10
Statsutskottets utlåtande nr 65.
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
lindring i betalningsskyldigheten för statslån till Skara
—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag.
. (4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition, nr
203, som hänvisats till statsutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att lindring i
betalningsskyldigheten för Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolags statslån
må beviljas på sätt och under förutsättning, som i statsrådsprotokollet förordats.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.
Järnvägen Skara—Timmersdala har en längd av 26 kilometer och en spårvidd
av 0-891 meter. I sin slutpunkt i Timmersdala äger järnvägen icke förbindelse
med annan järnväg. Å järnvägen beviljades den 29 november 1906
koncession, vilken den 14 juni 1907 överläts å Skara—Timmersdala järnvägsaktiebolag.
Genom brev den 18 juni 1925 godkände Kungl. Majit ett i enlighet med
riksdagens beslut upprättat avtal angående försäljning av Skara—Timmersdala
järnväg till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag samt beviljade
bolaget rättighet att till allmänt begagnande mot avgift upplåta ifrågavarande
järnväg under i tillämpliga delar de villkor och förbehåll, som stadgats
i den år 1906 beviljade koncessionen, dock att beträffande statens inlösningsrätt
skulle gälla följande!
»Svenska statsverket är berättigat att, närhelst statsverket så påfordrar, inlösa
järnvägen för ett belopp, motsvarande dess enligt vederbörliga räkenskaper
bokförda värde. Detta värde må dock icke överstiga den köpeskilling, som
enligt av Kungl. Majit den 18 juni 1925 godkänt avtal skall utgå för järnvägen,
jämte å järnvägen efter den 1 juli 1925 nedlagda kostnader för behövliga
utvidgnings- och förbättringsarbeten med behöriga avdrag för den värdeminskning,
järnvägen kan hava undergått genom slitning, annan yttre inverkan,
ålder eller uraktlåtet underhåll. Tvist rörande den närmare tillämpningen
av vad sålunda stadgats skall hänskjutas till fem gode män, av vilka
Kungl. Majit utser två och koncessionshavaren två, varefter de fyra sålunda
valda tillkalla den femte.»
Statsutskottets utlåtande nr 65.
11
Därefter avlämnade bolaget till riksgäldskontoret en den 1 juli 1925 dagtecknad
skuldförbindelse å köpeskillingsbeloppet, 125,000 kronor, vilken förbindelse
samma år intecknades i järnvägen Skara—Timmersdala med bästa förmånsrätt.
Genom köpekontrakt den 20 december 1926 försålde Västergötland—Göteborgs
järnvägsaktiebolag järnvägen för en köpesumma av 125,000 kronor till
ett nytt bolag, Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag, och i samband
därmed utarrenderades järnvägen genom kontrakt samma dag till förstnämnda
bolag från och med den 1 januari 1927. Enligt detta arrendekontrakt skulle
Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag såsom arrendeavgift för nästföregående
kalenderår erlägga skillnaden mellan järnvägens bruttoinkomster
och driftkostnader för samma år; därest driftkostnaden något år överstege bruttoinkomsterna,
skulle skillnaden bäras av Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag.
Överenskommelsen skulle upphöra att gälla tidigast tre månader
efter från någondera sidan skedd uppsägning. Uppsägning finge ej avse annan
tidpunkt än årsskifte.
Jämlikt Kungl. Maj:ts resolution den 22 februari 1929 har den för järnvägen
meddelade koncessionen med däri gjord ändring överlåtits å Skara—Timmersdala
nya järnvägsaktiebolag, varjämte på grund av föreskrifter i sagda
resolution sistnämnda bolag övertagit betalningsansvaret för det i järnvägen
intecknade statslånet å 125,000 kronor med ränta samt Västergötland—Göteborgs
järnvägsaktiebolag ingått borgen för sagda statslåns behöriga förräntande
och återgäldande.
Enligt vad som meddelats från riksgäldskontoret hava de föreskrivna annuiteterna
å lånet behörigen inbetalts, så att av lånebeloppet återstår oguldet ett
belopp av 121,599 kronor 5 öre jämte från och med den 1 juli 1931 upplupen
ränta.
Departementschefen har i ärendet för egen del anfört följande.
Driften av Skara—Timmersdala järnväg medförde alltifrån första räkenskapsåret
(1910) förlust, och redan år 1920 nödgades staten övertaga banan.
Under den tid, 1 mars 1921—30 juni 1925, då banan förvaltades av järnvägsstyrelsen,
erhölls ett obetydligt driftöverskott. Utgifterna omfattade emellertid
ingen avsättning till förnyelsefond, vadan rörelsen också under dessa år i
verkligheten var förlustbringande. Även sedan staten år 1925 försålt banan,
har rörelsen gått med förlust, under nästlidet år till avsevärt ökat belopp. Orsakerna
härtill hava uppgivits vara att finna främst i konkurrensen från den
alltmer växande motorfordonstrafiken men även däri, att de för järnvägens ekonomi
viktiga kalktransportema på senaste tiden av skilda orsaker i betydande
grad minskats. Att det oaktat räntor och amorteringar å det från och med
den 1 juli 1925 till 125,000 kronor nedskrivna statslånet hittills i behörig ordning
erlagts beror på att Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag, som
arrenderar Skara—Timmersdala järnväg, iklätt sig borgen för berörda skyldigheters
fullgörande. På grund av de stora driftsförlusterna har bolaget nu
uppsagt arrendeavtalet. Då järnvägens ägare, Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolag,
icke har egen rullande materiel och ej heller har möjlighet att
skaffa sådan samt ett förstatligande, såsom redan vid tidigare behandling av
denna järnvägs angelägenheter klarlagts, ej torde ifrågakomma, lärer banans
bestånd och utnyttjande vara beroende av samverkan från Västergötland—Göte
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 05.
Utskottets
yttrande.
borgs järnvägsaktiebolags sida. Sedan sistnämnda bolag, på sätt av det föregående
framgår, förklarat sig villigt att tillhandahålla erforderlig materiel
samt penningmedel, har Skara—Timmersdalabolaget framlagt en plan att för
trafikbehovets tillgodoseende åtminstone försöksvis omlägga rörelsen så, att
järnvägen endast skulle användas såsom bispår för transport i mån av behov
av tyngre massgods, under det att för befordran av personer och lättare gods
skulle anordnas automobiltrafik, vilket enligt bolagets uppgift tillika vore en
nödvändig förutsättning för att erhålla inkomster till mötande av den förlust,
som.antoges komma att uppstå även vid en på angivet sätt begränsad järnvägstrafik.
Ytterligare en förutsättning för att planen skulle bliva ekonomiskt genomförbar
vore, enligt vad bolaget anfört, att ränta å statslånet för ifrågavarande
järnväg icke skulle behöva erläggas.
Frågan örn tillstånd att inrätta automobiltrafik till ersättande av järnvägsbefordran
av personer och lättare gods är ännu beroende på länsstyrelsens prövning.
Vidkommande förslaget att på angivet sätt införa en förenklad trafik
å banan synes i det uppkomna läget någon befogad erinran mot detsamma
knappast kunna göras. Jag är därför beredd att, därest den uppgjorda planen
visar sig kunna genomföras, tillstyrka Kungl. Majit att besluta örn sådan förenkling.
av sagda trafik. Ehuruväl förutsättningarna i övrigt för genomförandet
av ifrågavarande plan alltså ännu icke föreligga fullt klara, anser jag dock
lämpligt att till underlättande av en lösning av detta trafikspörsmål frågan örn
befrielse från skyldighet att erlägga ränta å statslånet för järnvägen nu upptages
till behandling. Jag ansluter mig till riksgäldskontorets uppfattning härutinnan
och vill således tillstyrka att, därest berörda trafikomläggning kommer
till stånda lindring i betalningsskyldigheten för statslånet beredes i form
av befrielse från skyldighet att erlägga de räntor å lånet, som förfalla under
åren 1932—1934. Amorteringen av statslånets kapitalbelopp skulle däremot
planenligt fortgå.
Enligt vad utredningen utvisar, har trafikeringen av Skara—''Timmersdala
järnväg under en följd av år varit förlustbringande. Avsikten är nu att försöksvis
omlägga driften så att banan allenast skulle användas som bispår för
transporter av tyngre massgods, medan ortens kommunikationsbehov i övrigt
finge tillgodoses medelst automobiltrafik. En förutsättning för denna plans
genomförande är emellertid, att staten eftergiver sin fordran å statslåneräntor,
förfallande under åren 1932—1934.
Med tillstyrkande att ifrågavarande lindring i betalningsskyldigheten för
statslånet lämnas, hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag,
må medgiva, att lindring i betalningsskyldigheten för
Skara—Timmersdala nya järnvägsaktiebolags statslån må beviljas,
på sätt och under förutsättning, som i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 11 mars 1932 förordats.
Stockholm den 15 april 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 64.