Statsutskottets utlåtande Nr 80.

15

Nr 80.

^Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn avskrivning av hospitalens
till statsverket indragna räntor.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 86, inom första kammaren
av herrar G. Ehrnberg och I. Öhman samt den andra, nr 119, inom
andra kammaren, av herr E. Björck i Kristianstad m. fl., vilka motioner
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts, att
riksdagen ville besluta, att de jämlikt nådiga hrevet den 12 maj 1876 från
hospitalen till statsverket indragna och utgående räntor, vilka jämlikt
kungl, förordningen av den 5 juni 1909 kunna omsättas i penningar, skola
avskrivas.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna i huvudsak anfört följande:

»Ehuru den kungl, proposition, som framlades vid 1885 års riksdag örn
grundskatternas nedskrivande, syftade till att inleda en allmän avskrivning
av alla grundskatter, gjordes dock undantag för ''hospitalens med
ingången av år 1877 till statsverket indragna frälseräntor och andra avgälder
av fast egendom’. Då den kungl, propositionen av riksdagen bifölls,
upptogs samma undantag även i den kungl, kungörelsen av den 5 juni
1885 angående nedsättning i de på viss jord vilande grundskatterna. Beslutet
vid 1892 års urtima riksdag örn grundskatternas slutliga avskrivande
grundade sig på 1885 års beslut och omfattade alltså de skatter och pålagor,
som angivas i kungl, kungörelsen av den 5 juni 1885. De så kallade hospitalsräntorna
vörö sålunda alltjämt oberörda av avskrivningen, ehuru de
hänförts till grundskatterna. Kammarkollegium hade i ett utlåtande av
den 9 november 1882 ifrågasatt avskrivning av dessa räntor och avgälder.

I motion vid 1898 års riksdag hemställde herr Esbjörn Persson i Borrby,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Majit måtte taga i övervägande, huruvida icke enahanda nedsättning
och avskrivning av grundskatter, som genom kungl, kungörelsen den
5 juni 1885 och lagen den 2 december 1892 stadgats i fråga örn viss jord
måtte kunna bestämmas jämväl i fråga örn hospitalens till statsverket indragna
motsvarande avgälder av fast egendom.

Motionen avslogs. Men följande år återkom motionären med en ny motion
i ämnet. Han vidhöll i denna sin mening, att avgälderna borde av -

16

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

skrivas, enär de äro otidsenliga och besvärliga beskattningar. Då riksdagen
ej velat biträda förslaget om avskrivning, hemställde han nu, att riksdagen
skulle begära ett förslag örn avlösning av dessa skatter. Denna motion
bifölls av riksdagen.

På uppdrag av Kungl. Maj :t utarbetade och framlade kammarkollegium
i sitt utlåtande av den 30 december 1904 ett förslag örn rätt för jordägare
att avlösa till statsverket indragna hospitalsräntor. Proposition i ärendet
på grundval av kammarkollegii utlåtande avlämnades till 1909 års
riksdag och blev även av denna godkänd. Genom kungl, förordningen av
den 5 juni 1909 bestämdes, att jämlikt kungl, brevet den 12 maj 1876 från
hospitalen till statsverket indragna och utgående räntor, kronotionde och
övriga avgälder av hemman och lägenheter skulle, där så ej redan skett,
omsättas i penningar samt för varje fastighet i kronans räkenskaper sammanföras
till en summa under benämningen indragen hospitalsränta. För
omsättningen skulle gälla bestämmelserna i förordningarna 1855 och 1869
eller, där de ej voro tillämpliga, särskilda angivna medelmarkegångspris.
Ägare av hemman eller lägenhet, varur utginge indragen hospitalsränta,
finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra sådan ränta medels inbetalning
till statsverket av ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde,
beräknat efter fem procent. Anbud örn avlösen borde ske hos länsstyrelsen,
vilken, sedan uträkning av lösesumman blivit sökanden meddelad och
beloppet därav i vederbörlig ordning till länsstyrelsen inbetald, föranstaltade
örn behörig anteckning i jordeboken och sedan anmälde förhållandet
för kammarkollegium.

Vid förfrågan hos kammarkollegium har meddelats, att en hastig genomgång
av jordeböckerna har givit vid handen, att avlösning av hospitalsräntor
jämlikt 1909 års kungl, förordning icke skett utom möjligen i
något enstaka fall.

Syftet med riksdagsbeslutet 1909 var att genom avlösning få bort dessa
''otidsenliga och besvärliga beskattningar’. Över 20 år ha sedan dess förflutit
och då avlösning enligt den fastställda ordningen under denna tid
endast ägt rum i något enstaka fall, så kan man lätt räkna ut, att det
måste taga mycket lång tid, innan syftet med avlösningen ernåtts. Konjunkturerna
för jordbruket ha linder den mesta delen av denna tid varit
relativt goda. De nu avsevärt försämrade konjunkturerna vid jordbruket
kunna icke underlätta avlösningen utan måste tvärtom med största sannolikhet
leda till, att avlösningar för framtiden näppeligen kunna påräknas.
Anser man det fortfarande önskvärt, att denna antikvariska kvarleva av
ett föråldrat skattesystem avföres, så torde därför numera ej givas någon
annan utväg än den tidigare av kammarkollegium förordade, nämligen
att avskriva dessa avgälder liksom män förut avskrivit de övriga grundskatterna.
En sådan avskrivning kan ur ekonomisk synpunkt icke verka
avskräckande, då enligt kammarkollegii utlåtande den 30 december 1904

Statsutskottets utlåtande Nr 80. \7

liela sunaman av dessa avgälder uppgår till 5,982 kronor 12 öre, fördelande
sig på de olika länen sålunda:

Uppsala län..............................

................. kronor

95: 3 8

Södermanlands län...................

................. »

50: —

Östergötlands län ...................

................. »

645: —

Jönköpings län .......................

................. »

6: 38

Kronobergs län .......................

.................. »

19: 17

Gotlands län..............................

................ »

930:43

Kristianstads län ..................

.................. »

2,1.70: 7 5

Malmöhus län...........................

.................. »

2,065: oi

Summa kronor 5,982: 12.

Det kan icke vara oundgängligen nödvändigt att bibehålla denna lilla
kvarvarande rest av de gamla grundskatterna. Tvärtom finnes det anledning
förmoda, att man av rent praktiska skäl kommer att söka få dem
avförda. Det är då ingen anledning att uppskjuta en sådan åtgärd. Den
nuvarande jordbrukskrisen är ett ytterligare skäl för en avskrivning nu.
För dem, som drabbas av dessa gamla avgälder, kännes det under de
nuvarande kristidssvårigheterna mer än eljest hårt att nödgas vidkännas
utbetalningar till det allmänna, som icke drabba alla självägande
jordbrukare, även örn avgifterna i de särskilda fallen stanna vid jämförelsevis
blygsamma belopp.»

De senaste årtiondenas lagstiftning på det område, vartill förevarande
fråga hör, bär så gott som undantagslöst följt den regeln, att avskrivning
kommit, till användning, då fråga är örn offentligrättsliga skyldigheter,
och avlösning i fråga örn privaträttsliga.

De räntor, som avses i förordningen den 5 juni 1909 (nr 68) angående
rätt för jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor m.
m., grunda isig visserligen till stor del på privaträttsliga avtal — de donerade
räntorna samt räntorna av skatteköpta hospitalshemman — men
då i avgifterna ingå även utskylder, som, örn de ock tidigare ansetts vara
under enskild äganderätt (respektive hospitals), dock till sitt ursprung
äro av offentligrättslig natur (t. ex. kronotionde), vill det synas, att
dessa böra kunna bliva föremål för avskrivning. Då emellertid icke
utan närmare undersökning kan angivas, i vad mån utskylderna äro av
ena eller andra slaget, torde den av motionärerna väckta frågan böra
närmare utredas av Kungl. Maj:t, innan riksdagen tager definitiv ståndpunkt
till densamma.

Utskottet får på grund härav hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Hajd anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning
angående den omfattning och det sätt, varpå de jäm Bihang

till riksdagens protokoll 19.32. 6 sami. it höft. (Nr 77—SO.) ''2

Utskottets

yttrande.

18

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

likt brev den 12 maj 1876 från hospitalen till statsverket
indragna och utgående räntor, vilka jämlikt förordningen
den 5 juni 1909 (nr 86) angående rätt för
jordägare att inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor
m. m. kunna omsättas i penningar, må
kunna upphöra, samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 77.

821845. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.