Statsutskottets utlåtande Nr 90.

1

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation
stående frågor jämte fyra i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.).

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl.
Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 243 av det vid statsverkspropositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, som kunde
varda riksdagen förelagd,

dels beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 5,775 kronor
till 100,225 kronor,

dels beräkna en ökning av det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med 1,000
kronor till 14,000 kronor,

dels ock till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för
budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av 47,500 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 26 februari
1932 dagtecknad proposition, nr 152, vilken hänvisats till statsutskottet för
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
atti

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från oeh med budgetåret
1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
26 februari 1932 tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centralinstitutets kliniska
och polikliniska undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling
skall, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av

Oihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 49 haft. (Nr 90.)

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

departementschefen i nyssnämnda statsrådsprotokoll angivits, samt i enlighet
med de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit efter hörande av
karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och direktionen
över serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva, anordnas vid serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för uppförande och
inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i statsrådsprotokollet angivits av en poliklinik för sjukgymnastik må,
sedan direktionen över serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande och
förslag i ämnet samt efter närmare prövning av Kungl. Majit, upptagas
ett lån å högst 200,000 kronor, att amorteras under tio år, mot säkerhet av
inteckning i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms
stad ävensom att nämnda fastighet må för ändamålet intecknas, utöver
redan beviljade inteckningar å tillhopa 3,800,000 kronor jämte ränta, för
ett belopp av högst 200,000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning för försvarsväsendets
behov av gymnastikinstruktörer, som hittills meddelats vid
gymnastiska centralinstitutet, må, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad chefen för försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 26 februari 1932 tillstyrkt, från och med budgetåret
1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet av
följande där nu upptagna ordinarie befattningar, nämligen 3 Överlärare i
lönegraden B 28, 4 lärare i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18,
2 vaktmästare, tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde i
lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra ej mindre från och med ingången
av budgetåret 1932/1933:

dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å 14,000 kronor,
dels arvode åt rektors ställföreträdare å 2,000 kronor,
dels 1 lärare i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,
i lönegraden B 26,

dels 2 lärare i lönegraden B 24,

dels 3 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kansliskrivare i lönegraden B11,

dels 1 förste expeditionsvakt i lönegraden B 7,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,

än även från och med den 1 april 1933:

dels 1 lärare i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare,
i lönegraden B 26,
dels ock 1 lärare i lönegraden B 24,

VI. medgiva, att — därest t. f. överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet
majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

3

kontorsbiträdet därstädes Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson,
varda utnämnda, Schmiterlöw och Hellsten till lärare samt Agda Johanna
Linnéa Åkerberg, född Bondeson, till kansliskrivare vid centralinstitutet
— nämnda befattningshavare må tillerkännas rätt att från den i det ordinarie
förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet
ingående, såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän såsom personliga lönetillägg uppbära skillnaden
mellan å ena sidan vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni
1932 uppbära, Schmiterlöw och Hellsten såsom t. f. Överlärare samt Agda
Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, såsom kontorsbiträde och sekreterare
vid institutet, och å andra sidan vad de efter nämnda tidpunkt,
förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid institutet,

VII. vid bifall till vad under V hemställts öka den i det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående,
såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten: avlöningar till ordinarie
tjänstemän, nu 82,300 kronor, med 1,200 kronor till 83,500 kronor ävensom
föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten fogade anmärkningen
skall utgå, samt förty höja nämnda ordinarie förslagsanslag med 1,200
kronor,

VIII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet utesluta den nu där upptagna anslagsposten till vikariatsersättningar
å 1,300 kronor samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag
med 1,300 kronor,

IX. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående anslagsposten avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare m. m., nu 20,400 kronor, med 3,300 kronor till
17,100 kronor samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med

3,300 kronor,

X. vid bifall till vad under VII—IX hemställts minska det ordinarie
förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet, nu

106,000 kronor, med 3,400 kronor till 102,600 kronor,

XI. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska
centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med 500 kronor till 13,500
kronor,

XII. för bestridande av kostnaderna för uppehållande under budgetåret
1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar av gymnastiska centralinstitutet,
där nu gällande undervisningsplaner under nämnda tid skola
tillämpas, för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 42,300 kronor
att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser, som av
Kungl. Maj:t meddelas,

XIII. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra anslag av 2,200 kronor,

XIV. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av kostnadsfria

4

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda
statsrådsprotokoll.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,
nämligen

en inom första kammaren av herr I. Pauli väckt motion (I: 315), vari
föreslagits, att riksdagen, med avslag å propositionen nr 152, ville dels
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte för nästkommande års riksdag framlägga
nytt förslag i fråga örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation
i enlighet med de av 1931 års riksdag beslutade grundlinjer och
på grundval av den ytterligare utredning i ärendet, som må komma att
finnas behövlig, dels i riksstaten för budgetåret 1932/33 med oförändrade
belopp uppföra det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet å 106,000 kronor samt det ordinarie reservationsanslaget
till materiel m. m. vid gymnastiska centralinstitutet å 13,000 kronor,
dels till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för
budgetåret 1932/33 anvisa ett extra anslag å 7,410 kronor att utgå med den
fördelning som av Kungl. Majit bestämmes, dels ock till ökat arvode åt
föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet under budgetåret 1932/33
för samma budgetår anvisa ett extra anslag av 2,800 kronor;

en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt motion
(1: 320), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan lönegradsplaeering
av befattningshavarna vid gymnastiska centralinstitutet, att
principen örn lika lön i lika befattning för man och kvinna därvid helt
genomföres;

en inom första kammaren av herr I. Holmgren väckt motion (I: 321),
vari anhållits, att vid bifall till Kungl. Majits hemställan örn uppförande
av en gymnastikpoliklinik vid serafimerlasarettet riksdagen måtte besluta,
att undervisningen och sjukvården vid densamma skola organiseras
i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen framlagt förslag; samt

en inom andra kammaren av herr A. Thomson väckt motion (II: 460),
vari hemställts, att riksdagen måtte godkänna nedanstående förslag till
inträdesfordringar vid gymnastiska centralinstitutet, varvid förutsatts,
att samma fordringar skola gälla för de privata legitimerade gymnastikinstituten.

»Behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet tillkommer:

a) den, som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera
undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i
samtliga å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen
utom franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt,
som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen,

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

o

erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära
efter fordringarna för studentexamen;

b) den, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild
flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två
främmande levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi
och biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd
i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för
studentexamen;

d) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm
godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt
tyska och engelska språken;

e) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid
allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen
avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget
godkänd i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,
zoologi och botanik.»

Efter mångåriga utredningar framlade Kungl. Maj:t den 20 februari
1931, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för nämnda dag, för riksdagen proposition, nr 133, angående
omorganisation av gymnastiska centralinstitutet.

I skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition jämte en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen
huvudsakligen följande:

Efter ett mera än 20-årigt utredningsarbete har frågan om gymnastiska
centralinstitutets omorganisation omsider hänskjutits till riksdagens bedömande.
Det måste enligt riksdagens mening hälsas med tillfredsställelse,
att saken sålunda äntligen ställts inför ett avgörande, även örn delade
meningar kunna råda rörande på vad sätt institutets verksamhet bör
omläggas. Att en omgestaltning bör ske, och att detta bör ske snart, därom
torde nämligen alla vara ense, som närmare satt sig in i institutets
arbetsförhållanden.

I fråga örn de allmänna grunderna för gymnastiska centralinstitutets
organisation har i ett avseende praktiskt taget fall samstämmighet rått,
nämligen beträffande den militära s. k. instruktörskursen. Att denna numera
icke kan sägas utgöra något naturligt led i institutets ordinarie utbildningsverksamhet,
är en uppfattning, som delats av så gott som alla
de kommittéer, myndigheter och enskilda sammanslutningar, vilka yttrat
sig i ämnet. Även riksdagen biträder denna mening. Riksdagen anser alltså,
att denna kurs i sin nuvarande form bör avskaffas såsom en obligatorisk
del av lärogången vid institutet. Det är emellertid klart, att så icke
kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som Dittills genom berörda
kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet har av

6

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet, gjorts gällande,
att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i gymnastik och
idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade genom
de militära myndigheternas egen försorg och helt under militärt inseende.
I propositionen redogöres för ett av inspektören för militärläroverken i
sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en särskild »arméns gymnastikskola»
skulle upprättas, förlagd till arméns underofficersskolas etablissement
i Uppsala. Förutom icke närmare angivna engångskostnader
skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000 kronor utom dyrtidstilllägg.
Chefen för försvarsdepartementet har med hänsyn till denna ganska
avsevärda kostnad och jämväl på grund av den pågående utredningen angående
försvarsväsendets framtida organisation icke funnit sig kunna tillstyrka
ifrågavarande förslag. Enligt hans mening borde en undersökning
vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade centralinstitutet
förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan
avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga
påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan
vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet
mera löst förbunden, pålägga detsamma ifrågavarande utbildningsuppgift,
vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har
givetvis intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare undersökes.
Ifrågavarande utredning synes böra bedrivas så skyndsamt, att förslag
i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna
begynna under budgetåret 1932/1933.

Örn enighet rått i fråga örn instruktörskursens avskiljande från institutets
ordinarie utbildningsverksamhet, Ilar däremot en stark meningsskiljaktighet
framträtt rörande spörsmålet, huruvida utbildningen av
sjukgymnaster fortfarande skall omliänderhavas av institutet. Av den
medicinska sakkunskapen har redan för åtskilliga år sedan gjorts gällande
och numera så gott som enhälligt påyrkats, att sjukgymnastutbildningen
borde utbrytas från gymnastiska centralinstitutet, enär denna
utbildning vore en medicinsk angelägenhet, som borde ombesörjas av ett
härutinnan sakkunnigt organ och i nära anknytning till en sjukvårdsinrättning,
där de blivande sjukgymnasterna kunde erhålla en fullgod praktisk
utbildning under läkares tillsyn och kontroll och med tillgång till
härför erforderligt sjukmaterial. Å andra sidan har, särskilt från gymnasthåll
— detta gäller såväl frisk- som sjukgymnaster — den meningen
hävdats, att de båda yrkesgrenarna ur utbildningssynpunkt ägde sådant
samband med varandra, att det vore till skada och, statsfinansiellt sett,
även ofördelaktigt att avskilja sjukgymnastutbildningen från institutets
verksamhetsområde. Till denna senare ståndpunkt har vederbörande departementschef
anslutit sig, därvid biträdande det av 1927 års sakkunniga
avgivna förslaget, enligt vilket undervisningen under första året skulle
vara gemensam för bägge grupperna av elever men därefter under ett
andra år uppdelas på två linjer, en för friskgymnaster och en för sjukgymnaster,
varvid dock även i vissa ämnen Barnundervisning skulle förekomma.
Genom avslutad tvåårig kurs skulle kompetens förvärvas för
gymnastiklärarbefattningar av olika slag, respektive för legitimation såsom
sjukgymnast, men vardera gruppens elever skulle beredas tillfälle att,
örn de så önskade, under ett tredje år komplettera sin utbildning med gymnastiklärarexamen
respektive sjukgymnastexamen.

Statsutskottets utlåtande Nr 90. *

Ser man frågan rent praktiskt, synes det riksdagen, att goda skäl föreligga
för att låta den statliga sjukgymnastutbildningen fortfarande omhänderhavas
av samma anstalt, som svarar för utbildningen av friskgymnaster.
Det är nämligen ostridigt, att till en viss grad Barnundervisning
med fördel och i varje fall utan påvisade olägenheter kan äga rum för ae
båda elevgrupperna. Detta gäller ett flertal ämnen, såsom anatomi, fysiologi,
friskgymnastik och även sjukgymnastikens teori. Ma vara a,tt det
endast är fråga örn de mera elementära delarna av dessa ämnen, så föreligger
dock möjlighet att under någon tid använda samma lokaler, samma
lärare och samma undervisningsmateriel. En sådan anordning förefaller
uv ekonomisk synpunkt erbjuda så stora fördelar, att den icke utan tvingande
skäl bör förkastas. Några sådana skäl synas riksdagen icke hava
blivit från motsidan anförda. På sätt riksdagen nedan skall närmare utveckla,
torde det nämligen vara möjligt att även med berörda anordning
så planlägga den sjukgymnastiska utbildningen, att de medicinska synpunkterna
bliva tillräckligt beaktade. Och så vitt riksdagen kunnat finna,
är det endast dessa synpunkter, som skulle kunna andragas till stöd fölen
fullständig skilsmässa mellan frisk- och sjukgymnastiken. 1929 års
läkarsakkunnigas utlåtande har dock enligt riksdagens mening icke på
ett klarläggande oell övertygande sätt förmått uppvisa nödvändigheten
eller önskvärdheten liärav.

Dessutom kan det icke förnekas, att förutom ovan angivna praktisktekonomiska
skäl även den hittillsvarande traditionen på området talar för
att sjukgymnastutbildningen får stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets.
Man bör, synes det riksdagen, icke bagatellisera betydelsen
av den erfarenhet i ämnet, som under alla dessa år samlats vid centralinstitutet,
och man bör ej heller underskatta vikten av den nästan fullständiga
enighet i fråga örn gagnet av samhörigheten, som råder bland
yrkesutövarna själva, gymnastiklärare och sjukgymnaster.

Om alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildningen
av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets
uppgifter, är det emellertid synnerligen angeläget, att behörig hänsyn
tages till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå
några moment, som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes
blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt
den har medicinsk karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning
och intimt anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en
större sjukvårdsanstalt. Kungl. Maj:ts förslag betecknar i detta hänseende
visserligen ett steg i rätt riktning, men det vill förefalla liksdagem
som örn berörda intressen borde kunna i ännu högre grad tillgodoses, än i
nämnda förslag skett. Riksdagen kan givetvis icke nu ingå i någon detaljerad
granskning av de i propositionen förekommande förslagsvis uppgjorda
timplanerna; dessa äro ju, enligt vad vederbörande departementschef
uttryckligen framhåller, ingalunda avsedda att vara slutgiltiga utan
skola göras till föremål för en ingående prövning, sedan riksdagen fattat
ståndpunkt i själva principfrågan. Men enligt Kungl. Martts förslag förutsattes
dock, att undervisningen under hela det första året skulle vara
gemensam för frisk- oell sjukgymnastelever, och jämlikt den av 192/ års
sakkunniga utarbetade timplanen skulle under detta första år förekomma,
bland annat, icke mindro än lil timmar sjukgymnastikens teknik och speciella
teori, 66 timmar poliklinik- och kliniktjänstgöring samt 22 timmar

° Statsutskottets utlåtande Nr 90.

demonstration av patienter. Under det andra året skulle i fysiologi, ana omi,

hälsolära samt psykologi och pedagogik förekomma gemensam undervisning
med tillhopa 120 timmar.

syn®s riksdagen, som man i detta förslag, särskilt i vad angår det
första utbildningsåret, skattat för mycket åt samhörigheten på bekostnad
av vad vardera linjen behöver för sin speciella yrkesutbildning. Riksdagen
kan visserligen icke dela den i motionen II: 378 framförda meningen,
att endast i fråga örn friskgymnastikens teori och praktik samundervisning
skall förekomma, men riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen
kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger, måhända
blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att ytterligare
betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att
särskilt för sjukgymnasternas del, bättre tillgodose undervisningen och
övningarna i ämnen av medicinsk natur.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att
samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn
saval den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda
synes serahmeriasarettet böra stå till förfogande både för poliklinisk och
för klinisk undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående
skall visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för
sjukgymnastisk behandling synes riksdagen icke vare sig behöva eller
böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet. Härigenom vinnes
en avsevärd kostnadsbesparing, när det en gång gäller att anskaffa och
utrusta nya lokaler för centralinstitutet.

Med hänsyn till det samarbete, riksdagen anser böra komma till stånd
mellan centralinstitutet och karolinska institutet, vilket samarbete givetvis
bor fortsätta, när i sinom tid sistnämnda institut fått sina kliniker
och övriga lokaler överflyttade till Norrbackaområdet, förefaller det, som
örn åtskilligt talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära karolinska
institutet som möjligt. Detta är en synpunkt, som synes förtjänt
att tagas i övervägande vid den blivande utredning rörande nybyggnader
för centralinstitutet, varom i propositionen namnes.

Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen beträffande sjukgymnastutbildningen
i princip godkänner Kungl. Maj:ts förslag, dock med
vissa bestämda och viktiga modifikationer.

-i ^ pyopositionen har berörts ett av 1924 års sakkunniga framlagt och av
1927 års sakkunniga tillstyrkt förslag örn inrättande vid institutet av en
professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien med kompetens och
loneställmng såsom universitetsprofessor. Då vederbörande departementschef
icke ansett sig nu kunna förorda detta förslag, saknar riksdagen anledning
att därom göra något uttalande.

Vad propositionen eljest innehåller rörande de allmänna grunderna för
centralinstitutets organisation, har, i den mån det icke blivit här ovan av
riksdagen särskilt omnämnt, ej föranlett någon erinran från riksdagens
sida.

Ej heller har riksdagen funnit anledning till annan erinran mot Kungl,
y aj.ts förslag i fråga örn antalet elever, som årligen böra nyantagas vid
institutet, än att av de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året böra beräknas
bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av
högre gymnastiskt utbildade officerare beordras att genomgå gymnastiska
centralinstitutet.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

9

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att det av 1924 års
sakkunniga framlagda förslaget örn inrättande av kombinerade gymnastik-
och ämneslärartjänster icke för närvarande bör föranleda någon
åtgärd.

Enligt Kungl. Marits förslag skulle utbildningstiden för såväl gymnastiklärare
som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga — bliva tvåårig.
Från vissa håll har emellertid framställts krav på en förlängning av utbildningstiden
med ett år. Riksdagen kan dock icke finna, att tillräckliga
skäl anförts till stöd för detta yrkande. Den tvååriga kursen torde enligt
riksdagens mening vara tillräcklig för att giva en tillfredsställande kompetens
även vid en eventuell omläggning av gymnastikundervisningen i
enlighet med de nya undervisningsplanerna, särskilt då den mera skärpta
linjedifferentiering kommer till stånd, som riksdagen här ovan uttalat sig
för. Riksdagen godkänner alltså Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del.

Att folkskollärarexamen får berättiga till inträde vid institutet synes
riksdagen önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i
gymnastik; dock har riksdagen med detta uttalande icke velat föregripa
det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i utsikt.

Angående vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet
och linjedelning, erinrar riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande
önskvärdheten av en strängare genomförd differentiering av undervisningen
på de båda olika linjerna, frisk- och sjukgymnastlinjen, samt
angelägenheten av sjukgymnastutbildningens nära anknytande till sjukvårdsväsendet.
Det förslag till undervisningens anordning, med tillhörande
kurs- och timplaner, som kommer att utarbetas efter riksdagens
ståndpunkttagande i år till själva principfrågan, kommer riksdagen givetvis
i tillfälle att pröva, då ett kommande år institutets blivande gestaltning
i detalj skall avgöras.

Beträffande det omorganiserade centralinstitutets lärarkrafter, anslagsbehov
och lokalförhållanden anser sig riksdagen nu icke hava anledning
att göra något uttalande, då härutinnan något slutgiltigt förslag icke
föreligger.

Riksdagen slutade med att i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
ovannämnda motion förklara sig icke hava något att erinra mot de i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 20 februari 1931 angivna,
av vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv
omorganisation från och med ingången av budgetåret 1932/1933 av
gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av de ändringar för
vilka riksdagen i sin skrivelse uttalat sig.

Genom beslut den 12 juni 1931 bemyndigade Kungl. Majit chefen för
ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att

a) under iakttagande av vad riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931,
nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckt motion, anfört,
uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder för samarbete
mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet samt
serafimerlasarettet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen
av sjukgymnaster;

10

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

b) under iakttagande av vad därutinnan anförts av statsrådet oell chefen
för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 20 februari 1931 ävensom av riksdagen i dess ifrågavarande
skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, uppgöra förslag

dels till stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse
från och med den 1 juli 1932; och skulle härvid särskild utredning
verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för inträde
i gymnastiska centralinstitutet,

dels till undervisnings- och timplaner för gymnastiska centralinstitutet,
att lända till efterrättelse likaledes från och med den 1 juli 1932,

dels i fråga örn de lärarkrafter och övriga befattningshavare, såväl ordinarie
som extra ordinarie, som kunde bliva erforderliga vid gymnastiska
centralinstitutet,

dels och till stater för gymnastiska centralinstitutet ej mindre under ett
vart av övergångsåren 1932/1933 och 1933/1934 än även för tid från och med
budgetåret 1934/1935;

c) i samråd med inspektören över militärläroverken verkställa av kostnadsberäkningar
åtföljd utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade
gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen
såsom en fristående kurs,

och skulle de sålunda anbefallda förslagen och utredningarna vara till
ecklesiastikdepartementet ingivna senast den 1 december 1931.

Tillika förklarade Kungl. Maj:t sig vilja senare, på därom av direktionen
över gymnastiska centralinstitutet gjord framställning, taga under
övervägande frågan örn förberedande åtgärder för åstadkommande av nya
eller förändrade lokaler för gymnastiska centralinstitutet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts ovanberörda, den 12 juni 1931 lämnade bemyndigande
tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet härefter den
18 juni 1931 såsom sakkunniga för verkställande av de sålunda anbefallda
utredningarna ordföranden i direktionen över gymnastiska centralinstitutet,
överståthållaren G. H. Elmquist, gymnastikdirektören Ebba Augusta
Louise von Bahr, medicine licentiaten D. T. Julén, professorn vid karolinska
institutet G. Liljestrand, översten K. A. Rignell, professorn vid
karolinska institutet N. G. Söderlund och föreståndaren för gymnastiska
centralinstitutet, majoren E. G. P. Winroth ävensom uppdrog åt överståthållaren
Elmquist att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Nämnda sakkunniga, vilka antogo benämningen 1931 års gymnastiksakkunniga,
överlämnade den 30 november 1931 dels »Betänkande och förslag
rörande vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation
stående frågor», dels ock, i samråd med inspektören över militärläroverken,
särskild utredning rörande möjligheterna att till det omorga -

Statsutskottets utlåtande Nr 00.

11

niserade gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen
såsom en fristående kurs.

I kap. II (sid. 10—85 i statsrådsprotokollet) har departementschefen till
behandling upptagit de frågor, som äga samband med den framtida organisationen
av undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet.

Departementschefen har därvid till en början redogjort för det av 1931
års sakkunniga i dessa hänseenden framlagda förslaget, avseende, förutom
vissa allmänna principer för undervisningens anordning, samarbete
med karolinska institutet och serafimerlasarettet i fråga örn viss undervisning,
undervisnings- och timplaner ävensom lärarkrafter. Berörda
redogörelse återfinnes å sid. 10—41.

Över de sakkunnigas förslag i nu angivna delar hava yttranden avgivits
av statskontoret, skolöverstyrelsen, lärarkollegiet vid och direktionen över
gymnastiska centralinstitutet, lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet, kanslern för rikets universitet och direktionen över serafimerlasarettet.
De sålunda avgivna yttrandena återfinnas å sid. 41—72.

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

Genom 1931 års riksdagsbeslut, för vilket i det föregående redogjorts,
vann den omtvistade frågan örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation
sin lösning i princip. Riksdagen fann därvid beträffande utbildningen
av sjukgymnaster — den del av organisationsspörsmålet, där de
skarpaste meningsskiljaktigheterna förefunnits — övervägande skäl tala
för att denna utbildning även i fortsättningen skulle tillhöra centralinstitutets
uppgifter, men att det vore synnerligen angeläget, att behörig hänsyn
toges till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke finge ingå
några moment, som kunde betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes
blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt
den hade medicinsk karaktär, ställdes under inseende av sakkunnig handledning
och intimt anknötes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid
en större sjukvårdsanstalt.

För en närmare utredning rörande de av riksdagen fastställda grundernas
genomförande i praktiken tillkallades, såsom jag tidigare erinrat,
en ny kommitté, de s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga, för vilkas betänkande
i det föregående redogjorts.

Detta förslag har utsatts för en allvarlig kritik från såväl karolinska
institutets lärarkollegium som direktionen över serafimerlasarettet, varvid
dock lärarkollegiet tillika framhållit, att den tid, som lämnats kollegiet
för remissens besvarande, varit otillräcklig för att kunna medgiva en
noggrann och fullständig granskning av sakkunnigförslaget.

Kanslern för rikets universitet har också — med framhållande av att en
grundlig utredning från lärarkollegiets sida rörande det lämpligaste sättet
att ordna det samarbete mellan karolinska institutet och centralinstitutet
i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, som riksdagen
framhållit såsom önskvärt, torde vara oundgängligen erforderlig
för att kunna medgiva en rättvis avvägning mellan de intressen, som

Den framtida
organisationen
av undervisningen
vid
gymnastiska
centralinstitutet
m. m.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

karolinska institutet och centralinstitutet hade att tillvarataga — icke
ansett sig utan ett förnyat hörande av lärarkollegiet kunna för sin del
bedöma, om det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget kunde läggas
till grund för proposition i ämnet; och har kanslern fördenskull hemställt,
att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt yttra
sig i ärendet.

Givet är, att jag vid nu angivna förhållanden måst taga under allvarligt
övervägande de olika möjligheter, som föreligga för omorganisationsfrågans
fortsatta behandling. Vägande skäl kunna onekligen anföras för
att tillmötesgå kanslerns hemställan örn beredande av tillfälle för lärarkollegiet
att vidare och fullständigt yttra sig i ärendet. Man skulle härigenom
få möjlighet att från lärarkollegiets sida erhålla ett positivt förslag,
huru enligt dess uppfattning ett samarbete — inom ramen för den av
1931 års riksdag beslutade organisationen — skulle kunna ordnas mellan
karolinska institutet och centralinstitutet.

Mot ny utredning talar framförallt, att det finnes anledning att befara,
att en sådan utredning icke skulle kunna medhinnas i så god tid, att ett
härpå grundat förslag skulle kunna föreläggas 1932 års riksdag. Denna
eventualitet har för mig varit av avgörande betydelse. .Tåg har icke ansett
mig kunna medverka till att gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga,
som efter tjugu år nått sin lösning i princip vid 1931 års
riksdag — varvid den nya organisationen förutsatts skola träda i kraft från
och med läsåret 1932/1933 — ånyo skulle skjutas undan i ett ovisst fjärran.

Det är för svensk gymnastik — håde frisk- och sjukgymnastik — ett livsvillkor
att snarast möjligt ur nuvarande provisorium komma in i ordnade
förhållanden, varigenom möjlighet kan beredas gymnastikens målsmän
att ägna sig åt det av alla efterlängtade inre nydaningsarbetet i stället för
de ständigt återkommande organisationsproblemen.

Ett närmare studium av det utav karolinska institutets lärarkollegium
avgivna yttrandet visar vidare, att det är möjligt att på många punkter
tillmötesgå de av lärarkollegiet framställda önskemålen örn beredande
av större inflytande för de medicinska intressena på sjukgymnastikens
framtida undervisningsorganisation utan att fördenskull eftersätta det
av 1931 års riksdag godtagna sambandet mellan gymnastikens båda huvudavdelningar,
frisk- och sjukgymnastiken.

På grund av anförda skäl har jag nu ansett mig böra för Kungl. Maj:t
framlägga frågan örn genomförandet från och med läsåret 1932/1933 av
den utav 1931 års riksdag i sina grunddrag beslutade omorganisationen av
gymnastiska centralinstitutet.

I det förslag jag nu går att framlägga, har jag, såsom nyss antytts, sökt
att — inom ramen av de i 1931 års riksdagsskrivelse meddelade direktiven

— tillmötesgå de önskemål, som framställts av karolinska institutets lärarkollegium,
och jag skall i det följande uppvisa de förändringar i sakkunnigförslaget,
som jag med hänsyn härtill funnit av behovet påkallade.

Till en början torde jag i korthet få angiva de allmänna grunder, enligt
vilka utbildningen av gymnastiska centralinstitutets elever för framtiden

— i anslutning till mitt för 1931 års riksdag framlagda och av riksdagen
godkända principförslag — bör bedrivas.

Grundtanken i detta förslag var, att den samhörighet, som av ålder
funnits mellan frisk- och sjukgymnastutbildningen, skulle fortleva, och
att vid gymnastiska centralinstitutet även i fortsättningen skulle utbil -

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

13

das både frisk- och sjukgymnaster, varvid utbildningstiden för gymnastiklärare
respektive sjukgymnastexamen beräknades till två år. Möjligheten
för en elev vid gymnastiska centralinstitutet att genom komplettering
efter ytterligare ett års studier erhålla utbildning i båda grenarna skall
alltfort hållas öppen. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit,
noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på bekostnad
av vad vardera linjen behöver för sin utbildning.

Den militära instruktörsutbildningen skall avskiljas från gymnastiska
centralinstitutet och anordnas såsom en särskild kurs. Beträffande de åtgärder,
som med anledning härav må bliva erforderliga, kommer chefen
för försvarsdepartementet att i det följande framlägga förslag.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade
officerare skall gymnastiska centralinstitutet fortfarande stå till förfogande.

Beträffande utbildningen av sjukgymnaster framhöll 1931 års riksdag,
såsom tidigare erinrats, som önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas
med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska som den
praktiska utbildningen. För den sistnämnda syntes serafimerlasarettet
böra stå till förfogande, i vilket avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående
skulle visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för
sjukgymnastik behandling syntes riksdagen icke vare sig behöva eller
böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet.

De anmärkningar, som från karolinska institutets lärarkollegium och
serafimerlasarettets direktions sida riktats mot det föreliggande sakkunnigförslaget,
avse av naturliga skäl så gott som uteslutande sjukgymnastutbildningen
och vad därmed äger sammanhang.

Då en för alla parter tillfredsställande lösning av denna fråga är en
oundgänglig förutsättning för en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet
enligt de av riksdagen angivna grundlinjerna, anhåller jag nu
att få till närmare behandling upptaga de från karolinska institutet och
serafimerlasarettet framförda anmärkningarna och önskemålen ävensom
de förändringar, som jag med anledning härav funnit mig böra förorda i
det föreliggande sakkunnigförslaget.

Innan jag ingår på dessa spörsmål, anhåller jag emellertid att till en
början få till behandling upptaga frågan örn direktionens sammansättning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall direktionen bestå av sex av Kungl.
Majit för en tid av sex år förordnade ledamöter samt institutets rektor
såsom självskriven ledamot. Av direktionens ledamöter skall en vara ledamot
av karolinska institutets lärarkollegium och en militär.

Med den ökade betydelse, som enligt min uppfattning för framtiden bör
tillförsäkras det medicinska inflytandet vid gymnastiska centralinstitutet,
finner jag mig i detta hänseende böra föreslå den förändringen, att två
av direktionens ledamöter skola vara läkare. Av dessa bör den ene vara
ledamot av karolinska institutets lärarkollegium, under det att beträffande
den andro Kungl. Majit torde böra hava fria händer vid sitt val.

För att tillförsäkra direktionen tillräckligt mångsidig sakkunskap anser
jag mig vidare böra förorda, att direktionen måtte förstärkas med tre
suppleanter, av vilka en torde böra vara läkare.

Härefter anhåller jag att få övergå till en niirmare behandling av de
utav karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direk -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

tion avgivna yttrandena. För vinnande av större överskådlighet behandlar
jag de olika frågorna i den ordning, de berörts i yttrandena, och torde
då få börja med det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna.

Lärarkollegiet har till en början till behandling upptagit frågan örn
gemensamhet i undervisningen för de båda utbildningslinjerna och därvid
framhållit, att gemensam undervisning av de sakkunniga föreslagits
i större utsträckning än vad 1931 års riksdag avsett.

Såsom tidigare erinrats, innehöll det av 1927 års sakkunniga framlagda
förslaget, att undervisningen för de båda utbildningslinjerna skulle vara
gemensam under det första året. Riksdagen ansåg däremot, att den gemensamma
undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad sålunda
föreslagits »måhända blott till en termin under första året».

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till timplan, för
vilket i det föregående redogjorts, skulle gemensam undervisning meddelas

i följande utsträckning:
under första året:

kroppsövningarnas fysiologi ........ 100 timmar,

anatomi ............................ 132 »

friskgymnastik (teori .............. 108 »

» (praktik) .......... 100 »

» (undervisning) ____ 96 »

lek och idrott (teori, praktik och

undervisning) .................... 32 »

förbandslära ....................... 15 »

sjukgymnastik med fysikalisk
behandling:

teori av läkare...................... 20 »

teknik av gymnast.................. 24 »

psykologi och pedagogik ............ 24 »

under andra året:

hälsolära ........................... 30 »

hållningslära ....................... 48 »

psykologi och pedagogik............ 48 »

Den gemensamma undervisningen skulle alltså enligt detta förslag bibehållas
under sammanlagt 837 timmar, d. v. s. under något mera än två
tredjedelar av ett läsårs sammanlagda undervisning. Jag bar emellertid
ansett mig böra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att ytterligare
tillmötesgå det av 1931 års riksdag uttalade önskemålet att så mycket
som möjligt frigöra de olika utbildningslinjerna från undervisningen
i sådana ämnen, som ej ovillkorligen måste medtagas.

Jag vill då förutskicka, att jag med detta mitt förslag givetvis endast
avser undervisningen för dem av centralinstitutets elever, som hava för
avsikt att genomgå endast tvåårig kurs, d. v. s. utbilda sig till antingen
gymnastiklärare eller sjukgymnaster. För dem åter av eleverna, som
önska utbilda sig på båda linjerna, bliver givetvis både av ekonomiska och
organisatoriska skäl samläsning fortfarande nödvändig i mycket stor utsträckning.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga de olika ämnen, där de
sakkunniga föreslagit samläsning.

Statsutskottets utlåtande AV ''JO.

15

I ämnena kroppsövningarnas fysiologi, anatomi, förbandslära, hälsolära
och hållningslära äro kurserna för de båda linjerna, i den mån samläsning
föreslagits, praktiskt taget identiska. Med hänsyn härtill torde örn
icke annat så av ekonomiska skäl samläsning här böra äga rum.

I fråga örn friskgymnastikens teori hava de sakkunniga föreslagit 3
veckotimmars gemensam undervisning under hela första året. Då för
en rätt förståelse av sjukgymnastiken en inblick i friskgymnastikens teori
lärer vara ofrånkomlig, och då första årets undervisning i detta ämne har
avsetts att utgöra ett avslutat helt, som skall vara grundläggande för hela
det fortsatta arbetet, vill jag i denna del fasthålla vid det av de sakkunniga
framlagda förslaget.

För friskgymnastikens praktik hava de sakkunniga föreslagit gemensam
undervisning 6 veckotimmar under höstterminen och 4 veckotimmar
under vårterminen. För min del vill jag först framhålla, att ett visst mått
av motionsgymnastik måste tillförsäkras även sjukgymnasterna, vilket,
enligt vad de sakkunniga föreslagit beträffande andra året, bör beräknas
till minst 3 veckotimmar — jag vill erinra att läroverkens timplaner för
närvarande upptaga 4 veckotimmar för detta ämne. Den ökning, som härutöver
föreslagits, är relativt obetydlig men sätter sjukgymnasterna i
stånd att följa friskgymnastlinjens undervisning, varigenom en betydande
besparing för det allmänna uppkommer. Jag anser mig därför böra följa
de sakkunniga i denna del.

Däremot vill jag föreslå, att den föreslagna gemensamma undervisningen
i undervisningsövningar samt i lek och idrott måtte bortfalla för sjukgymnasterna.
Örn än en viss kunskap i dessa stycken är av betydelse med
hänsyn till den frivilliga gymnastikens behov av instruktörer, måste dock
denna undervisning betraktas såsom mera ovidkommande, när det gäller
dem, som uteslutande skola ägna sig åt sjukgymnastiken, och alltså knappast
låta sig förenas med 1931 års riksdags uttalande i ämnet. Av samma
skäl vill jag vidare förorda, att den undervisning örn sammanlagt 44 timmar
i sjukgymnastik, som av de sakkunniga föreslagits för blivande gymnastiklärare,
måtte bortfalla.

Slutligen synes det mig, som örn den undervisning i psykologi och pedagogik,
som föreslagits skola bliva gemensam, mest skulle vara avsedd för
de blivande gymnastiklärarna och sålunda kunna bortfalla för sjukgymnasterna.

Den gemensamma undervisningen skulle i enlighet med vad jag nu anfört
kunna inskränkas till 593 timmar eller endast något mer än hälften
av det sammanlagda timantalet under första året.

För kunskapsmåttets inhämtande måste det av helt naturliga skäl vara
att föredraga, att denna gemensamhetsundervisning någorlunda jämnt
fördelas under hela läsåret i stället för att koncentreras till »endast en
termin».

I fråga örn det föreslagna förfarandet vid tillsättandet av de tjänster,
vilkas innehavare skulle vara medicinskt utbildade, har från lärarkollegiets
sida riktats åtskilliga anmärkningar. Jag är ense med kollegiet i att
större inflytande bör beredas såväl kollegiet som serafimerlasarettet vid
tillsättandet av dessa tjänster. Å andra sidan kan givetvis icke gymnastiska
centralinstitutets direktion helt förbigås, när det gäller tillsättandet
av lärare å dess stat, som skola omhänderhava en viktig del av centralinstitutets
undervisning.

n;

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Vad till en början beträffar kollegiets framställning om att såsom
främsta befordringsgrund skulle sättas vetenskaplig skicklighet i stället
för lärdom Ilar jag intet att erinra däremot. Givetvis föreligger här i sak
ingen skillnad mellan de sakkunnigas och lärarkollegiets uppfattning.

Sakkunnigevalet och förslagets uppgörande bör, såsom de sakkunniga
föreslagit, läggas i karolinska institutets hand. Först härefter torde det
bliva möjligt för centralinstitutets direktion att yttra sig i frågan. Att
i likhet med vad nu är fallet vid tandläkarinstitutet vid tillsättning av
lärare och hos medicinalstyrelsen med avseende på professurerna i psykiatri
låta befordringsfrågan först behandlas av myndigheten i fråga och
därefter av den vetenskapliga högskolan i vanlig för högskolan gällande
ordning torde knappast vara ändamålsenligt med den sammansättning,
som enligt mitt tidigare framlagda förslag centralinstitutets direktion
skulle erhålla.

Det torde icke vara lämpligt, att avgörandet av en fråga, vari karolinska
institutets lärarkollegium avgivit yttrande oell förslag, anförtros åt
centralinstitutets direktion. I alla dessa frågor torde därför avgörandet
böra förbehållas Kungl. Majit.

Den nu föreslagna tillsättningsproceduren torde böra komma till användning
beträffande de lärarbefattningar, för vilka medicinsk sakkunskap
erfordras, med undantag av lärarbefattningarna i sjukdomslära. För
att undervisning i sjukdomslära överhuvudtaget skall kunna bedrivas,
måste tillgång till patienter finnas, och detta kan icke ske utan ett synnerligen
intimt samarbete med vederbörande överläkare på serafimerlasarettet.
Jag vill därför förorda, att med tillsättandet av de båda lärarbefattningarna
i sjukdomslära måtte så förfaras, att Kungl. Majit utnämner
dessas innehavare efter förslag av direktionen över serafimerlasarettet.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla, att jag, i anslutning till
Vad lärarkollegiet härom anfört samt med hänsyn till de erfarenheter, som
enligt vad jag inhämtat, vunnits under det senaste läsårets undervisning i
ämnet vid centralinstitutet, vill tillstyrka en nedsättning med i runt tal en
tredjedel av det för undervisningen i sjukdomslära beräknade timantalet.

Beträffande undervisningen i fysiologi, anatomi och patologi har av de
sakkunniga föreslagits, att karolinska institutet i erforderlig utsträckning
och i den mån detta av utrymmesskäl vore möjligt skulle ställa sina institutioner
till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning. Denna
förutsättning har lärarkollegiet i princip biträtt men därvid tillika erinrat,
att denna del av undervisningen måste — i likhet med vad eljest tilllämpas
— vara underordnad vederbörande institutionschef. Häremot har
jag intet att erinra. Dock vill jag framhålla, att huvuddelen av undervisningen
i dessa ämnen givetvis även i fortsättningen kommer att äga rum
ä centralinstitutet och att endast enstaka viktigare demonstrationer böra
förläggas till karolinska institutet.

I detta sammanhang har vidare lärarkollegiet framfört invändningar
mot inrättandet av den föreslagna lärarbefattningen i sjukgymnastik och
anatomi samt ansett, att anatomiundervisningen borde anförtros åt en
fackanatom. Jag skulle gärna önskat kunna biträda denna kollegiets uppfattning.
Närmast av kostnadsskäl ser jag mig dock för närvarande förhindrad
härtill. Därest det i en framtid skulle visa sig, att arbetsbördan
för här ifrågavarande lärare, som tillika skulle vara poliklinikföreståndare
vid serafimerlasarettet, blir för tung, måste denna fråga upptagas
till förnyad prövning.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

17

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder
Ilar föreslagits skola förläggas till serafimerlasarettet.

Jag torde få erinra, att jämväl 1929 års sakkunniga (professorerna Hedrén
och Haglund) föreslogo, att bär förevarande undervisning skulle förläggas
till serafimerlasarettet.

I princip hava både karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets
direktion tillstyrkt den av 1931 års riksdag beslutade förläggningen
av centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning till
serafimerlasarettet.

Meningarna hava närmast brutit sig beträffande det sätt, på vilket denna
undervisning skulle anordnas.

Den föreslagna nya polikliniken synes mig i allt väsentligt böra likställas
med serafimerlasarettets övriga polikliniker och bliva underkastad samma
bestämmelser, som gälla för dessa. De synpunkter härutinnan, som av
karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion i
deras yttranden föreslagits, synas mig i allt väsentligt böra vinna beaktande,
såsom exempelvis i fråga örn läkarnas och den övriga sjukvårdande
personalens skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid
o. s. v.

Jag vill i detta sammanhang allenast erinra därom, att de föreslagna
lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling icke äro avsedda att
vara medicinskt utbildade, enär deras undervisning vid serafimerlasarettet
endast skulle avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande.
Jag förordar alltså för deni benämningen lärare i sjukgymnastikens
teknik med fysikalisk behandling.

Den närmare utformningen av de bestämmelser rörande samarbete, som
jag i det föregående skisserat, torde böra ske först sedan förnyat yttrande
i ämnet inhämtats från karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets
direktion, varjämte även centralinstitutets direktion torde
böra beredas tillfälle att ånyo yttra sig. Detta torde väl kunna medhinnas,
då, såsom 1931 års sakkunniga framhållit, den nya organisationen i vad
den avser här förevarande undervisning icke kommer att träda i kraft
förrän den 1 april 1933.

Det förslag jag nu framställt torde enligt min uppfattning inom ramen
för 1931 års riksdagsbeslut innebära en för både läkar- och gymnastintressen
godtagbar lösning av gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken bibehålies särskilt genom
de föreslagna kompletteringsmöjligheterna. Undervisningen, i den män
den är av rent medicinsk art, ställes i beroende av medicinska myndigheter,
och läkarinflytandet i centralinstitutets direktion förstärkes.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget synes mig — med de
principiella ändringar och tillägg, som i det föregående angivits — i allt
väsentligt kunna läggas till grund för den framtida organisationen av
centralinstitutet.

En förutsättning för genomförandet av detta förslag är emellertid, i enlighet
med vad 1931 års riksdag beslutat, att vid serafimerlasarettet inrättas
en
för centralinstitutets elever.

Givet är, att detta icke kan ske utan kostnader för det allmänna. 1931
års sakkunniga hava i samråd med medlemmar av serafimerlasarettets

Bihang till riksdagens protokoll Willi, (i sami. 4!) käft. (Nr 90.) 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

erektion och arkitekten Birch-Lindgren undersökt de nuvarande lokalförhållandena
vid serafimerlasarettet och därvid funnit, att en nybyggnad
för polikliken är en ofrånkomlig förutsättning för undervisningens
omläggning. Kostnaderna härför, som jämte inredning hava beräknats
uppgå till högst 200,000 kronor, hava av de sakkunniga föreslagits skola
gäldas på samma sätt som beträffande serafimerlasarettets övriga polikliniker.
Mot inteckning i lasarettets fastighet skulle enligt detta förslag
för ändamålet upptagas ett lån å högst 200,000 kronor att amorteras under
tio år genom inflytande poliklinikavgifter, med vilka härjämte skulle bestridas
de huvudsakliga kostnaderna för poliklinikens drift.

1931 års sakkunniga hava vid sitt förslag i denna del utgått från vissa
av 1929 års sakkunniga framlagda beräkningar, enligt vilka — när verksamheten
vid den utav sistnämnda sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska
anstalten väl kommit i gång — borde kunna räknas med en årlig inkomst
av poliklinikavgifter på ungefär 90,000 kronor.

Enligt av serafimerlasarettets direktion verkställda beräkningar skulle
dessa inkomster endast i gynnsammaste fall kunna beräknas uppgå till

50,000 kronor för år, varifrån dock måste dragas ett belopp av i runt tal
17,500 kronor, motsvarande serafimerlasarettets beräknade inkomster från
den nuvarande gymnastikavdelningen. För bestridande av de nytillkommande
förräntnings-, amorterings- och driftskostnaderna skulle man alltså
högst hava att räkna med (50,000 —17,500) 32,500 kronor, under det att
nämnda kostnader beräknats till minst 51,000 kronor, därav 26,000 kronor
för förräntning och amortering och 25,000 kronor för driftkostnader.

Sistnämnda belopp torde visserligen kunna ej oväsentligt nedsättas.
Enligt vad jag under hand inhämtat från föreståndaren för gymnastiska
centralinstitutet, har han beräknat de årliga driftkostnaderna för den
föreslagna poliklinikverksamheten —• inklusive avlöning till vaktmästare
och portvakt — till i runt tal 10,000 kronor för år. Även med denna beräkning
uppkommer dock under den tid, då byggnadsanslaget skall amorteras,
en brist, som måste täckas av statsverket genom motsvarande höjning
i det till serafimerlasarettets verksamhet utgående statsanslaget.

En sådan kostnadsökning för det allmänna måste ingiva betänkligheter.
Med hänsyn till att centralinstitutets sjukgymnastikundervisning enligt
beslut av 1931 års riksdag i här förevarande delar skall förläggas till
serafimerlasarettet, torde dock denna utgift vara ofrånkomlig.

Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag i här förevarande del.

För bestridande av engångskostnaderna torde, såsom av de sakkunniga
föreslagits, böra upptagas ett tioårigt amorteringslån mot säkerhet av inteckning
i lasarettets fastighet. Därest riksdagen för sin del lämnar sitt
medgivande härtill, torde det få ankomma på Kungl. Majit att, sedan direktionen
över serafimerlasarettet avgivit yttrande och förslag i ämnet,
närmare besluta i frågan.

Jag vill vidare framhålla, att, därest det av en eller annan anledning
icke skulle bliva möjligt att under budgetåret 1932/1933 fullborda den föreslagna
poliklinikbyggnaden, det — örn än naturligtvis förbundet med vissa
svårigheter — torde bliva möjligt att under en kort övergångsperiod meddela
den ifrågasatta poliklinikundervisningen i centralinstitutets nuva
rande polikliniklokaler.

De närmare bestämmelser, som i övrigt må bliva erforderliga med anledning
av vad jag i här förevarande hänseende tillstyrkt, torde få fram
deles meddelas av Kungl. Majit.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

19

Härefter anhåller jag så att få övergå till övriga frågor rörande omorganisationen
vid gymnastiska centralinstitutet, som äro av natur att
böra underställas riksdagens prövning.

Frågan örn gymnastiska centralinstitutets omfattning vid den blivande
organisationen behandlades av mig i kap. III i propositionen nr 133 till
1931 års riksdag. Jag anslöt mig därvid till den av tidigare sakkunniga
uttalade meningen, att vid institutet borde årligen såsom regel mottagas
ungefär GO nya elever, varav omkring hälften manliga och hälften kvinnliga.
Av de manliga beräknades ungefär en tredjedel, d. v. s. vid pass ett
tiotal om året, bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov
av högre gymnastiskt utbildade officerare kommenderades att genomgå
gymnastiska centralinstitutet.

Detta förslag godtogs av riksdagen endast med den erinran, att av
de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året borde beräknas bliva kommenderade.

I denna fråga bar alltså riksdagen redan fattat slutligt beslut.

Enahanda är förhållandet med frågan örn utbildningstidens längd, där
riksdagen i enlighet med mitt år 1931 framlagda förslag bestämt, att utbildningstiden
skall vara tvåårig för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster.

I detta sammanhang vill jag endast erinra att, såsom jag redan inledningsvis
framhållit, en av de viktigaste grundsatserna i det framlagda
organisationsförslaget är bibehållandet av möjligheterna för centralinstitutets
elever att utan alltför stor tidsutdräkt erhålla fullständig utbildning
både på frisk- och sjukgymnastlinjerna.

1931 års sakkunniga hava, såsom i det föregående meddelats, framlagt
utförliga förslag till undervisnings- och timplaner. De sakkunniga hava
därvid framhållit, att de av dem i detta hänseende framlagda förslagen
icke finge anses såsom i sina detaljer bindande för gymnastiska centralinstitutets
blivande utveckling, utan att de olika ämnenas omfattning och
innehåll måste kunna förändras, därest erfarenheten skulle visa, att det
framlagda förslaget i ett eller annat avseende skulle vara mindre ändamålsenligt.
De sakkunniga hade med de framlagda förslagen velat klargöra
dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande till varandra, alltså
själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels ock det huvudsakliga
innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande borde givas åt varje ämne.

Någon detaljerad granskning från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida
av de framlagda undervisnings- och timplanerna kan givetvis icke påkallas.
Detta bliver närmast ett åläggande för ämneskonferenser, lärarkollegium,
rektor och direktion vid gymnastiska centralinstitutet. Nu gäller
endast att genom de uppgjorda timplanerna få en möjlighet att uppskatta
det behov av lärarkrafter, som vid ett genomförande av det framlagda omomorganisationsförslaget
kan bliva erforderligt. För en dylik beräkning
lämna de uppgjorda planerna tillräcklig ledning, och i det stora hela vill
jag bygga mitt i det följande framlagda förslag därpå.

Vissa avvikelser i timplanerna föranledas av vad jag tidigare framhållit
rörande önskvärdheten att minska den för de båda linjerna gemensamma
undervisningen under vad av de sakkunniga föreslagits. Någon
minskning av det erforderliga antalet lärarkrafter uppkommer dock icke
härigenom.

Vidare har jag, i anslutning till vad karolinska institutets lärarkolle -

20

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

gram anfört, nyss föreslagit, att den av de sakkunniga beräknade, i förhållande
till nu rådande förhållanden synnerligen kraftigt utökade undervisningen
i sjukdomslära måtte minskas med omkring en tredjedel.

I anslutning till vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska
centralinstitutet anfört torde någon särskild undervisning i rytmik för de
kvinnliga eleverna icke behöva ifrågakomma.

Någon utökning av den för de civila manliga eleverna av de sakkunniga
för undervisning i fäktning föreslagna tiden, på sätt exempelvis centralinstitutets
direktion hemställt, kan jag ej tillstyrka.

Slutligen anhåller jag så att få övergå till frågan om de lärarkmfter,
som bliva erforderliga vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
tillstyrkt.

Beträffande rektorsbefattningen uttalade jag mig redan i propositionen
nr 133 till 1931 års riksdag för det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget,
enligt vilket denna befattning skulle innehavas av särskild av
Kungl. Majit utsedd person, som skulle bilda en centralpunkt för allt
fysiskt uppfostringsarbete i vårt land. Till denna ståndpunkt hava 1931
års sakkunniga anslutit sig, och jag saknar anledning att nu närmare
uppehålla mig härvid. Ett ytterligare skäl för denna min redan tidigare
intagna ståndpunkt tillkommer, därest riksdagen skulle godkänna det av
Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag framlagda
förslaget örn omläggning av gymnastikinspektionen.

De sakkunniga hava emellertid ifrågasatt den förändringen i det tidigare
framlagda förslaget, att rektor icke skulle tillsättas genom fullmakt
utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala ämbetsverk och rektorerna
vid läroverken, medelst förordnande på viss tid, förslagsvis sex år.
Vidare hava de sakkunniga förordat, att för rektor en viss, begränsad
undervisningsskyldighet skulle föreskrivas. Till dessa av de sakkunniga
framlagda förslag vill jag uttala min anslutning.

I fråga örn överlär arbet attningarna förordade 1927 års sakkunniga, att
desamma borde borttagas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade
jag emellertid vissa betänkligheter mot att helt slopa dessa befattningar
utan förordade i stället beviljandet av vissa överlärararvoden.
1931 års sakkunniga hava på denna, punkt anslutit sig till det av 1927 års
sakkunniga framlagda förslaget och hemställt, att inga som helst överlärarbefattningar
måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Majoriteten inom centralinstitutets lärarkollegium åter har uttalat sig
för bibehållande av överlärartjänster, eventuellt i form av arvoden, under
det att direktionens majoritet anslutit sig till det av de sakkunniga framlagda
förslaget. N

För egen del kan jag icke undgå att fortfarande hysa vissa betänkligheter
mot att helt slopa överlärarbefattningarna. Emellertid anser jag
mig ira, i likhet med statskontoret, icke höra motsätta mig de sakkunnigas,
med 1927 års sakkunnigas överensstämmande förslag i denna del.

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget skulle en av
institutets ordinarie lärare förordnas att vara rektors ställföreträdare.
Med hänsyn till de omfattande uppgifter, som för framtiden skola åvila
rektor, vill jag tillstyrka förslaget härom. Beträffande den ersättning, som
med anledning härav bör tillkomma den sålunda förordnade läraren, torde
jag få yttra mig i annat sammanhang.

21

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

I fråga om tillsättning av lärare och lärares tjänstgöringsskyldighet ansluter
jag mig till vad 1931 års sakkunniga härutinnan föreslagit, givetvis
med de ändringar, som föranledas av vad jag i det föregående anfört
rörande tillsättning m. m. av de medicinskt utbildade lärarna.

De av de sakkunniga framlagda förslagen till lärarbefattningar vid centralinstitutet
efter omorganisationen bygger på ingående beräkningar av
lärarbebovet vid ett ungefärligt tillämpande av de av de sakkunniga framlagda
undervisnings- och timplanerna. De smärre förändringar av dessa,
som jag i det föregående ansett mig böra förorda, föranleda ingen annan
ändring i det sålunda beräknade lärarbehovet än att den föreslagna extralärarbefattningen
i rytmik bliver obehövlig.

I överensstämmelse med vad centralinstitutets direktion anfört rörande
de militära elevernas utbildning i fäktning, torde vid tillsättandet av lärarna
i lek och idrott hänsyn böra tagas till att en av dem bör vara kompetent
att leda de militära elevernas undervisning i fäktning.

Då jag i övrigt icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag,
skulle alltså vid gymnastiska centralinstitutet efter omorganisationens
slutliga genomförande finnas följande lärare:

ordinarie lärare:

2 manliga lärare i friskgymnastik;

2 kvinnliga » » »

1 manlig » » lek och idrott, tillika friskgymnastik;

1 kvinnlig > » friskgymnastik, lek och idrott;

2 manliga » » lek och idrott;

1 kvinnlig » » » * * .

2 manliga » sjukgymnastikens teknik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga » » * * * '', V .... *

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poiikli nikf

öreståndare;

j s ( » » ) » sjukgymnastik oell ortopedi, tillika biträ dande

poliklinikföreståndare,

extra lärare:

1 lärare i fysiologi och hälsolära;

1 » » allmän patologi; . .

1 » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar);

1 » » » (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och

f örbandslära;

1 » » röstbehandling;

1 » » psykologi och pedagogik.

Till stöd för det i motionen 1:315 framförda yrkandet har i motionen
framhållits följande:

Det beslut i fråga örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation, som
fattades av 1931 års riksdag, innebar viktiga och långtgående medgivanden
åt den motionsvis framförda och av en praktiskt taget enhällig läkaropinion
omfattade ståndpunkten, att sjukgymnastutbildningen bör skiljas
från gymnastiklärarutbildningen och förläggas till en medicinsk högskola
med tillhörande kliniskt sjukhus samt ställas under sakkunnig läkarled -

22

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

liing. Riksdagen uttalade nämligen bl. a., att det vore synnerligen angeläget
»att utbildningen, såvitt den har medicinsk karaktär, ställes under
inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes till klinisk och
poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt». Riksdagen betonade
dessutom vikten av att obehövliga moment utmönstrades ur undervisningen
på respektive utbildningslinjer, och ansåg att gemensamheten i
undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad den i fjolårets proposition
berörda timplanen angav, »måhända blott till en termin under
lörsta året». Trots att den för blivande gymnastiklärare och blivande sjukgymnaster
gemensamma undervisningen således enligt riksdagens mening
komme att få ett mycket obetydligt omfång, och trots att den ojämförligt
större delen av sjukgymnasternas utbildning skulle förläggas till karolinska
institutet och serafimerlasarettet, gav riksdagen dock sitt medgivande
till att denna senare utbildning fortfarande skall anses äga rum
vid gymnastiska centralinstitutet.

Detta kompromissbeslut har senare närmare utformats genom den utredning,
som anförtrotts åt 1931 års gymnastiksakkunniga och som ligger till
grund för den i år framlagda propositionen i ärendet (prop. nr 152).

Såsom framgår av propositionen, har nämnda sakkunnigförslag utsatts
för en ytterst skarp och allvarlig kritik från såväl karolinska institutets
lärarkollegium som serafimerlasarettets direktion, d. v. s. från just de medicinska
institutioners sida, åt vilka riksdagen velat anförtro uppdraget
att meddela den nya, förbättrade sjukgymnastutbildningen. Vad som från
detta håll säges, måste alltså anses vara förtjänt av en alldeles särskild
uppmärksamhet, då nu riksdagen går att fatta ståndpunkt till det framlagda
omorganisationsförslaget.

I denna kritik påvisas bl. a., att de sakkunniga i fråga örn sjukgymnastutbildningen
icke tagit vederbörlig hänsyn till riksdagens ovanberörda
direktiv i fråga örn begränsandet av den för de båda linjerna gemensamma
undervisningen och utmönstrandet av obehövliga utbildningsmoment. Den
omfattande samundervisningen i ämnen, som huvudsakligen tillhöra den
ena lmjens utbildningsområde, synes, framhåller kollegiet vidare, sammanhänga
med strävan att bibehålla gymnastikdirektörstiteln. Kollegiet
ställer sig, nu som tidigare, avvisande mot bibehållandet av denna titel.
Det synes även undertecknad lyckligast örn nämnda titel avskaffades, varigenom
skulle vinnas ett klarare framhållande av att utbildningen numera
skall inriktas på tvenne i stort sett helt skilda arbetsuppgifter: å ena sidan
gymnastiklärarens och idrottsledarens, å andra sidan sjukgymnastens.

Karolinska institutets lärarkollegium riktar i fortsättningen en ingående
kritik mot det sätt, varpå enligt sakkunnigförslaget samarbetet mellan
å ena sidan gymnastiska centralinstitutet och å andra sidan karolinska
institutet och serafimerlasarettet skulle ordnas. Då dessa senare institutioner
komma att bära det moraliska ansvaret för såväl den undervisning,
de blivande sjukgymnasterna skola åtnjuta, som den sjukvård, vilken skall''
ägnas patienterna å den föreslagna nya gymnastikpolikliniken vid serafimerlasarettet,
synes det vara rättvist och sakligt befogat, att den medicinska
högskolan erhåller ett sådant inflytande på planerandet och ledandet
av nämnda undervisning, att denna kan hållas på ett plan, som motsvarar
den medicinska vetenskapens krav.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn lärartillsättningar, undervisningen
i olika medicinska ämnen, ledningen och kontrollen av denna un -

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

23

dervising samt av arbetet på polikliniken är, såsom i de nämnda yttrandena
uppvisas, på många punkter synnerligen otillfredsställande. Lärarkollegiet
anser en ny utredning örn dessa till stor del outredda frågor vara
alldeles oundgänglig oell förklarar sig på det bestämdaste avstyrka förslaget.

Till en viss grad har Kungl. Majit sökt avhjälpa de sålunda påpekade
bristerna i sakkunnigförslaget genom att föreslå vissa ändringar i detsamma.
Sålunda har t. ex. den gemensamma undervisningen något begränsats,
karolinska institutet och serafimerlasarettet ha beretts ökat inflytande
på tillsättandet av lärartjänster i medicinska ämnen, undervisningen
i sjukdomslära har nedsatts med en tredjedel av timtalet, och i
fråga örn den nya polikliniken lia den medicinska sakkunskapens krav ansetts
böra beaktas. Å andra sidan har departementschefen av kostnadsskäl
motsatt sig en ändring i fråga örn den föreslagna lärartjänsten i sjukgymnastik
och anatomi, vars innehavare dessutom enligt förslaget skulle
vara poliklinikföreståndare. Att en dylik kombination ur flera synpunkter
är ohållbar, och att undervisningen i det viktiga ämnet anatomi bör
anförtros åt en fackanatom, synes dock vara uppenbart, varför en ändring
även på denna punkt torde vara ofrånkomlig.

Även örn hänsyn tages till de av departementschefen föreslagna förbättringarna,
torde det nu framlagda förslaget näppeligen kunna läggas
till grund för ett definitivt riksdagsbeslut i denna betydelsefulla fråga.
Många viktiga punkter äro nämligen fortfarande outredda. Den knappt
tillmätta tidell har gjort, att det av karolinska institutets lärarkollegium
avgivna yttrandet icke kunnat innehålla en verkligt fullständig och noggrann
granskning av sakkunnigförslaget. Universitetskanslern har därför
också hemställt, att tillfälle måtte beredas kollegiet att vidare och fullständigt
yttra sig i ärendet. Departementschefen medgiver för egen del,
att vägande skäl onekligen kunna anföras för att tillmötesgå denna kanslerns
hemställan. Och det må tillfogas, att denna hemställan förefaller så
mycket mera berättigad som de sakkunniga förvånande nog underlåtit att
förhandla med karolinska institutet och lasarettsdirektionen angående
formerna för det föreslagna samarbetet. Att departementschefen detta oaktat
icke tillmötesgått en så befogad anhållan, beror, upplyses det, på hans
önskan att få fram förslaget till avgörande redan i år. Man kan till fullo
behjärta det önskvärda i att denna sedan mer än två årtionden debatterade
organisationsfråga snarast möjligt vinner sin lösning. Men innan
detta kan ske, måste uppenbarligen utredningen vara slutförd, så att riksdagen
klart kan skönja, vad omorganisationen innebär. Departementschefen
förklarar, att »den närmare utformningen av de bestämmelser rörande
samarbete, som jag i det föregående skisserat, torde böra ske först sedan
förnyat yttrande i ämnet inhämtats från karolinska institutets lärarkollegium
och serafimerlasarettets direktion, varjämte även centralinstitutets
direktion torde böra beredas tillfälle att ånyo yttra sig». Här ställes
alltså i utsikt en fortsatt och ingående utredning. En sådan är givetvis
också av behovet påkallad och torde böra ske genom förhandlingar mellan
de av departementschefen nämnda myndigheterna. Men att låta denna
utredning äga rum först efter det riksdagen redan fattat sitt beslut, står
knappast i överensstämmelse med en sund parlamentarisk arbetsmetod.
Det riktiga och lämpliga torde vara, att resultatet av den ännu ej slutförda
undersökningen föreligger färdigt, innan riksdagen fattar sin slut -

24

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

liga ståndpunkt i ärendet, och det ytterligare uppskov, som liärav kan
föranledas, lär icke kunna anses medföra någon risk för organisationsfrågans
lyckliga lösning.

Till stöd för det i motionen 1:321 framförda yrkandet har i motionen
anförts huvudsakligen följande:

Med anledning av 1931 års riksdags beslut och efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallade statsrådet Städener den 18 juni 1931 sakkunniga,
kallade »1931 års gymnastiksakkunniga». I dessas uppdrag ingick som
första punkt att »uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder
för samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet
samt serafimerlasarettet ifråga örn såväl den teoretiska som den praktiska
utbildningen av sjukgymnaster».

Nämnda sakkunniga ingåvo den 30 november 1931 sitt förslag till dylikt
samarbete. De sakkunniga, vilka till följd av sin sammansättning i huvudsak
representerade gymnastiska centralinstitutet, hade, innan de till Konungen
överlämnade sitt förslag till samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet
å ena sidan och karolinska institutet samt serafimerlasarettet å andra sidan,
icke samrått örn förslagets utformning vare sig med den medicinska högskolan
eller med serafimerlasarettets direktion. Det är knappast att vänta,
att ett förslag till samarbete, som uppgöres under sådana former, skall
kunna bli för den andra parten utan ändringar godtagbart. Sedan förslaget
remitterats till karolinska institutets lärarkollegium, avstyrkte kollegiet enhälligt
på det bestämdaste dess antagande. Den sista punkten i kollegiets
yttrande har följande lydelse: »Lärarkollegiet, som anser en förbättring av
undervisningen i medicinska ämnen för gymnastiska centralinstitutets elever
högst önsklig och för detta ändamål gärna vill ställa högskolans resurser
till förfogande,. beklagar, att, då det föreliggande förslaget ej i tillräcklig
grad tillvaratagit möjligheterna att inom ramen av riksdagens direktiv tillgodose
de krav, som av en enhällig medicinsk sakkunskap framställts, och
då formerna för karolinska institutets andel i samarbetet till stor del äro
outredda samt de positiva förslagen rörande dessa former i flera avseendeD
äro oförenliga med karolinska institutets ställning som vetenskaplig högskola
med dess övriga undervisningsbehov och med en god sjukvårdsorganisation
vid serafimerlasarettet, lärarkollegiet på det bestämdaste måste avstyrka detsamma.
»

Direktionen över serafimerlasarettet anslöt sig i sitt yttrande till karolinska
institutets yttrande, i vad detsamma angick serafimerlasarettet, och slutar
med att säga, att ehuru direktionen gärna ser, att en gymnastikpoliklinik
kommer till stånd, direktionen dock måste anse nödvändigt att densamma
ställes under direktionens ledning i samma ordning som övriga polikliniker.
Trots detta bestämda avstyrkande från såväl karolinska institutets som
serafimerlasarettets sida, grundat på ingående saklig motivering, har emellertid
statsrådet ansett sig böra framlägga en proposition, grundad på de
sakkunnigas förslag. Statsrådet har i de sakkunnigas förslag gjort vissa
ändringar för att tillmötesgå de anmärkningar, som gjorts av karolinska
institutet och serafimerlasarettets direktion, men han har icke angående dessa
förändringar på något sätt konfererat med nämnda parter. Granskar man
de förändringar, som skett för att tillmötesgå anmärkningarna mot förslaget,
finner man också, att detta tillmötesgående gäller i det hela mera oviktiga
saker och ofta är mera skenbart än reellt. Även i det förslag, som statsrådet
Städener nu i den kungl, propositionen framlägger, kvarstå i så väsent -

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

25

liga delar de av den medicinska högskolan och serafimerlasarettet förut
gjorda anmärkningarna, att man nog kan våga påstå, att förslaget också
i sitt föreliggande skick icke skulle kunna av den medicinska högskolan
och serafimerlasarettet tillstyrkas.

Man frågar sig, varför statsrådet, som tydligen anger sig önska tillmötesgå
karolinska institutets och serafimerlasarettets önskemål, ändock velat framställa
proposition i ärendet. Han anger skälen härtill på sid. 73 i propositionen.
Dessa skäl äro, att ett annat tillvägagångssätt icke skulle hava
medgivit möjligheten att förelägga ärendet för 1932 års riksdag. Statsrådet
anser sig nämligen icke kunna medverka till, att gymnastiska centralinstitutets
omorganisationsfråga återigen undanskjutes, och han förklarar, att
ett studium av karolinska institutets yttrande visar det möjligt att på många
punkter tillmötesgå de av lärarkollegiet framställda önskemålen örn beredande
av större inflytande för de medicinska intressena på sjukgymnastikens
framtida undervisningsorganisation, utan att för den skull eftersätta det av
1931 års riksdag godtagna sambandet mellan gymnastikens båda huvudavdelningar
frisk- och sjukgymnastiken.

Till detta uttalande kan anmärkas, att örn frågan nu skulle ytterligare
undanskjutas, så kan detta icke sägas bero på karolinska institutets eller
serafimerlasarettets direktions åtgöranden utan på 1931 års gymnastiksakkunniga,
som framlagt sitt förslag utan att förut ha konfererat med nämnda
parter, och så sent, att icke de nödvändiga förhandlingarna därefter medhunnits.
Vidare är att till statsrådets nyssnämnda yttrande göra den anmärkningen,
att de önskemål, som karolinska institutet framställt ifråga om
förslaget till anordningar för beredande av undervisning på serafimerlasarettet
åt gymnastiska centralinstitutets elever, icke endast röra under visning sorganisationen,
utan att en lika väsentlig sak är sjukvårdsorganisationen. Jag
skulle vilja påstå, att bristerna i sistnämnda avseende i det framlagda förslaget
äro så avgörande, att de i själva verket träda i förgrunden vid frågans
bedömande. Den medicinska högskolan har lojalt böjt sig för riksdagens
beslut, att gymnastiska centralinstitutet fortfarande skall behålla även utbildningen
av sjukgymnaster, även om högskolan nu liksom förut anser, att
det varit lyckligare, örn sjukgymnastutbildningen hade ordnats fristående
såsom den sjukvårdsangelägenhet den är. Riktigheten av den medicinska
högskolans uppfattning måste enligt min mening vara uppenbar för en var,
som har någon kontakt med sjukvårdsorganisation. Men högskolan har,
som sagt, icke gjort några anspråk på ändringar i detta avseende. Högskolan
har endast önskat att inom ramen för riksdagens beslut få till stånd
en mer tillfredsställande organisation av samarbetet med gymnastiska centralinstitutet.
För min del skall jag i denna motion till behandling endast
upptaga samarbetet i vad det rör åstadkommandet av en sjukgymnastik
poliklinik vid serafimerlasarettet. En tillfredsställande organisation av samarbetet
i denna punkt är i själva verket det viktigaste i hela den föreliggande
frågan.

På den sjukgymnastiska poliklinikens ändamålsenliga utformning och organisation
hänger till väsentlig del värdet av omorganisationen vid gymnastiska
centralinstitutet i vad den angår sjukgymnasternas utbildning.

Då riksdagen med anledning av den från medicinskt håll framkomna
kritiken av sjukgymnastutbildningen vid gymnastiska centralinstitutet beslutat,
att centralinstitutet skall söka samarbete med den medicinska högskolan
och att för detta ändamål bland annat viss del av undervisningen skall

26

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

förläggas till serafimerlasarettet, så avses väl i all rimlighets namn härmed
att viss del av undervisningen skall överlämnas till högskolan. Varför vänder
man sig eljes till en högskola för hjälp med undervisningen? Men enligt
förslaget är det icke så. Förslaget innebär egentligen endast att gymnastiska
centralinstitutets poliklinik förlägges på annan plats än förut, nämligen
till serafimerlasarettet i stället för vid Hamngatan, och därigenom kan
påräkna att få ofantligt mycket mer patienter än förut. Den blir en stor
sjukvårdsinrättning i stället för att förut ha fört ett tynande liv. Detta är
naturligtvis en stor fördel för undervisningen, men denna fördel måste
köpas med en omorganisation. Serafimerlasarettets polikliniker utgöra nämligen
en stor och ömtålig sjukvårdsorganisation. Poliklinikerna besökas av
cirka 60,000 personer örn året, som där göra ungefär 130,000 besök. Direktionen
över serafimerlasarettet har ansvaret för att denna apparat funktionerar
oklanderligt. Att läkare och sjukvårdspersonal göra sina skyldigheter
mot de sjuka, att dessa 60,000 sjuka människor garanteras en sakkunnig
undersökning och behandling. I denna apparat vill man nu lägga in en
poliklinik, där hela sjukvårdspersonalen står på gymnastiska centralinstitutets
stat i stället för på lasarettets och den medicinska högskolans, där semester
och tjänstledighet åt läkare och gymnaster, vikarier o. s. v. bestämmas
av gymnastiska centralinstitutet, där med ett ord lasarettsdirektionen
ingenting har att säga till örn beträffande sjukvården och den medicinska
högskolan ingenting att säga till örn beträffande undervisningen. Denna
poliklinik måste komma att verka som en sten i hjulen på sjukvårdsarbetet.
Är detta förnuftigt och rimligt? Det är icke underligt, att serafimerlasarettets
direktion protesterar mot en dylik anordning. Det är visserligen
sant, att statsrådet nu föreslår vissa uppmjukningar i denna av de sakkunniga
föreslagna organisation, men dessa förbättringar äro alldeles icke tillräckliga
och väsentliga. För att klargöra detta ber jag att få orientera
något över förslagets detaljer.

Det förslag, som 1931 års sjukgymnastiksakkunniga framställt, är i fråga
om polikliniken i huvudsak följande.

Serafimerlasarettet bygger en poliklinik, utrustar densamma och ansvarar
för driftkostnaderna. De avgifter, som inflyta för patientbehandlingen, tillfalla
serafimerlasarettet på samma sätt som från övriga polikliniker. Vid
polikliniken anställd sjukvårdspersonal står på gymnastiska centralinstitutets
stat och icke på sjukhusets stat eller på den medicinska högskolans stat.
Sjukvårdspersonalen utgöres enligt förslaget av två läkare och fyra gymnaster,
som icke äro läkare, därav två manliga och två kvinnliga. Av läkarna
skall den ena vara poliklinikens föreståndare. Han skall undervisa
i sjukgymnastik, och han skall dessutom vara lärare i anatomi vid gymnastiska
centralinstitutet. För honom fordras ingen särskild utbildning utom
kunnighet i sjukgymnastik och legitimation som läkare. Den andre läkaren
skall vara kirurgiskt-ortopediskt utbildad jämte sin sjukgymnastiska utbildning.
Han skall undervisa i sjukgymnastik liksom den förre och vara biträdande
föreståndare för polikliniken. De fyra icke medicinska lärarna vid
polikliniken skola undervisa i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder.
Hela sjukvårdspersonalen tillsättes av Kungl. .Majit, de fyra icke
läkarna utan karolinska institutets hörande, de två läkarna efter sedan karolinska
institutet uppgjort förslag och gymnastiska centralinstitutet sedan avgivit
förord.

Mot denna organisation har karolinska institutet och serafimerlasarettet

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

27

gjort allvarliga invändningar. Man har anfört, att tillsättningsförfarandet
beträffande läkarna icke garanterar, att den vetenskapligt skickligaste bland
de sökande får befattningen, och nian har framhållit, att då nu för första
gången i vårt land en väl utrustad poliklinik för behandling med sjukgymnastik
kommer till stånd, och således för första gången möjlighet till vetenskapligt
arbete på detta viktiga område av medicinen ges, det också är viktigt
att tillse, att platserna besättas på samma sätt som alla andra lärarbefattningar
vid våra universitet och högskolor, nämligen med den vetenskapligt
mest framstående. I de gymnastiksakkunnigas förslag står nämligen,
att lärdomsmeriter skola vara den främsta befordringsgrunden. Härtill genmäler
nu statsrådet, att han intet har att erinra mot, att som främsta befordringsgrund
skulle sättas vetenskaplig skicklighet i stället för lärdom,
och tillägger: »Givetvis föreligger här i sak ingen skillnad mellan de sakkunnigas
och lärarkollegiets uppfattning». Ha således såväl de sakkunniga
som statsrådet den uppfattningen, att den vetenskapliga skickligheten skall
vara den främsta befordringsgrunden, så är det uppenbart, att det framlagda
förslaget icke realiserar denna syftning. Enligt de sakkunnigas förslag
skulle av karolinska institutets lärarkollegium efter beredning genom sakkunniga
upprättas ett förslag, upptagande tre av de sökande. Bland dessa
tre skulle sedan gymnastiska centralinstitutets direktion ge förord åt en.
Aven örn karolinska institutet upprättar sitt förslag med hänsyn till vetenskaplig
skicklighet i stället för lärdom, så kvarstår att gymnastiska centralinstitutets
direktion skulle vara oförhindrad att bland dessa tre ge förord
åt den vetenskapligt minst kvalificerade. Bestämmelsen örn vetenskaplig
skicklighet som främsta befordringsgrund skulle väl nämligen icke medföra
skyldighet för centralinstitutets direktion att även förorda den vetenskapligt
skickligaste, ty i så fall är det svårt att inse, vartill förordet skulle tjäna,
sedan en gång genom sakkunniga utretts vilken av de sökande, som är vetenskapligt
mest förtjänt. Således skulle även efter statsrådets nu framlagda
förslag tillsättningsförhållandena bli väsentligen annorlunda än vid våra universitet
och högskolor och icke lämna tillnärmelsevis samma garanti för
den vetenskapligt mest förtjäntes utnämning. Det är uppenbart, att örn den
främsta befordringsgrunden är vetenskaplig skicklighet, ingen anledning finnes
att stadga att förord efter karolinska institutets förslag skall avges av
direktionen för gymnastiska centralinstitutet, utan att denna bestämmelse
är direkt otjänlig och bör bortfalla.

Den medicinska högskolan har vidare med styrka framhållit, att det icke
kan vara rimligt, att undervisning i medicinska ämnen, således i detta fall
sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder, meddelas vid universitetssjukhuset
av icke läkare, således de fyra nyss omnämnda icke medicinskt
utbildade sjukgymnasterna. Karolinska institutets lärarkollegium har tillagt,
att det däremot icke har något emot att undervisning, som endast avser
handledning i behandlingens tekniska utförande på de sjuka, vid polikliniken
lämnas av sjukgymnaster, som icke äro läkare. Statsrådet svarar härtill
sid. 80 i propositionen: »Jag vill i detta sammanhang allenast erinra
därom, att de föreslagna lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling
icke äro avsedda att vara medicinskt utbildade, enär deras undervisning vid
serafimerlasarettet endast., skulle avse handledning och instruktion vid behandlingens
utförande.» Är meningen att dessa gymnaster endast skola ha
den av statsrådet här angivna undervisningsskyldigheten, vilket också är
det enda rimliga, så finnes icke heller någon anledning till att benämna

28

Statsutskottets utlåtande Nr ,90.

dem på annat sätt än de gymnaster med samma art av undervisning, som
enligt förslaget skola anställas för undervisningen vid klinikerna, och där
kallas instruktionsfiymnaster, samt att avlöna dem med hänsyn därtill, varigenom
en betydande besparing, uppgående till såsom jag nedan närmare
skall utföra, 14,000 kronor årligen, skulle uppkomma. I detta sammanhang
vill jag påpeka, att de 4 instruktionsgymnasterna vid polikliniken böra ha
hela sin verksamhet förlagd till polikliniken.

En för karolinska institutet mycket viktig fråga är naturligtvis, hur den
föreslagna anordningen med en gymnastikpoliklinik vid serafimerlasarettet
inverkar på undervisningen i sjukgymnastik för karolinska institutets egna
elever, således för de tjänstgörande medicine kandidaterna. Såsom förslaget
till gymnastikpoliklinik är utformat skulle den sjukgymnastiska verksamhet,
som serafimerlasarettet för närvarande bedriver i sina gymnastiklokaler,
överflyttas till den nya gymnastikpolikliniken beträffande det ambulanta
klientelet, således poliklinikmaterialet. Något annat är icke möjligt. Man
kan icke gärna lia två gymnastikpolikliniker på sjukhuset, som konkurrera
örn de sjuka. De olycksfallsskadade, som nu utgöra en stor del av behandlingsmaterialet
vid serafimerlasarettets gymnastikavdelning, böra naturligtvis,
sedan en särskild gymnastikpoliklinik kommit till stånd, behandlas därstädes.
Det är då klart, att patientmaterialet vid serafimerlasarettets nuvarande
gymnastikavdelning måste i högst betydlig grad komma att minska genom
den nya poliklinikens inrättande. I själva verket blir materialet då för litet
för undervisning och övning av de medicine kandidaterna. Detta så Hacket
mer som i förslaget också ingår, att gymnastiska centralinstitutets elever
skulle för sin övning få disponera även de på klinikerna inneliggande sjuka.
Det är således uppenbart, vilket även karolinska institutets lärarkollegium
framhållit, att undervisningen för medicine kandidater i sjukgymnastik icke,
örn förslaget förverkligas, överhuvud taget kan bedrivas vid serafimerlasarettet.
Det enda material, som skulle kunna läggas till grund för undervisning
av medicine kandidater, är den poliklinik, där lärarna stå på gymnastiska
centralinstitutets stat och icke enligt förslaget ha någon som helst
skyldighet i undervisningsavseende gent emot karolinska institutet. Varken
de sakkunniga eller statsrådet ha över huvud taget yttrat sig örn denna sak.
Det är dock en mycket viktig fråga, som måste lösas. Den enklaste lösningen
är uppenbarligen, att de vid gymnastikpolikliniken anställda lärarna
icke ställas på gymnastiska centralinstitutets stat, utan på serafimerlasarettets
och den medicinska högskolans stat och att i deras skyldigheter också inginge
undervisningen av medicine kandidaterna liksom undervisningen av
centralinstitutets elever. Många svårigheter och olägenheter med det framlagda
förslaget skulle härigenom bortfalla. Den medicinska högskolans ovan
anförda krav på ett ur universitetssynpunkt tillfredsställande tillsättningsförfarande
skulle då lätteligen kunna tillgodoses, och ävenså skulle serafimerlasarettets
direktions krav på samma inflytande över sjukvården vid
denna poliklinik som vid de andra på naturligaste sätt tillfredsställas. Jag
kan icke finna att några vägande invändningar kunna framställas mot en
sådan ordning. Vad som kan anföras är, att eftersom det i huvudsak gäller
undervisning av centralinstitutets elever, så böra lärarna också stå på centralinstitutets
stat. Men det gäller undervisning för centralinstitutets elever
i medicinska ämnen på universitetssjukhuset. Vad är det för orimligt i att
den del av undervisningen av gymnastiska centralinstitutets elever, som
centralinstitutet självt icke kan tillfredsställande bedriva utan måste vända

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

29

sig till den medicinska högskolan för att få utförd, att denna del av undervisningen
överlämnas till högskolan? Vilket är naturligare, att den medicinska
högskolan meddelar undervisning vid universitetssjukhuset åt gymnastiska
centralinstitutets elever i medicinska ämnen eller att gymnastiska centralinstitutet
självt meddelar denna undervisning vid universitetssjukhuset, trots
att det vänt sig till den medicinska högskolan för att få hjälp med denna
samma undervisning, ja att till på köpet gymnastiska centralinstitutet vid
universitetssjukhuset skulle lämna undervisning åt universitetets studenter?
Det blir då icke gymnastiska centralinstitutet som vid universitetssjukhuset
får hjälp av den medicinska högskolan utan det skulle bli den medicinska
högskolan som för undervisning vid sitt eget sjukhus av sina egna elever
skulle få hjälp av gymnastiska centralinstitutet. Mig förefaller förslaget i
detta avseende vara ganska orimligt. Örn lärarna vid gymnastikpolikliniken
ställas på lasarettets och karolinska institutets stat kan också vinnas, att
den nuvarande läraren i sjukgymnastik vid serafimerlasarettet kunde inbesparas.
Dennes uppgift är dels att tjänstgöra som konsult och närmaste
arbetsledare vid serafimerlasarettets gymnastikavdelning, dels ock att hålla
tre kurser örn året för medicine kandidater. Det finns ingenting som hindrar,
att denne lärare samtidigt är anställd som föreståndare eller biträdande föreståndare
vid gymnastikpolikliniken och där meddelar undervisning såväl åt
de medicine kandidaterna som åt centralinstitutets elever. Härigenom skulle
i lönestaten kunna göras en inbesparing utöver nämnda 14,000 kronor av
ytterligare 3,000 kronor (dyrtidstillägg oberäknade).

Enligt statsrådets liksom de sakkunniges förslag skulle föreståndaren för
gymnastikpolikliniken utom sin undervisningsskyldighet i sjukgymnastik
även vara g3rmnastiska centralinstitutets lärare i anatomi. Denna anordning
är uppenbart orimlig. Den är orimlig såväl ur anatomiundervisningens synpunkt
som ock ur synpunkten av sjukvårdens behöriga tillgodoseende vid
gymnastikpolikliniken, varom karolinska institutet och serafimerlasarettets
direktion torde vara fullt ense. Trots detta föreslår statsrådet icke någon
ändring i detta avseende. Då den föreslagna anordningen för samarbetet
mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet ifråga om
undervisningen i anatomi är ganska signifikativ för arten av den reformering
av undervisningen för sjukgymnaster i medicinska ämnen som här
föreslås, ber jag att få säga några ord även härom.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att örn undervisningen
i anatomi för gymnastiska centralinstitutets elever skall förläggas till karolinska
institutets anatomiska institution, det är nödvändigt, att den som
meddelar undervisningen är underställd den anatomiska institutionens chef,
således professorn i anatomi. Härtill genmäler statsrådet, att han intet har
att erinra emot att den del av undervisningen i anatomi (liksom också i
övriga teoretiska ämnen) som skall ske vid karolinska institutets institutioner
är underordnad vederbörande institutionschef. Men han tillägger »dock
vill jag framhålla, att huvuddelen av undervisningen i dessa ämnen givetvis
även i fortsättningen kommer att äga rum å centralinstitutet och att
endast enstaka viktigare demonstrationer böra förläggas till karolinska institutet».
Man frågar sig då med häpnad: Anid blir kvar av samarbetet mellan
gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet ifråga örn anatomi,
som väl måste betraktas som det grundläggande och viktigaste tcoretisktmedicinska
utbildningsämnet för blivande sjukgymnaster? I vilket avseende
har enligt förslaget undervisningen i anatomi höjts till ett högre plan, för -

30

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

bättrats? Undervisningen skall icke ske på den anatomiska institutionen,
vilken är den enda plats, där tillfredsställande material för undervisningen
finnes. Undervisningen skall icke heller ges av en anatom, utan av en person,
vars huvudsakliga arbete skall vara sjukvårdsarbete och som, vartill jag
strax skall komma, måste vara högt kvalificerad i praktisk medicin, och
icke samtidigt kan vara det i anatomi. Man är fullt berättigad att örn en
undervisningsreform, som har denna typ, använda ordet humbug. Jag ber
att få påminna om, att våra bättre privata institut för utbildande av sjukgymnaster
ha undervisningen i anatomi ordnad så att den ges av en
anatom av facket och med anlitande av de anatomiska institutionernas
resurser. Gymnastiska centralinstitutet skulle således efter denna reform fortfarande
få en undervisning i anatomi av väsentligt lägre kvalitet än åtskilliga
andra gymnastskolor i vårt land.

Jag nämnde, att även ur sjukvårdssynpunkt kombinationen: undervisare
i sjukgymnastik och anatomi samt desslikes föreståndare för gymnastikpolikliniken
är en fullständigt orimlig och ohållbar anordning. Det förefaller
sorn om varken de sakkunniga eller statsrådet skulle inse hur uppenbart
detta är. Jag kan icke se någon annan förklaring till denna brist i klarsynen
än att man från gymnastiska centralinstitutets håll föreställer sig,
att den poliklinik, som skall inrättas vid serafimerlasarettet, kommer att bli
en poliklinik av samma art som den, vilken centralinstitutet haft och fortfarande
har vid Hamngatan, endast en sådan i större skala. Vid en poliklinik
sådan som den närvarande vid gymnastiska centralinstitutet ha läkarna
vid polikliniken icke någon alltför maktpåliggande uppgift, dels därför att
klientelet är obetydligt och dels därför att sjukvården, t. ex. beträffande
undersökningen av de sjuka, på grund av bristfällig utrustning och organisation
icke fyller de anspråk, som i de sjukas intresse måste ställas. En
organisation sådan som den nuvarande vore därför oförsvarlig ur sjukvårdens
synpunkt, örn den överflyttades till serafimerlasarettet. Gymnastikpolikliniken
vid serafimerlasarettet är avsedd att vara en öppen poliklinik, dit
allmänheten fritt kan vända sig. Dit komma icke blott personer, som äro
tämligen friska och önska motionsgymnastik, eller personer med smärre
oskyldiga krämpor utan sjuka människor i stor utsträckning. Under alla
omständigheter är det för en allmän sjukvårdsinrättning och allra helst för
ett undervisningssjukhus fullständigt oantagbart, att sjuka skola behandlas
utan föregående möjligast noggranna och sakkunniga undersökning. På
denna viktiga fordran, som är själva grundskillnaden mellan kvacksalveri
och vederhäftig läkekonst, kan intet avkall göras. Det vore en upprörande
våldshandling mot serafimerlasarettet och hela sjukvårdsväsendet, om där
skulle anordnas en poliklinik, vid vilken behandling skulle meddelas, utan
att de sjuka först äro läkarundersökta. Sjukgymnaster, som icke äro medicinskt
utbildade, äro icke kompetenta att undersöka de sjuka. Hur skulle
de kunna vara detta? Deras utbildning ger dem icke de nödiga kunskaperna
härför och avser icke heller på minsta sätt att meddela dem dylik
kunskap. För att förvärva dylik måste de genomgå fullständig utbildning
till läkaryrket. Om t. ex. en patient kommer till den gymnastiska polikliniken
och söker för ryggskott, så får det icke förekomma, att en sådan
patient utan läkarundersökning omhändertas av där arbetande gymnaster
och behandlas med massage eller fysikaliska behandlingsmetoder, alltefter
vad som kan av dem befinnas lämpligt. Patienten måste först ingående
undersökas, som örn han hade sökt för ryggskott på t. ex. den medicinska

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

31

polikliniken. Det måste sålunda utredas, varpå hans ryggskott beror. Detta
kan vara många och olika saker. Den kanske vanligaste orsaken är reumatisk
sjukdom i ryggraden, andra orsaker äro unaerlivssjukdomar, sjukdomar
i njurar, sjukdomar i ryggmärgen o. s. v. I alla dessa fall vore det
brottsligt att behandla de sjuka, utan att först i den mån det är möjligt
ha klarlagt sjukdomens art och närmare förhållanden. Men hur skall ett
tillräckligt ingående undersökningsarbete kunna ske, när den läkare som är
ansvarig härför tillika och utanför sin poliklinikverksamhet skall undervisa
i det viktigaste teoretiskt medicinska ämnet, anatomi?

De sakkunniga och statsrådet räkna med ett antal behandlingsseanser per
år av bortemot 90,000 motsvarande i genomsnitt 300 behandlingar om dagen.
Aven örn detta är överdrivna förväntningar och naturligtvis endast en mindre
del av de besökande komma för första gången och därför måste underkastas
en fullständig undersökning, är det påtagligt, att poliklinikens omfattning
i varje fall blir så stor, att undersökningen av patienterna kommer
att bli en mycket betydande arbetsuppgift för poliklinikens läkare. För
undersökningen och bedömandet av de kirurgiska fallen ha de sakkunniga
sörjt genom att kräva kirurgisk-ortopedisk utbildning av den andre läkaren
vid polikliniken, den så kallade biträdande poliklinikföreståndaren. Men av
den förste läkaren, föreståndaren för polikliniken, kräves icke någon kvalificerad
utbildning för den andra huvudgrupp av patienter, som polikliniken kommer
att få mottaga, nämligen de invärtes sjuka. Det är just undersökningen
av denna kategori av sjukdomsfall, som kräver en så betydande tid och
även särskilda kvalifikationer hos läkaren. I stället menar man, att denna
samma läkare också skall vara lärare i anatomi. Det är uppenbart, att
detta icke är rimligt. Båda dessa läkare måste för att vinna garanti för
sjukvårdens riktiga handhavande och för patienternas noggranna undersökning
vara närvarande vid polikliniken under hela arbetstiden. Dessa krav
har direktionen över serafimerlasarettet uppställt för alla vid poliklinikerna
arbetande läkare. Det finns intet skäl att beträffande gymnastikpolikliniken
göra ett undantag från denna till allmänhetens betryggande uppställda regel.
På patienterna måste göras alla de laboratorieundersökningar, röntgenundersökningar
o. s. v., som krävas för sjukdomens utredning. Det råder intet
tvivel att vid polikliniken också behövas underläkare, för att övertaga och
biträda vid dylika arbeten. Förslaget innehåller intet sådant.

Direktionen över serafimerlasarettet har i sitt yttrande framhållit, att den
anser nödvändigt, att om en gymnastikpoliklinik kommer till stånd, densamma
ställes under direktionens ledning i samma ordning som övriga polikliniker.
På sid. 80 i den kungl, propositionen säger statsrådet följande:
»Den föreslagna nya polikliniken synes mig i allt väsentligt böra likställas
med serafimerlasarettets övriga polikliniker och bliva underkastad samma
bestämmelser, som gälla för dessa. De synpunkter härutinnan, som av karolinska
institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion i deras yttranden
föreslagits, synas mig i allt väsentligt böra vinna beaktande, såsom
exempelvis i fråga örn läkarnas och den övriga sjukvårdande personalens
skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid o. s. v.»
Detta innebär till synes ett fullständigt tillmötesgående av direktionens önskemål.
Emellertid är det nödvändigt att framhålla, att detta tillmötesgående
endast är skenbart. Ty även örn direktionen får samma myndighet över
denna poliklinik som över de andra, så kan icke med den föreslagna organisationen
samma bestämmelser genomföras, som äro gällande vid övriga

32

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

polikliniker och som äro absolut nödvändiga för sjukvårdens skull. Om
nämligen direktionen, vilket man med säkerhet kan påräkna, bestämmer,
att sjukvårdspersonalen, framför allt läkarna, vid gymnastikpolikliniken måste
vara närvarande från det polikliniken öppnas för allmänheten på morgonen
och till dess den stängs på eftermiddagen, så torde det med den föreslagna
organisationen näppeligen bli möjligt att åtlyda den ordern. Hur skall föreståndaren
för polikliniken, som tillika är lärare i anatomi och lärare i sjukgymnastik,
eventuellt även för undervisning av medicine kandidater, hur
skall han mäkta denna arbetsbörda? Hans undervisning i anatomi skulle
då ske på kvällarna. Hur skall han hinna bedriva vetenskapligt arbete i
sjukgymnastik? Enligt min bestämda mening, grundad på lång erfarenhet
om poliklinikarbete, kunna de krav som direktionen över serafimerlasarettet
måste ställa ur sjukvårdssynpunkt icke förenas med den organisation, som
förslaget ger.

En annan sak måste också i detta sammanhang framhållas. Det är icke
tänkbart, att dessa befattningar vid polikliniken skola kunna innehavas av
en och samma person i en lång följd av år. De måste bli övergångsplatser
för framstående yngre förmågor. Lönen är 9,540 kronor. Man kan förstå,
att förslagsställarna tänkt sig, att dessa personer utöver sitt arbete vid polikliniken
skulle kunna i praktisk yrkesverksamhet förtjäna ett önskvärt tilllägg
till denna lön. Som jag nyss yttrat är emellertid detta säkerligen icke
i någon nämnvärd grad möjligt, på grund av att polikliniken kommer att
ta för stor del av deras arbetskraft, örn den skall skötas som den bör. Ett
poliklinikarbete som sträcker sig över kanske ett halvt dussin timmar örn
dagen eller mer står nog sällan en läkare ut med under en lång följd av
år. Det bästa är säkert att lia duktiga yngre personer, tillsatta för kortare
tid, och avlönade så som de sakkunnige föreslagit. Den organisation av
polikliniken i avseende på läkarplatsernas tillsättande som här föreslås är
direkt hinderlig för sjukvårdsarbetets tillfredsställande bedrivande.

På grund av vad ovan anförts ber jag att få framställa nedanstående
förslag till en ur undervisningssynpunkt och sjukvårdssynpunkt tillfredsställande
organisation av gymnastikpolikliniken.

Chef för polikliniken bör liksom för alla övriga polikliniker vid serafimerlasarettet
vara en bland karolinska institutets professorer, som utses av karolinska
institutets lärarkollegium. Sjukvårdspersonal vid polikliniken skall
vara dels en läkare med kvalificerad utbildning i invärtes medicin och med
titeln poliklinikföreståndare dels en läkare med kvalificerad utbildning i kirurgi
och ortopedi kallad biträdande poliklinikföreståndare. Båda dessas
huvuduppgift som undervisare skall vara undervisning av gymnastiska centralinstitutets
elever i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder.
Den ena (eller båda) bör därjämte vara skyldig att undervisa medicine kandidater
i samma ämnen. Utom dessa läkare anställes en underläkare till
hjälp i arbetet. De båda överordnade läkarna ställas på karolinska institutets
stat och tillsättas i enlighet med för universiteten och karolinska institutet
gällande ordning. Underläkaren bör stå på serafimerlasarettets stat.

Sjukvårdspersonalen skall ytterligare bestå av fyra instruktionsgymnaster
på serafimerlasarettets stat, vilka tillsättas av lasarettets direktion på samma
sätt som de fem vid klinikerna verksamma instruktionsgymnasterna och
som ha sin verksamhet uteslutande förlagd till polikliniken. Dessutom
måste naturligtvis anställas annan sjukvårdspersonal till biträde med patienterna
vid av- och påklädning, provtagning (urin m. m.), avtagande och

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

33

anläggande av förband etc. En jämförelse mellan omkostnaderna för avlöning
av läkare och övriga lärare enligt mitt förslag och enligt propositionen
skulle utfalla på följande sätt

enligt denna motion

professor..........ingen lön

poliklinikföreståndare . . 9,540: —

biträdande poliklinikföreståndare
.......... 9,540: —

4 instruktionsgymnaster
(den nuvarande lönen
för lasarettets gymnaster
är 3,000, därtill skulle
komma det av de sakkunnige
föreslagna arvodet
av kr. 1,000 för
handledning av elever
vidbehandling=4,000) 16,000: —
1 underläkare (beräknat
efter den lön som serafi
merlasarettets direktion
hos Kungl. Maj:t
begärt få ge åt underordnad
läkare vid polikliniken)
.......... 4,500: —

39,580: —

Örn härifrån dras lön åt
nuvarande biträdande
lärare i gymnastik vid
serafimerlasarettet . . . 3,000: —

Återstår 36,580: —

enligt propositionen

poliklinikföreståndare . . 9,540: —

biträdande poliklinikföre -

ståndare.........

. 9,540: —

2 manliga gymnaster. .

. 17,160: —

2 kvinnliga gymnaster.

. 13,632: —

49,872: —

Enligt det i denna motion skisserade förslaget skulle alltså på lönestaten
för polikliniken uppstå en årlig besparing av omkring 13,000 kronor trots
att här upptas 4,500 kronor för en i propositionen icke förekommande men
nödvändig underläkarbefattning. Härvid bör emellertid erinras, att örn som
jag föreslår föreståndaren för polikliniken befrias från anatomiundervisningen
och denna överlämnas till en fackanatom, särskild lön behövs till lärare
i anatomi. Det torde ej finnas anledning att sätta denna lön högre än lönen
för läraren i fysiologi, av vilken kräves vetenskaplig kompetens och
som har ungefär samma antal undervisningstimmar, således enligt sakkunnigförslaget
6,200 kronor. Vid den organisation av polikliniken, som jag
föreslagit, torde det bli möjligt att överlåta åt de båda poliklinikläkarna
(eventuellt även underläkaren) undervisningen i sjukdomslära, så att inga
särskilda lärare i detta ämne behövas. Alla synas vara ense örn fördelen
av en sådan anordning. För undervisningen i sjukdomslära har i statförslaget
upptagits 5,300 kronor för invärtes medicin och 6,400 kronor för
kirurgi, summa 11,700 -kronor. Om de båda poliklinikläkarna överta denna
undervisning kunna naturligtvis ej ifrågasättas så höga arvoden utan förslagsvis
2,000 kronor per man. De komma då i alla händelser upp till ungefär
professorslön. Efter denna beräkningsgrund skulle på dessa arvoden kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 49 höft. (Nr 90.) 3

34

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Inträdesford
ringar.

inbesparas 7,700 kronor eller mer än vad som erfordras till lön åt en särskild
lärare i anatomi. £n besparing i lönestaten på över 14,500 kronor
årligen skulle således även med anställande av särskild lärare i anatomi
och av underläkare vid polikliniken kunna uppkomma. Naturligtvis kunna
jämkningar behöva företas i dessa beräkningar, men påtagligt torde vara
att efter mitt förslag lönestaten blir mindre och icke större. Det är skäl
att framhålla detta, då statsrådet i propositionen (sid. 78) säger, att han
gärna skulle önskat kunna biträda karolinska institutets önskan örn en fackanatom
som lärare i anatomi, men att han närmast av kostnadsskäl sett sig
förhindrad att göra detta.

I sammanhang härmed vill jag påpeka, att statsrådets ekonomiska beräkningar
säkerligen icke hålla streck. Inga andra engångskostnader än för
fastighetens uppförande och inredning ha upptagits. Således inga kostnader
för utrustning med nödig apparatur, instrument, linneutrustning m. m.
Vidare har statsrådet beräknat driftskostnaderna till 10,000 kronor trots att
direktionen över serafimerlasarettet, som härutinnan har stor erfarenhet och
sakkunskap, uppskattar dem till cirka 25,000 kronor. Han stödjer sig därvid
på föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet, vilken mänskligt att
döma icke kan besitta särskild sakkunskap i denna fråga. Så vitt jag kan
se, måste således både engångskostnader och driftskostnader komma att
ställa sig åtskilligt högre än statsrådet beräknat.

Vad å andra sidan inkomstsiffran 50,000 kronor på poliklinikavgifter
beträffar grundas denna på att antalet behandlingar efter hand skulle
komma att uppgå till 90,000 per år, d. v. s. i genomsnitt 300 per dagunder
cirka 300 arbetsdagar. Serafimerlasarettets direktion har uttryckligen
förklarat sig betvivla att en sådan genomsnittsfrekvens kan uppnås.
Den beräkning av 1929 års sakkunnige, som ligger till grund för siffran
90,000, torde ha gjorts under förutsättning av, att en allmän sjukförsäkring
skulle komma till stånd, och håller därför numera icke streck.

Ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition i oförändrat skick skulle utgöra
en våldshandling icke blott mot den medicinska fakulteten i Stockholm utan
mot våra universitet över huvud taget. Detta torde framgå icke blott av
det föregående, utan fullt tydligt redan av karolinska institutets och serafimerlasarettsdirektionens
yttrande i ärendet. Departementschefen förutsätter
visserligen, att förhandlingar skola komma till stånd mellan centralinstitutet
och karolinska institutet, resp. serafimerlasarettet, och att därvid förhållandena
skola kunna ordnas till belåtenhet, men då propositionen, varpå i
det föregående lämnats exempel, tar bestämd ståndpunkt till de flesta principiella
frågor, om vilka borde förhandlas inom ramen av 1930 års riksdagsbeslut,
så återstå icke stora möjligheter till förbättring av förslaget genom
förhandling mellan parterna.

Det minsta möjliga, som måste göras för att betaga förslaget nyssnämnda
karaktär, är enligt min mening den förändring beträffande gymnastikpolikliniken,
som jag ovan framfört. Helst skulle jag vilja yrka avslag på
Kungl. Maj:ts proposition, då densamma i många andra stycken än beträffande
gymnastikpolikliniken har svåra brister, men då ändock enligt min
mening en omformning av poliklinikföi’slaget är det viktigaste, har jag ansett
mig kunna stå till svars för att endast yrka förändring i detta.

I kap. III (sid. 86—lil i statsrådsprotokollet) har behandlats frågan örn
inträdesf or dringar na vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

35

Efter att hava å sid. 86—106 redogjort för i ämnet nu gällande bestämmelser,
1024, 1027 och 1020 års sakkunnigförslag, frågans behandling vid
1031 års riksdag, 1031 års sakkunnigförslag och däröver av vederbörande
myndigheter avgivna yttranden, i fråga örn vilket allt utskottet här tilllåter
sig hänvisa till propositionen, anger departementschefen sin egen
ståndpunkt på i huvudsak följande sätt:

Såsom jag redan framhöll i propositionen nr 133 till 1031 års riksdag, är
en tillfredsställande lösning av frågan örn inträdesfordringarna vid det
omorganiserade gymnastiska centralinstitutet en viktig förutsättning för
undervisningens bedrivande vid institutet.

Många förslag i ämnet hava framkommit, men intet har visat sig kunna
verka samlande. Frågans behandling vid 1031 års riksdag hragte ej heller
någon klarhet då kamrarna i detta hänseende stannade i olika beslut.

Det av 1031 års sakkunniga framlagda förslaget har också från flera
håll, särskilt då i det av skolöverstyrelsen avgivna utlåtandet, mötts
av erinringar, vilka jag icke kan underlåta att tillerkänna ett visst berättigande.

När jag nu haft att taga denna fråga till förnyad omprövning, har jag
icke kunnat undgå att taga starkt intryck av de såväl vid frågans behandling
vid 1031 års riksdag som av 1031 års sakkunniga framförda önskemålen,
att för framtiden samma inträdesfordringar borde uppställas för
män och kvinnor. Såsom av reservanterna i statsutskottet vid 1031 års
riksdag framhölls, har den hittillsvarande olikheten möjligen tidigare
kunnat försvaras, innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats
på sätt som skett genom 1027 års skolreform. Med den Barnundervisning
av manliga och kvinnliga elever vid centralinstitutet, som i förslaget
förutsatts och vartill jag anslutit mig, torde det ej heller vara möjligt
att bibehålla de skilda inträdesfordringarna för män och kvinnor.
Även örn man, såsom från flera håll föreslagits, genom komplettering söker
ernå likartade kunskaper i vissa angivna ämnen, kan det dock knappast
undvikas, att olika inträdesfordringar måste medföra olika utgångslägen
i fråga örn allmänbildning och förmåga att hedriva studier, som
måste försvåra undervisningens planmässiga anordning.

I detta sammanhang vill jag jämväl något beröra ett förslag till
differentiering av inträdesfordringarna, som framkommit under ärendets
handläggning. Det har från flera håll, exempelvis karolinska institutets
lärarkollegium, ifrågasatts, örn icke inträdesfordringarna kunde göras
lägre å sjukgymnast- än å friskgymnastlinjen. Detta skulle emellertid
enligt mitt förmenande medföra icke obetydliga svårigheter vid den undervisning,
som — låt vara i ganska begränsad omfattning — även för
framtiden skall vara gemensam för elever frän de båda utbildningslinjerna.
Olika inträdesfordringar skulle därjämte försvåra den möjlighet
till övergång mellan de båda utbildningslinjerna, som är en av de viktigaste
förutsättningarna för den av mig förordade och även av riksdagen
i dess principbeslut 1031 godtagna enhetligheten i utbildningen vid celi
tralinstitutet. Lägre inträdesfordringar för de blivande sjukgymnasterna
skulle slutligen uppdraga en mindre tilltalande skillnad mellan frisk- och
sjukgymnastikens utövare i vårt land. Nu angivna skill göra, att jag måste
ställa mig avvisande mot det sålunda framkomna förslaget.

Jag Ilar alltså vid mitt ståndpunktstagande i denna fråga utgått frän
att man, i den mån sådant är genomförbart, bör hava samma inträdes -

36 Statsutskottets utlåtande Nr 90.

fordringar för män och för kvinnor, för friskgymnaster och för sjukgymnaster.

Bortsett från vissa särskilda kategorier av inträdessökande, vartill jag
senare återkommer, kan man i de olika förslagen utläsa tvenne huvudlinjer
för inträdesfordringarna, nämligen dels studentexamen, t. o. m. med
vissa särskilda fordringar i de naturvetenskapliga ämnena, dels normalskolekompetens
och realexamen med vissa kompletteringar.

Vid valet mellan dessa båda huvudlinjer har jag — med hänsyn tagen
till min nyss angivna utgångspunkt — funnit de övervägande skälen tala
för studentexamen.

När nu statsmakterna efter mångåriga utredningar hava att fatta ett
definitivt beslut örn centralinstitutets framtida organisation, är det enligt
mitt förmenande av yttersta vikt, att man bereder möjlighet för en omläggning
och modernisering av centralinstitutets undervisning mot mera
högskolemässiga former. Den omdaning, som från alla håll önskats och
förklarats vara av behovet påkallad, torde knappast vara möjlig att ernå
genom en sänkning av inträdesfordringarna. För bedrivande av högskolemässiga
studier och för att möjliggöra tillägnandet under den korta tid,
som står till buds, av det stora kunskapsstoff, varom här är fråga, torde
tvärtom — särskilt örn hänsyn tages till de stora krav, som samtidigt rent
fysiskt ställas på eleverna — den i all synnerhet från gymnasthåll enträget
påyrkade skärpningen av inträdesfordringarna vara en förutsättning.

Härtill komma vidare vissa tidigare kanske ej alltid fullt beaktade svårigheter,
vilka bliva oundgängliga, därest realexamen eller normalskolekompetens
uppställes såsom inträdesfordran. I nu nämnda fall, speciellt
när det gäller realexamen, avslutas studierna som regel vid en ålder, då
med hänsyn till vederbörandes kroppsutveckling, mognad för högskolemässiga
studier o. s. v. inträde vid centralinstitutet knappast ännu kan
komma i fråga. För inträdessökande med nu nämnd kompetens uppstår
alltså en lucka, kanske på flera år, mellan studiernas avslutande i skolan
och deras återupptagande vid centralinstitutet. Vad detta har att betyda
både för centralinstitutets verksamhet och för de enskilda individerna,
torde ligga i öppen dag.

Erfarenheten har också visat, att antalet studenter bland de inträdessökande
visat tendens att ökas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag
lämnades vissa uppgifter i detta hänseende, vilka jag här anhåller att få
återgiva, något kompletterade och framförda till innevarande läsår.

Manliga elever:

År

Antal inträ-dessökande
manliga
elever

Därav

studenter

Antal

antagna

Därav

studenter

Kommende-

rade

manliga

elever

1924 .........

13

11

5

4

30

1925 .........

9

8

8

8

27

1926 .........

10

9

7

6

19

1927 .........

14

13

10

9

18

1928 .........

20

18

14

12

18

1929 .........

30

29

17

17

15

1930 .........

27

21

18

18

19

1931.........

23

20

16

15

15

Statsutskottets utlåtande Nr 90. 37

Kvinnliga elever:

År

Antal inträ-dessökande

Därav

Antal

Därav

kvinnliga

studenter

antagna

studenter

elever

1924..................

70

4

30

3

1925..................

70

7

. 30

5

1926..................

104

21

29

17

1927 ..................

110

21

31

15

1928..................

112

32

31

17

1929..................

105

31

31

20

1930..................

81

22

32

16

1931..................

66

30

29

16

Dessa siffror giva vid handen, att i fråga om de civila manliga eleverna
har studentexamen — såsom ju var att vänta — varit regel, örn än dispenser
härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga eleverna har
antalet inträdessökande med studentexamen ökats under de år, undersökningen
omfattar — i all synnerhet i förhållande till totalantalet inträdessökande.
Härvid är emellertid att märka, att de av reservanterna i statsutskottet
vid 1931 års riksdag herörda verkningarna av 1927 års skolre
form ännu knappast i någon större utsträckning kunna hava gjort sig
gällande.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig alltså höra förorda, att
såsom fordran för inträde vid gymnastiska centralinstitutet måtte som
regel uppställas studentexamen, kvalificerad på sätt skolöverstyrelsen i
sitt senaste utlåtande angivit. Behörig för inträde vid gymnastiska cen
tralinstitutet bör alltså vara den, som avlagt godkänd studentexamen samt
i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst
betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna
för studentexamen.

Av flera skäl anser jag mig vidare böra tillstyrka, att gymnastiska centralinstitutet
nu helt öppnas för folkskollärare samt för de från högre
lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, vill
jag alltså förorda, att behörighet för inträde vid centralinstitutet vidare
bör tillkomma

dels den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i
sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm
godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt
tyska och engelska språken,

dels ock den, som avlagt avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet
samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik med
astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

I likhet med vad jag redan föregående år framhöll, finner jag det — i
all synnerhet med den skärpning av de teoretiska inträdesfordringarna,
som nu av mig förordats — önskvärt, att möjligheter hållas öppna att genom
ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra gymnastiska centralinstitutet
sådana elever som, utan att helt uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna,
visa en synnerlig håg och fallenhet för gymnastiklärar- eller

38

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

sjukgymnastyrket. Meddelandet av dylika dispenser torde emellertid böra
förbehållas Kungl. Maj:t.

De militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett
bifall till det aAr mig framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det
skall ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets
behov verkställa dessa kommenderingar, beröras här förevarande elever
icke av frågan örn inträdesfordringarna.

De a\ mig nu förordade bestämmelserna rörande inträdesfordringarna
Aid centralinstitutet’innebära — speciellt då för de kvinnliga eleverna —
en icke obetydlig skärpning i förhållande till nu gällande bestämmelser.
Jag kan icke förbise, att under de närmaste åren ganska stora svårigheter
komma att bliva förknippade härmed.

Såsom av den nyss meddelade tablån framgår, har antalet inträdessökande
studentskor vid centralinstitutet endast två gånger överstigit och
en gång varit lika med hela antalet aAT dem, som ifrågavarande år vunnit
inträde vid centralinstitutet. Därest endast studentskor kunnat vinna inträde,
hade, även örn alla varit lämpliga och kunnat mottagas, den kvinnliga
kursen endast tre gånger kunnat fyllas.

För de kvinnliga studerande, som för närvarande ATid läroanstalter aA’
olika slag landet runt bereda sig på att enligt hittills gällande fordringar
vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet, skulle vidare enligt mitt
förmenande ett alltför hastigt genomförande av de skärpta inträdesfordringarna
verka obilligt.

Både för centralinstitutets egen verksamhet och för dess blivande elever
torde en viss övergångsperiod vara erforderlig. Det torde vidare, såsom
tidigare framhållits, vara nödvändigt att aATATakta de resultat, som
1927 års riksdags beslut i skolfrågan för de kvinnliga elevernas Ankommande
kan medföra. Med hänsyn härtill torde möjlighet böra hållas öppen
för Kungl, Majit att under en viss begränsad tid, förslagsvis fem läsår,
d. v. s. läsåren 1932/1933—1936/1937, i mån aA7 utrymme medgiva inträde för
sådana kvinnliga studerande, som uppfylla nu gällande inträdesfordringar
och av direktionen anses kunna följa undervisningen Aud det omorganiserade
centralinstitutet.

De närmare bestämmelser, som må blhTa erforderliga nied anledning a\''
denna övergångsanordning, torde det få ankomma på Kungl. Majit att
framdeles efter direktionens hörande utfärda.

Såsom jag redan år 1931 hade anledning uttala, har jag anslutit mig
till den av både 1927 och 1931 års sakkunniga framförda uppfattningen,
att jämväl de privata legitimerade gymnastikinstituten — Arvedsons gymnastiska
institut och sydsATenska gymnastikinstitutet i Lund — skola åläggas
att beträffande inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma
föreskrifter, som må bliva gällande för gymnastiska centralinstitutet.

Denna uppfattning Aridhåller jag fortfarande. Jag torde få anledning
att återkomma härtill, när frågan örn förlängd examensrätt för dessa institut
bliver aktuell.

Emellertid vill jag redan nu framhålla, att de av mig föreslagna skärpta
inträdesfordringarna sannolikt för dessa institut torde komma att under
den närmaste framtiden medföra ännu större olägenheter än de nyss av
mig beträffande centralinstitutet framhållna. Med hänsyn härtill böra
äAmn övergångsbestämmelser föreskrivas för dessa institut i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av mig nyss förordats beträffande centralinstitutet.

39

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Till stöd för det i motionen 11:460 framförda yrkandet har anförts
följande:

I fråga om inträdesfordringarna till gymnastiska centralinstitutet beslöt
sistlidna år första kammaren att bifalla Kungl. Maj:ts i proposition
1931: 133 framlagda, av statsutskottet tillstyrkta förslag att för manliga
civila elever skulle fordras studentexamen, för kvinnliga elever normalskolekompetens,
i båda fallen med viss komplettering i naturvetenskapliga
ämnen. Andra kammaren uttalade sig däremot för att realexamen (med
nämnda komplettering) borde uppställas som inträdesfordran. Båda kamrarna
avslogo ett inom statsutskottet reservationsvis framfört yrkande, att
studentexamen skulle gälla som inträdesfordran för saväl kvinnliga som
manliga elever.

Under den sedermera förebragta utredningen har bl. a. skolöverstyrelsen
anslutit sig till den av andra kammaren sistlidna år uttalade uppfattningen.
_ .

Departementschefen har i år emellertid icke blott frångått sin i fjol uttalade
uppfattning utan dessutom anslutit sig'' till det då av båda kamrarna
förkastade förslaget om studentexamen som inträdesfordran. (Visserligen
bär departementschefen förmenat, att under en övergångstid av
fern år för kvinnliga elever nuvarande inträdesfordringar skulle gälla.
Men i realiteten har denna rätt gjorts illusorisk genom tillägget, att den
skall gälla endast sådana kvinnliga elever, »som av direktionen anses
kunna följa undervisningen vid det omorganiserade centralinstitutet». Intet
skulle således hindra direktionen att omedelbart göra studentexamen
till obligatorisk inträdesfordran.) Emellertid ha enligt mitt förmenande av
andra kammaren i fjol och sedermera av skolöverstyrelsen övertygande
skäl anförts för att realexamen bör utgöra minimifordran för inträde vid
institutet.

I kap. IV (sid. 112—130 i statsrådsprotokollet) har chefen för försvarsdepartementet
behandlat frågan örn militär gymnastisk utbildning.

Departementschefen har därvid till en början erinrat, att riksdagen i sin
skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, biträdde den i propositionen nr 133 till
1931 års riksdag uttalade uppfattningen, att den lägre militärgymnastiska
utbildning, som hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet under
första årskursen, den s. k. instruktörskursen, skulle avskiljas från gymnastiska
centralinstitutet och för framtiden omhändertagas av försvarsväsendets
egna organ.

Med anledning av vad sålunda förevarit, uppdrog statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet åt de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 12 juni 1931, inom nämnda departement tillkallade s. k. 1931 ars gymnastiksakkunniga
att i samråd med inspektören för militärläroverken
verkställa av kostnadsberäkning åtföljd utredning rörande möjligheterna
att till det omorganiserade centralinstitutet förlägga den militära instruktörsu
thilda i agen såsom en fristående kurs.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga tillsammans med inspektören
för militärläroverken, generalmajoren L. Lilliehöök, med skrivelse

Militärgvm nastisk utbildning.

40

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 november
1931 ingivit ifrågavarande utredning jämte kostnadsförslag.

Över betänkandet angående den militära gymnastikkursen hava yttranden
avgivits av chefen för östra arméfördelningen efter hörande av sekundchefen
för Göta livgarde, chefen för krigsskolan efter hörande av förutvarande
och nuvarande lärare i gymnastik och vapenföring vid krigsskolan,
chefen för generalstaben, chefen för marinstaben och arméförvaltningen.

Efter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i betänkandet och de
däröver avgivna yttrandena har chefen för försvarsdepartementet för egen
del anfört huvudsakligen följande:

1931 års riksdags principbeslut rörande omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet innehar jämte annat, att den militära gymnastikinstruktör
skursen skulle utbrytas ur det organiska samband med de manliga elevernas
vid centralinstitutet utbildning, vari densamma hittills stått, för att
bereda rum för en utvidgad och förbättrad undervisning i de ämnen, som
direkt sammanhöra med utbildningen av gymnastiklärare och sjukgymnaster.
Den utbildning i militär gymnastik och militära idrotter, som tidigare
under första årskursen vid centralinstitutet meddelats samtliga manliga
elever i årskursen, måste för framtiden, i den mån den avser beredande
för försvarsväsendet av tillgång till militära gymnastikinstruktörer,
ske på annat sätt.

Vid de utredningar rörande centralinstitutets framtida organisation,
som under senare år ägt rum, Ilar framhållits att, då det här gällde ett
rent militärt ändamål, denna utbildning hädanefter borde omhänderhavas
av försvarsväsendets egna organ.

Å andra sidan framhöll min företrädare i statsrådsämbetet i propositionen
nr 133 till 1931 års riksdag, att — i betraktande av den föreliggande
frågans ekonomiska sida och under aktgivande å angelägenheten av att
låta försvarsväsendet få tillgodogöra sig den sakkunskap och erfarenhet,
som utbildats vid och i särskild grad förefunnes vid gymnastiska centralinstitutet
— en undersökning borde vidtagas rörande möjligheterna att
till ett omorganiserat centralinstitut förlägga den militära instruktörsutbildningen
såsom fristående kurser, avsedda att meddela ungefär enahanda
mått av utbildning i militär gymnastik och idrott, som för närvarande
meddelades i instruktörskursen.

För den utredning, som i anslutning härtill företagits av 1931 års gymnastiksakkunniga
och inspektören för militärläroverken gemensamt,
ävensom för de i ärendet avgivna yttrandena har i det föregående redogjorts.

Den omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, varom chefen för
ecklesiastikdepartementet nu framlägger förslag, gör det nödvändigt, att
ställning samtidigt tages till, huru riktlinjerna böra dragas för den militära
instruktörsutbildningen sedan denna utbrutits ur centralinstitutets undervisningsprogram.
Denna utbrytning medför beträffande den militära instruktörsutbildningen,
att genom utmönstring av åtskilliga ämnen, vari
hittills på grund av centralinstitutets organisation dessa elever måst del
taga, en betydande minskning i den för kursen hittills beräknade tiden kan
åvägabringas. Vid bedömandet av den nya ordningen för den militära
gymnastikinstruktörsuthildningen, sådan denna föreslagits av de sakkun -

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

41

niga och inspektören för militärläroverken, synes mig utgångspunkten
böra vara den, att under förhandenvarande förhållanden någon utvidgning
av undervisningen utöver den vid nuvarande instruktörskursen meddelade
ej hör äga rum. Den pågående utredningen rörande försvarsväsendets framtida
organisation gör det dessutom angeläget, att man ej för närvarande
binder sig för åtgärder, som måhända inom en icke alltför långt avlägsen
framtid kunna visa sig mindre lämpliga.

Det föreliggande förslaget synes mig ur nu angivna synpunkter vara
tillfredsställande. Detta gäller såväl kursens ändamål och organisation
som personal, elever oell undervisning. För beredande av större valfrihet
vid utseendet av chef för kursen synes det emellertid höra lämnas öppet,
huruvida härtill bör avses major eller kapten. Storleken av de föreslagna
arvodena torde få bliva föremål för omprövning i samband med utfärdandet
av de närmare bestämmelserna för kursen.

Såsom i det föregående nämnts, avses den tillämnade omorganisationen
av gymnastiska centralinstitutet att genomföras från och med budgetåret
1982/1933. En följd härav blir givetvis, att den nya ordningen för den militära
gymnastikinstruktörsutbildningen måste vinna tillämpning med avseende
å de elever, vilka under budgetåret 1932/1933 böra kommenderas
för undergående av dylik utbildning. Beträffande kostnadsfrågan vill jag
till en början erinra, att i den under lantförsvarets ordinarie undervisningsanslag
uppförda anslagstiteln III för särskilda skolor och utbildningskurser
samt oförutsedda behov hittills inräknats erforderliga medel
för bestridande av kostnaderna för utbildningen av elever ur armén vid
gymnastiska centralinstitutet såväl i den nuvarande lägre s. k. militärinstruktörskursen
som i den högre s. k. gymnastiklärarkursen. I årets statsverksproposition,
fjärde huvudtiteln, har av statsfinansiella skäl en begränsning
vidtagits i fråga örn medelsäskandet under nyssnämnda titel oell
därvid har, i enlighet med chefens för generalstaben av arméförvaltningen
biträdda förslag, förutsatts, att utgifterna för omförmälda utbildning vid
gymnastiska centralinstitutet även skola i viss mån reduceras. Frågan angående
den omfattning, vari ett beordrande av elever till deltagande uti
den militära gymnastikinstruktörskursen under budgetåret 1932/1933 bör
äga rum, lärer för arméns vidkommande få bero på, i vad mån medel
för ändamålet kunna beredas inom ramen av den i årets statsverksproposition
beräknade summan under förenämnda anslagstitel. För marinen oell
flygvapnet bör kommenderingsfrågan prövas enligt motsvarande grunder.
Vad vidare angår de med den föreslagna omläggningen av ifrågavarande
utbildning förenade engångskostnaderna, synas dessa lämpligen kunna, i
den utsträckning så prövas nödvändigt, utgå av till Kungl. Maj:ts förfogande
stående medel.

I kap. V (sid. 131—145 i statsrådsprotokollet) har chefen för ecklesiastik
departementet tili behandling upptagit frågan om de anslagsbehov, som
kunna beräknas bliva en följd av den föreslagna omorganisationen av
gymnastiska centralinstitutet.

Departementschefen har därvid till en början redogjort för nu utgående
anslag till gymnastiska centralinstitutet samt därefter övergått till att
lämna en redogörelse för det av 1931 års sakkunniga i förevarande hänseende
framlagda förslaget (sid. 132—137).

Anslags behov.

42 Statsutskottets utlåtande Nr 00.

Statskontoret Ilar över förslaget i denna del anfört bland annat följande: I

anledning av att de sakkunniga föreslagit, att arvodet till institutets
rektor skulle bestämmas till 14,000 kronor årligen, vill statskontoret emellertid
ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att
fastställa arvodet till ett belopp som med nära 1,000 kronor överstiger
befattningshavare å G-ort i lönegraden A1 tillkommande avlöning, 13,020
kronor.

Vidare hava 1931 års sakkunniga förordat, att fri bostad även i fort
sättningen måtte beredas rektor inom gymnastiska centralinstitutets byggnad.
Statskontoret anser sig emellertid höra åberopa ämbetsverkets utlåtande
den 22 maj 1929, däri statskontoret beträffande denna fråga uttalat,
att, även örn vissa skäl särskilt med hänsyn till rektors representationsskyldighet
kunde tala för ett dylikt förslag, ämbetsverket dock knappast
ansåge sig kunna tillstyrka detsamma, då härigenom en ganska väsentlig
rubbning skulle inträda i de grunder, efter vilka avlönings- och bostadsförhållandena
för statstjänstemännen numera ordnats.

I fråga örn lärarhefattningarna har statskontoret tidigare förordat deras
placering i lönegraden B 24. Goda skäl torde emellertid föreligga för att de
lärarbefattningar, av vilkas innehavare fordras medicine licentiatexamen,
hänföras till lönegraden B 26. Övriga lärarbefattningar torde icke böra
placeras i högre lönegrad än B 24; och det synes statskontoret starkt kunna
ifrågasättes, örn icke lärarhefattningarna i lek och idrott borde hänföras
till en än lägre lönegrad, förslagsvis B 21.

Beträffande förvaltningspersonalen har statskontoret i sitt utlåtande
den 22 maj 1929 ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga
för uppförandet å centralinstitutets stat av en kansliskrivarbefattning.
I sammanhang härmed erinrade statskontoret, att samtidigt en höjning
från 1,550 kronor till 1,800 kronor av ersättningen till räkenskapsföraren
föreslagits. Enligt statskontorets mening borde kansliskrivaren,
därest en sådan befattning inrättades, kunna åläggas att handhava även
räkenskapsföringen. Därest så icke ansåges böra ske, syntes enligt statskontorets
mening anledning icke föreligga att beträffande förvaltningspersonal
upptaga någon befattning i högre lönegrad än B 7. 1931 års sakkunniga
hava även föreslagit inrättandet av en kansliskrivarbefattning
samt en höjning till 1,800 kronor av räkenskapsförarens arvode. Statskontoret
saknar emellertid anledning att frångå den av ämbetsverket
sålunda tidigare uttalade uppfattningen.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Innan jag går att framlägga mitt förslag till kostnadsberäkningar för
det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet, anser jag mig böra
framhålla några allmänna synpunkter, vilka delvis redan blivit framhävda
av 1931 års sakkunniga.

Den nya organisationen av gymnastiska centralinstitutet kommer att
medföra en icke oväsentlig ökning av det allmännas utgifter. Härvid måste
dock bemärkas, att anslagen till centralinstitutet — just med tanke på den
under årtionden i utsikt ställda omorganisationen — under senare år kommit
att hållas nere på ett sätt, som under andra förhållanden väl knappast
varit möjligt med tanke på den ökade betydelse, vårt folks fysiska fostran
under senare tid kommit att tillerkännas.’ En direkt jämförelse mellan nu

, Statsutskottets utlåtande Nr 1)0. 43

utgående anslag oell de efter omorganisationen erforderliga är därför,
såsom jämväl 1931 års sakkunniga framhållit, knappast rimlig.

Vidare måste, såsom också 1931 års sakkunniga påpekat, en viss kostnadsökning
bliva ofrånkomlig med den av 1931 års riksdag i princip beslutade,
betydligt ökade differentieringen mellan de båda utbildningslinjerna
ävensom den föreslagna fördjupningen och utvidgningen av sjukgymnastutbildningen.

Å andra sidan göra de nu rådande ekonomiska förhållandena, att stor
försiktighet måste iakttagas, så att icke andra utgifter åsamkas det allmänna
för den nya organisationens genomförande än sådana, som måste
betraktas såsom oundgängliga. Härvid bör vidare, när det gäller utmätandet
av löner och arvoden åt befattningshavare, noga tillses, att man
icke vidtager åtgärder, som kunna föregripa de stora ännu olösta frågorna
örn ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Sedan jag sålunda angivit min allmänna ståndpunkt till här förevarande
fråga, anhåller jag att få övergå till en detaljgranskning av föreslagna
löner och andra utgiftsposter Aud det omorganiserade gymnastiska
centralinstitutet.

Såsom i det föregående framhållits, har jag tillstyrkt det av 1924 års
sakkunniga framlagda och bly mig i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag
framlagda förslaget örn inrättandet av en särskild rektorsbefattning
Aud centralinstitutet. De skäl, som aAr 1931 års sakkunniga framförts för
att denna befattning icke skulle göras ordinarie utan tillsättas på förordnande
på viss tid, har jag funnit ö\Tertygande.

1931 års sakkunniga hava nied hänsyn till sitt nyss angivna förslag för
rektorsbefattningen beräknat ett arvode av 14,000 kronor eller 980 kronor
mera än Arnd som skolat utgå enligt tidigare förslag, då befattningen föreslagits
skola placeras i lönegraden A 1. Statskontoret har anslutit sig till
förslaget örn rektorsbefattningens tillsättande på förordnande men ifrågasatt,
huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för att fastställa
arvodet till 14,000 kronor.

För egen del vill jag uttala min anslutning till det av de sakkunniga
förordade beloppet, 14,000 kronor. De stora krav, som komma att ställas på
denna befattnings innehaATare, synas mig väl motivera denna avlöning,
Aud vars utmätande därjämte måste ihågkommas, att behövlig kompensation
lämnas för det osäkerhetstillstånd, som måste följa med befattningens
tillsättande genom förordnande på viss tid.

Den föreslagna avlöningen torde böra utgå i form av arvode enligt
bestämmelserna i 5 § avlöningsreglementet.

På av statskontoret anförda skäl finner jag mig icke — trots att vägande
skäl onekligen därför anförts — kunna biträda det aA^ de sakkunniga framlagda
förslaget, att rektor jämväl skulle tillförsäkras fri bostad eller ersättning
därför.

De närmare bestämmelser, som med anledning aA^ den föreslagna formen
för rektors aAdöning må bliva erforderliga, torde det få ankomma på
Kungl. Majit att framdeles meddela. Framdeles torde också böra tagas
under övervägande, vilka närmare föreskrifter, som böra meddelas rörande
pensionsförmånerna vid rektorsbefattningen.

Såsom jag tidigare anfört, bar jag funnit mig böra frånträda min
tidigare uttalade uppfattning örn bibehållande åtminstone i viss utsträckning
av överlärarinstitutionen. Däremot Ilar jag ansett mig böra biträda

44

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget om att en av institutets
lärare skulle förordnas till rektors ställföreträdare. Härför måste ett
arvode beräknas. I detta hänseende synes mig ett belopp av 2,000 kronor
lämpligt avvägt, och jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen härom.

Härefter anhåller jag så att få övergå till den viktiga och mycket omdebatterade
frågan örn de ordinarie lärarnas avlöning.

Jag har förut redogjort för de olika förslag, som i detta hänseende tidigare
framkommit.

Å ena sidan gäller det här, såsom jag redan år 1931 framhöll, lärarbefattningarna
vid en högre ^bildningsanstalt, för vilken det är av största vikt
att förvärva särskilt goda lärarkrafter. Denna synpunkt har enträget
understrukits av 1931 års sakkunniga.

Å andra sidan måste här tillses, att man icke genom en lönereglering
för denna lärarkår binder sig för åtgärder, som i ett större sammanhang
kunna få synnerligen vittgående ekonomiska konsekvenser.

Jag tillåter mig då erinra, att 1928 års lönekommitté i sitt den 21 juli
1930 avgivna »Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare
vid undervisningsväsendet» (statens offentliga utredningar 1930: 20)
föreslagit för manlig lärare i gymnastik vid de allmänna läroverken 20:e
och för kvinnlig lärare i gymnastik 18:e lönegraden.

Med hänsyn såväl härtill som till den avlöning, som för närvarande åtnjutes
av centralinstitutets ordinarie lärare, finner jag mig under förhandenvarande
förhållanden böra ansluta mig till det av statskontoret
upprepade gånger framförda förslaget örn att lönegraden B 24 måtte tagas
till utgångspunkt vid beräkningen av de löner, som böra tillkomma här
förevarande befattningshavare.

Härifrån måste dock vissa betydelsefulla avvikelser ske.

Vad till en början de medicinskt utbildade lärarna beträffar, har statskontoret
för dem föreslagit en placering i lönegraden B 26. Härför tala
enligt mitt förmenande starka skäl. Med de avvikelser från de sakkunnigas
förslag i fråga örn anordnandet av poliklinikverksamheten vid serafimerlasarettet,
som jag tidigare förordat, komma dessa befattningars
innehavare att i fråga örn tjänstgörings- och semesterförhållandena intaga
en i förhållande till centralinstitutets övriga lärare ogynnsam ställning.
Härtill kommer vidare den långa teoretiska utbildningstid, som erfordras
för de medicinskt utbildade lärarna. Med hänsyn till nu angivna förhållanden
vill jag alltså tillstyrka, att de medicinskt utbildade lärarna vid
gymnastiska centralinstitutet placeras i lönegraden B 26.

Statskontoret har i sitt över 1931 års sakkunnigas betänkande avgivna
utlåtande ifrågasatt, örn icke lärarna i idrott och lek borde placeras i en
lägre lönegrad än centralinstitutets övriga lärare, förslagsvis då lönegraden
B 21.

Till denna uppfattning kan jag icke ansluta mig. Frånsett det förhållandet,
att flera av de föreslagna, lärarbefattningarna avsetts skola omfatta
både friskgymnastik samt idrott och lek, äro kompetenskraven för lärarbefattningarna
desamma. Den betydelse, idrotten alltmera fått vid våra
skolor, gör också, att undervisningen häri måste betraktas såsom ett lika
viktigt moment i centralinstitutets arbetsuppgifter som undervisningen i
friskgymnastik.

Härefter vill jag så övergå till frågan örn manliga och kvinnliga lärares
inbördes placering i lönegrad. Jag vill då erinra, att denna fråga varit

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

45

föremål för ingående behandling av 1928 års lönekommitté. Denna Ilar i
sitt nyssberörda betänkande, vartill jag här torde få hänvisa, ansett sig
böra föreslå olika placering i lönegrad för män och kvinnor. Oavsett vilken
ståndpunkt man än må intaga till kommitténs sålunda framlagda förslag
finner jag mig dock, i all synnerhet under nu rådande statsfinansiella förhållanden,
icke kunna tillstyrka att en, låt vara numerärt sett obetydlig,
grupp av befattningshavare erhåller lönereglering enligt grunder, som
strida mot vad lönekommittén föreslagit och beträffande vilka statsmakterna
ännu icke varit i tillfälle att fatta beslut.

Med utgångspunkt från nu gällande lönegradsplacering för befattningshavare
vid centralinstitutet, B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga lärare,
vill jag i anslutning till det nu anförda föreslå, att centralinstitutets lärare,
med undantag av de medicinskt utbildade, måtte placeras, de manliga
i lönegraden B 24 och de kvinnliga i lönegraden B 21.

Jag vill emellertid framhålla, att mitt nu i detta hänseende framlagda
förslag gjorts under den förutsättningen, att denna fråga ånyo upptages
till behandling, när fråga blir örn lönereglering för befattningshavare i
allmänhet för undervisningsväsendet.

Beträffande de extra lär arkrafterna föranledas följande förändringar i
de sakkunnigas förslag av vad jag i det föregående tillstyrkt: De sakkunniga
hava föreslagit dels för en lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära
och invärtes sjukdomar) ett arvode å 5,300 kronor, dels för en lärare
i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära
ett arvode å 6,400 kronor. Jag har i det föregående ansett mig böra
tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna undervisningen i sjukdomslära
måtte minskas med omkring en tredjedel. Med hänsyn härtill
torde motsvarande minskning böra vidtagas i de föreslagna arvodena, förslagsvis
med 1,700 kronor, respektive 2,000 kronor till 3,600 kronor, respektive
4,400 kronor. Vidare har jag i likhet med centralinstitutets lärarkollegium
ansett mig böra avstyrka den av de sakkunniga föreslagna undervisningen
i rytmik. På grund härav kan det för detta ämne beräknade
arvodet, 500 kronor, bortfalla.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i denna del icke givit mig anledning
tili erinran.

Emellertid vill jag framhålla, att de sålunda av mig tillstyrkta arvodena
till extra lärare ej få anses definitiva. Därest det vid närmare prövning
skulle visa sig, att exempelvis ett ämne bör givas större plats i undervisningen
på ett annat ämnes bekostnad, bör det givetvis finnas möjlighet att
inom anslagets ram vidtaga erforderliga justeringar. Bestämmandet av
lärararvoden m. m. torde — liksom beträffande exempelvis speciallärararvodena
vid tekniska högskolan — få ankomma på Kungl. Majit efter
vederbörandes hörande.

Vid centralinstitutet finnes för närvarande anställd följande ordinarie
förvaltningspersonal, nämligen två vaktmästare, tillika portvakter, i lönegraden
B 5 samt ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. Dessutom avlönas
från anslaget till extra personal m. m. ett extra vaktmästarbiträde oell
en eldare.

1931 års sakkunniga hava föreslagit, att vid centralinstitutet måtte anställas
dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11, dels
en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7, dels två expeditionsvakter, tilllika
portvakter, i lönegraden B 5, dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i
lönegraden B 5.

46

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Statskontoret laar beträffande här förevarande personal endast anfört
erinringar beträffande den föreslagna kansliskrivartjönsten, beträffande
vilken statskontoret ansett, antingen att denna befattnings innehavare
borde åläggas att handhava även räkenskapsföringen, eller, därest så icke
ansåges böra ske, att befattningen icke måtte placeras i högre lönegrad
än B 7.

För egen del vill jag uttala min anslutning till de sakkunnigas förslag.
Den tjänstgöring, som kommer att åvila innehavaren av den föreslagna
kansliskrivar-registratorsbefattningen, bliver så omfattande och ansvarsfull
även om räkenskapsföringen omliänderhaves av annan person, att
en lönegradsplacering sådan som den av de sakkunniga föreslagna synes
mig väl motiverad. Härtill kommer vidare, att rektors ställning inom skolöverstyrelsen
med all sannolikhet kommer att medföra en icke obetydligökning
av expeditionsarbetet å centralinstitutets rektorsexpedition.

Vad som föreslagits beträffande icke-ordinarie förvaltningspersonal har
icke givit mig anledning till erinran.

De till resestipendier åt lärare, 1,500 kronor, samt till stipendier åt elever
vid institutet, 3,000 kronor, föreslagna beloppen, vilka hava avseende på
förhållandena efter omorganisationens genomförande, har jag funnit mig
nu kunna lämna utan erinran.

Till särskilda kostnader för undervisningen i idrott hava de sakkunniga
beräknat 4,500 kronor. För genomförande på ändamålsenligt sätt av den
utvidgade idrottsundervisning, som omorganisationsförslaget innebär,
torde en höjning av det nu för ändamålet utgående anslaget å 2,200 kronor
vara nödvändig. Mot det beräknade beloppet, 4,500 kronor, har jag intet
att erinra.

Det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande
av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer,
torde allt fortfarande böra utgå.

Kostnaderna för materiel hava av de sakkunniga efter omorganisationens
genomförande beräknats till 25,500 kronor, varav dock ett belopp av
9,500 kronor skulle bestridas av centralinstitutets s. k. extra medel. På
budgeten skulle alltså endast behöva uppföras ett anslag av 16,000 kronor
för ändamålet.

Mot förslaget, att centralinstitutet även i fortsättningen, så länge det
är kvar i sina nuvarande lokaler, får behålla sina s. k. extra medel och
med tillhjälp av dem bestrida vissa materielkostnader, finner jag intet att
erinra. Det å budgeten för materiel beräknade beloppet, 16,000 kronor, vill
jag tillstyrka.

Härefter vill jag så lämna en beräkning av de olika anslagsposterna i
den blivande staten för gymnastiska centralinstitutet:

Från anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle vid bifall

till mitt förslag bestridas:

arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet...... kronor 14.000: —

» » rektors ställföreträdare .................... » 2,000:_

avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden
B 26 (å 9,540 kronor) ........................ » 19,080:_

avlöning åt sju manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor) ................................ » 60,060: —

avlöning åt sex kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden
B 21 (å 6,816 kronor) ................................ » 40,896:_

Statsutskottets utlåtande J\Tr 90.

47

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i

lönegraden Bil .................................... kronor 8,888: —

avlöning åt en förste expeditions vakt i lönegraden B 7 » 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988 kronor)...................... » 5,976: —

avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 152,188

Detta belopp torde, lämpligen avrundat till 152,000 kronor, böra upptagas
såsom förslagsanslag.

Något anslag till vikariatsersättning ar torde icke vidare vara erforderligt.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle
utgå arvoden till sekreterare med 1,550 kronor, kamrerare med 1,800 kronor,
bibliotekarie med 600 kronor, lärare i fysiologi och hälsolära med
6,200 kronor, lärare i allmän patologi med 1,000 kronor, lärare i sjukdomslära
(allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar) med 3,600 kronor,
lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och
förbandslära med 4,400 kronor, lärare i röstbehandling med 600 kronor,
lärare i psykologi och pedagogik med 1,500 kronor, för medicinska specialkurser
2,000 kronor, tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
5,000 kronor, arvoden till Övningslärare vid läroverk 3,600
kronor, till extra föreläsare m. m. 500 kronor samt för dem, som förordnas
att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen,
som ämna övergå till friskgymnastlinjen, 600 kronor.

Summan av dessa anslagsposter utgör 32,950 kronor. För beredande av
möjlighet till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna,
vilka icke erhålla ledighet under de tider, då undervisningen icke pågår,
ävensom för oförutsedda behov, torde anslaget lämpligen böra höjas till

34,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser
för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles
fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten: 1.

Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 152,000: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m._» 34,000: —

Summa förslagsanslag kronor 186,000: —

.Materiel m. m., reservationsanslag....................

Resestipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag
..............................................

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag
Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag
......................................

kronor 16,000

1,500: —
3,000:-

4,500: —

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för
medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: —
Summan av dessa anslag utgör 212,000 kronor.

48

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående
anslagen, såsom tidigare nämnts, uppgå till 129,210 kronor, skulle
en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, fullt genomförd, alltså
kunna beräknas komma att medföra en kostnadsökning för statsverket
av (212,000—129,210) 82,790 kronor, oberäknat dyrtidstillägg. Härtill komma
ytterligare dels de kostnader, som må föranledas av sjukgymnastikundervisningens
förläggande till serafimerlasarettet, varom jag talat i kap. II
i det föregående, dels de kostnader, som föranledas av den av chefen för
försvarsdepartementet föreslagna militära instruktörskursen.

Till stöd för det i motionen I: 320 framförda yrkandet har i nämnda
motion anförts huvudsakligen följande:

I det förslag till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, som
Kungl. Majit i proposition nr 152 den 26 februari 1932 framlagt för riksdagen,
placeras institutets manliga och kvinnliga lärare, med undantag för
de medicinskt utbildade, i olika lönegrader, de manliga i lönegraden B 24
och de kvinnliga i lönegraden B 21. Enligt förslaget skulle alltså den skillnad
i lönegradsplacering, som vid 1926 års lönereglering gjordes emellan
manliga och kvinnliga lärare vid institutet, allt fortfarande upprätthållas.

Den 1926 tillkomna placeringen, vilken bygger på tidigare beräkningsgrunder
och jämförelsepunkter, är emellertid närmast att betrakta såsom
ett provisorium i avvaktan på 1924 års gymnastiksakkunnigas då väntade,
i augusti 1926 avgivna organisationsförslag.

I 1924 års sakkunnigas betänkande göres i förevarande fråga följande
uttalande:

»Enligt de principer i fråga örn manliga och kvinnliga befattningshavares
avlönande, som numera godtagits av statsmakterna, skulle det onekligen
ligga närmast till hands att insätta de kvinnliga lärarna i samma lönegrad
som de manliga på grund av tjänsternas i stort sett likartade karaktär. En
sådan löneförhöjning torde dock icke vara genomförbar, så länge olikhet i
lönehänseende upprätthålles mellan manliga och kvinnliga lärare vid, praktiskt
taget, alla andra undervisningsanstalter.»

De sakkunniga ansågo alltså likalönsprincipen berättigad i här ifrågavarande
fall men funno sig av sist anförda skäl icke kunna tillämpa densamma
utan föreslogo för centralinstitutets ordinarie manliga lärare lönegraden
B 26 och för dess ordinarie kvinnliga lärare lönegraden B 22.

I juni 1926 utfärdade Kungl. Maj:t nytt avlöningsreglemente för vissa
fackhögskolor (tandläkarinstitutet, tekniska högskolan m. fl.), där den av
statsmakterna godkända principen angående lika lön i lika befattning för
man och kvinna helt tillämpas oell alltså skillnad i löneplacering för
manlig och kvinnlig lärare icke ifrågakommer.

Detta faktum samt de starka protester, som från kvinnohåll — FredrikaBremerförbundet,
De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd m. 11. —
framförts mot 1924 års sakkunnigas förslag, hade till följd, att 1927 års
gymnastiksakkunniga föreslogo samma lönegrad, B 26, för manliga och
kvinnliga ordinarie lärare. Med hänsyn till det förhållandet, att frågan
om lika lön för manliga och kvinnliga lärare icke blivit slutgiltigt löst
av statsmakterna, ansågo sig dock sistnämnda sakkunniga böra framlägga
kostnadsberäkningar jämväl för den eventualiteten, att lönerna för de
kvinnliga lärarna vid gymnastiska centralinstitutet upptoges i en lägre lönegrad
än vad som beslötes för de manliga lärarna.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

49

Statskontoret har i sitt över 1927 års förslag avgivna utlåtande, under
hänvisning till bestämmelserna i behörighetslagen, förordat de kvinnliga
lärarnas placering i samma lönegrad som de manliga och för samtliga ordinarie
lärare föreslagit lönegraden B 24.

1931 års gymnastiksakkunniga följa utan någon som helst diskussion
eller tvekan 1927 års förslag örn placering i lönegraden B 26 av samtliga
ordinarie lärare, utan åtskillnad emellan manliga och kvinnliga befattningshavare,
och statskontoret vidhåller i sitt utlåtande över 1931 års förslag sin
förut intagna ståndpunkt, att likvärdiga tjänster böra hänföras till samma
lönegrad, oavsett örn innehavaren är man eller kvinna.

Att Kungl. Majit det oaktat föreslår olika lönegradsplacering för manliga
och kvinnliga innehavare av likvärdiga befattningar motiverar chefen för
ecklesiastikdepartementet därmed, att 1928 års lönekommitté i sitt den 21
juli 1930 avgivna »Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare
vid undervisningsväsendet» ansett sig böra föreslå olika placering
i lönegrad för män och kvinnor. Departementschefen finner sig därför,
»i all synnerhet under nu rådande statsfinansiella förhållanden, icke kunna
tillstyrka att en, låt vara numerärt sett obetydlig, grupp av befattningshavare
erhåller lönereglering enligt grunder, som strida mot vad lönekommittén
föreslagit och beträffande vilka statsmakterna ännu icke varit i tillfälle
att fatta beslut.»

Med utgångspunkt från 1926 års provisoriska lönegradsplacering för befattningshavare
vid centralinstitutet, B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga
lärare, föreslås därefter, att centralinstitutets lärare, med undantag av
de medicinskt utbildade, måtte placeras, de manliga i lönegraden B 24 och
de kvinnliga i lönegraden B 21, d. v. s. att nu förefintliga skillnad, tre
lönegrader, mellan ifrågavarande manliga och kvinnliga befattningshavare
bibehålies.

Det huvudsakliga skälet för denna placering är alltså hänsyn till 1928
års lönekommittés ovannämnda löneregleringsförslag. Detta har dock i
ifrågavarande hänseende mötts av så stark opposition och tungt vägande
kritik, att det knappast torde kunna i sitt nuvarande skick framläggas till
behandling. Det är vidare att märka, att icke ens i detta förslag förekommer
så stor skillnad i lönegradsplacering mellan manliga och kvinnliga innehavare
av likvärdiga befattningar som i här ifrågavarande förslag.

Som ovan nämnts, åberopar departementschefen såsom stöd för sin ståndpunkt
jämväl »nu rådande statsfinansiella förhållanden». Häremot må invändas,
att det i förevarande fall endast är fråga om 6 kvinnliga lärare, vilka
örn de placeras

i lönegraden B 24 representera en summa av.........kronor 48,744: —

i » B21 » » » »......... » 40,896: —

Skillnaden utgör alltså endast...................kronor 7,848: —

Konsekvenserna av att likalönsprincipen helt genomföres torde icke vara
farligare när det gäller gymnastiska centralinstitutet än när det gällt andra
nyreglerade fackhögskolor. Någon lönereglering för det allmänna undervisningsväsendet
kan knappast komma till stånd under nuvarande statsfinansiella
förhållanden. För övrigt bör gymnastiska centralinstitutet icke
jämföras med undervisningsanstalter av helt olika karaktär och med andra
arbetsuppgifter utan jämställas med övriga fackhögskolor, av vilka flera,
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 49 käft. (Nr 90.) 4

50

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

övergångs anordningar.

såsom förut påpekats, redan varit föremål för lönereglering enligt för civilförvaltningen
gällande avlöningssystem.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vid gymnastiska centralinstitutet två
olika lönesystem tillämpas, i det att likalönsprincipen i fråga örn vissa tjänster
föreslås helt genomförd, medan den i fråga örn andra åsidosättes. Sålunda
föreslås beträffande de båda lärartjänster, för vilka medicinsk utbildning
erfordras, kansliskrivare- tillika registratorstjänst samt alla arvodestjänster
viss lönegrad, oberoende av örn innehavarna äro män eller kvinnor,
medan däremot å övriga lärartjänster manliga och kvinnliga befattningshavare
med samma kompetens och arbetsuppgifter placeras i olika lönegrader.

I kap. Yl (sid. 146—157 i statsrådsprotokollet) bar slutligen behandlats
frågan om övergångsanordningar.

I detta hänseende bär chefen för ecklesiastikdepartementet — efter en
redogörelse för det av 1931 års sakkunniga avgivna förslaget i denna del
ävensom de i anledning härav avlåtna yttrandena — för egen del anfört
följande:

I enlighet med det av 1931 års riksdag fattade principbeslutet utgår jag
från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet skall taga sin
början med ingången av läsåret 1932/1933.

De elever, som höstterminen 1931 intagits vid centralinstitutet, skola
erhålla sin utbildning enligt nu gällande plan och avsluta sin utbildning,
de manliga eleverna senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren
1933.

Från och med läsåret 1932/1933 skola elever intagas enligt den nya
ordningen.

Med hänsyn till den betydande skärpning av inträdesfordringarna, jag
i det föregående förordat, har jag emellertid, såsom jämväl tidigare utvecklats,
sett mig nödsakad att föreslå en viss övergångstid, under vilken
kvinnliga elever i mån av utrymme efter Kungl. Maj:ts beprövande skola
få vinna inträde jämväl efter nu gällande inträdesfordringar. Enahanda
övergångsbestämmelser har jag jämväl förordat för de båda privata
instituten.

Härefter anhåller jag så att få övergå till att behandla de tillsättningsoch
andra frågor, som hava avseende å budgetåret 1932/1933. I detta hänseende
kan jag i det stora hela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga
framlagda förslaget, vari endast smärre ändringar bliva erforderliga vid
bifall till vad jag i det föregående tillstyrkt.

Kektorsbefattningen bör tillsättas vid omorganisationens början, likaså
ordinarie förvaltningspersonal och vaktmästare.

Från och med budgetåret 1932/1933 böra vidare tillsättas dels lärarbefattningen
i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,
dels en manlig och en kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, dels en
manlig och en kvinnlig lärarbefattning i idrott och lek, dels en kvinnlig
lärarbefattning i sjukgymnastik. Från och med den 1 april 1933 böra vidare
tillsättas dels en manlig lärarbefattning i sjukgymnastik, dels lärarbefattningen
i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare.

Beträffande tillsättandet av dessa befattningar biträder jag de sakkun -

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

51

nigas förslag, att de båda lärarbefattningarna i friskgymnastik, den
manliga lärarbefattningen i idrott och lek samt den kvinnliga lärarbefattningen
i sjukgymnastik tillsättas utan ansökning genom överflyttande av
institutets nuvarande ordinarie lärare t. f. över lärarna majoren A. G.
Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt lärarinnorna Ester Svalling
och Ingeborg Eriksson.

Härjämte biträder jag förslaget örn att nuvarande kontorsbiträdet, fru
Agda Åkerberg, född Bondeson, utan ansökning överflyttas till den föreslagna
nya kansliskrivarbefattningen.

För tre av nu nämnda befattningshavare, major Schmiterlöw, kapten
Hellsten och fru Åkerberg, skulle, såsom i utredningen och yttrandena
framhållits, en överflyttning till de för dem föreslagna nya befattningarna
medföra kännbara inkomstminskningar.

Major Schmiterlöw har tjänstgjort såsom t. f. Överlärare sedan 1924 och
kapten Hellsten sedan 1927. Fru Åkerberg har sedan 1917 jämte sin kontorsbiträdesbefattning
uppehållit sekreterarbefattningen vid centralinstitutet.

Onekligen inställa sig ganska starka betänkligheter mot att lämna ersättning
för förluster, som göras vid en omorganisation av personer, som
endast på förordnande uppehållit sina befattningar. Enligt mitt förmenande
föreligga emellertid här alldeles särskilda omständigheter, som tala
för ett sådant förfaringssätt, omständigheter sådana, att ett bifall till
förslaget näppeligen torde få prejudicerande betydelse.

Den långa tid, under vilken centralinstitutets omorganisationsfråga väntat
på sin lösning, har framtvungit ett vakanssättande av tjänster, som
inneburit ganska stora svårigheter för de närmast härav berörda lärarna.
Härtill kommer vidare, att omorganisationen för samtliga nu berörda befattningshavare
kommer att medföra betydligt ökad arbetsbörda. Det synes
då knappast rimligt, att härmed skulle följa en kännbar inkomstminskning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att riksdagens medgivande måtte
inhämtas därtill, att nu nämnda tre befattningshavare tillerkännas rätt att
såsom personliga avlöningstillägg uppbära skillnaden mellan å ena sidan
vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära, major
Schmiterlöw och kapten Hellsten såsom t. f. Överlärare samt fru Åkerberg
såsom kontorsbiträde och sekreterare, och å andra sidan vad de efter
nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid centralinstitutet.

Kostnaderna härför låta sig icke exakt beräknas, då man icke för närvarande
äger kännedom örn, i vilken utsträckning de nämnda befattningshavarna
komma att för uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring.

Major Schmiterlöw åtnjuter för närvarande avlöning i 29:e löneklassen,
kapten Hellsten i 28:e löneklassen och fru Åkerberg i 7:e löneklassen, varjämte
fru Åkerberg uppbär sekretcrararvode å 1.550 kronor. Dessa avlöningar
uppgå sammanlagt till (10,020 + 9,540 + 2,832 + 1,550) 23,942 kronor.
De för de föreslagna nya befattningarna för de här ifrågavarande befattningshavarna
efter sedvanliga grunder i staten upptagna beloppen hava
av mig beräknats till (8,580 + 3.580 + 3,888) 21,048 kronor. Skillnaden mellan
de båda sålunda angivna beloppen är 2,894 kronor. När alla ålderstillägg
i de nya befattningarna hunnit intjänas, uppgå lönerna härå enligt
den nya staten till (9,000 -1- 9.000 + 4,104) 22,224 kronor eller endast 1,718
kronor mer lin de nu utgående avlöningsförmånerna. Med hänsyn härtill

52

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

finner jag mig kunna föreslå, att intet särskilt anslag för ändamålet upptages
i staten utan att riksdagens medgivande inhämtas därtill, att de av
mig föreslagna personliga lönetilläggen må utgå från förslagsanslaget
till avlöningar till ordinarie befattningshavare.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle följande avlöningar och arvoden
för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets anslag till
avlöningar till ordinarie befattningshavare:

arvode till rektor............................. kronor

» » rektors ställföreträdare................. »

avlöning till en manlig lärare i friskgymnastik....... »

» » » kvinnlig » » » »

» » » manlig » » idrott och lek........ »

» » » kvinnlig » » » » »........ »

» » » manlig » » sjukgymnastik

(från och med den 1 april 1933)...... »

» » » kvinnlig lärare i sjukgymnastik...... »

» » » (medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna stik

och anatomi, tillika poliklinikföreståndare
........................ »

> » » (medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna stik

och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare
(från och med den 1

april 1933) ...................... »

» » » kansliskrivare.................... »

» » » förste expeditionsvakt.............. »

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter.... »

» » eldare, tillika gårdskarl........ »

Summa kronor

14,000
2,000
8,580
6,816
8,580
6,816

2,145:

6,8i6:

9,540: —

2,385

3,888

3,300

5,976

2,988

83,830

vilket belopp lämpligen torde böra avrundas till 83,500 kronor.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare kan jag i
det stora hela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget.
Med hänsyn till den minskade undervisning i sjukdomslära, jag i
det föregående förordat, torde dock de härför beräknade arvodena å 1,500
kronor, respektive 2,500 kronor, böra minskas med i runt tal en tredjedel
till 1,000 kronor, respektive 1,700 kronor.

I anslutning härtill skulle från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare
för budgetåret 1932/1933 utgå följande arvoden, varvid emellertid
den slutliga fördelningen, i anslutning till vad jag tidigare anfört, torde

få ankomma på Kungl. Majit:

arvode till sekreterare.......................... kronor 1,550:

» » kamrerare........................... » 1,800: —

» » bibliotekarie........................ » 600: —

» » lärare i fysiologi och hälsolära........... » 3,100: —

» » » » allmän patologi................ » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar).......... » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och förbandslära » 1,700: —

» » » » röstbehandling................. » 600: —

» » » » psykologi och pedagogik......... » 600: —

Statsutskottets utlåtande Nr 90. 53

tilläggsarvode åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
(från och med den 1 april 1933)............kronor 1,250: —

arvode till Övningslärare vid läroverk.............. » 2,250: —

arvode åt den, som förordnas att under tiden till och med
mars 1933 uppehålla undervisning i sjukgymnastikens
teknik för manliga elever...................... » 1,650: —

Summa kronor 17,100: —
Den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående anslagsposten till vikariatsersättningar torde
redan nu kunna uteslutas.

Beträffande den i samma anslag ingående anslagsposten till stipendier
åt elever å 2,000 kronor förutsätter jag i likhet med 1931 års sakkunniga
ingen ändring för budgetåret 1932/1933.

Några resestipendier åt institutets lärare hava ej av de sakkunniga
föreslagits för budgetåret 1932/1933.

Kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen
vid de avdelningar av institutet, där nu gällande undervisningsplaner
skola tillämpas, hava av 1931 års sakkunniga beräknats till i avrundat
tal 42,300 kronor. Mot det sålunda beräknade beloppet har jag intet
att erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta
rörande den närmare fördelningen av detta anslag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig nu föreslagits.

För särskilda kostnader för undervisning i idrott samt för övningar i
gymnastik för Stockholms förenade studentkårer föreslås av de sakkunniga
för budgetåret 1932/1933 samma belopp, som utgå under innevarande
budgetår, 2,200 kronor, respektive 1,000 kronor. Häremot har jag intet att
erinra.

Beträffande det ordinarie reservationsanslaget till materiel hava de sakkunniga
föreslagit, att hela den beräknade ökningen skulle träda i kraft
redan under första övergångsåret. Med hänsyn till rådande förhållanden
kan jag icke för närvarande tillstyrka en större ökning av detta anslag än
500 kronor, d. v. s. till 13,500 kronor.

1931 års sakkunniga hava för budgetåret 1932/1933 beräknat, att för
engångskostnader ett belopp av 14,025 kronor skulle bliva erforderligt.
Med hänsyn till nu rådande förhållanden kan jag dock icke biträda förslaget
i denna del.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1932/1933 under gymnastiska
centralinstitutet tillstyrkta anslagen uppgår till 161,600 kronor. De av mig
under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel för motsvarande ändamål
beräknade anslagen uppgå, såsom tidigare erinrats, till 161,725 kronor.

Beträffande kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för dels sjukgymnastikundervisningen
vid serafimerlasarettet, dels den militära instruktörskursen
hava redogörelser lämnats i det föregående.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som av de sakkunniga beräknats
för gymnastiska centralinstitutet under det andra övergångsåret, budgetåret
1933/1934, torde jag sakna anledning att nu ingå på närmare prövning.

54

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Utskottets

yttrande.

Några av de mest väsentliga punkterna i 1931 års riksdagsbeslut angående
gymnastiska centralinstitutets omorganisation gällde sjukgymnastutbildningens
ställning vid institutet och differentieringen mellan sjukgymnastlinjen
och friskgymnastlinjen. Den uppfattning i dessa delar, som i nämnda
beslut kom till tydligt uttryck, innebar sjukgymnastutbildningens nära anknytande
till serafimerlasarettet och ställande under medicinsk tillsyn och
ledning samt en skärpning av differentieringen därhän, att gemensamheten
i undervisningen mellan de båda linjerna inskränktes avsevärt under
vad Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag upptog (gemensam undervisning
hela första året och 120 timmar under andra året), måhända, såsom riksdagen
uttryckte det, blott till en termin under första året.

Det av 1931 års gymnastiksakkunniga framlagda förslaget kan enligt utskottets
mening icke sägas nöjaktigt tillgodose dessa riksdagens önskemål.
Departementschefen har genom vidtagna förändringar i nämnda förslag sökt
bringa detsamma i bättre överensstämmelse med riksdagens ståndpunkt,
men utskottet kan likväl icke anse, att de av riksdagen angivna riktlinjerna
blivit i önskvärd utsträckning iakttagna. Den kritik, som i berörda
hänseenden i motionen I: 315 riktats mot förslaget, finner utskottet
i stort sett berättigad. Den medicinska sakkunskapen och densamma
representerande myndigheter, i detta fall karolinska institutets lärarkollegium
och serafimerlasarettets direktion, synas icke hava beretts det inflytande i
fråga örn ledning, kontroll och skötsel av sjukgymnastutbildningen, som
1931 års riksdag torde hava avsett och även utskottet finner oundgängligen
nödvändigt. Vidare har i Kungl. Maj:ts förslag alltför mycket skattats åt
gemensamheten mellan de båda utbildningslinjerna, ja, härutinnan synes
propositionen öppna möjligheter till en sådan utveckling, att gemensamhetsundervisning
i mycket stor utsträckning blir det normala. Utskottet skall
längre fram återkomma till detta spörsmål. I förevarande sammanhang må
endast framhållas, att de anmärkningar, som i dessa och även andra hänseenden
kunna göras mot Kungl. Maj:ts förslag, synas nödvändiggöra så
väsentliga omläggningar av förslaget, att det med ett visst fog kan sättas
i fråga, örn ej riksdagen nu borde, i överensstämmelse med vad som yrkats
i motionen I: 315, tillbakavisa Kungl. Maj:ts förslag och kräva ny utredning.
Då utskottet likväl icke anser sig böra biträda detta yrkande, beror
det därpå att ett avgörande av gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga,
däri utredning nära nog oavbrutet pågått i mera än två decennier,
icke gärna bör låta längre vänta på sig. Det långvariga utredningsarbetet
har verkat synnerligen hämmande i institutets arbete och bör ej
utan tvingande skäl ytterligare förlängas. Utskottet har därför, trots de
svårigheter och betänkligheter som mött, ansett sig böra verkställa den enligt
utskottets mening erforderliga omarbetningen av förslaget och vill nu
övergå till att redogöra för de ändringar, utskottet funnit behövliga.

Till en början må behandlas frågan om gemensam undervisning för frisk -

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

55

gymnastlinjens och sjukgymnastlinjens elever. Denna undervisning skulle
enligt Kungl. Maj:ts förslag omfatta 593 timmar. Departementschefen framhåller,
att detta timantal utgör endast något mer än hälften av det sammanlagda
timantalet under första året men uttalar omedelbart härpå, att
för »kunskapsmåttets inhämtande måste det av helt naturliga skäl vara att
föredraga, att denna gemensamhetsundervisning någorlunda jämnt fördelas
under hela läsåret i stället för att koncentreras till ''endast en termin’».
Tidigare har departementschefen påpekat, att hans förslag uteslutande avser
undervisningen för dem av centralinstitutets elever, som hava för avsikt att
genomgå endast tvåårig kurs, d. v. s. utbilda sig till antingen gymnastiklärare
eller sjukgymnaster. »För dem åter av eleverna» —fortsätter departementschefen
— »som önska utbilda sig på båda linjerna, bliver givetvis
både av ekonomiska och organisatoriska skäl samläsning fortfarande nödvändig
i mycket stor utsträckning.» Sammanställas dessa uttalanden med
varandra och beaktas därtill, att på ett annat ställe i propositionen åberopas
1931 års sakkunnigas uttalande, att de av dem framlagda förslagen till
undervisnings- och timplaner icke finge anses såsom i sina detaljer bindande
för institutets blivande utveckling, utan att de olika ämnenas omfattning
och innehåll måste kunna förändras allt efter vunna erfarenheter örn förslagens
ändamålsenlighet, torde det vara tydligt att propositionen lämnar
rum för dispositioner, som kunna medföra, att linjedifferentieringen praktiskt
taget elimineras. Utskottet anser nödvändigt, att en sådan utveckling
undvikes. Detta torde ernås genom följande åtgärder. Gemensamhetsundervisningen
begränsas ytterligare utöver vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller,
nämnda undervisning koncentreras så vitt möjligt till studiekursens början,
samt slutligen: den sålunda fastställda studieplanen göres i sina huvuddrag
bindaude, så att en godtycklig omgruppering av ämnen och timantal icke
kan ske från institutets sida.

Utskottet har undersökt möjligheterna för genomförandet av berörda åtgärder.
Denna undersökning har visat, att timantalet för den gemensamma
undervisningen lämpligen kan genom reduktion huvudsakligen av timantalet
i friskgymnastikens teori och praktik nedbringas därhän, att den kommer
att omfatta omkring 125 timmar mindre än Kungl. Majlis förslag och
följaktligen avsevärt understiger halva timantalet under första året. Denna
gemensamma undervisning kan så anordnas, att den övervägande delen
avslutas under den första terminen; till andra terminen skulle blott återstå
en mindre del anatomi och fysiologi. Det enda ämne, vari gemensam undervisning
skulle anordnas under andra året, är hållningsläran, för vilket ämnes
studerande eleverna först då besitta nödiga förkunskaper. Vidare har utrönts,
att för dem, som önska komplettera sin utbildning under ett tredje
år, kompletteringstimmarna kunna uppskjutas till andra årets sista termin
och sommaren efter andra årets avslutning. Härigenom vinnes den fördelen,
att eleverna ej nödgas redan från början besluta sig för huruvida de
skola deltaga i det tredje årets undervisning.

56

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Gemensamhetsundervisning utöver vad nu angivits bör enligt utskottets
mening icke förekomma. I detta sammanhang vill utskottet uttala den uppfattningen,
att, ehuru utskottet anser förvärvandet av kompetens såsom både
gymnastiklärare och sjukgymnast böra underlättas genom möjligheten att
genomgå ett tredje år vid gymnastiska centralinstitutet, utskottet icke kan
finna skäl föreligga, att gymnastikdirektörstiteln såsom en officiell beteckning
för den sålunda förvärvade kompetensen bibehålies.

Utskottet övergår härefter att behandla frågorna örn anordningen av den
sjukgymnastiska polikliniken och samarbetet med karolinska institutet och
serafimerlasarettet, vilka frågor utgöra ämnet för motionen 1:321. Det förefaller
utskottet, som örn man i huvudsak måste giva motionären rätt i de
anmärkningar mot Kungl. Maj:ts förslag, han på dessa punkter framställer.
I stället för att organiskt infogas i serafimerlasarettet såsom en del av detsamma
har polikliniken erhållit en egendomlig särställning, vilken för visso
kommer att framkalla svårigheter i undervisnings- och sjukvårdsarbetets
bedrivande. Det synes sålunda utskottet nödvändigt, att vissa ändringar
med avseende å polikliniken och dess personal vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i motionen påyrkats.

En av karolinska institutets professorer, därtill utsedd av dess lärarkollegium,
bör alltså vara chef för polikliniken. Vid polikliniken böra anställas
en poliklinikföreståndare och en biträdande poliklinikföreståndare. Av dem
bör den ene vara läkare med kvalificerad utbildning i invärtes medicin och
den andre läkare med kvalilicerad utbildning i kirurgi och ortopedi. Däremot
synes det icke vara lämpligt att, såsom i motionen 1:321 föreslagits, föreståndarskapet
ovillkorligen knytes vid den förstnämnde läkaren. Föreståndarskapet
bör kunna tilldelas även kirurgen, örn denne är därtill bäst skickad.
Enligt utskottets mening böra dessa två befattningshavare anställas såsom
ordinarie, för tryggande av kontinuiteten i undervisningsarbetet, och ej, på
sätt motionären avsett, med förordnande på viss tid, alltså såsom övergångseller
utbildningsplatser. Frågan örn på vilken stat nämnda befattningar böra
stå synes utskottet sakligt sett av föga betydelse. Men för undvikande av
att anslagen till upprätthållande av den gymnastiska centralinstitutet åliggande
undervisningen, till vilken ju även den sjukgymnastiska utbildningen
fortfarande skall höra, splittras på ett flertal institutioner, vilket ur budgetär
synpunkt bör undvikas, anser utskottet lämpligast, att tjänsterna uppföras
på gymnastiska centralinstitutets stat. Det förhållandet, att befattningarna
stå på denna stat, får givetvis icke i någon mån inverka på deras ställning
till sjukhusledningen.

I fråga örn den ordning, som bör iakttagas vid tillsättandet av ifrågavarande
två befattningar, torde böra gälla, att, sedan karolinska institutets lärarkollegium
upprättat förslag och direktionen över gymnastiska centralinstitutet
yttrat sig, jämväl universitetskanslern skall avgiva yttrande, innan
Kungl. Majit fattar beslut. Den nu förordade ordningen torde böra iakttagas

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

57

vid tillsättning av samtliga lärartjänster i medicinska ämnen, såväl ordinarie
som extra. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att det enligt dess
mening är obehövligt att vid tillsättning av andra lärartjänster än de båda
nu nämnda använda särskilt sakkunnigförfarande såsom vid tillsättning av
mera framskjutna akademiska lärarbefattningar.

Ifrågavarande båda befattningshavare skulle, utöver sitt sjukvårdsarbete,
hava till uppgift att undervisa gymnastiska centralinstitutets elever i sjukgymnastik
(teori) med fysikalisk behandling. Därutöver synas de (eller en av
dem) lämpligen kunna övertaga den undervisning i medicinsk rörelsebehandling,
som för närvarande meddelas medicine kandidater av en för ändamålet
mot särskilt arvode vid karolinska institutet anställd lärare. Denna
fråga kan dock icke ordnas förrän till ett kommande år, då medel till berörda
arvode redan av riksdagen anvisats.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle poliklinikföreståndaren tillika vara
lärare i anatomi. I likhet med motionären anser utskottet lämpligare att
anatomiundervisningen överlämnas åt en fackanatom, vilken torde böra
erhålla ställning av extra lärare liksom lärarna i fysiologi, allmän patologi
m. m. Enligt de grunder, som i Kungl. Maj:ts förslag tillämpats i
fråga om arvode åt andra extra lärare i medicinska ämnen, skulle för
läraren i anatomi erfordras ett arvode av i avrundat belopp 5,000 kronor.
En kostnadsökning å nämnda belopp behöver emellertid ej bliva följden av
nu angivna förändring. Det synes nämligen utskottet, som örn det i motionen
I: 321 framställda förslaget, att de båda poliklinikläkarna i stället böra övertaga
undervisningen i sjukdomslära, för vilken beräknats två extra lärararvoden
å respektive 3,600 kronor och 4,400 kronor, skulle vara förtjänt av
bifall. Härigenom bliva sistnämnda två belopp, tillhopa 8,000 kronor, obehövliga.
För undervisningen i sjukdomslära torde de båda poliklinikläkarna
böra erhålla tillägg till lönen i form av ett arvode. Utskottet kan dock icke
finna det befogat, att, då nämnda läkare erhållit en så relativt hög lönegradsplacering
som i B 26, varemot utskottet i och för sig intet har att erinra,
berörda arvode bestämmes till så högt belopp som 2,000 kronor per
lärare. Ett belopp av 1,500 kronor till vardera synes vara tillfyllest. Ifrågavarande
förändringar komma vid sådant förhållande icke att medföra någon
fördyring, utan kostnaderna bliva desamma som enligt Kungl. Majda förslag.

Vad angår den i motionen 1:321 föreslagna underläkarbefattningen, torde
det vara nödvändigt att avvakta någon tids erfarenhet angående omfattningen
av arbetet vid polikliniken, innan det är möjligt att bedöma, huruvida
behov föreligger av denna tjänst. I berörda del kan utskottet alltså
icke följa motionären.

Kungl. Majit har föreslagit, att vid polikliniken skulle vara anställda fyra
icke medicinskt utbildade lärare, två manliga och två kvinnliga, i sjukgymnastikens
teknik med fysikalisk behandling, placerade de manliga i lönegraden
B 24 (å 8,580 kronor) och de kvinnliga i lönegraden B 21 (å 6,816

58

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

kronor). Deras undervisning skulle, enligt vad departementschefen framhållit,
avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande. I
motionen I: 321 har, under åberopande härav, föreslagits, att dessa lärare,
vilkas uppgift som undervisare helt skulle överensstämma med de för klinikerna
avsedda instruktionsgymnasternas, även borde erhålla ställning av
instruktionsgymnaster med ett arvode av 4,000 kronor för varje.

Det synes utskottet, att goda skäl anförts för en sådan ändring, vilken
jämväl kommer att medföra en icke oväsenlig kostnadsbesparing. Vid en
granskning av de föreslagna timplanerna har utskottet funnit lämpligt, att
antalet instruktionsgymnaster vid polikliniken nedsättes till tre. Örn så sker,
uppkommer ett överskott av timmar i sjukgymnastikens teknik, 468 för manliga
elever och 588 för kvinnliga elever, vilken undervisning kan anses
vara av mera kvalificerad beskaffenhet. Sammanlagt skulle detta timantal
räcka för ytterligare en instruktionsgymnasttjänst, men då undervisningen
endast delvis kan bedrivas gemensamt för manliga och kvinnliga elever, är
det nödvändigt, att omförmälda timmar till en del bestridas av manlig och
till en del av kvinnlig lärarkraft. I den mån nämnda undervisning bör
bestridas av kvinnlig lärarkraft, synes det lämpligt, att institutets nuvarande
ordinarie lärarinna i sjukgymnastik, Ingeborg Eriksson, vilken liksom sin
kvinnliga kollega på friskgymnastlinjen är placerad i lönegraden B 18, övertager
här berörda undervisning till den del, hennes tjänstgöring i övrigt det
medgiver. Därest, såsom utskottet i det följande kommer att förorda, institutets
ordinarie kvinnliga lärare på friskgymnastlinjen placeras i lönegraden
B 21, kommer Ingeborg Eriksson i en sämre ställning än dessa, då
på sjukgymnastlinjen någon motsvarande befattning icke skulle finnas. För
denna försämring torde det vara skäligt att hon erhåller kompensation på
det sättet, att hon placeras på övergångsstat i lönegraden B 18 men tillerkännes
ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden mellan lön enligt
lönegraden B 21 och lönegraden B 18, under förutsättning att hon åtager
sig att tjänstgöra såsom instruktionsgymnast vid polikliniken och därutöver
bestrida ovannämnda mera kvalificerade undervisning i sjukgymnastikens
teknik för kvinnliga elever till ett antal timmar av förslagsvis 480. I överensstämmelse
härmed böra, så länge Ingeborg Eriksson kvarstår i tjänst,
vid polikliniken inrättas endast två instruktionsgymnastbefattningar. Återstående
576 timmar mera kvalificerad undervisning i sjukgymnastikens teknik
synes lämpligen kunna fördelas på de båda övriga instruktionsgymnasterna
såsom timlärare mot särskild ersättning. Denna torde kunna bestämmas
till ett belopp, motsvarande 5 kronor per timme. Härtill torde böra
beräknas dels ett belopp av i runt tal 2,500 kronor för undervisning för
manliga elever och dels ett belopp av i runt tal 500 kronor för undervisning
för kvinnliga elever att utgå av anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare.

Instruktionsgymnastbefattningarna synas böra tillhöra serafimerlasarettets

Statsutskottets utlåtande Nr 90. 59

stat och tillsättas av dess direktion, dock först efter det direktionen över
gymnastiska centralinstitutet beretts tillfälle att yttra sig.

Innan utskottet lämnar frågan örn ordnandet av undervisningen i sjukgymnastikens
teknik, vill utskottet framhålla, att utskottet förutsätter, att
denna undervisning i sin helhet kommer att äga rum på serafimerlasarettet
och i alla avseenden lyda under poliklinikens läkare.

Vad härefter angår lärarbehovet för friskgymnastlinjen, innebär Kungl.
Maj:ts förslag, att för denna skulle anställas fem manliga lärare och fyra
kvinnliga lärare. Vid en inom utskottet verkställd närmare undersökning
och granskning av de framlagda förslagen till timplaner har det emellertid
visat sig, att timantalet i vissa ämnen beräknats för högt, och att beträffande
de manliga kurserna på grund härav en reduktion kan ske sålunda, att endast
fyra manliga lärare bliva behövliga. Därest den till militärkursen kommenderade
officeren biträder vid ifrågavarande undervisning med 150 timmar
—• hans biträde förutsattes även i propositionen — skulle återstående
antal lärartimmar utgöra 3,411. Fördelat på 38 veckor blir detta 89,77 timmar
per vecka, vilket motsvarar 22,4 veckotimmar för var och en av fyra
manliga lärare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag förutsattes, att de till institutet
för erhållande av en högre gymnastisk utbildning kommenderade militära
elevernas utbildning i fäktning skulle omhänderhavas av en av centralinstitutets
ordinarie lärare med biträde av förenämnda officer. Härtill skulle
för denna ordinarie lärare behöva beräknas 346 timmar. Utskottet har, då
utskottet förordat minskning av de ordinarie manliga lärarnas antal, räknat
med att denna anordning, vars behövlighet utskottet icke kan finna ådagalagd,
ej skall komma till stånd. Skulle den genomföras, måste lärarantalet
utökas till fem, men på dessa fem lärare komma då i genomsnitt per vecka
endast ett så ringa antal veckotimmar som 19,8. Enligt utskottets förslag
skall alltså omförmälda militära elevers undervisning i fäktning skötas helt och
hållet av den från försvarsväsendet kommenderade officeren. Den manliga
lärarbefattning, som, på sätt ovan anförts, blir obehövlig, är den ena av de
manliga lärartjänsterna i lek och idrott.

I fråga örn inträdesfordringarna kan utskottet så till vida ansluta sig till
Kungl. Maj:ts förslag, att utskottet anser samma villkor böra uppställas i
fråga om examensmeriter vare sig det gäller män eller kvinnor, friskgymnaster
eller sjukgymnaster. Däremot kan utskottet icke ansluta sig till Kungl.
Maj:ts förslag att studentexamen såsom regel skulle krävas för inträde. Enligt
utskottets mening hava icke förebragts bärande skäl för en dylik stegring
av inträdesfordringarna. Snarare torde erfarenheten hava visat, att avlagd
studentexamen eller däremot svarande teoretisk utbildning — bortsett
från vissa naturvetenskapliga ämnen — icke är oundgängligen nödvändig
för att eleven skall på ett tillfredsställande sätt kunna följa undervisningen
vid gymnastiska centralinstitutet. Därest kravet på studentkunskaper upprätthålles
i berörda naturvetenskapliga ämnen (fysik, kemi och biologi med

60

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

hälsolära), vilka hava särskild betydelse för undervisningen vid gymnastiska
centralinstitutet, synes det, i överensstämmelse jämväl med den ståndpunkt,
skolöverstyrelsen intagit, icke böra möta några betänkligheter att öppna institutet
även för sådana, som blott avlagt realexamen, alltså på sätt i motionen
II: 460 yrkats. I följd härav bör normalskolekompetens alltjämt liksom hittills
berättiga till inträde vid institutet, dock under förutsättning av komplettering
samt på villkor, som i nämnda motion angives. Såvitt utskottet kunnat finna,
är ej heller i övrigt något att invända mot de i motionen föreslagna bestämmelserna,
vilka, bortsett från vad som gäller realexamen och normalkompetens,
i stort sett överensstämma med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet tillstyrker
därför dessa bestämmelser. Samma inträdesfordringar, som nu av utskottet
förordats, böra gälla för de privata legitimerade gymnastikinstituten.

Vad beträffar den militära instruktörskursen anser utskottet det icke
vara helt tillfredsställande, vare sig ur försvarsväsendets eller gymnastiska
centralinstitutets synpunkt, att sammankoppla denna utbildning med gymnastiska
centralinstitutets verksamhet. Då utskottet likväl funnit sig böra
biträda det framlagda förslaget, har detta skett under förutsättning att
anordningen får betraktas blott såsom ett provisorium.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall direktionen för gymnastiska centralinstitutet
bestå av sex av Kungl. Majit för en tid av sex år förordnade
ledamöter samt institutets rektor såsom självskriven ledamot. Av direktionens
ledamöter skola två vara läkare, därav en ledamot av karolinska
institutets lärarkollegium. Beträffande den andra läkarledamoten skulle
Kungl. Majit vid sitt val hava fria händer. Vidare skola tre suppleanter
finnas, av vilka en läkare.

Med hänsyn till det relativt stora antalet ordinarie ledamöter kan utskottet
för sin del icke finna erforderligt, att suppleanter tillsättas. Den
ordinarie ledamot, som skulle utses bland karolinska institutets professorer,
synes utskottet böra förordnas, efter det lärarkollegiet vid sistnämnda
institut avgivit förslag i ämnet. Den andre ordinarie läkarledamoten torde
böra utses efter förslag av direktionen för serafimerlasarettet. Sistberörda
ändringar förefalla motiverade av det samarbete, som skulle förekomma
mellan gymnastiska centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet.

Beträffande undervisnings- och timplaner synes det utskottet lämpligt,
att desamma varje gång, innan de fastställas av direktionen för gymnastiska
centralinstitutet, underställas karolinska institutets läkarkollegium
respektive direktionen över serafimerlasarettet, i vad de röra sådana ämnen,
i fråga örn vilka samarbete förekommer mellan vederbörande institutioner,
med skyldighet för förstnämnda direktion att taga skälig hänsyn
till de erinringar, som från kollegiet respektive lasarettsdirektionen kunna
framkomma.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

61

Vad angår det för rektorsbefattningen föreslagna arvodet, 14,000 kronor,
har utskottet icke kunnat undgå att finna, att nämnda arvode med hänsyn
till gymnastiska centralinstitutets ställning samt omfattningen av de
göromål, som komma att åvila rektor, måste betraktas såsom alltför rikligt
tillmätt. Enligt utskottets uppfattning torde, även i betraktande av
att rektor icke skulle innehava ordinarie anställning utan förordnas för
viss tid, ett arvode å 12,000 kronor få anses utgöra skälig ersättning.

Utskottet har vidare icke blivit övertygat örn behovet av en särskild
rektors ställföreträdare, varför Kungl. Maj:ts förslag i denna del avstyr -kes. Härigenom bortfaller det för detta ändamål beräknade arvodet å 2,000
kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag, att de kvinnliga lärarna vid gymnastiska
centralinstitutet skulle placeras i lönegraden B 21, under det att
de manliga lärarna (med undantag av de medicinskt utbildade) enligt
samma förslag skulle tillhöra lönegraden B 24, har i motionen I: 320 yrkats,
att riksdagen härutinnan måtte besluta sådan lönegradsplacering,
att principen örn lika lön i lika befattning för man och kvinna helt genomföres.
Då utskottet anser, att ett bifall till detta yrkande skulle innebära
ett föregripande av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell
fråga, vilken varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och
framdeles måste komma under riksdagens bedömande under omständigheter,
som möjliggöra en mera överskådlig och allsidig behandling av
detta spörsmål, finner sig utskottet böra avstyrka sistnämnda motion.

Behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning kan utskottet icke finna
ådagalagt, varför utskottet i denna del avstyrker Kungl. Maurts förslag. I
anledning härav bör, då några skäl, så vitt nu kan bedömas, ej torde föreligga
att minska de för expeditionsvaktgöromålen till buds stående arbetskrafterna,
jämväl för budgetåret 1932/1933 för institutet upptagas ett belopp
av 2,400 kronor till extra vaktmästarbiträde.

Ej heller kan utskottet förorda Kungl. Maj:ts förslag angående skrivbiträdes-,
sekreterar- och kamrerargöromålens ordnande. Tar man tillbörlig
hänsyn till gymnastiska centralinstitutets relativt ringa omfattning, synes
nämnda förslag alltför vittomfattande och kostsamt. Utskottet kan för sin
del icke finna expeditionsgöromålen kräva inrättandet av en kansliskrivart
jänst. Fullt tillräckligt torde det vara, örn den nuvarande kontorsbiträdestjänsten
(B 4) ersättes med en kanslibiträdestjänst (B 7), dock under förutsättning
att med sistnämnda tjänst förbindes skyldigheten att även sköta
de vid institutet ej mycket maktpåliggande kamrerargöromålen. Ett belopp
av 600 kronor torde härefter böra anslås till sekreterargöromål. Genom de
av utskottet föreslagna anordningarna vinnes i denna del en årlig kostnadsbesparing
på mera än 3,000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att i institutets stat skulle, efter omorgani -

62

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

sationens genomförande, upptagas ett anslag å 1,500 kronor till resestipendier
åt lärare. Däremot ha för nämnda ändamål icke begärts några medel
för budgetåret 1932/1933. Vid nn angivna förhållande anser sig utskottet
icke hava anledning att för närvarande taga ställning till frågan, huruvida
i institutets stat framdeles bör upptagas ett anslag för ifrågavarande
ändamål.

I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag — frånsett anslagsbehov och övergångsanordningar,
vilka frågor utskottet här nedan upptager till behandling
— icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad då slutligen angår Kungl. Maj:ts förslag, beträffande berörda anslagsbehov
och övergångsanordningar, påkallas i fråga om anslagsbehoven
åtskilliga ändringar i Kungl. Maj:ts förslag på grund av de avvikelser från
detta förslag, utskottet tidigare förordat.

Enligt utskottets förslag skulle från anslag till avlöningar till ordinarie

tjänstemän bestridas:

Arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet.....kronor 12,000: —

Avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden

B 26 (å 9,540 kronor)........................ » 19,080: —

Avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor)........................ » 34,320: —

Avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 21 (å 6,816 kronor)........................ » 27,264: —

Avlöning åt ett kanslibiträde i lönegraden B 7 (å 3,144

kronor)........ » 3,144: —

Avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988 kronor)................ » 5,976: —

Avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 »_2,988: —

Summa kronor 104,772: —

Detta belopp torde, avrundat till 104,000 kronor, böra upptagas såsom
förslagsanslag.

Å övergångsstat torde, i enlighet med vad utskottet förut anfört, böra
uppföras en lärarinna i lönegraden B18, Ingeborg Eriksson. Till denna
lärarinna skulle dessutom utgå ett personligt lönetillägg till sådant belopp,
att hon erhåller samma löneförmåner, som om hon placerats i lönegraden
B 21. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder till sammanlagt
6,816 kronor. Det synes utskottet lämpligt, att Ingeborg Erikssons lön
och det till henne utgående lönetillägget uppföras under rubriken övergångsstat
såsom ett förslagsanslag å sistnämnda belopp, avrundat till 6,800.

Såsom ett särskilt ordinarie anslag torde i riksstaten böra upptagas ett
belopp av 8,000 kronor till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den
sjukgymnastiska polikliniken å serafimerlasarettet.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle
enligt utskottets förslag utgå:

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

63

Arvode åt sekreteraren..........................

kronor

600

—

» » bibliotekarie..........................

600

—

» » lärare i anatomi......................

»

5,000

—

» * » » fysiologi och hälsolära............

6,200

—

» » » » allmän patologi.................

»

1,000

—

» » » » sjukdomslära jämte allmän kirurgi och

förbandslära................................

3,000

_

Arvode åt lärare i röstbehandling..................

»

600

—

» » » » psykologi och pedagogik..........

»

1,500

—

För medicinska specialkurser.....................

»

2,000

—

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimer-lasarettets kliniker ...........................

»

5,000

_

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever

»

2,500: —

» » sjukgymnastikens teknik för kvinnliga

elever....................................

»

500

_

Arvoden för lärare vid kompletteringskurser..........

600

—

» till Övningslärare vid läroverk.............

»

3,600

—

» » extra föreläsare m. m..................

»

500

—

Summa kronor 33,200

—

Detta belopp, 33,200 kronor, torde för beredande av semester åt ickeordinarie
befattningshavare, vilka erhålla ledighet å annan än undervisningsfri
tid ävensom för oförutsedda behov böra höjas till 35,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser
för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Maj:t.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:

I. Ordinarie anslag:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . . kronor 104,000: —
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. . » 35,000: —

Övergångsstat, förslagsanslag. . . ................. »_6,800: —

Summa förslagsanslag kronor 145,800: —

Materiel m. m., reservationsanslag................kronor 16,000: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag... » 3,000: —

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag
................................ » 4,500: —

II. Extra anslag:

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

Stockholms förenade studentkårer................kronor 1,000: —

Extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet » 2,040: —

64

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Härtill skulle komma ett särskilt ordinarie anslag å 8,000 kronor till arvoden
åt två instruktionsgymnaster vid den sjukgymnastiska polikliniken
vid serafimerlasarettet.

Summan av dessa anslag utgör 180,340 kronor.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående
anslagen uppgå till 129,210 kronor, skulle en omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet i enlighet med utskottets förslag kunna beräknas
komma att medföra en kostnadsökning för statsverket av 51,130 kronor,
oberäknat dyrtidstillägg, eller omkring 31,000 kronor mindre än enligt
Kungl. Maj:ts förslag, varvid i intetdera fallet medräknats kostnaderna för
den militärgymnastiska kursen samt vissa av sjukgymnastundervisningens
förläggande till serafimerlasarettet föranledda kostnader.

Vad slutligen beträffar de av Kungl. Majit föreslagna övergångsanordningarna,
måste även här vissa ändringar vidtagas i fråga örn anslagsberäkningar
m. m. med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet i det föregående
intagit.

Först må emellertid uppmärksammas det av Kungl. Majit framlagda, hittills
ej vidrörda förslaget örn personliga lönetillägg åt majoren A. G. Schmiterlöw
och kaptenen N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet Agda Johanna
Linnéa Akerberg, född Bondeson. Detta förslag innebär, att befattningshavare
av staten tillerkännas kompensation för inkomstminskningar, som
de tillfogas genom att de högre befattningar, å vilka de varit förordnade
såsom vikarier före omorganisationen, genom denna indragas, eller, vad
angår kontorsbiträdet Akerberg, den bisyssla, hon innehaft, till följd av
omorganisationen icke vidare kan av henne bestridas. Det förefaller utskottet,
som om förslaget ur principiell synpunkt och med hänsyn till eventuella
konsekvenser vore ägnat att framkalla synnerligen starka betänkligheter.
I fråga örn samtliga nämnda befattningshavare kunna förhållandena
på intet sätt anses säregna, utan liknande omständigheter kunna tänkas vid
andra organisatoriska omläggningar bliva icke alltför sällsynta. Utskottet
finner sig med hänsyn härtill nödsakat att ställa sig avvisande till förslaget.

I fråga örn anslagsberäkningarna torde böra särskilt framhållas, att föreståndarbefattningen
vid den sjukgymnastiska polikliniken, med hänsyn till
att anatomiundervisningen hänvisats till särskild lärare, ej blir behövlig
förrän från och med den 1 januari 1933, samt att anslaget till arvoden för
undervisning i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever måste för övergångsåret
1932/1933 upptagas till 900 kronor, emedan lärarinnan Ingeborg
Eriksson, på grund av tjänstgöring i sjukgymnastlinjens andra årskurs enligt
den äldre ordningen, är förhindrad att i eljest avsedd omfattning biträda
vid förstnämnda undervisning.

Vid bifall till vad utskottet i det föregående tillstyrkt, skulle följande avlöningar
och arvoden för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets
anslag till avlöningar till ordinarie befattningshavare:

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

65

Arvode åt rektor..............................kronor 12,000: —

Avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden

B 26 från och med den 1 januari 1933 ........... » 4,770: —

Avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden

B 26 från och med den 1 april 1933 ........ » 2,385: —

Avlöning åt två manliga lärare i lönegraden B 24..... » 17,160: —

Avlöning åt två kvinnliga lärare i lönegraden B 21 ... . » 13,632: —

Avlöning åt ett kanslibiträde i lönegraden B 7........ » 3,144: —

Avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5............................. » 5,976: —

Avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 62,055

vilket belopp lämpligen torde kunna avrundas till 62,000 kronor.

Härjämte bör för budgetåret 1932/1933 upptagas ett ordinarie förslagsanslag
till övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet å 6,816 kronor,
avrundat till 6,800 kronor.

Från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare skulle för budgetåret
1932/1933 utgå följande arvoden, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

bestämma den slutliga fördelningen:

Arvode åt sekreterare..........................kronor 600: —

» » bibliotekarie........................ » 600: —

» » lärare i anatomi (med reducerad tjänstgöring) » 3,960: —

» » » » fysiologi och hälsolära (med reducerad

tjänstgöring)................. » 3,900: —

» » » » allmän patologi................ » 1,000: —

» för undervisning i sjukdomslära m. m. (med reducerad
tjänstgöring).................... » 1,000: —

» åt lärare i röstbehandling................. » 600: —

» » » » psykologi och pedagogik (med reducerad
tjänstgöring)............ » 600: —

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimer lasarettets

kliniker (från och med den 1 april 1933) . . » 1,250: —

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga

elever......................... » 2,000: —

» » sjukgymnastikens teknik för kvinnliga

elever......................... » 900: —

Arvoden till Övningslärare vid läroverk............. » 2,250: —

Summa kronor 18,660

vilket belopp lämpligen kan avrundas till 18,000 kronor.

Härjämte erfordras dels till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den
sjukgymnastiska polikliniken å serafimerlasarettet från och med den 1 april
flihang till riksdagens ''protokoll 1932. 6 sami. 49 håff. (Nr 90.) 5

66

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

1933 ett ordinarie anslag å 2,000 kronor, dels ock till arvode till extra vaktmästarbiträde
vid gymnastiska centralinstitutet ett extra anslag av 2,040
kronor.

Gentemot övriga i propositionen förekommande beräkningar i fråga örn
anslagsbehovet under budgetåret 1932/1933 har utskottet ingen erinran att
framställa.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

A) avslå herr Paulis ovannämnda motion (I: 315),

B) avslå fröken Hesselgrens ovannämnda motion (I: 320),

C) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
I—V och VII—XIV och herr Holmgrens ovannämnda motion
(I: 321) samt med bifall till herr Thomsons förberörda
motion (II: 460),

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från och
med budgetåret 1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet i det föregående tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centralinstitutets
kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik
med fysikalisk behandling skall, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av utskottet i det föregående
angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t efter hörande av karolinska mediko-kirurgiska
institutets lärarkollegium och direktionen över
serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva, anordnas vid
serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för uppförande
och inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående angivits av en
poliklinik för sjukgymnastik må, sedan direktionen över
serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande och förslag i
ämnet samt efter närmare prövning av Kungl. Maj:t, upptagas
ett lån å högst 200,000 kronor, att amorteras under
tio år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet nr
8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad ävensom att nämnda
fastighet må för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade
inteckningar å tillhopa 3,800,000 kronor jämte ränta,
för ett belopp av högst 200,000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning
för försvarsväsendets behov av gymnastikinstruktörer, som
hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet, må, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för försvarsdepartementet
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

67

för den 26 februari 1932 tillstyrkt, från och med budgetåret
1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet
av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,
nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare
i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,
tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde
i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra

från och med ingången av budgetåret 1932/1933:
dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å

12,000 kronor,

dels 2 lärare i lönegraden B 24,

dels 2 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kanslibiträde i lönegraden B 7,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,

från och med den 1 januari 1933:

1 lärare i sjukgymnastik, tillika poliklinikföreståndare, i
lönegraden B 26;

från och med den 1 april 1933:

1 lärare i sjukgymnastik, tillika biträdande poliklinikföreståndare,
i lönegraden B 26,

VI. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från
och med ingången av budgetåret 1932/1933 uppföra lärarinnan
Ingeborg Eriksson med lön enligt lönegraden B 18
jämte personligt lönetillägg;

VII. vid bifall till vad under V hemställts minska den
i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade
anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu 82,300 kronor, med 20,300 kronor till 62,000 kronor
ävensom föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten
fogade anmärkningen skall utgå, samt förty minska
nämnda ordinarie förslagsanslag med 20,300 kronor,

VIII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna anslagsposten
till vikariatsersättningar å 1,300 kronor samt förty
minska nämnda ordinarie förslagsanslag med 1,300 kronor,

IX. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
nu 20,400 kronor, med 2,400 kronor till 18,000 kronor samt
förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med 2,400
kronor.

68

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

X. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
gymnastiska centralinstitutet under rubrik Övergångsstat
uppföra en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å

6.800 kronor samt förty höja nämnda ordinarie förslagsanslag
med 6,800 kronor,

XI. vid bifall till vad under VII—X hemställts minska
det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 17,200 kronor till

88.800 kronor,

XII. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel
m. m. vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor,
med 500 kronor till 13,500 kronor,

XIII. för bestridande av kostnaderna för uppehållande
under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar
av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande
undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas, för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 42,300
kronor att utgå med den fördelning och enligt de närmare
bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas,

XIV. till bestridande av kostnader för undervisning i
idrott för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av
2,200 kronor,

XV. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av
kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms
förenade studentkårer för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra anslag av 1,000 kronor,

XVI. till extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstiutet
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslagav
2,040 kronor,

XVII. till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den
sjukgymnastiska polikliniken vid serafimerlasarettet i riksstaten
för budgetåret 1932/1933 uppföra ett ordinarie anslag
av 2,000 kronor.

D) avslå Kungl. Maj:ts under punkten VI framställda
förslag i fråga örn personliga lönetillägg till t. f. överlärarna
A. G. Schmiterlöw och N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet
Agda Johanna Linnéa Akerberg, född Bondeson.

Stockholm den 3 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

69

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson i Gränebo,
Svensson i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Walles, Bernström, Thelin, Pauli,
Björck i Djursholm och Pålsson samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Strindlund,
Olsson i Blädinge, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog, Danielsson, Jonsson i
Kskilstuna, Persson i Falla, Hollertz och Andersson i Prästbol.

Reservationer:

1) av herrar Kvarnzelius, Dergqvist och Danielsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag synes utskottet i det stora hela stå
i god överensstämmelse med de riktlinjer för gymnastiska centralinstitutets
omorganisation, som av 1931 års riksdag angåvos i dess skrivelse nr 324.
Mot 1931 års gymnastiksakkunnigas betänkande kunde i detta hänseende
vissa berättigade erinringar framställas, avseende i främsta rummet linjedifferentieringen
och den sjukgymnastiska utbildningens anordning, men
genom de ändringar, departementschefen sedermera på åtskilliga punkter
vidtagit, förefaller det utskottet, som örn några mera vägande invändningar
mot de väsentliga delarna av organisationsförslaget icke med fog skulle
kunna göras. Genom den sjukgymnastiska poliklinikens förläggande till
serafimerlasarettet och genom det inflytande, som berette såväl karolinska
institutets lärarkollegium som direktionen över serafimerlasarettet på lärarbefattningarnas
tillsättning, när det gäller ämnen, som förutsätta medicinsk
utbildning hos läraren, samt undervisnings- och sjukvårdsarbetets skötsel,
torde de krav, som av 1931 års riksdag uppställts på sjukgymnastutbildningens
anknytning till sjukvårdsanstalt och ställande under medicinskt
sakkunnig ledning och tillsyn, få anses uppfyllda. Gentemot kraven på
ännu mera vittgående åtgärder i denna riktning finnes det anledning att
erinra örn att 1931 års riksdag uttryckligen uttalat sig för att sjukgymnastutbildningen
fortfarande bör »stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets».
Därest gränsen mellan friskgymnastutbildningen och sjukgymnastutbildningen
markeras väsentligt skarpare än vad i propositionen skett,
vill det förefalla utskottet, som om av den utav riksdagen önskade samhörigheten
mellan de båda utbildningsgrenarna ej mycket mora skulle återstå
än blotta skenet.

Av vad nu sagts torde framgå, att utskottet icke kan biträda det i motionen
1:315 framställda yrkandet om avslag å Kungl. Maj:ts förslag och
ärendets hänvisande till förnyad utredning. De skäl, som framförts till stöd
för (lotta yrkande, finner utskottet på ovan anförda grunder icke bärande.

70

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Beaktas bör också, att förevarande omorganisationsfråga i mera än 20 år
varit föremål för ett nära nog oavbrutet utredningsarbete, varför det synes
vara hög tid att ett avgörande i saken äntligen kommer till stånd. De ändringar
i förslaget, utskottet funnit påkallade, torde icke kräva någon ytterligare
utredning genom Kungl. Maj:ts försorg utöver vad i propositionen
förutsatts. Berörda ändringar äro nämligen, såsom i det följande skall visas,
ej av mera genomgripande natur.

En sådan mera genomgripande förändring måste det i motionen 1: 321
lramställda yrkandet anses åsyfta. Motionen, som väsentligen avser organisationen
av den planerade sjukgymnastiska polikliniken vid serafimerlasarettet,
utgör ett uttryck för de ovan berörda strävanden, som från läkarhåll
sedan länge gjort sig gällande, att helt lägga sjukgymnastutbildningen under
medicinsk ledning men mot vilka, såsom förut erinrats, 1931 års riksdag
uttalat sig. De olägenheter, Kungl. Maj:ts förslag enligt motionen skulle
medföra för sjukvårdsarbetet vid serafimerlasarettet, förefalla utskottet överdrivna.
Den första i motionen framställda anmärkningen gäller ordningen
för tillsättning av lärarpersonalen vid polikliniken. Vederbörande motionär
synes finna den omständigheten, att direktionen över gymnastiska centralinstitutet
vid tillsättning av de båda lärarna med läkarutbildning skulle
yttra sig, efter det karolinska institutets lärarkollegium upprättat förslag,
innebära en fara för att andra meriter än enbart den vetenskapliga skickligheten
komme att bliva utslagsgivande. Ehuru utskottet icke kan finna
dessa farhågor berättigade, vill utskottet dock, för att ytterligare poängtera,
att befordringarna å dessa tjänster skola ske efter akademiska befordringsgrunder,
föreslå, att sedan karolinska institutets lärarkollegium upprättat
förslag och direktionen över gymnastiska centralinstitutet yttrat sig, jämväl
universitetskanslern skall avgiva yttrande, innan Kungl. Majit fattar beslut.
En sådan ändring i förslaget synes befogad även med hänsyn till den befattning,
det kanslern underställda karolinska institutet skall taga med sjukgymnastutbildningen.
Den nu förordade ordningen torde böra iakttagas
vid tillsättning av samtliga lärartjänster i medicinska ämnen, såväl ordinarie
som extra. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att det enligt dess
mening är obehövligt att vid tillsättning av andra lärartjänster än de båda
vid polikliniken anställda lärarna med medicinsk utbildning använda särskilt
sakkunnigförfarande såsom vid tillsättning av mera framskjutna akademiska
lärarbefattningar.

Vidare påyrkas i motionen 1:321 att de föreslagna fyra lärarna i sjukgymnastikens
teknik skulle erhålla benämningen instruktionsgymnaster och
deras avlöningar avsevärt reduceras. Visserligen skulle härigenom en besparing
vinnas, men då utskottet icke känner sig övertygat örn att ej undervisningen
i ämnet genom en sådan åtgärd skulle bliva lidande, kan utskottet
icke biträda motionärens förslag.

Den vid gymnastikpolikliniken anställda personalen anses enligt samma

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

71

motion böra uppföras på karolinska institutets respektive serafimerlasarettets
stat och ej på gymnastiska centralinstitutets. Utskottet anser för sin del,
att berörda befattningar såsom föranledda av den under gymnastiska centralinstitutet
hörande sjukgymnastutbildningens behov av lärarkrafter böra
tillhöra detta instituts stat. Denna rent budgetära anordning bör givetvis
icke hindra, att polikliniken och dess personal skola vara underkastade lasarettsdirektionens
myndighet på samma sätt som övriga polikliniker och annan
sjukvårdspersonal. Ej heller kan nämnda anordning lägga något hinder i
vägen för att undervisningen i medicinsk rörelsebehandling för medicine
kandidater övertages av gymnastikpoliklinikens lärare. Tvärtom anser utskottet
lämpligt att de senare åläggas åtaga sig denna undervisning, så
mycket mera som härigenom det för närvarande vid karolinska institutet
utgående anslaget till medicinsk rörelsebehandling åtminstone delvis torde
kunna besparas. Då beslut redan fattats örn karolinska institutets anslag
för budgetåret 1932/1933, torde förslag i ämnet vara att förvänta till nästa
års riksdag.

I motionen 1:321 kritiseras vidare förslaget att poliklinikföreståndaren
tillika skulle vara lärare i anatomi. I likhet med motionären anser utskottet
lämpligare att anatomiundervisningen överlämnas åt en fackanatom, vilken
torde böra erhålla ställning av extra lärare liksom lärarna i fysiologi, allmän
patologi m. m. Enligt de grunder, som i Kungl. Maj:ts förslag tillämpats
i fråga om arvode åt andra extra lärare i medicinska ämnen, skulle
för läraren i anatomi erfordras ett arvode av i avrundat belopp 5,000 kronor.
En kostnadsökning å nämnda belopp behöver emellertid ej bliva följden av
nu angivna förändring. Det synes nämligen utskottet, som om det i motionen
1:321 framställda förslaget, att de båda poliklinikläkarna i stället böra övertaga
undervisningen i sjukdomslära, för vilken beräknats två extra lärararvoden
å respektive 3,600 kronor och 4,400 kronor, skulle vara förtjänt av
bifall. Härigenom bliva sistnämnda två belopp, tillhopa 8,000 kronor, obehövliga.
För undervisningen i sjukdomslära torde de båda poliklinikläkarna
böra erhålla tillägg till lönen i form av ett arvode. Utskottet kan dock icke
finna det befogat, att, då nämnda läkare erhållit en så relativt hög lönegradsplacering
som i B 26, varemot utskottet i och för sig intet har att erinra,
berörda arvode bestämmes till så högt belopp som 2,000 kronor per
lärare. Ett belopp av 1,500 kronor till vardera synes vara tillfyllest. Ifrågavarande
förändringar komma vid sådant förhållande icke att medföra någon
fördyring, utan kostnaderna bliva desamma som enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Vad beträffar chefskapet för polikliniken synes det vara i sin ordning,
såsom i motionen I: 321 påyrkas, att en av karolinska institutets professorer,
därtill utsedd av institutets lärarkollegium, fungerar såsom poliklinikens
chef.

I övrigt anser utskottet, i den mån ej annat framgår av vad ovan sagts,
tillräckliga skäl ej anförda för de i motionen I: 321 framställda förslagen.

72

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Även motionen 11:460 avser en betydelsefull förändring i Kungl. Marits
förslag, nämligen en sänkning av inträdesfordringarna sålunda, att realskolexamen,
kompletterad med studentbetyg i vissa naturvetenskapliga ämnen,
(och följaktligen även normalskolekompetens, jämväl med viss komplettering),
hädanefter skulle berättiga till inträde, under det att enligt Kungl.
Majrts förslag studentexamen, kvalificerad i avseende å vissa naturvetenskapliga
ämnen, såsom regel skulle utgöra inträdesvillkor. Utskottet anser,
att ett bifall till motionärens sålunda gjorda yrkande skulle innebära ett
försvagande av elevernas teoretiska underbyggnad, vilket utskottet icke kan
finna tillrådligt, särskilt med tanke på att en av gymnastiska centralinstitutets
viktigaste uppgifter är att utbilda lärare för det högre skolväsendet.
Motionären har ej heller anfört något bärande sakskäl för sin ståndpunkt.
Utskottet anser sig därför böra avstyrka motionen, såvitt den skiljer sig
från Kungl. Maj:ts förslag.

Vad beträffar den militära instruktörskursen anser utskottet det icke vara
helt tillfredsställande, vare sig ur försvarsväsendets eller gymnastiska centralinstitutets
synpunkt, att sammankoppla denna utbildning med gymnastiska
centralinstitutets verksamhet. Då utskottet likväl funnit sig böra
biträda det framlagda förslaget, har detta skett under förutsättning att anordningen
får betraktas blott såsom ett provisorium.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag, att de kvinnliga lärarna vid gymnastiska
centralinstitutet skulle placeras i lönegraden B 21, under det att
de manliga lärarna (med undantag av de medicinskt utbildade) enligt samma
förslag skulle tillhöra lönegraden B 24, har i motionen I: 320 yrkats, att
riksdagen härutinnan måtte besluta sådan lönegradsplacering, att principen
örn lika lön i lika befattning för man och kvinna helt genomföres. Då
utskottet anser, att ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett föregripande
av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell fråga,
vilken varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och framdeles
måste komma under riksdagens bedömande under omständigheter, som möjliggöra
en mera överskådlig och allsidig behandling av detta spörsmål,
finner sig utskottet böra avstyrka sistnämnda motion.

Sedan utskottet sålunda preciserat sin ståndpunkt till de i ärendet väckta
motionerna, vill utskottet nu angiva de erinringar, som utskottet i övrigt
ansett sig böra framställa mot Kungl. Maj:ts förslag.

Enligt detta förslag skall direktionen för gymnastiska centralinstitutet
bestå av sex av Kungl. Majit för en tid ar sex år förordnade ledamöter
samt institutets rektor såsom självskriven ledamot. Av direktionens ledamöter
skola två vara läkare, därav en ledamot av karolinska institutets
lärarkollegium. Beträffande den andra läkarledamoten skulle Kungl. Majit
vid sitt val hava fria händer. Vidare skola tre suppleanter finnas, av vilka
en läkare.

Med hänsyn till det relativt stora antalet ordinarie ledamöter kan utskottet

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

73

för sin del icke tinna erforderligt, att suppleanter tillsättas. Den ordinarie
ledamot, som skulle utses bland karolinska institutets professorer, synes utskottet
böra förordnas, efter det lärarkollegiet vid sistnämnda institut avgivit
förslag i ämnet. Den andre ordinarie läkarledamoten torde böra utses
efter förslag av direktionen för serafimerlasarettet. Sistberörda ändringar
förefalla motiverade av det samarbete, som skulle förekomma mellan gymnastiska
centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet.

Beträffande undervisnings- och timplaner synes det utskottet lämpligt, att
desamma varje gång, innan de fastställas av direktionen för gymnastiska
centralinstitutet, underställas karolinska institutets lärarkollegium respektive
direktionen över serafimerlasarettet, i vad de röra sådana ämnen, i fråga
om vilka samarbete förekommer mellan vederbörande institutioner, med
skyldighet för förstnämnda direktion att taga skälig hänsyn till de erinringar,
som från kollegiet respektive lasarettsdirektionen kunna framkomma.

Vad angår det för rektorsbefattningen föreslagna arvodet, 14,000 kronor,
har utskottet icke kunnat undgå att finna, att nämnda arvode med hänsyn
till gymnastiska centralinstitutets ställning samt omfattningen av de göromål,
som komma att åvila rektor, måste betraktas såsom alltför rikligt tillmätt.
Enligt utskottets uppfattning torde, även i betraktande av att rektor
icke skulle innehava ordinarie anställning utan förordnas för viss tid, ett
arvode å 12,000 kronor få anses utgöra skälig ersättning åt rektor.

Utskottet har vidare icke blivit övertygat örn behovet av en särskild rektors
ställföreträdare, varför Kungl. Maj:ts förslag i denna del avstyrkes.
Härigenom bortfaller det för detta ändamål beräknade arvodet å 2,000
kronor. Vid tillfälligt förfall för rektor torde någon av lärarna lämpligen
kunna åläggas att utan särskild gottgörelse fullgöra rektorsgöromålen.

Behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning kan utskottet icke finna
ådagalagt, varför utskottet i denna del avstyrker Kungl. Majits förslag. 1
anledning härav bör, då några skäl, så vitt nu kan bedömas, ej torde föreligga
att minska de för expeditionsvaktgöromålen till buds stående arbetskrafterna,
jämväl för budgetåret 1932/1933 för institutet upptagas ett belopp
av 2,040 kronor till extra vaktmästarbiträde.

I fråga örn den föreslagna kansliskrivartjansten ansluter sig utskottet till
statskontorets mening, enligt vilken kansliskrivaren bör åläggas att handhava
även räkenskapsföringen. Utskottet beräknar följaktligen i motsats
mot Kungl. Majits förslag intet särskilt belopp för kamrerargöromål.

Kungl. Majit har föreslagit, att i institutets stat skulle, efter omorganisationens
genomförande, upptagas ett anslag å 1,500 kronor till resestipendier
åt lärare. Däremot har för nämnda ändamål icke begärts några medel
för budgetåret 1932/1933. Vid nu angivna förhållande anser sig utskottet
icke hava anledning att för närvarande taga ställning till frågan, huruvida
i institutets stat framdeles bör upptagas ett anslag för ifrågavarande ändamål.

Såvitt utskottet icke i det föregående ifrågasatt ändringar i Kungl. Majlis

74

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

förslag, har utskottet funnit detsamma vara förtjänt att av riksdagen godtagas,
självfallet dock med vissa ändringar i fråga om anslagsberäkningen,
vilka ändringar föranledas av de utav utskottet förut framställda erinringarna
ävensom med vissa ändringar i fråga örn övergångsanordningarna,
varom mera nedan.

Ändringarna i anslagsberäkningarna äro följande. Enligt Kungl. Maj:ts förslag
skulle, sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,
i riksstaten upptagas för institutets räkning dels ett förslagsanslag å

152.000 kronor till avlöningar till ordinarie tjänstemän, dels ock ett anslag å

34.000 kronor till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare. I överensstämmelse
med vad utskottet förut anfört bör det förra anslaget minskas med

7,300 kronor (2,000 kronor minskning av rektors arvode + 2,000 kronor för
rektors ställföreträdare + 3,300 kronor för en förste expeditionsvakt) till 144,700
kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 144,000 kronor. Det senare
anslaget bör minskas med 1,800 kronor (för en kamrerare) till 32,200 kronor,
vilket belopp torde kunna avrundas till 32,000 kronor. Ifrågavarande båda
anslag skulle alltså enligt utskottets förslag sammanlagt komma att uppgå
till 176,000 kronor eller 10,000 kronor lägre än Kungl. Maj:ts förslag.

Vad slutligen beträffar de av Kungl. Majit föreslagna övergångsanordningarna,
måste även här vissa ändringar vidtagas i fråga örn anslagsberäkningar
m. m. med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet i det föregående
intagit.

Först må emellertid uppmärksammas det av Kungl. Majit framlagda, hittills
ej vidrörda förslaget örn personliga lönetillägg åt majoren A. G. Schmiterlöw
och kaptenen N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet Agda Johanna
Linnéa Åkerberg, född Bondeson. Detta förslag innebär, att befattningshavare
av staten tillerkännas kompensation för inkomstminskningar, som
de tillfogas genom att de högre befattningar, å vilka de varit förordnade
såsom vikarier före omorganisationen, genom denna indragas, eller, vad
angår kontorsbiträdet Akerberg, den bisyssla, hon innehaft, till följd av
omorganisationen icke vidare kan av henne bestridas. Det förefaller utskottet,
som örn förslaget ur principiell synpunkt och med hänsyn till eventuella
konsekvenser vore ägnat att framkalla synnerligen starka betänkligheter.
I fråga örn samtliga nämnda befattningshavare kunna förhållandena
på intet sätt anses säregna, utan liknande omständigheter kunna tänkas vid
andra organisatoriska omläggningar bliva icke alltför sällsynta. Utskottet
finner sig med hänsyn härtill nödsakat att ställa sig avvisande till förslaget.

Det av Kungl. Majit för budgetåret 1932/1933 till avlöningar till ordinarie
tjänstemän äskade beloppet å 83,500 kronor kan enligt utskottets förslag
minskas med 7,300 kronor, avseende minskningen i rektorsarvodet samt
arvodet till rektors ställföreträdare och avlöningen till den ifrågasatte förste
expeditions vakten. Härutöver kan emellertid ytterligare en minskning ske
till följd av förslaget om anatomiundervisningens avlyftande från den lärare
vid sjukgymnastikpolikliniken, som skulle vara poliklinikens föreståndare.

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

75

Denna befattning blir nu genom den av utskottet förordade förändringen
icke behövlig förrän från och med den 1 januari 1933, varför för denna
befattning icke behöver beräknas lön med mer än hälften av 9,540 kronor
eller 4,770 kronor. Sammanlagt kan alltså förenämnda belopp å 83,500
kronor minskas med 12,070 kronor eller i avrundat tal 12,000 kronor.
Anslagsbeloppet till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle alltså för
budgetåret 1932/1933 komma att utgöra 71,500 kronor.

Från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare torde för budgetåret
1932/1933 böra utgå följande arvoden, med rätt för Kungl. Majit att när -

mare bestämma den slutliga fördelningen:

Arvode till sekreterare........................... kronor 1,550: —

» » bibliotekarie ................... » 600: —

» » lärare i anatomi (reducerad tjänstgöring)..... » 3,825: —

» » lärare i fysiologi och hälsolära (reducerad tjänstgöring)
........................... * 3,100: —

» » lärare i allmän patologi................. » 1,000: —

» för undervisning i sjukdomslära m. m. (reducerad

tjänstgöring)........................ » 1,000: —

» till lärare i röstbehandling................. » 600: —

» » lärare i psykologi och pedagogik (reducerad

tjänstgöring)........................ » 600: —

Tilläggsarvode åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet
(från och med den 1 april 1933)............. » 1,250: —

Arvode till Övningslärare vid läroverk............... » 2,250: —

Arvode åt den, som förordnas att under tiden till och med
mars 1933 uppehålla undervisningen i sjukgymnastikens
teknik för manliga elever.................... . » 1,650: —

Kronor 17,425: —

Förenämnda två belopp å 71,500 kronor och 17,425 kronor utgöra tillhopa
88,925 kronor. Om härtill lägges anslaget å 2,000 kronor till stipendier
åt elever, kommer det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid institutet
att för budgetåret 1932/1933 utgöra 90,925 kronor, innebärande en
minskning av för ändamålet nu utgående belopp, 106,000 kronor, med
15,075 kronor.

Såsom förut framhållits, bör ett särskilt extra anslag å 2,040 kronor anvisas
för budgetåret 1932/1933 till extra vaktmästarbiträde.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må,

A) avslå herr Paulis ovannämnda motion (I: 315),

B) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
I—V och VII—XIV och herr Holmgrens ovannämnda
motion (I: 321) samt med avslag å dels herr Thomsons ovan -

76

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

nämnda motion (II: 460), i vad den skiljer sig från Kungl.
Maj:ts förslag, dels ock fröken Hesselgrens ovannämnda
motion (I: 320),

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från ock
med budgetåret 1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet i det föregående tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centraltralinstitutets
kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik
med fysikalisk behandling skall, i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som av utskottet i det
föregående angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,
som Kungl. Majit efter hörande av karolinska
mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och direktionen
över serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva, anordnas
vid serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för uppförande
och inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående angivits av en
poliklinik för sjukgymnastik må, sedan direktionen över
serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande och förslag i
ämnet samt efter närmare prövning av Kungl. Majit, upptagas
ett lån å högst 200,000 kronor, att amorteras under
tio år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet
nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad ävensom att
nämnda fastighet må för ändamålet intecknas, utöver redan
beviljade inteckningar å tillhopa 3,800,000 kronor jämte
ränta, för ett belopp av högst 200,000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning
för försvarsväsendets behov av gymnastikinstruktörer, som
hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet, må, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för försvarsdepartementet
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 26 februari 1932 tillstyrkt, från och med budgetåret
1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet
av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,
nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i
lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,
tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde
i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra

från och med ingången av budgetåret 1932/1933:

dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å

12,000 kronor,

dels 2 lärare i lönegraden B 24,

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

77

dels 3 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kansliskrivare i lönegraden Bil,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,
från och med den 1 januari 1933:

1 lärare i sjukgymnastik, tillika; poliklinikföreståndare,
i lönegraden B 26,

från och med den 1 april 1933:

dels 1 lärare i sjukgymnastik, tillika biträdande poliklinikföreståndare,
i lönegraden B 26,
dels ock 1 lärare i lönegraden B 24,

VI. vid bifall till vad under V hemställts minska den
i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade
anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu

82.300 kronor, med 10,800 kronor till 71,500 kronor ävensom
föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten
fogade anmärkningen skall utgå,

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med

10,800 kronor,

VII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid
gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna
anslagsposten till vikariatsersättningar å 1,300 kronor

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med

1.300 kronor,

VIII. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar
vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
nu 20,400 kronor, med 2,975 kronor till 17,425 kronor,

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med
2,975 kronor,

IX. vid bifall till vad under VI—VIII hemställts minska
det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska
centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 15,075 kronor till
90,925 kronor,

X. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m.
vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med
500 kronor till 13,500 kronor,

XI. för bestridande av kostnaderna för uppehållande
under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar
av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande

78

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas, för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 42,300 kronor
att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t meddelas,

XII. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 2,200
kronor,

XIII. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av
kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms
förenade studentkårer för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra anslag av 1,000 kronor,

XIV. till extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet
anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av
2,040 kronor,

C) avslå Kungl. Maj:ts under punkten VI framställda
förslag i fråga om personliga lönetillägg till t. f. överlärarna
A. G. Schmiterlöw och N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet
Agda Johanna Linnéa Akerberg, född Bondeson.»

2) av herr Pauli, vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till fröken
Hesselgrens motion I: 320 örn sådan lönegradsplacering av befattningshavarna
vid gymnastiska centralinstitutet, att principen om lika lön i lika befattningför
man och kvinna därvid helt genomföres.

Stockholm 1932, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.

3*1299