Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.
1
Nr 100.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tjänstår sberäkning
för småskollärarinnor, vilka varit anställda vid privatläroverkens
förberedande klasser m. fri.; given Stockholms
slott den 12 februari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sam. Städener.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1932.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,
Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Städener anför härefter:
I en vid 1927 års riksdag väckt motion (I: 248) upptogs frågan örn understöd
åt de lärarinnor, som bestrida undervisningen i de vid åtskilliga privatläroverk
då förefintliga förberedande klasserna och som genom dessa klassers
indragning skulle bliva utan anställning. I motionen hemställdes, att riksdagen,
med anledning av den till 1927 års riksdag avlåtna propositionen
örn det högre skolväsendet ville hos Kungl. Majit anhålla örn övervägande,
i vad mån de lärarinnor vid privatläroverkens småbarnsklasser, vilka genom
indragandet av offentligt stöd för dessa klasser råkade i ekonomiska svårig
-
Tjänstårsberäkning
för
småskollärarinnor,
vilka
varit anställda
vid
privatläroverkens
förberedande
klasser ni. m.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 78 haft. (Nr 100.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.
heter, kunde genom överflyttning till folkskolan eller annorledes bibehållas
vid ett skäligt livsuppehälle.
Riksdagen förklarade i skrivelse den 2 juni 1927 (nr 262 sid. 102), att
riksdagen funnit den av motionären berörda frågan synnerligen beaktansvärd,
och ville i anledning av det i motionen framställda yrkandet starkt betona,
det riksdagen förutsatte, att vederbörande kommuner läte sig angeläget vara
att, i den mån så vore möjligt, bereda ifrågavarande lärarinnor anställning
vid kommunens folkskoleväsen.
Med anledning härav anmodade Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juni
1929 skolöverstyrelsen att på lämpligt sätt fästa vederbörande kommunala
skolmyndigheters uppmärksamhet på vad riksdagen i sin berörda skrivelse
anfört och för dem framhålla önskvärdheten av att i möjligaste mån tillmötesgå
det av riksdagen uttalade önskemålet. Denna Kungl. Maj:ts anmaning
till överstyrelsen föranledde utsändandet av ett cirkulär den 7 oktober
1929 till folkskolestyrelserna i samtliga städer, i vilka funnos privatläroverk
med förberedande klasser. I denna cirkulärskrivelse fäste överstyrelsen folkskolestyrelsens
as uppmärksamhet på sakens behjärtansvärda innebörd, varjämte
lämnades vissa praktiska anvisningar angående det sätt, på vilket ett
skoldistrikt möjligen kunde bringa de lärarinnor, som saken gällde, erforderlig
hjälp.
Enligt vad skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1931 meddelat,
hava de sålunda vidtagna åtgärderna i åtskilliga fall lett till det resultatet,
att lärarinnor vid privatläroverkens förberedande klasser i samband med
sådana klassers indragning vunnit anställning såsom extra ordinarie eller
ordinarie småskollärarinnor vid folkskoleväsendet på orten. I vissa fall har
Kungl. Majit medgivit, att sådan placering som ordinarie småskollärarinna
fått ske utan iakttagande av bestämmelserna i gällande folkskolestadgas
§19 angående tillsättning av ordinarie lärartjänst.
En del lärarinnor, som under längre tid och med goda vitsord tjänstgjort
vid privatläroverkens småskolavdelningar, sakna formell kompetens för anställning
vid kommunernas småskolor. För dessa finnes emellertid möjlighet
att i dispensväg få sådan kompetens sig tillerkänd.
Under erinran att dispens, som nu avses, författningsenligt skall beviljas
av skolöverstyrelsen, har skolöverstyrelsen i sin nyssnämnda skrivelse den
31 augusti 1931 meddelat, att överstyrelsen hittills i samband med uppkomna
frågor örn överflyttande till det kommunala folkskoleväsendet av
lärarinnor från privatläroverkens förberedande klasser, i den mån så befunnits
erforderligt och eljest från sakliga synpunkter kunnat motiveras, meddelat
dispens från småskollärarexamen.
Vissa möjligheter finnas sålunda och hava även begagnats att bereda
lärarinnor av ifrågavarande kategori möjlighet till utkomst. Emellertid hava
beträffande dessa lärarinnor gjort sig gällande ett par önskemål, vilka hittills
3
Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 100.
icke blivit tillgodosedda. Dessa önskemål gälla dels rätt för berörda lärarinnor
att för lönetur och pension tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
vid enskilt läroverks småskolavdelningar, dels möjlighet till understöd åt
sådan lärarinna, åt vilken icke kunnat beredas likvärdig anställning i kommuns
tjänst.
I sistnämnda avseenden hava åtskilliga framställningar blivit gjorda.
Sålunda har hos Kungl. Maj:t lärarinnan vid Oskarshamns elementarläroverk
för flickor Herta Syster Maria Stjernberg med förmälan att
sagda läroverk som följd av 1927 års riksdagsbeslut i skolfrågan komme
att successivt nedläggas från och med utgången av läsåret 1927/1928, då
första förberedande klassen komme att indragas — anhållit örn behörighet
att söka och innehava ordinarie småskollärarinnebefattning vid Oskarshamns
folkskolor med rätt för henne att i fråga örn lönetur och pension tillgodoräkna
sig sin föregående tjänstgöring vid berörda läroverk.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att sökanden är född
den 26 april 1876, att hon vid nämnda läroverk tjänstgjort såsom lärarinna
från och med höstterminen 1902 till och med vårterminen 1.928 och därvid
meddelat undervisning företrädesvis i första förberedande klassen, att hennes
undervisningsskyldighet vid läroverket intet läsår understigit 20 veckotimmar,
att skolöverstyrelsen på grund av ovannämnda ansökning den 10 mars 1928
beviljat sökanden behörighet att, utan hinder därav att hon icke avlagt
därför föreskriven examen, söka och innehava ordinarie småskollärarinnebefattning
vid Oskarshamns stads folkskolor samt att hon den 13 april
1928 valts till småskollärarinna vid Rotviksskolan i Oskarshamns stads
skoldistrikt.
I detta ärende hava yttranden avgivits av folkskolestyrelsen i Oskarshamn
och vederbörande folkskolinspektör samt den 24 februari 1928 av domkapitlet
i Växjö, den 10 mars 1928 av skolöverstyrelsen, den 30 mars 1928
av statens pensionsanstalt och den 30 maj 1928 av statskontoret.
Folkskolestyrelsen i Oskarshamn och domkapitlet hava förordat bifall till
ansökningen. Folkskolinspektören har endast yttrat sig i behörighetsfrågan.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:
Då nu gällande författningsbestämmelser rörande folk- och småskollärares
löneturs- och pensionsförhållanden tillkommit genom riksdagens medverkan,
torde denna omständighet medföra hinder för Kungl. Majit att utan vidare
bifalla ansökningen i vad den avsåge tjänstårsberäkning. Emellertid syntes
det överstyrelsen, särskilt vad pcnsionsförhållandena anginge, vara billigt,
att sådana lärarinnor, vilka i likhet med sökanden på grund av de enskilda
flickläroverkens omorganisation överflyttades till det kommunala skolväsendet,
bereddes möjlighet att erhålla pension och att härför tillgodoräkna sig tidigare
tjänstgöring vid sådana läroverk. Om såsom överstyrelsen förmodade
ett sådant syfte icke heller kunde vinnas genom tillämpning av § 6 i gällande
reglemente för statens pensionsanstalt, syntes syftemålet kunna ernås endast
på sådant sätt, att Kungl. Majit genom proposition till riksdagen utverkade
dess bifall till dylika pensionsfrågors lösning i värjo enskilt lall. På grund
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.
av vad sålunda anförts tillstyrkte skolöverstyrelsen beträffande den föreliggande
ansökningen vidtagande av åtgärder i angiven riktning.
Statens pensionsanstalt har anfört, att anstalten ansåge billigt att sökanden
bereddes rätt att, efter vunnen anställning vid den allmänna folkundervisningen,
för pension räkna tjänstår för sin omförmälda tjänstgöring vid
privatläroverk.
Statskontoret har anfört huvudsakligen följande:
Vid bedömande av frågor om tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring
för statsanställda lärares uppfattning i högre lönegrad hade den fordran
alltid uppställts, att endast sådan tjänstgöring finge tillgodoräknas, som fullgjorts
efter det vederbörande vunnit kompetens till den befattning, i vilken
uppflyttningen skulle äga rum. I förevarande fall hade emellertid kompetens
erhållits först sedan den tidigare tjänstgöringen avslutats, varför i analogi
med nyssberörda tillämpning sagda tjänstgöring icke skulle kunna till någon
del tillgodoräknas sökanden. A andra sidan måste dock erkännas, att starka
billighetsskäl talade för ett medgivande i antydd riktning, åtminstone av
sådan omfattning, att sökanden icke genom den förändrade tjänstgöringen
komme att lida minskning i sina avlöningsförmåner. Vad anginge ansökningen
i vad den avsåge rätt att tillgodoräkna tjänstgöringen vid elementarläroverk
såsom tjänstår för pension vid småskollärarinnetjansten, förordade statskontoret
i likhet med statens pensionsanstalt bifall till densamma. Bägge de
avhandlade spörsmålen syntes böra underställas riksdagens prövning.
Vidare har Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund genom sitt
arbetsutskott i skrivelse den 26 maj 1930 anfört, bland annat, följande:
I riksdagsskrivelsen nr 262 till 1927 års riksdag beröres ej frågan örn
lönetursrätt för lärarinna, som från flickskolornas förberedande avdelning
övergår till motsvarande klasser i folkskolan. Dock synes det på intet vis
motiverat, att sådan lärarinna skulle förlora de tjänstår, hon med tjänstgöring
av samma art ehuru i annan skolform intjänat.
Det synes vidare väl motiverat och i hög grad behjärtansvärt att i de
fall, där lärarinnor genom direkta eller indirekta åtgärder från statens sida
förlora sin tjänst, och då likvärdig anställning ej omedelbart erhålles, någon
form av understöd, åtminstone ett existensminimum, tillerkändes denna lilla
grupp av lärarinnor under tiden från entledigandet, intill dess ny anställning
vunnits.
I anslutning härtill har lärarinneförbundet hemställt
att med hänsyn till de brydsamma förhållanden, som oförskyllt drabbat
en oförvitlig kår, Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen sådan ändring i
gällande bestämmelser vid lönetursberäkning för småskollärarinnor, att i de
fall, då överflyttning till kommunal småskola av f. d. privatanställd men
genom skolreformens verkningar entledigad småskollärarinna äger rum, lärarinnan
i fråga måtte för lönetursberäkning få tillgodoräkna sig de tjänstår,
hon i den privata småskolan intjänat, samt
att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida det ej kunde
befinnas skäligt, att i de fall, där lärarinna i statsunderstödd privatskolas
förberedande avdelning direkt eller indirekt genom åtgärder från statens
Kungl. Maj:ts proposition Nr 100. 5
sida förlorar sin tjänst och då likvärdig anställning ej omedelbart erhålles,
någon form av understöd, åtminstone ett existensminimum, tillerkändes
denna lilla grupp av lärarinnor under tiden från entledigandet, intill dess
ny likvärdig anställning vunnits.
I särskilda, till Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen ingivna ansökningar
hava därjämte småskollärarinnorna Karin Pettersson i Karlstad och Gerda
Munthe i Visby samt elementarlärarinnorna Maria Hagelin, Valborg Himmelstrand
och Ester Westerdal i Sundsvall gjort framställningar, vilka till sin
sakliga innebörd sammanfalla med vad i sådant avseende yrkats av lärarinneförbundet
i dess nyssberörda hemställan. Beträffande innehållet i dessa
fem ansökningar torde jag kunna inskränka mig till att hänvisa till handlingarna
i ärendet.
Över lärarinneförbundets och nyssnämnda lärarinnors framställningar hava
yttranden avgivits den 31 augusti 1931 av skolöverstyrelsen och den 3
oktober 1931 av statskontoret.
Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:
Såsom i lärarinneförbundets skrivelse framhålles, nämnde^ ingenting i
riksdagsskrivelsen 1927 angående spörsmålet örn lönetursrätt. Överstyrelsen
håller dock före, att lösningen av denna lönetursfråga kan betraktas såsom
ett led i de åtgärder, vilka statsmakterna genom ovan anförda uttalande
givit sitt stöd, nämligen säkerställande, så långt sig göra låter, av nu ifrågavarande
lärarinnors existensmöjligheter, i första hand genom deras överflyttning
till vederbörande kommuns folkskoleväsen. Starka billighetsskäl tala
för att den lönetursrätt, som nu ifrågasättes, blir beviljad. Avlöningsförmånerna
för den vid privatläroverkens förberedande klasser anställda lärarpersonalen
hava visserligen icke varit genom författning reglerade. Dock
torde i allmänhet den praxis hava tillämpats, att avlöningen kommit att
hållas i nivå med småskollärarinnelönerna vid den kommunala småskolan
på orten. I sådana fall hava även ålderstillägg utgått efter vederbörligen
intjänade lönetursår. Det synes obilligt, att under sådana förhållanden den
lärarinna, som i samband med tjänstens indragning kommer att övergå till
kommunal småskola, alltid måste börja åtnjuta lön i första lönegraden.
Det torde ock vid bedömandet av denna fråga böra beaktas, att så länge
de förberedande klasserna vid privatläroverken uppehållits, detta i stort sett
betytt en motsvarande besparing av lärarkrafter vid folkskolan och alltså
en minskning i statens och kommunernas utgifter för det kommunala skolväsendet.
Enligt från privatläroverken inhämtade uppgifter synas av de lärarinnor,
som efter ingången av år 1930 entledigats på grund av indragning av förberedande
klasser, 14 hava erhållit ordinarie anställning vid vederbörande
kommuns småskola. Härtill kommer ett fåtal fall, då tidigare en dylik
överflyttning skett, varjämte böra beräknas ytterligare några placeringar av
detta slag under de närmast kommande åren. I det bela torde man kunna
räkna med, att den lönetursrätt, varom nu är fråga, kommer att beröra omkring
ett 20-tal lärarinnor. De ekonomiska konsekvenserna av ett medgivande
av den nu ifrågasatta lönetursrätten synas sålunda bliva ganska begränsade.
Av framställningen liksom ock av vad överstyrelsen nu anfört framgår,
6
Kungl. Maj.is j)roposition Nr 100.
att de nuvarande lönetursbestämmelserna beträffande ordinarie småskollärarinna
enligt § 10 mom. 4 i kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760)
angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor saint statsbidrag till
sådan avlöning icke skulle ändras i syfte att för uppflyttning i högre lönegrad
skulle generellt få räknas föregående tjänstgöring vid förberedande
klasser vid privatläroverk. En dylik utvidgning av lönetursrätten kan överstyrelsen
givetvis icke tillstyrka. Den skulle begränsas till allenast de fall,
som hava ett verkligt sammanhang med den i riksdagens skrivelse år 1927
antydda förutsättningen för ett det allmännas hjälpande ingripande till förmån
för de lärarinnor, som på grund av skolreformens genomförande eljest
komme att stå arbetslösa. Emellertid skulle det eldigt överstyrelsens mening
vara ganska svårt att finna en formulering, som på förhand täckte samtliga
de fall, vilka i verkligheten kunde komma i fråga till den lönetursrätt, som
nu åsyftas. Det torde därför vara mest ändamålsenligt och praktiskt att
frågan löses på enahanda sätt som redan blivit bestämt beträffande tillgodoräknande
för lönetur av tjänstgöring vid statsunderstödd svensk skola i
utlandet, nämligen efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall
(punkten e i ovannämnda § 10 mom. 4).
Överstyrelsen vill i detta sammanhang jämväl erinra om dessa lärarinnors
ställning i pensionshänseende. De lärarinnor, som bliva överflyttade
från privatläroverkens förberedande klasser till kommunal småskola, erhålla
därvid pensionsrätt i statens pensionsanstalt men bibehålla, i den mån de
såsom lärarinnor vid privatläroverks förberedande klasser tillhört svenska
lärarinnornas pensionsförening, den rätt till pension, som tillkommer dem
på grund av gjorda inbetalningar till nämnda pensionsförening. Sker överflyttningen
till den kommunala småskolan vid relativt hög ålder, blir den
från statens pensionsanstalt utgående pensionen starkt avkortad, och det
torde därför komma att inträffa, att det sammanlagda pensionsbeloppet för
dylik lärarinna kommer att understiga det belopp, som skulle hava tillkommit
henne, därest hon haft sin tjänstgöring helt förlagd till kommunal småskola.
Det synes överstyrelsen billigt, örn detta kunde åtminstone i viss
utsträckning förekommas därigenom, att befattningshavaren finge för tjänstår
tillgodoräkna sig även viss tid av tjänstgöring vid privatläroverkens förberedande
klasser. Överstyrelsen vill erinra därom, att riksdagen på framställning
av Kungl. Majit vid ett flertal tidigare tillfällen — bland annat
beträffande folkskollärarinnorna Anna Ljungberg och Gurli d’Aubigné (riksdagens
skrivelser nr 215/1929 och 369/1930) — medgivit, att lärare för åtnjutande
av pension enligt civila pensionslagen eller från statens pensionsanstalt
fått tillgodoräkna sig två tredjedelar av den tid, som vederbörande
tjänstgjort vid enskild läroanstalt. En liknande förmån synes lämpligen
böra beredas nu ifrågavarande lärarinnor, sålunda att de medgivas rätt att
för pension i statens pensionsanstalt tillgodoräkna sig jämväl två tredjedelar
av sin tjänstetid vid statsunderstött privatläroverks förberedande klasser.
Givetvis borde en dylik utsträckt tjänstårsberäkning för pension, i överensstämmelse
med vad som i motsvarande fall gäller beträffande lärarinna vid
kommunal flickskola, förbindas med det villkoret, att, därest nu avsedd lärarinna
åtnjuter pension från svenska lärarinnornas pensionsförening, den
henne från statens pensionsanstalt tillkommande pensionen i motsvarande
mån minskas, dock med den begränsningen, att därvid hänsyn ej må tagas
till större del av den från pensionsföreningen utgående pensionen än den,
som grundas på statsbidrag och de för detsammas erhållande erforderliga
minimiavgifter.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.
Slutligen yrkar lärarinneförbundet, att Kungl. Maj:t täcktes taga under
övervägande, huruvida det ej kunde finnas skäligt att i de fall, där lärarinna
i statsunderstödd privatskolas förberedande avdelning direkt eller indirekt
genom åtgärder från statens sida förlorar sin tjänst, och då likvärdig
anställning ej omedelbart erhålles, någon form av understöd, åtminstone ett
existensminimum, tillerkändes denna lilla grupp av lärarinnor under tiden
från entledigandet, intill dess ny likvärdig anställning vunnits.
Enligt de uppgifter, som överstyrelsen kunnat inhämta, hava intill utgången
av vårterminen 1931 omkring 35 lärarinnor vid de statsunderstödda
privatläroverkens förberedande klasser entledigats under sådana förhållanden,
att entledigandet kan sättas i samband med 1927 års skolreform och
i anslutning därtill vidtagna åtgärder. Två av dessa lärarinnor hava emellertid,
enligt de för överstyrelsen tillgängliga uppgifterna, anställts vid vederbörande
skola senare än den 1 mars 1927, och ytterligare två uppgivas icke
önska erhålla annan anställning. Då därjämte ett ej ringa antal av de
entledigade lärarinnorna erhållit anställning vid kommunal eller annan skola,
återstår, enligt de beräkningar som överstyrelsen kunnat verkställa, endast
ett tiotal lärarinnor, för vilka ersättning av den art, som i framställningen
åsyftas, kan ifrågakomma. Huruvida detta antal framdeles kan komma att
ökas, undandrager sig för närvarande säkert bedömande. Sannolikheten
talar dock för att någon större ökning av antalet understödsbehövande lärarinnor
icke kommer att ske, enär den i samband med skolreformen förutsatta
avvecklingen av de förberedande klasserna i allmänhet redan ägt rum.
Överstyrelsen finner för sin del synnerligen starka billighetsskäl tala för
att de lärarinnor vid nu ifrågavarande klasser, som genom åtgärder i samband
med skolreformen förlorat sina utkomstmöjligheter, erhålla någon ersättning
av statsmedel, i den mån annan utkomst icke kunnat beredas dem.
Dylik ersättning synes böra beviljas för allenast ett år i sänder och efter
Kungl. Maj:ts beprövande med hänsyn till de föreliggande omständigheterna
i varje särskilt fall. I likhet med vad som av riksdagen beslutits rörande
grunder i motsvarande fall för ersättning åt andra kategorier av lärarinnor
vid enskilda läroanstalter bör gälla, att ersättning utgår allenast till sådan
entledigad lärarinna, som under minst fem år varit anställd vid statsunderstött
privatläroverks förberedande klasser och som vunnit dylik anställning
före den 1 mars 1927 samt vilkens tjänstgöring haft sådan omfattning, att
den kan sägas hava utgjort hennes väsentliga sysselsättning. Däremot synes,
med hänsyn därtill, att någon överflyttning till annan tjänst, på samma sätt
som skett beträffande vid egentlig flickskola anställd lärarinna, icke kan
beredas nu ifrågavarande lärarinnekategori, någon föreskrift ej böra lämnas
därom, att vederbörande lärarinna skall vid tiden för början av de förberedande
klassernas avveckling hava uppnått en ålder av 50 år. Överstyrelsen
vill härvidlag erinra om 1931 års riksdags beslut, enligt vilket ersättning
kan under vissa förhållanden av Kungl. Majit tillerkännas lärarinna vid
privatläroverk, oavsett hennes ålder vid början av avvecklingen av den
skola, vid vilken hon varit anställd, under förutsättning bland annat att
vederbörande lärarinna icke kunnat beredas annan anställning. Samma
förutsättning bör, såsom redan ovan nämnts, givetvis gälla i nu förevarande
fall.
Den övre åldersgräns, intill vilken ersättning för nastad arbetsinkomst
må kunna beviljas ifrågavarande lärarinnor, torde böra bestämmas med
hänsyn till de bestämmelser rörande inträde i pensionsåldern (livränteklas
-
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.
sen), som innehållas i stadgarna för svenska lärarinnornas pensionsförening,
till vilken lärarinnorna vid privatläroverkens förberedande klasser i allmänhet
torde vara anslutna. Då detta inträde sker med början av det kalenderår,
då delägare fyller 55 år, synes ersättning böra beviljas högst intill
nämnda tidpunkt. Någon ersättning åt ifrågavarande lärarinnor efter pensionsålderns
inträde synes åtminstone ej för närvarande böra ifrågasättas,
dels på grund av de bestämmelser, som gälla för nämnda pensionsförening
och som bland annat innebära, att pensionens storlek icke är beroende av
antalet tjänstår, dels med hänsyn till den omständigheten, att någon skyldighet
ej föreligger för vederbörande lärarinnor att tillhöra pensionsföreningen.
Vad därefter beträffar beloppet av den ersättning, som under ovan angivna
förutsättningar skulle kunna tillerkännas entledigad lärarinna, anser
överstyrelsen, med hänsyn till föreliggande förhållanden, detsamma böra bestämmas
från fall till fall. Överstyrelsen vill erinra därom, att några bestämmelser
vare sig i lönehänseende eller i fråga örn tjänstgöringsskyldighetens
omfattning icke finnas utfärdade rörande nu ifrågavarande kategori
av lärarinnor. Deras avlöningsförmåner liksom deras tjänstgöringsskyldighet
kunna således vara ganska växlande vid olika skolor. Under sådana
förhållanden synes lämpligen en norm för ersättningens maximibelopp kunna
erhållas med utgångspunkt från de i gällande författningar stadgade avlöningsförmånerna
för ordinarie småskollärarinna. Då en del av de lärarinnor,
som skulle ifrågakomma till ersättning, kan åberopa en mångårig tjänstgöring,
torde man böra utgå från lönen i högsta lönegraden, vartill så kommer
dyrtidstillägg, beräknat enligt för närvarande gällande grundtal, nämligen
30 procent, provisorisk avlöningsförbättring å billigaste ort samt värdet
av naturaförmåner, vilka uppskattats till samma belopp, som av 1928
års lönekommitté ifrågasatts beträffande lägsta ortsgruppen i dess betänkande
med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.
Det sålunda beräknade avlöningsbeloppet uppgår till 2,559 kronor,
och med tillämpning av samma grunder, som i detta hänseende gälla
beträffande ersättning åt lärarinnor vid egentlig flickskola, skulle ersättningens
maximibelopp bestämmas till två tredjedelar av det ovannämnda
beloppet eller med lämplig avrundning nedåt till 1,600 kronor. Därjämte
torde böra bestämmas, att ersättning i intet fall må utgå med högre belopp,
än som motsvarar två tredjedelar av de avlöningsförmåner, som vederbörande
lärarinna i medeltal åtnjutit under de 5 sista åren före entledigandet.
Det belopp, som sålunda skulle bli erforderligt för budgetåret 1932/1933
för tillgodoseende av nu avsedda ändamål, skulle, örn man räknar med tio
till ersättning ifrågakommande lärarinnor, uppgå till högst 16,000 kronor
Då emellertid ersättningen icke torde böra beräknas utgå med i varje särskilt
fall högsta möjliga belopp, synes anslagsbehovet lämpligen kunna begränsas
till 12,000 kronor.
Statskontoret har anfört:
Vidkommande den av såväl lärarinneförbundet som åtskilliga lärarinnor
begärda lönetur sr ätten för de lärarinnor, om vilka här är fråga, kan statskontoret
instämma i vad överstyrelsen härutinnan anfört och föreslagit.
Billigheten bjuder otvivelaktigt att, då dessa lärarinnor genom av statsmakterna
vidtagna åtgärder nödgas antaga annan tjänst, de icke gå miste om
y
Kungl. Majlis proposition Nr 100.
redan intjänt Jonetia’. Då det endast rör sig om ett tjugutal lärarinnor,
bliva de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna och staten av iönetursrätten
av så ringa betydelse, att ur denna synpunkt några betänkligheter
mot förslaget icke lära kunna resas.
I sammanhang med behandlingen av lärarinneförbundets framställning
om ifrågavarande lärarinnors lönetursrätt har skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten
på ett av förbundet icke berört spörsmål, nämligen dessa lärarinnors
ställning i pousi onshänseende. Överstyrelsen anser billigt, att lärarinnorna,
vilka såsom anställda vid privatläroverks förberedande avdelning
torde hava blivit delaktiga i svenska lärarinnornas pensionsförening och som
vid övergång till kommunal småskola erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
må få såsom tjänstår för pension från sistnämnda anstalt tillgodoräkna
3/3 av tjänstetiden vid statsunderstödd privatskolas förberedande
klasser, med iakttagande dock att, därest lärarinnan erhåller pension från
nämnda pensionsförening, den henne från statens pensionsanstalt tillkommande
pensionen skall minskas med den del av den från pensionsföreningen
utgående pensionen, som grundas på statsbidrag och de för detsammas erhållande
erforderliga minimiavgifterna. Statskontoret, som med hänsyn till
här föreliggande omständigheter ansluter sig till överstyrelsens mening att
det bör tillses, att ifrågavarande lärarinnor icke genom förändringen få det
sämre ställt i pensionsavseende än om de fortsatt med sin anställning vid
privatläroverk, håller emellertid före, att lämplig åtgärd i sådant syfte bör
övervägas först, när pensionsfrågan blir aktuell i varje särskilt fall. Beträffande
överstyrelsens nyssnämnda förslag vill statskontoret icke underlåta att
erinra, hurusom 1931 års riksdag, såsom framgår av dess skrivelse nr 202,
punkt 71, angående väckt förslag om tilläggspension åt ämneslärarinnan
Anna Sofia Sondén på grund av hennes tidigare anställning vid privatläroverk,
funnit avdrag vid bestämmande av den föreslagna tilläggspensionens
belopp böra ske icke blott för den på obligatoriska avgifter grundade pension,
som hon åtnjöt från svenska lärarinnornas pensionsförening, utan även
för den pension hon uppbar från samma förening till följd av erlagda frivilliga
avgifter. Enligt statskontorets mening föreligga emellertid beträffande
nu ifrågavarande lärarinnor alldeles särskilda skäl, som synas böra
föranleda till en gynnsammare behandling i berörda avseende.
Vidkommande slutligen förslaget om understöd åt sådan lärarinna, som
efter sitt entledigande från anställningen vid privatläroverk icke kunnat erhålla
anställning vid kommunal småskola eller på annat sätt vinna sin utkomst,
synes lärarinneförbundets framställning jämväl i denna del värd beaktande.
Innevarande års riksdag har åt ämneslärarinna vid privatläroverk,
som mistat sin anställning på grund av skolreformen, oavsett hennes ålder,
beviljat understöd, under förutsättning att åt henne icke kunnat beredas
anställning vid statsläroverk eller statsunderstödd kommunal eller enskild
läroanstalt. Enahanda skäl, som föranlett denna åtgärd, äro för handen
beträffande lärarinnorna i de förberedande klasserna, och det synes förefinnas
så mycket mindre anledning till tvekan i detta fall, som enligt skolöverstyrelsens
uppgift endast ett tiotal lärarinnor kan beräknas ifrågakomma
till understöd. I trots av de direktiv angående sträng återhållsamhet vid
prövning av anslagsäskandcn, som givits i nådiga cirkuläret den 12 juni
1931, och med hänsyn till dels den skyldighet ur billighetssynpunkt, statsverket
enligt statskontorets mening äger att komma ifrågavarande lärarinnor
till hjälp, och dels de jämförelsevis måttliga kostnader, som åtgärden kan
lUhang till riimiaqens protokoll 1932. 1 sami. ?.S haft. (Kr 100.) -
Departe
mentschefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.
väntas medföra, anser sig därför statskontoret böra förorda, att anslag för
ändamålet beviljas.
Beträffande de närmare bestämmelserna för erhållande av understöd har
statskontoret intet att erinra mot överstyrelsens förslag i sådant hänseende.
Överstyrelsen har beräknat ett anslag å 12,000 kronor vara erforderligt
för budgetåret 1932/1933. Statskontoret vill med anledning härav först och
främst framhålla, att det icke lärer vara behövligt att för ändamålet uppföra
ett särskilt riksstatsanslag, utan torde de nu ifrågavarande utgifterna
böra bestridas från det redan befintliga förslagsanslaget till beredande av
ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Detta anslag, som första gången uppfördes å riksstaten för budgetåret 1930,
1931 med 7,000 kronor och då i sin helhet besparades, höjdes i riksstaten
för innevarande budgetår till 23,000 kronor. Beräkningen av detta belopp
gjordes, innan Kungl. Majit framlade propositionen örn förenämnda understöd
åt ämneslärarinnorna. Sistnämnda proposition ansågs dock ej behöva
föranleda någon höjning av anslaget. Statskontoret anser sig nu böra
ifrågasätta, örn icke anslaget, i avbidan på någon erfarenhet örn utgifterna
från detsamma, bör jämväl för budgetåret 1932/1933 bibehållas vid sitt nuvarande
belopp, oaktat ett bifall till det nu föreliggande förslaget måhända
kan förväntas medföra ytterligare belastning av detsamma. Givetvis kan
härigenom uppkomma brist i anslaget, men statskontoret anser denna möjlighet
vara under innevarande bekymmersamma budgettider att föredraga
framför att tynga riksstaten med ett belopp, som, på sätt skedde med anslaget
för budgetåret 1930/1931, måhända endast kommer att helt eller delvis
vid nästa budgetårs utgång tillgodoföras statsverkets kassafond.
Beträffande de lärarinnor, som genom skolreformen förlorat innehavd
anställning vid de statsunderstödda privatläroverkens förberedande avdelningar,
hava framkommit tre önskemål, som ännu icke blivit tillgodosedda.
Det första av dessa önskemål avser rätt för dem av dessa lärarinnor, som
fått anställning i folkskolas småskolavdelningar, att för lönetur tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring i privatläroverkets förberedande klasser. Det
andra önskemålet rörer ifrågavarande lärarinnors ställning i pensionshänseende,
och det tredje går ut på att de lärarinnor av ifrågavarande kategori, som
icke kunnat förses med någon likvärdig anställning, måtte erhålla understöd
under den tid, de måste gå utan förvärvsarbete.
Vidkommande först de ifrågavarande lärarinnornas rätt till lönetur har
skolöverstyrelsen erinrat, att kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760)
angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till
sådan avlöning i § 10 mom. 4 stadgar, att lärare vid småskola, lärare vid
mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola, vilken eljest kan
komma i åtnjutande av ålderstillägg, äger att för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig, enligt de närmare villkor som av Kungl. Majit i
varje särskilt fall bestämmas, den tid han i egenskap av lärare med fast
anställning tjänstgjort vid statsunderstödd svensk skola i utlandet. Skolöverstyrelsen
anser, att frågan örn lönetursrätt för lärarinna, örn vilken nu
är fråga, bör ordnas på enahanda sätt, nämligen efter prövning av Kungl.
11
Kungl. May.ts proposition Nr 100.
Maj:t i varje särskilt fall. Statskontoret är härutinnan ense med skolöverstyrelsen.
För egen del anser jag den sålunda föreslagna utvägen vara att
förorda. Då det här endast är fråga om ett tjugutal lärarinnor, torde
några betänkligheter ur ekonomisk synpunkt näppeligen kunna hysas mot
förslaget.
Vad därefter beträffar de ifrågavarande lärarinnornas ställning i pensionsliänseende,
har skolöverstyrelsen ansett billigt, att lärarinnorna må få såsom
tjänstår för pension från statens pensionsanstalt tillgodoräkna 2/s av tjänstetiden
vid statsunderstödd privatskolas förberedande klasser. Härmed har
skolöverstyrelsen förbundit ett förbehåll, för kännedom varom jag ber att
få hänvisa till den nyss lämnade redogörelsen av skolöverstyrelsens yttrande.
Statskontoret, som visserligen i likhet med skolöverstyrelsen anser,
att ifrågavarande lärarinnor icke böra få det sämre ställt i pensionshänseende
än örn de fortsatt med sin anställning i privatläroverk, uttalar sig
emellertid för att lämplig åtgärd i sådant syfte bör övervägas, först när
pensionsfrågan blir aktuell i varje särskilt fall. Efter att hava i ärendet
samrått med chefen för finansdepartementet ansluter jag mig till statskontorets
uppfattning härutinnan.
Slutligen ber jag att med några ord få beröra den väckta frågan örn
understöd åt sådana lärarinnor, som förlorat sin anställning vid statsunderstött
privatläroverks småskolavdelningar utan att därefter kunnat erhålla
något förvärvsarbete. Skolöverstyrelsen, som anser starka billighetsskäl tala
för att dessa lärarinnor erhålla någon ersättning av statsmedel, har förordat,
att dylik ersättning skulle beviljas för ett år i sänder och efter Kungl. Maj:ts
beprövande med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Överstyrelsen
har beräknat, att det här vore fråga om endast ett tiotal lärarinnor,
samt har vidare framlagt vissa närmare grunder för en sådan prövning.
Överstyrelsen har beräknat, att ett statsanslag av 12,000 kronor skulle
för ändamålet bliva erforderligt under budgetåret 1932/1933. Jämväl statskontoret
förordar, att anslag för ändamålet beviljas, men framhåller, att det
icke lärer vara behövligt att därför uppföra särskilt anslag å riksstaten, utan
skulle de nu ifrågavarande utgifterna kunna bestridas från det redan befintliga
förslagsanslaget till beredande av ersättning åt vissa lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter. För det sålunda framförda förslaget
tala enligt min mening starka billighetsskäl. Det kan svårligen anses vara
staten värdigt att lämna ifrågavarande, så vitt nu kan bedömas ganska
fåtaliga grupp av lärarinnor helt utan ekonomiskt stöd. De hava ju under
längre eller kortare tid utfört ett samhällsnyttigt arbete och hava obestridligen
på grund av den av statsmakterna beslutade omorganisationen av
skolväsendet och alltså utan eget förvållande gått förlustiga det levebröd,
de tidigare njutit. Jag ber vidare få erinra örn att enligt äldre bestämmelser
för åtnjutande av statsunderstöd en viss del av en ämneslärarinnas vid
privatläroverk tjänstgöring kunde vara förlagd till de förberedande klasserna:
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.
alltifrån början — intill 1 juli 1925 —■ kunde högst Vä av en ämneslärarinnås
tjänstgöring, senare under vissa villkor — intill den 1 juli 1928 —
högst V''-'' av samtliga ämneslärarinnors sammanlagda tjänstgöring vid den
privatskola, med vilken de förberedande klasserna voro förbundna, fullgöras
i berörda klasser. Dessa hava alltså visserligen åtnjutit allenast ett indirekt
understöd av staten men hava dock ända till senare tid varit ur viss synpunkt
sett godtagna av staten.
Även örn jag således måste i likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret
anse det billigt och skäligt, att åtgärder från det allmännas sida vidtagas
för att bereda ifrågavarande lärarinnor något understöd som ersättning
för mistad anställning, anser jag mig dock ej kunna tillstyrka, att
förslag till ett mera generellt ordnande av denna angelägenhet förelägges
riksdagen. Lämpligare är det enligt min mening, att, efter verkställd närmare
utredning, de särskilda fallen bringas under riksdagens prövning.
Det är också min avsikt att hemställa örn uppdrag åt skolöverstyrelsen att
vidtaga de åtgärder för det nämnda syftets vinnande, som kunna befinnas
erforderliga.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att lärare vid småskola, vilken eljest kan komma i åtnjutande
av ålderstillägg, må, därest han varit anställd vid
statsunderstött privatläroverks förberedande klasser och blivit
entledigad på grund av nämnda klassers avveckling i samband
med genomförandet av den år 1927 beslutade omorganisationen
av det högre skolväsendet, äga att för uppfattning
i högre lönegrad i förekommande fall tillgodoräkna
sig enligt de närmare villkor, som av Kungl. Majit
i varje särskilt fall bestämmas, den tid, han tjänstgjort vid
sagda förberedande klasser.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Hedenlund.
Stockholm 1932, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
320331