Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
1
Nr 105.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen,
§§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och
79 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;
given Stockholms slott den 19 februari 1932.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit
härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid
fogade förslag till ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen,
§§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
Bihang till riksdagens protokoll 1988
1 sami. 82 haft. (Nr 106.)
1
2
Kungl. Majda proposition nr 105.
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen, §§ 33,
35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt
2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett
konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning
och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.
Å urtima — -— -— ---förekommande ärenden.
§ 81.
Denna regeringsform — ------riksdagars beslut.
Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen,
därest beslutet innefattar bifall till ett av Honom framlagt förslag,
förrän riksdagen åtskilts låta sålun da beslutad grundlagsändring genom allmän
kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen
genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av
en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen
ett inom densamma väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela statsrådets
tankar i ämnet och läte, där Han till förslaget samtycker, det tillkännagiva
genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar
Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma
genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.
§ 82.
Vad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen besluta
och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen antagit,
åge, sedan öppet brev, varom i nästföregående paragraf förmäles, blivit i riksdagens
kamrar uppläst, kraft av grundlag.
§ 105.
l:o. Lagtima riksdags konstitutionsutskott åligger att äska de protokoll,
som uti statsrådet blivit förda, med undantag av protokoll i utrikes ärenden.
Protokoll i-----uppgivna händelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
3
2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott åligger att äska de i statsrådet förda
protokoll i utrikes ärenden. Sådant särskilt protokoll, som i 9 § sägs, må dock
äskas allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Konungen,
huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet
till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för
protokollets överlämnande till utskottet. Ej må protokollet vägras, utan att
utrikesnämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet.
§ 106.
Finner konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet av dessa protokoll, att
någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande,
uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt
någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan
överträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande av
någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §
av denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut
vägra, då skall utskottet ställa en sådan under tilltal av justitieombudsmannen
inför riksrätten, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal
emot regeringsrätten föreskrives. Då statsrådets ledamöter finnas hava, på
sätt ovanberört är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter
allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande av sådant
ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.
§ 107.
Skulle konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet anmärka, att statsrådets
ledamöter samfällt eller en eller flere av dem, uti deras rådslag om allmänna
mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utövat,
äge då utskottet att sådant tillkännagiva för riksdagen, vilken, örn den
finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan,
att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka
anmärkning blivit gjord.
Frågor uti detta ämne kunna i riksdagens kamrar väckas och av riksdagens
utskott, även i annan ordning än ovan sägs, hos kamrarna andragas, men icke
av riksdagen avgöras förr, än konstitutionsutskottet eller, örn saken rörer utrikes
ärenden, utrikesutskottet däröver blivit hört. Under riksdagens överläggningar
därom skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers
eller korporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas,
ännu mindre någon riksdagens prövning underställas.
Allt vad — —---ämbetsbefattning tillkommer.
Biksdagsordningen.
§ 33.
1. Så snart---— — vice talman.
Närmare bestämmelser — —--— beslutad stadga.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
2. Innan val----— levnadsåren äldst.
3. Där talman----—- — vice talman.
4. "Vid samtidigt--—--förfallet upphört.
5. Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Den betjäning,
som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen anser nödig,
tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter,
efter samråd med sekreteraren.
§ 35.
1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela
riket till håda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan
Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes sitt beslut härom.
Beslutet må ock, där Konungen så prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna
genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets
ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet
omedelbart upplöst.
2. Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter
förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom talmännen
sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Konungen
förklarar riksdagen vara avslutad.
Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Konungens beslut örn avslutandet
meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt
uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat;
och vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart avslutad.
§ 36.
1. Å varje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas:
ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott. Dessa
riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet av tjugu,
utrikesutskottet av sexton, statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet av
tjugu, bankoutskottet av sexton, vartdera lagutskottet av sexton samt jordbruksutskottet
av tjugu ledamöter, vilka vardera kammaren till halva antalet
inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att
för upptagande av frågor, som prövas böra av särskilt utskott beredas, tillsätta
dylikt utskott, så ock att, därest utskott anmäler behov av förstärkning
i ledamöternas antal, sådant bevilja.
2. Vardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall, i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som rörer kammaren enskilt
och är av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall för
avgivande av utlåtande och förslag i frågan ett tillfälligt utskott, bestående
av så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.
Tillfälligt utskott må ock tillsättas för ändamål, varom i 44 § 2 mom. förmäles.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
5
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för
beredning av de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer skola
utses. Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild av Konungen
och riksdagen samfällt beslutad stadga.
6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val
till utskott deltaga.
Ej heller må någon, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas
i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.
Vad nu stadgats skall likväl ej utgöra hinder att i annat utskott än konstitutions-
och utrikesutskotten invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock
utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, som avser
redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.
§ 37.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, vallagen,
stadgan örn val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan
örn val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka
riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändringar
däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa,
så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadgar
och föreskrifter.
2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som antingen angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar
örn statsrådets ansvarighet, örn statsdepartementen, om kommandomål, om förvärvande
och förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga, örn allmänt
kyrkomöte och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts
behandling.
3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll med undantag
av protokoll i utrikes ärenden. Om utskottets rätt och plikt att, efter
granskning av protokollen, hos riksdagen anmäla de anmärkningar, vartill
denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning
av gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när av riksdagsman eller
av annat utskott fråga blivit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller
föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat och saken ej rörer utrikes
ärenden, däröver, före frågans avgörande av riksdagen, avgiva yttrande,
därom är i regeringsformen stadgat.
4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan kamrarna
uppstå, till vilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, därom besluta,
så ock att skilja mellan kammare och dess talman, då den senare vägrar
proposition.
€ Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
§ 38.
1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som röra överenskommelser med främmande
makter och icke skola av annat utskott behandlas.
2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll i utrikes
ärenden; dock gälle vad i 105 § regeringsformen finnes örn vissa protokoll
särskilt föreskrivet.
Huiti förfaras skall i anledning av anmärkning, vartill granskning av protokollen
föranleder, så ock örn avgivande av yttrande, när med avseende å utrikes
ärenden av annat utskott eller av riksdagsman fråga väckes, att statsrådet
eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt
utövat, därom stadgas i regeringsformen.
3. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet
till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, finner i
visst ämne meddelade upplysningar böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter
till tystnadsplikt förbundna.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen avlåtna proposition och äga tillgång till alla
statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att, i den män det icke gäller
jordbruksärenden, pensionsstaten eller riksdags- och revisionskostnader
eller kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, granska, utreda och
uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå vad till fyllandet
av dess behov erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra
iakttagas, så ock att föreslå beloppet av de summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser avsättas. Utskottet åligger därjämte
att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga
statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster,
uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag
till riksstat.
2. Utskottet tillkommer — — -—- --ansvar yrka.
§ 40.
1. Bevillningsutskottet åligger att bereda alla dit från kamrarna hänvisade
frågor, som angå föreskrifter om bevillnings utgörande. Utskottet har även
att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,
förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningarna
samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet
att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen. Utskottet må
därjämte uti bevillningsfrågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i
anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skat
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
7
ler samt, jämväl i andra fall än i 1 mom. avses, rörande tillverkning och försäljning
av rusdrycker och maltdrycker.
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål, för vilka utskottet
fått sig sådan makt av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter örn bankens
och riksgäldskontorets förvaltning ävensom att föreslå vad till fyllandet
av riksgäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, som
avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfonder.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i
anledning av de från kamrarna hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken
som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt ävensom angående pensionsväsendet.
3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition, vad angår pensionsväsendet samt riksdags-
och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riksdagens
verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från
kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.
§ 44.
1. Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts
behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, ändå att den
enligt föreskrifterna i 37—43 §§ skolat handläggas av annat ständigt utskott.
2. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke enligt vad i 37—
43 §§ stadgas tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan hänvisas
till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas närmast
höra. eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.
§ 45.
1. Alla utskott---utsedda, sammanträda.
2. Utskotten välja, ----nödig finnes.
3. Utskotten böra, — — — dem ankomma.
4. Utskott äger för visst ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren
att vid överläggning i kammaren å utskottets vägnar såsom referent
yttra sig i ärendet.
§ 52.
Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma,
och örn lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.
8
Kungl. Maj.-ts proposition nr 105.
En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver,
dock att, där utskott jämlikt 45 § utsett referent i visst ärende, denne i det
ärendet äger yttra sig oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter.
Utan hinder av vad nu sagts må ledamot, som under överläggningen i en
fråga redan yttrat sig, för till viss tid begränsat, kort genmäle till efterföljande
talare kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet omedelbart efter
sådan talare.
Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträda
pa ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke
av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har
sådant ägt rum, må den felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig.
Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av
talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling
överlämnas, skall beslut däröver av kammaren utan föregående överläggning
genast fattas.
§ 54.
Konungens skrivelser ----dess yttrande.
Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom två månader från
dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen
finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar
uppskov med framställningen lända riket till men.
§ 55.
Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar
från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,
vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde,
som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i
kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till
infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva
utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller
näst efter tjugu dagar fran propositionens avlämnande. Fråga örn sådan
utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det,, då
propositionen avläts.
I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan
inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad
händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen
är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift
flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.
Konungens propositioner, sa ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,
kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit
yttrande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
9
§ 57.
Därest av riksdagsman eller, i andra fall än i 107 § första stycket regeringsformen
avses, av utskott fråga kos kamrarna väckes, att statsrådet eller någon
dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra
därvid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot
statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden, varom remiss begäres
till konstitutionsutskottet (eller utrikesutskottet), inför vilket anledningen
skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
Vid kammares överläggning örn sådan fråga gälle i avseende på Konungens beslut
uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och
angelägenheter, vad uti 107 § regeringsformen stadgat är.
§ 58.
När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall
den, så framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde. Vid detta sammanträde bör hänvisning
till utskott ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren
enskilt, eljest bliver avgjord; dock att, där fråga är av beskaffenhet att
kunna hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst
till det sammanträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.
Vid remiss till utskott äger varje ledamot i målet avgiva yttrande, vilket
jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen uppehållas.
År inom kammare väckt fråga örn sådan utsträckning av motionstid, som i
55 § första stycket sägs, eller uppstår, i annat fall än i första stycket av denna
paragraf avses, fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga
blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid
det nästföljande ovillkorligen avgöras.
§ 60.
1. När ärende---överläggningen slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i
den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för
bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på bifall. Örn denna
besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen gjorda,
bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar
ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör
särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu
är föreskriven. — Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras,
och talmannen tillkännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid
skall bero, såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt
obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må
försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör
voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas, justeras
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition
göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon omröstning därom
tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade,
nedlägge talmannen i en därtill avsedd röstuma en ja-sedel och en nejsedel,
båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för
sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel,
som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur
röstuman.
3. Fråga, varom i ''första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i sista stycket av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; dock bör justerad
proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning
skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott
enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas uppräkning
en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid sammanräknandet
av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade
sedeln öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör
den avlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta
och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn som från
oriktighet i anseende till deras antal; dock skall i fråga örn val till utskott
gälla, vad uti den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan
personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när
så erfordras.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna
och den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som
angår kammare enskilt, denna kammare att fastställa. Ej må något däri införas,
som mot grundlag eller annan gällande lag strider.
§ 79.
De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom
svaren på Hans till riksdagen avlåtna förslag, genom skrivelser till Konungen
avlämnas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
11
Tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund---som helst.
Vid föregående---ovägerligen iakttagas:
Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommandomål,
eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,
eller konstitutionsutskottets eller utrikesutskottets, rörande statsrådet
eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och statsutskottens, eller revisorers
över banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hemliga ärenden,
icke kunna före femtio år efter protokollets eller handlingens datum till
tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgivas
sådana---icke uppenbara.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Utdrag av protokollet över justitiedepartenientsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 19 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, fråga örn ändrade bestämmelser rörande
riksdagens arbetsformer och anför:
»Redan kort tid efter tillkomsten av 1866 års riksdagsordning framkommo
anmärkningar mot riksdagens arbetsformer, och tid efter annan hava sedan
förslag väckts örn ändringar i olika hänseenden. Till en början var det i främsta
rummet fråga om avskaffande eller förändring av de tillfälliga utskotten.
Framemot sekelskiftet aktualiserades emellertid även andra spörsmål, väsentligen
framkallade av den ökning i riksdagens arbetsbörda, som alltmer började
göra sig gällande. Åtskilliga grundlagsändringar hava ock vidtagits, bland
vilka må nämnas de åren 1900, 1909 och 1918 genomförda, åsyftande ett snabbare
igångsättande av riksdagens arbete samt omregleringar beträffande de
ständiga utskotten.
Emellertid hava även efter 1918 års grundlagsändringar inom riksdagen
framförts förslag örn reformer i olika hänseenden beträffande riksdagens arbetssätt,
och i utlåtande (nr 38) vid 1928 års riksdag hemställde konstitutionsutskottet,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn verkställande
av utredning rörande erforderliga ändringar i gällande bestämmelser örn
utskottens sammansättning och arbetsuppgifter ävensom, i samband därmed,
rörande de åtgärder i övrigt, som kunde vara ägnade att främja en sund utveckling
av riksdagens arbetsformer. Bland de problem, som borde tagas under
omprövning, nämnde utskottet frågorna om de tillfälliga utskottens ställning,
örn de ständiga utskottens organisation och fördelningen av ärendena mellan
desamma samt örn budgetens och vissa lagstiftningsfrågors behandling.
Frågan förföll emellertid vid den riksdagen. Icke heller vid 1929 års riksdag
i ämnet väckta motioner föranledde någon riksdagens åtgärd.
Vid 1930 års riksdag upptogs emellertid frågan ånyo, och i överensstämmelse
med konstitutionsutskottets i memorial (nr 21) gjorda hemställan avlät
riksdagen den 2 maj 1930 skrivelse (nr 185) i ämnet. Efter en erinran om
att det förefunnes ett utbrett missnöje med nuvarande anordning av riksdags
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
13
arbetet och de för detta arbete gällande formerna, betonades i skrivelsen angelägenheten
av att vid en utredning av frågan om riksdagsarbetets lämpliga
anordnande samtliga utskotts erfarenheter redan från början tillgodogjordes.
Då någon lämplig form härför ej gåves under pågående riksdag, borde frågan
överlämnas till en av erfarna representanter för de olika utskotten och i
övrigt allsidigt sammansatt kommitté. Denna utväg syntes vara desto lämpligare,
som det kunde tänkas visa sig möjligt att utan större rubbningar åstadkomma
en mera tillfredsställande arbetsorganisation, därest målsmän för de
olika utskotten samtidigt ställdes inför uppgiften att anvisa det sätt, va,rpa
jämkningar, som kunde av arbetet inom utskotten eller eljest påkallas, efter deras
mening bäst borde åstadkommas. Riksdagen anhöll på den grund, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning angående de ändringar i grundlag och
andra författningar, som kunde finnas nödiga för ett mera ändamålsenligt anordnande
av lagtima riksdags arbeten. I skrivelsen framhölls, att riksdagen
i främsta rummet fäste avseende vid utskottsarbetets planmässiga ordnande,
men att utredningen dock icke borde begränsas härtill utan även omfatta andra
uppslag, som ägde samband med riksdagsarbetet och kunde finnas vara av
beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet och effektivitet.
Med föranledande av riksdagens skrivelse beslöt Kungl. Majit den 28 augusti
1930 tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa utredning av frågan rörande
riksdagens arbetsformer. Till ledamöter förordnades ledamöterna av riksdagens
första kammare borgmästaren G. F. Bissmark, tillika ordförande, landshövdingen
S. H. Kvarnzelius, professorn C. L. A. A. Reuterskiöld, förre generalkrigskommissarien
K. V. Rydén och överdirektören C. E. Svensson samt
ledamöterna av riksdagens andra kammare, redaktören, filosofie doktorn A. I.
Anderson, redaktören, filosofie kandidaten J. A. Engberg, sekreteraren hos
Jämtlands läns hushållningssällskap, hemmansägaren P. S. Hedlund och rektorn,
filosofie kandidaten G. A. Mosesson. Sedan Rydén avlidit, förordnades
den 3 oktober 1930 ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen
A. Anderson i Råstock att i hans ställe vara ledamot av kommittén. Såsom
sekreterare i kommittén har tjänstgjort t. f. förste kanslisekreteraren E. A.
Westling.
Till fullgörande av sitt uppdrag har kommittén den 31 oktober 1931 avgivit
betänkande1 med förslag till ändringar i §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen,
§§ 12, 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79
riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. I anslutning till
dessa förslag har kommittén i betänkandet framlagt av kommittén upprättade
utkast till ändringar i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt
i ordningsstadgan för första kammaren och arbetsordningen för andra kammaren
med anhållan att utkasten måtto genom Kungl. Majits försorg bringas till
riksdagens kännedom.
Kommittén har såsom ett allmänt omdöme uttalat, att det system för ärendenas
beredning genom vissa för kamrarna gemensamma, till sammansättning,
1 Statens off. utredningar 1931: 26.
14
Kungl. Majlis proposition nr 105.
arbetsuppgifter och arbetssätt i sina grunddrag fast bestämda organ, som i vårt
land utvecklats på grundval av en lång parlamentarisk erfarenhet, liksom också
formerna för frågornas behandling inom kamrarna och för åvägabringande
av beslut däri besutte många stora förtjänster. För en allsidig och grundlig,
i detalj gående utredning och prövning av föreliggande frågor lämnades goda
garantier i den svenska utskottsorganisationens i stort sett för bestämt avgränsade
grupper av närbesläktade ämnen avsedda beredningsorgan, vilka utsåges
på sådant sätt, att de väl återspeglade förefintliga meningsgrupper inom riksdagens
båda likaberättigade kamrar. Och även örn det fast organiserade svenska
riksdagsmaskineriet i dess helhet torde kunna göras gällande, att det i
stort sett fungerade tillfredsställande. Brister förefunnes dock i åtskilliga
avseenden. Bland mera påfallande olägenheter vore att nämna
anhopningen av ärenden i kamrarna under riksdagens sista skede och
splittringen i budgetbehandlingen; även utgjorde de tillfälliga utskotten beträffande
flertalet av dem handlagda ärenden en föga rationell och med betänkliga
olägenheter behäftad organisationsform. Olägenheterna syntes dock
kommittén vara av den art, att de kunde i avsevärd mån förminskas eller borttagas
utan en från grunden gående omläggning vare sig av utskottsväsendet
eller av riksdagens arbetsformer i övrigt. Utgångspunkten för kommitténs arbete
hade sålunda varit, att största hänsyn borde tagas till den tradition och
praxis, som efter hand utvecklat sig.
Huvudparten av de grundlagsändringar, som kommittén från nu angivna
utgångspunkter föreslagit, avse ärendenas beredning genom utskott, men även
andra frågor hava behandlats såsom örn begränsning av tiden för propositioners
och motioners avgivande, örn ärendenas behandling i kamrarna m. m.
Jag ämnar nu i huvuddrag redogöra för de olika av kommittén behandlade
grundlagsfrågorna och torde därvid få börja med dem, som avse
Utskottsväsendet.
Historik. Den nuvarande organisationen av utskottsväsendet tillkom i allt väsentligt
Be ständiga genom 1810 års riksdagsordning, vars bestämmelser med vissa jämkningar
utskotten, överflyttades till 1866 års riksdagsordning. Sättet för ärendenas beredning
^nden^n- har sålunda hos oss, i motsats till vad fallet är i flertalet andra länder, i sina
huvuddrag blivit reglerat genom grundlagsstadganden. Karakteristisk är ock
regeln att ärendena beredas genom ständiga utskott, gemensamma för samtliga
stånden, sedermera kamrarna. Arbetet blev ursprungligen i princip fördelat
mellan utskotten efter den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella
natur och icke hänsynen till frågornas materiella beskaffenhet och därpå grundade
samhörighet. Sålunda hade konstitutionsutskottet att bereda frågor rörande
grundlagsstiftningen och att handhava den konstitutionella kontrollen
över Konungens rådgivare; handläggningen av ärenden, som härrörde ur riksdagens
finansmakt, fördelades mellan stats- och bevillningsutskotten; bankoutskottet
skulle utgöra riksbankens överstyrelse; och lagutskottet hade att
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
15
bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen. Denna formella indelningsgrund
var dock sådan, att därigenom samtidigt i avsevärd mån tillgodosågs
behovet av en jämväl materiell avgränsning av utskottens arbetsområden.
Vissa omregleringar, närmast påkallade av utskottens växande arbetsbörda,
hava emellertid senare verkställts. Sålunda inrättades genom grundlagsändringar
år 1909 ett nytt utskott, jordbruksutskottet, till vilket överflyttades
från statsutskottet alla jordbruksdepartementsärenden och från lagutskottet
frågor örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar eller författningar
rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt
och fiske, örn vattenrättsförhållanden, örn skatteköp, avvittringar, skiften och
jordstyckningar och därmed sammanhängande ämnen, så ock angående vägar
och skjutsväsende. Till konstitutionsutskottet överfördes från lagutskottet
frågor rörande lagstiftning örn statsrådets ansvarighet, örn förvärvande och
förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga och örn allmänt kyrkomöte
ävensom rörande kommunallagstiftningen. Bankoutskottet övertog från
statsutskottet handläggningen dels av frågor örn riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning samt därmed sammanhängande ämnen, dels ock av ärenden
rörande pensionsväsendet. Från lagutskottet övertog bankoutskottet frågor
angående lagstiftning örn såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt
örn rikets mynt.
Genom grundlagsändring år 1918 uppdelades lagutskottet i två utskott,
vilka tillsammans skulle hava att fördela de på lagutskott ankommande ärendena.
I samband därmed återfördes lagstiftningfrågorna rörande vattenrätt
och skifte m. m. från jordbuksutskottet till lagutskottet.
Med jordbruksutskottets tillkomst infördes en i viss mån ny grundsats beträffande
ärendenas fördelning, i det frågornas materiella natur blev avgörande
för kompetensen hos detta utskott, vilket inom sitt ämnesområde erhöll såväl
statsreglerings- som lagstiftningsbefogenheter. Även vissa andra genom grundlagsändringar
eller utveckling av praxis verkställda omflyttningar och jämkningar
i ärendenas fördelning hava inneburit mer eller mindre omfattande förskjutningar
mellan den formella och reella indelningsgrunden. Budgetbehandlingen
är nu uppdelad mellan, förutom stats- och bevillningsutskotten, jämväl
jordbruks- och bankoutskotten. Uttryckliga stadganden örn samarbete mellan
utskotten i budgetbehandlingen finnas ej.
Vid olika tillfällen hava framkommit förslag till omreglering av de ständiga
utskotten, i vissa fall syftande till en fullständig omorganisation. Så välfället
vid 1900 års riksdag, då motionsvis föreslogs en uppdelning av frågorna
efter deras materiella samhörighet a ett större antal utskott. Utskotten skulle
enligt förslaget vara följande: ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett
tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt
och ett ekonomiutskott.
Även vid 1914 års senare riksdag samt åren 1915 och 1916 framfördes i
motion frågan om en genomgripande omläggning av utskottsorganisationen,
innebärande ärendenas fördelning pa ett stort antal ständiga utskott. Åren
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Utrikes
ärendena.
1915 och 1916 väcktes förslag att samtliga riksdagsledamöter skulle för deltagande
i det beredande arbetet fördelas såsom ledamöter i 15 ständiga utskott;
suppleantinstitutionen skulle därmed avskaffas.
Förslag örn en stark ökning av de ständiga utskotten hava ock framkommit
på senaste tid. En motionär vid 1928 och 1929 års riksdagar ansåg dem böra
utökas till ett antal av 10 eller 11. En annan motionär vid 1929 års riksdag
föreslog en omgruppering av ärendena efter materiella grunder på de nuvarande
utskotten jämte tre nya, benämnda närings-, kultur- och administrativa
utskottet.
Aven mindre vittsyftande ändringar hava vid olika tillfällen ifrågasatts, såsom
exempelvis inrättande av särskilt kommunalutskott eller särskilt granskningsutskott.
I åtskilliga förslag har uppmärksamheten särskilt riktats på budgetbehandlingen.
Härutinnan må nämnas en vid 1915 års riksdag väckt motion med begäran
örn utredning på vad sätt större planmässighet och enhetlighet skulle
kunna förlänas åt statsregleringsarbetet och därmed sammanhängande ärendens
behandling. Såsom tänkbara utvägar ifrågasattes, bland annat, att mera betydande
utgiftsfrågor efter den förberedande utredningen endast skulle bliva
föremål för provisoriska beslut och slutligt avgöras först i samband med riksstatens
fastställande samt att en ordnad samverkan mellan de fyra budgetbehandlande
utskotten skulle anordnas genom ett av delegerade från dem bestående
budgetutskott. Liknande synpunkter hava motionsvis framförts åren
1922, 1928 och 1929. Även har föreslagits att ersätta statsutskottet med ett
flertal självständiga utskott, vilkas förslag skulle underställas en finansdelegation.
Denna tanke uttalades av den s. k. budgetårskommittén och förslag i
samma riktning förekommo i motioner vid 1928 och 1929 års riksdagar.
Konstitutionsutskottet har vid olika tillfällen påpekat behovet av en ordnad
samverkan mellan de budgetbehandlande utskotten och jämväl framlagt förslag
örn mindre omflyttningar av ärenden mellan sådana utskott. Ytterligare må
nämnas, att i motioner vid 1922 års riksdag ifrågasatts inskränkning i de enskilda
riksdagsmännens initiativrätt i budgetfrågor i syfte att vinna ökad fasthet
i budgetbehandlingen.
Slutligen kan erinras, att vid olika tillfällen framkommit fristående förslag
till lättande av ett eller flera mera arbetstyngda utskotts börda utan genomgripande
omläggning av utskottsorganisationen. Bland sådana förslag från
senare år är särskilt att nämna en motion vid 1930 års riksdag örn utökning
av statsutskottet från 24 till 30 ledamöter för att möjliggöra inrättande av
ytterligare en avdelning inom utskottet.
Till ändringsförslag, vilka ej åsyfta större omläggning av utskottsorganisationen,
äro att hänföra de som avse behandlingen av utrikes ärendena.
Med avseende å riksdagens befattning med utrikesärenden genomfördes betydelsefulla
grundlagsändringar år 1921. De inneburo i första hand en utveckling
av det s. k. hemliga utskottet till en fast institution genom dess ombildning
till en utrikesnämnd för rådplägning, även mellan riksdagarna, med Konungen
örn ärenden, som angå rikets förhållande till främmande makter. Med
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
17
omläggningen avsågs att skapa möjlighet för de olika meningsriktningarna
inom representationen till ett, låt vara indirekt, inflytande på utrikesärendenas
behandling. Örn nämnden stadgas, att rådplägning med densamma hör i alla
utrikesärenden av större vikt äga rum före avgörandet. Ministern för utrikes
ärendena skall i början av varje riksdag och sedermera så ofta omständigheterna
det föranleda lämna nämnden en framställning av de allmänna utrikespolitiska
förhållanden, som kunna erhålla betydelse för riket. — Nämndens 16
ledamöter väljas på sätt örn val till utskott är stadgat och utöva sina befattningar
till dess nya val förrättas vid nästa riksdag. Suppleanter utses till
samma antal och i samma ordning, men suppleant må ej inträda såsom ledamot
i annat fall än då ledighet i nämnden inträffat. Nämndens ledamöter äro förbundna
till tystnadsplikt.
De år 1921 genomförda ändringarna inneburo vidare en utvidgning av riksdagens
befogenhet i fråga örn traktater med främmande makter, i det att dels
ett uttryckligt stadgande infördes därom att överenskommelse med främmande
makt i fråga, som riksdagen enligt regeringsformen äger allena eller med
Konungen avgöra, skall framläggas för riksdagen till godkännande, dels ock
föreskrevs att överenskommelse, som, utan att angå fråga av nyssnämnd art,
är av större vikt, jämväl skall med visst undantag underställas riksdagens
godkännande. I samband härmed bestämdes, att frågor örn överenskommelser
med främmande makter i ämnen, vilka ej tillhörde annat utskotts behandling,
skulle beredas av konstitutionsutskottet.
Även ändrades år 1921 konstitutionsutskottets rätt att infordra i utrikesärende
fört särskilt protokoll i vad rör allmänt kända och av utskottet uppgivna
händelser därhän, att utskottets begäran skall avse visst uppgivet mål.
Samtidigt stadgades emellertid rätt för Konungen att under vissa förutsättningar
vägra utlämna protokollet, dock endast om utrikesnämnden dessförinnan
erhållit tillfälle att yttra sig.
Slutligen infördes genom 1921 års grundlagsändringar en form för lämnande
av muntliga redogörelser för riksdagen. Stadgandet härom (riksdagsordningen
§ 56) syftar närmast på upplysningar i utrikespolitiska frågor, men är ej
begränsat enbart till dem.
Beträffande utrikesnämndens ställning framställdes vid 1924 års riksdag
motionsvis åtskilliga förslag. Flertalet av dessa avstyrktes av konstitutionsutskottet,
men i anledning av vissa uppslag — bland annat om rätt för suppleant
att deltaga i nämndens sammanträden även vid tillfälligt förfall för ledamot —
hemställde utskottet örn utredning angående möjliga förbättringar i formerna
för nämndens verksamhet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen och
vid 1928 års riksdag avgavs proposition med förslag till ändrade regler för
suppleants inkallande i nämnden. Förslaget föll vid nämnda riksdag, men
ändring i samma syfte av riksdagsordningen § 50 blev av 1930 års riksdag, i
anledning av väckt motion, antagen såsom vilande.
Redan före igångsättandet av den utredning, som resulterade i utrikesnämndens
inrättande, hade emellertid en annan form för utrikesärendenas behandling
varit under övervägande. I motioner vid 1915, 1916 och 1917 års
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami.* 88 käft. {Nr 105.)
2
18
Kungl. Maj :ts proposition nr 105.
riksdagar föreslogs nämligen tillskapandet av ett ständigt utskott för dessa
ärendens beredning. Örn det nya utskottets ställning förelågo dock olika meningar.
I ett förslag åsyftades endast ett med de övriga jämställt utskott. I ett
annat åter avsågs, att utrikesutskottet skulle kunna vara verksamt även då riksdagen
ej vore samlad men i övrigt borde intaga en ställning liknande den, som
tillkomme andra riksdagsutskott.
Emot sistnämnda anordning påpekade 1917 års konstitutionsutskott, som tillstyrkte
utredning om närmare samarbete mellan regering och riksdag rörande
utrikespolitiken, angelägenheten av att den förtroendenämnd, som ifrågasattes
för samråd med regeringen — den sedermera inrättade utrikesnämnden —
icke utvecklades till allmän likställighet med de ständiga utskotten i fråga örn
organisation och arbetssätt. Huruvida granskningen av protokoll i utrikesärenden
skulle övertagas av ett utrikesutskott borde bliva föremål för övervägande,
men åtskilligt talade enligt konstitutionsutskottets mening för lämpligheten
av att låta denna granskning alltjämt tillkomma konstitutionsutskottet.
Frågan om inrättande av ett speciellt för utrikesärenden avsett utskott blev
emellertid icke upptagen till behandling av den kommitté, som därefter tillsattes
för utredning av spörsmålet örn närmare samarbete mellan regering och
riksdag i utrikespolitiska angelägenheter.
Spörsmålet återkom dock efter utrikesnämndens införande. Sålunda ifrågasattes
i en motion år 1924 utrikesnämndens ombildning till ett ständigt utskott.
Även vid 1929 års riksdag väcktes förslag i samma riktning. Med avstyrkande
av förslaget framhöll konstitutionsutskottet sistnämnda år bland annat,
att en dylik omändring av utrikesnämnden vore ägnad att göra regeringen
mindre benägen till en oförbehållsam samverkan med riksdagen på utrikespolitikens
område än vad genom rådplägningar med nämnden vore fallet och sålunda
skulle snarare motverka än gagna motionens huvudsakliga syfte.
De till- Med 1866 års riksdagsordning infördes en ny form för ärendens beredning,
^skotten.^ de s- k- tillfälliga utskotten. Enligt 1810 års riksdagsordning hade frågor,
vilka ej folie inom de ständiga utskottens i riksdagsordningen uttryckligt angivna
kompetensområden, kunnat remitteras till vilket som helst av dessa utskott,
därvid dock i första hand nämndes besvärs- och ekonomiutskottet. Sistnämnda
utskott uteslöts i den nya riksdagsordningen, och frågor av nu angiven
art skulle i stället beredas av för de särskilda frågorna utsedda tillfälliga
utskott inom var kammare för sig. Såsom följd av denna utskottens karaktär
av kammarutskott skulle de av dem beredda ärendena behandlas successivt i
de båda kamrarna, först i den kammare där frågan väckts och, i händelse av
positivt beslut i denna kammare, därefter i medkammaren. Kamrarna tillerkändes
rätt att utan hänvisning till tillfälligt utskott avslå motioner av beskaffenhet
att tillhöra dylikt utskotts behandling.
Avsikten var alltså att utskottens sammansättning skulle kunna för varje
fråga avvägas med hänsyn till frågans innebörd och att medkammaren
icke skulle behöva pröva ärendet annat än örn det föranlett positivt beslut i
den kammare, där förslaget väckts.
«
Kungl. Majlis proposition nr 105.
19
Sedan lång tid hava emellertid de tillfälliga utskotten i praxis blivit ungefär
lika permanenta som de ständiga utskotten. Tillfälliga utskott tillsättas ej
särskilt för viss eller vissa därförinnan väckta frågor utan utses till visst antal
redan vid riksdagens början, i regel två i första kammaren och fem i andra
kammaren. Sedan de tillfälliga utskotten genom grundlagsändring år 1912 medgivits
rätt att anställa sekreterare, bar sådan i regel anlitats; dessförinnan utsågs
för varje mål bland utskottsledamöterna särskild föredragande, som ock
hade att uppsätta utskottets yttrande i ämnet. Mellan dessa utskott fördelas
frågorna inom vardera kammaren vanligen i grupper efter ärendenas sakliga
natur. Fördelningen är dock icke bestämt fixerad och emellanåt har till samma
utskott hänskjutits frågor av mycket olikartad natur.
Till skillnad mot de ständiga utskotten kunna de tillfälliga ej ingå i sammansättningar
med andra utskott. Någon officiell samverkan mellan tillfälliga utskott
i den ena kammaren och motsvarande utskott i den andra för behandling
av frågor, som väckts i båda kamrarna, kan sålunda ej komma till stånd. I
praktiken torde dock samarbete under hand stundom hava ägt rum.
Den i riksdagsordningen § 55 lämnade möjligheten att utan remiss avslå
motion, som kan beredas av tillfälligt utskott, kommer numera i praktiken ej
till användning.
Om gränsen för de tillfälliga utskottens kompetensområde — beredning av
frågor, vilka icke tillhöra ständigt utskotts eller i dess ställe tillsatt särskilt
utskotts behandling — rådde från början skiljaktiga meningar. I främsta rummet
stod därvid spörsmålet, huruvida till ständigt eller tillfälligt utskott borde
hänvisas motion i frågor, vilka folie delvis inom ständigt och delvis inom tillfälligt
utskotts kompetensområde, eller motion, avseende skrivelse till Kungl.
Maj:t i fråga som, därest förslag till antagande av lag eller till beviljande av
anslag förelegat, skolat hänvisas till ständigt utskott. Numera torde i dylika
fall remiss i regel ske till ständigt utskott. Det har dock även på de senaste
åren förekommit åtskilliga undantag från denna regel, liksom överhuvud taget
en vacklande praxis med avseende å gränsdragningen mellan ständiga och tillfälliga
utskott gjort sig märkbar. Utvecklingen har emellertid i stort sett gått
i riktning mot en inskränkning av de tillfälliga utskottens verksamhetsområde
genom remiss i möjligaste mån till det ständiga utskott, under vars behandling
den föreliggande frågan närmast prövats höra.
Av vad i det föregående anförts torde framgå, att de tillfälliga utskotten
fått en annan karaktär än den av lagstiftaren åsyftade. Redan kort efter de
tillfälliga utskottens införande framkommo ock anmärkningar mot den nya
anordningen. Tid efter annan hava även förslag väckts örn avskaffande av de
tillfälliga utskotten eller om ändringar i deras ställning och uppgifter, dock
utan att hittills hava lett till något resultat.
I vissa ändringsförslag har man utgått från att formen av tillfälligt utskott
skulle bibehållas, såsom i ett vid 1869 års riksdag motionsvis framställt yrkande
att de tillfälliga utskotten skulle göras gemensamma för de båda kamrarna.
I samma riktning gick en motion vid 1900 års riksdag, däri föreslogs att för
beredning av frågor, som ej tillhörde de ordinarie utskottens behandling, skulle
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående av 18 ledamöter från vardera kammaren.
Konstitutionsutskottet föreslog då en mindre ändring, nämligen att särskilt
utskott skulle kunna tillsättas även för frågor, som eljest skulle hava hänvisats
till tillfälligt utskott. Slutligen må nämnas ett vid 1929 års riksdag
framställt förslag, att sammansatt tillfälligt utskott skulle kunna anordnas för
beredning av fråga, som genom likalydande motioner väckts i båda kamrarna
och hänvisats till tillfälliga utskott.
I andra fall åter har man avsett att ersätta de tillfälliga utskotten med visst
ständigt utskott, ett eller flera. Sålunda föreslogs vid 1880 års riksdag, att de
tillfälliga utskottens uppgift skulle övertagas av ett ständigt ekonomiutskott.
Konstitutionsutskottet förordade en sådan anordning, dock med rätt för kamrarna
att var för sig tillsätta tillfälliga utskott i kamrarnas enskilda angelägenheter.
Ett i stort sett därmed överensstämmande förslag framkom vid
1890 års riksdag och understöddes av konstitutionsutskottet. Och vid behandlingen
av propositionen örn grundlagsändringar vid 1908 års riksdag yrkades
motionsvis inrättande av ett ''allmänt’ utskott för behandling av frågor, som
ej kunde hänföras till annat ständigt utskott. Vid andra tillfällen har man
tänkt sig de tillfälliga utskotten böra ersättas av två eller flera för ändamålet
inrättade utskott.
Frågan om de tillfälliga utskotten har ock behandlats i flertalet av de förut
berörda förslag, med vilka åsyftats en mera genomgående omorganisation av utskottsväsendet
i allmänhet. I dessa förslag har man utgått ifrån att i samband
med en omgestaltning av de ständiga utskotten och ärendenas fördelning dem
emellan efter materiella grunder de tillfälliga utskotten skulle avskaffas eller
åtminstone endast i extraordinära fall kunna ifrågakomma och i stället deras
uppgifter övertagas av det eller de ständiga utskott, inom vilkas ämnesområde
frågorna komme att höra. Uttalanden i denna riktning gjordes senast i motioner
vid 1928 och 1929 års riksdagar. Sistnämnda år förekom emellertid även
en motion i motsatt riktning; den gick ut på att motioner, som uteslutande utmynnade
i ett yrkande om utredning, skulle hänvisas till tillfälligt utskott.
Även de åren 1907 och 1916 för utredning om erforderliga åtgärder till beredande
av lättnad i riksdagens arbete tillsatta kommittéerna hade frågan örn de
tillfälliga utskottens ställning under övervägande, men de stannade vid att ej
föreslå några ändringar. Samma ställning intog konstitutionsutskottet år 1921
vid behandlingen av en motion med förslag om de tillfälliga utskottens avskaffande
och örn återgång till systemet i 1810 års riksdagsordning. Rörande framkomna
ändringsförslag framhöllos vid dessa tillfällen bland annat olämpligheten
av att ersätta de tillfälliga utskotten med ett för ändamålet inrättat ständigt
utskott samt svårigheten att, i händelse de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter
sloges ut på flera ständiga utskott, finna en lämplig grund för fördelningen
av de till beskaffenheten synnerligen skiftande ärenden, varom här vore
fråga. Konstitutionsutskottet erinrade därjämte örn de tillfälliga utskottens
betydelse för ett talrikt deltagande av riksdagsledamöterna i utskottsarbetet.
I en inom den år 1919 tillsatta s. k. budgetårskommittén upprättad promemoria
ifrågasattes åter en överföring av ärenden från de tillfälliga utskotten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
21
Till de i promemorian tänkta nya budgetutskotten skulle kunna hänskjuta®
även annat än rena anslagsfrågor, och kommittén pekade därvid i första hand
på åtskilliga av de frågor, som behandlades av tillfälliga utskott. Det kunde,
yttrade kommittén, med skäl sättas i fråga, örn det vore lämpligt att samma
ärende på olika stadier handlades av olika utskott, av tillfälligt utskott då det
gällde initiativ till en utredning och av ständigt utskott då det gällde genomförande
av det förslag, vartill utredningen föranlett.
Såsom inledningsvis omnämnts har kommittén icke åsyftat en till grunden Kommittén,
gående omläggning av utskottsorganisationen. Kommittén har sålunda ej funnit
en systematisk omläggning för fördelning av ärendena efter rent materiella
grunder vara påkallad utan inskränkt sig till att förorda vissa jämkningar i organisationen
och fördelningen av ärendena, där sådana jämkningar ansetts erforderliga
för ett snabbare eller mera effektivt bedrivande av riksdagens arbete
eller eljest synts motiverade av starka sakliga skäl.
Nuvarande
utskott.
Beträffande de ständiga utskotten har kommittén till en början undersökt, De ständiga
huruvida den påtalade anhopningen av ärenden mot riksdagens slut är till nå- utskottengon
del beroende på att ett eller flera, utskott äro för hårt arbetstyngda.
Kommittén, som beträffande 1928—1930 års riksdagar utarbetat vissa statistiska
sammanställningar till belysande av de olika utskottens arbetsbörda,1
har kommit till den slutsatsen att statsutskottet, även om hänsyn tages till
att utskottet arbetar på fyra avdelningar, är långt mera arbetstyngt än övriga
utskott samt att dess arbetsbörda är av den omfattning, att den i betänklig
grad medverkar till den starka anhopningen av ärenden mot slutet av
riksdagen. Vid sådant förhållande har kommittén funnit anstalter för lättande
av statsutskottets arbetsbörda vara den åtgärd, som i fråga örn utskottsväsendet
i första hand bör ifrågasättas till vinnande av en jämnare fördelning av
arbetet. En dylik lättnad vore enligt kommittén så mycket mer påkallad, som
ett snabbare slutförande av utgiftsfrågornas beredning utgjorde en väsentlig
förutsättning för åstadkommande av en mera tillfredsställande ordning för
statsregleringsarbetets avslutande.
I fråga örn sättet för beredande av den såsom önskvärd befunna lättnaden
i statsutskottets arbete har kommittén omnämnt tre utvägar, nämligen uppdelning
av utgiftsfrågorna på ett flertal fristående utskott, utbrytning från statsutskottet
av en eller flera ämnesgrupper och dessas överlämnande till ett eller
flera andra utskott samt slutligen tillförande till statsutskottet av nya arbetskrafter
för att utan mera betydande ändring i utskottets arbetsuppgifter möjliggöra
arbetets fördelning på flera avdelningar. Kommittén har stannat vid
att förorda sistnämnda väg och föreslår härutinnan en ökning av utskottets
medlemsantal från 24 till 30, varigenom en del uppgifter för de mera arbetstyngda
avdelningarna inom utskottet, främst den tredje, skulle kunna överföras
till en ny femte avdelning. En sådan ökning anser kommittén behövlig
redan för beredande av lättnad i utskottets nuvarande arbete. Inom kommit
-
1 Se tablåer å sid. 79 och 80 i betänkandet.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
tén Ilar även ifrågasatts en ökning av medlemsantalet i annat syfte, nämligen
för återförande till utskottet av de anslagsfrågor, som sedan år 1909 handläggas
av jordbruksutskottet. Emellertid finner kommittén dessa anslagsfrågor
numera vara av sådan omfattning, att de vid en återflyttning till statsutskottet
torde komma att helt utfylla en avdelnings verksamhet. För att möjliggöra
arbetets påskyndande skulle då krävas två nya avdelningar inom statsutskottet.
Under åberopande av bland annat den tungroddhet i plenarbehandlingen
inom utskottet, som därav bleve följden, har kommittén, ehuru visst fog kunde
föreligga för kravet å större centralisering av utgiftsberedningen, ansett sig
ej böra förorda en återgång i detta hänseende till förhållandena före år 1909.
Utöver ökningen i statsutskottets medlemsantal hava föreslagits vissa jämkningar
i avseende å utskottets kompetensområde. Härutinnan har kommittén
erinrat om att bankoutskottet sedan år 1909 handlägger, jämte riksgäldsärenden
i egentlig mening, även ärenden angående de riksdagens verk, för vilka
anslag finnas uppförda i riksstaten, samt örn riksdagens personal och om dess
hus eller alltså angående dispositionen av de anslag, vilka vid sidan av huvudtitlarna
äro uppförda under den gemensamma rubriken ''riksdags- och revisionskostnader
m. m.’, medan däremot statsutskottet behandlar själva anslagsäskandena
eller anslagsberäkningen. Då detta förhållande stundom medfört
mindre lämpliga konsekvenser, föreslår kommittén, att till bankoutskottet
hänföras de delar av statsverkspropositionen, vilka omfatta riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk.
Av liknande skäl föreslår kommittén att till bankoutskottet överföras ärenden
angående användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående
utlåningsfonderna. Dessa äro allmänna järnvägslånefonden, bibanelånefonden
och allmänna byggnadslånefonden. Prövningen av riksgäldskontorets
förvaltning av dessa fonder åvilar bankoutskottet, under det frågor örn ändringar
i dispositionen av fonderna — såsom beträffande omreglering av ett
järnvägsföretags statslån eller dylikt — i regel handläggas av statsutskottet.
Ur såväl principiell som praktisk synpunkt har kommittén funnit lämpligt att
även de senare frågorna övertagas av bankoutskottet.
A andra sidan föreslår kommittén även en omflyttning i motsatt riktning.
Då för beredning av frågor örn användning av medel från allmänna indragningsstaten
— företrädesvis ärenden örn personliga professurer och dylika frågor,
vilka formellt helt fallit under bankoutskottets kompetens men avsett ändamål,
sakligt sett närmast fallande under statsutskottets behörighet — måst
tillsättas sammansatta stats- och bankoutskott, förordar kommittén till undvikande
av sammansatt utskott, att statsverkspropositionen remitteras till
bankoutskottet icke såsom nu beträffande såväl pensions- som indragningsstaten
utan blott i fråga örn pensionsstaten. Enär de ärenden, som skulle överflyttas
till statsutskottet, hittills såsom regel krävt nämnda utskotts medverkan
i sammansatt utskott, är denna överflyttning, framhåller kommittén, ur
arbetsbelastningssynpunkt utan betydelse för statsutskottets vidkommande.
Även beträffande övriga utskott har undersökts, huruvida lättnad i arbetsbördan
är för något av dem erforderlig för arbetets slutförande inom rimlig
Kungl. Majlis proposition nr 105.
23
tid och utan alltför stark forcering. I fråga om konstitutions-, bevillnings-, banko-,
första lag- och jordbruksutskottet har kommittén funnit så ej vara fallet.
Beträffande andra lagutskottet framhåller kommittén, att dess arbetsbörda
visserligen under senare år synts hava varit ganska betungande, men att det
förefölle tveksamt, örn här gjort sig gällande en stadigvarande belastning av
den omfattning att särskilda åtgärder för lättnad i arbetsbördan vore erforderliga.
Behovet härav syntes i varje fall ej så trängande, att därmed ej
kunde anstå i avvaktan på närmare erfarenhet huruvida de senare årens starka
belastning varit av mera tillfällig art eller ej. Kommittén omnämner två
inom densamma framkomna förslag rörande lagutskotten, det ena avseende
att bereda lättnad i deras arbete genom sammanslagning av desamma till ett
utskott, fördelat på två ä tre avdelningar, det andra gående ut på att utskottens
rätt att sig emellan fördela ärendena skulle upphöra och utskotten ombildas
till ett lagutskott och ett sociallagutskott med en i grundlagen fastslagen
arbetsfördelning. Kommittén har emellertid icke biträtt nagotdera
förslaget och framhåller emot den förra anordningen, att densamma icke skulle
medföra någon tidsvinst, emedan lagfrågornas natur säkerligen komma att
även vid plenarbehandlingen framtvinga en ingående lagteknisk granskning,
och emot den senare att örn det ena lagutskottet något år är i avsevärd grad
mera arbetstyngt än det andra, det nu tillämpade systemet medgiver en viss
utjämning av arbetsbördan mellan utskotten.
Kommittén har sålunda ansett tillräcklig anledning saknas att för lättande
av utskottens arbetsbörda förorda särskilda åtgärder utöver de nu angivna.
I detta sammanhang må nämnas, att kommittén utöver förut angivna ändringar
beträffande stats- och bankoutskotten jämväl i sitt förslag upptagit ett
tillägg i stadgandena örn bevillningsutskottets kompetensområde. Därmed åsyftas
dock ej någon ändring i den faktiska fördelningen av ärendena. Bevillningsutskottet
handlägger, förutom bevillningsärenden i egentlig mening, även
vissa andra grupper av frågor, i främsta rummet kommunalskattefragor och
nykterhetslagstiftningsärenden. I vissa fall innefattar sistnämnda grupp direkta
bevillningsmoment, men i övrigt stöder sig utskottets kompetens i fråga
om berörda ämnen väsentligen på praxis, som har sin grund i frågornas historiska
anknytning till och i vissa delar likhet med bevillningsärenden. Da det
emellertid synts mindre tillfredsställande att ifrågavarande viktiga områden
av bevillningsutskottets verksamhet icke kommit till synes i grundlagsstadgande,
har kommittén föreslagit intagande av en uttrycklig föreskrift i ämnet
såsom ett tillägg i riksdagsordningen § 40.
Ur andra synpunkter än de tidigare anförda har kommittén funnit skäl tala
för en sådan omläggning av utskottsorganisationen, varigenom för utnkesärendenas
beredning skapas ett särskilt organ inom riksdagen.
Härutinnan har kommittén framhållit att de utrikespolitiska ärendenas vikt
efter världskriget ökats även för Sveriges vidkommande och att i samma man
insikten örn det internationella samarbetets betydelse jämväl för de egna förhållandenas
utveckling vidgats och fördjupats. Dessa förhållanden syntes
också tala för att riksdagen genom inrättande av ett särskilt organ, vilket
Nytt utskott
för utrikesärendena.
24
Kungl. Maj:is proposition nr 105.
kunde ägna speciellt intresse åt de utrikespolitiska ärendena, beredde större
betingelser för en tillräckligt insiktsfull behandling av de viktiga och grannlaga
spörsmål, om vilka här vore fråga. Konstitutionsutskottet, som nu utövade
den konstitutionella kontrollen i utrikesärenden och behandlade frågor
om överenskommelser med främmande makter i flertalet ämnen, hade inom sitt
övriga ämnesområde så omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, att man
icke kunde förutsätta att dess ledamöter skulle i allmänhet kunna vare sig
utses med särskild tanke på utrikesärendenas speciella krav eller äga tillfälle
att i dessa frågor förvärva tillräcklig erfarenhet och insikt. Om däremot ett
fristående utskott anordnades för utrikesärendena, skulle ledamöterna i detta utskott
— vilket finge en i jämförelse med övriga ständiga utskott tämligen ringa
arbetsbörda kunna utses med särskild hänsyn till sina förutsättningar för
handläggning av dessa ärenden och de handelspolitiska frågor, som borde beredas
av samma utskott, men däremot utan hänsyn till huruvida de kunde
förutsättas vara i tillfälle att deltaga i det löpande arbetet inom ett vanligt
ständigt utskott. Ett dylikt utrikesutskott skulle därjämte, örn det gjordes
mindre än konstitutionsutskottet, utgöra ett lämpligare organ för behandling
av frågor, som vore av natur att kräva särskild diskretion, och tillkomsten av
ett dylikt utskott kunde därför antagas leda till att riksdagen i ökad omfattning
finge inblick även i utrikesärenden av dylik natur.
Kommittén föreslår därför inrättandet av ett särskilt utskott, benämnt utrikesutskottet,
till vilket överföras konstitutionsutskottets uppgifter i avseende
å utrikesärendena.
Utrikesutskottet skall enligt förslaget bestå av 16 ledamöter eller samma
antal som i de minsta nuvarande utskotten. I avseende å suppleanter har kommittén,
som understrukit angelägenheten av att deras antal med hänsyn till
utskottets särskilda karaktär icke göres större än vad för utskottets arbete
och rekryteringen till detsamma prövas oundgängligt, ifrågasatt en fixering
eller åtminstone maximering av antalet suppleanter men emellertid stannat vid
att förorda samma ordning för deras utseende, som gäller för övriga utskott,
eller att frågan örn deras antal får bero av kamrarnas avgörande.
Någon ändring i de regler, vilka för närvarande gälla konstitutionsutskottets
rätt att utbekomma protokoll och ministeriella handlingar, föreslås ej för
utrikesutskottets vidkommande. Däremot förordas införande av viss tystnadsplikt
för dess medlemmar. Det skulle, påpekar kommittén, vara önskvärt att
pa sadant sätt undanröja det hinder, som eljest måhända i ömtåliga frågor
kunde föreligga för utskottet att erhålla den orientering, vilken för ett ansvarsfullt
bedömande av landets utrikespolitik kunde vara behövlig. Att härutinnan
stadga befogenhet för Konungen att bestämma, när tystnadsplikt måste
iakttagas, syntes dock ej lämpligt med hänsyn särskilt till att protokollen i
regeringsärenden kunde giva utskottet anledning framställa dechargeanmärknirig.
Däremot syntes kommittén avgörande invändningar ej kunna resas mot
alt låta utskottet självt bedöma om och i vilken utsträckning tystnadsplikt
vore påkallad. Kommittén föreslår därför ett stadgande av innebörd att, i
den man utrikesutskottet finner upplysningar, som meddelats i visst ämne, böra
Kunni. Majds proposition nr 105.
25
med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande
makter betingade synnerligen viktiga skäl hållas hemliga, utskottets medlemmar
skola vara till tystnadsplikt förbundna.
Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida inrättandet av ett utrikesutskott
borde medföra utrikesnämndens avskaffande. Kommittén har dock ej funnit
sig böra förorda någon åtgärd i sådan riktning samt anför härom:
’En dylik åtgärd skulle förutsätta, att på utrikesutskottet överfördes den
rådgivande uppgift, som nu tillkommer utrikesnämnden, och att anstalter vidtoges
för att möjliggöra utskottets inkallande till rådplägning även mellan
riksdagarna. Ett organ för dylik rådplägning mellan regeringen och representanter
för riksdagen torde nämligen alltjämt böra bibehållas. Det har emellertid
synts kommittén vara riktigare, att den rådgivande uppgiften fortfarande
förbehålles ett organ av den art, som utrikesnämnden utgör. Det syfte,
som man med nämndens inrättande velat vinna —- att med bibehållande i regeringens
hand av utrikespolitikens ledning skapa möjlighet för skilda meningsriktningar
inom riksdagen att före viktiga utrikespolitiska frågors avgörande
göra sina uppfattningar hörda — torde bättre motsvaras av en institution, vilken
icke liksom ett utskott framträder såsom en enhet under ledning
av en utav utskottet vald ordförande utan vars enskilda medlemmar var för
sig avgiva personliga rådslag. Kommittén har därför ansett sig böra förorda,
att utrikesnämnden bibehålies, i varje fall tills vidare i avvaktan på närmare
erfarenhet av den anordning med avseende på de utrikespolitiska ärendenas
handläggning, som av kommittén ifrågasatts.’
Beträffande frågan, huruvida i utrikesutskottet borde kunna inväljas personer,
vilka tillika vore ledamöter av utrikesnämnden, har inom kommittén
rått någon tvekan, men kommittén har kommit till den uppfattningen, att
något hinder för en sådan anordning ej bör uppställas.
Beträffande de tillfälliga utskotten erinrar kommittén till en början huru- De tillsom
huvudsyftet med detta system, som innebär ett avsteg från den hos oss
hävdvunna formen med gemensamma, för vissa ämnesområden avsedda utskott,
redan från dess tillkomst blev i huvudsak förfelat. Utvecklingen hade
också visat, att denna utskottsform icke slagit fast rot i det svenska riksdagsskicket.
De tillfälliga utskottens betydelse hade även under senare år alltmera
sjunkit.
Rörande de med nu ifrågavarande utskottsorganisation förenade olägenheterna
anför kommittén, som verkställt undersökningar rörande de tillfälliga ut
skottens arbetsbörda under ett antal år,1 följande:
’En av de viktigaste grunderna till dessa olägenheter är att söka i den
oklara gränsen i kompetenshänseende mellan ständiga och tillfälliga utskott,
vilket i förening med den längre motionstiden för ärenden till tillfälliga utskott
omöjliggjort enhetlighet beträffande remisserna och medfört, att en och samma
fråga eller likartade frågor kommit att behandlas ena året av tillfälliga och
andra året av ett ständigt utskott, stundom samma år både av ständigt och av
tillfälliga utskott. En annan påtaglig olägenhet med de tillfälliga utskotten
är den successiva behandlingen av ärendena inom kamrarna. Bortsett från de
egendomligheter beträffande den formella handläggningen, vartill detta system
stundom visat sig kunna leda, föranleder berörda behandlingssätt onödigt
dubbelarbete och tidsutdräkt. Dessa omständigheter hava jämte de tillfälliga
1 Se tablå å sid. 48 i betänkandet.
26
Kungl. Maj:is proposition nr 105.
utskottens vana att vid ärendenas behandling tillgripa en utredningsapparat,
vars vidlyftighet ofta ej motsvaras av ärendenas vikt och betydelse, medfört
att åtskilliga av tillfälliga utskott beredda frågor kunna avgöras först mot
slutet av riksdagen, då anhopningen av ärenden från de ständiga utskotten är
särskilt stor. Dubbelarbetets och dubbelbehandlingens olägenheter torde endast
i ringa mån hava upphävts genom det samarbete under hand, som äger
lum mellan tillfälliga utskott beträffande frågor, vilka väckts i båda kamrarna.
Utan att underskatta värdet av det utredningsarbete, som av tillfälliga utskott
i åtskilliga särskilda frågor utförts, torde man vidare näppeligen kunna
undgå att finna, att den beredningsorganisation, som dessa utskott sammantagna
utgöra, icke står i rimligt förhållande till antalet och beskaffenheten av
de frågor, vilka utskotten hava att behandla. Den i det föregående lämnade
utredningen visar, att under den av kommittén särskilt undersökta femårsperioden
1926—1930 behandlats i genomsnitt ett 50-tal frågor årligen, av vilka Vs
å Vio lett till positivt resultat i form av en skrivelse till Konungen, i regel endast
med begäran örn vidare utredning av frågan. För detta arbete hava årligen
tillsatts tillhopa 7 utskott med sammanlagt 66 ledamöter och 58 suppleanter,
vilka utskott som regel haft var sin avlönad sekreterare och vilka i ungefär
halva antalet frågor infordrat utredningar från myndigheter på i genomsnitt
sammanlagt inemot 200 trycksidor årligen.’
Bland de skäl, som anförts mot de tillfälliga utskottens avskaffande, omnämner
kommittén särskilt den betydelse dessa utskott ansetts äga såsom en god
skola för utbildning av yngre riksdagsmän. Sedan sekreterare kommit att i
regel anlitas, synes dock, påpekar kommittén, denna betydelse hava varit
synnerligen ringa. Även ett övervägande passivt deltagande som suppleant
i ett ständigt utskott torde i regel erbjirda större möjligheter till inträngande
i riksdagsarbetet än ledamotskap i ett tillfälligt utskott.
Kommittén uttalar som sin uppfattning, att beredning av de ärenden, som
nu handläggas av tillfälliga utskott, genom ständiga, för båda kamrarna gemensamma
utskott skulle i flertalet fall vara ur alla synpunkter att föredraga.
I fråga örn sättet för utförande av en omläggning i denna riktning
har kommittén ansett sig icke kunna biträda tidigare framkomna förslag örn
inrättande särskilt för ändamålet av ett eller ett par ständiga utskott. I
stället har upptagits tanken att fördela de tillfälliga utskottens ärenden på
olika utskott med jämväl andra uppgifter. Detta syfte har ansetts kunna
nås utan omläggning eller utbyggnad av de ständiga utskottens organisation.
Härutinnan framhålles att, därest samma motionstid vöre gällande för ärenden
till de ständiga och de tillfälliga utskotten, remiss till ständigt utskott av
ärenden, som pläga behandlas av tillfälliga utskott, i många fall vore möjlig
redan med stöd av nuvarande bestämmelser och att beträffande det tämligen
ringa antal ärenden, vilka med nuvarande grundlagsbestämmelser svårligen
läte sig hänvisas till ständigt utskott, som regel torde gälla att de ur saklig
synpunkt naturligt folie in under ett ständigt utskotts kompetensområde. Vid
en av kommittén försöksvis verkställd uppdelning för åren 1926—1930 av de
tillfälliga utskottens samtliga frågor på de ständiga utskotten hade knappast
någon enda fråga visat sig vara av den beskaffenhet, att den icke lämpligen
kunnat hänföras till något ständigt utskott.
Kungl. May.ts proposition nr 105.
27
Vidkommande de ständiga utskottens förmåga att ur arbetsbelastningssynpunkt
mottaga de tillfälliga utskottens arbetsmaterial har kommittén, som
verkställt en beräkning på grundval av siffermaterial från åren 1928—1930,1
kommit till den uppfattningen, att avgörande svårigheter härför ej möta för
något utskott. Statsutskottet komme visserligen enligt nyssnämnda beräkning
att mottaga större andel av de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter än övriga
ständiga utskott, men denna ökning syntes ej vara större än att den väl uppvägdes
av den rationalisering i beredningen av de ifrågavarande ärendena, som
överförandet skulle medföra, varjämte för frågan vore att beakta de samtidigt
föreslagna lättnaderna i statsutskottets arbetsbörda. Överhuvud taget, fortsätter
kommittén, torde de ständiga utskottens större erfarenhet rutin och
arbetsresurser i allmänhet medföra, att beredning av de överförda ärendena
komme att kräva mindre tid i dessa utskott än i tillfälliga utskott.
Kommittén förordar därför en omläggning i den riktningen att de tillfälliga
utskottens ärenden överföras till de ständiga utskotten. Emellertid har kommittén
funnit försiktigheten bjuda, att möjligheten att tillgripa tillfälliga utskott
ej helt borttages. Sålunda borde dylika utskott kunna tillsättas för behandling
av kammares enskilda ärenden. Dessutom syntes önskvärt att icke
avskära möjligheten att tillsätta tillfälligt utskott för behandling av en eller
annan genom motion väckt fråga eller grupp av sammanhängande frågor, beträffande
vilken det kunde befinnas lämpligt verkställa beredning genom ett
inom kammaren valt utskott, vilket tillsatts särskilt för den avsedda frågans
utredning och i vilket alltså kunde insättas den sakkunskap, som ansåges önskvärd
för vederbörande ärendes belysning. Denna väg borde dock icke utan
alldeles speciella skäl anlitas, där samma eller likartad fråga väckts även i medkammaren
eller alltså där från början vore klart, att båda kamrarna måste taga
befattning med frågan.
I överensstämmelse härmed föreslår kommittén, att fråga, som icke enligt
riksdagsordningens regler ankommer på beredning av visst ständigt utskott,
må hänvisas till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas
närmast höra, eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.
Till ett härmed sammanhängande förslag att begränsa tiden för väckande
av motioner i frågor, vilka kunna hänvisas till tillfälligt utskott, till den eljest
i allmänhet gällande återkommer jag senare.
Genomförandet av kommitténs förslag beträffande de tillfälliga utskottens
begränsning har krävt viss ändring i kamrarnas bordläggnings- och remissförfarande.
För närvarande gäller, att när proposition eller motion första gången
förekommer i kammare, den skall, såframt ej kammaren enhälligt genast förvisar
densamma till utskott, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan
hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, om den rörer kammaren
enskilt, eljest bliver avgjord (riksdagsordningen § 58). Härutinnan föreslår
kommittén den ändringen att, där fråga är av beskaffenhet att kunna hänvisas
till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst till det sammanträde,
som inträffar näst efter motionstidens utgång.
Kamrarnas
remiss- och
hordläggningsförfarande.
Se sammanställning å sid. 94 i betänkandet.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Kammarledamöternas
deltagande
i utskottsarbete.
Därest — såsom kommittén förutsatt — remiss till tillfälligt utskott skall
ske endast i särskilda fall beträffande motioner, som icke tillhöra visst ständigt
utskott, och under förutsättning tillika såsom regel, att samma eller liknande
ärende ej föreligger i medkammaren, har nämligen kommittén ansett påkallat,
att fråga örn tillsättande av tillfälligt utskott uppskjutes intill dess motionsmaterialet
kan på en gång överblickas, d. v. s. intill motionstidens utgång.
Uppskov med remiss har givetvis dock ej avsetts böra ifrågakomma, där formella
förutsättningar för remiss till tillfälligt utskott ej föreligga eller där
det eljest från början är klart, att motion bör remitteras till ständigt utskott.
Även i ett annat hänseende föreslår kommittén ändring i reglerna för ärendens
hänvisning till utskott. Förslaget går ut på att fråga, som enligt riksdagsordningens
föreskrifter ankommer på beredning av visst ständigt utskott,
må utan hinder härav kunna hänvisas till annat sådant utskott, därest frågan
finnes äga nära samband med ämne, som tillhör sistberörda utskotts handläggning.
Härom anför kommittén:
’Det sätt, varpå de ständiga utskottens kompetensområden i riksdagsordningen
avgränsats, har medfört, att remissfrågorna kommit att bedömas ur rent
formell synpunkt i en omfattning, som icke alltid medgiver önskvärd hänsyn
till frågornas reala natur och sammanhang. Följden har stundom blivit en av
sakliga skäl icke påkallad splittring av ett större problemkomplex på olika
utskott, något som bland annat emellanåt föranlett sammansatta utskott, och
därigenom verkat hindrande för vederbörande ständiga utskotts arbete. Givet
är, att en större sakfråga ibland kan vara av sådan natur, att dess uppdelning
på skilda utskott även sakligt sett är påkallad för en allsidig prövning. Men
å andra sidan kunna fall förekomma — t. ex. i fråga om ett ärende, som är en
ren följdfråga till ett annat — då en sådan splittring är obehövlig eller då
förhållandena göra en enhetlig behandling i ett och samma utskott av sakliga
skäl önskvärd. Kommittén har ur nu antydda synpunkter funnit den i grundlagen
angivna fördelningen av ärendena mellan de ständiga utskotten icke
böra vara alldeles ovillkorlig utan ansett sig böra i detta avseende tillst5^rka
sådan uppmjukning, som möjliggör en mera smidig anpassning av remisserna
efter föreliggande förhållanden.’
Kommittén erinrar, att för vinnande av det med förslaget avsedda syftet
erfordras, att första kammaren övergår till andra kammarens praxis att alltid
bordlägga ej blott propositioner utan även motioner före remissen till utskott.
Förslaget förutsatte nämligen från kammarpresidiernas sida i högre grad än
hittills en prövning av frågorna ur sakliga lämplighetssynpunkter, vilket nödvändiggjorde
samråd i ökad omfattning mellan talmännen inbördes samt mellan
dem och vederbörande utskottsordförande.
I vissa tidigare förslag till ändrad utskottsorganisation har uppmärksamhet
ägnats frågan på vad sätt riksdagsledamöterna kunde i större utsträckning
beredas tillfälle deltaga i utskottsarbetet. Spörsmålet, som närmast avser
ledamöterna i den talrikare andra kammaren, aktualiseras vid en inskränkning
av de tillfälliga utskotten i enlighet med kommitténs förslag.
Kommittén, som behandlat frågan, har icke ansett sig kunna tillstyrka en
inom densamma ifrågasatt ökning över lag av antalet ledamöter i de mindre
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
29
utskotten. Bortsett från att första kammarens mindre ledamotsantal omöjliggör
en sådan åtgärd utan uppgivande av grundsatsen örn kamrarnas likställighet,
åberopas att en utvidgning av ledamotsantalet för flertalet utskott ingalunda
innebär någon lättnad utan tvärtom ett förtyngande av arbetet med därav
följande tidsutdräkt. Endast beträffande jordbruksutskottet har kommittén,
med hänsyn till ärendenas art och utskottets fördelning på avdelningar, funnit
en ökning av ledamotsantalet vara örn icke erforderlig så dock försvarlig och
förordar, att detsamma bestämmes till samma siffra, som gäller för konstitutions-
och bevillningsutskottet, eller 10 ledamöter från vardera kammaren. I
övrigt hänvisar kommittén till kamrarnas möjlighet att, utan grundlagsändring,
öka antalet suppleanter i utskotten samt framhåller, att en sådan ökning
kunde vara av värde för utskottens rekrytering och för de yngre riksdagsmännens
utbildning ägde avgjort företräde framför ledamot- och suppleantskap i
tillfälligt utskott.
Rörande sättet för budgetfrågornas handläggning inom riksdagen erinrar Budgetbekommittén
örn att kritiken väsentligen riktats mot dels att utgiftsärendena äro handlingen.
splittrade på flera olika utskott, dels att planmässiga metoder ej tillämpas för
statsregleringens slutliga behandling och fastställande och särskilt att formella
garantier saknas för ordnat samarbete härvidlag mellan de budgetbehandlande
utskotten, enkannerligen stats- och bevillningsutskotten, dels ock att riksdagens
ledamöter vid frågornas successiva behandling inom kamrarna sakna vägledning
för överblickande av statsregleringsarbetets fortgång. Å andra sidan framhållas
även omständigheter, ägnade att minska olägenheterna av systemet för
budgetbehandlingen, främst att riksdagen genom statsverkspropositionen redan
från början får en med avseende å såväl inkomster som utgifter fullständig
finansplan, som är avsedd att bilda och jämväl i stort sett utgör den fasta
grunden för riksdagens finansarbete, samt, vad särskilt angår splittringen av
utgiftssidans behandling, att summan av de från statsutskottet utbrutna huvudtitlarna
utgör ej fullt tio procent av riksstatens totalsumma.
Emellertid har kommittén funnit de framställda erinringarna icke helt sakna
fog och framhåller, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara behövligt
med en form, som skapar större garantier för en tillfredsställande
prövning av budgetärendena och särskilt för budgetens slutliga fastställande.
Vid övervägande av tänkbara åtgärder i denna riktning har kommittén, såsom
tidigare omnämnts, ansett sig ej kunna förorda tillskapande -— med eller utan
uppdelning av utgiftsfrågornas preliminära beredning på ett flertal utskott —
av en överinstans över de budgetbehandlande utskotten. Även har övervägts
ett annat tidigare framkommet uppslag att göra anslagsbesluten till en början
provisoriska och att alltså skapa möjlighet till en förnyad prövning av och
jämkning i budgetens utgiftssida, men med hänsyn till betänkligheter såväl i
konstitutionellt avseende som beträffande de praktiska konsekvenserna har
kommittén avstått från att fullfölja denna linje.
Däremot har kommittén funnit sig böra inom ramen för nuvarande utskottsorganisation
ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska
30
Kungl. Majlis proposition nr 105.
Avvikande
meningar.
de allmännast påtalade olägenheterna av nuvarande system. Såsom angelägnast
har därvid enligt kommittén framstått att möjliggöra en officiell samverkan
mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande.
En dylik samverkan har synts kommittén lämpligast kunna åvägabringas
på det sätt att avgivandet av förslag till den slutliga budgetregleringen
anförtros åt deputerade, utsedda av de fyra budgetutskotten på sätt
gäller om sammansatta utskott. Emellertid framhålles önskvärdheten av att
beträffande formerna för detta samarbete icke i grundlag lämnas närmare
regler, vilka skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis
med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.
På denna grund föreslår kommittén ej annan grundlagsföreskrift örn ifrågavarande
samarbete än att stats- och bevillningsutskottens uppgifter, i vad de
hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande, skola fullgöras av vederbörande
utskott gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka
handlägga statsregleringsfrågor. Det skulle med en sådan avfattning, framhåller
kommittén, stå stats- och bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens
handläggande välja mellan å ena sidan en gemensam behandling av samtliga
budgetutskotten i form av ett sammansatt utskott och å andra sidan ett
samråd med de övriga budgetutskotten i den form de finna lämpligast, vilket
samråd skulle föregå de av stats- och bevillningsutskotten vart för sig avgivna
betänkandena. Därest den förstnämnda utvägen valdes, skulle vinnas
den fördelen att i ett betänkande kunde framläggas förslag beträffande
samtliga de frågor, som ägde samband med den slutliga budgetregleringen. Genom
statsutskottets utökning med en femte avdelning skapades förutsättningar
för statsregleringens verkställande i nu föreslagen ordning å en tidpunkt,
då riksdagsarbetet i övrigt ännu påginge.
För att bereda riksdagens ledamöter information rörande budgetarbetets
fortgång och befrämja ökad sammanhållning av och bättre överblick över budgetarbetet
i allmänhet under dess successiva gång har tillika föreslagits viss
anordning. Bestämmelse härom har emellertid avsetts skola inarbetas i de reglementariska
föreskrifterna för riksdagen.
Rörande olika punkter i kommitténs uttalanden örn utskottsväsendet hava
av särskilda dess ledamöter uttalats avvikande meningar, vilka här må i korthet
angivas såvitt de avse grundlagsändringar.
Emot en ökning av statsutskottets ledamotsantal riktar sig herr Reuterskiöld,
som anser detta utskotts arbetsbörda med bibehållande i huvudsak
av dess nuvarande uppgifter icke vara av den avsevärda omfattning i förhållande
till andra utskotts, som kommittén förmenat. Reservanten framhåller,
att ett 30-mannautskott skulle på ett olämpligt sätt centralisera viktiga arbetsuppgifter
samt försvåra och fördröja avdelningsärendenas behandling i utskottets
plenum. Hade det gällt att till statsutskottet återföra de anslagsfrågor,
som sedan år 1909 handläggas av jordbruksutskottet och vilkas avskiljande
från statsutskottet utgjort ett missgrepp, så kunde en utvidgning av statsutskottet
bliva ofrånkomlig för att sålunda återställa enhetligheten i anslags
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
31
beredningen, men den borde ej begagnas blott för att lätta arbetsbördan för
de nuvarande avdelningarna.
Även herr Anders Anderson finner tillräckligt bärande skäl för en utvidgning
av statsutskottet ej föreligga och avstyrker förslaget härutinnan.
Det nyss omnämnda spörsmålet örn jordbruksutskottets anslagsfrågor har
behandlats av herr Ivar Anderson, som uttryckligen föreslår att dessa anslagsfrågor
överföras till statsutskottet och att utskottet för detta ändamål förstärkes
med en femte avdelning.
En utökning av andra lagutskottets ledamotsantal från 16 till 20 föreslås
av herrar Reuterskiöld och Mosesson. Den senare understryker särskilt önskemålet
att i större utsträckning bereda riksdagens ledamöter tillfälle att
deltaga i utskottsarbete. Den förre anför, att de av kommittén åberopade
skälen mot en uppdelning på avdelningar i fråga örn det egentliga lagarbetet
väsentligen avsåge första lagutskottet, under det för andra lagutskottet, som
vore mera socialpolitiskt än rent juridiskt och lagtekniskt betonat, en dylik
uppdelning vore tänkbar och praktiskt möjlig.
Slutligen uttalar sig herr Reuterskiöld i anslutning till kommitténs förslag
rörande bevillningsutskottets kompetensområde för viss utvidgning därav.
Frågor örn lagstiftningen rörande tillverkning och försäljning av rusdrycker
och maltdrycker böra, anser reservanten, falla under utskottet väsentligen av
det skäl att de utgöra monopolärenden, icke därför att de angå rusdrycker och
maltdrycker. I konsekvens härmed borde all monopollagstiftning förläggas
under bevillningsutskottet. Reservanten föreslår på den grund att under nämnda
utskott förläggas lagstiftningsärenden rörande varor, vilka enligt lag, stiftad
i den ordning regeringsformen § 87 mom. 1 stadgar, äro underkastade monopol.
Såsom jag förut nämnt har kommittén vid sidan av frågan örn utskottsväsendet
haft under övervägande även andra, delvis därmed sammanhängande
grundlagsspörsmål rörande riksdagens arbetsformer. I vissa avseenden har
därvid ändring i gällande bestämmelser föreslagits. I andra åter har kommittén
ansett sig ej böra tillstyrka sådan åtgärd. Jag övergår nu till att redogöra
för antydda, av kommittén behandlade
Övriga frågor.
I den uti riksdagsordningen § 54 angivna tiden, inom vilken propositioner Tid för probera,
vara avlämnade, föreslår kommittén viss mindre begränsning. Ursprung- avlämnande
ligen saknades bestämmelser örn tid för avlåtande av propositioner. Den förut
omnämnda, år 1916 tillsatta kommittén föreslog för normala fall en begränsning
av propositionstiden vid lagtima riksdag till 60 dagar från riksdagens
öppnande. Vid behandling av kommitténs förslag upptog Kungl. Maj:t tanken
på en begränsning av propositionstiden, men föreslog dess fixerande till
70 dagar. Denna tidsbegränsning infördes ock genom grundlagsändring år
1918 och är ännu gällande. Proposition må dock avlåtas senare, därest Ko
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Tid f ör väc
kande av
motioner.
mangen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller
prövar uppskov med framställningen lända riket till men.
Frågan örn ytterligare inskränkning i propositionstiden väcktes vid 1927 års
riksdag i en motion, däri påyrkades en begränsning till 50 dagar från riksdagens
början under hänvisning till att regeringen år 1926 frivilligt iakttagit
denna tid. Konstitutionsutskottet uttalade, med avstyrkande av sådan
ändring, en förväntan att den år 1926 inledda praxis komme att oberoende av
uttryckligt stadgande tillämpas även i framtiden och framhöll att i vissa fall,
särskilt då ny regering bildades på hösten, en så stark begränsning av tiden
som till 50 dagar kunde medföra olägenheter.
Betydelsen av en snävt begränsad propositionstid för riksdagsarbetets snabba
och jämna fortgång borde, framhåller nu kommittén, visserligen icke överskattas
med beaktande, bland annat, av att flertalet utskott oberoende härav
redan vid riksdagens början erhölle ett betydande material för sin verksamhet.
Men det skulle dock bliva lättare att åstadkomma bättre planläggning och ledning
av riksdagsarbetet, örn utskotten kunde tidigare än vid den nu stadgade
propositionstidens utgång överblicka hela sitt arbetsmaterial. Den nu bestämda
tidsgränsen kunde ock stundom medföra olägenheter till följd av kollision
mellan motionstider i anledning av propositionerna och riksdagens påskferier.
önskvärd vore därför en ytterligare beskärning av propositionstiden,
men den kunde ej göras alltför kraftig med hänsyn till därav uppkommande
svårigheter för organisationen av propositionsarbetet i Kungl. Majits kansli
samt de särskilda förhållanden, vilka kunde inträda vid regeringsskiften på
hösten.
Kommittén föreslår därför en. propositionstid av två månader från riksdagens
öppnande —- eller ungefärligen samma tid som 1916 års kommitté ifrågasatt
— med rätt för Kungl. Majit att avlämna proposition även därefter under
de förutsättningar, som redan nu gälla.
Även i de för väckande av motioner stadgade tiderna föreslår kommittén viss
inskränkning, nämligen i fråga örn motioner i grundlagsfrågor och i ämnen,
som kunna hänvisas till tillfälligt utskotts behandling.
Genom grundlagsändringar åren 1909 och 1918 hava redan vidtagits icke
obetydliga begränsningar i motionstiderna. Ursprungligen angavs viss tid
för väckande av motion blott då denna avsåge ämne, som tillhörde ständigt
utskotts behandling. Sådan motion skulle väckas inom 10 dagar från riksdagens
öppnande, såvitt ej motionen avsåge grundlagsfråga eller omedelbarligen
föranleddes av inom någondera kammaren fattat beslut eller upptaget ärende
eller annan under riksdagen inträffad händelse. I dessa fall liksom ock i
fråga, som ej tillhörde ständigt utskott, kunde motion väckas så länge riksdagen
vore samlad. De därefter gjorda inskränkningarna avse dels motioner
i grundlagsfrågor, för vilka tidsfristen blivit bestämd till 40 dagar från riksdagens
öppnande, dels motioner i anledning av någon efter riksdagens öppnande
avlåten proposition, vilka må väckas sist å det sammanträde, som infaller
näst efter 10 dagar från propositionens avlämnande, med rätt för kammaren
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
33
att under särskilda förhållanden medgiva viss utsträckning av tiden, dels ock
motioner i ämnen, tillhörande tillfälligt utskotts behandling, vilka skola väckas
inom 20 dagar efter riksdagens öppnande, vederbörande kammare obetaget
att för särskilt fall medgiva motions väckande även senare. Då år 1909 en
första inskränkning gjordes i tiden för väckande av motion i anledning av proposition,
tillerkändes samtidigt utskotten viss begränsad initiativrätt i syfte
att de skulle vid behandlingen av en proposition kunna föreslå ändringar, som
ginge utanför propositionens ram, även örn motion ej blivit väckt.
Ändringar i motionstiderna hava ifrågasatts vid olika tillfällen. Sålunda
framkommo på 1870-talet förslag örn inskränkning av motionstiden i frågor,
hörande under ständigt utskotts behandling, från 10 till 6 dagar från riksdagens
öppnande, och vid 1917 års riksdag yrkades motionsvis, att alla motioner
med undantag av motioner i grundlagsfrågor och sådana, som föranleddes av
proposition, skulle väckas inom 4 dagar från öppnandet. Ett förslag örn utsträckning
återigen av tiden för motioner i ärenden, hörande under ständigt
utskott, förekom vid 1925 års riksdag. Beträffande särskilt motionstiden i
grundlagsfrågor må nämnas ett år 1915 eller före tidsbegränsningens införande
framkommet förslag att fastställa denna tid till 30 dagar från riksdagens
öppnande. Slutligen hava vid några tillfällen motionsvis ifrågasatts, att
en begränsad initiativrätt, liknande den som tillkommer utskotten, skulle tillerkännas
även minoriteter inom utskotten samt enskilda ledamöter av kamrarna.
Såsom förut antytts har kommittén funnit hållbara skäl icke kunna anföras
för bibehållande av särskilda, längre motionstider beträffande grundlagsfrågor
och ämnen, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling.
Vad först grundlagsfrågor angår, torde det, anför kommittén, tvärtom kunna
sägas, att särskild motionstid i dessa ärenden vore av behovet mindre påkallad
än beträffande flertalet övriga frågor. Då grundlagsändring icke kunde
slutligt antagas förrän vid en senare riksdag efter nya val till andra kammaren,
kunde en inskränkning i motionstiden föranleda uppskov med en
grundlagsändring endast i det fall att ett tilltänkt förslag därigenom förhindrades
framkomma vid sista riksdagen i valperiod för andra kammaren. Men
även för nämnda riksdag kunde särskild motionstid näppeligen anses påkallad.
Med beaktande av dessa frågors karaktär kunde nämligen med fog krävas,
att tillämnade förslag genomtänktes och utarbetades redan före riksdagens
början. Skulle fråga aktualiseras först genom någon händelse under sista
riksdagen i valperiod, funnes ju dessutom redan möjlighet att oberoende av motionstid
väcka förslag. Ej heller borde vid frågans bedömande förbises konstitutionsutskottets
obegränsade initiativrätt i grundlagsärenden. Den nuvarande
långa motionstiden vore ägnad att för konstitutionsutskottet försvåra
planläggning inom rimlig tid av dess arbete.
Vad härefter angår ärenden, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling,
framhåller kommittén, att ett borttagande av den särskilda motionstiden vore
en nödvändig förutsättning redan för genomförande av förslaget örn begräns
Bihang
till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 82 haft. (Nr 105.) 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Yttranderätten
vid
kamrarnas
sammanträden.
ning av nämnda utskotts användande. På grund av de vaga gränserna för de
tillfälliga utskottens verksamhetsområde hade ofta, erinrar kommittén, olägenheter
framträtt i anledning av den särskilda motionstiden för ärenden till sådana
utskott. En motion, som, därest den väcktes inom 10 dagar från riksdags
öppnande, redan enligt den på grundval av nuvarande bestämmelser utvecklade
praxis skulle hava hänvisats till ständigt utskott, hade, då den väckts
efter nämnda tidpunkt, ofta remitterats till tillfälligt utskott, emedan vid en
sträng tolkning av riksdagsordningens ordalydelse hänvisning till sådant utskott
icke kunnat vägras. Därigenom hade motionärer, som försummat motionstiden
för ärenden tillhörande ständigt utskott, erhållit en utväg att i vissa
fall likväl få sina förslag under omprövning, eventuellt efter någon jämkning
i den avfattning, som eljest skulle hava givits åt yrkandet. Skulle nu en särskild
motionstid bibehållas för ärenden, som enligt kommitténs förslag finge,
örn särskilda skäl förelåge, hänvisas till tillfälligt utskott, skulle otvivelaktigt
i gränsfall uppkomma motsvarande olägenheter och svårigheter. Även frånsett
nu angivna synpunkter, tillägger kommittén, saknades hållbara grunder
för bibehållande av en längre motionstid i förevarande ärenden; örn dem gällde
liksom beträffande grundlagsfrågorna, att deras art såsom regel rnedgåve förslags
utarbetande redan före riksdags början.
Kommittén föreslår på nu anförda skäl sådan ändring i riksdagsordningen
§ 55, att motionstiden i grundlagsfrågor och i ämnen, vilka kunna hänvisas
till tillfälligt utskott, blir begränsad på samma sätt som beträffande frågor i
allmänhet, hörande under ständigt utskotts behandling. Några ändringar i övrigt
i nuvarande regler om tid för motions väckande har kommittén ej funnit
påkallade. Ej heller har kommittén ansett sig böra förorda åtgärder i syfte att
berättiga vare sig minoriteter inom utskott eller enskilda kammarledamöter att i
kamrarna utan stöd av motion göra yrkanden, som gå utom ramen för i propositioner
gjorda framställningar. I
I syfte huvudsakligen att bereda större koncentration åt kammardebatterna
har kommittén föreslagit ändring i de uti riksdagsordningen § 52 upptagna bestämmelserna
om yttranderätten vid kamrarnas sammanträden.
Inskränkningar i yttranderätten i och för begränsande av överläggningarna,
såsom i fråga om antalet gånger ledamot äger yttra sig i ett och samma ärende
eller rörande yttrandes längd, finnas ej för närvarande. Om den ordning, vari
ordet erhålles, stadgas att en var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält
och uppropad bliver. Denna regel lider inskränkning endast av den rätt,
som enligt ordningsstadgan för första kammaren och arbetsordningen för andra
kammaren tillkommer statsrådsledamot att framför vederbörande kammares
ledamöter erhålla ordet utan avseende å den ordning, vari detta begärts.
Något förslag till direkt begränsning av yttranderätten i kamrarna torde
hitintills icke hava framställts. Däremot har under senare år ifrågasatts åtgärder
för vinnande av koncentration i överläggningarna utan inkräktande på
yttrandefriheten. Härutinnan må nämnas ett vid 1920 års riksdag motion svis
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
35
framställt förslag att varje anmäld talare, som ej förut yttrat sig under överläggningen,
skulle uppropas före den, som tidigare haft ordet. Konstitutionsutskottet
avstyrkte förslaget under erinran att en dylik regel skulle minska
möjligheten för talare att genom repliker besvara mot deras huvudanföranden
riktade invändningar. Denna replikrätt ansåg utskottet vara av betydelse för
en frågas klara och allsidiga belysning. Vid behandling av utskottets utlåtande
i andra kammaren framhöll en talare, att det skulle vara av synnerligt
värde, om i vår riksdag liksom i engelska underhuset odh andra parlament möjlighet
bereddes att med ett kort beriktigande avbryta ett större anförande. Ett
annat förslag väcktes i en motion vid 1930 års riksdag. Det gick ut på att en
av utskottsma jonte ten inom sig utsedd talare — referent — skulle tillerkännas
samma rätt att ingripa i kammardebatterna som nu tillkommer ledamot
av statsrådet. Med avstyrkande av förslaget påpekade konstitutionsutskottet
bland annat, att anordningen med uttskottsreferenter syntes komma att medföra
vissa ytterligare anordningar med minoritetsreferenter liksom ock vissa konsekvenser
i avseende å rätt för motionär att i särskild ordning erhålla ordet.
Kommittén har för sin del funnit tillräckliga skäl saknas för vidtagande av
särskilda åtgärder, motsvarande vad som skett flerstädes i utländska parlament,
för inskränkning i den fria yttranderätt, som vunnit hävd i den svenska
riksdagen, men i förslagen till ändringar i ordningsstadgan för första kammaren
och arbetsordningen för andra kammaren har upptagits en bestämmelse i
syfte att, utan ingrepp i yttrandefriheten, motverka oskälig förlängning av
överläggningarna.
Däremot har kommittén fullföljt den tidigare framkastade tanken rörande
utskottsreferent och även förordat införande av en särskild replikrätt. Efter
en erinran örn att det i den svenska riksdagen visserligen icke torde hava förekommit
att överläggningarna i obstruktionssyfte utdragits, anför kommittén i
denna del i huvudsak följande.
''Emellertid lärer det icke kunna bestridas, att debatterna stundom uttänjas
utöver vad som påkallas för en ingående och allsidig belysning av föreliggande
frågor samt att onödig vidlyftighet och upprepningar förekomma. Den svenska
riksdagsordningens tämligen stela bestämmelser om ordningsföljden mellan
talare synas i själva verket i viss mån inbjuda härtill. En talare, som funnit
sitt anförande hava i viss del missuppfattats av en efterföljande talare, kan
sålunda icke rätta missuppfattningen utan att avvakta sin tur i talarordningen.
Gäller det en överläggning i en större fråga, dröjer det vanligen flera timmar,
innan han kan ånyo erhålla ordet* och på grundval av missförståndet kan då
hava utspunnit sig en lång debatt, som måhända varit helt överflödig, därest
saken kunnat genom ett kort genmäle omedelbart tillrättaläggas. Liknande
olägenheter framträda såsom följd därav, att möjlighet saknas för en officiell
talesman för vederbörande utskott att utan iakttagande av den vanliga talarordningen
ingripa i överläggningen för meddelande av sakliga upplysningar,
för rättande av missförstånd o. s. v.
Ett undanröjande av här antydda missförhållanden skulle enligt kommitténs
mening otvivelaktigt vara ägnat att verka i riktning mot större koncentration
i kammardebatterna. Införande av möjlighet för en talare, som redan yttrat
sig, att med ett kort genmäle omedelbart bemöta en efterföljande talare, skulle
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
utan tvivel ofta medföra, att den förstnämnde talaren efter sitt huvudanförande
nöjde sig med en eller flera dylika korta repliker i stället för att — såsom nu
icke sällan sker — när lian efter lång väntan åter erhållit ordet, ånyo tämligen
utförligt utveckla sina synpunkter.’
Kommittén föreslår, dels att utskotten medgivas rätt att i varje ärende inom
sig utse en ledamot av vardera kammaren att vid ärendets behandling i kammaren
såsom referent yttra sig å utskottets vägnar med befogenhet att erhålla
ordet oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter, dels
ock att kammarledamot, som redan yttrat sig i en överläggning, må för ett
till tiden begränsat, kort genmäle (replik) till en efterföljande talare kunna
efter talmannens beprövande erhålla ordet »medelbart efter sådan talare. I
fråga örn den inbördes ordningen mellan referent och replikant har kommittén,
då replik med hänsyn till dess syfte bör komma omedelbart efter det
anförande som skall bemötas, utgått ifrån att replikant alltid skall äga företräde.
Av samma skäl bör enligt kommittén replikant hava företräde även
framför statsråd, medan däremot referent skulle fa vika för statsråd. Replikrätten
är enligt förslaget icke ovillkorlig. På talmannens beprövande skall
bero, huruvida exempelvis en talare bör tillåtas att upprepade gånger med
brytande av den vanliga ordningsföljden replikera en och samma efterföljande
talare. På talmannen ankommer likaledes att bestämma örn repliks varaktighet.
Maximitid för replik skulle lämpligen kunna beslutas att gälla antingen
generellt för hel riksdag eller ock för varje särskild debatt. Kommittén har
närmast tänkt sig en maximitid av en minut; i varje fall borde replik ej få
upptaga mer än två å tre minuter.
Vidare gående möjligheter att bryta ordningsföljden mellan talare än den
nu föreslagna har kommittén ansett sig ej böra förorda. Sålunda skulle det
enligt kommittén föra för långt i avvikelser, örn viss förtursrätt skulle tillerkännas
representant för utskottsminoritet eller motionär. Däremot har
ifrågasatts att medgiva rätt till ''inpass’ eller att avbryta en talare under dennes
anförande med ett tillrop, ett kort beriktigande, en fråga eller dylikt.
Emellertid har kommittén, som erinrar örn att dylika inpass torde redan nu
hava stundom ägt rum utan erinran från talmännens sida, ansett det även
framdeles böra bero på talmännens avgörande huruvida och i vad mån inpass
må tillåtas.
I detta sammanhang må slutligen omnämnas en av kommittén föreslagen
ändring i den uti riksdagsordningen § 52 upptagna bestämmelsen örn disciplinära
åtgärder mot talare, som gör sig skyldig till missbruk i yttrandefriheten.
Där stadgas, att örn någon använt personligen förolämpande uttryck, kammaren
äger pröva, huruvida denne må av talmannen erhålla tjänlig föreställning
och varning eller örn saken bör överlämnas till laga domstols behandling
eller ock alldeles förfalla. Detta stadgande, som icke lägger någon
disciplinär makt i talmannens hand, har synts kommittén otillfredsställande.
Bestämmelser, liknande de i flertalet utländska parlament förekommande, finner
kommittén visserligen ej påkallade hos oss, men anser riksdagens värdig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
37
het dock kräva, att garantier beredas för arbetets behöriga bedrivande därigenom
att åt talmännen gives en möjlighet att utan sammanträdes ajoumering
värja kamrarna mot grova missbruk av yttrandefriheten.
I nu nämnt syfte föreslår kommittén ett stadgande av innehåll att om talare
använder personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträder på ett
mot god ordning stridande sätt och icke låter sig rätta av talmannens föreställning,
talmannen äger fråntaga honom ordet med påföljd att han icke
vidare må yttra sig under det pågående sammanträdet. Från rätt att deltaga
i omröstningar skulle den felande däremot ej avstängas. Nuvarande påföljdsbestämmelser
bibehållas i huvudsak enligt förslaget och äro avsedda
att kunna tillämpas efter det talmannen gjort bruk av sin självständiga befogenhet.
Under åberopande av att riksdagens långa påskferier äro till icke oväsentligt
hinder för ett lugnt och jämnt bedrivande av riksdagsarbetet samt bidraga
till den starka anhopningen av ärenden under riksdagens sista veckor ifrågasätter
kommittén en förkortning av denna ledighet till en tid av 8 dagar. En
dylik förkortning anser kommittén kunna genomföras, därest samtidigt en utvidgning
sker av riksdagsmännens rätt till fria resor mellan Stockholm och
hemorten under riksdagens lopp. Härutinnan föreslås, att ersättning må utgå
för högst 5 i stället för, såsom nu är stadgat, högst 2 resor fram och åter.
För genomförande av kommitténs förslag skulle grundlagsändring erfordras
endast i sistnämnda hänseende.
I grunderna för valbarhet till utskott föreslår kommittén i ett speciellt avseende
en jämkning. Riksdagsordningen § 44 stadgar bland annat att den, av
vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, ej må inväljas i utskott, där redovisning
för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma. Härav följer, påpekar
kommittén, att förutvarande statsråd ej kan placeras i konstitutions- eller statsutskott
vid riksdag, då. granskning av hans ämbetsåtgärder kan förekomma,
samt att under motsvarande förhållanden fullmäktig eller förutvarande fullmäktig
i riksbanken eller riksgäldskontoret ej kan inväljas i bankoutskottet. Detta
valbarhetshinder finner kommittén sakligt fullt motiverat för konstitutions- och
bankoutskottens vidkommande. Beträffande åter hindret för inval i statsutskottet
framhåller kommittén, att detta utskotts granskningsuppgift med
avseende å statsregleringens realiserande icke vore i jämförelse med utskottets
övriga arbete av sådan betydelse, att det kunde anses påkallat att av hänsyn
till denna uppgift avskära möjligheten att för utskottets verksamhet tillgodogöra
en erfaren arbetskraft endast därför att han under året förut varit
ledamot av statsrådet.
Kommittén föreslår på denna grund sådan modifiering av det angivna allmänna
förbudet, att regeln i fråga ej skall utgöra hinder att i statsutskottet
invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom
utskottet deltaga i behandling av ärende, som avser redovisning för någon
hans ämbetsåtgärd.
Inskränkning
av
påskferierna
m. m.
Valbarhet
till utskott.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Formerna
för riksdags
avslutande
m. m
I särskilt yttrande har herr Reuterskiöld förklarat sig med hänsyn bland
annat till konsekvenserna av den föreslagna ändringen böra avstyrka dess genomförande.
Kommittén har jämväl haft under övervägande frågan örn ändring i nuvarande
regler örn ceremoni på rikssalen i samband med riksdagens verksamhet.
Sådan förekommer vid riksdags öppnande (riksdagsordningen § 34), vid dess
avslutande eller dess upplösande i samband med nya val i hela riket till båda
kamrarna eller endera (riksdagsordningen § 36), då riksdagen bifallit proposition
örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag (riksdagsordningen
§ 79) och då Konungen till ett av riksdagen antaget, inom densamma
väckt grundlagsförslag meddelar sitt samtycke eller de orsaker, för
vilka beslutet ej godkänts (regeringsformen § 81 andra stycket).
I fråga örn formerna för riksdagens avslutande erinrar kommittén, att då
avslutandet ägde rum först åtskilliga dagar efter det egentliga riksdagsarbetets
slut och vid den tidpunkten flertalet av riksdagens ledamöter redan lämnat huvudstaden,
ceremonien på rikssalen, som föreginges av procession från riksdagshuset,
plägade bevistas endast av ett fåtal riksdagsmän. Att Konungen
själv förklarat riksdagen avslutad hade icke på länge förekommit. Då förutsättningar
för en riksdagens värdighet motsvarande procession och ceremoni
pa rikssalen under dessa omständigheter knappast torde föreligga, syntes ceremoniens
obligatoriska karaktär böra borttagas. Detsamma kunde lämpligen
ske även i avseende å formen för riksdags upplösande i samband med nyval.
Icke heller vid dylika tillfällen plägade Konungen numera själv komma tillstädes
på rikssalen.
För dessa fall föreslår kommittén, att Konungens beslut må kunna tillkännagivas
riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses
av en därtill av Konungen förordnad statsrådsledamot, varefter riksdagen
anses omedelbart avslutad eller upplöst. I båda fallen har i förslaget den
nu gällande formen bibehållits såsom alternativt förfaringssätt att användas
då Konungen vill personligen möta riksdagen.
Med avseende å behandlingen av grundlagsärenden anser kommittén ceremonien
på rikssalen, som i dessa fall inkräktar på riksdagens arbetstid, böra
helt avskaffas. I stället föreslår kommittén, att riksdagens beslut i dylika
frågor — i likhet med övriga riksdagsbeslut vilka tillkännagivas Konungen —
meddelas genom skrivelse. Därefter skulle i fall, då grundlagsändring genom
Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut kommer till stånd — vare
sig det gäller ett av Konungen framlagt eller ett inom riksdagen väckt förslag
— den beslutade ändringen genom kungörelse utfärdas innan riksdagen åtskilts
och meddelande härom lämnas riksdagen genom öppet brev på sätt nyss
nämnts örn beslut rörande riksdagens avslutande och upplösning. Uppläsandet
av det öppna brevet är avsett att, i stället för ceremonien på rikssalen,
utgöra den akt, varigenom grundlagsändringen erhåller gällande kraft. Lämnar
åter Konungen ej sitt samtycke till ett inom riksdagen väckt och av densamma
antaget grundlagsförslag, skola enligt förslaget de orsaker, för vilka
Kungl. Maj:ts •proposition nr 105. 39
riksdagens beslut ej godkänts, genom skrivelse meddelas riksdagen innan densamma
åtskilts.
Under övervägande inom kommittén hava ock varit vissa andra grundlagsspörsmål,
vilka vid olika tillfällen tidigare bringats under diskussion. Sålunda
har kommittén behandlat frågan örn underlättande av riksdagens arbete
genom begränsande av dess arbetsmaterial antingen genom att till Konungens
avgörande överlämna vissa ärenden, i vilka riksdagens medverkan för närvarande
påkallas, eller ock genom att inskränka de enskilda riksdagsledamöternas
rätt till initiativ. Vidare hava övervägts tidigare i samma syfte väckta förslag
örn uppdelande av riksdagens arbete på två sessioner, en vår- och en höstsession,
samt örn beredande av möjlighet att från en riksdag till en följande
uppskjuta behandlingen av vissa ärenden. Slutligen har kommittén även förehaft
frågan örn rätt för ledamot av statsrådet att deltaga i utskottens överläggningar
och örn rätt för statssekreterare att såsom ställföreträdare för statsrådsledamot
deltaga såväl i utskottens som kamrarnas förhandlingar.
Av olika skäl har kommittén emellertid ansett sig ej böra i nu angivna
hänseenden förorda ändringar i de för närvarande gällande bestämmelserna.
Rörande kommitténs närmare uttalanden härom torde jag få hänvisa till betänkandet.
»
Efter att hava närmare redogjort för det av kommittén upprättade förslaget
till ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen,
vilket förslag härvid fogats såsom bilaga (A), anför föredraganden vidare:
»Då
riksdagen i sin skrivelse med begäran örn utredning i förevarande
ämne framhöll lämpligheten av att för denna utredning anlita erfarna representanter
för de olika utskotten, förknippades därmed en förhoppning att såmedelst
skulle kunna anvisas ett sätt att utan större rubbningar i bestående
förhållanden åstadkomma en mera tillfredsställande organisation av riksdagens
arbete. Att inom en sålunda begränsad ram söka åvägabringa en lösning av
frågan har ock varit kommitténs ögonmärke. De förslag, vari utredningen utmynnat,
bygga helt på huvudgrunderna i gällande system. Huruvida de ifrågasatta
ändringarna kunna giva ett tillfredsställande resultat är helt naturligt
vanskligt att nu bedöma. Möjligen komma mera ingripande åtgärder att visa
sig nödvändiga. Med det inbördes beroende, i vilket de olika leden stå till varandra
i ett så omfattande system som riksdagens arbetsformer utgöra, är dock
en djupare gående omläggning en ömtålig fråga, och det gäller att icke giva
till spillo de förtjänster, som den gamla under lång tid prövade organisationen
visat sig i många hänseenden besitta. Riktig synes mig därför den väg vara,
som kommittén följt, eller att i första hand pröva vad som kan vinnas med
mindre medel. Erfarenheten må sedan visa örn man kan stanna därvid.
Bland föreslagna åtgärder för ett jämnare bedrivande av riksdagens arbete
tilldrar sig statsutskottets utökande det största intresset. Även örn hänsyn
tages till att statsutskottets arbete fördelas på olika avdelningar torde det,
Diverse
spörsmål.
Departe
ments
chefen.
Allmänna
synpunkter.
Stats
utskottet.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
med beaktande av dess vittomfattande uppgifter och tillika bland annat den
avsevärda tid plenarbehandlingen kräver, vara ställt utom tvivel och jämväl
vara av erfarenheten bekräftat, att detta utskott är mer arbetstyngt än de
övriga. För att råda bot härpå kan tänkas antingen att utskottet uppdelas eller
mera betydande grupper av ärenden utbrytas från dess ämnesområde eller
ock att utskottets arbetskapacitet utökas. Av hänsyn till statsregleringens enhetliga
behandling vore dock en uppdelning i skilda utskott säkerligen ej möjlig,
med mindre för enhetens bevarande utformades en särskild överbyggnad.
Men man komme då i själva verket tillbaka till det system som fått sitt uttryck
i statsutskottets redan bestående organisation, ehuru i en form som helt
visst skulle medföra större omgång och vara förknippad med även andra olägenheter.
Ur samma synpunkt torde betänkligheter möta mot en mera väsentlig
utbrytning av ärenden från statsutskottet. I detta hänseende har inom
kommittén dryftats ett förslag, avseende att ärenden rörande de affärsdrivande
verken skulle överföras till bankoutskottet. Anslagen till dessa verk bestridas
till väsentlig del av lånemedel, varför vid prövningen av anslagskraven i viss
mån andra synpunkter komma i beaktande än i fråga örn skattebudgeten. Någon
nämnvärd svårighet ur arbetsbelastningssynpunkt lärer ej för bankoutskottets
del följa av överflyttningen. Mot en dylik anordning har kommittén
bland annat framhållit, att löneärendena för dessa verks ekonomi spelade en
så stor roll, att ett avskiljande av nämnda ärenden från övriga frågor beträffande
verken knappast sjmtes lämpligt, ävensom att det samband, som i viss
utsträckning förefunnes mellan frågorna örn de affärsdrivande verken och anslagsfrågorna
under riksstatens sjätte huvudtitel, i sin mån talade för att
dessa båda grupper av ärenden behandlades inom samma utskott. Då kommittén
sålunda haft frågan under övervägande och funnit sig ej kunna tillråda
nämnda åtgärd, Ilar jag ansett mig ej böra framkomma med förslag härom.
För lättande av statsutskottets arbetsbörda torde man under sådana förhållanden
vara hänvisad till att, såsom kommittén föreslagit, med bibehållande
i allt väsentligt av utskottets kompetensområde, öka utskottets arbetskapacitet
genom att tillföra utskottet det antal ledamöter, som erfordras för bildande av
en ny femte avdelning. Visserligen kan invändas att vinsten av en sådan anordning
motverkas av ökad tyngd i plenarbehandlingen, och såsom olämplig har
även framhållits en sammanföring av viktiga arbetsuppgifter under ett och
samma, redan på grund av medlemsantalet dominerande utskott. Då emellertid
det egentliga utredningsarbetet sker inom avdelningarna och förslagets genomförande
otvivelaktigt skulle medföra ett påskyndande av ärendenas beredning,
torde den angivna olägenheten i fråga örn plenarbehandlingen icke behöva tillmätas
allt för stor betydelse. Vad den senare invändningen angår, synes densamma
knappast träffa nu förevarande förslag, då detta ej åsyftar någon utvidgning
av utskottets kompetens.
Med vida större styrka skulle båda nu omnämnda synpunkter kunna göras
gällande, därest ytterligare utvidgning av statsutskottet framtvingades av nya
arbetsuppgifters överförande till detsamma. I likhet med kommitténs majoritet
anser jag emellertid ej tillrådligt att till statsutskottet nu återflytta de av
Kungl. Majlis proposition nr 105.
41
jordbruksutskottet behandlade anslagsfrågorna, ehuru eljest vissa principiella
skäl kunde tala för en sådan åtgärd. Den större enhetlighet i budgetbehandlingen,
som därigenom skulle vinnas, har avsetts i erforderlig utsträckning kunna
åstadkommas på annat sätt.
Därmed är jag inne på den av kommittén övervägda frågan örn budgetbehandlingen.
Kommitténs förslag härutinnan innebär, i vad det avser grundlagsändring,
införandet av uttrycklig bestämmelse örn samverkan mellan de budgetbehandlande
utskotten i och för budgetens slutliga fastställande. Under övervägande
inom kommittén har varit att i större eller mindre utsträckning möjliggöra
fattande av provisoriska beslut i anslagsfrågor. Vid en förnyad prövning
skulle därefter vid behov jämkning kunna verkställas i budgetens utgiftssida.
Emellertid har kommittén på grund av uttalade betänkligheter såväl i
kontstitutionellt avseende som beträffande de praktiska konsekvenserna ej ansett
sig böra ifrågasätta en dylik anordning. Onekligen äro en del anslagsfrågor
av den beskaffenhet, att beslut däri böra bliva omedelbart bindande. I
andra fall åter skulle det otvivelaktigt vara till stor fördel, örn en efterprövning
av de successivt fattade anslagsbesluten och, i mån anledning därtill yppades,
nedsättning i eller uteslutning av preliminärt beslutade anslag finge
ske i samband med statsregleringens slutliga handläggning, då budgeten kan i
dess helhet överblickas och hänsyn även kan tagas till under riksdagens lopp
inträffade omständigheter. Kommittén har emellertid avsett, att syftet med
nu omnämnda anordning skulle till viss grad kunna nås medelst ett kontinuerligt
samarbete mellan de budgetbehandlande utskotten, vilket föreslås skola ske
genom deputerade, utsedda av utskotten. Stadgande härom har upptagits i
kommitténs utkast till ändringar i de för riksdagen gällande reglementariska
föreskrifterna. Med hänsyn till den av kommittén sålunda intagna ståndpunkten
torde i frågans nuvarande läge tillräcklig anledning ej föreligga för ett
framställande av förslag från min sida örn annan ordning vid beslut i anslagsfrågor.
Vad beträffar kommitténs förslag till grundlagsbestämmelse om samverkan
mellan de budgetbehandlande utskotten i och för budgetens slutliga
fastställande, kan det möjligen komma att visa sig mest rationellt att ordna
detta samarbete i form av sammansatt utskott. Det synes dock lämpligt att,
såsom kommittén ock förordat, ej nu fastslå en viss bestämd form utan i stället
låta praxis utveckla sig med ledning av de erfarenheter, som kunna komma att
göras. Till förslaget i denna del kan jag sålunda giva min anslutning.
Mot de föreslagna mindre jämkningarna i arbetsfördelningen mellan statsoch
bankoutskotten, vilka synas ur saklig synpunkt väl motiverade, har jag
intet att erinra. Även biträder jag den uppfattning, varåt kommitténs majoritet
givit uttryck, att ändring i övriga ständiga utskotts organisation eller i
arbetsfördelningen dem emellan ej för närvarande pakallas i syfte att lätta
något av dessa utskotts arbetsbörda. Med beaktande av den förefintliga möjligheten
till utjämning i arbetsbördan mellan de båda lagutskotten torde det
sålunda bland annat vara överflödigt att nu vidtaga särskilda åtgärder i anledning
av den under senare år stundom inträffade ökningen av sådana ärenden,
vilka pläga ankomma å andra lagutskottets handläggning. Frågan härom bör
Budget
behandlingen.
Jämkningar i
arbetsfördelningen
mellan
de ständiga
utskotten.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Utrikes
utskott.
lämpligen anstå i avvaktan på närmare erfarenhet huruvida nämnda ökning är
av tillfällig art eller ej. I detta sammanhang må nämnas, att viss lättnad i en
del utskotts arbetsbörda kan, om ock ej i mera betydande grad, förväntas av
den ändring i reglerna för remiss till ständigt utskott, varom kommittén avgivit
förslag. Med en sådan ändring kan säkerligen en förenkling och understundom
även större enhetlighet i handläggningen av med varandra sammanhängande
frågor ernås i åtskilliga fall, där enligt nu gällande regler frågorna
måste i viss mån underkastas dubbelbehandling i skilda utskott eller ock föranleda
bildandet av sammansatt utskott.
Emot förslaget att inrätta ett nytt utskott enbart för utrikesärendenas beredning
kunna utan tvivel göras gällande vissa erinringar. Det nya utskottet
skulle enligt förslaget utöva den konstitutionella kontrollen i utrikesärendena
och bereda sådana frågor örn överenskommelser med främmande makter, vilka
ej på grund av deras sakliga natur tillkomma annat ständigt utskott. I stort
sett skulle sålunda utskottet endast hava att övertaga de arbetsuppgifter beträffande
utrikesförhållandena, som nu åvila konstitutionsutskottet. Granskningen
av statsrådsprotokollen i utrikesärendena torde i allmänhet ej kräva
något väsentligare arbete. Ej heller lär utskottet i traktatfrågorna som regel
få något mera omfattande arbetsmaterial i betraktande av att viktiga dylika
ärenden ofta ankomma på beredning av andra utskott, såsom lag- och bevillningsutskotten.
Visserligen beräknas utrikesutskottet genom den föreslagna
ändringen rörande de tillfälliga utskotten komma att få handlägga vissa utrikesfrågor,
vilka hittills behandlats av tillfälliga utskott. Möjligen kan, därest
nyss omnämnda uppmjukning i remissreglema kommer till stånd, även ifrågakomma,
att någon sådan traktatfråga, som nu prövas av bevillningsutskottet,
tillföres utrikesutskottet. Det torde dock vara uppenbart att utrikesutskottet
komme att erhålla en arbetsuppgift, i omfattning väsentligt mindre än övriga
ständiga utskotts. För konstitutionsutskottets vidkommande lärer en överflyttning
av ärenden ej heller åtminstone för närvarande vara påkallad ur arbetsbelastningssynpunkt.
Ytterligare må påpekas, att åtgärden är ägnad att
i viss mån minska den enhetlighet i den konstitutionella kontrollen, som nu
råder.
En särskild fråga är förhållandet mellan utskottet och utrikesnämnden.
Kommittén har ansett, att inrättande av ett utrikesutskott icke bör föranleda
någon ändring i nämndens konstitutionella ställning. Emellertid kan en
viss tvekan göra sig gällande, huruvida det kan anses lämpligt, särskilt med
hänsyn till kontinuiteten i ärendenas behandling, att å två särskilda organ
uppdela den medverkan i fråga örn utrikespolitiken, som bör tillkomma riksdagen.
Mot en sådan invändning må erinras, att kommittén ansett sig ej
böra i sitt förslag uppställa något hinder mot samtidigt ledamotskap i nämnden
och utskottet. Uppenbarligen skulle ock det egentliga syftet med utrikesutskottets
inrättande väsentligt förfelas, därest icke för utskottets arbete kunde
påräknas den i nämnden förvärvade erfarenheten. Visserligen kunna vissa
konsekvenser av ett dylikt gemensamt ledamotskap anses som mindre tillfreds
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
43
ställande. Om utskottet och nämnden komma att bestå övervägande av för
dem gemensamma ledamöter, kan sålunda inträffa, att samma ledamöter hava
att granska behandlingen av ärende, i vilket deras råd tidigare inhämtats, eller
att, då utskottet framställt begäran örn tillhandahållande av särskilt protokoll
i utrikesärenden, samma ledamöter kunna i utrikesnämnden få att yttra sig
över en dylik framställning.
Örn sålunda ur olika synpunkter skäl kunna anföras mot inrättande av ett
särskilt utrikesutskott, kunna dock å andra sidan omständigheter åberopas,
vilka framhäva önskvärdheten av förslagets genomförande. Kommitténs ståndpunkt
har främst dikterats av det rent sakliga intresset att bereda utrikesärendena
en möjligast insiktsfull behandling. Med utrikesnämndens införande
åsyftades att åvägabringa ett närmare samarbete mellan regering och riksdag
i utrikespolitiska angelägenheter. Då emellertid utrikesnämnden ej såsom
sådan sysslar med beredningen inom riksdagen av de utrikesfrågor, i vilka
riksdagen har att fatta beslut, kommer för närvarande den insikt och kännedom,
som nämndens ledamöter förvärvat i hithörande ämnen, ej utan vidare berörda
beredningsarbete till godo. Såsom kommittén framhållit, kan det ej förutsättas
att ledamöterna i konstitutionsutskottet med dess omfattande uppgifter av annan
art skola i allmänhet kunna utses med särskild tanke på utrikesärendenas krav.
Nu förevarande förslag synes därför tillmötesgå ett i och för sig berättigat
önskemål att stärka kontinuiteten i dessa ärendens beredning och därvid så
långt möjligt tillgodogöra den erfarenhet och kunnighet, som inom detta speciella
område äro företrädda inom riksdagen. Till ett utskott utan annat ämnesområde
än utrikesärendena kunna nämligen ledamöter utses övervägande
med hänsyn till deras förutsättningar för handläggning av dylika spörsmål,
och man kan även utgå ifrån att frågorna vid en dylik begränsning av utskottets
uppgift komma att ägnas en mera ingående prövning än hittills varit möjligt.
Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter
har jag därför ansett mig böra giva förslaget min anslutning jämväl i denna
del.
Det torde numera råda en tämligen stadgad mening därom att den år 1866 införda
organisationen med tillfälliga utskott, sådan den i praxis utvecklat sig,
ej varit tillfredsställande, men örn sättet att härutinnan åstadkomma ändring
hava olika uppfattningar uttalats. Kommitténs linje går ut på att sådana
ärenden, som nu tillhöra tillfälligt utskotts handläggning, i allmänhet skola
allt efter sin art fördelas mellan de ständiga utskotten. Möjligheten att tillsätta
tillfälligt utskott skall dock enligt förslaget bibehållas, men avses icke
böra användas annat än för särskilda undantagsfall. Det kan i viss mån råda
tvekan, huruvida de ständiga utskotten kunna utan olägenhet mottaga den ökning
i arbetsuppgifter, som med denna anordning skulle tillfalla dem; i en del
fall vållar beredningen av hithörande frågor, kanske just på grund av dessas
allmänna läggning, ett icke obetydligt arbete. Det synes dessutom sannolikt,
att just statsutskottet, som nu är mest arbetstyngt, komme att erhålla ett betydande
tillskott av nya arbetsuppgifter. Tages hänsyn övervägande till önske
-
Tillfålliga
utskott.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Övriga frågor.
målet om en jämn fördelning av arbetet, synas vissa fördelar vara förenade med
en annan, tidigare anvisad väg för frågans lösning, nämligen den att samla alla
hithörande ärenden under ett för ändamålet särskilt inrättat utskott. Ur saklig
synpunkt torde dock mot inrättandet av ett dylikt utskott vissa skäl kunna
anföras. Erfarenheten från tiden före den nya riksdagsordningen, då ifrågavarande
ärenden i stort sett behandlades av ett enda utskott, torde ock tala
mot denna anordning. Merendels höra de till tillfälliga utskott hänvisade ärendena
nära samman med de ämnen, som tillhöra ständigt utskott, och i de särskilda
fall, då enligt förslaget hänvisning till tillfälligt utskott bör ske, blir
det ursprungliga syftet med sådana utskott helt förverkligat därigenom att utskott
tillsättes enkom för det speciella ärendet. Man lärer ock kunna påräkna,
att de ärenden, vilka enligt förslaget komme att överföras till de ständiga utskotten,
genom deras fördelning på flera utskott ej skola i allmänhet bereda
dessa besvärande ökning i arbetet samt att, vad statsutskottet beträffar, ökningen
åtminstone i viss utsträckning komme att uppvägas av den lättnad, som
erbjudes genom den föreslagna jämkningen i arbetsfördelningen mellan nämnda
utskott och bankoutskottet. Hänsyn bör härvid tagas bland annat till den
förenkling i utredningen och handläggningen i övrigt, som ofta kan vinnas
på grund av frågornas sammanhang med andra av vederbörande utskott behandlade
ärenden. Jag anser mig på dessa grunder kunna biträda förslaget i
denna del liksom ock det därmed sammanhängande förslaget till ändring i kamrarnas
bordläggningsförfarande.
Emot den mindre förkortning av propositionstiden, som kommittén föreslagit,
har jag intet att erinra. Även tillstyrker jag den såsom en följd av kommitténs
ståndpunkt rörande de tillfälliga utskotten föreslagna begränsningen
av tiden för väckande av motioner i ämnen, vilka kunna hänvisas till sådant
utskott. Vad beträffar motioner i grundlagsfrågor synes det uppenbart att
den tid, inom vilken de må väckas, utan olägenhet kan väsentligt inskränkas.
Det kunde måhända ifrågasättas att härutinnan likväl ej gå längre än att
tidsfristen alltjämt bleve något vidare än den vanliga motionstiden, exempelvis
tjugu dagar från riksdagens öppnande, varigenom de första tio dagarna
kunde, liksom hittills, ägnas väsentligen åt arbetet å andra motioner. För
konstitutionsutskottet torde härav ej vållas någon nämnvärd olägenhet, enär
utskottet alltid kan påräknas i granskningen av statsrådsprotokollen hava tillräckligt
arbete under första tiden efter riksdagens öppnande. Då emellertid
den omständigheten att fråga är av grundlags natur ej i och för sig gör en
längre tidsfrist för dess framläggande av behovet påkallad, utan snarast örn
dylika frågor i högre grad än beträffande flertalet övriga kan sägas att förslag
böra kunna iordningställas före riksdagens början, har jag ej ansett mig
böra frångå kommitténs enhälliga förslag att begränsa motionstiden i grundlagsfrågor
till den för övriga frågor i allmänhet gällande eller tio dagar från
riksdagens öppnande.
Införande av replikrätt och rätt för utskottsreferent att med brytande av
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
45
den vanliga ordningsföljden få ordet vid kammardebattema synes mig ägnat
att giva större koncentration åt överläggningarna. Tillräcklig anledning att
i vidare mån medgiva förtursrätt torde ej föreligga. En ytterligare utsträckt
rätt att bryta ordningsföljden skulle ock i tillämpningen erbjuda vissa praktiska
svårigheter. Yad särskilt angår representanter för utskottsminoriteter
samt motionärer må erinras, att sådana enligt sakens natur ofta hava anledning
att i god tid anmäla sig för att få ordet och därefter kunna, i mån anledning
uppkommer, använda sig av den medgivna replikrätten.
I fråga örn förutvarande statsrådsledamots valbarhet till utskott och rätt
att deltaga i därinom förekommande ärenden torde visserligen statsutskottet
såtillvida konstitutionellt intaga en särställning i förhållande till utskotten i
allmänhet, att för dess del uttryckligen stadgats skyldighet att hos kamrarna
göra anmälan örn anmärkning, till vilken den verkställda kontrollen över budgetens
tillämpning och granskningen av budgetredovisningen givit anledning,
men även andra utskotts verksamhet kunna föranleda, att fråga örn anmärkning
på grund av statsråds ämbetsåtgärd andrages hos kamrarna. Den
ifrågasatta avvikelsen från den i nuvarande § 44 riksdagsordningen uttalade
regeln torde därför lämpligen böra angivas negativt såsom avseende valbarhet
till andra utskott än konstitutions- och utrikesutskotten. I överensstämmelse
härmed har det i förslaget såsom punkt 6 i riksdagsordningen § 36 upptagna
stadgandet jämkats.
Den av kommittén föreslagna ändringen i riksdagsordningen § 12 rörande
ökat antal fria resor för riksdagsledamöterna torde böra behandlas gemensamt
med den samma paragraf berörande frågan örn sänkning av riksdagsledamöternas
arvoden, vilken fråga torde komma att senare anmälas för propositions
avlåtande. Jag saknar därför anledning att nu närmare yttra mig örn kommittéförslaget
på denna punkt.
Emot de föreslagna grundlagsändringar, som ja^ ej nu närmare berört, har
jag intet att erinra.
De av kommittén upprättade, i dess betänkande upptagna utkasten till ändringar
i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt i ordningsstadgan
för första kammaren och arbetsordningen för andra kammaren, vilka
det ankommer på riksdagen ensam att pröva, påkalla intet yttrande från min
sida. Till efterkommande av kommitténs hemställan, att utkasten måtte genom
Kungl. Maj:ts försorg bringas till riksdagens kännedom, torde desamma
vid avlåtande av proposition rörande grundlagsfrågorna få såsom bilaga (B)
fogas till statsrådsprotokollet.»
Efter att hava redogjort för vidtagna smärre redaktionella jämkningar i kommitténs
förslag till grundlagsändringar, hemställer departementschefen, att
detsamma, med uteslutande av vad det innehåller rörande § 12 riksdagsordningen
samt med iakttagande av vidtagna jämkningar, må föreläggas riksdagen
till prövning i grundlagsenlig ordning.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axél Wennerholm.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
320529
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
47
Bilaga A.
Förslag till grundlagsändringar.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
Regeringsformen.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett
statsutskott, ett bevillningsutskott, ett
bankoutskott, två lagutskott samt ett
jordbruksutskott med den sammansättning
och de uppgifter, som i riksdagsordningen
bestämmas.
Å urtima--— förekommande
ärenden.
§ 81.
Denna regeringsform---riks
dagars
beslut.
Riksdagens beslut i grundlagsfråga,
väckt av Konungen, skall hos Honom
anmälas, på sätt riksdagsordningen föreskriver.
Antager riksdagen ett inom
densamma väckt grundlagsförslag, skall
beslutet därom Konungen underställas.
Konungen inhämte då, förrän riksdagen
åtskilts, bela statsrådets tankar i ämnet
och meddele riksdagen, på rikssalen, Sitt
samtycke eller de orsaker, för vilka Han
beslutet ej godkänner.
Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två
lagutskott samt ett jordbruksutskott
med den sammansättning och de uppgifter,
som i riksdagsordningen bestämmas.
A urtima--— förekommande
ärenden.
§ 81.
Denna regeringsform---riks
dagars
beslut.
Då riksdagen hos Konungen anmält
sitt beslut i grundlagsfråga, skall
Konungen, därest beslutet innefattar bifall
till ett av Honom framlagt förslag,
förrän riksdagen åtskilts låta sålunda
beslutad grundlagsändring genom allmän
kungörelse utfärda; och skall Konungens
beslut härom för riksdagen tillkännagivas
genom öppet brev, som i vardera
kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets
ledamot, den Konungen därtill förordnat.
Antager riksdagen ett inom densamma
väckt grundlagsförslag, inhämte
Konungen liela statsrådets tankar i
ämnet och läte, där Han till förslaget
samtycker, utfärda kungörelse och öppet
brev inom tid, som nyss sagts. Lämnar
Konungen ej Sitt samtycke, meddele
Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma
genom skrivelse de orsaker, för
vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.
sami. S2 käft. (Nr 105.)
441 32 4
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Nuvarande lydelse:
§ 82.
Yad till ändring av grundlagarna,
uti föreskriven ordning, riksdagen
beslutit oell Konungen gillat, eller
Konungen föreslagit och riksdagen
antagit, åge kraft av grundlag.
§ 105.
Lagtima riksdags konstitutionsutskott
åligger att äska de protokoll,
som uti statsrådet blivit förda. Sådant
särskilt protokoll som i 9 §
sägs må dock äskas allenast i vad
angår visst av utskottet uppgivet mål.
Sker det, pröve Konungen, huruvida,
med hänsyn till rikets säkerhet eller
andra av förhållandet till främmande
makt betingade, synnerligen viktiga
skäl, hinder möter för protokollets
överlämnande till utskottet. Ej må
protokollet vägras, utan att utrikesnämnden
erhållit tillfälle att yttra sig
i ämnet.
Protokoll i----uppgivna
händelser.
Föreslagen lydelse:
§ 82.
Yad till ändring av grundlagarna,
uti föreskriven ordning, riksdagen
beslutit och Konungen gillat, eller
Konungen föreslagit och riksdagen
antagit, äge, sedan öppet brev, varom i
nästföregående paragraf förmäles, blivit
i riksdagens kamrar uppläst, kraft av
grundlag.
§ 105.
l:o. Lagtima riksdags konstitutionsutskott
åligger att äska de protokoll,
som uti statsrådet blivit förda, med
undantag av protokoll i utrikes ärenden.
Protokoll i----uppgivna
händelser.
2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott
åligger att äska statsrådsprotokollen i
utrikes ärenden. Sådant särskilt protokoll,
som i 9 § sägs, må dock äskas
allenast i vad angår visst av utskottet
uppgivet mål. Sker det, pröve
Konungen, huruvida, med hänsyn till
rikets säkerhet eller andra av förhållandet
till främmande makt betingade,
synnerligen viktiga skäl, hinder möter
för protokollets överlämnande till utskottet.
Ej må protokollet vägras,
utan att utrikesnämnden erhållit tillfälle
att yttra sig i ämnet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
49
Nu varan de lydelse:
§ 106.
Finner utskottet av dessa protokoll,
att någon statsrådets ledamot, eller
någon för tillfället förordnad föredragande,
uppenbarligen handlat emot
rikets grundlag eller allmän lag, eller
tillstyrkt någon överträdelse därav,
eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådan överträdelse, eller den
vållat och befrämjat genom uppsåtligt
fördöljande av någon upplysning, eller
att den föredragande underlåtit att, i
de fall, som 38 § av denna regeringsform
förutsätter, sin kontrasignation
å ett Konungens beslut vägra, då
skall konstitutionsutskottet ställa en
sådan under tilltal av justitieombudsmannen
inför riksrätten, och gånge
härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal
emot regeringsrätten föreskrives.
Då statsrådets ledamöter finnas hava,
på sätt ovanberört är, gjort sig till
ansvar skyldige, döme dem riksrätten
efter allmän lag och den särskilda
författning, som till bestämmande av
sådant ansvar utav Konungen och
riksdagen fastställd varder.
§ 107.
Skulle konstitutionsutskottet anmärka,
att statsrådets ledamöter samfällt
eller en eller flere av dem, uti deras
rådslag örn allmänna mått och steg,
icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta,
eller att någon föredragande icke med
oväld, nit, skicklighet och drift sitt
förtroendeämbete utövat, lige då utskottet
att sådant tillkännagiva för
riksdagen, vilken, örn den finner rikets
väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen
anmäla sin önskan, att Han
ville ur statsrådet och ifrån ämbetet
Föreslagen lydelse:
§ 106.
Finner konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet
av dessa protokoll, att
någon statsrådets ledamot, eller någon
för tillfället förordnad föredragande,
uppenbarligen handlat emot rikets
grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt
någon överträdelse därav, eller
underlåtit att göra föreställningar emot
sådan överträdelse, eller den vållat
och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande
av någon upplysning, eller
att den föredragande underlåtit att, i
de fall, som 38 § av denna regeringsform
förutsätter, sin kontrasignation
å ett Konungens beslut vägra, då skall
utskottet ställa en sådan under tilltal
av justitieombudsmannen inför riksrätten,
och gånge härmed som i 101
och 102 §§ örn tilltal emot regeringsrätten
föreskrives. Då statsrådets ledamöter
finnas hava, på sätt ovanberört
är, gjort sig till ansvar skyldige, döme
dem riksrätten efter allmän lag och
den särskilda författning, som till bestämmande
av sådant ansvar utav
Konungen och riksdagen fastställd
varder.
§ 107.
Skulle konstitutionsutskottet eller
utrikesutskottet anmärka, att statsrådets
ledamöter samfällt eller en eller
flere av dem, uti deras rådslag örn
allmänna mått och steg, icke iakttagit
rikets sannskyldiga nytta, eller
att någon föredragande icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete
utövat, äge då utskottet
att sådant tillkännagiva för riksdagen,
vilken, örn den finner rikets väl det
kräva, kan hos Konungen skriftligen
anmäla sin önskan, att Han ville ur
50
Kungl. Maj:ts jmojiosition nr 105.
Nuvarande lydelse:
skilja den eller dem, emot vilka anmärkning
blivit gjord.
Frågor uti detta ämne kunna i
riksdagens kamrar väckas oell av andra
riksdagens utskott än konstitutionsutslcottet
lios kamrarna andragas, men
icke av riksdagen avgöras förr, än
sistnämnda utskott däröver blivit bort.
Under riksdagens överläggningar därom
skola icke Konungens beslut uti
mål, som röra enskilda personers eller
korporationers rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu
mindre någon riksdagens prövning
underställas.
Allt vad---ämbetsbefattning
tillkommer.
Föreslagen lydelse:
statsrådet och ifrån ämbetet skilja
den eller dem, emot vilka anmärkning
blivit gjord.
Frågor uti detta ämne kunna i
riksdagens kamrar väckas och av riksdagens
utskott, även i arnian ordning
än ovan sägs, hos kamrarna andragas,
men icke av riksdagen avgöras förr,
än konstitutionsutskottet eller, om saken
rörer utrikes ärenden, utrikesutskottet
däröver blivit hört. Under riksdagens
överläggningar därom skola icke
Konungens beslut uti mål, som röra
enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu mindre någon
riksdagens prövning underställas.
Allt vad--— ämbetsbefattning
tillkommer.
Riksdagsordningen.
§ 12.
Ledamot av första kammaren, som
icke är bosatt å ort där riksdag hålles,
åtnjuter av statsmedel ersättning
för resekostnad till och från riksdagen
samt i dagtraktamente under riksdagen
trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente
dock ej må överstiga sammanlagt
fyratusen femhundra riksdaler.
Ledamot, som under lagtima
riksdag efter beviljad ledighet besöker
hemorten, åge att av statsmedel undfå
ersättning för därav föranledd resekostnad,
dock högst för två resor fram
och åter.
Ledamot av---fyrahundra
riksdaler.
Den ledamot---tillkommande
dagtraktamente.
Vill ledamot —--Konungens
befallningskavande.
§ 12.
Ledamot av första kammaren, som
icke är bosatt å ort, där riksdag hål*
les, åtnjuter av statsmedel ersättning
för resekostnad till och från riksdagen
samt i dagtraktamente under riksdagen
trettiotvå riksdaler, vilket dagtraktamente
dock ej må överstiga sammanlagt
fyratusen femhundra riksdaler.
Ledamot, som under lagtima
riksdag efter beviljad ledighet besöker
hemorten, åge att av statsmedel undfå
ersättning för därav föranledd resekostnad,
dock högst för feni resor fram
och åter.
Ledamot av--— fyrahundra
riksdaler.
Den ledamot —-- tillkommande
dagtraktamente.
Till ledamot---Konungens
befallningskavande.
Kungl. Majus proposition nr 105.
51
Nuvarande lydelse:
§ 33.
1. Så snart---vice talman.
Närmare bestämmelser — — —
beslutad stadga.
2. Innan val —--levnadsåren
äldst.
3. Där talman---vice tal
man.
4. Vid samtidigt — — — förfallet
upphört.
§ 35.
Vardera kammaren äger utse och
förordna sin sekreterare. Den betjäning,
som vardera kammaren i övrigt
för sig under riksdagen anser nödig,
tillsättes av talmannen och några utav
kammaren därtill utsedda ledamöter,
efter samråd med sekreteraren.
§ 36.
Vill Konungen, med upplösande av
riksdag, förordna örn nya val i hela
riket till båda kamrarna eller den ena
av dem, skall Konungens beslut därom,
sedan Han låtit till rikssalen kalla
riksdagen, densamma därstädes meddelas.
Då riksdag skall avslutas, infinna
sig, på Konungens kallelse och efter
förrättad gudstjänst, riksdagsmännen
på rikssalen och framföra genom talmannen
sina välönskningar. Därefter
uppläses riksdagsbeslutet, varuppå
Konungen, själv (dier genom statsministern
eller annan statsrådslcdamot, förklarar
riksdagen vara avslutad.
Föreslagen lydelse:
§ 33.
1. Så snart — — — vice talman.
Närmare bestämmelser — — —
beslutad stadga.
2. Innan val---levnadsåren
äldst. 3. |
Där talman — — |
--vice tal- |
man. 4. |
Vid samtidigt — - |
--förfallet |
upphört.
5. Vardera kammaren äger utse
och förordna sin sekreterare. Den
betjäning, som vardera kammaren i
övrigt för sig under riksdagen anser
nödig, tillsättes av talmannen och några
utav kammaren därtill utsedda ledamöter,
efter samråd med sekreteraren.
§ 35.
1. Vill Konungen, med upplösande
av riksdag, förordna örn nya val i
hela riket till båda kamrarna eller
den ena av dem, meddelar Konungen,
sedan Han låtit till rikssalen kalla
riksdagen, densamma därstädes sitt
beslut härom. Beslutet må ock, där
Konungen så prövar lämpligt, givas
riksdagen tillkänna genom öppet brev,
som i vardera kammaren samtidigt uppläses
av en statsrådets ledamot, den
Koyiungen därtill för ordnat; och vare
riksdagen efter uppläsandet omedelbart
upplöst.
2. Då riksdag skall avslutas, infinna
sig, på Konungens kallelse och
efter förrättad gudstjänst, riksdagsmännen
på rikssalen och framföra
genom talmännen sina välönskningar.
Därefter uppläses riksdagsbeslutet,
varuppå Konungen förklarar riksdagen
vara avslutad.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Vill Konungen ej själv avsluta riksdag,
skall Konungens beslut om avslutandet
meddelas riksdagen genom öppet
brev, som i vardera kammaren samtidigt
uppläses av en statsrådets ledamot,
den Konungen därtill förordnat; och
vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart
avslutad.
§ 37.
1. A varje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett
statsutskott, ett bevillningsutskott, ett
bankoutskott, två lagutskott samt ett
jordbruksutskott. Dessa riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
av tjugu, statsutskottet
av tjugufyra, bevillningsutskottet
av tjugu, bankoutskottet av sexton,
vartdera lagutskottet av sexton samt
jordbruksutskottet av sexton ledamöter,
vilka vardera kammaren till halva
antalet inom sig väljer; ankommande på
kamrarnas sammanstämmande beslut
att, när sådant finnes vara av nöden,
tillsätta särskilt utskott för upptagande
av frågor, som tillhöra ständigt utskotts
behandling, så ock att, därest utskott
anmäler behov av förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.
2. Vardera kammaren — — —
ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren
fråga väckes, som icke tillhör förenämnda
utskotts behandling, men är av
beskaffenhet att utskotts yttrande däröver
erfordras, skall för avgivande av
utlåtande och förslag i frågan ett tillfälligt
utskott, bestående av så många
ledamöter, som kammaren nödigt aktar,
inom kammaren tillsättas.
§ 36.
1. Ä varje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett
utrikesutskott, ett statsutskott, ett
bevillningsutskott, ett bankoutskott,
två lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa riksdagens ständiga utskott
skola bestå: konstitutionsutskottet
av tjugu, utrikesutskottet av sexton,
statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet
av tjugu, bankoutskottet av
sexton, vartdera lagutskottet av sexton
samt jordbruksutskottet av tjugu
ledamöter, vilka vardera kammaren
till halva antalet inom sig väljer; ankommande
på kamrarnas sammanstämmande
beslut att för upptagande
av frågor, som prövas böra av särskilt
utskott beredas, tillsätta dylikt utskott,
så ock att, därest utskott anmäler behov
av förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.
2. Vardera kammaren — — —
ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren
fråga väckes, som rover kammaren
enskilt och är av beskaffenhet att
utskotts yttrande däröver erfordras,
skall för avgivande av utlåtande och
förslag i frågan ett tillfälligt utskott,
bestående av så många ledamöter, som
kammaren nödigt aktar, inom kammaren
tillsättas.
Kungl. Maj is proposition nr 105.
53
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
För ändamål, varom i 44 § 2 mom.
förmäles, må ock tillfälligt utskott tillsättas.
4. A urtima — — — förekom- 4. Å urtima förekommande
ärenden. mande ärenden.
5. Valen till--— beslutad 5. Valen till —--beslutad
stadga. stadga.
§ 44.
Ej må statsrådsledamot, justitieråd g. Ej må statsrådsledamot, justieller
regeringsråd i utskott eller val tieråd eller regeringsråd i utskott eller
till utskott deltaga; ej heller någon, val till utskott deltaga,
av vilken riksdagen kan fordra redo Ej heller må någon, av vilken riksoch
ansvar, inväljas i utskott, där dagen kan fordra redo och ansvar,
redovisning för hans egna ämbetsåt- inväljas i utskott, där redovisning för
gärder kan förekomma. hans egna ämbetsåtgärder kan före
komma.
Vad nu stadgats skall likväl
ej utgöra hinder att i statsutskottet invälja
förutvarande ledamot av statsrådet,
dock utan rätt för denne att inom utskottet
deltaga i behandling av ärende, som
avser redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.
§ 38. § 37.
1. Konstitutionsutskottet tillkom- 1. Konstitutionsutskottet tillkommer
----och föreskrifter. mer---och föreskrifter.
2. Utskottet skall vidare meddela 2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anled- utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som ning av dit hänvisade frågor, som
antingen angå stiftande, ändring, för- antingen angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommu- klaring eller upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författ- nallagarna samt av lagar och författningar
örn statsrådets ansvarighet, om ningar örn statsrådets ansvarighet, örn
statsdepartementen, örn kommando- statsdepartementen, örn kommandomål,
örn förvärvande och förlust av mål, örn förvärvande och förlust av
medborgarrätt, örn rikets vapen och medborgarrätt, om rikets vapen och
flagga, om allmänt kyrkomöte och örn flagga, örn allmänt kyrkomöte och örn
allmän folkomröstning i ämnen, som allmän folkomröstning i ämnen, som
ej tillhöra annat utskotts behandling, ej tillhöra annat utskotts behandling.
eller ock röra överenskommelser med
främmande makter i sådana ämnen.
3. Utskottet åligger ock att äska 3. Utskottet åligger ock att äska
de i statsrådet förda protokoll; dock de i statsrådet förda protokoll med
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Nuvarande lydelse:
galle vad i 105 § regeringsformen finnes
om vissa protokoll särskilt föreskrivet.
Om utskottets rätt ock plikt att, efter
granskning av protokollen, hos riksdagen
anmäla de anmärkningar, vartill
denna granskning funnits föranleda,
eller eljest vidtaga den med anledning
av gjord anmärkning erforderliga
åtgärd, så ock att, när av riksdagsman
eller av annat utskott än
konstitutionsutskottet fråga blivit väckt,
att statsrådet eller någon dess ledamot
eller föredragande sitt ämbete på
obehörigt sätt utövat, däröver, före
frågans avgörande av riksdagen, avgiva
yttrande, därom är i regeringsformen
stadgat.
4. Utskottet tillkommer — — —
vägrar proposition.
Föreslagen lydelse:
undantag av protokoll i utrikes ärenden.
Örn utskottets rätt och plikt att, efter
granskning av protokollen, hos riksdagen
anmäla de anmärkningar, vartill
denna granskning funnits föranleda,
eller eljest vidtaga den med anledning
av gjord anmärkning erforderliga
åtgärd, så ock att, när av riksdagsman
eller av annat utskott fråga
blivit väckt, att statsrådet eller någon
dess ledamot eller föredragande sitt
ämbete på obehörigt sätt utövat och
saken ej rover utrikes ärenden, däröver,
före frågans avgörande av riksdagen,
avgiva yttrande, därom är i regeringsformen
stadgat.
4. Utskottet tillkommer — — —
vägrar proposition.
§ 38.
1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som röra överenskommelser
med främmande makter
och icke skola av annat utskott behandlas.
2. Utskottet åligger ock att äska''de
i statsrådet förda protokoll i utrikes
ärenden; dock galle vad i 105 § regeringsformen
finnes om vissa protokoll
särskilt föreskrivet.
Huru förfaras skall i anledning av
anmärkning, vartill granskning av protokollen
föranleder, så ock örn avgivande
av yttrande, när med avseende
å utrikes ärenden av annat utskott eller
av riksdagsman fråga väckes, att statsrådet
eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt ämbete på obehörigt sätt
utövat, därom stadgas i regeringsformen.
3. I den mån utskottet, med hänsyn
till rikets säkerhet eller andra av förhållandet
till främmande makt betingade,
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
oo
Nuvarande lydelse:
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen
avlåtna proposition och äga tillgång
till alla statsverkets räkenskaper
och handlingar, åligger att, i den
mån det icke gäller jordbruksar enden
eller pensions- och indragnings staterna,
granska, utreda och uppgiva statsverkets
tillstånd och förvaltning samt
föreslå vad till fyllandet av dess behov
erfordras, varvid nödiga indragningar
och besparingar böra iakttagas,
så ock att föreslå beloppet av de
summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser
avsättas, och att uppgiva huru mycket
bör genom bevillningar utgöras, ävensom
att uppgöra förslag till riksstat.
2. Utskottet tillkommer — — —
ansvar yrka.
§ 40.
Bevillningsutskottet åligger att bereda
alla dit från kamrarna hänvisade
frågor, som angå förändring uti föreskrifterna
örn bevillnings utgörande,
att förslagsvis beräkna inkomsterna
av de särskilda bevillningarna, och att,
sedan statsverkets behov blivit utredda
och bestämda, opåmint föreslå
sättet för bevillningens ökande, om det
erfordras, eller dess minskande, örn sådant
Föreslagen lydelse:
synnerligen viktiga skäl, finner i visst
ämne meddelade upplysningar höra hemliga
hållas, vare utskottets ledamöter till
tystnadsplikt förbundna.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen
avlåtna proposition och äga tillgång
till alla statsverkets räkenskaper
och handlingar, åligger att, i den mån
det icke gäller jordbruk Härendén, pensionsstaten
eller riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens
hus och riksdagens verk, granska, utreda
och uppgiva statsverkets tillstånd
och förvaltning samt föreslå vad till
fyllandet av dess behov erfordras, varvid
nödiga indragningar och besparingar
böra iakttagas, så ock att föreslå
beloppet av de summor, vilka, jämlikt
63 § regeringsformen, skola för
särskilda händelser avsättas. Utskottet
åligger därjämte att, gemensamt eller
efter samråd med de övriga utskott, vilka
handlägga statsregleringsfnågor, förslagsvis
beräkna statsverkets ordinarie inkomster,
uppgiva huru mycket bör
genom bevillningar utgöras samt uppgöra
förslag till riksstat.
2. Utskottet tillkommer — — —
ansvar yrka.
§ 40.
1. Bevillningsutskottet åligger att
bereda alla dit frän kamrarna hänvisade
frågor, som angå föreskrifter örn
bevillnings utgörande. Utskottet har
även att, gemensamt eller efter samråd
med de övriga utskott, vilka handlägga
statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna
inkomsterna av de särskilda bevillningarna
samt, sedan statsverkets
behov blivit utredda oell bestämda,
56
Kungl. Majus proposition nr 105.
Nuvarande lydelse:
Iean äga rum, oell i sammanhang därmed
till riksdagen avgiva förslag till
bevillning sstadgar. Utskottet må därjämte
uti bevillningsfrågor föreslå vad
det anser billigt och nyttigt.
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att undersöka
och utreda riksbankens och riksgäld
skontorets styrelse och tillstånd
samt att föreslå och i mål, för vilka
utskottet fått sig sådan makt av riksdagen
uppdragen, giva föreskrifter örn
bankens och riksgäldskontorets förvaltning
ävensom att föreslå vad till
fyllandet av riksgäldsverkets behov
erfordras.
2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från kamrarna hänvisade
frågor örn stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av lagar
och författningar rörande såväl riksbanken
som andra bankinrättningar
samt örn rikets mynt.
3. Utskottet skall jämväl undfå del
av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition
vad angår pensions- och indrag
-
Föreslagen lydelse:
föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa
jämvikt i statsreglering en. Utskottet
må därjämte uti bevillningsfrågor
föreslå vad det anser billigt
och nyttigt.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av från kamrarna dit hänvisade
frågor örn stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av lagar och författningar
rörande kommunala skatter samt,
jämväl i andra fall än i 1 mom. avses,
rörande tillverkning och försäljning av
rusdrycker och maltdrycker.
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att undersöka
och utreda riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och tillstånd
samt att föreslå och i mål, för vilka
utskottet fått sig sådan makt av riksdagen
uppdragen, giva föreskrifter örn
bankens och riksgäldskontorets förvaltning
ävensom att föreslå vad till
fyllandet av riksgäldsverkets behov
erfordras. Utskottet skall ock avgiva
utlåtanden och förslag i anledning av
de från kamrarna dit hänvisade frågor,
som avse användningen av de under riksgäldskontorets
förvaltning stående utlåning
sf onder.
2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från kamrarna hänvisade
frågor örn stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av lagar
och författningar rörande såväl riksbanken
som andra bankinrättningar
samt örn rikets mynt ävensom angående
pensionsväsendet.
3. Utskottet skall jämväl undfå del
av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition,
vad angår pensionsväsendet samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
57
Nuvarande lydelse:
ningsstaterna och med anledning därav
liksom ock med avseende å de från
kamrarna dit hänvisade frågor rörande
vensionsväsendet avgiva utlåtanden och
förslag.
§ 45.
1. Alla utskott--— utsedda,
sammanträda.
2. Utskotten välja,---nödig
finnes.
3. Utskotten böra,---dem
ankomma.
§ 52.
Vid kammares sammanträde äger
varje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som under överläggning komma,
och om lagligheten av allt, som inom
kammaren sig tilldrager. En var yttrar
Föreslagen lydelse:
riksdags- och revisionskostnader ävensom
kostnader för riksdagens hus och riksdagens
verk, och med anledning därav
liksom ock med avseende å övriga från
kamrarna dit hänvisade frågor i dessa
ämnen avgiva utlåtanden och förslag.
§44.
1. Utan hinder av föreskrifterna i
37—43 §§ må fråga, som enligt vad
där sägs ankommer på beredning av
visst ständigt utskott, kunna till annat
sådant utskott hänvisas, därest frågan
finnes äga nära samband med ämne,
som tillhör sistberörda utskotts handläggning.
2. Därest i någondera kammaren
fråga väckes, som icke enligt vad i 37
—43 §§ stadgas tillhö)'' visst ständigt
utskotts be>''edning, må frågan hänvisas
till det ständiga utskott, under vars behandling
densamma prövas närmast
hö)''a, eller, där särskilda skäl därtill
äro, till ett tillfälligt utskott.
§ 45.
1. Alla utskott —--utsedda,
sammanträda.
2. Utskotten välja,---nödig
finnes.
3. Utskotten böra,---dem
ankomma.
4. Utskott äger för visst ärende inom
sig utse en ledamot av vardera kammaren
att vid överläggning i kammaren å
utskottets vägnar såsom referent yttra
sig i frågan.
§ 52.
Vid kammares sammanträde äger
varje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som under överläggning komma,
och örn lagligheten av allt, som inom
kammaren sig tilldrager.
58
Kungl. Majus proposition nr 105.
Nuvarande lydelse:
sig i elen ordning, han därtill sig anmält
och uppropad bliver, och må ej
någon vara berättigad att tala utom
protokollet. Ingen må tillåta sig personligen
förolämpande uttryck; sker
det, äger hammaren pröva, huruvida
den ledamot, som sålunda sig förgått,
må av talmannen erhålla tjänlig föreställning
och varning, eller örn saken
bör till laga domstols behandling överlämnas
eller och alldeles förfalla.
§ 54.
Konungens skrivelser---dess
yttrande.
Propositionerna böra vid lagtima
riksdag avlämnas inom sjuttio dagar
från dess öppnande, och må proposition
ej senare avlåtas, utan så är,
att Konungen finner någon under
riksdagen inträffad händelse därtill
föranleda eller prövar uppskov med
framställningen lända riket till men.
Föreslagen lydelse:
En var yttrar sig i den ordning,
han därtill sig anmält och uppropad
bliver, doch att, där utshott jämliht
45 § utsett referent i visst ärende,
denne i det ärendet äger yttra sig oberoende
av ordningen mellan hammarens
övriga ledamöter.
Utan hinder av vad nu sagts må
likväl ledamot, som under överläggningen
i en fråga redan yttrat sig, för till
tiden begränsat, hort genmäle till en efterföljande
talare hunna, efter talmannens
beprövande, erhålla ordet omedelbart efter
sådan talare.
Ej må någon vara berättigad att
tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen
förolämpande uttryck eller eljest uppträda
på ett mot god ordning stridande
sätt. Sker det, och låter den felande sig
icke av talmannens föreställning rätta,
äger talmannen fråntaga honom ordet.
Har sådant ägt rum, må den felande
för det sammanträdet icke vidare yttra
sig. Yäches förslag, att den ledamot,
som sålunda sig förgått, må därjämte
av talmannen erhålla varning eller att
saken bör till laga domstols behandling
överlämnas, skall beslut däröver
av hammaren utan föregående överläggning
genast fattas.
§ 54.
Konungens skrivelser---dess
yttrande.
Propositionerna böra vid lagtima
riksdag avlämnas inom två månader
från dess öppnande, och må proposition
ej senare avlåtas, utan så är,
att Konungen finner någon under
riksdagen inträffad händelse därtill
föranleda eller prövar uppskov med
framställningen lända riket till men.
59
Kungl. Mårts proposition nr 105.
Nuvarande lydelse:
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt
utskotts behandling, må av riksdagsman
i den kammare, lian tillhör, göras
inom tio dagar från riksdags öppnande,
dock att motion i grundlagsfråga må
väckas inom fyrtio dagar från öppnandet
och motion, som föranledes av
kungl, proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlåtits, sist vid
det sammanträde, som infaller näst
efter tio dagar från propositionens
avlämnande i kammare. I sistnämnda
fall äge likväl kammare, därest den
med hänsyn till infallande helg eller
ärendets synnerliga omfattning finner
sådant nödigt, medgiva utsträckning
av motionstiden, dock längst till det
sammanträde, som infaller näst efter
tjugu dagar från propositionens avlämnande,
och må fråga härom ej väckas
senare än vid sammanträdet näst efter
det, då propositionen avläts.
Motion i ämne, som tillhör tillfälligt
utskotts behandling, må väckas inom
tjugu dagar efter riksdags öppnande,
kammare obetaget att för särskilt fall
medgiva, att sådan motion även senare
må väckas.
I frågor, som röra någondera kammaren
enskilt, samt i frågor, som av
redan inom någondera kammaren fattat
beslut eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen föranledas,
må motion framställas, så
länge riksdagen är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till
protokollet avlämnas. Ej må i en
skrift flera mål av olika beskaffenhet
sammanföras.
Konungens propositioner, så ock
motioner i ämnen, som tillhöra ständigt
utskotts behandling, kunna icke till
avgörande i kammare företagas, innan
utskott däröver avgivit yttrande. An
-
Föreslagen lydelse:
§ 55.
Motion må av riksdagsman i den
kammare, han tillhör, göras inom tio
dagar från riksdags öppnande. Dock
må motion, som föranledes av kungl,
proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlåtits, väckas sist vid
det sammanträde, som infaller näst
efter tio dagar från propositionens
avlämnande i kammare. I sistnämnda
fall äge likväl kammare, därest den
med hänsyn till infallande helg eller
ärendets synnerliga omfattning finner
sådant nödigt, medgiva utsträckning
av motionstiden, dock längst till det
sammanträde, som infaller näst efter
tjugu dagar från propositionens avlämnande.
Fråga örn sådan utsträckning
må ej väckas senare än vid andra
sammanträdet efter det, då propositionen
avläts.
I frågor, som röra någondera kammaren
enskilt, samt i frågor, som av
redan inom någondera kammaren fattat
beslut eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen föranledas,
må motion framställas, så
länge riksdagen är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till
protokollet avlämnas. Ej må i en skrift
flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.
Konungens propositioner, så ock
motioner i ämnen, sorn ej röra kammare
enskilt, kunna icke till avgörande
i kammare företagas, innan utskott
däröver avgivit yttrande.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Nuvarande lydelse:
går motion annat ämne, oell rör er det
ej kammaren enskilt, Iean motionen ej
utan remiss till utskott bifallas. Frågor,
som röra någondera kammaren enskilt,
må genast avgöras.
§ 57.
Därest av riksdagsman eller av
annat utskott, än konstitutionsutskottet,
fråga hos kamrarna väckes, att statsrådet
eller någon dess ledamot eller
föredragande sitt ämbete på obehörigt
sätt utövat, böra därvid endast följande
ordalag nyttjas: »det är anledning till
anmärkning mot statsrådet, eller den
eller den ledamoten eller föredraganden,
varom remiss begäres till konstitutionsutskottet,
inför vilket anledningen
skall uppgivas». Sådan remiss
skall då genast ovägerligen verkställas.
Vid kammares överläggning örn sådan
fråga gälle i avseende på Konungens
beslut uti mål, som röra enskilda
personers eller korporationers rättigheter
och angelägenheter, vad uti 107 §
regeringsformen stadgat är.
§ 58.
När proposition eller motion första
gången i kammare förekommer, skall
den, så framt ej kammaren enhälligt
densamma genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde,
då sådan hänvisning bör ske,
därest frågan ej nedlägges eller, örn
den rörer kammaren enskilt, eljest
bliver avgjord. Varje ledamot äger i
målet avgiva yttrande, vilket jämväl
till utskottet överlämnas; men ej må
därav remissen till utskottet uppehållas.
Föreslagen lydelse:
§ 57.
Därest av riksdagsman eller, i andra
fall än i 107 § regeringsformen första
stycket avses, av utskott fråga hos kamrarna
väckes, att statsrådet eller någon
dess ledamot eller föredragande sitt
ämbete på obehörigt sätt utövat, böra
därvid endast följande ordalag nyttjas:
»det är anledning till anmärkning mot
statsrådet, eller den eller den ledamoten
eller föredraganden, varom remiss
begäres till konstitutionsutskottet
(eller utrikesutskottet), inför vilket anledningen
skall uppgivas». Sådan
remiss skall då genast ovägerligen
verkställas. Vid kammares överläggning
örn sådan fråga gälle i avseende
på Konungens beslut uti mål, som
röra enskilda personers eller korporationers
rättigheter och angelägenheter,
vad uti 107 § regeringsformen
stadgat är.
§ 58.
När proposition eller motion första
gången i kammare förekommer, skall
den, så framt ej kammaren enhälligt
densamma genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde.
Vid detta sammanträde bör hänvisning
till utskott ske, därest frågan
ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren
enskilt, eljest bliver avgjord;
dock att, där fråga är av beskaffenhet
att kunna hänvisas till tillfälligt utskott,
nied beslut örn hänvisning må anstå
längst till det sammanträde, som inträffar
näst efter motionstidens utgång„
Kungl. Majus proposition nr 105.
61
Nuvarande lydelse:
Är inom kammare väckt fråga örn
sådan utsträckning av motionstid, som
i 55 § första stycket sägs, eller uppstår
fråga till vilket utskott ett mål
bör hänvisas, skall sådan fråga blott
för det sammanträde, då den väckt
blivit, kunna läggas på bordet, men
vid det nästföljande ovillkorligen avgöras.
§ 60.
1. När ärende--— överlägg
ningen
slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall,
mom. 3 upptager, proposition framställas
i den ordning, här nedan i
detta mom. stadgas. Kan fråga bliva
föremål för bifall eller avslag, bör talmans
första proposition lyda på bifall.
Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar
i saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande
propositionen i enlighet med dem
uppställas. Innefattar ett förslag flera
delar, som ej lämpligen kunna i ett
sammanhang avgöras, bör särskild
proposition å vardera delen framställas
i enahanda ordning, som nu är föreskriven.
— Proposition skall alltid
endast med ja eller nej besvaras, och
talmannen tillkännagive sin uppfattning
av det svar, som lämnats, varvid
skall bero, såvida ej votering begäres,
vilken då ej må vägras; envar
i övrigt obetaget att låta sin särskilda
mening i protokollet antecknas. Ingen
må försöka att beslutet genom ny
överläggning uppriva. — Då voteras
skall, bör voteringsproposition jämte
Föreslagen lydelse:
Vid remiss till utskott äger varge
ledamot i målet avgiva yttrande, vilket
jämväl till utskottet överlämnas; men
ej må därav remissen uppehållas.
Är inom kammare väckt fråga örn
sådan utsträckning av motionstid, som
i 55 § första stycket sägs, eller uppstår,
i annat fall än i första stycket
av denna paragraf avses, fråga till vilket
utskott ett mål bör hänvisas, skall
sådan fråga blott för det sammanträde,
då den väckt blivit, kunna läggas
på bordet, men vid det nästföljande
ovillkorligen avgöras.
§ 60.
1. När ärende---överlägg
ningen
slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall,
mom. 3 upptager, proposition framställas
i den ordning, här nedan i
detta mom. stadgas. Kan fråga bliva
föremål för bifall eller avslag, bör talmans
första proposition lyda på bifall.
Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar
i saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande
propositionen i enlighet med dem
uppställas. Innefattar ett förslag flera
delar, som ej lämpligen kunna i ett
sammanhang avgöras, bör särskild
proposition å vardera delen framställas
i enahanda ordning, som nu är föreskriven.
—- Proposition skall alltid
endast med ja eller nej besvaras, och
talmannen tillkännagive sin uppfattning
av det svar, som lämnats, varvid
skall bero, såvida ej votering begäres,
vilken då ej må vägras; envar
i övrigt obetaget att låta sin särskilda
mening i protokollet antecknas. Ingen
må försöka att beslutet genom ny
överläggning uppriva. — Då voteras
skall, bör voteringsproposition jämte
62
Kungl. Majlis proposition nr 101).
Nuvarande lydelse:
tydlig kontraproposition genast författas,
justeras och anslås, samt omröstningen
strax därefter verkställas;
men ej må proposition göras, örn votering
skall äga rum, ej heller någon
omröstning därom tillåtas. Omröstningen
skall ske öppet. Befinnas de
avgivna rösterna lika delade, nedlägge
talmannen i en därtill avsedd rösturna
en ja-sedel och en nej-sedel, båda
lika till storlek och utseende, tryckta
och omärkta samt var för sig slutna
och hoprullade, och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel,
som en av kammarens ledamöter på
anmodan av talmannen upptager ur
ros tilman.
3. Fråga, varom i första punkten
av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i tredje punkten av 52 §
i denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. I ty
fall galle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i
nästföregående mom. sägs; och hör,
sedan nämnda propositioner anslagits,
omröstning genast äga rum. Sådan
omröstning skall alltid ske med tryckta
och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande
av lika röstetal för ja och nej, i mål,
där blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen vid varje omröstning före
sedlarnas uppräkning en bland dem
uttaga och genast förseglad avlägga.
Örn vid sammanräknandet av de övriga
sedlarna rösterna befinnas lika
delade, skall den förseglade sedeln
öppnas och avgöra beslutet. Ar pluralitet
redan vunnen, bör den avlagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar,
och iakttages därvid, att namn
-
Föreslagen lydelse:
tydlig kontraproposition genast författas,
justeras och uppläsas, samt omröstningen
strax därefter verkställas;
men ej må proposition göras, örn votering
skall äga rum, ej heller någon
omröstning därom tillåtas. Omröstningen
skall ske öppet. Befinnas de
avgivna rösterna lika delade, nedlägge
talmannen i en därtill avsedd rösturna
en ja-sedel och en nej-sedel, båda
lika till storlek och utseende, tryckta
och omärkta samt var för sig slutna
och hoprullade, och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel,
som en av kammarens ledamöter på
anmodan av talmannen upptager ur
rösturnan.
3. Fråga, varom i första punkten
av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i sista stycket av 52 § i
denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. I ty
fall gälle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i
nästföregående mom. sägs; dock hör
justerad proposition anslås och därefter
omröstning genast äga rum. Sådan
omröstning skall alltid ske med tryckta
och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande
av lika röstetal för ja och nej, i mål,
där blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen vid varje omröstning före
sedlarnas uppräkning en bland dem
uttaga och genast förseglad avlägga.
Örn vid sammanräknandet av de övriga
sedlarna rösterna befinnas lika
delade, skall den förseglade sedeln
öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet
redan vunnen, bör den avlagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar,
och iakttages därvid, att namn
-
Kungl. Maj.-ts proposition nr 105.
63
Nuvarande lydelse:
sedlarna, så framt de skola bliva gällande,
böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från all tvetydighet
i anseende till personernas
namn som från oriktighet i anseende
till deras antal; dock skall i fråga örn
val till utskott gälla, vad uti den i
37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes
föreskrivet. Mellan personer, som vid
val undfått lika antal röster, skiljes
genom lottning, när så erfordras.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som
för riksdagsgöromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten anses
nödiga till iakttagande jämte grundlagarna
och den i 37 § 5 mom. omförmälda
stadga, äger riksdagen eller
i ämne, som angår kammare enskilt,
denna kammare att fastställa. Ej må
något däri införas, som mot grundlag
eller annan gällande lag strider.
§ 79.
De framställningar till Konungen,
vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom
svaren på Hans till riksdagen
avlåtna förslag, genom skrivelser till
Konungen avlämnas. A Konungens
propositioner i frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphävande av
grundlag skola riksdagens svar, därest
heslutet innefattar bifall till Konungens
förslag, på rikssalen å dag, som
Konungen utsätter, överlämnas.
Föreslagen lydelse:
sedlarna, så framt de skola bliva gällande,
böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från all tvetydighet
i anseende till personernas
namn som från oriktighet i anseende
till deras antal; dock skall i fråga örn
val till utskott gälla, vad uti den i
36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes
föreskrivet. Mellan personer, som vid
val undfått lika antal röster, skiljes
genom lottning, när så erfordras.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som
för riksdagsgöromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten anses
nödiga till iakttagande jämte grundlagarna
och den i 36 § 5 mom. omförmälda
stadga, äger riksdagen eller
i ämne, som angår kammare enskilt,
denna kammare att fastställa. Ej må
något däri införas, som mot grundlag
eller annan gällande lag strider.
§ 79.
De framställningar till Konungen,
vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom
svaren på Hans till riksdagen
avlåtna förslag, genom skrivelser till
Konungen avlämnas.
Tryckfrihetsförordningen.
§2. § 2.
4:o. I grund — — — som helst. 4:o. I grund —- — — som helst.
Vid föregående---ovägerligen Vid föregående---ovägerligen
iakttagas: iakttagas:
Bihang till riksdagens protokoll 1332. 1 samt. 82 haft. (Nr 105.)
441 32 I)
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
64
Nuvarande lydelse:
Att protokoll, hållna hos Konungen
i ministeriella ärenden och kommandomål,
eller statsrådets protokoll och
handlingar, eller riksståndens, eller
utrikesnämndens, eller konstitutionsutskottets,
rörande statsrådet, eller
banko- och riksgäldsverkens, eller
banko- och statsutskottens, eller revisorers
över banko- och riksgäldsverken,
rörande samma verks hemliga ärenden,
icke kunna före femtio år efter protokollets
eller handlingens datum till
tryckning fordras, eller, utan vederbörandes
tillstånd, utbekommas. Utgivas
sådana — — — icke uppenbara.
Föreslagen lydelse:
Att protokoll, hållna hos Konungen
i ministeriella ärenden och kommandomål,
eller statsrådets protokoll och
handlingar, eller riksståndens, eller
utrikesnämndens, eller konstitutionsutskottets
eller utrikesutskottets, rörande
statsrådet, eller banko- och riksgäldsverkens,
eller banko- och statsutskottens,
eller revisorers över banko- och
riksgäldsverken, rörande samma verks
hemliga ärenden, icke kunna före femtio
år efter protokollets eller handlingens
datum till tryckning fordras,
eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas.
Utgivas sådana---
icke uppenbara.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
65
Utlaga B.
Utkast till ändringar i reglementariska föreskrifter för riksdagen
samt i ordningsstadgan för riksdagens första
kammare och arbetsordningen för riksdagens
andra kammare.1
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Reglementariska föreskrifter för riksdagen.
§ 3. § 3.
l:o. Talmannen ock vice talmännen,
jämte tre av vardera kammaren
för kela riksdagen eller för viss tid
utsedda ledamöter, böra, så ofta någon
av talmännen det anser nödigt, på
kallelse av talmännen sammanträda,
för att rådpläga om vad de i avseende
å ärendenas föredragning och gör omålens
gång Jeunna finna lämpligt att hos kamrarna
föreslå. Vid dessa sammanträden
böra kamrarnas sekreterare vara
tillstädes. Anses nödigt att inhämta
upplysningar av utsJcottens ordförande
eller av de ledamöter, vilka kava insende
över riksdagens kansli, böra
även de, efter kallelse, tillstädeskomma.
2:o. Vid talmanssammanträde —
— — till kamrarna.
3:o. De av---över riksdags
biblioteket.
l:o. Talmännen skola tillse, att nödig
skyndsamhet och största möjliga
planmässighet iakttages vid riksdagsarhetets
hedrivande. Talmännen ock vice
talmännen, jämte fyra av vardera
kammaren för kela riksdagen utsedda
ledamöter, böra, så ofta någon av talmännen
det anser nödigt, på kallelse
av talmännen sammanträda för att
rådpläga örn vad i avseende å ärendenas
behandling i utskott och kamrar
må vara att ialcttaga för vinnande av
nämnda syfte. Yid dessa sammanträden
böra kamrarnas sekreterare vara
tillstädes. Utskottens ordförande slcola
ock, så ofta det finnes påkallat, deltaga
i nämnda sammanträden. Anses nödigt
att inhämta upplysningar av de ledamöter,
vilka hava inseende över riksdagens
kansli, böra även de, efter
kallelse, tillstädeskomma.
2:o. Yid talmanssammanträde —
— — till kamrarna.
3:o. De av---över riksdags
biblioteket.
§4.
l:o. Utskott, som---av tal
mannen.
2:o. Kallelser till — — — av talmännen.
§4.
l:o. Utskott, som — — — av talmännen.
2:o. Kallelser till---av tal
männen.
1 I utkastet hava icke medtagits sådana ändringar, som erfordras allenast för rättelse
av nummer å, paragraf eller moment i hänvisning till grundlagar eller andra stadganden
(Regi. F. § 2; O. St. §§ 6 och 7; A. O. §§ 6, 7 och 15).
66
Kungl. Majus proposition nr 103.
Nuvarande lydelse:
§ 10.
Talmannen äga tillträde i utskotten,
dock utan rätt att deltaga i överläggningarna
och besluten.
§7-
Anser ständigt utskott ett dit hänvisat
ärende ej tillhöra dess befattning,
åligge utskottet att därom senast inom
åtta dagar, efter det målet till utskottet
inkom, avgiva utlåtande till
kamrarna, vilka böra skyndsamt besluta,
örn frågan skall av samma utskott
behandlas eller till annat utskott
överlämnas.
§ 9.
Föreslagen lydelse:
3:o. Talmännen äga tillträde i utskotten,
dock utan rätt att deltaga i
överläggningarna och besluten.
§ 7.
Anser ständigt utskott ett dit hänvisat
ärende ej höra av utskottet handläggas,
åligge utskottet att därom senast
inom åtta dagar, efter det målet
till utskottet inkom, avgiva utlåtande
till kamrarna, vilka böra skyndsamt
besluta, örn frågan skall av samma
utskott behandlas eller till annat utskott
överlämnas.
§9.
l:o. Inom tjugu dagar från lagtima
riksdags öppnande höra statsutskottet,
hevillningsutskottet, bankoutskottet och
jordbruksutskottet utse deputerade för
att under riksdagens lopp, i den utsträckning
sådant finnes påkallat, rådpläga
i frågor, som angå budgetarbetet
inom riksdagen. Dessa deputerade böra
verka för att största möjliga enhetlighet
vid budgetbehandlingen iakttages.
De deputerade hava att föranstalta därom,
att lämpliga sammanställningar angående
statsverkets inkomster'' och utgifter
samt angående budgetarbetets fortgång
inom riksdagen tid efter annan delgivas
kamrarnas ledamöter.
2:o. Då inom ständigt utskott fråga
uppstår örn inbjudan till annat sådant
utskott att utse deputer''ade för gemensam
behandling av visst ärende, skall,
innan beslut örn dylik inbjudan fattas,
från sistnämnda utskott skriftligen inhämtas
upplysning, huruvida detta utskott
anser skäl föreligga för sådan
behandling av ärendet eller, därest så
ej är fallet, huruvida utskottet finner
Kungl. Majus proposition nr 105.
67
Nuvarande lydelse:
Kunna utskott, som skola genom
deputerade med varandra sammanträda,
icke överenskomma örn de deputerades
antal, skall detsamma utgöras
av fyra ledamöter från varje utskott.
§ 13-
Utom de — — — ledamöter utdelas.
Föreslagen lydelse:
anledning att ur de synpunkter, detsamma
har att företräda, göra något
uttalande i ärendet.
3:o. Kunna utskott, som skola genom
deputerade med varandra sammanträda,
icke överenskomma örn de
deputerades antal, skall detsamma utgöras
av sex ledamöter från varje utskott.
§ 10.
Har utskott jämlikt 45 § riksdagsordningen
i visst ärende utsett referenter,
hör anteckning därom ske å betänkandet.
§ 13.
Utom de — — — ledamöter utdelas.
De ledamöter, vilka hava inseende
över riksdagens kansli, höra vaka däröver,
att de i kamrarna förda protokollen
samt övriga riksdagshandlingar
Miva med största möjliga skyndsamhet
tryckta och till kamrarnas ledamöter utdelade.
Ordningsstadga för riksdagens första kammare.
§ 12.
l:o. Ledamot, som vill inför kammaren
sig yttra, begäre ordet av talmannen
och uppropas i den ordning,
han sig därtill anmält. Hava två eller
flera samtidigt hegart ordet, hestämme
talmannen ordningen dem emellan att
sig yttra.
2:o. Vill någon----ledamöter
emellan.
§ 12-
l:o. Ledamot, som vill inför kammaren
sig yttra, begäre ordet av talmannen
och uppropas i den ordning,
han sig därtill anmält, dock med iakttagande
av vad i 2 mom. är för vissa
fall föreskrivet.
2:o. Vill någon---ledamöter
emellan.
Referent, som i 45 § riksdagsordningen
sägs, åge rätt att under över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
t’> K
Nuvarande lydelse:
§ 13.
l:o. Ledamot, som erhållit ordet,
skall tala stående från den plats, lian
i samlingssalen innehar, eller från den
plats, som av talmannen bestämmes.
2:o. Statsråds] edamot, som i denna
sin egenskap erhåller ordet, skall tala
stående från någon av de särskilda
platser, som för statsrådets ledamöter
äro i kammaren anordnade, eller ock
från plats, som av talmannen anvisas.
Föreslagen lydelse:
läggningen i det ärende, för vilket lian
utsetts, yttra sig oberoende av ordningen
mellan kammarens övriga ledamöter.
Utan hinder av vad nu sagts må
ledamot för genmäle, varom stadgas i
52 § riksdagsordningen (replik), kunna
efter talmannens beprövande erhålla ordet
omedelbart efter talare, som han vill
bemöta.
3:o. Hava två eller flera samtidigt
begärt ordet och skall ej på grund av
vad i 2 moni. stadgas någon av dem äga
företräde, bestämme talmannen ordningen
dem emellan att sig yttra.
§ 13.
l:o. Ledamot, som erhållit ordet,
skall tala stående från plats, som är
för talare bestämd, dock att den, som
avgiver replik, må yttra sig från den
plats, han i samlingssalen innehar.
2:o. Statsrådsledamot, som i denna
sin egenskap erhåller ordet, skall tala
stående från någon av de särskilda
platser, som för statsrådets ledamöter
äro i kammaren anordnade, eller ock
från plats, som är för talare bestämd.
§ U.
Talmannen bär verka för, att överläggningarna
icke oskäligt förlängas,
samt vaka däröver, att under överläggningarna
stillhet och ordning råda
i samlingssalen, ävensom i dessa hänseenden
inför kammaren göra de föreställningar,
till vilka han finner anledning.
§§ 15-24.
(= nuvarande §§ 14.—23.)
Kungl. Majus proposition nr 105.
09
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Arbetsordning för riksdagens andra kammare.
§ 13-
Ledamot, som vill inför kammaren
sig yttra, begäre ordet av talmannen.
I den ordning, vari ledamöter sådant
begärt, varde de av talmannen uppropade.
Hava två eller flera på en
gång begärt ordet, bestämme talmannen
ordningen dem emellan att sig yttra.
Konungens rådgivare åge dock att
framför kammarens ledamöter erhålla
ordet, utan avseende å den ordning,
vari de sådant begärt.
§ 14.
Ledamot, som erhållit oidet, skall
tala stående antingen från den särskilda
plats, som kan vara för talare bestämd,
eller ock, örn han det hellre vill, från den
plats, han i samlingssalen innehar.
§ 13.
l:o. Ledamot, som vill inför kammaren
sig yttra, begäre ordet av talmannen.
I den ordning, vari ledamöter
sådant begärt, varde de av talmannen
uppropade, dock med iakttagande
av vad i 2 mom. är för vissa fall
föreskrivet.
2:o. Konungens rådgivare åge att
framför kammarens ledamöter erhålla
ordet, utan avseende å den ordning,
vari de sådant begärt.
Referent, som i 45 § riksdagsordningen
sägs, åge rätt att under överläggningen
i det ärende, för vilket han utsetts,
yttra sig oberoende av ordningen
mellan kammarens övriga ledamöter.
Utan hinder av vad nu sagts må
ledamot för genmäle, varom stadgas i
52 § riksdagsordningen (replik), kunna
efter talmannens beprövande erhålla ordet
omedelbart efter talare, som han vill
bemöta.
3:o. Hava två eller flera på en gång
begärt ordet och skall ej på grund av
vad i 2 mom. stadgas någon av dem äga
företräde, bestämme talmannen ordningen
dem emellan att sig yttra.
§ 14.
Ledamot, som erhållit ordet, skall
tala stående från plats, som är för
talare bestämd, dock att den, som avgiver
replik, må yttra sig från den
plats, han i samlingssalen innehar.
§ v
Talmannen
bin• verka för, att överläggningarna
icke oskäligt förlängas,
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
samt valia däröver, att under överläggningarna
stillhet och ordning råda i samlingssalen,
ävensom i dessa hänseenden
inför hammaren göra de föreställningar,
till vilha han finner anledning.
§§ 16-28.
(— nuvarande §§ 15—27.)
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.