8
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
Nr 88.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om bidrag till uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka.
(3:e avd.)
I fem särskilda motioner, vilka hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, hava framställts förslag örn anslag till bidrag för uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka.
Salunda bar i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första
kammaren, nr 68, av herrar S. Linders och A. J. Bärg samt den andra
inom andra kammaren, nr 188, av herr E. Lindley m. fl. hemställts, att
riksdagen ville dels för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
örn 500,000 kronor till bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt
sjuka, dels besluta, att undantagandet av vissa för sjukvård över
huvud förut använda anstalter från rätten till statsbidrag till uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka icke måtte gälla i fråga örn tillförne
av landsting eller stad utanför landsting använda sjukvårdsanstalter,
som med medicinalstyrelsens tillstånd apterats till hem för dylika sjuka.
Vidare har i en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg
väckt motion, nr 71, hemställts, att riksdagen för nästkommande budgetår
måtte som extra reservationsanslag anvisa 250,000 kronor att utgå
som bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka.
Slutligen har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första
kammaren, nr 69, av herr A. Thelin m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 110, av herr E. O. Magnusson i Tumhult m. fl., hemställts, att
riksdagen måtte bevilja Kronobergs läns landsting ett efter 44 platser beräknat
anslag av 66,000 kronor för uppförandet av i motionen omförmält
hem för kroniskt sjuka i Växjö.
Till stöd för de av herrar Linders och Bärg samt herr Lindley m. fl.
väckta motionerna, I: 68 och II: 188, har anförts följande:
»I statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, anmäler socialministern,
att han ansett, att för bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt
sjuka icke bör äskas något statsanslag för budgetåret 1932/1933. Företagna
utredningar giva emellertid vid handen, att för utbetalande av
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
9
statsbidrag till redan beslutade eller planerade anstalter för dylika sjuka
ett statsanslag för nästa budgetår om cirka 500.000 kronor är behövligt.
Enligt socialministerns mening nödvändiggöra statsfinansiella skäl nu
ett kortare uppehåll med beviljande av ytterligare anslag för här avsedda
ändamål. Ett dylikt uppehåll vore visserligen ur sjukvårdssynpunkt
beklagligt, men å andra sidan vore behovet av nya anstalter numera flerstädes
icke så trängande. Det kunde vidare förväntas, att uppehållet i
viss mån komme att bliva till fördel för ifrågavarande vårdforms rationella
utveckling och organisation i enlighet med vissa av statens sjukvårdskommitté
uppdragna riktlinjer.
Enligt vår mening torde de sålunda åberopade skälen för ett uppehåll i
byggnadsverksamheten för den kroniska sjukvården knappast få anses
bärande. Det är visserligen sant, att den statsfinansiella situationen är
allvarlig och gör besparingar i olika avseenden både lämpliga och nödvändiga.
Dessa besparingar eller inskränkningar böra emellertid icke
drabba det allmännas byggnadsverksamhet, enär det då kan befaras, att
den stora arbetslöshet, som för närvarande råder, skall bliva ytterligare
förvärrad. Det kan knappast anses som god politik att, medan statsanslag
örn flera miljoner kronor begäres för anordnande av reservarbeten
för arbetslösa, staten samtidigt drar in ett byggnadsbolag örn några
hundratusen kronor till landsting och kommuner och därmed minskar arbetstillfällen
och omöjliggör utförande av redan beslutade eller planerade
arbeten. I tider sådana som de nuvarande bör staten fastmera på allt
sätt understödja de kommunala organen, så att dessa i allmänhet kunna
upprätthålla sin byggnadsverksamhet i åtminstone normal omfattning.
Ur sjukvårdssynpunkt måste det också anses såsom synnerligen angeläget,
att platsanskaffningen för de kroniskt sjuka ej avstannar. Vården
av denna kategori av sjuka, vilken länge varit försummad, har först under
de senare åren, efter tillkomsten av de statliga byggnads- och driftsbidragen,
undergått någon kraftigare utveckling. På sina håll i landet
torde också för närvarande erforderligt platsantal för dessa sjuka finnas
tillgängligt. I andra delar däremot återstår ännu mycket att göra i förevarande
avseende. Det måste under sådana förhållanden kännas både
hårt och orättvist för sjuka i sistnämnda delar av landet att nu för obestämd
tid framåt på grund av det statliga byggnadsbidragets indragande
se sig berövade möjligheten att erhålla lämplig vård.
Att ett uppehåll med byggnadsverksamheten för den kroniska sjukvården
skulle, såsom departementschefen framhåller, vara till fördel för organisationen
av sagda vårdform, i det att en uppdelning av vården mellan
landstingen och primärkommunerna i enlighet nied vissa av statens sjukvårdskommitté
angivna och i fjolårets statsverksproposition omnämnda
riktlinjer då skulle komma till stånd, kunna vi icke inse. Snarare är enligt
vår mening motsatsen att vänta. Sjukvårdskommittén anser sig ur
10
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
såväl sjukvårds- som ekonomisk synpunkt böra giva företräde åt landstingsanstalterna.
Landstingen hava också med stort intresse gripit sig
an med denna vårduppgift. Örn detta intresse vittnar bland annat, att,
enligt uppgift i årets statsverksproposition, landstingen vid fjolårets möten
beslutat inrätta anstalter för kroniskt sjuka, vartill statligt byggnadsbidrag
örn sammanlagt 100,000 kronor beräknats skola erhållas. Gå
landstingen nu förlustiga detta statsbidrag, är det fara värt, att de förlora
sitt intresse för denna vårdform, så mycket mer som i cirkulärskrivelse
från finansdepartementet framhållits, att viss återhållsamhet med
upptagande av lån för byggnadsändamål måste iakttagas. Under sådana
förhållanden kan det med skäl befaras, att resultatet av uppskovspolitiken
blir det motsatta mot vad Statens sjukvårdskommitté förordat och vi
för vår del anse lyckligast.
Vi hålla sålunda före, att jämväl för nästa budgetår erforderligt statsanslag
bör upptagas till bidrag till inrättande av hem för kroniskt sjuka.
I detta sammanhang vilja vi beröra ett annat spörsmål med avseende å
de statliga byggnadsbidragen till den kroniska sjukvården. Enligt kungl,
kungörelsen den 27 juni 1927 angående statsbidrag till uppförande och
inrättande av hem för kroniskt sjuka äro från statsbidrag uteslutna »dels
anstalt, som av den, vilken använder eller ämnar använda densamma såsom
hem för kroniskt sjuka, vid ingången av år 1927 brukades för sjukvård,
även örn sjukvården helt eller delvis avsåg vård av andra än kroniskt
sjuka, dels ock anstalt, vars uppförande eller inrättande för ifrågavarande
ändamål av den, som söker statsbidrag, påbörjats före ingången
av år 1927 eller som av sökanden för samma ändamål förvärvats före
nämnda tidpunkt». Undantagandet av vissa för sjukvård överhuvud förut
använda anstalter från rätten till statsbidrag till inrättandet motiverades
av departementschefen i proposition nr 112 till 1927 års riksdag därmed,
att, örn ej detta undantag gjordes, möjlighet öppnades till kringgående av
retroaktivitetsregeln. Sedermera har emellertid 1929 års riksdag efter
motioner i ärendet medgivit, att statsbidrag med hälften av det belopp,
som skulle hava utgått enligt gällande kungörelse, skulle få utbetalas till
vissa närmare angivna av landstingen före år 1927 inrättade hem för
kroniskt sjuka.
Då sålunda retroaktivitetsreglen vad angår ifrågavarande landstingshem
redan brutits, synes man enligt vår mening nu böra taga steget fullt
ut och icke från rätten till statsbidrag undantaga de landstingen eller
städer utanför landsting tillhöriga anstalter för kroniskt sjuka, som före
1927 använts för sjukvård över huvud. Såsom garanti mot kringgående
av retroaktivitetsregeln är denna begränsning tydligen nu icke längre
erforderlig och har ur denna synpunkt intet att betyda. Däremot synes
oss sagda begränsning ägnad att öka det allmännas och icke minst statens
kostnader för den kroniska sjukvården, i det att den hindrar att för
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
11
annat ändamål obehövliga eller utmönstrade sjukvårdsanstalt apteras
till hem för kroniskt sjuka.
För landstingen och landstingsstäderna, som ju driva en omfattande
sjukvårdande verksamhet, är det av stor betydelse, att sjukhus och anstalter,
som av en eller annan orsak icke längre äro behövliga för visst
sjukvårdsändamål, kunna användas för andra sjukvårdsgrenar, där behov
av vårdplatser förefinnes. Då brist på vårdplatser rått och alltjämt råder
för de kroniskt sjuka, är det huvudsakligen för detta sjukvårdsändamål,
som överflödiga sjukvårdslokaler plägat komma till användning. Det
säger sig självt, att det måste bliva avsevärt billigare att obetydligt omändra
en redan för sjukvård använd byggnad till vårdhem för kroniskt
sjuka än att bygga ett nytt sådant. Den berörda bestämmelsen stimulerar
ej landstingen att på dylikt sätt använda överflödiga sjukvårdslokaler
utan verkar snarare därhän, att nya byggnader med betydande kostnader
för det allmänna komma att uppföras. Detta måste givetvis anses
vara ur nationalekonomisk synpunkt oriktigt, och synnerligast i dessa
tider, då största sparsamhet är av nöden, bör man se till att bästa möjliga
resultat vinnes med minsta möjliga kostnader. Genom slopande för landstingens
och landstingsstädernas vidkommande av begränsningen, att
statsbidrag ej får utgå till inrättande av anstalt för kroniskt sjuka i
byggnad, som vid 1927 års ingång användes för sjukvård över huvud,
befordras enligt vår mening en rationell sparsamhet och underlättas lösningen
av ett brännande vårdproblem. För skapande av garanti mot
missbruk kunde därvid lämpligen föreskrivas, att medicinalstyrelsen
skall förklara dylik byggnad icke längre behövlig för sitt ursprungliga
ändamål och att styrelsen samtycker till byggnadens aptering till hem
för kroniskt sjuka.»
I den av herr Andersson i Falkenberg väckta motionen, II: 71, har anförts:
»I
årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 68) har något
anslag till uppförande m. m. av hem för kroniskt sjuka ej uppförts. Enligt
den ifrågavarande punkt i propositionen bifogade utredningen framgår,
att ett anslag av 500,000 kronor skulle vara erforderligt, örn den statsunderstödda
byggnadsverksamheten på detta område skulle fortgå i den utsträckning
som tillmötesgående av väntade inkommande ansökningar
skulle nödvändiggöra. Departementschefen anser detta icke möjligt, örn
statsfinansiella skäl skola iakttagas, varjämte de mest trängande behoven
redan skulle vara tillgodosedda.
Detta må vara fallet på sina håll, men i vida trakter har på detta område
ännu endast föga eller intet åtgjorts. Så lia exempelvis i Hallands
län visserligen byggts dylika hem för tre av städerna samt för ett landsbygdsområde,
medan däremot utredning för närvarande pågår om lämp
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
ligaste anordnandet av sådana hem för de övriga städerna och den återstående
större delen av landsbygden. Likartat torde förhållandet vara
även på många andra håll.
Det torde icke vara riktigt att på detta sätt plötsligen strypa det vaknande
intresset för denna fråga. Det gäller ju dock att med byggande av
dessa hem för kroniskt sjuka söka åstadkomma bättre vård för de allra fattigaste
medborgarna och då särskilt den del av dem, som icke på de allmänna
sjukhusen kunna erhålla vård utan som nu i stor utsträckning
antingen i fattiga hem eller på försörjningsinrättningar endast i ofullständig
utsträckning kunna omhändertas och ofta få en mycket bristfällig omvårdnad.
Det hör i detta sammanhang icke heller förbises, att just en byggnadsverksamhet
av denna art, som kan anses vara synnerligen nödig och nyttig,
kan vara ägnad att i sin mån bidraga till sysselsättning av arbetskraft
och därigenom motverka den arbetslöshet, som under även nästkommande
budgetår kan hota.
Örn det totala anslagsbehovet uppgår till 500,000 kronor, torde måhända
dock de allra viktigaste nybyggnadsföretagen kunna tillgodoses
med ett lägre belopp. Under alla omständigheter synes icke hela denna
lovande sociala verksamhet få helt avkopplas.»
I de av herr Thelin m. fl. och herr Magnusson i Tumhult m. fl. väckta
motionerna, I: 69 och II: 110, har i huvudsak anförts:
»Allt sedan år 1927 har riksdagen årligen beviljat anslag till uppförande
m. m. av hem för kroniskt sjuka. Detta anslag utgjorde för budgetperioden
1930/1931 450,000 kronor. För budgetåret 1931/1932 har riksdagen anvisat
ett extra reservationsanslag för ändamålet av 50,000 kronor. Sålunda
anvisade medel jämte uppkomna reservationer å tidigare anslag
avse emellertid endast att täcka kostnaderna för statsbidrag till sådana
platser, som beräknas bliva färdiga att tagas i bruk före den 1 juli 1932.
I årets statsverksproposition har icke upptagits något anslag för berört
ändamål beroende på det statsfinansiella läget, som nödvändiggör största
möjliga återhållsamhet i fråga örn beviljande av anslag. Det är givetvis
icke vår avsikt att bestrida nödvändigheten av dylik sparsamhet, därest
densamma kan göra sig gällande utan att bryta sönder under stora svårigheter
och mycken möda uppgjorda organisationsplaner och i övrigt på
lång sikt träffade dispositioner. Vi förmena likväl, att Kronobergs läns
landsting, som icke synes kunna bliva delaktigt av nu för ändamålet till
Kungl. Maj:ts disposition stående anslag, härigenom skulle komma i en
belägenhet, som med hänsyn till de särskilda förhållanden, vilka varit förknippade
med uppförandet av landstingets anstalt för kroniskt sjuka i
Växjö, knappast kan anses överensstämma med rättvisa och billighet. Till
belysande härav må anföras följande.
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
13
I Kronobergs län har sedan åtskillig tid verkat en förening med uppgift
att söka åstadkomma ett hem för kroniskt sjuka. Denna förening,
som äger rätt betydande tillgångar, stod för några år sedan inför utsikten
att kunna förverkliga sina byggnadsplaner och hade för ändamålet träffat
vissa förberedelser. Samtidigt hade länets landsting att till den 1
januari 1933 uppföra epidemisjukhus enligt epidemilagen. Tanken väcktes
då att genom en sammankoppling av epidemisjukhuset i Växjö med
det tilltänkta hemmet för kroniskt sjuka dels kunna göra vissa besparingar
i byggnads- och driftkostnader, dels möjliggöra erhållande av statsbidrag
för uppförandet och driften av sistnämnda hem, vilket statsbidrag
jämlikt därom gällande bestämmelser ju icke stod föreningen såsom sådan
till buds. Föreningen erbjöd sig därför att till landstingets disposition
av sina medel ställa det belopp, som utöver beräknat statsbidrag, 60,000
kronor, erfordrades för uppförande — i anslutning till nytt epidemisjukhus
i Växjö — av ett hem för kroniskt sjuka med plats för 40 eventuellt
42 patienter. Vid lagtima möte den 4 september 1929 beslöt landstinget
såvitt nu är i fråga dels att uppföra ett epidemisjukhus i Växjö för en
beräknad kostnad av 246,000 kronor, dels att med antagande av ett av
ovannämnda förening gjort här ovan refererat erbjudande låta för en beräknad
kostnad av 192,000 kronor, varav 60,000 kronor beräknades utgå
av statsmedel, i samband med uppförandet av nyssnämnda epidemisjukhus
uppföra ett hem för kroniskt sjuka, avsett för 40 eller eventuellt 42
patienter. Platsantalet har sedermera utökats till 44. Ritningarna till
dessa byggnadsföretag hava efter en hel del ändringar och kompletteringar
blivit av medicinalstyrelsen förhandsgranskade och godkända. Då landstinget
ville tillgodogöra sig de erfarenheter i avseende å epidemisjukhus,
som vunnits på andra håll, dröjde emellertid landstinget i det längsta med
byggnadsarbetets igångsättande. Såväl epidemisjukhuset som hemmet för
kroniskt sjuka kunna emellertid nu beräknas vara fullt färdiga till i slutet
av år 1932 eller således till den i epidemilagen föreskrivna tid. Hemmet
inrymmer erforderliga kökslokaler även för epidemisjukhuset, varför
ett samtidigt igångsättande av båda byggnadsföretagen för landstinget
utgjorde en bindande nödvändighet. Då landstinget enligt därom gällande
bestämmelser ansåg sig med visshet kunna påräkna statsbidrag till epidemisjukhusets
uppförande samt detta byggnadsarbetes igångsättande
icke med nödvändighet förutsatte, att ansökan örn statsbidrag dessförinnan
ingivits, kom dylik ansökan såväl för epidemisjukhuset som det därmed
sammanbyggda hemmet för kroniskt sjuka att ingivas till medicinalstyrelsen
först i september 1931. Härigenom har medicinalstyrelsen, som
genom upprepade granskningar av byggnadsritningarna hela tiden
haft vetskap örn byggnadsföretaget, icke haft anledning medräkna
landstinget vid sin i slutet av år 1930 gjorda underdåniga hemställan
örn anvisande av statsbidrag för ifrågavarande ändamål för budget
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
XJt siw i t et 8
yttrande.
året 1931/1932. Då nu såsom ovan nämnts på grund av den hastigt och
oväntat inträffade svårartade ekonomiska depressionen Kungl. Majit icke
i årets statsverksproposition ansett sig kunna upptaga något anslag för
ändamålet, tro vi oss hava fullt skäl för den uppfattningen, att landstinget,
vars budget redan förut i hög grad blivit ansträngd, utan egentligt eget
förvållande kommit i ett synnerligen brydsamt läge. Att märka är i detta
sammanhang, att landstinget måst anvisa högst betydande tilläggsanslag
för färdigställande av epidemisjukhusen i Växjö och Ljungby samt nu
ifrågavarande hem för kroniskt sjuka ävensom att förenämnda förenings
tillgångar helt tagits i anspråk för uppförandet av hemmet för kroniskt
sjuka, varför landstinget i händelse av avslag å denna motion har att
gälda ytterligare 66,000 kronor i byggnadskostnader för samma hem.
Starka billighetsskäl synas oss därför tala för att riksdagen här träder
hjälpande emellan. Vi anse oss hava så mycket större fog att nu göra
framställning härom, som väl knappast sådana skäl för bifall, som de av
oss nu förebragta, torde vara till finnandes på annat håll.
Såsom ett ytterligare stöd för vår hemställan få vi för övrigt anföra,
att det med hänsyn till de principer, som av medicinalstyrelsen tillämpats
vid anmälan om anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932 och som framgå
av statsverkspropositionen 1931 V huvudtiteln p. 72, synes ovisst, huruvida
landstinget över huvud hade haft utsikt att förordas till erhållande
av statsbidrag, även örn landstingets ansökan ingivits långt tidigare än
vad nu varit fallet. Då nämligen medicinalstyrelsen beträffande landstingsanstalterna
endast inbegripit sådana till erhållande av statsbidrag,
som beräknades bliva färdiga att tagas i bruk före den 1 juli 1932, men
landstingets anstalt på sätt ovan nämnts skulle vara färdig först i slutet
av år 1932, ligger det nära till hands att antaga, att landstinget först till
ett kommande budgetår av medicinalstyrelsen skulle hava uppförts i tur
att erhålla statsbidrag, därest riksdagen härtill anslagit medel.
Såsom av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 4 januari 1932
(femte huvudtiteln, sid. 320 och 321) framgår, har medicinalstyrelsen i
skrivelse den 12 augusti 1931 hemställt örn anvisande av anslag för budgetåret
1932/1933 till bidrag till uppförande m. m. av hem för kroniskt
sjuka. Därvid har styrelsen upplyst, att den 1 juli 1931 förefunnits reservationer
å ifrågavarande anslag å 390,253 kronor samt att därför medelstillgången
— efter inräknande av det för budgetåret 1931/1932 beviljade
anslaget å 50,000 kronor samt efter frånräknande av ett under tiden 1 juli
—12 augusti 1931 utbetalat belopp av 29,862 kronor — utgjorde 410,391
kronor. Vid beräkningen av anslag för ändamålet i fråga för nästkommande
budgetår har medicinalstyrelsen ansett anslagsbeloppet böra bestämmas
till 400,000 kronor.
Departementschefen har emellertid av statsfinansiella skäl funnit nöd -
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
15
vändigt, att ett kortare uppehåll med beviljande av ytterligare anslag för
ändamålet nu äger rum.
I avseende härå vill utskottet framhålla, att den statsfinansiella situationen
visserligen föranleder, att inskränkningar och besparingar på
skilda områden så långt möjligt är böra vidtagas, men att utskottet med
allt beaktande av denna synpunkt dock ansett sig icke kunna dela departementschefens
mening därom, att några ytterligare medel ej höra för
nästkommande budgetår anvisas för ändamålet i fråga. Visserligen har
utvecklingen gått därhän, att det mest trängande behovet av anstalter
för kroniskt sjuka numera flerstädes kan anses vara tillgodosett, men känt
är ock, att i stora delar av landet föga blivit åtgjort för denna anstaltsvård.
Ett avstannande av statens stödjande verksamhet på detta område
synes utskottet därför ur sjukvårdssynpunkt beklagligt.
Örn utskottet sålunda funnit sig böra förorda, att medel för nu ifrågavarande
ändamål ställas till Kungl. Maj:ts förfogande jämväl för det
kommande budgetåret, har utskottet dock ansett angeläget, att dessa,
så långt möjligt är, begränsas. Enligt vad utskottet inhämtat, torde
Kronobergs läns och Älvsborgs läns landsting, av vilka det förstnämnda
landstinget lärer inom en snar framtid få sin anstalt i Växjö färdigställd,
närmast ifrågakomma till erhållande av statsbidrag. Utskottet vill föreslå,
att anslag, motsvarande de härför av medicinalstyrelsen beräknade
bidragsbeloppen, eller i runt tal 110,000 kronor, anvisas för budgetåret
1932/1933.
Vad slutligen angår det motionsvis framkomna förslaget örn beslut från
riksdagens sida, att undantagande av vissa för sjukvård över huvud förut
använda anstalter från rätten till statsbidrag till uppförande m. m. av
nu ifrågavarande hem icke måtte gälla örn tillförne av landsting eller
stad utom landsting använda sjukvårdsanstalter, som med medicinalstyrelsens
tillstånd apterats till hem för kroniskt sjuka, är detta ett spörsmål,
vartill riksdagen icke lärer böra taga ståndpunkt med mindre konsekvenserna
av ett beslut i sådan riktning blivit genom vederbörlig utredning
från Kungl. Maj:ts sida klarlagda.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
I:o) att riksdagen må i anledning av herrar Linders’
och Bärgs, herr Lindleys m. fl. samt herr Anderssons
i Falkenberg förevarande motioner, 1:68 samt 11:71
och 188, till bidrag till uppförande m. m. av hem för
kroniskt sjuka, för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra reservationsanslag av 110,000 kronor;
II:o) att herrar Linders’ och Bärgs samt Lindleys
m. fl. ovannämnda motioner I: 68 och II: 188, i vad desamma
ej röra anslagsfrågan, ej må av riksdagen bifallas;
samt
16
Statsutskottets utlåtande Nr 88.
lilio) att herrar Thelins m. fl. och Magnussons i
Tumhult m. fl. motioner, 1:69 och 11:110, må anses
besvarade genom vad utskottet anfört.
Stockholm den 3 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 87.
Reservation
av herr Strindlund.
321424. Stockholm, Isaac Marcus B ok tryckeri-Aktiebolag, 1932.