Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Jfr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1932 kl. 2 e. m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932 1933
av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande
anslagen till kommunikationsdepartementet.
(4:e avd.)
Departementet.
l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har
Kungl. Majit i avseende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet,
upptagit ordinarie anslaget till departementschefen
med oförändrat belopp, 24,000 kronor.
I tre särskilda motioner väckta, två inom första kammaren av herr A.
Herniksson (nr 126) och herr J. Pålsson (nr 127) samt en inom andra kammaren
av herr K. Kilbom m. fl. (nr 192), hava påyrkats vissa nedsättningar
i statsrådens avlöningar.
Beträffande detta ärende kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande;
vilket utskottet velat härmed för riksdagen
anmäla.
2:o) Kungl. Majit har (punkt 1 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 4 januari 1932) föreslagit
riksdagen att dels upptaga det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Kungl. Majits kansli med oförändrat belopp 177,000 kronor;
dels ock medgiva, att föredraganden i regeringsrätten för mål från kommunikationsdepartementet,
andre kanslisekreteraren i Kungl. Majits kansli Edvard
Karl Samuel Söderberg må från och med ingången av budgetåret 1932/1933,
så länge han innehar förordnande såsom föredragande i regeringsrätten,
uppbära avlöning enligt lönegraden B 28 i avlöningsreglementet för statsdepartement
m. ä. verk.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 1—4 i
åberopade statsrådsprotokollet.
I själva anslagsbeloppet har ej ifrågasatts någon ändring.
Departementschef*
a.
Departementets
avdelning
av
Kungl. Haj:ts
kansli.
[1-]°)
* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 6 höft. (Nr 6.)
429 32 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Beträffande frågan om ändrad lönegradsplacering för en befattningshavare
har anförts bland annat följande.
I överensstämmelse med de grunder, som angivas i riksdagens skrivelse
1926: 245, hava alltsedan den 1 juli 1926 vissa hos regeringsrätten tjänstgörande
föredragande erhållit avlöning enligt lönegrad B 28, medan andra
— befattningshavare i lönegrad under B 26 — erhållit en lägre avlöning,
utgående enligt lönegraden B 26.
Sedan fråga uppkommit, huruvida icke i särskilda fall borde kunna
medgivas, att föredragande, som enligt gällande grunder uppbure avlöning
enligt lönegraden B 26, finge uppflyttas till lönegraden B 28, avgav allmänna
civilförvaltningens lönenämnd den 11 december 1930 utlåtande i ämnet. Däri
anförde nämnden till en början, att för det dåvarande inom Kungl. Maj:ts
kansli funnes anställda allenast tre befattningshavare, vilka i egenskap av
föredragande i regeringsrätten åtnjöte avlöning enligt 26:e lönegraden, av
vilka befattningshavare icke någon vore innehavare av ordinarie tjänst^
Enligt nämnden förelåge knappast tillräcklig anledning att beträffande en
eller annan av dessa befattningshavare göra undantag från de allmänna bestämmelser
rörande ersättning till de hos regeringsrätten tjänstgörande föredragandena,
vilka beslutats vid 1926 års riksdag. Däremot ifrågasatte nämnden,
huruvida icke skäl numera kunde anses förefinnas att genomföra en
revision av ifrågavarande bestämmelser. Lönenämnden ansåge, att en konsekvens
av grunderna för vikariatsersättning vid sådant förordnande å tjänst
inom högre lönegrad än den 20:e, som vore av längre varaktighet, närmast
syntes vara, att ersättningen till samtliga de tjänstemän, som förordnades
såsom föredragande hos regeringsrätten, bestämdes enligt enhetliga grunder
och utan den åtskillnad i löneställningen, som kommit till stånd genom
riksdagens förenämnda beslut.
Departementschefen har framhållit, att det icke syntes lämpligt att för närvarande
för riksdagen framlägga förslag örn generell ändring av nu ifrågavarande
avlöningsbestämmelser. Däremot syntes hinder icke böra möta att,
där särskilda omständigheter påkalla avvikelse från de allmänna bestämmelserna,
för visst fall medgiva sådan avvikelse. Dylika omständigheter syntes
föreligga i fråga örn Söderberg.
Departementschefen har vidare anfört, att Söderberg, som från och med
den 1 juli 1920 varit förordnad såsom andre kanslisekreterare (lönegrad B 21)
i kommunikationsdepartementet, under åren 1921—1927 innehaft förordnanden
såsom biträdande föredragande i regeringsrätten, mestadels för viss föredragningsdag
men jämväl under några kortare tidsperioder. Under första
halvåret 1928 hade han jämväl varit förordnad såsom biträdande föredragande
i regeringsrätten. Alltsedan den 1 juli 1928 hade Söderberg varit
förordnad såsom föredragande i regeringsrätten med full föredragningsskyldighet
därstädes samt hade i denna egenskap uppburit och uppbär alltjämt
avlöning enligt lönegraden B 26.
I betraktande av längden av Söderbergs förordnande att föredraga i regeringsrätten
samt det ansvarsfulla och i hög grad krävande arbete, vilket
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
Söderberg på grund av nyssnämnda förordnande haft och har att utföra,
har departementschefen funnit billigheten fordra, att Söderberg nu erhåller
lön enligt den högre lönegraden för föredragande i regeringsrätten. Departementschefen
har därför förordat, att Söderberg från och med ingången av
nästa budgetår tillerkännes rätt att under den tid, han tjänstgör såsom föredragande
i regeringsrätten, uppbära avlöning enligt lönegraden B 28.
1 | Med hänsyn till de av departementschefen åberopade omständigheterna
finner sig utskottet böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag örn andre
kanslisekreteraren Söderbergs avlöningsförmåner under förordnande såsom
föredragande i regeringsrätten. Då Kungl. Maj:ts förevarande förslag i övrigt
ej givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) upptaga det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli med oförändrat belopp
177,000 kronor;
b) medgiva, att föredraganden i regeringsrätten för mål
från kommunikationsdepartementet, andre kanslisekreteraren
i Kungl. Maj:ts kansli Edvard Karl Samuel Söderberg må
från och med ingången av budgetåret 1932/1933, så länge han
innehar förordnande såsom föredragande i regeringsrätten, uppbära
avlöning enligt lönegraden B 28 i avlöningsreglementet
för statsdepartement m. fl. verk.
3:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.
4:o) Med tillstyrkande av Kungl. Majit förslag (punkt 3) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till ökad föredragning i regeringsrätten för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra anslag av 13,500 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
5:o) Kungl. Majit har (punkt 4) föreslagit riksdagen att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
anslag av 45,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 6 och 7
i statsrådsprotokollet.
Utskottets
yttrande.
Extra byråchef
för
tekniska
ärenden.
[2.]
Ökad föredragning
1
regeringsrätten.
[3.]
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet.
[4-]
4
Statsutskottets utlåtande ATr 6.
Utskottets
yttrande.
Väg- och
vattenbyggnads,
styrelsens
Inspektionsverksamhet.
[5.]
Expenser i
väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
[6.]
Förevarande anslag bestämdes för budgetåret 1930/1931 till 50,000 kronor
och för budgetåret 1931/1932 till 45,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär för nästkommande budgetår begärt
45.000 kronor för förevarande ändamål.
Departementschefen har yttrat bland annat, att anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet från och med innevarande budgetår nedbringats
i den omfattning, som år 1930 förutsattes närmast kunna ske. För
nästkommande budgetår hade departementschefen ej funnit sig böra ifrågasätta
någon sänkning av anslagsbeloppet. En förnyad undersökning av
medelsbehovet för ifrågavarande ändamål bomme givetvis att ske i samband
med den pågående utredningen rörande omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen, må i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 45,000 kronor.
6:o) I enlighet med Kungl. Majda förslag (punkt 5) hemställer utskottet,
att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsverksamhet
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av
46,500 kronor.
7:o) Kungl. Majd har (punkt 6) föreslagit riksdagen att till expenser i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
anslag av 64,500 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 7—9 i statsrådsprotokollet.
Genom beslut den 12 juni 1931 har Kungl. Majd förordnat, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen må av ifrågavarande anslag — för närvarande å
75.000 kronor — under budgetåret 1931/1932 taga i anspråk högst följande
belopp för här angivna ändamål, nämligen:
Kronor
1) resekostnader för väginspektör!- och broinspektor ävensom för
utförande av baninspektion .............................................................. 25,000
2) resekostnader för extra inspektioner av styrelsens tjänstemän i
övrigt samt för stickprovsgranskning av väghållningsdistriktens
räkenskaper ........................................................................................ 10,000
3) rese- och traktamentskostnader för maskininspektionen .................. 5,000
41 bränsle, lyse, renhållning och städning ............................................. 11,000
5) skrifmaterialier och papper ............................................................... 5,000
6) telegram, telefon och annonsering ..................................................... 5,700
7) inköp och underhåll av möbler............................................................ 2,000
8) bokinköp, bindning av böcker och handlingar, tidningar samt övriga
utgifter................................................................................................... 6,300
9) anskaffande av vissa bromätningsinstrument .................................... 5,000
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
o
Viig- och vattenbyggnadsstyrelsen har för budgetåret 1932,1933 begärt ett
belopp av 70,000 kronor, att utgå som förslagsanslag.
Departementschefen bär förklarat sig icke beredd att för närvarande tillstyrka
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framställt förslag, att förevarande
anslag skulle erhålla karaktär av förslagsanslag, helst detta spörsmål lämpligen
borde i samband med andra anslagsfrågor komma under bedömande
vid förut omnämnd utredning angående omorganisation av styrelsen.
Med avseende å anslagsberäkningen har departementschefen yttrat följande:
Kostnaderna för tjänsteresor med automobil hade minskats såväl genom
faxe sänkningar från och med den 1 juli 1931 i anledning av Kungl. Maj:ts
cirkulär den 26 februari 1931 angående normaltaxa för länstrafik med vanlig
personautomobil som till följd av de från och med förstnämnda dag vidtagna
ändringarna i allmänna resereglemente!, innebärande bland annat nedsättning
av kilometerpenningarna samt minskad ersättning vid färd med annan
automobil än taxeautomobil. Anslagsposterna till resekostnader dels för
styrelsens inspektörer och dels för styrelsens tjänstemän i övrigt samt för
stickprovsgranskning av väghållningsdistriktens räkenskaper synas därför
kunna nedsättas, den förra från 25,000 till 23,000 kronor och den senare
från 10,000 till 9,000 kronor. Anslagsposten till rese- och traktamentskostnader
för maskininspektionen utvisar en belastning under nästlidet budgetår
av 2,212 kronor, avseende huvudsakligen traktamentsersättningar. Medelbelastningen
under de senaste fem budgetåren har uppgått till 2,547 kronor.
Med hänsyn härtill bör ifrågavarande anslagspost kunna för nästa budgetår
begränsas till 2,500 kronor. I övrigt har jag ej något att erinra mot styrelsens
anslagsberäkning.
I enlighet med det anförda skulle det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begärda anslagsbeloppet 70,000 kronor kunna minskas med 5,500
kronor och anslaget således bestämmas till 64,500 kronor.
Utskottet, som icke har något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,
att riksdagen må till expenser i väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 64,o00
kronor.
8:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) hemställer utskottet,
att riksdagen må i riksstaten uppföra det ordinarie reservationsanslaget
till stipendier ät medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren
utan angivet belopp.
9:o) Kungl. Majit har (punkt 8) föreslagit riksdagen att dels till vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 330,000 kronor, att direkt utgå
av automobilskattemedel; dels ock medgiva, att av det till vägingenjörer, biträdande
vägingenjörer och vägingenjörsassistenter för budgetåret 1931/1932
anvisade extra förslagsanslaget å 300,000 kronor må till tillfälliga vägingenjörsassistenter
användas ett belopp av högst 8,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 10—17 i statsrådsprotokollet.
Utskottets
yttrande.
Stipendier å
medlemmar
av väg- oell
vattenbyggnadskåren.
[7-]
Vägingenjörer,
biträdande
vägingenjörer
och vägingenjörsassistenter.
[8.]
6
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren, nr 42, av herr L. G. Bodin och den andra inom andra kammaren,
nr 70, av herr P. T. Gardell i Gans m. fl., i vilka yrkats, att nuvarande biträdande
vägingenjörsbefattningen för Uppsala och Gotlands län indrages
samt att en ordinarie vägingenjörstjänst inrättas för Gotlands län med vägingenjörens
placering i Visby.
I fråga örn de av motionärerna till stöd för berörda yrkande åberopade
skälen får utskottet hänvisa till motionen I: 42.
Till vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter har
för innevarande budgetår upptagits ett anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel,
till belopp av 300,000 kronor. Anslaget har beräknats på
följande sätt:
Vägingenjörer: Kronor
Arvoden åt 23 vägingenjörer i löneklass B 30 .................................... 230,715
Vikariatsersättningar och särskilda förmåner åt vägingenjörerna,/!^''-
slagsvis................................................................................................ 15,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis ....................................................................... 26,985
Förslagsvis 272,700.
Biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter:
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 biträdande vägingenjörer
ävensom vikariatsersättningar, förslagsvis.......................................... 59,000
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 vägingenjörsassistenter ... 37,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis ........................................................................ 11,500
Förslagsvis 107,500.
Ifrågavarande avlöningskostnader hava alltså beräknats till sammanlagt
380,200 kronor. Härifrån avgår emellertid statsverkets inkomst av utav vägingenjörerna
och deras biträden utförda förrättningar, vilken inkomst tillföres
dessa avlöningsmedel. Denna inkomst har uppskattats till 80,200
kronor. I enlighet härmed har anslaget bestämts till förenämnda belopp,
300,000 kronor.
Av vägingenjörerna är en anställd för Uppsala och Gotlands län gemensamt
med stationsort i Uppsala samt en i vart och ett av övriga län med
stationsort i vederbörande residensstad. En biträdande vägingenjör har
tilldelats Uppsala och Gotlands län gemensamt samt vart och ett av Stockholms,
Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Kopparbergs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. En vägingenjörsassistent är
anställd i vart och ett av Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och
Gävleborgs län.
I skrivelse den 11 september 1931 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagt förslag angående den under förevarande anslag avsedda personalorganisationen.
/Statsutskottets utlåtande AV 6.
7
Styrelsen Ilar därvid yttrat sig över åtskilliga lios styrelsen eller lios
Kungl. Majit gjorda framställningar om ökning av antalet biträdande vägingenjörs-
oell vägingenjörsassistentbefattningar.
För egen del bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med anledning av dessa
framställningar i sin förevarande skrivelse till en början anfört, att i den
mån anställandet av ytterligare hjälparbetskrafter åt vägingenjörerna i Västernorrlands,
Västerbottens oell Norrbottens län vore påkallat med hänsyn till
arbetet med ödebygdsvägar och andra vägar, som utföras i statens regi,
framställningarna icke syntes påkalla någon åtgärd från Kungl. Majis eller
riksdagens sida, enär det i överensstämmelse med gällande instruktion och
föreskrifter i övrigt syntes ankomma på styrelsen att, örn erinran från
Kungl. Majit icke gjordes däremot, fortfarande i män av behov giva vägingenjörerna,
såsom av styrelsen utsedda arbetsledare för dessa vägar, nödiga
ingenjörs- och andra biträden för arbetenas utförande.
Med anledning av framställningarna i övrigt har styrelsen hemställt, att
förevarande anslag måtte ökas med vad som erfordrades för avlöning åt en
biträdande vägingenjör i Kristianstads län samt åt sex vägingenjörsassisfenter,
nämligen en i vart och ett av Uppsala, Malmöhus, Hallands, Västmanlands,
Västernorrlands och Västerbottens län.
Beträffande framställningarna örn biträde åt vägingenjörerna i Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län för handhavande av arbetsledningen
vid ödebygdsvägar och övriga i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
egen regi bedrivna vägbyggnadsarbeten, har departementschefen, under erinran
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt sin instruktion äger för utförande
av arbete genom styrelsens omedelbara försorg förordna arbetschef och
nödiga biträden, anfört följande:
Detta stadgande kan synas giva styrelsen en obegränsad befogenhet beträffande
administrationen av ifrågavarande byggnadsarbeten. Statsmakternas
ställningstagande i fråga örn den lokala vägorganisationen får emellertid
anses innebära en viss inskränkning i berörda befogenhet, i det att man
lärer hava avsett, att inom länen uppsikten över och ledningen av de
statliga vägbyggnadsarbetena skall utövas av vederbörande vägingenjör. I
kungörelsen örn den statliga vägorganisationen i länen (nr 160 år 1930)
har också stadgats, att det åligger vägingenjör att för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
räkning utföra förrättningar och uppdrag beträffande
vägväsendet. Härav lärer emellertid icke kunna dragas den slutsatsen, att
på vägingenjören eller honom biträdande befattningshavare inom den lokala
vägorganisationen ovillkorligen bör ankomma att fullgöra alla de göromål,
som sammanhöra nied arbetsledningen för de statliga vägbyggnaderna. Där
— såsom i de nordligaste länen är fallet — dylika företag förekomma i stor
omfattning, kan härav föranledas en arbetsbelastning av den storlek, att den
avsevärt försvårar ett behörigt fullgörande av vägingenjörens uppgifter på
andra områden. Såsom ett exempel må härutinnan omnämnas, att i Norrbottens
län under innevarande budgetår pågå vägbyggnader i statens regi
till en sammanlagd beräknad byggnadskostnad för året av närmare 700,000
kronor. I fall av nu avsedd art lärer det vara påkallat, att vägingenjören
flir den mångfald tekniska, kamerala och andra göromål, som med arbetsledningen
sammanhänga, beredes biträde vid sidan av den statliga vägorgani
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
salonen och med anlitande av vederbörande byggnadsanslag. Det synes
mig också rimligen ligga inom ramen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
befogenhet att vidtaga anstalter för hans förseende med dylikt biträde i
erforderlig omfattning. Örn denna uppfattning godkännes, lärer — utan
eftergivande av principen örn att jämväl uppsikten över och ledningen av
de här avsedda vägbyggnadsföretagen bör åvila vägingenjören -— kunna vinnas
en betydande avlastning i hans arbetsbörda. Det synes därför icke vara
nödvändigt att för beredande av lättnad i arbetsledningen för ödebygdsvägar
eller andra statliga vägbyggnadsföretag vidtaga någon utbyggnad av vägväsendets
fasta personalorganisation.
Yad härefter angår de framställningar, som ur andra synpunkter gjorts
angående utökning av den biträdande personalen hos vägingenjörerna, har
departementschefen ansett det icke kunna bestridas, att på sina håll vissa
svårigheter för närvarande göra sig gällande att medhinna arbetet. Den tid,
som förflutit efter den nya organisationens ikraftträdande, torde emellertid
få anses vara väl kort för att möjliggöra ett fullt tillförlitligt bedömande i
fråga örn den mera stadigvarande omfattningen av de arbetsuppgifter, som
komma att påvila vägorganisationen i länen. Ej heller borde förbises, att de
resultat, vilka kunna framgå ur den nyligen igångsatta utredningen om
organisationen av vägväsendets centrala ledning, jämväl torde kunna bliva
av en viss betydelse för bedömandet av nu ifrågavarande spörsmål.
Av anförda skäl har departementschefen funnit en prövning av frågan
örn det fasta personalbeståndet för närvarande icke böra ifrågakomma. Yad
som anförts beträffande svårigheten att under nu rådande förhållanden medhinna
arbetsuppgifterna har departementschefen dock ansett påkalla ett
omedelbart övervägande. Behovet att skapa arbetstillfällen till motverkande
av arbetslöshet hade nämligen medfört, att vägarbeten nu bedreves i en
omfattning, som på många håll väsentligt överstege vad som vid den nya
vägorganisationens utformande tagits i beräkning. Därtill komme, att stora,
anspråk ställdes på skyndsamhet såväl i fråga örn verkställande av förrättningar
som beträffande ärendenas handläggning i övrigt för att tillgängliga
arbetsmöjligheter skulle utan större tidsutdräkt kunna utnyttjas. Föreliggande,
särskilda omständigheter syntes påkalla beredande av möjlighet
att, där läget gjorde detta oavvisligt, kunna tillföra vederbörande vägingenjör
erforderlig förstärkning av arbetskrafterna.
Härutinnan har departementschefen yttrat följande:
Då i enlighet med det anförda denna förstärkning endast bör hava karaktären
av tillfällig, torde det förefintliga behovet bliva på lämpligaste sätt tillgodosett,
därest under nu ifrågavarande anslag till Kungl. Ma,j:ts förfogande
ställdes ett belopp att i mån av behov användas för ändamålet. Jag förutsätter
givetvis, att behovet av förstärkning i varje fall noga undersökes och
att den tidsperiod — högst intill budgetårets slut — för vilken ytterligare
arbetsbiträde beredes, avväges i enlighet med vad vid undersökningen blivit
utrönt. Det synes mest förenligt med den nya organisationen, att dessa
biträden erhålla ställningen av tillfälliga vägingenjör sassistenter och att ersättningen
åt dem bestämmes efter de för vägingenjörsassistenter gällande
grunderna eller alltså i genomsnitt 300 kronor för månad jämte dyrtidstillägg.
Att närmare bestämma, i vilken omfattning dy lik förstärkning" under nästa
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
9
budgetår kan komma att erfordras, möter vissa svårigheter med hänsyn till
beskaffenheten av de faktorer, som på angivet sätt inverka på frågans bedömande.
En mera ingående kostnadsberäkning låter sig följaktligen ej
heller göra. Därest avlöningen bestämmes så som nyss föreslagits, torde
man emellertid härför lämpligen böra räkna med 30,000 kronor, vartill för
dyrtidstillägg — beräknat med enahanda utgångspunkt som de allmänna
dyrtidstilläggsanslagen för nästa budgetår — kommer ett belopp, motsvarande
11 procent av nyssnämnda summa, eller 3,300 kronor. Ifrågavarande
poster torde med rubrik: »Tillfälliga vägingenjörsassistenter» böra upptagas
såsom en särskild grupp under anslaget.
De förhållanden, som föranlett det av mig här framställda förslaget, hava
i vissa trakter redan framträtt i sådan omfattning, att det vore synnerligen
önskvärt, att den ifrågasatta anordningen finge börja tillämpas redan under
nu löpande budgetår. Då ifrågavarande anslag har förslagsanslags natur,
lärer för sådant ändamål erforderliga medel kunna utgå därifrån.
Efter enahanda beräkningsgrunder och med utgående från att beslut fattas
å sådan tid, att dylik förstärkning kan beredas från den 1 april 1932, skulle
för detta ändamål erfordras (7,500 + 900) 8,400 kronor, vilket belopp torde
kunna avrundas till 8,000 kronor.
Avlöningskostnaderna för vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter
skulle för nästkommande budgetår beräknas till 377,100
kronor. Härtill kommer ett belopp av 33,300 kronor för tillfälliga vägingenjörsassistenter.
Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1932/1933 erfordras
410,400 kronor i enlighet med följande fördelning på olika utgiftsposter:
Vägingenjörer: Kronor
Arvoden åt 23 vägingenjörer i löneklass B 30 .................................... 230,715
Vikariatsersättningar och särskilda förmåner åt vägingenjörerna, förslagsvis
................................................................................................... 15,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis ................................................... 24,785
Förslagsvis 270,500.
Biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter:
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 biträdande vägingenjörer
ävensom vikariatsersättningar, förslagsvis.......................................... 59,000
Avlöning jämte särskilda förmåner till 10 vägingenjörsassistenter ... 37,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis.................................................... 10,600
Förslagsvis 106,600.
Tillfälliga vägingenjörsassistenter:
Avlöning .................................................................................................. 30,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis .................................................. 3,300
Förslagsvis 33,300.
Från berörda belopp av 410,400 kronor borde emellertid — framhåller
departementschefen — avräknas de inkomster, som kunna beräknas inflyta
till statsverket såsom ersättning för av vägingenjörerna och deras biträden
utförda förrättningar. Enligt budgetredovisningen för budgetåret 1930/1931
hade dessa inkomster för sistnämnda budgetperiod uppgått till endast omkring
25,000 kronor. Enär emellertid den normalt påräkneliga inkomsten
10
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
av ifrågavarande ersättningar uppenbarligen icke kunde tillförlitligt uppskattas
med ledning av erfarenheterna under det första tillämpningsåret, då
verksamheten ännu icke hunnit fullt utvecklas, syntes anledning ej föreligga
att frångå den beräkning, som hittills legat till grund för anslagets bestämmande
och i enlighet varmed anslagssumman för innevarande budgetår fastställts
med utgående från ett beräknat inkomstbelopp av 80,200 kronor.
För anslagets avjämnande torde det sålunda beräknade beloppet emellertid
böra jämkas till 80,400 kronor. Anslaget skulle i enlighet härmed upptagas
till (410,400 — 80,400) 330,000 kronor.
Yad departementschefen under nu förevarande punkt anfört rörande tillgodoseende
av den lokala statliga vägorganisationens behov av arbetskrafter
m. m. har ej givit anledning till någon särskild erinran från utskottets sida.
Med avseende å de statsverket tillfallande ersättningarna för vägundersöknings-
m. fl. förrättningar, utförda av vägingenjörerna och deras medhjälpare,
har dock utskottet uppmärksammat, att dessa ersättningar, vad budgetåret
1930/1931 beträffar, uppgått till ett så obetydligt belopp som 25,000 kronor
för rikets samtliga län. Berättigade förväntningar böra kunna hysas, att
summan av motsvarande årliga arvodesbelopp skall för framtiden högst
väsentligt stegras. Ej endast med hänsyn till den statsanställda vägpersonalens
fulla utnyttjande utan ock för upprätthållande av dess nära samband
med vägarbetet ute i bygderna är det nämligen — såsom ock tidigare av
riksdagen framhållits •— önskvärt, att nämnda personal jämväl sysselsattes
med vägundersöknings- och renstakningsarbeten åt vägdi strikten.
Med avseende å själva anslagsberäkningen må i övrigt framhållas, att
densamma innefattar jämväl vissa poster till dyrtidstillägg. Den omständigheten,
att riksdagen ännu icke fattat beslut i fråga örn dyrtidstillägg för
nästkommande budgetår åt befattningshavare i statens tjänst, har emellertid
utskottet, särskilt med hänsyn till förevarande dyrtidstilläggs jämförelsevis
begränsade storlek, funnit icke böra föranleda uppskov med anvisande av
medel till desamma. Utskottet förutsätter emellertid, att dyrtidstilläggsersättningen
till hithörande personal kommer att utgå efter samma grunder,
som må bliva bestämda vid avgörande av frågan om dyrtidstillägg åt statens
befattningshavare i övrigt.
Uppsala och Gotlands län hava, såsom motionsvis framhållits, gemensam
vägingenjör och biträdande vägingenjör, varav den förstnämnde är placerad
i Uppsala och den sistnämnde i Tisby. Då nu av motionärerna påyrkats
den biträdande vägingenjörsbefattningens ersättande med en ordinarie
vägingenjör för Gotlands län, må erinras, att länsstyrelsen i Gotlands län
visserligen tidigare i samband med nya vägorganisationens genomförande år
1930 uttalade sig för självständig vägingenjörstjänst jämväl för Gotlands län
liksom för rikets övriga län. Länsstyrelsen angav emellertid samtidigt, att
den blivande innehavaren av befattningen sannolikt ej skulle bliva helt upptagen
av sin tjänst, vadan han borde tillåtas bo på fastlandet och där utöva
praktisk verksamhet men med skyldighet att inställa sig hos länsstyrelsen
»dels en gång i månaden och dels därutöver vid behov». Hedan med hänsyn
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
11
till vad sålunda upplysts om de blivande arbetsuppgifternas begränsade omfattning,
torde man på goda grunder kunna ifrågasätta, huruvida en särskild
vägingenjörsbefattning enbart för Gotland med dess därvarande två vägdistrikt
kan vara av förhållandena motiverad. Utskottet underskattar visserligen
ej vad motionärerna anfört om svårigheterna att erhålla erforderlig
teknisk handledning vid vägarbetena liksom ej heller övriga av dem framhållna
olägenheter av att länets vägingenjör är bosatt i Uppsala. Det vill
dock synas utskottet, att dessa olägenheter skulle i allt väsentligt kunna
undanröjas genom en lämplig och med hänsynstagande till rådande särförliållanden
verkställd fördelning av arbetsuppgifterna mellan vägingenjören
och den i Tisby stationerade biträdande vägingenjören; i detta avseende
anser sig utskottet böra fästa uppmärksamheten på, att jämlikt gällande
bestämmelser örn den statliga vägorganisationen i länen (Sv. förf.-sami. 1930:
160) det åligger biträdande vägingenjör att vid behov tjänstgöra som vägingenjörs
ställföreträdare. Skulle för sådant ändamål några särskilda bestämmelser
eller anordningar påkallas för göromålens fördelning mellan vägingenjören
och biträdande vägingenjören, förutsätter utskottet att i detta avseende
erforderliga föreskrifter meddelas av Kungl. Majit.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å de av herrar Bodin och Gardell i
Gans m. fl. i ämnet väckta motionerna I: 42 och II: 70,
a) till vägingenjör er, biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 330,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
b) medgiva, att av det till vägingenjörer, biträdande vägingenjörer
och vägingenjörsassistenter för budgetåret 1931/1932
anvisade extra förslagsanslaget å 300,000 kronor må till tillfälliga
vägingenjörsassistenter användas ett belopp av högst
8,000 kronor.
10:o) Kungl. Majit har (punkt 9) föreslagit riksdagen att till diverse kost- Dlverse kost
nader för vägorganisationen i länen för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra vägorganisa
förslagsanslag av 208,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel. tronen i
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 17 och 18 av statsrådsprotokollet.
Till diverse kostnader för vägorganisationen i länen har för innevarande
budgetår anvisats ett extra förslagsanslag av 209,000 kronor. Detta anslag
avser kostnader för rit- och skrivbiträden samt kamerala biträden åt vägingenjörerna
ävensom årliga kontorskostnader, däri inbegripet lokalhyra i
förekommande fall. Anslaget har beräknats på följande sätt:
Kronor.
liit- och skrivbiträden åt vägingenjörerna............................................. 85,000
Kamerala biträden ..................................................................... 30,000
Dyrtidstillägg, förslagsvis.......................................................................... 14,000
Årliga kontorskostnader för vägingenjörerna, förslagsvis..................... 80,000
Förslagsvis 209,000
12
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande -
Resekostnader
för
vägingenjorer,
biträdande
vägingenjörer
och vägingenjörsassistenter.
[10.]
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Ilar hemställt, att förevarande anslag måtte
för nästkommande budgetår bestämmas till oförändrat belopp, 209,000 kronor.
I ärendet har statskontoret avgivit utlåtande.
Departementschefen har i likhet med väg- och vattenbyggnadstyrelsen funnit
det vara möjligt att tillgodose medelsbehovet för ifrågavarande ändamål
utan ökning av anslagsbeloppet. Med beräkning av dyrtidstillägg efter 11
procent borde anslagsposten härtill ävensom anslagets totalsumma minskas
med 1,000 kronor. Slutligen har departementschefen erinrat, att vid riksstatsförslagets
upprättande förutsatts, att ifrågavarande anslag skulle upptagas
att direkt utgå av automobilskattemedel.
Medel till förevarande kostnader för den statliga vägorganisationen i
länen torde böra anvisas med det av Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet.
Utskottet, som ej heller velat motsätta sig att täckning för detta anslag
beredes från automobilskattemedlen, får hemställa,
att riksdagen må till diverse kostnader för vägorganisationen
i länen för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 208,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
ll:o) Kungl. Majit har (punkt 10) föreslagit riksdagen att till resekostnader
för vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 125,000 kronor,
att direkt utgå av automobilskattemedel.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 18 och 19 i statsrådsprotokollet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att förevarande anslag, som
för innevarande budgetår bestämts till 150,000 kronor, måtte för budgetåret
1932/1933 upptagas till oförändrat belopp.
I ärendet bär statskontoret avgivit yttrande och förordat nedsättning av
anslaget.
Departementschefen har anfört följande.
Såsom myndigheterna erinrat, har belastningen å förevarande anslag för
det senast förflutna budgetåret utgjort endast omkring 105,000 kronor. Vid
det förhållandet, att de biträdande tekniska befattningarna hos vägingenjörerna
icke hunnit besättas redan från budgetårets början samt det första
verksamhetsåret delvis upptagits av organisationsarbete å expeditionerna,
lärer nämnda belastningssiffra icke giva ett fullt tillförlitligt uttryck för anslagsbehovet.
Härtill kommer att, därest riksdagen bifaller under punkten
8 framställt förslag örn beredande av tillfällig förstärkning av arbetskrafterna
för vägorganisationen i länen, ifrågavarande anslag under nästa budgetår
blir anlitat av ytterligare ett antal befattningshavare. Såsom under
punkten 6 anförts, har man emellertid å andra sidan att räkna med de
sänkta befordringsavgifterna vid användande av taxeautomobil samt med vissa
utgiftsminskningar på grund av vidtagna ändringar i resereglementet. Vid
övervägande av samtliga sålunda inverkande omständigheter har jag funnit
sannolikt, att ett belopp av 125,000 kronor skall visa sig tillräckligt för
ändamålet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 13
I likhet med det under nästföregående punkt upptagna anslaget skulle
förevarande anslag utgå direkt av automobilskattemedel.
Utskottet får, under hänvisning till vad departementschefen anfört, tillstyrka,
att ifrågavarande anslag för nästkommande budgetår bestämmes till
det av Kungl. Majit föreslagna beloppet 125,000 kronor, att utgå direkt av
automobilskattemedel.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till resekostnader för vägingenjörer, biträdande
vägingenjörer och vägingenjörsassistenter för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra förslagsanslag av 125,000 kronor, att direkt
utgå av automobilskattemedel.
12:o) Beträffande Kungl. Majis framställning (punkt 11) örn anslag till
byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar jämte i anledning härav
väckta motioner kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande;
vilket utskottet velat härigenom för riksdagen
anmäla.
13:o) Kungl. Majit har (punkt 12) föreslagit riksdagen att till byggande
av enkla bygdevägar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,350,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 21 och 22 i statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet föreliaft
två likalydande motioner, väckta den ena, nr 110, i första kammaren
av herr G. Möller lii. fl. och den andra, nr 196, inom andra kammaren av
herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen för
budgetåret 1932/1933 måtte, såvitt nu är i fråga, amrisa till byggande av
enkla bygdevägar utöver a\T Kungl. Majit föreslagna 1,350,000 kronor ett
extra reservationsanslag av 1,150,000 kronor.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för berörda yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen I: 109.
Anslag för anläggning av enkla bygdevägar hava anvisats från och med
år 1914, till en början avsedda för de nordligare länen men från och med
år 1922 för hela landet. Anslagsbeloppet har för var och en av budgetperioderna
1924—1927 bestämts till 600,000 kronor, för vartdera av budgetåren
1927—1929 till 700,000 kronor, för budgetåret 1929/1930 till 850,000
kronor och för budgetåret 1930/1931 till 1,200,000 kronor.
I 1931 års statsverksproposition föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva,
att statsbidrag till ifrågavarande vägbyggnader finge utgå med högst
tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden, där ej på grund av särskilda
skid högre bidrag prövades böra beviljas. I fråga örn anslagssumman för
budgetåret 1931/1932 föreslog Kungl. Majit, att den bestämdes till oförändrat
Utskottets
yttrande.
Byggande
av landsvägar
och
vånnga
bygdevägar.
[11.]
Byggande av
enkla bygdevägar.
[12.]
14
»Statsutskottets utlåtande Nr 6.
belopp. Riksdagen biföll förslaget om höjning av statsbidragskvoten. Med
hänsyn till föreliggande stora anslagsbehov, vilket ytterligare stegrats genom
beslutet örn statsbidragets ökning, höjde riksdagen samtidigt anslagsbeloppet
för budgetåret 1931/1932 till 1,350,000 kronor.
Gällande bestämmelser beträffande bidrag från ifrågavarande anslag innefattas
i kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 163) angående statsbidrag till allmänna
vägars byggande m. m. med däri genom kungörelse den 21 maj 1931
(nr 228) gjorda ändringar. Vid fördelningen av statsbidrag tjäna de länsvis
uppgjorda flerårsplanerna till ledning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att till byggande av enkla
bygdevägar måtte för budgetåret 1932/1933 anvisas ett extra reservationsanslag
av 1,500,000 kronor. Till stöd härför har styrelsen anfört bland annat
följande:
I enlighet med upprättade flerårsplaner uppgå för budgetåren 1930—1933
länens sammanlagda anslagskrav för byggande av enkla bygdevägar till
3,882,700 kronor. Sedan riksdagen för budgetåren 1930/1931 och 1931/1932
anvisat respektive 1,200,000 och 1,350,000 kronor skulle sålunda för budgetåret
1932/1933 erfordras i avrundat tal 1,350,000 kronor.
Av flerårsplanerna framgår, att till fullbordande av arbeten, som med
statsbidrag från förevarande anslag igångsättas under perioden 1931—1933,
erfordras i statsbidrag omkring 4,400,000 kronor. Vidare inhämtas av de
till flerårsplanerna fogade redogörelserna för de viktigare företag, vilka icke
upptagits i flerårsplanerna och vilka, såvitt kan överskådas, synas böra
komma till utförande inom länen, att synnerligen stora krav föreligga på
statsbidrag till ifrågavarande slag av vägbyggnader.
Någon nedgång i anslagsbehovet till byggande av enkla bygdevägar kan
icke förväntas ske under de närmaste åren. De utav länsstyrelserna uppgjorda
flerårsplanerna med tillhörande redogörelser utvisa, att en höjning
av ifrågavarande anslag bör vidtagas, örn vägnätet i vad avser enkla bygdevägar
skall kunna bliva utbyggt inom rimlig tid. En höjning av anslaget
är emellertid motiverad jämväl av den omständigheten, att, såsom förut
nämnts, bidraget till byggande av enkla bygdevägar enligt 1931 års riksdags
beslut numera utgår med tre fjärdedelar i stället för, såsom tidigare gällt,
två tredjedelar av den beräknade kostnaden. Sålunda bör av sistnämnda
anledning ifrågavarande anslag, som för innevarande budgetår utgår med
1,350,000 kronor, höjas till 1,500,000 kronor, för att nyssnämnda höjning av
bidragsprocenten icke skall föranleda minskning i den takt, varmed ifrågavarande
slag av vägbyggnader enligt upprättade flerårsplaner avses att bedrivas.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har gjort framställning örn förhöjda anslag
till enkla bygdevägar, tillfartsvägar till inlandsbanan och enskilda utfartsvägar
samt ödebygdsvägar, till sistnämnda slag av vägar dock endast därest
tillika begärt anslag å 250,000 kronor till utförande inom länet av ödebygdsvägar
av enklare typ än den nu använda icke bleve beviljat.
Departementschefen har anfört följande.
Med anledning av vad länsstyrelsen i Västerbottens län anfört örn kostnaderna
för väganläggningar av olika slag vill jag erinra, att jämlikt Kungl.
Majlis bemyndigande den 5 juni 1931 särskilda sakkunniga tillkallats för
utredning av spörsmålet örn åtgärder till rationalisering och förbilligande av
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 15
väg- och brobyggnader. Vid denna utredning torde jämväl de av länsstyrelsen
framförda synpunkterna komma under omprövning.
Vad anslagsbeloppet beträffar finner även jag önskvärt, att ökade medel
ställdes till förfogande för ifrågavarande ändamål under nästkommande budgetår.
Med hänsyn till det budgetära läget anser jag mig dock icke kunna
ifrågasätta höjning av anslagsbeloppet.
Utskottet har ej funnit sig kunna tillstyrka, att för ifrågavarande ändamål
anvisas högre anslag än det av Kungl. Maj:t föreslagna.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som skäl för en förhöjning av anslaget
anfört den vid 1931 års riksdag beslutade höjningen av bidragsprocenten,
vill utskottet framhålla, att redan sistlidna års riksdag tog hänsyn till
detta förhållande genom anslagets ökning från 1,200,000 kronor till 1,350,000
kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Möller m. fl. och Hansson
i Stockholm m. fl. väckta motionerna I: 110 och II: 196, i vad
nämnda motioner avse nu förevarande anslag, må till byggande
av enida bygdevägar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
reservationsanslag av 1,350,000 kronor.
liro) Kungl. Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till byggande av
ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra reservationsanslag av 900,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 23—26 i
statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Majis förevarande förslag har utskottet förehaft
följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 110, inom första kammaren
av herr G- Möller m. fl. och den andra, nr 196, inom andra kammaren
av herr P. A. Hansson m. fl. i Stockholm, vilka hemställt, att riksdagen för
budgetåret 1932/1933 måtte, såvitt nu är i fråga, anvisa till byggande av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt
vissa delar av Kopparbergs län utöver av Kungl. Maji föreslagna 900,000
kronor ett extra reservationsanslag av 1,100,000 kronor,
dels och två andra likalydande motioner, väckta den ena, nr 148, inom
första kammaren av herr P. E. A. Jonsson i Lycksele m. fl. och den andra,
nr 172, inom andra kammaren av herr P. J. Näslund m. fl., i vilka hemställts,
att riksdagen måtte till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs
län för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
1,175,000 kronor.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd flir de motionsvis framställda
förslagen, får utskottet hänvisa till vad ovannämnda motioner ävensom mo
tionen I: 109 därutinnan innehåller.
Utskottets
yttrande.
Byggande av
ödebygdsvägar.
[13.]
16
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig över
fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, elium vägen
icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig — en nödvändig
förutsättning för att väganläggning enligt väglagen skall kunna ifrågakomma
-— likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att
främja landets uppodlande och bebyggande. (Lag örn ödebygdsvägar den 13
juni 1919, nr 287.)
Till byggande av ödebygdsväg skall vederbörande vägdistrikt kostnadsfritt
tillsläppa torv, grus, sten och klenare virke samt i förekommande fall lämna
visst bidrag i penningar, i allmänhet högst en sjättedel av den beräknade
kostnaden. Återstoden av kostnaden utgår av statsmedel (Sv. ffsaml. 1930:
163).
Till anläggning av ödebygdsvägar i de fyra nordligaste länen har riksdagen
från och med år 1919 anvisat anslag, till en början med 400,000
kronor för år räknat, men sedan nedsatt, för budgetåret 1923/1924 till 385,000
kronor samt för påföljande budgetår till 250,000 kronor. 1925 års riksdag
vidtog med anledning av väckta motioner för budgetåret 1925/1926 åter en
höjning av anslaget till 400,000 kronor; samtidigt godkändes en av riksdagen
tidigare ifrågasatt och av Kungl. Maj:t föreslagen utvidgning av anslagets
användning till även de nordligare delarna av Kopparbergs län. För budgetåren
1926—1932 har riksdagen anvisat respektive 400,000, 450,000, 500,000,
550,000, 800,000 och 900,000 kronor.
Sammanlagt hava alltså för detta ändamål hittills anvisats anslag till belopp
av 6,435,000 kronor.
I skrivelse den 3 september 1931 har väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning örn anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1932/1933 och därvid anfört bland annat:
Till belysande av anslagsbehovet har styrelsen till en början redogjort
för innehållet i de yttranden, som av vederbörande länsstyrelser ingivits till
styrelsen angående medel för byggande av ödebygdsvägar inom respektive
län under budgetåret i fråga. Av dessa yttranden framginge, att de av länsstyrelserna
beräknade medelsbeloppen för ifrågavarande budgetår uppgå till
sammanlagt 1,175,000 kronor.
De av länsstyrelserna för ändamålet begärda medlen uppginge till följande
belopp:
Norrbottens län....................................... 350,000 kronor
Västerbottens län.................................... 280,000 »
Jämtlands län.......................................... 225,000 »
Västernorrlands län................................. 200,000 »
Kopparbergs län .................................... 120,000 »
Summa 1,175,000 kronor
För byggnadsarbetenas planmässiga bedrivande på redan påbörjade ödebygdsvägar
samt på de vägar, som i enlighet med styrelsens skrivelse den
12 maj 1931 angående fördelning av det utav riksdagen för budgetåret 1931/
1932 anvisade anslaget till byggande av ödebygdsvägar komme att påbörjas
under innevarande budgetår, erfordrades under budgetåret 1932/1933 ett
anslag av 705,000 kronor, sålunda fördelat mellan länen:
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
17
Norrbottens län .....
Västerbottens län
Jämtlands län .......
Västernorrlands län
Kopparbergs län.....
............ 165,000 kronor
............ 180,000
............ 190,000 »
............ 125,000 »
............ 45,000 »
Summa 705,000 kronor
Med hänsyn till det stora behovet av ifrågavarande slag av vägar syntes
det styrelsen angeläget att under budgetåret 1932/1933 kunna igångsätta
ödebygdsvägar till följande belopp:
Norrbottens län...................................... 145,000 kronor
Västerbottens län......................... 95,000 »
Jämtlands län............................................ 30,000 »
Västernorrlands län ................................. 25,000 »
Summa 295,000 kronor
För det fortsatta utbyggandet av ödebygdsvägnätet har styrelsen för
budgetåret 1932/1933 funnit erforderligt ett belopp av (705,000 + 295,000)
1,000,000 kronor, sålunda fördelat mellan länen:
Norrbottens län.......
Västerbottens län...
Jämtlands län..........
Västernorrlands län
Kopparbergs län
Summa 1,000,000 kronor
310.000 kronor
275.000 »
220.000 »
150,000 »
45,000 »
Styrelsen har slutligen framhållit önskvärdheten av att anslaget höjdes till
1,175,000 kronor, motsvarande summan av de av länsstyrelserna för budgetåret
1932/1933 begärda beloppen. Med hänsyn till statsmyndigheterna meddelad
anmaning att iakttaga sträng återhållsamhet i avseende å framställningar
örn anslagsäskanden att föreläggas 1932 års riksdag hade styrelsen
likväl icke ansett sig böra föreslå större ökning av anslaget än till förut angivna
belopp av 1,000,000 kronor.
Departementschefen har anfört, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anbefallts
att efter inhämtande av yttranden från länsstyrelserna i Norrbottens,
Jämtlands, Västernorrlands och Kopparbergs län avgiva utlåtande över ett
av länsstyrelsen i Västerbottens län framställt förslag att för vissa ödebygdsvägar
använda ett enklare byggnadssätt än det som för närvarande tilllämpades.
1931 års väg- och brosakkunniga syntes böra få tillfälle att yttra
sig, sedan detta utlåtande inkommit. Med hänsyn härtill vore departementschefen
icke beredd att nu taga ställning i saken.
Beträffande anslaget till ödebygdsvägar för innevarande budgetår, 900,000
kronor, har departementschefen yttrat, att det genom Kungl. Maj:ts beslut
den 29 maj 1931 fördelats med 270,000 kronor till Norrbottens län, 250,000
kronor till Västerbottens län, 205,000 kronor till Jämtlands län, 145,000
kronor till Västernorrlands län och 30,000 kronor till Kopparbergs län.
Därefter fortsätter departementschefen:
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 6 haft. (Nr 6.)
429 32 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Byggande av
enskilda utfartsvägar.
[14-]
Såsom ofta framhållits, äro ödebygdsvägarna av synnerlig betydelse för
brytande av isoleringen och underlättande av levnadsbetingelserna i de avlägsna
bygder, som anslaget till sådana vägar är avsett att tillgodose. Givetvis
vore det önskvärt att för nästkommande budgetår erhålla förhöjt anslag
till ifrågavarande ändamål. Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa
statsutgifterna kan jag emellertid icke framställa förslag därom, utan förordar
jag, att anslaget upptages med oförändrat belopp.
För egen del vill utskottet erinra örn de behjärtansvärda samfärdseluppgifter,
ifrågavarande lödebygdsvägar avse att fylla. Dessa väganläggningars
tillkomst är — såsom tidigare av riksdagen framhållits — av en utomordentlig
betydelse för en ej sällan talrik och i stora byar bosatt jordbrukarbefolkning,
som under nuvarande, all utveckling hämmande isolering har att
draga sig fram under synnerligen svåra livsbetingelser.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig böra föreslå, att anslagsbeloppet
höjes från det för innevarande år utgående och nu av Kungl. Maj:t
äskade beloppet, 900,000 kronor, till 1,000,000 kronor, eller det belopp, örn
vars anvisande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Möller m. fl. och Hansson i Stockholm
m. fl. väckta motionerna I: 110 och II: 196, i vad nämnda
motioner avsenu förevarande anslag, samt de av herrar P. E.
A. Jonsson m. fl. och Näslund m. fl. väckta motionerna I: 148
och II: 172, må till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av
Kopparbergs län för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
15:o) Kungl. Maj.t har (punkt 14) föreslagit riksdagen att till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 26—29 i statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 72, inom första kammaren
av herr O. Berggvist m. fl. och den andra, nr 109, inom andra kammaren
av herr E. E. Lindmark m. fl., i vilka yrkats
a) att det i statsverkspropositionen, sjätte huvudtiteln, punkt 12, till
byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1932/1933 föreslagna reservationsanslaget
å 500,000 kronor måtte höjas med 400,000 kronor till
900,000 kronor;
b) att nämnda höjning av anslaget eller 400,000 kronor skall utgå från
det anslag till arbetslöshetens bekämpande, som innevarande riksdag kommer
att anvisa för budgetåret 1932/1933;
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
19
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 110, inom första kammaren
av herr G. Möller m. fl. och den andra, nr 196, av herr P. A. Hansson
i Stockholm m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen för budgetåret 1932/1933
måtte, såvitt nu är i fråga, anvisa till byggande av enskilda utfartsvägar ut
över av Kungl. Maj:t föreslagna 500,000 kronor ett extra reservationsanslag
av 400,000 kronor;
dels två andra likalydande motioner, väckta den ena, nr 146, inom första
kammaren av herr E. J. G. Rosén m. fl., och den andra, nr 176, inom andra
kammaren av herr O. E. Sandberg m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen måtte
besluta att till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor;
dels och en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland väckt
motion, nr 178, i vilken hemställts, att riksdagen måtte höja det i statsverkspropositionen
under sjätte huvudtiteln till byggande av enskilda utfartsvägar
för budgetåret 1932/1933 föreslagna extra reservationsanslaget med
100,000 kronor från 500,000 kronor till 600,000 kronor.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till förutnämnda motioner ävensom motionen I: 109.
Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår bestämts till 500,000
kronor.
Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1932/1933 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit bland annat följande.
Det med ledning av länsstyrelsernas yttranden beräkneliga anslagsbehovet
för ifrågavarande ändamål under nästkommande budgetår uppginge till inemot
900,000 kronor, varav 180,000 kronor för de sydligare länen. Då anslaget för
innevarande budgetår utginge med 500,000 kronor, skulle sålunda en anslagsökning
av 400,000 kronor erfordras, därest bidrag till byggande av enskilda
utfartsvägar skulle kunna lämnas i av länsstyrelserna angiven omfattning.
I anslutning till Kungl. Maj:ts cirkulär den 12 juni 1931 till statsmyndigheterna
angående sträng återhållsamhet i avseende å framställningar örn
anslagsäskanden att föreläggas 1932 års riksdag hade styrelsen emellertid
ansett sig endast böra förorda en höjning av anslaget med 100,000 kronor
till 600,000 kronor.
Styrelsens plan för fördelning mellan länen av sistnämnda belopp ävensom
av Kungl. Majit genom beslut den 8 maj 1931 verkställd fördelning av
anslaget för nu löpande budgetår framgår av följande sammanställning:
Norrbottens län
Västerbottens »
Jämtlands »
Västernorrlands »
Gävleborgs »
Kopparbergs »
Värmlands »
Orebro »
övriga län tillhopa
1932/1933 |
1931/1932 |
|
............. kronor |
180,000 |
140,000 |
............ » |
180,000 |
140,000 |
............ » |
40,000 |
40,000 |
............. » |
60,000 |
50,000 |
20,000 |
20,000 |
|
............ » |
15,000 |
15,000 |
............ » |
20,000 |
20,000 |
............. |
10,000 |
10,000 |
............ » |
75,000 |
65,000 |
Summa kronor 600,000 |
500,000 |
20
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Genom höjning av ifrågavarande anslag till 600,000 kronor skulle i första
hand Norrbottens och Västerbottens län komma i åtnjutande av högre bidrag.
Beträffande de sydligare länen syntes, då avsevärd behållning å de för
budgetåren 1930—1932 för nämnda län reserverade beloppen å respektive
50.000 och 65,000 kronor torde uppstå, någon nämnvärd ökning av anslagsbeloppet
för dessa län icke vara erforderlig.
Statens organisationsnämnd har uttalat att, därest anslaget till enskilda
utfartsvägar begränsades till att användas allenast där behovet av såväl att
erhålla dylika vägar som att bereda befolkningen arbetstillfällen gjorde sig
starkast gällande — sålunda i huvudsak de nordligaste länen —, anslaget
syntes kunna nedsättas till det belopp, varmed det utgick för budgetåret
1929/1930, eller 300,000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I betraktande av att, såsom vid upprepade tillfällen vitsordats, syftet med
förevarande anslag måste betecknas som alldeles särskilt behjärtansvärt vill
jag föreslå, att anslaget bestämmes till oförändrat belopp. Såsom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhållit finnes en avsevärd behållning å för de
sydligare länen reserverade medel. Då denna behållning för närvarande
uppgår till mer än 100,000 kronor, kommer alltså med all sannolikhet att
för budgetåret 1932/1933 på förevarande anslag stå till förfogande ungefär
600.000 kronor. Därigenom beredes möjlighet att tillgodose de skilda länen
i ungefärligen den omfattning, som i den av styrelsen skisserade fördelningsplanen
för nästkommande budgetår angivits. Ett vidsträcktare tillgodoseende
av ifrågavarande ändamål synes under rådande förhållanden icke möjligt.
I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda
»enkla bygdevägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,
vilka genom 1919 års lag örn ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda
med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt
icke vara av sådan beskaffenhet, att kommunala bidrag till deras
anläggande eller underhåll tvångsvis kunna av vederbörande kommuner uttagas.
Utfartsvägarna äro sålunda av enskild vägs natur, och ett understödjande
av desamma från statens sida har motiverats med de säregna och
svåra samfärdselförhållanden, som råda inom vissa delar av landet.
Avsikten med förevarande anslag är att uppmuntra eller överhuvud göra
det möjligt för befolkningen i avlägset liggande byar eller gårdar att själv
bryta väg fram till de allmänna trafiklederna.
Statsbidrag utgår i regel blott med 1/i—V3 av totalkostnaden — ej i något fall
med mer än hälften av sagda kostnad. Det förutsättes ock, att från vederbörande
landsting eller annan icke-sakägare i viss omfattning lämnas understöd.
Såsom härav framgår, är statens ekonomiska uppoffring i detta fall
jämförelsevis begränsad. Trots detta har, enligt vad av skilda myndigheter
och jämväl tidigare av riksdagen vitsordats, anslaget under sin omkring
tioåriga tillvaro gjort det möjligt att inom vissa vanlottade trakter
tillgodose de mest trängande vägbehoven i betydligt större utsträckning
än tidigare; allmänt erkännes, att anslaget visat sig vara till stort gagn för
vägväsendets och jordbrukets utveckling.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
21
Med hänsyn härtill och nied tillmötesgående av de motionsvis framförda
kraven på ökat anslag för ändamålet väll utskottet tillstyrka, att förevarande
anslag för nästkommande budgetår bestämmes till 800,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Bergqvist m. fl. och Lindmark m. fl.,
Möller m. fl. och Hansson i Stockholm m. fl., Rosén m. fl. och
Sandberg m. fl. samt Bergström i Bäckland väckta motionerna
I: 72, 110 och 146 samt II: 109, 196, 176 och 178 — motionerna
1:110 och II: 196 i vad de avse nu ifrågavarande anslag
— må till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 800,000 kronor.
16:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen att till byggande av Byts®1af^eg av
tillfartsvägar till inlandsbanan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra vagar tili
reservationsanslag av 500,000 kronor. ''banan8
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 29—32 av statsrådsprotokollet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 110, inom första kammaren
av herr G. Möller m. fl. och den andra, nr 196, inom andra kammaren av herr
P. A. Hansson i Stockholm m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen för budgetåret
1932/1933 måtte, såvitt nu är i fråga, anvisa till byggande av tillfartsvägar
till inlandsbanan utöver av Kungl. Maj:t föreslagna 500,000 kronor
ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor;
dels ock två andra likalydande motioner, väckta den ena, nr 147, inom
första kammaren av herr K. A. Johanson i Vännäs m. fl. och den andra,
nr 215, inom andra kammaren av herr E. H. Lindberg m. fl., i vilka yrkats, att
riksdagen måtte besluta att till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan
för budgetåret anvisa ett extra reservationsanslag av 750,000 kronor.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar åberopade
skälen får utskottet hänvisa till motionerna.
Riksdagen har till anläggning av tillfartsvägar västerifrån till inlandsbanan
anvisat för budgetåret 1926/1927 150,000 kronor, för budgetåret 1927/1928
100,000 kronor, för budgetåret 1928/1929 250,000 kronor, för budgetåret
1929/1930 300,000 kronor samt för vartdera av budgetåren 1930—1932 500,000
kronor eller sammanlagt 1,800,000 kronor.
Kungl. Maj:t har den 4 september 1930 godkänt en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upprättad ny byggnadsplan för ifrågavarande vägar att
i huvudsak tillsvidare ligga till grund för utförande med för ändamålet anvisade
anslag av ifrågavarande företag.
Den sålunda fastställda planen omfattar följande) tio vägföretag, inom
varje län upptagna i den ordning, vari arbetenas påbörjande ägt rum eller
avsetts komma att ske:
22
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Norrbottens län:
Öberget—Sädvajaur, delen Loholmsvägen—Sädvajaur.
Arjeplog—Slagnäs.
Bj örkholmen—Kvikkj okk.
Västerbottens län:
Luspen—Slussfors.
Yoj måns järnvägsstation—Yojmsjöns övre ända (Dikanäs).
Långvattnet—Forsmark.
Sorsele—Gillisnuole.
Jämtlands län:
Väg norr örn Kvarnbergsvattnet.
Södra ön—Kärrnäset—Draganäs med bivägar.
Västernorrlands län:
J ärvn äset—N orrby.
Beträffande den ekonomiska innebörden av planen lämnas i statsverkspropositionen
följande redogörelse.!
Av dessa företag, tillsammans omfattande en våglängd av omkring 56 mil,
bär emellertid anläggningen av den 7.5 mil långa vägen Björkholmen—
Kvikkjokk i Norrbottens län i enlighet med den uppfattning, som länsstyrelsen
i länet uttalat, ansetts tills vidare böra uppskjutas, enär vägens
nytta beräknats icke svara mot kostnaderna för densammas utförande.
Samtliga övriga företag äro påbörjade utom väganläggningen Sorsele—
Gillisnuole, där arbetet är avsett att igångsättas under innevarande budgetår.
Genom beslut den 10 april 1931 har Kungl. Maj:t, på därom av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen gjord framställning, medgivit sådant tillägg till
förenämnda nya plan, att anläggning av båtbrygga vid Lappudden jämte
tillfartsväg för en beräknad kostnad av 12,200 kronor finge ingå som del
av tillfartsvägen Yojmåns järnvägsstation—Vojmsjöns övre ända (Dikanäs).
I den nya planen hava den ursprungliga byggnadsplanens kostnadsuppgifter
för företagen reviderats, varvid byggnadskostnaderna beräknats
i överensstämmelse med för företagen upprättade arbetsplaner och med ledning
av redan utförda arbeten. Kostnaderna för utförande av samtliga i
planen upptagna arbeten hava, med inräknande av nyssnämnda tilläggsarbete
å vägen Vojmåns järnvägsstation—Yojmsjöns övre ända, beräknats
uppgå till 6,401,800 kronor. Då vederbörande vägdistrikts bidrag, i regel
en tiondel av byggnadskostnaderna, numera beräknas till sammanlagt 666,800
kronor, skulle totalsumman av för ändamålet erforderligt statsbidrag uppgå
till 5,735,000 kronor. Enär riksdagen, på sätt i det föregående angivits, för
ifrågavarande ändamål hittills anvisat sammanlagt 1,800,000 kronor, erfordras
sålunda för arbetenas fullbordande ytterligare statsbidrag till belopp av
3,935,000 kronor. Yid här återgivna beräkningar har medtagits även vägen
Björkholmen—Kvikkjokk, vilken emellertid — såsom förut nämnts — ansetts
tills vidare icke böra komma till utförande. Frånräknas för denna väg
beräknat statsbidrag, 646,000 kronor, skulle erforderligt ytterligare anslagsbelopp
begränsas till 3,289,000 kronor.
I planen har för vart och ett av budgetåren 1932—1937 räknats med ett
anslag av 500,000 kronor eller samma belopp, som av riksdagen anvisats
för de två senaste budgetåren. Efter utgången av budgetåret 1936/1937
skulle — jämväl med bortseende från vägen Björkholmen—Kvikkjokk — för
färdigställande av då ännu icke fullbordade företag erfordras ett slutligt
anslagsbelopp av 789,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
23
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om anvisande för nästkommande
budgetår av 500,000 kronor till ifrågavarande ändamål.
Departementschefen har tillstyrkt bifall till styrelsens förslag.
Utskottet tillstyrker, att ett anslag till utfartsvägar till inlandsbanan be- Utskottets
redes med det av Kungl. Maj:t äskade beloppet av 500,000 kronor eller yttrande
samma belopp som av riksdagen anvisats för de nästföregående båda åren
och varmed väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt tidigare uppgjorda planer
jämväl för de närmast följande budgetåren räknat.
Utskottet, som alltså ej kunnat biträda de motionsvis framkomna yrkandena
örn förhöjning i detta anslag, får hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å herrar Möllers m. fl. och Hanssons i
Stockholm m. fl. samt Johansons i Vännäs m. fl. och Lindbergs
m. fl. motioner I: 110 och 147 samt II: 196 och 215 — motionerna
I: 110 och II: 196 i vad de avse nu förevarande anslag
och motionerna I: 147 och II: 215 i vad de skilja sig från
Kungl. Maj:ts förslag — må till byggande av tillfartsvägar till
inlandsbanan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor.
17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att till anläggning Anläggning
av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki till Kicksisvaara i Norrbot- bygdeväg
tens län för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av från Area°
vaara över
70,000 kronor. Huuki tili
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 32 och 33 i statsrådsprotokollet. Kicksisvaara
i Norrbottens
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
två likalydande motioner, väckta den ena, nr 110, inom första kammaren
av herr G. Möller m. fl. och den andra, nr 196, inom andra kammaren av
herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl., i vilka yrkats, att riksdagen för
budgetåret 1932/1933 måtte, såvitt nu är i fråga, anvisa till anläggning av
en enkel bygdeväg från Areavaara till Kicksisvaara i Norrbottens län utöver
av Kungl. Maj:t föreslagna 70,000 kronor ett extra reservationsanslag av
40,000 kronor.
I fråga örn de till stöd för berörda yrkande åberopade skälen får utskottet
hänvisa till motionen I: 109.
Tillhopa har för ifrågavarande anläggning anvisats ett belopp av 250,000
kronor. Arbetet å vägen, en sträcka av 44 kilometer, utföres genom vägocli
vattenbyggnadsstyrelsens försorg och bekostas helt av statsmedel; dock
skola de väghållningsskyldiga kostnadsfritt tillhandahålla erforderlig mark,
sten, grus och virke. Kostnaderna för väganläggningen hava beräknats till
462,800 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelar i sin skrivelse den 3 september
1931, att hittills anvisade anslag beräknas bliva helt förbrukade till den 1
24
Utskottets
yttrande.
Förbättring
och underhåll
av För
automobiltraflken
viktiga
gator
och vägar
1 städerna.
Förbättring
och underhåll
av för
automobiltrafiken
viktiga
vägar
å landsbygden.
Bidrag till
vägunderhållet
på
landet.
[17—19.]
Hamn- och
farledsundersökningar.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
juli 1932. Styrelsen yttrar vidare, att det visserligen vore önskvärt, att för
ernående av ett snabbare och därigenom förbilligat utförande av vägbyggnaden
det ytterligare erforderliga anslagsbeloppet av 212,800 kronor utginge
under tvenne budgetår med ungefär halva beloppet under vartdera budgetåret,
. men att styrelsen ansett sig till iakttagande av anbefalld återhållsamhet
i avseende å framställningar örn anslagsäskanden att föreläggas 1932 års
riksdag icke böra begära högre anslagsbelopp för ändamålet än som av riksdagen
beviljats för innevarande budgetår.
I överensstämmelse härmed har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt,
att till anläggning av ifrågavarande väg måtte för budgetåret 1932/1933
anvisas ett extra reservationsanslag av 70,000 kronor.
Departementschef en har för sin del icke haft något att erinra mot det av
styrelsen äskade beloppet.
__ Återstående för detta vägföretag beräknade belopp, 212,800 kronor, synes
på de skäl, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, böra utgå med
omkring halva beloppet redan under nästkommande budgetår. Med tillstyrkande
alltså att anslaget för budgetåret 1932/1933 bestämmes till 110,000
kronor hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
samt med bifall till herrar G. Möllers m. fl. och Hanssons
i Stockholm m. fl. motioner I: 110 och II: 196, i vad dessa
motioner avse anslag till ifrågavarande väganläggning, må till
anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki till
Kicksisvaara i Norrbottens län för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 110,000 kronor.
18:o) Beträffande Kungl. Maj.ts förslag angående förbättring och underhåll
av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna (punkt 17),
angående förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar å
landsbygden (punkt 18) och angående bidrag till vägunderhållet på landet
m. m. (punkt 19) ävensom beträffande i dessa ämnen väckta motioner kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
velat härigenom för riksdagen
anmäla.
19:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 20) hemställer
utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
25
att riksdagen, i likhet med vad som för innevarande budgetår
ägt rum, må till hamn- och farledsundersökningar för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000
kronor.
20: o) Kungl. Majit Ilar (punkt 21) föreslagit riksdagen att till statens fiskehamnar
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
209,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 51—57 av statsrådsprotokollet.
Till statens fiskehamnar har 1931 års riksdag för innevarande budgetår
anvisat ett anslag av 305,000 kronor, varav 75,000 kronor till en fiskehamn
i Byxelkrok.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uppskattat medelsbehovet för budgetåret
1932/1933 till 356,000 kronor, vilket belopp departementschefen på angivna
skäl ansett kunna begränsas till 209,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Majits förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till statens fiskehamnar för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 209,000 kronor.
21:o) Kungl. Majit har (punkt 22) föreslagit riksdagen att till statsunderstödda
fiskehamnar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 57—60 av åberopade statsrådsprotokollet.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 114,
av herr G. Möller m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 201, av
herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
utöver av Kungl. Majit föreslagna 200,000 kronor till »statens fiskehamnar»
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 220,000 kronor.
Då av förenämnda motioners motivering framgår, att de däri framställda
yrkandena avse statsunderstödda fiskehamnar och ej statens fiskehamnar,
hava motionerna upptagits till behandling under nu förevarande punkt.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionen 1:109 (sid. 30—32).
Till statsunderstödda fiskehamnar har riksdagen för tiden från och med
år 1920 till och med budgetåret 1931/1932 anvisat tillhopa 2,365,000 kronor,
därav för de båda senaste budgetåren respektive 250,000 och 325,000 kronor.
I skrivelse den 3 september 1931 har väg- och vattenhyggnadsstyrelsen rörande
detta anslag till en början meddelat, att, därest av styrelsen upprättat
och till Kungl. Majit ingivet förslag till fördelning av de för nu löpande
budgetår tillgängliga medlen bifölles, för budgetåret 1932/1933 erfordrades
till Vejby hamn 152,000 kronor och till Vikens hamn 94,600 kronor eller
Statens fiskehamnar.
[21.]
Utskottets
yttrande.
Statsunderstödda
fiskehamnar.
[22.]
26
Statsutskottets utlåtande Nr 6,
sammanlagt 246,600 kronor. Beträffande anslagsbehovet för andra fiskehamnar
yttrar styrelsen i fortsättningen:
Ett stort antal ansökningar föreligga angående statsbidrag till dylika
hamnar, för vilka det erforderliga statsbidraget skulle utgöra 1,327,000 kronor.
Bland de hamnföretag, för vilka avlämnats fullständiga förbindelser av
intressenterna att uppfylla gällande fordringar för erhållande av statsbidrag
och vilka äro i det skick, att de snarast böra iståndsättas, ävensom sådana
hamnar av mera betydenhet för fisket, vilka tarva hel nybyggnad för att ej
fisket skall lida för stort avbräck vid dessa platser, torde följande böra
nämnas:
Företag.
1. Alabodarna, Malmöhus län .....................
2. Kyrkbacken, » » ......................
3. Arild, » »
4. Björkö, Göteborgs och Bohus län .........
5. Skillinge, Kristianstads län .....................
6. Stora Kornö, Göteborgs och Bohus län .
7. Skanör, Malmöhus län.............................
8. Klädesholmen, Göteborgs och Bohus län
9. Rönnäng, » » » »
10. Brändöskär, Norrbottens län ...................
Summa kronor 684,071
Till påbörjande av en del av dessa hamnföretag erfordras ett minsta belopp
av 200,000 kronor under nästkommande budgetår.
Till undvikande av en alltmera stegrad stockning av i avvaktan på statsbidrag
vilande och av bifall förtjänta ansökningar torde en effektiv ökning
av ifrågavarande anslag vara erforderlig. Vidare skulle, för den händelse
iståndsättandet av de hamnar, som äro skadade, allt för länge fördröjes,
kostnaderna härför i hög grad komma att stiga, vilken omständighet även
synes förtjäna beaktande vid bedömandet av anslagsfrågan.
Bland de i tabellen uppräknade företagen har styrelsen i skrivelse den
18 juni 1931 angående beredskapsarbeten föreslagit 3 hamnar till utförande,
nämligen Björkö, Stora Kornö och Klädesholmen, alla i Göteborgs och
Bohus län.
Då medelsbehovet för nästkommande budgetår sålunda beräknades till
(246,600 + 200,000) 446,600 kronor men av löpande budgetårs anslag ett belopp
av närmare 26,600 kronor komme att återstå, därest styrelsens förslag
till fördelning av detta anslag vunne bifall, har styrelsen hemställt örn anvisande
för budgetåret 1932/1933 av ett extra reservationsanslag av 420,000
kronor till statsunderstödda fiskehamnar.
Statens organisationsnämnd har i fråga örn anslaget till statsunderstödda
fiskehamnar anfört följande:
Enligt vad organisationsnämnden inhämtat har av det under oförutsedda
utgifter i den gällande riksstaten upptagna extra reservationsanslaget till
beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet för det ändamål, som
med nu ifrågavarande anslag avses, anvisats ett sammanlagt belopp av över
400,000 kronor.
Det vill under sådana förhållanden synas, som örn några nya fiskehamns -
Erforderligt
statsbidrag.
kronor 82,535
» 85,320
» 30,536
» 154,440
» 101,200
» 61,200
» 24,750
» 56,250
» 50,760
» 37,080
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
27
företag icke lämpligen böra komma till utförande med anslagsmedel, upptagna
på det särskilda anslag för ändamålet, varom bär är fråga. Emellertid
har det upplysts, att beträffande en fiskehamn, nämligen Viken, iståndsättningsarbetena
påbörjats med ifrågavarande anslag men icke beräknas bliva
färdigställda under innevarande budgetår. För att fullborda arbetet med
nämnda fiskehamn lärer, enligt vad som upplysts, tarvas ytterligare 95,000
kronor. Då medel härtill alltjämt synas böra utgå efter samma grunder
som hittills, föreslår organisationsnämnden, att anslaget för nästa budgetår
upptages med allenast sistnämnda belopp.
Departementschefen har — under förmälan att Kungl. Majit genom beslut
den 30 oktober 1931 anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att inkomma
med förnyade utredningar rörande hamnanläggningarna vid Vejby och
Viken -— för egen del i ärendet anfört följande:
I anslutning till vad statens organisationsnämnd anfört får jag erinra örn
att Kungl. Majit genom beslut den 9 oktober 1931 av det för innevarande
budgetår anvisade anslaget till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet
ställt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande till förbättring
av fiskehamnen vid Björkö 154,400 kronor, till anläggning av fiskehamn vid
Klädesholmen 56,200 kronor, till vissa arbeten vid fiskehamnen vid Stora
Kornö 37,600 kronor och till anläggning av vågbrytare vid Garpaviken å
Hasslö i Blekinge län 170,000 kronor, varjämte ett mindre belopp ställts
till förfogande för farledsupprensning.
I nästlidet års statsverksproposition påpekade jag, att man under de
senaste åren avsiktligt sökt överföra tyngdpunkten i fråga örn fiskeliamnsbyggandet
från de rena statshamnarna till statsunderstödda hamnar, något
som ansetts påkallat med hänsyn till önskvärdheten av att kostnaderna för
fiskekamnsanläggningarna till skälig del bestridas av intressenterna. Därjämte
framhöll jag såväl att en dylik utveckling måste medföra stöi-re anspråk
än tidigare på bidrag från förevarande anslag till nya fiskehamnar
och till förbättring av äldre hamnar som att i och för sig ett starkt behov
av anslagsmedel till statsunderstödda fiskehamnar förelåge. Nu rådande
förhållanden nödvändiggöra emellertid, att ifrågavarande anslag för nästkommande
budgetår högst väsentligt nedskäres. Av skäl, som nyss antytts,
synes man dock icke böra gå så långt, som organisationsnämnden ifrågasatt.
För min del vill jag föreslå, att anslagsbeloppet för budgetåret 1932/1933
bestämmes till 200,000 kronor.
Med tagen hänsyn till de betydande belopp, som från anslaget till beredskapsarbeten
ställts till förfogande för hamnföretag, planlagda att utföras
som statsunderstödda fiskehamnar, synes nu förevarande anslag kunna
nedsättas under vad departementschefen förutsatt. Utskottet vill föreslå,
att anslaget till statsunderstödda fiskehamnar bestämmes till 140,000 kronor.
Härigenom skulle också öppnas möjlighet att utan nämnvärt överskridande
av den i statsverkspropositionen för anslagen till hamnar och farleder m. m.
satta kostnadsramen bereda medel jämväl till upprensning av Kalmarsund,
varom motionsvis framställts förslag. Till sistnämnda fråga återkommer
utskottet under punkt 26:o) här nedan.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framställt förslag om hamnanläggningar
vid Vejby och Viken i Skåne, vilka förslag emellertid ansetts böra
göras till föremål för ytterligare överväganden. Vad som i detta avseende
Utskottets
yttrande.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Handelshamnar
och
farleder.
[23.]
förekommit föranleder utskottet framhålla vikten av att förslag till hamnbyggnads-
eller hamnförbättringsföretag ej framläggas och beslut härom ej
fattas utan att dessförinnan erforderliga utredningar förebragts och nödig
klarhet vunnits, ej endast örn företagets lämpliga tekniska utförande, utan
ock örn det verkliga behovet härav; beaktas bör särskilt, att det erforderliga
kapitalutlägget må stå i rimligt förhållande till den framtida praktiska nyttan
av företaget.
Utskottet, som alltså ej ansett sig kunna tillstyrka de motionsvis framställda
yrkandena örn höjning av det av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet,
får hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Möller m. fl. och Hansson
i Stockholm m. fl. väckta motionerna 1:114 och II: 201, må
till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 140,000 kronor.
22:o) Kungl. Majit har (punkt 23) föreslagit riksdagen att till handels^
hamnar och farleder för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 60—62 av statsrådsprotokollet.
Till handelshamnar och farleder har för vartdera av budgetåren 1928/1929
och 1929/1930 anvisats ett reservationsanslag av 250,000 kronor. För budgetåret
1930/1931 upptogs anslaget med ett till 300,000 kronor förhöjt belopp,
och för innevarande budgetår höjdes anslaget ytterligare till 350,000 kronor.
I skrivelse den 3 september 1931 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande
medelsbehovet för handelshamnar och farleder under budgetåret
1932/1933 anfört bland annat följande:
Medelsbehovet torde kunna beräknas på följande sätt, varvid styrelsen
endast medtagit sådana hamnar, som äro under arbete.
Till färdigställande av Köpings, Lysekils och Hudiksvalls hamnar erfordras
338,300 kronor.
Bidraget till Ronneby hamn synes böra delas på 3 år, varför för nästa
budgetår erfordras 68,000 kronor.
Till arbetena vid Figeholm och Borgholm bör hela bidraget utgå under
budgetåret, varför erfordras ett sammanlagt belopp av 110,100 kronor.
För budgetåret 1932/1933 skulle således under hänsynstagande till befintlig
reservation å anslaget erfordras ett belopp av i runt tal 500,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att till handelshamnar
och farleder måtte för budgetåret 1932/1933 anvisas ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Statens organisationsnämnd har anfört, att förevarande anslag syntes för
nästa budgetår böra upptagas med ett till 275,000 kronor sänkt belopp.
Departementschefen har anfört följande:
I kungörelsen den 10 augusti 1928 angående statsbidrag till byggande,
förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder är stadgat, att
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
29
bidrag ej må utgå till arbete, som påbörjats innan statsbidrag därtill beviljats
eller särskilt tillstånd till brådskande arbetes utförande blivit av Kungl.
Majit meddelat.
Väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens framställning innefattar uppgift å sådana
företag, beträffande vilka Kungl. Majit i anslutning till nyssnämnda
bestämmelse meddelat tillstånd till arbetets påbörjande. Dylikt tillstånd
bar formen av en av Kungl. Majit meddelad förklaring att, därest hinder
eljest ej möter mot utförande av företaget, den omständigheten att detsamma
påbörjas innan frågan om statsbidrag till företaget blivit avgjord icke skall
betaga vederbörande möjlighet att framdeles komma i åtnjutande av dylikt
statsbidrag, dock under villkor att företaget utföres i enlighet med av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen granskad och godkänd arbetsplan samt att
vederbörande jämväl i övrigt underkasta sig de villkor beträffande dylik
arbetsplan samt ledning av och kontroll å arbetet m. m., som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen kan komma att uppställa. En sådan förklaring
innebär alltså icke ståndpunktstagande till frågan, huruvida eller i vad mån
statsbidrag till företaget må kunna beviljas, varåt jämväl gives uttryck i
Kungl. Majits beslut.
Yad anslagsbeloppet beträffar, är det ofrånkomligt att i nuvarande läge
minska detsamma. Med hänsyn till de hamnbyggnadsföretag, för vilka — på
sätt den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnade redogörelsen utvisar —
fortsatt medelsanvisning erfordras för arbetenas fullföljande, vill jag föreslå,
att anslaget bestämmes till 300,000 kronor.
Med tillstyrkande, att medel för ifrågavarande ändamål beredas med det
av Kungl. Majit föreslagna beloppet, hemställer utskottet,
att riksdagen må till handélshamnar och farleder för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000
kronor.
23:o) Kungl. Majit har (punkt 24) föreslagit riksdagen att till underhåll
av fiskehamnar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 35,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 62—65 av åberopade statsrådsprotokollet.
För detta ändamål har riksdagen för budgetåren 1923—1932 anvisat tillhopa
240,000 kronor, därav för de båda sista budgetåren respektive 35,000
kronor och 50,000 kronor. Med förevarande anslag är avsett att bekosta
sådana större reparations- och muddringsarbeten å statens fiskehamnar, som
kunna anses gå utöver det normala underhållsarbetet, samt att bestrida den
på statsverket belöpande delen av kostnaderna för samma arbeten å de med
bidrag från anslaget till statsunderstödda fiskehamnar utförda hamnanläggningarna.
Med tillstyrkande av Kungl. Majits förevarande förslag, hemställer utskottet,
att riksdagen må till underhåll av fiskehamnar för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 35,000
kronor.
Utskottets
yttrande.
Underhåll
av fiskehamnar.
[24.]
Utskottets
yttrande.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Uthamn
för Haparanda
och
Tornedalen.
[25.]
Utskottets
yttrande.
Upprensning
av farled
förbi Långören
till
Torhamnsfjärden.
[26.]
24:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att till uthamn för
Haparanda och Tornedalen för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor.
Planen för företaget innebär anläggande av en uthamn vid Karl Johans
stad, omkring 16 kilometer sydväst från Haparanda, samt anordnande av
vägförbindelse mellan staden och hamnen, för vilket ändamål den befintliga
kustlandsvägen från Haparanda skulle på vissa sträckor förbättras samt tillfartsväg
anläggas från kustlandsvägen till hamnen. Sammanlagda kostnaden
har beräknats till 920,000 kronor, varav 810,000 kronor för själva hamnanläggningen,
75,000 kronor för tillfartsvägen och 35,000 kronor för förbättringsarbetena
å kustlandsvägen. Sistnämnda arbeten avses skola utföras
genom vederbörande vägdistrikts försorg med bidrag av automobilskattemedel.
Till bestridande av verkliga kostnaden för själva hamnanläggningen skall
Haparanda stad jämlikt åtagande bidraga med 5 procent, enligt kostnadskalkylen
motsvarande 40,500 kronor, vadan å statsverket skulle vila ett kostnadsbelopp
av 769,500 kronor. Kostnaderna för förvärvande av för hamnområde
och tillfartsväg till hamnen erforderlig mark har staden påtagit sig.
Statsverkets sammanlagda kostnad för hamnanläggningen och tillfartsvägen
skulle alltså uppgå till (810,000 — 40,500 + 75,000) 844,500 kronor eller i runt
tal 845,000 kronor. Haparanda stad har förbundit sig att övertaga hamnens
drift och underhåll mot det att hamninkomsterna tillfalla staden.
Till uthamn för Haparanda och Tornedalen har riksdagen anvisat extra
reservationsanslag, för budgetåret 1930/1931 av 200,000 kronor samt för
innevarande budgetår av 300,000 kronor, vadan alltså sammanlagt 500,000
kronor ställts till förfogande för detta företag.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under förmälan att hittills anvisade
medel beräknades vara helt förbrukade vid innevarande budgetårs utgång,
hemställt örn anvisande för budgetåret 1932/1933 av anslag med 200,000 kronor
till arbetenas fortsättande.
Departementschefen har icke haft något att erinra mot det av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet.
Med tillstyrkande av Kungl. Majis förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till uthamn för Haparanda och Tornedalen
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 200,000 kronor.
25:o) Kungl. Maji har (punkt 26) föreslagit riksdagen att till upprensning
av farled förbi Långören till Torhamnsfjärden för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 143,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 66—69 av åberopade statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
31
I 1931 års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 27) framlades
förslag om upprensning av farled från Östersjön förbi Långören till Torhamnsfjärden
i Karlskrona skärgård. Företaget motiverades med behovet
särskilt för den mindre sjöfarten att hava tillgång till skyddad ankarsättning
vid ifrågavarande del av Östersjökusten.
Förslaget innebar, att farleden skulle upprensas till ett djup av 3.6 meter
och en bottenbredd av 25 meter. Kostnaderna beräknades till 100,000 kronor
för själva upprensningen och till 18,000 kronor för anordnande av fyrbelysning
eller tillhopa 118,000 kronor. I det till fyrbelysning avsedda beloppet
18,000 kronor ingick en post å 3,000 kronor till sektorfyr å fastlandet
vid Torhamn. Med avseende å fyrbelysningen framhölls i statsverkspropositionen,
att någon minskning i kostnaderna för densamma skulle
kunna ske, därest, såsom lotsstyrelsen i avgivet yttrande alternativt ifrågasatt,
fyren vid Torhamn kunde anordnas för elektrisk drift, örn så skedde,
borde fyren emellertid, enligt vad lotsstyrelsen uttalat, överlämnas till Torhamns
kommun, som skulle svara för fyrens drift och underhåll. Med
ståndpunktstagande till denna detaljfråga fick emellertid anstå i avvaktan å
ytterligare undersökning.
För budgetåret 1931/1932 äskade Kungl. Maj:t till upprensning av Långörenleden
ett anslag av 75,000 kronor, vilket av riksdagen beviljades.
Genom brev den 27 mars 1931 har Kungl. Maj:t uppdragit åt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att låta verkställa upprensning av ifrågavarande
farled förbi Långören till Torhamnsfjärden i huvudsaklig överensstämmelse
med det i statsverkspropositionen förordade förslaget. Samtidigt har
Kungl. Majit uppdragit åt lotsstyrelsen att i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
— vilket samråd jämväl skulle avse frågan örn med hänsyn
till anslagsdispositionen lämplig tidpunkt för arbetets utförande — för
en kostnad av högst 15,000 kronor låta anordna fyrbelysning i farleden.
Frågan örn fyrbelysning å fastlandet vid Torhamn har däremot, såsom förut
antytts, lämnats öppen.
I sin skrivelse den 3 september 1931 med anslagsäskanden för budgetåret
1932/1933 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning örn
anslag för fortsättande av ifrågavarande arbeten.
Styrelsen omnämner därvid, att muddringsarbetena i farleden under året
bedrivits med ett vattenfallsstyrelsen tillhörigt mudderverk. På grund av
att å en sträcka av cirka 400 meter i yttre farleden, där största delen av
muddringsmassorna funnits, bottnen utgjorts av synnerligen hård pinnmo
med mycket sten av betydande dimensioner, hade sprängningar måst företagas,
vilket förorsakat stora tidsförluster för mudderverket med dess stora
personal. Härigenom hade arbetet högst avseviirt fördyrats, och det hade
visat sig, att uppmuddringen icke kunnat utföras i avsedd omfattning för
den beräknade kostnaden av 100,000 kronor. Efter numera vunnen erfarenhet
beräknades, att ytterligare ett belopp av 100,000 kronor vore erforderligt
för farledens färdigställande till bestämt djup, 3.6 meter.
I enlighet med vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagt följande kostnadskalkyl:
32
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Kronor
Muddring enligt förut beräknad kostnad ............................................. 100,000
Ytterligare erforderligt belopp för arbetets färdigställande ............... 100,000
Aga-fyrar vid Långören ........................................................................... 15,000
Aga-fyr vid Torhamn............................................................................... 3,000
Kronor 218,000
Avgår redan anvisade belopp.................................................. » 75,000
Återstår kronor 143,000
vilket belopp nu begärts anvisat.
Styrelsen anför vidare, att till betjänande av den mindre kustfarten på
och förbi Blekinges sydöstra kust syntes i samband med arbetena i farleden
vid Långören en utsträckning av farleden från Torhamnsfjärden till Karlskrona
böra verkställas. Kostnaden härför — med samma dimensioner beträffande
djup och bottenbredd som för Långörenleden — vilken tidigare
uppskattats till 161,000 kronor, beräknades numera efter ytterligare utförda
undersökningar komma att uppgå till 124,000 kronor, vilket belopp jämväl
begärts anvisat för nästkommande budgetår.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:
De bottenborrningar i Långörenleden, som föregingo upprättandet av
kostnadsförslag å upprensning av farleden, gåvo enligt vad jag inhämtat
anledning till antagande, att den förefintliga pinnmon skulle kunna undanskaffas
genom muddring. Under arbetets gång konstaterades emellertid
förekomsten av stenblock av sådan storlek, att de måste bortsprängas för
att muddringen skulle kunna fortsättas. På grund härav och då därjämte
det använda mudderverket under dessa förhållanden icke kunnat helt utnyttjas
på sätt som vid arbetets planläggande förutsatts, hava såsom av
den förut lämnade redogörelsen framgår arbetena å Långörenleden fördyrats
i en omfattning, som är att beklaga. Ehuru måhända i förevarande fall särskilda
svårigheter förelegat att vid undersökningen ernå i erforderlig mån
säkra resultat, vill jag dock i detta sammanhang framhålla angelägenheten
av att undersökningar, vilka äro avsedda att tjäna som underlag för bedömande
av kostnaderna för arbetsföretag, utföras med nödig grundlighet.
Enligt inhämtade upplysningar har farleden genom de under sistlidet år
verkställda muddrings- och sprängningsarbetena upptagits till ett ramat djup
av 2.8 meter med 25 meters bottenbredd. Till täckande av de å dessa
arbeten nedlagda kostnaderna ävensom för anordnande av aga-fyrar i farleden
erfordras, utöver för innevarande budgetår anvisat anslag, ett belopp av
68,000 kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsäskande beträffande
Långörenleden innefattar därjämte ett med hänsyn till fördyringen
förhöjt belopp av 75,000 kronor för farledens fullbordande till bestämt djup,
3.6 meter, samt för anordnande av fyr vid Torhamn.
Då det synes angeläget, att farleden iordningställes på sätt från början
avsetts, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon nedsättning av sålunda
till detta ändamål äskade belopp, sammanlagt 143,000 kronor. Helt
naturligt framstår det emellertid såsom alldeles särskilt angeläget, att de
återstående arbetena utföras med all den sparsamhet, som vid ett rationellt
bedrivande av desamma är möjlig. För att underlätta åtgärder i sådant
syfte torde dessa arbeten böra utföras i en följd och alltså hela det erforderliga
beloppet ställas till förfogande under nästkommande budgetår.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
33
Yad slutligen angår det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framförda
förslaget att under nästkommande budgetår utföra jämväl Långörenledens
fortsättning in till Karlskrona, har visserligen kostnaden för detta arbete
ansetts kunna begränsas till 124,000 kronor, sedan under sommaren 1931
verkställda mätningar och på vissa sträckor företagen omstakning av farleden
givit vid handen, att muddermassorna ej behöva bliva så stora som
tidigare beräknats. I anslutning till den ståndpunkt, jag intog vid frågans
omnämnande i statsverkspropositionen nästlidet år, synes mig emellertid
med prövning av densamma kunna anstå.
Till grund för 1931 års riksdags beslut örn upprensning av Långören- utskottets
farleden lågo av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgjorda kostnadskalkyler, yttrande.
slutande på en summa av 118,000 kronor. Enligt den nu i statsverkspropositionen
framlagda utredningen beräknas ifrågavarande farledsföretag i
verkligheten draga en kostnad av 218,000 kronor.
Att ett så betydande kostnadsöverskridande skall behöva förekomma på
detta, till omfattningen tämligen begränsade företag, måste utskottet finna
anmärkningsvärt. Oavsett att — såsom departementschefen antytt — de
bottenundersökningar, varå kostnadsberäkningarna byggts, ej utförts tillräckligt
fullständigt, synes också planläggningen av arbetenas tekniska genomförande
hava varit i viss mån bristfällig.
Det lärer emellertid vara ofrånkomligt, att det för arbetenas slutförande
begärda anslagsbeloppet av 143,000 kronor nu anvisas; vadan utskottet
hemställer,
att riksdagen må till upprensning av farled förbi Långören
till Torhamnsfjärden för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
reservationsanslag av 143,000 kronor.
26:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, upprensning
nr 73, av herr P. Nilsson i Gränebo m. fl. och den andra inom andra kam- av Kalmar_
7 sund.
maren, nr 103, av herr H. Schött m. fl., har hemställts, att riksdagen i överensstämmelse
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 12 november
1931 måtte anslå 63,000 kronor till upptagning av samtliga påträffade
stenar i Kalmarsunds djupränna samt till upprensning av de båda grundbankarna
nordost Tärnör och Skansgrundet, belägna i södra delen av rännan
från Kalmar inseglingsränna räknat, jämte utprickning av Holmströmsgrundet.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionen I: 73.
I skrivelse den 29 november 1930 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt örn anvisande av 88,000 kronor till upprensning av djuprännan i
Kalmarsund. I häröver den 24 oktober 1931 avgivet utlåtande har kommerskollegium
tillstyrkt, att vid lämplig tidpunkt åtgärder vidtoges i det av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen avsedda syftet, men samtidigt ifrågasatt viss
kostnadsbesparande begränsning av arbetet. Därjämte har uttalats, att
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 6 haft. (Nr 6.) 429 32 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
särskilt anslag för ändamålet i sinom tid borde utverkas av riksdagen. I
utlåtande den 12 november 1931 har viig- och vattenbyggnadsstyrelsen anslutit
sig till uppfattningen, att arbetet skulle i viss mån kunna begränsas.
Härigenom skulle kostnaden nedbringas till 63,000 kronor.
Med omförmälan härav har departementschefen — i samband med äskande
av anslag till underhåll av fiskehamnar (sid. 65 av statsrådsprotokollet) —
uttalat, att den föreslagna upprensningen av Kalmarsund ej syntes vara av
så trängande beskaffenhet, att den måste utföras redan under nästkommande
budgetår; dock syntes måhända en del för sjöfarten särskilt hinderliga
stenar få undanskaffas, vilket enligt meddelad uppgift skulle draga en jämförelsevis
ringa kostnad.
I motionerna har, under erinran, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anbefallts avgiva yttrande med anledning av kommerskollegii utlåtande,
vidare anförts bland annat följande:
I skrivelse den 12 november 1931 har därefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begränsat det framlagda förslaget i anslutning till det av kommerskollegii
sjötekniske konsulent avgivna yttrandet. Genom att uppmuddringen
av Holmströmsgrundet uteslutes ur planen uppstår en minskning av kostnaderna
av i runt tal 25,000 kronor. Kostnaderna för återstående arbeten,
nämligen upptagning av samtliga påträffade stenar i rännan samt upprensning
av de båda grundbankarna nordost Tärnör och Skansgrundet, belägna
i södra delen av rännan från Kalmar inseglingsränna räknat, jämte utpriökning
av Holmströmsgrundet beräknas sålunda till 63,000 kronor. Slutligen
uttalar styrelsen att enbart upptagning av i rännan befintliga enstaka stenar
ej är tillfyllest utan böra även ovannämnda upprensningar verkställas för erhållande
av det fastställda djupet 6 meter under lågvattenytan i rännan. Och
hemställer därför styrelsen, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen äska ett
anslag av 63,000 kronor till underhåll av djuprännan i Kalmarsund.
Men oaktat de hörda myndigheterna tillstyrkt omskrivna upprensning av
djuprännan i Kalmarsund och oaktat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen starkt
betonat, att endast borttagandet av stenarna ej är tillfyllest för vinnande av
det åsyftade målet: djuprännans upprensning till erforderligt djup, föreslår
Kungl Majit i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, sid. 65) endast
borttagandet av en del stenar i rännan.
Detta Kungl. Maj:ts förslag, som står i strid med de sakkunniga myndigheternas
yttrande, torde vara motiverat uteslutande av sparsamhetsskäl,
men det synes oss vara både oekonomiskt och opraktiskt att i år borttaga
stenarna för att kanske till nästa år komplettera detta arbete med borttagande
av grundbankarna. Upprensningen i sin helhet bleve ju i så fall avsevärt
dyrare.
Det torde ock vid bedömandet av detta ärende ej förbises, att den föreslagna
upprensningen, som avser att underlätta trafiken i Kalmarsund, är
ett produktivt arbete, som åtminstone i någon män komme att giva sysselsättning
åt en del arbetare. Detta synes oss böra så mycket mer beaktas
som för beredande av arbete åt de arbetslösa ofta måste tillgripas arbeten
av ganska tvivelaktigt praktiskt värde.
Utskottets Djupet i Kalmarsunds djupränna inskränkes för närvarande på vissa
yttrande. ställen av stenar och grundbankar till mindre än det avsedda (6 meter vid
vanligt lågt vattenstånd). Enligt vad som vitsordats, är detta till avsevärd
olägenhet för den med djupgående fartyg bedrivna trafiken i rännan.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
35
Utskottet vill tillstyrka, att medel redan på nästkommande budgetårs
stat anvisas med det för upprensningsarbetena såsom erforderligt ansedda
oell nu motionsvis begärda beloppet av 63,000 kronor.
Utskottet liemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till de av herrar Nilsson i Gränebo
m. fl. och Schött m. fl. i ämnet väckta motionerna 1: 73 och
II: 103 må till upprensning av djuprännan i Kalmarsund för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av
63,000 kronor.
Vägtrafikväsendet.
27:o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen att minska det ordinarie
reservationsanslaget till bidrag till vissa kommunikationsändamål, nu
40,000 kronor, med 10,000 kronor till 30,000 kronor.
Ifrågavarande anslag utgjorde för budgetåret 1929/1930 30,000 kronor, för
budgetåret 1930/1931 35,000 kronor samt för innevarande budgetår 1931/1932
40,000 kronor.
Departementschefen har yttrat bland annat följande.
Den år 1930 företagna höjningen av anslaget betingades av behovet att
kunna i vissa fall lämna statsbidrag till bestridande av kostnaderna för bro
eller annan anordning för vägs framförande över isränna, då vägen icke vore
att hänföra till allmän väg. Den för nu löpande budgetår vidtagna anslagshöjningen
avsåg att möjliggöra utförandet av de mest trängande iståndsättningsarbetena
å fyra fjällstugor å färdleden mellan Karesuando kyrkoby i
Norrbottens län och Skibotten i Norge.
De utgifter, som i övrigt avföras från ifrågavarande anslag, utgöras bland
annat av bidrag till ångbåts- och motorbåtstrafik å olika insjöar i Norrland,
av medel till avlönande av åborna å fjällstugorna vid vissa kommunikationsleder,
av Sveriges bidrag till den ständiga internationella föreningen för
frågor rörande vägväsendet samt av bidrag till den internationella luftfartskommissionen.
För fullföljande av förenämnda iståndsättningsarbeten å fjällstugor i Norrbottens
län skulle utöver redan anvisade medel av 17,000 kronor erfordras
ett belopp av i runt tal 10,000 kronor. Därjämte föreligger framställning
från länsstyrelsen i Västerbottens län örn anvisande av 17,500 kronor till
liknande arbeten vid Strimasunds fjällstuga, vilket belopp förutsatts skola
utgå av förevarande anslag. Ehuru med hänsyn till den av årligen återkommande
utgifter föranledda anslagsbelastningen tidpunkten för tillgodoseende
av nyssnämnda medelsbehov måste förskjutas, därest anslaget minskas,
finnér jag mig dock på grund av den statsfinansiella situationen nödsakad
förorda en sådan åtgärd. Jag vill alltså föreslå, att anslaget för nästkommande
budgetår nedsättes med 10,000 kronor till 30,000 kronor.
Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag, hemställer,
att riksdagen må minska det ordinarie reservationsanslaget
till bidrag till vissa kommunikationsändamål, nu 40,000 kronor,
med 10,000 kronor till 30,000 kronor.
Bidrag till
vissa kommunikations
ändamål.
[27.]
Utskottets
yttrande.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Bidrag till 28 :o)
skjutsentre- stäHa,
prenader.
[28.]
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 28) får utskottet hem
att
riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till skjuts entreprenader, nu 40,000 kronor, med 10,000 till
30,000 kronor.
Registrering
av motorfordon.
[29.]
29:o) Kungl. Maj:t har (punkt 29) föreslagit riksdagen att till registrering
av motorfordon för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av
15,000 kronor.
Till ifrågavarande ändamål anvisade 1927 års riksdag ett extra förslagsanslag
av 10,000 kronor. För vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/1930
uppfördes anslaget med ett i anledning av anslagsbelastningen till 20,000
kronor förhöjt belopp. Av samma anledning höjdes anslaget för budgetåret
1930/1931 till 30,000 kronor, vilket belopp jämväl anvisats för nu löpande
budgetår.
Från anslaget gäldas utgifter för anskaffande av liggare och blad till
automobilregistren hos länsstyrelserna ävensom för tryckning av olika för
automobilväsendet erforderliga blanketter, ersättning till den räkenskapsförare
hos Överståthållarämbetet, som handhar uppbörden av registreringsavgifter
för motorfordon, kostnaderna för besiktningsskyltar och för skatteskyltar
samt för körkort och trafikkort, utgifter för upplysningsverksamhet
rörande trafikregler och till motverkande av alkoholmissbruk hos motorfordonsförare
m. m. Därjämte hava av förevarande anslag hittills bestritts
kostnaderna för det inom generalstaben förda centralregistret över motorfordon.
Genom vissa av Kungl. Majit efter förslag av statens organisationsnämnd
utfärdade författningsändringar har centralregistret över motorfordon indragits
från och med den 1 juli 1931. Länsstyrelserna, som förut hade att till centralregistret
inom en vecka anmäla förändringar i det hos respektive länsstyrelser
förda automobilregistret, skola dock fortfarande årligen lämna
chefen för generalstaben uppgift örn antalet vid nästlidet års utgång i automobilregistret
intagna motorfordon. Med den sålunda vidtagna förändringen,
som tillstyrkts av chefen för generalstaben och samtliga länsstyrelser utom
en, har avsetts att, med bibehållande i tillräcklig omfattning av överblick
över landets motorfordonsbestånd, inbespara direkta personal- m. fl. kostnader
för centralregistret, vilka kostnader för nu löpande budgetår beräknades
till närmare 14,000 kronor, samt begränsa utgifterna för blanketter
och försändelser av uppgifter.
Med hänsyn till vad sålunda av Kungl. Majit beslutats och med beaktande
jämväl av anslagsbelastningen under de bägge sistförfluten budgetåren har
departementschefen funnit sig kunna föreslå, att anslaget för nästkommande
budgetår bestämmes till 15,000 kronor.
utskottets Utskottet har icke haft anledning till erinran emot förevarande förslag
yttrande. ocp hemställer alltså,
att riksdagen må till registrering av motorfordon för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 15,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
37
30:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 30) hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till besiktning av motorfordon för budgetåret 1932/
1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,050,000 kronor.
Luftfartsväsendet.
31:o) Beträffande Kungl. Marits förslag (punkterna 31—40) angående anslag
till luftfartsväsendet m. m. jämte en i ämnet väckt motion kommer
utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet
velat härigenom för riksdagen
anmäla.
Byggnadsväsende^
32:o) Kungl. Maj:t har (punkt 41) föreslagit riksdagen att till byggnadsstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 134,000 kronor.
För budgetåret 1931/1932 har ifrågavarande anslag upptagits till 133,000
kronor, varav avsetts till avlöningar 97,700 kronor och till rese- och traktamentskostnader
35,300 kronor. Stat för användningen av anslaget har av
Kungl. Maj:t fastställts den 27 mars 1931, varvid föreskrivits, att utgifter från
posten till rese- och traktamentskostnader skola redovisas å särskild bokföringstitel.
Härtill kommer det ordinarie anslaget till byggnadsstyrelsen å 256,300
kronor.
I skrivelse den 25 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn anslag till upprätthållande av styrelsens verksamhet för budgetåret
1932/1933.
Kostnaderna för avlöning till icke-ordinarie personal å styrelsens samtliga
byråer med undantag av byggnadsbyrån beräknar styrelsen för nästkommande
budgetår till i runt tal 149,600 kronor, däri inräknade ålderstillägg.
Beräkningen innebär en höjning på grund av invänta ålderstillägg med 900
kronor. Till bestridande av kostnaderna för gratifikationer åt tjänstgörande
arkitekter utom stat, avlöning åt den tekniske inspektören vid de kungl,
teatrarna, tillfälliga biträden m. m. har styrelsen i likhet med de närmast
föregående åren beräknat ett belopp av 16,000 kronor. För samtliga nu
angivna kostnader skulle alltså för budgetåret 1932/1933 behövas ett sammanlagt
belopp av 165,600 kronor. Då såsom nyss nämnts den å styrelsens
ordinarie stat upptagna anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare
uppgår till 67,000 kronor, skulle således till upprätthållande
av styrelsens verksamhet för nästa budgetår erfordras ett ytterligare belopp
Besiktning
av motorfordon.
[30.
Understöd åt
regelbunden
luftfart m. m.
[31-
40.]
Byggnads
styrelsens
verksamhet.
[41.]
38
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Länsarki
tekter.
[42.]
av 98,600 kronor. Till rese- ock traktamentskostnader för byggnadsstyrelsens
tjänstemän beräknar styrelsen ett belopp av förslagsvis 35,400 kronor.
Anslaget till byggnadsstyrelsens verksamhet för nästa budgetår skulle följaktligen
komma att uppgå till 134,000 kronor. Styrelsen hemställer örn anvisande
av detta belopp för budgetåret 1932/1933.
Den av byggnadsstyrelsen framlagda beräkningen av medelsbehovet under
ifrågavarande anslagstitel för nästkommande budgetår har icke givit departementschefen
anledning till erinran.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 134,000 kronor.
33:o) Kungl. Maj:t har (punkt 42) föreslagit riksdagen att till länsarkitekter
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 80,000
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 128—130 av statsrådsprotokollet.
Det extra anslaget till länsarkitekter höjdes för budgetåret 1931/1932 från
62,000 kronor till 82,000 kronor. Med denna förhöjning avsågs dels att bestrida
kostnaderna, 5,000 kronor, för ökande av antalet länsarkitektsbefattningar
från elva till tolv, varigenom länsarkitektsinstitutionen utbyggdes att
omfatta även det län, som ännu stod utanför densamma, nämligen Jämtlands
län, dels ock att från sjätte huvudtitelns allmänna resekostnadsanslag
till förevarande anslag överflytta den till 15,000 kronor beräknade utgiftsposten
för länsarkitekternas resor. Anslaget förändrades samtidigt till förslagsanslag.
Genom beslut den 27 mars 1931 har Kungl. Maj:t fastställt stat för användningen
av det för budgetåret 1931/1932 anvisade anslaget, upptagande
en bestämd post å 67,000 kronor till avlöningar och en förslagspost å 15,000
kronor till rese- och traktamentskostnader, varjämte Kungl. Majit föreskrivit,
att utgifter från posten till rese- och traktamentskostnader skola redovisas
å särskild bokföringstitel.
Vidare har Kungl. Majit genom brev den 8 maj 1931 meddelat föreskrifter
rörande dispositionen av anslagsposten till avlöningar. I enlighet härmed
skulle under budgetåret 1931/1932 antalet länsarkitekter vara tolv. De särskilda
länsarkitektsdistrikten skulle omfatta: ett distrikt Stockholms län, ett
distrikt Uppsala, Södermanlands och Gotlands län, ett distrikt Jönköpings
och Östergötlands län, ett distrikt Kronobergs, Kalmar och Blekinge län,
ett distrikt Malmöhus och Kristianstads län, ett distrikt Göteborgs och
Bohus samt Hallands län, ett distrikt Älvsborgs och Skaraborgs län, ett
distrikt Värmlands och Örebro län, ett distrikt Kopparbergs, Västmanlands
och Gävleborgs län, ett distrikt Jämtlands län, ett distrikt Västerbottens
och Västernorrlands län samt ett distrikt Norrbottens län. Det fasta, av
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
39
statsmedel utgående arvodet till länsarkitekterna skulle utgöra, i Stockholms
läns distrikt 8,000 kronor och i vart och ett av de övriga elva distrikten
5,000 kronor, med skyldighet dels för samtliga länsarkitekter, utom länsarkitekten
i Stockholms län, att jämväl utanför vederbörande distrikt på
uppdrag av byggnadsstyrelsen fullgöra till länsarkitektsysslan hörande åligganden,
dels ock för länsarkitekten i Stockholms län att vid behov biträda
inom byggnadsstyrelsen med handläggning av ärenden, avseende länsarkitekternas
tjänsteåligganden. Slutligen bemyndigades byggnadsstyrelsen att
för anställande av sakkunnigt biträde at länsarkitekten i Stockholms län
under budgetåret taga i anspråk ett belopp av högst 4,000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn anslag för budgetåret 1932/1933 till länsarkitekter.
Styrelsen har därvid ingått på frågan örn åtgärder till lättande av vissa
länsarkitekters arbetsbörda. Det enligt styrelsens mening redan under nuvarande
förhållanden föreliggande behovet av en fortsatt utbyggnad av länsarkitektsinstitutionen
skärptes ytterligare genom den nya stadsplan elagstiftningen
och de särskilda krav på tillgång till sakkunnigt biträde inom länen
i dithörande ämnen, som vid dess tillämpning gjorde sig gällande. Byggnadsstyrelsen
har funnit, att det mäste framsta såsom ett oeftergivligt krav,
att varje länsstyrelse snarast möjligt matte erhålla ständig tillgång till biträde
av länsarkitekt.
På grund av särskilda omständigheter har dock styrelsen ansett sig böra
inskränka sig till att nu föreslå anvisande av medel till anställande av allenast
ytterligare en länsarkitekt. Styrelsen har emellertid samtidigt betonat,
att styrelsen hade för avsikt att inom kort, möjligen redan nästa år, göra
framställning i syfte att länsarkitektsinstitutionen utan längre dröjsmål bleve
utbyggd på sätt styrelsen framhållit. Styrelsen har slutligen föreslagit, att
arvodet vid den ifrågasatta nya länsarkitektsbefattningen bestämdes till 5,000
kronor, samt hemställt örn anvisande för budgetåret 1932/1933 av anslag till
länsarkitekter med ett i anledning därav till 87,000 kronor förhöjt belopp.
Departementschefen har anfört följande.
»Att på ett lämpligt sätt anpassa länsarkitektsinstitutionen med hänsyn till
de ändrade förhållanden, som inträtt med tillkomsten av den nya stadsplanelagstiftningen,
är utan tvivel ett viktigt spörsmål. Byggnadsstyrelsen,
sorn med hänsyn till det statsfinansiella läget icke ansett sig böra nu framlägga
fullständigt förslag härutinnan, har i förevarande skrivelse anmält sm
avsikt att snart nog återkomma till denna fråga samt i avvaktan härå inskränkt
sig till att begära inrättande av ytterligare en länsarkitektsbefattning.
Ehuruväl jag behjärtar de synpunkter, som föranlett denna framställning,
finner jag mig icke kunna i nu rådande ekonomiska läge tillstyrka
ökade utgifter för här ifrågavarande ändamål. Anslagsposten till avlöningar
torde alltså böra beräknas till oförändrat belopp 07,000 kronor.
Länsarkitekternas resekostnader hava för nåstlidet budgetar uppgått till i
runt tal 15,000 kronor eller enahanda belopp, som beräknats härtill för nu
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
löpande budgetår. Med hänsyn till verkningarna av i det föregående omförmälda
ändringar i resereglementet m. m. synes den för detta ändamål
under budgetåret 1932/1933 avsedda anslagsposten kunna upptagas till 2,000
kronor lägre belopp eller 13,000 kronor.
I enlighet härmed skulle den erforderliga anslagssumman bliva 80,000
kronor.»
Utskottets
yttrande.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t
i förevarande avseende föreslagit och hemställer alltså,
att riksdagen må i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, till länsarkitekter för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag av 80,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Majis förslag (punkt 43) hemställer ut
att
riksdagen ma minska det ordinarie reservationsanslaget
till mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga byggnader, nu
3,500 kronor, med 2,500 kronor till 1,000 kronor.
I förslaget till riksstat för budgetåret 1932/1933 har Kungl. Maji
reparationer. uPPtagit det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer
med oförändrat belopp 525,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 131—134 av statsrådsprotokollet.
Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, som
för budgetåret 1925/1926 var uppfört med 450,000 kronor, höjdes med hänsyn
till ökningen av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda fastighetsbestånd
från och med budgetåret 1926/1927 till 500,000 kronor samt från
och med budgetåret 1929/1930 till 525,000 kronor.
Till förstärkning av det ordinarie anslaget hava under flera år anvisats
särskilda extra anslag, för budgetåren 1928—1932 till belopp av respektive
850,000, 800,000, 800,000 och 850,000 kronor.
Jämlikt medgivande av statsmakterna hava av vart och ett av de för ifrågavarande
ändamål under de senaste sex budgetåren tillgängliga beloppen
50,000 kronor tagits i anspråk för sådana restaureringsarbeten å Kalmar och
-kucko slott, vilka ansetts oundgängligen nödvändiga till förhindrande av
ytterligare förstörelse av nämnda slott. Det förutsattes vid denna frågas
behandling år 1926, att ifrågavarande restaureringsarbeten skulle fördelas
på flera år samt att kostnaderna för arbetena skulle påföras förevarande
anslag, därvid, efter utredning av byggnadsstyrelsen, för varje år visst
maximibelopp skulle fastställas.
I skrivelse den 19 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen anmält behovet av
anslag till byggnader och reparationer för budgetåret 1932/1933 och
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1932/
Mätningar 34:o)
“• “• av skottet,
kultur- ’
historiskt
märkliga
byggnader.
[43.]
Byggnader 35:o)
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
41
1933 dels upptaga det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer
till oförändrat belopp 525,000 kronor, dels och till förstärkning av
samma anslag anvisa ett extra anslag av 850,000 kronor.
Sedermera har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 1 oktober 1931 överlämnat
planer rörande nödvändiga restaureringsarbeten å Kalmar och
Läckö slott under budgetåret 1932/1933, vilkas genomförande beräknades
draga en kostnad av 50,000 kronor, varav för Kalmar slott 30,000 kronor och
för Läckö slott 20,000 kronor.
Departementschefen har yttrat följande.
Med inräknande av det till fortsatta restaureringsarbeten å Kalmar och
Läckö slott avsedda beloppet, 50,000 kronor, skulle enligt byggnadsstyrelsens
förslag för budgetåret 1932/1933 till byggnader och reparationer erfordras
sammanlagt 1,375,000 kronor. Härav skulle å förstärkningsanslaget komma
ett belopp av 850,000 kronor, vilket belopp på sedvanligt sätt beräknats på
grundval av 1931 års priser, jämförda med de år 1914 gällande. Nu rådande
förhållanden med därav föranledda krav på sträng sparsamhet nödvändiggöra
emellertid, att underhållsarbetena å kronans byggnader nästkommande
budgetår inskränkas till vad som måste anses vara oundgängligt. Örn så
sker, bör medelsbehovet under budgetåret 1932/1933 väsentligt nedgå. I enlighet
härmed torde förstärkningsanslaget kunna begränsas till 500,000
kronor.
Det synes angeläget, att restaureringsarbetena å Kalmar och Läckö slott
icke helt avbrytas. Jag vill därför förorda, att av anslagsmedlen till byggnader
och reparationer må för detta ändamål under nämnda budgetår användas
sammanlagt 30,000 kronor.
Utskottet, som tillstyrker, att för ifrågavarande ändamål beviljas, utöver
det ordinarie reservationsanslaget till oförändrat belopp, det av Kungl. Majit
äskade extra anslaget å 500,000 kronor, får under nu förevarande punkt
hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1932/1933 upptaga det ordinarie
reservationsanslaget till byggnader och reparationer med
oförändrat belopp 525,000 kronor.
36:o) Under åberopande av vad som under nästföregående punkt anförts,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till förstärkning av reservationsanslaget till
byggnader och reparationer för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra anslag av 500,000 kronor.
37:o) Kungl. Majit har (punkt 46) föreslagit riksdagen att till restaurering
av slottskapellet och södra portiken å Stockholms slott för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 39,000 kronor.
1931 års riksdag anvisade för budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag
av 59,000 kronor till restaurering av slottskapellet och södra portiken
å Stockholms slott. Det för restaureringsarbetenas genomförande er
-
Utsfcottets
yttrande.
Förstärkning
av reservationsanslaget
till byggnader
och
reparationer.
[44.]
Restaurering
av slottskapellet
och
södra portiken
å
Stockholms
slott.
[46.]
42
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Nybyggnad
för Kungl.
Maj:ts kansli.
[47.]
forderliga anslagsbeloppet å 177,000 kronor förutsattes skola uppdelas med
59,000 kronor på vart och ett av tre budgetår.
I skrivelse den 28 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen meddelat, att ifrågavarande
restaureringsarbeten vore avsedda att bedrivas så, att arbetena med
slottskapellet skulle kunna avslutas under nästkommande budgetår. I anslutning
härtill har styrelsen hemställt örn anvisande för nämnda budgetår
av ett reservationsanslag å 59,000 kronor till fullföljande av arbetena enligt
den uppgjorda planen.
Departementschefen har yttrat följande.
Omförmälda restaureringsarbeten äro av största behov påkallade och böra
lämpligen utföras i ett sammanhang. Med hänsyn till önskemålet att i möjligaste
mån begränsa anslagsbehovet för nästkommande budgetår har slottsarkitekten
på min anmodan undersökt, huruvida i sådant syfte arbetsplanen
för restaureringsarbetena kunde omläggas. Slottsarkitekten har därvid kommit
till det resultatet, att kostnaderna för arbetena å slottskapellet, beräknade
till 98,000 kronor, skulle kunna fördelas på innevarande och nästkommande
budgetår samt kostnaderna för restaurering av södra portiken, 79,000
kronor, på de därefter närmast följande två budgetåren. Enligt denna plan
skulle nu återstående anslagsbelopp (177,000—59,000) 118,000 kronor fördelas
med 39,000 kronor å budgetåret 1932/1933 och 39,500 kronor å vartdera av
budgetåren 1933—1935.
Mot den sålunda reviderade planen för arbetenas bedrivande synes mig
intet vara att erinra.
Ender hänvisning till vad departementschefen anfört, får utskottet tillstyrka
Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till restaurering av slottskapellet och södra
portiken å Stockholms slott för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra reservationsanslag av 39,000 kronor.
38:o) Kungl. Majit har (punkt 47) föreslagit riksdagen medgiva, att till
nybyggnad för Kungl. Majits kansli må av fonden för anordnande av lokal erför
statens ämbetsverk i huvudstaden användas ett belopp av 160,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 135—138 av statsrådsprotokollet.
Kanslihuskomplexet, som är avsett att inrymma lokaler för samtliga statsdepartement
med undantag av utrikes- och försvarsdepartementen, skall bestå
av en huvudbyggnad, med förläggning i huvudsak på det nuvarande kanslihusets
plats, och två flygelbyggnader, förlagda å det från staden förvärvade västra
området av nuvarande kvarteret Mars och Vulcanus. Arbetet har avsetts skola
bedrivas så, att flyglarna kunna beräknas vara färdiga instundande sommar
och hela byggnadskomplexet vara fullbordat under sommaren 1935. Kostnaderna
för byggnadsföretaget hava beräknats komma att uppgå till 4,975,000
kronor, i vilket belopp ingår en till 100,000 kronor beräknad kostnad för
utförande i enlighet med beslut av 1930 års riksdag av arkadanordning i
södra flygelbyggnaden. Av riksdagen hava anvisats för budgetåret 1928/1929
till vissa ytterligare utredningar och undersökningar rörande nybyggnaden
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
43
60,000 kronor samt till byggnadsarbetets bedrivande förbudgetåren 1929—1932
respektive 400,000 kronor, 900,000 kronor oell 650,000 kronor, alltså sammanlagt
2,010,000 kronor. Beloppet å 400,000 kronor bär utgått ur fonden för
anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden, medan de övriga
anslagsbeloppen anvisats under riksstatens sjätte huvudtitel. Med riksdagens
medgivande har härutöver under nu löpande budgetår för byggnadsföretaget
tagits i anspråk ett belopp av 250,000 kronor, som Stockholms stad erlagt
till statsverket i ersättning för anordnande av nyssnämnda arkad. Sammanlagda
beloppet av de för byggnadsföretaget till förfogande ställda medlen
uppgår alltså till 2,260,000 kronor.
I skrivelse den 6 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande
till fortsättande av arbetena å ifrågavarande nybyggnad för budgetåret
1932/1933 av ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.
Departementschefen har yttrat följande.
Enligt av Kungl. Majit den 19 oktober 1928 godkänt avtal mellan Kungl.
Majit och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, angående
vissa markbyten m. m. (Kanslihus—Kungsholmsavtalet) har till staden överlåtits
fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen (Jakobsgatan nr 32) i
Stockholm med rätt för staden att tillträda fastigheten den 1 oktober 1932.
I avtalet har tillika bestämts, att tillträdesdagen, därest Kungl. Majit och
kronan senast den 1 oktober 1931 tillsade staden därom, skulle framflyttas
till den 1 oktober 1933. I skrivelse den 16 september 1931 hemställde byggnadsstyrelsen
att Kungl. Majit måtte föreskriva, huru i anledning av sistnämnda
bestämmelse skulle förfaras. Med hänsyn till tidpunkten för de
nya kanslihusflyglarnas färdigställande fann styrelsen för sin del skäl icke
föreligga för Kungl. Majit och kronan att påfordra framflyttning av dagen
för stadens tillträde till fastigheten, vilken till sin huvudsakliga del disponeras
av ecklesiastikdepartementet. Genom beslut den 24 september 1931
har Kungl. Majit förklarat, att Kungl. Majit icke funne skäl påfordra framflyttning
av den i avtalet bestämda tiden för stadens tillträde till omförmälda
fastighet. Yad sålunda förekommit har jag ansett mig böra i förevarande
sammanhang omnämna.
Vidare vill jag erinra, att byggnadsstyrelsen i skrivelse den 20 augusti
1931 framfört ett av kanslihusets arkitekter G. Clason och "W. Gahn väckt
förslag till delvis annan utformning av den runda gården i det nya kanslihusets
centrala byggnadsdel än den, som finnes angiven i det ursprungliga
ritningsförslaget av år 1929. Det nya förslaget innebär, att gårdens kolonnad,
som tidigare avsetts skola erhålla en höjd svarande mot tre bakomliggande
våningar, ersättes av en lägre portik, som svarar endast mot bottenvåningen
och överliggande våning. Ändringen, som är föranledd av
arkitektoniska skäl, medför även vissa praktiska fördelar, främst att huvudvåningens
mot gården vettande lokaler bliva bättre belysta samt att gården
i sin helhet kommer att bliva luftigare och ljusare. I ekonomiskt hänseende
innebär ändringen en utgiftsminskning, som av byggnadsstyrelsen uppskattats
till omkring 35,000 kronor. Genom beslut den 24 september 1931 Ilar
Kungl. Majit förklarat hinder icke möta, att det sålunda framlagda förslaget
i huvudsak följes vid det fortsatta utarbetandet av huvudritningar till det
nya kanslihusets huvudbyggnad.
Under nästkommande budgetår skulle det fortsatta arbetet å kanslihusbygget
plan enligt omfatta dels färdigställande av flygelbyggnaderna, vilket
beräknats draga en kostnad av 160,000 kronor, dels rivning av nuvarande
44
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Möbler samt
arkivinredalng
m. m.
Tor riksförsäkringsanstalten.
[48.]
Förbättrade
lokaler för
länsstyrelsen
1 Uppsala
län m. m.
[49.]
kanslihuset och påbörjande av arbetet å den nya huvudbyggnaden. Med
hänsyn till det ekonomiska läget synes emellertid en förskjutning i byggnadsplanens
genomförande böra äga rum på det sätt, att för budgetåret
1932/1933 medel anvisas endast till fullbordande av flygelbyggnaderna.
Nyssnämnda, för flygelbyggnadernas färdigställande erforderliga belopp
av 160,000 kronor synes böra beredas med anlitande av fonden för anordnande
av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden. Ur denna fond
anvisades, såsom förut nämnts, det belopp av 400,000 kronor, som för budgetåret
1929/1930 utgick till kanslihusbygget. Enligt vad jag inhämtat uppgården
odisponerade behållningen i fonden till omkring 520,000 kronor. Jämlikt
gällande bestämmelser skall fråga örn disposition av fondens medel i
varje fall underställas riksdagens prövning.
Utskottet får, med tillstyrkande av Kungl. Majda förevarande förslag,
hemställa,
att riksdagen må medgiva, att till nybyggnad för Kungl.
Maj:ts kansli må av fonden för anordnande av lokaler för statens
ämbetsverk i huvudstaden användas ett belopp av 160,000
kronor.
39:o) Beträffande Kungl. Majis förslag (punkt 48) angående möbler samt
arkivinredning m. m. för riksförsäkringsanstalten har riksdagen redan fattat
beslut; varom utskottet velat härigenom
erinra.
40:o) Kungl. Maji har (punkt 49) föreslagit riksdagen att till förbättrade
lokaler för länsstyrelsen i Uppsala län m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 142—151 av statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Majis förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herrar K. G. Westman och
C. P. Wahlmark väckt motion, nr 144, däri hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att det i årets statsverksproposition, 6:te huvudtiteln, punkt 49,
föreslagna anslaget till förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Uppsala län
m. m. för budgetåret 1932/1933 måtte bestämmas till 128,000 kronor.
Beträffande de till stöd för berörda hemställan åberopade skälen får utskottet
hänvisa till motionen.
Med skrivelse den 4 juni 1931 överlämnade byggnadsstyrelsen ett inom
styrelsen upprättat förslag till restaurering av rikssalen m. m., vars
genomförande beräknades draga en kostnad av 320,000 kronor. Vidare anhöllo
nuvarande ståthållaren å Uppsala slott, landshövdingen Sigfrid Linnér,
ärkebiskop Nathan Söderblom samt Uppsala universitets rektor, professor
Osten Undén med flera, att för utförande av ifrågavarande restaureringsarbeten
bidrag av penninglotterimedel måtte beviljas med 213,000 kronor.
Tillika meddelades, att avsikten vore att bilda en stiftelse, som skulle an
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 45
skaffa återstående tredjedel av de för restaureringens genomförande erforderliga
medlen, 320,000 kronor.
Genom brev den 18 juli 1931 bär Kungl. Majit bemyndigat byggnadsstyrelsen
att i samråd med riksantikvarien för de medel, vilka för ändamålet
ställas till disposition av stiftelsen för restaurering oell omhänderliavande
av rikssalen å Uppsala slott — med undantag av ett belopp av 11,000 kronor,
som skulle i angivet syfte reserveras — och i huvudsaklig överensstämmelse
med styrelsens berörda förslag med vissa modifikationer låta för en
kostnad av högst 309,000 kronor verkställa restaurering av rikssalen jämte
därav betingade ändrings- och inredningsarbeten inom slottet.
Vidare har Kungl. Majit genom beslut den 18 juli och den 4 december
1931 förordnat, att av behållningen i vissa av Kungl. Majit medgivna penninglotterier
tillhopa 213,000 kronor skola utbetalas till omförmälda stiftelse
att användas till de sålunda beslutade arbetena.
Kungl. Majits beslut örn restaurering av rikssalen innebär, att själva rikssalen
jämte vissa angränsande rum i våningen tre trappor upp skola restaureras
samt att för tillträdet till salen anlägges trappuppgång genom slottets
samtliga våningar. Vidare anordnas vestibul med ingång från befintligt valv
ävensom kapprum i bottenvåningen samt i våningen två trappor upp förrum
till rikssalen. För detta ändamål måste tagas i anspråk följande utrymmen,
nämligen i bottenvåningen rummen nr 35—38, disponerade av länsstyrelsen
såsom arkiv, rummen nr 39—42, som liro upplåtna såsom bostad åt landsarkivets
expeditionsvakt, samt det av universitetsbiblioteket disponerade
rummet nr 43, i våningen en trappa upp rummen nr 96 och 98—100, vilka
äro upplåtna till bostäder åt två expeditionsvakter hos länsstyrelsen, samt i
våningen två trappor upp rummen nr 143 och 144, tillhörande landshövdingens
bostad. På grund härav innefattar det byggnadsstyrelsen den 18
juli 1931 givna uppdraget att verkställa restaurering av rikssalen bemyndigande
för styrelsen att för nämnda summa, 309,000 kronor, jämväl inreda
de landshövdingens ämbetsbostad i våningen en trappa upp tillhörande
rummen nr 88, 89 och 91 samt 92, 93 och 94 till två expeditionsvaktbostäder
samt utrymmet nr XXXIII i övre källaren i slottets södra flygel till
arkiv för länsstyrelsen ävensom att vidtaga betryggande brandskyddsanordningar
mellan rikssalen och de därunder belägna rummen nr 110 och 110b,
vilka universitetsbiblioteket skulle erhålla i ersättning för rummet nr 43.
Vidare har förutsatts, att de såsom bostad åt landshövdingens chaufför avsedda
rummen nr 30—32 i bottenvåningen skola anordnas såsom expeditionsvaktsbostad,
och har därför i Kungl. Majits beslut den 18 juli 1931 föreskrivits,
att förenämnda belopp av 11,000 kronor skall av byggnadsstyrelsen
reserveras för att, när fråga kan uppstå örn inredande åt landshövdingens
chaufför av visst utrymme i den odisponerade våningen tre trappor upp,
disponeras på sätt Kungl. Majit efter framställning av styrelsen bestämmer.
I fråga om beredande inom slottet av ökade och i övrigt förbättrade
tjänstelokaler för länsstyrelsen framlade byggnadsstyrelsen med skrivelse
46
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
den 9 juli 1931 utredning oell förslag. Kostnaderna för förslagets genomförande
beräknades till 292,000 kronor.
Då kostnaderna för detta förslags genomförande syntes väl höga, anmodade
departementschefen byggnadsstyrelsen att uppgöra ett förslag, varigenom
förbättrade lokaler för länsstyrelsen skulle kunna åstadkommas för
en lägre kostnad än enligt det förutnämnda förslaget.
Med anledning härav har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 3 december
1931 överlämnat ett av styrelsen utarbetat nytt förslag till lösning av
länsstyrelsens lokalfråga och därmed sammanhängande spörsmål. Beträffande
detta förslag har styrelsen anfört:
Enligt förslaget skulle inom länsstyrelsens lokaler i bottenvåningen anordnas
en mittelkorridor fram till sessionssalen och i samband därmed en
del större rum inom nämnda lokaler uppdelas i smärre enheter. Vidare
skulle de till landshövdingbostaden hörande båda rummen 76 och 79 upplåtas
till länsstyrelsen. För erhållande av en bekvämare kommunikation
mellan länsstyrelsens olika avdelningar skulle en trappa anordnas i tornet
mellan bottenvåningen och våningen en trappa upp. Landskansliet skulle
enligt förslaget förläggas till bottenvåningen samt landskontoret till våningen
1 trappa upp. I rummen nr 3 och 4 i tornets bottenvåning skulle fortfarande
inredas två arkivrum, under det att övriga arkivlokaler skulle förläggas till
utrymmet nr XXXIII i övre källaren. Enligt förslaget skulle länsstyrelsen
komma att i bottenvåningen disponera 17 tjänsterum med en golvyta av 418
kvadratmeter och i våningen en trappa upp 11 tjänsterum med en golvyta
av omkring 250 kvadratmeter, och skulle den sammanlagda golvytan uppgå
till omkring 720 kvadratmeter, de båda arkivrummen i bottenvåningen medräknade.
Till jämförelse får byggnadsstyrelsen framhålla, att de av länsstyrelsen
för närvarande disponerade lokalerna omfatta en golvyta av omkring
600 kvadratmeter.
Enligt det nu föreliggande förslaget skulle landshövdingens sovrumsvåning
bibehållas i våningen en trappa upp, men har, för att våningen skall
kunna fullt effektivt utnyttjas, rumsindelningen delvis ändrats på sätt, som
närmare angivits å planritningarna. Genom dessa ändringar hava erhållits
ett större vardagsrum, fem sovrum, två gästrum samt två tjänarerum, allt
med tillhörande badrum, toaletter och övriga biutrymmen. I våningen två
trappor upp skulle representationsrummen bibehållas oförändrade samt ett
gästrum inredas. Den till landshövdingbostaden hörande ekonomiavdelningen
skulle enligt förslaget i huvudsak bibehållas men något moderniseras.
Det intill köket liggande rummet nr 137 är avsett till tjänarerum.
Med hänsyn till att landshövdingens sovrum sväning skall bibehållas i
våningen en trappa upp har det visat sig erforderligt, att rummen nr 88,
89 och 91, vilka enligt förslaget till rikssalens restaurering skulle omändras
till en expeditionsvaktsbostad, fortfarande få disponeras för landshövdingens
räkning. I ersättning härför skulle enligt det nu föreliggande förslaget de
till landshövdingbostaden hörande rummen nr 138—141 i våningen två
trappor upp iordningställas till expeditionsvaktsbostad. I övrigt skall enligt
det föreliggande förslaget en expeditionsvaktsbostad anordnas i bottenvåningen
intill portvalvet i likhet med vad som avsågs i det den 9 juli 1931
framlagda förslaget. Vidare förutsättes, att rummen nr 92, 93 och 94 i våningen
en trappa upp skola i överensstämmelse med förslaget till rikssalens
restaurering iordningställas till expeditionsvaktsbostad.
För att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna skola enligt det nu före -
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
47
liggande förslaget slottets nuvarande pannanläggningar bibehållas och endast
kompletteras i erforderlig utsträckning. Vidare skola de befintliga, i rummen
synliga rörledningarna bibehållas, vilket givetvis ur utseendesynpunkt
är mindre tillfredsställande, men skulle ledningarnas förläggande under
bottenbjälklaget medföra ökade kostnader.
Slutligen får byggnadsstyrelsen beträffande det föreliggande förslaget
framhålla, att detsamma upprättats med hänsyn till att det framdeles kan
visa sig önskvärt att utöka länsstyrelsens lokaler antingen i våningen en
trappa upp med landshövdingens nuvarande sovrumsavdelning, varvid denna
skulle förläggas till våningen tre trappor upp, eller också i sistnämnda våning,
i vilket fall landshövdingens sovrumsavdelning skulle bibehållas i sitt
nuvarande läge.
I detta sammanhang får byggnadsstyrelsen framhålla, att från chefens för
kommunikationsdepartementet sida ifrågasatts, att de av landstinget för närvarande
innehavda rummen å slottet, nämligen utrymmena nr 65—69 och 75
i våningen en trappa upp samt den s. k. landstingssalen i våningen två
trappor upp skulle tagas i anspråk för länsstyrelsens räkning, under vilken
förutsättning statsverket skulle, jämlikt tidigare träffad överenskommelse,
hava att till landstinget utbetala ett belopp av 17,000 kronor. Då emellertid
vissa delar av landstingets lokaler för närvarande redan disponeras av
länsstyrelsen, torde det enligt byggnadsstyrelsens mening kunna ifrågasättas,
huruvida icke länsstyrelsens definitiva övertagande av landstingets lokaler
utan olägenhet skulle kunna ställas på framtiden. Den stora landstingssalen
kan svårligen utnyttjas för länsstyrelsens behov, och skulle för nyssnämnda
belopp å 17,000 kronor, utöver de redan av länsstyrelsen utnyttjade
rummen i våningen 1 trappa upp, endast erhållas två rum med en
sammanlagd golvyta av 41 kvadratmeter. På grund härav har byggnadsstyrelsen
icke ansett sig böra i det nu föreliggande förslaget upptaga en utvidgning
av länsstyrelsens lokaler med de av landstinget innehavda.
Kostnaderna för förslagets genomförande skulle enligt inom byggnadsstyrelsen
uppgjorda beräkningar uppgå till 158,000 kronor, varvid förutsatts,
att kostnaderna för iordningställandet av de tre expeditionsvaktbostäderna
inom slottet skulle bestridas av de medel, som ställts till disposition av
stiftelsen för restaurering och omhänderhavande av rikssalen.
Beträffande sättet och tidpunkten för täckande av kostnaderna har byggnadsstyrelsen
tänkt sig att för nästkommande budgetår ett belopp av 30,000
kronor av anslaget till byggnader och reparationer skulle kunna reserveras
för arbeten å Uppsala slott och sålunda kunna tagas i anspråk för utförande
av vissa i det nu föreliggande förslaget angivna arbeten, varvid styrelsen
dock förutsatte, att någon beskärning icke gjordes beträffande det av styrelsen
i skrivelse den 19 augusti 1931 begärda anslagsbeloppet.
Under förutsättning att 30,000 kronor av anslaget till byggnader och reparationer
sålunda av byggnadsstyrelsen skulle kunna ställas till förfogande
för här ifrågakomma ändamål, skulle alltså för genomförande av det föreliggande
förslaget erfordras ett ytterligare anslagsbelopp av 128,000 kronor,
som borde för budgetåret 1932/1933 anvisas såsom ett extra reservationsanslag.
Över sistnämnda förslag hava utlåtanden avgivits av riksantikvarien den
9 december 1931 och av länsstyrelsen i Uppsala län den 11 december 1931.
48
iStatsutskottets utlåtande Nr 6,
Departementschefen har yttrat följande:
Av vad i ärendet förekommit torde framgå, att länsstyrelsens i Uppsala
län lokaler i Uppsala slott äro otillräckliga samt, på grund av beskaffenheten
och det inbördes läget av åtskilliga rum, i nuvarande skick till stor
del föga ändamålsenliga, vartill kommer, att de delvis äro ohygieniska. Vid
bösök å platsen har jag fått det intrycket, att med utvidgning och förbättring
i övrigt av länsstyrelsens lokaler icke lämpligen kan anstå samt
att, i samband med åtgärder för tillgodoseende av länsstyrelsens lokalbehov,
jämväl landshövdingens ämbetsbostad i slottet bör undergå vissa förändringar.
De^ utredningar, som sedan ett par år pågått i avsikt att ernå en lösning
av ifrågavarande lokalspörsmål, hava resulterat i ett av byggnadsstyrelsen i
juli 1931 framlagt förslag, enligt vilket länsstyrelsens lokaler skulle utvidgas
med den i våningen en trappa upp belägna" delen av landshövdingens ämbetsbostad
samt landshövdingen i ersättning härför erhålla bostadsrum i
våningen tre trappor upp. Med hänsyn till nuvarande statsfinansiella läge
har det emellertid befunnits nödvändigt att på ett mindre kostsamt sätt söka
tillgodose det onekligen trängande behovet av förbättrade tjänstelokaler.
Det mera begränsade förslag, som byggnadsstyrelsen med anledning härav
framlagt, innebär i huvudsak, att av landshövdingens bostad i våningen en
trappa upp endast en del skulle tagas i anspråk för länsstyrelsen samt att
länsstyrelsens lokaler i . bottenvåningen skulle erhålla en mera ändamålsenlig
rumsindelning, varjämte landshövdingens bostad skulle förbättras, särskilt
beträffande rumsindelningen i våningen en trappa upp. Förslagets
genomförande skulle medföra en ökning av tjänstelokalerna från 600 till 720
kvadratmeter eller med 20 procent, vartill kommer den icke oväsentliga
vinst av utrymme, som en rationell rumsindelning medför.
Det sålunda upprättade, begränsade förslaget synes mig innebära en
lämplig lösning av den föreliggande lokalfrågan. Det äger därjämte fördelen
att lämna öppet, huru en eventuell framtida utvidgning av länsstyrelsens
lokaler skall ske — antingen genom utnyttjande av den oinredda våningen
tre trappor upp eller genom att taga i anspråk återstående, till landshövdingens
bostad hörande rum i våningen en trappa upp, något som underlättas
av den jämväl för tjänsteändamål lämpliga indelning, som dessa rum
enligt förslaget skulle erhålla. Med hänsyn härtill och då jag icke har något
att erinra mot kostnadsberäkningen, slutande å 158,000 kronor, vill jag alltså
tillstyrka, att förslaget kommer till utförande. Jag förutsätter därvid lika
med riksantikvarien, att sådana smärre ändringar, som på grund av under
arbetets gång gjorda iakttagelser ur kulturhistorisk synpunkt kunna visa sig
önskvärda, få vidtagas samt att arbetena övervakas av en av byggnadsstyrelsen
och riksantikvarien utsedd kulturhistoriskt skolad kontrollant.
o Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att av kostnadssumman ett belopp av
30,000 kronor skulle utgå av anslaget till byggnader och reparationer, varvid
styrelsen förutsatt, att det av styrelsen för budgetåret 1932/1933 äskade
anslagsbeloppet för detta ändamål icke bleve beskuret. Emellertid har jag
tidigare denna dag på grund av nödvändigheten att under nu rådande förhallanden
inskränka underhållsarbetena å kronans byggnader nästkommande
budgetår till. vad som måste anses vara oundgängligt föreslagit en avsevärd
nedsättning i det begärda anslagsbeloppet. Med den sålunda avsedda, mera
begränsade användningen av underhållsanslaget synes det dock möjligt att
även vid föreslagen minskning av medelsanvisningen kunna av berörda anslag
bestrida den av byggnadsstyrelsen beräknade delen av kostnaderna för ifrågavarande
arbeten.
Yad beträffar den del av kostnaderna, 128,000 kronor, som skulle täckas
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
49
genom särskilt anslag, så föreligger, enligt vad jag inhämtat, sådant samband
mellan arbetena inom landshövdingens bostad och arbetena inom länsstyrelsens
lokaler, att de till en del måste ske samtidigt och i övrigt böra
utföras i omedelbar följd med varandra. Därest landsbovdingsbostaden
skulle färdigställas för inflyttning den 1 oktober 1932, erfordrades därför,
att hela anslagsbeloppet, 128,000 kronor, anvisades för nästkommande budgetår.
Huru önskvärt det ur skilda synpunkter än må vara att snarast avveckla
den med statsmedel bekostade förhyrningen av bostad för landshövdingen,
ser jag mig med hänsyn till den rådande budgetsituationen likväl
nödsakad att föreslå en uppdelning av anslagsbeloppet på två budgetår. För
nästa budgetår synes lämpligen böra anvisas 75,000 kronor.
Såsom motionsvis framhållits, pågå för närvarande större arbeten för den
inom slottet belägna rikssalens restaurering, vadan det lärer kunna antagas
att ombyggnaden av tjänstelokalerna och övriga här avsedda arbeten skola
kunna färdigställas billigare, örn de utföras i sammanhang med dessa mera
omfattande restaureringsarbeten.
Utskottet vill tillstyrka, att hela det för arbetena erforderliga anslagsbeloppet
av 128,000 kronor ställes till förfogande redan för nästkommande
budgetår. Genom att arbetena på detta sätt påskyndas, skulle bland annat
bliva möjligt att iordningsställa landshövdingens bostadsvåning till hösten
1932, varigenom den nuvarande förhyringen av tillfällig bostad för en kostnad
av 4,200 kronor för år kunde upphöra redan den 1 nästkommande oktober.
Yad angår själva ombyggnadsplanen vill utskottet erinra, att det framlagda
förslaget till rumsfördelning och lokalernas användning för olika ändamål
allenast är att betrakta som preliminärt. Utskottet förutsätter, att de
närmare planerna härför fastställas av Kungl. Majit efter ytterligare omprövning
av huru föreliggande lokalutrymmen böra lämpligast disponeras.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majlis förevarande
förslag och med bifall till den av herrar Westman och Wahlmark
väckta motionen 1:144, må till förbättrade lokaler för länsstyrelsen
i Uppsala län m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 128,000 kronor.
41 :o) Kungl. Majit har (punkt 50) föreslagit riksdagen att för örn- och tillbyggnad
av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 151—153 av statsrådsprotokollet.
1930 års riksdag anvisade för örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden
i Nyköping för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 20,000
kronor. Beloppets anvisande avsåg att möjliggöra utförandet av vissa tidskrävande
förarbeten för byggnadsföretaget i fråga inom sådan tid, att det
egentliga byggnadsarbetet skulle kunna påbörjas omedelbart efter det att
medel härtill beviljats av 1931 års riksdag.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. fi sami. 0 höft. (Nr 6.) 42» 32 4
Utskottets
yttrande.
Om- och tillbyggnad
av
residensbyggnaden
1
Nyköping.
[50.]
50
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I skrivelse den 27 november 1930 framlade byggnadsstyrelsen förslag till
ifrågavarande om- och tillbyggnadsarbeten, vilket förslag gick ut på företagets
uppdelande i två utbyggnader, av vilka den första beräknades draga en kostnad
av 170,000 kronor. I denna utbyggnad skulle ingå utförande av tillbyggnad
till den mindre (västra) flygeln samt anordnande av korridorförbindelse i
bottenvåningen mellan länsstyrelsens från varandra skilda avdelningar, i
samband varmed trappan till landshövdingens bostad skulle ombyggas. Vidare
skulle två nya entréer från torget upptagas samt landshövdingbostaden erhålla
ny ekonomiavdelning i ersättning för den .gamla, som skulle avstås till
tjänstelokaler för länsstyrelsen. Genom dessa arbeten skulle länsstyrelsen
erhålla sex nya tjänsterum. I anslutning till förslaget hemställde byggnadsstyrelsen,
att för den första utbyggnaden ytterligare erforderligt belopp av
150.000 kronor måtte anvisas för budgetåret 1931/1932. Styrelsen förutsatte
därvid, att de för andra utbyggnaden erforderliga medlen, 225,000 kronor,
skulle anvisas för budgetåret 1932/1933.
Vid anmälan av ärendet i 1931 års statsverksproposition uttalade departementschefen
sig för en uppdelning av arbetena på sätt byggnadsstyrelsen
angivit. Han framhöll även, att ett blivande entreprenadavtal borde inskränkas
till att omfatta endast de arbeten, varom närmast vore fråga. Med
hänsyn till det budgetära läget och då medel för den kommande budgetperioden
även erfordrades till andra trängande arbeten, kunde han emellertid
icke tillstyrka, att för budgetåret 1931/1932 avsåges större belopp för
ändamålet än 125,000 kronor.
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning vann riksdagens
bifall. För ifrågavarande arbeten hava sålunda anvisats medel till ett sammanlagt
belopp av 145,000 kronor.
I skrivelse den 13 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anslag
till fortsättande av arbetena å ifrågavarande residensbyggnad och därvid
meddelat, att arbetet å den första utbyggnaden igångsatts och beräknades
bliva avslutat under hösten 1932. Härför ytterligare erforderligt belopp,
25.000 kronor, borde alltså anvisas för budgetåret 1932/1933. Därest medel
komme att äskas av instundande riksdag för igångsättande även av arbetet
å en andra utbyggnad, huvudsakligen avseende örn- och tillbyggnad av
den östra flygeln för en kostnad av 225,000 kronor, kunde detta beräknas
vara slutfört med utgången av år 1933. Kostnaderna borde förty uppdelas
med 150,000 kronor å budgetåret 1932/1933 och 75,000 kronor å närmast
följande budgetår. För örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden i Nyköping
borde alltså för budgetåret 1932/1933 anvisas ett extra reservationsanslag
av (25,000 + 150,000) 175,000 kronor.
Departementschefen har yttrat, att man med ifrågavarande arbetens uppdelning
i två utbyggnader avsett att erhålla en plan för arbetenas bedrivande,
som möjliggjorde erforderlig begränsning av det närmast föreliggande anslagsbehovet
samtidigt som länsstyrelsen oberoende av byggnadsföretagets
genomförande i dess helhet finge tjänstelokalerna i viss omfattning utökade.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
51
I anslutning härtill och nied hänsyn till den statsfinansiella situationen har
departementschefen föreslagit, att medel nu äskades endast till fullbordande
av första utbyggnaden. Härtill komme att, såsom statens organisationsnämnd
efter besök på platsen uttalat, viss ytterligare utredning syntes böra
verkställas, innan definitiv ståndpunkt toges till frågan örn den andra utbyggnadens
genomförande.
Utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,
att riksdagen må för om- och tillbyggnad av residensbyggnaden
i Nyköping för budgetåret 1932/1933 anvisa ett exti-a reservationsanslag
av 25,000 kronor.
42:o) Kungl. Maj:t har (punkt 51) föreslagit riksdagen att till restaureringsarbeten
å Gripsholms slott för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 35,000 kronor.
1931 års riksdag anvisade för restanreringsarbeten å Gripsholms slott
ett extra reservationsanslag av 35,000 kronor. För ifrågavarande arbeten
beräknades anslagsmedel bliva erforderliga till sammanlagt belopp av 70,000
kronor. Beloppet avsågs att fördelas på två budgetår.
Nu begäres det för arbetenas slutförande erforderliga beloppet.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till restanreringsarbeten å Gripsholms slott
för bixdgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 35,000 kronor.
43:o) Kungl. Maj: t har (punkt 52) föreslagit riksdagen dels till förbättrade
lokaler för länsstyrelsen i Östergötlands län för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 240,000 kronor; dels ock medgiva, att av besparingar,
som kunna uppstå å anslaget, må för utrustning av länsstyrelsens
lokaler användas ett belopp av högst 6,620 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 154 och 155 av statsrådsprotokollet.
I 1931 års statsverksproposition framlades under sjätte huvudtiteln, punkten
53, förslag till vissa ändringsarbeten å Linköpings slott för beredande av förbättrade
lokaler åt länsstyrelsen i Östergötlands län. Förslaget gick i huvudsak
ut på att till landshövdingens boställsvåning hörande sov- och gästrum
jämte den till norra slottslängan förlagda ekonomiavdelningen skulle
Utskottets
yttrande.
Restaureringsarbeten
å Gripsholms
slott.
[51.]
Utskottets
yttrande.
Förbättrade
lokaler för
länsstyrelsen
1 Östergötlands
län.
[52.]
52
Statsutskottets utlåtande Nr 6‘.
upplåtas till länsstyrelsen. I stället skulle vissa delar av vinden tagas i
anspråk för inredande av sov- och gästrum jämte domestikrum samt ny
ekonomiavdelning anordnas i de förminskade boställsutrymmena i våningen
två trappor upp. Ändringsarbetena beräknades draga en kostnad av 390,000
kronor. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade riksdagen till detta
byggnadsföretag för innevarande budgetår ett extra reservationsanslag av
150,000 kronor.
I skrivelse den 19 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen meddelat, att arbetena
beräknas bliva slutförda under lidsten 1932, samt hemställt om anvisande
för nästkommande budgetår av återstående, för byggnadsföretaget erforderligt
belopp av 240,000 kronor.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har i skrivelse den 21 september 1931,
innefattande framställning örn anvisande av medel för möbler och inredning
till de utvidgade ämbetslokalerna, ifrågasatt att för sådant ändamål få använda
å byggnadsanslaget eventuellt uppkommande besparing.
Det av länsstyrelsen beträffande dessa anskaffningar framlagda förslaget,
vilket slutar å en summa av 31,042 kronor, förutsätter att den gamla möbleringen
i allt väsentligt kommer till användning och är, enligt vad länsstyrelsen
uttalat, upprättat med iakttagande av den största sparsamhet. Av
nämnda summa avse 6,620 kronor i huvudsak till fast inredning hänförliga
anordningar (arkiv- och annan hyllinredning, markiser och dylikt). Länsstyrelsen
framhåller, att sistnämnda kostnader äro av sådan beskaffenhet, att
de böra bestridas av byggnadsanslaget, samt hemställer att så måtte få ske
och att återstående erforderligt belopp, 24,422 kronor, anvisas från femte
huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 1 oktober 1931 meddelat, att byggnadsanslaget
torde lämna tillgång till bestridande av berörda kostnadsbelopp
å 6,620 kronor, samt för sin del tillstyrkt framställningen.
Statskontoret, som yttrat sig den 14 oktober 1931, har ej haft något att
erinra mot den begärda summan eller mot det föreslagna sättet för beredande
av erforderliga medel. Statskontoret har dock ifrågasatt, huruvida
icke, därest medlen behövde vara tillgängliga först under nästa budgetår,
särskilt anslag för ändamålet lämpligen borde äskas av riksdagen.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Enligt vad jag inhämtat, är det möjligt att inom den för ifrågavarande
byggnadsföretag beräknade kostnadsramen utföra även de iståndsättningsarbeten
å slottsflygeln, som avsetts skola vidtagas samtidigt med ombyggnaden
av slottet och beträffande vilka, på sätt framgår av nästlidet års statsverksproposition,
förutsatts att de, örn anvisade medel ej räckte, skulle bekostas
av anslaget till byggnader och reparationer. Såvitt nu kan bedömas
synes det emellertid antagligt att, oaktat denna utgift, någon besparing
skall komma att uppstå å anslaget, sådant detta kalkylerats. Då denna besparing
torde komma att uppgå endast till ett jämförelsevis obetydligt belopp
och då därjämte i det skede, vari arbetena ännu befinna sig, den slutliga
kostnaden för byggnadsarbetena icke lär kunna beräknas med fullstän
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 53
elig tillförlitlighet, Ilar jag icke ansett mig böra föreslå någon minskning i
elef av byggnadsstyrelsen begärda, i enlighet med kostnadskalkylen beräknade
slutanslaget av 240,000 kronor. Jag vill alltså tillstyrka, att detta belopp
äskas av riksdagen. Likaledes finner jag mig böra tillstyrka utverkande
av riksdagens medgivande att den besparing, som kan uppkomma a
anslaget, må på sätt länsstyrelsen föreslagit i mån av tillgång användas till
bestridande av kostnader för arkiv- och annan hyllinredning m. m., vilka
kostnader beräknats till 6,620 kronor.
Enligt vad chefen för socialdepartementet meddelat mig, synes återstoden
av det för inventarieanskaffningen behövliga beloppet kunna utgå fran femte
huvudtitelns allmänna expensanslag.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka, att återstående, för ifrågavarande
byggnadsföretag erforderligt belopp av 240,000 kronor nu anvisas.
Emot förslaget, att av eventuella besparingar å anslaget ett belopp avhögst
6,620 kronor användas för bestridande av kostnader för arkiv- och
annan hyllinredning m. m., har utskottet icke haft något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) till förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Östergötlands län
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 240,000 kronor;
b) medgiva, att av besparingar, som kunna uppsta å anslaget,
må för utrustning av länsstyrelsens lokaler användas ett
belopp av högst 6,620 kronor.
44:o) Kungl. Majit har (punkt 53) föreslagit riksdagen att till konserveringsarbeten
å Bohus fästningsruin för budgetaret 1932/1933 anvisa ett extra
reservationsanslag av 20,000 kronor.
För budgetåren 1926—1931 anvisade riksdagen till konserveringsarbeten
å Bohus fästningsruin anslag å sammanlagt 150,000 kronor. De under nämnda
period vidtagna konserveringsåtgärderna utgjordes i huvudsak av vad som
upptagits under den första av de tre klasser, i vilka enligt en av byggnadsstyrelsen
år 1925 framlagd plan de till förhindrande av fästningsruinens
ytterligare förstörelse behövliga arbetena blivit efter angelägenhetsgraden
uppdelade.
1931 års riksdag beviljade för budgetåret 1931/1932 ett extra reservationsanslag
av 30,000 kronor till fullföljande av konserveringsarbetena å
fästningsruinen, varvid huvudsakligen till andra klassen i nyssnämnda plan
hörande arbeten skulle komma till utförande. Dessa arbeten, som beräknades
draga en sammanlagd kostnad av 150,000 kronor, förutsattes skola
verkställas under loppet av fem budgetår och i huvudsaklig överensstämmelse
med förenämnda plan med de jämkningar däri, som på grund av
Utskottets
yttrande.
Konserveringsarbeten
å Bobus
fästningsruin.
[53.]
54
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
JJtstcottets
yttrande.
Ersättning
ät statens
Järnvägar för
av Kungl.
Maj:t medgivna
lindringar
i
befordringsavgifterna
för vissa
resor.
[54.]
Svenska
brandkårernas
riksförbund.
gjorda erfarenheter eller med hänsyn till i fortsättningen inträffande omständigheter
kunde av byggnadsstyrelsen efter samråd med riksantikvarien
prövas påkallade och som icke ökade kostnaderna.
I skrivelse den 12 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen hemställt, att för
fortsättande av dessa konserveringsarbeten måtte för budgetåret 1932/1933
anvisas ett anslag av 30,000 kronor.
Depat tements cliefen har icke ansett sig kunna tillråda, att under budgetåret
1932/1933 ifrågavarande arbeten helt inställas. Däremot syntes det
enligt departementschefen icke behöva medföra alltför stora olägenheter att
begränsa arbetena under nämnda budgetår till vad som kunde utföras för
en kostnad av 20,000 kronor. Till sistnämnda belopp syntes anslaget böra
bestämmas.
Med tillstyrkande att anslaget till förevarande ändamål för nästkommande
budgetår beräknas till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet av 20,000
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen ina till konserveringsarbeten å Hokus fästningsruin
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 20,000 kronor.
Diverse.
45:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 54) får utskottet hemställa,
att riksdagen må till ersättning åt statens järnvägar för av
Kungl. Maj: t medgivna lindringar i tufor dr ing sav gifter na för
vissa resor för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag
av 10,000 kronor.
46:o) I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 27, inom första kammaren
av herr J. Nilsson i Kristianstad och den andra, nr 181, inom
andra kammaren av herr H. Lundström har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att till Svenska brandkårernas riksförbund bevilja för budgetåret
1932/1933 ett extra anslag av 5,000 kronor såsom bidrag till förbundets verksamhet.
Beträffande de till stöd för berörda hemställan åberopade skälen får utskottet
hänvisa till motionen I: 27.
För den av Svenska brandkårernas riksförbund utgivna »Brandkårstidskrift»
har under en följd av år anvisats anslag för vart och ett av de två
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
55
senaste budgetåren med 2,000 kronor. Departementschefen Ilar emellertid
i likhet med statens organisationsnämnd ansett sig ej kunna tillstyrka att
medel för nästkommande budgetår bereddes för ändamålet.
Utan att underskatta gagnet ur allmän brandskyddssynpunkt av den av
Svenska brandkårernas riksförbund bedrivna verksamheten kan utskottet
dock ej tillstyrka de i ämnet väckta motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande av herrar J. Nilsson i Kristianstad och
Lundström väckta motioner 1:27 och II: 181 ej må av riksdagen
bifallas.
47:o) Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,
nu 4,500,000 kronor, med 200,000 kronor till 4,700,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 159—176 av åberopade statsrådsprotokollet.
Jämlikt nu gällande bestämmelser i ämnet, förordningen den ömars
1920 (nr 130) angående utgörandet av postavgifter för tjänsteförsändelser,
gäldas postavgifter för tjänsteförsändelser beträffande telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket och riksbanken särskilt för
varje verk och utbetalas av vederbörande styrelse från under dess förvaltning
ställda medel till generalpoststyrelsen. I fråga örn övriga tjänstebrevsberättigade
utanordnar statskontoret postavgifterna med ett gemensamt belopp
från nu förevarande anslag till generalpoststyrelsen. Ersättningsbeloppen
utgå med viss procent av postverkets frankoteckensuppbörd samt
utbetalas kvartalsvis i början av närmast påföljande kvartal.
Procenttalet för de tjänstebrevsberättigade, beträffande vilka ifrågavarande
ersättning gäldas från förevarande anslag, bestämdes år 1920 till sex procent
av frankoteckensuppbörden. Sedan den 1 januari 1931 utgår ersättningen
jämlikt beslut av generalpoststyrelsen och statskontoret med sju procent av
nämnda uppbörd.
Genom brev den 12 oktober 1923 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret
och generalpoststyrelsen att gemensamt verkställa utredning dels i fråga örn
begränsning i huvudsaklig överensstämmelse med av statskontoret angivna
riktlinjer av antalet tjänstebrevsberättigade ävensom i samband därmed angående
genomförandet av enhetlighet beträffande förteckningen å de tjänstebrevsberättigade,
dels ock angående huruvida ändrade bestämmelser kunde
finnas påkallade i fråga örn tjänstebrevsrättens omfattning och utnyttjande.
Statskontoret och generalpoststyrelsen avgåvo den 22 juni 1925 utredning
och förslag i ämnet.
Utskottets
yttrande.
Postavgifter
för tjänstebrev
m. m.
[55.]
56
iStatsutskottets utlåtande Nr 6.
Vad angår frågan om begränsning av antalet tjänstebrevsberättigade,
föreslogo ämbetsverken med tillämpning av förenämnda, av statskontoret
angivna riktlinjer indragning av tjänstebrevsrätten för 42 angivna institutioner
m. fl.
I detta sammanhang anförde ämbetsverken bland annat följande:
Bland dem, som enligt förslaget skulle kvarstå såsom tjänstebrevsberättigade,
funnes åtskilliga, vilkas rätt till skriftväxling på statens bekostnad möjligen
kunde synas. tvivelaktig. Att uppdraga en skarpt markerad gräns mellan
sådana myndigheter oell institutioner, som fullgjorde rent statliga uppgifter
och vilka salunda fortfarande borde åtnjuta tjänstebrevsrätt, och sådana,
vilkas uppgifter endast till en del vore statliga, stötte emellertid på stora
svårigheter. I dylika fall hade det synts fördelaktigast att icke föreslå tjänstebrevsrättens
borttagande.
Med en sträng tillämpning ay nyss angivna principer för beskärning av
tjänstebrevsrätten skulle kunna ifrågasättas, att tjänstebrevsrätten indroges
för vassa föreningar, vilka för närvarande åtnjöte denna rätt, nämligen centralstyrelsen
för Sveriges frivilliga skytteföreningar och de under densamma
direkt arbetande skytteförbund, Sveriges landstormsföreningars centralförbund
samt till detsamma anslutna landstormsförbund och föreningar, överstyrelsen
för Svenska Röda korset, dess underavdelningar och sjukvårdsanstalter,
radiumhemmet i Stockholm samt riksföreningens för svenskhetens bevarande
i utlandet expedition i Göteborg. Dessa föreningar, vilkas verksamhet icke
kunde anses vara av statlig natur, företrädde emellertid så viktiga allmänna,
sociala eller humanitära intressen, att det syntes väl befogat, att staten
genom att bevilja dem tjänstebrevsrätt understödde deras verksamhet. För
en eller annan av dessa föreningar torde tjänstebrevsrätten vara av den
betydelse, att förlusten av densamma rent av skulle medföra verksamhetens
nedläggande. Aven örn indragning av tjänstebrevsrätten för dessa föreningars
vidkommande skulle kunna anses vara ur principiell synpunkt berättigad,
syntes starka skäl av annan art tala för att, då tjänstebrevsrätt en gång beviljats
dem, de fortfarande finge åtnjuta denna rätt.
Vidkommande slutligen tjänstebrevsrättens omfattning och utnyttjandeframhöllo
ämbetsverken, att posten i åtskilliga fall anlitades för befordran
av tjänsteförsändelser, vilka på grund av sin vikt och beskaffenhet bättre
lämpade sig för annat befordringssätt, varjämte assurans och dylikt i viss
utsträckning använts utan att detta med hänsyn till försändelsernas beskaffenhet
varit erforderligt. I anledning härav föreslogo ämbetsverken bestämmelser
i syfte att inskränka ett dylikt utnyttjande av tjänstebrevsrätten.
^ id behandlingen av det sålunda av ämbetsverken framlagda förslaget
visade det sig önskvärt att vinna kännedom örn den ekonomiska betydelsen
av tjänstebrevsrätten för de särskilda verk och institutioner, som ägde dylik
förman. I anledning härav anbefallde Kungl. 3Iaj:t genom brev den 5
november 1926 (Svensk förf.-sami. nr 461) generalpoststyrelsen att verkställa
sådan undersökning rörande tjänstebrevsrätten, som omförmäles i § 2 st. 2
i förordningen den 5 mars 1920 (nr 130) angående utgörandet av postavgifter
för tjänsteförsändelser.
/Statsutskottets utlåtande Nr G.
bl
Med skrivelse den 29 december 1928 bar generalpoststyrelsen överlämnat
resultatet av den sålunda verkställda undersökningen. Efter redogörelse för
huru undersökningen varit ordnad meddelar styrelsen, att de postavgifter,
som under undersökningsperioden den 1 februari 1927—den 31 januari 1928
debiterats de skilda slagen av tjänstebrevsberättigade, utgjorde tillhopa
4,460,727 kronor 27 öre, varav de affärsdrivande verken och riksbanken
893,298 kronor 81 öre samt övriga tjänstebrevsberättigade 3,567,428 kronor
46 öre.
Beträffande de tjänstebrevsberättigade, för vilka ämbetsverken i skrivelsen
den 22 juni 1925 ifrågasatt indragning av tjänstebrevsrätten, visar den verkställda
undersökningen, att postavgifterna för dessa tjänstebrevsberättigade
under nämnda undersökningsperiod uppgått till sammanlagt omkring
325,000 kronor. Ifrågavarande tjänstebrevsberättigade ävensom de sex föreningar
m. fl., vilka ämbetsverken på anförda skäl ansett böra bibehållas vid
tjänstebrevsrätt, återfinnas i efterföljande ur handlingarna i ärendet sammanställda
tabell, däri de ordnats efter storleken av dem påförda postavgifter
under undersökningsåret och däri jämväl angiven det år, då de erhöllo
tjänstebrevsrätt.
Namn |
. . Tjänste- brevsrätt erhölls |
Postavgifter kronor |
|
A. Ds av statskontoret ook generalpoststyrelsen till i Hushållningssällskapen, deras utskott och tjänstemän |
1918 |
130,369 |
33 |
Direktioner eller styresmän för lasarett .................... |
1873 |
70,700 |
— |
Skogsvårdsstyrelserna samt av dem antagna, forst-ligt utbildade biträden och sekreterare och övriga |
1904-1905 |
41,389 |
18 |
Svenska kyrkans missionsstyrelse .............................. |
1876 |
22,992 |
75 |
Tuberkulossjukvårdsanstalter, å vilka tuberkulossjukhus-stadgan ägde tillämpning ....................................... |
1916 |
14,156 |
58 |
Svenska kyrkans diakonistyrelse................................. |
1910 |
8,607 |
54 |
Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa |
1875 |
7,748 |
53 |
Föreståndare för de med statsmedel understödda ke-miska stationerna för jordbruket och näringarna...... |
1884 |
7,289 |
40 |
Styrelserna över Hålahults, Hässleby, Spenshults och |
1902 |
3,280 |
02 |
Ingenjörsvetenskapsakademien.................................... |
1921 |
2,513 |
50 |
Direktionen över allmänna barnhuset i Stockholm ...... |
1873 |
2,480 |
84 |
| Fastighetsregisterkommissionen ................................. |
1918 |
1,603 |
38 |
Svenska bibelsällskapets kommitté.............................. |
1875 |
1.275 |
25 |
Föreståndare för de med statsunderstöd inrättade frö-kontrollanstalterna ................................................ |
1895 |
1,150 |
50 |
Vetenskapssocieteten i Uppsala ................................. |
1896 |
1,031 |
95 |
i Styrelsen och föreståndarinnan för Sopliiahemmct ...... |
1916 |
833 |
87 |
58
5'' tafs utskottets utlåtande Nr 6.
Namn |
Tjänste- brevsrätt erhölls |
Postavgifter kronor |
|
Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg ......... |
1912 |
808 |
60 |
Tjänstemännen, vid den med statsmedel understödda |
1896 |
555 |
80 |
Styrelsen för Sveriges frivilliga motorbåtsk&r och flottilj-styrelse inom kåren.............................................. |
1916 |
462 |
60 |
Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund.................. |
1921 |
411 |
40 |
Överstyrelsen för Konung Oscar H:s jubileumsfond .... |
1902 |
372 |
95 |
Centralstyrelsen för föreningen »Svenska Böda Stjärnan, |
1917 |
358 |
05 |
Fysiografiska sällskapet i Lund ................................. |
1910 |
330 |
20 |
Östergötlands sjukhem i Söderköping och Vadstena .... |
11915 resp. 1 |
295 |
75 |
Direktören för Stockholms stads epidemisjukhus......... |
264 |
55 |
|
Direktionen över Konungens hospital ......................... |
1873 |
214 |
— |
Styrelsen för barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs’ |
1917 |
176 |
68 |
Pedagogiska biblioteket i Stockholm........................... |
1919 |
152 |
95 |
Direktionen och föreståndaren för Oscar och Maria Ek-mans sjukhus i Örgryte.......................................... |
1914 |
152 |
55 |
Styrelsen för Flensburgska vårdanstalten för späda barn |
1914 |
150 |
80 |
Direktionen över Konungens Militärhospitals- och Medalj-fonder ................................................................... |
1875 |
138 |
30 |
De i kungörelsen den 22 juni 1921 (nr 366) angående |
1922 |
127 |
15 |
Styrelsen för barnsjukhuset Samariten i Stockholm .... |
1916 |
125 |
90 |
Sådan registerförare och förrättningsman för upprät-tande av registerkarta, som omförmäles i 7 kap. 4 |
1918 |
85 |
15 |
Längmanska kulturfondens nämnd............................. |
1919 |
82 |
60 |
Kanalinspektoren vid Väddö kanal ............................ |
1904 |
66 |
55 |
Centralrådet för kronprinsessan Margaretas landstorms-fond .................................................................... |
1921 |
20 |
40 |
Örlogsmannasällskapet .............................................. |
1905 |
11 |
40 |
Styrelsen för frivilliga automobilkåren........................ |
1915 |
5 |
90 |
Styrelsen och redogöraren för Kalmar regementes en-skilda pensionskassa ............................................ |
1896 |
_ |
_ |
Bedogöraren för H. K. H. Hertigen av Östergötland |
1893 |
_ |
_ |
De enligt Kungl. Maj:ts cirkulär den 18 augusti 1914 till-satta länskommittéer för arbetslöshetens bekämpande |
1914 |
— |
— |
B. De föreningar m. fl., som av ämbetsverken förslagits Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar |
1894 |
61,148 |
96 |
Sveriges landstormsföreningars centralförbund och till |
1913 |
50,583 |
66 |
Överstyrelsen för Svenska Böda korset, dess underav-delningar och sjukvårdsanstalter.............................. |
1915 |
43,712 |
12 |
Biksföreningens för svenskhetens bevarande i utlandet |
1921 |
29,232 |
49 |
Civilstatens änke- och pupillkassa och dess redogörare |
1873 |
9,924 |
93 |
Badiumhemmet i Stockholm...................................... |
1921 |
1,628 |
50 |
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
59
Sedan de av indragningsförslaget berörda institutionerna beretts tillfälle
avgiva yttranden, hava statskontoret och generalpoststyrelsen den 28 juni 1930
avgivit förnyat utlåtande i ämnet. Ämbetsverken vidhålla sin förut intagna
ståndpunkt i fråga örn begränsning av antalet tjänstebrevsberättigade i enlighet
med de av statskontoret angivna riktlinjerna. Då vissa hörda myndigheter
särskilt framhållit, att samma skäl, som av ämbetsverken anförts för tjänstebrevsrättens
bibehållande för förut omförmälda sex föreningar m. fl., kunde
— och i vissa fall med ännu större berättigande — åberopas för att även
andra institutioner skulle bibehållas vid den tjänstebrevsrätt, som en gång
tillerkänts dem, anse sig verken, under förutsättning att de av dessa myndigheter
sålunda anförda skälen skulle befinnas så vägande, att ändring i
det avgivna förslaget till indragning av tjänstebrevsrätt av denna anledning
skulle befinnas nödvändig, icke böra vidhålla sitt förslag, att ifrågavarande
föreningar m. fl. skulle bibehållas vid tjänstebrevsrätt.
Därjämte anföra ämbetsverken, att då det knappast torde vara möjligt att
genom några generella föreskrifter lämna vägledning beträffande vad som
för varje tjänstebrevsberättigad vore att hänföra till tjänsteärende, ämbetsverken
ansett sig icke böra för närvarande föreslå några riktlinjer i ämnet.
Sedermera har Kungl. Maj:t den 4 december 1930 utfärdat kungörelse
(nr 408) om ändring i § 7 i förordningen den 5 mars 1920 (nr 130) angående
utgörandet av postavgifter för tjänsteförsändelser, därvid till nämnda paragraf
fogats ett tredje moment av följande lydelse:
3. Försändelse, vilken på grund av vikt, omfång eller beskaffenhet i
övrigt icke lämpar sig för befordran med post eller som med tillämpning
av gällande postavgifter vid dylik befordran skulle draga större transportkostnad
än vid anlitande av annat befordringsmedel, må icke, därest annat
försändningssätt utan olägenhet kan användas, försändas med posten såsom
tjänsteförsändelse.
För tjänsteförsändelse må hos postverket påfordras assurans, rekommendation,
mottagningsbevis, il- eller expressbefordran allenast för den händelse
sådant finnes oundgängligen erforderligt.
Slutligen har statens organisationsnämnd den 26 mars 1931 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet. Beträffande frågans principiella sida anför organisationsnämnden
följande:
Yad först beträffar de principer, som böra följas vid medgivande av
tjänstebrevsrätt, synes det organisationsnämnden uppenbart, att, på sätt
statskontoret och generalpoststyrelsen gjort gällande, sådan rätt bör medgivas
— förutom ämbetsverk och myndigheter, som äro organ för statsförvaltningen
— allenast sådana anstalter och institutioner, vilkas verksamhet
avser allmänna ändamål av den betydelse, att desamma anses böra helt tillgodoses
av statsmedel.
Tjänstebrevsrättens berättigande ligger nämligen däri, att genom densamma
undvikas kostnader för redovisning av och kontroll över de postavgifter,
som eljest skulle utgöras av statliga myndigheter för att i sista hand åter
tillgodoföras statskassan.
I den mån tjänstebrevsrätt tillerkännes föreningar och sammanslutningar
får rätten ifråga en helt annan karaktär, nämligen den av statsanslag till
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
<50
belopp motsvarande de postavgifter, som den tjänstebrevsberättigade eljest
skulle hava nödgats utgiva. En sådan form av förtäckt anslagsbeviljande
är ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter och torde för övrigt knappast
kunna konstitutionellt försvaras. I sistnämnda hänseende må framhållas,
att den form av anslag, som meddelande av tjänstebrevsrätt till ett organ
med icke helt statliga ändamål i verkligheten innebär och som icke sällan
kan omfatta avsevärda belopp, prövas och beslutas utan riksdagens hörande,
oaktat den ekonomiska följden av beslutet i form av minskad vinst för postverket
är ägnad att direkt inverka på statsbudgeten. Men även rent sakligt
sett måste det anses olämpligt att ett statsunderstöd icke utsättes för den
upprepade sakliga prövning, som genom det årliga passerandet av budgeten
kommer andra motsvarande anslag till del.
Yad sålunda sagts örn föreningar och sammanslutningar gäller i tillämpliga
delar även rent kommunala organ. Även örn dessa hava att ombesörja
uppgifter, vilkas tillgodoseende kan vara ett rent allmänt intresse, måste
dock ihågkomma s, att dessa uppgifter i den ordning, regeringsformens § 57
örn kommunallagstiftning angiver, pålagts vederbörande kommuner vare sig
dessa äro av det ena eller det andra slaget samt att skatteutjämning eller
skattelättnad bör åvägabringas allenast genom ett av statsmakterna därom
direkt fattat beslut och icke indirekt genom beviljande av olika förmåner.
Det torde förtjäna framhållas, att en handlingarna bilagd redogörelse för
förhållandena i olika länder giver vid handen, att utvecklingen oförtydbart
går i riktning mot en begränsning av tjänstebrevsrätten.
Organisationsnämnden anför vidare, att i anslutning till vad statskontoret
och generalpoststyrelsen i sitt den 28 juni 1930 avgivna utlåtande i ämnet
anfört icke heller organisationsnämnden kunde finna, att de skäl, som åberopats
till stöd för tjänstebrevsrättens bibehållande, vore av beskaffenhet att
rubba den förut intagna principiella ståndpunkten i ämnet. Nämnden förklarar
sig därför kunna i stort sett biträda ämbetsverkens förslag till indragning
av tjänstebrevsrätten för de först omförmälda 42 institutionerna
men anser, att även ett strängt upprätthållande av den antagna principen
icke borde leda till tjänstebrevsrättens indragning beträffande fyra institutioner,
nämligen fastighetsregisterkommissionen, direktionen över Konungens
hospital, skogsvårdsstyrelserna jämte deras tjänstemän och biträden samt
ingenj örsvetenskapsakademien.
Beträffande de sex föreningar m. fl., som enligt ämbetsverkens förslag av
år 1925 skulle bibehållas vid tjänstebrevsrätt, har organisationsnämnden
funnit sig böra ansluta sig till den av de båda ämbetsverken senast intagna
ståndpunkten. Nämnden anför, att då nämnden sålunda föresloge indragning
av tjänstebrevsrätten jämväl för de nämnda föreningarna m. fl., däri givetvis
icke läge något underskattande av deras av de två ämbetsverken framhållna
allmänna, sociala och humanitära betydelse, utan att förslaget ifråga blott
utgjorde en enligt nämndens mening ofrånkomlig konsekvens av den förut
såsom riktig hävdade principen, att sådana institutioner, vilkas ändamål icke
helt borde tillgodoses genom statsmedel, icke borde äga tjänstebrevsrätt.
De understöd, staten ansåge sig böra lämna dessa institutioner, borde helt
utgå i vanlig anslagsväg.
Statsutskottets utlåtande Nr 6‘.
61
I fråga om den ekonomiska betydelsen av de av organisationsnämnden
nu föreslagna indragningarna anför nämnden följande:
Summan av de postavgifter, som under undersökningsåret den 1 februari
1927—den 31 januari 1928 debiterats de institutioner, vilkas tjänstebrevsrätt
nu föreslagits till indragning, utgjorde ungefär 475,000 kronor. Av nämnda
belopp falla ungefär 195,000 kronor på de sex föreningar m. fl., sorn först
genom de två ämbetsverkens senast avgivna skrivelse föreslagits till indragning.
I vad mån liela det motsvarande beloppet kan beräknas inflyta till
postverket i form av postavgifter från de av indragning drabbade institutionerna
kan emellertid vara ovisst. Man torde nämligen få räkna med att
institutionerna ifråga, då tjänstebrevsrätten upphört, i något större utsträckning
än hittills komma att begagna sig av billigare befordringssätt, korsband
o. d., än som de förut ansett nödigt. På tjänstebrevsanslaget komma de
föreslagna indragningarna att utöva avsevärd inverkan i förminskande riktning.
Storleken av den procent av postverkets frankoteckensuppbörd, varmed
enligt gällande bestämmelser postavgifterna skola gäldas för de myndigheter,
för vilka erforderliga medel skola anordnas av statskontoret, synes
nämligen, därest indragningarna genomföras, kunna nedsättas med åtminstone
en halv procent.
Slutligen har departementschefen omnämnt, att under detta ärendes utredning
till Kungl. Majit inkommit en mängd ansökningar örn erhållande
av tjänstebrevsrätt, vilka icke ansetts böra avgöras i avbidan på
prövning av föreliggande ärende. Ken övervägande delen av dessa ansökningar
har avstyrkts av statskontoret, generalpoststyrelsen och statens
organisationsnämnd; av nämnden har tillstyrkts tjänstebrevsrätt för riksantikvarien,
marinöverläkaren samt marinläkare och marinläkarstipendiater,
skogsvårdsstyrelsernas förbund samt dess centralråd och tjänstemän, livrustkammaren,
statens bostadsnämnd, stiftsadjunkt samt vissa angivna universitetsinstitutioner.
För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:
»Såsom i ärendet framhållits, har tjänstebrevsrätt efter hand beviljats allt
flera anstalter och organisationer av icke-statlig natur. Med den ökning,
som jämsides med den allmänna utvecklingen även dessa tjänstebrevsberättigades
verksamhet undergått, har givetvis omfattningen av deras tjänstepost
avsevärt stegrats och medför numera för statsverket en sammanlagd kostnad
av betydande storlek. Ket har erinrats, att tjänstebrevsrätten — vars berättigande
läge däri, att genom densamma undvekes kostnader för redovisning
av och kontroll över de postavgifter, som den tjänstebrevsberättigade eljest
skulle utgiva — i många fall kommit att utgöra ett statsunderstöd, men att
sådant understöd borde beviljas i annan ordning och efter den sakliga prövning,
som ägnades frågor av dylik natur.
Uppenbarligen är det behövligt, att något åtgöres för vinnande av erforderlig
avgränsning på detta område. Ket förslag, som i sadant syfte framlagts
av statskontoret och generalpoststyrelsen och till vilket statens organisationsnämnd
med några mindre avvikelser anslutit sig, bygger pa en fast
princip, nämligen den, att tjänstebrevsrätt bör medgivas — förutom organ
för statsförvaltningen — endast sådana anstalter och institutioner, vilkas
verksamhet avser allmänna ändamål av den betydelse, att desamma anses
böra helt tillgodoses av statsmedel. Vid den ingående prövning, som jag
•ignat denna fråga, bär jag kommit till den uppfattningen, att en dylik
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
62
avgränsning knappast torde stå att vinna på annat sätt än sålunda föreslagits.
Jag är därför beredd tillstyrka, att en reglering i förevarande avseende
vidtages i enlighet med statskontorets och generalpoststyrelsens förslag
med de av organisationsnämnden angivna jämkningarna. Från enahanda
utgångspunkt skulle alltså även nu föreliggande liksom kommande ansökningar
örn tjänstebrevsrätt prövas.
För åtskilliga därav berörda institutioner torde tjänstebrevsrättens indragning
komma att medföra ingripande verkningar, och såsom förut antytts
hava från vissa av dem framställts anspråk på att i stället erhålla direkt
bidrag av staten. Jag har också räknat med nödvändigheten av att lämna
vederbörande erforderligt rådrum för vidtagande av de åtgärder, som kunna
föranledas av den ifrågasatta förändringen. Tidpunkten för indragningens
ikraftträdande torde sålunda icke böra sättas tidigare än till den 1 juli 1933.
Därest beslut i saken meddelas av Kungl. Majit under förra hälften av år
1932, synes tillräcklig tid stå de av beslutet berörda till förfogande för behövliga
åtgärders vidtagande. Eventuella framställningar örn statsbidragkunna
också Elinna efter erforderlig behandling inom respektive departement,
örn och i den män de befinnas motiverade, framläggas för 1933 års
riksdag.
Med hänsyn till nu avhandlade spörsmåls stora ekonomiska innebörd —
värdet av tjänstebrevsrätten för dem, som vid tillämpning av i det föregående
angivna grunder ej längre skulle äga åtnjuta den, uppgick enligt den åren
1927—1928 företagna undersökningen till omkring 475,000 kronor — torde
riksdagen böra beredas tillfälle att uttala sig i frågan, innan ärendet företages
till slutligt avgörande.
__ Det har påpekats, att förmånen av fri tjänstepost understundom utnyttjats
på ett sätt och i en omfattning, som vid tjänstebrevsrättens beviljande näppeligen
torde hava avsetts. Yad med anledning därav i ärendet föreslagits
synes till den del, detsamma ej redan föranlett åtgärd, efter eventuellt ytterligare
utredning böra komma under övervägande.
Vid bifall till vad jag här förordat skulle anslagsbehovet under budgetåret
1932/1933 för gäldande av postavgifter och dylika försändelser icke
röna påverkan av en blivande omreglering. Enligt inom generalpoststyrelsen
gjorda kalkyler, vid vilka hänsyn tagits jämväl till viss uppkommande
ökning av ersättningen för kronouppbörd på landsbygden, skulle belastningen
å ifrågavarande anslag under budgetåret 1932/1933 vid oförändrade
grunder komma att uppgå till omkring 4,700,000 kronor. Till nämnda belopp
synes därför anslaget böra bestämmas.»
I sammanhang med Kungl. Majis förevarande förslag Ilar utskottet till
behandling förehaft följande motioner, nämligen
dels en inom första kammaren av herr K. J. Ekman väckt motion, nr 43,
däri yrkats, att riksdagen, i samband med prövningen av det utav Kungl.
Majit under punkt F: 2 (55) i sjätte huvudtiteln begärda ordinarie förslagsanslaget
till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, måtte uttala,
att den tjänstebrevsrätt, som för närvarande tillkommer svenska kyrkans
diakonistyrelse, bör bibehållas;
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 142, inom första kammaren
av herr A. O. Frändén och den andra, nr 162, inom andra kammaren
av herr N. V. Sandström m. fi., i vilka föreslagits, att riksdagen måtte
avslå Kungl. Majis förslag om tjänstebrevsrättens borttagande för hushåll
-
Statsutskottets utlåtande Nr (i. 63
ningssällskapen, deras utskott och tjänstemän, ävensom hushållningssällskapens
ombudsmöten och deras förvaltningsutskott, för direktioner eller
styresmän för lasarett samt för under landsting stående tuberkulossjukvårdsanstalter,
å vilka tuberkulossjukvårdsstadgan äger tillämpning;
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 143, inom första kammaren
av herr E. A. Lundell m. fl. och den andra, nr 164, inom andra kammaren
av friherre S. H. F. Lilliecreutz m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandling och prövning av det av Kungl. Majit uti sjätte huvudtiteln
under punkt F punkt 2 begärda ordinarie förslagsanslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser måtte uttala, att den tjänstebrevsrätt,
som för närvarande tillkommer hushållningssällskapen och deras
ombudsmöten, bör bibehållas;
dels en inom andra kammaren av herr A. A:son Törnkvist i Karlskrona
väckt motion, nr 155, däri hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för att
rikets sjömanshus tillerkännas allmän tjänstebrevsrätt samt att alltså nuvarande
begränsning av deras tjänstebrevsrätt till allenast värnpliktsärenden
måtte bortfalla;
dels ock en inom andra kammaren av herr P. Pehrsson i Göteborg m. fl.
väckt motion, nr 213, däri hemställts, att riksdagen i samband med prövningen
av det av Kungl. Majit under punkt F. 2 (55) i sjätte huvudtiteln
begärda ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser måtte uttala, att riksdagen, som ansett att beviljad tjänstebrevsrätt
icke må indragas, för sin del icke kunnat ansluta sig till principen, att
tjänstebrevsrätten skulle förbehållas endast för sådana anstalter och institutioner,
vilkas verksamhet avser allmänna ändamål av den betydelse, att
desamma anses böra helt tillgodoses av statsmedel, utan anser sålunda att
sådan rätt efter Kungl. Majits beprövande i varje fall må fortfarande medgivas
åt institutioner och föreningar, vilka, ehuru de icke kunna anses vara
av statlig natur, i sin verksamhet företräda så viktiga allmänna sociala eller
humanitära intressen, att det synes väl befogat, att staten genom att bevilja
dem tjänstebrevsrätt understödjer deras verksamhet.
Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uttalade uppfattning att en
revision av den nuvarande tjänstebrevsrätten är påkallad såväl av besparingsskäl
som med hänsyn till skedda missbruk av densamma. Påvisats har bland
annat de avsevärda merkostnader, som åsamkats staten genom att tjänsteförsändelserna
befordras under assurans eller rekommendation; av samtliga värdeförsändelser
hava sålunda under senare åren nära en fjärdedel utgjorts av
tjänsteförsändelser. Organisationsnämnden har också påpekat att ilbefordran
av tjänsteförsändelser synes förekomma i onödigt stor omfattning. Vissa inskränkningar
synas vidare påkallas uti den — i ali synnerhet bland vissa
tjänstebrevsberättigade, icke statliga institutioner — förekommande spridningen
av masskor,shand och tryckta meddelanden av olika slag.
Utskottets
yttrande.
64
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Uppmärksammas bör visserligen de bestämmelser, som Kungl. Majit den 4
december 1930 utfärdat (Sv. förf.-sami. 1930: 408) till förekommande av dels
att postledes i tjänsteväg befordras alltför tunga och stora försändelser, för vilka
annat befordringssätt vore lämpligare, dels ock att assurans m. m. av tjänsteförsändelser
onödigtvis påkallas. Det synes utskottet dock angeläget, att dessa föreskrifter
fullständigas samt att i övrigt erforderlig kontroll utövas över att
tjänstebrevsrätten ej missbrukas, allt i syfte att nedbringa de för närvarande
synnerligen dryga omkostnaderna härför.
Vad nu närmast angår det av departementschefen framlagda förslaget om
en indragning av vissa institutioners tjänstebrevsrätt, kan utskottet i stort sett
ansluta sig till detsamma. Då departementschefen som norm uppställt, att
tjänstebrevsrätt hädanefter skulle få åtnjutas allenast av institutioner, »vilkas
verksamhet avser allmänna ändamål av den betydelse, att desamma anses böra
helt tillgodoses av statsmedel», må dock ifrågasättas, huruvida denna norm kan
i verkligheten strängt upprätthållas. I detta avseende må erinras om de redan av
statskontoret och generalpoststyrelsen framhållna svårigheterna att uppdraga
någon skarpt markerad gräns mellan myndigheter och institutioner, som fullgöra
rent statliga uppgifter och som sålunda fortfarande böra åtnjuta tjänstebrevsrätt,
och sådana, vilkas uppgifter endast till en del äro statliga; i tvivelaktiga
fall syntes enligt de båda ämbetsverkens mening fördelaktigast att ej
föreslå indragning av tjänstebrevsrätten. I viss mån med frångående av den av
honom uppställda grundsatsen har också departementschefen — mot de båda
ämbetsverkens uttalade uppfattning men i enlighet med organisationsnämndens
förslag — ansett fribrevsrätt böra tillerkännas bland annat skogsvårdsstyrelserna
och ingenjörsvetenskapsakademien.
Även beträffande vissa andra allmänna inrättningar kunna emellertid — på
sätt i väckta motioner närmare påvisats — tvivel hjesås örn det berättigade i
den förutsatta indragningen av deras hittillsvarande fribrevsrätt. Detta synes
utskottet gälla hushållningssällskap, lasarett samt vissa andra av landsting
eller kommun drivna sjukhus ävensom andra sjukvårdsinrättningar, som i
större omfattning åtnjuta bidrag från stat eller kommun.
Hushållningssällskapen hava sig pålagda en omfattande verksamhet såsom
förmedlare av egnahemslån och andra lån från statens lånefonder. Såsom utdelare
av statsbidrag, insamlare av statistiska uppgifter örn jordbruket jämte binäringar
samt verkställare av premieringsuppdrag av skilda slag fylla de också
ett stort antal skiftande uppgifter som lokala organ inom den statliga jordbruksadministrationen.
En indragning av den nuvarande fribrevsrätten för
ovannämnda sjukvårdsinrättningar skulle allenast innebära en enligt utskottets
mening ej rättvis ytterligare överflyttning av sjukvårdsutgifter å de redan
förut härav hårt belastade landstingen och kommunerna eller andra intressenter.
En liknande särställping synes också Svenska Röda korset intaga med hänsyn
till de viktiga humanitära uppgifter, denna institution har att fylla på den
frivilliga sjukvårdens område.
Skulle även vid en förnyad prövning av ärendet Kungl. Majit finna, att de
sålunda angivna institutionerna böra fråntagas sin hittillsvarande fribrevsrätt,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
65
lärer bliva ofrånkomligt, att åt dem i stället med lämpligt avvägt belopp beredes
vederlag för den merkostnad, som denna indragning medför. Även i fråga om
vissa andra institutioner, vilka utöva en såsom samhällsgagnande allmänt erkänd
verksamhet, lärer man hava att räkna med att framkomna krav på gottgörelse
för den indragna tjänstebrevsrätten ej kunna helt avvisas.
Departementschefen har förutsatt, att eventuella framställningar om statsbidrag
skulle efter erforderlig behandling inom respektive departement framläggas
för 1933 års riksdag. I anledning härav vill utskottet erinra örn önskvärdheten
av att beredningen av hithörande ärenden må ske gemensamt med
kommunikationsdepartementet samt att de föreläggas riksdagen på ett sådant
sätt, att en enhetlig behandling må vara möjlig. Utskottet vill också, i anslutning
till departementschefens härutinnan gjorda uttalanden, framhålla som ett
billigt krav, att vederbörande institutioner erhålla erforderligt rådrum för vidtagande
av de förändrade ekonomiska dispositioner, som påkallas i anledning av
att de gå förlustiga sin tidigare, ofta under en lång följd av år innehavda fribrevsrätt.
I samband med den fortsatta revisionen av tjänstebrevsrätten, vilken jämväl
avser prövningen av ett antal på senare tid inkomna framställningar örn tjänstebrevsrätt
för riksantikvarien, marinöverläkaren m. fl., torde också — i anslutning
till en i ämnet väckt motion — få övervägas, huruvida ej en utsträckning
av sjömanshusens tjänstebrevsrätt till alla därifrån avgående t jäns teförsändelser
kan vara av praktiska skäl påkallad.
Beträffande till sist avvägningen av själva anslagsbeloppet till tjänstebrev
m. m. för nästkommande budgetår har utskottet ej funnit skäl till erinran mot
departementschefens förslag att detsamma upptages till 4,700,000 kronor eller
det belopp, vartill ersättningen till postverket bör enligt uppgjorda kalkyler
beräknas.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag,
må höja det ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för
tjänstebrev och dylika försändelser, nu 4,500,000 kronor, med
200,000 kronor till 4,700,000 kronor;
b) att de av herrar K. J. Ekman, Frändén och Lundell m. fl.
samt Törnkvist i Karlskrona, Sandström m. fl., friherre Lilliecreutz
m. fl. och Pehrsson i Göteborg m. fl. väckta motionerna
(I: 43, 142 och 143 samt II: 155, 162, 164 och 213) må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.
48:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag punkt (56) får utskottet
— under erinran att den föreslagna anslagsminskningen möjliggjorts av
bland annat ändrade bestämmelser för hållandet av vägsyn — hemställa,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar, nu 65,000 kronor, med 50,000
kronor till 15,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 6 käft. (Nr 6.)
Rese- och
traktamentspenningar.
[56.]
429 82 5
66
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Kommittéer
och utrednlngargenom
sakkunniga.
[57.]
Utskottets
■yttrande.
Provisoriskt
dyrortstillägg
åt
vissa befattningshavare
1 statens
tjänst och
dyrtidstlllägg
åt
befattningshavare
i
statens
tjänst.
[58 och
59.]
49:o) Kungl. Maj:t har (punkt 57) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
nu 75,000 kronor, med 5,000 kronor, till 80,000 kronor.
Departementschefen har anfört bland annat:
För närvarande pågå utredningar i följande ämnen, nämligen angående
möjligheterna att på frivillighetens väg åstadkomma sammanslagning av enskilda
järnvägar till större enheter (järnvägsfusionssakkunniga), rörande revision
av bestämmelserna örn väghållningsbesvärets utgörande på landet m. m.
(1929 års vägsakkunniga), om förbättrad utbildning i stadsplanekonst m. m.
(sakkunniga för stadsbyggnadsundervisning), i fråga örn reducering och reglering
av vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft åt landsbygden (1930
års krafttaxesakkunniga), rörande åtgärder till vinnande av rationell ekonomisering
vid väg- och brobyggnader m. m. (1931 års väg- och brosakkunniga),
i fråga örn ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.
samt rörande åtgärder till höjande av trafiksäkerheten vid korsningar mellan
vägar samt järnvägar och vattenvägar m. m. Samtliga dessa utredningar
torde kunna slutföras innan utgången av nästkommande budgetår. Gjorda
beräkningar hava emellertid givit vid handen att, såvitt man kan bedöma,
det måste betraktas som ovisst, huruvida erforderliga medel för pågående
utredningars slutförande vid avsedd tidpunkt komma att vara tillgängliga,
därest kommittéanslaget bibehålies vid oförändrat belopp. I varje fall medgiver
icke den för tiden till den 1 juli 1933 beräknade anslagsbelastningen,
att eventuellt ytterligare behövliga utredningar igångsättas före nämnda tidpunkt.
Då det givetvis kan uppkomma oförutsedda behov av sådana utredningar,
som icke lämpligen böra anstå, synes det påkallat, att ytterligare
någon förstärkning av ifrågavarande anslag beredes. En sådan anslagshöjning
torde kunna begränsas till 5,000 kronor. Anslagsbeloppet för budgetåret
1932/1933 skulle alltså bliva 80,000 kronor.
Med tillstyrkande av den av Kungl. Majit föreslagna ökningen av anslaget,
hemställer utskottet,
att riksdagen må höja det ordinarie reservationsanslaget till
kommittéer och utredningar genom sakkunniga, nu 75,000 kronor,
med 5,000 kronor, till 80,000 kronor.
50: o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 58 och 59) angående
provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst och
dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst kommer utskottet att
framdeles under riksdagen avgiva yttrande; vilket utskottet härigenom
skolat för riksdagen
anmäla.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
67
51 :o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år äro uppförda under sjätte huvudtiteln, Ilar någon ändring icke föreslagits.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1932/1933 upptagas med oförändrade belopp,
dock att i förslagsanslaget till tryckningskostnader må göras
den jämkning, som må bliva erforderlig för jämnande av huvudtitelns
slutsumma.
Stockholm den 4 mars 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Widell, Berqqvist, Nilsson i Gränebo,
Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Rosén, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Walles,
Pauli och Nylander; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Nilsson i Bonarp, Bengtsson
i Norup, Wigforss, Holmgren, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Persson i
Fritorp, Andersson i Höör, Ward, Persson i Falla och Svensson i Grönvik;
med undantag därav att i behandlingen av:
punkt 21 deltagit herr Lindblad i st. f. herr Walles och herr Walles i st. f.
herr Asplund;
punkterna 27—51 deltagit herr Andersson i Eliantorp i st. f. herr Nilsson i
Gränebo och herr Andersson i Prästbol i st. f. herr Wigforss; \
punkterna 47—51 deltagit herr Björck i st. f. herr Asplund.
Reservationer:
vid punkt 13 (byggande av enkla bygdevägar) av herrar Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Rosén, Asplund, Walles, Pauli, Anderson i Råstock, Wigforss,
Nilsson i Örebro, Andersson i Höör och Ward, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utan att underskatta"det budgetära lägets vanskligheter anser sig utskottet
dock böra föreslå en betydande höjning av förevarande anslag.
I detta avseende får utskottet åberopa de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagda utredningarna, vilka — såsom ock motionsvis framhållits —
lämna starkt stöd för anvisande av ett avsevärt större anslagsbelopp än det,
för vilket styrelsen av besparingsskäl stannat.
Att ifrågavarande anslag ej alltför knappt tillmätes måste emellertid fram -
Övriga
ordinarie
anslag.
68
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
stå som ett berättigat krav ej endast av samfärdselskäl utan även och än
mer ur arbetslöshetssynpunkt. Allmänt erkänt torde nämligen vara vägf
öre tagens stora betydelse för beredande av arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter
för befolkningen i de trakter, genom vilka de framdragas.
Under åberopande härav och under hänvisning i övrigt till vad motionärerna
anfört som motiv för den av dem påyrkade förhöjningen av anslaget,
får utskottet tillstyrka, att anslaget till enkla bygdevägar för nästkommande
budgetår bestämmes till det motionsvis föreslagna beloppet 2,500,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med bifall till de av herrar Möller m. fl. och Hansson
i Stockholm m. fl. väckta motionerna 1:110 och II: 196, i
vad desamma avse nu förevarande anslag, må till byggande av
enkla bygdevägar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av 2,500,000 kronor.»
vid punkt 14 (byggande av ödebygdsvägar)
1) av herrar Widell, Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Holmgren och
Persson i Fritorp, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Även med behjärtande av ifrågavarande vägars betydelse för en under
torftiga och svåra livsbetingelser levande jordbrukarbefolkning kan utskottet
ej tillstyrka, att anslaget för nästkommande budgetår bestämmes till högre
belopp än 900,000 kronor eller alltså det belopp, vartill anslaget av nästföregående
års riksdag ytterligare förhöjdes och som jämväl nu av Kungl.
Maj:t äskats.
Med avstyrkande alltså av de i ämnet väckta motionerna hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Möller m. fl. och Hansson
i Stockholm m. fl. väckta motionerna I: 110 och II: 196, i vad
nämnda motioner avse nu förevarande anslag, samt med avslag
jämväl å de av herrar P. E. A. Jonsson m. fl. och Näslund
m. fl. väckta motionerna I: 148 och II: 172, i vad de skilja
sig från Kungl. Maj:ts förslag, må till byggande av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt
vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.»
2) av herrar Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Rosén, Asplund, Walles, Pauli,
Anderson i Råstock, Wigforss, Nilsson i Orebro, Andersson i Höör och Ward,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»För egen del vill utskottet erinra örn de behjärtansvärda samfärdseluppgifter,
ifrågavarande ödebygdsvägar avse att fylla. Hessa väganläggningars
tillkomst är — såsom tidigare av riksdagen framhållits — av en utomordentlig
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
69
betydelse för en ej sällan talrik och i stora byar bosatt jordbrukarbefolkning,
som under nuvarande, all utveckling hämmande isolering har att draga
sig fram under synnerligen svåra livsbetingelser.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig — under åberopande i övrigt
av de skäl, som anförts i de av herrar Möller m. fl. och Hansson i Stockholm
m. fl. i ämnet väckta motionerna — böra föreslå, att anslaget för nästkommande
budgetår bestämmes till 2,000,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar P. E. A. Jonsson m. fl. och Näslund
m. fl. väckta motionerna I: 148 och U: 172 samt med bifall
till de av herrar Möller m. fl. och Hansson i Stockholm m. fl.
väckta motionerna I: 110 och II: 196, i vad nämnda motioner
avse nu förevarande anslag, må till byggande av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt
vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 2,000,000 kronor.»
vid punkt 15 (byggande av enskilda utfartsvägar)
1) av herrar Kvarnzelius, Widell, Nilsson i Gränebo, Nilsson i Bonarp,
Bengtsson i Norup, Holmgren, Persson i Fritorp, Persson i Falla och Svensson
i Grönvik, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Ej heller beträffande anslaget till enskilda utfartsvägar kan utskottet tillstyrka
någon höjning av det av Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet av
500,000 kronor.
Med avstyrkande av de i ämnet väckta motionerna, hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Bergqvist m. fl. och Lindmark
m. fl., Möller m. fl. och Hansson i Stockholm m. fl.,
Bosén m. fl. och Sandberg m. fl. samt Bergström i Bäckland
väckta motionerna I: 72, 110 och 146 samt II: 109, 196, 176 och
178 — motionerna I: 110 och II: 196 i vad de avse nu ifrågavarande
anslag och motionerna I: 146 och II: 176 i vad de
skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag — må till byggande av
enskilda utfartsvägar för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
reservationsanslag av 500,000 kronor.»
2) av herrar Johansson i Fredrikslund och Nylander, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»I motsats till —--- jordbrukets utveckling.
Med hänsyn till dessa förhållanden har utskottet ansett sig kunna tillstyrka
en viss förhöjning av det av Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet av
500,000 kronor (samma belopp som beviljats för innevarande budgetår). Ut -
70
■Statsutskottets utlåtande Nr 6.
skottet vill föreslå, att anslaget bestämmes till 600,000 kronor eller det belopp,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett för ändamålet erforderligt
och i motionen II: 178 påyrkats.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Bergqvist m. fl. och Lindmark m. fl.,
Möller m. fl. och Hansson i Stockholm m. fl. samt Bosén m. fl.
och Sandberg m. fl. väckta motionerna I: 72, 110 och 146 samt
II: 109, 196 och 176 — motionerna I: 110 och II: 196 i vad
de avse nu ifrågavarande anslag — ävensom med bifall till den
av herr Bergström i Bäckland väckta motionen II: 178, må
till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.»
vid punkt 16 (byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan) av herrar Nilsson
i Malmö, Oscar Olsson, Bosén, Asplund, Walles, Pauli, Anderson i Båstock,
Wigforss, Nilsson i Örebro, Andersson i Höör och Ward, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Med hänsyn till ifrågavarande vägars stora betydelse såväl för utvecklingen
av trafiken å inlandsbanan som för samfärdseln inom de på vägförbindelser
vanlottade trakter, de äro avsedda att genomlöpa, har utskottet ansett
sig böra tillmötesgå det motionsvis framställda kravet på höjning av förevarande
anslag till 1,000,000 kronor för nästkommande budgetår.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och herrar Johansons i Vännäs m. fl. och Lindbergs
m. fl. motioner I: 147 samt II: 215, samt med bifall till de av
herrar Möller m. fl. och Hansson i Stockholm m. fl. väckta
motionerna I: 110 och II: 196, de båda sistnämnda motionerna
i vad de avse nu förevarande anslag, må till byggande av tillfartsvägar
till inlandsbanan för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor.»
vid punkt 17 (anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki
till Kicksisvaara i Norrbottens län) av herrar kvarnzelius, Widell, Nilsson i
Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nylander, Nilsson i Bonarp, Bengtsson i
Norup, Holmgren, Persson i Fritorp, Persson i Falla och Svensson i Grönvik,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet kan icke tillstyrka, att medel för ifrågavarande ändamål anvisas
med högre belopp än vad Kungl. Maj:t föreslagit, och får alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å herrar Möllers m. fl. och Hanssons
i Stockholm m. fl. motioner I: 110 och II: 196, i vad dessa
motioner avse anslag till ifrågavarande väganläggning, må till
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
71
anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki till
Kicksisvaara i Norrbottens län för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 70,000 kronor.
vid punkt 21 (statsunderstödda fiskehamnar) av herrar Nilsson i Malmö,
Walles, Pauli, Anderson i Råstock, Wigforss, Nilsson i Örebro, Andersson
i Höör och Ward, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Utskottet tillstyrker, att anslag för ifrågavarande ändamål beredes med
det av Kungl. Maj:t äskade beloppet av 200,000 kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har — ---av företaget.
Utskottet, som alltså ej ansett sig kunna biträda de motionsvis gjorda
framställningarna om höjning av anslaget, får hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herrar Möller m. fl. och Hansson
i Stockholm m. fl. i ämnet väckta motionerna I: 114 och II:
201, må till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.»
vid punkt 47 (postavgifter för tjänstebrev)
1) av herrar Widell, Bergqvist, Johansson i Fredrikslund, Andersson i Eliantorp,
Nylander, Nilsson i Bonarp, Holmgren, Persson i Fritorp, Persson i Falla
och Svensson i Grönvik, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Under förevarande punkt har underställts riksdagens särskilda bedömande
frågan örn indragning av tjänstebrevsrätten för ett stort antal institutioner och
sammanslutningar av skilda slag.
För egen del vill utskottet, under framhållande av svårigheterna för riksdagen
att ingå på någon detaljprövning av förevarande spörsmål, erinra, att
ärenden om tjänstebrevsrätt hittills avgjorts i vanlig administrativ ordning.
Då departementschefen som norm för ett framtida beviljande av fribrevsrätt
uppställt, att dylik rätt skulle få åtnjutas allenast av institutioner, »vilkas verksamhet
avser allmänna ändamål av den betydelse att desamma anses böra helt
tillgodoses av statsmedel», måste också betänkligheter hysas mot den sålunda
satta synnerligen snäva begränsningen. I detta avseende må erinras örn de redan
av statskontoret och generalpoststyrelsen framhållna svårigheterna att uppdraga
någon skarpt markerad gräns mellan myndigheter och institutioner, som
fullgöra rent statliga uppgifter och som sålunda fortfarande böra åtnjuta
tjänstebrevsrätt, och sådana, vilkas uppgifter endast till en del äro statliga; i
tvivelaktiga fall syntes enligt de båda ämbetsverkens mening fördelaktigast
att ej föreslå indragning av tjänstebrevsrätten. I viss mån med frångående av
den av honom uppställda grundsatsen har också departementschefen — mot de
båda ämbetsverkens uttalade uppfattning men i enlighet med organisationsnämndens
förslag — ansett fribrevsrätt böra tillerkännas bland annat skogsvårdsstyrelserna
och ingenjörs vetenskapsakademien.
72
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Även beträffande vissa andra allmänna inrättningar kunna emellertid —
på sätt i väckta motioner närmare påvisats — starka tvivel hysas örn det berättigade
i den förutsatta indragningen av den fribrevsrätt, som de under en
följd av år innehaft och vars tillgodonjutande utgjort en av dem i skilda hänseenden
högt skattad förmån. Detta synes utskottet gälla exempelvis hushållningssällskap,
lasarett samt vissa andra av landsting eller kommun drivna sjukhus
ävensom andra sjukvårdsinrättningar, som i större omfattning åtnjuta
bidrag från stat eller kommun.
Hushållningssällskapen hava sig pålagda en omfattande verksamhet såsom
förmedlare av egnahemslån och andra lån från statens lånefonder. Såsom utdelare
av statsbidrag, insamlare av statistiska uppgifter örn jordbruket jämte
binäringar samt verkställare av premieringsuppdrag av skilda slag fylla de
också ett stort antal skiftande uppgifter som lokala organ inom den statliga
jordbruksadministrationen. En indragning av den nuvarande fribrevsrätten för
ovannämnda sjukvårdsinrättningar skulle allenast innebära en enligt utskottets
mening ej rättvis ytterligare överflyttning av sjukvårdsutgifter å de redan förut
härav hårt belastade landstingen och kommunerna eller andra intressenter.
Bland övriga institutioner, vilkas tjänstebrevsrätt föreslagits till indragning
— låt vara mot ett till uppfyllelsen mer eller mindre ovisst löfte örn
kompensation i form av framtida statsbidrag —• märkas Svenska Röda
korset samt de båda organisationerna för landstorm och frivillig skytterörelse.
För dessa institutioner hade statskontoret och generalpoststyrelsen ursprungligen
föreslagit bibehållande av tjänstebrevsrätten, vilket förslag emellertid
sedermera frånfallits. Anmärkningsvärt är ock att denna för institutionerna
betydelsefulla förmån nu föreslås till indragning utan att vederbörande sammanslutningar
lämnats tillfälle avgiva yttrande i anledning av den förändrade
ståndpunkt, som under utredningens gång intagits av de båda ämbetsverken.
Beträffande särskilt Röda korset må erinras örn de viktiga humanitära uppgifter
denna institution har att på den frivilliga sjukvårdens område fylla ej
blott i krig utan även i fred. Den ekonomiska uppoffring fribrevsrätten kan
innebära för staten lärer få anses ringa i jämförelse med föreningarnas omfattande
men i övrigt så gott som helt på frivillighetens väg gjorda insatser, överhuvud
måste såväl Röda korset som ifrågavarande båda organisationer för
landstorm och frivillig skytterörelse anses fylla så viktiga statliga uppgifter
på försvarets område, att en indragning av deras tjänstebrevsrätt ej kan vara
befogad.
Beträffande det kyrkliga området kunna liknande skäl mot en indragning
av tjänstebrevsrätten åberopas för exempelvis diakoni- och missionsstyrelsernas
del. Svenska kyrkans diakonistyrelse har alltsedan dess tillkomst år 1910 innehaft
tjänstebrevsrätt (uppskattad till ett värde av cirka 9,000 kronor för år).
Nämnda styrelse har tillsatts enligt Kungl. Maj:ts beslut av den 4 februari
1910 i syfte att ordna den kyrkliga verksamheten för församlings- och själavård
samt välgörenhet, och styrelsen har utan att åtnjuta något särskilt statsanslag
sig av staten anförtrodd uppsikten över kollektväsendet i riket. Svenska
kyrkans missionsstyrelse har alltsedan år 1876 åtnjutit tjänstebrevsrätt (upp
-
Statsutskottets utlåtande Nr G.
73
skattad till ett värde av cirka 23,000 kronor för år). Nämnda styrelse är tillsatt
enligt Kungl. Majlis beslut den 11 september 1874 för utländsk missionsverksamhet
och för sjömansvården. Styrelsen åtnjuter statsbidrag för sjömansprästernas
avlöning, men i övrigt bestridas utgifterna av gåvomedel.
Utskottet har alltså ej funnit sig kunna tillstyrka det av departementschefen
framlagda förslaget örn en allmän indragning av vissa offentliga institutioners
nuvarande tjänstebrevsrätt. Även med denna ståndpunkt delar dock utskottet
departementschefens uppfattning örn angelägenheten av att missbruk av fribrevsrätten
förebyggas. I detta avseende bör emellertid uppmärksammas de
bestämmelser, som Kungl. Majit den 4 december 1930 utfärdat (Sv. förf.-saml.
1930: 408) till förekommande av dels att postledes i tjänsteväg befordras alltför
tunga och stora försändelser, för vilka annat befordringssätt vore det naturliga,
dels ock att assurans m. m. av tjänsteförsändelser onödigtvis påkallas. Dessa
föreskrifter lära, i den mån så kan befinnas behövligt, böra fullständigas, varjämte
i övrigt erforderlig kontroll bör utövas över att tjänstebrevsrätten ej missbrukas,
allt i syfte att nedbringa omkostnaderna härför.
I fråga örn sjömanshusen, vilkas tjänstebrevsrätt för närvarande omfattar
allenast deras skriftväxling i värnpliktsärenden, har motionsvis påyrkats borttagande
av denna begränsning, som medförde en tidsödande och besvärlig uppdelning
av sjömanshusens korrespondens, utan att dock tillföra postverket
någon nämnvärd ökad portoinkomst. Till stöd härför har åberopats, att sjömanshusens
uppgifter till alldeles övervägande del vore av statlig natur samt
att de — vid sidan av dem tillfallande, enligt gällande författning utgående
ton- och hyresavgifter — åtnjöte direkt statsanslag under tionde huvudtiteln
ej endast för bestyren med värnpliktsärenden utan även »för andra dem
åvilande uppgifter för statsverkets räkning». Det synes utskottet böra — i samband
med den fortsatta revisionen av tjänstebrevsföreskrifterna — övervägas,
huruvida ej en utsträckning av sjömanshusens tjänstebrevsrätt till alla därifrån
avgående tjänsteförsändelser kunde vara av praktiska skäl påkallad.
Beträffande till sist avvägningen av själva anslagsbeloppet till tjänstebrev
m. m. för nästkommande budgetår har utskottet ej funnit skäl till erinran mot
departementschefens förslag att detsamma upptages till 4,700,000 kronor eller
det belopp, vartill ersättningen till postverket bör enligt uppgjorda kalkyler
beräknas.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) i anledning av de av herrar Iv. J. Ekman, Frändén och
Lundell m. fl. samt Törnkvist i Karlskrona, Sandström m. fl.,
friherre Lilliecreutz m. fl. och Pehrsson i Göteborg m. fl. väckta
motionerna (1:43, 142 och 143 samt II: 155, 162, 164 och 213)
i skrivelse till Kungl. Majit tillkännagiva, att riksdagen ej
kunnat biträda det av departementschefen framlagda förslaget
örn en allmän indragning av vissa offentliga institutioners nuvarande
tjänstebrevsrätt;
Bihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. G haft. (Nr G.)
429 32 6
74
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
b) med bifall i övrigt till Kungl. Marits förevarande förslag,
höja det ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev
och dylika försändelser, nu 4,500,000 kronor, med 200,000
kronor till 4,700,000 kronor.»
2) av herrar Oscar Olsson, Walles, Björck, Bengtsson i Norup och Andersson
i Prästbol, som ansett, att motiveringen till utskottets utlåtande bort hava
följande lydelse:
»Utskottet ansluter — — — omkostnaderna härför.
Mot de av departementschefen uppställda normerna för tjänstebrevsrättens
fortsatta åtnjutande har utskottet intet att erinra.
Departementschefen har — — — kalkyler beräknas.»
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Verkliga utgifter.
VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
||
A. Departementet. |
|||
1 |
Departementschefen .................................................. |
*24,000 |
|
2 |
Departementets avdelning av Kungl. Marits kansli, för■ |
||
slagsanslag .................................................... |
177,000 |
||
3 |
Extra byråchef för tekniska ärenden ........................... |
12,000 |
|
4 |
Ökad föredragning i regeringsrätten ............................ |
13,500 |
|
Säger för departementet |
201,000 |
25,500 |
|
B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet. |
|||
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.: |
|||
1 |
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förslagsanslag ... |
167,500 |
|
2 |
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet ...... |
45,000 |
|
3 |
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsverk- |
||
samhet................................................................ |
46,500 |
||
4 |
Expenser i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ....... |
64,500 |
|
5 |
Stipendier åt medlemmar av väg- och valtenbygg- |
||
nadskåren, reservationsanslag.................................... |
|||
167,500 |
156,000 |
||
Vägorganisationen i länen: |
|||
6 |
Vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och väg- |
||
1 |
ingenjörsassistenter, förslagsanslag, att direkt ut- |
||
gå av automobilskattemedel .................................. |
330,000 |
||
7 |
Diverse kostnader för vägorganisationen i länen, för- |
||
slagsanslag, att direkt utgå av automobilskattemedel |
208,000 |
||
8 |
Resekostnader för vägingenjörer, biträdande väg- |
||
ingenjörer och vägingenjörsassistenter, förslags- |
|||
anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel |
125,000 |
||
663,000 |
|||
Vägbyggnader och vägunderhåll: |
|||
9 |
Byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, |
||
reservationsanslag, att direkt utgå av automobil- |
|||
skattemedel ............................................................. |
*5,250,000 |
||
10 |
Byggande av enkla bygdevägar, reservationsanslag... |
1,350,000 |
* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Mildrig till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 6 hafi. (Nr ti.)
I
2 |
Statsutskottets utlåtande Nr 6. |
||
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor j |
||
11 |
Byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster- |
||
bottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa |
|||
delar av Kopparbergs län, reservationsanslag....... |
1,000,000 |
||
12 |
Byggande av enskilda utfartsvägar, reservationsanslag |
800,000 |
|
13 |
Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan, reser- |
||
j |
vationsanstag ............................................................ |
500,000 |
|
14 |
Anläggning av enkel bygdeväg från Alavaara över |
||
Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län, reser- |
|||
vationsanstag ............................................................ |
110,000 |
||
15 |
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken |
j |
|
viktiga gator och vägar i städerna, förslags- |
|||
anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel... |
*11,697,400 |
||
16 |
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken |
||
viktiga vägar å landsbygden, förslagsanslag, att |
1 |
||
direkt utgå av automobilskattemedel .................... |
*46,789,600 |
||
17 |
Bidrag till vägunderhållet på landet m. m., förslags- |
: |
|
anslag, att direkt utgå av automobilskattemedel |
*15,600,000 |
||
15,600,000 |
67,497,000; |
||
Hamnar och farleder: |
|||
18 |
Hamn- och farledsundersökningar, reservationsanslag |
10,000 |
|
19 |
Statens fiskehamnar, reservationsanslag .................... |
209,000 |
|
20 |
Statsunderstödda fiskehamnar, reservationsanslag .... |
140,000 |
|
21 |
Ilandelshamnar och farleder, reservationsanslag........ |
300,000 |
|
22 |
Underhåll av fiskehamnar, reservationsanslag ........... |
35,000 |
|
23 |
Uthamn för Haparanda och Tornedalen, reserva- |
||
tionsanslag ................................................................ |
200,000 |
||
24 |
Upprensning av farled förbi Långören till Torhamns- |
||
fjärden, reservationsanslag....................................... |
143,000 |
||
25 |
Upprensning av djuprännan i Kalmarsund, reserva- |
||
tionsanslag ............................................................... |
63,0001 |
||
1,100,000 |
|||
i |
Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet |
15,767,500 |
69,416,000 |
C. Vflgtrafikväsendet. |
|||
1 |
Bidrag till vissa kommunikationsändamål, reservations- |
||
30,000 |
|||
2 |
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ........... |
30,000 |
|
3 |
Registrering av motorfordon, förslagsanslag ................ |
15,000 |
|
4 |
Besiktning av motorfordon, förslagsanslag .................... |
! |
1,050,000 |
i |
Säger för vägtrafikväsendet |
60,000 |
1,065,000 |
D. Luftfartsväsendet. |
|||
1 |
I Understöd av regelbunden luftfart, reservationsanslag... |
•650,000 |
|
2 |
j Radiotjänst för luftfarten ................................................ |
*40,000 |
* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
Statsutskottets utlåtande Nr 6-
i
Ordinarie |
E*tra |
||
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
||
3 |
Instrumentutrustning och försök med instrumentflyg- |
||
ning, reservationsanslag ................................................ |
*20,000 |
||
1 |
Belysningsanordningar å Bulltofta flygplats, reserva- |
■ , |
|
tionsanslag ................................................................... |
*17,000 |
||
5 |
Flyttning av elektriska ledningar för anordnande av |
||
landningsfält för flygplan, reservationsanslag ........... |
*10,000 |
||
6 |
Väderlekstjänst för luftfarten ....................................... |
*45,000 |
|
7 |
Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten, |
||
förslagsanslag .................................................... |
*7,000 |
||
8 |
Biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart |
*11,600 |
|
9 |
Extra besiktningar av luftfartyg .................................... |
*1,000 |
|
Säger för luftfartsväsendet |
801,600 |
||
E. Byggnadsväsende!. |
J I |
||
Byggnadsstyrelsen m. m.: |
1 |
||
1 |
Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag............................... |
256,300 |
|
2 |
Byggnadsstyrelsens verksamhet, förslagsanslag ....... |
1 134,000 |
|
3 |
Länsarkitekter, förslagsanslag ............................... |
80,000! |
|
4 |
Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg- |
||
nader, reservationsanslag ................................... |
1,000 |
||
257,300 |
214 ,OOoj |
||
Kronans publika hus: |
---- |
||
Löpande underhåll m. m.: |
|||
5 |
Byggnader och reparationer, |
||
reservationsanslag ................ 525,000 |
'' |
||
6 |
Förstärkning av reservationsan- |
||
slaget till byggnader och re- |
|||
parationer ............................ 500,000 |
|||
7 |
Lyshållning m. fl. utgifter för |
j |
|
kronans publika hus i Stock- |
|||
holm, förslagsanslag ............ 60,000 |
585,000 |
500,000! |
|
Nybyggnader och särskilt beslutade reparations- och |
|||
ändringsarbeten m. m.: |
|||
8 |
Restaurering av slottskapellet och södra |
||
portiken å Stockholms slott, reserva- |
|||
tionsanslag ......................................... 39,000 |
|||
9 |
Möbler samt arkivinredning m. m. för |
i |
|
riksförsäkringsanstalten, reservationsan- |
|||
slag ............................................**70,000 |
|||
10 |
Förbättrade lokaler för länsstyrelsen i |
||
Uppsala län m. m., reservationsanslag 128,000 |
|||
11 |
Örn- och tillbyggnad av residensbyggna- |
||
den i Nyköping, reservationsanslag .... 25,000 |
|||
12 |
Restaureringsarbetcn å Gripsholms slott, |
||
reserva tionsanslag.................................... 35,000 |
1 |
* Av Kungl. Majit föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.
** Beloppet redan beviljat av riksdagen.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
||
13 |
Förbättrade lokaler för länsstyrelsen i |
||
Östergötlands län, reservationsanslag ... 240,000 |
|||
14 |
Konserveringsarbeten å Bohus fästnings- |
||
ruin, reservationsanslag ........................ 20,000 |
557,000 |
||
585,000 |
1,057,000 |
||
Säger för byggnadsväsende! |
842,300 |
1,271,000 |
|
F. Diverse. |
|||
1 |
Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj:t |
||
medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa |
|||
resor, förslagsanslag ................................................... |
10,000 |
||
2 |
Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, |
||
förslagsanslag .............................................................. |
4,700,000 |
||
3 |
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........... |
15,000 |
|
4 |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag |
85,000 |
|
5 |
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser- |
||
vationsanslag ............................................................ |
80,000 |
||
6 |
Extra utgifter, reservationsanslag ................................... |
20,000 |
1 |
7 |
Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i |
||
statens tjänst, förslagsanslag ....................................... |
*25,000 |
||
8 |
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för- |
1 |
|
slagsanslag ........................................"......................... |
*130,000 |
||
9 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag .............................. |
15,000 |
! |
Säger för diverse |
4,915,000 165,000 |
||
Summa |
21,785,800 |
72,744,100 |
* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas
8207 Sfi.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.