Statsutskottets utlåtande Nr 104.
1
Nr 104.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen
under sjätte huvudtiteln gjorda framställningar
om vissa anslag till vägväsendet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har
Kungl. Majit under sjätte huvudtiteln (punkt 11 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag)
föreslagit riksdagen att till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 5,250,000
kronor att direkt utgå av automobilskattemedel.
Under punkt 17 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till förbättring
och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 11,697,400 kronor,
att direkt utgå av automobilskattemedel.
Under punkt 18 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att dertill förbättring
och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar å landsbygden för
budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag av 46,789,600 kronor,
att direkt utgå av automobilskattemedel; dels och medgiva, att av landsbygdens
andel för budgetåret 1932/1933 av automobilskattemedlen må disponeras
ett sammanlagt belopp av högst 1,800,000 kronor för tilldelning av ett
tillfälligt extra tilläggsbidrag åt mera betungade väghållningsdistrikt för 1932
års kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning, att utgå vid sidan
av det enligt 3 § 1 mom. förordningen örn fördelning av automobilskattemedel
utgående bidraget av 45 procent och i huvudsaklig överensstämmelse
med de under föregående punkt angivna grunderna.
Under punkten 19 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att — med uteslutande
ur riksstaten av dels det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till
vägunderhållet på landet m. m. och dels det ordinarie förslagsanslaget till
ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet m. m., att direkt utgå av
automobilskattemedel — i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptaga ett
ordinarie förslagsanslag till bidrag till vägunderhållet på landet m. m., att
direkt utgå av automobilskattemedel, med 15,600,000 kronor.
Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 59 haft. (Nr 104.) 97a 32 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
I samband med Kungl. Maj:ts omförmälda förslag Ilar utskottet till behandling
förehaft vissa motioner, nämligen
följande, väckta i anledning av Kungl. Maj:ts förslag under punkten 11:
dels två likalydande motioner, nr 110 inom första kammaren av herr GMöller
m. fl. och nr 196 inom andra kammaren av herr P. A. Hansson i
Stockholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen för budgetåret 1932/1933
måtte, såvitt nu är fråga, anvisa till byggande av landsvägar och vanliga
bygdevägar utöver av Kungl. Majit föreslagna 5,250,000 kronor ett extra
reservationsanslag av 5,000,000 kronor;
dels två andra likalydande motioner, nr 224 inom första kammaren av kerr
K. O. Ericson m. fl. och nr 332 inom andra kammaren av herr O. Olsson i
Kullenbergstorp m. fl. i vilka yrkats, att riksdagen måtte besluta, att anslaget
till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar skall utgå med
5.250.000 kronor, varav hälften eller 2,625,000 kronor av automobilskattemedel,
samt att riksdagen för samma ändamål måtte bevilja ett anslag av
2.625.000 kronor för nästa budgetår;
dels ock motionen nr 284 inom andra kammaren av herr E. E. Lindmark,
som föreslagit, att till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för
budgetåret 1932/1933 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5,250,000
kronor, att utgå av vanliga statsinkomster;
samt följande, väckta i anledning av Kungl. Majis under punkterna 17—19
framställda förslag:
dels två likalydande motioner, nr 223 inom första kammaren av herr K. O.
Ericson m. fl. och nr 331 inom andra kammaren av herr O. Olsson i Kullenbergstorp
m. fl., i vilka yrkats, att statens bidrag till vägunderhållet m. m.
måtte utgå med 5 procent å verklig respektive uppskattad kostnad för år
1931 och att bidraget av automobilskattemedel till vägunderhåll höjes från
nuvarande 45 procent till 55 procent, samt att riksdagen för ändamålet
måtte bevilja av statsmedel ett anslag för nästa budgetår av 2,600,000
kronor;
dels två andra likalydande motioner, nr 225 inom första kammaren av
herr K. O. Ericson m. fl. och nr 333 inom andra kammaren av herr O. Olsson
i Kullenbergstorp m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att
1 § av förordningen örn fördelning av automobilskattemedel erhåller följande
lydelse:
§ \
De under---statens automobilskattemedelsfond.
Från nämnda--— fiskerinäringens befrämjande.
Till understödjande —--högst 120,000 kronor.
Av återstående skattemedel skola femton procent tillfalla rikets städer
för att användas till dessas gatu- och väghållning samt åttiofem procent till
landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av
för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar;
dels ocke motionen nr 226 inom första kammaren av herr J. Larsson i
Örbyhus, vilken föreslagit, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
3
anhålla, att Kungl. Maj:t ville utreda och för riksdagen framlägga förslag
till ändrade grunder för bilskattemedlens fördelning mellan de olika länsfon
derna.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar åberopade
skälen får utskottet hänvisa till vad motionerna därutinnan innehålla.
Vidare har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932
dagtecknad proposition, nr 176, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
handläggning, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 16 maj 1930 (nr 161)
örn fördelning av automobilskattemedel av följande lydelse:
Förslag
tili
Förordning
om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 16 maj 1930
(nr 161) om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ förordningen den 16 maj 1930 örn
fördelning av automobilskattemedel skola, 1 § i nedan angiven del, hava
följande ändrade lydelse:
1§-
De under — — — statens automobilskattemedelsfond.
Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels de enligt gällande
lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn ödebygdsvägar
utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,
dels vad av automobilskattemedel skall utgå till bestridande av kostnaderna
för vägorganisationen i länen, dels vad i enlighet med å riksstaten anvisade
anslag skall av automobilskattemedel utgå som bidrag till byggande av
landsvägar och vanliga bygdevägar, dels ock vad som jämlikt i sådant avseende
meddelade bestämmelser skall av dylika medel ställas till lantbruksstyrelsen
förfogande att användas till fiskerinäringens befrämjande.
Till understödjande--- 120,000 kronor.
Av återstående---och broar.
§•
Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola sextiofem procent
fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående trettiofem procent förordnar
Konungen.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932; dock att allenast vad i 2 §
stadgas skall äga tillämpning vid fördelningen av de under budgetåret
1931/1932 influtna automobilskattemedlen.
Beträffande utredningen i detta ärende får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband med Kungl. Maj:ts proposition nr 176 har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 336, inom första kammaren
av herr A. E. Lindblad m. fl. och den andra, nr 489, inom andra
kammaren av herr 0. Andersson i Malmö m. fl. i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition
nr 176, örn förslag till ändrad lydelse av 1 och 2 §§ i förordningen den 16
maj 1930 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel, § 2 i nämnda förordning
måtte erhålla följande lydelse:
§ 2.
Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas
mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.
dels en av herr 0. H. Åkerberg m. fl. inom första kammaren väckt motion,
nr 341, i vilken hemställts, att riksdagen måtte, oberoende av vad som kan
bliva bestämt angående fördelningsgrunderna för städernas andel av automobilskattemedel
för år 1932/33, besluta, att förutvarande fördelningsgrunder
skola tillämpas beträffande de under 1931/32 inflytande automobilskattemedlen;
dels
en av samme motionär m. fl. inom första kammaren väckt motion, nr
342, i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förslag
i kungl, proposition nr 176, att från de anslag, som i första hand skola
bestridas från automobilskattemedelsfonden, undantages anslaget till byggandet
av landsvägar och vanliga bygdevägar;
dels ock en av herrar J. J. E. Weijne och F. E. W. Olson i Göteborg inom
andra kammaren väckt motion, nr 490, i vilken hemställes, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av förslaget i kungl, propositionen nr 176, att
från de anslag, som i första hand skola bestridas från automobilskattemedelsfonden,
undantages anslaget till byggandet av landsvägar och vanliga bygdevägar.
I fråga örn de av motionärerna till stöd för omförmälda yrkanden anförda
skälen får utskottet hänvisa till dessa motioner.
Därjämte har utskottet i detta sammanhang förehaft vissa uttalanden av
departementschefen i det vid propositionen, nr 211, angående fortsatta åt
-
5
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
gärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien m. m., fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 11 mars
1932, vilka uttalanden avse beviljande ur innestående automobilskattemedel
av förskott åt vägdistrikt och kommuner för igångsättande av vägföretag, till
vilka statbidrag eller bidrag av automobilskattemedel beräknas framdeles
skola utgå.
Rörande utredningen härutinnan får utskottet hänvisa till sistnämnda
statsrådsprotokoll.
Slutligen har utskottet i förevarande sammanhang behandlat två likalydande
motioner, väckta den ena, nr lil, inom första kammaren av herr G. Möller
m. fl. och den andra, nr 197, inom andra kammaren av herr P. Å. Hansson
i Stockholm m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att för
budgetåret 1932/1933 ställa ett belopp av 5 miljoner kronor till Kungl. Maj:ts
förfogande att som lån mot rimliga ränte- och amorteringsvillkor, som bestämmas
av Kungl. Majit, utlämnas till särskilt ekonomiskt betungade vägdistrikt,
för igångsättande av vägarbeten med därmed följande ökade arbetstillfällen.
De till stöd för denna framställning åberopade skälen återfinnas i motionen
I: 109.
Till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar stod för vartdera av bud- Byggande av
getåren 1926—1928 till förfogande anslag å tillhopa 4,000,000 kronor. För vart- land^nffgra0C
dera av budgetåren 1928—1930 bestämdes anslagsbeloppet för detta ändamål bygdevägar,
till 4,500,000 kronor. För budgetåret 1930/1931 höjde riksdagen anslaget till
5,000,000 kronor. Samtidigt företog riksdagen, i anslutning till motionsvis
framställda yrkanden, sådan ändring i de för anslagets användning stadgade
grunderna, att statsbidrag till de med detsamma avsedda vägföretagen finge
utgå med högst tre fjärdedelar i stället för, såsom dittills gällt, två tredjedelar
av den beräknade kostnaden för vederbörande företag.
Vid 1931 års riksdag föreslog Kungl. Maj:! att ifrågavarande anslag skulle
för budgetåret 1931/1932 upptagas med oförändrat belopp, 5,000,000 kronor.
Riksdagen höjde emellertid anslagsbeloppet till 5,250,000 kronor. Samtidigt
beslöt riksdagen med anledning av i statsverkspropositionen framställt förslag
sådan ändring i grunderna för bidrag till kostnad för lösen av mark
m. m., att allmän rätt till marklösenbidrag vid vägförbättringar infördes.
Nu gällande föreskrifter beträffande bidrag från förevarande anslag innefattas
i kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 163) angående statsbidrag till
allmänna viigars byggande m. m. med däri genom kungörelse den 21 maj
1931 (nr 228) gjorda ändringar.
Anslagets fördelning sker med huvudsaklig ledning av länsvis upprättade
flerårsplaner. De för närvarande gällande fl erårsplan orna avse treårsperioden
1931—1933.
Väg- och ratten huggna ds s t grelsen har hemställt, att till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar måtte för budgetåret 1932/1933 anvisas ett
Gällande
grunder för
fördelning av
automobilskattemedlen.
6 /Statsutskottets utlåtande Nr 104.
extra reservationsanslag av 5,250,000 kronor, varvid styrelsen anfört bland
annat följande:
I enlighet med upprättade flerårsplaner uppgå för budgetåren 1930—1933
länens sammanlagda anslagskrav för byggande av landsvägar och vanliga
bygdevägar till 15,524,059 kronor. Sedan riksdagen för budgetåren 1930/1931
och 1931/1932 anvisat respektive 5,000,000 och 5,250,000 kronor, skulle sålunda
för budgetåret 1932/1933 erfordras i avrundat tal 5,250,000 kronor.
Av nämnda flerårsplaner framgår, att till fullbordande av arbeten, som
med statsbidrag från förevarande anslag igångsättas under perioden 1931—1933,
erfordras i statsbidrag efter nämnda periods slut omkring 8,000,000 kronor.
Vidare framgår av de till flerårsplanerna fogade redogörelserna för de viktigare
företag, vilka icke upptagits i flerårsplanerna och vilka, såvitt kan
överskådas, synas böra komma till utförande inom länen, att synnerligen
stora krav föreligga på statsbidrag till ifrågavarande slag av vägbyggnader.
Någon nedgång i anslagsbehovet till byggande av landsvägar och vanliga
bygdevägar kan icke förväntas ske under de närmaste åren. Av de utav
länsstyrelserna uppgjorda flerårsplanerna med tillhörande redogörelser framgår,
att en höjning av ifrågavarande anslag borde vidtagas, örn vägnätet skall
kunna bliva utbyggt inom rimlig tid. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser
sig emellertid, med hänsyn till redan upprättade flerårsplaner och i anslutning
till Kungl. Maj:ts cirkulär den 12 juni 1931 till statsmyndigheterna
angående sträng återhållsamhet i avseende å framställningar örn anslagsäskanden
att föreläggas 1932 års riksdag, icke böra föreslå högre anslagsbelopp
än som av riksdagen beviljats för innevarande budgetår för ifrågavarande
ändamål.
Hos Kungl. Majit har svenska byggnadsentreprenörföreningen hemställt, att
till förstärkning av ifrågavarande anslag måtte anvisas ett belopp av förslagsvis
5,000,000 kronor, att användas till sådana arbeten som omedelbart kunna
igångsättas.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade anslagsbeloppet, 5,250,000
kronor, utgör i avrundat tal det belopp, som under budgetåret 1932/1933
behöver stå till förfogande för bidrag till kostnaderna för de i länens flerårsplaner
upptagna landsvägarna och vanliga bygdevägarna, och motsvarar
vad som för ändamålet utgår under nu löpande budgetår. Vad styrelsen
sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda.
Såsom i det föregående anförts skulle förevarande anslag från och med
nästkommande budgetår i riksstaten upptagas att direkt utgå av automobilskattemedel.
Någon anledning att i samband därmed ifrågasätta ändring
beträffande grunderna för anslaget synes icke föreligga, helst spörsmålet örn
vägväsendets finansiering lärer i sin helhet bliva föremål för behandling av
1929 års vägsakkunniga.
Gällande bestämmelser beträffande antomobilskattemedlens fördelning återfinnas
i förordningen örn fördelning av automobilskattemedel den 16 maj
1930 (nr 161) med däri genom förordning den 21 maj 1931 (nr 226) gjorda
ändringar.
Enligt dessa bestämmelser skola de under visst budgetår jämlikt förordningarna
örn automobilskatt, örn särskild skatt å automobilgummiringar och
örn särskild skatt å bensin och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestäm
-
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
7
meker, Kungl. Maj:t enligt 18 § i automobilskatteförordningen må Lava meddelat,
influtna skattemedlen (automob ilska 11 emedel) i räkenskaperna från vederbörande
anslag under sjätte huvudtiteln omföras till en särskild, av väg- och
vattenbvggnadsstyrelsen förvaltad fond, benämnd statens automobilskattemedelsfond.
Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften av
de enligt gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
samt örn ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,
dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels vad
som. jämlikt i sådant avseende gällande föreskrifter, av de enligt förenämnda
förordning örn särskild skatt å bensin och motorsprit influtna medlen skall
ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att användas till fiskerinäringens
befrämjande, dels od- det belopp av högst 120,000 kronor, som enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande må utgå till understödjande av forsknings- och undersökningsarbeten,
vilka i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt användande
av automobilskattemedlen. Av återstående skattemedel skola 20 procent
tillfalla rikets städer för att användas till dessas gatu- och väghållning
samt 80 procent landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring
och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar
och broar (1 §). Inom vardera av dessa grupper avsättes viss del — av
städernas andel 20 procent samt av landsbygdens andel 15 procent — att i utjämningssyfte
fördelas på sätt Kungl. Maj:t förordnar (städernas och landsbygdens
utjämningsandelar). Återstoden (80 %) av städernas totala andel
fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från
dem influtit i automobilskatt (2 §). Av den del (85 %) utav landsbygdens
totala andel, som ej avsättes såsom utjämningsandel, utgår till vägdistrikt,
vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, bidrag med
45 procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning
under nästföregående kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet
hela det året ålegat vägkassan (vägdistriktens direkta underhållsbidrag), varvid
i nämnda kostnad jämväl inbegripes all förvaltningskostnad, som icke
uppenbarligen avser byggande av väg. Yad av omförmälda 85 procent återstår
— med undantag enligt särskilt beslut av riksdagen, varom i det följande
förmäles — tillgodokommer de särskilda länen i förhållande till de
belopp, som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd (länens
ordinarie andelar; 3 § 1 morn.). Även den i utjämningssyfte avsatta delen
av landsbygdens totala andel tillgodokommer de särskilda länen, med fördelning
dem emellan enligt Kungl. Maj:ts förordnande. Av de skattemedel,
vilka såsom ordinarie andelar och utjämningsandelar tillgodokomma de särskilda
länen, äger Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bestämmande, underordnad
myndighet årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar och broar inom länet. "V idare äger Kungl.
Majit av dessa skattemedel bevilja årliga bidrag till underhåll av sådana av
vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas underhåll på
grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till sådan vinter
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
väghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken (det s. k. extra
underhållsbidraget; 4 §). Med avseende å budgetåret 1931/1932 gäller därjämte
(riksdagens skrivelse nr 201 år 1931), att av landsbygdens andel för
nämnda budgetår av automobilskattemedlen må disponeras ett belopp av
högst 1,275,000 kronor för tilldelning av ett tillfälligt extra tilläggsbidrag åt
mera betungande väghållningsdistrikt för 1931 års kostnader för vägunderhåll
och vinterväghållning, att enligt av riksdagen angivna huvudgrunder
utgå vid sidan av nyssnämnda direkta underhållsbidrag av 45 procent.
Underhålls
kostnadernas
storlek.
Storleken av de totala underhållskostnaderna under kalenderåren 1926—
1930 framgår av följande sammanställning i runda tal:
1926 ....................... kronor 30,800,000
1927 ........................ » 34,500,000
1928 ........................ )> 38,000,000
1929 ........................kronor 44,400,000
1930 ........................ » 46,500.000
Den särskilt starka stegringen under år 1929 ansågs till icke oväsentlig
del bero på exceptionella klimatiska förhållanden i landet.
Yad angår den totala underhållskostnaden förar 1932 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i sin skrivelse den 3 september 1931 beräknat densamma
till 58,600,000 kronor.
Departementschefen har i statsverkspropositionen för egen del anfört
följande.
Ifrågavarande beräkningar synas hava lett till en väl hög slutsiffra. Sålunda
är att märka att, sedan numera praktiskt taget samtliga väghållningsdistrikt
övertagit vägunderhållet till bestridande av vägkassan, man icke har att såsom
för tidigare år räkna med den särskilda stegring av förevarande kostnader, som
framkommer i samband med övergång till vägkasseunderhåll. I betraktande
härav och med hänsyn till de kostnadsbesparande verkningar, som ett fortsatt
rationaliseringsarbete i avseende å vägunderhållet bör medföra, torde
stegringen av de verkliga underhållskostnaderna kunna för år 1932 beräknas
stanna vid 2,500,000 kronor. Med utgångspunkt från en normal underhållskostnad
för år 1931 av 50,000,000 kronor skulle man alltså komma till en
dylik kostnad för år 1932 av 52,500,000 kronor. Yad därefter beträffar det
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagna beloppet 2,000,000 kronor för
vägförbättringsarbeten vill jag framhålla att, såsom redan antytts, de härutinnan
lämnade bestämmelserna endast innebära ett fastställande i viss
omfattning av en förut — efter allt att döma ganska allmänt — tillämpad
praxis. Berörda bestämmelser borde alltså, örn de riktigt tillämpas, kunna
verka minskande på underhållskostnaderna; i varje fall lära de under nyssnämnda
förutsättning icke föranleda ökning av dessa kostnader. Man synes
därför icke hava anledning att till den med hänsyn till normal stegring beräknade
vägunderhållskostnaden för år 1932 lägga ytterligare belopp för dylika
arbeten. Till förebyggande av missförstånd har jag genom cirkulärskrivelse
den 1 december 1931 fäst myndigheternas uppmärksamhet på det med ifrågavarande
bestämmelser avsedda syftet, i samband varmed jag ytterligare underströk
vad jag, såsom förut återgivits, uttalat i 1931 års statsverksproposition
ävensom framhöll angelägenheten av att underhållskostnaderna överhuvudtaget
begränsades, givetvis utan att behövliga underhållsåtgärder därför
eftersattes. Vad angår vägbeläggningar med begränsad varaktighet kunna
kostnadsbesparande verkningar av desamma icke omedelbart framträda; fast
-
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
9
mer torde utgifterna för beläggningarnas åstadkommande till en början föranleda
något ökad belastning av underhållskontot. Väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen
bär i sådant hänseende räknat med ett belopp för år 1932 av 1,500,000
kronor. Enligt min mening synes denna ökning icke böra uppskattas till
högre belopp lin 900,000 kronor. För uppsättande av vägmärken torde, på
sätt skett i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kalkyl, böra beräknas ett belopp
av 600,000 kronor. Med de nu angivna modifieringarna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
beräkningar skulle alltså den totala underhållskostnaden
för år 1932 uppskattas till 54,000,000 kronor.
1931 års riksdag medgav (skrivelsen nr 201), att av landsbygdens andel av
automobilskattemedlen finge disponeras ett belopp av högst 1,275,000 kronor
för tilldelning av ett tillfälligt extra tilläggsbidrag åt mera betungade vägdistrikt
för 1931 års kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning, att
utgå vid sidan av det s. k. direkta underhållsbidraget av automobilskattemedel
å 45 procent. Med utgångspunkt från att medeltalet av den år 1931
utgående vägskatten beräknats för samtliga vägdistrikt uppgå till 18 öre per
vägfyrk uttalade sig riksdagen för att dylikt tilläggsbidrag tilldelades vägdistrikt
med en vägskatt för år 1931 (beslutad å vägstämma år 1930) av melån
20 öre och utginge med progressiv stegring, exempelvis på följande sätt:
Vägskatt per vägfyrk
21—22 öre . ..
23—25 » ....
26—30 » ....
31-40 » ....
över 40 » ....
Extra tillägg
................. 2 %
................. 5 %
.................. 7 %
................. 9 %
................. 10 %
Sammanlagt bidrag
77 %
80 %
82 %
84 %
85 *.
Kostnaderna härför beräknades icke överstiga nyss angivna belopp av
1,275,000 kronor.
Departementschefen har i förevarande sammanhang yttrat bland annat
följande.
I motiveringen till beslutet örn förenämnda tilläggsbidrag framhöll riksdagen
dess natur av provisorium i avvaktan å pågående utredningars slutförande.
Då dessa utredningar, varmed torde hava avsetts den åt 1929 års
vägsakkunniga uppdragna revisionen av 1891 års väglag m. m., ännu icke
avslutats och i betraktande av det beaktansvärda syfte, som ifrågavarande
bidrag är avsett att tillgodose, vill jag föreslå, att jämväl av 1932/1933 års
automobilskattemedel ett belopp på enahanda sätt reserveras för beredande av
motsvarande tilläggsbidrag för 1932 års underhållskostnad. Till underlag för
beräkningen av härför erforderligt belopp torde böra läggas de förutnämnda,
av 1931 års riksdag angivna huvudgrunderna. Den omständigheten, att vägskattens
medeltal per vägfyrk i rikets samtliga vägdistrikt enligt av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen meddelad uppgift ökat från det för år 1931 beräknade
beloppet 18 öre till i det närmaste 20 öre för år 1932, synes mig icke
utgöra anledning att ifrågasätta någon höjning av det vägskattebelopp, som
skulle berättiga till erhållande av tilläggsbidrag, helst medeltalet för år 1931
torde hava uppskattats till något för lågt belopp samt verkställda utredningar
givit vid handen, att någon förskjutning av betydelse icke ägt rum
mellan den bidragsberättigade gruppen av vägdistrikt och övriga distrikt.
Avenså finner jag de av riksdagen angivna procentsatserna för tilkiggsbidraget
vara lämpiigt avvägda och böra ligga till grund för medelsberäkningen.
Tillfälligt
extra underhållsbidrag
för
år 1932.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Med dessa utgångspunkter och under hänsynstagande till den för år 1932
beräknade underhållskostnaden, 54,000,000 kronor, har det för beredande av
tilläggsbidrag erforderliga beloppet uppskattats till i runt tal 1,600,000 kronor.
Då det icke låter sig göra att närmare beräkna den underhållskostnad,
som kan komma att belöpa på de särskilda, här ifrågavarande vägdistrikten,
och då det synes angeläget att i möjligaste män kunna följa de i det föregående
angivna huvudgrunderna, torde försiktigheten bjuda att för ifrågavarande
ändamål reservera ett något högre belopp, förslagsvis högst 1,800,000
kronor.
Bidrag i vissa Härefter har departementschefen berört frågan örn bidrag i vissa fall till
fall tili ny- nyanläggningar och därutinnan anfört följande.
Av de automobilskattemedel, som tillfalla landsbygden, får den på länsfonderna
belöpande delen användas till bidrag till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar med högst tre fjärdedelar av den beräknade
kostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra
beviljas. Då bidrag — vare sig enbart av länsfondernas automobilskattemedel
eller av sådana jämte andra statsmedel — ifrågasättes skola utgå med högre
andel än tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden, skall ärendet underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Bestämmelserna härom återfinnas i kungörelsen
den 16 maj 1930 (nr 163) angående statsbidrag till allmänna vägars
byggande m. m. med däri genom kungörelse den 21 maj 1931 (nr 228)
gjorda ändringar. Beträffande nyanläggningar av landsvägar och vanliga
bygdevägar stadgas i kungörelsen, att bidrag härtill kan utgå med högst
tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden. Författningen lämnar alltså
icke möjlighet att bevilja högre bidrag till sistnämnda företag. Bidragen
i fråga utgå av det här förut behandlade anslaget till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar.
Läget på arbetsmarknaden har nödvändiggjort igångsättande till arbetslöshetens
lindrande av omfattande vägarbeten, såväl nyanläggnings- som omläggnings-
och förbättringsarbeten, på ett tidigare stadium än som eljest varit
avsett. Dylika företag utföras icke endast av vederbörande vägdistrikt i
vanlig ordning med bidrag från förenämnda anslag till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar respektive av länens automobilskattefonder
titan i betydande utsträckning även av statens arbetslöshetskommission,
därvid i regel 75 jtrocent av kostnaden täckas med arbetslöshetsmedel och återstoden
av vägdistriktet, eller såsom statskommunala arbeten med visst bidrag
av arbetslöshetsmedel till arbetslönerna.
I de fall då vägföretag, som utföras på ettdera av sistnämnda båda sätt,
avse omläggnings- och förbättringsarbeten, föreligger, såsom av det förut
sagda framgår, möjlighet att genom fyllnadsbidrag från vederbörande läns
automobilskattefond kunna lämna ett välbehövligt och för arbetenas igångsättande
ofta nog oundgängligt tillskott för minskande av den på vägdistriktet
fallande delen av kostnadsbeloppet. Så har ock skett i åtskilliga fall.
De omständigheter, vilka sålunda föranlett beredande av dylikt tillskott
i fall av nyss angiven beskaffenhet, synas mig påkalla möjliggörande av
motsvarande fyllnadsbidrag även vid nyanläggning av landsvägar och vanliga
bygdevägar, då företags igångsättande föranledes av arbetslöshet, vare sig
arbetet omhänderliaves av vägdistriktet eller arbetslöshetskommission en.
Det för byggande av dylika vägar avsedda anslaget lärer emellertid icke kunna
komma till användning för sådant ändamål, ej blott med hänsyn till gällande
bestämmelser för anslagets användning, vilka bestämmelser åtminstone för
närvarande icke synas böra ändras, utan även på grund av att anslaget i regel
Statsutskottets utlåtande Nr 104
11
icke lämnar tillgång till medel för andra företag än som på vanligt sätt
komma i fråga för bidrag från detsamma. Vid sådant förhållande torde möjlighet
att lämna dylika fyllnadsbidrag även till nyanläggningar kunna öppnas
endast därest länens automobilskattefonder få för ändamålet användas. Örn
så sker, bör förfarandet ifråga givetvis komma i tillämpning endast beträffande
sådana vägbygguader, som erhålla eller vid utförande i vanlig ordning skulle
hava erhållit bidrag från anslaget till landsvägar och vanliga bygdevägar. För
en åtgärd i nu angiven riktning talar även, att i vissa av arbetslöshet betungade
trakter av landet vägnätet ännu är så outvecklat, att nya vägbyggnader
ofta äro av större och mera omedelbar betydelse för vägtrafiken än
omläggnings- och förbättringsarbeten.
I betraktande av de icke alltför betydande belopp, som på detta sätt
skulle från respektive länsfonder tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål,
lärer härav någon olägenhet med hänsyn till medelsdispositionen i övrigt
icke behöva uppkomma. Ett förfarande av nu angivet slag synes bland
annat på grund av dess tillfälliga beskaffenhet icke behöva påkalla författningsändring.
Därest riksdagen icke uttalar erinran mot vad nu anförts och föreslagits,
torde jag alltså efter prövning i varje särskilt fall kunna tillstyrka bifall i
skälig omfattning till framställningar örn fyllnadsbidrag från länens automobilskattefonder
även till här avsedda vägföretag.
Rörande städernas utjämningsandel har departementschefen anfört bland
annat följande:
Med den successiva stegringen av inflytande automobilskattemedel bär
givetvis även städernas andel av dessa medel undergått en stark ökning.
Städernas ordinarie andel uppgick sålunda år 1923 till 1,070,000 kronor och
för budgetåret 1930/1931 till 7,080,000 kronor. För innevarande budgetår bär
samma andel beräknats komma att uppgå till omkring 8,400,000 kronor. Utjämningsandelen
har ökat från ett belopp av 255,000 kronor år 1923 till 1,770,000
kronor för budgetåret 1930/1931 och beräknas av innevarande budgetårs
medel utgå med ett belopp av i runt tal 2,100,000 kronor.
De medel, som enligt angiven grund tillfallit utjämningsandelen, liaya
emellertid visat sig icke motsvara det föreliggande behovet. Upplysningsvis
må nämnas, att vid den fördelning av utjämningsandelen för budgetåret
1930/1931, som inom kort torde ske, föreligga bidragsansökningar, som vid
bifall skulle med vanlig bidragskvot erfordra ett sammanlagt belopp av i
runt tal 5,900,000 kronor. Det till fördelning disponibla beloppet uppgår,
efter avdrag av vad som erfordras för kvarstående utbetalningar enligt kungörelsen
den 4 september 1929 (nr 274) angående bidrag till bestridande av
kostnader för vissa säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar, till i avrundat
tal 1,700,000 kronor.
Ur motorfordonstrafikens synpunkt är det givetvis av vikt, att användningen
av städernas andel i automobilskattemedlen i möjligaste män inriktas
på ett iordningställande av de gator och vägar, som äro av särskild betydelse
för denna trafik, främst infartsvägar och genomfartsleder. Såsom förut
antytts skall visserligen den ordinarie andelen användas även till förbättring
av sådana trafikleder. För många smärre städer, där de inflytande automobiiskattemedlen
icke uppgå till någon mera avsevärd summa, utgör emellertid
den ordinarie andelen ett jämförelsevis ringa belopp. På grund härav och
då med nuvarande bestämmelser utjämningsandelen icke lämnar tillräcklig
möjlighet att i förekommande fall förstärka medelstilldelningen har ett undanskjutande
måst ske beträffande åtskilliga för motorfordonstrafiken bety
-
Städernasutj
arn ni liggande!.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Användningen
av automobilskattemedlen.
delsefulla företag, vilka ej heller synas kunna komma till utförande förrän
tillfälle gives att — på en gång eller vid större arbeten successivt i mån
av behov — bevilja för deras bedrivande erforderliga bidrag. Erfarenheten
visar alitsa hän pa att städernas utjämningsandel bör ganska väsentligt
okas för att nu angivna syften skola kunna skäligt tillgodoses. En sådan
åtgärd skulle innebära, att en större anpart av städernas automobilskattemedel
komme att, i likhet med de i länsfonderna ingående medlen, användas
till vissa bestämda företag, samt medföra, att medelsfördelningen kunde
bättre än för närvarande är fallet lämpas efter behovet. Det må ihågkommas,
att vissa städer inom sitt område hava ett ganska avsevärt vägnät — icke
sällan till vissa delar i behov av varaktig beläggning — medan andra städer
hava sina infartsvägar liggande utanför stadsgränsen, därvid väghållningen
åligger vederbörande vägdistrikt.
Givetvis bör vid en ändring av fördelningstalet tillses att den ordinarie
andelen icke alltför starkt beskäres. Vid övervägande av de på frågan inverkande
omständigheterna har jag ansett mig böra föreslå, att utjämningsandelen
bestämmes till 35 procent av städernas totala andel. Med avseende
å ikraftträdandet vill jag förorda bestämmelse, att den nya fördelningsgrunden
skall tillämpas redan på de under nu löpande budgetår inflytande automobilskattemedlen,
så att alltså verkningarna av densamma göra sig gällande
redan under budgetåret 1932/1933. Den ordinarie andelen av 1931/1932
års medel skulle härvid komma att uppgå till i det närmaste samma belopp
som av nästlidet budgetårs medel tillfallit städerna såsom ordinarie andel,
medan utjämningsandelen, vilken vid oförändrade grunder beräknats komma
att uppgå till 2,100,000 kronor, skulle ökas till närmare 3,700,000 kronor.
För bedömande av frågan örn fördelningen av landsbygdens totala andel
av automobilskattemedlen på skilda ändamål har i statsverkspropositionen
lämnats en översikt över fördelningen av de under budgetåren 1929—1931
influtna automobilskattemedlen samt beträffande fördelningen av de automobilskattemedel,
som beräknas inflyta under nu löpande budgetår.
För budgetåret 1929/1930 tedde sig fördelningen på följande sätt:
1929/1930 års automobilsJcattemedel.
44,263,788.64 kr.
Till vägunderhåll ra. m. Till lantbruksstyrelsen Återstod att fördelas mellan
enligt väglagen (15 % å (restitution av bensinskatt) städer och landsbygd
verklig resp. uppskattad 50,000 kr. 38,462,286.9 6 kr.
kostnad för år 1928)
5,751,501.68 kr.
Städernas totala andel (20 %)
7,692,457.39 kr.''
Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)
4,615,474.44 kr. 26,154,355.13 kr.
Landsbygdens totala andel (80 %)
30,769,829.57 kr.
Yägdistriktens direkta Länens ordinarie andelar
underhållsbidrag (40 % å 9,002,115.22 kr.
verklig kostnad för år 1929)
17,152,239.91 kr.
Underhållsbidragen av automobilskattemedel uppgingo alltså under detta
budgetår till sammanlagt omkring 22,900,000 kronor (bidrag enligt väglagen
+ vägdistriktens direkta underhållsbidrag). På länsfonderna fördelades, efter
Statsutskottets utlåtande Nr 104. 13
avdrag av medel till forskningsarbeten, i runt tal 13,500,000 kronor (utjämningsandel
+ ordinarie andel).
Fördelningen av de under budgetåret 1930/1931 influtna automobilskattemedlen
framgår av följande sammanställning:
193011931 års a u tomobilska t tern edel.
51,430,718.9 2 kr.
Till vägunderhåll m. m. Avlöning åt väg- Till lantbruksstyrelsen Forsknings- Återstod att fördelas
enligt väglagen (15 % å ingenjörer m. fl. (restitution av bensin- ändamål mellan städer och
verklig resp. uppskattad 307,642.20 kr. skatt) 50,461.95 kr. 120,000 kr. landsbygd
kostnad för år 1929) 44,251,709.09 kr.
6,700,905.68 kr.
Städernas totala andel (20 %) Landsbygdens totala andel (80 %)
8,850,341.82 kr. 35,401,367.27 kr.
Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)
5,310,205.09 kr. 30,091,162.18 kr.
Yägdistriktens direkta underhålls- Länens ordinarie andelar
bidrag (45 % å verklig kostnad 9,388,415.20 kr.
för år 1930)
20,702,746.98 kr.
Underhållsbidragen uppgingo alltså under detta budgetår till sammanlagt
omkring 27,400,000 kronor. På länsfonderna belöpte i runt tal 14,700,000
kronor.
Beträffande budgetåret 1931/1932 — yttrar departementschefen — föreligga
ännu icke tillförlitliga utgångspunkter för beräkning av fördelningen.
Svårigheter möta att med säkerhet uppskatta summan av inflytande automobilskattemedel;
för beräkningen av underhållskostnadernas storlek för år
1931 har däremot, såsom av det föregående framgår, jämförelsevis fast
underlag erhållits. Utgår man emellertid, i enlighet med beräkningen i riksstaten,
från en inkomstsumma av 60,000,000 kronor och uppskattas vidare
den totala underhållskostnaden för år 1931 i överensstämmelse med vad departementschefen
antagit till 52,000,000 kronor — varvid bortsetts från de
numera obetydliga belopp, som belöpa på vägdistrikt med naturaunderhåll
— skulle fördelningen enligt gällande grunder bliva följande:
1931/1932 års automobilslcattemedel.
60,000,000 kr,
Till vägunderhåll m. m. enligt väglagen Avlöning åt väg- Återstod att fördelas mellan
(15 % å verklig resp. uppskattad kost- ingenjörer m. fl. städer och landsbygd
nåd för år 1930) 6,975,000 kr. 300,000 kr. 52,725,000 kr.
Städernas totala andel (20 %)
10,545,000 kr.
Landsbygdens totala andel (80 %)
42,180,000 kr,
Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)
6,327,000 kr. 35,853,000 kr.
Vägdistriktens direkta Tillfälligt extra tilläggs- Länens ordinarie andelar
underhållsbidrag (45 % å bidrag för år 1931 11,178,000 kr.
verklig kostnad för år 1931) 1,275,000 kr.
23,400,000 kr.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Underhållsbidragen inberäknat tilläggsbidraget skulle alltså uppgå till
sammanlagt omkring 31,650,000 kronor och länsfonderna till 17,505,000 kronor.
Vid denna kalkyl har, liksom i det följande, hänsyn icke tagits till
eventuella utgifter för forskningsändamål och till restitution av bensinskatt,
vilka poster endast obetydligt inverka på resultatet.
Med avseende å fördelningen av 1932/1933 års medel, beräknade till
80,000,000 kronor, är att märka, att av dem skola i första hand utgå anslagen
till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. (30 % av 1931 års
underhållskostnad), till vägorganisationen i länen, (330,000 + 208,000 + 125,000)
663.000 kronor, samt till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar,
5.250.000 kronor. Med utgångspunkt härifrån och från uppskattade underhållskostnader
för åren 1931 och 1932 av 52 respektive 54 miljoner kronor
har departementschefen lämnat följande kalkyl över fördelningen av 1932/1933
års automobilskattemedel:
1932/1933 års automobilsJcattemedel.
_ 80,000,000 kr.
Till vägunderhåll m. m. enligt Vägorganisationen Byggande av landsväglagen
(30 % å verklig resp. i länen vägar och vanliga
uppskattad kostnad för år 663.000 kr. bvgdevägar
1931) 15,600,000 kr. '' 5,250,000 kr.
Återstod att fördelas mellan
städer och landsbygd
58,487,000 kr''.
Städernas totala andel (20 %)
11,697,400 kr.
Landsbygdens totala andel (80 %)
46,789,600 kr.
Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)
7,018,440 kr. 39,771,160 kr.
Vägdistriktens direkta underhålls- Tillfälligt extra tilläggs- Länens ordinarie andelar
bidrag (45 % å verklig kostnad bidrag för år 1932 13,671,160 kr.
för år 1932) 1.800,000 kr.
24,300,000 kr.
Enligt denna kalkyl skulle totala underhållsbidraget, inberäknat tilläggsbidraget,
uppgå till sammanlagt 41,700,000 kronor och länsfonderna till
20,689,600 kronor.
Anslagen av automobilskattemedel för nästkommande budgetår skulle i
enlighet med de av departementschefen gjorda beräkningarna upptagas på
följande sätt:
Vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och vägingenjörs
assistenter
........................................................................... kronor 330,000
Diverse kostnader för vägorganisationen i länen ............... » 208,000
Resekostnader för vägingenjörer, biträdande vägingenjörer
och vägingenjörsassistenter............................................... » 125,000
Byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar............... » 5,250,000
Förbättring och underhåll av för automobil trafiken viktiga
gator och vägar i städerna............................................... » 11,697,400
Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga
vägar å landsbygden............................................................ » 46,789,600
Bidrag till vägunderhållet på landet m. m......................... » 15,600,000
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
15
Enligt vad utskottet från bevillningsutskottet inhämtat tinnes ej anledning
vid uppskattningen av de för budgetåret 1932/1933 inflytande automobilskattemedlen
frångå den av departementschefen angivna summan 80,000,000
kronor.
I propositionen nr 176 har departementschefen till motivering av förslaget Förslaget tili
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 16 maj !i°rd°rrad(iI“”yije''iso
1930 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel anfört följande: av 1 och 2 §§
Vid anmälan av finansplanen och inkomstberäkningen för nästkommande ^^16 ”maj
budgetår bebådade chefen för finansdepartementet framläggande för riks- 1930 (nr 161)
dagen av förslag till nya bestämmelser örn beskattningen av motorfordons- om fördelning
trafiken, varigenom automobilskattemedlen för nämnda budgetår skulle upp- av automobilgå
till 80 miljoner kronor. Departementschefen utgick därvid från att, för- skattemcdelutom
de kostnader som för närvarande täckas av automobilskattemedel,
ytterligare vissa vägväsendet avseende anslag skulle direkt utgå av dessa
medel. Sålunda skulle med automobilskattemedel bestridas även den andel
av de i lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet samt lagen örn
ödebygdsvägar medgivna underhållsbidragen, som nu utgår från anslag av
andra statsinkomster, ävensom anslaget till byggande av landsvägar och vanliga
bygdevägar. Likaledes skidle de för vägorganisationen i länen uti riksstaten
upptagna anslagen till diverse kostnader och resekostnader — såsom
redan är fallet med vägingenjörernas avlöningsanslag — utgå direkt av automobilskattemedel.
Beträffande de ändringar med avseende å berörda anslag,
som på grund härav påkallades, framställdes förslag i sjätte huvudtiteln
(punkterna 9—11 och 19).
Under punkten 17 av samma huvudtitel föreslog jag ytterligare den jämkning
i fråga örn dispositionen av automobilskattemedlen, att de städerna
tillkommande automobilskattemedlen skulle så uppdelas, att 65 procent (nu
80 procent) av desamma skulle utgå till de särskilda städerna i förhållande
till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt (städernas ordinarie
andel), medan återstående 35 procent (nu 20 procent) såsom utjämningsandel
skulle fördelas enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.
För genomförande av vad sålunda föreslagits erfordras vissa ändringar i
förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel.
I nyssberörda sammanhang uttalade jag emellertid, att med framläggande
av förslag härutinnan syntes böra anstå i avvaktan å avlåtandet
av proposition om motorfordonsbeskattningen, enär avfattningen av berörda
förordning möjligen bomme att påverkas även av vad i beskattningshänseende
föresloges. Sedan avlåtande av proposition i sistberörda ämne denna
dag beslutats, torde förslag till erforderliga ändringar i nyssnämnda förordning
böra föreläggas riksdagen. Då förslaget beträffande motorfordonsbeskattningen
visat sig icke kräva någon åtgärd med avseende å omförmälda
författning, hänföra sig ändringarna i densamma, frånsett en obetydlig redaktionell
jämkning, helt till de i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln
föreslagna ändringarna med avseende å dispositionen av automobilskattemedlen.
De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1932. Emellertid
böra de anslag, som på sätt nyss sagts skulle enligt riksstatsförslaget
från och med budgetåret 1932/1933 utgå direkt av automobilskattemedel,
i likhet med övriga anslag av denna natur bokföringsmiissigt bestridas av
de skattemedel, som inflyta under det budgetår, för vilket anslagen anvisats.
Den ändrade grunden för fördelningen av städernas automobil
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Förskott
ur innestående
automobilskattemedel
åt vägdi
strikt och
kommuner för
igångsättande
av vägföretag.
skattemedel på ordinarie andel oell utjämningsandel skulle däremot, såsom
i statsverkspropositionen föreslagits, bringas i tillämpning redan vid fördelningen
av de under innevarande budgetår inflytande medlen. Uttryck härför
torde böra givas i övergångsbestämmelse.
I samband med avlåtandet av propositionen nr 211 angående fortsatta
åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien m. m. har departementschefen
upptagit frågan örn beredande av förskott ur innestående
automobilskattemedel åt vägdistrikt och kommuner för igångsättande av vägföretag,
till vilka statsbidrag eller bidrag av automobilskattemedel beräknas
framdeles utgå.
I syfte att underlätta finansierande av behövliga vägföretag, vilkas igångsättande
tillika finnes påkallat för motverkande av arbetslöshet men vilka
ännu icke kunnat påbörjas med statsbidrag i vanlig ordning, hava statsmakterna
anvisat medel i begränsad omfattning för utlåning genom statens
arbetslöshetskommission till vägdistrikt och kommuner. För närvarande
står till kommissionens förfogande för sådant ändamål ett belopp av 2,000,000
kronor, avsatt av till arbetslöshetens bekämpande beviljade skattemedelsanslag
och enligt Kungl. Maj:ts beslut bokfört och redovisat såsom en särskild
fond, benämnd »väglånef onden».
Med den utbredning, arbetslösheten numera erhållit —• yttrar departementschefen
—• har ett stegrat behov uppkommit att till närmaste tiden
kunna koncentrera vägarbeten, som eljest skulle hava fördelats på längre
eller kortare tidrymd framåt. Det finge därför anses önskvärt att i större
utsträckning än vad genom arbetslöshetskommissionens väglånefond för närvarande
är möjligt bereda tillfälle till finansierande av behövliga vägarbeten,
för vilkas utförande statsbidrag ännu icke kunnat erhållas.
Efter övervägande av för sådant ändamål tänkbara utvägar framfördes i
en inom kommunikationsdepartementet utarbetad promemoria dagtecknad den
23 februari 1932, tanken att för utlåning till vägdistrikt, eventuellt även kommuner,
ställa till förfogande visst belopp av automobilskattemedel.
Till följd av remisser hava yttranden över promemorian avgivits av länsstyrelserna
i samtliga län samt av statens arbetslöshetskommission, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket och fullmäktige
1 riksgäldskontoret.
Departementschefen anför, att det måste, med den utbredning arbetslösheten
numera erhållit och den betydelse vägarbetena hade såsom arbetsföretag
i nödlijälpssyfte, anses önskvärt att i större utsträckning än vad för
närvarande genom arbetslöshetskommissionens väglånefond vore möjligt
under^itta ett omedelbart igångsättande i sådant syfte av vägarbeten, vilka
i och för sig vore behövliga för den allmänna samfärdseln men vilka i brist
på möjlighet att erhålla statsbidrag hittills måst anstå. Yad i länsstyrelsernas
och arbetslöshetskommissionens yttranden anförts hade givit ytterligare
vittnesbörd örn angelägenheten och värdet av åtgärder i dylik riktning.
Starka skäl syntes sålunda tala för att — såsom en tillfällig åtgärd i nu
rådande arbetslöshetssituation — medel för detta ändamål bereddes.
Statsutskottets utlåtande Nr 104. 17
Beträffande formen för de ifrågasatta åtgärderna yttrar departementschefen
följande:
Inom kommunikationsdepartementet Ilar preliminärt ifrågasatts, att detta
skulle ske på sådant sätt, att av innestående automobilskattemedel ett belopp
av förslagsvis 5,000,000 kronor foges i anspråk för beviljande, efter prövning
i varje särskilt fall av Kungl. Majit, av lån åt vägdistrikt oell kommuner till
belopp, motsvarande för vederbörande företag beräknat statsbidrag eller bidrag
av automobilskattemedel, och på grunder i övrigt, som i förenämnda
promemoria skisserats.
Det sålunda framlagda förslaget har visserligen i flertalet avgivna yttranden
blivit i allt väsentligt tillstyrkt. Mot förslaget hava emellertid — förutom
de betänkligheter, som enligt vad nyss sagts blivit ur budgetteknisk
synpunkt framställda — i vissa hänseenden gjorts erinringar, vilka föranlett
mig att överväga, huruvida icke en lösning av frågan lämpligen bör sökas
på annan väg. Dessa invändningar gå i främsta rummet ut på, att det med
hänsyn till åtskilliga vägdistrikts och kommuners redan betydande skuldbörda
och stora belastning med kostnader för arbetslöshetens bekämpande skulle
ställa sig synnerligen betungande för dem att ikläda sig ytterligare lån med
ränteplikt ävensom att det syfte, som avsetts med den tilltänkta låneverksamheten,
i huvudsak syntes kunna nås därigenom, att innestående automobilskattemedel
förskottsvis ställdes till länsstyrelsernas förfogande för beviljande
av bidrag till vägföretag av särskild betydelse för lättande av arbetslöshet.
Gentemot den sistnämnda tanken kan visserligen invändas dels att de
företag, som ur här förevarande synpunkt kunna ifrågakomma, icke uteslutande
äro sådana, som kunna komma i åtnjutande av bidrag av automobilskattemedel,
dels ock att ett realiserande av denna tanke icke i samma utsträckning
som en låneverksamhet enligt de i promemorian ifrågasatta grunderna
skulle giva garantier för en med hänsyn till rådande arbetslöshetsförhållanden
tillfredsställande medelsfördelning. Den förstnämnda invändningen torde
likväl — särskilt i betraktande av att anslaget till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar i årets statsverksproposition föreslagits att utgå av
automobilskattemedel — sakna större praktisk betydelse. Yad den sistnämnda
invändningen angår, skulle garantier av nyssnämnda art enligt min mening
kunna ernås genom att en fördelning förskottsvis av automobilskattemedel
i här avsett syfte gjordes av Kungl. Majit och skedde med uttryckligt angivande
av de särskilda vägföretag, för vilkas utförande medelsanvisningen
ägde rum. Givetvis bör före Kungl. Majits beslut inhämtas utlåtande av
arbetslöshetskommissionen. Beträffande villkoren för meddelande av förskottsanvisning
torde vad i förberörda promemoria ifrågasatts med avseende
å grundförutsättningar för beviljande av lån kunna tjäna till ledning. Det
bör alltså — vilket här ånyo må understrykas — vara fråga örn företag,
vilkas omedelbara påbörjande är av betydelse icke blott med hänsyn till
arbetslösheten utan även ur vägsynpunkt. I sistnämnda hänseende skulle
alltså intet avsteg göras från gällande grunder för automobilskattemedlens
användning. Det torde kunna antagas, att man på de hesta håll såsom
regel skall kunna inskränka sig till arbeten av den angelägenhetsgrad, att
de anses böra medtagas i närmast kommande fierårsplan.
Vid iakttagande av vad nu angivits synes på den antydda vägen med förskottsanvisning
kunna ernås en såväl ur arbetslöshetssynpunkt som i övrigt
fullt tillfredsställande lösning av frågan.
Departementschefen förklarar sig härefter, under hänvisning till det anförda,
för egen del beredd att förorda, att Kungl. Majit, efter av vederbö
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 0 saint. 00 haft. (Nr 104.) 07U sa 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 10å.
Viskottets
yttrande.
rande länsstyrelser verkställda utredningar oell avgivna förslag samt efter
hörande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens arbetslöslietskommission,
verkställer en fördelning förskottsvis av automobilskattemedel i och
för igångsättande av nya vägbyggnadsarbeten — nyanläggnings- eller förbättringsföretag
— vilka äro av beskaffenhet att kunna tilldelas bidrag av
automobilskattemedel och vilkas omedelbara påbörjande finnes påkallat för
lindrande av arbetslöshet.
För belysande av frågan, i vad mån möjligheter föreligga till förskottsanvisningar
av här avsedd art, framhåller departementschefen att enligt från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtade uppgifter innestående, icke i anspråk
tagna automobilskattemedel under tiden den 1 juli 1930—den 31 december
1931 aldrig nedgingo under ett belopp av omkring 13,000,000 kronor.
Med det av departementschefen förordade förfarandet syntes det icke vara
erforderligt att för ändamålet fixera någon viss maximisumma, utan storleken
av det medelsbelopp, som kunde komma att i nu ifrågasatt ordning
fördelas, syntes få av Kungl. Majit avvägas med hänsyn till föreliggande
förhållanden.
Slutligen yttrar departementschefen följande.
Vidtagande av åtgärder av den art, för vilken jag här uttalat mig, synes
formellt icke kräva riksdagens medverkan. I betraktande av frågans stora
betydelse bär jag emellertid ansett lämpligt, att riksdagen beredes tillfälle
att yttra sig i ärendet. För min del har jag, därest riksdagen häremot icke
uttalar erinran, för avsikt att föreslå Kungl. Majit att meddela beslut i
huvudsaklig överensstämmelse med vad jag angivit. Med hänsyn till vikten
av att åtgärder snarast vidtagas för beredande av här avsedda arbetstillfällen
har jag vidare för avsikt att, utan avvaktande av riksdagens ställningstagande
i frågan, igångsätta förberedande utredning i och för avgivande av
förslag från länsstyrelsernas sida beträffande de vägföretag, som böra ifrågakomma
för erhållande av förskott å bidrag i enlighet med av mig angivna
grunder.
Till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar har av Kungl. Majit äskats
ett belopp av 5,250,000 kronor. Med detta anslag jämte vissa redan tidigare
av riksdagen beviljade anslag till enkla bygdevägar, ödebygdsvägar o. s. v.
finansieras — vid sidan av de egentliga automobilskattemedelsanslagen —
utbyggnaden av landets vägnät. I motionerna I: 110 och lii 196 av herrar
Möller m. fl. och Hansson i Stockholm m. fl. har föreslagits anvisande av
medel för ändamålet utöver vad Kungl. Majit äskat.
Att anslagen till vägväsendet ej alltför knappt tillmätas under dess nuvarande
omdaningstid måste visserligen i och för sig framstå som synnerligen
önskvärt. Även med erkännande härav kan utskottet dock ej tillstyrka, att
nu ifrågavarande anslag till landsvägsbyggnader bestämmes till högre belopp
än det av Kungl. Majit äskade eller 5,250,000 kronor. Erinras må örn de
upprepade höjningar, som anslaget redan tidigare undergått; sålunda höjdes
anslaget, vid 1928 års riksdag från 4 miljoner till 4,5 miljoner kronor, vid
1930 års riksdag ytterligare till 5 miljoner kronor och vid 1931 års riksdag
19
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
än ytterligare till 5,2 5 miljoner kronor eller samma belopp, vars anvisande nu
av utskottet tillstyrkes.
Här avsedda anslag till landsvägsbyggnader bär tidigare alltid utgått av
vanliga statsinkomster men skulle nu enligt Kungl. Maj:ts förslag bestridas
av automobilskattemedel. Utskottet har ej kunnat undgå att hysa starka
betänkligheter mot förslaget. Erinras må, att detta anslag hittills alltid betraktats
som ett statens bidrag för vårt allmänna vägväsens utveckling av
beskaffenhet att böra bestridas som en vanlig statsutgift. På grund av rådande,
budgetärt svåra läge har utskottet dock ej velat motsätta sig att, vad
nästa budgetår beträffar, automobilskattemedlen tagas i anspråk för att bereda
anslagstäckning för ifrågavarande anslag till vägbyggnader. Av liknande
skäl anser sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag att hela
det statliga vägunderliållsanslaget må utgå av automobilskattemedel. Utskottet
förutsätter emellertid härvid, att i samband med nu pågående utredningar
örn vårt vägväsen och de lämpliga formerna för dess allmänna utveckling
jämväl beaktas skäligheten av att från allmänna budgeten alltjämt
i erforderlig utsträckning lämnas bidrag för finansieringen av utgifterna förde
allmänna vägarna.
Med vad sålunda anförts torde såväl de av herrar K. O. Ericson m. fl. och
Olsson i Kullenbergstorp m. fl. väckta motionerna I: 224 och II: 332 samt
I: 223 och II: 331, de båda sistnämnda i vad de avse ordinarie underhållsbidragets
täckning av allmänna statsinkomster, som ock herr Lindmarks
motion II: 284 få anses besvarade.
Yad härefter angår de båda egentliga automobilmedelsanslagen — anslaget
till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar
i städerna, respektive landsbygden — är att märka att till dessa bada anslag
föres vad som återstår, sedan anslagen till vägbyggnader och vägunderhåll
därmed bestritts. Härav tillföras städerna 20 % och landsbygden 80 %.
I två av herrar K. O. Ericson m. fl. och Olsson i Kullenbergstorp m. fl.
väckta motioner I: 225 och II: 333 har payrkats sänkning (iv städernas andel
till 15 % och motsvarande höjning av landsbygdens andel. Såsom nyss
nämnts, pågå för närvarande utredningar, som avse bland annat de allmänna
kostnaderna för vägväsendet, och redan med hänsyn härtill anser sig utskottet
böra avstyrka, att man nu på enskilda motioner vidtager en förändring
i hittillsvarande uppdelningsgrund.
Att riksdagen, på sätt herr Johan Larsson i Örbyhus i väckt motion
I: 226 påyrkat, skulle göra särskild framställning till Kungl. Maj:t örn ändrade
grunder för bilskattemedlens fördelning mellan de olika länsfonderna,
kan utskottet ej heller tillstyrka.
Av städernas andel i automobilskattemedlen (20 %) utgå för närvarande
80 % till de särskilda städerna i förhållande till inflytande skattebelopp,
medan återstående 20 % utgöra en städernas utjämning sandel, som fördelas enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande. Kungl. Maj:t har nu föreslagit en höjning
av denna utjämningsandel till 35 %.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Såsom av departementschefen antytts, är det självfallet av vikt, att automobilskattemedel
i erforderlig utsträckning kunna stå till förfogande för
exempelvis genomfartslederna genom städerna; detta gäller särskilt vissa
småstäder, vilkas ordinarie andel är jämförelsevis obetydlig. På sätt i de av
herrar Lindblad m. fl. samt Andersson i Malmö m. fl. väckta motionerna
I: 336 och II: 489 samt den av herr Åkerberg m. fl. väckta motionen I: 341
påvisats, måste emellertid betänkligheter hysas mot att, såsom departementschefen
förutsatt, nu besluta örn omedelbart införande av en dylik ändrad
fördelningsgrund, som skulle kunna medföra sänkningar i de ordinarie andelar
från 1931/1932 års automobilskattemedel, varmed respektive städer
redan räknat, och alltså verka förryckande på redan uppgjorda arbetsplaner.
Överhuvud framstår som önskvärt att, innan något närmare ståndpunkttagande
sker till denna fråga, avvakta resultaten av nu pågående vägutredningar.
Utskottet anser sig alltså ej kunna tillstyrka den av Kungl. Majit
härutinnan föreslagna författningsändringen.
Departementschefen har i samband med avlåtandet av propositionen örn
stenindustrien uttalat sig för beredande av förskott av tillgängliga automobilskattemedel
för igångsättning av vägbygynadsarbeten, vilkas omedelbara
påbörjande finnes påkallat ur arbetslöshetssynpunkt. Till belysning av vilka
möjligheter, som förefunnits för att lämna förskott av nu angivet slag, har
departementschefen tillika meddelat, att under senare halvåret 1931 innestående,
icke i anspråk tagna bilskattemedel aldrig nedgått under ett belopp
av 13 miljoner kronor.
Såsom departementschefen framhållit, torde det kunna antagas, att man
på de flesta håll såsom regel skall kunna inskränka sig till arbeten av den
angelägenhetsgrad, att de anses böra medtagas i närmast kommande flerårsplan.
Utskottet delar denna mening, varigenom återbetalning (avräkning) av
de lämnade förskotten skall kunna påräknas efter några få år, men vill även
erinra örn vikten av att icke genom förskottsbidrags beviljande undanskjutas
andra ur allmän vägsynpunkt lika eller bättre berättigade anslagskrav.
Departementschefen har vidare förutsatt, att man från länens automobilskattefonder
skulle kunna bevilja fyllnadsbidrag till nya väganläggningar inom
trakter, som mera kännbart betungas av arbetslöshet. Enligt vad departementschefen
angivit, vore endast fråga örn vissa icke alltför betydande belopp,
vadan ej någon olägenhet med hänsyn till medelsdispositionen i övrigt
kunde befaras uppkomma. I betraktande härav Ilar utskottet ej velat motsätta
sig förslaget.
I övrigt har ej vad Kungl. Majit föreslagit och departementschefen i olika
avseenden anfört givit utskottet anledning till erinran. Med hänsyn bland
annat till ovannämnda, nu pågående utredningarna örn vägväsendet avstyrker
utskottet det av herrar K. O. Ericson m. fl. och Olsson i Kullenbergstorp
m. fl. i motionerna I: 223 och lii 331 framförda yrkandet örn ytterligare höj
-
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
21
ning av det extra bidraget till vägunderhållet från 45 till 55 % liksom ock
det av herr Åkerberg m. fl. och herrar Weijne samt Olson i Göteborg i
väckta motioner I: 342 och II: 490 gjorda förslaget att täckning för ovannämnda
anslag till landsvägsbyggnader å 5,250,000 kronor måtte beredas
på sådant sätt, att detsamma belastade allenast landsbygdens anpart av
automobilskattemedlen.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört och under framhållande
att syftet med de av herrar Möller m. fl. och Hansson i Stockholm m. fl.
väckta motionerna 1:111 och 11:197 örn lån till vägdistrikt skulle i allt
väsentligt tillgodoses genom den av departementschefen föreslagna anordningen
med förskott från automobilskattemedlen till vägbyggnader, får utskottet
hemställa,
I. att riksdagen må,
a) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 176 och de
av herr Lindblad m. fl. samt herr Andersson i Malmö m. fl.
väckta motionerna 1:336 och II: 489 ävensom den av herr
Åkerberg m. fl. väckta motionen I: 341 samt med avslag å de
av herr Åkerberg m. fl. och herrar Weijne och Olson i Göteborg
väckta motionerna 1:342 samt II: 490 och med avslag
desslikes å de av herr Iv. O. Ericson m. fl. samt Olsson i
Kullenbergstorp m. fl. väckta motionerna 1:225 och II: 333,
antaga följande
Förslag
till
Förordning*
om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 maj 1930
(nr 161) om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 16 maj 1930 örn fördelning
av automobilskattemedel skall i nedan angiven del hava följande ändrade
lydelse:
1 §•
De under — — ■— statens automobilskattemedelsfond.
Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels de enligt gällande
lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn ödebygdsvägar
utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,
dels vad av automobilskattemedel skall utgå till bestridande av kostnaderna
för vägorganisationen i länen, dels vad i enlighet med å riksstaten anvisade
anslag skall av automobilskattemedel utgå som bidrag till byggande av
landsvägar och vanliga bygdevägar, dels ock vad som jämlikt i sådant avse
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 10å.
ende meddelade bestämmelser skall av dylika medel ställas till lantbruksstyrelsen
förfogande att användas till fiskerinäringens befrämjande.
Till understödjande---- 120,000 kronor.
Av återstående---och broar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.
b) med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet väckta förslag samt
med avslag å herrar Möllers m. fl. och Hanssons i Stockholm
m. fl. motioner I: 110 och II: 196, herrar K. O. Ericsons m. fl.
och Olssons i Kullenbergstorp m. fl. motioner, I: 224 och II: 332
samt herr Lindmarks motion II: 284, motionerna I: 110 och
II: 196 i vad de avse förevarande anslag, till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag av 5,250,000 kronor, att direkt utgå
av automobilskattemedel;
c) med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet framställda förslag
till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator
och vägar i städerna för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
förslagsanslag av 11,697,400 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel
;
d) med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet framställda förslag,
till förbättring och underhåll av för automobiltr afiken viktiga
vägar å landsbygden för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra
förslagsanslag av 46,789,600 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel
;
e) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
de av herrar K. O. Ericson m. fl. och Olsson i Kullenbergstorp
m. fl. väckta motionerna I: 223 och II: 331, i vad motionerna
avse höjning till 55 procent av underhållsbidraget från
automobilskattemedlen, medgiva, att av landsbygdens andel
för budgetåret 1932/1933 av automobilskattemedlen må disponeras
ett sammanlagt belopp av högst 1,800,000 kronor för
tilldelning av ett tillfälligt extra tilläggsbidrag åt mera betungade
väghållningsdistrikt för 1932 års kostnader för vägunderhåll
och vinterväghållning, att utgå vid sidan av det enligt
3 § 1 mom. förordningen örn fördelning av automobilskattemedel
utgående bidraget av 45 procent och i huvudsaklig
överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet för kommunikationsärenden
den 4 januari 1932 angivna grunderna;
f) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å de
av herrar K. O. Ericson m. fl. och Olsson i Kullenbergstorp m.fl.
väckta motionerna I: 223 och II: 331, i vad motionerna avse
ordinarie vägunderhållsbidragets täckning av andra statsinkomster
än automobilskattemedel, i riksstaten för budgetåret
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
23
1932/1933 — med uteslutande ur riksstaten av dels det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet m. m.
och dels det ordinarie förslagsanslaget till ytterligare bidrag
till vägunderhållet på landet m. m., att direkt utgå av automobilskattemedel
—- upptaga ett ordinarie förslagsanslag till
bidrag till vägunderhållet på landet m. m., att direkt utgå av
automobilskattemedel, nied 15,600,000 kronor;
g) avslå den av herr J. Larsson i Örbyhus väckta motionen
I: 226;
II) att de av herrar Möller m. fl. och Hansson i Stockholm
m. fl. väckta motionerna I: lil och II: 197 må anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört rörande förskott till vägdistrikt.
Stockholm den 20 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Bergqvist, Johansson i
Fredrikslund, Asplund, Walles, C. G. I. Hammarskjöld, C. A Carlson i Gävle,
Pauli, Nylander, Björck och Alexander Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona,
Strindlund, Olsson i Blädinge, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog, Danielsson,
Persson i Falla, Norsell, Hollertz och Andersson i Prästbol.
Reservationer:
vid pankt I. a)
1) av herrar Alexander Nilsson och Strindlund, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till de av herrar K. O. Ericson m. ti. och Olsson i
Kullenbergstorp m. fl. väckta motionerna I: 225 och II: 333; samt
2) av herrar Walles och Törnkvist i Karlskrona, som ansett, dels att till
sista stycket å sid. 19, vilket börjar med orden »av städernas» och slutar
med orden »till 35 %» bort läggas meningen: »Häremot har utskottet intet
att erinra», dels att översta stycket å sid. 20 »Såsom av — — ■— till författningsändringen»
bort utgå, dels ock att utskottet bort hemställa örn bifall
till Kungl. Maj tis författningsförslag oförändrat;
vid punkt I. b)
1) av herrar Alexander Nilsson och Strindlund, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till de av herrar K. O. Ericson m. fl. och Olsson i
Kullenbergstorp m. fl. väckta motionerna I: 224 och II: 332; samt
2) av herrar Lindblad, Asplund, Walles, Pauli, Björck, Anderson i Råstock,
Törnkvist i Karlskrona, Nilsson i Örebro, Norsell och Andersson i Prästbol,
som ansett, att i stället för andra, tredje och fjärde styckena av inotive
-
24
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
ringen å sid. 18 och 19 »Att anslagen — — — anses besvarade» bort intagas
följande uttalande:
»Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anslagsberäkningar framgår, att
synnerligen stora krav på statsbidrag till vägbyggnader, enkannerligen landsvägsbyggnader,
föreligga eller kunna väntas framkomma under närmaste
tiden. Örn således redan ur allmän samfärdselsynpunkt framstår som angeläget,
att ifrågavarande anslag ej nu alltför knappt tillmätes, gäller detta än
mer i betraktande av den rådande allmänna arbetslösheten, vars effektiva
bekämpande utgör ett den nuvarande tidens mest angelägna och svåra problem.
Erinras må örn vägarbetenas erkända lämplighet som arbetslöslietsföretag
såväl direkt som också indirekt genom den uppodling och bebyggelse,
som de pläga framkalla.
Från dessa utgångspunkter och med beaktande i övrigt av de skäl, som
i väckta motioner anförts, anser sig utskottet på goda grunder kunna tillstyrka,
att utöver det av Kungl. Majit äskade beloppet 5,250,000 kronor,
att utgå av automobilskattemedel, anvisas ett ytterligare anslag av 5,000,000
kronor, att bestridas av övriga statsinkomster.»
samt att förty utskottet bort hemställa,
att riksdagen må
b) anvisa
1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag och med
avslag å herrar K. O. Ericsons m. fl. och Olssons i Kullenbergstorp
m. fl. motioner I: 224 och II: 284 samt herr Lindmarks
motion I: 382 till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar
för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag av 5,250,000
kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel,
2) nied bifall till de av herrar Möller m. fl. och Hansson
i Stockholm m. fl. väckta motionerna 1:110 och II: 196, i
vad motionerna avse förevarande anslag, som ytterligare anslag
för byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar ett extra
reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
beträffande punkt I. e)
av herrar Alexander Nilsson och Strindlund, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa örn bifall till de av herrar K. O. Ericson m. fl. och Olsson i
Kullenbergstorp m. fl. väckta motionerna I: 223 och II: 331, i vad motionerna
avse höjning till 55 % av underhållsbidraget från automobilskattemedlen;
samt
vid punkt I. f)
av herrar Alexander Nilsson och Strindlund, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till de av herrar K. O. Ericson m. fl. och Olsson i
Kullenbergstorp m. fl. väckta motionerna I: 223 och II: 331, i vad motionerna
avse ordinarie vägunderliållsbidragets täckning av andra statsinkomster
än automobilskattemedel.
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.