Statsutskottets utlåtande Nr 44.
21
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa
avgifter till de allmänna läroverkens kassor m. m.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl.
Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 159 av det vid statsverkspropositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
nämnda dag) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde bliva riksdagen förelagd, såsom bidrag till de allmänna läroverkens
ljus- och vedkassor beräkna ett extra förslagsanslag av 250,000
kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 26 februari
1932 dagtecknad proposition, nr 133, vilken hänvisats till statsutskottet för
förberedande behandling, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit
riksdagen att
dels medgiva, att terminsavgiften till biblioteks- och materielkassorna vid
de allmänna läroverken må från och med läsåret 1932/1933 utgå med ett
belopp av högst tio kronor, med rätt för Kungl. Maj it att efter i varje särskilt
fall gjord framställning medgiva förhöjning av densamma intill
femton kronor;
dels såsom bidrag till täckande av de utgifter, som skola bestridas av
ljus- och vedkassan vid allmänt, läroverk, anvisa för budgetåret 1932/1933
ett extra förslagsanslag av 250,000 kronor, därav högst 20,000 kronor må,
efter Kungl. Majits beprövande, användas såsom bidrag till nedbringande
för samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda kassa i sådana fall, då
desamma kunna anses alltför tyngande;
dels besluta, att manlig partiellt vikarierande ämneslärare vid allmänt
läroverk och folkskoleseminarium samt manlig partiellt vikarierande
adjunkt vid högre lärarinneseminariet skall i avlöning åtnjuta, 140 kronor,
22
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
vad angår vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarium, därest han
är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, samt vad angår annan vikarierande ämneslärare
eller vikarierande adjunkt, därest han avlagt de examina och prov, som
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest
120 kronor, för veckotimme räknat,
att kvinnlig partiellt vikarierande ämneslärare vid allmänt läroverk och
folkskoleseminarium ävensom kvinnlig partiellt vikarierande adjunkt och
partiellt vikarierande ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet skall
i avlöning åtnjuta, 130 kronor, vad angår vikarierande ämneslärare vid
folkskoleseminarium, därest hon är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, samt vad angår
annan vikarierande ämneslärare ävensom vikarierande adjunkt och vikarierande
ämneslärarinna, därest hon avlagt de examina och prov, som
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest
110 kronor, för veckotimme räknat,
att vad hittills stadgats angående årsarvode åt extra och vikarierande
ämneslärare vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
statens folkskoleseminarium skall avse sådan lärare med full tjänstgöring;
dels besluta, att vad i gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier,
statens småskoleseminarier, statens blindundervisningsanstalter,
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och de
tekniska läroverken är föreskrivet därom, att befattningshavare, som undfår
tjänstledighet av annan orsak än sjukdom, kan förpliktas att under
ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt,
skall ändras därhän, att befattningshavare skall under enahanda förutsättning,
där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, under ledigheten utöver
sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen, eller, vad
angår lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier
och de tekniska läroverken, så mycket av lönen eller i förekommande
fall av hyresersättningen eller hyresbidraget, som för befattningens
uppehållande erfordras;
dels ock besluta, att, där ej Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda bestämmer,
arvodet till vikarie för rektor vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda skall utgå i enlighet med de grunder, som gälla i fråga
örn vikarie för rektor vid högre allmänt läroverk, samt till vikarie för
rektor vid förskolan för blinda i Växjö och vid hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda samt för vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte i enlighet med de grunder, som gälla i fråga örn vikarie för rektor
vid realskola.
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
23
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sistomförmälda
statsrådsprotokoll.
Sedan åtskillig tid hava krav på en ändrad organisation av arbetet å
rektorsexpeditionerna vid de allmänna läroverken och med dessa jämförliga
läroanstalter gjort sig gällande. Närmast har man velat uppnå en
begränsning av rektorernas växande arbetsbörda genom tillhandahållande
i vidgad utsträckning på statsverkets bekostnad av skrivbiträde för utförande
särskilt av de mera mekaniska expeditionsgöromålen. Samtidigt
hava även i åtskilliga andra hänseenden från olika sammanslutningar och
enskilda personer önskemål framställts beträffande olika sidor av de allmänna
läroverkens administrativa och ekonomiska förvaltning. Frågan örn
en ändamålsenligare anordning av de allmänna läroverkens förvaltningsförhållanden
gjordes även till föremål för uttalanden vid 1931 års riksdag.
Med anledning av Kungl. Maj:ts den 19 juni 1931 lämnade bemyndigande
tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet undervisningsrådet
K. A. W. Björck, rektorn E. Hernqvist och byråchefen R. Vide att såsom
sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande
den för den ekonomiska förvaltningen vid de allmänna läroverken m. fl.
läroanstalter gällande ordningen ävensom härmed sammanhängande frågor,
varvid tillika uppdrogs åt Björck att såsom ordförande leda de sakkunnigas
förhandlingar. De sakkunniga avlämnade med skrivelse den 17 december
1931 sitt betänkande.
De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för omgestaltning av de vid
utredningen ifrågakommande läroanstalternas förvaltning åsyfta först och
främst att omedelbart eller medelbart begränsa förvaltningsarbetet.
De sakkunniga hava föreslagit vissa förenklingar av det nuvarande omständliga
förfarandet vid rekvisition av avlöningsmedel jämte därav föranledda
åtgärder, varförutom vissa mindre jämkningar i gällande avlöningsbestämmelser
i förenklingssyfte ansetts önskvärda och möjliga.
Räkenskapsföringen och den lokala revisionen vid de allmänna läroverken
hava ävenledes varit föremål för uppmärksamhet. De sakkunniga hava
jämväl uppehållit sig vid spörsmålet rörande inventering av räkenskaperna
och härvidlag föreslagit vissa förändringar. Beträffande rektorernas
övriga förvaltningsgöromål hava de sakkunniga ingått i en närmare
granskning av hithörande författningsbestämmelser och därvid sökt
åvägabringa förenklingar i arbetsbesparande syfte. Sålunda har förfarandet
vid beviljande av tjänstledighet och förordnande av vikarier för kortare
tid ansetts utan olägenhet kunna omläggas så, att rektor, respektive
i vissa fall vederbörande lokala styrelse inträder såsom beslutande, där nu
medverkan av central myndighet påkallas.
Medan do åtgärder, som hittills antytts, i större eller mindre utsträckning
äga tillämplighet på samtliga av utredningen berörda läroanstalter,
24
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
hava de sakkunniga haft att överväga en grupp av frågor, vilkas räckvidd
varit begränsad till de allmänna läroverken. De olika kassor, som inginge
i dessa läroanstalters medelsförvaltning, hade funnits i behov av omläggning
i skilda hänseenden, främst i syfte dels att garantera nödig kontroll
över samtliga inflytande medel, dels att möjliggöra en friare dispositionsrätt
beträffande vissa medel. I förstnämnda avseende hade föreslagits en
något ändrad fördelning av inflytande inkomster på de olika kassorna,
varvid samtidigt tillmötesgåtts det uttalade önskemålet örn klarare gränslinjer
dem emellan. Det andra huvudkravet hade synts de sakkunniga
lämpligen böra vinna beaktande på så sätt, att den nuvarande premie- och
fattigkassan ombildades till en understöds- och premiekassa, som skulle
tillföras väsentligen ökade inkomster av såväl inskrivningsavgifter som
räntemedel. I syfte att sätta rektor i tillfälle att såväl understödja behövande
lärjungar som ock bekosta andra åtgärder till främjande av ungdomens
undervisning och fostran hade bestämmelser härom föreslagits
böra ingå i läroverksstadgan. I samband därmed hade i viss utsträckning
beaktats önskemålet att bereda den föreskrivna s. k. friluftsverksamheten
ekonomiskt stöd, utan att för detta ändamål det skulle påkallas särskilt
anslag å riksstaten eller upprättandet av en ny kassa. Slutligen hava de
förhållanden, som sammanhänga med frågan örn befrielse från eller nedsättning
i terminsavgifterna, ägnats närmare uppmärksamhet, och vissa
jämkningar i nuvarande ordning hava föreslagits.
De förenklingar i det administrativa förvaltningsarbetet, som på detta
vis vunnits, hade icke ansetts utesluta kravet på ett rationellt ordnande av
frågan örn biträden på rektorsexpeditionerna. De sakkunniga hava i detta
hänseende framlagt vissa förslag.
Över de sakkunnigas förslag i vad angår frågorna örn terminsavgifterna
vid de allmänna läroverken och bestämmelser rörande avlöning åt lärarpersonal
har skolöverstyrelsen, efter hörande av vederbörande länsstyrelser,
domkapitel, lokalstyrelser, rektorer och lärarkollegier m. fl., avgivit
utlåtande den 4 februari 1932. I detta utlåtande har överstyrelsen även
tagit hänsyn till en av statens organisationsnämnd den 19 december 1931
avgiven skrivelse med förslag till vissa ändringar angående grunderna för
befrielse från bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor.
Vidare hava utlåtanden över sakkunnigförslaget avgivits av statskontoret
den 21 januari 1932 och av riksräkenskapsverket den 1 februari 1932.
Departementschefen har inledningsvis anfört följande:
Betänkandet innehaller till sin huvuddel förslag, som torde ankomma på
Kungl. Maj:ts prövning i administrativ ordning. Med tanke på detta vill
jag särskilt erinra, att enligt de sakkunnigas mening den kollegiala medelsansvarigheten
skulle avskaffas och ersättas med andra redovisningsanordningar.
Vissa frågor äro emellertid av beskaffenhet att böra föreläggas
riksdagen. Jag syftar då på följande frågor, beträffande vilka de
sakkunniga yttrat sig och avgivit särskilda förslag:
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
25
1) vissa terminsavgifter vid de allmänna läroverken;
2) ändring i bestämmelserna rörande avlöning åt lärarpersonalen vid de
allmänna läroverken m. fl. läroanstalter;
3) skrivbiträden å rektorsexpeditionerna.
Den senast berörda frågan, nämligen angående skrivbiträden å rektorsexpeditionerna,
förutsätter emellertid för sin definitiva lösning en nyreglering
av de utgående arvodena, vilken ställer ökade krav på anslag för
ändamålet. Det är givet, att jag under nuvarande förhållanden icke kan
upptaga densamma till prövning. Härmed torde få anstå, tills det statsekonomiska
läget sådant medgiver. Med denna frågas lösning torde så
mycket hellre kunna tills vidare bero som de förenklingar av de vederbörande
läroanstalter åvilande administrativa uppgifter, som nu på grundvalen
av sakkunnigförslaget i övrigt kunna genomföras, torde bereda rektorerna
åtskillig lättnad i arbetet.
I anslutning till vad sålunda anförts, har departementschefen till en början
upptagit frågan örn terminsavgifterna vid de allmänna läroverken och
därvid — efter en utförlig redogörelse för nu rådande förhållanden, de av
de sakkunniga i dessa hänseenden framlagda förslagen, de över dessa förslag
avgivna yttrandena av skolöverstyrelsen och statskontoret ävensom
ett av statens organisationsnämnd framlagt förslag i ämnet, beträffande
vilket allt utskottet tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet, sid.
6—48 — för egen del anfört bland annat följande:
Den uppgift, som i nu förevarande avseende förelegat för de sakkunniga,
har varit av övervägande teknisk natur. Det har gällt att söka uppnå en
ordning, som bättre än den hittills tillämpade möjliggör överblick över
läroverkens ekonomiska förhållanden och klart avgränsar de skilda kassornas
uppgifter. Däremot har det icke ingått i de sakkunnigas uppdrag
att överväga en nyordning av förhållandena på området. Förslag till en
genomgripande sådan, på grundval av en helt avgiftsfri undervisning och
med driftkostnaderna fördelade mellan staten och vederbörande läroverkskommun,
har för övrigt på sin tid framlagts av skolkommissionen, men i
samband med den för 1927 års riksdag framlagda reformen av de allmänna
läroverken icke ansetts böra föranleda framställning till riksdagen. Uppenbarligen
är det nuvarande statsfinansiella läget en tillräcklig anledning
att icke heller nu ifrågasätta åtgärder, som skulle väsentligen öka statsverkets
kostnader för den högre undervisningens upprätthållande.
Med de förutsättningar, från vilka de sakkunniga haft att utgå, synes
mig det föreliggande förslaget i huvudsak väl ägnat att undanröja de påtalade
bristerna i de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltningsordning.
Jag finner sålunda goda skäl anförda för bibehållande av de tre
hittillsvarande kassorna, byggnadsfonden, biblioteks- och materielkassan
samt den av de sakkunniga under beteckningen understöds- och preniiekassan
upptagna. Likaledes anser jag, att de sakkunniga på ett i det hela
lyckligt sätt angivit de uppgifter, som skulle tillkomma de olika kassorna.
Vad angår spörsmålet örn lärjungarnas avgifter till de skilda kassorna
samt de inkomster, som i övrigt skulle tillföras desamma, har skolöverstyrelsen
i ett avseende gjort gällande en från de sakkunnigas avvikande
uppfattning, som synes mig förtjänt av beaktande. Sakkunnigförslaget
innebär, att terminsavgiften till byggnadsfonden skulle under vissa förut
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
sättningar kunna höjas från fem till tio kronor. I fråga om biblioteks- och
materielkassan hava de sakkunniga föreslagit, att avgiften definitivt
skulle fastställas till högst tio kronor. Skolöverstyrelsen åter hävdar, att
anledning till förhöjning av förstberörda avgift saknas, medan däremot
ett bestämt påvisbart behov under vissa betingelser förefinnes för en ökning
av sistnämnda avgift till 15 kronor. Av de skäl överstyrelsen anfört
har jag blivit övertygad, att denna senare utväg är den, som bäst tillgodoser
läroverkens intressen. Jag håller sålunda före, att avgiften till biblioteks-
och materielkassan nu bör normalt fastställas till högst tio kronor,
men att möjlighet bör föreligga att i trängande fall öka densamma till
15 kronor. För sådan höjning synes dock medgivande böra inhämtas av
Kungl. Majit.
Med nämnda jämkning torde det föreliggande förslaget i nu berörda del
böra godtagas.
I detta sammanhang har jag att överväga ytterligare en angelägenhet,
som både ur läroverkens och ur budgetsynpunkt är av ganska stor räckvidd.
Jag åsyftar frågan örn bidrag av statsmedel till de allmänna läroverkens
ljus- och vedkassor, i syfte att obemedlade lärjungar må kunna
erhålla lindring i de till dessa kassor utgående terminsavgifterna. Anslag
för detta ändamål bar anvisats från och med budgetåret 1928/1929 med
successivt ökade belopp. För innevarande budgetår utgår anslaget med
284.000 kronor, varav dock 20,000 kronor avsetts att bereda allmän lindring
av avgifterna i fråga vid vissa läroverk med särskilt höga kostnader för
bränsle m. m. Under innevarande läsår utgår bidraget på sådant sätt, att
obemedlade lärjungar erlägga allenast 1U av det belopp, med vilket avgiften
till ljus- och vedkassan eljest utgår vid vederbörande läroverk, medan
statsverket tillskjuter återstoden.
Enligt den av 1928 års riksdag godtagna planen för statens ifrågavarande
bidragsverksamhet skulle från och med budgetåret 1932/1933 förutsättningar
föreligga för fullständig befrielse från avgiften till ljus- och vedkassan
— den enda i fråga örn vilken tidigare ingen lindring kunnat förekomma
—• och därmed också för realiserande av det bebjärtansvärda önskemålet
örn möjlighet till helt avgiftsfri undervisning vid statens läroverk.
För möjliggörande härav har skolöverstyrelsen beräknat, att det erforderliga
förslagsanslaget behöver höjas med 66,000 kronor och sålunda utgå
med 350,000 kronor, samt hemställt örn framställning till riksdagen av
denna innebörd.
De sakkunniga hava ingått i ett närmare övervägande av olika hithörande
förhållanden oell därvid uttalat, att genom viss omläggning av
de stadgade grunderna för befrielse från eller nedsättning i terminsavgif+erna
anslagsbehovet för nämnda ändamål skulle kunna begränsas till
250.000 kronor. Jag vill ock erinra, att statens organisationsnämnd i sin
framställning påkallat åtgärder av i det väsentliga enahanda syftning.
För de sakkunnigas ingående överväganden i denna punkt har jag utförligt
redogjort, och anser jag mig här kunna begränsa mig till att framhålla,
att förslaget bygger på den förvisso riktiga grundsatsen, att alla
verkligt behövande lärjungar böra komma i åtnjutande av helt avgiftsfri
undervisning vid statens läroverk. När det gäller de lärjungar, åt vilka
med hänsyn till graden av behov nedsättning i avgifterna till läroverkets
kassor bör beredas, framlägga de ett detaljerat förslag, vars huvudtanke
är den, att nedsättningen bör drabba samtliga kassor i lika mån, därvid
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
27
staten, i principiell anslutning till vad sora skett under senare år, bör träda
emellan för täckande av all den förlust, som ljus- oell vedkassan av nu
nämnd anledning får vidkännas.
Statens organisationsnämnd bär för den av nämnden ifrågasatta omläggningen
anvisat tvenne utvägar. Antingen skulle såsom villkor för
befrielse från avgiften till ljus- och vedkassan uppställas, att befrielse
erhållits jämväl från avgifterna till de övriga kassorna. Eller ock skulle
ljus- och vedkassan jämställas med läroverkets övriga kassor på det sättet,
att för de fall, där befrielse från avgifterna till samtliga kassorna icke
kan äga rum, tillskapas möjlighet till en nedsättning i avgifterna över
hela linjen, proportionsvis lika för alla kassorna. Denna sistnämnda anordning,
vilken organisationsnämnden finner giva tillfälle till bättre anpassning
efter elevernas olika förmögenhetsställning än den andra, sammanfaller
sålunda med de sakkunnigas förslag.
Medan statskontoret godtagit sakkunnigförslaget, har detsamma föranlett
åtskilliga erinringar från skolöverstyrelsen. Överstyrelsen vill visserligen
inför de statsfinansiella svårigheterna icke motsätta sig en omläggning.
Men överstyrelsen har icke ansett sig kunna tillstyrka en ordning,
som skulle ställa biblioteks- och materielkassan i sämre ställning än
för närvarande. Överstyrelsen framlägger i detta syfte ett modifierat förslag,
enligt vilket befrielse från avgifterna till statsverket och till läroverkets
kassor skulle meddelas i en bestämd ordning, alltefter graden av
lärjungens behov. Jämväl enligt detta förslag skulle möjlighet föreligga
att erhålla fullständig befrielse från alla avgifter.
Huvudskälet för skolöverstyrelsens avböjande av sakkunnigförslaget är,
såsom redan antytts, att biblioteks- och materielkassan skulle bliva mindre
väl tillgodosedd än fallet varit under de år — från och med läsåret
1928/1929 — då den nya ordningen varit i tillämpning. Denna synpunkt
har emellertid ingalunda varit främmande för de sakkunniga. Tvärtom
hava dessa låtit sig angeläget vara att med tillgängligt material belysa
förslagets verkningar för läroverkens ekonomi och avvägt detsamma med
tanke på att rubbningen må bliva så föga kännbar som möjligt.
Förhållandet är obestridligen det, att den betydelsefulla åtgärd, som
på grund av 1927 års riksdags principuttalande vidtogs av 1928 års riksdag
till underlättande av obemedlade lärjungars studier vid allmänna
läroverk, i verkligheten kommit att få en väsentligen annan och vidare
innebörd än som avsetts. Syftet var, såsom av riksdagsskrivelsen framgår,
att bereda möjlighet för den kategori lärjungar, som erlade avgift endast
till ljus- och vedkassan, att erhålla befrielse från denna, varigenom deras
undervisning skulle kunna bli helt kostnadsfri. Sedermera har läget förändrats
såtillvida, att, i samband med införandet av statsbidrag till Ijusoch
vedkassan, läroverken i alltmera minskad omfattning meddelat
lindring i avgifterna till biblioteks- och materielkassan. I stället för en
grupp lärjungar, vilkas enda avgift utgjorde den till ljus- och vedkassan,
bär uppstått en annan, som erlägger avgift allenast till biblioteks- och
mate riol kassan. Man kan alltså uttrycka saken så, att genom statens åtgöranden
i fråga örn ljus- och vedkassan biblioteks- och materielkassan
beretts ett indirekt understöd.
De sakkunnigas och organisationsnämndens härutinnan överensstämmande
förslag gå nu ut på att skapa en ordning, vilken realiserar i full
utsträckning det syfte som med åtgärden i fråga avsågs. Och därvid har
28
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
man, just för att icke biblioteks- och materielkassorna skola behöva i alltför
hög grad bliva lidande, tänkt sig en repartisering mellan olika kassor,
varigenom tillika beredes möjlighet för ett mera rättvist avvägande av
lindringen i avgifterna för lärjungar av växlande behovsgrad.
I avseende på statens ekonomiska medverkan förutsätter denna plan en
dubbel ändring i den för närvarande tillämpade ordningen. De mest behövande
lärjungarna skola erhålla full befrielse från avgift och därvid
ljus- och vedkassan helt ersättas av statsverket för de avgiftsbelopp, som
den gått förlustig. Men därjämte skola sådana lärjungar, som finnas
vara i behov av nedsättning i totalavgiften, kunna erhålla partiell befrielse
från avgiften till nämnda kassa, och förutsättes härvid, att statsverket
ersätter jämväl de avgiftsbelopp, som på grund av sådan nedsättning
berövas kassan.
Vad angår utformningen av skolöverstyrelsens förslag i nu berörda avseende,
torde det icke kunna bestridas, att detsamma i förhållande till de
sakkunnigas är behäftat med vissa brister, även örn det har förtjänsten
att något bättre tillgodose biblioteks- och materielkassan.
Sålunda rubbar förslaget den alltifrån statsavgifternas införande bestående
ordningen, att befrielse i första hand skall lämnas från dessa avgifter.
Ytterligare gäller, att byggnadsfonden skulle bliva relativt svagt tillgodosedd,
en eventualitet som säkerligen är ägnad att möta starka betänkligheter
inom läroverkskommunerna.
Redan med hänsyn till dessa omständigheter är jag benägen giva företräde
åt de sakkunnigas med organisationsnämndens sammanfallande förslag.
Jag har så mycket större anledning att intaga en sådan ståndpunkt
som överstyrelsen å ena sidan förklarat sig icke med säkerhet kunna beräkna
de föreslagna bestämmelsernas inverkan på beloppet av de av statsmedel
utgående ersättningarna till ljus- och vedkassorna, och å andra
sidan medgivit, att kraven på statskassan på grund av desamma kunna
väntas ökade.
Sedan jag sålunda i princip funnit mig böra godtaga de av de sakkunniga
angivna allmänna grunderna för avgifternas utgående vid fall
av nedsättning, vill jag allenast tillfoga, att deras förslag i övrigt beträffande
sättet för prövningen m. m. av hithörande ärenden samtliga synas
mig innebära påtagliga förbättringar och ägnade att skapa reda och rättvisa
vid handläggningen.
Vad slutligen angår det belopp, varmed anslaget till bidrag till de allmänna
läroverkens ljus- och vedkassor bör upptagas för budgetåret
1932/1933, hava de sakkunniga beräknat detsamma till 250,000 kronor, därav
20,000 kronor skulle disponeras för att efter Kungl. Maj:ts beprövande
utgå såsom bidrag till nedbringande för samtliga lärjungar av avgifterna
till ljus- och vedkassan i sådana fall, då desamma kunna anses alltför
tyngande. Beräkningarna i fråga hava lämnats utan erinran av såväl skolöverstyrelsen
som statskontoret. För min del finner jag mig böra förorda,
att anslag äskas till sagda belopp och med angivna fördelning.
Departementschefen har härefter övergått till att behandla de av de sakkunniga
framlagda förslagen beträffande avlöning åt lärarpersonal vid
de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter och därvid till en början framhållit,
att dessa förslag först och främst beröra frågan örn formerna för
beviljandet av tjänstledighet och meddelande av förordnande vid fall av
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
29
tjänstledighet och vakans vid de allmänna läroverken och vissa andra läroanstalter.
I andra hand avsåge förslagen åtskilliga förändringar i avlöningsbestämmelserna
för lärarpersonalen, närmast föranledda av vad de
sakkunniga föreslagit i fråga örn tjänstledighet o. s. v.
Efter en redogörelse för nuvarande bestämmelser i ämnet, de av de sakkunniga
i dessa hänseenden framlagda förslagen samt skolöverstyrelsens
yttrande i denna del (sid. 53—61 i statsrådsprotokollet) har departements
chefen för egen del anfört bland annat följande:
Såsom jag redan inledningsvis framhållit, åsyfta de av de sakkunniga
föreslagna ändringarna i gällande avlöningsförfattningar uteslutande att
möjliggöra vissa i hög grad önskvärda förenklingar inom de allmänna
läroverkens m. fl. läroanstalters administration. De olika uppslagen i detta
avseende hava i allt väsentligt godtagits av statskontoret och skolöverstyrelsen.
Även jag finner mig höra i huvudsak biträda vad som härutinnan
föreslagits, och torde de ifrågavarande ändringarna böra underställas
riksdagens prövning.
Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang jämväl påkallat flera andra
ändringar i avlöningsbestämmelserna. Dessa avse dels fördelningen i lönnell
tjänstgöringspenningar av det särskilda arvode å 300 kronor, vilket
tillkommer rektor samt ordinarie lektor och adjunkt vid provårsläroverk,
dels fastställande av arvode för partiellt vikarierande övningsskollärare
vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna samt partiellt vikarierande
ämnes- och övningsskollärare vid statens småskoleseminarier,
dels slutligen viss utvidgning av extra ordinarie lärares rätt till understöd
under förfall på grund av sjukdom.
Även örn vissa skäl kunna anföras för att nu tillmötesgå överstyrelsens
önskemål i angivna avseenden, synas mig de håda förstnämnda förslagen
icke äga så nära samband med den föreliggande frågan örn förenklingar
i läroanstalternas administration, att det må synas oavvisligt att
nu upptaga dem till närmare prövning. Och vad angår frågan örn i visst
avseende vidgad rätt för extra ordinarie lärare att komma i åtnjutande
av understöd under förfall på grund av sjukdom, torde denna angelägenhet
såsom berörande ett ämne, som redan i annat sammanhang bragts under
riksdagens prövning, icke nu kunna föranleda någon åtgärd.
I detta sammanhang torde jag tillika i korthet höra erinra örn ytterligare
en åtgärd, som i förenklingssyfte föreslagits av de sakkunniga. De
sakkunniga hava riktat uppmärksamheten därå, att jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 20 november 1816 ett bidrag å sammanlagt 15,000 kronor
av Stockholms stad utgår till huvudstadens läroverk. Beloppet tages
helt i anspråk för bestridande i växlande utsträckning av avlöningen åt
ett trettiotal olika ämnes- och Övningslärare vid vissa av de äldre läroverken
under motsvarande minskning av den till dessa lärare å stat utgående
avlöningen. Det ligger i öppen dag, att genom denna anordning
den månatliga beräkningen av de ifrågavarande lärarnas avlöning väsentligen
försvåras. För avlägsnande av dessa svårigheter hava de sakkun
niga ansett, att Stockholms stads ifrågavarande bidrag i sin helhet bör tillföras
reservationsanslaget till de allmänna läroverken och de olika befattningshavarnas
avlöning upptagas utan fyllnadsbelopp i enlighet med fastställda
normer för avlöningens utgående.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
Utskottets
yttrande.
Häremot har skolöverstyrelsen framhållit, att spörsmålet örn det ifrågavarande
bidragets fortsatta utgående i annan ordning vore föremål för
prövning, och på denna grund avstyrkt sakkunnigförslaget. Statskontoret
har erinrat örn att ämbetsverket i utlåtande den 21 december 1031 avstyrkt
ifrågasatt förändrad användning av detta bidrag. Bidraget torde, anför
statskontoret vidare, för framtiden kunna antingen redovisas under riksstatens
inkomsttitel »Diverse inkomster» eller såsom särskild inkomstpost
a reservationsanslaget till de allmänna läroverken. Den senare anordningen
torde vara att föredraga med hänsyn till bidragets ändamål. Den
i samband härmed föreslagna förändringen i fråga örn lönernas upptagande
i vederbörliga stater ansåge sig statskontoret böra tillstyrka.
Även örn visst formellt fog må kunna föreligga för den av överstyrelsen
gjorda invändningen, kan jag icke tillmäta den sådan vikt, att jag fördenskull
vill undandraga mig att medverka till den praktiska och arbetsbesparande
åtgärd, varom de sakkunniga hemställt. Bidragsbeloppet utgår
för närvarande och lär icke utan riksdagens uttryckliga medgivande kunna
disponeras på annat sätt än hittills skett. Skulle de fortsatta övervägandena.
leda till att en annan ordning härutinnan befinnes önskvärd eller
lämplig, kan densamma givetvis lika väl bringas i tillämpning, örn bidraget
bokföres i en samlad post eller örn detsamma fördelas på ett trettiotal
olika befattningshavare. På denna grund kan jag icke finna hinder möta
för Kungl. Maj:t att redan från och med nästa budgetår vidtaga den förenklingsåtgärd,
varom är fråga. På sätt statskontoret förordat, torde härvid
det ifrågavarande bidraget böra upptagas såsom särskild inkomstpost
under reservationsanslaget och årligen inlevereras till statskontoret.
Slutligen önskar jag, i anslutning till vad jag redan inledningsvis varit
i tillfälle betona, ytterligare framhålla, att den av de sakkunniga föreslagna
omläggningen av skrivbiträdesinstitutionen av statsfinansiella skäl
visserligen icke kan föranleda framställning till innevarande års riksdag.
Denna omständighet bör emellertid icke få utgöra ett hinder för att i all
den utsträckning förhållandena medgiva och göra önskvärt den nuvarande
ordningen må kunna anpassas efter den, som avses att ersätta densamma,
synnerligast som skolöverstyrelsen gentemot sakkunnigförslaget i
denna del icke haft några allvarligare erinringar att göra. Jag föreställer
mig, att det för rektorerna skulle innebära bestämd fördel, örn genom
föreskrift i administrativ väg möjlighet öppnas att med större frihet, än
som hittills varit medgiven, kunna välja biträde å rektorsexpeditionen.
Likaledes torde det förtjäna övervägas att, i samband med den föreslagna
utvidgningen av dispositionsrätten över ljus- och vedkassans medel till
att avse jämväl ersättning för renskrivning och kollationering, bemyndiga
skolöverstyrelsen att vid den ämbetsverket åliggande fördelningen
av anslaget till skrivbiträden å rektorsexpeditionerna beakta de till grund
för sakkunnigförslaget liggande synpunkterna. Såvitt jag kan finna, skulle
genom en dylik anordning möjlighet öppnas att inom det nuvarande anslagets
ram uppnå en, med hänsyn till de olika läroverkens skiftande förhållanden,
rättvisare avvägning av bidragsbeloppen och såmedelst avgjorda
fördelar vinnas för arbetet å rektorsexpeditionerna vid särskilt de
större läroverken.
Det här föreliggande förslaget synes utskottet vara ägnat att i icke
oväsentlig grad bidraga till åstadkommandet av större enkelhet, reda och
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
31
ordning i fråga om läroverkens ekonomiska förvaltning. Då härtill kommer,
att förslaget medför kostnadsminskning för statsverket, anser utskottet
goda skäl föreligga för riksdagen att för sin del godkänna detsamma.
Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Marits förslag.
Av propositionen (sid. 58—59) inhämtas, att skolöverstyrelsen hemställt
örn viss komplettering av de bestämmelser, som i kungörelsen nr 660/1918
äro meddelade i fråga örn rätt för extra ordinarie lärare att under tjänstledighet
för sjukdom uppbära viss del av honom eljest tillkommande arvode.
Enligt nu gällande bestämmelser utgör förutsättningen för sådan
rätt, att läraren före förordnandet tjänstgjort vid allmänt läroverk eller
folkskoleseminarium minst ett år. Enligt överstyrelsens mening borde även
tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet och de tekniska läroverken få
räknas till godo i detta hänseende. Att så ej redan vore förhållandet, berodde
enligt överstyrelsens mening på ett förbiseende. Utskottet vill för
sin del ansluta sig till överstyrelsens uppfattning örn skäligheten av en
ändring i detta hänseende, varom förslag torde i vederbörlig ordning höra
föreläggas riksdagen.
Utskottet hemställer alltså, att riksdagen må
a) medgiva, att terminsavgiften till biblioteks- och materielkassorna
vid de allmänna läroverken må från och
med läsåret 1932/1933 utgå med ett belopp av högst tio
kronor, med rätt för Kungl. Majit att efter i varje särskilt
fall gjord framställning medgiva förhöjning av densamma
intill femton kronor;
b) såsom bidrag till täckande av de utgifter, som skola
bestridas av ljus- och vedkassan vid allmänt läroverk, anvisa
för budgetåret 1932/1933 ett extra förslagsanslag av
250,000 kronor, därav högst 20,000 kronor må, efter Kungl.
Maj:ts beprövande, användas såsom bidrag till nedbringande
för samtliga lärjungar av avgifterna till nämnda
kassa i sådana fall, då desamma kunna anses alltför
tyngande;
c) besluta, att manlig partiellt vikarierande ämneslärare
vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium samt
manlig partiellt vikarierande adjunkt vid högre lärarinneseminariet
skall i avlöning åtnjuta, 140 kronor, vad angår
vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarium, därest
han är behörig till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk, samt vad angår
annan vikarierande ämneslärare eller vikarierande adjunkt,
därest han avlagt de examina och prov, som er
fordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, eljest 120 kronor, för veckotimme räknat,
32
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
att kvinnlig partiellt vikarierande ämneslärare vid allmänt
läroverk och folkskoleseminarium ävensom kvinnlig
partiellt vikarierande adjunkt och partiellt vikarierande
ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet skall i avlöning
åtnjuta, 130 kronor, vad angår vikarierande ämneslärare
vid folkskoleseminarium, därest hon är behörig
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium eller adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, samt vad angår annan vikarierande
ämneslärare ävensom vikarierande adjunkt och
vikarierande ämneslärarinna, därest hon avlagt de examina
och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme
räknat,
att vad hittills stadgats angående årsarvode åt extra
och vikarierande ämneslärare vid högre allmänt läroverk,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarium
skall avse sådan lärare med full tjänstgöring;
d) besluta, att vad i gällande avlöningsbestämmelser
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, statens
småskoleseminarier, statens blindundervisningsanstalter,
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte och
de tekniska läroverken är föreskrivet därom, att befattningshavare,
som undfår tjänstledighet av annan orsak
än sjukdom, kan förpliktas att under ledigheten utöver
sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt, skall ändras därhän, att befattningshavare
skall under enahanda förutsättning, där ej Kungl. Maj:t
annorlunda förordnar, under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen, eller, vad angår
lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet, statens
folkskoleseminarier och de tekniska läroverken, så mycket
av lönen eller i förekommande fall av hyresersättningen
eller hyresbidraget, som för befattningens uppehållande
erfordras;
e) besluta, att, där ej Kungl. Majit för visst fall annorlunda
bestämmer, arvodet till vikarie för rektor vid
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda skall utgå
i enlighet med de grunder, som gälla i fråga örn vikarie
för rektor vid högre allmänt läroverk, samt till vikarie för
rektor vid förskolan för blinda i Växjö och vid hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda samt för vårdanstalten i
Statsutskottets utlåtande Nr 44.
33
Lund för blinda med komplicerat lyte i enlighet med de
grunder, som gälla i fråga örn vikarie för rektor vid realskola.
Stockholm den 5 april 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 39.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 0 sand.
haft. (Nr 39-44.)
3