Statsutskottets utlåtande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag
till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1932/1933 har Kungl.
Majit i avseende å tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till handelsdepartementet,
föreslagit riksdagen (punkt 59 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden samma dag) att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg för budgetåret 1932/
1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 11 mars
1932 dagtecknad proposition, nr 213, vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för sammma dag, föreslagit riksdagen
att

dels till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor,

dels ock medgiva, att fiskefyren Stora Oset i västra lotsdistriktet må
på i statsrådsprotokollet angivna villkor övertagas av statsverket.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I anledning av två vid 1931 års riksdag väckta likalydande motioner
(1:107 och 11:244), vari hemställts örn utredning angående dels statens
övertagande av fiskefyrar, dels ock tillgodoseendet genom statens försorg
av fiskerinäringens behov av övriga säkerhetsanstalter till sjöss,
uttalade riksdagen i skrivelse den 29 april 1931, nr 167, bland annat, att
riksdagen icke kunnat undgå att finna de för en dylik utredning anförda
skälen värda beaktande. Eiksdagen framhöll härvid särskilt de små ekonomiska
förhållanden, vari fiskarbefolkningen levde och som gjorde det
hart när omöjligt för flertalet av dem att själva bekosta de säkerhetsanstalter,
varom fråga vore. Det ville på grund härav synas riksdagen
skäligt och billigt, att statsmakterna trädde hjälpande emellan, och riksdagen
förutsatte, att Kungl. Majit hade sin uppmärksamhet riktad på

Bihang till riksdagens protokoll 1932. (i sami. 36 haft■ (Nr 67—69.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

spörsmålet. Riksdagen ansåge sig alltså kunna förvänta, att Kungl. Majit
läte genom vederbörande myndigheter undersöka, i vilken omfattning och
på vad sätt staten borde lämna bidrag för ändamålet.

Sedan lotsstyrelsen och lantbruksstyrelsen på grund av riksdagens berörda
uttalande den 21 maj 1931 anmodats att gemensamt verkställa utredning
rörande det av riksdagen avsedda spörsmålet samt därefter till
handelsdepartementet inkomma med yttrande och det förslag, som kunde
av utredningen föranledas, hava ämbetsverken den 1 februari 1932 avgivit
betänkande med förslag i förevarande ämne.

Ämbetsverkens utlåtande återfinnes å sid. 2—9 i statsrådsprotokollet
och utmynnar i en hemställan, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,
att dels anvisa till ombyggnad av fiskefyren Saltärna 5,700 kronor, till
ombyggnad av fiskefyren å Listershuvuds östra udde 5,000 kronor, till
utläggande av en klockboj vid Tärnö 3,500 kronor samt till underhåll och
drift av följande fiskefyrar i Våtnäsudde, Gillingsören och Haganäs inom
nedre norra lotsdistriktet, Tvikubb, Ängsö och Vindbådan inom mellersta
lotsdistriktet, norra och södra Rönneskär, norra och södra Kittelskär samt
de föreslagna fyrarna Saltärna och Listershuvuds östra udde inom södra
lotsdistriktet ävensom Måholmen, Hönöhuvud, Hönöklåva och Valskär
inom västra lotsdistriktet 2,200 kronor, dels ock besluta, att fiskefyren
Stora Oset i västra lotsdistriktet skall på vissa villkor övertagas av statsverket.

Departementschefen har i ärendet anfört följande!

»Det ligger i sakens natur, att idkarna av fiske vid rikets kuster även
hava gagn av de fyrar och andra säkerhetsanstalter, som genom lotsverkets
försorg därstädes finnas anordnade. Emellertid måste fiskarena
vid yrkets bedrivande ofta taga sig fram i farvatten, som ligga utanför
de allmänna sjöfartslederna. Härvid har framstått som ett oavvisligt
behov för dem att äga vägledning av fyrar och andra säkerhetsanstalter.
Som framgår av den i ämnet verkställda utredningen är det också ett betydande
antal fyrar, som kommit till stånd huvudsakligen av hänsyn till
fiskets behov. Det sammanlagda antalet sådana fyrar uppgår till 105.
Till stor del hava kostnaderna för anordnandet av dessa fyrar liksom för
deras drift och underhåll åvilat fiskarena själva. Ehuru ifrågavarande
kostnader förhållandevis icke uppgå till några stora belopp, är det särskilt
med hänsyn till det betryckta ekonomiska läge, vari fiskarebefolkningen
som regel befinner sig, förenat med kännbara ekonomiska uppoffringar
för dessa yrkesutövare att vidmakthålla och i erforderlig omfattning
utbygga de sjösäkerhetsanordningar, varav de för sitt yrke äro i
oundgängligt behov. På grund härav finner jag motiverat, att staten
på ett eller annat sätt träder hjälpande emellan i vad gäller kostnaderna
för fiskefyrarnas anordnande och skötsel samt för andra säkerhetsanstälter
till sjöss för fiskerinäringens behov.

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

3

I ämbetsverkens utlåtande i ämnet liava angivits vissa principiella synpunkter
beträffande den omfattning, i vilken staten skulle lämna sådan
ekonomisk medverkan. I enlighet med dessa synpunkter skulle de minsta
fiskefyrarna av staldet begränsad lokal karaktär i detta avseende lämnas
åsido. Kostnaderna för dylika fyrar skulle alltså liksom hittills bäras av
fiskarena själva. Vidare skulle kostnaderna för vissa hamnfyrar, som
tjäna fiskets behov, bestridas enligt hittills tillämpade grunder. Enligt
ämbetsverkens uttalande borde statens ekonomiska medverkan avse endast
sådana säkerhetsanstalter till sjöss för fiskets behov, som betjäna
ett mera avsevärt antal fiskare även utanför den ort, där vederbörande
fyr eller säkerhetsanordning är belägen.

Mot dessa principiella utgångspunkter för bedömande av omfattningen
utav statens stödjande verksamhet på nu förevarande område har jag
icke någon erinran att göra. Vad särskilt beträffar de förut omnämnda
fiskefyrarna av starkt begränsad lokal betydelse, äro dessa som regel av
så enkel beskaffenhet, att kostnaderna för deras anordnande och underhåll
icke torde i detta sammanhang behöva tagas i betraktande.

Beträffande formen för statens hjälpverksamhet på detta område är
ämbetsverkens förslag av den principiella innebörd, att sådana fyrar, som
enbart tjäna fiskets behov, skulle kvarbliva i deras ägo och vårdnad, som
nu innehava fyrarna i fråga, men att från statens sida skulle utgå bidrag
till täckande helt eller delvis av fyrarnas drift- och underhållskostnader.
Däremot skulle sådana säkerhetsanstalter, som äro av betydelse även för
den allmänna sjöfarten, övertagas av lotsverket. Vad angår statsbidragens
storlek, hava ämbetsverken föreslagit, att bidragen som regel skulle utgå
med ett mot hela kostnaden svarande belopp. Emellertid kunde fall även
tänkas, då bidragen borde göras mindre, varför förekommande ansökningar
borde ägnas en noggrann prövning från fall till fall.

Med utgångspunkt från nu angivna principer hava ämbetsverken, som
förut nämnts, för budgetåret 1932/1933 beräknat ett anslagsbehov av dels
14,200 kronor till ombyggnad respektive nyanskaffning av två fyrar och
en klockboj, vilka säkerhetsanstalter skulle utan ersättning överlåtas på
vederbörande intressenter, dels ock 2,200 kronor till drift och underhåll
av sammanlagt 16 fiskefyrar i enskild ägo. Allenast en fyr — Stora Oset
i västra lotsdistriktet, vilken nu äges av Öckerö fiskare gemensamt —
skulle enligt förslaget övertagas av statsverket, vilket skulle ske på villkor
att den avstodes utan ersättning och utan att markarrende behövde erläggas.
Årskostnaden för sistnämnda fyr skulle täckas av lotsverkets ordinarie
förslagsanslag.

Enligt förslaget skulle hithörande spörsmål omhänderhavas av lantbruksstyrelsen
med biträde i vissa angivna hänseenden av lotsverket.

Den sålunda verkställda utredningen och det förslag, som av ämbetsverken
avgivits, hava av statskontoret lämnats utan erinran. För egen
del finner jag emellertid vissa kompletterande utredningar vara erforder -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

liga, varjämte enligt min mening det framlagda förslaget i vissa hänseenden
bör bliva föremål för ytterligare överväganden, innan ett slutligt
ställningstagande till den föreliggande frågan kan äga rum. Framhållas
må sålunda, att utredningen icke lämnar material till ett fullständigt bedömande
av behovet av fiskefyrar och andra sjösäkerbetsanstalter för
fisket. Icke heller på alla de punkter, där framställning föreligger örn
förbättrade dylika säkerbetsanstalter, hava ämbetsverken för närvarande
ansett sig kunna framlägga förslag eller beräkningar, ägnade att möjliggöra
en överblick över de ekonomiska konsekvenserna av statens medverkan
på området enligt av ämbetsverkan angivna principer. Den i utlåtandet
hävdade meningen, att staten i regel borde påtaga sig bela kostnaden
för fiskefyrarnas drift och underhåll, synes mig icke utan vidare
kunna godtagas. Det vill snarare förefalla rimligt, att fiskarena själva
som regel finge bära någon del av drift- och underhållskostnaden och ajt
statens medverkan alltså begränsades till bidrag till dessa kostnaders täckande.
Lämpligheten utav att fyrar och andra säkerbetsanstalter ombyggas
respektive anskaffas med anlitande av statsmedel för att sedermera,
såsom ämbetsverken synas ba förutsatt, överlåtas till de enskilda intressenterna,
synes mig ock kunna ifrågasättas. Slutligen ställer jag mig
tveksam till förslaget örn att hithörande frågor skulle i första hand ombänderbavas
av lantbruksstyrelsen. Så vitt nu kan bedömas förefaller det
mera ändamålsenligt, örn lotsstyrelsen, som i egenskap av centralt förvaltningsorgan
för fyrväsendet besitter erforderlig sakkunskap på området,
övertoge ansvaret för dessa frågors närmaste handläggning med biträde
av lantbruksstyrelsen i vad avser de speciella synpunkter, som för fiskets
vidkommande äro att taga i betraktande.

Ehuru ytterligare utredningar och övervägande rörande hithörande
spörsmål sålunda torde vara i skilda hänseenden erforderliga, innan ett
slutligt ställningstagande kan äga rum, torde med hänsyn till önskvärdheten
att snarast kunna i särskilt trängande fall bereda fiskarebefolkningen
sådana lättnader, som nu avses, likväl böra av nu pågående riksdag
äskas medel för ändamålet. Jag utgår därvid ifrån, att ett beslut av riksdagen
angående anvisande av sådant anslag icke föregriper prövningen
av frågan, huruvida och på vad sätt staten skall framdeles lämna ekonomiskt
stöd på ifrågavarande område.

Under nu angivna förutsättning tillstyrker jag, att förslag förelägges
riksdagen att ställa medel till Kungl. Maj:ts förfogande för lämnande av
bidrag, på sätt Kungl. Maj:t efter närmare prövning må finna lämpligt
och ändamålsenligt, till drift och underhåll av fiskefyrar eller andra sjösäkerbetsanstalter
för fiskets behov samt för vidtagande av förbättringar
å dylika anstalter.

Vad angår storleken av det anslag, som bör för ändamålet av riksdagen
begäras, synes mig detta böra begränsas till det belopp, 10,000 kronor, som
i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1932/1933. Inom ramen

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

5

av detta belopp torde de mest framträdande behoven av bidrag till driftoch
underhållskostnader för fiskefyrar under nästa budgetår liksom av
förbättringsarbeten kunna rymmas.

Mot ämbetsverkens förslag örn statens övertagande på vissa villkor av
fyren Stora Oset har jag intet att erinra.»

Såsom ovan erinrats, anförde sistlidet års riksdag i sin skrivelse nr 167
i anledning av Kungl. Maj:ts under tionde huvudtiteln gjorda framställning
angående anslag till säkerhetsanstalter för sjöfarten jämte i ämnet
väckta motioner, bland annat, att riksdagen ansåge det skäligt och billigt,
att statsmakterna trädde hjälpande emellan på det område, varom
fråga nu är.

Beträffande den omfattning, i vilken staten bör lämna ekonomisk medverkan,
har utskottet icke haft något att erinra mot vad som i förevarande
proposition angivits i anledning av riksdagsskrivelsen ifråga. Utskottet
får härutinnan och beträffande formen för statens hjälpverksamhet
helt ansluta sig till vad propositionen i ämnet innehåller.

Då utskottet likaledes ansett sig böra tillstyrka anvisandet av det äskade
anslagsbeloppet samt ej funnit anledning till erinran mot förslaget örn
statens övertagande på vissa villkor av fyren Stora Oset, får utskottet
alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 10,000 kronor; samt

b) medgiva, att fiskefyren Stora Oset i västra lotsdistriktet
må på i statsrådsprotokollet över handelsärenden
den 11 mars 1932 angivna villkor övertagas
av statsverket.

Stockholm den 19 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson, Bergqvist,
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla. Johansson i Fredrikslund, Asplund, Bergström,
Andersson i Eliantorp och Hellberg; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Benglsson i Norup,
Holmgren, Ericsson i Stockholm, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog, Ward,
Persson i Falla och Hollertz.

Utskottets

yttrande.