6
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneJdassplacering
i vissa fall för befattningshavare i statens
tjänst.
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition,
nr 159, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
i vad propositionen ankommer på utskottets handläggning, har Kungl.
Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl.
Majit att, utan hinder av bestämmelserna i gällande avlöningsreglementen
för ordinarie tjänstemän inom den nyreglerade civila statsförvaltningen,
i fall av den art, som i statsrådsprotokollet omförmälts, och i
enlighet med de däri angivna grunderna besluta örn placering i löneklass
vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie tjänst.
I fråga örn utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, upptager i 10—12 bestämmelser om befattningshavares
placering i löneklass.
De grundläggande stadgandena i 10 § innebära, att tjänsteman vid tillträdande
av ordinarie tjänst erhåller lön enligt lägsta löneklassen för
den lönegrad, till vilken tjänsten hör, samt att han efter att hava tillhört
en och samma löneklass under tre år under vissa förutsättningar uppflyttas
till närmast högre löneklass och efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden
fastställda högsta löneklassen uppnåtts.
På grund av stadgamden i 11 och 12 §§ gälla i vissa fall i fråga örn
befattningshavares placering i löneklass andra och för befattningshavaren
förmånligare grunder än den nyssnämnda huvudregeln.
I fråga örn övergång från icke-ordinarie till ordinarie befattning föreskrives
sålunda i 11 § 1 morn., att, örn den, som från icke-ordinarie befatt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
7
ning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i
statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes
svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande ordinarie
tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna
tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år
i en följd innehaft dylik anställning. Även arbete utom statens tjänst
kan enligt 11 § 2 mom. under vissa förutsättningar få tillgodoräknas.
Beträffande löneklassplacering vid befordran från lägre till högre ordinarie
tjänst äro i 12 § 1 morn. — förutom bestämmelser örn tillgodoräknande
av tidigare likvärdig verksamhet — föreskrifter meddelade örn s. k. suddning.
Denna innebär, att, därest ordinarie tjänsteman vid befordran
till högre tjänst åtnjutit eller från tiden för den högre tjänstens
tillträdande skulle i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande
av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl för
den högre lönegraden, han skall vara berättigad att i den nya tjänsten
omedelbart erhålla lön enligt närmast högre löneklass. Ordinarie
tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjutit lön
enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund
av nyssnämnda föreskrift eller det allmänna stadgandet i 10 § bör vid
befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill
tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre
löneklass.
Föreskrifter rörande befattningshavares placering i löneklass av enahanda
innebörd som de nu i korthet angivna, för allmänna civilförvaltningen
gällande stadgandena återfinnas jämväl i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk (10—12 §§), avlöningsreglementet
den 22 juni 1920 (nr 493, jfr 1925 nr 250) för tjänstemän vid domänverket
(10—12 §§) samt avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för
befattningshavare vid lots- och fyrstaten (7—9 §§).
Bestämmelser örn sneddning äro, såsom framgår av det föregående, icke
meddelade för de fall, då icke-ordinarie tjänsteman befordras till ordinarie
tjänst. I sådana fall kan för uppflyttning i löneklass endast den i
11 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen eller motsvarande
bestämmelser i övriga hithörande avlöningsreglementen medgivna
tillgodoräkningen av viss föregående tjänstgöring komma till tillämpning.
I den mån icke möjlighet till dylik tillgodoräkning föreligger, inträder
den i 10 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen
eller motsvarande bestämmelser stadgade huvudregeln, att tjänstemannen
skall vid tillträdandet av ordinarie tjänst placeras i begynnelselöneklassen
i vederbörande lönegrad. Under sådana omständigheter kan det
inträffa, att en tjänsteman vid befordran till första ordinarie tjänst kom
-
8 Statsutskottets utlåtande Nr 62.
mer att hänföras till samma eller lägre löneklass än den, till vilken lian
såsom extra ordinarie tjänsteman eller befattningshavare å extra stat erhållit
uppflyttning.
I sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt
avlöningsreglemente har 1928 års lönekommitté föreslagit utsträckning
av sneddningsregelns tillämpning till att avse jämväl befordran från ickeordinarie
till ordinarie tjänst. Härom har lönekommittén anfört (sid. 79),
att, enär samma lönesystem vunnit tillämpning på såväl extra-ordinarie
som ordinarie personal, det syntes naturligt att på det smidiga sätt sneddningen
erbjöde förmedla övergången från extraordinarie till ordinarie
anställning. På grund av de ogynnsamma verkningar, som senare års personalindragningar
och vakanssättning av ordinarie tjänster haft på befordringsmöjligheterna
för de icke-ordinarie tjänstemännen, inträffade det
nämligen numera i stor utsträckning, att en tjänsteman finge kvarstå så
länge i extraordinarie befattning, att han komme att uppbära lön enligt
sådan löneklass, som vore gällande jämväl för den ordinarie tjsinst, till vilken
han sedermera befordrades. I dylika fall skulle alltså enligt kommitténs
förslag de vanliga reglerna för sneddning tillämpas, varigenom för
ämbetsverken vunnes den beaktansvärda fördelen, att varje tvekan,
till vilken löneklass tjänstemannen borde vid befordran hänföras, vore
utesluten. Enligt nu gällande bestämmelser skulle i stället en omständlig
tillgodoräkningsprocedur äga rum, visserligen i flertalet fall ledande
till en för tjänstemannen lika förmånlig eller bättre löneklassplaeermg,
men förenad med alla de olägenheter, som vore utmärkande för en huvudsakligen
subjektiv värdering av den tidigare tjänstgöringen. Ur ekonomisk
synpunkt innebure den föreslagna ändringen icke heller någon merutgift
för staten. Snarare syntes i stället någon besparing kunna förväntas
därigenom uppstå.
Efter att hava redogjort för vissa framställningar örn löneklassplacering
vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie tjänst, som för närvarande
föreligga till Kungl. Maj:ts avgörande, samt vederbörande myndigheters
däröver avgivna yttranden (sid. 4—7), har departementschefen
anfört i ärendet följande:
»Med nu gällande avlöningsbestämmelser kan det, såsom framgår av den
lämnade redogörelsen, vid befordran från en extra ordinarie befattning
till ordinarie tjänst inom samma eller högre lönegrad i vissa fall inträffa,
att tjänstemannen i den nya tjänsten placeras i lägre löneklass än den,
han omedelbart före befordran tillhörde, och således vid befordran får
vidkännas en försämring i lönehänseende. Ett dylikt förhållande mäste
ofta framstå såsom en obillighet, och de hörda myndigheterna hava
också i anledning av de nu föreliggande framställningarna föreslagit
åtgärder till vinnande av rättelse härutinnan. För egen del biträder
Statsutskottets utlåtande Nr 62. 9
jag denna uppfattning. I anslutning till det förslag, som framställts av
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, får jag förorda, att bemyndigande
utverkas för Kungl. Majit att i de fall, då så efter verkställd prövning
finnes skäligt, utan hinder av bestämmelserna i gällande avlöningsreglementen
medgiva, att tjänsteman med avlöning enligt de för befattningshavare
å extra stat eller för extra ordinarie tjänstemän gällande
grunder, vilken erhåller befordran till ordinarie befattning i samma eliel
högre lönegrad och vilken därvid med tillämpning av sagda bestämmelser
skulle placeras i samma eller lägre löneklass än den, han omedelbart
före sin befordran tillhört, må åtnjuta lön enligt sistnämnda löneklass
ävensom att för framtida löneklassuppflyttning må tillgodoräknas honom
den tid, han före befordran tillhört denna löneklass. Ett genomförande
av detta förslag skulle, såsom lönenämnden framhållit, icke föregripa
den slutliga prövningen av det förslag till ändrade bestämmelser
rörande placering i löneklass, som innefattas i det av 1928 års lönekommitté
framlagda betänkandet med förslag till allmänt avlöningsreglemente.
Det föreslagna bemyndigandet torde böra gälla den nyreglerade civila
statsförvaltningen och alltså avse befattning, å vilken något av följande
avlöningsreglementen äger tillämpning, nämligen reglementet den 22 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, reglementet den 19 juni 1919 för
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk, reglementet den 22 juni 1920 för tjänstemän vid domänverket
eller reglementet den 9 juni 1922 för befattningshavare vid lotsoch
fyrstaten.
Vad angår den föreslagna anordningens tillämpning å befattningshavare,
vilka redan tillträtt ordinarie tjänst under sådana omständigheter,
som i bemyndigandet avses, torde vid bestämmandet av befattningshavarens
löneklass böra så anses, som örn ifrågavarande förmånligare beräkningsgrund
varit gällande från tiden för befattningshavarens tillträde
till innehavande ordinarie tjänst, dock att härvid hänsyn icke må tagas
till tjänstetid, som infallit före den 1 juli 1925. Förhöjd avlöning på grund
av dylikt medgivande lärer icke böra utgå för tid före ingången av innevarande
år.»
Utskottet har. med hänsyn till vad i ärendet anförts, funnit sig böra
tillstyrka Kungl. Majits förevarande förslag, dock att enligt utskottets
mening förhöjd avlöning icke må utgå förrän från och med ingången av
nästkommande budgetår.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må beträffande befattningshavare
under andra—åttonde samt tionde huvudtitlarna be
-
Utskottets
■yttrande.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. ii sami. lii höft. tNr 61 — 63.)
10
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
myndiga Kungl. Majit att, utan hinder av bestämmelserna
i gällande avlöningsreglementen för ordinarie
tjänstemän inom den nyreglerade civila statsförvaltningen,
i fall av den art, som i statsrådsprotokollet
över finansärenden den 26 februari 1932 omförmälts,
och i enlighet med de däri angivna grunderna besluta
örn placering i löneklass vid befordran från icke-ordinarie
till ordinarie tjänst med den inskränkning, att
sådan avlöningsförhöjning icke må utgå förrän från
och med den 1 juli 1932.
Stockholm den 15 april 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 61.