelse av den 3 juli 1931 till
de sakkunniga för omorganisationen av den högre tekniska undervisningen,
däri han föreslagit, att minsta kvadratmetoden m. m. skall tilläggas professuren
i »lantmätnmg» (vilken här motsvaras av professuren i »mätningsteknik»),
som med hänsyn till den nuvarande professorns i geodesi önskan
och förslag anser jag, att redan i det preliminära förslaget till ämnesuppdelning
»Fotogrammetri» hade bort tilläggas professuren i geodesi och »Minsta
kvadratmetoden m. m.», professuren i mätningsteknik.

Special! är arbefattningen i Geodesi II bör kallas »special l är arbefattning i
kartografi» eller »speciallärarbefattning i planmätning och nivellering» och dess
undervisning bör ordnas enligt sakkunnigas förslag.

Professuren i jorddelningsrätt. Till denna bör — i överensstämmelse med
sakkunnigas förslag läggas undervisningen i rättskunskap för högskolans
samtliga fackavdelningar, varför särskild lärarbefattning i rättskunskap ej
erfordras.

Professorn i hyggnadsstatik C. A. Forssell har anfört:

Professur i jorddelningsrätt vid tekniska högskolan för undervisning inom
fackavdelning för lantmäteri skulle komma att omfatta så vitt skilda delar
av juridiken, att den såsom högskoleprofessur icke vore godtagbar. Svårigheten
vid dess besättande vore vidare påtaglig. Redan vid besättande av
de juridiska fakulteternas professurer yppar sig ofta svårigheter, och detta
även i Stockholm. Med en cirka 1,500 kronor per år lägre avlöning vore
professuren i jorddelningsrätt endast en passage-befattning för en skicklig
juridisk universitetsman. Delas lärarbefattningen däremot på tvenne speciallärare,
synes det mera sannolikt att till vardera kunna få någon i huvudstaden
verksam jurist, med erfarenhet inom lärarbefattningens område.

Speciallärarbefattningar i kulturteknik, eventuellt med omfattning inom
allmänna byggnadsläran och inom vattenbyggnad böra utbytas mot en professur
i kulturteknik av deras sammanlagda undervisningstid, vilken just
motsvarar en professurs. Den påstådda heterogeniteten i ämnesområdet för
en dylik professur föreligger icke. Dess vetenskapsområde är väsentligen
tillämpad fysik, detta både för allmänna byggnadsläran och vattenbyggnad.
Den praktiska ingenjörserfarenheten inom ettdera av områdena förutsätter i
hög grad också erfarenhet inom det andra. Sålunda kan knappast en ingenjör
besitta vederbörliga insikter inom allmänna byggnadsläran, om han icke är
förfaren i vattenbyggnad och tvärtom.

Det har påståtts, att en professor i kulturteknik icke skulle finna användning
för sina högre kvalifikationer vare sig inom undervisning eller inom i
samband med denna stående forskning. Man hänvisar till, att lantmäteristuderande
icke skulle vara i behov av annat än en rent elementär undervisning
inom området. Härvid glömmer man, att dels skulle undervisningen
inom viktiga delar följas även av väg- och vattenbyggarna, dels

60

Kungl. Majis proposition Nr 124.

bleve denna professur avgörande för utbildningen av lantbruksingenjör erna,
vilkas verksamhet inom professurens område är av största betydelse. De
sorgliga erfarenheter, förenade med miljonförluster och med ruin för många
intressenter, som gjorts vid våra torrläggningsföretag, vittna på ett övertygande
sätt örn nödvändigheten av hela detta problemområdes upptagande
till ingående behandling både i forskning och i undervisning.

Den man, som för närvarande handhar undervisningen i kulturteknik vid
lantmäteriinstitutet, byrådirektör Slettenmark, är en av alla och en var erkänd
kapacitet av osedvanligt framstående slag inom såväl allmänna bvggnadsläran
som inom vattenbyggnad. Han har vidare bedrivit erkänt framstående
specialforskning inom den del av vattenbyggnadskonsten, som omfattar
dräneringsfrågan.

Här föreligger sålunda ett undervisningsområde, som är av största betydelse
för viktiga och ekonomiskt betydelsefulla allmänna intressen och som
visat sig kräva fördjupat vetande. Vidare är en för detta arbete särskilt väl
skickad man att påräkna, särskilt kompetent att utföra det vägbrytande arbete
som särskilt är nödvändigt vid denna professurs nyinrättande. Det
synes mig, som örn skälen för inrättande av en professur i detta fall vore
osedvanligt starka.

Professorn i brobyggnad O. Linton har ansett,

att i geodesi — utöver den nuvarande professuren — tre speciallärarbefattningar
böra inrättas samt att det redan nu hade bort uttalas, att fotogrammetri
— liksom hittills har varit fallet — skulle tillhöra nämnda professur
och vidare

att speciallärarbefattningen i rättskunskap kan undvaras, enär detta läroämne
bör införlivas med professuren i jorddelningsrätt.

Professorn i geodesi E. Fagerholm har anfört bland annat följande:

I vad avser lantmäteriundervisningens ordnande synes mig de sakkunnigas
förslag innebära en i allt väsentligt god lösning. Då lärarkollegiet nu
beslutat att föreslå, att frågan om omändring av undervisningsplanerna
inom väg- och vattenbyggnads fackavdelningen i detta sammanhang ej skall
lösas, förefinnes för närvarande ingen anledning att ingå på de sakkunnigas
förslag i denna del.

Beträffande lantmäteriundervisningen äro de avvikelser från de sakkunnigas
förslag, som möjligen skulle kunna vara önskvärda, obetydliga och av
sådan art, att de kunna framdeles genomföras av tekniska högskolans egna
myndigheter. Jag tänker härvid närmast på den ändrade omfattningen av
speciallärarens i planmätning och nivellering undervisning, som eventuellt
kunde visa sig önskvärd på grund av de från lantmäterihåll härutinnan
framförda synpunkterna.

Reserverande mig mot de delar av lärarkollegiets beslut, vari föreslås avvikelser
från de sakkunnigas förslag, anser jag lämpligast, att de sakkunnigas
förslag i vad beträffar lantmäteriundervisningen nu antages i oförändrat
skick. I likhet med lärarkollegiet finner jag lämpligast att frågan
örn ändring inom väg- och vattenbyggnadsfackavdelningen tills vidare uppskjutes.

Beträffande det ämne, som jag representerar, nämligen geodesien, vill jag
något närmare motivera, varför jag anser de sakkunnigas förslag vara att
föredraga framför lärarkollegiets.

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Inom ämnesgruppen geodesi hade de sakkunniga föreslagit en professur
(i geodesi) samt tre speciallärarbefattningar, nämligen en i kartografi, en i
geodetisk matematik och en i planmätning med nivellering. Lärarkollegiet
har däremot föreslagit två professurer och en speciallärarbefattning. I fråga
örn befattningarna innebär detta för den närmaste framtiden ej någon skillnad,
ty de sakkunniga förutsätta att intill dess professor Rubin uppnår
pensionsåldern, till vilken tidpunkt återstå cirka åtta år, Rubin skall såsom
innehavare av personlig professur bestrida deu med de två förstnämnda
speciallärarbefattningarna förenade tjänstgöringen.

Ifrågavarande två speciallärarbefattningars sammanlagda tjänstgöringsskyldighet
motsvarar precis den för professor vanliga.

Hade lärarkollegiet inskränkt sig till att föreslå inrättandet av en professur
i kartografi och geodetisk matematik, i stället för en speciallärare i vardera
av dessa två grenar, skulle någon reell anmärkning mot kollegiets förslag
ej behövt framställas.

Lärarkollegiet föreslår emellertid även en helt annan uppdelning av ämnet
mellan lärarna, än enligt de sakkunnigas förslag. Grundprinciperna för
de sakkunnigas uppdelning av ämnet vore, att dubbelundervisning i möjligaste
mån skulle undvikas och att de skilda lärarnas undervisningsområden
skulle motsvara naturligt skilda delar av ämnet. Med undvikandet av
dubbelundervisning avses att samma del av ämnet ej skall föreläsas av mer
än en lärare. Motsatsen medför påtagligen onödig kostnad och ett mindre
gott utnyttjande av de studerandes tid. Dessutom förefinnes då risk för
att en viss dualism i undervisningen kan uppstå.

Den fördelning av ämnet mellan de skilda lärarna, som lärarkollegiet
föreslagit, medför dubbelundervisning i stor skala. En del saker skulle till
och med komma att föreläsas av alla tre lärarna. Närliggande och samhörande
delar av ämnet skulle i stor utsträckning komma att handhavas av
skilda lärare. Det kommer säkerligen att visa sig mycket svårt att med
den av lärarkollegiet föreslagna ämnesuppdelningen åstadkomma en enhetlig
undervisning.

Den av lärarkollegiet föreslagna uppdelningen av ämnet medför även
olägenheter beträffande laboratorierna. Inom den geodetiska undervisningen
spela de praktiska mätningsövningarna en mycket avsevärd roll. För dessa
fordras laboratorier och instrumentsamlingar, som äro både omfattande och
dyrbara. En av de väsentligaste fördelar, som man hoppades vinna genom
sammanslagningen av lantmäteriundervisningen med tekniska högskolan,
var att istället för två geodetiska laboratorier skulle för framtiden blott ett
erfordras. Detta skulle medföra möjlighet att utan ökning av kostnaderna,
ja, till och med för lägre kostnad, vidmakthålla laboratoriet och instrumentsamlingen
i ett tillfredsställande skick.

Denna fördel har tillvaratagits i de sakkunnigas förslag. Enligt detsamma
skulle det finnas ett enda laboratorium i geodesi och ett enda i kartografi.
Gränsen mellan dessa laboratorier är lika naturlig och skarp som mellan
motsvarande lärarbefattningar enligt de sakkunnigas förslag. Någon dubblering
av instrument behöver edligt denna uppdelning ej förekomma.

Annorlunda är förhållandet enligt lärarkollegiets förslag. Enligt detta
skulle erfordras ett laboratorium i geodesi för vardera professorn. Den isolerade
ställning specialläraren enligt lärarkollegiets förslag skulle komma att
intaga, gör det sannolikt, att från hans sida snart skulle resas krav på eget
laboratorium och egen instrumentsamling. Vid tekniska högskolan före -

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kommer nämligen knappast delning av ett laboratorium mellan självständiga
lärare.

Ett resultat av den av lärarkollegiet föreslagna ämnesuppdelningen blir
med all sannolikhet, att tre geodetiska laboratorier med var sin instrumentsamling
skulle erfordras. Den kostnadsökning, som därigenom skulle uppstå,
är betydande och återkommer år efter år för all framtid så länge ett sådant
abderitiskt tillstånd äger bestånd.

I en till tekniska högskolans styrelse ingiven skrift har vidare professor
Fagerholm anfört bland annat:

Vid uppdelning av en professur är det vid universitet och högskolor en
nästan undantagslös regel, att den förutvarande professorn får välja, vilka
delar av ämnet han fortfarande skall behålla. Tekniska högskolans lärarkollegium
har emellertid i detta fall uppgjort förslag till fördelning utan
att taga hänsyn till av mig framförda önskemål. Visserligen har lärarkollegiet
samtidigt uttalat, att framtida förändringar av ämnets fördelning skulle
kunna göras, men genom detta uttalande synes mig ingen säkerhet ha vunnits
för att mina önskemål bliva beaktade.

Skillnaden mellan min och lärarkollegiets ståndpunkt i denna fråga hänför
sig främst till fotogrammetrien. Lärarkollegiet har fört nämnda del av
geodesien till professuren i mätningsteknik, under det att jag önskar densamma
förlagd till den professur, som jag kommer att bekläda.

Orsaken till att jag önskar fotogrammetrien kvar hos mig är, att densamma
är den del av geodesien, inom vilken min vetenskapliga verksamhet
under senare åren varit och fortfarande är i huvudsak förlagd. Inom fotogrammetrien
utföres för närvarande under min ledning flertalet av de examensarbeten,
som verkställas i geodesi. Så långt mitt laboratoriums blygsamma
anslag tillåter, har jag anskaffat instrument för de fotogram metriska
undersökningar, som utföras dels av mig själv, dels av de studerande, som
avlägga ovannämnda examensarbeten.

För närvarande är jag dessutom sysselsatt med utarbetande av en lärobok
i fotogrammetri, för vilken jag hos Kungl. Majit anhållit örn statsanslag.
Denna anhållan har tillstyrkts såväl av lärarkollegiet som av tekniska
högskolans styrelse. I samband med den högre frivilliga kursen i geodesi
håller jag årligen ett betydande antal föreläsningar i fotogrammetri och leder
de därmed förenade övningarna. Antalet studerande, som begagnar
sig av denna undervisning, har under den senaste tiden varit cirka 15
årligen.

Skulle lärarkollegiets förslag beträffande fotogrammetrien bliva fastställt,
så att undervisningen av nämnda del av geodesien komme att bortslitas
från min professur, så skulle detta innebära ett avbrytande av mina vetenskapliga
undersökningar på området, överförande av dithörande instrument
ifrån mitt laboratorium till laboratoriet i mätningsteknik och minskat värde
för den ovannämnda läroboken i fotogrammetri, om jag ens under sådana
förhållanden blir i tillfälle att fullborda densamma.

Jag vill framhålla, att professor Rubin i det yttrande han i somras avgav
i ärendet till den s. k. Chalmerskommittén ej uttalade någon önskan att få
fotogrammetrien förlagd till den professur, som han förmodades skola komma
att bekläda. Professor Rubin uttalade tvärtom, att i händelse fotogrammetrien
ej komme att handhavas av en särskild speciallärare, densamma kunde
förläggas lika väl till vilken som helst av de två professurerna.

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Med stöd av vad jag här ovan anfört och åberopande den praxis, till vilken
jag här ovan hänvisat, auhåller jag, att styrelsen ville, med frångående
av lärarkollegiets förslag i sitt yttrande över lautmäteriundervisningen, föreslå,
att fotograinmetrieu föres till professuren i geodesi.

Då det för bibehållandet av jämvikt mellan de två professurernas omfattning
torde vara nödvändigt att i så fall föra någon av de delar av
ämnet, som enligt lärarkollegiets förslag tillagts professuren i geodesi med
till professuren i mätningsteknik, vill jag nämna, att minsta kvadratmetoden
lämpligen kan föras till professuren i mätningsteknik.

Tekniska högskolans styrelse har meddelat, att styrelsen instämde i lärarkollegiets
yttrande utom beträffande den av kollegiet förordade professuren
i jorddelningsrätt. I anslutning till den skiljaktiga mening, som vid kollegiets
behandling av denna fråga uttalats av professor C. Forssell, ansåge
nämligen styrelsen, ätt undervisningen i förevarande läroämne borde uppdelas
å två speciallärarbefattningar.

Mot detta styrelsens beslut har, enligt bifogat protokollsutdrag, styrelsens
preses, presidenten A. Lindstedt, i så måtto varit av skiljaktig mening, att
han förklarat sig instämma i kollegiets yttrande även i vad detsamma avsåge
ifrågavarande professur.

Såsom jag inledningsvis i detta kapitel omnämnde, är det nu icke fråga
om att för Kungl. Majit och riksdagen framlägga detaljerade förslag till
undervisnings- och timplaner för den föreslagna nya fackavdelningen för
lantmäteri. Utformandet och fastställandet av dessa bör, liksom vid övriga
fackavdelningar, närmast ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan.
Här gäller det endast att få en ungefärlig översikt över den blivande undervisningens
omfattning för att på detta sätt få material för bedömande av
lärarbehovet. Det har icke kunnat undvikas, att jag i min nu lämnade
redogörelse för de olika förslagen även kommit att något beröra de olika
önskemål, som uppställts rörande läroämnenas fördelning på olika lärarkrafter.
Till dessa frågor återkommer jag i följande kapitel.

I här nu närmast förevarande sammanhang vill jag endast meddela, att
jag i allt väsentligt anser mig kunna uttala min anslutning till de av de
tekniska högskolesakkunniga framlagda förslagen.

I ett par hänseenden har jag dock funnit mig böra förorda vissa smärre
avvikelser, vilka komma att få ett visst inflytande på lärarkrafterna vid
högskolan samt de med omorganisationen förenade kostnaderna.

Vad till en början matematikundervisningen beträffar, har jag genom
vad härutinnan av lantmäteristyrelsen anförts funnit mig övertygad om att
en viss utökning av denna undervisning för de blivande lantmätarna torde
bliva ofrånkomlig i vissa för deras framtida verksamhet viktiga grenar av
ämnet, som ej — i vart fall icke i tillräcklig utsträckning — ingå i den
vid tekniska högskolan meddelade undervisningen i matematikkurs II. Jag

Departe

lnentschefen.

64

Kungl. Majds proposition Nr 124.

vill därför ansluta mig till lantmäteri styrelsens förslag om anordnandet av
en särskild kompletteringskurs i matematik för de lantmäteristuderande.

Jämväl i fråga örn undervisningen i rättslära torde någon utökning utöver
vad i sakkunnigbetänkandet föreslagits bliva nödvändig. Man får icke
förbise, att lantmätarna i sin tjänstutövning ständigt komma i kontakt
med och hava att meddela beslut i olika speciella juridiska spörsmål, varför
en grundlig utbildning här är av nöden. I detta ämne torde undervisningen
böra erhålla ungefärligen den omfattning, som föreslagits av ämnets nuvarande
företrädare vid lantmäteriundervisningen.

Beträffande undervisningen i flera andra ämnen, främst de geodetiska
ämnena, hava stora meningsskiljaktigheter yppat sig. Dessa avse emellertid
företrädesvis undervisningens fördelning på olika lärarkrafter, och härtill
återkommer jag i följande kapitel.

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 124.

65

Kap. IV. Erforderliga lärarkrafter.

Härefter torde jag så få övergå till att behandla frågan om de lärarkrafter,
vilka skulle bliva erforderliga vid ett genomförande av det utav mig
i det föregående tillstyrkta förslaget örn lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan såsom en särskild fackavdelning.

Jag torde då till en början få lämna en redogörelse för den huvudsakliga
innebörden i de tidigare förslag, som framkommit i detta hänseende.

Lantmäteristyrelsen anförde i sitt ovanberörda betänkande i huvudsak
följande.

Undervisningen i matematik krävde en särskild lärare, som likväl icke erhölle
full sysselsättning med denna undervisning. Med hänsyn till ämnets
art och uppgift måste det emellertid anses vara av vikt, att undervisningen
däri bestredes av en ordinarie lärare. Detta hade ansetts bliva möjligt genom
att för ämnet upprätta ett lektorat med reducerad avlöning. Då en
lektor med full sysselsättning torde böra placeras i samma lönegrad som en
lektor vid skogshögskolan eller B 26, borde lektorn i matematik med hänsyn
till undervisningsskyldighetens omfattning placeras i lönegraden B 22.

För ämnet geodesi hade ända sedan 1910 funnits en lärare, för vilken avlöningen
ursprungligen beräknats lika med professor vid högskola. Undervisningsskyldigheten
hade emellertid varit väsentligt större än den, som ålåge
sådan professor. För ämnet måste tydligen beräknas en professor med avlöning
i samma lönegrad som professorer vid andra högskolor eller B 30.
Med hänsyn till nödvändigheten att minska huvudlärarens nuvarande arbetsbörda
och till att ämnet utökats med större delen av nuvarande ämnet praktiskt
lantmäteri krävdes utöver professorn även en biträdande lärare i ämnet.
Denne finge, särskilt genom de omfattande praktiska övningarna, full sysselsättning
och borde därför bliva ordinarie befattningshavare såsom lektor
med samma avlöning som lektor vid skogshögskolan, eller efter lönegraden
B 26. För ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri funnes för närvarande
en assistent med full sysselsättning. För det utvidgade ämnet geodesi erfordrades
således en assistent, som uteslutande ägnade sig åt denna befattning.
Denne assistent borde emellertid icke vara ordinarie befattningshavare
men borde dock erhålla sådan avlöning, att lämpliga personer kunde erhållas
för befattningen, vilket vore av vikt, då assistenten vore avsedd att fylla
viktiga uppgifter, särskilt vid do praktiska övningarna. Det syntes lämpligt,
att assistenten bleve likställd med assistenterna å länens lantmäterikontor
och således erli olle avlöning efter lönegraden B 21. Slutligen borde den
nuvarande anordningen med speciallärare i kartritning och textning bibehållas.

Undervisningen i juridik vore av den omfattning och betydelse, att den
icke kunde på tillfredsställande sätt handhavas annat än av en ordinarie
lärare med professors ställning. Ehuru vägande skäl talade för att denne
professor borde givas samma ställning som professorerna i de juridiska
fakulteterna vid rikets universitet, föresloges dock icke högre löneställning

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.) 5

Tidigare

förslag.

66

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 124.

än för andra professorer vid fackskolor, nämligen B 30. Vid undervisningen
i ämnet, särskilt i frågor av mera administrativ natur samt vid övningar
av praktisk art, erfordrades någon assistenthjälp.

För ämnet nationalekonomi erfordrades endast en speciallärare.

Aven i ämnet marklära borde undervisningen lämpligen handhavas av en
speciallärare.

I jordbrukslära och jordbruks ekonomi bleve läraren ej fullt sysselsatt, men
särskilt med hänsyn till den speciella inriktning, som denna undervisning
måste givas, vore det av betydelse, att läraren bleve ordinarie befattningshavare.
Han borde därför erhålla samma ställning som läraren i matematik
eller lektor med placering i lönegraden B 22.

Ämnet skogsekonomi med skogslära borde kunna tillfredsställande handhavas
av en speciallärare.

Ämnet kulturteknik hade vid lantmäteriundervisningen ända sedan 1910
räknats till huvudämnena och hade här utökats. Det komme att kräva en
lärares hela tid. Med hänsyn härtill och för att kunna för befattningen
förvärva fullt kompetent och lämplig person vore det nödvändigt, att för
ämnet beräknades en professor med samma löneställning som övriga professorer
eller B 30. Assistent för ämnet funnes redan nu och bleve än mera
nödvändig efter den föreslagna utökningen av ämnet.

För stadsplanelära erfordrades en speciallärare.

Ämnet jorddelningslära vore till väsentliga delar nytt. Det bleve av betydande
omfattning och komme att ställa mycket stora krav på läraren, som
utom specialutbildning borde vara väl förtrogen med alla olika grenar av
lantmäteriverksamheten. Det torde därför vara ofrånkomligt att för ämnet
beräkna en professor med samma ställning som övriga professorer eller i
lönegraden B 30. Undervisning i ämnet kunde emellertid icke bedrivas
utan biträde av assistent särskilt för de praktiska övningarna, som vore avsedda
att förekomma i stor utsträckning.

För ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskerikunskap
erfordrades givetvis endast speciallärare.

Lärarpersonalen vid högskolan skulle således bliva fyra professorer och
tre lektorer som ordinarie befattningshavare samt dessutom speciallärare i
åtta ämnen och assistenter i fyra ämnen.

Framhållas borde, att vid bedömande av behovet av lärare hänsyn måste
tagas till att i lantmäteriundervisningen inginge ett stort antal från varandra
väsentligt skilda ämnen. Det torde även böra nämnas, att samtliga arvoden
för speciallärare beräknats lägre i förhållande till undervisningsskyldigheten
än vad fallet vore exempelvis vid skogshögskolan.

1930 års utredningsmän hava i fråga örn behovet av lärarkrafter framhållit,
att undervisningen borde uppdelas mellan professorer och lärare på
sätt ägde rum vid tekniska högskolan; att låta viss del av undervisningen
ombesörjas av fast anställda lektorer vore icke överensstämmande med vad
som eljest brukades vid tekniska högskolan. Härefter anförde utredningsmännen
i huvudsak följande.

Beträffande matematik torde någon kombination mellan den vid tekniska
högskolan meddelade undervisningen och undervisningen för de lantmäteristuderande
knappast vara möjlig att genomföra. Då undervisningen för
tekniska högskolans studerande och för de lantmäteristuderande med hänsyn

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

till de fortsatta studier, för vilka kunskapen i matematik vöre avsedd som
underlag, vore väsentligt olika inriktad, torde redan denna omständighet i
och för sig utesluta sammanslagningen av undervisningen. Härtill komme,
att tekniska högskolans lärare i ämnet redan hade så många studerande,
att de näppeligen kunde förutsättas skola vara i stånd att meddela undervisning
i vidare omfattning. För meddelande av den för de lantmäteristuderande
erforderliga undervisningen i matematik borde sålunda anställas
en speciallärare.

Ej heller i ämnet nationalekonomi torde någon gemensam undervisning
kunna ifrågakomma. I detta sammanhang borde nämligen bemärkas, att
ämnet nationalekonomi för de lantmäteristuderande utgjorde ett förberedande
ämne särskilt till studier i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogslära
med skogsekonomi och därför måste läsas i början av studierna samt
hava en speciell inriktning på dessa grenar av folkhushållningen. Vid tekniska
högskolan däremot vore läroämnet nationalekonomi förlagt till slutet
av studietiden samt med nödvändighet mera inriktat på industriens problem.
För undervisningen i nationalekonomi för de lantmäteristuderande erfordrades
en speciallärare.

I ämnena marklära, jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi
med skogslära meddelades för närvarande icke någon undervisning vid högskolan,
varför för dessa ämnen vore nödvändigt att anställa speciallärare.

I fråga örn läroämnet geodesi ville utredningsmännen framhålla, att professor
Fagerholm på förfrågan förklarat sig anse det av utredningsmännen
föreslagna antalet timmar för undervisningen i geodesi vara lämpligt. Vid
övervägande av det antal lärarkrafter, som vid tekniska högskolan behövdes
för meddelande av undervisningen i geodesi efter lantmäteriundervisningens
överflyttning till högskolan, hade utredningsmännen stannat för, att det för
ändamålet torde vara erforderligt med en professor och tre speciallärare.
Utredningsmännen ifrågasatte sålunda icke upprättandet av någon ny professur
i ämnet, en mening, som professor Fagerholm på förfrågan förklarat
sig kunna biträda. Beträffande den undervisning, som nämnda speciallärare
skulle meddela, torde en av dem huvudsakligast böra vara inriktad på undervisning
i praktisk geodesi (fältövningar och vad därtill hörer), en på
undervisning i utjämningsräkning och en på undervisningen vid den lägre
kursen i geodesi. För undervisningen i geodesi behövdes därjämte assistenthjälp
utöver den, som nu funnes vid tekniska högskolan. För undervisning
i textning erfordrades slutligen en särskild lärare.

Beträffande ämnet kulturteknik borde ihågkommas, att till detta ämne
sammanförts kunskapsstoff från flera av de vid högskolan förekommande
och med professurer försedda läroämnena. För detta ämne borde därför
icke ifrågakomma någon professur utan borde undervisningen, givetvis med
samma omfattning som i lantmäteristyrelsens förslag, meddelas av speciallärare.
Med hänsyn till ämnets beskaffenhet och stora omfattning borde
undervisningen delas upp på två speciallärare, av vilka en huvudsakligen
ägnade sig åt undervisning i vattenbyggnad och därmed besläktade ämnen
och en åt undervisning i byggnadslära. För undervisningens behöriga fullgörande
torde därjämte vara nödvändigt att anställa en assistent.

Undervisningen i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning torde
icke lämpligen kunna förenas med den undervisning, som nu meddelades
vid högskolan. Den undervisning i ämnet, som .skulle meddelas åt de lantmäteristuderande,
borde därför anförtros åt en speciallärare.

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I fråga om ämnet juridik delade utredningsmännen den uppfattning, som
kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens förslag, att för meddelande av
undervisning härutinnan en professur borde upprättas och att åt professorn
i ämnet borde beredas assistent^alp.

I ämnet kommunikationsteknik torde undervisningen utan olägenhet kunna
vara gemensam med den vid högskolan meddelade och undervisningen sålunda
icke draga någon särskild kostnad för nya lärarkrafter. Med hänsyn
till det ökade antalet studerande borde emellertid åt läraren i kommunikationsteknik
beredas en något ökad assistenthjälp.

Undervisningen i jorddelningslära borde i överensstämmelse med vad som
upptagits i lantmäteristyrelsens förslag meddelas av en professor i ämnet,
åt vilken jämväl ansåges böra beredas hjälp av en assistent.

Undervisningen i stadsplanerna kunde lämpligen göras gemensam med
tekniska högskolans undervisning, varför någon särskild kostnad för ändamålet
icke uppstode, frånsett att med hänsyn till ökningen av antalet studerande
assistenthjälpen torde böra förstärkas.

Undervisningen i arkivkunskap samt läran om fornlämningar och naturskydd
borde överlämnas åt speciallärare.

För undervisningen i fiskerikunskap ansåge utredningsmännen böra anställas
en speciallärare.

I sitt över utredningsmännens ifrågavarande förslag avgivna utlåtande
anförde lantmäteristyrelsen — efter att hava framhållit, hurusom det av utredningsmännen
framlagda förslaget måste anses utgöra en betänklig försämring
av lantmäteristyrelsens förslag och medföra, att vad man velat
vinna med lantmäteriundervisningens definitiva ordnande i ett synnerligen
betydelsefullt avseende endast till helt ringa del skulle kunna uppnås —
bland annat följande:

Skulle Kungl. Majit finna övervägande skäl tala för lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan, ansåge lantmäteristyrelsen oundgängligen
nödvändigt, att följande ändringar gjordes i nu berörda del av
utredningsmännens förslag.

Lantmäteristyrelsen holle sålunda av skäl, som framkommit vid den till
grund för lantmäteristyrelsens förslag liggande utredningen, fortfarande bestämt
före, att för ämnet kulturteknik en professor krävdes. Det av utredningsmännen
såsom enda skäl för ämnets uppdelning i två speciallärare
anförda, eller att till detta ämne sammanförts stoff från flera av de vid
högskolan förekommande och med professurer försedda läroämnen, funne
lantmäteristyrelsen icke böra tillmätas avgörande betydelse, helst den för
lantmäterieleverna i hithörande delar avsedda undervisningen måste inriktas
på de blivande lantmätarnas verksamhet och ämnet därför erhålla en för
ändamålet speciell bearbetning, som torde vara svår att på lämpligt sätt
åstadkomma vid ämnets uppdelning mellan två speciallärare.

Visserligen funnes för närvarande vid tekniska högskolan icke anställda
lärare med lektors ställning, och måhända ansåges lektorat av en eller annan
anledning icke böra komma till användning vid högskolans hittillsvarande
undervisning, men lantmäteristyrelsen funne fortfarande ingen utväg att
ändamålsenligt ordna undervisningen för lantmätarnas vidkommande utan
att denna anställningsform för vissa lärare komme till användning. I anslutning
till lantmäteristyrelsens förslag borde därför en av speciallärarbefatt -

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ningarna i geodesi omändras till lektorat i geodesi, och borde speciållärarbefattningarna
i såväl matematik som jordbrukslära med jordbruksekonomi
ersättas med lektorat.

Tekniska högskolans läraricollegium anslöt sig ifråga örn behovet av lärarkrafter
vid den nya fackavdelningen med vissa modifikationer till utredningsmännens
förslag.

I matematik bade högskolan för närvarande undervisning för tvenne professorer,
den ene i matematik, den andre i matematik och mekanik. Den
förre professorns undervisningsprogram vore av sådan art, att lantmätarnas
undervisning i matematik helt eller delvis ej lämpligen skulle kunna förläggas
under honom (matematik I). I professuren för matematik och mekanik
vore däremot matematikkursen (matematik II) till väsentliga delar ganska
nära sammanfallande med den för lantmätarna avsedda matematiken. Endast
vissa delar av den senare avsåge speciellt på geodesien inriktad matematik,
varför specialundervisning erfordrades. Man skulle på denna grund
kunna tänka sig att låta de blivande lantmätarna följa undervisningen i
matematik II och därutöver giva dem en kortare specialkurs i geodetisk
matematik. Emellertid vore nämnde professor dels redan nu synnerligen
starkt belastad med föreläsningar, övningar och examination, dels innebure
hans ämne en föga önskvärd sammankoppling av matematik och mekanik.
Professorn ifråga kunde icke skäligen utan vidare belastas med den ökade
arbetsbördan av lantmätarnas matematikundervisning, särskilt deras examination.

Vid sidan härav förelåge sedan gammalt önskemålet, att professorn ifråga
skulle beredas tillfälle att jämte den mera elementära undervisning, hans
ämne nu innefattade, bedriva undervisning även inom för närvarande
aktuella gränsområden mellan fysik och mekanik. Samtliga dessa frågor
kunde lösas på ett tillfredsställande sätt inom den kostnadsram för lantmäteriundervisningen,
som sakkunniga föreslagit, örn hela den elementära
matematikundervisning, som nu innefattades i matematik II, överlämnades
åt den nye specialläraren i matematik, och örn lantmäteristuderande samtidigt
följde denna undervisning. Professorn i matematik och mekanik skulle
därefter omhänderhava dels höstterminens kurs i statik, dels vårterminens
kurs i mekanik och dels föreläsningar inom det teoretiskt-fysikaliska området,
den senare undervisningen tills vidare frivillig för de studerande.
Professorns undervisningstid skulle härigenom bliva den, som tillämpades
vid övriga professurer eller i medeltal fyra timmar föreläsningar per vecka
med tillhörande övningar. Den sålunda bedrivna undervisningen i mekanik
bleve för studier i tillämpad fysik av största värde.

Den geodetiska matematik, som vid lantmäteristudierna förekomme vid
sidan örn matematikkursen II ovan, meddelades för närvarande vid högskolan
i undervisningen i geodesi. Så borde även ske i fortsättningen.

En assistent i matematik torde ytterligare behövas på grund av ökningen
av de studerandes antal.

Den föreslagna geodesiundervisningen fyllde väl upp undervisningstiden
för tvenne professorer, därav den ene överflyttad från fackavdelning V, och
eu speciallärare. Denna uppdelning syntes kollegiet väsentligt vara att föredraga
framför sakkunnigas uppdelning på en professor och trenne speciallärare.
Uppdelningen av geodesiundervisningen mellan do båda professurerna

70 Kungl. Maj ds proposition Nr 124.

och speciallärarbefattningen borde i detalj ske, sedan den nya fackavdelningen
konstituerats.

Ämnet kulturteknik hade de sakkunniga föreslagit till uppdelning på två
speciallärarbefattningar, den ena omfattande dess vattenbyggnadstekniska
del, den andra dess inom allmänna byggnadsläran fallande område. Det
vore att föredraga, ur såväl undervisnings- som rekryteringssynpunkt, att
hava en professor i ämnet framför att hava tvenne speciallärare. Den relativt
obetydliga kostnadsökning, som därigenom uppstode, vore väl motiverad
genom det bättre resultat undervisningen på så sätt kunde förväntas giva.

Vid sin anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om lantmäteriundervisningens
ordnande anförde föredragande departementschefen (se prop. nr 183
sid. 58—60) bland annat.

Beträffande ämnet matematik ville departementschefen biträda utredningsmännens
förslag, att för ämnet matematik icke förordnades någon fast anställd
lärare utan allenast en speciallärare.

Enligt departementschefens mening torde för undervisningen för lantmätaraspiranter
i ämnet geodesi erfordras bland annat en professur i lönegraden
B 30. Då emellertid vid tekniska högskolan redan funnes inrättad
en professur i geodesi samt det icke kunde anses klarlagt, att, om lantmäteriundervisningen
förlädes dit, därutöver erfordrades en ny professur i
ämnet, ville departementschefen icke nu föreslå, att vid lantmäteriundervisningen
upprättades någon ordinarie professur i geodesi. Såsom huvudlärare
i ämnet torde i stället böra anställas en speciallärare. Då emellertid undervisningen
i geodesi vid lantmäteriundervisningen sedan omkring 23 år tillbaka
uppehölles av en lärare — professor S. T. S. Rubin — för vilken
avlöningen ursprungligen beräknats lika med för professor och vilken inom
några år uppnådde den för professor stadgade pensionsålder, torde det vid
lantmäteriundervisningens omorganisation med hänsyn till billighet och rättvisa
vara ofrånkomligt, att sist nämnde lärare på något sätt bereddes mera
fast anställning. Detta syntes departementschefen lämpligast kunna ske
genom att för honom upprättades en personlig professur i geodesi. Under
den tid, ifrågavarande personliga professur funnes, torde givetvis nyss åsyftade
speciallärarbefattning icke böra tillsättas. I avseende å behovet i övrigt
av lärarkrafter i geodesi tillstyrkte departementschefen, att en biträdande
speciallärare med arvode av 8,400 kronor anställdes samt att för assistenthjälp
beräknades 6,000 kronor och till speciallärare i kartritning och textning
400 kronor.

För undervisningen i juridik hade lantmäteristyrelsen, utredningsmännen
och lärarkollegiet vid tekniska högskolan samstämmigt föreslagit inrättande
av en professur i lönegraden B 30 samt att till assistenthjälp åt denne
skulle beräknas 1,000 kronor. Mot förslaget att inrätta sagda professur hade
erinran framställts dels av statskontoret, som ansett, att för undervisningen
i ämnet borde anställas en lärare, avlönad enligt lönegraden B 26, dels ock
av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som ansett, att för undervisning
i juridik borde ställas till förfogande ett mot professors avlöning svarande
belopp, att disponeras såsom arvode till en eller flera lärare i detta ämne.
Med hänsyn till ämnets omfattning och betydelse tillstyrkte departementschefen
förslaget örn inrättande av en ordinarie professur i juridik, placerad
i lönegraden B 30. Däremot syntes tillräckliga skäl för anställande av
assistent i detta ämne icke föreligga.

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Beträffande ämnet jordbrukslära och jordbrulcseleonomi förordnade departementschefen,
att för nämnda undervisning icke upptoges någon fast anställd
lärare utan allenast en speciallärare.

För ämnet kulturteknik hade såväl lantmäteristyrelsen som tekniska högskolans
lärarkollegium föreslagit inrättande av en professur, medan utredningsmännen
ansett, att undervisningen borde uppdelas på två speciallärare.
Då kulturteknik måste anses såsom ett av huvudämnena vid lantmäteriundervisningen
biträdde departementschefen det först nämnda förslaget, att
för undervisningen i ämnet inrättades en professur i lönegraden B 30, varjämte
torde för en assistent beräknas 1,500 kronor.

För undervisning i jorddelning slär a, vilket synnerligen viktiga ämne till
väsentliga delar vore nytt, torde i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen,
utredningsmännen och tekniska högskolans lärarkollegium samstämmande
föreslagit böra inrättas en professur i lönegraden B 30 samt
anställas en assistent med ett arvode av 2,000 kronor.

För ämnena nationalekonomi, marklära, skog sekonomi och skog slär a, fornlämningar
och naturskydd, arkivkunskap samt fiskerikunskap torde i enlighet
med lantmäteristyrelsens förslag böra anställas speciallärare.

För undervisning i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning
borde anställas en speciallärare. Kursen i kommunikationsteknik torde böra
meddelas av en speciallärare. Slutligen borde för undervisningen i den
egentliga stadsplaneläran anställas en speciallärare.

Det i motionen I: 249 framlagda förslaget innehöll dels upptagandet på
högskolans ordinarie stat av ett belopp, motsvarande en professors avlöning,
till arvoden till en eller flera lärare i juridik, dels inrättandet av tre professurer:
i kulturteknik, i jorddelningslära och i geodesi, dels ock inrättandet
av speciallärarbefattningar i följande ämnen: matematik, geodesi, kartritning
och textning, nationalekonomi, marklära, jordbrukslära m. m., skogsekonomi
m. m., fornlämningar m. m., arkivkunskap, fiskerikunskap och
husbyggnad.

Sammansatta stats- och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag framhöll
i sitt utlåtande i ämnet, såsom tidigare erinrats, att det i fråga örn formen
för lärarnas anställning syntes utskottet böra noga övervägas, i vad mån
det kunde anses nödigt att för de i lantmäteriundervisningen ingående ämnena
inrätta lärarbefattningar i professors ställning. Särskilt hade utskottet
ställt sig mycket tveksamt med avseende å den föreslagna professuren i
juridik.

Tekniska högskolesakkunniga hava för egen del anfört huvudsakligen följande: När

de sakkunniga nu gå att framlägga sitt förslag i fråga örn de lärarkrafter,
som — med anledning av lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan ävensom inrättandet av den nya studieriktningen
för kommunalingenjörer — må bliva erforderliga, hava de sakkunniga utgått
från att den nya undervisningen skall bestridas på enahanda sätt, som för
närvarande är fallet vid tekniska högskolan, d. v. s. medelst professorer,
speciallärare och assistenter.

Frågan om bestridandet av undervisningen i matematik har, såsom av

Tekniska

högskole sakkunniga.

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

den i det föregående lämnade redogörelsen torde framgå, varit föremål för
olika förslag. Om, på sätt de sakkunniga förordat, de lantmäteristuderande
skola deltaga i undervisningen i matematik II, kommer icke någon
förändring av matematikundervisningen vid tekniska högskolan att bliva
oundgängligen nödvändig. Emellertid föreligga åtskilliga tungt vägande
skäl, som ändock tala för vidtagandet av särskilda åtgärder. Undervisningen
i matematik II meddelas för närvarande av professorn i matematik och
mekanik. Såsom tekniska högskolans lärarkollegium framhållit, är denne
professor redan nu synnerligen starkt belastad med föreläsningar, övningar
och examination, och torde det vara omöjligt att ytterligare öka denna belastning
med jämväl undervisningen av de lantmäteristuderande. I samband
härmed har lärarkollegiet framhållit ett gammalt önskemål örn frigörande
av professorn i matematik och mekanik från den mera elementära
matematikundervisning, som innefattas i matematik II, för att bereda honom
möjlighet att bedriva undervisning och forskning inom för närvarande aktuella
gränsområden mellan fysik och mekanik. Detta lärarkollegiets förslag
synes innebära en god lösning av frågan men står å andra sidan mera i
samband med högskoleundervisningens omorganisation i dess helhet än med
den nu närmast förhandenvarande frågan örn lantmäteriundervisningens inordnande
vid högskolan.

Gällde det endast att bereda professorn i matematik och mekanik en avlastning,
som ungefär kunde antagas motsvara den ökade arbetsbörda, som
lantmäteriundervisningen kommer att medföra, skulle det enligt de sakkunnigas
förmenande vara tillräckligt att befria professorn från kursen i
statik (28 föreläsningar och 28 övningar under första höstterminen) samt
att för denna undervisning anställa en speciallärare, vilken skulle äga att
uppbära ett arvode, enligt vanliga beräkningsgrunder uppgående till 1,200
kronor.

Att de sakkunniga icke anse sig kunna tillstyrka denna lösning — vilken,
på samma gång den skulle innebära en relativt lindrig kostnadsökning för
det allmänna, måste anses nära ansluta sig till det utredningsuppdrag, de
sakkunniga för närvarande hava att utföra — beror på personliga förhållanden.
Det riktigaste hade då måhända varit att behandla denna personalfråga
— liksom andra av samma slag —- i samband med de övergångsanordningar,
som må bliva erforderliga. Ehuru speciallärarbefattningarna
äro icke-ordinarie-tjänster, för vilka medel beviljas av Kungl. Majit och
riksdagen för viss, mera begränsad tid, hava de sakkunniga ändock ansett
sig böra upptaga denna fråga till behandling redan nu.

Undervisningen i matematik vid lantmäteriundervisningen meddelas för
närvarande av filosofie doktorn, civilingenjören F. K. Berwald, som anställdes
vid undervisningen år 1914. Doktor Berwald, som är född år 1882 och
alltså år 1932 eller det år, då omorganisationen av lantmäteriundervisningen
beräknats taga sin början, kommer att uppnå 50 levnads- och 18 tjänstår,
har haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd till lantmäteriundervisningen
men har på grund av de provisoriska förhållandena därstädes icke kunnat
bliva innehavare av ordinarie statstjänst. Därest den först av de sakkunniga
antydda lösningen av frågan om matematikundervisningens ordnande
vunne beaktande, skulle doktor Berwald förlora denna sin anställning. Med
hänsyn till doktor Berwalds långa och väl vitsordade tjänstgöring kunna de
sakkunniga icke undgå att finna ett sådant förfaringssätt synnerligen otillfredsställande.
Följer man däremot det av tekniska högskolans lärarkol -

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

legitim framförda förslaget om inrättandet av en speciallärarbefattning i
matematik, har man uppnått en lösning, som på ett tillfredsställande sätt
kan anses tillgodose doktor Berwalds berättigade intressen, på samma gång
undervisningen vid tekniska högskolan erhåller en önskad förbättring. Den
kostnadsökning, som härigenom skulle uppkomma för det allmänna, är enligt
de sakkunnigas förmenande mera skenbar än verklig. Därest doktor
Berwalds nuvarande befattning indrages, utan att någon annan ungefärligen
motsvarande tjänstgöring kunde beredas honom, torde det enligt de sakkunnigas
uppfattning icke vara tänkbart annat än att doktor Berwald komme
att av Kungl. Majit och riksdagen tillerkännas avkortad pension.

De sakkunniga anse sig alltså böra förorda, att en speciallärarbefattning
i matematik II inrättas vid tekniska högskolan ävensom att till innehavare
av densamma måtte utan ansökan förordnas doktor Berwald. Ett sådant
förfaringssätt kan visserligen anses strida emot tidigare tillämpade principer
ifråga om såväl tillsättandet av speciallärarbefattningar som inrättandet av
personliga tjänster. Med hänsyn till här föreliggande säregna förhållanden
hnna sig de sakkunniga dock kunna tillstyrka denna åtgärd.

Det torde böra ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan att
verkställa närmare utredning och till Kungl. Majit inkomma med därpå
grundade förslag ifråga om såväl den föreslagna speciallärarbefattningen i
matematik som erforderlig ombildning av den nuvarande professuren i matematik
och mekanik.

De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att det förslag, som de nu framlagt
rörande ordnande av undervisningen i matematik II, icke får betraktas
såsom slutgiltigt. Det riktigaste torde vara, att när antingen den nuvarande
professorn i matematik och mekanik eller doktor Berwald avgår från sin
befattning, frågan örn undervisningens ändamålsenliga anordnande upptages
till förnyad, allsidig prövning. _

Jämväl ifråga örn (jreodmundervisningens framtida ordnande hava åtskilliga
förslag framkommit. De sakkunniga hava tidigare uttalat sin principiella
anslutning till det av professor Fagerholm framlagda förslaget, enligt
vilket den geodetiska ämnesgruppen skulle uppdelas på fyra lärarbefattningar,
nämligen en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i
vartdera av ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och
kartografi. Härvid har förutsatts att den nuvarande huvudläraren i ämnet
vid lantmäteriundervisningen, professor Rubin, skulle såsom innehavare av
en personlig professur bestrida den med speciallärarbefattningarna i geodetisk
matematik och kartografi förenade undervisningen. Speciallärarbefattningen
i planmätning och nivellering, med vilken borde förenas föreläsningsskyldighet
rörande mätningsförordningen, skulle däremot bliva erforderlig,
även om en personlig professur i geodesi inrättas.

Till detta förslag, i vad detsamma avser lärarbefattningarna, vilja de sakkunniga
ansluta sig. Vad angår undervisningen i kartritning oell textning
torde medel för en särskild lärarbefattning häri icke behöva anvisas, utan
torde kostnaden för denna undervisning kunna bestridas av högskolans anslagspost
för arvoden till tillfälliga lärare och assistenter.

Ordnandet av undervisningen i juridik har varit föremål för olika uppfattningar,
för vilka i det föregående redogjorts. Do sakkunniga, som i
denna fråga samrått med presidenten Ekeborg, få framhålla följande:

Mot den föreslagna professuren har framhållits, att densamma skulle
komma att omfatta icke ett ämne utan en mångfald från varandra ganska

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

skilda ämnen och att det föreslagna ämnet juridik alltså ej vore av den
enhetliga karaktär, som enligt annars vedertagna grunder anses vara erforderlig
vid inrättandet av en professur. Vidare har framhållits, att innehavaren
av en eventuell professur i juridik skulle komma att vid tekniska
högskolan intaga en mycket isolerad ställning utan möjlighet till den kontakt
med andra vetenskapsmän på angränsande områden, som förefinnes
vid de juridiska fakulteterna i landet. Tvivel hava också uttalats rörande
möjligheten att för den lön, som kunde komma i fråga -— d. v. s. samma
avlöning som högskolans övriga professorer eller lönegraden B 30 — kunna
erhålla någon verkligt meriterad vetenskapsman i konkurrensen med de
högre avlönade professorsbefattningarna vid universiteten samt med domarbanan.
Härtill komma vidare de ökade kostnader, som äro förenade med
inrättandet av denna professur, ävensom det förhållandet att, såsom i det
föregående erinrats, sammansatta stats- och jordbruksutskottet vid 1931 års
riksdag ställt sig mycket tveksamt med avseende på den föreslagna professuren.

För den föreslagna professuren tala däremot följande förhållanden.

Den blivande professurens ämnesområde är endast skenbart heterogent.
Dess huvudsakliga innehåll, och det som tillika kommer att taga en blivande
tjänstinnehavare i anspråk under den vida övervägande delen av
hans arbetstid, är jorddelningsrätten. Detta ämne saknar för närvarande
en vetenskaplig målsman. Behovet av en sådan är mycket kännbart med
hänsyn till de många och betydelsefulla arbetsuppgifter, som här föreligga
för vetenskapligt forskningsarbete. Vidare har beträffande professurens ämnesområde
erinrats, att vi redan vid våra juridiska fakulteter hava professurer,
där vissa ej alltför nära besläktade ämnen blivit sammanförda. Det
har vidare framhållits, att de svårigheter, som beräknats komma att yppa
sig i fråga om professurens besättande med kompetent innehavare, icke
torde komma att bliva så stora. Ämnets art och omfattning synes vara
sådan, att en professur i ämnet kan verka lockande på unga vetenskapsmän.

Å andra sidan har framhållits, att det säkerligen komme att stöta på
svårigheter att erhålla fullt kompetenta speciallärare i ämnet, i varje fall
sådana, som kunna väntas stanna någon längre tid på sin befattning och
alltså uppehålla den vid undervisningen så viktiga kontinuiteten.

De sakkunniga hava ingående prövat skälen för och emot inrättandet av
en professur och därvid funnit sig böra ansluta sig till det av de närmast
sakkunniga myndigheterna ävensom i propositionen nr 183 till 1931 års
riksdag framlagda förslaget om inrättande av en professur.

_ En sådan kommer otvivelaktigt att bliva till stort gagn ej blott för undervisningen
vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri och för det
vetenskapliga forskningsarbetet på ifrågavarande område av rättsvetenskapen
utan jämväl för tekniska högskolan i dess helhet. Det är enligt de sakkunnigas
mening så långt ifrån, att en professor i jorddelningsrätt skulle
komma att vid tekniska högskolan intaga en isolerad ställning, att man
tvärtom har all anledning antaga, att han kommer att på ett lyckligt sätt
komplettera den sakkunskap, som förefinnes inom högskolans kollegium.

Ej heller blir den kostnadsökning, som måste följa med inrättandet av
ifrågavarande professur, så stor, att den skulle kunna utgöra ett hinder
häremot. Avlöningen för en professor vid tekniska högskolan uppgår för
närvarande, beräknad på sedvanligt sätt, till 11,460 kronor. För den undervisning
i jorddelningsrätt, som i annat fall skulle bestridas med special -

75

Kungl. Majis proposition Nr 124:.

lärare, torde med hänsyn till ämnets art och omfattning komma att erfordras
ett arvode av minst 7,200 kronor. Härtill kommer kostnaden för
den kurs i allmän rättskunskap, som för närvarande meddelas vid tekniska
högskolan. De sakkunniga hålla före, att en blivande professor i jorddelningsrätt
utan olägenhet jämväl skulle kunna meddela denna elementära
undervisning. Med ifrågavarande kurs följer visserligen en omfattande examinationsskyldighet,
men denna torde ej behöva bliva alltför avskräckande
eller tidsödande. Härtill kommer vidare, att det för hela ämnets planläggning
och undervisningens bedrivande torde vara fördelaktigt med gemensam
lärare. Den nuvarande specialläraren i rättskunskap, som alltså vid
ett bifall till de sakkunnigas förslag skulle bliva överflödig, åtnjuter ett arvode
av 1,200 kronor. Mot kostnaderna för professuren, 11,460 kronor,
måste alltså ställas ett belopp av (7,200 + 1,200) 8,400 kronor, vilket skulle
vara kostnaderna för anlitande av speciallärare för den juridiska undervisningen
vid tekniska högskolan. Merkostnaden för det allmänna inskränker
sig alltså till (11,460—8,400) 3,060 kronor för år.

För ämnet kulturteJcnik hava lantmäteristyrelsen, tekniska högskolans lärarkollegium
och statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet i proposition
till 1931 års riksdag tillstyrkt inrättandet av en professur, under det
att 1930 års utredningsmän motsatt sig detsamma. De sakkunniga hava
efter en ingående prövning av frågan ansett sig böra ansluta sig till den
av utredningsmännen intagna ståndpunkten. Den undervisning, som enligt
lantmäteristyrelsens förslag skulle sammanfattas under benämningen kulturteknik,
är enligt de sakkunnigas uppfattning icke av så djupgående art, att
densamma skulle kunna motivera inrättandet av en professur. Härtill kommer
att de i ämnet kulturteknik ingående delämnena äro företrädda av professorer
vid högskolan. Under hänvisning härtill och tillika till vad de
sakkunniga tidigare anfört rörande de olika ämnen, som skulle ersätta det
föreslagna ämnet kulturteknik, hemställa de sakkunniga nu, att vid tekniska
högskolan måtte inrättas speciallärarbefattningar i husbyggnadslära II, allmän
byggnadslära med vägteknik samt vattenbyggnadslära II. Vid bifall
härtill skulle den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära
kunna indragas.

Till förslaget örn inrättandet av en professur i ämnet skiftesläggning slär a
(jorddelningslära) vilja däremot de sakkunniga obetingat ansluta sig. De
skäl, som anförts till förmån för inrättandet av denna professur, hava synts
tungt vägande, och de sakkunniga anse sig kunna inskränka sig till en
hänvisning till det enhälliga tillstyrkande, som förslaget örn denna professur
mött. De sakkunniga hava härvid icke förbisett, att det måhända
kommer att möta svårigheter att redan från början besätta en sådan professur
med ordinarie innehavare, men å andra sidan torde ett beslut redan
nu örn professurens inrättande vara en nödvändig förutsättning för en gynnsam
utveckling av lantmäteriundervisningen vid tekniska högskolan. Det
torde för övrigt böra omnämnas, att de sakkunniga i annat sammanhangföreslå,
att ifrågavarande professur skall tillsättas först från och med början
av år 1935.

Den nuvarande speciallärarbefattningen i allmän geologi skulle enligt de
sakkunnigas förslag utbytas mot en speciallärarbefattning i geologi och marklära.
I övrigt förutsätter de sakkunnigas tidigare framlagda förslag i fråga
örn läroämnena ■— i huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan
föreslagits i propositionen till 1931 års riksdag — nyinrättandet vid tekniska

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

högskolan av speciallärarbefattningar i stadsbyggnadslära, sTcogsekonomi med
sJcogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, fisken ikunskap, arkivkunskap
samt fornlämningar och naturskydd.

De sakkunniga föreslå alltså — förutom inrättandet av en personlig professur
för huvudläraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen, professor
Rubin — inrättande av följande nya lärarbefattningar vid tekniska högskolan,
nämligen professurer i jorddelningsrätt och skiftesläggningslära samt
speciallärarbefattningar i matematik II, geologi med marklära, husbyggnadslära
II, stadsbyggnadslära, planmätning och nivellering, geodetisk matematik,
kartografi, skogsekonomi med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi,
allmän byggnadslära med vägteknik, vattenbyggnadslära II,
fiskerikunskap, arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd. Av förenämnda
speciallärarbefattningar äro de i geodetisk matematik och kartografi
avsedda att tillsättas först efter professor Rubins avgång från den för
honom föreslagna personliga professuren. A andra sidan föreslå de sakkunniga
till indragning de nuvarande speciallärarbefattningarna i allmän
geologi, rättskunskap, stadsanläggningslära och arkitektonisk formlära.

Beträffande detta förslag, i vad det avsåg inrättande av en professur i
jorddelningsrätt, har en av de sakkunniga, lektorn Björnsson, anmält avvikande
mening och till stöd härför anfört följande:

Beträffande de sakkunnigas förslag örn inrättandet vid tekniska högskolan
av en professur i jorddelningsrätt har jag ansett mig böra anmäla avvikande
mening. De skäl, som i de sakkunnigas utlåtande anförts mot ett
dylikt förslag, förefalla mig nämligen tillräckligt tungt vägande för att motivera
åtminstone ett uppskov med inrättandet av en professur i en juridisk
disciplin vid tekniska högskolan intill dess erfarenheten till äventyrs visat,
att undervisningen för de blivande lantmätarna icke på annat sätt kan nöjaktigt
ordnas.

I detta sammanhang förtjänar det särskilt beaktas, att den blivande professorn
enligt sakkunnigmajoritetens förslag skulle åläggas att sköta icke
blott den mera ingående undervisningen i jorddelningsrätt för de blivande
lantmätarna, utan också den översiktliga, mera elementära undervisningen i
allmän rättskunskap för samtliga studerande. Förslaget synes i denna del
stå i viss motsats till de principer, vilka i allmänhet tillämpas, då det gäller
att utmäta den med en professur förenade undervisningsskyldigheten. Därjämte
skulle en anordning sådan som den föreslagna ge ökat berättigande
åt den anmärkningen, att den föreslagna professurens ämnesområde skulle
vara alltför heterogent. Slutligen må det erinras därom, att ämnet jorddelningsrätt
icke är företrätt av särskild professor vid någon av landets juridiska
fakulteter, fastän det vid dessa utbildas jurister, vilka som domare i
olika instanser komma att få döma i jorddelningsmål.

Lägger man åter vid bedömandet av skälen för och emot professuren huvudvikten
vid behovet av vetenskaplig forskning inom jorddelningsrättens
område, synes icke den utredning, som nu föreligger, giva tillräckliga skäl
för förläggande av en professur i detta ämne till en teknisk högskola. Det
synes icke uteslutet, att en sådan förläggning skulle bli ett första steg på
ett nytt område i en utveckling, som innebär en icke önskvärd splittring i

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

vårt högskoleväsen. Det finns sannolikt också andra juridiska ämnesområden
än jorddelningsrätt, vilka man med lika stort fog kunde önska företrädda
genom professorer vid tekniska högskolan, om det endast gällde att
komplettera den sakkunskap, som inom dess kollegium eljest finnes.

Jag finner det därför riktigast, att man åtminstone tills vidare nöjer sig
med att inrätta en speciallärarbefattning för bestridande av undervisningen
i jorddelningsrätt.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket tidigare uttalat, att upprättandet
av en professur i ämnet juridik icke kunde anses behövligt för lantmäteriundervisningen.
Statskontoret hade av vad de sakkunniga anfört icke blivit
övertygat örn vare sig lämpligheten eller behövligheten av den ifrågasatta
professurens inrättande, vadan statskontoret anslöte sig till vad en av de
sakkunniga, lektorn Björnsson, anfört i den av honom avgivna reservationen.

Lantmäteristyrelsen har i fråga örn erforderliga lärarkrafter vid den nya
fackavdelningen för lantmäteri hänvisat till vad styrelsen i denna fråga
tidigare anfört i samband med behandlingen av de olika läroämnena. Härförutom
har styrelsen gent emot de sakkunnigas förslag i fråga örn lärarkrafterna
erinrat, att den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen
och därmed följande löneförmåner för nuvarande läraren i matematik
vid lantmäteriundervisningen doktor Berwald icke syntes utgöra en
tillfredsställande lösning av frågan örn denne lärares framtida anställning.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört bland annat:

Med hänsyn till speciallärarbefattningen i matematik får lärarkollegiet
instämma i de sakkunnigas förslag att till innehavare av densamma förordnas
filosofie doktorn, civilingenjören F. It. Berwald.

Genom tillkomsten av ämnet matematik II, i vilket matematikundervisning
skulle meddelas lantmätare, arkitekter, kemister och bergsmän ernås
möjligheter till en länge eftersträvad omläggning av undervisningen inom
den nu vid tekniska högskolan befintliga professuren i matematik och mekanik,
som därvid borde omändras till en professur i mekanik och matematisk
fysik i enlighet med vad som tidigare framhållits i denna skrivelse.

De sakkunniga hava särskilt framhållit betydelsen av att vid undervisningen
för lantmätare fastare anknyta professor Rubin, och däri vill lärarkollegiet
livligt instämma. Då kollegiet emellertid föreslagit en annan uppdelning
av de geodetiska ämnena måste professor Rubins fästande vid högskolan
ske på ett annat sätt än vad de sakkunniga tänkt sig. Då lärarkollegiet
föreslagit en professur i mätningsteknik och professor Rubin äger
en synnerligen framstående kompetens härför, en kompetens, som genom
det grundliga arbete han nedlagt på lantmätarnas utbildning under en lång
följd av år, är av sådan art, att professor Rubin måste anses äga utomordentliga
förtjänster för den föreslagna professuren i mätningsteknik, får
lärarkollegiet'' härmed föreslå, att han kallas till innehavare av professuren
i mätningsteknik.

Enligt lärarkollegiets förslag skulle alltså följande nya lärarbefattningar
inrättas vid tekniska högskolan, nämligen professurer i skiftesläggningslära,

Yttranden
över de
sakkunnigas
förslag.

Departe mentschefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

mätningsteknik och jorddelningsrätt samt speciallärarbefattningar i matematik
II, marklära, husbyggnadslära II, stadsbyggnadslära, geodesi II, skogsekonomi
med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi, allmän byggnadsarb,
vattenbyggnads^^ II, fiskerikunskap, arkivkunskap och fornlämningar
och naturskydd. A andra sidan skulle den nuvarande speciallärarbefattningen
i stadsanläggningslära kunna indragas.

I likhet med de förslag, som under ärendets behandling framförts, utgår
jag från att undervisningen vid den nya fackavdelningen för lantmäteri vid
tekniska högskolan skall bestridas på enahanda sätt, som där för närvarande
är fallet, d. v. s. medelst professorer, speciallärare och assistenter.

I fråga örn undervisningen i matematik ansluter jag mig till det framkomna
förslaget örn inrättandet av en speciallärarbefattning i matematik II.
Härigenom vinnes möjlighet att realisera ett upprepade gånger från tekniska
högskolan framfört önskemål örn ett frigörande av den nuvarande
professuren i matematik och mekanik från den mera elementära matematikundervisning,
som innefattas i matematik II, för att bereda professurens
innehavare möjlighet att bedriva undervisning och forskning inom för närvarande
aktuella gränsområden mellan fysik och mekanik. Genom inrättandet
av denna speciallärarbefattning erhålles vidare möjlighet att vid tekniska
högskolan placera lantmäteriundervisnmgens mångårige lärare i matematik,
filosofie doktor Berwald, som enligt de tekniska högskolesakkunnigas
förslag utan ansökan skulle förordnas att uppehålla den ifrågasatta nya
speciallärarbefattningen. Det har visserligen framhållits, att ett sådant förfaringssätt
kan anses strida emot tidigare tillämpade principer ifråga örn
såväl tillsättandet av speciallärarbefattningar som inrättandet av personliga
tjänster. Med hänsyn till här föreliggande säregna förhållanden finner jag
mig dock — i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna — böra tillstyrka
denna åtgärd.

Såsom jag under föregående kapitel framhållit, torde det emellertid bliva
nödvändigt att för de lantmäteristuderande anordna en kompletteringskurs
i matematik. För detta ändamål torde ytterligare en speciallärarbefattning
i matematik, förslagsvis benämnd matematik III, böra inrättas. Även till
denna befattning torde doktor Berwald böra kunna utan ansökan förordnas.
Gällande bestämmelser rörande speciallärarbefattningarna medgiva nämligen
—- inom vissa gränser — samma person att innehava mer än en befattning,
och härigenom skulle doktor Berwald beredas en rättvis kompensation för
den löneminskning, vilken i annat fall skulle drabba honom på grund av
den föreslagna omorganisationen.

Det torde få ankomma på vederbörande vid tekniska högskolan att verkställa
närmare utredning och avgiva förslag ifråga örn såväl de föreslagna
speciallärarbefattningarna i matematik som erforderlig ombildning av den
nuvarande professuren i matematik och mekanik. Därest det härvid skulle

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

visa sig ändamålsenligt att — exempelvis med hänsyn till önskvärdheten
att så mycket som möjligt nedbringa antalet läroämnen — sammanslå de
båda speciallärarbefattningarna i matematik II och matematik III till en,
torde häremot ej något vara att erinra.

I likhet med de tekniska högskolesakkunniga vill jag emellertid framhålla,
att det nn av mig tillstyrkta förslaget rörande matematikundervisningens
ordnande icke får betraktas såsom slutgiltigt, utan att frågan örn
denna undervisnings ändamålsenliga anordnande torde få upptagas till förnyad,
allsidig prövning när antingen den nuvarande professorn i matematik
och mekanik eller doktor Berwald avgår från sin befattning.

Frågan örn det framtida ordnandet av undervisningen i de geodetiska
ämnena har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, varit föremål för
skarpa meningsbrytningar. Enligt de tekniska högskolesakkunnigas förslag
skulle sålunda den geodetiska ämnesgruppen uppdelas på fyra lärarbefattningar,
nämligen en professur i geodesi samt en speciallärarbefattning i
vartdera av ämnena planmätning och nivellering, geodetisk matematik och
kartografi. Den nuvarande huvudläraren i ämnet vid lantmäteriundervisningen,
professor Rubin, skulle såsom innehavare av en personlig professur
i geodesi (geodetisk matematik och kartografi) bestrida den med speciallärarbefattningarna
i sistnämnda båda ämnen förenade undervisningen. Lantmäteristyrelsen
har anslutit sig till ett av professor Rubin framlagt förslag
örn inrättandet av två professurer i ämnet geodesi, den ena med ingen jörsteknisk
och den andra med lantmäteriteknisk inriktning. Tekniska högskolans
lärarkollegium slutligen har — utöver den nuvarande professuren i
geodesi vid högskolan — förordat inrättandet av en professur i mätningsteknik
och en speciallärarbefattning i geodesi.

Starka skäl hava onekligen anförts till förmån för de olika uppfattningarna.
När det nu gäller att avgöra, vilket förslag som bör givas företräde,
torde följande vara att beakta. Det gäller att tillse, att man icke på sakens
nuvarande ståndpunkt mer än nödvändigt binder den kommande utvecklingen
utan håller möjligheten öppen att — därest erfarenheten skulle sådant
påkalla — vidtaga behövliga förändringar. Härvid böra de ekonomiska
synpunkterna noga beaktas, så att man söker vinna den lösning,
som för det allmänna medför de minst kännbara konsekvenserna i fråga
om laboratorieutrustning o. s. v. Vidare måste tillses, att professor Rubin,
som under många år på ett synnerligen förtjänstfullt sätt omhänderhaft
sitt nuvarande ämbete, icke genom omorganisationen åsamkas alltför känn
bara ekonomiska förluster.

En prövning av de framkomna förslagen under aktgivande på de nyss
av mig angivna synpunkterna har kommit mig att för närvarande ansluta
mig till den av de sakkunniga förordade lösningen. Enligt denna skulle,
såsom nyss erinrats, förutom den nuvarande professuren i geodesi vid hög -

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

skolan inrättas en personlig professur i geodesi för professor Rubin samt
en speciallärarbefattning i ämnet planmätning och nivellering.

De skäl, som redan i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag ansågos
föreligga för inrättandet av en personlig professur för professor Rubin, synas
mig alltfort vara för handen, och med hänsyn härtill anser jag mig böra
förorda förslag härom till riksdagen. Härigenom vinnes å ena sidan, att
åt professor Rubin beredes en ordinarie anställning, varav han i hög grad
gjort sig förtjänt, och å andra sidan, att ämnesfördelningen ej nu definitivt
fastlåses. Jag utgår nämligen från att, så snart någon av de båda professurerna
i geodesi bliver vakant, frågan örn ämnets fortsatta uppdelning
kommer att upptagas till förnyad omprövning, varvid man skall kunna
begagna sig av den erfarenhet, som under tiden kan hava vunnits rörande
de olika geodetiska ämnenas mest ändamålsenliga planläggning.

Den närmare fördelningen av undervisningen inom den nu av mig föreslagna
ramen av lärarkrafter torde få ske av vederbörande vid tekniska
högskolan.

Professor Rubin torde såsom innehavare av den föreslagna personliga
professuren böra erhålla lön å allmänna indragningsstaten samt i löneoch
pensionshänseende bliva likställd med övriga professorer vid tekniska
högskolan. Beträffande de närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga
att av Kungl. Majit meddelas rörande professuren, torde förslag framdeles
få avgivas av tekniska högskolan.

Jämväl frågan örn de lantmäteristuderandes undervisning i juridik har
varit föremål för delade meningar. Här hava de sakkunniga föreslagit
en professur i jorddelning srätt, vars innehavare tillika skulle meddela undervisning
i den allmänna kurs i rättskunskap, som för närvarande gives vid
högskolan, under det att från andra håll framhållits, att i stället ett ungefärligen
motsvarande belopp borde ställas till högskolans förfogande för att
möjliggöra undervisning genom en eller flera speciallärare. Häremot hava
emellertid, såsom i det föregående erinrats, från skilda håll starka betänkligheter
uttalats. Under förhandenvarande ekonomiska förhållanden finner
jag mig icke kunna förorda inrättandet av en ordinarie professur, innan
någon erfarenhet föreligger rörande ett oeftergivligt behov härav, och ansluter
jag mig följaktligen till förslaget örn här ifrågavarande undervisnings
uppehållande med speciallärare.

Ett belopp, beträffande vars storlek jag torde få yttra mig i följande
kapitel, bör alltså nu ställas till högskolans förfogande för anställande av
speciallärare i ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt för de lantmäteristuderande.
Vid sådant förhållande förfaller givetvis det av de sakkunniga
framlagda förslaget örn slopandet av den nuvarande speciallärarbefattningen
i rättskunskap.

För det nuvarande ämnet kulturteknik vid lantmäteriundervisningen föreslogs
i proposition nr 183 till 1931 års riksdag inrättandet av en professur.

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De sakkunniga hava däremot föreslagit inrättandet av tre speciallärarbefattningar,
nämligen i husbyggnadslära II, allmän byggnadslära och vägteknik
samt vattenbyggnadslära II. Även beträffande detta förslag hava i de avgivna
utlåtandena meningarna varit delade. Jag finner mig emellertid böra
biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

I övrigt har jag icke funnit annat att erinra mot de sakkunnigas förslag
än att, i överensstämmelse med vad tekniska högskolans lärarkollegium
förordat, den av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningen i geologi
och marklära synes böra uppdelas i två befattningar, en speciallärarbefattning
i allmän geologi — motsvarande den redan nu befintliga befattningen
i detta ämne — och en ny speciallärarbefattning i marklära.

Vid bifall till vad jag nu tillstyrkt skulle alltså med anledning av lantmäteriundervisningens
överflyttande till tekniska högskolan inrättas följande
nya lärarbefattningar, nämligen en professur i skiftesläggningslära samt en
personlig professur för professor Rubin i geodesi ävensom speciallärarbefattningar
i matematik II, matematik III, marklära, husbyggnadslära II,
stadsbyggnadslära, planmätning och nivellering, rättskunskap och jorddelningsrätt,
skogsekonomi med skogslära, jordbrukslära med jordbruksekonomi,
allmän byggnadslära med vägteknik, vattenbyggnadslära II, fiskerikunskap,
arkivkunskap samt fornlämningar och naturskydd.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.)

(5

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Nuvarande
kostnader för
lantmäteriundervisningen.

Kap. V. Kostnadsberäkningar.

Beträffande kostnaderna för lantmäteriundervisningen under budgetåret
1931/1932 torde följande få meddelas.

För nämnda budgetår utgår till lantmäteriundervisningens ordnande och
bedrivande ett extra reservationsanslag av 51,350 kronor.

Genom beslut den 21 maj 1931 har Kungl. Majit

dels bemyndigat lantmäteristyrelsen att under våren 1932 för redan examinerade
lantmätare anordna en kurs i stadsplan elära att pågå under minst
tre veckor,

dels förklarat kursdeltagarna berättigade att för resa till och från Stockholm
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning, var och en efter den
tjänstegrad, han innehade, ävensom bemyndigat lantmäteristyrelsen att efter
granskning av avgivna räkningar utanordna nu ifrågavarande resekostnadsoch
traktamentsersättningar från nionde huvudtitelns extra förslagsanslag
till reseersättningar vid lantmäteriväsendet,

dels fastställt följande

Utgiftsstat för lantmäteriundervisningen för budgetåret 1931/1932:

till lärare i matematik..........................

» » » geodesi .............................

» » » praktiskt lantmäteri....................

» » » rättslära............................

» » » jordbrukslära m. m....................

» » » skogslära............................

» » » kulturteknik.........................

» övriga lärare...............................

» assistenter.................................

» föreståndaren...............................

» vikariatsersättning...........................

» undervisning åt äldre lantmätare i stadsplanelära, för ortsbildning

m. m...........................

» resekostnader för lärare, assistenter och elever vid resor
i sammanhang med undervisningen samt till traktamentsersättning
åt lärare och assistenter vid dylika

resor samt fältövningar.......................

» oförutsedda utgifter..........................

kronor 4,500: —

» 7,500: —

» 5,400: —

» 4,000: —

» 4,000: —

» 1,500: —

» 4,000: —

» 3,475: —

» 8,400: —

» 1,000: —

» 525:—

» 1,900: —

» 6,700: —
» 400: —

Summa kronor 53,300: —
med rätt för lantmäteristyrelsen att göra de jämkningar, som förhållandena
kunde påkalla, i de av Kungl. Majit sålunda beträffande utgiftsstaten
meddelade föreskrifterna.

Därjämte har Kungl. Majt förklarat, att medel till gäldande av de i utgiftsstaten
upptagna kostnaderna för uppehållande av lantmäteriundervis -

83

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

ningen under budgetåret 1931/1932 finge utgå i första hand av vad som
den 30 juni 1931 kunde återstå oförbrukat av det för budgetåret 1930/1931
för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, vilket genom Kungl. Maj:ts brev
den 23 maj 1930 ställts till lantmäteristyrelsens förfogande, samt i övrigt
av ovanstående av riksdagen för budgetåret 1931/1932 anvisade extra reservationsanslag
av 51,350 kronor.

Vidare har Kungl. Majit den 8 maj 1931 medgivit, att från det under
nionde huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. må under budgetåret 1931/1932 för lantmäteriundervisningen
bestridas ej mindre erforderliga kostnader för lokalhyra,
bränsle, lyse, renhållning och städning än även utgifter för övriga med
anslaget avsedda ändamål till högst nedan angivna belopp, nämligen

för skrivmaterialier och papper...................kronor 600: —

» telegram, telefon och annonsering............... » 1,400: —

» inköp och underhåll av möbler................. » 14,000: —

» bokinköp, bindning av böcker och handlingar, tidningar
m. fl. utgifter........................ » 3,800: —■

Summa kronor 19,800: —

Ifrågavarande anslag får icke tagas i anspråk för renskrivning och tillfälliga
arbetsbiträden, dock att under budgetåret 1931/1932, utöver ovan
angivna belopp, för renskrivning och tillfälliga biträden må för lantmäteriundervisningen
användas högst 250 kronor.

Kostnaderna för lantmäteriundervisningen för innevarande budgetår kunna
således beräknas till 73,350 kronor, vartill komma tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg enligt de normer, som gälla för s. k. oreglerade verk,
ävensom kostnader för bränsle, lyse, renhållning och städning.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag samt propositionen nr 183 (sid. 43—44)
skulle de sammanlagda årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen
uppgå till ett belopp av 140,932 kronor.

1930 års utredningsmän hava beräknat de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen,
örn densamma förlägges till tekniska högskolan, till
ett sammanlagt belopp av 116,296 kronor.

Utredningsmännen hava därvid framhållit, att vid en allsidig jämförelse
ur kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens och utredningsmännens förslag
hänsyn borde tagas till, bland annat, dels de enligt utredningsmännens
förslag med 3,500 kronor ökade kostnaderna för ökning och omläggning av
undervisningen (ämnena husbyggnaders allmänna planläggning och utformning,
kommunikationsteknik och stadsplanelära), dels den eventuella förlängningen
av studietiden, dels och kostnaderna för terminsavgifter.

Beträffande detta utredningsmännens förslag har lantmäteristyrelsen i sitt
i ärendet avgivna utlåtande (propositionen nr 183 sid. 47) anfört bland
annat:

Kostnaderna
för lantmäteriundervisningen

enligt de tidigare
framlagda
förslagen.

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Då lantmäteriundervisningen så gott som uteslutande avsåge att utbilda
personal för anställning i statens tjänst, borde undervisningen, såsom hittills,
vara avgiftsfri, helst som terminsavgifterna enligt utredningsmännens
förslag skulle avse att täcka utgifterna för viss lärarkraft. Skulle emellertid
terminsavgifter utgå, vore det likväl ofrånkomligt att desea utgifter på
ett eller annat sätt slutligen stannade å statsverket, och under alla förhållanden
borde de medräknas vid en jämförelse mellan kostnaderna enligt
lantmäteristyrelsens och utredningsmännens förslag. Mot den av utredningsmännen
gjorda sammanställningen av de årliga kostnaderna hade lantmäteristyrelsen
— som dock ställde sig något tveksam i fråga örn de föreslagna
minskningarna i administrationskostnader samt i utgifter för bränsle m. m.
—■ icke annat att erinra, än att till sammanställningen borde läggas dels
kostnaderna för det enligt styrelsens mening nödvändiga utbytet av vissa
speciallärare mot ordinarie lärare, dels den utgift för ökad assistenthjälp,
som utredningsmännen tänkt sig skola täckas av elevernas terminsavgifter.
Sammanlagda årliga beloppet av terminsavgifterna kunde beräknas uppgå
till i medeltal 15,000 kronor, och kostnaden för förändringen i vissa lärares
anställningsform uppginge till 2,312 kronor.

En jämförelse gå ve sålunda följande resultat.

Lantmäteristyrelsens förslag.

I förslaget upptagna............kronor 140,932: —

Tillägg för ökad undervisning..... » 3,500: — kronor 144,432:

Utredningsmännens förslag.

I förslaget upptagna............. kronor 116,296: —

Tillägg för förändring i vissa lärares

anställning................. » 2,312: —

Tillägg för ökad assistenthjälp, motsvarande
beräknade terminsavgifter » 15,000: — kronor 133,608:

Med det av utredningsmännen framlagda förslaget skulle alltså i de årliga
kostnaderna för lantmäteriundervisningen uppstå en besparing av 10,824
kronor.

TeknisTta högskolans lärarkollegium har sammanfört de årliga kostnaderna
för den av kollegiet föreslagna fackavdelningen i mätningsteknik i följande
uppställning:

Professor i geodesi............................kronor 10,500: —

» » juridik............................. » 10,500: —

■» » jorddelningslära...................... » 10,500: —

» » kulturteknik........................ » 10,500: —

Assistenter . . ................................ » 2,500: —

Speciallärare i geodesi.......................... » 4,000: —-

» » nationalekonomi................... » 1,000: —

» » marklära......................... » 3,000: —

» » jordbrukslära m. m................. » 6,800: —

» » skogslära m. m.................... » 4,000: —

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Speciallärare i husbyggnad m. m................

» » arkivkunskap...................

» » fornlämningar m. m.............. .

» » fiskerikunskap...................

» » matematik......................

Posterna: kontorsbiträde, vaktmästare, etc. — bränsle,
oförändrat............................ ■ • •

kronor 3,000: —

» 800: —

» 800: —

» 1,000: —

» 5,000: —

» 41,696: —

Summa kronor 115,596: —

I anslutning härtill framhåller lärarkollegiet, att dess förslag gåve en besparing
på 700 kronor per år i förhållande till utredningsmännens förslag
och på 28,836 kronor i förhållande till lantmäteristyrelsens förslag. Därmed
hade emellertid icke beaktats den besparing, som vunnes genom att sammanföra
undervisningen för lantmätare och mätningsingenjörer. Örn lantmäteriundervisningen
skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan, kunde
man i alla fall icke undgå att vid tekniska högskolan införa en studieriktning
för kommunalteknik inom fackavdelning V. De årliga kostnaderna
härför hade kollegiet approximativt beräknat till 19,600 kronor enligt följande
beräkningsgrunder:

Speciallärare i geodesi...........

Assistent » » ..........

Ökade utgifter för praktiska övningar

Speciallärare i juridik............

Assistent » » ............

Speciallärare i husbyggnad........

Assistent » » ........

kronor 4,000: —
> 2,500: —

» 1,500: —

» 7,000: —

» 1,000: —

» 3,000: -

» 600:—

Summa kronor 19,600: —

Kollegiet beräknade alltså besparingen genom lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan till cirka 50,000 kronor för år. Härvid
hade ingen hänsyn tagits därtill, att en professur i kulturteknik vid tekniska
högskolan skulle möjliggöra ett länge närt önskemål att i vissa delar avlasta
professuren i vattenbyggnad. Hydrografi, hydrologi och vissa angränsande
delar av ämnet vattenbyggnad skulle sannolikt kunna övertagas av professorn
i kulturteknik. Detta skulle också innebära en påtaglig besparing.

Å sid. 60—61 i propositionen nr 183 har framlagts följande ungefärliga
beräkning av de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 professor i juridik, lönegrad B 30 . . kronor 11,460: —

1 » » kulturteknik, lönegrad B 30 » 11,460: —

1 » » jorddelningslära, lönegrad

B 30....................... » 11,460: —

1 kanslibiträde, lönegrad B 7....... » 3,144:

l vaktmästare, lönegrad B 5........ » 2,988: — kronor 40,512: —

Avlöning till innehavare av personlig professur.

1 professor i geodesi, lönegrad B 30

11,460: —

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Speciallärare i matematik..........

» » geodesi (huvudlärare);

tillsättes ej så länge per-sonlig professur finnes i

kronor

6,800: —

ämnet.............

»

—

—

» » geodesi............

»

8,400

—

» » kartritning och textning

»

400

—

» » nationalekonomi......

»

1,000

—

» » marklära...........

» » jordbrukslära och jord-

»

3,000

—

bruksekonomi........

» » skogsekonomi med skogs-

»

6,800: —

lära...............

» » fornlämningar och natur-

4,000: —

skydd .............

800

—

* » arkivkunskap........

800

—

» » fiskerikunskap.......

» » husbyggnaders allmänna

planläggning och utform-

»

800

mng..............

»

3,000

—

» » kommunikationsteknik .

»

1,000

—

» » stadsplanelära........

2,500

—

Assistent i geodesi..............

»

6,000

—

» » kulturteknik...........

1,500

—

» » jorddelningslära.........

Övriga utgifter.

*

2,000

— kronor 48,800: —

Arvode till föreståndaren..........

kronor

1,500:

_

» » bibliotekarien..........

Vikariatsersättning till icke-ordinarie

»

500:

—

befattningshavare............

»

1,500:

—

Stipendier åt elever.............

Resekostnader och traktamentsersättning
vid praktiska övningar och exkur-

»

2,000:

sioner............

»

10,000:

—

Kostnader vid praktiska övningar ....

5,000:

—

Skrivmaterialier och expenser.....

Möbler, instrument, böcker, undervis-

»

3,000:

—

ningsmateriel m. m.........

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och

1

9,000:

—

städning............

»

8,000: — »

Summa kronor

40,500: —

141,272: —

Departementschefen har i detta sammanhang vidare anfört:

Det torde böra framhållas, att förestående kostnadsberäkning vore ungefärlig
samt att definitiv ställning till frågan örn utgiftsstat för lantmäteriundervisningen
icke behövde tagas, förrän anslag för ändamålet första
gången äskades av riksdagen.

Någon byggnadsfråga för lantmäteriundervisningen torde för närvarande
icke vara aktuell, enär lokaler för undervisningen för det dåvarande iord -

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ningställdes i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan. Dessa
lokaler torde tillsvidare förslå även för den omorganiserade undervisningen.

De sakkunniga hava till en början framhållit, att de vid sin beräkning k^kolesakav
lönerna för här ifrågavarande befattningshavare ansett sig böra utgå från kunnigas
de principer, som för närvarande komma till användning vid tekniska hög- förs ag.
skolan. När framdeles de sakkunniga komme att till behandling upptaga
frågan örn omorganisation av den högre tekniska undervisningen överhuvud- m. fl.
taget, skulle givetvis även frågan örn avlöningsförmånerna vid tekniska
högskolan bliva föremål för en ingående, allsidig prövning.

De sakkunniga utgå alltså för närvarande från dels att de föreslagna nya
professurerna, i likhet med tekniska högskolans övriga professurer, komma
att placeras i lönegraden B 30, dels att arvoden vid erforderliga nya speciallärarbefattningar
beräknas efter i genomsnitt samma grunder som de nuvarande
speciallärararvodena, d. v. s. något över 30 kronor per timme, varvid
emellertid två övningstimmar beräknas motsvara ungefär en föreläsningstimme.

I anslutning härtill föreslå de sakkunniga följande löner och arvoden för
de erforderliga lärarna.

Ordinarie professurer.

1 professor i jorddelningsrätt, lönegrad B 30.........^kronor 11,460: —

1 » » skiftesläggningslära, lönegrad B 30 ...... * * 11,460:

Summa kronor 22,920: —

Speciallärare.

Speciallärare i

» »

> »

» »

»

3»

3>

»

»

»

»

»

matematik II.....................kronor 4,800:

geologi med marklära...............2) * 4,200:

husbyggnadslära II.................3) * 4,800:

stadsbyggnadslära..................4) » 3,600:

planmätning och nivellering........... * 4,200:

geodetisk matematik............... * 7,200:

kartografi........................ * 3,000:

skogsekonomi med skogslära.......... * 4,200:

jordbrukslära med jordbruksekonomi .... » 6,600:

allmän byggnadslära med vägteknik .... » 2,400: -

vattenbyggnadslära II.............. * 4,800:

fiskerikunskap..................... * 900:

arkivkunskap...................... * 900: —

fornlämningar och naturskydd . . ....... »_900:

Summa kronor 52,500

i) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i rättskunskap, arvode
1,200 kronor, indragas.

») Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i allmän geologi, arvode
3,000 kronor, indragas.

8) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära,
arvode 1,200 kronor, indragas.

*) Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i stadsanläggnmgslära,
arvode 2,400 kronor, indragas.

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Om från nyssnämnda belopp, 52,500 kronor, dragés ett belopp av 7,800
kronor, motsvarande de för närvarande utgående arvodena till speciallärarna
i rättskunskap, allmän geologi, arkitektonisk formlära och stadsanläggningslära,
som enligt vad de sakkunniga förutsatt skulle kunna indragas, erhålles
en summa av 44, <00 kronor, vilket belopp alltså skulle utgöra nettoökningen
av tekniska högskolans anslag till arvoden till speciallärare vid ett fullständigt
genomförande av de sakkunnigas förslag.

Härefter hava de sakkunniga övergått till frågan örn den ökade assistenthjälp,
som vid ett bifall till de sakkunnigas förslag kunde bliva erforderlig
vid tekniska högskolan. Denna fråga sammanhänger emellertid, framhålla
de sakkunniga, intimt med en annan fråga, nämligen den örn de studerandes
terminsavgifter.

Härom anföra de sakkunniga bland annat:

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har detta
spörsmål redan varit föremål för behandling, varvid olika meningar gjort
sig gällande. Vid lantmäteriundervisningen är undervisningen för närvarande
kostnadsfri. Vid tekniska högskolan utgår däremot en terminsavgift,
för närvarande uppgående till 150 kronor. Härvid är emellertid att märka’
dels att nedsättning i betydande omfattning, ända ned till en fjärdedel av
den sedvanliga avgiften, förekommer, där sådant finnes vara av behovet
påkallat, dels ock att i denna avgift ingå alla de avgifter, som i andra fall
pläga betunga de studerande, såsom laborations- och kursavgifter; t. o. m.
de ofta betydande kostnaderna för examensarbete täckas av dessa avgifter.
I realiteten torde man alltså knappast med fog kunna kalla denna avgift
betungande, i all synnerhet örn jämförelse göres med de avgifter, som förekomma
vid utlandets tekniska högskolor. Ur statsfinansiell synpunkt spela
vidare terminsavgifterna en ganska betydande roll, i det att avlöningar till
assistenter och biträdande lärare till största delen bestridas med de sålunda
inflytande medlen.

De sakkunniga hava för avsikt att framdeles till ingående prövning upptaga
frågan örn de studerandes avgifter vid den högre tekniska undervisningen.
Detta är emellertid en fråga, som tarvar noggrant övervägande,
icke minst med hänsyn till sina betydande statsfinansiella konsekvenser. De
sakkunniga finna sig därför icke nu kunna framlägga förslag örn slopande
av terminsavgifterna vid tekniska högskolan. Å andra sidan kunna de sakkunniga
ej heller ifrågasätta, _ att de studerande vid tekniska högskolans
fackavdelning för lantmäteri i detta hänseende skulle komma i en annan
och förmånligare ställning än högskolans övriga studerande. Jämväl dessa
skola i mycket stor utsträckning bliva anställda i statens tjänst, och för
dem skulle det kännas såsom en orättvisa, därest terminsavgifter uttoges av
dem men icke av de lantmäteristuderande. De sakkunniga föreslå därför,
att dessa likställas med högskolans övriga studerande jämväl ifråga om erläggandet
av. terminsavgifter. Härvid utgå de sakkunniga från att nedsättning
i terminsavgifterna kommer att medgivas jämväl de lantmäteristuderande
enligt samma grunder, som hittills tillämpats vid högskolan.

Därest detta de sakkunnigas förslag vinner bifall, torde enligt av de sakkunniga
företagna beräkningar anslaget till arvoden till tillfälliga lärarbiträden
och assistenter behöva höjas med endast 2,000 kronor. De sakkun -

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

niga hava härvid icke medtagit i beräkningen några terminsavgifter under
en eventuell åttonde, för examensarbete avsedd termin.

Slutligen hava de sakkunniga avgivit förslag beträffande de övriga befattningar,
som behöva uppföras på tekniska högskolans stat, därest lantmäteriundervisningen
förlägges dit. De sakkunniga anföra i detta hänseende:

Lantmäteristyrelsen har, under förutsättning att lantmäteriundervisningen
förlädes till en särskild högskola, föreslagit inrättandet av en kanslibiträdesbefattning
i lönegraden B 7, en vaktmästarbefattning i lönegraden B 5 samt
en vaktmästar- och maskinistbefattning, likaledes i lönegraden B 5. 1930
års utredningsmän, med vilka i detta hänseende tekniska högskolans lärarkollegium
instämt, hava, under förutsättning att lantmäteriundervisningen
förlädes till tekniska högskolan, föreslagit inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning
i lönegraden B 4 och en vaktmästarbefattning i lönegraden
B 7. I propositionen till 1931 års riksdag har föreslagits inrättandet av en
kanslibiträdesbefattning i lönegraden B 7 och en vaktmästarbefattning i
lönegraden B 5.

Behovet av en förstärkning av tekniska högskolans här ifrågavarande
personal på grund av den ifrågasatta utvidgningen finna de sakkunniga
tydligt. För det ökade arbetet å högskolans kansli är ny ordinarie arbetskraft
erforderlig. De sakkunniga anse sig emellertid kunna inskränka sig
till att för detta ändamål, i likhet med utredningsmännen och högskolans
lärarkollegium, förorda inrättandet av en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden
B 4, vilket efter sedvanliga beräkningsgrunder skulle medföra en
kostnadsökning av 2,676 kronor.

Jämväl en ny ordinarie vaktmästarbefattning finna de sakkunniga erforderlig
med hänsyn till det ökade lokalbehovet för högskolan och behovet
av biträde åt de nya lärarna. De sakkunniga anse sig med hänsyn till att den
nya vaktmästaren icke skulle komma att tjänstgöra såsom laboratorievaktmästare
i egentlig mening, kunna ansluta sig till det av lantmäteristyrelsen
framlagda, i propositionen tillstyrkta förslaget örn placerandet av denna
befattning i lönegraden B 5. De årliga kostnaderna härför utgöra, beräknade
på sedvanligt sätt,’ 2,988 kronor.

Beträffande arvoden åt föreståndare och bibliotekarie samt vikariatsersättningar
anföra de sakkunniga:

Därest lantmäteriundervisningen förlägges till tekniska högskolan bliva de
arvoden å respektive 1,500 kronor och 500 kronor, som i propositionen nr
183 beräknats för föreståndare och bibliotekarie, obehövliga.

Någon höjning av den i förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan
ingående, såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till vikariatsersättningar
torde icke vara erforderlig. I

I staten för tekniska högskolan är uppfört ett ordinarie reservationsanslag
till stipendier åt lärare för utrikes studieresor å 4,500 kronor. Häri har
ingen ändring ifrågasatts i samband med lantmäteriundervisningens överflyttning.

Vidare finnes under tekniska högskolan uppfört ett ordinarie reservations
anslag å 5,000 kronor till stipendier åt elever.

Arvoden dt
föreståndare
och bibliotekarie.
Vikariat
ser sättningar.

Stipendier.

Resekostnads-
och traktamentser
sättning
vid exkursioner
och
fältövningar.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Lantmäteristyrelsen har för de lantmäteristuderande föreslagit ett stipendieanslag
av 2,000 kronor, och mot detta förslag har ingen erinran blivit
gjord.

De sakkunniga anföra härom:

De sakkunniga finna visserligen, att det föreslagna beloppet kan förefalla
proportionsvis väl högt med hänsyn till det relativt ringa antal nya studerande,
varom här är fråga. Vissa skäl föreligga emellertid, som komma de
sakkunniga att ansluta sig till det framlagda förslaget.

Tekniska högskolan är för närvarande ganska väl utrustad med stipendiedonationer
till förmån för de studerande. 1930 års utredningsmän hava
till behandling förehaft frågan, huruvida de lantmäteristuderande kunde
bliva berättigade till stipendier från högskolans stipendiefonder, men därvid
—- utan att taga ställning till frågan — ansett det vara synnerligen
tveksamt, huruvida nämnda studerande kunde komma i åtnjutande av något
studiestipendium från de fonder, som nu finnas vid tekniska högskolan.

Det har icke varit de sakkunniga möjligt att under den begränsade tid,
som stått dem till buds för här förevarande utredning, verkställa någon
undersökning i den av utredningsmännen sålunda berörda frågan. Emellertid
anse de sakkunniga sig med hänsyn till den ovisshet, som sålunda föreligger
i detta hänseende, böra tillstyrka, att det nu utgående reservationsanslaget
till stipendier åt elever vid tekniska högskolan, nu 5,000 kronor,
måtte höjas med 2,000 kronor till 7,000 kronor.

Till resekostnader för lärare och elever samt traktamentsersättning för
lärare vid praktiska övningar och exkursioner åtgå vid den nuvarande lantmäteriundervisningen
omkring 4,500 kronor. Då tiden för dessa övningar
och exkursioner vore avsedd att något mer än fördubblas, har lantmäteristyrelsen
föreslagit, att för ändamålet borde beräknas ett belopp av 10,000
kronor. Detta förslag har upptagits i proposition nr 183 till 1931 års
riksdag.

De sakkunniga hava i här förevarande hänseende anfört:

Vid tekniska högskolan äro för närvarande motsvarande föhållanden
ordnade på följande sätt.

Lärarna erhålla för deltagande i övningar och exkursioner, beslutade av
högskolans kollegienämnd, resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna
resereglementet från det under åttonde huvudtiteln upptagna ordinarie
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar. Kostnaderna härför
hava, enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat från statskontoret,
uppgått för budgetåret 1929/1930 till 8,528 kronor och 50 öre och för budgetåret
1930/1931 till 7,324 kronor och 73 öre eller i medeltal till något
mindre än 8,000 kronor om året.

För de studerande vid tekniska högskolan finnas för här ifrågavarande
ändamål inga statsmedel tillgängliga. Däremot erhålla sådana studerande,
som åtnjuta nedsättning av terminsavgifter, från tekniska högskolans fonder
reseunderstöd, bestående av dels ersättning för järnvägsresor i tredje klass,
dels traktamentsersättning med 7 kronor örn dagen.

De omfattande resor, som enligt det nu framlagda förslaget skulle bliva
obligatoriska för såväl lärare som studerande, nödvändiggöra enligt de sak -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 91

kunnigas uppfattning bidrag i en eller annan form i ganska betydande utsträckning.

Vad till en början beträffar lärarna vid fackav delningen för lantmäteri,
synas dessa, liksom tidigare varit fallet och i likhet med sina kolleger vid
högskolans övriga fackavdelningar, böra för exkursioner och övningar erhålla
resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande grunder. Det
hade då legat närmast till hands att låta även de kostnader, som belöpa på
lantmäterifackavdelningen, utgå från åttonde huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag.

De sakkunniga vilja emellertid erinra, att 1931 års riksdag, i enlighet
med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag, i åtskilliga fall beslutat utbrytande
ur huvudtitlarnas allmänna reseanslag av resekostnaderna för vissa grupper
av befattningshavare. Med resekostnads- och traktamentsersättningarna
åt tekniska högskolans lärare synes enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligen
böra förfaras på samma sätt. Då detta innebär endast en formell
men ingen saklig förändring av nu rådande förhållanden, finna de sakkunniga
inga hinder föreligga för att denna åtgärd vidtages redan nu.

De nuvarande resekostnads- och traktamentsersättningarna vid tekniska
högskolan hava, såsom ovan omnämnts, under de två sistförflutna budgetåren
uppgått till i medeltal icke fullt 8,000 kronor örn året. Härtill böra
så läggas de kostnader, som föranledas av lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan ävensom av upprättandet därstädes av en ny
studieriktning för kommunalingenjörer, vilka kostnader förslagsvis torde
böra beräknas till 3,000 kronor årligen. Den sammanlagda kostnaden torde
alltså kunna beräknas till i runt tal 11,000 kronor årligen. På grund av
vad nu anförts hemställa de sakkunniga, att i riksstaten under tekniska högskolan
måtte upptagas ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor till resekostnads-
och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner
och fältövningar. Vid bifall till detta förslag skulle åttonde huvudtitelns
allmänna reseanslag kunna minskas med 8,000 kronor.

När det gäller de studerandes kostnader, föreligger för närvarande den
olikhet mellan de studerande vid lantmäteriundervisningen och vid tekniska
högskolan, att vid förstnämnda läroanstalt samtliga studerande åtnjuta reseersättning
men däremot inga erhålla traktamentsersättning, under det att
vid tekniska högskolan endast obemedlade eller mindre bemedlade studerande
erhålla bidrag, men då i stället både resekostnads- och traktamentsersättning.

I anslutning till den princip, som de sakkunniga i förevarande betänkande
följa, förorda de, att de studerande vid den nya fackavdelningen för
lantmäteri jämväl i detta hänseende jämställas med (ivriga studerande vid
tekniska högskolan och komma i åtnjutande av ungefär likartade förmåner.
När det så gäller beredande av medel för täckande av här ifrågavarande
utgifter, hava de sakkunniga inhämtat, att tekniska hiigskolans fonder redan
äro så hårt anlitade för ändamålet, att någon ytterligare belastning av dem
icke kan komma ifråga, vartill kommer, att det, såsom tidigare antytts, icke
varit de sakkunniga möjligt att undersöka, örn dessa donationsmedel även
kunna komma till användning för de lantmäteristuderande. Vid sådant
förhållande torde det enligt de sakkunnigas förmenande bliva nödvändigt
att för de lantmäteristuderande bereda möjlighet till ersättning genom uppförande
av ett anslag på riksstaten. Vid beräkning av storleken av detta
anslag torde man böra utgå från i huvudsak de grunder, som för närvä -

Materiel anslag.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

rande tillämpas vid tekniska högskolan. Resekostnads- och traktamentsersättning
bör alltså endast komma obemedlade och mindre bemedlade till del.
Reseersättningen bör utgöra ersättning för kostnaderna för resa på järnväg,
tredje klass. Vad traktamentsersättningen beträffar, utgör denna, såsom
förut meddelats, för de studerande vid nuvarande fackavdelningar 7 kronor
örn dagen. Enligt de sakkunnigas mening torde denna ersättning kunna
betraktas som väl hög och kunna reduceras till förslagsvis 5 kronor örn
dagen vid övningar, som äro under längre tid förlagda till samma plats.
De sakkunniga föreslå därför, att för de blivande lantmäteristuderande en
ersättning av 5 kronor örn dagen fastställes såsom den normala.

Det är givetvis synnerligen svårt att beräkna storleken av det anslag,
som från nu givna utgångspunkter skulle bliva erforderligt. Någon som
helst erfarenhet föreligger icke i fråga örn den utsträckning, i vilken de
lantmäteristuderande komma att visa sig vara i behov av nedsättning i terminsavgifterna
med åtföljande rätt till resekostnads- och traktamentsersättning.
Vidare komma de olika förläggningsorterna för övningar och exkursioner
att inverka på dessa kostnader. En med ledning av erfarenheterna
från tekniska högskolan gjord överslagsberäkning har givit vid handen, att
ett belopp av 8,000 kronor torde komma att visa sig erforderligt.

Med hänsyn till svårigheterna att exakt beräkna det föreliggande behovet,
hade det givetvis varit riktigast, att detta anslag erhållit karaktären av förslagsanslag.
De sakkunniga finna detta emellertid knappast vara tillrådligt,
utan vilja i stället förorda, att för ändamålet måtte upptagas ett reservationsanslag
av 8,000 kronor, benämnt resekostnads- och traktamentsersättningar
åt elever vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för
deltagande i exkursioner och fältövningar. Från detta anslag torde — i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan angivna grunder samt i den mån
tillgängliga medel därtill lämna tillgång — medel få utgå efter kollegienämndens
beprövande samt med den fördelning mellan olika kurser och
övningar, som nämnden bestämmer.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla följande. Av lantmäteristyrelsens
utredning framgår, att triangelmätningar ej sällan utförts
av lantmäteriundervisningen inom städer och andra samhällen. Detta är
givetvis av stor nytta för de studerande, men även vederbörande samhälle
eller enskilda draga nytta härav. De sakkunniga utgå från att — därest
ersättning lämnas för under övningarna utfört arbete — densamma i den
mån den ej åtgår för därmed förenade kostnader för hantlangning o. s. v.,
skall komma de i arbetena deltagande studerande till godo såsom ett ytterligare
bidrag till täckande av deras med övningen förenade kostnader. Dessa
bidrag böra enligt de sakkunnigas förmenande fördelas lika mellan alla de
i övningen deltagande studerande, ej blott bland dem, som i övrigt åtnjuta
statsbidrag. I

I propositionen till 1931 års riksdag beräknades till kostnader vid praktiska
övningar 5,000 kronor, till skrivmaterialier och expenser 3,000 kronor,
till möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m. 9,000 kronor
samt till bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning 8,000 kronor eller
sammanlagt 25,000 kronor.

De sakkunniga hava, efter prövning av de framlagda förslagen samt

Kungl. Majis proposition Nr 124. 93

under jämförelse med de för närvarande vid tekniska högskolan utgående
anslagen föreslagit följande anslag till materiel m. m.

Vid de praktiska övningarna erfordras ett anslag till bestridande av utgifter
av olika slag, såsom för hantlangning, ersättning för övningsområdens
begagnande, transport av instrument och redskap, förbrukningsmaterialier
m. m., och de sakkunniga beräkna för ändamålet ett belopp av 4,000 kronor,
vilket belopp lämpligen synes böra tilläggas den i det ordinarie reservationsanslaget
till materiel m. m. vid tekniska högskolan ingående, såsom
reservationsanslag betecknade anslagsposten till samlingar och laborationer
å 150,000 kronor.

För bokinköp och bokbindning för den nytillkommande fackavdelningen
beräkna de sakkunniga ett belopp av 2,000 kronor örn året bliva erforderligt.
Detta belopp synes lämpligen böra tilläggas det sedan budgetåret
1930/1931 utgående extra reservationsanslaget å 5,000 kronor till bokinköp,
bokbindning m. m. för tekniska högskolans bibliotek, vilket alltså skulle
höjas till 7,000 kronor.

För materiel till samlingar och laborationer beräkna de sakkunniga ett
årligt belopp av 4,000 kronor bliva erforderligt, vilket lämpligen synes böra
tilläggas det sedan åtskilliga år utgående extra anslaget till ökade medel
till samlingar och laborationer. Detta anslag, som i riksstaten för budgetåret
1931/1932 upptagits till ett belopp av 43,000 kronor, skulle alltså behöva
höjas till 47,000 kronor.

Slutligen torde till uppvärmning, belysning och diverse utgifter böra beräknas
ett belopp av 9,000 kronor. Detta belopp synes lämpligen böra
tilläggas det sedan flera år utgående extra anslaget till uppvärmning, belysning
och diverse utgifter, vilket i riksstaten för budgetåret 1931/1932
upptagits med ett belopp av 42,000 kronor och alltså skulle av denna anledning
behöva höjas till 51,000 kronor.

Vid ett bifall till de nu av de sakkunniga framlagda förslagen skulle de årliga
kostnaderna för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
samt inrättandet därstädes av en särskild studieriktning för kommunalingenjörer
efter den föreslagna organisationens slutliga genomförande
uppgå till följande belopp:

1. Avlöningar m. m.

Avlöningar till professorer . ........................kronor 22,920: —

Arvoden till speciallärare........................ » 44,700: —

» » tillfälliga lärarbiträden och assistenter..... » 2,000: —

Avlöning till ett kontorsbiträde................... » 2,676: —

» »en vaktmästare..................... » 2,988: —

Summa avlöningar m. m. kronor 75,284

2. Stipendier, materiel m. m.

Stipendier åt elever vid tekniska högskolan..........kronor 2,000: —

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar............ » 3,000: —

Samman fattning.

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt elever vid
högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande

i exkursioner och fältövningar..................kronor 8,000: —

Materiel för praktiska övningar................... » 4,000: —

Bokinköp och bokbindning m. m.................. » 2,000: —

Materiel till samlingar och laborationer ............. » 4,000: —

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter......... » 9,000: —

Summa stipendier, materiel m. m. kronor 32,000: —
Summa summarum kronor 107,284: —

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 107,300 kronor, böra
vidare läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder
för s. k. nyreglerade verk.

I förhållande till de nuvarande kostnaderna för lantmäteriundervisningen,
73,350 kronor, innebär de sakkunnigas förslag alltså en utgiftsökning för
statsverket av i runt tal 34,000 kronor, vilken ökning dock till en del är
endast skenbar såsom förorsakad därav, att avlöningarna av de sakkunniga
beräknats enligt grunderna för s. k. nyreglerade verk, varmed följer en i
stort sett motsvarande sänkning av dyrtidstilläggen. I jämförelse med lantmäteristyrelsens
förslag innebär de sakkunnigas förslag en besparing för
statsverket av (140,932—107,284) 33,648 kronor. Motsvarande siffror bliva i
förhållande till det av 1930 års utredningsmän framlagda förslaget en besparing
av (116,296—107,284) 9,012 kronor, i förhållande till det av tekniska
högskolans lärarkollegium framlagda förslaget en besparing av (115,596
—107,284) 8,312 kronor samt i förhållande till det i proposition nr 183 till
1931 års riksdag framlagda förslaget en besparing av (141,272—107,284)
33,988 kronor.

Härvid hava de sakkunniga framhållit, å ena sidan att det trots den betydande
besparing, som sålunda åstadkommits, lyckats de sakkunniga att
inom tekniska högskolans ram bereda rum för en av behovet starkt påkallad
särskild studieriktning för utbildning av kommunalingenjörer samt
för ny eller förbättrad undervisning för även övriga blivande väg- och
vattenbyggnadsingenjörer i ämnena husbyggnadslära och stadsbyggnadslära
(stadsplanelära) ävensom för en av tekniska högskolans lärarkollegium önskad
ombildning av professuren i matematik och mekanik, men å andra sidan
att ett belopp, som enligt de av lantmäteristyrelsen och i propositionen nr
183 framlagda förslagen avsetts skola bestridas av statsmedel och som torde
kunna beräknas uppgå till omkring 12,000 kronor årligen, enligt de sakkunnigas
förslag skulle bestridas av de studerandes terminsavgifter. Härvid
är emellertid att märka, att terminsavgifterna i full utsträckning icke komma
att drabba obemedlade eller mindre bemedlade studerande. Dessa komma
först och främst att erhålla betydande nedsättningar, och härtill kommer,
att de enligt de sakkunnigas förslag skulle, i motsats till vad för närvarande
är fallet, erhålla dagtraktamenten under de obligatoriska fältövning -

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

arna. Beräknas kostnaderna för dessa dagtraktamenten till i runt tal 6,000
kronor, skulle den årliga belastningen av de studerande i form av avgifter
stanna vid ett nettobelopp av omkring 6,000 kronor.

I detta sammanhang hava slutligen de sakkunniga framhållit, att de i
likhet med föredragande departementschefen i propositionen nr 183 till 1931
års riksdag funne frågan om nya byggnader för lantmäteriundervisningen
för närvarande icke vara aktuell, då de lokaler, som nu stöde till buds,
torde kunna anses åtminstone för den närmare framtiden tillgodose behovet
härutinnan.

Lantmäteristyrelsen har anfört följande:

Genom de av lantmäteristyrelsen ovan föreslagna förändringar beträffande
såväl vissa ämnens omfattning och utformning som de härför erforderliga
lärarkrafterna komma givetvis vissa ändringar att tarvas ifråga örn de sakkunnigas
kostnadsberäkningar särskilt för löner och arvoden åt lärare. Styrelsen
har emellertid ansett sig icke böra ingå på någon närmare granskning
av de sakkunnigas kostnadskalkyler.

Lantmäteristyrelsen finner det visserligen vara att beklaga att de organisatoriska
anordningarna vid tekniska högskolan komma att medföra en icke
oväsentlig förhöjning i utbildningskostnaderna för de blivande lantmätarna,
men då styrelsen ansluter sig till den av de sakkunniga följda principen
örn i största möjliga mån ensartade bestämmelser för de studerande vid
högskolan, har lantmäteristyrelsen ansett sig sakna tillräckliga skäl att i
förevarande hänseende framställa någon erinran.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört huvudsakligen följande:

Vid beräkning av löner för befattningshavarna har lärarkollegiet i likhet
med de sakkunniga utgått från de principer, som för närvarande gälla vid
tekniska högskolan.

Ordinarie professorer.

1 professor i skiftesläggningslära..........kronor 11,460

1 » » mätningsteknik............. » 11,460

1 » » jorddelningsrätt............. » 11,460 34 380

Speciallärare (förordnade på 5-årsperioder)

1 speciallärare i matematik II ............kronor 4,800

1 » i marklära................ » 1,200

1 » i husbyggnad slära II........ » 4,800

1 » i stadsbyggnadslära1 ........ » 3,600

1 » i geodesi II............... » 4,200

1 » i skogsekonomi m. skogslära . . » 4,200

1 » i jordbrukslära m. jordbrukseko nomi.

.................. » 7,2001 2

1 Vid bifall till befattningen i stadsbyggnadslära kan nuvarande motsvarande befattning
indragas.

2 Arvodet föreslaget att höjas från 6,600 kronor till 7,200 kronor särskilt med hänsyn
till att lärarkollegiet i likhet med vad ovan anförts ansett en uppdelning på 2 befattningar
önskvärd.

Yttranden
över de tekniska
högskolesakkunnigas
förslag.

96

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

1 speciallärare i allmän byggnadslära.......kronor 2,100

1 » i vattenbyggnadslära II...... » 5,100

1 » i fiskerikunskap............ » 900

1 » i arkivkunskap............. » 900

1 » i fornlämningar oell naturskydd » 900 39,900

Avgår 2,400 2,400

Rest 37,500
Summa summarum kronor 71,880

Anslag till tillfälliga lärarbiträden och assistenter. Lärarkollegiet har intet
att erinra mot de sakkunnigas förslag att höja detta anslag med 2,000 kronor
samt att tillfälliga lärarbiträden och assistenter även avlönas med de medel,
som inflyta genom terminsavgifter.

Ordinarie kontorsbiträdesbefattning. Mot de sakkunnigas förslag angående
inrättandet av en ordinarie kontorsbiträdesbefattning i lönegrad B 4 har
lärarkollegiet intet att erinra.

Vaktmästare. De sakkunniga förutsätta en ny vaktmästarbefattning som
erforderlig men anse, att innehavaren icke skulle komma att tjänstgöra
som laboratorievaktmästare i egentlig mening och hava därför föreslagit en
ordinarie vaktmästarbefattning i lönegrad B 5. Lärarkollegiet är i detta
avseende nu liksom tidigare av annan mening. Inom de geodetiska ämnena
laboreras med ett stort antal mer eller mindre känsliga och invecklade instrument,
och det är därför av stor betydelse, att befattningshavaren ifråga
är lämpad att biträda vid instrumentens handhavande, vård och skötsel.
Det vore även rent ekonomiskt sett fördelaktigt, örn han åtminstone i en
del fall kunde biträda vid reparationer och justeringar av instrumenten på
hithörande institutioner. Enligt lärarkollegiets mening är det därför nödvändigt,
att vaktmästaren inom fackavdelningen för lantmäteri äger motsvarande
kompetens som laboratorievaktmästare i övrigt vid tekniska högskolan,
och att således en ordinarie laboratorievaktmästarbefattning med
lönegrad B 7 inrättas.

Arvoden åt föreståndare och bibliotekarie. Vikariatsersättning ar. Mot de
sakkunnigas förslag i dessa avseenden har lärarkollegiet intet att invända.

Stipendier. Mot de sakkunnigas förslag att med 2,000 kronor öka det
nu utgående reservationsanslaget till stipendier åt studerande har lärarkollegiet
intet att invända.

Resekostnads- och traktamentsersättning vid exkursioner och fältövningar. De
sakkunniga hava föreslagit ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor till
resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner
och fältövningar, och lärarkollegiet har intet att invända däremot. Enligt
av de sakkunniga verkställd beräkning skulle för högskolan för närvarande
åtgå en summa av 8,000 kronor och genom tillkomsten av en fackavdelning
för lantmäteri skulle tillkomma 3,000 kronor. I följande kostnadstablå, som
avser att giva ett begrepp örn ökade kostnader på grund av den nya fackavdelningens
tillkomst har endast sistnämnda 3,000 kronor blivit upptagna.

De sakkunniga förutsätta, att resekostnads- och traktamentsersättningar
till studerande böra utgå endast till medellösa och mindre bemedlade, således
i full överensstämmelse med vad fallet är vid tekniska högskolan, och lärarkollegiet
får för sin del instämma häri ävensom i det framställda förslaget

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 97

om reseersättning, beräknad efter kostnaderna för resa på järnväg tredje
klass.

Rörande ira^tamewfsersättningen till de studerande synas de sakkunniga
anse en ersättning av 7 kronor om dagen lämplig vid kortare resor, men
föreslå en nedsättning till 5 kronor örn dagen vid övningar, som äro under
längre tid förlagda till samma plats. Lärarkollegiet anser sig böra framhålla,
att vid tekniska högskolan lämnas traktamentsersättning till de studerande
med 7 kronor per dag men vid fältövningar endast under resedagarna.

Det vore givetvis i hög grad underlättande örn medellösa och mindre bemedlade
finge komma i åtnjutande av traktamentsersättning även under
liggdagar. Dock torde därvid ett belopp av 3 kronor 50 öre per dag kunna
anses tillräckligt. Härvid bör icke någon skillnad förekomma mellan studerande
inom fackavdelningarna för lantmäteri å ena sidan och för vägoch
vattenbyggnad och bergsvetenskap å andra sidan, utan samma regler
böra gälla för studerande inom nämnda fackavdelningar.

Lärarkollegiet inser liksom de sakkunniga, att det icke är möjligt att
uppgöra en tillförlitlig beräkning av härför erforderligt anslag. Om emellertid
den av sakkunniga föreslagna traktamentsersättningen av 5 kronor per
dag nedsättes till 3 kronor 50 öre per dag, bör det av de sakkunniga föreslagna
beloppet av 8,000 kronor sannolikt kunna räcka för ändamålet.

Lärarkollegiet får därför föreslå, att traktamente under exkursioner och
fältövningar tillsvidare utgår för medellösa och mindre bemedlade studerande
inom fackavdelningarna för lantmäteri, väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap
med 7 kronor per dag under resdagar och med 3 kronor 50 öre
per dag under liggdagar vid fältövningar och exkursioner samt att till bestridande
härav beviljas ett reservationsanslag av 8,000 kronor, benämnt
resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans
fackavdelningar för lantmäteri, väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap.
Av dessa 8,000 kronor beräknas cirka 6,000 kronor komma på
fackavdelningen för lantmäteri och därför hava 6,000 kronor upptagits i
nedanstående kostnadstablå.

I de sakkunnigas yttrande rörande fördelningen av eventuell ersättning
till de studerande för under fältövningar utfört arbete får lärarkollegiet instämma.

Materielanslag. Lärarkollegiet har intet att invända mot de av de sakkunniga
föreslagna ökningarna, som bliva en följd av lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan, dock med undantag för det
föreslagna beloppet av 2,000 kronor för bokinköp och bokbindning m. m.
Detta bör enligt lärarkollegiets förmenande ökas till 3,000 kronor såsom
oundgängligen nödvändigt.

Sammanfattning av kostnadsberäkningar.

1. Avlöningar:

Avlöning till professorer ....................kronor 34,380

Arvoden » speciallärare................... » 37,500

» » assistenter..................... » 2,000

Avlöning till 1 ordinarie kontorsbiträde (B 4)...... » 2,364

» »1 » laboratorievaktmästare (B 7) » 2,832 79^)76

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 haft. (Nr 124.) 7

Departe mentschefen.

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

2. Stipendier, materiel m. m.

Stipendier åt studerande.....................kronor 2,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans
lärare vid exkursioner och fältövningar inom fackavdelningen
för lantmäteri................... » 3,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande
vid fackavdelningen för lantmäteri för deltagande i

exkursioner och fältövningar . . » 6,000

Materiel för praktiska övningar................. » 4,000

Bokinköp och bokbindning m. m................ » 3,000

Materiel till samlingar och laborationer........... » 4,000

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter....... » 9,000

Summa summarum kronor

31,000

110,076

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 110,100 kronor, böra
läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder för
s. k. nyreglerade verk.

I det stora hela har jag ansett mig kunna uttala min anslutning till de
kostnadsberäkningar, som framlagts av de tekniska högskolesakkunniga. De
förändringar ifråga örn lärarkrafterna, som jag i det föregående förordat,
nödvändiggöra dock vissa smärre justeringar även i kostnadsberäkningarna.

För den för de lantmäteristuderande föreslagna kompletteringskursen i
matematik, matematik III, torde ett arvode av 1,200 kronor böra beräknas.

I ämnena rättskunskap och jorddelningsrätt, där undervisningen enligt
mitt förslag skulle meddelas av speciallärare, torde, såsom jag i det föregående
tillstyrkt, en viss utökning av den av de sakkunniga föreslagna undervisningen
bliva ofrånkomlig. Om denna undervisning i enlighet med vederbörande
lärares förslag ökas till 370 timmar skulle man, med beräkning att
halva antalet timmar vore föreläsningar och halva antalet övningar, efter
sedvanliga grunder behöva räkna med ett sammanlagt arvode av (185 X 30
+185 X15) = 8,325 kronor eller i avrundat tal 8,400 kronor. Detta belopp
bör då ställas till högskolans förfogande för att disponeras för här ifrågavarande
undervisning i form av arvoden till speciallärare. Den närmare
fördelningen av det tillgängliga beloppet mellan lärarna i dessa ämnen torde
få ankomma på Kungl. Majit efter vederbörandes vid tekniska högskolan
hörande.

För specialläraren i marklära torde ett arvode av 1,200 kronor böra beräknas.

I anslutning till vad sålunda anförts skulle för professorer och lärare beräknas
följande löner och arvoden:

Ordinarie professur.

1 professur i skiftesläggningslära, lönegrad B 30.......kronor 11,460: —

99

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

Professur å allmänna indragningsstaten.
1 personlig professur i geodesi för professor T. Rubin,

lönegrad B 30...............................

kronor

11,460: —

Speciallärare.

Speciallärare

i matematik II......................

kronor

4,800

—

i matematik III.....................

»

1,200

—

»

i marklära .........................

»

1,200

—

»

i husbyggnadslära II1).................

4,800

—

»

i stadsbyggnadslära* 2)..................

3,600

—

»

i planmätning och nivellering...........

»

4,200

—

»

i rättskunskap och jorddelningsrätt, att utgå

med den närmare fördelning, som av
Kungl. Majit bestämmes............

»

8,400

i skogsekonomi med skogslära...........

»

4,200

—

i jordbrukslära med jordbruksekonomi.....

»

6,600

—

i allmän byggnadslära med vägteknik.....

2,400

—

»

i vattenbyggnadslära II...............

»

4,800

-—

»

i fiskerikunskap.................

900

—

»

i arkivkunskap...................

»

900

—

i fornlämningar och naturskydd.........

»

900

—

Summa kronor 48,900: —

Örn från nyssnämnda belopp, 48,900 kronor, dragen ett belopp av 3,600
kronor, motsvarande de för närvarande utgående arvodena till speciallärarna
i arkitektonisk formlära och i stadsanläggningslära, som enligt mitt förslag
skulle kunna indragas, erhålles en summa av 45,300 kronor, vilket belopp
alltså skulle utgöra nettoökningen av tekniska högskolans anslag till arvoden
till speciallärare vid ett genomförande av förslaget. Härvid är emellertid
att märka, att i detta belopp icke inräknats kostnaderna för den undervisning
i geodetiska ämnen, som enligt mitt förslag tills vidare skulle bestridas
av professor Rubin såsom innehavare av den för honom föreslagna personliga
professuren. De tekniska högskolesakkunniga hava beräknat kostnaderna
för denna undervisning, därest den skulle meddelas av speciallärare,
till sammanlagt 10,200 kronor, med vilket belopp nyssberörda summa
alltså i en framtid kan behöva ökas, när professor Rubin avgår från den
för honom föreslagna personliga professuren.

Anslaget till tillfälliga lärarbiträden och assistenter har av de sakkunniga
— under förutsättning att de lantmäteristuderande i fråga örn erläggandet
av terminsavgifter bleve likställda med övriga studerande vid högskolan —
beräknats behöva höjas med ett belopp av 2,000 kronor. Häremot har jag

'') Vid bifall härtill kan den nuvarande speciallärarbefattningen i arkitektonisk formlära,
arvode 1,200 kronor, indragas.

2) Vid bifall härtill kan. den nuvarande speciallärarbefattningen i stadsanläggningslära,
arvode 2,400 kronor, indragas.

100

Kungl. Marits proposition Nr 124.

för närvarande intet att erinra. Jag vill dock understryka vad de sakkunniga
anfört därom, att frågan örn terminsavgifter vid tekniska högskolan
snarast måste underkastas en ingående prövning. Under nuvarande statsfinansiella
förhållanden kan jag dock icke förorda någon ändring i nu bestående
bestämmelser i detta hänseende, då detta skulle kunna medföra
kännbara ekonomiska konsekvenser för statsverket. Emellertid torde böra
beaktas, att nedsättning i terminsavgifterna redan nu i stor utsträckning
kommer obemedlade och mindre bemedlade studerande vid högskolan tillgodo,
och jag förutsätter, att enahanda fördelar jämväl skola tillkomma de
lantmäteristuderande.

I likhet med de sakkunniga och på av dem anförda skäl vill jag vidare
förorda inrättandet vid tekniska högskolan av en vaktmästarbefattning i
lönegraden B 5 samt en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden B 4.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om arvoden åt föreståndare och
bibliotekarie, vikariatsersättningar samt stipendier har ej givit mig anledning
till erinran.

De sakkunniga hava föreslagit ett ordinarie förslagsanslag å 11,000 kronor
till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner
och fältövningar. Av detta belopp har en summa av i runt tal
8,000 kronor, som för närvarande utgår från åttonde huvudtitelns anslag
till rese- och traktamentspenningar, nu föreslagits skola överflyttas till detta
nya specialanslag; samtidigt hava de ökade kostnaderna på grund av lantmäteriundervisningei^s
överflyttande beräknats till 3,000 kronor.

Jag har i princip intet att erinra mot detta de sakkunnigas förslag. För
budgetåret 1932/1933 torde — vid det förhållandet att Kungl. Maj:t redan
för riksdagen framlagt förslag rörande anslag för rese- och traktamentspenningar
under åttonde huvudtiteln — någon framställning till riksdagen
örn något särskilt anslag ej vara erforderlig. I den mån lärare vid fackavdelningen
för lantmäteri nödgas företaga resor i tjänsten, torde härmed
under nämnda budgetår böra förfaras på samma sätt som ifråga om högskolans
övriga lärare. Någon höjning av det ordinarie anslaget till reseoch
traktamentspenningar torde, då detta anslag har förslagsanslags natur,
ej bliva erforderlig för budgetåret 1932/1933. Framdeles torde jag emellertid
få anledning återkomma till frågan, huru bör förfaras med utgifterna
för resor för lärare vid tekniska högskolan

De sakkunniga hava vidare beräknat, att ett belopp av 8,000 kronor skulle
bliva erforderligt för att bestrida resekostnads- och traktamentsersättningar
åt obemedlade och mindre bemedlade studerande vid högskolans fackavdelning
för lantmäteri för deltagande i exkursioner och fältövningar.

I fråga örn resekostnaderna hava de sakkunniga föreslagit, att sådana skulle
— i likhet med vad för närvarande är fallet vid tekniska högskolan — för
här ifrågavarande studerande utgå efter kostnaderna för resa å järnväg i
tredje klass.

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Häremot har jag i likhet med högskolans lärarkollegium intet att erinra.

I fråga om traktamentsersättning hava de sakkunniga föreslagit 7 kronor
om dagen vid kortare resor och 5 kronor örn dagen vid övningar, som äro
under längre tid förlagda till samma plats.

Högskolans lärarkollegium har framhållit, att vid tekniska högskolan
lämnas traktamentsersättning till de studerande med 7 kronor per dag men
vid fältövningar endast under resdagarna. Lärarkollegiet har vidare framhållit,
att det givetvis vore i hög grad underlättande, örn medellösa och mindre
bemedlade studerande finge komma i åtnjutande av traktamentsersättning
även under »liggdagar», varvid dock ett belopp av 3 kronor 50 öre per dag
torde kunna anses tillräckligt. Härvid borde icke någon skillnad förekomma
mellan studerande inom fackavdelningarna för lantmäteri å ena sidan och
för väg- och vattenbyggnad och bergsvetenskap å andra sidan, utan samma
regler borde gälla för studerande inora nämnda fackavdelningar.

I likhet med de sakkunniga och högskolans lärarkollegium anser jag
högeligen önskvärt, att åtgärder vidtagas för att för obemedlade och mindre
bemedlade elever vid tekniska högskolan nedbringa de kostnader, som förorsakas
genom de i kursplanerna ingående, omfattande resorna och fältövningarna.
I princip vill jag jämväl uttala min anslutning till vad högskolans
lärarkollegium anfört därom, att denna förmån bör tillkomma studerande
vid samtliga de tre fackavdelningar — lantmäteri, väg- och vattenbyggnad
samt bergsvetenskap — där de mest omfattande resorna och fältövningarna
förekomma.

För närvarande ser jag mig dock icke i stånd att framlägga förslag om
dylik ersättning. Det gäller en förmån för de studerande, som -— hur berättigad
och rimlig den än må vara — dock måste medföra vissa ekonomiska
konsekvenser för statsverket. En närmare utredning torde — allra
helst med hänsyn till lärarkollegiets förslag att utsträcka den ifrågasatta
traktamentsersättningen till fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad
samt bergsvetenskap — vara ofrånkomlig. Det är emellertid min förhoppning,
att en dylik utredning — vilken det närmast torde ankomma på vederbörande
vid tekniska högskolan att verkställa — skall kunna verkställas
i så god tid, att förslag i ämnet må kunna föreläggas 1933 års riksdag.
Med hänsyn härtill anser jag mig böra vid beräknandet av de kostnader,
som lantmäteriundervisningens omorganisation vid ett slutligt genomförande
kan komma att medföra, även upptaga det av högskolans lärarkollegium
för här ifrågavarande ändamål beräknade beloppet, 6,000 kronor.

De sakkunniga hava slutligen beräknat vissa materielanslag för den

blivande lantmäterifackavdelningen, nämligen

till materiel för praktiska övningar.................kronor 4,000:

» bokinköp och bokbindning m. m................ » 2,000: —

» materiel vid samlingar och laborationer .......... » 4,000: ■

» uppvärmning, belysning och diverse utgifter....... » 9,000: —

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Jag finner mig kunna godtaga de angivna beloppen såsom ett underlag
för mina beräkningar av kostnaderna för lantmäteriundervisningens förläggande
till tekniska högskolan.

Såsom en sammanfattning av vad jag i detta kapitel anfört torde jag
härefter få lämna en översikt över de kostnader, som för närvarande kunna
beräknas uppstå vid ett förläggande av lantmäteriundervisningen till tekniska
högskolan:

1. Avlöningar m. m.

A. Avlöningar m. m. under åttonde huvudtiteln:

avlöning till professor....................

arvoden till speciallärare..................

* » tillfälliga lärarbiträden och assistenter

avlöning till ett kontorsbiträde..............

» »en vaktmästare..............

11,460

—

45,300

—

y>

2,000

—

2,676

—

»

2,988

—

Summa kronor 64,424

—

B. Avlöningar under allmänna indragningsstaten:

personlig professur åt professor T. Rubin...........kronor 11,460: —

Summa avlöningar m. m. 75,884: —

2. Stipendier, materiel m. m.

stipendier åt studerande........................kronor 2,000: —

resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans

lärare vid exkursioner och fältövningar........... > 3,000: —

resekostnads- och traktamentsersättningar åt studerande
vid högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande
i exkursioner och fältövningar........... » 6,000: —

materiel för praktiska övningar.................. » 4,000: —

bokinköp och bokbindning m. m.................. » 2,000: —

materiel till samlingar och laborationer............. » 4,000: —

uppvärmning, belysning och diverse utgifter......... »_9,000; —

Summa stipendier, materiel m. in. kronor 30,000: —

Summa summarum kronor 105,884: —

Till denna summa, i avrundat tal uppgående till 106,000 kronor, böra
vidare läggas kostnaderna för dyrtidstillägg m. m. enligt sedvanliga grunder
för s. k. nyreglerade verk.

I förhållande till de för budgetåret 1931/1932 beräknade, i riksstaten direkt
synliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen, 73,350 kronor, innebär
mitt nu framlagda förslag en utgiftsökning för statsverket av i runt

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

tal 33,000 kronor. Härvid måste dock beaktas, att dyrtidstillägg m. m. för
lantmäteriundervisningen för närvarande utgår enligt de grunder, som gälla
vid s. k. oreglerade verk, under det att dyrtidstilläggen framdeles, såsom
nyss nämnts, skulle utgå enligt grunderna för s. k. nyreglerade verk. Härigenom
följer en betydande sänkning av utgifterna för dyrtidstillägg.

I jämförelse med lantmäteristyrelsens ursprungliga förslag innebär mitt
nu framlagda förslag en besparing för statsverket av (140,932—105,884)
35,048 kronor. Motsvarande siffror bliva i förhållande till det av 1930 års
utredningsmän framlagda förslaget en besparing av (116,296—105,884)
10,412 kronor, i förhållande till det av tekniska högskolans lärarkollegium
framlagda förslaget en besparing av (115,596—105,884) 9,712 kronor, i förhållande
till det i propositionen nr 183 till 1931 års riksdag framlagda förslaget
en besparing av (141,272—105,884) 35,388 kronor samt i förhållande
till det av de tekniska högskolesakkunniga framlagda förslaget en besparing
av (107,284 — 105,884) 1,400 kronor.

Rörande loJcalfrågan hava slutligen de sakkunniga anfört, att de lokaler,
som nu stöde till buds, åtminstone för den närmaste framtiden kunde anses
tillgodose behovet även för den nu tillkommande lantmäteriundervisningen.

Tekniska högskolans lärarkollegium har emellertid framhållit, att visst
utrymme för de högre årskurserna av fackavdelningen för lantmäteri inom
snar framtid måste beredas dels inom byggnaderna vid Valhallavägen för
deltagandet i den undervisning i geodesi och en del andra läroämnen, som
redan nu vore förlagd dit, dels inom byggnaderna vid Drottninggatan för
deltagandet i den undervisning, som där skulle meddelas. Vid tekniska
högskolans överflyttande i full utsträckning från Drottninggatan till Valhallavägen
blir, framhåller lärarkollegiet vidare, en given följd, att kostnader
tillkomma för överflyttning även av fackavdelningen för lantmäteri.

Nu berörda kostnader måste givetvis anses såsom en följd av lantmäteriundervisningens
omorganisation. Någon närmare utredning i frågan föreligger
dock icke, och med hänsyn härtill kan jag icke för närvarande närmare
ingå på densamma. Dock torde dessa kostnader, åtminstone under
den närmaste framtiden, komma att stanna vid jämförelsevis blygsamma
belopp.

104

Kungl. Maj;ts proposition Nr 124.

Tekniska

högskolesak kunniga.

Över gängsanordningar

beträffande
lärare.

Kap. VI. Övergångsanordningar.

På grund av lantmäteriundervisningens provisoriska organisation hava,
såsom tidigare erinrats, de vid densamma anställda lärarna varit förordnade
för endast ett år i sänder. Vid en omorganisation av undervisningen gäller
det att tillse, att icke dessa lärare komma i en alltför ogynnsam ställning.

Av de vid lantmäteriundervisningen anställda lärarna är det, framhålla
de sakkunniga, emellertid endast två, som kunna anses dels hava från denna
tjänstgöring haft sin huvudsakliga utkomst, dels ock på grund av långvarig,
förtjänstfull verksamhet vid den hittillsvarande lantmäteriundervisningen
kunna hava anledning vänta, att särskilda åtgärder bliva för deras vidkommande
vidtagna.1) Dessa två lärare äro läraren i matematik, filosofie doktorn,
civilingenjören F. R. Berwald och läraren i geodesi, professorn, filosofie doktorn
T. Rubin.

Beträffande doktor Berwald hava de sakkunniga tidigare yttrat sig i samband
med framläggande av förslag rörande ordnandet av matematikundervisningen
vid tekniska högskolan.

I fråga om professor Rubin hava de sakkunniga, såsom jag förut erinrat,
anslutit sig till förslaget örn inrättande för honom av en personlig professur
i geodesi (geodetisk matematik och kartografi).

För detta ändamål torde, anföra de sakkunniga, på sedvanligt sätt böra
å allmänna indragningsstaten uppföras ett anslag för ändamålet, Beträffande
de närmare föreskrifter, som behöva meddelas i fråga örn denna professur,
torde tekniska högskolans styrelse böra avgiva förslag i sammanhang
med det yttrande nämnda styrelse lärer komma att avgiva över förevarande
utlåtande.

Under den tid, professor Rubin innehar den sålunda föreslagna personliga
professuren, skola de av de sakkunniga föreslagna speciallärarbefattningarna
i geodetisk matematik och i kartografi lämnas obesatta. Den kostnadsökning,
som skulle uppkomma genom inrättande av den personliga professuren,
blir därför relativt liten. Avlöningen för en professor beräknas efter
sedvanliga grunder till 11,460 kronor. För de båda nyssnämnda special- *)

*) De sakkunniga hava härvid icke ansett sig böra taga i betraktande en av huvudlärarna,
som är född år 1860 och sålunda överskridit såväl pensionsåldern för professor
som den åldersgräns, som vid tekniska högskolan brukar tillämpas vid meddelande av
förordnande såsom speciallärare, d. v. s. 70 år.

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lärarbefattningarna hava de sakkunniga föreslagit arvoden å respektive 7,200
kronor och 3,000 kronor, vadan merkostnaden för den ifrågasatta personliga
professuren alltså skulle uppgå till (11,460—10,200) 1,260 kronor.

Det långa provisorium, som rått ifråga om lantmäteriundervisningen, gör
det, anföra vidare de sakkunniga, synnerligen önskvärt att låta den nya
organisationen träda i kraft snarast möjligt. De sakkunniga hava också —
jämväl med hänsyn till den av riksdagen utsatta tidpunkten för den nya
utredningen — ansett sig böra utgå från att nyorganisationen skall träda i
kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

Utgående från denna förutsättning föreslå de sakkunniga följande plan
för övergången till den nya organisationen.

Från och med läsåret 1932/1933 intagas inga nya studerande i lantmäteriundervisningens
första årskurs, utan nämnda undervisning kommer att
under detta budgetår endast omfatta andra årets kurs för lantmäteriexamen
och den kulturtekniska kursen. Under samma läsår tager vidare
undervisningen sin början i första årskursen av dels tekniska högskolans
fackavdelning för lantmäteri, dels studieriktningen för kommunalingenjörer
inom fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad vid tekniska
högskolan.

, Under läsåret 1933/1934 kommer lantmäteriundervisningen att omfatta
endast den kulturtekniska kursen. Vid tekniska högskolan kommer undervisningen
att omfatta de båda första årskurserna vid lantmäteriavdelningen
och den nya studieriktningen.

Läsåret 1934/1935 skulle enligt de sakkunnigas förslag den nuvarande
lantmäteriundervisningen — frånsett den eller de kulturtekniska kurser,
som må kunna ytterligare erfordras — hava helt upphört, under det att
den nya undervisningen vid tekniska högskolan skulle omfatta de tre
första årskurserna.

Under läsåret 1935/1936 skulle så den nya organisationen vid tekniska
högskolan nå sin fullbordan. Vid slutet av höstterminen 1935 skulle de
första lantmätarna efter den nya ordningen utexamineras, och vid slutet
av vårterminen 1936 skulle civilingenjörsexamen för första gången avläggas
av vid tekniska högskolan utexaminerade kommunalingenjörer.

Med hänsyn till det successiva genomförandet av den nya organisationen
blir det givetvis icke erforderligt att omedelbart tillsätta alla de föreslagna
nya lärarbefattningarna. De sakkunniga hava i efterföljande tablå givit en
sammanställning i fråga om de tidpunkter, från vilka de olika lärarbefattningarna
enligt de sakkunnigas förslag kunna bliva erforderliga. De sakkunniga
hava därvid framhållit, att detta förslag givetvis måste vara preliminärt,
då det på det närmaste sammanhänger med de av de sakkunniga
framlagda förslagen till timplaner, vilka, såsom de sakkunniga framhållit,
icke få betraktas såsom slutgiltiga.

Tidpunkten
för införandet
av den
nya organisationen
m. m.

Tillsättandet
av de nya
lärarbefattningarna
vid
tekniska högskolan
m. m.

106

Kungl. Maj:t proposition Nr 12å.

Avlöningar

(utom dyrtidstillägg) för professurer och speciallärarbefattningar vid tekniska
högskolan, vilka föreslås till nyinrättande, ombildning eller indragning.

Kost-

nad

bud-

Kostnader under över-gångsåren

Slutlig

berak-

Befattning

get-

nåd

Anmärkningar

året

1931/

1932

1932/

1933

1933/

1934

1934/

1935

1935/

1936

kost-

nad1)

Matematik II, speciallärar-befattning.........

4,800

4,800

4,800

4,800

4,800

(Befattningen avsedd för

1 doktor Berwald. Efter

Allmän geologi, d:o ....

1 dennes avgång företages

3,000

—

—

—

—

—

( frågan till ny prövning.

Geologi med marklära, d:o

—

4,200

4,200

4,200

4,200

4,200

Arvodet å 1,800 kronor

avser att bestrida kost-

Rättskunskap, d:o.....

1,200

1,200

1,200

—

—

—

naderna för undervis-

—

—

1,800

—

—

—

ning i jorddelningsrätt
under höstterminen 1933.

Arkitektonisk formlära, d:o

1,200

1,200

—

—

—

—

För vårterminen 1934
föreslås i timplanerna

Husbyggnadslära II, d:o .

Stadsanläggningslära, d:o .

—

—

4,800

4,800

4,800

4,800

ingen dylik undervisning.
(Befattningen indrages med

2,400

2,400

2,400

1,200

—

—

! utgången av december

| 1934.

Stadsbyggnadslära, d:o . .
Planmätning och nivelle-

—

—

—

1,800

3,600

3,600

(Befattningen behövlig fr.
j o. m. år 1935.

ring, d:o..........

—

—

4,200

4,200

4,200

4,200

Geodetisk matematik, d:o .
Kartografi, d:o.......

—

—

—

—

—

7,200

(Befattningarna tillsättas
! först efter professor Ru-

3,000

| bins avgång.

Geodetisk matematik och

kartografi, personlig pro-

(Anslaget uppföres å all-

fessur för professor Rubin

—

11,460

11,460

11,460

11,460

—

1 manna indragningssta-

Jorddelningsrätt, professur
Skogsekonomi med skogs-

—

—

—

11,460

11,460

11,460

| ten.

lära, epeciallärarbefatt-ning............

2,100

4,200

4,200

4,200

4,200

(Befattningen behövlig fr.

| o. m. år 1933.

Jordbrukslftra med jord-

bruksekonomi, d:o ....

_

6,600

2,400

6,600

2,400

6,600

2,400

6,600

2,400

Allmän byggnadslära och
vägteknik, d:o......

—

1,200

(Befattningen behövlig fr.

( o. m. år 1933.

Vattenbyggnadslära II, d:o

—

—

4,800

4,800

4,800

4,800

Fiskerikunskap, d:o ....

-

—

—

450

900

900

(Befattningen behövlig fr.

| o. m. år 1935.

Skiftesläggningslära, pro-fessur ........

5,730

11,460

11,460

(Befattningen behövlig fr.

( o. m. år 1935.

Arkivkunskap, speciallärar-

befattning.........

_

__

900

900

900

Fornlämningar och natur-

skydd, d:o.........

—

—

—

900

900

900

Summa lärarlöner kr.

7,800

28,560

52,860

69,900

76,680

75,420

*) Sedan professor Rubin avgått från sin personliga professur.

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

De av de sakkunniga föreslagna nya kontorsbiträdes- och vaktmästarbefattningarna
torde bliva erforderliga redan från och med budgetåret 1932/
1933.

Beträffande övriga under övergångstiden erforderliga anslag anföra de
sakkunniga:

Höjningen av anslaget till assistentarvoden torde lämpligen böra ske
med hela det beräknade beloppet, 2,000 kronor, från och med budgetåret
1932/1933.

Den av de sakkunniga förordade höjningen av anslaget till stipendier
åt elever föreslå de sakkunniga skola vidtagas successivt under budgetåren
1932/1933 och 1933/1934 med 1,000 kronor örn året.

Anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar åt högskolans
lärare vid exkursioner och fältövningar synes redan från och med budgetåret
1932/1933 böra uppföras med hela det av de sakkunniga beräknade beloppet,
11,000 kronor. De sakkunniga vilja här erinra, att detta för åttonde
huvudtitelns vidkommande endast innebär en kostnadsökning av 3,000
kronor, enär samtidigt huvudtitelns allmänna reseanslag bör kunna minskas
med 8,000 kronor.

Det av de sakkunniga föreslagna anslaget till resekostnads- och traktamentsersättningar
åt elever vid tekniska högskolans fackavdelning för
lantmäteri behöver endast successivt komma till användning. En överslagsberäkning
har givit vid handen, att för ändamålet torde böra beräknas
för budgetåret 1932/1933 2,000 kronor, för budgetåret 1933/1934 5,000
kronor samt från och med budgetåret 1934/1935 hela beloppet, 8,000 kronor.

I fråga örn höjning av anslagen till materiel för praktiska övningar, till
bokinköp och bokbindning m. m., till materiel till samlingar och laborationer
samt till uppvärmning, belysning och diverse utgifter förorda de
sakkunniga, att nämnda anslag redan från och med budgetåret 1932/1933
höjas med hela de av de sakkunniga förut beräknade beloppen. Dessa äro
endast ungefärligt beräknade i avvaktan på att närmare erfarenhet skall
kunna vinnas om den verkliga medelsåtgången. Vid en omorganisation
uppkomma dessutom alltid en del engångsutgifter. som på förhand äro
omöjliga att beräkna. Slutligen utgå de sakkunniga från, att materielkostnaderna
för den under avveckling varande lantmäteriundervisningen under
de två åren 1932/1933 och 1933/1934 böra bestridas från här ifrågavarande
anslag.

De sakkunniga förutsätta, att avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen
skall taga sin början från och med läsåret 1932/1933 och
vara avslutad med utgången av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna efter
den gamla ordningen skulle utexamineras, förutsatt att icke ytterligare
någon kulturteknisk kurs behöver anordnas.

De sakkunniga anföra:

Frågan om styrelsen och förvaltningen av den hittillsvarande lantmäteriundervisningen
under de båda avvecklingsåren 1932/1933 och 1933/1934

Övriga
för tekniska
högskolan
beräknade
anslag under
övergångstiden.

Avveck
lingen av den
nuvarande
lantmäteriundervis

ningen.

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

kan givetvis besvaras på olika sätt. Antingen kan man låta nämnda undervisning
kvarbliva under lantmäteristyrelsens överinseende såsom en
särskild läroanstalt, eller också kan jämväl denna undervisning från och
med läsåret 1932/1933 överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig
anordning därstädes. Enligt de sakkunnigas förmenande tala de
starkaste skälen för det sistnämnda alternativet. Lokalerna komma att
i viss utsträckning bliva gemensamma för lantmäteriundervisningen och
tekniska högskolans nya fackavdelning, likaså lärarkrafterna, och vid sådant
förhållande synes det riktigaste vara att låta kostnaderna även för
lantmäteriundervisningen bestridas av medel, som komma att stå till tekniska
högskolans disposition.

Å andra sidan utgå de sakkunniga från att beträffande de kvarvarande
eleverna vid lantmäteriundervisningen så få ändringar som möjligt bliva
vidtagna. Inga terminsavgifter synas sålunda böra utkrävas av dem; vidare
böra kostnaderna för resor vid fältövningar och exkursioner ersättas
dem efter hittills gällande grunder. Deras ställning vid tekniska högskolan
skulle närmast bliva lika med de nuvarande specialstuderandes. I detta
sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att, därest det i något fall.
av sjukdom eller annan anledning, skulle inträffa, att en studerande vid
den under avveckling varande lantmäteriundervisningen icke kan följa
med sin årskurs, möjlighet bör beredas honom att övergå till lämplig årskurs
vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att kulturteknisk kurs, så vitt då
kunde bedömas, skulle efter avgivande av sagda betänkande behöva anordnas
ytterligare fem gånger, d. v. s. under läsåren 1929—1934. Huruvida
efter utgången av nämnda läsår någon ytterligare kulturteknisk kurs kan
behöva anordnas, undandrager sig de sakkunnigas bedömande. Det vill
emellertid synas dem, att, örn så är förhållandet, det lämpligen bör ankomma
på lantmäteristyrelsen att taga initiativ till anordnande av
dylik kurs.

Under budgetåret 1932/1933, då alltså vid nuvarande lantmäteriundervisningen
skulle finnas en kulturteknisk kurs och en andra årets kurs för
lantmäteriexamen efter gamla ordningen, kunna kostnaderna approximativt
beräknas på följande sätt.

I matematik och geodesi bör undervisningen bestridas av professor
Rubin, som tidigare handhaft dessa studerandes undervisning och som
under detta läsår icke i full utsträckning kan tagas i anspråk för sin undervisning
i tekniska högskolan.

I praktiskt lantmäteri förutsättes för detta läsår ingen förändring. För
läraren i praktiskt lantmäteri bör alltså beräknas ett arvode av — förutom
dyrtidstillägg med inberäknat tillfällig löneförbättring — 6,200 kronor
samt för assistenten i samma ämne 1,875 kronor.

Undervisningen i rättslära kommer att under detta läsår minskas från
omkring 240 timmar till omkring 130 timmar. Med hänsyn härtill tordearvodet
i denna befattning böra minskas från 4,000 kronor till 2,200 kronor,
vartill kommer assistentarvode å 500 kronor.

För övriga lärarbefattningar under andra året utgå enligt den av lantmäteristyrelsen
i dess betänkande å sid. 37 framlagda specifikationen arvoden
å sammanlagt 1,662 kronor 50 öre, häri inberäknat tillfällig löne -

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

förbättring men ej dyrtidstillägg. Kostnaderna för arvoden vid här förevarande
kurs skulle sålunda för budgetåret 1932/1933 uppgå till sammanlagt
12,437 kronor 50 öre eller i avrundat tal 12,500 kronor. För lärararvoden
vid kulturtekniska kursen beräkna de sakkunniga efter enahanda
grunder för samma budgetår ett belopp av 15,625 kronor eller i avrundat
tal 15,500 kronor. Några särskilda anslag för materiel o. s. v. synas ej behöva
beräknas, då det torde bliva möjligt att bestrida dessa kostnader av
de medel, som, enligt vad i det föregående föreslagits, redan från och med
budgetåret 1932/1933 skulle ställas till tekniska högskolans förfogande.

Nu angivna belopp, sammanlagt (12,500 +15,500) 28,000 kronor, bör alltså
för budgetåret 1932/1933 upptagas under tekniska högskolan såsom ett
obetecknat extra anslag under rubrik Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen.

Under budgetåret 1933/1934 kommer av den nuvarande lantmäteriundervisningen
endast den kulturtekniska kursen att finnas kvar. Kostnaderna
för denna beräkna de sakkunniga, såsom nyss sagts, till i avrundat tal
15,500 kronor, vilket belopp alltså bör upptagas under tekniska högskolan
för budgetåret 1933/1934 såsom ett obetecknat extra anslag under samma
rubrik som motsvarande anslag för budgetåret 1932/1933.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang slutligen framhålla, att de vid
beräkningen av ovan omförmälda arvoden utgått från, att dyrtidstillägg
för här ifrågavarande befattningshavare jämväl i fortsättningen skola
utgå efter de grunder, som gälla för befattningshavare vid oreglerade verk.

Beträffande de av de enskilda lärarna vid lantmäteriunder visning en i detta
hänseende avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till handlingarna i
ärendet.

Lantmäteriunder visning ens lärarråd har anfört bland annat:

Yttranden
över de tekniska
högskolesakkunnigas
förslag.

Lärarrådet anser sig böra anmärka mot de sakkunnigas förslag i fråga
örn övergångsanordningar i ett avseende, nämligen därutinnan, att de sakkunniga
efter gamla grunder beräknat arvodena till de lärare, som under
övergångsåren skola undervisa vid f. d. lantmäteriundervisningen, under
det att deras efterträdare, så snart de bliva att anse såsom speciallärare
vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri, komma att erhålla
arvoden, beräknade efter i genomsnitt något över 30 kronor pr timma.
Lärarrådet instämmer med de sakkunniga därutinnan, att det vid en omorganisation
av lantmäteriundervisningen givetvis gäller att tillse, att de
förstnämnda lärarna icke komma i en alltför ogynnsam ställning, och hemställer
förty, att ändring av de sakkunnigas förslag sker i denna del.

Föreståndaren för lantmäteriundervisningen, revisionssekreteraren Ericsson,
har anfört bland annat:

Jag tillåter mig framhålla nödvändigheten av att vid genomförandet av
den nya organisationen av lantmäteriundervisningen största möjliga hänsyn
tages till den nuvarande lärarpersonalen, av vilken större delen under
längre tid ägnat sina krafter åt lantmäteriundervisningen och där nedlagt
ett förtjänstfullt, högt skattat arbete. Det torde särskilt böra bemärkas,
att de sakkunnigas förslag i fråga örn den nuvarande läraren i matematik

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

ingalunda kan anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose dennes berättigade
intressen, varken med hänsyn till hans långvariga, väl vitsordade
lärarverksamhet vid lantmäteriundervisningen eller i jämförelse med de
tidigare förslagen till ordnande av hans ordinarie anställning, av vilka
lant mäter istyr ekens förslag 1929 och Kungl. Martts proposition till 1931
års riksdag, i denna del i stort sammanfallande, torde få anses vara av beskaffenhet
att fortfarande böra vidhållas.

I fråga örn avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen
tillåter jag mig påpeka, att de sakkunniga beräknat undervisningen i rättslära
under budgetåret 1932/1933 till omkring 130 (240 —110) timmar i stället
för rätteligen 175 (285 —110) timmar. Arvodet för läraren i rättslära
torde fördenskull, oavsett vad lärarrådet härutinnan anfört, böra höjas,
varjämte assistentarvodet, som för närvarande utgår med 1,200 kronor och
avser undervisning under allenast andra läsårets vårtermin, bör upptagas
med högre belopp än det av de sakkunniga härutinnan upptagna beloppet
500 kronor.

Lantmäteristyrelsen har för egen del anfört bland annat följande:

Beträffande de av sakkunniga föreslagna över gång sanordningarna tilllåter
sig lantmäteristyrelsen — frånsett vad av styrelsens ovan föreslagna
förändringar i vissa grunder för undervisningens ordnande må följa —
erinra om följande.

De sakkunniga framhålla, hurusom det långa provisorium, som rått i
fråga örn lantmäteriundervisningen, gör det synnerligen önskvärt att låta
den nya organisationen träda i kraft snarast möjligt och utgå ifrån, att
detta skall ske redan med ingången av budgetåret 1932/1933.

Följande övergångsplan föreslås av de sakkunniga.

Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen tager sin
början från och med läsåret 1932/1933 och skall vara avslutad med utgången
av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna efter den gamla ordningen
skulle utexamineras, förutsatt att icke ytterligare någon kulturteknisk
kurs behöver anordnas. Beträffande styrelsen och förvaltningen
av denna undervisning kan man, enligt de sakkunnigas mening, antingen
låta densamma kvarbliva under lantmäteristyrelsens överinseende såsom
en särskild läroanstalt eller också kan jämväl denna undervisning från och
med läsåret 1932/1933 överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig
anordning därstädes. Enligt de sakkunnigas förmenande talade de starkaste
skälen för det sistnämnda alternativet.

Mot denna övergångsplan har styrelsen intet att erinra och även lantmäteristyrelsen
håller före, att den under avveckling blivande lantmäteriundervisningen
från och med läsåret 1932/1933 bör överflyttas till tekniska
högskolan såsom en tillfällig anordning därstädes. Härvid torde emellertid,
i anslutning till vad professor Rubin i sitt yttrande till föreståndaren
för lantmäteriundervisningen framhållit, vissa bestämmelser böra meddelas
i avseende å lärarnas vid lantmäteriundervisningen ställning i förhållande
till tekniska högskolans lärarkollegium och avdelningskollegier.

Följande sammanställning utvisar undervisningsplanen enligt de sakkunnigas
förslag under de tvenne avvecklingsåren i de läroämnen, som
ingå i den nuvarande lantmäteriundervisningens andra årskurs och i dess
kulturtekniska kurs.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

lil

Läsåret 1932/1933

Läsåret 1933/1 934

Ämnen

Lant-

mäteri-

fackavdel-

ningen

Lantmäteriunder-

visningen

Lantmäterifack-

avdelningen

Lant-

mäteri-

undervis-

ningen

l:sta års-kursen
timmar

2:dra års-kursen
timmar

kultur-

tekniska

kursen

timmar

lista års-kursen
timmar

2:dra års-kursen
timmar

kultur-

tekniska

kursen

timmar

Matematik (differential-

geometri)........

—

40

—

—

—

—

Geodesi (i nuvarande

omfattning) ......

—

285

—

—

—

—

Geodetisk matematik .

31 + 28

—

—

—

—

—

Kartografi.........

—

—

—

—

—

—

Planmätning och nivel-

tering...........

34+681)

—

—

—

—

—

Praktiskt lantmäteri . .

—

440

—

—

—

—

Rättskunskap (i blivand e

omfattning).......

25 J

—

—

•—■

—•

—

Rättslära (jorddelnings-

rätt)............

—

130 + 45

—

—

—

—

Jordbrukslära med jord-

bruksekonomi.....

—

—

2152)

—

1447)

2152)

Jordvärderingslära . . .

—

—

1353)

-—

—

1353)

Skogslära..........

684)

—

805)

684)

42 + 14

805)

Kulturteknik:

allmän byggnadslära

med vägteknik . . .

51 + 51

—

3006)

51 + 51

—

3006)

vattenbyggnads^^ II

—

—

—

—

90 + 628)

—

Stadsplanelära......

—

—

50

—

—

50

’) jämte fältövningar I/e—3%.

2) jämte exkursioner 6 dagar.

s) jämte exkursioner och fältövningar 10 dagar.

4) jämte fältövningar i/i — nh.

6) jämte exkursioner och fältövningar 5 dagar.

6) jämte exkursioner och fältövningar 10 dagar.

’) jämte fältövningar 3 veckor juli—augusti.

8) jämte fältövningar 2 veckor juli—augusti.

De sakkunniga föreslå, att den nuvarande läraren i geodesi vid lantmäteriundervisningen,
professor Rubin, för vilken föreslås inrättande av
en personlig professur i geodesi (geodetisk matematik och kartografi) vid
högskolan, under läsåret 1932/1933 jämväl bör bestrida undervisningen i
både geodesi och matematik vid den gamla undervisningens andra årskurs,
»enär han tidigare handhaft dessa studerandes undervisning och under
detta läsår icke i full utsträckning kan tagas i anspråk för sin undervisning
i tekniska högskolan». På sådant sätt skulle professor Rubin komma
att under detta läsår åläggas en undervisningsskyldighet örn:

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

geodetisk matematik å nya första årskursen................ 59 timmar

differentialgeometri å gamla andra årskursen .............. 40 »

geodesi » » » » .............. 285 »

Summa 384 timmar.

Då en närmare undersökning utvisar, att av dessa 384 timmar icke
mindre jin 367 äro förlagda till höstterminen, inses lätt, att professor Rubin
enligt förslaget för denna termin pålägges en arbetsbörda, som säkerligen
annars icke åvilar en professor vid tekniska högskolan. Än ytterligare belyses
denna omständighet därav, att de sakkunniga för läsåret icke synas
hava räknat med någon assistent i ämnet geodesi vid lantmäteriundervisningen,
ehuru assistent i detta ämne funnits vid undervisningen alltsedan
densamma erhöll sin nuvarande organisation.

De sakkunniga förutsätta för läsåret 1932/1933 ingen ändring i det hittillsvarande
ämnet praktiskt lantmäteri vid lantmäteriundervisningens
andra årskurs, och däremot är givetvis ingenting att anföra. Emellertid
må erinras därom, att såväl ämnet praktiskt lantmäteri vid denna årskurs
som det nya ämnet planmätning och nivellering vid lantmäterifackavdelningens
första årskurs äro förlagda till vårterminen. Då det förra ämnet
under denna termin omfattar 440 timmar och det senare 102 timmar jämte
fältövningar under hela juni månad, torde det, så som förslaget föreligger,
vara ogenomförbart att — örn sådant eljest befunnes möjligt och lämpligt
— läraren i praktiskt lantmäteri vid lantmäteriundervisningen samtidigt
vore speciallärare i planmätning och nivellering vid tekniska högskolan.

I detta sammanhang synes uppmärksamheten böra fästas på, att i sammanställningen
å sid. 117 i förslaget över avlöningar för lärare vid lantmäterifackavdelningen
speciallärarbefattningen i planmätning och nivellering
av förbiseende icke upptagits såsom behövlig under läsåret 1932/1933.

Undervisningen i rättslära vid den gamla andra, årskursen under läsåret
1932/1933 kommer enligt förslaget att fortgå såsom hittills. Då denna
undervisning är förlagd enbart till vårterminen, kommer lärarens undervisningsskyldighet
under läsåret att minskas från nuvarande omkring 240
timmar till omkring 130 timmar, varför de sakkunniga föreslagit en motsvarande
minskning av arvodet för läraren i ämnet från nuvarande 4,000
kronor till 2,200 kronor. Beträffande assistenten i detta ämne hava de sakkunniga
för läsåret räknat med ett arvode å 500 kronor. Arvodet för denne
assistent utgår emellertid med 1,200 kronor under läsåret 1931/1932. Enär
vidare enligt den nuvarande läroplanen assistentens hela tjänstgöringsskyldighet
infaller under vårterminen och alltså icke kommer att minskas
under läsåret 1932/1933, torde även för sistnämnda läsår böra räknas med
ett assistentarvode å 1,200 kronor.

Av särskilt stor betydelse för undervisningens kontinuitet är givetvis
frågan, huruvida lärarna i de viktiga ämnena jordbrukslära, skogslära och
kulturteknik vid den nuvarande lantmäteriundervisningen kunde — örn
sådant eljest befunnes möjligt och lämpligt — successivt övergå till motsvarande
speciallärarhefattningar vid tekniska högskolan. Ur förestående
tabell utläses örn möjligheterna i detta hänseende följande.

I ämnet jordbrukslära med jordbruksekonomi kommer enligt förslaget
under läsåret 1932/1933 undervisning endast att meddelas vid den gamla
kulturtekniska kursen med som hittills 215 timmar jämte exkursioner un -

Kungl. Majis proposition Nr 124. 113

der 6 dagar. Under läsåret 1933/1934 däremot kommer, utöver undervisningen
vid samma kurs till samma omfattning, undervisning i samma
ämne att meddelas vid lantmäterilackavdelningens andra årskurs under
144 timmar jämte fältövningar i 3 veckor under tiden juli—augusti. Vissa
svårigheter synas på grund härav möta att under sistnämnda läsår på en
hand förena den gamla oell den nya lärarbefattningen, men torde likväl
dessa svårigheter med assistenthjälp kunna övervinnas.

Ämnet skogslära upptages under hägge läsåren å den gamla kulturtekniska
kursen oförändrat med 80 timmar jämte exkursioner och fältövningar
under 5 dagar. Härtill kommer under vartdera läsåret å lantmäterifackavdelningens
första årskurs en undervisningsskyldighet örn 68
timmar jämte fältövningar under tiden 1—5 juli samt under läsåret
1933/1934 å samma fackavdelnings andra årskurs ytterligare en undervisning
örn 56 timmar. Ur tidssynpunkt torde ingen svårighet möta att
förena de båda lärarhefattningarna i detta ämne.

Vad det gamla ämnet kulturteknik beträffar kommer undervisningen i
detta ämne att fortgå som hittills å den gamla kulturtekniska kursen
under håda övergångsåren med under varje läsår 300 timmar jämte
exkursioner och fältövningar under 10 dagar. Vid lantmäterifackavdelningen
kommer under vartdera läsåret vid den nya första årskursen att
meddelas undervisning i ämnet allmän byggnadslära med vägteknik under
sammanlagt 102 timmar och under läsåret 1933/1934 vid den nya andra årskursen
dessutom i ämnet vattenbyggnadslära med sammanlagt 152 timmar
jämte fältövningar i två veckor under juli—augusti. Den sammanlagda
undervisningstiden för dessa kulturtekniska ämnen skulle alltså,
oberäknat tiden för fältövningar och exkursioner, bliva för läsåret 1932/1933
402 timmar och för läsåret 1933/1934 554 timmar. Vissa svårigheter synas
alltså med hänsyn till det stora antalet undervisningstimmar föreligga,
särskilt beträffande det sistnämnda läsåret, att under övergångstiden förena
den nuvarande lärarbeiattningen i kulturteknik med endera eller båda
av de nya speciallärarbeiattningarna i motsvarande ämnen. Timplanerna
utvisa emellertid, att undervisningstiden är tämligen jämnt fördelad över
höst- och vårterminerna, varför frågan torde gå att lösa under förutsättning
av tillräcklig assistenthjälp.

Tekniska högskolans lärarkollegium har anfört, att det i princip icke hade
något att invända mot de av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna.

Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet av den nya organisationen har
med styrka framhållits, att det långa provisorium, som rått ifråga örn lantmäteriundervisningen,
gör det önskvärt att låta den nya organisationen träda
i kraft snarast möjligt, d. v. s. redan med ingången av budgetåret 1932/
1933. Härtill vill jag uttala min anslutning.

I anslutning härtill komma studerande i den nya lantmäterifackavdelningen
första gången att intagas höstterminen 1932. Från och med läsåret
1935/1936 skulle den nya fackavdelningen vara helt utbyggd, och vid utgången
av vårterminen 1936 skulle den första årgången lantmätare efter
den nya ordningen kunna utexamineras. Vid tekniska högskolan har man
alltså att räkna med en fyraårig övergångsperiod.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. / sami. 100 haft. (Nr 124.) 8

Departe

mentschefen.

114

Kungl. Maj.is proposition Nr 124.

Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen skulle taga sin
början med läsåret 1932/1933 och — under förutsättning att icke ytterligare
någon kulturteknisk kurs behöver anordnas, något som torde få bliva beroende
på eventuellt därom av lantmäteristyrelsen i sinom tid gjord framställning
— avslutas med utgången av läsåret 1933/1934, då de sista eleverna
efter den gamla ordningen skulle utexamineras.

I likhet med de sakkunniga och lantmäteristyrelsen håller jag före, att
den under avveckling blivande lantmäteriundervisningen under läsåren 1932/
1934 bör överflyttas till tekniska högskolan såsom en tillfällig anordning
därstädes. De närmare bestämmelser, som med anledning härav kunna
bliva erforderliga i avseende å lärarnas vid lantmäteriundervisningen ställning
i förhållande till tekniska högskolans lärarkollegium och avdelningskollegier
ävensom i övrigt erforderliga föreskrifter torde framdeles få meddelas
av Kungl. Maj:t, sedan vederbörandes yttranden blivit inhämtade.

De övergångsanordningar i fråga örn vissa lärare vid den nuvarande lantmäteriundervisningen
— doktor Berwald och professor Rubin — har jag
tidigare i annat sammanhang berört och torde nu endast få hänvisa härtill.

Härefter torde jag så få övergå till frågan om de lärarbefattningar av
olika slag, som böra tillsättas redan från och med läsåret 1932/1933.

Från och med nämnda tidpunkt bör först och främst inrättas den för
professor Rubin avsedda personliga professuren, för vilket ändamål ett anslag
å allmänna indragningsstaten av 11,460 kronor bör beräknas.

Då professor Rubin under läsåret 1932/1933 icke kommer att i full utsträckning
tagas i anspråk vid tekniska högskolan, hava de sakkunniga
föreslagit, att han under denna tid borde bestrida undervisningen i geodesi
och matematik vid den gamla undervisningens andra årskurs.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att professor Rubin vid bifall härtill
skulle åläggas en undervisningsskyldighet av sammanlagt 384 timmar, därav
enligt nu gällande arbetsordning icke mindre än 367 förlagda till höstterminen.
Aven om denna undervisning till stor del består av övningar och
örn också genom schematekniska anordningar en jämnare fördelning av arbetsbördan
kan tänkas erhållas, bliver dock belastningen för stor för endast
en professur. Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att under detta övergångsår
ett belopp av 1,000 kronor beräknas för assistenthjälp vid geodesiuudervisningen
vid nuvarande lantmäteriundervisningen, varigenom en ganska betydande
avlastning torde kunna erhållas.

Speciallärarbefattningarna i matematik II och III, vilka, enligt vad jag
i det föregående tillstyrkt, äro avsedda för den nuvarande huvudläraren i
matematik vid lantmäteriundervisningen, doktor Berwald, böra tillsättas från
och med budgetåret 1932/1933. De härför beräknade arvodena hava upptagits
till respektive 4,800 och 1,200 kronor.

Den av mig föreslagna speciallärarbefattningen i marklära, för vilken
beräknats ett arvode av 1,200 kronor, bör likaledes inrättas från och med
budgetåret 1932/1933.

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Mitt i det föregående framlagda förslag örn viss utökning av den för de
blivande lantmätarna avsedda undervisningen i rättslära och jorddelningsrätt
föranleder vissa förändringar av de sakkunnigas kostnadsberäkningar även
för budgetåret 1932/1933. Enligt deras förslag skulle undervisningen i rättskunskap
under de lantmäteristuderandes första läsår vara gemensam med
den övriga högskolans undervisning i detta ämne. Enligt lantmäteristyrelsens
av mig biträdda förslag skall däremot denna undervisning meddelas
särskilt för de lantmäteristuderande, vadan för budgetåret 1932/1933 ett särskilt
speciallärararvode, beräknat till 1,200 kronor, torde böra upptagas.
Härjämte torde, i enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt, assistentarvode
för undervisningen i rättslära vid nuvarande lantmäteriundervisningen
böra beräknas till 1,200 kronor i stället för av de sakkunniga föreslagna
500 kronor.

Vidare böra för läsåret 1932/1933, i överensstämmelse med de tekniska
högskolesakkunnigas förslag, beräknas speciallärararvoden dels i skogseko*
nomi med skogslära med 2,100 kronor och dels i allmän byggnadslära och
vägteknik med 1,200 kronor.

Slutligen torde, i enlighet med vad lantmäteristyrelsen påpekat, för budgetåret
1932/1933 upptagas arvode åt en speciallärare i planmätning och
nivellering. Detta arvode torde med hänsyn till den reducerade tjänstgöringen
under första övergångsåret kunna begränsas till förslagsvis 2,000
kronor.

Ökningen i anslagsposten till speciallärararvoden vid tekniska högskolan
för budgetåret 1932/1933 uppgår sålunda till (4,800 + 1,200 + 1,200 + 1,200
+ 2,100 + 1,200 + 2,000) 13,700 kronor.

De nya kontorsbiträdes- och vaktmästarbefattningarna böra inrättas redan
från och med läsåret 1932/1933.

I fråga om övriga anslag vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/
1933 med anledning av lantmäteriundervisningens överflyttande har jag
endast i följande hänseenden funnit mig böra avvika från de sakkunnigas
förslag. Då jag för budgetåret 1932/1933 icke ansett mig kunna tillstyrka både
resekostnads- och traktamentsersättningar åt de lantmäteristuderande utan endast
resekostnadsersättningar, torde det för detta ändamål beräknade beloppet
kunna nedsättas från 2,000 kronor till 1,000 kronor. Anslagets rubrik för
detta budgetår torde i anslutning härtill böra ändras till resekostnadsersättningar
åt studerande vid tekniska hög''kolans fackavdelning för lantmäteri.
Såsom jag i annat sammanhang meddelat, har jag ej heller ansett erforderligt
att för budgetåret 1932/1933 beräkna något särskilt anslag för resekostnads-
och traktamentsersättningar åt högskolans lärare vid exkursioner
och fältövningar, utan torde kostnaderna härför under nämnda budgetår
böra bestridas ur åttonde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och
traktamentspenningar. Någon höjning av detta anslag med anledning härav
har jag ej ansett mig böra ifrågasätta. Vidare torde de av de sakkunniga
föreslagna anslagen till arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter

116

Kungl. Maj\ts proposition Nr 124.

samt till materiel för praktiska övningar under detta första övergångsår kunna
minskas med vartdera 1,CK''0 kronor till 1,000 kronor, respektive 3,000 kronor.

De sakkunniga hava till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen
beräknat ett extra anslag av 28,000 kronor.

I anslutning till vad jag nyss anfört rörande behovet av ökad assistentundervisning
i geodesi och rättslära torde detta anslag böra höjas med 1,700
kronor till 29,700 kronor.

Beträffande den närmare fördelningen av detta anslag ävensom de bestämmelser
i övrigt, som med anledning härav må bliva erforderliga, torde
det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut.

Jag vill emellertid redan nu framhålla, att jag icke anser mig kunna biträda
det framkomna förslaget om att lärarna vid den nuvarande lantmäteriundervisningen
under övergångstiden skola i avlöningshänseende likställas
med tekniska högskolans lärare. Ingen ändring i undervisningens art och
omfattning har för dem ifrågasatts, och vid sådant förhållande torde skäl
alltså saknas att nu föreslå någon ändring i de grunder, efter vilka avlöningsförmånerna
hittills utgått.

Jag vill dock understryka, att jag i likhet med de sakkunniga utgår från
att dyrtidstillägg m. m. å dessa avlöningsförmåner må utgå enligt de grunder,
som gälla för befattningshavare vid s. k. oreglerade verk.

I anslutning till vad nu anförts skulle följande anslag bliva erforderliga
för lantmäteriundervisningen för budgetåret 1932/1933.

1.

2.

3.

4.

5.

6.
7.

8.

9.

10.

11.

12.

Personlig professur åt professor T. Rubin (å allmänna

indragningsstaten)........................kronor 11,460: —

Arvoden åt speciallärare..................... » 13,700: —

Arvoden till tillfälliga lärarbiträden och assistenter . » 1,000: —

Avlöning till ett kontorsbiträde................ » 2,676: —

Avlöning till en vaktmästare................. » 2,988: —

Stipendier åt studerande..................... » 1,000: —

Resekostnadsersättningar åt studerande vid högskolans
fackavdelning för lantmäteri för deltagande i

exkursioner och fältövningar................ » 1,000: —

Materiel för praktiska övningar............... » 3,000: —

Bokinköp och bokbindning m. m............. » 2,000: —

Materiel till samlingar och laborationer.......... i 4,000: —

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter..... » 9,000: —

Övergångskostnader för lantmäteriundervisningen . . » 29,700: -

Summa kronor 81,524: —

Då kostnaderna för budgetåret 1931/1932, enligt vad tidigare meddelats,
uppgå till, förutom dyrtidstillägg, 73,350 kronor, skulle ett bifall till mina
nu framlagda förslag för budgetåret 1932/1933 medföra en merkostnad av
8,174 kronor.

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

117

Kap. VII. Anslag för tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag
betecknad anslagspost å 31,600 kronor till avlöningar till ordinarie
förvaltningspersonal.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan skulle från och med
budgetåret 1932/1933 inrättas en ny kontorsbiträdesbefattning. Kostnaderna
härför beräknas enligt sedvanliga grunder till 2,676 kronor. Här förevarande
anslagspost skulle sålunda behöva ökas med detta belopp till 34,276
kronor eller i avrundat tal 34,200 kronor.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag
betecknad anslagspost å 73,300 kronor till ordinarie vaktmästare m. fl.

Vid bifall till mitt i det förgående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan skulle från och med
budgetåret 1932/1933 inrättas en ny vaktmästarbefattning i lönegraden B 5.
Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder till 2,988
kronor. Här förevarande anslagspost skulle sålunda behöva ökas med detta
belopp till 76,288 kronor eller i avrundat tal 76,300 kronor.

Under punkt 138 av 1931 års åttonde huvudtitel framlade jag för Kungl.
Majit förslag om viss ökning av den i det ordinarie förslagsanslaget till
tekniska högskolan ingående anslagsposten arvoden till speciallärare. I samband
därmed redogjorde jag ingående dels för de speciallärarbefattningar,
som enligt beslut av Kungl. Majit funnits vid tekniska högskolan under tiden
den 1 juli 1926—den 30 juni 1931, dels ock för ett av högskolans lärarkollegium
framlagt förslag till speciallärarbefattningar under tiden den 1 juli
1930—den 30 juni 1931, enligt vilket det för ändamålet utgående anslaget
skulle höjas till 108,520 kronor. Såsom av nyssnämnda punkt 138 närmare
framgår, anslöt jag mig till lärarkollegiets sålunda framlagda förslag utom
beträffande ämnet stadsanläggningslära, där jag förordade samma anslag
som tidigare utgått, 2,400 kronor. Anslaget till speciallärare skulle enligt
detta förslag behöva beräknas till 105,620 kronor. Jag framhöll vidare, att
det, med hänsyn till möjligen förestående omorganisation av högskolan,
torde vara lämpligast, att föreskrifter rörande fördelningen av anslaget till
arvoden åt speciallärare meddelades endast för budgetåret 1931/1932.

Genom beslut den 26 februari 1931 meddelade Kungl. Majit bestämmelser
rörande speciallärarna vid tekniska högskolan under budgetåret 1931/1932

1. Avlöningar
till ordinarie
förvaltningspersonal.

2. Avlöningar
till ordinarie
vaktmästare
m. fl.

3. Arvoden
till speciallärare.

-t. Arvoden
till tillfälliga
lärarbiträden
och assistenter.

5. Avlöningar
till ickeordinarie

vaktmästare
m. fl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

i överensstämmelse med den av lärarkollegiet uppgjorda planen med nyss
av mig angivna undantag.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av
den 24 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu
högskolans lärarkollegium hemställt, att Kungl. Majit ville i statsverkspropositionen
till 1932 års riksdag föreslå, att det av högskolan år 1930 begärda
beloppet 108,520 kronor årligen måtte beviljas för återstoden av femårsperioden,
d. v. s. intill den 1 juli 1936, försåvitt ovannämnda utredningsarbeten
ej gåve vid handen, att ändringar behövde vidtagas rörande speciallärarbefattningarna.

Lärarkollegiet har därvid anfört bland annat:

I stadgarna för tekniska högskolan föreskreves, att högskolans speciallärarbetattningar
skulle fastställas för en tidsperiod av högst fem år i sänder.
Erhåflandet av de lämpligaste krafterna för dessa speciallärarbefattningar
försvårades väsentligen, örn denna period i avsevärd grad förkortades, då
därigenom vissa osäkerhetsförhållanden inträdde. För uppläggandet av föreläsningsserier
för så kort tid som ett år torde i regel knappast kunna förutsättas
att samma arbete nedlades som om befattningshavaren tillförsäkrades
något längre tids tjänstgöring. Vidare kunde anföras, att örn befattningarna
fastställdes för endast ett år i sänder, detta medförde en ofta återkommande
upprepning av den rätt omständliga tillsättningsproceduren.

Under förhandenvarande förhållanden ser jag mig förhindrad att tillstyrka
andra ändringar i här förevarande anslag än de, som föranledas av förslaget
örn lantmäteriundervisningens inordnande i tekniska högskolan. Den
av detta ändamål föranledda kostnadsökningen har av mig i det föregående
beräknats till 13,700 kronor. Då för innevarande budgetår för ändamålet
disponerats ett belopp av 105,520 kronor, skulle alltså för budgetåret 1932/
1933 behöva beräknas ett anslag av (105,520 + 13,700) 119,220 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut
rörande den närmare fördelningen av detta anslag. Härvid torde även böra
tagas under övervägande, huruvida och i vilken utsträckning det må vara
möjligt att tillmötesgå det från högskolan uttalade önskemålet om tillsättande
av speciallärarbefattningar för längre tid än ett år.

I den ordinarie staten för tekniska högskolan ingår en såsom förslagsanslag
betecknad anslagspost å 51,200 kronor till arvoden till tillfälliga lärarbiträden
och assistenter.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan skulle denna anslagspost
från och med budgetåret 1932/1933 behöva höjas med 1,000 kronor
till 52,200 kronor.

I det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan
ingår en såsom bestämt anslag betecknad anslagspost till avlöningar till
icke-ordinarie vaktmästare m. fl. Nämnda anslagspost var till och med

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

budgetåret 1930/1931 upptagen med ett belopp av 13,500 kronor men höjdes
från och med innevarande budgetår till 16,020 kronor. Såsom närmare
framgår dels av punkt 90 i 1926 års åttonde huvudtitel (sid. 380), dels av
Kungl. Maj:ts proposition nr 226 till 1927 års riksdag, dels ock punkt 141
i 1931 års åttonde huvudtitel, utgöres den extra vaktmästarpersonal, vars
avlöningar bestridas med medel från detta anslag, av 1 maskinist, 3 laboratorievaktmästare,
1 vaktmästare och 4 portvakter.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av
den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu
högskolans lärarkollegium hemställt, att Kungl. Majit i statsverkspropositionen
till 1932 års riksdag måtte föreslå en ytterligare höjning av förevarande
anslag till 16,800 kronor.

Till stöd härför har lärarkollegiet anfört bland annat:

I en del fall, när ny extra ordinarie befattningshavare med avlöning från
detta anslag antagits, hade befattningshavaren på grund av föregående
tjänstgöring i statens tjänst redan från början blivit satt i högre löneklass
än den lägsta, varvid såsom exempel kunde omnämnas, att den nyantagne
extra ordinarie laboratorievaktmästaren å institutionen för cellulosateknik
och träkemi till följd av föregående tjänstgöring vid Uppsala universitet
redan för närvarande erhölle avlöning enligt löneklass 9 med en avlöning
av 3,144 kronor i stället för den normala begynnelselönen enligt löneklass 5,
utgörande 2,520 kronor. Detta komme att förorsaka att anslaget ej komme
att visa sig tillräckligt ens för budgetåret 1931 1932, även bland annat beroende
därav, att i de fall, då motsvarande ordinarie personal oundgängligen
behövt anlitas på övertid, ersättningen för denna övertid i enlighet med
gällande avlöningsreglemente måst utbetalas från ifrågavarande anslag. Denna
övertidsersättning kunde naturligtvis variera, och hade det sammanlagda
ersättningsbeloppet härför i allmänhet hållit sig mellan 400 och 500 kronor.
Sålunda hade för budgetåret 1930 1931 ifrågavarande övertidsersättning uppgått
sammanlagt till 462 kronor 71 öre, men kunde dock för nämnda budgetår
till statsverket återlevereras 279 kronor 74 öre från ifrågavarande
anslag.

För budgetåret 1931/1932 komme att till avlöning åt extra ordinarie vaktmästarpersonal
utgå minst 15,741 kronor, eventuellt något mera, beroende
på i vilken löneklass den blivande vaktmästaren å institutionen för flygteknik
komme att placeras, och sålunda återstode för övertidsersättningar endast
ett belopp av högst 279 kronor, vilket ej komme att visa sig tillräckligt,

För budgetåret 1932/1933 komme att till personalens avlöning åtgå lägst
ett belopp av 16,053 kronor, beroende på vissa befattningshavares uppfattning
till högre löneklass, och vore sålunda en höjning av anslaget ofrånkomlig.
Utgifterna å denna anslagspost komme genom befattningshavarnas
uppfattning till högre löneklass alltjämt under en följd av år att stiga.

De avlöningar, som — under förutsättning att den nuvarande personalen
kvarstår vid sina befattningar under budgetåret 1932/1933 — under nämnda
budgetår skola bestridas medelst här förevarande anslagspost, uppgå till
16,053 kronor, vartill kommer ett mindre belopp för övertidsersättningar.

Departe mentschefen.

120

6. Stipendier
åt studerande.

Departe mentschefen -

7. Arvode
åt sekreteraren
hos
högskolans
styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Ökningen av medelsåtgången beror uteslutande på författningsenliga ålderstillägg,
och med hänsyn härtill torde en höjning av anslagets belopp vara
ofrånkomlig. Jag anser mig emellertid böra föreslå en begränsning av anslagsökningen
till 480 kronor, vadan anslagsposten alltså skulle uppföras
med 16,500 kronor.

I riksstaten har sedan åtskilliga år varit upptaget ett ordinarie reservationsanslag
å 5,000 kronor till stipendier åt elever vid tekniska högskolan.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av
den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu
högskolans lärarkollegium — under erinran att, enligt de för högskolan av
Kungl. Majit fastställda statuterna, de som vid högskolan bedreve sina studier
ej längre benämndes »elever» utan »studerande» — hemställt, att Kungl.
Majit i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag måtte föreslå, att rubriken
å ovannämnda reservationsanslag — utan ändring av anslagets belopp
— måtte ändras till stipendier åt studerande.

Såsom tidigare meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga hemställt,
att vid ett bifall till deras förslag om lautmäteriundervisningens anordnande
vid tekniska högskolan en höjning av här förevarande anslag med 2,000
kronor till 7,000 kronor skulle vidtagas. I annat sammanhang hava de
sakkunniga vidare föreslagit, att denna förhöjning skulle vidtagas successivt
under budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 med 1,000 kronor örn året.

De tekniska högskolesakkunnigas förslag om höjning av stipendieanslaget
med anledning av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan
vill jag biträda. I enlighet härmed skulle anslaget för budgetåret
1932/1933 upptagas med ett från 5,000 kronor med 1,000 kronor till 6,000
kronor förhöjt belopp.

På de av högskolans lärarkollegium anförda skälen vill jag vidare förorda,
att anslagets rubrik måtte ändras från »stipendier åt elever» till »stipendier
åt studerande».

I det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. för tekniska högskolan,
som i riksstaten för budgetåret 1931/1932 är upptaget med ett belopp
av 325,000 kronor, ingår en såsom reservationsanslag betecknad anslagspost
å 150,000 kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Såsom närmare framgår av punkt 90 i 1926 års åttonde huvudtitel utgick
man vid bestämmandet av nämnda anslagsposts storlek från att några arvoden
till icke-ordinarie kanslipersonal ej för framtiden borde belasta detta
anslag, och meddelades föreskrift härom den 28 maj 1926 i samband med
fastställande av ny stat för tekniska högskolan.

Fråga har nu uppkommit om beredande av medel för gäldande av avlöning
åt sekreteraren hos tekniska högskolans styrelse.

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Enligt § 10 i gällande stadgar för tekniska högskolan äger högskolans
styrelse beträffande ärendenas föredragning inför styrelsen och handläggning
av hos styrelsen förekommande expeditionsgöromål efter omständigheterna
förordna. Denna föredragning och handläggning av ärendena har allt sedan
nämnda stadgas ikraftträdande år 1921 skett genom person, som av styrelsen
anmodats utföra sekreterargöromålen. Denne sekreterare har icke ansetts böra
vara högskolans ordinarie sekreterare. I § 11 av stadgarna föreskrives nämligen,
att vid sammanträde med styrelsen må, med undantag för rektor eller vid
förfall för honom prorektor, icke i ärendes handläggning deltaga någon av
de i §§ 45 och 96 nämnda befattningshavare, bland vilka jämväl — enligt
§96 — högskolans sekreterare befinner sig. Av § 98 i stadgarna framgår
vidare, att det åligger högskolans sekreterare att föra protokoll endast vid
lärarkollegiets och kollegienämndens sammanträden.

För bestridande av göromålen såsom sekreterare hos högskolans styrelse
har sålunda måst anlitas person utanför högskolans kansli. Fråga har nu
uppkommit örn beredande av medel för avlönande av denne person.

En av styrelsen för tekniska högskolan gjord, av statskontoret tillstyrkt
framställning, att ett belopp av högst 900 kronor om året måtte få ur elevavgifterna
vid högskolan utgå till bestridande av kostnaden för sekreterargöromål
hos styrelsen, har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Skälet
härtill torde främst hava varit, att elevavgifterna äro avsedda allenast till
bestridande av assistentavlöningar och utgifter för samlingar och laborationer.

Den person, som av styrelsen anmodats bestrida ifrågavarande sekreterargöromål,
har härför uppburit ersättning, som uppgått till 900 kronor per år
och som utgått från ovanberörda, såsom reservationsanslag betecknade anslagspost
till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Sedan emellertid revisionen inom riksräkenskapsverket framställt anmärkning
mot detta förfarande, i vad avsåge tiden den 1 januari—den 30 juni
1928, fann riksräkenskapsverket genom utslag den 29 oktober 1930 — eftersom
förvaltningsnämnden med hänsyn till bestämmelserna i omförmälda
Kungl. Maj:ts beslut den 28 maj 1926 icke ägt att till kanslipersonal utbetala
ersättning från förenämnda anslag — skäligt att, med gillande av anmärkningen,
förplikta de för här ifrågavarande anordningsbeslut ansvariga,
d. v. s. högskolans dåvarande rektor och de ledamöter i förvaltningsnämnden,
vilka deltagit i beslutet, att ersätta statsverket anmärkta beloppet, 450
kronor. Sedan besvär anförts över riksräkenskapsverkets nyssberörda utslag,
har kammarrätten genom utslag den 15 september 1931 — då förvaltningsnämnden
icke ägt att för ifrågavarande ändamål utbetala ersättning av
statsmedel — ej funnit skäl att i anledning av besvären göra ändring i det
slut, vartill riksräkenskapsverket i överklagade utslaget kommit.

Jag saknar anledning att ifrågasätta någon ändring i nu gällande föreskrifter,
som innebära, att särskild person bör förordnas att bestrida sekre -

Departe mentschefen.

122

Kungl. Maj.ts proposition Nr 124.

terargöromålen hos styrelsen. Såsom av den av mig nu lämnade redogörelsen
framgår, stå emellertid för närvarande och under förutsättning att
kammarrättens nyssberörda utslag vinner laga kraft inga medel till buds
för detta ändamål. Då, såsom nämnts, styrelsens sekreterare bör vara en
person utanför högskolan, torde härvidlag icke kunna komma ifråga den i
det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid tekniska högskolan ingående
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie förvaltningspersonal. Härjämte
bör framhållas, att det icke är möjligt att utan en höjning av denna
anslagspost inom densamma bereda rum för här ifrågavarande ersättning.
För den händelse kammarrättens ovanberörda utslag skulle vinna laga kraft
eller efter anförda besvär fastställas i högsta instans, torde det emellertid
bliva nödvändigt tillse, att medel beredas högskolan för nu ifrågavarande
ändamål. Lämpligast synes mig då vara, att under angiven förutsättning
ersättning åt styrelsens sekreterare — vars belopp synes böra fastställas till
samma summa som tidigare för ändamålet utgått, d. v. s. 900 kronor för
år — utgår ur den i reservationsanslaget till materiel m. m. för tekniska
högskolan ingående anslagsposten till uppvärmning, belysning och diverse
utgifter. Någon höjning av anslagets belopp med anledning härav torde
icke vara erforderlig.

8. Materiel
m. m. Anslag
till prak
tiska övningar
för
fackavdelningen
för
lantmäteri.

I det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid tekniska högskolan
å 325,000 kronor ingår vidare en såsom reservationsanslag betecknad
anslagspost å 150,000 kronor till samlingar och laborationer.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag angående lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan skulle från och
med budgetåret 1932/1933 denna anslagspost — för beredande av medel
till praktiska övningar för fackskolan för lantmäteri — höjas med 3,000
kronor till 153,000 kronor och reservationsanslaget till materiel m. m. som
följd härav upptagas med ett till 328,000 kronor förhöjt belopp.

9. Ökade
medel till
samlingar
och labora
tioner.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag (punkt 90 av 1926
års åttonde huvudtitel) uppförde 1926 års riksdag i högskolans omkostnadsstat
ett ordinarie reservationsanslag av 150,000 kronor till samlingar och laborationer
samt anvisade dessutom till beredande av ökade medel till samma
ändamål för budgetåret 1926/1927 ett extra anslag av 35,000 kronor att av
Kungl. Majit fördelas på de olika avdelningarna vid högskolan på sätt Kungl.
Majit funne skäligt bestämma. För budgetåren 1927/1932 har vidare riksdagen
anvisat, likaledes i enlighet med Kungl. Majits förslag (se härom
senast punkt 142 av 1931 års åttonde huvudtitel) extra anslag av respektive

35,000 kronor, 41,000 kronor, 40,000 kronor, 40,000 kronor och 43,000
kronor att av Kungl. Majit fördelas på de särskilda avdelningarna vid högskolan,
på sätt Kungl. Majit funne skäligt bestämma. Såsom av sistnämnda
punkt närmare framgår, hade lärarkollegiet för nu innevarande budgetår

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

hemställt om ett sammanlagt anslag för här ifrågavarande ändamål av

217,000 kronor, varav 150,000 kronor på ordinarie och 67,000 kronor på
extra stat. Vid min anmälan inför Kungl. Majit av ifrågavarande anslagsäskande
fann jag mig emellertid böra föreslå, att sistnämnda anslag bestämdes
till 43,000 kronor. Förhöjningen med 3,000 kronor i förhållande
till närmast föregående budgetår var närmast betingad av tillkomsten av
det nya flygtekniska laboratoriet.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med utlåtande av den 4 september
1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu högskolans
lärarkollegium hemställt, det Kungl. Majit täcktes i statsverkspropositionen
till 1932 års riksdag föreslå, att för samlingar och laborationer vid högskolan
under läroåret 1932/1933 måtte beviljas, förutom det ordinarie anslaget
å 150,000 kronor, ett anslag på extra stat av 68,000 kronor.

Lärarkollegiet har till stöd härför anfört bland annat:

Fn avsevärd reducering hade för varje år gjorts på av högskolan begärda
anslag, och det hade också visat sig, att de beviljade anslagen icke varit
tillräckliga.

Anslaget till samlingar och laborationer vore att betrakta såsom ett bland
de viktigaste medlen för att hålla högskolans undervisning på önskvärd nivå.

Det vore därför av betydelse, att anslaget för ifrågavarande ändamål anpassades
efter det angivna behovet, och lärarkollegiet såge sig därför nödsakad
att fasthålla vid sin hemställan örn ett avsevärt högre belopp än vad
som under senaste år beviljats.

Lärarkollegiet hade sökt att i möjligaste mån begränsa de olika fackavdelningarnas
krav men det hade dock icke varit möjligt att nedpressa det
totala anslagskravet till lägre belopp än 218,000 kronor, således 1,000 kronor
högre än budgetåret 1931/1932.

Ökningen från begärt anslag, 217,000 kronor, budgetåret 1931/1932 till
nu begärt anslag, 218,000 kronor, motiverades därav, att vissa institutioner,
särskilt hållfasthetslära och läran om maskinelement, alltifrån respektive
professurers inrättande haft otillräckliga anslag. Laboratorierna hade först
på senare åren erhållit mera fullständig utrustning, beroende på att professurerna
tillsatts först år 1924. Då nämnda ämnen vore grundläggande för
stora delar av de tekniska tillämpningsämnena, vore det av stor vikt, att
undervisningen bleve så rationell som möjligt. Det vore då framförallt av
vikt att laboratoriearbetet icke eftersattes.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga
beräknat, att vid ett bifall till deras förslag om lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 4,000 kronor skulle
bliva erforderligt till samlingar och laborationer, vilket belopp lämpligen
syntes böra tilläggas det extra anslaget till samlingar och laborationer. I
annat sammanhang hava de sakkunniga vidare framhållit, att hela här förevarande
anslagshöjning borde träda i kraft redan från och med budgetåret
1932/1933.

124

Kungl. May.ts proposition Nr 124.

Departe mentschefen.

Anslag för här ifrågavarande ändamål är fortfarande av behovet påkallat.
Under förhandenvarande förhållanden är det mig emellertid icke möjligt
att förorda någon annan höjning av förstärkningsanslaget än vad som föranledes
av lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.
Det härför beräknade beloppet, 4,000 kronor, har i de avgivna yttrandena
lämnats utan erinran, och även jag vill tillstyrka framställning till riksdagen
i överensstämmelse härmed. Vid bifall härtill skulle här förevarande anslag
för budgetåret 1932/1933 upptagas med ett belopp av (43,000 + 4,000) 47,000
kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag från tekniska
högskolan besluta rörande fördelningen mellan de olika avdelningarna av
såväl den ordinarie anslagsposten som det extra anslaget.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag anvisade 1926 års

riksdag till bestridande av kostnader för uppvärmning, belysning och diverse

ning, belys- utgifter vid tekniska högskolan under budgetåret 1926/1927 dels ett ordining
och di- . , . K _ . _ _ , _ °

verse ut- narie anslag av 150,000 kronor, dels ett extra förstärkningsanslag av 35,000

gifter. kronor. Jag anhåller att beträffande dessa anslag få hänvisa till vad därom
anförts å sid. 387 o. f. under punkt 90 av 1926 års åttonde huvudtitel.
Jämväl för budgetåret 1927/1928 anvisade riksdagen i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag ett extra förstärkningsanslag av 35,000 kronor. För ett vart
av budgetåren 1928/1930 utgick förstärkningsanslaget med ett belopp av

25.000 kronor samt för budgetåret 1930/1931 med ett till 32,000 kronor förhöjt
belopp.

Under punkt 143 av 1931 års åttonde huvudtitel, vartill jag här torde få
hänvisa, föreslog Kungl. Majit riksdagen att för här ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra anslag av 47,000 kronor. Såsom
närmare framgår av nämnda punkt, motiverades ökningen av anslaget,

15.000 kronor, med de nya lokaler, som från och med budgetåret 1931/1932
komme att tagas i anspråk.

I skrivelse den 17 april 1931, nr 8 A, anmälde riksdagen under punkt
137, att riksdagen för ändamålet anvisat ett belopp av 42,000 kronor. Riksdagen
anförde därvid, bland annat, att riksdagen med hänsyn till prisläget
på bränslemarknaden ansåge den ifrågasatta höjningen av anslaget kunna
begränsas till 10,000 kronor.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av
den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu
tekniska högskolans lärarkollegium hemställt, det Kungl. Majit täcktes i
statsverkspropositionen till 1932 års riksdag upptaga ett extra förstärkningsanslag
av 47,000 kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter.

Till stöd för denna sin framställning har lärarkollegiet anfört bland annat •
följande:

10. Ökade
medel till
uppvärm -

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Bränslepriserna under budgetåret 1931/1932 torde icke vara så avsevärt
lägre än budgetåret 1930/1931, att en sänkning av det begärda anslaget med

5,000 kronor varit motiverad.

Med den utökning av lokaler, som för närvarande vore ett faktum och
som i 1930 års hemställan anfördes, nämligen de nyinredda lokalerna för
fysik och elektroteknik, den del av det blivande cellulosalaboratoriet, som
disponerades av högskolan samt flyglaboratoriet, bleve anslagen för värme,
belysning och diverse för budgetåret 1931/1932 sannolikt otillräckliga, detta
så mycket mer som, trots största sparsamhet, en avsevärd brist (cirka 15,000
kronor) förelåg vid budgetårsskiftet den 30 juni 1931, i det att en del inneliggande
räkningar icke kunde likvideras före budgetårets utgång.

Dessutom kunde anföras, att högskolans allmänna inventarier vore i stor
utsträckning i ett sådant skick, att förnyelse måste ske i större utsträckning
än vanligt. Sådan skedde successivt under utgallring av de allra
sämsta delarna. Aven ett flertal nya professorsrum måste inredas med
möbler.

Belysningen vore till stor utsträckning mindre lämplig, så att omläggningar
då och då måste ske.

På grund av det alltmer ökade forskningsarbetet på laboratorierna vore
åtgången av gas och elektrisk ström i avsevärt stigande, vilket ytterligare
ökade kostnaderna.

Anslaget vore i hög grad ansträngt, och lärarkollegiet ansåge sig med
stark förvissning kunna uttala, att ett extra anslag av 47,000 kronor för
budgetåret 1932/1933 vore att anse såsom det lägsta möjliga, även med
hänsyn till gynnsamma bränslepriser.

Kollegiet hade icke ansett sig böra utöka sin begäran med ytterligare 5,000
kronor i anledning av den minskning, som gjordes av 1931 års riksdag,
utan ville söka att om möjligt reda sig med erhållet belopp.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga
beräknat, att vid ett bifall till deras förslag örn lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 9,000 kronor skulle
bliva erforderligt till uppvärmning, belysning och diverse utgifter, vilket belopp
lämpligen syntes böra tilläggas det för ändamålet utgående extra anslaget.
I annat sammanhang hava de sakkunniga vidare framhållit, att hela
här förevarande anslagshöjning borde träda i kraft redan från och med
budgetåret 1932/1933.

i

Anslag för här ifrågavarande ändamål är fortfarande behövligt. Den av
högskolans lärarkollegium förebragta utredningen synes mig giva vid han
den, att en nedsättning av det för högskolan i dess nuvarande omfattning
begärda beloppet, 47,000 kronor, icke är tillrådlig, därest man vill undvika
uppkommande av ej oväsentliga brister å anslaget.

Till detta belopp bör så läggas den summa å 9,000 kronor, som, enligt
de verkställda undersökningarna, skulle erfordras vid ett bifall till förslaget
om lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan.

För budgetåret 1932/1933 skulle i anslutning härtill bär ifrågavarande anslag
behöva upptagas med ett belopp av (47,000 + 9,000) 56,000 kronor.

Departe mentschefen.

11. Bokinköp,
bokbindning
m. m.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

I tekniska högskolans ordinarie stat upptages under B. Vissa omkostnader
för uppehållande av högskolans verksamhet, materiel m. m. en såsom ett
särskilt reservationsanslag betecknad anslagspost till biblioteket å 25,000
kronor.

Denna anslagspost utgick tidigare med ett belopp av 21,000 kronor, men
i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag (punkt 121 av 1928
års åttonde huvudtitel) blev den av 1928 års riksdag höjd till nyssnämnda
belopp.

Vidare har riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag
(punkt 93 av 1926 års åttonde huvudtitel, punkt 125 av 1928 års åttonde
huvudtitel och punkt 133 av 1929 års åttonde huvudtitel) anvisat ett
belopp av 10,000 kronor för ett vart av budgetåren 1926/1927, 1928/1929
och 1929/1930 för komplettering av högskolans bibliotek.

För ett vart av budgetåren 1930/1932 har tekniska högskolans styrelse
hemställt om utverkande av ett extra anslag å 10,000 kronor för bokinköp,
bokbindning m. m. Dessa framställningar hava så till vida kunnat tillmötesgås,
att för vartdera budgetåret ett extra anslag av 5,000 kronor anvisats
för ändamålet.

I en av styrelsen för tekniska högskolan med tillstyrkande utlåtande av
den 4 september 1931 till Kungl. Majit överlämnad framställning har nu
högskolans lärarkollegium — med anledning av en av högskolans bibliotekarier
gjord och av biblioteksnämnden därstädes förordad hemställan — på
det enträgnaste anhållit, att Kungl. Majit måtte i statsverkspropositionen
till 1932 års riksdag föreslå, att ett extra anslag å 10,000 kronor till bokinköp,
bokbindning rn. m. måtte ställas till högskolans biblioteks förfogande.

Lärarkollegiet har därvid anfört bland annat:

Genom nedprutningen av behövliga anslag för biblioteket hade dess ställning
under de senaste åren blivit alltmera prekär, vilket även på det kraftigaste
framhållits av högskolans bibliotekarie.

Såsom i bibliotekariens skrivelse betonades hade trots undanskjutande i
alltför stor utsträckning av behövlig inbindning m. m. endast under vart
och ett av de båda senaste budgetåren ett belopp av cirka 2,700 kronor
stått till bibliotekets förfogande för anskaffande av nyutkomna specialarbeten
och standardlitteratur i bokform. Som antalet lärarbefattningar vid högskolan
— bortsett från assistenterna — överskrede 90, hade sålunda i runt
tal endast ett belopp av årligen 30 kronor per lärare stått till bibliotekets
disposition för inköp av nyutkommen speciallitteratur inom respektive undervisningsområden,
vilket ringa belopp även förorsakade, att många för undervisningen
och det vetenskapliga arbetet vid högskolan nödvändiga bokverk
ej kunnat anskaffas.

Som tekniken i allmänhet under senare år varit i starkt uppsving genom
nya viktiga rön på många skilda områden, bade som lätt kunde inses svårigheten
för tekniska högskolans bibliotek, som måste betraktas såsom landets
centrala tekniska bibliotek, blivit allt större och lärarkollegiet ansåge
det ofrånkomligt, att ökade medel ställdes till bibliotekets förfogande.

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

Såsom i det föregående meddelats, hava de tekniska högskolesakkunniga
beräknat, att vid ett bifall till deras förslag om lantmäteriundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan ett årligt belopp av 2,000 kronor skulle
bliva erforderligt för bokinköp och bokbindning för den nytillträdande fackavdelningen.
Detta belopp har föreslagits skola tilläggas det sedan budgetåret
1930/1931 utgående extra anslaget till bokinköp, bokbindning m. m.
för tekniska högskolans bibliotek. I annat sammanhang hava de sakkunniga
vidare framhållit, att hela här förevarande anslagshöjning borde träda
i kraft redan från och med budgetåret 1932/1933.

Tekniska högskolans lärarkollegium har i sitt över förslaget avgivna utlåtande
framhållit, att en ökning av anslaget med 3,000 kronor i stället för
av de sakkunniga föreslagna 2,000 kronor vore oundgängligen nödvändig.
Vidare har lärarrådet vid lantmäteriundervisningen anfört, att det funne det
för här ifrågavarande ändamål beräknade anslaget å 2,000 kronor för lågt.
Det torde, framhåller lärarrådet, böra uppmärksammas, att detta anslag för
budgetåret 1931/1932 för lantmäteriundervisningen utginge med 3,800 kronor.

Jag vill förorda att — i likhet med vad under budgetåren 1930/1932 varit
fallet — ett förstärkningsanslag för bokinköp och bokbindning ställes till
tekniska högskolans förfogande. Med hänsyn till rådande förhållanden nödgas
jag — trots de ökade krav som på grund av lantmäteriundervisningens
förläggande till tekniska högskolan komma att ställas på dess bibliotek —
föreslå, att förstärkuingsanslaget begränsas till samma belopp som innevarande
budgetår eller 5,000 kronor.

Under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till resekostnads- och traktamentsersättningar åt lärare
och studerande vid tekniska högskolans fackavdelning för lantmäteri för
deltagande i exkursioner och fältövningar m. m. beräkna ett extra reservationsanslag
av 5,000 kronor.

I det föregående har jag emellertid framhållit, att här ifrågavarande ersättningar
åt lärarna för budgetåret 1932/1933 syntes böra utgå från åttonde
huvudtitelns allmänna anslag till rese- och traktamentspenningar.

I fråga örn eleverna har jag för närvarande och i avbidan på närmare
utredning endast ansett mig kunna tillstyrka resekostnadsersättningar. För
detta ändamål har jag beräknat ett belopp av 1,000 kronor, vilket torde
böra uppföras såsom ett särskilt extra reservationsanslag.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört torde för budgetåret 1932/
1933 böra anvisas ett extra reservationsanslag av 29,700 kronor för bestridande
av övergångskostnader för lantmäteriundervisningen.

Departe mentschefen -

12. Resekostnadsersättningar
åt
studerande
vid tekniska
högskolans
fackavdelning
för lantmäteri
för
deltagande i
exkursioner
och fältövningar.

13. Övergångskostnader
för
lan troilteriundervisningen.

14. Samman
fattning av
anslagen
under
åttonde huvudtiteln.

15. Anslag
under allmänna
indragningsstaten.

188 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12å.

De under punkt 122 av 1932 års åttonde huvudtitel för tekniska högskolan
m. m. beräknade anslagen uppgå till sammanlagt 1,213,880 kronor.

Vid bifall till mina nu framlagda förslag skulle här förevarande anslag uppgå
till sammanlagt 1,213,820 kronor, innebärande en minskning av 60 kronor
i förhållande till det tidigare beräknade beloppet.

Slutligen torde jag här få erinra, att vid bifall till mitt förslag örn inrättandet
av en personlig professur för professor Rubin för ändamålet måtte
uppföras ett anslag under allmänna indragningsstaten, enligt sedvanliga
beräkningsgrunder upptaget med 11,460 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

129

Kap. VIII. Hemställan.

I anslutning till vad jag sålunda anfört och förordat får jag slutligen
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

I. besluta, att lantmäteriundervisningen skall, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående tillstyrkt,
från och med den 1 juli 1932 anordnas vid tekniska högskolan
såsom en särskild fackavdelning för lantmäteri;

II. a) å personalstaten för tekniska högskolan från och
med budgetåret 1932/1933 uppföra ytterligare en kontorsbiträdesbefattning
med placering för innehavaren av denna
befattning i lönegraden B 4;

b) öka det i den nuvarande ordinarie staten för tekniska
högskolan uppförda förslagsanslaget: avlöningar till ordinarie
förvaltningspersonal,

..............................kronor 31,600: —

med........................... * 2,600:

till............................ 8 34,200: -

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget
till tekniska högskolan, avlöningar,
med...........................kronor 2,600: —;

III. a) å personalstaten för tekniska högskolan från och med
budgetåret 1932/1933 uppföra ytterligare en vaktmästarbefattning
med placering för innehavaren av denna befattning
i lönegraden B 5 ;

b) öka det i den nuvarande ordinarie staten för tekniska
högskolan uppförda förslagsanslaget: avlöningar till ordinarie
vaktmästare m. fl.,

..............................kronor 73,300: —

med........................... * 3,000:

till............................ * 76,300: —

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget
till tekniska högskolan, avlöningar,
me<j ........................... kronor 3,000: —;

IV. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan
uppförda anslagsposten, arvoden till speciallärare,

............................. kronor 105,620: —

med . . . ...................... * 13,600:

till........................... 8 119,220: —

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 100 käft. (Nr 124.) 9

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget
till tekniska högskolan, avlöningar,
med...........................kronor 13,600:—;

V. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan
uppförda anslagsposten: arvoden till tillfälliga lärarbiträden
och assistenter,

nu...........................kronor 51,200

med........................... » 1,000

til1............................ * 52,200: —

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget
till tekniska högskolan, avlöningar,
med...........................kronor 1,000: —;

VI. öka den i den ordinarie staten för tekniska högskolan
uppförda anslagsposten: avlöningar till icke-ordinarie
vaktmästare m. fl.

nu............................kronor 16,020: —

med........................... » 480: —

till

16,500

samt förty höja det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget
till tekniska högskolan, avlöningar,
med.............................kronor 480: —;

VII. vid bifall till vad under II—VI hemställts höja det
i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget till tekniska
högskolan, avlöningar,

nu...........................kronor 720,440: —

med.......................... » 20,680: —

tdl........................... » 741,120:—;

VIII. — med uteslutande ur riksstaten av det under tek niska

högskolan: vissa omkostnader för uppehållande av
högskolans verksamhet upptagna ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt elever — under samma rubrik uppföra
ett ordinarie reservationsanslag till stipendier åt studerande
å.........................kronor 6,000: —;

IX. höja den i staten för tekniska högskolan B. Vissa
omkostnader för uppehållande av högskolans verksamhet,
materiel m. m. ingående, såsom särskilt reservationsanslag
betecknade anslagsposten till samlingar och laborationer,

nu...........................kronor 150,000: —

med......................... » 3,000: —

till............................ » 153,000: —

samt förty höja det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid tekniska högskolan,

Kungl. May.ts proposition Nr 124. 131

du........................... kronor 325,000: —

med.......................... » 3,000: —

till........................... * 328,000: —;

X. till beredande av ökade medel till samlingar och laborationer
vid tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra anslag av........... kronor 47,000: —

att av Kungl. Maj:t fördelas på de olika avdelningarna
vid högskolan, på sätt Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma;

XI. till beredande av ökade medel för tekniska högskolan
till uppvärmning, belysning och diverse utgifter för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra anslag

av............................kronor 56,000: —;

XII. till bokinköp, bokbindning m. m. för tekniska hög skolans

bibliotek för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
reservationsanslag av............... kronor 5,000: —;

XIII. till resekostnadsersättningar åt studerande vid tek niska

högskolans fackavdelning för lantmäteri för deltagande
i exkursioner och fältövningar för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av.....kronor 1,000: —

att utgå enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t meddelas;

XIV. till övergångskostnader för lantmäteriundervisningen

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av...............''............kronor 29,700: —

att utgå med den fördelning och i enlighet med de närmare
bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas;

XV. a) medgiva, att för läraren i geodesi vid lantmäteriundervisningen,
professorn, filosofie doktorn Sven Tryggve
Salomon Rubin må från och med den 1 juli 1932 inrättas
en personlig professur i geodesi med de åligganden för
Rubin, som av Kungl. Maj:t bestämmas;

b) medgiva, att Rubin må såsom innehavare av nämnda
professur från allmänna indragningsstaten åtnjuta avlöning
i lönegraden B 30 enligt bestämmelserna i gällande avlöningsreglemente
för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

c) föreskriva, att Rubin skall vara skyldig att i tillämpliga
delar underkasta sig ej mindre de i nyssberörda avlöningsreglemente
stadgade villkoren och bestämmelserna än
även 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension jämte de i anslutning till samma lag i pensionshänseende
utfärdade bestämmelserna för vissa tjänstemän

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Anna Meurling.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kap. I. Inledning...................................... 4

Den nuvarande lantmäteriundervisningens allmänna huvuddrag
s. 4. — Kungl. Maj:ts beslut örn utredning 1928 s. 5. —
Lantmäteristyrelsens förslag 1929 s. 5. — 1930 års utredningsmäns
förslag s. 6. — Tekniska högskolans förslag 1931
s. 6. — Frågans behandling vid 1930 års riksdag s. 7. —
Kungl. Maj:ts proposition nr 183 till 1931 års riksdag s. 7. —
Motionerna nr I: 249 och II: 415 vid 1931 års riksdag s. 9. —
Sammansatt stats- och jordbruksutskott vid 1931 års riksdag
s. 9. — Riksdagens skrivelse den 29 maj 1931, nr 307
s. 11. — Utlåtande av sakkunniga för omorganisation av den
högre tekniska undervisningen den 29 augusti 1931 s. 11. —
Yttranden över tekniska högskolesakkunnigas utlåtande s. 12.

Kap. II. Undervisningens allmänna anordning m. m............. 13

A. Allmänna synpunkter s. 13.

Tekniska högskolesakkunniga s. 13. — Yttranden över de
sakkunnigas förslag s. 16. — Departementschefen s. 21.

B. Inträdesfordringar, utbildningstidens längd, examensarbete
m. m. s. 23.

Tidigare uttalanden s. 23. — Tekniska högskolesakkunniga
s. 25. — Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas
förslag s. 30. — Departementschefen s. 36.

Kap. III. Läroämnen och undervisningsplaner................. 40

Tekniska högskolesakkunniga s. 41. — Yttranden över tekniska
högskolesakkunniges förslag s. 44. — Departementschefen
s. 63.

Kap. IV. Erforderliga lärarkrafter........................... 65

Tidigare förslag s. 65. — Tekniska högskolesakkunniga s. 71. —
Yttranden över de sakkunnigas förslag s. 77. — Departementschefen
s. 78.

Kap. V. Kostnadsberäkningar.............................. 82

Nuvarande kostnader för lantmäteriundervisningen s. 82. —
Kostnaderna för lantmäteriundervisningen enligt de tidigare
framlagda förslagen s. 83. — Tekniska högskolesakkunnigas
förslag s. 87 :

Avlöningar åt lärare m. fl. s. 87; Arvoden åt föreståndare och bibliotekarie.
Vikariatsersättningar s. 89; Stipendier s. 89; Resekostnads
och traktainentsersättning vid exkursioner och fältövningar s. 90;
Materielanslag s. 92; Sammanfattning s. 93. —

Yttranden över de tekniska högskolesakkunnigas förslag s.

95. — Departementschefen s. 98.

134

Sid.

Kap. VI. Övergångsanordningar............................104

Tekniska högskolesakkunniga s. 104:

Övergångsanordningar beträffande lärare s. 104; Tidpunkten för
införandet av den nya organisationen m. m. s. 105; Tillsättandet
av de nya lärarbefattningarna vid tekniska högskolan m. m. s. 105;
Övriga för tekniska högskolan beräknade anslag under övergångstiden
s. 107; Avvecklingen av den nuvarande lantmäteriundervisningen
s. 107. —

Yttrande över de tekniska högskolesakkunnigas förslag s. 109.

— Departementschefen s. 113.

Kap. VII. Anslag för tekniska högskolan för budgetåret 1932/1933. .117

1. Avlöningar till ordinarie förvaltningspersonal s. 117. —

2. Avlöningar till ordinarie vaktmästare m. fl. s. 117. —

3. Arvoden till speciallärare s. 117. — 4. Arvoden till tillfälliga
lärarbiträden och assistenter s. 118. — 5. Avlöningar
till icke-ordinarie vaktmästare m. fl. s. 118. — 6. Stipendier
åt studerande s. 120. — 7. Arvode åt sekreteraren hos högskolans
styrelse s. 120. — 8. Materiel m. m. Anslag till
praktiska övningar för fackavdelningen för lantmäteri s. 122. —

9. Okade medel till samlingar och laborationer s. 122. —

10. Ökade medel till uppvärmning, belysning och diverse utgifter
s. 124. — 11. Bokinköp, bokbindning m. m. s. 126.—

12. Resekostnadsersättningar åt studerande vid tekniska högskolans
fackavdelning för lantmäteri för deltagande i exkursioner
och fältövningar s. 127. — 13. Övergångskostnader
för lantmäteriundervisningen s. 127. — 14. Sammanfattning
av anslagen under åttonde huvudtiteln s. 128. — 15. Anslag
under allmänna indragningsstaten s. 128.

Kap. VIII. Hemställan.................................... 129

Stockholm 1932, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

320428