Statsutskottets utlåtande Nr 59.
1
Nr 59.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under fjärde huvudtiteln gjorda framställning
om anslag för utvidgning av Skillingaryds
skjutfält.
(Ira avd.)
I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1932 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har
Kungl. Majit under fjärde huvudtiteln (punkt 63 av det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag)
föreslagit riksdagen att för utvidgning av Skillingaryds skjutfält för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 165—181
av åberopade statsrådsprotokollet.
Under punkten 74 i det vid 1928 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln,
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden anmälde dåvarande
chefen för försvarsdepartementet vissa av vederbörande myndigheter
framställda förslag örn utvidgning av Skillingaryds och Remmene skjutfält.
Vidkommande sättet för utvidgningarnas genomförande samt frågan om
beredande av medel för ändamålet anförde departementschefen, att utvidgningen
borde äga rum successivt under loppet av de närmaste åren, varigenom
kostnaderna kunde fördelas å flera budgetperioder. För budgetåret 1928/1929
syntes medelsanvisningen — jämväl avseende skjutfältet vid Remmene —
kunna begränsas till 50,000 kronor. I enlighet med departementschefens i
anslutning härtill gjorda hemställan föreslog Kungl. Majit riksdagen att
för utvidgning av vissa skjutfält för budgetåret 1928/1929 anvisa ett extra
reservationsanslag av 50,000 kronor. Ifrågavarande belopp beviljades av riksdagen.
I 1929 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln punkten 69) föreslog
Kungl. Majit riksdagen att för budgetåret 1929/1930 anvisa ett belopp av
200,000 kronor, avsett för markförvärv för skjutfältets utvidgning i huvudsaklig
överensstämmelse med en av chefen för Smålands arméartilleriregemente
framlagd plan.
I skrivelse nr 4 A (punkten 61) anförde 1929 års riksdag, att riksdagen
icke kunnat undgå att finna de kostnader, som utvidgningen av Skillingaryds
skjutfält skulle medföra, vara så avsevärda, att riksdagen ansett det böra tagas
under allvarligt övervägande, huruvida det icke skulle vara i ekonomiskt hänBihang
till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 33 käft. (Nr 59—00.) 82132 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 59.
seende fördelaktigare att i stället företaga utvidgning av annat skjutfält, eller
om icke genom omläggning av planen för utvidgning av Skillingaryds skjutfält
kostnaderna kunde nedbringas. Då de begärda inlösenbeloppen för den mark,
som avsetts att tagas i anspråk vid utvidgningen, anslöte sig till tidigare verkställd
värdering och högst betydligt överstege den av Kungl. Majit år 1928
uppskattade kostnaden för utvidgningen, hade riksdagen ansett önskvärt, att en
ny och fullständig värdering verkställdes genom artilleri- och fortifikationsdepartementens
försorg. För den händelse det därvid skulle visa sig, att marken
kunde förvärvas för någorlunda skäliga kostnader, hade riksdagen funnit sig
kunna medgiva ett successivt inköpande av mark efter prövning av Kungl.
Majit i varje särskilt fall. För detta ändamål syntes samma belopp, som anvisats
för budgetåret 1928/1929, böra ställas till Kungl. Majits förfogande.
Riksdagen anvisade alltså för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor för utvidgning av Skillingaryds skjutfält.
Genom beslut av Kungl. Majit den 16 maj 1929 anbefalldes arméförvaltningens
artilleri- och fortifikationsdepartement att, med beaktande av vad 1929
års riksdag anfört rörande den planerade utvidgningen av Skillingaryds skjutfält,
verkställa förnyad utredning i ärendet.
Vid en med anledning härav verkställd förnyad värdering beräknades kostnaderna
för de för skjutfältsutvidgningen ifrågasatta markförvärven vid Skillingaryd
till omkring 650,000 kronor.
I 1931 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkten 63) anförde
dåvarande departementschefen, att någon annan lämplig lösning av frågan örn
anskaffande av erforderlig skjutfältsterräng för skarpskjutningsövningarnas
ändamålsenliga bedrivande vid artilleriets skjutskola och Smålands arméartilleriregemente
icke erbjöde sig, än att härför behövlig mark förvärvades vid
Skillingaryd, samt att härvid den för 1928 års riksdag framlagda planen för
skjutfältets utvidgning i dess huvuddrag följdes. Vad anginge storleken av
det anslag, som för det närmaste budgetåret borde anvisas för ändamålet, syntes
en summa av 100,000 kronor böra härför avses.
Riksdagen anförde i skrivelse den 2 juni 1931 (nr 328), att riksdagen icke
kunnat undgå att finna, att den föreslagna utvidgningen av Skillingaryds
skjutfält givits väl stor omfattning, och hade det synts riksdagen, som örn
vissa begränsningar härutinnan skulle kunna vidtagas. Särskilt hade riksdagen
ansett, att ytterligare undersökningar borde verkställas, i syfte att vinna
klarhet rörande möjligheten till överenskommelser med markägarna rörande
nyttjanderätt till den erforderliga marken, utan att inköp därav behövde ske.
Då det emellertid syntes önskvärt, att något belopp stöde till Kungl. Majits
förfogande för möjliggörande av mera angelägna markförvärv, hade riksdagen
funnit, att ett belopp av 40,000 kronor borde anvisas för budgetåret 1931/1932.
Riksdagen anvisade alltså för utvidgning av skjutfältet för innevarande budgetår
ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor.
Genom beslut den 24 september 1931 anbefallde Kungl. Majit artilleri- och
fortifikationsdepartementen att inkomma med en i vissa angivna hänseenden
fullständigare utredning i ärendet. Efter det arméförvaltningens artilleri- och
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
3
fortifikationsdepartement i anledning av nämnda uppdrag anmodat chefen för
Smålands arméartilleriregemente att verkställa den infordrade utredningen, har
denne uti en till departementen ställd, av kartor och skiss åtföljd skrivelse av
den 16 november 1931 avgivit utlåtande i ärendet.
Sedan departementschefen redogjort för innehållet av berörda skrivelse har
han för egen del i ärendet anfört följande:
»Den nu senast genom chefen för Smålands arméartilleriregemente verkställda
förnyade undersökningen rörande behovet av mark för skarpskjutningarnas
ändamålsenliga bedrivande å Skillingaryds skjutfält synes hava givit stöd för
den mening, som, när frågan örn utvidgning av skjutfältet första gången framlades
för riksdagen eller i 1928 års statsverksproposition, uttalades av dåvarande
chefen för försvarsdepartementet, nämligen att det vore nödvändigt att
vidtaga åtgärder, i syfte att större markareal bleve disponibel för skjutningarna,
samt att, då myndigheternas förslag till markinköp i stort sett sammanfölle
med, vad som betingades ur säkerhetssynpunkt, detsamma borde i huvudsak
läggas till grund för utvidgningen. Denna mening omfattades, såsom framgår
av förut citerade uttalande ur 1931 års statsverksproposition, jämväl av min
närmaste företrädare i ämbetet.
Örn det alltså torde vara nödvändigt att för skjutningarnas rationella bedrivande
kunna disponera över ett terrängområde av i stort sett den omfattning,
som i myndigheternas nämnda förslag avses, framgår å andra sidan av
den nu gjorda undersökningen, att vissa av de för skjutningarna erforderliga
markområdena ej med nödvändighet behöva av kronan besittas med äganderätt.
Regementschefen har ur synpunkten besittning med äganderätt eller disposition
under nyttjanderätt indelat det i utvidgningsplanen ingående området
i tre delar, benämnda den norra, den mellersta och den södra delen. Av dessa
hava de norra och södra delarna betecknats såsom särskilt angelägna att förvärva
med äganderätt. Den mellersta delen har ansetts kunna disponeras med
nyttjanderätt. De olika delarnas läge och omfattning framgår av en till ärendet
hörande karta nr 3.
En jämförelse mellan det föreliggande utredningsresultatet och det ursprungliga
utvidgningsförslaget ger vid handen, att nu en areal av omkring 1,060
hektar anses böra förvärvas med äganderätt mot förut avsedda omkring 1,640
hektar mark; med tillämpning av de priser, som vid 1929—1930 års värdering
åsatts de olika fastigheterna, skulle kostnaderna för markinköpen nu belöpa sig
till omkring 415,000 kronor, vartill kommer årlig gottgörelse för den med
nyttjanderätt disponerade marken, under det att för realiserandet av det tidigare
utvidgningsförslaget beräknades en kostnad av cirka 650,000 kronor.
Ofrånkomligt synes mig vara, att utvidgningen av skjutfältet vid Skillingaryd
genomföres i den omfattning, som oundgängligen kräves för skjutningarnas
rationella bedrivande och betingas ur säkerhetssynpunkt. Härvid bör emellertid
iakttagas, att förvärv av mark med äganderätt icke sker i vidare mån,
än detta med hänsyn till omständigheterna prövas nödvändigt. Det synes ej
vara helt uteslutet, att vissa mindre inskränkningar i fråga örn de till inköp
föreslagna områdena utmed den östra gränslinjen skola kunna göras. Huruvida
4
Statsutskottets utlåtande Nr 59.
Utskottets
yttrande.
det kommer att bliva möjligt att på frivilligbetens väg och på för kronan godtagbara
villkor träffa överenskommelse med vederbörande markägare örn överlåtelse
av äganderätt respektive upplåtelse av nyttjanderätt, synes, av regementschefens
utredning att döma, vara tvivelaktigt. Det torde böra ankomma
på Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall besluta angående ifrågasatt
utvidgning och det närmare sättet för utvidgningens genomförande liksom
även beträffande villkoren härför. I de fall, då frivillig överenskommelse på
antagbara villkor icke kan träffas med vederbörande örn försäljning eller
nyttjanderättsupplåtelse, torde expropriationsförfarande böra anlitas. På sätt
i 1928 och 1931 års statsverkspropositioner förutsatts, bör utvidgningen av
skjutfältet genomföras successivt, i den män medel härför kunna beredas.
Vad angår storleken av för ändamålet erforderliga medel för budgetåret
1932/1933 har arméförvaltningen i sin skrivelse rörande lantförsvarets medelsbehov
för nämnda budgetår hemställt om anvisande av ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor. Då emellertid å förut nämnda av 1928, 1929 och
1931 års riksdagar gjorda medelsanvisningar för närvarande finnes tillgängligt
ett sammanlagt belopp av omkring 100,000 kronor, anser jag mig under
de nuvarande statsfinansiella förhållandena ej böra föreslå anvisande av ett
större'' anslag än 20,000 kronor.»
Utskottet, som funnit de i statsrådsprotokollet omförmälda villkoren och
de begärda priserna för den mark, som ansetts erforderlig för utvidgning av
skjutfältet, alltför höga, har ansett, att det belopp av omkring 100,000 kronor,
som redan finnes disponibelt för inköp av mark, bör av Kungl. Majit tagas
i anspråk för ändamålet i de fall, då så med hänsyn till avgivna anbud eller
eljest.kan anses bliva för kronan förmånligt. Däremot torde ytterligare medel
knappast böra anvisas, innan erfarenhet vunnits rörande frågan om och i vad
mån markägarna äro villiga att nedsätta sina krav. Utskottet, som därför avstyrker
Kungl. Majits förslag örn anvisande för budgetåret 1932/1933 av ett
extra reservationsanslag av 20,000 kronor för ändamålet, hemställer alltså,
att Kungl. Majlis förevarande förslag icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 15 april 1932.
På statsutskottets vägnar:
; S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson,
Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Bergström, Ernfors, Carlsson
i Gävle, Pauli och Sandén samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Wiklund i Brattfors,
Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona, Olsson i Blädinge,
Holmgren, Eriksson i Stockholm, Olofsson i Digernäs, Andersson i Höör, Ward och
Svensson i Grönvik.