Statsutskottets utlåtande nr 66.
13
Nr 66.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv
av Härnösand—Sollefteå järnväg m. m. jämte
två i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,
nr 210, som hänvisats till statsutskottets föreberedande behandling, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över korninunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen ej mindre medgiva, att
Härnösand—Sollefteå järnväg må av staten förvärvas i enlighet med av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade grunder; än även, vid bifall härtill,
dels till förbättringsarbeten å nämnda bana för budgetåret 1932/1933 under
utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,
av 240,000 kronor; dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret
1932/1933 under rubriken »E. Lånemedel» upptagna inkomstposten »övriga
lånemedel» med ett belopp av 240,000 kronor.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förebaft två likalydande motioner, väckta den ena, nr 347, inom första
kammaren av herr E. A. Enhörning samt den andra, nr 505, inom andra kammaren
av herrar N. O. Sandström och II. Molander, i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte besluta dels att bifalla Kungl. Maj :ts proposition örn statens
övertagande av Härnösand—Sollefteå järnväg, dels ock att till Härnösands
stad betala 450,000 kronor, eller det mindre belopp, som riksdagen kan
anse skäligt, för de stora utlägg nämnda stad haft för ovannämnda banas
tillkomst.
I fråga örn de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag, får utskottet
hänvisa till motionen II: 390.
Å Härnösand—Sollefteå järnväg, som bar en spårvidd av 1.435 meter, beviljade
Kungl. Maj :t koncession den 4 maj 1888. Sedan koncessionen överlåtits
å Härnösand—Sollefteå järnvägsaktiebolag, beviljade Kungl. Majit den 15
14
Statsutskottets utlåtande nr 66.
september 1893 bolaget koncession å sidospår vid Kramfors till Kramfors brädgård.
Järnvägen, som har en längd av 102 kilometer, öppnades för allmän trafik
den 12 december 1893. I Sollefteå har järnvägen anslutning till statsbanorna
och i Härnösand till Ostkustbanan.
Genom resolution den 1 april 1892 anvisade Kungl. Maj :t såsom lån till bolaget
ett av 1891 års riksdag för ändamålet beviljat belopp av 2,350,000 kronor,
att lyftas med hälften år 1892 och med andra hälften påföljande år. Den
beräknade kostnaden för järnvägsföretaget uppgick till 4,713,523 kronor. Till
säkerhet för lånet skulle lämnas inteckning med bästa förmånsrätt i järnvägen.
Sedermera har 1897 års riksdag medgivit, att den ränta, som enligt gällande
föreskrifter bör till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna inbetalningsbelopp
för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar, från och
med år 1898 skall å alla dylika lån beräknas efter fem procent örn året.
I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 26 juni 1931 hembjöd Härnösand—
Sollefteå järnvägsaktiebolag till staten övertagandet av bolagets järnväg jämte
övriga tillgångar samt förklarade sig önska träda i förhandling örn villkoren
för detta övertagande.
Sedan i anledning härav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen
och fullmäktige i riksgäldskontoret avgivit yttranden samt bolaget inkommit
med en skrift, har Kungl. Majit genom beslut den 4 december 1931 uppdragit åt
järnvägsstyrelsen samt anmodat fullmäktige i riksgäldskontoret att gemensamt
efter den utredning, som kunde finnas erforderlig, med bolaget upptaga förhandlingar
örn statens övertagande av bolagets järnväg, därvid skulle iakttagas, att
köpeskillingen ej finge överstiga statens fordran på grund av statslån för järnvägens
anläggning, ävensom att till Kungl. Majit inkomma med det förslag,
vartill förhandlingarna kunde giva anledning.
De förhandlingar, som med anledning av Kungl. Majits sålunda meddelade
beslut förts mellan ombud för järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige, å
ena sidan, samt representanter för bolaget och dess övriga större fordringsägare,
Härnösands stad och Aktiebolaget Svenska -handelsbanken, å den andra,
hava resulterat i ett den 17 december 1931 upprättat förslag till villkor för
statsinlösen av ifrågavarande järnväg, som sedermera godkänts å extra stämma
den 25 januari 1932 med delägarna i järnvägsbolaget samt den 26 i samma
månad av bolagets nyssnämnda båda fordringsägare.
I särskilda skrivelser den 18 respektive den 19 februari 1932 hava fullmäktige
i riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen anmält det sålunda framkomna
förhandlingsresultatet samt yttrat sig örn detsamma. Vid järnvägsstyrelsens
skrivelse hava fogats nyssnämnda förslag till inlösningsvillkor jämte motivering,
beräkning av inkomster och utgifter å järnvägen efter dess förstatligande
samt en inom järnvägsstyrelsen utarbetad promemoria angående kompletterings-
och förstärkningsarbeten å järnvägen efter införlivande med statens järnvägar.
Förslaget till inlösningsvillkor har följande innehåll:
Järnvägsbolaget överlåter till staten sin järnväg mellan Härnösand och Sollefteå
med rullande materiel och vad i övrigt till järnvägen hörer ävensom alla
sina övriga tillgångar, på följande villkor:
Statsutskottets utlåtande nr 66.
15
1. Ovannämnda egendom tillträdes av staten den 1 juli 1932.
2. Staten övertager bolagets å tillträdesdagen befintliga skulder och övriga
förbindelser, med undantag av skulden för bolagets obligationslån samt skulderna
till Härnösands stad och aktiebolaget Svenska handelsbanken; dock äger
Handelsbanken att i avräkning å sin fordran hos järnvägsbolaget av staten å
tillträdesdagen utbekomma ett belopp av 62,000 kronor.
3. Det åligger järnvägsbolaget att å tillträdesdagen till kungl, järnvägsstyrelsen
överlämna alla järnvägen besvärande inteckningar utom den, som beviljats
till säkerhet för statslånet och samtrafiksmedlen, eller ock att å nämnda
dag medelst gravationsbevis styrka, att järnvägen icke häftar för andra inteckningar
än för statslånet och samtrafiksmedlen.
4. Staten förbinder sig att bestrida kostnaderna för bolagets likvidation och
upplösning.
5. Järnvägen skall omedelbart efter tillträdesdagen införlivas med statens
järnvägar, och vid dessa gällande taxor och föreskrifter skola utan inskränkning
tillämpas på järnvägen.
6. Beträffande järnvägsbolagets personal och pensionärer skola samma bestämmelser
tillämpas som tidigare meddelats vid statens övertagande av andra
enskilda järnvägar, senast Norra Södermanlands järnväg.
7. Järnvägsbolaget äger ej att använda sina kontanta tillgångar för andra
ändamål än järnvägsdriftens normala uppehållande. Ej heller må bolaget anställa
personal i stället för avgående sådan.
I sin berörda skrivelse har järnvägsstyrelsen föreslagit följande lydelse av
punkten 6:
»Beträffande järnvägsbolagets personal och pensionärer skola samma bestämmelser
tillämpas, som tidigare meddelats vid statens övertagande av Norra
Södermanlands järnväg, varvid dock skall iakttagas:
a. att järnvägens personal under de tre första månaderna efter statens
övertagande av banan — liksom ock personal, vilken enligt mom. b. uppsäges
utan eller med rätt till förtidspension, under hela sin återstående tjänstgöringstid
— skall i tillämpliga delar vara underkastad tidigare gällande anställningsoch
lönevillkor;
b. att statens järnvägar förbehålla sig rätt att under i mom. a nämnda tid
dels jämlikt för personalen gällande avtal uppsäga sådan icke ordinarie eller
till ordinarie åren 1931—1932 befordrad personal, som befinnes vara för den
övertagna järnvägens drift i statens järnvägars regi icke erforderlig, dels mot
skälig förtidspensionering entlediga äldre personal i ordinarie befattning än
ovan angivna, som med hänsyn till antingen sjuklighet eller lyte eller ock arten
av innehavande tjänstebefattning icke lämpligen kan övertagas i statens järnvägars
tjänst;
c. att personal, som efter förloppet av i mom. a nämnda tre månader vinner
anställning enligt för statens järnvägar gällande anställnings- och lönevillkor,
skola hava att åtnöjas med sådana ■— mot deras löneförhållanden så vitt möjligt
svarande — befattningar, som kungl, järnvägsstyrelsen anser lämpligt
anförtro dem;
d. att den enskilda järnvägens vid statens järnvägars övertagande av densamma
i tjänst varande personal, som efter förloppet av i mom. a nämnda tre
månader icke vinner anställning enligt vid statens järnvägar gällande lönevillkor
samt banans redan pensionerade personal, ävensom pensionsberättigade familjemedlemmar
efter personal av nämnda båda kategorier icke skola få komma
i åtnjutande av andra pensionsförmåner eller understöd, frånsett dem som intill
pensionsålderns inträdande kunna komma att tillerkännas personal, som för
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 66.
tidspensionernas enligt mom. b, än som skulle tillkommit vederbörande, därest
banan ej övergått i statens ägo.»
Beträffande det ekonomiska resultatet av järnvägens drift i statens regi samt
nödiga åtgärder till förbättrande av järnvägen anför järnvägsstyrelsen:
Även örn viss möjlighet genom vad nyss föreslagits beredes järnvägsstyrelsen
att begränsa personalens storlek, så måste dock utgifterna för järnvägens
drift i statlig regi bliva större än förut, beroende på dels de lönekostnadsökningar,
som följa av ändrade lönevillkor, och dels på att en tidigare uraktlåten
avsättning till förnyelsefond måste vidtagas. Noggranna utredningar, vid
vilka man räknat med en reducerad personal, hava fastställt, att så blir fallet.
Då därjämte inkomsterna, enligt vad förut angivits, komma att på grund av
taxesänkningar undergå minskning, så måste järnvägen, vars driftresultat även
frånsett räntor och avskrivningar för år 1931 torde bliva negativt, beräknas
komma att i statlig drift bliva starkt förlustbringande. Enligt en skrivelsen bilagd
sammanställning av beräknade inkomster och utgifter i statlig regi skulle
järnvägens drift i statens hand komma att medföra en årlig förlust av omkring
234 000 kronor.
Härvid hava inga räntor beräknats, då järnvägsstyrelsen utgår från att statens
järnvägar icke skola nödgas övertaga järnvägen på något annat villkor,
än att det i järnvägen bundna statslånet visserligen skall, till belopp, som av
fullmäktige i riksgäldskontoret anses skäligt, i statens järnvägars räkenskaper
uppföras såsom kapitalökning men härvid icke till någon del med ökning av
det enligt vedertagna normer i första hand räntepliktiga lånekapitalet. Emellertid
tarvar järnvägen för sitt iståndsättande betydande medel, vilka jämlikt
en skrivelsen bilagd, inom järnvägsstyrelsen upprättad promemoria beräknas
till ett belopp av 1,680,000 kronor. Av detta belopp falla enligt promemorian
850,000 kronor på åtgärder, vilka till möjliggörande av driftens rationalisering
behöva vidtagas för att höja järnvägens kapacitet till likvärdighet med vissa
angränsande statsbanelinjer. Efter förbättringsarbetenas genomförande skola
statens järnvägars lokomotiv kunna framföras å banan, varvid viss reducering
av driftkostnaderna vinnes, varjämte tåghastigheten kan ökas, i samband varmed
järnvägen vinner ökad konkurrenskraft gent emot automobiltrafiken. Berörda
kapitalinvestering kan alltså anses affärsmässig och synes böra kunna ske
genom anslag av räntepliktiga lånemedel. Vid nyssnämnda inkomst- och utgiftsberäkningar
har emellertid räknats med en rationaliserad drift, varför räntekostnaden
för ifrågavarande lånekapital, efter 4.5 procent uppgående till
38,250 kronor, bör tilläggas förut angivna driftförlust.
Återstående kostnadsbelopp. beräknat till 830,000 kronor, faller åter på sådant
järnvägens iståndsättande, som tarvas på grund av förut eftersatt underhåll
och som under normala förhållanden bör bekostas av trafikmedel. Anslag
av lånemedel för ifrågavarande kostnaders bestridande böra alltså härvid
icke ifrågakomma. Principiellt riktigast vore enligt järnvägsstyrelsens uppfattning,
att anslag av andra statsinkomster härtill bleve beviljade, men då
detta vid nuvarande, i varje fall så ansträngda budgetläge väl icke gärna kan
ske, återstår endast den möjligheten, att statens järnvägar vid ett eventuellt
statsförvärv själva övertaga den del av kostnaden för järnvägens iståndsättande,
som faller på uppskjutet underhåll. För att emellertid i så fall berörda
kostnad icke skall i allt för hög grad belasta visst års affärsresultat för
statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen härvid tänkt sig tillgripa en i tidigare
liknande fall använd utväg, nämligen att kostnaden bokföringsmässigt förskotteras
av statens järnvägars rörelsemedel, och lämnat förskott amorteras av
trafikmedel — för banavdelningen driftkostnadsstat — under ett antal år.
Förfares på så sätt, ökas emellertid för vissa år framåt den årliga driftförlusten
Statsutskottets utlåtande nr 66.
17
av Härnösandsbanan i statlig regi. Med bortseende från denna eventuellt tillkommande
kostnad av tillfällig karaktär, beräknas sålunda den sammanlagda
årliga driftförlusten och räntekostnaden för Härnösandsbanan i statlig
regi till omkring 272,000 kronor.
Slutligen anför järnvägsstyrelsen:
Därest järnvägsstyrelsen ägde affärsmässig handlingsfrihet och kunde få bedöma
frågan örn Härnösandsbanans införlivande med statsbanenätet endast efter
vad för statens järnvägar och för dess trafikanter vore förmånligt, skulle
järnvägsstyrelsen, med förestående beräknade negativa affärsresultat för ögonen,
givetvis bestämt avstyrka det ifrågasatta statsförvärvet. Styrelsen befinner
sig emellertid i stället i ett tvångsläge. Redan i det yttrande, sorn.styrelsen
den 26 oktober 1931 avgivit i anledning av Härnösandsbanans hembjudan till
staten, har styrelsen uttalat, att ifrågavarande järnväg måste anses äga sådan
allmän betydelse, att dess fortsatta trafikering måste säkerställas, och härför
fordras tydligen statens mellankomst. Ifrågasättas kunde då möjligen, att sådan
skedde i form av ekonomiskt stöd åt järnvägsbolaget, som dock härvid
icke kunde begränsas till enbart avskrivning av statslån och statslåneräntor,
utan nog måste utsträckas till även kontanta driftkostnadsunderstöd av varierande
och svårkontrollerbar storlek. En tilldelning av sådana torde i varje
fall också få väntas medföra svåröverskådliga konsekvenser beträffande andra
järnvägar, vilka jämväl äro i ekonomiskt betryck. Främst torde böra beaktas,
att järnvägen först i statens hand kan komma att erbjuda nödig trygghet och
jämnhet i driftsförloppet och med hänsyn till inträdande lättnader i taxehänseende
m. m. för trafikområdet kan bliva till beståndande och större gagn.
Järnvägens införlivande i statsbanenätet, i vilket det skulle utgöra en naturlig
förbindelseled till havet för vidsträckta, numera med statsbanor utrustade
områden, torde därför få anses utgöra den bästa lösningen för en statens hjälpaktion.
Under anförda förhållanden och då järnvägsbolagets största enskilda
fordringsägare under förutsättning av ett statsförvärv avstå från att göra
sina fordringsanspråk gällande, ser sig styrelsen nödgad att finna sig i järnvägens
inkorporering i statens järnvägsnät, trots därav följande, låt vara relativt
ej alltför betydande, försämring i statens järnvägars ekonomiska ställning.
Vid järnvägens övertagande enligt avgivet förslag till avtal kommer visserligen
staten att, även örn av järnvägsstyrelsen yrkade modifikationer beträffande
personalförhållandena införas, få övertaga järnvägen med större till
densamma knutna förpliktelser särskilt beträffande personalen än som vöre
behövligt, därest järnvägen vid konkursauktion inropades för statens räkning.
Då emellertid förfaringssättet härvid anknyter till tidigare praxis och icke
strider mot av Kungl. Majit givna direktiv, vill styrelsen häremot icke göra
någon erinran, utan får tillstyrka, att det av förhandlingsmännen framlagda
och av övriga parter godkända avtals för slaget av Kungl. Majit biträdes, dock
endast under förutsättning, att de av styrelsen yrkade tilläggen till punkt 6 i
avtalsförslaget bliva av Kungl. Maj :t beaktade.
I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda yttrat anföra fullmäktige i
riksgäldskontoret i sin förut nämnda skrivelse den 18 februari 1932 följande:
Fullmäktige anse sig kunna instämma i vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga
örn inledningen och punkterna 1—4 i avtalsförslaget och finna sålunda de föreslagna
avvikelserna från Kungl. Majits direktiv för underhandlingarna vara
fullt motiverade av föreliggande förhållanden.
Avtalsförslagets punkt 5 har ej heller givit fullmäktige anledning till någon
erinran.
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 6 sami. 85 käft. (Nr 6h—66.)
2
18
Statsutskottets utlåtande nr 66.
Vid förhandlingarnas inledande förutsatte fullmäktige, att beträffande Härnösand—Sollefteå
järnvägsaktiebolags personal och pensionärer skulle tillämpas
samma bestämmelser, som tidigare meddelats vid statens övertagande av
andra enskilda järnvägar, senast Norra Södermanlands järnväg. Med förmälan,
bland annat, att den vid järnvägen anställda personalen ej i sin helhet kommer
att bliva behövlig efter statens övertagande av järnvägen har järnvägsstyrelsen
emellertid föreslagit, att till avtalsförslagets punkt 6, avfattad i enlighet
med vad förut angivits, skola fogas vissa förtydligande och inskränkande
bestämmelser. Fullmäktige, som anse sig sakna anledning att ingå i närmare
prövning av denna fråga, vilja endast uttala, att, då införandet av berörda
kompletterande bestämmelser utgöra ett bestämt krav från järnvägsstyrelsens
sida, fullmäktige ej vilja motsätta sig detsamma.
Under uttalande av att järnvägens drift i statens hand kommer att medföra
en betydande årlig förlust, även örn någon ränta ej beräknas, har järnvägsstyrelsen
förklarat sig utgå från, att det i järnvägen bundna statslånet visserligen
skall till belopp, som av fullmäktige i riksgäldskontoret anses skäligt, i
statens järnvägars räkenskaper uppföras såsom kapitalökning, men ej medföra
ökning av det enligt vedertagna normer i första hand räntepliktiga lånekapitalet.
I detta avseende vilja fullmäktige erinra örn, att vid statsförvärv
av enskilda järnvägar under de senaste åren bestämts, att regleringen mellan
allmänna järnvägslånefonden och statens järnvägars fond skulle ske på så sätt,
att från den förra fonden till den senare skulle överföras ett belopp, motsvarande
statens kvarstående kapitalfordran för respektive bolags lån. Så bör
enligt fullmäktiges mening ske även i nu förevarande fall och statens kvarstående
kapitalfordran hos Härnösond—Sollefteå järnvägsaktiebolag, 1,543,171
kronor 64 öre, alltså överföras till statens järnvägars fond. Senaste gången en
dylik överflyttning ägde rum, nämligen år 1931 i fråga örn Norra Södermanlands
järnväg, bestämdes tillika, att viss del av statens kapitalfordran efter ett
antal år skulle i järnvägsstyrelsens räkenskaper överföras till lånekapital. I nu
ifrågavarande fall kunde måhända ifrågasättas en liknande anordning eller
ock att spörsmålet örn eventuell framtida förräntning av någon del av statskapitalet
i järnvägen tills vidare hålles öppen och upptages till avgörande framdeles.
Med hänsyn till osannolikheten att järnvägen inom överskådlig tid
skall bliva i stånd att förränta ens någon del av däri nedlagt kapital, anse sig
fullmäktige emellertid ej böra framställa något yrkande i sådan riktning.
Fullmäktige hava ej något att erinra mot, att av det enligt järnvägsstyrelsens
beräkning för iståndsättande av järnvägen Härnösand—Sollefteå erforderliga
beloppet, 1,680,000 kronor, 850,000 kronor, avseende åtgärder för rationalisering
av driften för höjande av järnvägens kapacitet till likvärdighet med
vissa angränsande statsbanelinjer, beviljas genom anslag å riksstaten av lånemedel
samt att återstående 830,000 kronor förskotteras av statens järnvägars
rörelsemedel och under ett antal år amorteras av trafikmedel.
I betraktande av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga om det beräknade
ekonomiska resultatet av driften å järnvägen efter dess införlivande med statens
järnvägar hade även fullmäktige givetvis helst sett, att något statsförvärv
ej behövt ifrågakomma. Då emellertid bolagets ekonomiska ställning är
sådan, att fortsatt enskild drift synes utesluten och järnvägen enligt järnvägsstyrelsens
uttalande äger sådan allmän betydelse, att dess fortsatta trafikering
måste säkerställas, torde det ej finnas någon annan utväg än att järnvägen förvärvas
av staten och införlivas med statens järnvägar. Beslutas ej statsförvärv
nu, kommer järnvägsbolaget att nödgas träda i konkurs, varvid riksgäldskontoret
för bevakande av statens intecknade fordran för statslånet måste för
statens räkning inropa järnvägen å exekutiv auktion.
Statsutskottets utlåtande nr 66.
19
Sedermera hava järnvägsbolagets styrelse, Härnösands stadsfullmäktige,
Aktiebolaget Svenska Handelsbanken, representanter för personalen vid Härnösand—Sollefteå
järnväg samt riksräkenskapsverket yttrat sig i ärendet, varefter
järnvägsstyrelsen avgivit förnyat utlåtande.
I detta utlåtande har järnvägsstyrelsen anfört bland annat följande:
Ehuru ett avskedande av personal i större utsträckning vore ur driftsekonomiska
skäl motiverat och de för personalen nu gällande avtalen stadga rätt
till uppsägning för all personal, har styrelsen dock icke krävt rätt till uppsägning
av annan personal än icke ordinarie sådan eller till ordinarie åren
1931—1932 befordrad personal, som befinnes vara för den övertagna järnvägens
drift i statens järnvägars regi icke erforderlig. Hedan härav torde
få anses framgå, att styrelsen vid den personalinskränkning, som vid järnvägens
förvandling till statsbana är ofrånkomlig, vill framgå med varsamhet
och visa nödig hänsyn till personalens intressen. Givetvis kommer järnvägsstyrelsen
också att vid tillämpningen av i mom. b till punkt 6 föreslagna tillläggsbestämmelser
taga den hänsyn till personalens personliga förhållanden,
som kan vara med styrelsens ansvar förenligt, men det kan icke vara lämpligt
att härvid binda sig vid vissa på individuella hänsyn grundade normer, på sätt
av Härnösandsbanans styrelse ifrågasatts.
Beaktas må ock, att den extra linjepersonal med flera, som nu har fast anställning,
torde, i mån personliga förutsättningar finnas, en tid framåt kunna
beredas arbete som banarbetare under åtminstone stora delar av året vid de
omfattande kompletterings- och ändringsarbeten, som äro behövliga för att
sätta banan i stånd och giva den en mot närmast liggande statsbanelinjes svarande
kapacitet. Beträffande verkstadspersonalen har från järnvägens sida
uppgivits, att densamma tillförsäkrats viss pension vid avsked. I mån för den
enskilda järnvägen bindande sådana bestämmelser finnas, bliva de ock bindande
för statens järnvägar. Vid anförda förhållanden synes icke finnas anledning
att, på sätt bolagsstyrelsen ifrågasatt, under ett helt år kvarhålla i fast anställning
sådan personal, som styrelsen finner böra uppsägas. Enligt gällande
avtal är uppsägningstiden för extra personal begränsad till en månad. Redan
utsträckningen till minst tre månader innebär sålunda en betydande förmån.
Längre kan ej vara lämpligt utsträcka tiden.
Styrelsen får slutligen fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att några
önskemål icke uttalats om ändrad lydelse av momenten c och d i styrelsens
tilläggsförslag.
Från järnvägens personal har till Kungl. Majit ingivits en skrivelse, vari
personalen under framförande av den uppfattningen, att Härnösandsbanans
iråkade obestånd föranletts av vissa statliga åtgärder och att det av vissa
statsmyndigheters förhandlingsmän biträdda förslaget till överenskommelse
örn villkor för Härnösandsbanans avträdande till staten borde få gälla, hemställt
örn antagande av detta förslag i oförändrat skick. I anledning härav
får styrelsen anföra följande.
Kungl. Maj :t har i brev av den 4 december 1931 lämnat det direktivet, att
statens köpeskilling för Härnösand—Sollefteå järnväg ej må överstiga statens
fordran på grund av lämnade statslån, varvid alltså förutsattes, att enskilda
fordringsägare i företaget skulle utan ersättning avstå från sina fordringar.
Kungl. Majit har härmed beträffande det i järnvägen insatta kapitalet på förhand
underkänt eventuella anspråk på ersättning på grund av skada, som företaget
kan hava lidit genom Ostkustbanans tillkomst m. m. Häri hava berörda
fordringsägare nödgats finna sig. Det torde vara tydligt, att järnvägens personal
med vida mindre rätt än järnvägens fordringsägare kan göra anspråk
på ersättning av nämnda art. Det kan icke finnas fog för, att statens järn
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 6G.
vägar skola vid banans övertagande nödgas underhålla en obehövlig personal
av det skäl, att staten lämnat bidrag till byggande av Ostkustbanan, eller av
andra anförda anledningar.
Det förslag till avtal, som av utsedda förhandlingsmän utarbetats, har vidare
icke den karaktär, som personalen önskar giva detsamma. Några »grundliga
detaljundersökningar eller uttömmande överläggningar» angående de i
avtalsförslagets punkt 6 intagna personalbestämmelserna förekommo vid angående
avtalsförslaget förda förhandlingar icke. Med förhandlingarna avsågs
vid detta tillfälle i främsta rummet att få sådan uppgörelse till stånd, varigenom
fordringsägare i järnvägsbolaget vid en statsinlösen avstode från sina fordringar.
Av statens järnvägars förhandlingsman uttalades i personalfrågan
endast, att han, som icke kunde ingå i svaromål på från personalens ombud
gjorda detaljfrågor, utgick från förutsättningen, att personalens intressen
skulle tillgodoses på sätt vid liknande statsförvärv varit brukligt, och punkten
6 avfattades i enlighet härmed. Närmare utredningar rörande personalförhållandena
kunde först längre fram vidtagas. Det visade sig då, att järnvägspersonalen
i statsdrift kunde väsentligt begränsas, och vissa tillägg till
avtalsförslagets punkt 6 blevo då nödvändiga. Då personalen gör gällande, att
ett ryggande av avtalsförslaget ej bör tillåtas, synnerligast som den i ämnet
träffade uppgörelsen måste anses grundad på åtminstone moraliskt ansvar för
ömsesidigt respekterande av överenskommelsen ifråga, intar personalen, som
ju dock ej är avtalsslutande part och väl alltså icke har någon talan, en annan
ståndpunkt än de avtalsslutande själva. För dem samtliga har det tydligen
stått klart, att det vid berörda förhandlingar utarbetade avtalsförslaget icke
vore på något sätt bindande för förhandlingsmännens uppdragsgivare.
Styrelsen får, under hänvisning i övrigt till vad i det föregående uttalats i
anledning av från järnvägsbolagets styrelse med flera framförda önskemål
örn hänsynsfull tillämpning av tilläggsbestämmelserna till punkt 6, hemställa,
att personalens yrkanden icke må till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Departementschefen har inledningsvis anfört följande.
I likhet med åtskilliga andra järnvägar i landet har Härnösand—Sollefteå
järnväg tungt drabbats av den rådande ekonomiska depressionen och samtidigt
fått allt starkare känning av konkurrensen från motorfordonstrafiken. Härtill
komma kännbara verkningar av de nya taxebestämmelserna och av föreskrifterna
angående godssamtrafik, vilka sistnämnda medfört trafikavledning
från järnvägen. Dessa omständigheter hava medfört, att järnvägsbolagets ekonomi,
som alltid varit svag, alltmer försämrats. Redan år 1929 kunde bolaget
icke fullgöra den för statslånets förräntning och amortering föreskrivna annuiteten,
uppgående till 117,500 kronor; av statslånets kapitalbelopp, ursprungligen
2,350,000 kronor, återstår numera oguldet något mer än 1,543,000
kronor. Såvitt nu kan bedömas, förefinnas icke utsikter att bolaget skall kunna
återupptaga annuitetsbetalningarna å statslånet. Fastmera synas förhållandena
vara sådana, att bolaget snart nog nödgas träda i likvidation eller konkurs,
därest icke särskilda åtgärder vidtagas.
I detta läge ansåg sig bolaget böra hembjuda järnvägen och bolagets övriga
tillgångar till staten samt hemställde örn upptagande av förhandlingar angående
villkoren för ett dylikt övertagande.
Då järnvägsdriftens fortsatta upprätthållande i enskild regi var allvarligt
äventyrat och ett nedläggande av järnvägen i betraktande av dennas trots allt
stora betydelse för orten borde undvikas samt en lättnad i betalningsskyldigheten
till staten, hur omfattande den än gjordes, uppenbarligen icke syntes giva
tillräcklig ekonomisk grundval för järnvägens fortsatta bestånd såsom frista
-
Statsutskottets utlåtande nr 66.
21
ende företag, fann jag för min del vid bedömande av den gjorda framställningen
annan lösning näppeligen vara möjlig än ett förstatligande av järnvägen,
hur föga tilltalande detta än vore; även efter en dylik åtgärd komme nämligen
banan, såsom i den här lämnade redogörelsen atergivna kalkyler visa, att åtminstone
under mycket lång tid framåt utvisa driftunderskott.. Efter övervägande
av de skilda, på frågan inverkande omständigheterna ansåg jag mig därför böra
tillstyrka bolagets framställning örn inledande av förhandlingar om villkoren
för järnvägens införlivande med statsbanorna. En utgångspunkt för förhandlingar
härom ansåg jag dock böra vara, att köpeskillingen ej finge överstiga
statens fordran på grund av statslånet. Med anledning av Kungl. Maj :ts i
enlighet härmed fattade beslut hava förhandlingar ägt rum mellan representanter
för järnvägsstyrelsen och fullmäktige i riksgäldskontoret, å ena, samt
bolaget och dess övriga större fordringsägare, å andra sidan. Dessa förhandlingar
hava resulterat i det förslag till villkor för statsinlösen av järnvägen, vilket
i det föregående återgivits.
Beträffande förslaget till villkor för järnvägens statsinlösen yttrar departementschefen.
Nämnda förslag innebär i två avseenden avvikelser från det i Kungl. Maj:ts
nyssnämnda beslut givna direktivet för underhandlingarna, nämligen dels därutinnan
att statsverket skulle påtaga sig betalningsskyldigheten för vissa bolagets
smärre skulder mot övertagande jämväl av utanför järnvägsfastigheten
liggande tillgångar, dels ock därutinnan att Aktiebolaget Svenska handelsbanken
skulle av sin fordran hos järnvägsbolaget utbekomma 62 000 kronor. Gentemot
dessa avvikelser från direktivet har i de i ärendet föreliggande yttrandena
icke gjorts erinran, och ej heller för min del har jag med hänsyn till vad i ärendet
blivit upplyst — jag hänvisar härutinnan till den lämnade redogörelsen —
velat motsätta mig förslaget i berörda avseenden.
Med hänsyn till de ekonomiskt ogynnsamma förutsättningarna för driften av
banan och under framhållande att en avsevärd del av järnvägsbolagets personal
icke bleve behövlig vid statsdrift av järnvägen, har järnvägsstyrelsen framlagt
förslag örn i huvudsak sådan ändring i de av förhandlingsdelegerade föreslagna
inlösningsvillkoren, att järnvägsstyrelsen skulle äga rätt att dels förtidspensionera
och entlediga viss äldre personal, dels ock jämlikt för järnvägspersonalen
gällande avtal uppsäga sådan icke-ordinarie eller till ordinarie under
åren 1931 och 1932 befordrad personal, som befinnes vara för den övertagna
järnvägens drift i statens järnvägars regi icke erforderlig. Beslut därutinnan
skulle av järnvägsstyrelsen meddelas under de tre första månaderna efter statens
övertagande av banan. Enligt av bolaget ingivna, i januari 1932 upprättade
tablåer utgjorde antalet befattningshavare vid järnvägen 201, varav 57
icke-ordinarie eller under år 1931 ordinarieblivna och 16 verkstadsarbetare —
under år 1932 hade enligt tablåerna ingen befordran till ordinarie ägt rum —
samt antalet pensionärer 37. Enligt i tablåerna lämnade uppgifter skulle emellertid
under år 1932 5 och under år 1933 3 befattningshavare vara berättigade
att avgå med pension.
Med avseende å förtidspensioneringen av äldre personal synes icke någon invändning
vara att göra mot järnvägsstyrelsens förslag. Mot förbehållet om
rätt till uppsägning av den i statsdrift obehövliga icke-ordinarie och den på senaste
tiden till ordinarie befordrade personalen hava erinringar och önskemål
framställts såväl av bolagsstyrelsen och personalens representanter som av de
förutom statsverket största fordringsägarna, Härnösands stad och Svenska handelsbanken;
bolagsstyrelsen har dock icke ansett sig i förevarande läge kunna
motsätta sig förslaget, och såväl staden som banken hava likaledes godkänt detsamma.
22
Statsutskottets utlåtande nr 66.
Ehuru det med hänsyn till läget å arbetsmarknaden givetvis vore önskvärt,
att personalen i sin helhet kunde beredas fortsatt sysselsättning vid järnvägen
efter dess förstatligande, synas, såsom järnvägsstyrelsen närmare utvecklat,
förhållandena i detta fall icke vara sådana, att ett övertagande av all personal
rimligtvis kan ske, helst vid statens järnvägar i övrigt personalindragningar
icke kunnat undvikas. Jag har alltså, med hänsyn till föreliggande omständigheter
och då den av järnvägsstyrelsen hävdade ståndpunkten innebär endast
ett begränsat ianspråktagande av järnvägsbolagets avtalsenliga uppsägningsrätt,
ansett mig böra biträda järnvägsstyrelsens mening. Vid detta ståndpunktstadgande
har jag särskilt beaktat järnvägsstyrelsens uttalande, att styrelsen
vid blivande personalinskränkning vill framgå med varsamhet och visa
nödig hänsyn till personalens intressen. I den mån så lämpligen kan ske, torde
entledigad personal böra -— såsom järnvägsstyrelsen också lärer avse — erhålla
arbete vid de planerade arbetena å banan.
Vad järnvägsstyrelsen i övrigt föreslagit beträffande personal och pensionärer
vid järnvägen har icke föranlett erinran från dem, som yttrat sig i ärendet,
och torde böra bifallas.
I fråga örn den reglering mellan allmänna järnvägslånefonden och statens
järnvägars fond, som vid ett statsförvärv av ifrågavarande järnväg bör äga
rum, ansluter sig departementschefen till det av fullmäktige i riksgäldskontoret
framlagda och av järnvägsstyrelsen biträdda förslaget. Detta förslag, som
överensstämmer med statsmakternas under de senaste åren fattade beslut i liknande
fall och med vad som föreslagits i proposition nr 127 till pågående riksdag
angående statsförvärv av Mellersta Södermanlands järnväg, innebär att
från järnvägslånefonden skulle till statens järnvägars fond överföras ett belopp
av 1,543,171 kronor 64 öre, motsvarande statens kapitalfordran hos bolaget.
Ej heller har departementschefen funnit anledning frångå järnvägsstyrelsens
förslag, att det sålunda överförda beloppet redovisas såsom annat kapital
än lånekapital. Täckning av nyssnämnda belopp syntes i sinom tid beredas
riksgäldskontoret ur fonden för statsskuldens amortering. Vad av statens
fordran hos bolaget överstiger kapitalbeloppet skulle omedelbart avskrivas.
Härefter fortsätter departementschefen:
Såsom av det föregående framgår, har järnvägsstyrelsen ansett omfattande
förbättrings- och underhållsarbeten å järnvägen erforderliga efter järnvägens
införlivande med statsbanorna. Sammanlagda kostnaden härför har beräknats
till 1,680,000 kronor, varav 850,000 kronor beräknats belöpa å arbeten för höjande
av järnvägens kapacitet till likvärdighet med angränsande statsbanors
samt återstoden, 830,000 kronor, på utförande av iståndsättningsarbeten, som
tarvas på grund av eftersatt underhåll av banan. Enligt den vid järnvägsstyrelsens
skrivelse den 19 februari 1932 fogade promemorian ingå bland erforderliga
arbeten utbyte av broöverbyggnader och räls, åtskilliga arbeten
till bankroppens iordningställande, såsom påfyllning av sjunkande bankar,
förstärkning av slänter och stödmurar samt spårisoleringsarbeten till förebyggande
av tjälskjutning i banan, ävensom ökande av fria höjden genom
omsprängning av tunnlar. Dessa och andra åtgärder av liknande art åsyfta,
bland annat, att möjliggöra användandet av statens järnvägars lokomotiv med
deras driftkostnadsbesparande bromsutrustning m. m.
Ifrågavarande arbeten äro av den angelägna art, bland annat för järnvägsdriftens
rationalisering, att de efter statsförvärv av järnvägen böra, åtmin
-
Statsutskottets utlåtande nr 66.
23
stone till en på lämpligt sätt begränsad del, komma till utförande redan under
nästkommande budgetår. Även ur den synpunkten, att vid dessa arbeten
skulle i viss utsträckning kunna sysselsättas härför skickad personal, som i
enlighet med vad förut sagts må kunna bliva uppsagd av järnvägsstyrelsen,
synes det lämpligt att redan under nästa budgetår igångsätta arbetena.
Yad angår medelsbehovet för eftersatta underhållsarbetens utförande, torde
detta enligt min mening icke behöva tillgodoses medelst anvisande av anslag å
riksstaten, utan lära erforderliga medel kunna upptagas i de driftkostnadsstater,
som Kungl. Maj:t årligen fastställer. Av de nu ifrågavarande underhållsarbetena
är det, enligt vad jag erfarit från järnvägsstyrelsen, i främsta rummet
behövligt att få företaga en genomgående komplettering av ballastningen av linjen
genom påfyllning av grus ävensom en del spårisoleringsarbeten till förekommande
av alltför besvärande tjälskjutningar i banan. Det belopp, som kan
prövas erforderligt under år 1932 för utförande i nödig omfattning av nyssnämnda
arbeten, enligt uppgift omkring 150,000 kronor, synes lämpligen kunna
av Kungl. Majit anvisas i samband med fastställande av det tillägg till den
för samma år gällande driftkostnadsstaten, vilket vid ett statsförvärv av banan
under alla förhållanden måste göras.
Jämväl med avseende å medelsbehovet för höjande av järnvägens kapacitet
har jag inhämtat närmare uppgifter från järnvägsstyrelsen. Av dessa uppgifter
framgår, att vad som härvidlag anses vara mest angeläget är ombyggandet
av vissa svagt konstruerade järnbroar, så att statens järnvägars lokomotiv
skola kunna införas å bandelen och därmed möjligheter vinnas för ett
rationellt utnyttjande av den rullande materielen i samband med trafiken på
de angränsande statsbanelinjerna. I de av järnvägsstyrelsen till sammanlagt
850,000 kronor beräknade kostnaderna för denna grupp av arbeten ingår ett
belopp av 480,000 kronor för nyssnämnda broars ombyggande. Detta belopp
anser sig järnvägsstyrelsen, om så befinnes önskvärt, kunna fördela på de tvenne
budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 med 240,000 kronor på vartdera budgetåret.
Till övriga förbättringsarbeten av ifrågavarande slag, närmast avseende
bangårdar, signal- och säkerhetsanläggningar samt vattenstationer,
skulle järnvägsstyrelsen i mån av behov framdeles begära medel i samband
med övriga anslagsäskanden för statens järnvägar. Nu ifrågavarande medelsbehov
synes vara att jämställa med dem, som tillgodoses medelst kapitalökningsanslag
under rubriken nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar; dessa anslag pläga alltid anvisas att utgå av lånemedel.
Något avgörande skäl att i detta fall förfara annorlunda synes mig knappast
föreligga. Jag vill alltså tillstyrka, att till förbättringsarbeten å ifrågavarande
bana äskas ett anslag för budgetåret 1932/1933 av 240,000 kronor, att
utgå av lånemedel.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Med avstyrkande därjämte av de i ämnet väckta motionerna •—■ vilka gå ut
på att staten utöver de betydande uppoffringar i form av statslånets avskrivning
och kostnader för banans iståndsättning, staten har att ikläda sig, skulle
gälda en särskild löseskilling för banan till Härnösands stad •—- hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å de av herrar Enhörning samt Sandström
och Molander väckta motionerna I: 347 och II: 505, i vad
de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må
Utskottets
yttrande.
24
Statsutskottets utlåtande nr 66.
a) medgiva, att Härnösand—Sollefteå järnväg må av staten
förvärvas i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikation särenden för den 11 mars 1932 förordade
grunder; samt
b) till förbättringsarbeten å nämnda bana för budgetåret
1932/1933 under utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av 240,000 kronor.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn höjning av inkomstposten »Övriga
lånemedel» kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Stockholm den 15 april 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 64.
Reservation
av herrar Anderson i Råstock, Eriksson i Stockholm, och Nilsson i Örebro.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
321192