Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1932 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, angående
motion 1:102 örn utredning rörande åtgärder till
uppmuntrande av intressekontorsverksamheten.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 102, har herr Åkerberg hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit ville begära, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning
örn det ungefärliga antalet medlemmar, som i landet nu finnas anslutna till
intressekontor och skattekassor, samt utreda huruvida statsbidrag till dessas
kostnader icke lämpligen borde utgå eller örn på annat sätt verksamheten kunde
uppmuntras för erhållande av ökad medlemsanslutning och därigenom ett
bättre uppbördsresultat.
Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.
Frågan örn intressekontorens befattning med kronouppbörden har redan förut
varit föremål för riksdagens behandling. Sålunda anförde 1921 års riksdag i
skrivelse nr 167 rörande vissa vid riksdagen väckta motioner örn rationell skatteu
ipbörd, att, då intressekontoren avsåge såväl krono- som kommunalskatterna,
det syntes böra ankomma på staten lika väl som pa kommunerna att stödja
dessa anstalter, och att säkerligen ett mindre förvalt^ngsbidrag skulle verka
uppmuntrande för tillkomsten och utvecklingen av sådana anstalter. Frågor
rörande intressekontoren vid statens trafikverk har riksdagen åren 1922, 1923
och 1924 haft under behandling. Slutligen hemställde 1930 års riksdag i skrivelse
nr 250 örn utredning rörande möjligheterna för staten att medverka till
inrättande av och stöd åt intressekontor eller därmed jämförliga välfärdsanordningar
för inom statsförvaltningen anställda. I yttrande över den motion, I: 230,
som låg till grund för denna riksdagens skrivelse, anförde statskontoret bl. a.
följande, »över huvud taget lärer det kunna med fog ifragasättas, huruvida
särskilda åtgärder för allenast statstjänstemännens del kunna anses pakallade
och örn icke intressekontor, omfattande alla slag av medborgare, i stället böra
komma till stånd. Därest detta exempelvis skulle kunna ske genom kommunernas
medverkan, synes den utvägen vara tänkbar, att staten för varje till intressekontoret
ansluten person, som genom detsamma erlägger sin skatt, lämnar
visst mindre bidrag till kontorets förvaltningskostnader. I detta sammanhang
torde böra uppmärksammas, att, för den händelse icke de av 1924 års
Bihang till riksdagens protokoll IQSS. 1% sami. 2 avd. 2 haft. (Nr 4•) 1
Motionen.
Historik.
Utskottet.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.
uppbördssakkunniga föreslagna åtgärderna för vinnande av en rationell skatteuppbörd
kunna i sin helhet genomföras — vilket synes vara tvivelaktigt —-de sakkunniga själva framhållit ett understödjande av intressekontoren såsom
en möjlig utväg att ernå en rationalisering av skatteuppbörden. Enligt statskontorets
mening bör intressekontorsfrågan kunna lösas under samverkan mellan
staten och vederbörande kommuner och i samband med spörsmålet örn önskvärda
förändringar i uppbördsförfarandet beträffande statliga och kommunala utskylder.
» Statskontoret uttalade till sist, att det ansåg frågan örn intressekontoren
vara av den vikt, att den borde göras till föremål för närmare utredning
lämpligen i samband med den ytterligare bearbetning, som 1924 års uppbördssakkunnigas
förslag till ordnande av rationell skatteuppbörd torde komma att
underkastas. Den av riksdagen år 1930 begärda utredningen har sedermera anförtrotts
åt statskontoret, som enligt vad utskottet inhämtat, inom den närmaste
tiden har slutfört detta uppdrag.
Av den nu lämnade historiken framgår, att intressekontorens betydelse för
skatteuppbörden beaktats av såväl riksdagen som 1924 års uppbördssakkunniga
och statskontoret. Den fortsatta bearbetning, som det av 1924 års uppbördssakkunniga
avgivna betänkandet till reformering av uppbörds- och indrivningsväsendet
skall underkastas, lärer sålunda utan tvivel komma att uppmärksamma
jämväl frågan örn intressekontoren som uppbördsverk. Att härvid
en undersökning örn anslutning till redan förefintliga intressekontor och skattekassor
verkställes synes självfallet. Utskottet får tillika erinra om den skatteuppbörd,
som verkställes medelst postgirot. Såsom framgår av här bifogade
promemoria, fungerar särskilt en viss del av postgirorörelsen såsom ett slags
statligt intressekontor, framför allt i fråga örn krono- och kommunalutskylder.
En utveckling av denna del av postgirots verksamhet, som redan nu nått en
ganska stor omfattning, kan tänkas som ett av medlen för uppnående av bättre
uppbördsresultat. Även denna fråga torde komma att beaktas vid den nyssnämnda
fortsatta bearbetningen av 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner utskottet icke anledning
föreligga till någon riksdagens åtgärd i ärendet utan hemställer,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 februari 1932.
Å utskottets vägnar:
A. .T. GRANSTRÖM.
Närvarande: herrar Granström, Larsén, Valfrid Eriksson, Bengtsson, Forslund,
Nordborg, Hjalmarsson, von Heland.
Första kammarens andrei tillfälliga utskotts utlåtande nr h.
3
ROSTGIROKONTORET.
Bilaga.
P. M.
ang. postgirokontorets skattebetalningsverksamhet.
Postgirokontorets skattebetalningsverksamhet bedrives på grundval av kungl,
kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse till generalpoststyrelsen den 15
januari 1926. I kungörelse av samma dag (nr 7) har Kungl. Maj:t meddelat
vissa bestämmelser angående skyldighet för redogörare vid statens verk att
ombesörja avsättning till skatt medelst inbetalning å postgirokonto. Slutligen
hava generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket i gemensamt utfärdad kungörelse
meddelat föreskrifter angående redovisning av medel, som befattningshavare
i statens tjänst låter avsätta till skatt medelst inbetalning å postgirokonto,
m. m. Ovanberörda skrivelse och kungörelser finnas intagna i generalpoststyrelsens
cirkulär nr 8 för år 1926. Ett exemplar av cirkuläret bifogas.
I samma cirkulär finnas införda vissa av generalpoststyrelsen utfärdade
föreskrifter för postanstalterna angående avsättning till skatt medelst inbetalning
till postgirokonto. Ett exemplar av det i dessa föreskrifter omnämnda meddelandet
»Betala Eder skatt genom postgiro» närslutes. Likaledes bifogas
exemplar av de i cirkuläret omförmälda blanketter.
Generalpoststyrelsen har sedermera sökt sprida kännedom örn och uppmuntra
till användning av det s. k. skattepostgirot genom spridning bland allmänheten
av olika upprop, meddelanden och broschyrer. Bland dessa märkas
ett av statsministern Carl Ekman m. fl. undertecknat upprop samt två broschyrer,
återgivande radioföredrag i skattebetalningsfrågan av byråchefen Joh.
Döss. Exemplar av nämnda upprop och broschyrer närslutas.
Såsom av innehållet i ovan angivna kungörelser och meddelanden etc. framgår,
bygger postgirots skatteförmedlingsverksamhet på systemet med förskottsavsättningar
av skatt. Beträffande löntagare sker detta i allmänhet så, att vederbörande
avlöningsförrättare vid avlöningstillfällena innehåller överenskommet
belopp av lönen. Bemyndigande härtill har av vederbörande löntagare lämnats
å nedre delen av den blankett, varå han anmält sin önskan att anlita skattepostgirot.
De innehållna medlen redovisas till postgirokontoret genom insättning
å postgirokontorets postgirokonto nr 1926 (»skattebetalarnas postgirokonto»).
Samtidigt skall till postgirokontoret insändas specifik förteckning över sålunda
redovisade medel. Redogörare hos statsmyndighet är (jämlikt kungl,
kungörelsen den 15 januari 1926, nr 7) skyldig biträda vid sådan förskottsavsättning.
Ifråga örn privata företag är avlöningsförrättarens medverkan däremot
helt beroende av respektive företags inställning till saken.
Personer, som icke öro löntagare eller som av andra skäl icke kunna lämp -
4 Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr Jt.
ligen få sina skatteavsättningar gjorda genom löneavdrag, kunna anlita skattepostgirot
genom att själva till postgirokontoret insända förskottslikvider för
skatteändamål.
Debetsedel skall i god tid insändas till postgirokontoret. Även detta sker i
mångå fall genom förmedling av vederbörande avlöningsförrättare. Sedan skatten
genom postgirokontorets försorg till fullo gäldats och försetts med vederbörande
skatteuppbördsmyndighets kvitto, återsändes debetsedeln till den skattskyldige.
För arbetet med skattebetalningsuppdragen har inom postgirokontoret upprättats
en särskild avdelning, postgirokontorets skatteavdelning. Denna arbetar
efter i stort sett samma system som postgirokontoret i övrigt. För varje skattebetalare
upplägges sålunda ett konto med sitt särskilda nummer, vilket konto
krediteras respektive debiteras gjorda in- och resp. utbetalningar. Genom kontoutdrag,
som utfärdas varje kvartal, underrättas de skattskyldiga örn förekomna
omsättningar samt beloppet av innestånde behållning. Skulle denna icke
förslå till gäldande av förestående skattebetalning, påminnes skattskyldig om
angelägenheten att göra en kompletterande inbetalning.
Postgirokontoret remitterar skattebeloppen till respektive uppbördsmyndigbeter
antingen genom girering till uppbördsmyndighets postgirokonto eller —
i de fall konto saknas — genom utbetalningskort. Samtidigt översändas debetsedlarna
för kvittering.
Inga avgifter upptagas för postgirots bestyr med skatteförmedlingen. Dock
måste skattebetalarna i förekommande fall erlägga vanlig postavgift exempelvis
vid kontant inbetalning till postgirokontoret av förskottsbelopp. Enär i
flertalet fall inbetalningarna förmedlas av de företag, vari skattebetalarna äro
anställda, och dessa företag ofta eller oftast innehava postgirokonto, ske emellertid
inbetalningarna merendels genom girering, vilken som bekant är avgiftsfri.
Skattepostgirot kan icke förskottera medel till täckande av förfallen eller
förfallande skatt. Emellertid har skattepostgirot i många fall varit i tillfälle
att lämna en uppskattad medverkan till avveckling av skatterestantier på
möjligast mjuka sätt. Man har nämligen i samförstånd med vederbörande indrivningsförrättare
lyckats ordna saken på sådant sätt, att denna låtit anstå
med det införselförfarande eller de eventuellt andra åtgärder, som eljest skolat
verkställas, mot förbindelse från vederbörande skattebetalare att ansluta sig
till skattepostgirot med så pass stora belopp, att även restantiemedlen småningom
gäldas. Samtidigt som vederbörande gör förskottsinbetalningar av löpande
skatter, gör han således efterskottsavsättningar av redan förfallna och resterande
utskylder. Att uppbördsmyndigheterna såsom regel ställa sig välvilliga
till ett sådant förfaringssätt, har tydligen sin förklaring däri, att man finner
en anslutning till skattepostgirot innebära en i praktiken ganska säker garanti
för att vederbörande kommer att göra allvar med sitt goda uppsåt att i fortsättningen
bliva en god och pålitlig skattebetalare. Postgirokontoret har på
sådant sätt förhjälpt många skattskyldiga, som tidigare regelbundet stått »på
rest» att komma i ordnade ekonomiska förhållanden. På sina håll har nu omhandlade
tillvägagångssätt satts i ett utarbetat system. Sålunda har drätselkammaren
i en medelstor stad ordnat saken på sådant sätt, att försöksvis från
den ordinarie restindrivningen avskilts en grupp arbetare, vilka genom respektive
arbetsgivares förmedling veckovis regelbundet insätta medel å postgirot till
täckande av dels löpande kommunal- och kronoskatter jämte pensionsavgifter
samt dels äldre, oguldna utskylder och avgifter.
Härvid har följande tillvägagångssätt tillämpats:
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.
5
Pågående indrivningsåtgärder från exekutionsverkets och drätselkammarens
sida avbrytas, och debetsedlar utskrivas på vad var och en är skyldig. Å sedlarna
angives, huruvida skuldsumman skall inlevereras till drätselkammaren
eller till stadsfogdekontoret. Genom skriftlig förbindelse av den skattskyldige
gives arbetsgivaren rätt att av intjänt avlöning innehålla och å postgirokonto
insätta ett fixerat belopp så avvägt, att icke blott löpande skatter och avgifter
kunna gäldas vid inträffande uppbördsstämmor utan även äldre skatteskuld kan
inom rimlig tid infrias. Insättningen sker å konto, som disponeras endast av
stadens drätselkammare, varigenom möjlighet för skatteinbetalare att uttaga
insatt belopp är utesluten. Varje vecka meddelar postgirokontoret till drätselkammaren
(liksom till de skattskyldiga) vilka skattebelopp, som under veckan
influtit. Drätselkammaren kan därigenom övervaka, att för de skattskyldigas
räkning insatts överenskomna belopp. Skulle det till äventyrs befinnas, att
skattskyldig förvägrat arbetsgivare rätten att avdraga överenskommet veckobelopp,
anmäler drätselkammaren förhållandet till exekutionsverket för oförtövat
ingripande medelst införsel i lön eller utmätning.
Under den tid av omkring tre år, varunder nu nämnda försökssystem pågått,
har detsamma visat sig fungera väl och hava flera av nu ifrågavarande skattebetalare
numera blivit fria från tidigare restantier och fått sina skatteförhållanden
ordnade.
Postgirokontoret har icke funnit anledning vägra de till skattepostgirot anslutna
sin medverkan till betalning även av andra större och mera regelbundet
återkommande utgiftsposter än skatter. Sålunda har skattepostgirot åtagit sig
att förmedla betalning av hyror, försäkringspremier o. d. Tillvägagångssättet
har härvidlag i stort sett varit detsamma som gällt beträffande skattebetalningen.
I detta sammanhang förtjänar kanske erinras, att postgirokontoret nyligen
träffat viss överenskommelse med befattningshavare hos Stockholms stads
kommun, inneblfrande att postgirokontorets skatteavdelning skall efter i stort
sett ovan utvecklade riktlinjer fungera som ett slags intressekontor för sagda
befattningshavare med uppgift att förmedla betalning av utom skatter även
hyror, försäkringspremier, telefonavgifter m. m.
Tidigare meddelade postgirokontoret ränta å medel, som innestodo å skattekontona.
Pantan utgick efter samma beräkningsgrunder, som de för postgirorörelsen
i allmänhet gällande. Av ekonomiska skäl avskaffades emellertid denna
räntegottgörelse från och med 1980 års ingång. Det var icke endast storleken
av ränteutgiften i och för sig själv, som var bestämmande för denna åtgärd
utan även hänsyn till det besvärliga, tidsödande och därför kostsamma arbetet
med ränteuträkningen. Dessa kostnader och detta arbete syntes icke stå i någon
rimlig proportion till skattebetalarnas fördelar av ifrågavarande räntegottgörelse,
vilken under inga förhållanden torde kunna beräknas högre eller på
annat sätt än den ganska blygsamma räntegottgörelsen för vanliga postgiromedel.
Innan räntan å skattemedel avskaffades, hade postgirokontoret undersökt
och utrönt, att för det vida övervägande antalet skattebetalare ränteersättningen
icke översteg en krona för år. För ett mycket stort antal uppgick räntan
endast till några ören. Det är att märka, att sedan dess den vanliga postgiroräntan
minskats med en tredjedel, varför skattebetalarna — om ränta nu utginge
— skulle erhålla ännu mindre räntegottgörelse. Avskaffandet av rätten
lill räntegottgörelse väckte i stort sett icke något till uttryck kommet missnöje
hos skattebetalarna.
Utvecklingen och omfattningen av skattepostgirots verksamhet framgår av
bifogade sammanställning.
Angående det ekonomiska resultatet av postgirokontorets skattebetalnings -
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr
förmedling må i korthet nämnas, att inkomsterna av ifrågavarande verksamhet,
vilka endast utgöras av ränteinkomster för å skattekontona innestående medel,
för närvarande knappast fullt täcka de å verksamheten belöpande utgifterna.
Bland de senare märkas i första hand lönekostnaderna för den å postgirokontoret
sysselsatta personalen, bestående av en postassistent samt i medeltal 6
kvinnliga postbiträden. Men man torde utan tvekan kunna påstå, att skattebetalningsförmedlingen
ifråga varit och är till stor nytta för de därtill anslutna
enskilda skattskyldiga och att såväl staten som respektive kommuner
genom anordningen tillförts avsevärda skattebelopp, som de den förutan icke,
i varje fall icke utan kostnader, kunnat uttaga.
Stockholm den 16 februari 1932.
JOH. DÖSS.
\
Stockholm 1932. Kungl. Hovboktryckeriet Idalis Tryckeri A.-B.
325889