Statsutskottets utlåtande Nr 84.
1
Nr 84.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1932 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ordnande
av ett sjöhistoriskt museum i Stockholm.
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition, nr
227, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, bar
Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
•över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
ej mindre förklara, att riksdagen icke finner anledning till erinran mot
emottagande av dels det av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse erbjudna
belopp av åttahundratusen kronor såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för uppförande i Stockholm genom statens försorg av en
byggnad för sjöhistoriska museet, dels Föreningen Sveriges sjöfartsmuseurns
i Stockholm samlingar, dels ock föreningens byggnadsfond å tolvtusen
kronor såsom ytterligare bidrag till kostnaderna för nämnda museibyggnad,
än även medgiva, att Kungl. Majit må äga att dels för museibyggnaden
utan ersättning upplåta erforderlig tomtmark, dels ock för en kostnad
av högst åttaliundraåttiofemtusen kronor att utgå av nyssnämnda medel
och den av statskontoret förvaltade museibyggnadsfonden låta uppföra
ifrågavarande museibyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med professorn
Ragnar Östbergs den 23 november 1931 dagtecknade förslag.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Sedan chefen för marinförvaltningen, konteramiralen J. C. Schneidler,
oell ordföranden i Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm, konteramiralen
H. H. K. Ericson, i en den 27 mars 1931 dagtecknad skrift anmält,
att styrelsen för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse beslutat att
till bestridande av kostnaderna för ett marin- och sjöfartsmuseum i Stockholm
under vissa angivna villkor bidraga med ett belopp av 800,000 kronor,
bemyndigade Kungl. Majit den 24 april 1931 dåvarande chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla högst fem utredningsmän, därav en i
egenskap av ordförande, för att inom sistnämnda departement biträda
med verkställande av utredning rörande anordnande av ett dylikt museum,
med beaktande — särskilt ur kronans synpunkt — av alla
liihimri lill riksdagens protokoll 1932. (i sami. 44 haft. (Nr Si.)
1
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Historik.
2
därmed sammanhängande spörsmål av ekonomisk och annan art. Med
stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 8 maj
1931 såsom utredningsmän konteramiralen J. C. Schneidler, tillika ordförande,
konteramiralen H. H. Iv. Ericson, ledamoten av riksdagens första
kammare, numera landshövdingen E. J. G. Rosén, f. d. kaptenen J. O.
Wallenberg och kanslirådet i handelsdepartementet N. Carlsson. Med
skrivelse den 12 januari 1932 avgåvo utredningsmännen till chefen för
försvarsdepartementet betänkande i ärendet. Sedan betänkandet överlämnats
till handelsdepartementet, hava, efter anmodan, yttranden däröver
avgivits av djurgårdskommissionen, riksmarskalksämbetet, arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, byggnadsstyrelsen, marinförvaltningen,
kommerskollegium, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,
statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd oell chefen för
marinstaben samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Riksmarskalksämbetet
överlämnade därvid tillika yttrande i ärendet av djurgårdsförvaltningen,
arméförvaltningens fortifikationsdepartementet yttrande av
chefen för östra arméfördelningen, byggnadsstyrelsen yttrande av professorn
C. G. Bergsten, marinförvaltningen yttranden av varvscheferna vid
flottans stationer i Stockholm och Karlskrona ävensom av föreståndaren
för marinmuseet samt kommerskollegium yttrande av styrelsen för Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm.
Sid. 2—11 i propositionen innehålla en historik angående statens sjökrigshistoriska
samlingar och Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm.
Härav framgår, att de sjökrigshistoriska samlingarna stå under marinförvaltningens
överinseende och att hos Kungl. Maj:t förekommande ärenden
rörande desamma sålunda tillhöra försvarsdepartementet. Marinförvaltningen
biträdes beträffande samlingarna i Karlskrona av varvschefen
därstädes. För samlingarnas vård har marinförvaltningen utfärdat vissa
föreskrifter.
Enligt dessa utövas inseendet över samlingarna av en föreståndare, vilken
har till sitt biträde i Stockholm en tillsyningsman och vid behov en
assistent — för närvarande finnes ingen sådan — samt i Karlskrona en
biträdande föreståndare.
Föreståndaren avses företrädesvis vara en pensionerad sjöofficer.
Under marinförvaltningen finnes en nämnd, bestående av en sjöofficer
och en mariningenjör, utsedda av marinförvaltningen, en sjöofficer, utsedd
av chefen för marinstaben, en representant för varvschefen vid Karlskrona
örlogsvarv samt föreståndaren för samlingarna. Nämnden har att
avgiva förslag till föreståndare och assistent, varjämte frågor örn större
eller viktigare ändringsarbete m. m. dylikt skola av föreståndaren underställas
nämnden.
Marinförvaltningen har för föreståndaren och tillsyningsmannen utfärdat
instruktioner.
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
3
Föreståndaren — för närvarande en marindirektör i marinen och pensionerad
mariningenjör av Ira graden — uppbär för sin befattning med
samlingarna ett årligt arvode av 1,800 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg.
Den nuvarande tillsy ningsmannen är underofficer av 3:e graden å frivillig
övergångsstat vid flottan och åtnjuter vid marinmuseet ett årligt
arvode av 1,200 kronor med reglerat dyrtidstillägg ävensom förmånen av
fri bostad, värme och lyse, uppskattad till 780 kronor; för städning och
rengöring uppbär han en särskild ersättning av 1,200 kronor per år.
Omkostnaderna för statens sjökrigshistoriska samlingar hava under
budgetåret 1930/1931 varit följande:
Arvode till föreståndaren ........... kronor 1,800
Dyrtidstillägg till d:o...................................... » 228
Arvode till tillsyningsmannen ........................ » 1,200
Dyrtidstillägg till d:o ................................1..... » 153
Summa kronor 3,381.
Arvode till biträdande föreståndaren för samlingarna å
Karlskrona örlogsvarv .................................. kronor 600
Summa kronor 3,981.
Till samlingarnas underhåll .............................. » 4,239
Summa kronor 8,220.
Till täckande av denna kostnadssumma finnes å staten för ordinarie reservationsanslaget
till understöd åt föreningar (IV. 3. C. 3) motsvarande
belopp anvisat såsom »bidrag till underhåll av sjökrigshistoriska samlingar».
Dessutom har under budgetåret för samlingarnas underhåll använts
vad som influtit från försäljningen av inträdesbiljetter, vykort och fotografier,
tillhopa 919 kronor 87 öre.
Å vederbörande anslag hava vidare under samma budgetår avförts följande
utgifter, avseende den byggnad, som upplåtits till marinmuseum:
Telefonabonnemang ................... kronor 130: —
Städning, skurning och övrig inre renhållning samt sotning
.............................................. » 1,453: —
Bränsle, lyse och vatten ................................ » 2.057: 55
Yttre renhållning ...... » 420: —
Summa kronor 4,060: 55.
Om härtill läggas 7,620 kronor (d. v. s. ovannämnda belopp, 8,220 kronor,
minskat med arvodet till biträdande föreståndaren i Karlskrona, 600
kronor), erhålles summan 11,680 kronor 55 öre, utgörande kostnaderna av
4
Statsutskottets utlåtande Ar 84.
statsmedel under fjärde huvudtiteln för statens sjökrigshistoriska samlingar
i Stockholm under budgetåret 1930/1931.
Härtill komma utgifter för nödtorftigt underhåll av de till marinmuseet
upplatna byggnaderna, vilka utgifter bestridas av byggnadsstyrelsen
utav medel från sjätte huvudtiteln och under budgetåret 1930/1931 uppgingo
till 2,081 kronor 1 öre.
Av statsmedel hava sålunda till förvaring, vård och underhåll av de
statens sjökrigshistoriska samlingar, som skulle ingå i det nya museet,
under budgetåret 1930/1931 åtgått tillhopa 13,761 kronor 56 öre. Härvid
bör dock beaktas, att såväl föreståndaren som tillsyningsmannen samtidigt
åtnjöto lön å övergångsstat i marinen med respektive 6,795 och 2,070
kronor per år förutom dyrtiastillägg.
Vid Sveriges sjöfartsmuseum äro anställda en föreståndare och en vaktmästare
samt från och med förra året en assistent.
I löner utbetalades under år 1930 till föreståndaren 6,000 kronor och
till vaktmästaren 2,300 kronor. Assistentens arvode är bestämt till 4,800
kronor, vilket belopp för ändamålet ställts till förfogande från enskilt
håll. Extra vaktmästarebiträde och städning drogo under år 1930 en kostnad
av 1,190 kronor, vilken summa ingår i den nedan angivna utgiftsposten
»Avlöningar».
Föreningens, d. v. s. museets, utgifter voro under år 1930 enligt styrelse -
berättelsen följande: |
|
Hyror ............................ |
|
Värme och lyse .................... |
|
Avlöningar ........................ |
|
Övriga omkostnader (samlingarnas |
underhåll och till- |
ökning) ......................... |
Summa kronor 23,205: 26.
För år 1931 har avlöningskontot ökats med ovannämnda assistentarvode,
4,800 kronor, och ett lönetillägg till vaktmästaren å 100 kronor.
Till uppehållande av föreningens verksamhet hava beviljats penninglotterimedel,
dels den 31 mars 192S med 18,000 kronor, under villkor bland
annat att föreningen av detta belopp använde högst 9,000 kronor för år
räknat, dels den 9 maj 1930 med 13,500 kronor för år 1931, dels slutligen
den 21 maj 1931 med 15,000 kronor för år 1932.
I övrigt hava omkostnaderna för museet bestritts av inkomsterna från
medlems- och inträdesavgifter samt avkastningen av föreningen tillhöriga
fonder ävensom kontanta bidrag från sammanslutningar, affärsföretag
och enskilda personer.
Under år 1930 inflöto i medlems- och inträdesavgifter 1,227 kronor 16
öie och såsom kontanta gavor 6,33o kronor. Föreningens fonder uppgång©
a id arets slut till sammanlagt 78,057 kronor 88 öre, därav en byggnads
-
Statsutskottets utlåtande Nr 84. 5
fond å 12,000 kronor. Under samma år utgjorde avkastningen av fondmedlen
3,016 kronor 31 öre och andra ränteinkomster 506 kronor 84 öre.
Å sid. 11—39 i statsrådsprotokollet återfinnes utredningsmännens betan- Utrednings.
# mannens u™-
kände i ärendet och de däröver avgivna yttrandena. tänkande och
Med utgångspunkt från Wallenbergska stiftelsens erbjudande huva ut- y‘handena
redningsmännen gjort följande sammanfattning.
»Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har i sin ovan nämnda skrivelse
angivit följande förutsättningar för sin gåva:
''Staten upplåter nödig och välbelägen tomt;
Museibyggnaden uppföres icke i funktionalistisk stil;
Museet ställes under statsförvaltningen sorn. en statens egendom;
Staten ikläder sig kostnaden för museets drift och ekonomi, i den mån
enskilda medel ej därtill kunna anskaffas;
Vederbörande myndigheter skola fatta bestämmande beslut och överenskommelse
med staten vara träffad inom utgången av år 1932.
I skrivelse den 18 juni 1931 till utredningsmännen har styrelsen för Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholms meddelat, att styrelsen bemyndigats
att för föreningens del mottaga stiftelsens gåva med för densamma
angivna förutsättningar och under för museets bestånd betryggande
former samt med beaktande av önskvärdheten av att museets nirs arande
tjänstemän även i fortsättningen knötes till museet.
Styrelsen förklarar sig vidare beredd att till det gemensamma mannoch
sjöfartsmuseum i Stockholm, som kunde bliva en följd av donationen,
överlämna föreningens samlingar som en statens egendom, under förutsättning
att överenskommelse med staten träffats inom utgången av år
1932 och att föreningen bleve på tillfredsställande sätt representerad i det
nya museets styrelse. Beträffande hos föreningen deponerade föremål
voro styrelsen beredd att hos vederbörande ägare tillstyrka fortsatt deponering
i det nya museet på de villkor, som i allmänhet gällde för motsvarande
depositioner i andra statens museer. Slutligen villo styrelsen
framhålla önskvärdheten av
att föreningens nuvarande samlingar tillika med de föremål, som av
föreningen i framtiden kunde komma att anskaffas och lill museet överlämnas,
bleve i huvudsak sammanförda till en från de sjökrigshistoriska
samlingarna skild handelsmaritim avdelning; samt
att, så länge föreningen ägde bestånd, föreståndare för den handelsmaritima
avdelningen utsåges bland högst tre av föreningen föreslagna
öUilOi • • 1 • 1 1
Såsom redan ovan nämnts, hava chefen för marinförvaltningen och ordföranden
i Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm i sin hänvändelse
till Kungl. Majit i anledning av Wallenbergska stiftelsens gåva
bland annat anhållit, att Kungl. Majit villo emottaga dea ifrågavarande
gåvan att användas i enlighet med stiftelsens bestämmelse.
Sammanställas de av stiftelsen angivna förutsättningarna för dess gåva,
de ovan anförda uttalandena av sjöfartsmuseiföreningens styrelse och
nyssnämnda anhållan hos Kungl. Majit av chefen för marinförvaltningen
och sjöfartsmuseiföreningens ordförande, tordo såsom deras huvudsakliga
syfte framgå, .. , . ,
att ett statens museum inrättas, omfattande i allt vasenligt statens i
huvudstaden förvarade sjökrigshistoriska samlingar och Föreningen Svc
-
6 Statsutskottets utlåtande Nr 84.
riges _ sjöfarts in aseanis i Stockholm samlingar jämte respektive samlingar
tillhörande depositioner;
att Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm skänker staten
föreningen tillhöriga samlingar, till vilken gåva föreningen anknyter vissa
önskemal - - därest sa skulle anses nödigt, torde gåvobrev å samlingarna
böra utfärdas — samt överför, i den mån ägarnas samtycke därtill knn
vinnas, hos föreningen deponerade föremål till det nya museet;
att en byggnad, som skall vara statens tillhörighet, genom statens försorg
uppföres för det nya museet;
att staten tillhandahåller tomt för museibyggnaden;
att staten får under angivna förutsättningar såsom gåva mottaga Knut
och Alice Wallenberga stiftelses donation å 800,000 kronor att användas
till museibyggnadens uppförande;
att, såsom en självfallen följd av att det nya museet bliver en statsinstitution
oell museibyggnaden statens egendom, staten ombesörjer och bekostar
samlingarnas vård, underhåll och tillväxt samt byggnadens underhåll
och skötsel; samt
att erforderliga beslut oell överenskommelser skola hava kommit till
stånd före utgången av år 1932.
Vad beträffar det av sjöfartsmuseiföreningens styrelse i dess ovannämnda
skrivelse den 18 juni 1931 uttalade önskemålet, att nuvarande
tjänstemän vid föreningens museum knötes till det nya museet, har detta,
enligt vad utredningsmännen inhämtat, avseende närmast å föreningens
museiföreståndare och -vaktmästare.
Styrelsens önskan örn att de av föreningen skänkta samlingarna jämte
tillhörande depositioner skola utgöra en särskild avdelning i det nya museet
har beaktats i utredningsmännens organisationsförslag.
Styrelsens önskemål, att så länge föreningen ägde bestånd, föreståndare
för nyssnämnda särskilda avdelning måtte utses bland högst tre
av föreningen föreslagna personer, torde få anses tillgodosett genom att,
på sätt utredningsmännen ifrågasätta, föreningen erhåller rätt att hos
Kungl. Maj:t föreslå två ledamöter i det nya museets styrelse, vilken
skall hava till uppgift bland annat att avgiva förslag till besättande av
avdelningsföreståndarbefattning vid museet.»
Behovtt av
den ifrågasatta
museibyggnaden.
Utredningsmännen anföra därefter, att de icke finna påkallat att utförligare
motivera behovet av att statens sjökrigshistoriska och Sveriges
sjöfartsmuseums samlingar hållas tillgängliga för allmänheten. Det syntes
nämligen ligga i öppen dag, att dessa samlingar på ett åskådligt och
instruktivt sätt gåre kunskap örn den betydelsefulla del av vårt nationella
liv, som örlogs- och handelsflottorna intagit och ännu intoge. Klart
vöre också, att detta behov bäst tillgodosåges genom samlingarnas utställande
i huvudstaden.
Att behov av större och mera ändamålsenliga museilokaler förelåge för
de båda samlingarna förklara sig utredningsmännen hava funnit framgå
redan av en i propositionen intagen redogörelse för samlingarnas förvaring.
De hänvisa emellertid även till vad härom anförts i en framställning
den 29 november 1928 örn lotterimedel till uppförande av ett marin- och
sjöfartsmuseum i Stockholm.
Statsutskottets utlåtande Nr 84. 7
Utredningsmännen, som. konstaterat, att det i nyssnämnda framställning
anförda i huvudsak alltjämt ägde giltighet, hade blivit övertygade örn att
en museibyggnad för inrymmande av de båda samlingarna snarast möjligt
borde komma till stånd.
Då det gällt att å kronans mark utvälja en tomt för museet, vilken kun- Sy<Jt^f 8''
de anses fylla det av Wallenbergska stiftelsen uppställda kravet på god
belägenhet, hade utredningsmännen efter noggrant övervägande funnit
den lämpligaste platsen vara en på området för 1930 års Stockholmsutställning
å norra stranden av Djurgårdsbrunnsviken närmast väster örn
f. d. livregementets dragoners kasernområde mellan detta oell de för utställningen
anlagda gradinerna belägen tomt.
En västlig del av tomten ligger på mark, som omhänderhaves av djurgårdskommissionen,
och återstoden på sådan mark ä Norra D jin gården,
som står under riksmarskalksämbetets förvaltning. Denna östra tomtdel
samhör med det forna kasernetablissementets markområden, vilka av riksmarskalksämbetet
jämlikt kontrakt upplåtits till arméförvaltningens fortifikationsdepartement
mot viss årlig mindre avgift till djurgårdskassan.
Utredningsmännen hade hos djurgårdskommissionen, riksmarskalksämbetet
och arméförvaltningens fortifikationsdepartement gjort förfrågan,
huruvida vederbörande kunde förväntas tillstyrka, att en tomt a\ angiven
ungefärlig belägenhet och utsträckning av kronan upplätes till plats föi
ifrågavarande museum. Djurgårdskommissionen hade upplyst, att den
ställde sig välvillig till den ifrågasatta tomtupplåtelsen. Riksmarskalksämbetet
hade uttalat, att ämbetet icke funne hinder möta för upplåtelsen,
i vad den berörde under dess förvaltning stående del av det föreslagna
området, under förutsättning att de militära myndigheter, som på arrende
innehade ifrågavarande område, därtill lämnade sitt bifall. Arméiörvaltningens
fortifikationsdepartement hade förklarat sig icke hava något
att erinra mot den föreslagna markupplåtelsen på av chefen för östra
arméfördelningen angivna villkor. Dessa villkor vore dels att omläggning
av vissa å området ifråga befintliga avloppsledningar utan särskild
kostnad för statsverket verkställdes, dels ock att kasernetablissementets
förseende med elektrisk energi icke försvårades eller fördyiades därigenom,
att en i samband med 1930 års utställning uppförd transformatorstation
omedelbart väster örn kasernområdet skulle komma att borttagas
vid museibyggnadens uppförande.
För utrönande av kostnaderna för uppförandet av en ändamålsenlig och
värdig museibyggnad med de lokalutrymmen, som förut angivits såsom
tillräckliga, hade lämpliga och tillräckligt utförliga skissritningar synts
utredningsmännen erfordras. För detta ändamål hade utredningsmännen
ansett en arkitekttävlan önskvärd. På av dem gjord framställning
hade Kungl. Maj:t i brev den 20 juni 1931 anbefallt statskontoret,
8 Statsutskottets utlåtande Nr 84.
att av den utav penninglotterimedel beviljade, under ämbetsverkets förvaltning:
ställda fonden å 100,000 kronor för uppförandet av en museibygg11
ad i Stockholm för inrymmandet av statens sjökrigshistoriska samlingar,
efter rekvisition, till utredningsmännen utbetala ett belopp av högst 5.000
kronor att användas för anordnande av en sådan tävlan.
Efter det utredningsmännen hos byggnadsstyrelsen anhållit örn erforderlig
bj gguadsteknisk utredning lör en arkitekttävlan samt örn anvisning
å museibyggnadens lämpliga placering på den tilltänkta tomten,
hade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 23 juli 1931 överlämnat ett inom
styrelsen utarbetat förslag till program för uppgörande av förslag
till en museibyggnad.
. 1 skrivelsen hade givits uttryck åt den uppfattningen, att det vore lämpligast
att, i stället för en allmän arkitekttävlan, tre arkitekter anmodades
att mot viss ersättning uppgöra och inkomma med skisser efter det av
styrelsen föreslagna byggnadsprogrammet samt att för bedömning av inkommande
skisser en sakkunnig arkitekt borde tillkallas för att för utredningsmännen
framlägga motiverat utlåtande, och borde skisserna i samband
med nämnda granskning kostnadsberäknas av därtill kompetent
person. Beträffande museibyggnadens placering hade styrelsen förordat,
att byggnadsplatsen icke för det dåvarande närmare fixerades, utan att
det lämnades öppet för deltagarna i den blivande tävlingen att utvälja
denna plats inom viss angiven större del av det på norra stranden av Djurgårdsbrunnsviken
väster örn kasernområdet belägna forna utställningsområdet.
Styrelsen hade ansett sig endast böra framhålla, att någon
mark utöver den, som själva byggnaden bomme att upptaga, lämpligen
icke borde avsättas, men byggnaden givetvis så förläggas, att möjlighet
lör framtida utvidgning förefunnes.
I enlighet med byggnadsstyrelsens förslag hade utredningsmännen beslutat
inskränka tävlingen till tre arkitekter och efter samråd med styrelsens
chef anmodat byggnads^det Engnar Hjorth, arkitekten Cyrillus Johansson
och professorn Ragnar Östberg att var för sig på grundval av
det inom byggnadsstyrelsen utarbetade programmet upprätta och före utgången
av september 1931 till utredningsmännen avlämna förslag till
byggnad för ett marin- och sjöfartsmuseum, förlagd till norra stranden
av Djurgårdsbrunnsviken mellan Källhagen och f. d. livregementets dragoners
kasernområde.
En redogörelse för de olika byggnadsförslagen och däröver avgivna yttranden
återfinnes å sid. 18—2(5 i statsrådsprotokollet.
Kostnader för
samlingarnas
utställande i
den nya
museibyggnaden.
Rörande vissa engångskostnader för samlingarnas utställande i den
nya museibyggnaden hava utredningsmännen uttalat:
»Med den nya museibyggnadens tagande i bruk bliva givetvis vissa
kostnader förknippade. Ehuru i de båda nuvarande museerna befintliga
montrer avses att komma till användning i den nya byggnaden, måste
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
9
man räkna med ytterligare anskaffning. De båda museiföreståndarna
bara beräknat kostnaderna härför till omkring 9,000 kronor. Kostnaderna
för erforderlig elektrisk armatur torde kunna anslås till omkring 10,000
kronor oell för viss inredning i museet, däri inräknat anordningar för
utställningskallarnas uppdelande i lämpliga museirum eller avdelningar,
samt möbelinköp för expeditionsrum, bibliotek och arkiv, till omkring
6,000 kronor. För inflyttningen i museet böra enligt de båda museiföreståndarnas
beräkningar avses 5,000 kronor.
Samtliga kostnader för samlingarnas utställande i den nya museibyggnaden
torde sålunda uppgå till omkring 30,000 kronor.»
Utredningsmännen hava ifråga örn medel till byggnadskostnaderna och
samlingarnas utställande avgivit följande förslag:
»För täckande av byggnadskostnaderna böra i första hand den av Knut
och Alice Wallenbergs stiftelse erbjudna gåvan å 800,000 kronor komma
till användning, sedan denna av Kungl. Maj:t emottagits. Enligt vad
stiftelsen meddelar i sin ovannämnda skrivelse äger utbetalningen av beloppet
rum. i den mån museibyggnadens uppförande fortskrider.
Men utredningsmännen hålla därjämte före, att de båda byggnadsfonderna
— såväl den av lotterimedel uppkomna, av statskontoret förvaltade
fonden för uppförande av en museibyggnad för statens sjökrigshistoriska
samlingar som ock den Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i
Stockholm tillhöriga byggnadsfonden a 12,000 kronor — även böra tagas
i anspråk för samma ändamål.
Den förut omförmälda promemorian av den 24 oktober 1930, som varit
framlagd för Wallenbergska stiftelsens styrelse, avser preliminär kostnadsberäkning
för en gemensam museibyggnad för statens sjökrigshistoriska
samlingar och sjöfartsmuseiföreningen tillhöriga samlingar enligt
förutnämnda två alternativ. I promemorian angives, att båda fonderna
stå till förfogande för museibyggnadens uppförande. Det alternativ, som
avsåg en museibyggnad med 3,000 kvadratmeters golvyta, krävde enligt
beräkningarna, utöver de båda byggnadsfonderna, 793,000 kronor eller avrundat
800,000 kronor. Då Wallenbergska stiftelsen fixerat donationen
till sistnämnda belopp, synes förutsättningen få anses hava varit, att
även fonderna skulle användas tili byggnadskostnadernas bestridande.
Med anledning av att utredningsmännen under hänvisning till nu anförda
omständigheter anliöllo örn meddelande örn sjöfartsmuseiföreningens
uppfattning i saken, bar föreningen i skrivelse den 4 januari 1932
förklarat, att den enhälligt beslutat att ställa sin byggnadsfond, placerad
i Göteborgs stads 5 procents obligationer å nominellt 12,000 kronor,
till förfogande såsom bidrag till täckande av kostnaderna för uppförande
av den museibyggnad, som kunde bliva en följd av Knut och Alice Wallenbergs
stiftelses donation, ''allt i överensstämmelse med föreningens
skrivelse till utredningsmännen i juni 1931, vilket härmed bekräftas’.
Kungl. Majit torde böra vidtaga en liknande disposition beträffande
den åt statskontorets vård anförtrodda byggnadsfonden. Av denna fond,
vars kapitalbelopp ursprungligen utgjorde 100,000 kronor, hava, såsom
ovan nämnts, 5,000 kronor med Kungl. Majlis medgivande av utredningsmännen
använts till byggnadstävlingen och 95,000 kronor av statskontoret
gjorts räntebärande sedan omkring mitten av juli 1931 till en effektiv
ränta av något över 4 procent. Tages denna fond i anspråk först
sedan övriga disponibla medel förbrukats, torde man kunna räkna med
Medel till
byggnadskostnaderna
och samlingarnas
utställande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Museiinstitu
tionen.
Provisorisk
organisation.
en kapitalökning av minst 8,000 kronor, då dessförinnan minst två års
ränta lärer hava lagts till fondens kapital. Kungl. Martts beslut i ärendet
torde jämväl böra innefatta medgivande, att fondmedlen också må
användas till kostnader för samlingarnas flyttning och ordnande.
Utredningsmännen beräkna, att på detta sätt sammanlagt minst 915,000
kronor skola kunna disponeras för byggnadens uppförande och museets
ordnande.
En sammanställning av ovan angivna kostnader och tillgängliga medel
utvisar följande:
Omkostnader.
Byggnadskostnader enligt kostnadsberäkning ............ kronor 800,000
Ytterligare byggnadskostnader för belt koppartak, omläggning
av ledning och eventuell pålning ............ » 85,000
Elektrisk armatur, montrer m. m. samt flyttningskostnader
.................................................... » 30,000
Summa kronor 915,000.
Tillgängliga medel.
Wallenbergska stiftelsens donation ...................... kronor 800,000
Sjöfartsmuseiföreningens byggnadsfond .................. » 12,000
Fonderade lotterimedel .................................. » 95,000
Beräknad ränteinkomst .................................. » 8,000
Summa kronor 915,000.
Följaktligen lära inga anspråk på statens ekonomiska medverkan för
ifrågavarande ändamål komma att göras gällande.»
Utredningsmännen övergå därefter till en redogörelse för huru den nya
statliga museiinstitution, som skulle bliva en följd av emottagandet av den
Wallenbergska stiftelsens donation, borde organiseras, i samband varmed
utredning verkställts örn kostnaderna för organisationen.
Utredningsmännen framhålla till en början, att det icke kunde anses
ändamålsenligt att omedelbart giva den nya museiinstitutionen en definitiv
organisation, utan borde densamma tills vidare erhålla allenast
provisorisk karaktär. Härför talade särskilt svårigheten att på detta stadium
med visshet bedöma institutionens behov av personal med olika kvalifikationer.
Vid sitt övervägande av personalbehovet hade utredningsmännen
ansett, att tillbörlig hänsyn borde tagas till personalen vid de
båda museer, vilka skulle ingå i den nya institutionen. Det vore också
uppenbart, att särskilt arbetet med museets organiserande samt samlingarnas
utställande i de nya lokalerna krävde intim förtrogenhet med båda
de nuvarande museerna och deras föremålsbestånd. Detta arbete innebure
givetvis åtskilliga speciella uppgifter vid sidan av det löpande museiarbetet
och måste därför ställa större fordringar på arbetskrafternas
omfattning än enbart det sistnämnda. Det vore därför icke osannolikt,
att det permanenta personalbehovet kunde bliva ett annat. Uppförande
av museiinstitutionen tillsvidare på extra stat måste därför anses än
-
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
11
damålsenligt. Sedan museet ägt bestånd under erforderlig tid och erfarenhet
vunnits om organisationens lämplighet, borde frågan örn personalens
uppförande på ordinarie stat upptagas.
Såsom benämning å det nya museet föreslå utredningsmännen marinoch
siof artsmuseum.
Dess ändamål skulle enligt utredningsmännen vara att hos vårt folk
väcka och underhålla intresset för och kunskapen örn såväl örlogs- som
handelsflottan och dessas verksamhet i försvarets och samfärdselns tjänst
samt att i sådant syfte sampianbringa, vårda och hålla för allmänheten
tillgängliga fartygsmodeller och andra föremål, som vore ägnade att belysa
bådas utveckling och betydelse.
Museet skulle bestå av två skilda avdelningar:
marinavdelningen, omfattande nuvarande marinmuseum jämte i detsamma
befintliga depositioner ävensom de övriga statens sjökrigshistoriska
samlingar i Stockholm tillhörande föremål, som ansåges böra införlivas
med museet,
siof artsavdelningen, omfattande de Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum
i Stockholm tillhörande samlingar, som föreningen förklarat sig
villig att såsom gåva överlämna till staten, samt eventuellt hos föreningen
deponerade föremål.
För sådana grenar av de båda avdelningarnas verksamhet, som vore
tämligen likartade, skulle föremålen sammanföras till gemensam utställning.
Till museet skulle jämväl höra bibliotek och arkiv.
Beträffande museets ställning inom administrationen anföra utredningsmännen:
»Statens
sjökrigshistoriska samlingar äro, såsom ovan berörts, underställda
försvarsdepartementet. Detta har varit betingat av det historiska
förhållande, att samlingarna tillhöra flottan och stå under marinförvaltningens
inseende. De delar av samlingarna, som nu skola införlivas med
marin- och sjöfartsmuseet såsom en avdelning av detsamma, komma därmed
att avskiljas från flottan och överföras till en annan statsinstitution
med sin särskilda styrelse. I och med detta bortfaller således det nyssnämnda
skälet för försvarsdepartementet att taga befattning med dessa
delar av de ifrågavarande samlingarna.
Då det gällt för utredningsmännen att taga ställning till spörsmålet örn
vilket statsdepartement marin- och sjöfartsmuseet skall tillhöra, hava
utredningsmännen — utom vad nyss anförts — beaktat, dels att försvarsdepartementets
befattning med de sjökrigshistoriska samlingarna torde
hava varit mindre betydande, dels att departementet har talrika, maktpåliggande
och arbetskrävande uppgifter av annan karaktär. Under sådana
förhållanden och då det måste anses mindre lämpligt att belasta
fjärde huvudtiteln med utgifter av ifrågavarande art har det synts utredningsmännen
uteslutet att förlägga marin- och sjöfartsmuseet under
försvarsdepartementet. Ett ytterligare skäl mot en sådan förläggning är
Benämning,
ändamål och
omfattning.
Ställning inom
administrationen.
Styrelse.
Personal.
Personalens
avlöning.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 81.
att jämväl en liandelsmarinavdelning skall ingå i det nya museet. Institutionens
inordnande under handelsdepartementet synes fördenskull
avgjort vara att föredraga.
_ Utredningsmännen förorda alltså, att marin- och sjöfartsmuseet skall
tillhöra handelsdepartementet.»
I spetsen för museet hava utredningsmännen tänkt sig en styrelse av
fem personer samt såsom dess uppgift angivit, att densamma skulle leda
museets verksamhet och avväga de båda museiavdelningarnas krav och
intressen i förhållande till varandra och till museet i dess helhet. I styrelsen
borde därför finnas företrädare såväl för museiteknisk sakkunskap
som för kännedom örn och intresse för museets hådq, verksamhetsgrenar.
Då museet till sin art skulle komma att stå statens historiska museum
nära och det därför syntes önskvärt, att likartade museala principer bleve
tillämpade för dem båda, funne sig utredningsmännen böra föreslå, att
riksantikvarien skulle vara självskriven ledamot av styrelsen. De fyra
ledamöterna borde representera två örlogsmarinen och två handelssjöfarten
samt utses av Kungl. Majit, de båda förstnämnda efter förslag av
marinförvaltningen och de övriga efter förslag av Föreningen Sveriges
sjöfartsmuseum i Stockholm. Kungl. Majit skulle tillika förordna en av
styrelsens ledamöter att vara ordförande. Styrelsen borde inom sig välja
kassaförvaltare.
Ordförande- och ledamotskap i styrelsen borde hava karaktären av hedersuppdrag
och följaktligen vara oavlönade.
I fråga örn den nya museiinstitutionens personalbehov anföra utredningsmännen,
att do båda museiavdelningarna företedde en karaktärsolikhet,
som krävde insikter på delvis skilda områden. Man kunde därför
icke alltid räkna med att dylika insikter liksom den intima förtrogenhet
med de båda nuvarande museerna, som utredningsmännen ansett erforderlig,
skulle finnas förenade hos en och samma person. Med hänsyn
härtill och till omfattningen av organisationsarbetet vore det lämpligt,
att vid vardera avdelningen åtminstone tillsvidare anställdes en särskild
befattningshavare såsom avdelningsföreståndare.
Dessutom erfordrades en förste vaktmästare och en vaktmästare.
Förordnande såsom avdelningsföreståndare skulle meddelas av Kungl.
Majit efter förslag av museistyrelsen och förordnande såsom förste vaktmästare
eller vaktmästare av styrelsen efter hörande av vederbörande
avdelningsföreståndare.
Utredningsmännen erinra örn att avdelningsföreståndare (intendent) vid
nationalmuseum eller vid statens historiska museum åtnjuter lön i lönegrad
26 i avdelning B av den löneplan, som finnes intagen i 9 § kungörelsen
den 6 juni 1925 (nr 270) angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepar
-
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
13
temcnt och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
men. uttala emellertid såsom sin mening, att nämnda befattningar beträffande
såväl innehavarnes kompetens som det med befattningarna förenade
arbetets beskaffenhet och omfattning måste anses mera krävande än
föreståndarbefattningarna vid marin- och sjöfartsmuseum. Med hänsyn
härtill borde sistnämnda befattningar i lönehänseende icke jämställas
med berörda intendentstjänster, utan en något lägre avlöning härvidlag
vara skälig. Utredningsmännen ville för sin del förorda, att avdelningsföreståndarbefattning
vid marin- och sjöfartsmuseum hänfördes till lönegrad
B 24 och att innehavare av sådan befattning således skulle åtnjuta
begynnelseavlöning enligt närmast lägre löneklass, varom stadgas
i 33 § kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 356) med avlöningsbestämmelser
för ieke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Emellertid syntes som föreståndare å marinavdelningen med fördel
kunna, såsom dittills vid vården av de sjökrigshistoriska samlingarna,
användas en pensionerad sjöofficer eller mariningenjör. Erfarenheten
hade visat, att bland dessa i allmänhet funnes någon person med de kunskaper
och det intresse för ifrågavarande uppgift, som satte honom i
stånd att väl fylla en sådan avdelningsföreståndares åligganden. Träffades,
såsom utredningsmännen ville förorda, en sådan anordning, erfordrades
för avlönandet av föreståndarbefattningen å marinavdelningen
endast ett skäligt arvode utöver vederbörandes pension eller lön å övergångsstat.
Blott för det undantagsfall, att denna föreståndarbefattning
måste besättas^på annat än nu föreslaget sätt, behövde således full avlöning
utgå.
Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjote avlöning enligt lönegrad
7 respektive 5 i löneplanen B i avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen. Begynnelseavlöningen utginge efter 7:e respektive
5:e löneklassen med ett belopp, som enligt den för Stockholm gällande
dyrortsgruppen utgjorde 2,832 respektive 2,520 kronor för år.
Då emellertid för dessa befattningshavare såsom avlönade från extra
anslag komme att gälla föreskrifterna i 34 § kungörelsen med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare, skulle förste vaktmästaren
kunna placeras i 5:e löneklassen och vaktmästaren i 3:e löneklassen
enligt den i nyssnämnda avlöningsbestämmelser intagna löneplanen
med en för Stockholm utgående avlöning av 2,520 respektive 2,208 kronor
för år. En dylik begynnelseavlöning syntes utredningsmännen alltför
knapp, vadan avlöningen borde få utgå efter lägst 6:e respektive 4:e
löneklassen, d. v. s. en löneklass lägre än för motsvarande ordinarie befattningshavare,
även örn de personer, som kunde komma att förordnas,
icke genom tillgodoräknande av tidigare tjänstgöring kunde placeras i
lägst sistnämnda löneklasser. Utredningsmännen ville därför föreslå,
Övriga omkostnader.
14 Statsutskottets utlåtande Nr 84.
att i samband med fastställande av lönegrad tillika ''föreskreves, att avlöningen
till förste vaktmästaren skulle utgå efter lägst 6:e löneklassen
och till vaktmästaren efter lägst 4:e löneklassen.
Museets personal borde alltså bestå av befattningshavare till det antal,
i den lönegrad och med den begynnelseavlöning, som framginge av följande
tabell:
Begynnelseav- |
||
Befattning |
Lönegrad |
löning å |
extra stat |
||
1 föreståndare för marinavdelningen ............... |
............. B 24 |
7,212 |
1 föreståndare för sjöfartsavdelningen............... |
B 24 |
7,212 |
1 förste vaktmästare............................................... |
............. B 7 |
2,676 |
1 vaktmästare........................................................... |
............. B 5 |
2,364 |
Summa kronor 19,464
Emellertid komme i regel icke full avlöning att behöva utbetalas å museets
stat till föreståndaren för marinavdelningen utan endast ett skäligt
arvode. Detta borde utgöra 3,600 kronor. Vidare bleve förste vaktmästaren,
för vilken tjänstebostad jämte värme och lyse bereddes i museibyggnaden,
skyldig härför erlägga ersättning, vilken borde bestämmas
till 700 kronor. Museets avlöningskostnader minskades alltså med dels
skillnaden, 3,612 kronor, mellan den för föreståndaren för marinavdelningen
upptagna begynnelseavlöningen och förutnämnda arvode, dels nyssnämnda
700 kronor. I själva verket slutade sålunda den föreslagna avlöningsstaten
å ett belopp av allenast 15,152 kronor.
Vad angår övriga omkostnader för museet, hava utredningsmännen
föreslagit, att förste vaktmästaren för sitt bestyr med värmeledningen,
portvalitsgöromålen och tillsynen av städningen skulle åtnjuta en särskild
ersättning av 700 kronor. För samlingarnas bevakning under besökstiden
å sön- och helgdagar krävdes två tillfälliga biträden, vartdera
med beräknad ersättning av 1 krona 25 öre per timme, förslagsvis 600
kronor årligen. Eventuell ersättning till biljettförsäljare avsåges utgå
av influtna garderobs- och inträdesavgifter. För städning beräknades en
årlig kostnad av 2,400 kronor. Härtill komme kostnaderna för mera omfattande
rengöring av museilokalerna en eller annan gång årligen och
övrig inre renhållning, sammanlagt 500 kronor. Årskostnaderna för
bränsle beräknades uppgå till högst 4,000 kronor samt för lyse till 900
kronor. För samlingarnas underhåll och förkovran samt för expenser
och tryckning m. m. ansåge utredningsmännen ett årligt belopp av 9,500
kronor vara erforderligt. Årliga kostnaderna för museibyggnadens underhåll
beräknades utgöra cirka 4,000 kronor. Dessa underhållskostnader
ävensom kostnaderna för den yttre renhållningen och vattenförbrukning,
tillsammans 500 kronor, borde icke belasta museets stat, utan bestridas av
medel, ställda till byggnadsstyrelsens förfogande för sådant ändamål.
Statsutslcottets utlåtande Nr 84.
15
Avlönings- och omkostnadsstaterna för marin- och sjöfartsmuseet skulle
alltså enligt utredningsmännens förslag få följande utseende:
Avlöning sstat.
Avlöningar, extra förslagsanslag ................................................ kronor 15,152
Omkostnadsstat.
Arvode för bestridande av portvaktsgöromål m. m. saint ersättning
till tillfälliga biträden, extra anslag............ 1,300
Bränsle, lyse, inre renhållning m. m., extra förslagsanslag
................................................................................ 7,800
Samlingarnas underhåll och förkovran samt expenser
och tryckning m. m., extra reservationsanslag ........ 9,500 » 18,600
Summa kronor 33,752
Därtill lcomme å byggnadsstyrelsens stat kostnader för byggnadens
underhåll samt för yttre renhållning och vattenförbrukning
.................................................................................... » 4,500
Summa kronor 38,252
Inkomsterna från försäljningen av garderobs- och inträdesbiljetter
borde få av museistyrelsen — utom, såsom förut nämnts, till ersättning
åt biljettförsäljare — även i övrigt användas för museets verksamhet
liksom jämväl inkomsterna av försålda vägledningar över samlingarna.
Slutligen föreslå utredningsmännen, att styrelsen för museet torde beredas
tillfälle att träda i verksamhet i sådan tid, att byggnadsstyrelsen
under museibyggnadens planerande och uppförande kunde vid förefallande
behov samråda med densamma samt att museistyrelsen i god tid kunde
förbereda och planlägga samlingarnas utställande i byggnaden.
I och med museibyggnadens fullbordan borde personalen anställas och
medel till dess avlöning och till övriga omkostnader för museet finnas
tillgängliga. Denna tidpunkt skulle — med utgångspunkt från den av
professorn Östberg beräknade byggnadstiden av ett och ett halvt år och
under antagande, att byggnadens uppförande toge sin början under sommaren
1932 — inträffa tidigast omkring årsskiftet 1933—1934. Medel
till den nya museiinstitutionens upprätthållande borde i sådant fall begäras
av 1933 års riksdag för senare hälften av budgetåret 1933/1934.
Två av utredningsmännen hava i olika hänseenden anfört särskilda meningar.
Konteramiralen Schneidler uttalar, att det blivande marin- och
sjöfartsmuseet borde, liksom det nuvarande marinmuseet, vara förlagt
under försvarsdepartementet. Kanslirådet Carlsson föreslår, att de nya
avdelningsföreståndarbefattningarna skulle hänföras till samma lönegrad,
Avlönings- ooh
omkostnadsstaterna.
Tidon för
organisationens
genomförande.
Reservationer.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Yttranden
angående den
föreslagna
museiinstitutionen.
Maseiinstitutionens
''benämning
oell
omfattning.
Mnseiinstituiionens
ställning
inom
administrationen.
sorn är bestämd för motsvarande tjänster vid nationalmuseum och statens
historiska museum.
Motiveringen för de särskilda meningarna återfinnes å sid. 34 och 35 i
statsrådsprotokollet.
Mot utredningsmännens förslag i avseende å den nya museiinstitutionens
inordnande i förvaltningen, dess organisation m. m. hava erinringar
gjorts av flera av de i ärendet hörda myndigheterna.
Sålunda hava marinförvaltningen, marinmuseets föreståndare och chefen
för marinstaben icke funnit benämningen »marin- och sjöfartsmuseum»
lämplig, utan hava på anförda skäl föreslagit, de båda förstnämnda
»marinmuseum» och marinstabschefen »sjöhistoriska museet». Styrelsen
för Föreningen Sveriges sjöfart smuseum förklarar sig icke hava något att
erinra mot att museets namn fastställdes till »statens sjöhistoriska museum».
Vad angår den nya museiinstitutionens omfattning, uttalar vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien såsom önskvärt, att vid det närmare
fastställandet av det blivande museets verksamhetsområde måtte beaktas,
att lämplig hänsyn toges till sjöfartsmuseet i Göteborg, vilket ju även
hade karaktären av ett centralmuseum för den civila sjöfarten.
Mot museets av utredningsmännens majoritet förordade inordnande under
handelsdepartementet hava gensagor framförts av marinförvaltningen,
marinstabschefen, varvschef erna vid flottans stationer i Stockholm
och Karlskrona samt föreståndaren för marinmuseet, vilka med undantag
av varvschefen i Stockholm ansluta sig till konteramiralen Schneidlers
reservation och, huvudsakligen på de av denne anförda skäl, tillstyrka
museets förläggande under försvarsdepartementet.
Varvschefen vid flottans station i Stockholm säger sig visserligen för
egen del vara av den åsikten, att museets intressen skulle komma att väl
tillgodoses, vare sig det inordnades under det ena eller det andra departementet,
men då olika åsikter härom yppats vid utredningen, syntes det
honom lämpligt att — då så läte sig göra —■ välja en utväg, där även skenet
av ett missgynnande av någondera av de institutioner, varav museet
avsåges att bildas, kunde undanröjas. Detta skulle ske genom institutionens
hänförande under ecklesiastikdepartementet, vilken lösning varvschefen
jämväl av andra angivna skäl ansåge lyckligare än något av de
förslag, som av utredningsmännens majoritet eller reservanten förordats.
Utan att göra något yrkande erinrar vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
örn att övriga centrala museer vore ställda under ecklesiastikdepartementet.
Kommerskollegium, som funnit valet böra stå mellan handels- och ecklesiastikdepartementen,
har i likhet med styrelsen för Föreningen Sveriges
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
17
sjöt art smuseum i Stockholm anslutit sig till det av utredningsmännens
majoritet framförda förslaget om museets förläggning under handelsdepartementet,
men liava båda därjämte förklarat sig icke hava något att
erinra mot att museet, örn sistnämnda departement icke skulle ifrågakomma,
inordnades under ecklesiastikdepartementet.
Vid valet mellan de båda alternativen försvars- eller handelsdepartementet
säger sig statskontoret hava funnit de för det senare anförda skälen
mest vägande, men framhåller tillika, att det nya museet även kunde
tänkas inordnat under ecklesiastikdepartementet, dit likartade institutioner
hörde.
Utredningsmännens förslag örn en styrelse för mdseet göres av vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien till föremål för vissa erinringar.
Enligt akademiens mening vore det ur principiell synpunkt oriktigt att
till chef för museiinstitutionen sätta en femmannastyrelse sådan som den
föreslagna, liksom en sådan anordning torde visa sig opraktisk. Styrelsens
ansvar och åligganden bomme utan tvivel att, särskilt under byggnads-
och installationstiden, bliva mycket omfattande och kräva täta
sammanträden.
Kommerskollegium förklarar sig däremot kunna biträda förslaget örn
en styrelse i spetsen för museet och finner, liksom statskontoret, dess sammansättning
ändamålsenlig.
Vad angår personalen, finner vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
kravet på nödig personal alltför litet tillgodosett. Akademien
framhåller beträffande först de båda avdelningsföreståndarnes
kompetens och löneställning nödvändigheten av att dessa tjänstemän
ägde en beprövad museal erfarenhet och vetenskaplig skicklighet.
I ersättning härför kunde de med skäl göra anspråk på full likställighet
såväl i tjänsteställning som lönehänseende med nationalmuseums intendenter
och statens historiska museums antikvarier, varför akademien
ville föreslå, att föreståndarbefattningarna vid det nya museet hänfördes
till lönegrad B 26. Enligt akademiens mening vore det vidare nödvändigt,
att varje avdelningsföreståndare erhölle amanuensbiträde, varjämte
krävdes en för båda avdelningarna gemensam konservator. Slutligen
erfordrades viss ytterligare bevakningspersonal utöver vad utredningsmännen
i sådant hänseende föreslagit.
Även marinmuseets föreståndare har givit uttryck åt den meningen,
att den av utredningsmännen föreslagna personalen vore väl knappt tillmätt.
Statskontoret och allmänna civilförvaltningens löne nämnd meddela, att
vad utredningsmännen föreslagit örn befattningshavarnas vid museet antal
och deras placering i lönegrad icke givit dem anledning till erinran.
Utredningsmännens förslag örn medgivande av viss högre löneklass för
vaktmästarna ansåge sig lönenämnden icke kunna förorda.
Bihang till riksdagens protokoll 19,12. 0 sami. M höft. (Nr S/t.) 2
Mnaei
s
tyreson.
Museeta personal
och dess
avlöninj.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 84-
Museiorganisationens
provisoriska
karakter.
Sammanfattning
av de
ekonomiska
konsekvenserna
för
staten av
emottagandet
av Wallenfcergska
stiftelsens
donation.
Departe
mentschefen.
I övrigt bär utredningsmännens statförslag med några oväsentliga undantag.
lämnats utan anmärkning.
Slutligen må nämnas, att statskontoret säger sig finna lämpligt och riktigt,
att museets organisation tillsvidare erhölle provisorisk karaktär och
att museet för närvarande endast uppfördes å extra stat.
De ekonomiska konsekvenserna för staten av emottagandet av Wallen1
bergska stiftelsens donation sammanfattas av utredningsmännen sålunda:
»Vad först angår museibyggnadens uppförande och samlingarnas ordnande,
medföra dessa åtgärder inga särskilda utgifter för staten. Såsom
statsmedel i egentlig mening torde nämligen icke den under statskontorets
förvaltning tills vidare stående museibyggnadsfonden kunna betraktas,
vilken emellertid enligt utredningsmännens förslag och beräkningar
skulle komma att för ändamålet belt förbrukas.
Staten upplåter en välbelägen tomt för den nya museibyggnaden, men
mottager såsom gåva en nyuppförd och värdig byggnad för sitt marinmuseum
och erhåller därjämte möjlighet att för annat ändamål förfoga
över det ännu bättre belägna och värdefullare Nobelparksområdet med
därå befintlig byggnad.
Kostnaderna för vidmakthållande av den nya museibyggnaden samt
för museisamlingarnas vård, underhåll och tillökning ikläder sig staten.
Dessa årskostnader hava ovan beräknats till 38,250 kronor, medan staten
med egentliga statsmedel för närvarande bestrider allenast omkostnaderna
för marinmuseet, uppgående för budgetåret 1930/1931 till 13,760 kronor.
Statens merkostnad för marin- och sjöfartsmuseet bliver sålunda 24,490
kronor. Härvid har belt bortsetts från det bidrag av penninglotterimedel,
som föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm under en del
år fått uppbära och som för år 1932 utgår med 15,000 kronor.»
Här torde böra tilläggas, att staten utan kostnad bliver ägare tili Föreningen
Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm samlingar, vilka, såsom
förut nämnts, värderats till omkring 700,000 kronor.
Departementschefen bar i ärendet anfört följande.
»Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, bar det länge framstått
som ett önskemål att erhålla ändamålsenliga lokaler och bättre organisation
för de sjöhistoriska samlingarna från såväl marinen som handelsflottan.
Det var därför ägnat att hälsas med största tillfredsställelse,
då utsikt till detta önskemåls förverkligande erbjöd sig genom den av
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för ändamålet lämnade donationen
av 800,000 kronor. Enligt donationsvillkoren skall beloppet närmast användas
till bestridande av kostnaderna för uppförande av en byggnad
för ett marin- och sjöfartsmuseum i Stockholm. Denna donation, vilken
utgör ett storartat bevis på enskild offervillighet för ett allmänt ändamål,
möjliggör — såsom utredningsmännen synas på ett övertygande sätt
hava visat — en god lösning av en betydelsefull kulturell fråga, nämligen
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
19
beredande av en värdig byggnad med tillräckliga utrymmen för en central
statlig museiinstitution, omfattande såväl en örlogsmarin avdelning
som sjöfartshistoriska samlingar. Även sistnämnda samlingar, som kommit
till stånd genom enskildas initiativ och hängivna strävanden, erbjudas
staten såsom gåva tillika med ett bidrag till kostnaderna för museibyggnadens
uppförande.
De av chefen för försvarsdepartementet tillkallade utredningsmännen
hava föreslagit, att staten skall mottaga donationerna i fråga. Två av de
ämbetsverk, som avgivit yttranden i ärendet, nämligen statskontoret och
kommerskollegium, hava uttryckligen lämnat sitt tillstyrkande härtill,
medan tre andra myndigheter — marinförvaltningen, marinstabschefen
samt vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien — utan att göra något
direkt uttalande i frågan, i sina yttranden tydligen utgått från den
uppfattningen, att donationerna borde mottagas. I övriga yttranden bär
anledning saknats att beröra detta spörsmål, då vederbörande endast haft
att yttra sig örn vissa bestämda detaljer i utredningsmännens betänkande.
Även för egen del håller jag före, att Wallenbergska stiftelsens donation
liksom Föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm gåvor av
dess värdefulla samlingar och dess byggnadsfond böra av staten tacksamt
emottagas. De av donatorerna uppställda villkoren för gåvornas
överlämnande synas mig icke giva anledning till erinran.
I och med gåvornas emottagande ikläder sig staten skyldighet art tillhandahålla
tomt för museibyggnaden, vilken skulle bliva statens egendom,
att ombesörja densammas uppförande samt att bära kostnaden för den
nya museiinstitutionen ävensom handhava och bekosta museibyggnadens
skötsel och underhåll. Frågan örn gåvornas mottagande lärer därför böra
underställas riksdagens prövning.
I likhet med byggnadsstyrelsen tillstyrker jag, att det av utredningsmännen
förordade modifierade Östbergska förslaget till museibyggnad,
vilket även vunnit Wallenbergska stiftelsens gillande, i huvudsak lägges
till grund för byggnadens utförande, under villkor dock att förslaget omarbetas
för åstadkommande av bättre belysningsförhållanden inom byggnaden.
Utan ökade kostnader torde jämväl bättre förläggning och större
utrymmen för bostads- och administrationslokalerna böra eftersträvas.
I övrigt böra, i den mån så är möjligt, sådana ändringar vidtagas, som
kunna medföra besparing å byggnadskostnaderna.
dag förutsätter givetvis, att de definitiva huvudritningarna till museibyggnaden
komma att fastställas av Kungl. Majit. Före fastställandet
synes tillfälle böra lämnas riksantikvarien, marinförvaltningen och styrelsen
för Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm att granska
ritningarna och däröver avgiva yttrande.
Mot den av utredningsmännen beräknade byggnadskostnaden, 885,000
kronor, har jag ingen erinran att göra.
Såsom en brist i kostnadsberäkningarna för det nu förordade musei -
20
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
byggnadsförsiaget har byggnadsstyrelsen anmärkt, att desamma icke upptaga
någon kostnad för mattbeläggning i byggnaden. Emellertid äro
golvytorna avsedda att utgöras av stålslipat cement, vid vilket förhållande
mattor på golvet synas kunna undvaras. De av styrelsen påyrkade
ytterligare planeringsarbetena bar professorn Östberg förklarat icke
vara påkallade av museibyggnadens uppförande. Man lärer således icke
behöva räkna med det av byggnadsstyrelsen beräknade kostnadstiliägget
å 52,000 kronor för mattbeläggning och planeringsarbeten.
Den föreslagna platsen för museibyggnaden måste anses lyckligt vald.
För upplåtelsen av den erforderliga marken torde stipuleras det av djurgårdskommissionen
föreslagna villkoret beträffande anordnandet av avloppet
från museibyggnaden. Enligt uppgift från sakkunnigt båll lärer
detta föranleda en engångskostnad av högst 600 kronor och en årlig kostnad
av omkring 200 kronor.
Det belopp, som utredningsmännen angivit såsom erforderligt till täckande
av vissa engångskostnader för samlingarnas utställande i den nya
museibyggnaden, synes visserligen något knappt beräknat, men torde
dock med iakttagande av nödig sparsamhet vara för ändamålet tillräckligt.
Utredningsmännens förslag, att den av statskontoret ombänderhavda
byggnadsfonden skulle få tagas i anspråk såsom bidrag till täckandet av
byggnads- och utställningskostnaderna, biträdes av mig.
Enligt den av utredningsmännen framlagda organisationsplanen
skulle museet bestå av två skilda huvudavdelningar, marinavdelningen
och sjöfartsavdelningen. Den förra skulle omfatta det nuvarande marinmuseets
samlingar ävensom en del andra föremål ur statens sjökrigshistoriska
samlingar; den senare avdelningen skulle innehålla Sveriges sjöfartsmuseums
samlingar. Vardera avdelningen skulle hava sin särskilda
föreståndare. Till föreståndare å marinavdelningen skulle som regel tagas
en pensionerad sjöofficer eller mariningenjör. Den övriga, mera fast
anställda museipersonalen skulle utgöras av en förste vaktmästare och en
vaktmästare. De båda avdelningsföreståndarnes befogenheter och skyldigheter
skulle i allt väsentligt regleras i enlighet med ett av utredningsmännen
efter mönster av nationalmuseets instruktion i tillämpliga delar
uppgjort detaljerat förslag.
Till vad utredningsmännen sålunda föreslagit finner jag mig kunna i
huvudsak uttala min anslutning. I anledning av den av vitterhetsakademien
gjorda erinran att den föreslagna personalen skulle bliva för
knapp, torde böra framhållas nödvändigheten av att även på detta område
den största återhållsamhet iakttages i statens utgifter. Utredningsmännens
förslag, att museet tillsvidare uppföres på extra stat, synes mig
lämpligt.
I fråga örn personalens avlöning har vitterhetsakademien i anslutning
till kanslirådet Carlssons reservation yrkat, att avdelningsföreståndar
-
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
21
befattningarna skulle i avlöningskänseende jämställas med motsvarande
befattningar vid nationalmuseum och statens, historiska museum samt således
hänföras till lönegrad B 26. För min del biträder jag utredningsmännens
förslag örn förstnämnda befattningars placering i lönegrad B 24.
Ej heller har jag något att erinra mot utredningsmännens förslag rörande
lönegraderna för vaktmästarne, men kan ej förorda, att dessa, på sätt
utredningsmännen ifrågasatt, skulle erhålla begynnelselön enligt högre
löneklass, än gällande bestämmelser medgiva. Utredningsmännens beräkningar
av övriga omkostnader för museets drift torde kunna godkännas
med beaktande dock av vissa ur kostnadssynpunkt mindre väsentliga modifikationer,
som påyrkats av statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd. Summan av de årliga driftkostnaderna enligt utredningsmännens
förslag utgör 38,252 kronor. Däri ingå avlöningar med ett
sammanlagt belopp av 15,152 kronor.
Chefskapet för museet skulle enligt förslaget utövas av en oavlönad
styrelse av fem personer innefattande riksantikvarien såsom självskriven
ledamot och representant för den museitekniska sakkunskapen samt i övrigt
två representanter för flottan och två för handelssjöfarten, utsedda
av Kungl. Majit efter förslag av marinförvaltningen respektive styrelsen
för Föreningen Sveriges sjöfartsmuseum i Stockholm. Denna museistyrelse
skulle träda i verksamhet redan under byggnadstiden.
Att ett dylikt organ med nu angiven sammansättning finnes tillgängligt
redan under tiden för museibyggnadens uppförande synes mig ändamålsenligt.
Intill dess de samlingar, som skola ingå i det nya museet,
inrymts i den fullbordade byggnaden, skulle denna styrelse självfallet
icke hava någon befattning med skötseln av de nuvarande marin- och
sjöfartsmuseerna, utan blir dess uppgift uteslutande att under byggnadstiden
tillhandagå byggnadsstyrelsen med erforderliga råd och upplysningar
i musealt hänseende ävensom att i samråd med de båda museernas
ledning förbereda och planlägga samlingarnas utställande i byggnaden.
Frågan örn organisationen av museets styrelse efter byggnadstidens
utgång och samlingarnas inrymmande i den nya byggnaden synes innan
definitivt beslut härutinnan fattas, böra bliva föremål för ytterligare utredning
och förnyat övervägande. Jag anser mig därför icke nu böra
upptaga detta spörsmål till slutgiltig prövning. Den vägledande synpunkten
vid frågans avgörande bör uppenbarligen vara, att såväl marinen
som handelsflottan erhålla vederbörligt inflytande å vårdnaden av respektive
samlingar och museets skötsel i övrigt.
Då några kostnader för museets organisation icke komma att uppstå
under nästa budgetår, behöva några medel för ändamålet icke nu äskas
av riksdagen. Jag förutsätter, att ett blivande detaljerat förslag i ämnet
hålles inom den kostnadsram, som utredningsmännen angivit.
Frågan örn. den nya museiinstitutionens ställning inom förvaltningen
har ägnats särskild uppmärksamhet från vederbörande myndigheters sida.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
Utskottets
yttrande.
Sorn förut nämnts, tiar utredningsmännens majoritet föreslagit museets
förläggande under handelsdepartementet. Utredningsmännens ordförande,
konteramiralen Schneidler, liksom flertalet av de hörda sjömilitära
myndigheterna hava däremot betonat, att de sjökrigshistoriska samlingar,
som skulle ingå i museet, icke lämpligen borde skiljas från försvarsdepartementet.
I vissa yttranden har såsom en andrahandsmöjlighet
ifrågasatts, att museet skulle hänföras till ecklesiastikdepartementet.
Skäl synas kunna anföras till förmån för såväl den ena som den andra
lösningen av förevarande administrativa spörsmål. Ur museets synpunkt
lärer ingen olägenhet vara att befara, vare sig det ena eller andra
alternativet kommer i fråga. I varje fall kommer självfallet vederbörligt
beaktande att ägnas museets intressen, och det samarbete mellan
olika departement och andra förvaltningsmyndigheter, som erfordras för
museiärendenas behandling, lärer kunna bedrivas på enahanda sätt, vare
sig museet kommer att lyda under det ena eller andra departementet.
Med hänsyn härtill och då donator — Knut och Alice Wallenbergs stiftelse
— förklarat, att stiftelsen anslöte sig till den av utredningsmännens
majoritet omfattade meningen, har jag i samråd med cheferna för försvars-
och ecklesiastikdepartementen ansett mig böra förorda det av
nämnda majoritet framförda förslaget, enligt vilket museet förlägges under
handelsdepartementet. Givetvis böra alla ärenden, som beröra museets
marinavdelning, avgöras efter gemensam beredning med försvarsdepartementet.
Till sist får jag förorda, att det nya museet benämnes Sjöhistoriska museet.
»
I likhet med departementschefen anser utskottet anledning till erinran
icke förefinnas mot mottagande av Wallenbergska stiftelsens donation
och Föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stockholm gåvor av dess
värdefulla samlingar och dess byggnadsfond på de villkor, som i propositionen
angivits. Med uttalande av det erkännansvärda i donationerna
får utskottet alltså tillstyrka, att staten ikläder sig de skyldigheter,
Kungl. Majit föreslagit.
Att det framlagda förslaget till museibyggnad i huvudsak lägges till
grund före byggnadens utförande, finner sig utskottet ock böra tillstyrka.
De definitiva ritningarna torde, på sätt departementschefen förutsatt,
böra fastställas av Kungl. Majit.
Vad angår den beräknade byggnadskostnaden, 885,000 kronor, har någon
anledning till erinran mot storleken av sagda belopp ej synts utskottet
föreligga, liksom utskottet ock funnit den föreslagna platsen för museibyggnaden
lämpligt vald. Utskottet förutsätter, att byggnadskostnaden
kommer att hålla sig inom ramen för den beräknade kostnadssumman.
Enligt den av Kungl. Majit framlagda organisationsplanen skulle museet
bestå av två skilda huvudavdelningar, marinavdelningen och sjö
-
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
23
fartsavdelningen. Den förra skulle omfatta det nuvarande marinmuseets
samlingar ävensom en del andra föremål ur statens sjökrigshistoriska
samlingar; den senare avdelningen skulle innehålla Sveriges sjöfartsmuseums
samlingar. Vardera avdelningen skulle hava sin särskilda
föreståndare. Till föreståndare å marinavdelningen skulle som regel tagas
en pensionerad sjöofficer eller mariningenjör. Den övriga, mera fast
anställda museipersonalen skulle utgöras av en förste vaktmästare och en
vaktmästare. De håda avdelningsföreståndarnes befogenheter och skyldigheter
skulle i allt väsentligt regleras i enlighet med ett av utredningsmännen
efter mönster av nationalmuseets instruktion i tillämpliga delar
uppgjort detaljerat förslag.
Mot berörda förslag synes utskottet intet vara att erinra.
Vidkommande härefter frågan örn personalens avlöning har utskottet
funnit Kungl. Maj:ts förslag härutinnan, eller att avdelningsföreståndarna
placeras i 24:e lönegraden samt förste vaktmästaren och vaktmästaren
i 7:e respektive 5:e lönegraderna lämpligt avvägt.
Vad angår chefskapet för museet, anser utskottet departementschefens
förslag härutinnan under nuvarande förhållanden ändamålsenligt.
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, hava några kostnader för museets
organisation icke beräknats för nästa budgetår. Lika med departementschefen
finner sig utskottet dock nu böra betona angelägenheten av
att ett blivande detaljerat förslag i ämnet hålles inom den kostnadsram,
som utredningsmännen angivit.
Vad slutligen beträffar frågan örn den nya museiinstitutionens ställning
inom förvaltningen, har denna fråga ägnats särskild uppmärksamhet
från vederbörande myndigheters sida. Utredningsmännens majoritet
har föreslagit museets förläggning till handelsdepartementet, utredningsmännens
ordförande liksom flertalet av de hörda sjömilitära myndigheterna
hava däremot förordat försvarsdepartementet och i vissa yttranden
har förläggning till ecklesiastikdepartementet ifrågasatts. Lika med
departementschefen och på av honom anförda skäl har utskottet för sin
del f unni t. sig böra förorda det förstnämnda förslaget, enligt vilket museet
sålunda skulle förläggas till handelsdepartementet.
Då utskottet i övrigt icke funnit något att erinra mot vad i förevarande
proposition föreslagits, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må
I) förklara, att riksdagen icke finner anledning till
erinran mot emottagande av dels det av Knut och
Alice Wallenbergs stiftelse erbjudna belopp av åttahundratusen
kronor såsom bidrag till bestridande av
kostnaderna för uppförande i Stockholm genom statens
försorg av en byggnad för sjöhistoriska museet,
dels Föreningen Sveriges sjöfartsmuseums i Stock
-
24
Statsutskottets utlåtande Nr 84.
holm samlingar, dels ock föreningens byggnadsfond
å tolvtusen kronor såsom ytterligare bidrag till kostnaderna
för nämnda museibyggnad; samt
II) medgiva, att Kungl. Majit må äga att dels för
museibyggnaden utan ersättning upplåta erforderlig
tomtmark, dels ock för en kostnad av högst åttahundraåttiofemtusen
kronor att utgå av nyssnämnda medel
och den av statskontoret förvaltade museibyggnadsfonden
låta uppföra ifrågavarande musiebyggnad
i huvudsaklig överensstämmelse med professorn Ragnar
Östbergs den 23 november 1931 dagtecknade förslag.
Stockholm den 29 april 1932.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson
i Kompersmåla, Walles, Bergström, Carlsson i Gävle, Pauli, Nordborg och Pålsson; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Nilsson i Bonarp,
Törnkvist i Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Holmgren, Eriksson i Stockholm.
Olofsson i Digernäs, Persson i Falla, Jönsson i Revinge och Andersson i Prästbol.
Reservation
av herr Widell.
821 421. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.