Statsutskottets memorial Nr 145.

1

Nr 145.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1932 kl. 2 e. m.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av
folk- och småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta
motioner. (2:a avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition,
nr 143, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, hade
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag, för riksdagen framlagt
förslag angående omorganisation av folk- och småskoleseminarierna.

I berörda statsrådsprotokoll hade departementschefen beträffande inträdesfordringarna
till det fyraåriga folkskoleseminariet anfört följande:

Då det alltså för närvarande gäller att få till stånd en omorganisation
av de nuvarande seminarierna, måste givetvis även spörsmålet om
de fyraåriga folkskoleseminariernas bitr ädesfor äring ar komma i betraktande.
Fråga är, huruvida ett samband mellan seminariet och det allmänna
skolväsendet skulle i förevarande avseende lämpligen kunna åstadkommas.
Redan år 1911 upptog folkundervisningskommittén den frågan
till behandling, huruvida avlagd realskolexamen skulle kunna uppställas såsom
inträdesvillkor vid folkskoleseminarierna. För det dåvarande fann kommittén
ett sådant krav icke lämpligt, men kommittén uttalade den meningen,
att man i framtiden kunde komma att i väsentlig utsträckning grunda seminariet
på realskolan och detta i den mån den kommunala mellanskolan
kunde vinna utveckling och därmed tillfällen i ökat mått beredas ungdom
ur de bredare folklagren att erhålla den skolbildning, som vitsordas i realrkolexamen.
En sådan utveckling har nu ägt rum, och skolöverstyrelsen
har i tabellform påvisat, vilket stort inflytande denna utveckling redan haft
på seminariernas elevrekrytering, samt till följd därav ifrågasatt, örn icke
tiden nu kunde vara inne, flå frågan örn förhållandet mellan folkskoleseminarium
och realskola borde upptagas till förnyad omprövning. Den tiden
är enligt min mening inne, och rätta tillfället för frågans avgörande synes
mig vara just nu i sammanhang med den större frågan örn seminariernas
omorganisation.

För närvarande gå fordringarna för inträde i det fyraåriga seminariet icke
utöver de kunskaper, som kunna förvärvas i en folkskola litt. A, utom i

Billan!/ till riksdagens protokoll 1933. 0 sami. 81 haft. (Nr 145.) 1

2

Statsutskottets memorial Nr 145.

historia och geografi, i vilka ämnen fordras kunskaper i huvudsak till den
omfattning, som meddelas i realskolans fem lägre klasser. Med hänsyn dels
till de vidgade möjligheter, som numera finnas för realexamens avläggande,
dels till den omständigheten, på vilken skolöverstyrelsen fäst uppmärksamheten,
att ett stort antal av de intagna eleverna numera komma till seminariet
med avlagd realexamen eller i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna
med förvärvad normalskolekompetens — under åren 1926—1930 i
medeltal 35,6 procent — anser jag, att inträdesfordringarna kunna och böra
höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera,
dock med visst undantag, som jag genast skall nämna. Utan tvivel har
överstyrelsen rätt däri, att en sådan anordning icke bör vidtagas, varigenom
utpräglat studiebegåvade ynglingar och flickor med särskilt god utrustning
för lärarkallet, vilka hava sina hem i mera avlägset liggande
bygder, praktiskt taget, utestängas från inträde vid folkskoleseminarium.
Inträdesfordringarna böra därför enligt min mening fastställas till avlagd
realexamen eller för inträdessökande, som icke avlagt realexamen, till kunskaper,
vilka motsvara dem, som intygas genom realexamen, dock att
fordringarna må begränsas till vitsord i allenast ett levande språk. Genom
det sistnämnda alternativet möjliggöres för ungdom från nyssnämnda avlägsna
bygder att i hemmet, eventuellt genom någon närboende lärares hjälp, tillägna
sig de kunskaper, som fordras för inträde vid seminariet. Höjas inträdesfordringarna
på sätt jag nu föreslagit, skulle därigenom vinnas, dels
att arbetet vid det fyraåriga seminariet kunde bliva mindre forcerat, dels ock
att en förstärkt lärarutbildning kunde komma till stånd. Det sistnämnda
synes mig vara av behovet påkallat, särskilt med hänsyn till den starka
och snabba pedagogiska utveckling, som i vår tid försiggår i andra delar
av världen. Skolöverstyrelsen har visserligen ansett, att en särskild utredning
av nu förevarande spörsmål borde åvägabringas, men en sådan synes
mig icke erforderlig. De kommunala mellanskolorna och realskolorna hava
nu vunnit en så vidsträckt utbredning över hela vårt land, och de äro av
allmänheten så väl kända, att det numera ur dessa synpunkter icke behöver
möta något hinder att fastslå inträdesfordringarna vid de fyraåriga seminarierna
till det kunskapsmått jag ovan angivit. Och vad angår seminarierna
har överstyrelsen själv konstaterat, att nämnda inträdesfordringar skulle för
dem medföra vissa angivna fördelar. Vad som däremot, under förutsättning
att mitt förslag vinner godkännande, sedermera kräver utredning är
frågan örn en ny undervisningsplan samt örn behövliga ändringar i gällande
seminariestadga. Men det bör tydligen ankomma på skolöverstyrelsen att
efter ett eventuellt riksdagens beslut i ämnet verkställa denna utredning och
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i sådana avseenden. Skulle därvid
visa sig, att de nya seminarierna med avseende på det kunskapsmått de
komma att meddela mera än nu närmade sig hän mot likvärdighet med
någon av de nuvarande gymnasielinjerna, skulle också frågan örn folkskollärares
tillträde till universitet eller högskola för fortsatt vetenskaplig utbildning
lättare kunna vinna sin lösning. Denna fråga framlade centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening för Kungl. Maj:t redan 1911.
Den har sedermera varit föremål för vederbörande myndigheters yttranden,
och skolkommissionen avgav i sitt betänkande VI den 27 april 1923 utredning
och förslag i ämnet. För min del anser jag, att sagda fråga bör
komma till ett avgörande, så fort möjlighet därtill förefinnes.

Statsutskottets memorial Nr 145.

3

I fråga om inträdesfordringarna till det fyraåriga folkskoleseminariet hade
inom riksdagen väckts åtskilliga motioner.

I sitt utlåtande nr 122 i anledning av Kungl. Marits ovanberörda proposition
jämte de i ämnet väckta motionerna hade utskottet i fråga örn inträdesfordringarna
till det fyraåriga folkskoleseminariet anfört bland annat
följande:

»I fråga örn inträdesfordringarna gäller för närvarande, såsom i propositionen
erinrats, att desamma ungefärligen motsvara de kunskaper, som
förvärvas i en folkskola av A-formen, dock att i historia och geografi fordras
kunskaper i huvudsak till den omfattning, som meddelas i realskolans
tre, respektive fyra lägsta klasser. Departementschefen har, med hänsyn
dels till de vidgade möjligheterna för realexamens avläggande dels ock till
att ett stort antal av de intagna eleverna numera kommer till seminariet
med avlagd realexamen eller, i fråga örn vissa av de kvinnliga eleverna, med
förvärvad normalskolekompetens, ansett, att inträdesfordringarna höra
höjas till det mått av kunskaper, som realexamen är avsedd att garantera.
Enligt departementschefens mening borde inträdesfordringarna fastställas
till avlagd realexamen eller, för inträdessökande, som icke avlagt realexamen,
till kunskaper, vilka motsvarade dem, som intygades genom
nämnda examen, dock att i fråga örn främmande levande språk fordringarna
finge begränsas till vitsord i allenast ett sådant språk. Genom det
sistnämnda alternativet skulle för ungdom från mera avlägset liggande
bygder, där tillfälle till avläggande av realexamen saknades, möjliggöras
att i hemmet tillägna sig de kunskaper, som fordrades för inträde vid
seminariet.

Berörda förslag angående inträdesfordringarna har föranlett vissa
motionsvis framställda yrkanden.

Sålunda hemställes i motionen I: 328, att riksdagen måtte göra det uttalandet,
att inträdesfordringarna till fyraårigt folkskoleseminariums första
klass höra höjas till det mått av kunskaper, som realexamen eller — beträffande
kvinnliga elever — jämväl avgångsbetyg från vare sig högre
flickskolas högsta klass (normalskolekompetens) eller kommunal flickskolas
högsta klass å den teoretiska linjen äro avsedda att garantera.

I motionerna I: 333 och II: 483 påyrkas, att riksdagen måtte i fråga örn
inträdesvillkoren till fyraårigt folkskoleseminarium besluta dels att samtliga
inträdessökande skola avlägga inträdesprov i vissa föreskrivna
ämnen dels ock att rätt till avläggande av nämnda prov må tillerkännas
1 :o) den, som avlagt realexamen, 2:o) den, som erhållit avgångsbetyg från
en högre flickskolas eller en kommunal flickskolas teoretiska eller praktiska
linje, 3:o) under vissa villkor den, som avlagt godkänd avgångsexamen
från av Kungl. Majit för ändamålet godkänd högre folkskola, samt
4:o) den, som efter tidigare företagen prövning vid seminariet i enlighet

4

Statsutskottets memorial Nr 145.

med fordringarna i realexamen erhållit minst betyget godkänd i de av
realskolans kunskapsämnen, vilka icke ingå i det nyss nämnda, för alla
inträdessökande gemensamma inträdesprovet, dock att prov endast behöver
avläggas i ettdera av språken tyska och engelska.

Under det att nämnda motioner kunna sägas komplettera Kungl. Martts
förslag, påkallas i motionerna I: 338, II: 495 och II: 496 närmare utredning
angående inträdesfordringarna till den fyraåriga seminariekursen. I
motionen 1:338 föreslås skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa en skyndsam utredning i ämnet. I
motionen II: 495 hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning av frågan örn inträdesvillkoren
vid folkskoleseminarierna och därav följande spörsmål om
nämnda seminariers organisation samt, i den mån så kunde anses påkallat,
förelägga riksdagen resultatet av denna utredning. Slutligen yrkas i
motionen II: 496, att riksdagen måtte besluta att icke biträda propositionen
i fråga örn de föreslagna höjda inträdesfordringarna till den fyraåriga
seminariekursen samt hemställa hos Kungl. Majit örn ytterligare utredning
beträffande inträdesfordringar. Det bör nämnas, att i motionen II: 496
i detta sammanhang framställes krav på närmare utredning även i fråga
örn kursplanerna.

Såsom föranledda av Kungl. Maj:ts förslag angående inträdesfordringarna
kunna även upptagas de i motionerna I: 325 och II: 476 gjorda yrkandena,
att riksdagen måtte besluta, att utredning skall verkställas örn hur
landsbygdens ungdom, som fått sin skolbildning uteslutande eller huvudsakligen
i folk- och fortsättningsskolor, i begränsad omfattning må kunna
utbildas till folkskollärare.

Enligt utskottets uppfattning kan en sådan ändring av inträdesvillkoren
vid det fyraåriga folkskoleseminariet, varigenom realexamen uppställes
såsom normgivande för det erforderliga kunskapsmåttet, icke betraktas
såsom eftersträvansvärd. Departementschefen har visserligen icke tänkt
sig, att avlagd sådan examen skulle göras till en oeftergivlig- fordran, utan
föreslagit, att en annan väg alternativt skulle hållas öppen sålunda, att
ett genom självstudier förvärvat kunskapsmått, motsvarande realexamens,
jämväl skulle kunna berättiga till inträde, vilket alternativ upptagits med
tanke på ungdomen från mera avlägset liggande bygder, där möjligheter
till skolgång i realskola saknas. Detta oaktat håller utskottet före, att,
därest berörda förslag genomfördes, en stor del av den landshygdsungdom,
som hittills rekryterat våra folkskoleseminarier och som utgör en värdefull
tillgång för dessa, skulle avhållas från att söka sig till seminarierna
på den grund att blotta förefintligheten av stadgandet örn realexamen
skulle för dem, som icke varit i tillfälle att avlägga denna examen, framstå
såsom ett hinder. Säkerligen skulle också avsaknaden av realexamensvitsord
för vederbörande försvåra tillträdet till seminariet.

Statsutskottets memorial Nr 145.

5

Därest å andra sidan — såsom med en viss grad av sannolikhet kan antagas
— en bestämmelse av det innehåll, Kungl. Majit föreslagit, komme
att föranleda en ökad tillströmning till de teoretiska skolorna, måste en
sådan verkan enligt utskottets mening betecknas såsom icke önskvärd.

Såsom ett vägande skäl för den föreslagna höjningen av inträdesfordringarna
har åberopats det förhållandet, att den del av de inträdessökande,
som kunnat förete vitsord örn avlagd realexamen eller örn normalskolekompetens,
alltjämt varit stadd i tillväxt under de senare åren och numera
är betydande. Med anledning härav synes det vara skäl att påminna
örn att den andra delen av de inträdessökande, den del, som ej kunnat
stödja sig på nämnda meriter, dock alltjämt utgör det övervägande flertalet.

Utskottet kan icke finna, att, med hänsyn till statsintresset, tillräckliga
skäl föreligga att företaga en så väsentlig höjning av inträdesfordringarna,
som den av Kungl. Majit ifrågasatta. I det stora hela förefaller det utskottet,
som örn våra folkskoleseminarier i den gestaltning, de erhöllo genom
1914 års seminariereform, visat sig väl skickade att fylla sin uppgift.
Våra folkskollärares utbildning torde i allmänhet motsvara de krav, deras
blivande verksamhet ställer på dem i fråga örn insikter och färdigheter
och även sätta dem i stånd att följa utvecklingen på det pedagogiska området
och därav tillägna sig det, som för deras arbetsförhållanden kan
vara användbart. Utskottet känner sig därför icke övertygat örn att den
tilltänkta förhöjningen av inträdesfordringarna kan motiveras med ett
verkligen förefintligt behov av en förstärkt lärarutbildning; i varje fall
synes det icke vara på denna väg, som ett sådant mål lämpligen bör eftersträvas.

Den påtalade forceringen i seminariearbetet har även ansetts kunna
minskas genom inträdesfordringarnas höjning på av Kungl. Majit föreslaget
sätt. Utskottet tvivlar icke på att det härutinnan kan vara behövligt
nied en lättnad för seminariernas elever, men håller före, att en sådan
lättnad hör sökas genom gallring och koncentration av lärostoffet, vilket
torde vara möjligt utan någon genomgripande höjning av kunskapsnivån
hos de i första klassen inträdande eleverna.

Av nu anförda skäl måste utskottet ställa sig avvisande mot Kungl.
Majlis ifrågavarande förslag och de motioner, I: 840 och lii 494 samt Ii 328,
Ii 333 och lii 483, som åsyfta dels bifall till, dels ock en komplettering av
nämnda förslag.

Vad beträffar de motionsvis framkomna yrkandena på förnyad utredning
i fråga örn inträdesfordringarna, torde av det förut anförda vara
klart, att utskottet icke kan biträda dessa yrkanden, för så vitt de åsyfta
utredning angående en väsentlig höjning av inträdesfordringarna av det
felag, Kungl. Majit föreslagit. Däremot vill det -synas utskottet, som örn det
kunde vara nyttigt, att en undersökning verkställdes, huruvida icke de gäl -

6

Statsutskottets memorial Nr 145.

lande inträdesfordringarna i ett eller annat avseende kunna vara i behov av
en omarbetning. Att härvid i ett eller flera ämnen en höjning kan finnas
motiverad, får givetvis icke betraktas såsom uteslutet. Med hänsyn
till önskvärdheten av att en dylik undersökning eller utredning kommer
till stånd vill utskottet förorda, att riksdagen hos Kungl. Majit gör särskild
framställning härom. Utskottet anser sig böra tillägga, att utskottet
förutsätter, att fordran på särskild inträdesprövning under alla förhållanden
bibehålies. Enligt utskottets mening erbjuder nämligen inträdesprövningen
ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna ett gott elevmaterial.
»

Frågan örn inträdesfordringarna hade vidare av utskottet behandlats i
dess hemställan i punkterna I. B och I), i vilka punkter hemställts, att
riksdagen beträffande organisationen av statens folkskoleseminarier måtte

B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,
Petrus Nilssons m. fl., Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P. Johanssons
och Paulis, Asplunds och Sandströms, Olof Olssons, Norlings och Carl
Carlssons, Perssons i Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl.,
Andersons i Norrköping m. fl., Hammarlunds m. fl., Hages m. fl., Månssons
i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes motioner (1:325, 327,
329, 330, 331, 334, 338 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 484, 487, 494, 495 och
496), såvitt de avse annat än höjning av inträdesfordringarna vid det fyraåriga
seminariet, samt herr Lundquists i Rotebro motion (II: 497), sistnämnda
motion dock endast så vitt den angår övningsskolornas vid folkskoleseminarierna
utvidgning, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning i fråga örn organisationen
av statens folkskoleseminarier i övrigt, med beaktande av de synpunkter,
utskottet ovan anfört, samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill denna förnyade utredning kan giva anledning;

D. besluta, att herrar Thelius, Karl Andreas Anderssons, Wijkanders och
Forssells motioner (I: 328, I: 333 och II: 483), ävensom herrar Bergmans
m. fl., Tjällgrens m. fl., J. P. Johanssons och Paulis, Olof Olssons, Sjödahls,
Norlings och Carl Carlssons, Nilssons i Karlstad m. fl., Hammarlunds
m. fl., Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons och Weijnes
motioner (I: 325, 329, 331, 338, 339 och 340 samt II: 476, 484, 494, 495 och 496),
i vad dessa motioner avse höjning av inträdesfordringarna vid det fyraåriga
seminariet, må anses besvarade med vad utskottet förut i sitt utlåtande
anfört.

I en vid utlåtandet fogad, av herr Kvarnzelius m. fl. avgiven reservation
hade, så vitt nu är ifråga, hemställts,

dels att utskottets motivering måtte erhålla följande lydelse:

»Såväl av departementschefens anförande som av de i ämnet väckta motionerna
synes framgå, att de nuvarande bestämmelserna angående inträ -

Statsutskottets memorial Nr 145.

7

desfordringarna vid det fyraåriga folkskoleseminariet icke kunna anses
tillfredsställande. Den omdaning, som det pedagogiska arbetet för närvarande
över hela världen undergår, ställer större krav på folkskolans lärare
än tidigare. I samma riktning verka även de förändringar, som skett i
vårt allmänna skolväsende till följd av 1927 års skolreform, varigenom
folkskolan i större utsträckning än tidigare varit fallet har att tjäna såsom
underlag för den högre skolan. Utvecklingen har vidare medfört, att
det faktiska kunskapsmått, som fordras för inträde i första klassen av
fyraårigt seminarium, numera genomsnittligt torde ligga avsevärt högre
än nämnda bestämmelser angiva. Även häri ser utskottet ett tungt vägande
skäl att taga frågan örn inträdesfordringarnas revidering under
övervägande. Enligt utskottets mening föreligger ingen anledning att avskaffa
fordran på särskild inträdesprövning, något som väl näppeligen
heller torde hava varit departementschefens avsikt. Tvärtom anser utskottet
inträdesprövningen erbjuda ett lämpligt medel att tillförsäkra seminarierna
ett gott elevmaterial, varför berörda prövning under alla förhållanden
torde böra bibehållas. Men vad själva kunskapsfordringarna
beträffar, anser utskottet det väl befogat att ifrågasätta, huruvida icke
dessa böra bringas till bättre överensstämmelse med de faktiska förhållandena.
Härmed vill utskottet icke hava sagt, att utskottet delar departementschefens
uppfattning örn att realexamen bör stadgas såsom
kunskapsnorm. Utskottet anser sig härutinnan icke böra intaga någon
bestämd ståndpunkt, emedan utskottet — i motsats till departementschefen
men i överensstämmelse med skolöverstyrelsen och de i motionerna
1:338, 11:495 och 11:496 framställda yrkandena — finner detta spörsmål
ännu icke vara moget för ett avgörande. Frågan tarvar enligt utskottets
mening en ingående, ytterligare utredning, vid vilken tillfälle
jämväl bör lämnas lärarkollegierna vid seminarierna att säga sin mening
i ämnet. En sådan utredning kommer givetvis även att beröra kursplanernas
innehåll och kan på sådant sätt jämväl rulla upp betydelsefulla
rent organisatoriska spörsmål. Då utskottet anser här föreliggande fråga
vara av stor vikt för folkskollärarutbildningen, vill utskottet förorda, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t gör särskild framställning örn utredning i
ämnet. För att frågan må kunna allsidigt bedömas, synes utredningskravet
lämpligen böra helt allmänt angivas såsom avseende ändring av inträdesfordringarna
vid det fyraåriga folkskoleseminariet.

Av vad utskottet nu anfört framgår, att utskottet icke i förevarande del
kan biträda vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller motionerna 1:328 samt
1:333 och 11:483 men däremot ansluter sig till de i motionerna 1:338,
II: 495 och II: 496 framställda utredningsyrkandena. Så till vicia blir även
det i motionerna I: 325 och II: 476 framförda utredningskravet tillgodosett,
som givetvis intet hindrar, att vid den blivande utredningen även i sistnämnda
motioner berörda spörsmål vinner beaktande, i den händelse skäl
härtill befinnas föreligga.»

8

Statsutskottets memorial Nr 143.

dels ock att utskottets hemställan under B. måtte erhålla följande lydelse:

»B. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och herrar Bergmans m. fl.,
Petrus Nilssons m. fl., Thelins, Tjällgrens m. fl., Oscar Olssons m. fl., J. P.
Johanssons och Paulis, Karl Andreas Anderssons, Asplunds och Sandströms,
Olof Olssons, Sjödahls, Norlings och Carl Carlssons, Perssons i
Falla m. fl., Nilssons i Karlstad m. fl., Schotts m. fl., Andersons i Norrköping
m. fl., Wijkanders och Forssells, Hammarlunds m. fl., Hages m. fl.,
Månssons i Furuvik och Holmströms, Thomsons, Weijnes samt Lundquists
i Rotebro ovannämnda motioner (I: 325, 327, 328, 329, 330, 331, 333, 334,
338, 339 och 340 samt II: 472, 476, 481, 482, 483, 484, 487, 494, 495, 496 och
497), sistnämnda motion (II: 497) dock endast så vitt den angår övningsskolornas
vid folkskoleseminarierna utvidgning, i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning
i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt, med
beaktande av de synpunkter, utskottet ovan anfört, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kan giva anledning;» samt

att utskottets hemställan under D. måtte utgå.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren
beträffande den del av ärendet, varom nu är fråga, antagit det förslag,
som innefattas i den vid utlåtandet fogade, av herr Kvarnzelius m. fl.
avgivna reservationen, under det att andra kammaren härutinnan bifallit
utskottets hemställan.

Då de skiljaktiga beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synas vara av
den beskaffenhet, att någon sammanjämkning dem emellan icke är möjlig,
och då gemensam omröstning i ärendet ej kan äga rum, har frågan angående
inträdesfordringarna till det fyraåriga folkskoleseminariet för
denna riksdag förfallit, vilket utskottet härigenom skolat för riksdagen
anmäla.

Stockholm den 7 juni 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från förstakammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Olof Olsson, Bergqvist, Svensson
i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Carlsson i Gävle, Pauli, Nylander,
Björck och Alexander Nilsson samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Bengtsson i
Norup, Olsson i Blädinge, Holmgren, Olofsson i Digernäs, Persson i Fritorp, Andersson
i Höör, Lindskog, Jonsson i Eskilstuna och Svensson i Grönvik.

Stockholm 1932, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

321819