Statsutskottets utlåtande Nr 114.

1

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1932 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till hospitalsbyggnader.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd oell behov för budgetåret 1932/1933 bär
Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkt 54 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag)
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, dels till hospitalsbyggnader för budgetåret 1932/1933
beräkna ett extra reservationsanslag av 6,250,000 kronor, dels ock beräkna,
att av nämnda belopp 850,000 kronor skulle utgå av statsverkets fond av
rusdrycksmedel.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 19 februari
1932 dagtecknad proposition, nr 129, vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen att

I) besluta, att ett för 216 vårdplatser avsett sinnessjukhus skall, för en
beräknad kostnad av högst 2,500,000 kronor, i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten C. Westman i juli 1929 upprättade och i vissa delar i
juni 1931 omarbetade ritningar, samtliga ritningar märkta »Kungl. Medicinalstyrelsen
1932», uppföras å ett inom Visby stad beläget område, vilket å en
av stadsingenjören A. Serboni år 1912 upprättad karta över staden utmärkts
med röda gränslinjer och med beteckningen »Område för nytt hospital»,
dock med den jämkning i gränserna för området, som avses i ett mellan
medicinalstyrelsen och stadsfullmäktige i Visby den 16 juni och den 26
augusti 1927 träffat avtal;

II) besluta, att efter ibruktagandet av det under I) avsedda nya sinnessjukhuset
i Visby skall, på i statsrådsprotokollet angivna villkor, till Visby
stad utan ersättning med äganderätt överlåtas den del av det till S:t Olofs
sjukhus i Visby hörande området, som å en av Serboni den 14 januari 1920
upprättad karta över platsen kring Helgeands ruin betecknats med röda och
gröna streck; samt

III) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälsooch
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag, därav
850,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 6,250,000
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 64 käft. (Nr 114.)

1075 32 l

2 Statsutskottets utlåtande Nr 114.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Inledning.

I en inledning till propositionen har departementschefen erinrat, att en
plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården framlades
i propositionen nr 165 till 1928 års riksdag, enligt vilken plan den rådande
bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle fyllas medelst
genomförande av ett i planen ingående byggnadsprogram.

Föredragande departementschefen underströk emellertid, att han icke ville
hava uttalat, att statsmakterna då skulle fatta avgörande ståndpunkt till
någon detaljerad plan för åstadkommande av nya sinnessjukplatser, utan
att avsikten endast vore, att statsmakterna skulle för sig klargöra det resultat,
som de ansåge inom viss tid böra vinnas, och att alltså den då och
i framtiden förestående prövningen av föreliggande byggnadsfrågor skulle
ske under vederbörligt hänsynstagande därtill.

Sammanlagda antalet hospitalsplatser för sinnessjuka skulle efter förslagets
genomförande komma att uppgå till omkring 16,500. Kostnaderna för planens
utförande beräknades till 39,549,500 kronor.

I riksdagens skrivelse i frågan (nr 287 år 1928) uttalades, att det icke längre
borde anstå med vidtagande av mera planmässiga åtgärder för fyllande av
den starka bristen på platser för sinnessjuka å de statliga sinnessjukanstalterna
liksom ej heller med ordnande av frågan rörande vården av vuxna,
vanartade sinnesslöa. Arbetet med ökande av antalet platser för nämnda
vårdbehövande borde sålunda energiskt fortsättas och därvid bedrivas efter
en enhetlig plan. Med hänsyn till det trängande behovet av ökat antal
hospitalsplatser borde anskaffningen av dessa ske inom så kort tidsperiod,
som omständigheterna medgåve. Oaktat de stora kostnader, som åsamkades
statsverket för planens genomförande, syntes därför tidsperioden för planens
genomförande, så vitt då kunde bedömas, i enlighet med vad departementschefen
förordat, böra bestämmas till 10 år. Mot grunddragen i det framlagda
förslaget rörande sättet för platsanskaffningen fann riksdagen, såvitt
då kunde bedömas, icke anledning till erinran. Riksdagen saknade emellertid
anledning att närmare ingå på vad departementschefen yttrat i förevarande
hänseende.

Det anslag, som för planens genomförande i enlighet med propositionens
förslag beviljades för budgetåret 1928/1929, uppgick till 3,500,000 kronor.

Genom proposition nr 220 till 1929 års riksdag begärdes till fortsatta
åtgärder för den godkända hospitalsbyggnadsplanens genomförande för budgetåret
1929/1930 ett anslag av 4,100,000 kronor. Riksdagen biföll förevarande
proposition (riksdagens skrivelse nr 288).

I proposition nr 150 till 1930 års riksdag föreslogos vissa ändringar i
1928 års plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.
Såsom framgår av jämförelse med en vid propositionen fogad översikt över
beräknade kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. under

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

3

budgetåren 1928/1929—1937/1938 skulle 1928 års plan efter de föreslagna
ändringarna te sig på följande sätt:

Platsantal

Anstalt

Utvidgning av Yäxjö hospital .....................

Nytt hospital i Visby.....................................

Hospital vid Umeå.......................................

Upptagningspaviljong vid Umeåhospitalet

Omändring av Vänersborgs kaserner..........

Omändring av Jönköpings kaserner.............

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital

Nya platser vid äldre hospital......................

Övertagande av s. k. länsplatser vid äldre hospital 303

Psykiatrisk klinik i Lund ....................................... 102

Kliniker i Stockholm och Uppsala ........................ 200

Omändring av Sala kaserner................................... —

Omändring av Örebro kaserner ............................. —

Tillbyggnad av Piteå hospital................................. 170

Hospital i Gävleborgs län....................................... 518

Omändring av Vaxholms kasern (eller motsvarighet) —

Omändring av Lunds kaserner ............................. —

Större omändringsarbeten:

Vänersborgs hospital ......................................... —

Uppsala hospitals w. c.-anläggning..................... —

» » köks reparation..................... —

Vadstena hospitals vattenledning m. m............. —

Första klass paviljonger vid Lunds hospital ... —

Övriga..................................................... —

Summa 5,048

Sinnes sjuka 480 200 j

918

587

1,220

200

150

Sinnes slöa -

283

370

350

305

612

1,920

Kostnad

kronor

3,807,600

2.515.300

7.650.000

2.662.000

6.750.000

1,000,000

525.000
1,060,500

724,100

2,000,000

1.367.000

1.409.000

2.200.000

4.144.000
2,025,650

4.200.000

50,000

234,500

116,300

1,458,350

209.000

2.100.000

48.208.300

För budgetåret 1930/1931 anvisades för det ändamål, varom nu är fråga,
4,700,000 kronor.

I proposition nr 140 till 1931 års riksdag angående anslag till hospitals -byggnader äskade Kungl. Majit anvisande av medel för huvudsakligen följande
ändamål, nämligen dels till fortsättande och avslutande av ombyggnaden
av första klasspaviljongerna vid Lunds hospital och asyl (S:t Lars
sjukhus i Lund) samt av ombyggnads- och ändringsarbetena vid Vadstena
hospital och asyl (Birgittas sjukhus i Vadstena), dels till fortsatta arbeten
med uppförandet av sinnessjukhuset vid Umeå (Umedalens sjukhus vid
Umeå), med omändring av kasernetablissementet i Jönköping (Eyhovs sjukhus
i Jönköping) samt med ny- och ombyggnader vid Växjö hospital (S:t Sigfrids
sjukhus vid Växjö), dels till utförande av vissa ändringsarbeten å vattenverket
vid Sundby sjukhus vid Strängnäs, dels och till påbörjande av ny
ångpannebyggnad m. m. vid S:t Lars sjukhus samt till arbeten för omändring
och utbyggnad av kasernetablissementet i Lund till anstalt för vuxna
svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön (Vipeholms sjukhus i Lund) för
vilket sistnämnda byggnadsföretag dittills endast förberedande åtgärder vidtagits.
För bestridande av kostnader för underhåll av byggnader vid Byhovs
sjukhus samt för vissa utredningar räknades därutöver med ett mindre be -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

lopp. Det sammanlagda medelsbeliovet uppskattades i propositionen till
omkring 6,837,000 kronor. Med hänsyn till påräkneliga reservationer å
tillhopa 434,500 kronor ansågs emellertid anslagsbehovet för budgetåret
1931/1932 kunna begränsas till i avrundat tal 6,400,000 kronor.

Propositionen blev till alla delar bifallen av riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 200).

Genom brev den 26 juni 1931 har Kungl. Majit beslutat angående användningen
av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 6,400,000
kronor jämte därtill överförda reservationer, varvid till följande ändamål

anvisats här angivna belopp:

Kronor.

till fortsättande av uppförandet av Umedalens sjukhus vid Umeå 2,300,000
till fortsättande av anordnandet av Ryhovs sjukhus i Jönköping... 1,650,000
till fortsättande och avslutande av ombyggnad av första klasspaviljongerna
vid S:t Lars sjukhus i Lund ................................. 109,000

till påbörjande av arbeten med ny ångpannebyggnad och ång panneanläggning

m. m. vid S:t Lars sjukhus i Lund.................. 228,000

till fortsatta ny- och ombyggnadsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus

vid Växjö .......................................................................................... 850,000

till fortsättande och slutförande av vissa ombyggnads- och ändringsarbeten
vid Birgittas sjukhus i Vadstena .................................... 281,000

till påbörjande av anordnande av Vipeliolnis sjukhus i Lund...... 1,300,000

till utförande av ändringsarbeten å vattenverket vid Sundby

sjukhus vid Strängnäs .................................................................... 89,000

till underhåll i erforderlig omfattning av för Byhovs sjukhus i

Jönköping avsedda byggnader......................................................... 12,000

Summa kronor 6,819,000

Återstoden, 15,500 kronor, av summan av anslagsbeloppet och de till 434,500
kronor beräknade reservationerna reserverades till Kungl. Maj:ts disposition.

I årets statsverksproposition framhöll departementschefen, att medel för
nästkommande budgetår erfordrades till fortsättande av de för närvarande
pågående arbetena med uppförande av Umedalens sjukhus vid Umeå, med
anordnandet av Byhovs sjukhus i Jönköping, med ny- och ombyggnader vid
S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö, med anordnandet av Vipeholms sjukhus i
Lund samt med uppförande av ny ångpannebyggnad m. m. vid S:t Lars
sjukhus i Lund. Därjämte anförde departementschefen, att i anslutning till
hospitalsbyggnadsplanen under nästkommande budgetår medel syntes böra
beredas till påbörjande av arbetet med nytt sinnessjukhus i Visby (S:t Olofs
sjukhus).

Vidare har i statsverkspropositionen räknats med inlösen av vissa upptagningsanstalter
för sinnessjuka.

Härefter har departementschefen övergått till behandling av var och en
av de frågor, som i överensstämmelse med det nyss anförda nu ansetts böra
upptagas till avgörande. Dessförinnan har emellertid departementschefen
lämnat en redogörelse för de olika förslag örn beredande av anstaltsvård
för vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnligt kön, vilka för närvarande
föreligga.

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

5

Beredande av anstaltsplatser för svårskötta obildbara kvinnliga

sinnesslöa.

Den plan för anskaffande av erforderliga platser för den statliga sinnessjukvården,
som förelädes 1928 års riksdag, berörde även frågan om ordnandet
av anstaltsvården för en grupp av de bildbara sinnesslöa, nämligen de
asociala imbecilla (vuxna vanartade sinnesslöa). Frågan örn ordnandet av
vården för de asociala imbecilla blev vid nämnda riksdag avgjord på det
sätt, att denna vård i princip övertogs av staten.

Yad angår frågan angående omhändertagandet av de svårskötta obildbara
sinnesslöa eller idioterna har departementschefen erinrat, att sådana
sinnesslöa hittills vårdats flerstädes å de statsunderstödda anstalterna för
obildbara sinnesslöa men att dessa anstalter i allmänhet sakna resurser
för vård av i ett eller annat avseende svårskötta sjuka. På grund av
platsbristen på sinnessjukhusen kan intagande därstädes av sinnesslöa som
regel äga rum endast i trängande fall. Flertalet svårskötta idioter hava
därför hittills måst omhändertagas av fattigvårdsanstalterna, där de givetvis
endast mera sällan kunnat erhålla en tillfredsställande vård och där deras
närvaro vållat stora svårigheter och medfört betydande obehag för andra
intagna.

Genom beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Majit, bland annat i
syfte att erhålla grundval för bedömande av storleken av eventuella statsanstalter
för svårskötta obildbara sinnesslöa, åt medicinalstyrelsen att inkomma
med yttrande och förslag beträffande omfattningen av de statliga
åtgärder, som borde vidtagas för vård av ifrågavarande kategorier av abnorma.

Dylikt yttrande avgavs av medicinalstyrelsen den 25 september 1928.

Enligt medicinalstyrelsen borde å statsanstalt för svårskötta obildbara
sinnesslöa beredas plats för sammanlagt 887 patienter med den fördelning
å olika kategorier, som närmare framgår av följande sammanställning:

Män Kvinnor Summa

A hospitalen intagna sinnesslöa........................... 130 85 215

Till hospitalen anmälda sinnesslöa..................... 263 140 403

Å sinnesslöasylerna intagna svårskötta............... 76 46 122

Till hospitalen anmälda sinnessjuka med epilepsi 89_58_147

Summa 558 329 887

Emellertid betonade medicinalstyrelsen, att dessa siffror måste anses
vara minimisiffror.

Efter det kasernkommittén med särskilda skrivelser under år 1929 framlagt
förslag till anordnande av anstalter för svårskötta obildbara sinnesslöa
dels i Lund för män, dels ock — på sätt i det följande skall närmare omförmälas
— i Vaxholm för kvinnor, blev frågan om statens ställning till
ordnandet av vården örn ifrågavarande kategori av abnorma upptagen till

6

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

principiell prövning i propositionen nr 150 till 1930 års riksdag. Föredragande
departementschefen anförde därvid såsom sin uppfattning, att det
borde ankomma pa staten att omhändertaga vården av de svårskötta obildbara
sinnesslöa, vilka icke lämpligen kunde vårdas å kommunala anstalter
av ena eller andra slaget och som icke heller hörde hemma på sinnessjukhusen,
samt att anordna för detta ändamål erforderliga anstalter. En
dylik ståndpunkt vore, yttrade departementschefen, endast en konsekvens
av den utveckling, som under en längre tid pågått och för vilken i propositionen
redogjorts. Rörande de kategorier av vårdbehövande, som borde intagas
a dylika anstalter, anslöt sig departementschefen till medicinalstyrelsens
förslag.

I överensstämmelse med den sålunda uttalade uppfattningen ansåg sig departementschefen
i likhet med kasernkommittén och medicinalstyrelsen kunna
utgå från att vårdplatser för här ifrågavarande kategorier vore behövliga för
minst 558 män och 329 kvinnor.

Till departementschefens uppfattning därom, att det borde ankomma på
staten att omhändertaga vården av ifrågavarande sinnesslöa, uttalade riksdagen
i skrivelse den 11 juni 1930, nr 361, sin anslutning.

Fragan örn anstaltsvård för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön
vann sin lösning genom beslut av 1930 och 1931 års riksdagar örn anordnande
av en anstalt för dessa vårdbehövande genom utbyggnad och omändring
av det ursprungligen för södra skånska infanteriregementet avsedda
men icke fullbordade kasernetablissementet i Lund.

Frågan örn anordnande av anstaltsplatser för kvinnliga sinnesslöa, tillhörande
de svårskötta obildbaras kategori, har departementschefen nu upptagit
till preliminär prövning.

Med skrivelse den 27 februari 1929 framlade Jcasernfcommittén förslag örn
inredande i det av Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani tidigare disponerade
kasernetablissementet å Vaxön av en anstalt för kvinnliga sinnesslöa
tillhörande de svårskötta obildbaras kategori. Såsom ett motiv för denna
anstalts förläggande till Vaxholm anfördes önskvärdheten av att på detta sätt
bereda Vaxholms stad viss kompensation för de förluster, som komme att
drabba staden genom vissa i samband med 1925 års försvarsreform vidtagna
indragningar beträffande till staden förlagda truppförband. Kommitténs
förslag förutsatte att — såsom sedermera ägt rum — kasernetablissementet
skulle bliva ledigt genom ingenjörkompaniets överflyttning till ett etablissement
å Rindön.

För sinnesslöanstaltens behov skulle avses större delen av den mark, som
varit upplåten till kasern- och övningsområde för kustingenjörkompaniet.
Anstaltsområdets areal skulle bliva omkring 15 hektar.

För anstalten skulle efter erforderliga omändringar tagas i anspråk åtskilliga
befintliga, kronan tillhöriga byggnader inom kasern- och övningsområdet,
nämligen kasernbyggnaden, en gymnastikbyggnad, en verkstadsbyggnad,
ett par förrådshus ävensom åtskilliga bostadshus, av vilka ett (Stora Jo -

7

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Lännesberg) skulle användas till administrationsbyggnad. Till personalbostäder
skulle vidare användas några kronan tillhöriga byggnader, belägna
norr om kasernområdet och inom Vaxholms stads planlagda omiade (Stora
Bybolund), vilka byggnader tidigare disponerats av personal vid ingenjorkompaniet.
Ytterligare skulle tagas i anspråk vissa inom det tilltänkta
anstaltsområdet belägna, enskilda personer tillhöriga bostadshus, uppförda
å jordlägenheter, vilka upplåtits med besittniugsrätt (Fredriksstrand). Dessa
byggnader skulle av kronan inlösas fran vederbörande ägare. En av byggnaderna
skulle användas till överläkarbostad.

Vidare skulle för anstaltens behov uppföras fem nybyggnader, nämligen
två sjukpaviljonger, ett ekonomihus, ett därmed sammanbyggt angpannehus
samt en portvaktsstuga.

I fråga örn anstaltens förseende med vatten innebar kommitténs förslag
bibehållande av det för kasernetablissementet tillämpade systemet med leverans
av vatten från staden Vaxholms vattenledningsverk med en inom
kasernområdet befintlig vattenanläggning såsom reserv. Staden hade genom
sin drätselkammare förbundit sig att leverera vatten av fullgod beskaffenhet
till en mängd av cirka 100 kubikmeter per dygn och för ett pris, som motsvarade
självkostnadspriset, ökat med 10 procent.

Enligt förslaget skulle anstalten komma att inrymma vårdplatser för 314
patienter, därav 56 platser i enkelrum.

Kostnaderna för nybyggnads- och omändringsarbetena beräknades uppgå
till 1,761,000 kronor. Härtill skulle komma ett belopp av 72,200 kronor för
inlösen av vissa enskilda tillhöriga byggnader samt 17,500 kronor för reparation
av dessa byggnader. Med inräknande av sistnämnda bada belopp
skulle totalkostnaden för anstalten utgöra 1,850,700 kronor. Detta belopp
motsvarar per plats en kostnad av 5,894 kronor. Därest, i anslutning till
vad tidigare plägat ske, omkring 3 procent av totala platsantalet beräknas
utgöra reservplatser, skulle anstaltens normala platsantal reduceias till 305,
kostnaden per plats skulle då utgöra 6,068 kronor.

Över kasernkommitténs förslag avgav medicinalstyrelsen den 29 november
1929 infordrat utlåtande och överlämnade därvid yttrande i ämnet från
byggnadsstyrelsen.

Medicinalstyrelsen framförde mot kommitténs förslag vissa allmänna erinringar
av följande innehåll:

Beträffande det föreslagna området må, i anslutning till vad byggnadsstyrelsen
därom anfört, framhållas, att det i mycket stor utsträckning ligger
oskyddat för insyn dels från sjösidan, där dock befintlig trädvegetation i
någon mån verkar avskärmande, dels och i synnerhet från den högt belägna
terrängen längs områdets norra gräns oell från den där framgående landsvägen
Den mark, som i förslaget avsetts för patientarbetet utomhus, kan
sålunda i sin helhet överblickas från vägen. Kasernbyggnaden har jämväl
ett mot vägen öppet läge, och det är endast skogsmarken väster örn kasernen,
som bereder möjlighet för en relativt avskild placering av sjukvardsbyggnader
och promenadgårdar. Hit äro också de föreslagna nybyggnaderna
förlagda. Men för dessa omfattande nybyggnader, två sjukpaviljonger om
ett hundratal platser vardera och en ekonomibyggnad för kok och panncentral,
är utrymmet väl knappt. Den enligt förslaget västligast förlagda

0 Statsutskottets utlåtande Nr 114.

sjukpaviljongen skulle komma att ligga längs bergshöjden i väster så nära
inpå denna, att paviljongen bleve så gott som utan västersol. En promenadbomme
i störande närhet av bostäder för överläkare och sköterskor.
Marjam te äro nivåförhållandena tämligen ogynnsamma och vålla, bland annat
att byggnaderna måste förläggas i olika markplan med avsevärd höjdskillnad
mellan närliggande byggnader, varigenom mattransport och kommunikationer

1 övrigt givetvis försvåras.

Den förskjutning av samtliga nybyggnader mot nordväst, som av byggnadsstyrelsen
ifrågasatts för att i någon mån minska olägenheterna av paviljongens
för halvoroliga och dess promenadgårds mot sydost framskjutna
lage, skulle medföra andra olägenheter, nämligen, förutom slopandet av verkstadshuset,
sämre nivåförhållanden för paviljongen för halvoroliga samt minsknmg
av det redan enligt förslaget väl korta avståndet mellan paviljongen för
oroliga och Stockliolmsvägen. Någon väsentligt bättre förläggning av nybyggnaderna
an den föreslagna synes i allt fall icke stå tillbuds.

Området är, såsom av det. anförda framgår, enligt medicinalstyrelsens
mening med hänsyn till sitt i stor utsträckning för insyn öppna läge och
saknaden av tillräcklig välbelägen byggnadsplats för erforderliga nybyggnader
foga lämpligt för anstaltsanläggningen.

I fråga örn byggnadernas läge må jämväl anmärkas, att administrations
byggnaden (nuvarande Stora Johannesberg) ligger väl avlägset från sjukvardskomplexet,
samt att den starkt spridda förläggningen av bostadshusen
torde komma att förorsaka mycket handräckningsarbete, särskilt i och för
deras uppvärmning, som är avsedd att ske medelst fem skilda lokalpannanlaggnmgar
utom centralen i pannliuset och i stor utsträckning medelst
vedeldning.

De anförda olägenheterna kräva desto större beaktande, som de icke synas
upptagas av de besparingar i anläggningskostnader, vilka genom inrättandet
a\ den föreslagna anstalten i jämförelse med uppförandet av en helt ny anstalt
stå att vinna. Anläggningskostnaderna äro enligt förslaget - efter 314
platser beräknade till 5,894 kronor per vårdplats, ett belopp, som torde
motsvara minst tre fjärdedelar av kostnaderna vid en nyanläggning. Därvid
är att marka, att värdet av befintliga byggnader och anläggningar icke ingår
i det anförda kostnadsbeloppet.

I den föreslagna anläggningen har dessutom tvättinrättning icke medtagits.
-Man har avsett, att anstaltens tvätt skulle ombesörjas aven militär
tvättinrättning på Rindom En sådan anordning är enligt styrelsens mening
f°ror<^a’ s^or utsträckning äro kläderna på grund av patienternas
tillstånd grovt förorenade, varför de måste uppsköljas, innan de lämpligen
kunna forslas till tvättinrättningen. Transporten av dessa våta plagg är
givetvis besvärlig, och inlämning måste dessutom ske dagligen, enär grovt
förorenade plagg utan dröjsmål böra tagas under behandling. Härigenom
forsvaras och fördyras anlitandet av tvättinrättning utom anstalten.

Styrelsen hade låtit utarbeta ett vid styrelsens utlåtande fogat nytt förslag
till ekonomibyggnadskomplex, i vilket medtagits lokaler för tvättinrättning
samt i övrigt iakttagits vissa av styrelsen påyrkade ändringar.

Styrelsen gjorde härefter en del erinringar beträffande anstaltens förseende
med vatten samt yttrade härutinnan, bland annat, att denna fråga såväl beträffande
stadens möjligheter att leverera vatten i erforderlig mängd som
beträffande priset för det levererade vattnet icke syntes vara tillräckligt utredd,
varjämte vattenleveransen, enligt en av styrelsens expert verkställd
utredning, syntes komma att betinga långt högre kostnader, än vad kommittén,
i enlighet med den tidigare utredningen, syntes hava förutsatt.

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

9

De av medicinalstyrelsen förordade ändringarna skalle medföra en kostnadsökning
av 174,950 kronor, varigenom totalkostnaden för anläggningen
skulle bliva 2,025,650 kronor, inberäknat kostnaden för inköp av vissa byggnader.
Av den föreslagna anstaltens totala platsantal, 314, borde enligt styrelsen
omkring 3 procent beräknas som reservplatser. Den effektiva platssiffran
skulle då bliva 305 och kostnaden per plats 6,641 kronor.

I avslutningen av sitt utlåtande framhöll medicinalstyrelsen, att uppförandet
för det föreliggande ändamålet av särskilda paviljonger, förslagsvis
en paviljong örn ett hundratal platser vid tre av statens sinnessjukhus,
syntes erbjuda en i flera avseenden lämpligare lösning av vårdfrågan än
den av kasernkommittén föreslagna. Härom yttrade styrelsen:

Från sjukvårdssynpunkt är sålunda att beakta, att läkarens arbete
i den sjukvård, det här gäller, i och för sig är skäligen tröstlöst, och att en
kombination med annan läkarverksamhet därför är önskvärd. Vid en sinnesslöanstalt
med endast 300 platser är en dylik kombination än mera påkallad,
på den grund att arbetet näppeligen kan giva full sysselsättning
för en läkare. Å andra sidan kräver läkarens sjukvårdsarbete, i förening
med den honom påvilande administrativa ledningen av anstalten, förutom
speciell kompetens, att han dagligen måste ägna tid åt detsamma och vara
relativt lätt anträffbar vid förefallande behov av hans ingripande. Den
nämnda kombinationen låter sig därför svårligen anordna, med mindre
tjänsten kan förenas med läkartjänst vid annan anstalt i närheten eller med
enskild praktik inom närliggande rayon. Sådana förutsättningar torde icke
föreligga vid en förläggning av anstalten till Vaxén. Förlädes smärre paviljonger
för sinnesslöa vid sinnessjukhus, skulle den erforderliga läkarvården
givetvis ingå som ett led i de vid sinnessjukhuset anställda läkarnas
övriga göromål, och de nyss antydda svårigheterna skulle då helt undgås.

Ekonomiskt skulle den ifrågasatta förläggningen av vårdplatserna till
nya paviljonger vid några av sinnessjukhusen erbjuda avsevärda fördelar.
Att driftkostnaderna med en sådan anordning skulle förbilligas, är påtagligt.
Huruvida även anläggningskostnaderna kunna nedbringas
under det direkta utgiftsbeloppet för Yaxö-anstaltens inrättande, kan icke
utan närmare utredning klargöras. Anslutningsmöjligheterna till befintliga
administrations- och ekonomicentraler giva dock sannolikhet för att så
skulle bliva fallet.

Vidare skulle en uppdelning av vårdplatserna på anstalter i skilda
delar av landet med hänsyn till patienttransporter och anhörigas
besök innebära en icke ringa fördel i jämförelse med vårdplatsernas sammanförande
till en enda anstalt.

Såsom sammanfattning yttrade medicinalstyrelsen, att styrelsen på grund av
det tilltänkta anstaltsområdets beskaffenhet, vissa föreslagna och befintliga byggnaders
läge ävensom svårigheten att på lämpligt sätt ordna läkarfrågan funnit
förslaget ur sjukvårdssynpunkt mindre tillfredsställande samt att styrelsen
ansåge, att uppförandet av särskilda paviljonger vid några av statens sinnessjukhus
för vård av ifrågavarande kvinnliga sinnesslöa och epileptisk sinnessjuka
skulle med hiinsyn till såväl sjukvården som den ekonomiska driften
ställa sig fördelaktigare.

Därest emellertid den föreslagna anstalten på grund av de av kasernkommittén
framhållna hänsynen till Vaxholms stad samt angelägenheten

10

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

av att för ett statens ändamål tinna användning för det numera för militär
förläggning icke erforderliga kasernetablissementet dock ansåges böra komma
till stånd, ville medicinalstyrelsen dels framhålla nödvändigheten av ytterligare
utredning i fråga örn anstaltens förseende nied vatten, dels förorda,
att de av styrelsen föreslagna ändringarna beträffande vissa av byggnaderna
samt anordnandet vid anstalten av en tvättinrättning måtte vidtagas.

Kasernkommitténs förslag jämte de däröver avgivna yttrandena omnämndes
i korthet i proposition nr 150 till 1930 års riksdag. Föredragande departementschefen
anförde därvid, bland annat, att, enär frågan syntes erfordra
ytterligare utredning, han icke vore beredd att taga närmare ställning till
densamma.

Mot vad departementschefen i ämnet anförde gjordes från riksdagens sida
ingen erinran.

Frågan örn sättet för anordnande av vårdplatser å statsanstalt för kvinnliga
obildbara sinnesslöa blev vidare, med hänsyn till frågans inverkan på
planläggningen av en blivande sinnessjukanstalt inom Gävleborgs län, av
medicinalstyrelsen berörd i skrivelse den 28 november 1930 angående pågående
utredning rörande förslag till plats m. m. för nämnda sinnessjukanstalt.

I anledning av medicinalstyrelsens i nämnda skrivelse gjorda framställning
lämnades sedermera genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 januari 1931 uppdrag
åt styrelsen att verkställa utredning rörande uppförande av särskilda
paviljonger för vård av kvinnliga vuxna, obildbara sinnesslöa vid vissa av
statens sinnessjukhus samt att till Kungl. Majit inkomma med det förslag
och de kostnadsberäkningar, som kunde föranledas av utredningen.

Frågan örn den tilltänkta sinnesslöanstalten i Vaxholm berördes även i
korthet i propositionen nr 140 till 1931 års riksdag. Departementschefen
framhöll därvid, att slutlig ståndpunkt till detta spörsmål icke syntes böra
tagas, förrän å ena sidan kännedom vunnits örn de möjligheter, som kunde
finnas att disponera kasernetablissementet för andra ändamål, och å andra
sidan frågan örn beredande av vård för här avsedda sinnesslöa i särskilda
paviljonger förelåge i sådant skick, att den kunde närmare skärskådas ur
sjukvårds- och ekonomisk synpunkt.

Den 14 januari 1931 erhöll kasernkommittén uppdrag att taga under förnyad
omprövning frågan örn den framtida användningen av ingenjörkompaniets
kasernetablissement å Vaxön.

I skrivelse den 31 maj 1931 avgav kasernkommittén utlåtande i anledning
av detta uppdrag och anförde därvid bland annat, att kommittén icke funnit
sig kunna föreslå etablissementets framtida användande för något annat
statligt ändamål samt att någon möjlighet att överlåta etablissementet till
exempelvis landsting eller annan kommun att disponera för något dess ändamål
icke syntes, åtminstone för det dåvarande, förefinnas.

Kommittén upptog härefter till bemötande vad medicinalstyrelsen anfört
i vissa delar mot kommitténs förslag. Kommitténs yttrande innehöll härutinnan
bland annat följande:

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

11

Läkarfrågan torde knappast komma att bereda sådana svårigheter, som
styrelsen förmenar. Det torde icke vara uteslutet, att befattningen som
anstaltsläkare kan förenas med annan tjänst eller verksamhet, en anordning
således liknande den, som förefinnes vid anstalter som Svartsjö, Venngarn,
Salbohed, Landskrona m. fl. — En uppdelning av ifrågavarande vårdplatser å
anstalter i skilda delar av landet lär knappast vara av den betydelse styrelsen
förmenar, eftersom dels omplacering av patienter från denna till annan anstalt
är tämligen utesluten, dels och med hänsyn till klientelets beskaffenhet besök
från anhöriga torde bliva mycket sällsynta. — Yad slutligen angår den ekonomiska
sidan av saken har styrelsen icke förebringat någon som helst bevisning
för, att den eventuella minskningen av driftkostnaderna vid dessa vårdplatser
till skilda anstalter vid sinnessjukhus uppväger den faktiskt lägre
anläggningskostnaden vid en Yaxholmsanstalt, där nuvarande byggnader och
områden kunna tillgodogöras för ändamålet. Yårdplatskostnaden vid Vaxholmsanstalten
har av kommittén beräknats till cirka 5,900 kronor. Även
örn, mot förmodan, denna kostnad skulle komma att stiga något, lär likväl
kostnaden per vårdplats vid Yaxholmsanstalten komma att understiga vårdplatskostnaden
å de av styrelsen föreslagna paviljongerna vid olika sinnessjukhus.

Påpekas må därjämte, att utgifterna vid Yaxholmsanstalten för sysslomansbefattning
och kontorspersonal torde kunna förbilligas genom att ifrågavarande
befattningar anordnas som arvodesbefattningar, till vilka i så fall
kunna tänkas ifrågakomma pensionerad officers- eller underofficerspersonal.

Kommittén förklarade sig icke anse vad som förekommit efter det kommittén
avgav sitt förslag den 27 februari 1929 giva anledning till frånfallande
av kommitténs berörda förslag. Emellertid ville kommittén framhålla,
att därest sagda förslag icke ansåges omedelbart böra oavkortat komma till
utförande, det likväl skulle kunna tänkas en sådan provisorisk lösning av
de föreliggande frågorna, att Yaxholmsetablissementet i fråga tills vidare
utnvttjades för en anstalt av omförmält slag allenast i så måtto, att den nuvarande
kasernbyggnaden underginge erforderlig omändring, men att däremot
icke för närvarande vidtoges några väsentliga nybyggnader. Detta skulle
då innebära, att tills vidare inom Yaxholmsetablissementet inrättades en
anstalt för angivna art sinnesslöa till ett antal vårdplatser av omkring 100
genom omändring i erforderlig omfattning av den nuvarande kasernbyggnaden,
men att däremot skötes på framtiden, huru behovet av ytterligare
erforderliga vårdplatser för nu ifrågavarande kategori sinnesslöa skulle tillgodoses.

Sedan kasernkommitténs nu återgivna yttrande remitterats till medicinalstyrelsen
för förnyat utlåtande i ämnet, har styrelsen den 19 januari 1932
avgivit dylikt utlåtande.

I detta utlåtande framhåller styrelsen till en början, att styrelsen icke
kunnat finna kasernkommitténs bemötande av de av styrelsen framförda skälen
mot förslaget, i vad det avser kasernetablissementets användning för sinnesslövård,
vara ägnat att förringa betydelsen av dessa skäl. Härutinnan anför
styrelsen, bland annat, vidare:

Vad läkarfrågan beträffar, måste styrelsen hävda, att en anstalt för vård
av dessa de mest svårskötta sinnesslöa och av ifrågavarande storlek kräver

12

>Statsutskottets utlåtande Nr 114.

avsevärt större arbete och tillsyn av läkaren än de av kommittén angivna
tvångsarbets- eller alkoholistanstalterna ävensom uppfostringsanstalten för
vanartade sinnesslöa; en sinnesslöanstalt av förevarande art är i själva
verket mera jämförlig med sinnessjukhusens avdelningar för oroliga och
osnygga. Också har ju i kommitténs förslag förutsatts, att läkare skall vara
boende å anstalten. Att läkarbefattningen vid en dylik anstalt kan och
lämpligen bör vara förenad med annan läkarverksamhet har även styrelsen
framhållit, och det är, såsom styrelsen också i sitt förra yttrande påpekat,
de föga gynnsamma förutsättningarna härför vid en förläggning som den
föreslagna, vilka föranlett styrelsens kritik av förslaget i avseende å läkarfrågan.
Att sammanförandet av patienter från hela landet till en enda anstalt
innebär en fördyring av patienttransporter och anhörigas besök är ovedersägligt.

Styrelsen vill emellertid betona, att de i nyssnämnda båda avseenden anmärkta
olägenheterna icke av styrelsen tillmätts avgörande betydelse.

Vad styrelsen anfört örn områdets olämplighet och svårigheten att erhålla
en tillfredsställande förläggning av nybyggnaderna m. m. har av kommittén
alls icke bemötts.

Det må i detta sammanhang framhållas, att en väsentligt lämpligare förläggning
av nybyggnaderna än den av kasernkommittén föreslagna näppeligen
kan ernås, i vilket hänseende styrelsen hänvisar till vad såväl kommittén
som byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen förut därom anfört.

Kommittén anför till stöd för sitt förslag, att detsamma genom förläggandet
av ifrågavarande slag av sinnesslöa (idioter) till särskild anstalt på ett
fullständigare sätt än medicinalstyrelsens tillgodoser dessas avskiljande från
de sinnessjuka. Och kommittén vill tillika göra gällande, att genom styrelsens
förslag äventyras den för sinnessjukvården viktiga psykologiska faktor,
som ligger i ett för allmänheten såväl som särskilt sinnessjukhusens
patienter fullt klart åtskiljande mellan sinnessjukhus och idiotanstalt. Härtill
må anmärkas, att avskiljandet av här ifrågavarande sinnesslöa — som i
främsta rummet är påkallat därav att en del av dem genom osnygghet,
skrik, utdunstningar av dålig lukt m. m. kunna förorsaka sin omgivning
stora obehag — bleve på fullt effektivt sätt genomfört även genom den av
styrelsen föreslagna anordningen. Genom denna ernås jämväl i fullt mått
ett annat huvudsyfte med avskild vård för de sinnesslöa, nämligen möjligheten
att genom speciella anordningar göra denna vård ändamålsenligare.
För den av kommittén hävdade uppfattningen, att allmänheten och de å ett
sinnessjukhus intagna sinnessjuka skulle känna sig illa berörda av att vid
sjukhuset funnes en avdelning även för sinnesslöa, står medicinalstyrelsen
främmande. Förliandenvaron å ett sjukhus av viss avdelning för obotliga
torde överhuvudtaget kunna verka sårande eller deprimerande endast på
dem, som vårdas å sådan avdelning eller deras anhöriga.

Vidkommande frågan örn anläggnings- och driftkostnader för å ena sidan
den ifrågasatta Vaxholmsanstalten och å andra sidan de av medicinalstyrelsen
föreslagna paviljongerna har medicinalstyrelsen härefter framlagt
viss preliminär utredning. Enligt denna skulle paviljongerna förläggas, en
till S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg, en till Västra Marks sjukhus i Örebro
(eller Sundby sjukhus vid Strängnäs) samt en till det planerade nya
sinnessjukhuset i Gävleborgs län. I ämnet har medicinalstyrelsen anfört,
bland annat, följande:

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

13

Anläggningskostnaden för samtliga tre paviljonger kan anslås till

Hälsingborgspaviljongen........................ kronor 645,348

Örebropaviljongen ............................... » 691,448

Gävleborgspaviljongén .......................... »_874,965

eller sammanlagt kronor 2,211,761.

Kostnaden per vårdplats (315 platser) bleve sålunda 7,021 kronor. Motsvarande
siffra för Yaxliolmsanstalten skulle, såsom ovan nämnts, bliva 6,641
kronor, eller 380 kronor lägre.

Den lägre anläggningskostnad å cirka 116,000 kronor (beräknat efter 305
vårdplatser), som kommitténs förslag sålunda skulle innebära i jämförelse
med styrelsens förslag, torde emellertid mera än uppvägas, örn man medräknar
värdet av Vaxöetablissementets markområde och befintliga byggnader,
vilka jämlikt styrelsens förslag skulle stå till förfogande för annat
ändamål. Därtill kommer, att alla lokaler, som ingå i styrelsens förslag,
bleve välbelägna och av fullgod soliditet, vilket icke kan sägas vara fallet
ifråga örn en del träbyggnader, som skulle tagas i anspråk för Yaxliolmsanstalten.

Inventarieutrustningen måste ställa sig icke oväsentligt billigare enligt
styrelsens förslag, som innebär helt eller delvis besparade utgifter till
inventarier, erforderliga för den ekonomiska förvaltningen.

Beträffande driftkostnaderna skall styrelsen söka framlägga en siffermässig
jämförelse i fråga om den största utgiftsposten vid anstaltsdrift av detta
slag, personalkostnaden, med utgångspunkt dels från beräknat antal befattningshavare
av olika slag enligt vartdera förslaget, dels ock från begynnelselöner
enligt gällande avlöningsreglemente för överlag samma ortsgrupp (D).

Enligt en sålunda uppgjord beräkning skulle avlöningsbeloppet för de i
kasernkommitténs förslag upptagna befattningshavarna vid Vaxholmsanstalten
utgöra sammanlagt 237,852 kronor per år.

Vid beräkningen av personalkostnaden för envar av de av styrelsen föreslagna
tre paviljongerna bör givetvis icke upptagas annan personal än den,
som med anledning av paviljongens förläggning till sjukhuset behöver anställas
utöver redan befintlig eller, i finga örn det ännu icke uppförda sjukhuset
i Gävleborgs län, i allt fall erforderlig personal.

Enligt här anförda beräkningar skulle personalens begynnelselöner vid
Vaxholmsanstalten, 237,852 kronor, överstiga den sammanlagda kostnaden
vid de av stvrelsen ifrågasatta paviljongerna, (60,342 + 64,920 + 64,920) 190,182
kronor, med över 47,000 kronor årligen, ehuru paviljongerna rymma 10 vårdplatser
mera. Härtill kommer motsvarande merkostnader för ålderstillägg,
vikarier samt sjukledigheter.

Huru driftkostnaderna i övrigt skulle ställa sig, är vanskligt att kalkylera.
Det må dock framhållas — anför medicinalstyrelsen — att Vaxholmsanstalten
skulle betungas bland annat av dyrare uppvärmning och saknaden av patienthjälp
för handräckningsarbeten, medan det enligt styrelsens förmenande icke
föreligger någon omständighet, som skulle medföra förbilligande av dess
drift i jämförelse med de föreslagna paviljongernas.

Medicinalstyrelsen har slutligen även ingått på den av departementschefen
vid ärendets behandling i propositionen nr 150 till 1930 års riksdag
berörda och av kasernkommittén i dess senaste utlåtande alternativt antydda
möjligheten att utan väsentliga nybyggnader disponera kasernetablissementet
för vård av obildbara kvinnliga sinnesslöa. Härom yttrar styrelsen:

14

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

De sinnesslöa, det här gäller, äro, såsom av den i kommitténs skrivelse
den 27 februari 1929 framlagda utredningen tillfullo framgår, av i olika
hänseenden särdeles svårskött art och i många fall i behov av vård i enkelrum.
Sådana rum finnas icke och kunna ej heller utan avsevärda omändringar
inrättas i erforderligt antal inom den nuvarande kasernbyggnaden,
vilken i övrigt såväl genom sitt läge som sin plananordning är föga lämplig
för vård av andra än de lugnaste av patienterna. Byggnaden skulle således
icke kunna ersätta en paviljong av den art, styrelsen i sitt förslag avsett,
och den anstalt för vård av sinnesslöa, som härigenom skulle skapas, vore
föga ägnad att medföra lättnad i de svårigheter, vilka för närvarande påkalla
åtgärder från statens sida för sådan vård. Att inrätta en avdelning enbart
för de lugnaste, utan att förutsättningar föreligga för dess kompletterande
medelst avdelningar för de verkligt svårskötta, vore enligt styrelsens mening
även med hänsyn till vårdens vidare utbyggnad föga lämpligt.

Vårdplatserna i kasernbyggnaden torde för övrigt icke, såsom kommittén
förutsätter, kunna uppgå till ett hundratal, därest icke nu befintliga ekonomilokaler
inom byggnaden skulle slopas och inrättas i nybyggnad.

Att denna anstalt skulle ställa sig relativt ännu dyrare i drift än den
först projekterade lider väl intet tvivel.

Vid anmälan av ärendet har departementschefen anfört följande:

»Den i ärendet verkställda utredningen synes mig giva vid handen, att en
tillfredsställande anstalt för här ifrågavarande grupp av sinnesslöa svårligen
kan åstadkommas i det av kustingenjörkompaniet förut disponerade kasernetablissementet
å Vaxön. Mot kasernkommitténs förslag beträffande anordnandet
av sjukvårdsbyggnaderna samt till utförande av byggnadsarbeten i
övrigt för anstaltens iordningställande torde visserligen mera vägande
anmärkningar icke vara att göra. De erinringar, som framställts och som
icke torde kunna frånkännas fog, hänföra sig till det tilltänkta anstaltsområdets
läge och beskaffenhet samt till omständigheter i övrigt, vilka
bottna i bestående förhållanden och ej torde kunna tillrättaläggas med
hänsyn till anstaltens behov. Sålunda skulle områdets art och den hittillsvarande
bebyggelsen därå omöjliggöra en ur olika synpunkter fullt lämplig
förläggning av sjukpaviljonger och promenadgårdar. Det av rådande förhållanden
framtvingade sättet för byggnadsplatsens utnyttjande skulle icke
blott medföra vissa olägenheter vid anstaltens drift utan även försvåra
en framtida utvidgning av anstalten, en omständighet som icke kan anses
vara utan betydelse, örn hänsyn tages till att det för anstalten beräknade
platsantalet ej fullt uppgår till det uppskattade minimibehovet av vårdplatser
utav förevarande art. Nivåförhållandena samt läget omedelbart intill det
stadsplanelagda området skulle medgiva en för anstaltsverksamheten besvärande
insyn utifrån över stora delar av anstaltsområdet. Förläggningen av
de befintliga byggnader, som skulle tagas i anspråk såsom administrationsoch
bostadslokaler, skulle medföra en viss svårskötthet och därav följande
merkostnad i anstaltsdriften.

Till sålunda berörda olägenheter komma de svårigheter att pä ett lämpligt
sätt ordna läkarfrågan vid en anstalt av denna typ och med denna förläggning,
som av medicinalstyrelsen framhållits och vilka, även örn de icke

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

15

äro av avgörande betydelse, likväl synas mig böra såsom medverkande omständigheter
beaktas, då det gäller att bilda sig ett omdöme örn förslaget i
dess helhet.

De nackdelar, som alltså skulle vara förenade med etablissementets användning
enligt kasernkommitténs förslag, torde ej heller kunna uppvägas
av ekonomiska fördelar med avseende å vare sig anläggnings- eller driftkostnader
för sinnesslöanstalten. Härutinnan hänvisar jag till de kalkyler,
som medicinalstyrelsen nu framlagt beträffande kostnaderna för det av styrelsen
förordade alternativet med särskilda paviljonger vid sinnessjukhus
för vård av ifrågavarande sinnesslöa och vilka kalkyler, ehuru av preliminär
beskaffenhet, synas mig vara uppgjorda på sådant sätt, att de möjliggöra
en rättvisande jämförelse mellan nämnda alternativ och kommittéförslaget.
Berörda kalkyler ådagalägga, att skillnaden i anläggningskostnad mellan de
båda alternativen icke är större än att den torde mer än uppvägas av värdet
å kasernetablissementet med därtill hörande mark och byggnader eller, örn
hänsyn i detta sammanhang ej tages till berörda värde, av den omständigheten
att för vården i fråga skulle genom uppförande av nya paviljonger
vid sinnessjukhus erhållas välbelägna och i allo fullgoda lokaler. Yad driftkostnaderna
angår, torde på medicinalstyrelsens utredning kunna grundas
den slutsatsen, att en anstalt i etablissementet å Vaxön, trots sin underlägsenhet
i sjukvårdshänseende, bleve väsentligt dyrare i drift än paviljonger
med sammanlagt motsvarande platsantal vid sinnessjukhus.

Med hänsyn till den utredning i ärendet, som sålunda nu föreligger, anser
jag mig icke kunna tillstyrka kasernkommitténs förslag örn anordnande av en
sinnesslöanstalt i Vaxöetablissementet. Ej heller synes det mig möjligt att förorda
ett förverkligande av den i olika sammanhang framförda tanken på sådan
modifikation av kommitténs förslag, varigenom kasernetablissementet skulle,
utan väsentliga nybyggnader, tagas i anspråk såsom en mindre anstalt, driven
vare sig såsom självständig anstalt eller såsom annex till psykiatriska sjukhuset
i Stockholm. Möjligheterna att på sistnämnda väg erhålla ett tillfredsställande
resultat måste uppenbarligen anses vara än mindre än möjligheterna
för en lämplig lösning vid genomförande av kommitténs förslag i dess helhet.

Yid här angivna förhållanden Ilar jag för min del ansett mig böra intaga
den ståndpunkten, att — även örn en användning av kasernetablissementet
enligt kasernkommitténs förslag i och för sig skulle varit önskvärd av hänsyn
till Vaxholms stad — tanken härpå nu bör övergivas. Om denna uppfattning
biträdes av riksdagen, torde, då någon användning av kasernetablissementet
för annat statligt sjukvårdsändamål för närvarande icke synes
möjlig att anvisa, frågan örn etablissementets framtida disposition få göras
till föremål för förnyat övervägande inom försvarsdepartementet. Därvid
torde även komma under omprövning frågan örn eventuell ytterligare
kompensation till Vaxholms stad, utöver vad 1930 års riksdag i sådant
hänseende beslutit, för förluster i anledning av 1925 års försvarsorganisation.

Därest, på sätt jag nu förordat, tanken på användande av Vaxholmsetablissementet
för här ifrågavarande vårdändamål avföres från dagordningen,

16

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

torde för denna vårdfrågas lösning ligga närmast till hands det av medicinalstyrelsen
framförda förslaget örn anordnande vid sinnessjukhus av särskilda
paviljonger för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön. En sådan
lösning lärer på grund av vad förut anförts få anses ur ekonomisk
synpunkt vara den fördelaktigaste. Med det jämförelsevis ringa platsantal,
som det här galler, torde nämligen en för ifrågavarande ändamål inrättad
specialanstalt komma att ställa sig dyrare såväl i anläggning som i drift.
I sjukvårdshänseende synes den av medicinalstyrelsen förordade utvägen
med hänsyn till möjligheterna att vidtaga lämpliga anordningar för det
speciella vårdbehov, varom här är fråga, kunna betraktas såsom fullt likvärdig
med anordnandet av en särskild anstalt för ändamålet. Ej heller
ur den egentliga sinnessjukvårdens synpunkt torde enligt min mening befogade
invändningar kunna göras mot denna lösning av frågan.

Örn alltså vad medicinalstyrelsen nu anfört beträffande det lämpligaste sättet
för anordnandet av anstaltsplatser för ifrågavarande vårdbehövande i huvudsak
ej givit mig anledning till erinran, torde man emellertid enligt min mening
i detta sammanhang icke böra taga slutlig ståndpunkt till frågan, vid vilka
sjukhus och efter vilken plan paviljonger för kvinnliga obildbara sinnesslöa
böra uppföras eller vilket belopp, som för anordnande av dylika paviljonger
bör beräknas. För ställningstagande härutinnan torde böra avvaktas den
närmare utredning med mera utformade ritningsförslag samt detaljerade
kostnadsberäkningar, som medicinalstyrelsen på grund av Kungl. Maj:ts
uppdrag den 30 januari 1931 torde komma att framlägga och som bör
underställas byggnadsstyrelsens granskning och utlåtande. Det synes mig
icke uteslutet, att de nu preliminärt uppskattade anläggningskostnaderna
per vårdplats vid en dylik närmare utredning kunna nedbringas. Vidare
torde böra tagas under omprövning, huruvida icke — med hänsyn till att,
såsom nyss antytts, det av medicinalstyrelsen år 1928 till 329 vårdplatser
uppskattade vårdbehovet är att betrakta såsom ett minimibehov — en ökning
av det totala platsantalet bör beräknas antingen genom höjning av
antalet vårdplatser per paviljong eller genom planläggning av ytterligare en
paviljong vid något av de sinnessjukhus, där inrättande av specialavdelning
för här avsett ändamål kan ifrågakomma.

Ytterligare en omständighet är i detta sammanhang att beakta. Såsom
av det föregående framgår, har medicinalstyrelsen räknat med att en paviljong
för obildbara sinnesslöa kvinnor skulle anordnas vid S:ta Maria sjukhus i
Hälsingborg, vilken anstalt ursprungligen planlagts att omfatta två paviljonger
å vardera 100 platser för sinnesslöa. I 1928 års hospitalsbyggnadsplan har
emellertid — såsom framgår av vad jag inledningsvis erinrat —- förutsatts
att de paviljonger örn tillhopa 200 platser vid denna anstalt, som sålunda
ursprungligen planerats men ej blivit uppförda, skulle anordnas för sinnessjuka,
vilket man ansett kunna ske, eftersom ett stort antal vårdplatser för
sinnesslöa beräknats kunna vinnas genom användande av lediga kasernetablissement.
Örn i enlighet med medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag
en av dessa paviljonger tages i anspråk för obildbara sinnesslöa, måste detta

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

17

medföra jämkning i liospitalsbyggnadsplanen såtillvida, som ersättning för
de härigenom förlorade platserna för sinnessjuka finge beredas på annat
sätt. Enligt vad från medicinalstyrelsens sida under liand upplysts, har
styrelsen tänkt sig, att detta skulle ske genom beredande av 100 platser i en
upptagningspaviljong vid ett annat sinnessjukhus; även de 100 sinnessjukplatser,
som fortfarande skulle kunna beredas vid Hälsingborgsanstalten,
skulle anordnas i en upptagningspaviljong. Denna tanke ansluter sig till vad
medicinalstyrelsen i skrivelse den 28 november 1930 angående vissa omständigheter,
som borde beaktas vid beräkningen av platsantalet för en blivande sinnessjukanstalt
i Gävleborgs län, ifrågasatt beträffande anordnande vid de större
sinnessjukhusen av upptagningspaviljonger för lugna och ömtåliga akut sjuka
och överensstämmer jämväl med den princip, som kommit till uttryck i
statsmakternas beslut örn anordnande av dylika paviljonger vid de nu under
uppförande varande sinnessjukhusen vid Umeå och i Jönköping samt sinnessjukhuset
i Växjö vid den pågående utvidgningen av denna anstalt.

Av vad senast anförts torde framgå, att sättet för lösning av frågan örn
anstaltsplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön i viss utsträckning
torde få inflytande jämväl å frågan örn anordnande av vårdplatser
för sinnessjuka inom hospitalsbyggnadsplanens ram. I betraktande av att
sistnämnda spörsmål kräver fortsatt övervägande och med hänsyn till önskvärdheten
av att frågan örn användningen av kasernetablissementet å Vaxön
må kunna snarast möjligt avgöras har jag ansett lämpligt, att frågan örn
förstnämnda vårdbehovs tillgodoseende — oaktat denna fråga för närvarande
icke kan i sin helhet göras till föremål för definitivt beslut av statsmakterna
— redan nu underkastas den prövning, som erfordras för ett ståndpunktstagande
i princip till de båda här omförmälda huvudalternativen, nämligen
å ena sidan användande av kasernetablissementet å Yaxön och å andra sidan
anordnande av paviljonger vid sinnessjukhus.»

Umedalens sjukhus vid Umeå.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag framlades förslag örn uppförande
för en beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor av en för 918
vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt vid Umeå.

Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen bifallet (skrivelse nr 288).

För uppförande av nämnda sinnessjukanstalt, vilken numera benämnes
Umedalens sjukhus vid Umeå, hava hittills ställts till medicinalstyrelsens
förfogande sammanlagt högst 3,700,000 kronor. Emellertid har ansetts, att
av dessa medel vid utgången av innevarande budgetår sannolikt torde
komma att kvarstå odisponerat ett belopp av 75,000 ä 100,000 kronor.

Vidkommande anslag för fortsättande av byggnadsarbetena å ifrågavarande
sjukhus under nästa budgetår har departementschefen förordat, att för ändamålet
måtte beräknas ett belopp, utöver förut anvisade medel, av 2,000,000
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 64 haft. (Nr 114.) 107532 2

18

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Omläggning
av en väg
genom
anstaltsområdet.

Byhovs sjukhus i Jönköping.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
rörande omändring för en beräknad kostnad av högst 6,750,000 kronor —
däri inräknade utgifter för inlösen av vissa Kungl. Majit och kronan icke
tillhöriga byggnader och annan egendom — av det av Jönköpings regemente
tidigare disponerade kasernetablissementet i Jönköping till en för
1,220 vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt.

Kungl. Majits förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 288).

Genom särskilda brev har därefter Kungl. Majit av vederbörande anslag
till hospitalsbyggnader ställt till byggnadsstyrelsens förfogande tillhopa
högst 3,910,000 kronor att användas till omändringsförslagets genomförande.
Emellertid torde, enligt vad i ärendet upplysts, vid slutet av
löpande budgetår å dessa medel komma att förefinnas en reservation av
omkring 300,000 kronor. De härutöver för nästa budgetår erforderliga medlen
till fortsatta arbeten med ifrågavarande kasernetablissements omändring
till sinnessjukhus hava av departementschefen beräknats till 2,000,000 kronor.

I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit
vissa med Ryhovsanstaltens anordnande sammanhängande särskilda frågor.

I ett den 6 mars 1929 avgivet utlåtande över kasernkommitténs förslag
till omändring av Jönköpings regementes kasernetablissement till sinnessjukanstalt,
berörde medicinalstyrelsen frågan örn infarten till sinnessjukanstalten
och anförde i denna del bland annat följande:

Tvärs igenom det föreslagna området löpte landsvägen till Ljungarum
helt nära några av de till sjukpaviljonger avsedda kasernbyggnaderna och
skiljande det tilltänkta sjukhuskomplexet från Ryhovsområdet med dess
trädgårdsanläggning, där många av patienterna komme att vara i arbete.
Detta landsvägens läge bleve för patienternas rörelsefrihet och ostördhet
av obehöriga till avsevärt men. Bland annat skulle därav förorsakas att,
såsom också av kasernkommittén föreslagits, de invid vägen belägna promenadgårdarna
till tvenne sjukpaviljonger finge i stor utsträckning omgivas av
murar, varigenom den vackra utsikten från promenadgårdarna västerut skulle
stängas.

o Genom länsstyrelsens försorg hade medicinalstyrelsen fått mottaga en av
dåvarande distriktsingenjören i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet överstelöjtnanten
R. Ekwall den 28 november 1928 ingiven utredning med förslag
till landsvägens omläggning. Tvenne alternativ hade därvid undersökts.

Enligt alternativet I skulle den nya vägen utgå från Regementsgatan i Jönköping
i den s. k. Kronovägens förlängning och förläggas omedelbart nedanför
Ryhovs manbyggnad och vidare i skogskanten fram till den nuvarande
vägen cirka 800 meter söder örn kasernerna. Med denna sträckning erliölles
förbättrad profil och ungefär likvärdig plan, jämfört med den nuvarande
vägen. Den nya väglinjen skulle bliva 1,688 meter lång och anläggningskostnaden
hade beräknats till 44,100 kronor.

Alternativ II avsåge en omläggning börjande ungefär vid anstaltsområdets
norra gräns och sträckande sig i en åt väster konvex båglinie ovanför Ryhovs
manbyggnad fram till nuvarande vägen vid en punkt 3Ö0 meter söder
örn kasernerna. Yägprofilen bleve i detta fall tämligen oförändrad men plan -

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

19

sträckningen försämrad, jämfört med den befintliga vägen. Den nya väglinjen
skulle bliva 709 meter lång och anläggningskostnaden hade beräknats
till 20,500 kronor.

Distriktsingenjören Ekwall förordade det förstnämnda alternativet.

I båda fallen skulle vägen komma så långt bort från paviljongerna, att
promenadgårdsmurarna kunde ersättas med stängsel, som ej hindrade utsikten,
men i övrigt ägde alternativet I betydande fördelar framför alternativet
II. Genom det förra skulle ernås, att landsvägen komme att löpa i
utkanten av anstaltens område och över mark, som för anstaltens drift vore
av underordnad betydelse. Enligt det senare alternativet komme vägen alltjämt
inom området, genomskärande en stor del av den förut nämnda trädgårdsanläggningen.
Då alternativet I jämväl för landsvägstrafiken vore mera
ändamålsenligt, ansåge styrelsen, att detta alternativ avgjort vore att förorda.

Styrelsen fann det synnerligen önskvärt att, därest sinnessjukhusanläggningen
komme till stånd, en omläggning av ifrågavarande väg utfördes i
huvudsaklig överensstämmelse med den av Ekwall under alternativ I föreslagna.

Sedermera hava vederbörande myndigheter ävensom stadsfullmäktige i
Jönköping yttrat sig i ämnet.

Vid anmälan av ärendet har departementschefen anfört huvudsakligen
följande:

»Den i ärendet verkställda utredningen har bibragt mig den uppfattningen,
att en omläggning av vägen från Jönköping till Ljungarum bör komma till
stånd i samband med inrättandet av sinnessjukhuset vid Ilyhov ävensom
att denna omläggning bör verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med
det i det föregående omförmälda, med alternativ I betecknade förslaget.

Vid renstakning av vägen torde i samråd med Jönköpings stads byggnadskontor
böra göras sådana jämkningar i det föreliggande förslaget, varigenom
stadens önskemål beträffande vägkurvorna bliva i möjlig mån tillgodosedda.
Samråd torde vid renstakningen jämväl böra äga rum med vederbörande
militärmyndighet. Enligt vad från arméförvaltningens fortifikationsdepartement
under hand meddelats, föreligga nämligen från Smålands arméartilleriregementes
sida vissa önskemål beträffande vägens sträckning, i vad den
berör regementets ridbana. Dessa önskemål torde böra beaktas så långt
lämpligen kan ske.

Enär omläggning av vägen icke synes erforderlig för tillgodoseende av
den allmänna samfärdselns krav utan betingas av sinnessjukhusets intressen,
lärer kostnaden för vägbyggnaden få i sin helhet bestridas av statsverket,
och torde kostnaden i sådant fall lämpligen böra utgå av hospitalsbyggnadsanslaget.
Då staden förklarat sig villig att utan avgift till staten upplåta
den del av för vägomläggningen erforderlig mark, som tillhör staden, medför
däremot omläggningen icke för statsverket några kostnader för markförvärv.
Ej heller synes vägomläggningen komma att åsamka staten några kostnader
för underhåll av den nya vägdelen. Den skyldighet att för all framtid underhålla
den nuvarande vägsträckan, som för närvarande åvilar Jönköpings stad,
lärer nämligen efter vägens omläggning böra, såsom länsstyrelsen och bygg -

20

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Fråga örn
leverans av
tvätt m. m.
från sinnessjukanstalten

till Smålands
armé artilleriregemente.

nadsstyrelsen förutsatt, avse vägen i dess nya sträckning. För undvikande
av framtida meningsskiljaktighet beträffande omfattningen av stadens förpliktelser
torde emellertid, innan vägomläggningen påbörjas, böra mellan
staten och Jönköpings stad träffas avtal angående densamma. I detta avtal
torde staden böra förbinda sig dels att kostnadsfritt upplåta staden tillhörig,
för omläggningen erforderlig mark, dels ock att underhålla den nytillkommande
vägdelen, medan staden å andra sidan bör befrias från skyldigheten att
underhålla den del av den nuvarande vägen, som ersättes med ny väg. Med
hänsyn till vad byggnadsstyrelsen anfört finner jag det icke nödvändigt, att
den nya vägdelen förses med vare sig gångbana eller varaktig beläggning.
Staten bör därför icke i dessa avseenden åtaga sig några förpliktelser. Givetvis
är emellertid från statens sida intet att erinra mot att en permanentbeläggning
av vägen i samband med omläggningen kommer till stånd eller
mot att gångbana anordnas, därest staden bestrider de med dessa arbeten
förenade merkostnaderna.

Yad statens kostnader för vägomläggningen angår, möta för närvarande
svårigheter för ett exakt beräknande av desamma. Med hänsyn härtill anser
jag mig böra förorda, att någon kostnadssumma för ändamålet icke nu fixeras.
Lämpligt synes mig vara att, sedan förenämnda avtal kommit till stånd,
entreprenadanbud infordras genom byggnadsstyrelsens försorg, varefter frågan
om arbetets igångsättande underställes prövning och beslut av Kungl. Majit.
Tills vidare torde man emellertid hava anledning att räkna med att kostnaden
kommer att bliva av ungefärligen den storleksordning, som byggnadsstyrelsen
ifrågasatt, och alltså uppgå till drygt 50,000 kronor.

Såsom framgår av det föregående, har vid uppskattningen av totalutgifterna
för Kyhovs sinnessjukhus till högst 6,750,000 kronor icke räknats med
den här ifrågavarande kostnaden. I anledning härav har byggnadsstyrelsen
nu föreslagit en höjning av sistnämnda summa med belopp motsvarande
den beräknade kostnaden för vägomläggningen. Enligt min mening bör dock
en sådan höjning icke för närvarande företagas, utan prövningen av behovet
av en dylik höjning bör uppskjutas till nästa budgetår, då man bättre än
nu kan bedöma såväl utgifterna för vägomläggningen som ock totalkostnaderna
för uppförandet av ifrågavarande sinnessjukhus.

På sätt byggnadsstyrelsen framhållit, inverkar frågan örn vägomläggningen
icke på anslagsbehovet för Hyll o v s an s t al te n under nästa budgetår.»

Då kostnaderna för anordnande av anstalten vid By ho v i proposition nr
220 till 1929 års riksdag uppskattades till högst 6,750,000 kronor, innefattade
denna beräkning i överensstämmelse med departementschefens förslag
allenast erforderliga utgifter med hänsyn till anstaltens egna behov. Emellertid
hade under ärendets utredning fråga väckts, att anstalten skulle verkställa
tvätt, utom för egen, även för Smålands arméartilleriregementes räkning.
Likaså hade ifrågasatts leverans av elektrisk energi samt ånga från anstalten
till regementet.

Sedan Kungl. Majits förslag rörande sinnessjukanstaltens anordnande
bifallits av riksdagen, uppdrog Kungl. Majit — i anledning av vad under

21

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

ärendets behandling sålunda förekommit — genom brev den 20 juni 1929
åt byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen och arméförvaltningens
vederbörande departement verkställa närmare undersökning rörande
möjligheterna att inom förevarande anstalt utföra tvätt åt Smålands arméartilleriregemente
ävensom att fran anstalten till samma regemente leverera
elektrisk energi och ånga till en ångcentral samt till Kungl. Majit inkomma
med det förslag jämte tillhörande ritningar, vartill utredningens resultat
syntes böra föranleda.

Dylikt förslag har, efter i ämnet verkställd utredning, framlagts av byggnadsstyrelsen
i skrivelse den 21 januari 1932.

Styrelsen har däri till en början behandlat frågan örn lämpligaste sättet
för anordnande av tvättinrättningen vid Kyhovsanstalten och därvid erinrat,
att i enlighet med vissa riktlinjer i det av Kungl. Majit och riksdagen
godkända förslaget — å styrelsens skrivelse bifogade ritningar betecknat
med alt I. — det vid Jönköpings regemente befintliga gymnastikhuset skulle
ombyggas till tvättinrättning. Emellertid hade, fortsätter byggnadsstyrelsen,
densamma med anlitande av speciell sakkunskap inom tvättmekanikens område
ytterligare studerat frågan örn anordnandet av den nya tvättinrättningen
inom gymnastikhuset och därvid kommit till den uppfattningen, att en vida
lämpligare lösning av frågan skulle vinnas, därest omändringen av nämnda
byggnad utfördes i enlighet med det förslag, som framställts a styrelsens
utlåtande bilagda, med alt. II betecknade ritningar. Genom sålunda föreslagen
utvidgning av tvättlokalerna skulle särskilt vinnas den fördelen att
bättre utrymmen för inlämning och förråd av tvätt erhölles än enligt alt. I.
Därest tvättinrättningen anordnades i överensstämmelse med alt. II, skulle
densamma ej blott kunna tillgodose anstaltens eget tvättbehov utan ä\en
bliva i stånd att leverera tvätt till Smålands arméartilleriregemente.

Byggnadsstyrelsen har sedermera övergått till en redogörelse för av styrelsen
i ämnet verkställd utredning rörande leverans av elektrisk energi
från sinnessjukanstalten till artilleriregementet. Utredningen har emellertid
givit till resultat, att vissa drifttekniska skäl ansetts tala mot en sammankoppling
av sjukhusets och regementets elektriska anläggningar samt att
den besparing, statsverket möjligen kunde göra genom en dylik sammankoppling,
icke synts vara under alla omständigheter tryggad och i varje fall
icke synts uppgå till något mera avsevärt belopp. På grund härav har styrelsen
föreslagit, att strömleveransen till artilleriregementet skulle — liksom
hittills — ske från Jönköpings stads elektricitetsverk och att åt arméförvaltningen
skulle uppdragas att med stadens drätselkammare träffa närmare
avtal om strömleverans.

Byggnadsstyrelsen har slutligen redogjort för av styrelsen verkställd utredning
rörande ifrågasatt leverans av anga frun Ryhovsanstaltens panncentral
till arméartilleriregementet. Därvid har styrelsen, efter framläggande
av vissa beriikningar, anfört, att spörsmålet om lämpligaste sättet för artilleriregementets
förseende med ånga sammanhängde med frågan örn omläggning
och centralisering av samtliga värmeanläggningar inom regementets

22

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

kasernetablissement, vilken fråga emellertid krävde utredning, som av flera
skäl knappast kunde slutföras inom den närmaste framtiden.

För att emellertid i framtiden möjliggöra panncentralens utbyggnad bär
styrelsen funnit önskvärt, att själva pannhuset från början gives sådan storlek,
att fyra vattenrörspannor kunna uppställas där. Körande anordnandet
av anstaltens panncentral bär byggnadsstyrelsen vidare, efter ytterligare
övervägande av frågan, föreslagit följande:

Panncentralen syntes lämpligen böra utrustas med tre vattenrörspannor
för 18 atmosfärers övertryck. Av pannorna borde två bava en eldyta av 175
kvm. och den tredje en eldyta av 125 kvm. Med denna pannutrustning skulle
panncentralen erhålla samma produktionsförmåga som enligt det år 1929
godkända förslaget. De nu föreslagna vattenrörspannorna vore emellertid
såväl beträffande konstruktiva anordningar som med avseende å driften avgjort
att föredraga framför de tubulära pannor, varmed räknats i det tidigare
förslaget. Den av styrelsen nu förordade ändringen bade också tillstyrkts
av socialstyrelsens värmetekniska avdelning, med vilken byggnadsstyrelsen
samrått. Enligt verkställda beräkningar komme emellertid den sålunda föreslagna
utrustningen av panncentralen att medföra en merkostnad av 20,000
kronor.

Därest panncentralen utbyggdes och utrustades på nu föreslaget sätt,
skulle möjlighet hållas öppen att framdeles utöka panncentralens energiproduktion
antingen för leverans av ånga till Smålands arméartilleriregemente
eller ock för tillgodoseende av de nya behov vid Kyhovsanstalten,
vilka måhända kunde yppa sig.

Departementschefen har, vad angår frågan örn överförande av elektrisk
energi till arméartilleriregementet ansett, att med hänsyn till utredningen
härutinnan Kyhovsanstaltens elektriska kraftcentral bör, såsom avsetts i
det ursprungliga förslaget rörande sinnessjukanstaltens inrättande, anordnas
endast för anstaltens eget behov samt att någon ändring i detta förslag
alltså icke bör äga rum.

I fråga örn övriga delar av ärendet har departementschefen anfört följande: »Vad

till en början angår frågan örn leverans av tvätt från Kyhovsanstaltens
tvättinrättning till Smålands arméartilleriregemente, synes mig den
verkställda utredningen hava ådagalagt, att i det förutvarande infanteriregementets
gymnastikhus utan olägenhet kan inrymmas en tvättinrättning av
sådan storlek, att densamma kan tillgodose både anstaltens eget och artilleriregementets
tvättbehov, samt att därjämte erhålles visst utrymme att användas
såsom gymnastiklokal. Omändringen av gymnastikbyggnaden enligt
det av byggnadsstyrelsen nu uppgjorda, med alternativ II betecknade förslaget
skulle i jämförelse med det av medicinalstyrelsen år 1929 framlagda
förslaget allenast medföra en beräknad merkostnad av 9,000 kronor, under
det att arméartilleriregementet, därest detsamma finge sin tvätt ombesörjd
vid anstaltens tvättinrättning, skulle — huvudsakligen till följd av
minskade transportkostnader — å sina nuvarande tvättutgifter göra en årlig
besparing av omkring 2,000 kronor. Byggnadsstyrelsens förslag måste alltså
ur ekonomisk synpunkt anses vara för statsverket fördelaktigt. Med hän -

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

23

syn härtill och då sistnämnda förslag jämväl i övrigt erbjuder vissa fördelar,
får jag tillstyrka, att ifrågavarande byggnad omändras och inredes i
huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda förslag. Yid bifall härtill
torde Kungl. Majit böra uppdraga åt medicinalstyrelsen och arméförvaltningens
vederbörande departement att träffa överenskommelse rörande de
närmare villkoren för leverans av tvätt från anstalten till arméartilleriregementet.
Jag förutsätter, att denna överenskommelse erhåller sådan avfattning,
att såväl regementets som anstaltens behöriga intressen varda vederbörligen
beaktade. Särskilt torde det till tryggande av en jämn drift vid
tvättinrättningen böra tillses, att regementets tvätt i möjligaste mån inlevereras
till anstalten på regelbundna tider och i ungefärligen lika stora partier.

Yad slutligen angår frågan, huruvida från Ryhovsanstaltens panncentral
lämpligen bör verkställas leverans av ånga till arméartilleriregementet eller
icke, synes denna fråga icke kunna besvaras, förrän avgörande träffats, huruvida
och på vad sätt de nuvarande föråldrade värmeanläggningarna inom
regementets kasernetablissement böra omläggas och förbättras. Detta avgörande
torde, enligt vad som framgår av det föregående, förutsätta ytterligare
utredning, vilken lärer ankomma på försvarsdepartementet. Med
ett ståndpunktstagande till frågan örn ångleverans från Ryhovsanstalten till
regementet synes följaktligen tills vidare böra anstå. Under dessa förhållanden
behöver panncentralen vid Kyhovsanstalten åtminstone för närvarande
blott utrustas med hänsyn till tillfredsställandet av anstaltens eget behov. Yad
angår sättet för panncentralens utrustning vill jag emellertid med hänsyn till
vad byggnadsstyrelsen, efter samråd med socialstyrelsens värmetekniska avdelning,
i ämnet anfört förorda, att — i trots av därmed förenade, till omkring
20,000 kronor uppskattade merkostnader i förhållande till det ursprungligen
uppgjorda förslaget — densamma utrustas med, i stället för de tidigare avsedda
tubulära pannorna, tre vattenrörspannor nied av byggnadsstyrelsen
föreslagen storlek. Då i händelse av framtida ångleverans till arméartilleriregementet
skulle erfordras ytterligare en vattenrörspanna, torde i enlighet
med byggnadsstyrelsens förslag anstaltens panulius böra byggas på sådant
sätt, att plats där kan framdeles beredas för ytterligare en panna.

De av byggnadsstyrelsen verkställda, här omförmälda utredningarna och
ett genomförande av styrelsens å desamma grundade, av mig förordade
förslag hava beräknats betinga en merkostnad i förhållande till tidigare
godkända kostnadsberäkningar av omkring 31,000 kronor, i vilket belopp
inräknats vissa utredningskostnader. Av vad byggnadsstyrelsen anfört
framgår, att sannolikhet finnes* för att denna merkostnad skall kunna uppvägas
av uppkommande besparingar å utgifter för andra ändamål avseende
förevarande byggnadsföretag. Berörda merutgift torde alltså, såvitt
nu kan bedömas, icke behöva föranleda höjning av det för Ryhovsanstaltens
anordnande beräknade totalbeloppet. Ej heller nödvändiggöra de av mig
nu tillstyrkta förslagen någon ökning av det belopp, som i det föregående
beräknats erforderligt för fortsättningsarbeten å nämnda anstalt under nästa
budgetår.

24

Statsutskottets utlåtande Nr lii.

Därest riksdagen ej framställer erinran mot vad jag här föreslagit, torde
Kungl. Maj:t längre fram böra meddela beslut örn de jämkningar i den fastställda
bjggnadsplanen för sinnessjukanstalten vid Itjhov, som erfordras för
genomförande av de förordade förslagen i nu berörda avseenden.»

Ny ångpannebyggnad och ångpanneanläggning m. m. vid
S:t Lars sjukhus i Lund.

I propositionen nr 140 till 1931 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att
riksdagen måtte besluta, att vid S:t Lars sjukhus i Lund skulle i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i propositionen till
omedelbart utförande förordat förslag verkställas vissa nybyggnads- och
andra arbeten för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 575,000 kronor.
Förslaget avsåg uppförande av ny ångpannebyggnad och ångpanneanläggning
m. m.

Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 200).

Av det till hospitalsbyggnader för budgetåret 1931/1932 begärda och av
riksdagen beviljade anslaget beräknades ett belopp av 228,000 kronor till
ifrågavarande arbetens påbörjande.

I överensstämmelse med vad som förutsattes vid frågans behandling år
1931 har ansetts, att för fortsättande och avslutande av omförmälda arbeten
vid S:t Lars sjukhus i Lund bör för budgetåret 1932/1933 beräknas ett belopp
av 347,000 kronor, utgörande återstoden av hela uppskattade kostnadsbeloppet.

Ny- och ombyggnader vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö.

I propositionen nr 150 till 1930 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att
riksdagen måtte besluta, att vid Växjö hospital — numera benämnt S:t
Sigfrids sjukhus vid Växjö — skulle utföras ny- och ombyggnadsarbeten i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i propositionen
förordat förslag och för en beräknad kostnad av högst 3,807,600 kronor.

Kungl. Majits förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 361).

För ändamålet har till byggnadsstyrelsens förfogande av vederbörande
anslag till hospitalsbyggnader ställts ett belopp av tillhopa högst 1,050,000
kronor.

I skrivelse den 13 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen för fortsättande
av omförmälda arbeten för nästa budgetår begärt ett belopp av 1,250,000
kronor.

Vid ärendets anmälan har departementsdhefen anfört huvudsakligen följande: »I

sin nu föreliggande beräkning angående anslagsbehovet har byggnadsstyrelsen
utgått från att de beslutade ny- och tillbyggnaderna vid Växjöanstalten
skulle vara avslutade före utgången av år 1934. Under denna förutsättning
torde medelsbehovet för nästa budgetår icke kunna beräknas till
nämnvärt lägre belopp än det av byggnadsstyrelsen ifrågasatta. Några re -

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

25

servationer å hittills anvisat belopp kunna nämligen, enligt vad jag inhämtat,
icke beräknas föreligga vid utgången av nu löpande budgetår. En mera avsevärd
nedsättning av det begärda beloppet lärer kunna ske blott genom att tiden
för arbetenas fullbordande framskjutes, så att återstående byggnadskostnader
kunna fördelas på flera budgetår än som hittills avsetts. I betraktande av
det statsfinansiella läget har jag — oaktat en sådan åtgärd skulle medföra
viss ökning i totalkostnaden för byggnadsföretaget — funnit mig böra ifrågasätta
en utsträckning av byggnadstiden med ett år, varigenom byggnadsföretagets
fullbordande skulle framskjutas till budgetåret 1935/1936. Vid
bifall härtill kan, enligt vad jag förvissat mig örn, det av byggnadsstyrelsen
nu begärda beloppet minskas med omkring 425,000 kronor. Det belopp,
som skulle erfordras för fortsättande under budgetåret 1932/1933 av arbetena
vid förevarande sjukhus, torde därför kunna uppskattas till (1,250,000 —
425,000) 825,000 kronor.

Huruvida och i vad mån den här förutsatta utsträckningen av byggnadstiden
med därav föranledd kostnadsökning kommer att nödvändiggöra ökning
av den för byggnadsföretaget bestämda totalsumman, kan icke i detta sammanhang
bedömas.»

Yipeholms sjukhus i Lund.

I skrivelse den 11 juni 1930, nr 361, anmälde riksdagen, att riksdagen
besluta, att en anstalt för 600 svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön
finge i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksdagen i skrivelsen angivit
anordnas genom omändring och utbyggnad av det för södra skånska infanteriregementet
påbörjade men ofullbordade kasernetablissementet i Lund
för en beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor.

I propositionen nr 140 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
besluta, att omförmälda sinnesslöanstalt skulle anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i propositionen förordat
förslag.

Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 200).

Av det till liospitalsbyggnader för budgetåret 1931/1932 begärda och av
riksdagen beviljade anslaget beräknades ett belopp av högst 1,300,000
kronor för anordnandet av ifrågavarande anstalt, Yipeholms sjukhus i Lund.
Det förutsattes, att ett häremot svarande belopp skulle gäldas av statsverkets
fond av rusdrycksmedel.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att för fortsättande av byggnadsarbetena
vid ifrågavarande sjukhus måtte för budgetåret 1932/1933 anvisas ett
belopp av 1,250,000 kronor, därvid styrelsen utgått från att byggnadsföretaget
skulle fullbordas före utgången av år 1934.

Yid anmälan av ärendet har departementschefen anfört följande:

»Mot byggnadsstyrelsens förslag torde i och för sig icke något vara att
erinra. Med hänsyn till den statsfinansiella situationen anser jag det emellertid
nödvändigt, att det av styrelsen äskade beloppet avsevärt beskäres.

26 Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Efter samråd med representanter för vederbörande ämbetsverk får jag föreslå,
att det för byggnadsarbetena vid Vipekolms sjukhus i Lund för nästa
budgetår avsedda beloppet beräknas till 850,000 kronor. Vid bifall till detta
förslag lärer det icke kunna undvikas, att sjukhusets färdigställande kommer
att något försenas, sannolikt ett år. Detta förhållande kommer för statsverket
att föranleda vissa merkostnader dels för byggnadsarbetena och dels
— på sätt framgår av propositionen nr 140 till 1931 års riksdag (sid. 31—
32) — till följd av bestämmelserna i ett mellan kronan och Lunds stad år
1930 träffat avtal. En dylik konsekvens synes emellertid i nuvarande läge
vara ofrånkomlig.

Det för sinnesslöanstalten i Lund för nästa budgetår avsedda beloppet
synes, såsom i statsverkspropositionen förutsatts, liksom motsvarande belopp
för innevarande budgetår böra utgå från statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Frågan, huruvida och i vad mån den utsträckning av byggnadstiden för
förevarande anstalt med därav följande kostnadsökning, som torde komma
att föranledas av ett bifall till vad jag här föreslagit, kommer att nödvändiggöra
en ökning av den totalsumma, som enligt riksdagens beslut må användas
för anstaltens färdigställande, kan icke för närvarande avgöras.»

S:t Olofs sjukhus i Tisby.

S:t Olofs sjukhus i Tisby — tidigare benämnt Tisby hospital — är beläget
inom den del av Tisby stad, som ligger innanför ringmuren. Sjukhusets
tomt, som omfattar omkring */, hektar, begränsas i norr av Hospitalsgatan
och i sydost av Norra Kyrkogatan. Omedelbart nordost örn tomten
ligger Helgeands kyrkoruin.

Sjukhuset består av en mansavdelning och en kvinnoavdelning. Den
förra avdelningen är inrymd i en på 1700-talet uppförd byggnad, i vilken
efter år 1896 vårdades något över 30 patienter. Den senare avdelningen är
förlagd till en på 1830-talet uppförd byggnad, vilken tillhört Gotlands läns
landsting och använts såsom lasarett men enligt beslut av 1899 års riksdag
inköptes av staten för sinnessjukhusets räkning samt efter verkställd, år
1905 avslutad ombyggnad togs i bruk för vård av 42 kvinnliga patienter. Det
fastställda platsantalet för anstalten utgör för närvarande 63.

Frågan angående utvidgning — genom ny- eller ombyggnad — av sinnessjukhuset
i Tisby har länge varit föremål för utredning och föranlett åtskilliga
framställningar och förslag. Beträffande de skäl, som därvid åberopats,
må här anföras följande.

I skrivelse den 30 november 1906 framhöll medicinalstyrelsen, att den
äldre av sjukhusets byggnader befunne sig i ett mycket underhaltigt tillstånd.
Styrelsen omnämnde, att byggnaden icke vore isolerad från grunden,
vadan fukt besvärade alla lägenheter i bottenvåningen. Denna fukt kunde
vid regnig väderlek bliva så höggradig, att vatten formligen runne utmed
väggarna. Fönstren vore små och trånga, och de ända till l]/4 meter tjocka

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

27

murarna förminskade fönstrens belysningsförmåga. Nedre våningens höjd
vore endast 2.3 meter. Till övre våningen ledde delvis trätrappor. Sjuklokalerna
vore mörka, dystra och trånga samt lämpade sig icke för anordnande
av övervakning av de sjuka. Hela byggnaden vore av sådan beskaffenhet,
att den måste i hög grad försvåra,'' för att icke säga omöjliggöra, tidsenlig
vård av de sinnessjuka. Styrelsen hade därför haft under övervägande
en omändring av byggnaden, men denna plan hade måst övergivas, sedan
ett uppgjort förslag utvisat, att flera av de anmärkta olägenheterna icke
skulle kunna avhjälpas genom en ombyggnad ävensom att en dylik skulle
betinga höga kostnader.

Sedermera anförde medicinalstyrelsen i skrivelse den 23 oktober 1918,
bland annat, att en rationell sjukvård icke kunde bedrivas i de nuvarande
otidsenliga anstaltslokalerna och på det inskränkta, mitt i en tätt bebyggd
del av staden belägna området, där plats för nybyggnad vore synnerligen
knapp och ingen möjlighet funnes att bereda patienterna tillfälle till trädgårds-
eller annat utearbete. Det enda sättet att åstadkomma en tillfredsställande
sinnessjukvård på Gotland syntes vara att på annan plats uppföra
ett helt nytt, för länets hela platsbehov avsett sinnessjukhus.

På därom av medicinalstyrelsen i sistberörda skrivelse gjord framställning
uppdrog Kungl. Majit genom brev den 7 mars 1919 åt styrelsen att med
biträde av läkaren vid Visbyanstalten och av styrelsens arkitekt verkställa
utredning angående planläggning av ett nytt för Gotlands län avsett sinnessjukhus
invid Visby, samt bemyndigade styrelsen att med vederbörande
markägare träda i underhandling angående förvärv av för dylikt sjukhus erforderligt
jordområde.

1 skrivelse den 11 mars 1927 framlade medicinalstyrelsen härefter resultatet
av den jämlikt omförmälda uppdrag företagna utredningen.

Medicinalstyrelsen meddelade därvid, bland annat, att styrelsen med
stadens representanter förhandlat angående de villkor, på vilka staden kunde
vara villig att för ändamålet till staten överlåta ett på stadens mark utanför
ringmuren, norr örn Österväg och cirka 400 meter öster örn Österport beläget
område, samt att dessa förhandlingar resulterat i ett den 11 februari och
den 8 mars 1927 dagtecknat avtal med Visby stad, ingånget mellan stadsfullmäktige
och medicinalstyrelsen under förutsättning av Kungl. Maj:ts
godkännande. I detta avtal hade staden förbundit sig att kostnadsfritt upplåta
omförmälda område för uppförande av en sinnessjukanstalt, varjämte
staden åtagit sig vissa förpliktelser beträffande leverans av vatten m. m.
Avtalet, som i avskrift bifogades styrelsens skrivelse, innehåller följande
bestämmelser:

1. Till medicinalstyrelsen, här nedan kallad styrelsen, å Kungl. Maj:ts
och Kronans vägnar, upplåter Visby stad, nedan kallad staden, med full
äganderätt utan ersättning ett jordområde örn 105,000 kvadratmeter areal
inom Polhemsroten å 1910 års stadsplan, vilket område å en vid detta avtal
fogad »Karta över Visby stad, upprättad år 1912, A. Serboni, stadsingenieur»
är utmärkt med röda gränslinjer och betecknat med »område för nytt hospital»,
med rätt för styrelsen att tillträda sagda område den 14 mars året

28 Statsutskottets utlåtande Nr 114.

näst efter det, varunder Kungl. Majit fattat beslut om uppförande av ett nytt
hospital på området.

2. Å området anlägges ett hospital för minst 200 patienter.

3. Staden förbinder sig att icke genom byggnadsbestämmelser hindra
dispositionen av hospitalsområdet.

4. Staden förbinder sig att icke kräva ersättning för värdet av gatumark
enligt lagen örn fastighetsbildning i stad av den 12 maj 1917.

5. Staden åtager sig att till hospitalsområdets gräns utan ersättning framdraga
och underhålla vattenledning, så anordnad, att vatten erhålles i tillräcklig
mängd och av tillräckligt tryck för att tillgodose hospitalets behov,
varvid hänsyn även skall tagas till eldsläckning, samt att från stadens vattenledning
leverera vatten för det blivande hospitalets behov till inom staden
för hushållsförbrukning gällande pris och villkor; och är styrelsen skyldig
tillgodose hospitalets hela behov av vatten från stadens vattenledningsverk.

Dessa förbindelser skola gälla, även örn hospitalet skulle komma att utvidgas
på sin nuvarande plats eller å mark, som kan av Kronan förvärvas
i förbindelse nied hospitalsområdet.

6. Staden åtager sig att utan ersättning anlägga och underhålla ledning
för avlopp å lämplig plats från hospitalsområdets gräns, tillräckligt stor att
mottaga såväl spillvatten som dagvatten från området, samt anordnad på
sådant sätt, att lämpligt fall erhålles för hospitalets avloppsledningar.

7. För den händelse styrelsen beslutar att tillgodose hospitalets behov
av elektrisk kraft helt eller delvis från stadens elektricitetsverk, förbinder
sig staden att till hospitalsområdets gräns anlägga och underhålla ledning
för elektrisk energi samt att leverera elektrisk energi till inom staden gällande
pius och villkor.

8. Staden förbinder sig att till tiden för hospitalets tagande i bruk hava
från stora landsvägen öster ut till hospitalsområdets gräns anlagt två gator,
den ena till hospitalets huvudingång och den andra till dess ekonomiavdelning.

9. Staden upplåter kostnadsfritt till styrelsen erforderlig mark för framdragande
av ett järnvägsspår från den invid Osterport liggande järnvägsstationen
till hospitalsområdet, avsett att användas under tiden för anstaltens
uppförande.

10. Staden förbinder sig att tillhandahålla styrelsen alla nödiga handlingar
för erhållande av lagfart å det under 1) omförmälda området.

Medicinalstyrelsen anförde vidare, att stadsfullmäktige vid de förda förhandlingarna
hos medicinalstyrelsen hemställt, att styrelsen måtte medverka
därtill, att vid en förflyttning av anstalten till det avsedda nya området den
del av det nuvarande anstaltsområdet, som läge närmast Helgeandskyrkans
ruin, upplätes till Visby stad, under villkor att det sålunda upplåtna området
för framtiden icke bebyggdes, ävensom att styrelsen i skrivelse till
stadsfullmäktige förklarat sig villig att lämna sådan medverkan. Det åsyftade
området hade en areal av 515 kvadratmeter och vore å en handlingarna
bifogad, den 14 januari 1920 av A. Serboni upprättad karta över platsen
kring Helgeands ruin utmärkt med gröna och röda streck.

Under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffades sedermera mellan
medicinalstyrelsen och Visby stad ett av staden den 16 juni 1927 och av
styrelsen den 26 augusti samma år undertecknat tilläggsavtal till förut omförmälda
avtal, varigenom vissa obetydliga jämkningar företagits i gränserna
för det område, som enligt det ursprungliga avtalet skulle av staden över -

Statsutskottets utlåtande Nr lii

29

låtas för ifrågavarande ändamål. Med skrivelse den 26 augusti 1927 överlämnade
medicinalstyrelsen detta tilläggsavtal.

I den år 1928 av statsmakterna i princip godkända planen för byggande
av statliga sinnessjukanstalter ingick i överensstämmelse med medicinalstyrelsens
förslag bland annat uppförandet av ett nytt sinnessjukhus i Visby
med 200 vårdplatser.

Genom brev den 12 oktober 1928 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
att med biträde av läkaren vid sinnessjukhuset i Visby uppgöra
och till Kungl. Majit avgiva fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkningar
åtföljt förslag till en å förenämnda område förlagd vårdanstalt för
sinnessjuka, avsedd för 200 patienter.

Dylikt förslag har av medicinalstyrelsen framlagts med skrivelse den 6 Medicinal februari

1932. _ förslag

Eitningarna till anstalten äro upprättade av arkitekten C. Westman i juli den 6 februari
1929 samt av honom i vissa delar omarbetade i juni 1931.

Enligt medicinalstyrelsens förslag är anstalten avsedd för 224 vårdplatser.

Av de 224 platserna har medicinalstyrelsen ansett, att 4 platser å vardera
könssidan borde räknas såsom reservplatser. Platsantalet borde alltså fastställas
till 216 platser, därav 108 för män och 108 för kvinnor.

Enligt förslaget äro kostnaderna för den nya anstalten beräknade på följande
sätt:

Kronor.

Byggnadskostnad, enligt ingenjören Rignér ..................................... 1,652,100

Vägar och planteringar ...................................................................... 75,000

Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration, avsyningar, resor

och oförutsett ................................................................................... 146,400

Värmeanläggning, enligt ingenjören Theorell .................................... 242,100

Köks- och tvättanläggning, enligt densamme .................................... 61,000

Vatten- och avloppsledningar, enligt ingenjören Bergström ............ 190,000

Elektrisk anläggning, enligt överingenjören Holmgren..................... 132,400

Radioanläggning ................................................................................... 6,000

Kylanläggning.............................................................. 10,000

Summa kronor 2,515,000

Härtill komma kostnaderna för inventarieutrustningen, vilka medicinalstyrelsen
ansett sig kunna uppskatta till 850 kronor per plats eller sålunda
för hela anstalten till sammanlagt (224 X 850) 190,400 kronor.

Beträffande personalbehovet för den nya anstalten har medicinalstyrelsen
framhållit, att det givetvis vore omöjligt att så långt i förväg uppgöra en
detaljerad organisationsplan för sjukvården. Med ledning av förhållandena
vid statens övriga mindre sinnessjukhus kunde emellertid personalens ungefärliga
sammansättning beräknas på sätt framginge av följande förteckning:

30

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Eäk ar per sonat.

1 överläkare av 2:a klass.

1 andre läkare.

Förvaltnings- och kontorspersonal.

1 syssloman av 3:e klass.

1 kassör.

1 kanslibiträde.

Sjukvårdspersonal.

1 förestånderska av 2:a klass.

2 Överskötare.

7 översköterskor.

14 skötare.

34 sköterskor.

Ekonomipersonal.

1 maskinist av l:a klass.

4 liantverksföreståndare av 2:a klass.

1 förman i trädgårdsarbete.

2 eldare av 2:a klass.

1 post- och stadsbud (tillika chaufför).
1 portvakt.

1 arbetsförestånderska.

1 köksförestånderska av 2:a klass.

1 tvättförestånderska av 2:a klass.

4 köksbiträden.

3 tvättbiträden.

1 telefonist och inre portvakt.

2 städerskor och servererskor.

I denna personal vore endast inräknade befattningshavare, som erfordrades
för själva anstaltsvården, alltså icke personal, som behövdes för
i anslutning till anstalten utövad familjevård eller hjälpverksamhet för
sinnessjuka.

Vidkommande innehållet i övrigt av medicinalstyrelsens den 6 februari
1932 framlagda förslag, till vilket Kungl. Majrts proposition i ämnet ansluter
sig, tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 65—76 i propositionen.

Vid anmälan av ärendet har departementschefen anfört, bland annat, följande:

»Beträffande det sätt, varpå anstalten planlagts och de olika byggnaderna
föreslagits uppförda, har jag i huvudsak icke någon erinran att framställa. Den
avvägning, som, med hänsyn tagen till under senare år framträdda utvecklingstendenser
inom sinnessjukvården, vid sjukvårdslokalernas planläggning ägt
rum med avseende å utrymmenas fördelning på sovsalar samt arbets- och daglokaler
m. m., synes mig vara lämplig. Vad däremot angår förslaget, att
upptagningspaviljongen och paviljongen för oroliga patienter skulle uppföras
allenast i en våning, synes mig den föreliggande utredningen knappast
utgöra tillräcklig grundval för bedömande av frågan, huruvida denna lösning
är att anse såsom den ur olika synpunkter riktigaste. En närmare
undersökning på denna punkt synes mig därför vara önskvärd. Jag ämnar
föranstalta örn dylik undersökning. Därest vid en sådan skulle befinnas, att
byggnaderna i fråga eller endera av dem utan väsentlig olägenhet för sjukvården
kan för det avsedda platsantalet uppföras i två våningar och därigenom
vinnes avsevärd kostnadsbesparing, har jag för avsikt att vid fastställandet
av plan för anstaltens anordnande förorda ändring i här angiven
riktning i medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag på denna punkt. Samtidigt
med undersökning i nu berört hänseende torde böra verkställas närmare
utredning, huruvida och i vad män kostnadsbesparing kan vinnas
genom uppförande av ett eller flera av bostadshusen i trä i stället för i sten,
och torde fastställande av plan för sistnämnda byggnader böra bero av resultatet
av denna undersökning.

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

31

Vidkommande kostnaderna för utförande av det föreslagna byggnadsföretaget,
torde det icke kunna förnekas, att .anläggningskostnaderna per vårdplats
enligt de uppgjorda kalkylerna skulle bliva mycket avsevärda. Då emellertid
dessa kostnader väsentligen synas betingade av anstaltens jämförelsevis ringa
omfattning samt de särskilda omständigheter i övrigt, vilka i detta fall föreligga
— och vilka även de delvis bottna i nödvändigheten att för Gotlands
sinnessjukvård anordna en särskild anstalt, oaktat denna anstalt måste bliva
betydligt mindre än de under senare år uppförda sinnessjukanstalterna å
fastlandet — anser jag mig, i likhet med byggnadsstyrelsen, böra acceptera
de gjorda beräkningarna, vilka överensstämma med den i hospitalsbyggnadsplanen
i dess år 1930 jämkade form upptagna kostnadssiffran. Dock synes
mig den uppskattade totalkostnaden kunna avrundas nedåt till högst 2,500,000
kronor. Jag erinrar här vidare örn vad jag nyss anfört beträffande en omprövning
i vissa detaljer av det föreliggande förslaget. Därest denna omprövning
skulle komma att föranleda jämkningar, vilka medföra minskning
i kostnaderna, kan en sänkning av den totala kostnadssumman sedermera äga
rum. Tillsvidare torde man likväl böra räkna med nyssnämnda maximibelopp.
—- —- —-------— — —------—--

Beträffande de uppskattade kostnaderna för inventarier och det beräknade
personalbehovet för sinnessjukanstalten finner jag icke anledning till erinran,
såvitt nu kan bedömas.

När det här förordade nya sinnessjukhuset blir färdigt att tagas i bruk,
bör givetvis det nuvarande sjukhuset nedläggas. Medicinalstyrelsen har med
anledning av en av Visby stad gjord hemställan föreslagit, att vid nämnda
tidpunkt en mindre del av området invid Helgeands ruin måtte utan ersättning
överlåtas till staden. Häremot synes mig med hänsyn till de förpliktelser,
som staden iklätt sig för den nya anstaltens anordnande, icke
vara något att erinra. Såsom villkor för överlåtelsen torde emellertid böra
föreskrivas, dels att området icke får bebyggas, dels ock att detsamma skall
ordnas i enlighet med de anvisningar, som i ämnet må lämnas av riksantikvarien.
Riksdagens medgivande till ifrågavarande överlåtelse synes mig
böra inhämtas. Rörande det sätt, varpå den nuvarande sjukhustomten i
övrigt med därå uppförda byggnader framdeles bör disponeras, föreligger
för närvarande icke något förslag. Det torde närmast få ankomma på byggnadsstyrelsen
att verkställa utredning, huruvida tomten lämpligen kan utnyttjas
för annat statligt ändamål eller bör försäljas, samt att till Kungl.
Maj:t ingiva den framställning i ämnet, vartill omständigheterna må föranleda.

Medicinalstyrelsen har begärt, att för påbörjande av den nya anstalten i
Visby måtte för budgetåret 1932/1933 anvisas ett belopp av 300,000 kronor.
I likhet med styrelsen är jag av den uppfattningen, att arbetena med den
nya anstalten böra igångsättas under nästa budgetår. Då emellertid enligt
det med staden träffade avtalet området skulle få tillträdas först den 14
mars året näst efter det, då beslut fattats örn anstaltens uppförande, och
arbetena under det första budgetåret fördenskull huvudsakligen torde komma
att omfatta närmare utarbetande av förslaget samt övriga förberedande åt -

32 Statsutskottets utlåtande Nr 114.

gärder, torde anslagsbeloppet utan olägenhet kunna begränsas till 100,000
kronor.»

Läusplatser vid de statliga sinnessjukhusen.

I § 1 morn. 2 av förnyade stadgan den 14 juni 1901 (nr 48) angående
sinnessjuka föreskrevs, att tillfälle till vård av sinnessjuka i de fall, örn vilka
§ 46 i stadgan förmälde, skulle inom varje län beredas vid något av dess
lasarett. Stadgandet i § 46 innebar, att sinnessjuk, vilken vore i trängande
behov av vård å hospital, skulle, till dess plats därstädes kunde beredas honom,
för någon kortare tid njuta vård å länslasarett mot avgift, som landstinget
ägde bestämma. Enahanda rätt till vård å lasarett skulle tillkomma sinnessjuk,
för vilken inträde å hospital beviljats, då tillfälliga omständigheter
hindrat hans omedelbara insändande till hospital.

Dessa bestämmelser kompletterades med vissa föreskrifter i lasarettsstadgan
den 18 oktober 1901 (nr 83). I dennas § 4 var sålunda stadgat, att
inom varje landstingsområde skulle, såvida icke landstinget med Kungl.
Majits tillstånd anordnat särskild upptagningsanstalt för sinnessjuka, vid
något av områdets lasarett finnas en på lämpligt sätt anordnad avdelning
för sådan tillfällig vård av sinnessjuka, varom i stadgan angående sinnessjuka
förmäldes. Föreskriften gällde enligt bestämmelse i lasarettsstadgan
även stad, som icke deltog i landsting.

Den skyldighet att i viss utsträckning bereda vård åt sinnessjuka, som sålunda
förefanns och vilken jämväl funnits enligt tidigare gällande bestämmelser,
hava ett flertal landsting ävensom Göteborgs stad fullgjort därigenom, att
upptagningsanstalt upprättats i samband med något statens hospital. Därvid
har tillgått så, att efter medgivande av riksdagen mellan Kungl. Majit eller,
jämlikt Kungl. Majits bemyndigande, medicinalstyrelsen å ena sidan och
vederbörande landsting eller stad å andra sidan träffats avtal med innehåll
bland annat, att landstinget respektive staden skulle uppföra och underhålla
viss sjukvårdsbyggnad vid hospitalet och mot en av Kungl. Majit fastställd
dagavgift erhålla vård för visst antal patienter, samt att staten och landstinget
eller staden skulle äga rätt att uppsäga avtalet med viss uppsägningstid,
varefter staten skulle vara skyldig ersätta landstingets eller stadens
kostnad för byggnaden med visst belopp, högre örn uppsägningen skett av
staten än örn landstinget eller staden uppsagt avtalet. Förekomsten av
dylika till statshospital förlagda upptagningsanstalter framgår närmare av
en i 1928 års hospitalsbyggnadsproposition (nr 165, sid. 4) intagen översikt,
vartill här torde få hänvisas. — Några landsting och städer hava upprättat
fristående upptagningsanstalter. Övriga hava inrättat avdelningar för sinnessjuka
vid lasarett.

Såväl sinnessjukstadgan som lasarettsstadgan av år 1901 hava numera
upphört att gälla. De bestämmelser i de upphävda stadgorna, som här
berörts, äro emellertid ersatta av en föreskrift bland övergångsbestämmelserna
i lagen den 22 juni 1928 (nr 302) örn vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus (22 §). Enligt denna föreskrift skall jämväl efter

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

33

nämnda lags ikraftträdande, i den mån ej Konungen annorledes förordnar,
inom varje landstingsområde, så ock i stad, som ej deltager i landsting,
finnas särskild av landstinget eller staden driven upptagningsanstalt för
sinnessjuka eller ock vid något av landstinget eller staden drivet sjukhus
vara anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sjuka.

I 1928 års plan för anskaffande av nya liospitalsplatser ingick även, att
staten skulle övertaga de av landsting eller städer vid statens sinnessjukhus
inrättade upptagningsanstalterna, de s. k. länsplatserna vid nämnda sinnessjukhus.
Statsmakterna torde också, framhåller departementschefen, i samband
med 1928 års plan hava i princip gått in för att landstingens och i
landsting ej deltagande städers skyldighet över huvud att hålla upptagningsanstalt
för sinnessjuka eller särskild avdelning för sådana vid sjukhus skall
i sinom tid upphävas.

I den vid 1930 års liospitalsbyggnadsproposition (nr 150) fogade översikten
över beräknade kostnader för nyanskaffning av liospitalsplatser m. m. under
budgetåren 1928/1929—1937/1938 hava medel beräknats för statsverkets övertagande
av länsplatserna vid de statliga sinnessjukhusen först från och med
budgetåret 1935/1936.

I propositionen nr 140 till 1931 års riksdag framhölls emellertid, att
frågan örn övertagandet av dylika länsplatser redan i viss mån aktualiserats,
i det dels Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott i skrivelse den
17 september 1930 uppsagt ett genom brev den 12 juni 1891 av Kungl. Majit
fastställt avtal mellan staten och landstinget örn uppförande och drift för
länets räkning av en upptagningsanstalt för sinnessjuka vid S:t Lars sjukhus
i Lund, dels ock Alvsborgs läns landsting i skrivelse den 10 november 1930
uppsagt ett jämlikt Kungl. Majits bemyndigande år 1905 mellan medicinalstyrelsen
och sistnämnda landstings förvaltningsutskott ingånget avtal i fråga
örn uppförande och drift för länets räkning av en dylik upptagningsanstalt
vid Restads sjukhus vid Vänersborg.

I propositionen nr 140 anförde departementschefen med anledning av
ifrågavarande avtalsuppsägningar bland annat följande:

Enligt bestämmelserna i avtalen skulle desamma på grund av uppsägningarna
upphöra att gälla under hösten 1932. Malmöhus läns landstings
förvaltningsutskott hade emellertid ifrågasatt tidigare inlösning av upptagningsanstalten
vid S:t Lars sjukhus i Lund. För min del kunde jag av skäl,
som sammanhängde med vad som anförts rörande den föreliggande avvikelsen
från den uppgjorda hospitalsbyggnadsplanen, icke tillstyrka, att anstalterna
inlöstes vid tidigare tidpunkt, än som följde av statens skyldighet enligt
avtalen. Däremot syntes anslag för möjliggörande av inlösningarna böra
begäras av riksdagen år 1932. Hinder syntes emellertid icke böra möta att
ifrågavarande anstaltsavdelningar övertoges och landstingen formellt befriades
från sina skyldigheter enligt sjukliuslageii och avtalen redan vid en tidigare
tidpunkt. Beslut i dylikt hänseende borde emellertid givetvis ej fattas, innan
riksdagen haft tillfälle angiva sin ställning till frågan.

Sedan riksdagen lämnat departementschefens uttalande utan erinran, har
Kungl. Majit den 26 juni 1931 meddelat beslut i anledning av de gjorda

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6sami. 64 haft. (Nrll4.) 1075 3* 3

34

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

avtalsuppsägningarna. Därvid förordnade Kungl. Maj:t, att Malmöhus läns
landsting och Älvsborgs läns landsting skulle, räknat från och nied den 1
juli 1931, åtnjuta befrielse från skyldighet att driva sådan inrättning för
vård av sinnessjuka, som omförmäles i 22 § i lagen den 22 juni 1928 (nr 302)
örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, samt föreskrev, att
ifrågavarande två upptagningsanstalter skulle från och med den 1 juli 1931
övertagas av staten. Samtidigt förklarade sig Kungl. Majit vilja framdeles
meddela beslut angående åtgärder för bestämmande av den ersättning, som
i anledning av de verkställda avtalsuppsägningarna skulle tillkomma vederbörande
landsting.

Under anslaget till hospitalsbyggnader har, såsom ock förutsattes i 1931
års proposition, för nästa budgetår ansetts böra beräknas medel till inlösen
av dessa två anstalter. Lösenbeloppet har därvid för anstalten vid Restads
sjukhus ansetts böra uppskattas till högst 76,786 kronor 68 öre och för upptagningsanstalten
i Lund till högst 59,260 kronor 60 öre, vilka belopp motsvara
två tredjedelar av de verkliga byggnadskostnaderna för respektive anstalter.
Det beräknade medelsbehovet i frågavarande hänseende utgör således
för budgetåret 1932/1933 sammanlagt 136,047 kronor 28 öre eller i
avrundat tal 136,000 kronor.

Sammanfattning.

I enlighet med vad i det föregående vid behandlingen av de särskilda
byggnadsföretagen anförts skulle för nästa budgetår medel behöva anvisas
till arbeten vid följande anstalter med här angivna belopp:

Umedalens sjukhus .

Ryhovs »

S:t Lars »

S:t Sigfrids »

Yipeholms »

S:t Olofs »

............. kronor 2,000,000

............. » 2,000,000

............. * 347,000

............. » 825,000

............ » 850,000

........... » 100,000

Summa kronor 6,122,000

Vidare skulle för inlösen av upptagningsanstalterna vid S:t Lars och
Restads sjukhus erfordras ett belopp av i avrundat tal 136,000 kronor.
Därutöver har ansetts böra reserveras visst belopp att ställas till Kungl.
Maj:ts disposition för bestridande av kostnader för underhåll av byggnader
vid Ryhovs sjukhus i Jönköping, för vilket ändamål byggnadsstyrelsen begärt

12.000 kronor, samt för vissa utredningar m. m. Det belopp, som bör reserveras
till Kungl. Maj:ts disposition, Ilar synts lämpligen kunna uppskattas
till omkring 37,000 kronor.

Det erforderliga anslagsbeloppet skulle enligt dessa beräkningar bliva

6.295.000 kronor. Emellertid hava vissa medel, som influtit eller beräknats
komma att inflyta, ansetts böra tillgodoföras förevarande anslag, på grund
varav anslagsbehovet synts kunna reduceras med sammanlagt 45,000 kronor
och alltså uppskattas till 6,250,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

35

Med avseende å medlens fördelning har liksom tidigare år ansetts böra
fasthållas, att den angivna beräkningen icke avser att vara i detalj bindande
för medlens disposition. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas
bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, har det för
byggnadsplanens genomförande i stället synts vara förmånligt, att en ökning
av beräknad medelsdisposition för ett visst ändamål kan ske, mot det att
motsvarande minskning vidtages i de anvisade medlen för ett annat ändamål.

Av anslaget har ett belopp av 850,000 kronor, avsett till bestridande av
kostnaderna för arbeten med uppförandet av Vipeholms sjukhus i Lund,
föreslagits skola utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Vid den prövning, utskottet ägnat Kungl. Maj:ts i förevarande proposition
framlagda förslag, har utskottet först till behandling upptagit spörsmålet örn
beredande av anstaltsyilatser för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön.

Såsom den i ärendet lämnade utredningen giver vid handen, framlade
-kasernkommittén på sin tid förslag örn inredande i det av Svea ingenjörskår
kustingenjörkompani tidigare disponerade kasernetablissementet å Vaxön
av en anstalt för kvinnliga sinnesslöa, tillhörande de svårskötta obildbaras
kategori. Mot förslaget ifråga, som berördes i Kungl. Maj:ts proposition
nr 150 till 1930 års riksdag och nr 140 till 1931 års riksdag, framställdes
emellertid en del erinringar från myndigheternas sida, och vederbörande departementschefer
förklarade sig icke beredda att taga definitiv ståndpunkt till
detsamma.

Sedan numera ytterligare utredning verkställts i ärendet, har departementschefen,
med hänsyn till å ena sidan de nackdelar, som skulle vara förenade
med ifrågavarande etablissements disposition för ovanberörda ändamål och
å andra sidan de fördelar, anordnandet av vård för den kategori av sinnesslöa,
varom nu är fråga, i särskilda vid förutvarande anstalter uppförda paviljonger
skulle medföra, ansett sig böra intaga den ståndpunkten, att — även
örn en användning av kasernetablissementet enligt kasernkommitténs förslag
i och för sig skulle varit önskvärd av hänsyn till Vaxholms stad — tanken
härpå nu bör övergivas.

Vid övervägande av denna fråga har ock utskottet, utan att vilja bestrida,
att vissa skäl tala för det av kasernkommittén framlagda förslaget, kommit
till den uppfattningen, att anordnandet av anstaltsplatser för ifrågavarande
vårdbehövande i enlighet med medicinalstyrelsens, av departementschefen
förordade förslag måste anses medföra sådana fördelar, att planen på användande
av Vaxliolmsetablissementet för detta ändamål bör övergivas. Utskottet
vill särskilt framhålla, att vid genomförande av sistnämnda förslag
driftkostnaderna torde, såsom i propositionen antytts, komma att ställa sig
lägre än vid en enda för ändamålet inrättad specialanstalt, bland annat, med
hänsyn därtill att kontorspersonal och viss ekonomipersonal vid vederbörande
sjukvårdsanstalt^’ icke torde behöva utökas vid förläggning dit av
paviljonger, varom fråga är. Lika med departementschefen anser utskottet
emellertid, att slutlig ståndpunkt nu icke bör tagas till frågan, vid vilka

Utskottets

yttrande.

36

Statsutskottets utlåtande Ar 114.

sjukvårdsanstalter ock efter vilken plan paviljonger för svårskötta obildbara
sinnesslöa av kvinnkön böra uppföras. Utskottet vill dock ifrågasätta, huruvida
icke det större antalet eller omkring 200 vårdplatser lämpligen böra
förläggas till Västra Marks sjukhus vid Örebro, och synas fördenskull möjligheterna
härutinnan böra i första hand undersökas. Sedan definitiv ståndpunkt
tagits härtill, torde frågan örn platsen för beredande av ytterligare
utrymme åt dessa vårdbekövande böra tagas under omprövning.

Vad angår frågan örn ytterligare medels anvisande för uppförande av en
sinnessjukaustalt vid Umeå, har förslaget i denna del icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet får alltså tillstyrka att för ändamålet ifråga
för nästkommande budgetår anvisas ett belopp av 2,000,000 kronor.

För de fortsatta arbetena med anordnande av Uyliovs sinnessjukhus i
Jönköping har för budgetåret 1932/1933 beräknats ett belopp av enahanda
storlek, som nyss nämnts. Mot anvisande av ifrågavarande belopp har utskottet
icke heller funnit något att erinra.

Vid behandlingen av spörsmålet örn ytterligare anslag för sistnämnda
ändamål har departementschefen till prövning upptagit dels väckta förslag
örn omläggning av den genom nämnda anstalts område löpande landsvägen
från Jönköping till Ljungarum dels ock fråga örn leverans av tvätt och ånga
från anstalten till Smålands arméartilleriregemente.

Vad förslaget örn vägomläggningen beträffar, har utskottet, som i likhet
med departementschefen ansett en sådan omläggning önskvärd och för sjukvården
vid anstalten fördelaktig, funnit sig böra tillstyrka, att omläggningen
verkställes i huvudsaklig överensstämmelse med det med alternativ I betecknade
förslaget. Utskottet vill emellertid såsom sin mening uttala, att, innan
avtal träffas med Jönköpings stad angående stadens förpliktelser i fråga örn
vägens underhåll, undersökning bör verkställas, huruvida icke staden bör
åtaga sig att mot visst statsbidrag utföra berörda vägomläggning.

Kungl. Maj:ts förslag, i vad det angår leverans av tvätt från Ryhovsanstalten
till Smålands arméartilleriregemente, har synts utskottet ur ekonomisk
synpunkt fördelaktigt och utskottet får för den skull förorda förslaget
i denna del.

Anledning till erinran har ej heller synts utskottet föreligga mot vad i
propositionen anförts och föreslagits beträffande frågorna örn överförande
av elektrisk energi från Ryhovsanstalten till arméartilleriregementet samt
leverans av ånga till regementet i fråga.

Såsom förut nämnts, beslöt sistlidet års riksdag, att vid S:t Lars sjukhus
i Lund skulle i huvudsaklig överensstämmelse med de i Kungl. Majis
proposition nr 140 till sagda riksdag framlagda förslag verkställas vissa nybyggnads-
och andra arbeten för en beräknad kostnad av sammanlagt högst

575,000 kronor. För arbetenas påbörjande har av det till liospitalsbyggnader
för innevarande budgetår beviljade anslaget beräknats 228,000 kronor.

För fortsättande och avslutande av sagda arbeten har nu äskats det
resterande beloppet eller 347,000 kronor. Förslaget härutinnan får utskottet
tillstyrka.

/Statsutskottets utlåtande Nr 114.

37

Att, på sätt föreslagits, till ny- och ombyggnader vid S:t Sigfrids sjukhus
vid Växjö beräknas ett belopp av 825,000 kronor, har ej heller givit utskottet
anledning till erinran.

Såsom departementschefen erinrat, beslöt 1930 års riksdag, att en anstalt
för 600 svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön finge, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad riksdagen i sin skrivelse nr 361 angivit, anordnas
genom omändring och utbyggnad av det för södra skånska infanteriregementet
påbörjade men ofullbordade kasernetablissementet i Lund för en
beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor. Av detta belopp har för ändamålet
hittills anvisats 1,400,000 kronor. Enligt det nu föreliggande förslaget
skulle för fortsättande av ifrågavarande byggnadsföretag under nästkommande
budgetår beräknas ett belopp av 850,000 kronor. Jämväl detta förslag får
utskottet tillstyrka, men utskottet vill härvid uttala önskvärdheten av att
byggnadsarbetena så bedrivas, att den ersättning, som enligt det i statsrådsprotokollet
omförmälta avtalet med Lunds stad skall utgå till staden, så
långt möjligt är begränsas. Att, på sätt föreslagits, det sålunda för nästa
budgetår beräknade beloppet må, liksom motsvarande belopp för innevarande
budgetår, utgå från statsverkets fond av rusdrycksmedel, har ej heller föranlett
erinran från utskottets sida.

Vidkommande så frågan örn uppförande av ett nytt sinnessjukhus i Visby
har utskottet av den i ärendet förebragta utredningen i likhet med departementschefen
kommit till den uppfattningen, att de brister, som vidlåda
det nuvarande sjukhuset, icke torde stå att avhjälpa genom ombyggnad av
detsamma, utan torde de nuvarande byggnaderna helt böra ersättas med nybyggnader.
Utskottet får ock i princip tillstyrka anstaltens uppförande och
förläggning i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen föreslagits.
I samband med den undersökning, som ansetts böra verkställas beträffande
sättet för uppförande av upptagningspaviljong och paviljong för
oroliga patienter vid sjukhuset, torde emellertid även böra utredas, huruvida
icke den beräknade totalkostnaden bör kunna i avsevärd mån nedbringas.

Mot vad som i övrigt anförts och föreslagits beträffande Visbyanstalten
har utskottet icke haft något att erinra. Utskottet får alltså tillstyrka, att
för närmare utarbetande av förslaget örn anstaltens uppförande samt andra
förberedande åtgärder beräknas ett belopp av 100,000 kronor.

Då slutligen Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avser inlösen av länsplatser
vid de statliga sinnessjukhusen, ej heller givit utskottet anledning
till erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att ett för 216 vårdplatser avsett sinnessjukhus
skall, för en beräknad kostnad av högst 2,500,000 kronor, i
huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C. Westman
i juli 1929 upprättade och i vissa delar i juni 1931 omarbetade
ritningar, samtliga ritningar märkta »Kungl. Medicinalstyrelsen
Bihang till riksdagens protokoll 1032. 6 sami. f>4 höft. (Nr 114.) 107532 4

38

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

1932», uppföras å ett inom Visby stad beläget område, vilket
å en av stadsingeniören A. Serboni år 1912 upprättad karta
över staden utmärkts med röda gränslinjer och med beteckningen
»Område för nytt hospital», dock med den jämkning i
gränserna för området, som avses i ett mellan medicinalstyrelsen
och stadsfullmäktige i Visby den 16 juni och den 26
augusti 1927 träffat avtal;

b) besluta, att efter ibruktagandet av det under a) avsedda
nya sinnessjukhuset i Visby skall, på i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 19 februari 1932 angivna villkor, till
Visby stad utan ersättning med äganderätt överlåtas den del
av det till S:t Olofs sjukhus i Visby hörande området, som å
en av Serboni den 14 januari 1920 upprättad karta över platsen
kring Helgeands ruin betecknats med röda och gröna streck;
samt

c) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt
hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,
till hospitalsbyggnader för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
reservationsanslag av 6,250,000 kronor, därav 850,000 kronor att
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Stockholm den 24 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson
i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Walles, Petrén,
Hellberg och Alexander Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Wiklund i Brattfors, Jansson
i Falun, Törnkvist i Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Holmgren, Olofsson
i Digernäs, Persson i Fritorp, Danielsson, Norsell och Andersson i Prästbol.

Stockholm 193 2. K. L. Beckmans Boktr.