Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till
riksdagen nied anhållan om riksdagens yttrande rörande
visst av den internationella arbetsorganisationens
konferens år 1931 fattat beslut.

Genom en den 4 januari 1932 dagtecknad proposition, nr 18, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
linder åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående ett i nämnda
protokoll omförmält, av den internationella arbetsorganisationens konferens
år 1931 vid dess femtonde sammanträde antaget konventionsförslag.

Nämnda konventionsförslag har i svensk översättning följande lydelse:

Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Genéve och där samlats den 28 maj 1931 till sitt femtonde sammanträde,
samt beslutit antaga vissa förslag angående begränsning av arbetstiden
i kolgruvor, en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den adertonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettioett
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I Denna

konvention äger tillämpning å alla kolgruvor, d. v. s. å varje
gruva, ur vilken utvinnes enbart stenkol eller brunkol eller huvudsakligen
stenkol eller brunkol tillika med andra mineral.

I denna konvention förstås med »brunkolsgruva» varje gruva, ur vilken
utvinnes kol från en senare geologisk ålder än stenkolsperioden.

§ 2-

I denna konvention förstås med »arbetare»

a) i fråga örn underjordiska kolgruvor: varje person, som är sysselsatt
med arbete under jord, oavsett vilket företag som använder honom och
naturen av det arbete, vartill han användes, med undantag likväl för sådana
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 5 haft. (Nr 6.) 259 »2 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Kr 6.

personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke i normala
fall deltaga i något manuellt arbete;

b) i fråga örn kolgruvor med dagbrytning: varje person, som direkt eller
indirekt är sysselsatt med utvinnande av kol, med undantag likväl för sådana
personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke
i normala fall deltaga i något manuellt arbete.

§ 3.

Med arbetstid i underjordiska stenkolsgruvor förstås tiden för uppehåll
i gruvan, bestämd på följande sätt:

1. Såsom tid för uppehåll i en underjordisk gruva anses tiden mellan det
ögonblick, då arbetaren inträder i hisskorgen för att nedstiga, och det
ögonblick, då han efter uppfärden lämnar densamma.

2. I gruvor, vartill tillträde erhålles genom stoll, anses såsom tid för
uppehåll i gruvan tiden mellan det ögonblick, då arbetaren passerar genom
stollens mynning, och det ögonblick, då han återkommer till jordytan.

3. Ej må i någon underjordisk stenkolsgruva tiden för någon arbetares
uppehåll i gruvan överstiga sju timmar fyrtiofem minuter örn dagen.

§ 4-

Föreskrifterna i denna konvention skola anses iakttagna, örn tidrymden
mellan det ögonblick, då de första arbetarna i skiftlaget, respektive någon
annan grupp, lämna jordytan, och det ögonblick, då de återkomma till densamma,
motsvarar den i § 3 mom. 3 angivna. Ordningen och den tid, som
åtgår för skiftlagets eller gruppens uppfärd och nedfärd, skola dessutom
vara ungefärligen desamma.

§ 5.

Med förbehåll för bestämmelserna i andra stycket av denna paragraf skola
föreskrifterna i denna konvention anses iakttagna, örn den nationella lagstiftningen
stadgar, att för beräknandet av tiden för uppehåll i gruvan arbetarnas
uppfärd, respektive nedfärd skall beräknas efter den »vägda» genomsnittliga
tiden för upp- eller nedfärden för samtliga skiftlag i hela landet.
I sådant fall må tiden mellan det ögonblick, då den siste arbetaren i
skiftlaget lämnar jordytan och det ögonblick, då den förste arbetaren i
samma skiftlag återkommer till densamma, icke i någon gruva överstiga sju
timmar femton minuter; ej må dock något system för reglering av arbetstiden
tillåtas, enligt vilket den genomsnittliga arbetstiden för huggare, betraktade
såsom en särskild arbetarekategori, skulle överstiga arbetstiden för övriga
kategorier av arbetare i samma skiftlag, sysselsatta med arbete under jord.

Yarje medlem, som efter att hava tillämpat den i förevarande paragraf avsedda
metoden, övergår till att tillämpa bestämmelserna i §§ 3 och 4, skall
genomföra denna förändring samtidigt i hela landet och icke endast i någon
del därav.

§ 6.

1. Arbetare få icke sysselsättas med arbete under jord i kolgruvor å
söndagar eller lagstadgade allmänna högtidsdagar. Nationell lagstiftning må
emellertid medgiva följande undantag för arbetare över 18 år:

a) för arbete, som med hänsyn till sin natur måste bedrivas kontinuerligt; b)

för arbete, som avser luftväxlingen i gruvan, förebyggande av skada
å anordningarna därför eller gruvans skyddande ävensom för arbete, avseende
den första hjälpen vid olycksfall eller sjukdom eller vården av djur;

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6''.

c) för mätningsarbete i gruvorna, då nämnda arbete icke kan utföras å
andra dagar utan avbrott eller störning av driften;

d) för brådskande arbete i avseende å maskiner och andra driftsmratt ningar,

vilket icke kan utföras under den tid, driften normalt är i gang,
samt i andra brådskande eller utomordentliga fall, som inträffa oberoende
av företagarens vilja. _ .... ...

2. Vederbörande myndigheter skola vidtaga erforderliga åtgärder till säkerställande,
att intet arbete utföres å söndagar eller lagstadgade allmänna
högtidsdagar utöver vad i denna paragraf medgives.

3. Arbete, som medgives i morn. 1 av denna paragraf, skall betalas med
en lön, som med minst 25 procent överstiger den normala lönen.

4. Arbetare, vilka i större utsträckning sysselsättas med arbete, som avses
i mom. 1 av denna paragraf, skola komma i åtnjutande av antingen en
kompenserande vilotid eller skäligen förhöjd avlöning utöver den i morn. 3
stadgade. Detaljerna för tillämpning av denna bestämmelse skola regleras
genom nationell lagstiftning.

§ 7.

För arbetare, som sysselsättas på arbetsplatser, vilka abnorma temperatur-,
fuktighets- eller andra förhållanden göra särskilt ohälsosamma, skall
genom bestämmelser, utfärdade av offentlig myndighet, fastställas kortare
tid för uppehållet i gruvan än den, som angives i §§ 3, 4 och 5.

§ 8.

1. Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser må medgiva ett överskridande
av de i §§ 3, 4, 5 och 7 fastställda gränserna:

a) i fall av inträffat eller hotande olycksfall, i fall av force ma] oure eller
då brådskande arbete behöver utföras å maskiner, redskap eller andra driftsinrättningar
i gruvan på grund av skada, som uppkommit å berörda maskiner,
redskap eller driftsinrättningar, och detta även örn en tillfällig produktion
av kol därigenom skulle äga rum men allenast i den mån så erfordras
till undvikande av allvarlig rubbning av anläggningens normala drift;

b) för arbetare sysselsatta med arbete, som på grund av sin natur måste be drivas

kontinuerligt eller med tekniskt arbete, vilket är nödvändigt för arbetets
förberedande eller avslutande pa normalt sätt eller dess fuija återupptagande
av ett efterföljande skift och icke är förbundet med produktion eller transport
av kol. Den i förevarande punkt medgivna förlängningen må icke för någon
arbetare överstiga en halv timme örn dagen, och beträffande gruvor med
normal drift må antalet på dylikt sätt sysselsatta arbetare aldrig överstiga
5 procent av gruvans hela arbetsstyrka. .....

2. 1 enlighet med bestämmelserna i denna paragraf utfört övertidsarbete
skall betalas med en lön, som med minst 25 procent överstiger den ordinarie
lönen.

§ 9-

Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser ma, utöver bestämmelserna
i § 8, ställa en övertid av högst sextio timmar örn året till förfogande för
företagen i hela landet. .

Denna övertid skall betalas med en lön, sorn med minst 25 procent överstiger
den ordinarie lönen.

§ 10.

I §§ 7, 8 och 9 avsedda bestämmelser skola utarbetas efter samråd med
vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

§ 1L

De i art. 408 av Yersaillesfördraget och motsvarande artiklar i de övriga
fredsfördragen föreskrivna årsrapporterna skola meddela alla erforderliga upplysningar
rörande de åtgärder, som vidtagits till reglerande av arbetstiden
enligt §§ 3, 4 och 5. De skola vidare lämna fullständiga upplysningar rörande
de bestämmelser, som utfärdats med stöd av §§ 7, 8, 9, 12, 13 och 14, och
rörande tillämpningen av dem.

§ 12.

För att underlätta tillämpningen av denna konventions bestämmelser
skall det åligga ledningen för varje gruva:

a) att medelst anslag, anbringade på synligt sätt vid gruvöppningen eller
å annat lämpligt ställe eller ock på annat av offentlig myndighet godkänt
sätt tillkännagiva de tider, då nedfärden, respektive uppfärden för arbetarna
i varje skiftlag eller annan grupp skall taga sin början, respektive vara avslutad.

o Dessa tider skola vara godkända av offentlig myndighet och bestämda på
sådant sätt, att tiden för varje arbetares uppehåll i gruvan icke överskrider
de i denna konvention föreskrivna gränserna; sedan tiderna en gång tillkännagivits,
må de icke ändras utan offentlig myndighets samtycke och
iakttagande av sådant tillkännagivande och sådan ordning, som godkänts av
myndigheten;

b) att på sätt den nationella lagstiftningen föreskriver föra förteckning
över all med stöd av §§ 8 och 9 uttagen förlängd arbetstid.

§ 13-

I underjordiska brunkolsgruvor äga §§ 3 och 4 samt §§ 6—12 i denna
konvention tillämpning med förbehåll för följande bestämmelser:

a) Under villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen, må vederbörande
myndighet tillåta, att kollektiva uppehåll, som medföra avbrott i
produktionen, icke medräknas i tiden för uppehållet i gruvan, men få sådana
uppehåll icke i något fall överstiga en tid av trettio minuter för skift. Dylikt
tillstånd må icke beviljas, med mindre nödvändigheten av ett sådant
system fastställts genom officiell undersökning i varje särskilt fall och efter
samråd med vederbörande arbetarrepresentanter.

b) Det enligt § 9 medgivna antalet övertidstimmar må ökas till högst
sjuttiofem örn året.

Dessutom må vederbörande myndighet godkänna kollektivavtal, vilka föreskriva
högst sjuttiofem timmars ytterligare övertid örn året. Dylik övertid
skall betalas efter de grunder, som angivas i § 9 andra stycket. Den må
icke medgivas för samtliga underjordiska brunkolsgruvor utan endast för
särskilda distrikt eller gruvor, där så påkallas av speciella tekniska eller
geologiska förhållanden.

§ 14.

A stenkols- och brunkolsgruvor med dagbrytning äga §§ 3—13 i denna
konvention icke tillämpning. Emellertid förbinda sig de medlemmar, som
ratificera denna konvention, att å dessa gruvor tillämpa bestämmelserna i
Washingtonkonventionen av år 1919 angående begränsning av arbetstiden i
industriella företag till åtta timmar örn dagen och fyrtioåtta timmar i veckan;
dock må den övertid, som kan uttagas enligt § 6 b) i nämnda konvention,
icke överstiga etthundra timmar örn året. I fall där särskilda förhållanden
så påfordra, men endast i dylika fall, må vederbörande myndighet godkänna

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

kollektivavtal, vilka medgiva en ökning av omförmälda etthundra timmar
med ytterligare högst etthundra timmar örn året.

§ 15.

Ingen bestämmelse i denna konvention skall verka sådan ändring av den
nationella lagstiftningen rörande arbetstiden, att de garantier, som denna
erbjuder arbetarna, därigenom minskas.

§ 16-

Tillämpningen av denna konventions bestämmelser kan i varje land suspenderas
av regeringen i händelse av inträffat förhållande, som innebär fara
för den nationella säkerheten.

§ 17-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§ 18-

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella
arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft sex månader efter det nationernas förbunds generalsekreterare
inregistrerat ratifikationer av två av följande medlemmar: Belgien,
Frankrike, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tyskland.

Därefter träder konventionen i kraft för varje medlem sex månader efter
den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 19.

Så snart ratifikationerna av två av de i andra stycket av § 18 omförmälda
medlemmarna inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera samtliga medlemmar av internationella
arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen
av ratifikationer, vilka därefter kunna komma att delgivas honom
av andra medlemmar av organisationen.

§ 20.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det
den inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år
efter utgången av den i föregående stycke nämnda femårsperioden gör bruk
av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden fölen
ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf
föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje treårsperiod.

§ 21.

Senast före utgången av en tidrymd av tre år efter denna konventions
ikraftträdande skall internationella arbetsbyråns styrelse på konferensens

Konventionsförslagets

innehåll.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

dagordning uppföra frågan om revision av denna konvention i följande
avseenden:

a) möjligheten av en ytterligare inskränkning av den i § 3 mom. 3 angivna
arbetstiden;

b) rätten att göra bruk av det exceptionella beräkningssätt, som angives

i § 5;

c) möjligheten att modifiera bestämmelserna i § 13 a) och b) i syfte att
inskränka arbetstiden;

d) möjligheten att inskränka det i § 14 angivna antalet övertidstimmar.
Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall dessutom internationella arbetsbyråns styrelse förelägga
generalkonferensen en redogörelse för tillämpningen av denna konvention
och taga under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra
frågan örn dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 22.

I fall generalkonferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande
revision helt eller delvis av denna konvention, skall en medlems ratifikation
av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning
av förevarande konvention, oberoende av vad i 8 20 här ovan stadgas
örn tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande
konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll
för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den
nya konventionen.

§ 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Den internationella arbetsorganisationens femtonde sammanträde hölls i
Genéve under tiden 28 maj—18 juni 1931. Sverige deltog däri med en fullständig
delegation, d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera
av arbetsgivar- och arbetarsidorna. I fråga örn verkställighet av konferensens
beslut åligger det, såsom i propositionen omförmäles, varje medlem av
arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund av exceptionella
omständigheter ej senare än 18 månader från avslutandet av sammanträdet
underställa därvid antaget konventionsförslag den eller de myndigheter,
till vilkas kompetensområde frågan hör, för dess omgestaltande till
lag eller vidtagande av andra åtgärder. Därest ett konventionsförslag icke
vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive
medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse
med hänsyn till förslaget.

Konventionsförslaget är av i huvudsak följande innehåll.

Konventionen äger tillämpning å alla slags kolgruvor. Under konventionen
inbegripes i fråga örn underjordiska kolgruvor varje med arbete
under jord sysselsatt person och i fråga örn kolgruvor med dagbrytning varje

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6. 7

med utvinnande av kol sysselsatt person, med undantag likväl i bägge
fallen för personer i övervakande eller ledande ställning, vilka i regel icke
deltaga i kroppsarbete.

Konventionens bestämmelser i övrigt variera i viss mån, allt efter som
de avse underjordiska stenkolsgruvor, underjordiska brunkolsgruvor eller
gruvor med dagbrytning. Enligt konventionens terminologi äro de svenska
kolgruvorna att hänföra till brunkolsgruvor. Med avseende å de båda först
nämnda grupperna gäller enligt § 3 som huvudregel, att tiden för arbetares
uppehåll i gruvan icke får överstiga 7 timmar 45 minuter örn dagen. ^

Från denna regel medgivas vissa undantag och avvikelser. Å ena
sidan skall sålunda enligt § 7 vederbörande myndighet efter samråd med
respektive arbetsgivar- och arbetarorganisationer fastställa kortare tid för
uppehåll i gruvan i fråga örn särskilt ohälsosamma arbetsplatser. A andra
sidan äger enligt § 8 vederbörande myndighet att efter nyss avsedda
organisationers hörande medgiva tillfälligt överskridande av tidsgränserna
i vissa fall av inträffat eller hotande olycksfall, force majeure eller brådskande
arbete å maskiner m. m. samt intill en halv timme örn dagen
för ett procentuellt bestämt fåtal arbetare, som sysselsättas med kontinuerligt
arbete eller nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten.
Vidare äger sådan myndighet medgiva en övertid av högst sextio timmar
om året för underjordiska stenkolsgruvor och högst sjuttiofem, i vissa fall
etthundrafemtio timmar årligen för underjordiska brunkolsgruvor. Vid sålunda
medgivet övertidsarbete skall förhöjning av den normala avlöningen
utgå med minst 25 % därav. Beträffande underjordiska brunkolsgruvor innehåller
slutligen § 13 en bestämmelse örn möjlighet till medgivande att i
arbetstiden icke inräkna kollektiva uppehåll om högst en halv timme perskift;
sådant medgivande må likväl icke beviljas förrän efter officiell undersökning
och samråd med vederbörande arbetarrepresentanter.

Vad angår gruvor med dagbrytning skola enligt § 14 å dessa tillämpas
bestämmelserna i Wasliingtonkonventionen angående arbetstidens begränsning,
ehuru med villkor, att den i sistnämnda konvention medgivna övertiden
icke får överstiga etthundra, i vissa undantagsfall tvåhundra timmar örn året.

Ikraftträdandet av konventionen har gjorts beroende av ratifikation från
två av följande staters sida, nämligen Belgien, Frankrike, Nederländerna,
Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tyskland.

Efter att hava redogjort bland annat för det yttrande, som delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivit över det ifrågavarande
förslaget, har föredragande departementschefen anfört följande:

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som svenska regeringen intagit
genom sina representanter vid frågans behandling i Genéve, är det mili
mening, att Sverige icke bör ställa sig utanför den nu ifrågasatta särskilda
regleringen av arbetstiden för arbete i kolgruvor. Detta arbete måste nämligen
anses vara av den beskaffenhet, att en viss förkortning av den allmänna
normalarbetsdagen är befogad. Enligt vad som torde framgå av de
avgivna yttrandena, skulle icke heller en lagstiftning i enlighet med kon -

Departements chefen.

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

ventionsförslaget medföra större svårigheter med hänsyn till svenska förhållanden.

Såsom förenämnda delegation anfört, kan det emellertid icke vara lämpligt,
att Sverige ansluter sig till konventionen, innan åtminstone några av de
större kolproducerande länderna ratificerat densamma. Ehuru jag, enligt
vad redan angivits, i princip är av den uppfattningen, att Sverige bör biträda
konventionen, anser jag därför, att därmed bör tills vidare anstå.

För anslutning till konventionen krävas vissa ändringar i gällande arbetstidslagstiftning.
Sådana ändringar böra visserligen föregå konventionens
ratificering, men torde lämpligen även med förslag i detta ämne böra tills
vidare anstå. Så snart klarhet vunnits rörande de stora kolproducerande
ländernas ståndpunkt, torde emellertid såväl lagändrings- som ratifikation sfrågan
böra upptagas till förnyat övervägande.

Lika med departementschefen är utskottet i princip av den uppfattningen,
att Sverige bör biträda ifrågavarande konvention. Med ratifikation av konventionen
synes emellertid böra anstå, till dess åtminstone några av de kolproducerande
länder, vilkas produktion är av större betydelse för Sveriges
kolimport, ratificerat densamma. Innan ratificering äger rum, blir riksdagen,
såsom departementschefen erinrat, i tillfälle att uttala sig i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande proposition
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t, under hänvisning till vad
utskottet anfört, meddela, att riksdagen lika med departementschefen
i princip är av den uppfattningen, att Sverige bör biträda
ifrågavarande konvention.

Stockholm den 29 januari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Sigfrid Hansson, von
Geijer*, Gustaf Tamm och Norman*, fröken Hesselgren och herr Olof Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson i Stockholm*,
Petersson i Lerbäcksbyn, Aronson, Sandström i Nyland, Björnberg och Gardell
i Gans.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra Ian utskottets utlåtande Nr 6.

9

Reservation

av herrar von Sydow, von Geijer, Gustaf Tamm, Sandström i Nyland, Aronson
och Petersson i Lerbäcksbyn, vilka anfört:

Vi anse, att utskottets yttrande bort vara av följande lydelse:

Lika med departementschefen är utskottet av den uppfattningen, att med
frågan örn ratifikation av konventionen bör anstå, till dess åtminstone några
av de större kolproducerande länderna ratificerat densamma. Att riksdagen
nu skulle uttala sin principiella anslutning till konventionsförslaget, anser
utskottet onödigt och olämpligt. Ett sådant uttalande skulle kunna anses
prejudicerande vid riksdagens slutliga avgörande av ärendet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande proposition
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t, under hänvisning till vad
utskottet anfört, meddela, att riksdagen för sin del icke kar
något att erinra mot departementschefens förslag örn uppskov
med ärendets avgörande.

Bihang till riksdagens protokoll1932. ,9 sami. 2 avd. 5 haft. (Nr 6.) 259 .12 2