Statsutskottets utlåtande Nr 72.

1

Nr

72

9 iW»

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1932 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
av rätt till s. k. rekreationsresor för viss personal
vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden jämte
två i ämnet väckta motioner.

(Ira avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1932 dagtecknad proposition (nr
229), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
rätt till företagande av vissa rekreationsresor mot nedsatt avgift enligt enahanda
grunder, som stadgats i Kungl. Maj :ts brev den 1 november 1929 angående
sådan rätt för viss i Boden tjänstgörande personal, må beredas dels pensionerad
personal i arvodesbefattning vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort
i Boden, dels ock underbefäl, som räknar minst fyra anställningsår vid
truppförband i Boden.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft dels en inom andra kammaren av herrar II. Lundström och R. Selberg
väckt motion (nr 180), vari hemställts, att den genom kungl, brev den 1
november 1929 för viss personal i Boden beviljade rätten till s. k. rekreationsresor
måtte utsträckas att omfatta även i kungl, brev den 24 juli 1919 omförmälda
förmän och likställda;

dels ock en inom samma kammare av herr E. Andersson i Stockholm väckt
motion (nr 506), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rätten för
befattningshavare, anställda vid försvarsväsendet i Boden, till s. k. rekreationsresor
skall omfatta även de därstädes anställda arbetarna, vilka enligt gällande
bestämmelser äro berättigade att åtnjuta semester.

Med stöd av § 46 riksdagsordningen har utskottet inhämtat yttrande från
arméförvaltningen över motionen II: 180 (Bilaga).

Bihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 89 haft. (Nr 72—75.) 1

Motioner

2

Statsutskottets utlåtande Nr 7%.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Kungl. Departementschefen har inledningsvis lämnat en redogörelse över tidigare
förslag. fattade beslut angående beredande av rätt till s. k. rekreationsresor för viss i
försvarsväsendets tjänst anställd personal i Boden.

Härefter har departementschefen meddelat, att förslag nu framkommit örn
ytterligare utvidgning av berörda förmån. Sålunda har svenska underofficersförbundet
uti en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse, dagtecknad den 10 september
1931, gjort framställning angående beredande av rätt till s. k. rekreationsresor
åt pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort
i Boden.

Vidare har, framhåller departementschefen, uti en till Kungl. Majit ställd
skrivelse, dagtecknad den 19 december 1931, försvarsväsendets underbefälsförbund
hemställt, att fast anställt manskap vid de i Boden förlagda truppförbanden
måtte medgivas rätt till s. k. rekreationsresor enligt enahanda grunder som
stadgades i Kungl. Majits brev den 1 november 1929.

Sedan departementschefen redogjort för innehållet av nämnda båda skrivelser
och myndigheternas däröver avgivna yttranden, har han i fråga örn
nämnda framställningar anfört följande:

»Vad beträffar den av svenska underofficersförbundet gjorda framställningen
angående beredande av rätt till rekreationsresor åt den pensionerade
personalen i arvodesbefattning vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden,
hava samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt bifall till densamma.
I likhet med myndigheterna finner jag intet vara att erinra mot ett
bifall till denna framställning.

Vad åter angår försvarsväsendets underbefälsförbunds hemställan örn utsträckande
av rätten till rekreationsresor att jämväl omfatta det fast anställda
manskapet vid i Boden förlagda truppförband, hava de över denna framställning
hörda myndigheterna givit uttryck åt olika uppfattningar. Sålunda hava
arméförvaltningens civila departement, järnvägsstyrelsen och statskontoret ställt
sig avvisande mot ett bifall till framställningen, medan chefen för generalstaben
tillstyrkt densamma och försvarsväsendets lönenämnd föreslagit, att framställningen
måtte på det sätt bifallas, att underbefäl, som räknar minst fyra
anställningsår vid truppförband i Boden, berättigas att åtnjuta här avsedd
förmån.

Att helt avvisa underbefälsförbundets hemställan synes mig icke vara med
rättvisa och billighet förenligt. Å andra sidan torde tillräckliga skäl icke föreligga
att låta allt fast anställt manskap i Boden komma i åtnjutande av.ifrågavarande
förmån. En förutsättning för förmånens åtnjutande synes mig böra
vara, att anställningen blivit av mera varaktig natur. Lönenämndens förslag,
att rätten till företagande av resor mot nedsatt avgift skulle göras beroende
av fyra års anställningstid i Boden samt av vunnen befordran till underbefäl,
synes mig innebära, en godtagbar lösning av förevarande spörsmål. Ett bifall
till förslaget torde vara ägnat att bidraga till befrämjande av manskapsrekryteringen
i Boden. Visserligen föreligga på grund av rådande arbetslöshet för
närvarande icke några nämnvärda svårigheter med avseende å rekryteringen.

Statsutskottets utlåtande Nr 72. o

Viel en återgång till mera normala förhållanden å arbetsmarknaden torde man
emellertid hava att räkna med, att dylika svårigheter, i likhet med vad tidigare

varit fallet, skola uppstå. .

Järnvägsstyrelsens förut omförmälda hemställan örn ersättning för minskning
i statens järnvägars biljettinkomst finner jag mig nied hänsyn till elen
ståndpunkt statsmakterna tidigare intagit till förevarande spörsmål icke bora
förorda.»

Såsom departementschefen erinrat, avsåg rätten att komma i åtnjutande av
nedsättning i resekostnaderna till en början allenast officerare och underofficerare
jämte vederlikar med beställning på aktiv stat vid de tre passagetruppförbanden
Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens
artillerikår. Beslut härom fattades vid 1925 års riksdag i syfte att
utgöra ett led i åtgärderna att underlätta rekryteringen av officers- och underofficerskårerna
vid nämnda truppförband. Sedermera har i enlighet med särskilda
av riksdagen åren 1929 och 1931 fattade beslut rätt till färd mot viss
nedsatt avgift (s. k. rekreationsresor) tillerkänts dels samtliga officerare och
underofficerare jämte vederlikar på aktiv stat med förläggningsort i Boden
samt till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare, vilka förordnats
att i Boden uppehålla befattningar, som enligt gällande organisation skola bestridas
av pensionerad personal, eller eljest tagas i anspråk för ständig tjänstgöring
i Boden, dels ock i Boden ständigt tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän
vid lantförsvaret, vilkas avlöning m. fl. förmåner utgår enligt kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 215), ävensom sådan i Boden ständigt tjänstgörande
kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, som avses i 4 kap. av nämnda kungörelse.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna, hurusom förmånen av s. k. rekreationsresor
givits en omfattning, som fran början knappast varit avsedd eller
med det åsyftade ändamålet helt överensstämmande. Uppmärksammas må, att
varje av riksdagen beslutad utvidgning av sagda förman städse medfört nya
krav från andra personalkategorier, som ansett sig äga lika stor rätt att komma
i åtnjutande av densamma. Vidare är att marka, att några enhetliga bestämmelser
beträffande förutsättningarna för åtnjutande av sagda resekostnadsförmån
icke finnas, utan riksdagen har mast fatta sina beslut eftei prövning av
omständigheterna i varje föreliggande fall. Vid angivna förhållanden och da det
icke bör lämnas ur sikte att jämväl annan personal såväl vid som utom försvarsväsendet
med lika stort fog kan göra anspråk på ifrågavarande förman,
torde ett fortgående på den inslagna vägen icke för närvarande vara tillrådligt.
Utskottet har därför ansett sig icke kunna tillstyrka vare sig Kungl. Maj:ts
proposition eller de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet vill emellertid framhålla, att, därest en ytterligare utvidgning av
rätten till rekreationsresor anses böra ske, utredning dessförinnan torde böra
verkställas beträffande såväl den omfattning, desamma lämpligen höra erhålla
som ock i vad mån biljettprisnedsättningen medför kostnadsökning för statens
järnvägar.

Utskottets

yttrande.

4 Statsutskottets utlåtande Nr 72.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att såväl Kungl. Maj:ts proposition som herrar Lundströms
och Selbergs samt Anderssons i Stockholm motioner (II: 180
och II: 506) icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Nilsson i Malmö»
Bosén, Johansson i Fredrikslund, Walles, Bergström, Ernfors, Thelin och Nilsson i
Fredriksfält samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Wiklund i Brattfors, Jansson
i Falun, Nilsson i Bonarp, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Nilsson i Örebro,
Persson i Fritorp, Danielsson, Ward, Jönsson i Revinge och Svensson i Grönvik.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 12 februari 1932 har Kungl. Maj :t, på framställning av
Eder, anbefallt Kungl. Arméförvaltningen att till Eder avgiva yttrande över
en inom riksdagens andra kammare av H. Lundström och R. Selberg väckt
motion, nr 180, om beredande av rätt till så kallade rekreationsresor för vissa
vid truppförbandens i Boden verkstäder anställda arbetsledare m. fl.

I anledning härav får Kungl. Arméförvaltningen anföra följande.

Den i motionen avsedda rättigheten för viss personal i Boden att mot nedsatt
avgift företaga resa i rekreationssyfte å statens järnvägar tillkommer enligt
Kungl, brevet den 1 november 1929 officerare och underofficerare med vederlikar
å. aktiv stat med förläggningsort i Boden ävensom. till övergångsstat
tvångsvis överförda beställningshavare, vilka förordnats att i Boden uppehålla
för ^ pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar eller eljest tagas i anspråk
för ständig tjänstgöring därstädes.

Genom Kungl, brev den 26 juni 1931 har vidare förmånen ifråga utsträckts
att omfatta i Boden ständigt tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän vid lantförsvaret,
vilkas avlöning m. fl. förmåner utgår enligt kungörelsen den 22
juni 1928, nr 215, med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet, ävensom sådan i Boden
ständigt tjänstgörande kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, som avses i
4 kap. av nämnda kungörelse.

Statsutskottets utlåtande Nr 72.

5

Frågan om ytterligare utsträckning av rätten till rekreationsresor Ilar sedermera
varit föremål för behandling av Kungl. Arméförvaltningens civila departement
i underdånigt utlåtande den 16 oktober 1931 i anledning av remiss å
en av svenska underofficersförbundet gjord framställning om att även i arvodesbefattning
tjänstgörande pensionerad personal med placering i Boden skulle
komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån. Denna framställning lär fortfarande
vara på Kungl. Maj:ts prövning beroende.

Vidare har Arméförvaltningens civila departement den 29 januari 1932 avgivit
underdånigt utlåtande i anledning av remiss å en framställning från Försvarsväsendets
underbefälsförbund angående rätt till rekreationsresor mot nedsatt
avgift även för i Boden tjänstgörande fast anställt manskap. I nämnda utlåtande
uttalade departementet vissa betänkligheter mot en ytterligare utsträckning
av ifrågavarande förmån och förklarade departementet sig i varje fall
icke kunna tillstyrka, att densamma skulle tillkomma allt manskap. Därest en
utsträckning överhuvudtaget borde komma till stånd, borde den begränsas till
innehavare av på stat uppförda furirsbeställningar samt av innehavare av dylik
beställning få åtnjutas först från och med det kalenderår, varunder vederbörande
uppnår 29 års ålder.

Även denna framställning lär fortfarande vara på Kungl. Maj :ts prövning
beroende.

Av det sålunda anförda framgår, att tiel efter annan fråga uppkommit örn
utsträckning av förmånen av så kallade rekreationsresor. Enligt Arméförvaltningens
åsikt synes dock härvid en viss försiktighet böra iakttagas.

Redan örn en utsträckning av ifrågavarande förmån till en viss grupp underbefäl
måste möta betänkligheter, göra dessa sig än starkare gällande beträffande
den i motionen avsedda personalen. De särskilda omständigheter, vilka
motiverat medgivandet av nämnda förmån åt vissa personalkategorier, torde
sålunda icke kunna anses föreligga beträffande de arbetsledande förmännen.
Härutinnan får Arméförvaltningen framhålla, att på sätt framgår av 1925
års försvarsproposition, förmånen i fråga huvudsakligen och i första hand tillkommit
för att underlätta rekryteringen av officers- och underofficerspersonalen
i Boden och såsom ett komplement till det gällande passagesystemet. Då
underofficerskårerna besättas genom befordran av underbefäl har Arméförvaltningens
civila departement — likaledes för rekryteringens underlättande — ansett
sig kunna ifrågasätta förmånens utsträckande till visst underbefäl.

Någon svårighet att besätta befattningarna för arbetsledande förmän har
emellertid, såvitt Arméförvaltningen har sig bekant, icke förefunnits. Härtill
kommer att sistnämnda befattningar i allmänhet rekryteras med personer, som
äro födda och uppvuxna i Övre Norrland och vilka således äro vana vid därstädes
rådande klimatiska förhållanden.

Vidare torde ett medgivande av rekreationsresor åt de arbetsledande förmännen
kunna medföra krav på motsvarande förmån åt arbetare i allmänhet. Dessa
båda personalkategorier kunna nämligen icke anses strängt avgränsade från
varandra utan arbeta de under i huvudsak liknande förhållanden och äro underkastade
ungefär samma villkor. Då ett medgivande av ifrågavarande förmån
till samtliga arbetare mäste anses fullständigt uteslutet, vill det synas Arméförvaltningen
mindre välbetänkt att i de nu gällande bestämmelserna vidtaga
en sådan utvidgning, som i motionen föreslås. Enligt ämbetsverkets åsikt torde
nyssnämnda bestämmelser med däri redan förut tillstyrkta modifikationer få
anses på ett i stort sett tillfredsställande sätt avgränsa de personalkategorier,
som rimligen kunna göra anspråk på några förmåner i hithörande avseende,

6 Statsutskottets utlåtande Nr 72.

varför en rubbning av desamma torde kunna befaras medföra icke önskvärda
konsekvenser.

I den mån de arbetsledande förmännen vid vissa verkstäder och dylikt intaga
en från arbetarna mera avskild ställning och utöva en verklig arbetsledande
verksamhet, torde för övrigt hinder icke möta, att, därest för göromålens utförande
vissa permanenta förmansbefattningar kunna visa sig erforderliga, för
dessa befattningar kvalificerade förmän framdeles kunna inordnas under gruppen
icke-ordinarie befattningshavare, varigenom de automatiskt komma i åtnjutande
av förmånen av rekreationsresor.

Under åberopande härav och då en ändring av gällande bestämmelser i enlighet
med motionärernas förslag synes kunna medföra vittgående konsekvenser
beträffande icke blott försvarsväsendets personal utan även annan statsanställd
personal i Boden, anser Arméförvaltningen sig icke kunna tillstyrka
bifall till motionen.

Stockholm den 1 mars 1932.

Ii. de Champs. Ax. Hultkrantz.

Ludvig E. Hammarskiöld. Carl Edv. Sterky.

Edvin Ström,

föredragande.

/ Adolf von Post.