Statsutskottets utlåtande Nr 102.
3
Nr 102.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad ordning för
de privata och vissa kommunala läroanstalters understödjande
med statsmedel.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren av herr W. Björck väckt motion (I: 233),
vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta en allsidig utredning rörande frågan örn de privata
och vissa kommunala läroanstalters understödjande med statsmedel i syfte
att åvägabringa en enkel, rättvis och ur kontrollsynpunkt mera tillfredsställande
ordning än den nu härutinnan gällande.
Till stöd för det i motionen framförda yrkandet har anförts följande:
När 1874 års riksdag medgav, att understöd av statsmedel finge utgå till
enskilda flickskolor, skedde detta under fastslående av den grundsatsen, att
varje skola skulle kunna erhålla anslag till visst maximibelopp, av riksdagen
då bestämt till 3,000 kronor. För understöd uppställdes emellertid vissa
villkor, bland andra avseende terminsavgifternas storlek samt bidragsplikt
från vederbörande kommun. Det för ändamålet disponibla auslagsbeloppet
höjdes sedermera vid olika tillfällen, liksom också understödsvillkoren modifierades.
Enligt beslut av 1896 års riksdag höjdes anslaget till 200,000
kronor, ehuru maximibidraget fortfarande skulle utgöra 3,000 kronor för
varje skola. Samtidigt fastslogs, att vederbörande kommun eller enskilda
skulle bidraga med ett belopp motsvarande minst statens bidrag. Av särskilt
intresse är jämväl, att från riksdagens sida uttalades, att statsbidragets
storlek borde bliva i någon mån beroende av läroanstaltens lärjungeantal
och utgå med högst 30 kronor för varje lärjunge i klasser över de förberedande.
På grund av beslut av 1902 års riksdag ökades maximiunderstödet
till 4,500 kronor för varje skola och 45 kronor för lärjunge. Tillika uppställdes
ytterligare villkor beträffande bland andra lärarinnornas tjänstgöringsskyldighet.
Vid den senaste generella regleringen av privatläroverkens anslagsförhållanden,
genomförd på grund av beslut av 1909 års riksdag, fastställdes
4
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
statsbidraget till visst högsta belopp för varje skola, beräknat efter lägsta
grundlön för erforderligt antal lärarinnor, till 5,400 kronor, respektive 6,200
kronor, allteftersom skolan hade fyra eller fem klasser över den egentliga
folkskolans stadium. Därjämte skulle utgå vissa lönetillägg till lärarinnor.
Sedermera hava emellertid genom beviljande av avsevärda belopp till tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg anslagsförhållandena i hög grad
komplicerats, och samtidigt har grundanslaget kommit att utgöra endast en
relativt mindre betydande del av det skolorna tillkommande statsunderstödet.
Principiellt enahanda är förhållandet beträffande de övriga grupperna
av privatläroverk, enskilda mellanskolor samt högre goss- och samskolor.
Belysande är i sistnämnda avseende, att för budgetåret 1932/1933 förslagsanslaget
till tillfällig löneförbättring åt lärare vid privatläroverk ensamt utgör
i det närmaste dubbla summan av reservationsanslaget till privatläroverken
och förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter. Därutöver komma dyrtidstillägg till icke närmare
bestämbart belopp.
Under dessa omständigheter lär ingen vilja eller kunna bestrida, att både
överblicken över och kontrollen av statsmedlens användning till ifrågavarande
ändamål är allt annat än tillfredsställande. Riksdagen och Kungl. Majit
hava visserligen lämnat i åtskilliga hänseenden mycket detaljerade föreskrifter
i kontrollsyfte. För skolorna erbjuder det betydande svårigheter
att i alla delar efterkomma dessa, liksom myndigheterna, såväl de pedagogiska
som de reviderande, i kontrollen hava fått sig mycket omfattande
och tidskrävande arbetsuppgifter pålagda. Otvivelaktigt gäller också, att
statsverket årligen nödgas utgiva icke obetydande belopp på grund av omöjligheten
att fullständigt kontrollera anslagsdispositionen.
Till belysning av denna sistnämnda synpunkt, vilken i nuvarande depressionstid
torde böra tillmätas större vikt än eljest, anser jag mig böra erinra
örn två fall, vilka genom rena tillfälligheter kommit till min kännedom och
sålunda kunna anföras såsom godtyckligt utvalda stickprov. En flickskola,
som av riksdagen genom upprepade uttalanden ställts under avveckling, har
innevarande läsår upprättat en ny första klass med allenast 3 lärjungar.
För dessas undervisning kräves i det närmaste en lärarekraft, som av statsmedel
åtnjuter tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg till ett årligt belopp
överstigande 2,000 kronor. Såvitt jag kan förstå, rör det sig här i sak
örn ett uppenbart missbruk av rätten till statsunderstöd. Huruvida så är
fallet även ur formell synpunkt, undandrager sig mitt säkra bedömande
med hänsyn till förefintliga bestämmelsers svåröverskådlighet. I det andra
fallet torde enligt min mening med visshet kunna sägas, att förfarandet
varken sakligt eller formellt låter sig bringas i överensstämmelse med gällande
bestämmelser. En numera nedlagd enskild mellanskola, vilken författningsenligt
omfattade 4 klasser, har ansett sig oförhindrad att rekvirera
och jämväl uppburit tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg icke blott
för lärarna i de klasser, av vilka skolan består, utan också för;tre av de 6
förberedande klasser, motsvarande folkskolestadiet, vilka i strid med grunderna
för understödet befunno sig i samorganisation med mellanskolan.
Skolan har med andra ord förfarit fullständigt som örn den åtnjöte understöd
såsom privat flickskola. Jag har övertygat mig örn, att detta missförhållande
bestått under budgetåret 1929/1930, men har anledning antaga, att
samma ordning tillämpats under flera föregående och ett efterföljande budgetår.
Efter en approximativ uppskattning torde under det nämnda bud
-
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
5
getåret 8,000 ä 10,000 kronor hava uppburits i statsunderstöd utan stöd i
gällande författning. Har saken fortgått under en följd av år, rör det sig
sålunda om ganska betydande belopp.
Medan man sålunda nödgas konstatera, att nu gällande bestämmelser för
privatläroverkens understödjande ur statens synpunkt äro allt annat än tillfredsställande,
föreligger berättigad anledning att påtala den njugghet, som
visats de av vederbörande kommuner upprätthållna kommunala gymnasierna.
Till dessa senare utgår statsbidraget med ett fixerat, förhållandevis lågt belopp
utan några tilläggsanslag. Kontrasten blir särskilt iögonenfallande, om
bidragen till de kommunala gymnasierna jämföras med de statsunderstöd,
som utgå till vissa läroanstalter inom gruppen högre goss- och samskolor.
För var och en, som närmare känner hithörande förhållanden, framstår
det under dessa omständigheter som en angelägenhet av stor vikt, att en
annan och bättre ordning såväl i det ena som i det andra avseendet snarast
kommer till stånd. Beträffande de kommunala gymnasierna har också föredragande
departementschefen ställt i utsikt en förnyad omprövning.
I syfte att skapa förutsättningar för en omläggning kräves givetvis en
närmare utredning, som klarlägger de allmänna grunder, efter vilka läroanstalterna
i fråga fortsättningsvis böra komma i åtnjutande av statsunderstöd.
Härvid kunna olika utvägar komma under övervägande. Uppenbarligen
låter det tänka sig, att med tillämpning av de grundsatser, som vörö
bestämmande vid 1909 års reglering, bidragen för klass omräknas enligt
gällande lönesatser för lärarepersonalen. Då såmedelst löneförbättring och
dyrtidstillägg skulle bortfalla, skulle kraven på reda och enkelhet i viss män
tillgodoses samt kontrollen underlättas. Men fråga är, örn icke tungt vägande
skäl föreligga att i princip söka anknytning till det ovan antydda
system, som dessförinnan tillämpades och sålunda fastställa bidragsbeloppet
i relation till skolans lärjungeantal. Denna grundsats har i vårt land under
en lång följd av år ägt tillämpning beträffande en annan gren ^av undervisningsväsendet,
dövstumskolorna. Och i åtminstone ett av_ våra grannländer
torde samma ordning i huvudsak gälla i fråga örn privatskolornas
understödjande.
Fastställandet av ett lämpligt anslagsbelopp skulle därvid kunna ske på
grundvalen av en undersökning rörande statens kostnader för undervisningen
å motsvarande stadier av de allmänna läroverken. Givetvis bör understödet
bestämmas under hänsynstagande till att dels vederbörande kommun,
dels läroanstalten själv skall bära var sin andel av kostnaden i fortsättningen
såsom hittills. Fördelen av här antydda ordning ligger däri, att
kontrollföreskrifterna synas kunna begränsas till att i huvudsak avse de
allmänna förutsättningarna beträffande läroanstaltens verksamhet, lärarnas
komnetens, anställnings- och avlöningsvillkor samt maximiantalet lärjungai
i klassavdelning. Till denna fördel kommer en ur administrativ synpunkt
mycket betydelsefull vinst, nämligen att vid en dylik form för understödets
beräkning rekvisitionsförfarandet kan väsentligen förenklas och såmedelst
åtskillig arbetsbesparing uppnås för de ^anordnande myndigheterna, statskontoret
och länsstyrelserna.
Och vad angår de kommunala gymnasierna, synes det uppenbart, att liknande
grunder böra kunna tillämpas jämväl vid dessas understödjande.
Därvid torde det få anses håde rättvist och billigt, att bidraget utgår enligt
gynnsammare grunder än som kunna varda fastställda för de helt privata
läroanstalterna.
Utskottets
yttrande.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Den omständigheten, att i fråga om lärarepersonalen vid statens läroanstalter
en allmän lönereglering är under förberedande, bör icke få utgöra
hinder för att privatläroverkens anslagsförhållanden redan nu underkastas
en närmare översyn. En utredning i här angivet syfte kan nämligen med
lätthet anpassas efter en förändrad kostnadsnivå vid statsläroverken. Huvudsaken
är att grunderna bliva närmare prövade och utformade. De siffror,
som finnas böra uttrycka relationen mellan olika läroanstalter, kunna därefter
utan svårighet omräknas med hänsyn till inträdda förändringar i de
allmänna förutsättningarna.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
yttranden från skolöverstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka
yttranden såsom bilagor äro fogade vid detta utlåtande (Bil. A, B och C).
Utskottet delar den i motionen uttalade uppfattningen, att nu gällande
bestämmelser beträffande i motionen avsedda läroanstalters understödjande
med statsmedel ur kontrollsynpunkt lämna åtskilligt övrigt att önska, liksom
att nämnda bestämmelser med hänsyn till enkelhet, reda och överskådlighet
icke äro tillfredsställande. Mot samma bestämmelser synes även den anmärkningen
med fog kunna riktas, att de icke i önskvärd grad tillgodose
rättvisans krav, i det att de, vad angår det utgående statsbidragets storlek,
verka synnerligen ojämnt för olika skolor. I sistnämnda hänseende har
utskottet särskilt velat fästa uppmärksamheten på de kommunala gymnasierna,
vilka såsom motionären framhållit och skolöverstyrelsen vitsordat
— befinna sig i ett i ekonomiskt avseende ogynnsamt läge.
På grund av vad sålunda anförts, finner utskottet påkallat, att en utredning
i det i motionen angivna syftet med det snaraste verkställes genom
skolöverstyrelsen eller på annat sätt. Några närmare riktlinjer för denna
utredning anser sig utskottet här icke böra uppdraga, utan torde det vid
utredningen böra sta vederbörande öppet att fritt pröva olika utvägar till
att nå det avsedda resultatet.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av herr Björcks ovanberörda
motion (1:233) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit måtte föranstalta en allsidig utredning rörande frågan
örn de privata och vissa kommunala läroanstalters understödjande
med statsmedel i syfte att åvägabringa en enkel,
rättvis och ur kontrollsynpunkt mera tillfredsställande ordning
än den nu härutinnan gällande.
Stockholm den 20 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 101.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
7
Reservationer:
1) av herrar Bergqvist, Johansson i Fredrikslund, C. G. V. Hammarskjöld,
Carlsson i Gävle, Thelin, Bengtsson i Norup, Holmgren och Lindskog, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill icke bestrida, att nu gällande bestämmelser rörande de i
motionen berörda läroanstalternas understödjande med statsmedel i vissa
avseenden äro i behov av en revidering. Emellertid har skolöverstyrelsen
i sitt över motionen avgivna utlåtande framhållit, att överstyrelsen haft sin
uppmärksamhet riktad på hithörande frågor, ävensom att överstyrelsen vore
beredd att, i den mån arbetsförhållandena inom överstyrelsen det medgåve,
föranstalta örn utredning och förslag härutinnan. Med hänsyn härtill finner
utskottet det icke behövligt, att riksdagen i särskild skrivelse till Kungl.
Majit hemställer örn utredning i ämnet.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Björcks ifrågavarande motion (I: 233) icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
2) av herr Pauli.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Bilaga A.
Till Riksdagens statsutskott.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt Skolöverstyrelsen att snarast möjligt oell
senast den 1 mars 1932 till riksdagens statsutskott inkomma med utlåtande
över en inom riksdagens första kammare av herr W. Björck väckt motion,
nr 233, örn ändrad ordning för de privata och vissa kommunala läroanstalters
understödjande med statsmedel, får överstyrelsen anföra följande.
Bestämmelserna angående statsunderstöd åt enskilda läroanstalter, som
i sina grunddrag fastställts genom nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909
(nr 154) angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m.,
lia på grund av de efter nämnda tidpunkt inträdda förskjutningarna i avlöningshänseende,
. huvudsakligen genom tillkomsten av tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg av statsmedel, blivit tämligen invecklade och
även i vissa avseenden svårtolkade. Samtidigt lia åtskilliga tillägg gjorts
till de med statsunderstöds utgående förbundna vilkoren, varigenom bestämmelserna
jämväl härutinnan blivit komplicerade och svåröverskådliga.
Sistnämnda förhållande har vållat olägenhet ur pedagogisk synpunkt
därigenom, att de enskilda skolornas rörelsefrihet genom de uppställda
villkoren blivit starkt begränsad. I vissa avseenden äro dessa villkor
strängare än beträffande andra skolor av motsvarande slag, exempelvis
kommunala mellanskolor och högre folkskolor. Tillika har överstyrelsens
arbetsbörda blivit avsevärt ökad genom att på grund av bestämmelsernas
utformning de vid vederbörande skola ifrågasatta anordningarna av undervisningen
i åtskilliga fall skola underställas överstyrelsens prövning.
Kontrollen över statsbidragens utgående i enlighet med gällande bestämmelser
verkställes från statsmakternas sida i främsta rummet genom
de av överstyrelsen efter samråd med vederbörande myndighet, som för
läroanstaltens vidkommande har att utbetala statsunderstödet, utsedda
revisorerna samt av riksräkenskapsverket. Ifrågavarande kontroll är dock,
med hänsyn till statsbidragsbestämmelsernas invecklade art, förbunden
med vissa svårigheter. För att i största möjliga mån undanröja dessa har
överstyrelsen brukat tillställa varje av överstyrelsen utsedd revisor en
P. M., vars innehåll framgår av härtill fogade bilaga.
I den mån som överstyrelsen, genom sin inspekterande eller i övrigt allmänt
övervakande verksamhet beträffande nu ifrågavarande skolor, funnit,
att åt statsbidragshestämmelserna givits en tolkning, som icke kunnat antagas
vara avsedd eller icke befunnits riktig, har överstyrelsen påtalat förhållandet
och därigenom föranlett nödig rättelse. I vissa fall har överstyrelsen.
funnit anledning att, till förebyggande av oriktigt utnyttjande av
statsbidrag, föreslå skärpning av de gällande villkoren för understöd. Sålunda
har, på förslag av överstyrelsen, från och med budgetåret 1929—1930
till de i övrigt gällande villkoren för understöd åt högre flickskolor fogats
en bestämmelse, att, »därest vid läroanstalt är inrättad en kompletterande
Statsutskottets utlåtande N> 102.
9
kurs, avseende att bereda lärjungar till inträde i annan ring av gymnasiet
än första ringen vid treårigt eller fyraårigt gymnasium, eller en praktisk
irthildningslinje, undervisning vid sagda kurs eller linje endast med
särskilt tillstånd av överstyrelsen må inräknas i den tjänstgöring, som
enligt gällande bestämmelser åligger lärare med full tjänstgöring vid statsunderstödd
enskild läroanstalt, samt att statsbidrag endast med överstyrelsens
tillstånd må utgå till avlöning åt annan vid kursen eller linjen undervisande
lärare», samt till villkoren för understöd åt högre goss- och
samskolor en motsvarande bestämmelse rörande anordning av praktisk utbildningslinje.
Från och med budgetåret 1930—1931 har beträffande understöd
åt högre flickskolor införts en bestämmelse, att statsbidrag i form av
dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring ej utgår för tjänstgöring, förlagd
till sådan ring av gymnasium, för vilken understöd enligt vad som
närmare angivits icke beräknats.
Överstyrelsen anser sig i detta sammanhang höra nämna, att det i motionen
omnämnda fallet, då en högre flickskola upprättat en ny klass med
endast tre lärjungar, redan tidigare av överstyrelsen uppmärksammats
samt att överstyrelsen under föregående hösttermin till vederbörande skola
avlåtit skrivelse i ärendet. Därjämte kommer överstyrelsen, såsom överstyrelsen
jämväl uttalat i skrivelsen till skolans styrelse, att beakta förhållandet
i samband med avgivande av förslag till statsunderstöd för nästkommande
budgetår. Överstyrelsens åtgärd i nu berörda fall torde icke lia
varit motionären obekant. Vad beträffar den i motionen omnämnda, numera
nedlagda mellanskolan, har rekvisitionen av statsbidrag försiggått
efter en sedan en lång följd av år tillämpad praxis, vilken dock numera
icke berör mer än ett pär av de förefintliga statsunderstödda skolorna men
som tidigare haft en något större omfattning. Överstyrelsen har emellertid
under senare år haft sin uppmärksamhet riktad på förhållandet, såsom
också i sin mån framgår av de ovan relaterade, från och med budgetåret
1929—1930, respektive budgetåret 1930—1931 gjorda tilläggen till statsbidragsvillkoren.
Överstyrelsen vill därjämte nämna, att överstyrelsen i ett
fall beträffande en enskild mellanskola, vid vilken rekvisitionen av statsbidrag
icke syntes överstyrelsen stå i överensstämmelse med statsbidragsbestämmelsernas
avsedda innebörd, genom förhandling med skolans ledning
under sistlidna hösttermin föranlett vidtagande av ändrade dispositioner
från och med nästa läsår. Givetvis kommer överstyrelsen jämväl att vid
avgivande av förslag till anslagsfördelning för nästa budgetår beakta nu
antydda förhållande.
Ehuru överstyrelsen sålunda icke kan finna annat, än att den kontroll,
som i olika hänseenden numera utövas beträffande statsbidragens utnyttjande
vid de enskilda läroanstalterna, i och för sig torde vara ägnad att
förebygga allvarliga eller bestående missförhållanden, håller dock överstyrelsen,
med hänsyn till vad ovan påpekats, före, att en förenkling av
nu gällande bestiimmelser rörande enskilda läroanstalter, som åtnjuta
statsunderstöd, i och för sig är önskvärd, i samband varmed jämväl en
jämkning i vissa hänseenden av grunderna och villkoren för statsbidrags
utgående torde kunna ifrågasättas, överstyrelsen vill erinra därom, att
överstyrelsen i underdånig skrivelse den 11 januari 1930 angående yttrande
av riksdagens revisorer rörande vissa privatläroverk i Stockholm uttalat
bl. a., att överstyrelsen skulle finna det i hög grad önskvärt och behövligt,
att alla bestämmelser och föreskrifter, som under årens lopp i olika sam
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
manhang utfärdats rörande de enskilda skolorna, sammanarbetades till en
enhetlig stadga för nu ifrågavarande slag av läroanstalter.
Härtill kommer så ytterligare en annan omständighet. I den mån som
för lärarpersonalen vid statliga och kommunala läroanstalter en lönereglering
genomföres, varigenom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
skulle upphöra att utgå, blir en omläggning av avlöningsförhållandena för
lärarpersonalen vid de enskilda skolorna och i samband därmed också av
grunderna för statsbidrag till dessa skolor ofrånkomlig. I ett underdånigt
utlåtande, som av överstyrelsen den 6 juli 1931 avgivits över en framställning
angående utredning örn reglering av avlöningsförhållandena för de
statsunderstödda enskilda läroanstalternas lärarpersonal m. m., har överstyrelsen
förordat en dylik utredning samt hemställt, att Kungl. Majit
måtte överlämna den ifrågavarande framställningen till 1928 års lönekommitté
med uppdrag för kommittén att verkställa utredning och avgiva förslag
i ärendet. Det är icke överstyrelsen bekant, huruvida kommittén erhållit
detta uppdrag.
Såsom av det föregående framgår, har överstyrelsen haft sin uppmärksamhet
riktad på de frågor, som sammanhänga med avlönings- och statsbidragsförhållandena
beträffande de enskilda läroanstalterna, och överstyrelsen
är givetvis beredd att, i den mån arbetsförhållandena inom överstyrelsen
det medgiva, föranstalta örn utredning och förslag rörande dessa
frågor, vilka huvudsakligen torde vara av administrativt teknisk art.
Givet är, att därvid även vissa jämkningar beträffande grunderna för
statsbidragets beräkning lämpligen kunna tagas under övervägande. För
slutförandet av en dylik utredning inom en förhållandevis kort tid torde
det emellertid, med hänsyn till ärendets ganska betydande omfattning, befinnas
nödvändigt att i någon form förstärka överstyrelsens ordinarie
arbetskrafter, antingen på så sätt att sakkunnigt biträde kan anlitas förutredningsarbetet
under viss tid eller ock så, att någon av överstyrelsens
ordinarie ledamöter under viss tid lösgöres från de löpande göromålen för
att mera odelat kunna ägna sig åt det ifrågavarande utredningsarbetet.
Det torde vara lämpligt, att utredningen sker under samverkan med riksräkenskapsverket.
Vad därefter beträffar understödet åt de kommunala gymnasierna, vill
överstyrelsen framhålla det i ekonomiskt avseende förhållandevis ogynnsamma
läge, vari dessa befinna sig. Särskilt gäller detta, såsom överstyrelsen
vid upprepade tillfällen påpekat, beträffande de kommunala gymnasier,
vilka tidigare åtnjutit understöd ur reservationsanslaget till privatläroverken
men som numera i enlighet med riksdagens beslut erhålla
understöd ur anslagsposten till kommunala gymnasier. Det synes överstyrelsen
lämpligt, att en utredning av det slag, som ovan ifrågasatts, kommer
att avse jämväl formerna för statligt understöd åt kommunala
gymnasier.
I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören
Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Wallin och
undervisningsrådet Hänninger, föredragande.
Stockholm den 22 februari 1932.
OTTO HOLMDAHL.
Nils Hänninger,
föredragande.
Ingeborg
Blomberg.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
11
P. M.
för de av Kungl. Skolöverstyrelsen jämlikt därom utfärdad föreskrift utsedda
revisorer för granskning under kalenderåren 1930, 1931 och 1932 av
privatläroverkens räkenskaper.
De allmänna bestämmelser, som för privatläroverken föreskrivits beträffande
deras rätt att åtnjuta statsunderstöd samt i fråga örn granskning
och kontroll av deras ekonomiska förhållanden, återfinnas väsentligen
i följande kungörelser och cirkulär:
1) Kungl, kungörelsen den 29 oktober 1909 (nr 154) angående avlöning
av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående
statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m.;
2) Kungl, kungörelsen den 21 februari 1914 (nr 28) angående ändrad lydelse
av vissa bestämmelser i nyssnämnda kungörelse den 29 oktober 1909;
3) Kungl, kungörelserna den 18 juni 1925 (nr 326) och den 22 juni 1928
(nr 233) angående ändring i vissa delar av förstnämnda kungörelse den
29 oktober 1909;
4) Kungl, kungörelsen den 24 september 1928 (nr 416) angående ändring i
vissa delar av förstnämnda kungörelse den 29 oktober 1909;
5) Kungl, kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 327) angående tillfällig löneförbättring
åt vissa lärare vid privatläroverk;
6) Kungl, kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 234) angående ändrad lydelse
av punkten 7 i sistnämnda kungörelse den 18 juni 1925;
7) Kungl, kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 305) med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt lärare vid privatläroverk;
8) Kungl, kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 235) angående ändrad lydelse
av § 1 mom. 1 i sistnämnda kungörelse den 22 juni 1923;
9) Vederbörande kungl, cirkulär angående statsunderstöd till högre
flickskolor, enskilda mellanskolor och högre goss- och samskolor. Dylika
cirkulär utfärdas årligen i samband med fördelningen av understöd från
reservationsanslaget till privatläroverk och hava senast utfärdats den 11
oktober 1929; samt
10) Kungl. Skolöverstyrelsens cirkiilär till de statsunderstödda privatläroverken
den 28 december 1925 med formulär för balansräkning samt
vinst- och förlusträkning.
Erinras må, att privatläroverken äro skyldiga att på anfordran tillhandahålla
riksdagens revisorer sina räkenskaper samt att genom vederbörande
kungl, cirkulär angående statsunderstöd, senast den 11 oktober 1929, numera
brukar föreskrivas, att revisorerna skola gemensamt till huvudmannen
för läroanstalten och riksräkenskapsverket avgiva berättelse över verkställd
revision och därvid gjorda iakttagelser ävensom att avskrift av revisionsberättelsen
skall insändas till skolöverstyrelsen, varjämte i fall,
där kommun, utan att vara huvudman för läroanstalten, lämnar anslag
till dess upprätthållande, ett exemplar av revisionsberättelsen jämväl skall
tillställas vederbörande kommunala myndighet. Därest av staten förordnad
revisor finner sig böra göra något av revisionen föranlett uttalande
utöver vad som framkommit i den gemensamt med övriga revisorer avgivna
berättelsen, skall jämväl dylikt uttalande insändas till riksräkenskapsverket
samt avskrift av detsamma tillställas överstyrelsen.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Revisorerna böra särskilt rikta sin uppmärksamhet på följande förhållanden:
l:o)
att de olika statsbidragen vid vederbörande läroanstalt utgå enligt
givna bestämmelser, varvid särskilt iakttages,
a) att statsbidrag utgår till ämneslärare för extra tjänstgöringstimmar,
endast örn dessa kunna anses falla utom ramen för full tjänstgöring enligt
de i ovannämnda kungl, kungörelse den 18 juni 1925 (nr 326), mom. 4, givna
föreskrifter;
b) att bidrag i regel icke utbetalas för tid, då vederbörande lärare åtnju
ter ledighet;
c) att bidrag för full tjänstgöring icke utbetalas, då dylik tjänstgöring i
verkligheten ej förekommer;
d) att de givna föreskrifterna angående tjänstgöringens omfattning och
förläggning, anlitande av timlärare samt villkoren för uppdelning av klasser
i parallellavdelningar helt eller endast i vissa ämnen iakttagas;
2: o) att anmärkningsvärda förhållanden beträffande verkställda avskrivningar
samt förefintliga tillgångars värdering påpekas; samt
3:o) att vad i övrigt beträffande bokföringen och förhållandena överhuvudtaget
vid respektive läroanstalt varit ägnat att ådraga sig vederbörande
revisors uppmärksamhet skall i revisionsberättelsen anmärkas.
Under beaktande av här antydda och liknande synpunkter böra revisorerna
vid revision, varom här är fråga, fasthålla såsom sin huvuduppgift
att tillse, att statsunderstöden ej användas i för desamma främmande syften,
men avhålla sig från en i obetydligheter ingående detaljprövning av
sådana utgifter, som kommit vederbörande skolas verksamhet till godo.
I berättelse över verkställd revision skall bland annat angivas:
l:o) terminsavgifternas sammanlagda belopp i klasserna över de förberedande,
därest samtliga lärjungar erlagt fulla avgifter, ävensom den
minskning i avgifterna, som uppkommit genom beviljad befrielse från
eller nedsättning i samma avgifter;
2:o) beloppet av verkställda avskrivningar å inventarier, fastigheter och
dylikt.
För bestämmande av tiden för revisions verkställande samt för åvägabringande
av samarbete med den eller de revisorer, som eljest kunna hava
blivit för vederbörande läroanstalt utsedda, böra revisorerna sätta sig i
förbindelse med läroanstalten.
Ä de balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar, som det åligger
läroanstalterna att insända till skolöverstyrelsen, skola revisorerna bestyrka
dessa handlingars överensstämmelse med räkenskaperna eller angiva
eventuella avvikelser från dessa.
Berättelse över verkställd revision skall inom 3 månader efter räkenskapsårets
utgång insändas till riksräkenskapsverket, varjämte avskrift
av berättelsen skall inom samma tid insändas till skolöverstyrelsen.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
13
Bilaga B.
Til Riksdagens statsutskott.
Genom nådig remiss den 12 innevarande månad har Kungl. Majit anbefallt
statskontoret att till Eder inkomma med utlåtande över en inom Kiksdagens
första kammare av herr W. Björck väckt motion, nr 233, örn ändrad
ordning för de privata och vissa kommunala läroanstalters understödjande
med statsmedel. Till åtlydnad av den sålunda givna befallningen får statskontoret
anföra följande.
Motionären har påpekat, att överblicken över och kontrollen av de till
privatläroverken utgående statsmedlens användning vore mindre tillfredsställande.
Det må vara riktigt, att överblicken över sagda anslag i vad de
avse ålders- och lönetillägg, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
icke är fullt klar. Detta är dock som regel fallet med anslag, som utgå
efter vissa fastställda grunder och vilkas utgifter därför växla i storlek
med hänsyn till skiftande förhållanden. Vad angår kontrollen å de anvisade
medlen, tillåter sig statskontoret erinra, att denna fråga var föremål
för synnerlig uppmärksamhet från statsmakternas sida för ett fåtal
år sedan och att Kungl. Majit för 1925 års riksdag framlade en plan till
nya åtgärder i sådant avseende. Sedan dessa åtgärder därefter blivit vidtagna,
har intet förekommit, som givit statskontoret anledning anse ytterligare
kontrollförfarande erforderligt. De två fall av felaktig utbetalning,
som motionären påtalat, torde icke kunna utgöra tillräckligt bevis för antagandet,
att ett mera allmänt missbruk av statens understöd till privatläroverken
förekommer.
Däremot beröres i den föreliggande motionen ett annat sakförhållande,
som enligt statskontorets förmenande kunde göra en ändring i nu tilllämpade
förfarande med avseende å bestämmandet och utbetalandet av här
ifrågavarande understöd önskligt. Granskningen av privatläroverkens
rekvisitioner måste nämligen, såsom motionären framhållit, anses synnerligen
tidskrävande för de utbetalande myndigheterna. Detta gäller särskilt
dyrtidstillägget, som rekvireras månadsvis under den tid, undervisningen
pågår, men även de för termin utgående bidragen till löne- och
ålderstillägg samt tillfällig löneförbättring. Det måste givetvis ur arbetsbesparingens
synpunkt anses önskligt, att de angivna bidragen borttagas
och ersättas med understöd i annan form, eventuellt med en ökning av det
egentliga terminsvis utgående understödet.
Emellertid torde nuvarande tidpunkt knappast vara väl vald för en
sådan omläggning. 1928 års lönekommittés förslag till lönereglering för
befattningshavare vid det statliga och kommunala undervisningsväsendet
har ännu ej blivit föremål för avgörande av Kungl. Majit och riksdagen.
Då innebörden av sagda lönereglering givetvis måste anses komma att
bliva av mycket stor betydelse för frågan örn avlöningsförmåner vid och
statsunderstöd till privatläroverken, lärer sistnämnda fråga icke böra nu
upptagas till avgörande utan att särdeles tvingande skäl därtill kunna
14
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
anses föreligga. Visserligen äro, såsom statskontoret ovan framhållit,
olägenheter förenade med det nuvarande systemet, men statskontoret kan
icke finna dessa så betydande, att de med nödvändighet föranleda omedelbara
åtgärder.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna Leijonhufvud, Nissen, Spilhammar och Tottie.
Stockholm den 25 februari 1932.
A. E. M. ERICSSON.
Gustaf Alve.
Carl Peyron.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
15
Bilaga C.
Till Riksdagens statsutskott.
Kungl. Maj:t har anbefallt riksräkenskapsverket att till Statsutskottet
avgiva utlåtande angående en motion, I: 233, örn ändrad ordning för de
privata och vissa kommunala läroanstalters understödjande med statsmedel.
Riksräkenskapsverket har i ärendet inhämtat yttrande från ämbetsverkets
tredje revisionskontor, vilket yttrande här i avskrift bifogas; oell
får riksräkenskapsverket såsom eget utlåtande åberopa vad revisionskontoret
anfört.
Stockholm den 16 februari 1932.
ERIK STRIDSBERG.
Richard Vide.
Avskrift.
Yttrande från riksräkenskapsverkets tredje revisionskontor.
Revisionen får för sin del vitsorda motionärens uttalande, att nuvarande
bestämmelser i berörda frågor måste betecknas såsom allt annat än tillfredsställande.
Till belysande härav får revisionen erinra, att här framställts
flera anmärkningar mot utbetalningar, som hänföra sig till hithörande
författningar. Örn svårigheten att rätt tillämpa de givna bestämmelserna
vittnar, bland annat, den omständigheten, att vid anmärkningsmålens
avgörande hos riksräkenskapsverket avvikande mening mot det
fattade beslutet i regel förekommit. Det har till och med vid ett tillfälle
förekommit, att de tre ledamöterna, som deltogo i avgörandet, till protokollet
läto anteckna var sin mening.
En utredning i syfte att åstadkomma mindre svårtydda bestämmelser
måste under sådana förhållanden anses vara i hög grad påkallad.
Stockholm den 15 februari 1932.
CARL LUNDIN.
Rätt avskrivet betygar
å tjänstens vägnar:
H. Levin.