Statsutskottets utlåtande nr 64.

1

]Vr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägar m. m.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,
nr 204, som hänvisats till statsutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Maj :t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att, därest Ruda
■—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar av riksgäldskontoret övertagas
för statens räkning, sagda järnvägar må försäljas till av Kalmar läns östra
järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag för en köpeskilling av 200,000
kronor och på villkor i övrigt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordats.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.

Den 2 september 1904 beviljade Kungl. Majit vissa personer koncession å
järnväg örn 0.891 meters spårvidd från Oskarshamn till Ruda station å Kalmar
—Berga järnväg. Vidare beviljade Kungl. Majit den 14 december 1917 vissa
personer koncession å järnväg örn 0.891 meters spårvidd från den koncessionerade
järnvägens Sävsjöström—Älghult blivande ändstation vid Älghult till
förenämnda Ruda station. Jämlikt Kungl. Majits särskilda medgivanden den
27 januari 1905 respektive den 7 augusti 1919 överlätos koncessionerna å berörda
järnvägsanläggningar å Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag
respektive Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar hava en banlängd av
32.6 respektive 45.6 kilometer.

Den 31 mars 1905 respektive den 13 juni 1919 fastställde Kungl. Majit kostnadsberäkningar
för järnvägsanläggningarna Oskarshamn—Ruda och Älghult—Ruda,
slutande å 970,000 respektive 3,050,000 kronor, samt beviljade
för utförande av järnvägsanläggningarna lån ur allmänna järnvägslånefonden

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 6 sami. 85 käft. (Nr 64—66.)

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 6-4.

å 483,300 respektive 1,525,000 kronor. Sedan Kungl. Majit den 26 maj 1922
för fullbordande av järnvägsanläggningen Älghult—Ruda beviljat Ruda—Älghults
järnvägsaktiebolag ett lån å 207,000 kronor ur handels- och sjöfartsfonden,
beviljade Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande den 11 juli 1924 nämnda
bolag för inlösen av lånet från handels- och sjöfartsfonden jämte därå upplupen
anståndsränta ett lån å 224,000 kronor ur allmänna järnvägslånefonden.
För samtliga lån från allmänna järnvägslånefonden stadgades de för dylika
lån vanliga villkor beträffande annuitet, ränta, kapitalavbetalning och säkerhet.

Med förmälan, att Ruda—Finsjö—-Oskarshamns järnvägsaktiebolag dittills
endast till en ringa del och Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag alls icke kunnat
fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen, gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 9 januari 1930 framställning örn reglering av
nämnda bolags skuldförhållande till staten. Framställningen, som föregåtts av
vissa utredningar och förhandlingar, utmynnade i förslag att statens fordringar
på grund av samtliga statslån till Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—
Älghults järnvägsaktiebolag skulle nedskrivas till ett belopp, motsvarande
järnvägarnas realisationsvärde, eller 525,000 kronor, fördelat på två lån å
350,000 och 175,000 kronor, varvid tillsvidare endast lånet å 350,000 kronor
skulle — från och med år 1932 —■ förräntas och amorteras; för sistnämnda
lån skulle ställas av fullmäktige i riksgäldskontoret godkänd borgen.

Beträffande järnvägarnas förvaltning och drift efter en dylik skuldreglering
framkommo två alternativa förslag, vilka av riksgäldsfullmäktige anmäldes i
berörda skrivelse. Enligt det ena alternativet skulle Ruda—Älghults järnvägsaktiebolags
samtliga tillgångar och skulder övertagas av Ruda—Finsjö—
Oskarshamns järnvägsaktiebolag samt den i skuldregleringen förutsatta borgen
för det nya lånet å 350,000 kronor tecknas av Oskarhamns stad, som jämte annan
kommun skulle nedskriva vissa fordringar hos de nuvarande järnvägsbolagen.
Det andra alternativet innebar, att jämlikt ett av Kalmar läns östra
järnvägsaktiebolag år 1929 avgivet anbud bolaget genom ett för ändamålet
bildat dotterbolag, östra Smålands järnvägsaktiebolag, skulle mot övertagande
av betalningsansvaret för de nedskrivna statslånen förvärva Ruda—Oskarshamns
och Ruda—Älghults järnvägar, varvid för det nya lånet å 350,000
kronor skulle ställas borgen, som kunde godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Vidare skulle Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag förbinda
sig att för visst trafikområde vid såväl sina egna som de inköpta järnvägarna
vidtaga en revision av gällande tariffer, vilka skulle dels nedsättas och dels
göras likformiga, så att ej städerna Oskarshamn och Kalmar samt deras hamnar
bleve obehörigen gynnade på varandras bekostnad. Fullmäktige i riksgäldskontoret
förordade det senare alternativet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
åter ifrågasatte i avgivet utlåtande en lösning av spörsmålet enligt
det förra alternativet.

Vid avlåtandet av proposition i ämnet, nr 162, till 1930 års riksdag tillstyrkte
föredragande departementschefen genomförandet av ifrågavarande skuldreglering
samt anslöt sig beträffande förvaltningen av järnvägarna för fram -

Statsutskottets utlåtande nr 6-4.

3

tiden till det andra av de båda förut nämnda alternativen, avseende samarbete
med Kalmarbanoma.

I propositionen föreslogs, att statens den 31 december 1929 beräknade kapital-
och räntefordran på grund av statslån för anläggning av järnvägar från
Oskarshamn till Ruda och från Ruda till Älghult finge till den del, densamma
överstege 525,000 kronor, avskrivas under vissa av departementschefen förordade
villkor.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner (I: 302 och II: 476) hemställdes
örn avslag å berörda proposition. Till stöd härför anfördes, bland
annat, att staden Oskarshamn gjort avsevärda uppoffringar för ifrågavarande
banors tillkomst och för uppehållande av trafiken å desamma samt att med
hänsyn härtill en lösning av förevarande spörsmål på sätt i propositionen föreslagits
måste anses obillig. Vidare framhölls, att frågan örn närmare samarbete
eller eventuell fusion mellan Oskarshamnsbanorna och östra Värends järnväg,
som trafikerade järnvägslinjen Växjö—Älghult, borde undersökas, innan frågan
om skuldreglering avgjordes.

Statsutskottet (utlåtande nr 93) tillstyrkte propositionen samt erinrade därvid,
att några möjligheter till ett praktiskt genomförande av en sammanslagning
av Oskarshamnsbanorna och östra Värends järnväg knappast syntes föreligga.
Skiljaktig mening anfördes av sju ledamöter, som ansågo, att utskottet
bort hemställa örn avslag å propositionen, varjämte blank reservation avgavs
av en ledamot.

Propositionen blev avslagen av riksdagen (skrivelse nr 164).

I skrivelse den 5 februari 1931 gjorde fullmäktige i riksgäldskontoret förnyad
framställning örn reglering av ifrågavarande järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten. Fullmäktige meddelade därvid, att de med anledning av
riksdagens beslut föranstaltat örn utredning av frågan örn förhållandet mellan
Oskarshamnsbanorna och östra Värends järnväg. Fullmäktige meddelade vidare,
att förhandlingar förts med Oskarshamns stad samt att förhandlingarna
resulterat i ett erbjudande från staden att övertaga Oskarshamnsbanornas tre
statslån mot ett kontant belopp av 350,000 kronor. Fullmäktige tillstyrkte, att
anbudet antoges, samt föreslogo tillika bestämmelse, att beloppet skulle erläggas
senast den 1 oktober 1931. Vad fullmäktige sålunda föreslagit biträddes
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I proposition till 1931 års riksdag, nr 114, föreslog Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att statens fordran på grund av statslån för anläggning av de båda
ifrågavarande järnvägarna finge överlåtas till Oskarshamns stad mot att staden
senast den 1 oktober 1931 till riksgäldskontoret erlade ett kontant belopp
av 350,000 kronor och på villkor i övrigt, som i propositionen förordats.

Vad sålunda föreslagits blev av riksdagen bifallet (skrivelse nr 125). Genom
brev den 30 april 1931 förordnade Kungl. Majit i enlighet med det av
riksdagen sålunda lämnade medgivandet.

Sedan staden därefter med hänsyn till försämrade konjunkturer och därav
föranlett behov av rådrum för att bättre kunna överblicka stadens ekonomiska
bärkraft hemställt örn anstånd med erläggandet av förenämnda belopp, medgav

4

Statsutskottets utlåtande nr 6h.

Kungl. Majit den 18 september 1931 sådant anstånd till den 1 februari 1932
under villkor att staden till riksgäldskontoret före den 15 oktober 1931 avlämnade
förbindelse, av beskaffenhet att kunna av fullmäktige i riksgäldskontoret
godkännas, att senast den 1 februari 1932 erlägga beloppet i fråga jämte ränta
därå från och med den 1 oktober 1931 efter 4 V2 procent, till dess full betalning
skedde. Efter det att stadsfullmäktige med överlämnande av stadsfullmäktiges
protokoll den 13 oktober 1931 meddelat, att staden icke vore i stånd att
lämna förbindelse av nyss angivet innehåll, förordnade Kungl. Majit genom
beslut den 23 oktober 1931, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till
fullmäktige i riksgäldskontoret för den åtgärd, som kunde på fullmäktige ankomma.

I skrivelse den 3 mars 1932 hava fullmäktige i riksgäldskontoret ånyo gjort
framställning i fråga örn reglering av den fordran, som staten äger på grund av
de lån, vilka på sin tid beviljats för anläggning av järnvägar från Oskarshamn
till Ruda och från Ruda till Älghult. Fullmäktige hava till en början anfört
följande: i i , ■ > ;

Ruda—Finsjö—Oskarshamns och Ruda—Älghults jämvägsaktiebolag försattes
i november 1931 på egen begäran i konkurs, och riksgäldskontoret kommer
i anledning därav bliva nödsakat att vid förestående exekutiv auktion för
statens räkning inköpa de bolagen tillhöriga järnvägarna. Att därefter ställa
dessa under järnvägsstyrelsens förvaltning lärer icke böra ifrågakomma i betraktande
av banornas från statens järnvägar avvikande spårvidd och avskilda
läge samt de betydande förluster, som bland annat till följd härav måste uppkomma
å järnvägsdriften i statens hand. En möjlig utväg skulle givetvis vara
att uppriva järnvägarna och försälja deras rullande materiel och övriga tillhörigheter.
Järnvägarnas realisationsvärde uppskattades år 1928 av tre sakkunniga
personer till 523,260 kronor. Denna värdering har i december 1931 granskats
av f. d. överingenjören vid statens järnvägar Hj. Fogelmarck, som ansett
realisationsvärdet ej kunna beräknas till högre belopp än 406,390 kronor. Enligt
fullmäktiges mening bör man emellertid endast i nödfall skrida till järnvägsdriftens
nedläggande, även örn detta skulle kunna bereda staten någon
ekonomisk fördel, utan först undersöka alla möjligheter, som kunna förefinnas
att bevara järnvägarna och uppehålla driften å desamma.

Fullmäktige meddela, att fullmäktige i enlighet med sålunda angiven ståndpunkt
upptagit förhandlingar örn järnvägarnas övertagande av Kalmar läns
östra järnvägsaktiebolag, som på sätt i det föregående nämnts år 1929 inkom
med anbud å desamma, samt att som resultat av dessa förhandlingar förelåge
ett av bolaget den 29 februari 1932 avgivet anbud av följande lydelse:

ANBUD

å inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar.

§ 1.

Därest staten, efter eventuellt inköp av Ruda—Oskarshamns och Ruda—
Älghults järnvägar, skulle vilja försälja dessa järnvägar att förvaltas till -

Statsutskottets utlåtande nr 64.

5

sammans med övriga av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag (K. L. ö. j:ab)
ägda eller förvaltade järnvägar, erbjuder sig bolaget att genom för ändamålet
bildat bolag, nedan benämnt Östra Smålands järnvägsaktiebolag (ö. Sm. j:ab),
inköpa järnvägarna enligt villkor, som i nedanstående §§ 2—4 sägas.

§ 2.

Under förutsättning att statens samtycke till ifrågavarande inköp lämnas
under år 1932, ansvarar K. L. 0. j:ab för att ö. Sm. j:ab, med ändamål att
inköpa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar, samma år bildas,
och att erforderligt aktiekapital enligt blivande bolagsordning blir fulltecknat.

§ 3.

K. L. ö. j:ab ansvarar jämväl för, att östra Smålands blivande jämvägsaktiebolag
skall till staten för Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar
med all till dem hörande sådan egendom, i vilken staten nu innehar inteckning
som säkerhet för sin fordran hos järnvägarnas nuvarande ägare, erlägga
ett pris av tillsammans 200,000 kronor, under förutsättning att köpeskillingen
må gäldas genom avlämnande av skuldförbindelse för ett lån å samma
belopp att förräntas och amorteras på sätt i § 4 här nedan angives.

§4.

Som säkerhet för berörda lån lämnas dels inteckningar med bästa förmånsrätt
i järnvägarna Ruda—Oskarshamn och Ruda—Älghult eller i den jämvägsfastighet,
som bildas genom berörda järnvägars sammanslagning, dels
ock ytterligare säkerhet, som av riksgäldskontoret kan godkännas.

Ännuiteter å lånet'' ä 200,000 kronor skola erläggas med 5 % av lånebeloppet,
och skall av annuiteterna först gäldas 4V2 % ränta å ogulden kapitalskuld
och återstoden utgöra kapitalavbetalning. Å förfallna, icke likviderade annuitetsbelopp
skall ränta erläggas med 5 %. Ännuiteter å lånet skola dock icke
debiteras för tidigare år än 1935. I övrigt skola beträffande lånet tillämpas
de bestämmelser, som från och med år 1923 gälla vid utlämnande av lån ur
allmänna järnvägslånefonden.

§ 5.

a. Staten medgives rätt att inlösa Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults
järnvägar för ett belopp, motsvarande den enligt § 3 erlanda köpeskillingen,
ökat med de belopp, som framdeles kunna komma att bindas i järnvägens
fasta anläggningar och rullande materiel, men minskat med behörigt
avdrag på grund av slitning och annan värdeminskning.

b. Skulle efter vederbörligen lämnat tillstånd järnvägarna komma att nedläggas
och vid tillgångarnas avyttrande inflyta ett belopp, som överstiger vad
staten enligt förestående mom. a. vid inlösen skulle erlägga i löseskilling, förbinder
sig K. L. Ö. j:ab att till riksgäldskontoret inbetala sålunda uppkommande
överskott. Detsamma gäller i tillämpliga delar, därest endera av järnvägarna
helt eller delvis nedlägges.

§ 6.

Detta anbud gäller endast under förutsättning, att Kungl. Majit godkänner
Kalmar stadsfullmäktiges beslut att teckna borgen för ett lån å 150,000

6

Statsutskottets utlåtande nr 6-4.

kronor, avsett att användas för iordningställande och komplettering av banorna
och till dem hörande materiel.

Fullmäktige meddela vidare, att bolaget förklarat sig berett att övertaga
banorna den 1 juli 1932 samt tillika upplyst, att den i anbudets fjärde paragraf
omnämnda ytterligare säkerheten skulle bestå i borgen av bolaget.

Beträffande det nu avgivna anbudet yttra fullmäktige:

Jämfört med det anbud, Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag avgav år
1929, innebär det nu föreliggande en avsevärd försämring. Bolaget erbjöd sig
nämligen då att — likaledes genom ett för ändamålet bildat dotterbolag —
inköpa de båda järnvägarna för ett pris av 525,000 kronor, vilket belopp skulle
gäldas genom avlämnande av skuldförbindelser för två särskilda lån å 350,000
kronor respektive 175,000 kronor. Det förra av dessa lån skulle från och med
år 1932 förräntas och amorteras på vanliga villkor. För det senare lånet
skulle åter betalningsskyldigheten inträda först örn och i den mån järnvägarnas
ekonomiska ställning det medgåve. Nu erbjuder bolaget endast 200,000 kronor
såsom köpeskilling för banorna under villkor bland annat att beloppet
må gäldas genom avlämnande av skuldförbindelse för ett lån å samma belopp
och att ränte- och amorteringsfrihet å detta lån medgives för tiden till och med
år 1934 eller sålunda under 2V2 år från tillträdesdagen. Fullmäktige äro emellertid
av den uppfattning, att någon för staten fördelaktigare uppgörelse ej
kan under nu rådande förhållanden ernås, och anse sig därför böra tillstyrka
anbudets antagande.

Fullmäktige meddela härefter, att Kalmar läns östra, järnvägsaktiebolag i
skrivelse den 15 januari 1932 lämnat en utförlig redogörelse för de skäl, som
varit för bolaget bestämmande vid fastställandet av den senast erbjudna köpeskillingen.
I denna skrivelse anfördes bland annat följande:

För järnvägsdriftens rationalisering vore det nödvändigt, att nytt kapital,
enligt verkställd utredning till belopp av 150,000 kronor, investerades i företaget.
Mest önskvärt skulle vara, att sådant belopp kunde försträckas av staten.
Då styrelsen dock förmodade, att ett sådant nytt lån av staten icke nu kunde
erhållas, hade framställning gjorts hos stadsfullmäktige i Kalmar örn stadens
borgen för ett sådant lån.

Slutligen hemställa fullmäktige, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen
medgiva att, därest Ruda—Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar av
riksgäldskontoret inköpas för statens räkning, sagda järnvägar må försäljas
till Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för en köpeskilling av 200,000 kronor
och på de villkor i övrigt, som angivits i bolagets anbud av den 29 februari
1932.

Väg- och vattenbi g gnadssty reisen har i utlåtande den 7 mars 1932 tillstyrkt
fullmäktiges förslag.

I propositionen meddelas följande sammanställning, utvisande statens fordran
för ifrågavarande statslån den 31 december åren 1929, 1930 och 1931:

Statsutskottets utlåtande nr 6-b.

7

i. r o n

r

•

ai/is 1929

al/i2 1930

91/» 1931

Ruda—Finsjö—Oskarshamns järn-

vägsaktiebolag.

Kapital.................

483,300

—

483,300

—

483,300

—

Ränta.................

427,033

73

445,305

98

463,313

07

Överränta...............

186,900

04

212,114

22

238,536

65

Anståndsränta..............

43,416

45

43,416

45

43,416

45

Summa kronor

1,140,650

22

1,184,136

65

1,228,566

17

Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Lån nr 1 av år 1919:

Kapital................

1,525,000

—

1,525,000

—

1,525,000

—

Ränta.................

441,838

29

516,651

15

591,087

16

Överränta..............

62,381

21

88,263

16

118,674

36

189,715

62

189,715

62

189,715

62

Kronor

2,218,935

12

2,319,629

93

2,424,477

14

Lån nr 2 av år 1924:

Kapital................

224,000

—

224,000

—

224,000

—

Ränta.................

38,040

46

49,077

77

60,062

14

2,821

90

5,093

09

8,029

56

Kronor

264,862

36

278,170

86

292,091

70

Summa kronor

2,483,797

| 48

2,597,800

79

2,716,568

84

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Oskarshamns stad icke
förmått erlägga den av staden erbjudna och av statsmakterna godtagna ersättningen,
350,000 kronor, för övertagande av statens fordran på grund av de
till järnvägsanläggningarna Ruda—Oskarshamn och Ruda—Älghult beviljade
statslånen. Därmed har frågan om reglering av dessa lån ånyo förfallit.
Försämringen av de ifrågavarande bolagens ekonomiska ställning har fortgått,
och bolagen hava numera försatts i konkurs. ^ Härigenom blir staten nödsakad
att för tillvaratagande av sin fordran på exekutiv auktion inköpa de
bolagen tillhöriga järnvägarna. Av skäl, som fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört, synas järnvägarna icke böra kvarbliva i statens ägo. Da emellertid
järnvägarna alltjämt torde fylla vissa uppgifter för samfärdseln inom de trakter,
som av dem beröras, och — såsom fullmäktige uttalat - ett nedläggande
av trafiken å desamma endast i nödfall bör ske, torde möjligheterna för järnvägsdriftens
fortsättande annorledes än i statens regi få övervägas.

Fullmäktige hava liksom år 1930 framlagt ett förslag till samgående med
Kalmarbanorna. Det anbud, som härutinnan avgivits av Kalmar läns östra
järnvägsaktiebolag, innebär visserligen en betydande försämring i förhållande
till såväl 1930 som 1931 års förslag. Med den staten vid järnvägarnas^ försäljning
nu erbjudna köpeskillingen av 200,000 kronor — att innestå såsom
statslån hos ett av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för Oskarshamnsbanornas
övertagande bildat dotterbolag, förslagsvis benämnt östra Smalands

Utskottets

yttrande.

8 Statsutskottets utlåtande nr 64.

järnvägsaktiebolag kommer staten att få vidkännas en kapitalförlust av mer
än 2,000,000 kronor mot ej fullt 1,900,000 kronor enligt 1931 års beslut och
omkring 1,700,000 kronor enligt 1930 års förslag. Även i fråga örn ränteoch
amorteringsfrihet äro villkoren oförmånligare nu än enligt 1930 års förslag;
ränte- och amorteringsfrihet, som då betingades för tiden till år 1932,
skulle nu medgivas för tiden till och med år 1934 eller sålunda under 21l2 år
från tillträdesdagen. Med hänsyn emellertid till de på senare tid alltmer begränsade
möjligheterna för en ekonomiskt lönande järnvägstrafik och då någon
medverkan till^ järnvägsdriftens fortsatta uppehållande icke längre torde
kunna paräknas fran Oskarshamns stad och ej heller från något annat järnvägsföretag,
lärer ett överlåtande av de båda banorna på nu ifrågasatta villkor
till ett av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag
vara den fördelaktigaste lösning av förevarande spörsmål, som numera kan
vinnas. Jag anser mig därför böra förorda fullmäktiges i riksgäldskontoret
förslag.

Det föreliggande anbudet har förklarats gälla endast under förutsättning av
Kungl. Maj :ts godkännande av stadsfullmäktiges i Kalmar beslut att teckna
borgen för ett lan a 150,000 kronor för rationalisering av järnvägsdriften å
omförmälda banor. Berörda fråga torde i sinom tid bliva föremål för avgörande
av Kungl. Majit pa finansdepartementets föredragning, varvid prövningen
givetvis kommer att ske i överensstämmelse med de principer, som i dylika
fall pläga tillämpas.

Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl. Maj :t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående angivits stadga
villkor och bestämmelser för det nya lånet å 200,000 kronor.

Det av Kalmar läns östra järnvägsaktiebolag nu gjorda anbudet örn övertagande
av Ruda- Oskarshamns och Ruda—Älghults järnvägar ställer sig
för staten avsevärt oförmanligare än det tidigare av sagda järnvägsaktiebolag
avgivna. I föreliggande läge och sedan Oskarshamns stad förklarat sig ur
stånd att infria sitt tidigare gjorda erbjudande örn inlösen av banorna, vill
emellertid utskottet ej motsätta sig de båda järnvägarnas försäljning i enlighet
med Kalmar läns östra järnvägsaktiebolags nu senast avgivna anbud.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag,
må medgiva, att, därest Ruda—Oskarshamns och Ruda
—Älghults järnvägar av riksgäldskontoret övertagas för statens
räkning, sagda järnvägar må försäljas till av Kalmar läns
östra järnvägsaktiebolag för ändamålet bildat bolag för en
köpeskilling av 200,000 kronor och på villkor i övrigt, som av
departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 11 mars 1932 förordats.

Stockholm den 15 april 1932.

På statsutskottets vägnar:
S. H. KVÄRNZELIUS.

Statsutskottets utlåtande nr 6-4.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson,
Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Walles, Bergström,
Carlsson i Gävle, Nylander och Sandén samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Wiklund i Brattfors,
Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona, Olsson i Blädinge,
Holmgren, Eriksson i Stockholm, Olofsson i Digernäs, Nilsson i örebro, Andersson
i Höör och Andersson i Ovanmyra.