2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Mononen.

Historik.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1932 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i anledning
av väckt motion, 1: 209, örn skyldighet för alla med dragare förspända
fordon, som framföras å väg under mörker, att föra ljus
eller reflektor.

I en inom första kammaren väckt och till dessa andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 209, har herr Nylander hemställt, att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i vägtrafikstadgan 5 §, att
skyldighet kommer att föreligga för alla med dragare förspända fordon, som
framföras å väg under mörker, att föra ljus eller reflektor, vilka kasta vitt
sken framåt och rött sken bakåt.

Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Genom en den 25 februari 1930 till riksdagen avlämnad proposition, nr 121,
anhöll Kungl. Majit om riksdagens yttrande över bl. a. förslag till vägtrafikstadga.
Enligt detta förslag hade 5 § följande lydelsei

»Framföres å väg under mörker med dragare förspänt fordon, skall å fordonet
eller dragaren föras antingen tänd lykta så anbragt, att ljuset är synligt på
avstånd såväl framifrån som bakifrån, eller ock reflexanordningar, som vid
belysning återkasta sken såväl framåt som bakåt. Lykta och reflexanordningar
skola visa vitt ljus framåt och rött ljus bakåt.»

I sitt över sagda förslag avgivna utlåtande, nr 34, anförde andra lagutskottet,
att enligt utskottets mening strängare bestämmelser än de som då gällde icke
borde förekomma, och förordade följande innehåll av sagda paragrafrumi
»Därest sådant finnes av behovet uppenbarligen påkallat, må länsstyrelse
beträffande viss väg med livlig trafik förordna, att å med dragare förspänt fordon,
som under mörker framföres å vägen, eller å dess dragare skall föras antingen
tänd lykta så anbragt, att ljuset är synligt på avstånd såväl framifrån
som bakifrån, eller ock reflexanordningar, som vid belysning återkasta sken
såväl framåt som bakåt. Lykta och reflexanordningar skola visa vitt ljus
framåt och rött ljus bakåt. Sådant förordnande, vilket må innehålla de undantag,
länsstyrelsen finner erforderliga, skall kungöras samt i den ordning länsstyrelsen
bestämmer, tillkännagivas medelst anslag å eller invid vägen.»

Vid utskottets utlåtande var beträffande denna punkt fogad reservation av

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

lierrar Frändén och Gardell i Gans, vilka ansett, att sista delen av nyssnämnda
stadgande bort erhålla följande lydelse: »Sådant förordnande, som ej må avse
med dragare förspänt ofjädrat arbetsåkdon, må innehålla de undantag, länsstyrelsen
finner erforderliga, och skall kungöras samt, i den ordning länsstyrelsen
bestämmer, tillkännagivas medelst anslag å eller invid vägen.»

Vid behandlingen av ärendet i kamrarna godkände första kammaren utskottets
uttalande, under det att andra kammaren biföll den av herrar Frändén
och Gardell i Gans avgivna reservationen med den ändring, att ordet »ofjädrat»
uteslöts.

I utlåtande nr 41 hemställde härefter andra lagutskottet, att för sammanjämkning
av besluten kamrarna, med frånträdande av sina förut fattade beslut,
måtte förorda, att ifrågavarande författningsrum erhölle den lydelse, som ursprungligen
innefattades i herrar Frändéns och Gardeils reservation.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed, och i den av Kungl. Majit
den 20 juni 1930 utfärdade vägtrafikstadgan har Ö § erhållit den av riksdagen
sålunda förordade lydelsen.

Den i förevarande motion jrkade lydelsen av ifrågavarande författningsrum
innebär en avsevärd skärpning av de bestämmelser, som förordades av 1930
års riksdag och är närmast av samma innebörd som Kungl. Majits proposition
vid 1930 års riksdag. Då sådan skärpning bestämt avvisades av riksdagen
år 1930, och några nya skäl, som skulle kunna föranleda till frångående av den
ståndpunkt, riksdagen då intog, ej förebragts, finner utskottet ej skäl tillstyrka
bifall till motionen utan hemställer,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1932.

Å utskottets vägnar:

A. J. GRANSTRÖM.

Uiskollet.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: se under utlåtande nr 1.