Statsutskottets utlåtande Nr 07.
21
Nr 97.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utbetalning
av vissa belopp till förre kommissarien vid fästningspolisen
i Boden E. A. Clementz.
(lia avd.)
Uti en inom andra kammaren av herrar R. Lundquist i Rotebro och N. Hahnström
väckt motion (nr 357), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, har hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att till förre kommissarien
vid fästningspolisen i Boden E. A. Clementz må utbetalas dels ett belopp
av 14,624 kronor 1 öre jämte 5 % ränta å 34,624 kronor 1 öre från den 4 juni
1928 och dels även ytterligare ett belopp av 1,286 kronor 50 öre, det sistnämnda
beloppet såsom ersättning för de kostnader, han haft för att söka sin rätt.
I fråga örn de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Motionärerna hava erinrat, hurusom i motionerna nr 387/1930 och nr
262/1931, båda i andra kammaren, föreslagits, att riksdagen måtte tillerkänna
förre poliskommissarien vid fästningspolisen i Boden E. A. Clementz en ersättning
med 34,624 kronor 1 öre jämte vissa kostnader och ränta från den 4 juni
1928 för lidna ekonomiska skador i sammanhang med hans entledigande från
sagda tjänst den 20 mars 1920. Detta belopp, däri dock ej ränta inräknats, hade
framkommit såsom resultat av rättegångsförhandlingar vid Stockholms rådhusrätt.
Att beloppet icke kunde anses som annat än en minimiersättning framginge
därav, att de mycket betydande ränteförluster, som uppstått fram till
stämningsdagen den 4 juni 1928, ej medräknats i det ovannämnda, av Stockholms
rådhusrätt utdömda beloppet, på grund av att yrkande på dylik ersättning
saknades i stämningsansökan.
Motionen nr 387/1930 hade så tillvida bifallits av riksdagen, att ett belopp
å 20,000 kronor tillerkänts Clementz såsom ersättning för vissa honom åsamkade
förluster att utbetalas under förutsättning, att hail kunde visa sig hava
träffat ackord med sina borgenärer.
Motionen nr 262/1931, som avsåg att bereda Clementz ytterligare ersättning,
d. v. s. den ersättning, som av Stockholms rådhusrätt utdömts, hade av riksdagen
avslagits på grund av statsutskottets avstyrkande utlåtande.
Motionärerna hava meddelat, att ett på särskilt sätt beskaffat ackord numera
träffats, och att redan beviljad ersättning på grund härav utbetalts till
Clementz’ ombud. Emellertid har Clementz, enligt vad motionärerna anfört,
22
Statsutskottets utlåtande Nr 97.
Utskottets
yttrande.
icke genom ackordet blivit befriad från all skuld, utan åvilar honom fortfarande
en mycket betydande sådan.
Utskottet vill i anledning av sistnämnda uppgift i motionen meddela, att
den störste fordringsägaren hos förre fästningspoliskommissarien E. A.
Clementz, hans broder C. O. Clementz, enligt handlingar, varav utskottet tagit
del, på grund av särskild överenskommelse godkänt erbjudet ackord med 20
procent å sin fordran.
De skäl, som av motionärerna anförts till stöd för beredande av ersättning
åt Clementz utöver det belopp, som på grund av 1930 års riksdagsbeslut utgått
till honom, har utskottet funnit icke vara av den beskaffenhet, att utskottet
ansett sig böra tillstyrka motionärernas framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att herrar Dundquists i Rotebro och Holmströms förevarande
motion (II: 357) icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 94.
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.