Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Antom till riksdagens kansli den 27 maj 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen.
Genom en den 29 februari 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr
165, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 3, 6 och 95 §§ vattenlagen, 95 § i dess
lydelse enligt lagen den 11 juni 1920 (nr 459), skola hava följande ändrade
lydelse:
11 k a p.
3 §.
Yattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämnas av Konungen,
som tillika bestämmer, örn. samme vattenrättsingenjör skall tjänstgöra
vid mera än en vattendomstol.
6 §.
Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör
varde ställföreträdare förordnad av vattenöverdomstolen; och
skall vad i 2 § finnes stadgat beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör
äga tillämpning jämväl i fråga örn ställföreträdare för
dem.
Är vattenrättsnämndeman av jäv eller annat förfall hindrad att deltaga
i visst måls handläggning eller i visst vattendomstolens sammanträde,
kalle vattenrättsdomaren annan vattenrättsnämndeman eller, där
tillkallande av sådan skulle medföra avsevärd tidsutdräkt, annan ojävig,
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 3A hafi. (Nr 39.J
I
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
till befattning som vattenrättsnämndeman valbar man att i stället tjänstgöra
i domstolen.
95 §.
Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för vattnets
tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till
torrläggningsföretag, som avses i 7 kap., eller meddelas i syfte att vinna
ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft ändrade bestämmelser rörande
hushållningen med vattnet, åligge sökanden att, så snart beslutet därom
vunnit laga kraft, erlägga viss avgift såsom bidrag till kostnaden för
vattendomstolarnas organisation och verksamhet.
Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande
såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke
tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas
vid byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband
med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering
eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar
vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i
den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga
är örn vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten
hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut
uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i
förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget
eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Är ändamålet
med vattenreglering jämväl torrläggning av mark, skall avgift tilllika
utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende
vinnes genom företaget. Vad nu sagts äge ock tillämpning i fråga
örn företag enligt 7 kap. Där till grund för avgiften skall läggas storleken
av viss vattenkraft, skall den utgå med en krona femtio öre för varje
hästkraft till och med 5,000, sjuttiofem öre för varje hästkraft över 5,000
till och med 10,000 samt fyrtio öre för varje hästkraft utöver 10,000, men
må ej, utom då fråga är örn vattenreglering, överstiga trettiotusen kronor.
Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft eller efter
båtnad, som beredes mark, varde den erlagd med en och en halv för tusen
av värdeökningen eller båtnaden.
Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre belopp
än femton kronor, skall icke erläggas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1933.
Andru lagutskottets utlåtande Nr 39. 3
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får
utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa tili
propositionen.
Genom vattenlagen deri 28 juni 1918 inrättades för behandlingen av vattenmål
i första instans särskilda domstolar, benämnda vattendomstolar.
Enligt 11 kap 9 § vattenlagen bestämmes antalet vattendomstolar av
Kungl. Maj:t, som jämväl förordnar om vattendomstolarnas domsområden.
Genom kungörelse den 30 juli 1918 är vattendomstolarnas antal fastställt
till fem: Norrbygdens, Mellanbygdens, Österbygdens, Söderbygdens och
Västerbygdens vattendomstolar. Domsområdena för dessa äro bestämda
enligt samma kungörelse med däri genom kungörelse den 6 juni 1924 vidtagen
ändring.
Vattendomstol består av en lagkunnig, i domarvärv erfaren ordförande,
benämnd vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer med sakkunskap
och erfarenhet, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och den
andre särskilt i frågor om torrläggning av mark, samt två vattenrättsnämndemän.
I vissa fall är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren
och vattenrättsnämndemännen samt allenast den ene av vattenrättsingenjörerna.
Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer förordnas
av Kungl. Majit för viss tid. Vattenrättsnämndemännen utses genom val.
Vid vattendomstol äro vidare anställda dels en lagkunnig sekreterare,
benämnd vattenrättssekreterare, och dels i mån av behov en eller flera
vattenrättsamanuenser med juridisk utbildning samt ett eller flera skrivbiträden.
Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Majit för viss tid,
amanuenser och skrivbiträde)! av vederbörande vattenrättsdomare.
För varje vattendomstol finnes kansli, förlagt för Norrbygdens vattendomstol
till Umeå, för Mellanbygdens till Sundsvall, för Österbygdens till
Stockholm, för Söderbygdens till Stockholm och för Västerbygdens till
Vänersborg.
Genom kungl, proposition nr 164 till innevarande års riksdag bar framlagts
förslag till omorganisation av vattendomstolarna. Förslaget är
byggt på ett den 29 september 1931 avgivet betänkande av presidenten i
kammarrätten K. H. Högstedt och majoren i väg- och vattenbyggnadskåren
M. Serrander såsom särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt det genom
propositionen framlagda förslaget skola vattendomstolarna överföras
från extra till ordinarie stat. Därvid skall, genom uppdelning av Mellanbygdens
vattendomstols område å Norrbygdens oell Österbygdens vattendomstolar,
domstolarnas antal minskas från fem till fyra och den dömande
personalen, d. v. s. vattenrättsdomarna oell vattenrättsingenjörerna,
erhålla fullmakt å sina tjänster. I samband därmed skola vattenrättsingenjörsbefattningarna
till skillnad från vad nu är förhållandet organiseras
såsom självständiga tjänster. Då vid en dylik anordning full sysselsättning
icke kan beredas nuvarande antal av tio vattenrättsingenjö
-
Frågor sammanhängande
med vattendomstolarnas
omorganisation.
Gällande
bestämmelser.
Vattendomstolarnas
örn
organisation.
Propositionen.
Vatten
domstols
avgifterna.
Gällande
bestämmelser.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
rer, två vid varje vattendomstol, föreslås, att antalet ingenjörer skall nedbringas
till sex. Kansliet för Väster bygdens vattendomstol skall flyttas
från Vänersborg till Stockholm. Vid de tre vattendomstolar, vilkas kanslier
efter omorganisationen skola vara förlagda till Stockholm, skola tillsammans
fyra av vattenrättsingenjörerna vara anställda, nämligen två
vattenbyggnadstekniska och två agrikulturtekniska ingenjörer. En vattenbyggnadsteknisk
och en agrikulturteknisk ingenjör skola vara anställda
vid Norrbygdens vattendomstol.
Pa hemställan av statsutskottet i dess utlåtande nr 99 har riksdagen
biträtt omorganisationsförslaget i nu angivna delar (se riksdagens skrivelse
nr 237).
Vid genomförande av ifrågavarande organisationsförslag erfordras, enligt
vad föredragande departementschefen i nu förevarande proposition,
nr 165, uppgiver, vissa ändringar i vattenlagens 11 kap. 3 och 6 §§.
I 3 § stadgas, att vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör förordnas
av Konungen för viss tid, varjämte föreskrift lämnas, huru det skall förfaras,
i fall lämplig person, som är villig att åtaga sig förordnande för viss
lid såsom vattenrättsingenjör, ej finnes att tillgå. Då den nya organisationen
kommer att innebära, att vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörsbefattningarna
skola besättas med ordinarie innehavare, måste enligt
departementschefen nyssnämnda stadgande ersättas med en bestämmelse,
att dessa befattningshavare utnämnas av Konungen. Med hänsyn till
minskningen av antalet vattenrättsingenjörer föreslås även, att stadgandet
kompletteras med en föreskrift örn gemensam anställning vid två eller
flera vattendomstolar av en och samme vattenrättsingenjör.
Jämväl i 6 § erfordras enligt uttalande av departementschefen vissa
jämkningar i anledning av förändringen av vattenrättsingeujörstjänsterna.
Sålunda föreslås, att då det i 3 § omnämnda bemyndigandet för vatten
rättsdomaren att i visst fall tillkalla vattenrättsingenjör kommer att upphöra,
stadgandet i andra stycket av 6 § skall avse allenast vattenrättsnämndeman.
I vattenlagen 11 kap. 95 § stadgas skyldighet för sökande i vattenmål att,
då jämlikt vattenlagen medgivande lämnas till byggande i vatten för
vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering eller till
torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser rörande hushållningen
med vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft,
såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och
verksamhet erlägga viss avgift. Enligt lagrummet skall, pä sätt däri närmare
angives, till grund för avgiftens beräknande läggas i fråga örn vattenkraftbyggnader
storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid
lågvatten uttagas vid byggnaden, samt beträffande vattenregleringar ökningen
i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas till följd av regleringen,
eller i visst fall den ökning i värde å vattenkraft, som därigenom
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
erhålles. Vad angår torrläggningsföretag, utgår avgiften efter värdet å
den genom företaget vunna båtnaden. Då avgiften skall utgå efter storleken
av vattenkraft, är densamma bestämd till 1 krona för varje hästkraft
till och med 5,000, 50 öre för varje hästkraft över 5,000 till och med
10,000 samt 25 öre för varje hästkraft utöver 10,000, men får — utom då
fråga är örn vattenreglering — ej överstiga 20,000 kronor. Skall avgiften
beräknas efter ökning i värde å vattenkraft eller efter båtnad, som beredes
mark, skall den erläggas med en för tusen av värdeökningen eller båtnaden.
Avgift, som uppgår till mindre belopp än tio kronor, skall dock icke
erläggas. Angående tiden för vattendomstolsavgiftens erläggande föreskrives,
att detta skall ske, innan medgivet arbete får påbörjas eller, där
fråga är örn ändrade hushållningsbestämmelser, innan dessa få tillämpas.
I de förut nämnda sakkunnigas betänkande upptogs frågan örn förhöj- Propositionen,
ning av vattendomstolsavgifterna, Genom förevarande proposition föreslås
nu, i likhet med vad fallet var i de sakkunnigas betänkande, att vattendomstolsavgifterna
ökas med i allmänhet 50 procent. Enligt det genom
propositionen framlagda förslaget skall vidare tiden för avgiftens
erläggande ändras så, att avgiftsskyldighet inträder, så snart laga kraftvunnet
medgivande till företaget föreligger. Slutligen föreslås genom
propositionen den ändring i gällande bestämmelser, att avgift, som uppgår
till mindre belopp än femton kronor, icke skall utgå.
Vid granskning av förslaget har utskottet funnit sig böra tillstyrka utskottet.
detsamma och får fördenskull hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 27 maj 1932.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Linder*, Sigfrid Hansson*, von Geijer*, Norman,
P. Sandström och Granström;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Pettersson i Hällbacken, Sandström
i Nyland, Björnberg, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gans, Skoglund* och Isacsson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 samt. 2 avd. lili haft. (Nr 39.)
o
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
Reservation
av herrar P. Sandström, Sandström i Nyland och Gardell i Gans.
Som bekant råder för närvarande å alla områden inom vårt land en
svår ekonomisk depression, som hotar att förlama hela vårt näringsliv.
Att under sådana förhållanden öka omkostnaderna för medgivande till
byggande i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till
vattenreglering eller till torrläggningsföretag kunna vi icke anse välbetänkt.
Vi hålla tvärtom före, att man för närvarande bör framgå
med den allra största försiktighet, då det gäller att pålägga näringslivet
ökade utgifter. Ej heller finna vi bärande skäl föreligga för att, såsom
nu föreslagits, vattendomstolsavgifterna skola utgå, även örn det arbete,
som medgivandet till byggande i vatten avser, icke skulle komma att
utföras.
På grund av vad sålunda anförts, tillåta vi oss härmed hemställa,
att de genom propositionen föreslagna ändringarna
i 11 kapitlet 95 § vattenlagen icke måtte av riksdagen
bifallas.
321C99. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.