Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i
lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
136, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Dahlén m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till regeringen hemställa örn skyndsam
utredning och förslag till ändring av lagen örn försäkring av olycksfall
i arbete i enlighet med de riktlinjer som i motionen angivits.

Beträffande den närmare innebörden av motionernas hemställan ävensom
de skäl, som anförts till stöd för densamma, får utskottet hänvisa till
motionen.

Lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete stadgar i
sin 6 § bland annat:

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på grund av
försäkringen till honom i ersättning utgivas:

1) örn olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan:

a) så länge sjukdomen varar: erforderlig läkarvård jämte läkemedel
och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga
följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,
enklare konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt:

h) under förutsättning att sjukdomen varat mer än tre dagar efter
dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts med minst en
fjärdedel, från och med dagen efter sistnämnda dag och så länge sjukdomen
varar: sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst
på sätt nedan angives (hel sjukpenning), och vid nedsättning
av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen;
skolande hel sjukpenning utgå med följande belopp, nämligen:

örn den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 675 kronor, med en krona,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 675 kronor men ej till 945
kronor, med en krona 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 945 kronor men ej till 1,215
kronor, med två kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,215 kronor men ej till 1,485
kronor, med två kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,485 kronor men ej till 1,755
kronor, med tre kronor,

Gällande

bestämmelser.

■ !i''t

Historik.

Riksdagen

1927.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till 2,025
kronor, med tre kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till
2,295 kronor, med fyra kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till
2,565 kronor, med fyra kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till
2,835 kronor, med fem kronor samt

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 2,835 kronor,
med fem kronor 50 öre;

2) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,
medfört under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan:

a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av
arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst
och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp som svarar mot
nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga
kostnaden för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel som under 1)
nämnts; dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den
skadades tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas
till högre belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den
årliga arbetsförtjänsten, samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt med minst en tiondel;

b) sådan behandling, som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.

Enligt 9 § i olycksfallsförsäkringslagen skall den årliga arbetsförtjänsten
vid bestämmande av livränta beräknas till minst 450 kronor.

Vid 1927 års riksdag väcktes av herr Spångberg m. fl. inom andra kammaren
en motion, nr 106, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte antaga
ett i motionen framlagt förslag till ändrad lydelse av 6 § i lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete. Förslaget gällde bland annat storleken
av sjukpenning och innebar i denna del, att beloppet av hel sjukpenning
ökades och i intet fall skulle understiga tre kronor.

Motionen behandlades ay andra lagutskottet, som inhämtade yttrande
över densamma från försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten. Båda
dessa myndigheter avstyrkte förslaget. Vad särskilt beträffade den föreslagna
höjningen av minimigränsen för sjukpenning till tre kronor yttrade
försäkringsrådet, att detta innebure ett frångående av principen att
ersättning, som utginge enligt socialförsäkringen, borde sättas i visst förhållande
till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma. Riksförsäkringsanstalten
meddelade, att motionärernas förslag med avseende å sjukpenningens
belopp skulle föranleda en betydande ökning av utgifterna för
sjukpenning och uttalade, att ett bifall till motionärernas ifrågavarande
förslag skulle medföra konsekvenser, som icke kunde anses rimliga. För
egen del fann utskottet i utlåtande nr 33, i anslutning till vad myndigheterna
anfört, sig icke kunna förorda motionärernas förslag.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

7

Vid 1928 års riksdag väcktes av herr Spångberg m. fl. åter en motion i
ämnet, nr 191 i andra kammaren. I motionen hemställdes även nu, att
riksdagen måtte antaga ett i motionen framlagt förslag till ändrad lydelse
av 6 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Enligt detta förslag
skulle hel sjukpenning utgå med ökat belopp, lägst tre kronor, och livränta
med lägst 900 kronor örn året.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 28, anförde andra lagutskottet
följande. I motionen hade upprepats de yrkanden beträffande sjukpenningens
belopp, som framställts i motion av herr Spångberg m. fl. vid
1927 års riksdag. Därjämte hade hemställts, att beloppen av de enligt
olycksfallsförsäkringslagen utgående livräntorna i intet fall skulle understiga
900 kronor för år. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle
alltså medföra, att såväl sjukpenning som sedermera jämväl livränta skulle
kunna utgå med högre belopp än vederbörandes arbetsförtjänst. Då utskottet
ej ansåge sådana skäl hava i motionen anförts, som kunde föranleda
riksdagen att frångå den till grund för gällande olycksfallsförsäkringslag
liggande principen, att ersättning, som utginge enligt lagen,
skulle stå i visst, förhållande till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma,
samt utskottet i övrigt icke blivit övertygat örn lämpligheten av
de föreslagna ändringarna i det vid 1926 års riksdag antagna, nu gällande
intervallsystemet vid beräkning av sjukpenning, finge utskottet hemställa,
att motionen måtte av riksdagen lämnas utan bifall.

Reservation anmäldes av fem av utskottets ledamöter.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1930 års riksdag väckte herr Spångberg m. fl. ånyo motion i ämnet,
nr 8 i andra kammaren. Motionärerna yrkade, att riksdagen måtte i skrivelse
till regeringen hemställa örn skyndsam utredning och förslag till
ändring av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete i enlighet med de
riktlinjer, som angivits i motionen. I sin motivering åberopade motionärerna
den vid 1928 års riksdag av herr Spångberg m. fl. väckta motionen.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 3, yttrade andra lagutskottet,
att motionärerna under erinran örn den vid 1928 års riksdag väckta motionen
såsom motivering för sitt yrkande anfört, att då frågan alltjämt
hade samma aktualitet, de på nytt framförde den till riksdagens prövning.
Då utskottet beträffande frågan alltjämt intoge den ståndpunkt, som kommit
till uttryck i utskottets vid 1927 och 1928 års riksdagar avgivna utlåtanden
i anledning av de då väckta motionerna i samma ämne, hemställde
utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Två av utskottets ledamöter anmälde reservation.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, har utskottet
vid tidigare tillfällen haft att taga ställning till den av motionärerna

Riksdagen

1928.

Riksdagen

1930.

Utskottet.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

väckta frågan. De skäl, som därvid föranlett utskottet att hemställa örn
avslag å motioner i ämnet, äga enligt utskottets mening fortfarande
giltighet.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 februari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman,* von Sydow, Sigfrid Hansson och Gustaf
Tamm,* fröken Hesselgren, friherre Lagerfelt och herr Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage, Johanson
i Hallagården,* Petersson i Lerbäcksbyn, Pettersson i Hällbacken,* Sandström i Nyland*
och Björnberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hage, vilken ansett, att utskottet hort hemställa örn en utredning
av den i motionen berörda frågan i överensstämmelse med den reservation,
som inom utskottet avgavs vid 1928 års riksdag av herrar Thorberg,
Magnusson i Kalmar, Hagman, Hage och Holmström i Stockholm.

820440. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.