Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
1
Nr 101.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag dels till lag
om gäldande ur kyrkofonden av pensionsavgift, belöpande
å innehavare av prästerlig emeritilön med flera, dels
ock angående gäldande ur biskopslöneregleringsfonden av
pensionsavgift, belöpande å innehavare av emeritilön för
biskop; given Stockholms slott den 12 februari 1932.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Majit föreslå riksdagen att för dess del
dels antaga härvid fogade förslag till lag om gäldande ur kyrkofonden
av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön med flera;
dels ock medgiva, att å innehavare av emeritilön för biskop belöpande
pensionsavgift till prästerskapets änke- och pupillkassa må gäldas ur biskopslöneregleringsf
onden.
GUSTAF.
Sam. Städener.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 79 höft. (Nr 101.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
Förslag
till
lag om gäldande ur kyrkofonden av pensionsavgift, belöpande å
innehavare av prästerlig emeritilön med flera.
Härigenom förordnas som följer:
A innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa skall gäldas ur kyrkofonden.
Lag samma vare beträffande pensionsavgift till nämnda kassa för kyrkoherde
i prebendepastorat, som avgått från kyrkoherdetjänsten i sammanhang
med avgång med pension från den professur, varmed kyrkoherdetjänsten
är förenad.
De närmare föreskrifterna angående avgiftens inbetalning meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer; skolande från
och med samma dag lagen den 22 april 1927 (nr 115) örn gäldande ur kyrkofonden
i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig
emeritilön, upphöra att gälla.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
3
Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:
Genom lag den 22 april 1927, nr 115, örn gäldande ur kyrkofonden i
visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön,
stadgades, att å innehavare av sådan lön belöpande pensionsavgift till
prästerskapets änke- och pupillkassas försäkringsfond skulle gäldas ur kyrkofonden.
I proposition den 23 januari 1931, nr 37, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att för dess del antaga ett av kyrkomötet antaget förslag till lag örn ändrad
lydelse av lagen i fråga av innebörd, att omförmälda stadgande skulle äga
motsvarande tillämpning i fråga om årsavgift till kassan enligt reglementet
den 6 november 1874 med däri senare vidtagna ändringar. Till det vid
propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för nämnda den 23 januari 1931 anförde jag, bland annat, följande:
Icke ens med den föreslagna lagändringen komme alla emeriti att bliva
delaktiga av den föreslagna förmånen. I den mån präster, vilkas avgifter
till kassans tillskottsfond grundades icke på 1874 års utan på 1926 års reglemente,
undfinge emeritilön, folie dessa utanför det föreslagna stadgandet.
För åstadkommande av fullständig lagstiftning på ifrågavarande område
torde böra utarbetas och i sinom tid för riksdagen och kyrkomötet framläggas
förslag till ny lag om gäldande ur kyrkofonden av pensionsavgifter,
belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön. I sammanhang med denna
fråga syntes ävenledes böra tagas under övervägande utarbetande av bestämmelser
därom, att å biskop, som åtnjöte emeritilön, belöpande avgifter
till ifrågavarande kassa finge gäldas ur biskopslöneregleringsfonden.
Efter det riksdagen i skrivelse den 7 mars 1931, nr 46, anmält, att riksdagen
bifallit omförmälda proposition, utfärdade Kungl. Maj:t den 13 mars
1931 lag, nr 37, örn ändrad lydelse av förenämnda lag.
Genom beslut den 9 oktober 1931 anbefalldes direktionen för prästerskapets
änke- och pupillkassa att till Kungl. Maj:t skyndsamt avgiva av erforderlig
utredning åtföljda förslag i de avseenden, som jag berört i nyss
åberopade statsrådsprotokoll.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
I skrivelse den 30 oktober 1931 har direktionen framlagt dylika förslag
och därvid anfört följande:
Kyrkofonden erlägger för närvarande betalning för alla de pensionsavgifter
till kassan med undantag av åldersskillnadsavgifter enligt 1874 års
reglemente, som åvila de nuvarande innehavarna av prästerliga emeritilöner.
Erhåller präst, vilkens delaktighet i kassan grundas på 1926 års reglemente,
emeritilön vid 70 års ålder, får han enligt nu gällande bestämmelser själv
erlägga den del av grundavgiften till kassan, som belöper å tillskottsfonden
till och med det kvartal, varunder efter delägarens död emeritilönen av
stärbhuset frånträdes, varunder han fyller 75 år eller varunder han eljest
upphör att vara delägare i kassan. Någon utredning om storleken av de
pensionsavgifter, som på grund av ifrågasatt lagändring även sistnämnda
innehavare av emeritilön skulle få erlagda av kyrkofonden, är icke möjlig
att åstadkomma. Det torde dock icke behöva befaras, att kyrkofonden genom
den föreslagna åtgärden skulle behöva vidkännas ökade kostnader för
angivna ändamål, då avgifterna för dessa delägare upphöra vid 75 års ålder.
Åldersskillnadsavgifter enligt 1874 års reglemente, belöpande å innehavare
av prästerliga emeritilöner, uppgå för innevarande ecklesiastikkvartal till
sammanlagt 119 kronor 88 öre och torde framdeles icke komma att väsentligt
överstiga denna summa. Kyrkofonden skulle alltså icke i nämnvärd
mån belastas, örn berörda åldersskillnadsavgifter påfördes densamma.
För närvarande utgå endast två emeritilöner till biskopar. För biskopslöneregleringsfonden
torde det sakna betydelse, örn avgifterna till kassan
för berörda innehavare av biskopliga emeritilöner påfördes fonden. Under
förutsättning av endast två emeritilöner torde grundavgifterna komma att
variera mellan 130 och 250 kronor per kvartal. Någon förhandsberäkning
av eventuella tilläggsavgifters storlek är icke möjlig.
De lagförslag, som direktionen för änke- och pupillkassan i anslutning
härtill framlägger, äro av följande lydelse:
Lag
om ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) om gäldande
ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å
innehavare av prästerlig emeritilön.
Härigenom förordnas att lagen den 22 april 1927 om gäldande ur kyrkofonden
i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig
emeritilön, skall erhålla följande ändrade lydelse:
Ä innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa skall gäldas av kyrkofonden.
De närmare föreskrifterna angående avgiftens inbetalning till kassan meddelas
av Konungen.
Kungl. May.ts proposition Nr 101. 5
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer; dels ock till
Lag
om gäldande ur biskopslöneregleringsfonden av pensionsavgift,
belöpande å innehavare av biskoplig emeritilön.
Härigenom förordnas som följer:
A innehavare av biskoplig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa skall gäldas av biskopslöneregleringsfonden.
De närmare föreskrifterna angående avgiftens inbetalning till kassan meddelas
av Konungen.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
I ärendet hava därefter yttranden avgivits dels av samtliga domkapitel
och Stockholms stads konsistorium dels ock av kammarkollegiet och statskontoret
gemensamt.
Domkapitlet i Uppsala har beträffande direktionens förslag till lag örn
ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 (nr 115) anfört att, då syftemålet
med den ifrågavarande lagstiftningen syntes vara att befria alla innehavare
av prästerliga emeritilöner från skyldigheten att erlägga pensionsavgifter till
prästerskapets änke- och pupillkassa, domkapitlet funne sig böra hemställa,
att ifrågavarande förmån utsträcktes att omfatta jämväl teologie professorer
emerid, vilka innehaft prebendepastorat och vore delaktiga i änke- och
pupillkassan. Jämväl domkapitlet i Luleå har ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida icke befrielse från dylika avgifter billigtvis borde beredas även
bemälde prebendarier. I övrigt hava förslagen blivit av domkapitlen och
konsistoriet tillstyrkta.
Kammarkollegiet och statskontoret hava i utlåtande den 12 januari 1932
yttrat:
Beträffande kostnadsfrågan torde följande få anföras.
Den ökade ansvarighet för pensionsavgifter till kassan, som bleve en följd
av den nu föreslagna lagbestämmelsen örn pensionsavgifters gäldande ur
kyrkofonden, komme att föranleda ökade utgifter för denna fond därigenom
att fonden skulle hava att bekosta jämväl de åldersskillnadsavgifter, vilka
skola utgöras jämlikt 1874 års reglemente. Efter vad änke- och pupillkassans
direktion meddelat, uppgå de avgifter, varom sålunda är fråga,
allenast till ringa belopp. Kyrkofondens nu föreslagna ansvarighet för avgifter
för emerid, vilkas delaktighet grundas på 1926 års reglemente, kan,
så länge nuvarande inskränkningar i rätten till emeritilön kvarstå och nu
gällande delaktighetsbelopp i kassan bibehållas, icke förväntas komma att
annat än möjligen tillfälligtvis öka det nuvarande ansvarighetsbeloppet utan
snarare efter hand sänka detta. I den mån emeritilön tilldelas präster,
vilkas delaktighet grundas å 1926 års reglemente, minskas nämligen antalet
emerid, vilkas delaktighet grundas å 1874 års reglemente; och avgifterna
för de förra upphöra vid 74 års ålder, under det att avgifterna för de senare
skola erläggas under återstående livstiden.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.
För de två första kvartalen av ecklesiastikåret 1931/1932 hava för innehavare
av emeritilöner blivit av statskontoret ur kyrkofonden utbetalade,
på grund av 1927 års lag enligt dess ursprungliga lydelse 324 kronor 6 öre
och på grund av den genom 1931 års lag införda tilläggsbestämmelsen
8,475 kronor 61 öre, motsvarande för helt år omkring 650 kronor och
17,000 kronor eller sammanlagt omkring 17,650 kronor. Under ifråga
varande år utgjorde antalet tilldelade emeritilöner 135 för kyrkoherdar, 38
för komministrar och 24 för extra ordinarie präster. Då enligt Kungl. Marits
brev den 11 april 1930 det belopp, som årligen må utgå ur kyrkofonden
till emeritilöner för präster, skall från och med nämnda ecklesiastikår tillsvidare
vara uppdelat i följande antal emeritilöner, nämligen högst 145 för
kyrkoherdar, högst 45 för komministrar och högst 35 för extra ordinarie
präster, torde kunna beräknas att, därest samtliga emeritilönerum blivit tillsatta,
kyrkofondens utgifter komme att ökas med omkring 3,000 kronor,
varigenom samtliga kostnader — inbegripet åldersskillnadsbeloppen — kunde
beräknas till omkring 21,000 kronor. Det synes dock icke osannolikt att
yngre präster i flera fall än äldre präster berett sig delaktighet i försäkringsfonden
samt att till följd därav kyrkofondens ansvarighet för avgifter
till försäkringsfonden kommer att ökas i den mån yngre präster inträda i
emeritiåldern och erhålla emeritilön.
I avseende å kostnaden för biskopslöneregleringsfonden för fullgörandet
av åliggande att till kassan betala pensionsavgifter för innehavare av emeritilön
för biskop torde få hänvisas till kassadirektionens yttrande. Av detta
yttrande torde få slutas att, under förutsättning att tre emeritilöner för biskop
utgå och att delaktighetsbeloppet är det nuvarande, biskopslöneregleringsfondens
årliga bidrag icke kominer att överstiga 1,500 kronor.
I sak hava ämbetsverken icke annan erinran mot de framlagda förslagen
än att den av domkapitlen i Uppsala och Luleå stift gjorda anmärkningen
synes befogad. Kyrkoherde i prebendepastorat är enligt 1 § lagen om
emeritilöner för präster utesluten från rätten till sådan emeritilön. Däremot
är sådan kyrkoherde delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.
I formellt hänseende torde få mot det framlagda förslaget till lag örn
ändrad lydelse av lagen den 22 april 1927 anmärkas att då de nya bestämmelserna
äro avsedda att, med utökat innehåll, helt och hållet ersätta bestämmelserna
i lagen den 22 april 1927, såsom den lyder enligt lagen den
13 mars 1931, det synes lämpligast att ersätta lagen med en helt ny lag,
särskilt som den nuvarande lagens rubrik genom de där förekommande
orden »i visst fall» icke täcker det föreslagna nya innehållet.
Det kunde väl synas lämpligare att bestämmelserna örn gäldandet av pensionsavgift
belöpande såväl å innehavare av prästerlig emeritilön som å emeritilön
för biskop sammanfördes i en gemensam lag än att de inrymdes i
var sin särskilda lag. Då det territoriella prästerskapets löneförhållanden
torde få antagas i en nära framtid bliva föremål för ny lagstiftning och
denna kan tänkas komma att — såsom skett i 1931 års prästlöneregleringssakkunnigas
förslag till prästlönelag — inbegripa jämväl bestämmelse örn
pensionerad prästs pensionsavgift, hava ämbetsverken ingen erinran mot de
nu ifrågasatta stadgandenas fördelning å två lagar.
Till förekommande av att särskild kungörelse skall behöva utfärdas för
bestämmande av dagen för lagarnas ikraftträdande, synes promulgationsbestämmelsen
böra få en mot förslaget ändrad avfattning.
Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 101. 7
Mot vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda anfört har jag i sak
ingen erinran att göra. I formellt hänseende vill jag i så måtto föreslå en
ändring i vad som föreslagits, att jag förordar, att bestämmelsen om pensionsavgift
för innehavare av biskoplig emeritilön icke må intagas i en särskild
lag, utan att, såsom fallet varit i fråga örn beslut att från biskopslöneregleringsfonden
gälda de biskopliga emeritilönerna, medgivande må av riksdagen
inhämtas örn utbetalande ur sagda fond av ifrågavarande avgift. De
närmare föreskrifterna angående avgiftens inbetalning till änke- och pupillkassan
torde böra meddelas av Kungl. Majit.
I fråga örn tidpunkten för de nya föreskrifternas ikraftträdande ansluter
jag mig till vad direktionen för änke- och pupillkassan föreslagit, nämligen
att de skola träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
Därest vad sålunda föreslås varder av riksdagen bifallet, lärer Kungl.
Majit därefter komma att underställa föreliggande frågor jämväl allmänt
kyrkomöte.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag om
gäldande ur kyrkofonden av pensionsavgift, belöpande å innehavare av prästerlig
emeritilön med flera, samt hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att för dess del
dels antaga berörda förslag till lag,
dels och medgiva, att å innehavare av emeritilön för biskop
belöpande pensionsavgift till prästerskapets änke- och pupillkassa
må gäldas ur biskopslöneregleringsfonden.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar
Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Hedenlund.
Departe
mentschefen.