Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition
med förslag till förordning örn ändring i vissa; delar
av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr
284), dels ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 9 mars 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr 175,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, begärt riksdagens yttrande över
följande förslag till
Förordning
örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen
den 20 juni 1930 (nr 284).
Härigenom förordnas, att 22 § ävensom, i nedan angivna delar, 24, 25, 38,
40, 42, 43, 44 och 48 §§ motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 skola
hava följande ändrade lydelse:
22 §.
1 morn. Skall släpvagn, avsedd för tillfälligt eller stadigvarande bruk,
kopplas till automobil, skola kopplingsanordningarna vara tillfredsställande.
Om mer än en släpvagn brukas, skall effektivt bromsningssystem vara anordnat
samt erforderlig bemanning för bromsarnas skötande åtfölja fordonen.
Släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, skall vara försedd med ringar av
beskaffenhet, som är stadgat för automobil. Länsstyrelse och vederbörande
polismyndighet i stad äga, när helst anledning därtill föreligger, låta genom
besiktningsman undersöka, huruvida släpvagnen med kopplings- och bromsningsanordningar
är i betryggande och lämpligt skick samt i förekommande
fall meddela förbud mot släpvagns användande. Vad i 5 § 4 mom. andra—fjärde
styckena är stadgat om undersökning och eftersyn av automobil samt i anledning
därav påkallade åtgärder skall äga motsvarande tillämpning jämväl
å släpvagn.
Vad i 2 § 6 mom. är stadgat beträffande automobil skall jämväl äga tilllämpning
å släpvagn, som är försedd med luftringar eller halvmassiva gummiringar
av godkänd beskaffenhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 33 haft. (Nr 38.) lös* 32 1
2
Andra, lagutskottets utlåtande Nr 38.
Å släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, skall, enligt vad därom är särskilt
stadgat, av besiktningsman anbringas ett märke till identifiering av släpvagnen
(identifieringsmärke); och skall å sådan släpvagn under färd föras en
eller flera skyltar av metall, upptagande dels ägarens namn och hemvist, dels,
i enlighet med av besiktningsman därom utfärdat bevis, släpvagnens identifieringsmärke,
tjänstevikt, bredd och största hjultryck ävensom maximilast, dels
ock släpvagnens ordningsnummer jämte tillhörande länsbokstav enligt vad
därom stadgas i 5 mom.
2 mom. Släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, må ej, innan den, på sätt
i 4 mom. sägs, blivit registrerad och ordningsnummer tilldelats densamma,
tagas i bruk genom att kopplas till automobil i andra än nedan angivna fall,
nämligen:
1. för provning i och för dess tillverkning eller sammansättning;
2. för färd från hamn, järnvägsstation, fabrik, förvaringslokal eller liknande
direkt till sådan plats eller lokal;
B. för färd direkt till besiktningsman för erhållande av sådant bevis, varom
i 4 mom. femte stycket sägs;
4. i trafik lika med registrerad släpvagn i avbidan på erhållande av registrering
och ordningsnummer, dock högst under tre veckor från den dag, då
skatt för släpvagnen, enligt vad särskilt stadgas, blivit erlagd; samt
5. av den, som tillverkar eller bedriver handel med släpvagnar, i trafik
lika med registrerad släpvagn, dock allenast såvitt gäller släpvagn, som av
honom hålles till salu.
Släpvagn skall i samtliga dessa fall vara åsatt särskild skylt (släpvagnsskylt)
av beskaffenhet, varom är särskilt stadgat.
Örn skyldighet för tillverkare eller handlande, som avses i 5 punkten, att
å släpvagn föra särskild skylt (skatteskylt), gäller vad därom är särskilt
stadgat.
3 morn. Släpvagnsskylt skall i ett exemplar, mot nedsättning av skäligt
belopp, som fastställes av Konungen, tillhandahållas vederbörande av polismyndigheten
i orten.
Släpvagnsskylt må ej utlämnas till annan än tillverkare eller handlande,
som i 2 mom. 5 punkten avses, med mindre vederbörande behörigen styrker,
att han betalt stadgad skatt för den släpvagn, å vilken skylten är avsedd att
användas.
Av polismyndighet bekommen släpvagnsskylt må tillverkare eller handlande
ej utlämna till köpare av släpvagn eller annan, med mindre denne uppfyller
enahanda villkor i fråga örn fullgjord skattskyldighet, som i föregående
stycke sägs.
Släpvagnsskylt skall återställas, så snart behov av densamma icke föreligger.
Yad i 8 § 4 mom. är stadgat skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse
i avseende å släpvagnsskylt.
4 mom. Föreskrifterna i 9 § 1 mom. skola äga motsvarande tillämpning
beträffande släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk.
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Ansökan om registrering av släpvagn, som ännu icke är registrerad, skall
så snart ske kan och sist inom fjorton dagar från det släpvagnen förvärvats
göras av ägaren eller, örn släpvagnen tillhör staten eller kommun, av den
myndighet eller person, som har att ombesörja skattskyldighetens fullgörande.
Skyldighet att söka registrering av släpvagn åligger dock icke den, som
tillverkar eller bedriver handel med släpvagnar, beträffande släpvagn, som
av honom förvaras å lager eller hålles till salu.
Ansökan, varom här är fråga, skall innehålla uppgift å ägarens fullständiga
namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift.
Vid ansökningen skall i två exemplar fogas bevis av besiktningsman angående
släpvagnens identifieringsmärke, tjänstevikt, bredd, maximilast, antalet
hjul samt största hjultryck ävensom längd å lastflak, där sådant förekommer.
Beviljas registrering, skall länsstyrelse i registret införa de uppgifter rörande
släpvagnen och dess ägare, som bestämmas av Konungen.
Intyg om registreringen och uppgift örn det släpvagnen därvid tilldelade
ordningsnummer jämte länsbokstav skola tecknas a ena exemplaret av nyssomförmälda
bevis, vilket skall av länsstyrelsen återställas till sökanden.
Yad i 10 § 1—3, 6—8 mom. samt 11 § föreskrivits skall i tillämpliga delar
gälla beträffande släpvagn.
5 mom. Inom respektive län tilldelas vid registreringen varje släpvagn sitt
särskilda ordningsnummer jämte en länet betecknande bokstav. Huru länen
betecknas, därom stadgas i 12 § 1 mom. Ordningsnummer för släpvagnar meddelas
i löpande följd i särskild serie, börjande med nummer 1, dock att, örn
släpvagn är avförd ur registret, dennas ordningsnummer må tilldelas annan
släpvagn.
I vederbörlig ordning förvärvat ordningsnummer gäller för trafik i hela
riket.
6 mom. Är släpvagn tillkopplad automobil, skall baktill a släpvagnen eller,
om flera släpvagnar användas, å den sista av dessa anbringas samma igenkänningsmärke
som å automobilen. Detta igenkänningsmärke skall under mörker
hållas belyst på sätt är föreskrivet örn motsvarande igenkänningsmärke å
automobil; och skall beträffande detsamma gälla vad örn igenkänningsmärke
för automobil i 21 § 4 mom. andra stycket är stadgat.
Där släpvagnsskylt skall föras, skall denna anbringas omedelbart intill igenkänningsmärket.
Föreskrifterna i 21 § 10 mom. andra stycket skola äga tillämpning jämväl
beträffande släpvagns skyltar och märken.
7 mom. Släpvagn med ett största hjultryck överstigande 2,000 kilogram
eller med större bredd, lasten inberäknad, än 210 centimeter må ej framföras
utan särskilt tillstånd, vad beträffar allmän väg av länsstyrelsen i det län,
där vägen är belägen, och vidkommande gata eller annan allmän plats i stad
av polismyndigheten i staden. I fråga örn meddelande av sådant tillstånd skall
vad i 16 § 3 och 4 mom. är stadgat beträffande automobil äga motsvarande
tillämpning.
Släpvagn må icke användas till personbefordran utan att tillstånd därtill
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
meddelats, för allmän väg av länsstyrelse och för gata eller annan allmän plats
i stad av polismyndigheten i staden.
Sådant tillstånd erfordras ock, örn mer än en släpvagn skall tillkopplas
automobil.
8 mom. Är en- eller tvåhjulig släpvagn, vars hjul äro försedda med luftringar,
tillkopplad vanlig personautomobil eller personomnibus och är släpvagnen
av ringa vikt och avsedd allenast för last, gäller örn hastigheten vad
i 18 § är stadgat för sådan automobil.
Framföres vanlig personautomobil eller personomnibus med annan släpvagn
än ovan sagts eller är släpvagn tillkopplad lastautomobil, vare, örn släpvagnens
hjulringar äro av beskaffenhet som föreskrivits för automobil, högsta tillåtna
hastigheten:
Inom samhälles
tättbebyggda
Annor -delar städes
km. i tim. km. i tim.
för vanlig personautomobil och personomnibus ............ 30 35
» lastautomobil med totalvikt ej överstigande 3,600 kilogram 30 35
» lastautomobil med totalvikt överstigande 3,600 men ej 6,000
kilogram .......................................... 25 30
» lastautomobil med totalvikt överstigande 6,000 kilogram 20 25
Är släpvagn försedd med hjulringar av annan beskaffenhet, vare högsta
tillåtna hastigheten 15 kilometer i timmen.
9 mom. Yad i 6 mom. första stycket och 7 mom. andra stycket är stadgat
avser icke släpvagn, som vid eldfara användes för brandväsendets räkning.
., Under mörker skall sådan släpvagn baktill vara försedd med lykta, som
visar rött ljus bakåt, eller med reflexanordning, som vid belysning återkastar
rött sken. Reflexanordning skall vara av typ, som godkänts av Konungen
eller den myndighet, Konungen därtill förordnar.
10 mom. Örn skyldighet för förare att under färd med automobil, till vilken
kopplats släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, medföra det å skatt för
släpvagnen senast bekomna kvitto samt uppvisa detsamma för polisman gäller
vad i förordningen örn automobilskatt den 2 juni 1922 (nr 260) är stadgat.
24 §.
1 mom. Den, som---— myndighet (trafiktillstånd).
2 mom. Avser ansökan---äga rum.
Ansökan örn---är belägen.
3 mom. Vill någon---i staden.
4 mom. Tillstånd att — — — vederbörande länsstyrelse.
5 mom. Kär anledning därtill förekommer, kan trafiktillstånd återkallas av
myndighet, som meddelat tillståndet.
25 §.
1 morn. Vid meddelande av tillstånd till länstrafik skall bestämmas, å vilken
ort automobil, som brukas i trafiken, skall vara stationerad (stationsort).
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
5
För automobil---staden stationsort.
2 morn. Innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik för befordran av
personer vare, såvida icke naturhinder föreligger eller eljest giltigt skäl för
vägran är för handen, skyldig att på anfordran utföra körning inom det område,
trafiktillståndet avser (trafikområde), dock må, där så av särskilda omständigheter
påkallas, myndighet, som meddelat tillståndet, helt eller delvis
medgiva befrielse från dylik skyldighet.
3 mom. Innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik äger att i anledning
av beställning, som av honom emottagits å ort inom trafikområdet,
utföra körning jämväl till ort utom detsamma.
4 mom. Har automobil tagits i bruk för körning utom stationsorten, skall
automobilen, sedan körningen avslutats, utan onödigt dröjsmål föras tillbaka
till stationsorten.
5 mom. Har färd avslutats å ort utom trafikområdet, må automobilen å
sådan ort tagas i bruk för körning direkt tillbaka till trafikområdet.
38 §.
1 mom. Brukas automobil eller motorcykel, varom i 34 § förmäles, eller
släpvagn i strid mot bestämmelse i 8 § 1 mom. eller 10 § 3 mom. tredje stycket
eller 22 § 2 mom. eller mot förbud, som meddelats enligt 5 § 4 morn., vare
ägaren förfallen till böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.
2 mom. Brukas automobil — — — femhundra kronor.
Lag samma---—-är föreskrivet.
3 viom. Har ägare -— --från ansvar.
4 mom. Har förseelse —--äro stadgade.
Brukades motorfordonet -—- —--2 mom. sägs.
40 §.
1 morn. Framföres automobil---- må framföras,
eller brukas automobil eller släpvagn i trafik, vartill särskilt tillstånd enligt
16 § 3 mom. eller 22 § 7 mom. erfordras, utan att dylikt tillstånd erhållits,
eller åsidosättas i avseende å sådan trafik av vederbörande myndighet meddelade
föreskrifter,
eller befordras ----— fastställda maximilasten,
eller brytes mot föreskrifterna i 5 § 1 morn., 21 § 1 mom. a) och c), 2 och
3 mom. andra stycket, 4 och 6 morn., 22 § 6 mom. första och andra styckena
samt 9 mom. andra stycket, 27 § 5 mom. första stycket eller 37 § 1 mom. sista
stycket eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av 2 § 6 morn.,
straffes den -—--femhundra kronor.
Till enahanda----34 § förmäles.
Har automobils--— å fordonet.
2 mom. Till böter -— —- —• eller släpvagn.
Med böter — ---nu nämnts.
42 §.
Med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor straffes den,
som åsidosätter föreskrifterna i 8 § 3 mom. sista stycket, 15 § 1 mom. fjärde
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
stycket eller 3 mom. fjärde stycket, 21 § 1 mom. b), 3 mom. första stycket,
5, 7, 8, 9 eller 10 morn., 22 § 1 mom. tredje stycket, 3 mom. näst sista stycket
samt 6 mom. tredje stycket, 28 § 3 inom., 29 § 6 mom. andra stycket eller
7 morn., 30 § 6 mom. eller 37 § 1 mom. näst sista stycket.
Till enahanda —--34 § förmäles.
Visar den---ansvar fri.
Till straff — — — av polismyndighet.
43 §.
1 mom. Sökes ej inom föreskriven tid registrering, på sätt i 9 § 2 mom.
och 22 § 4 mom. är stadgat, av automobil eller motorcykel, varom i 34 § sägs,
eller släpvagn eller underlåter eljest någon, som enligt denna förordning är
pliktig göra anmälan till automobilregistret eller hos myndighet, som meddelat
trafiktillstånd, sådan anmälan inom den härför i varje fall stadgade tid, bote
den, vilken registrerings- eller anmälningsskyldigheten åligger, där han ej
tillika gjort sig förfallen till ansvar jämlikt 38 § 1 morn., från och med tio
till och med femhundra kronor.
Underlåter någon —--sin skyldighet.
2 mom. Envar, som--— ettusen kronor.
Till enahanda straff vare den förfallen, som i eller å typintyg, varom i
4 § 2 mom. och 9 § 3 mom. stadgas, mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift,
så ock den, som åsidosätter föreskrifterna i 8 § 3 mom. fjärde stycket
eller 22 § 3 mom. tredje stycket.
44 §.
1 moni. Utövar någon---femhundra kronor.
Är på--7 — fall tillämpas.
Uraktlåter någon, som innehar tillstånd till stads- eller länstrafik för befordran
av personer, att fullgöra skyldighet, som enligt 25 § 2 mom. åligger
honom, straffes som i första stycket sägs.
2 mom. Brukas i---femhundra kronor.
Ägde föraren---nyss sagts.
3 mom. Fordras vid — — — femhundra kronor.
Till samma straff vare den förfallen, som bryter mot stadgandet i 25 § 4 mom.
48 §.
De för ägare av motorfordon och släpvagn stadgade ansvarsbestämmelser
skola äga tillämpning, i händelse fordonet tillhör någon, som står under förmyndare
eller annan laga målsman, å denne, samt, där fordonet äges av oskift
dödsbo eller konkursbo eller av bolag, förening eller annat samfund eller av
stiftelse eller annan sådan inrättning, å den eller dem, som äga företräda boet,
samfundet eller inrättningen. I fråga örn motorfordon eller släpvagn, som tillhör
staten eller kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser gälla förarens
närmaste förman. Har denne till förekommande av förseelse mot förordningen
gjort vad på honom ankommit och äger i följd av överordnads åtgärd eller
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38. 7
vållande förseelse likväl rum, varde den överordnade drabbad av ansvar, som
här avses.
Enahanda grunder----med traktortåg.
Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 24, 25 och 44 §§ dagen
efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit
i Svensk Författningssamling, samt i övriga delar den 1 januari 1933;
och äger förordningen i sistberörda delar tillämpning jämväl å för stadigvarande
bruk avsedda släpvagnar, som då äro i bruk.
Intill den 20 januari 1933 må här omförmäld släpvagn brukas utan hinder
därav att den ej blivit registrerad och att ordningsnummer ej tilldelats densamma.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
föreliaft en av herr Lundquist i Rotebro i anledning av propositionen inom
andra kammaren väckt motion, nr 498, i vilken hemställts, att riksdagen i
sitt yttrande över det i propositionen framlagda förslaget ville beträffande
bestämmelserna i den nya förordningens §§ 24, 25 och 44 uttala, att riksdagen,
utan att för närvarande i sak vilja taga ställning till de föreslagna
nya föreskrifterna eller den uppfattning rörande berörda spörsmål, som föredragande
departementschefen uttalat, anser, att eventuell ändring av dessa
paragrafer icke bör vidtagas, förrän en mera ingående utredning av frågan
verkställts.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för dem icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen; och får utskottet i fråga örn vad motionären
anfört till stöd för sin hemställan hänvisa till motionen.
Genom proposition nr 174 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att antaga bland annat förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt.
Enligt detta förslag skall särskild fordonsskatt, i motsats till vad nu
är fallet, utgå för sådan för stadigvarande bruk avsedd släpvagn, som kopplas
till automobil. På hemställan av bevillningsutskottet i dess utlåtande nr 32
har riksdagen antagit förslaget med vissa ändringar (se riksdagens skrivelse
nr 160.)
Införandet av skatt å släpvagnar påkallar, enligt vad i propositionen uppgives,
för att erforderlig kontroll skall kunna hållas å skattens erläggande,
vissa ändringar i motorfordonsförordningen den 20 juni 1930. Inom kommunikationsdepartementet
har i anslutning härtill utarbetats ett utkast till
förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen, över vilket
utkast jämte en därvid fogad promemoria yttranden avgivits av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,
kungl, automobilklubben, svenska automobilhandlareföreningen och automo
-
Fråga om
registreringsskyldighet
m. m.
beträffande
släpvagnar.
Propositionens
tillkomst.
Propositionen:
innehåll.
B Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
bilbesiktningsmännens förening. Med beaktande av vissa i de inkomna yttrandena
framställda erinringar bär, i huvudsaklig anslutning till utkastet,
upprättats förslag till förordning örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen.
Genom propositionen föreslås viss ändring av lydelsen i 22 § motorfordonsförordningen,
genom vilken ändring förtydligande utmärkes att vissa
föreskrifter i motorfordonsförordningen, liksom automobilskatteförordningens
bestämmelser angående släpvagn, hava avseende allenast å släpvagn, avsedd
för stadigvarande bruk.
För kontroll å skattskyldighetens fullgörande beträffande släpvagnar, avsedda
för stadigvarande bruk, föreslås genom propositionen ett registreringsförfarande
i nära anslutning till det registreringsförfarande, som är stadgat
för automobiler. Enligt den föreslagna lydelsen av 22 § motorfordonsförordningen
skall den, som förvärvar ännu ej registrerad släpvagn, vara skyldig
att, så snart ske kan och sist inom fjorton dagar från förvärvet, ansöka
om registrering av släpvagnar i automobilregistret, vilket föres hos länsstyrelserna.
Vid registreringen tilldelas släpvagnen ordningsnummer jämte
en länet betecknande bokstav. Skyldighet att söka registrering åligger dock
icke den, som tillverkar eller bedriver handel med släpvagnar, beträffande
släpvagn, som av honom förvaras å lager eller hålles till salu. När registrerad
släpvagn övergår till ny ägare, skall denne anmäla sitt förvärv hos
länsstyrelsen.
Släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, får enligt förslaget ej tagas i
bruk genom att kopplas till automobil, innan den blivit registrerad. Från
denna regel gälla vissa undantag, i det att oregistrerad släpvagn får användas
1. för provning i och för dess tillverkning eller sammansättning;
2. för färd från hamn, järnvägsstation, fabrik, förvaringslokal eller liknande
direkt till sådan plats eller lokal;
3. för färd direkt till besiktningsman för erhållande av visst slags bevis;
4. i trafik lika med registrerad släpvagn i avbidan på erhållande av registrering
och ordningsnummer, dock högst under tre veckor från den dag,
då skatt för släpvagnen blivit erlagd; samt
5. av den, som tillverkar eller bedriver handel med släpvagnar, i trafik
lika med registrerad släpvagn, dock allenast såvitt gäller släpvagn, som av
honom hålles till salu.
Någon formlig besiktning av släpvagn har icke föreskrivits i förslaget.
Besiktningsman skall dock taga viss befattning med släpvagnar, avsedda
för stadigvarande bruk, nämligen för anbringande av identifieringsmärke och
utfärdande av bevis angående''släpvagnens beskaffenhet i vissa hänseenden.
Denna besiktningsmannens befattning med släpvagnen skall föregå vagnens
registrering.
Släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, skall under nedan angivna förutsättningar
vara försedd med följande märken och skyltar.
1. Identifieringsmärke. Sådant skall anbringas av besiktningsman, innan
registrering av släpvagnen kan ske. Närmare bestämmelser om identifie
-
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
ringsmärketa anbringande äro, enligt vad i propositionen uppgives, avsedda
att upptagas i instruktionen för besiktningsmän för motorfordon. Enligt
uttalande i propositionen bör märket innehålla ett nummer jämte vederbörlig
länsbokstav ävensom en signatur, utmärkande besiktningsmannens tjänstgöringsdistrikt,
samt anbringas å släpvagnen medelst stans eller på annat
varaktigt sätt. En motsvarighet till identifieringsmärket är beträffande automobiler
de uppgifter örn motorns fabriksnummer m. m., vilka enligt den i
Paris den 24 april 1926 undertecknade internationella konventionen rörande
automobiltrafik och kungörelsen den 11 oktober 1930 med anledning av
Sveriges ”tillträde till konventionen skola finnas å automobil.
2. Skylt, upptagande ägarens namn m. rn. Å släpvagn skall under färd
föras en eller flera skyltar av metall, upptagande dels ägarens namn och
hemvist, dels släpvagnens identifieringsmärke, tjänstevikt, bredd och största
hjultryck ävensom maximilast, dels ock släpvagnens ordningsnummer jämte
tillhörande länsbokstav. Sådan skylt skall föras å släpvagn, efter det att
denna blivit registrerad. Beträffande automobiler finnes föreskrift i motorfordonsförordningen
21 § 1 mom. b) örn förande av motsvarande skyltar.
De nu ifrågavarande skyltarna äro ej att förväxla med de igenkänningsmärken,
vilka enligt motorfordonsförordningen skola föras å automobil under
färd, med ett exemplar framtill och ett exemplar baktill å automobilen.
Särskilt igenkänningsmärke för släpvagn föreskrives icke i förslaget, utan
skall å släpvagn, som kopplats till automobil, baktill vara anbragt samma
igenkänningsmärke som å automobilen.
3. Släpvagnsskylt. Örn släpvagn användes, innan den blivit registrerad,
skall särskild s. k. släpvagn ssky lt vara åsatt densamma. Närmare bestämmelser
angående sådan skylt skola enligt propositionen meddelas av Konungen.
Släpvagnsskylt motsvaras, när det gäller automobiler, närmast av besiktningsskylt,
varom stadgas i motorfordonsförordningen 8 § 1 mom. andra
stycket.
4. Skälskytt. Enligt propositionen böra bestämmelserna i kungörelsen
den 20 juni 1930 örn särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av
motorfordon, som icke registrerats, givas tillämplighet jämväl med avseende
å den, som tillverkar eller bedriver handel med släpvagnar. Nämnda kungörelse
innehåller föreskrift örn skyldighet för tillverkare och handlande, varom
där är fråga, att under färd med icke registrerad automobil å fordonet föra
skatteskylt, vilken erhålles mot avlämnande av kvitto å erlagd skatt enligt
kungörelsen samt nedsättande av visst belopp.
I motorfordonsförordningen 24 § skiljes på tre slag av yrkesmässig trafik:
linjetrafik, varunder inbegripes yrkesmässig trafik i regelbunden fart å viss vägsträcka;
stadstrafik, varmed avses annan inom stad bedriven yrkesmässig
trafik än linjetrafik; samt länstrafik, vilken angives såsom inom visst län eller
del diirav bedriven yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till linje- eller
stadstrafik.
I motorfordonsförordningen 24 och 25 §§ stadgas därjämte följande. Yid medBihang
till riksdagens protokoll 1932. Ösarn!. 2 avd. 33 käft. (Nr 38.) losa 32 2
Fiss fråga
angående
yrkesmässig
trafik.
Gällande
bestämmelser.
Propositionen.
Utskottet.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
delande av tillstånd till länstrafik skall bestämmas, å vilken ort automobil, som
brukas i trafiken, skall vara stationerad (stationsort). För automobil, som användes
i stadstrafik, är vederbörande stad stationsort. Därest automobil
tagits i bruk för körning utom stationsorten, skall automobilen, sedan körningen
avslutats, utan onödigt dröjsmål föras tillbaka till stationsorten. Härfärd
avslutats å ort utom det område trafiktillståndet avser (trafikområde),
må automobilen å sådan ort tagas i bruk för körning direkt tillbaka till
trafikområdet. Innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik för befordran
av personer är i regel skyldig att på anfordran utföra körning inom
trafikområdet. •
Enligt vad i propositionen omförmäles hava delade meningar uppkommit
i frågan, huruvida utövare av stads- eller länstrafik äga rätt att utföra körning
i det fall, att från ort utom trafikområdet inkommit beställning att
utom detta område avhämta person eller gods för vidare befordran därifrån.
I propositionen omtalas, hurusom Göta hovrätt i ett mål funnit en innehavare
av tillstånd till länstrafik vara förfallen till ansvar för det han inom
sitt trafikområde mottagit och efterkommit beställning telefonledes från ort
utom trafikområdet avseende körning frän sistnämnda ort. Utskottet är i
tillfälle meddela, att samma domstol i ett liknande mål den 24 mars 1932
meddelat utslag av motsatt innehåll.
Av propositionen framgår, att föredragande departementschefen för att
undanröja tvetydighet hos de ifrågavarande bestämmelserna låtit utarbeta
förslag till ändrad lydelse av 24 och 25 §§ motorfordonsförordningen. Enligt
detta förslag, vilket framlägges genom propositionen, utsäges i förordningen,
att innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik äger att i anledning av
beställning, som av honom emottagits å ort inom trafikområdet, utföra körning
jämväl till ort utom detsamma. Efter vad föredragande departementschefen
i propositionen uttalar, synes det honom näppeligen böra antagas,
att de lagstiftande myndigheterna vid motorfordonsförordningens tillkomst
i förevarande hänseende haft annan uppfattning än den, varåt förslaget giver
uttryck. I sammanhang med de föreslagna ändringarna i 24 och 25 §§ stå
vissa i förslaget upptagna ändringar av lagrumsbeteckningar i 44 §.
Genom förevarande proposition föreslås bland annat, att i motorfordonsförordningen
införas bestämmelser örn registreringsskyldighet och vissa
därmed sammanhängande stadganden beträffande släpvagnar, avsedda för
stadigvarande bruk. Denna ändring av motorfordonsförordningen är föranledd
av den vid innevarande års riksdag fastställda skatten å släpvagnar. Utskottet
har vid granskning av förslaget i denna del icke funnit skäl till
erinran i sak mot detsamma. Yad beträffar avfattningen torde det emellertid
enligt utskottets mening böra tagas under övervägande, huruvida icke större
lättfattlighet skulle kunna vinnas genom omplacering av stadgandena i 22 §
i syfte att låta den ordningsföljd, vari de förekomma i författningstexten,
närmare ansluta sig till tidsföljden av de åtgärder, som enligt motorfordonsförordningen
företagas med en släpvagn.
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Förslaget i övrigt torde, såsom departementschefen uttalat, innebära allenast
ett förtydligande av motorfordonsförordningens nu gällande bestämmelser
i fråga örn yrkesmässig trafik, i det att genom förslaget i denna del uttryckligen
stadgas rätt för innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik
att i anledning av beställning, som av honom emottagits å ort inom
hans trafikområde, utföra körning jämväl till ort utom detta. Då det visat
sig, att motorfordonsförordningens hittillsvarande bestämmelser i detta hänseende
givit rum för annan tolkning än den, som synes hava varit avsedd
vid förordningens tillkomst, kan utskottet icke ansluta sig till motionärens
åsikt, att riksdagen i sitt yttrande över propositionen borde uttala sig för
att ingen ändring av motorfordonsförordningens lydelse i denna del nu
skulle vidtagas. Utskottet har, med hänsyn till det sagda, intet att erinra
mot förslaget i förevarande del. Med vad utskottet nu anfört, har utskottet
alltså icke velat taga ställning till den frågan, huru de omfattande och svårlösta
spörsmålen om regleringen av konkurrensen mellan skilda grupper av
trafikutövare böra lösas, när de upptagas till saklig prövning. I detta sammanhang
vill utskottet nämna, att förslag örn utredning i dessa frågor har
framställts bland annat av motionären i motionen II: 315 och att bankoutskottet
i anledning av bland annat nämnda motion tillstyrkt en utredning,
vid vilken även konkurrensen mellan innehavare av tillstånd till stadstrafik
och innehavare av länstrafiktillstand synes böra bliva föremal för prövning.
(Se bankoutskottets utlåtande nr 59.)
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att vid granskning av det vid förevarande proposition fogade
förslaget till förordning örn ändring i vissa delar av motorfordon
sförordningen den 20 juni 1930 riksdagen ej funnit skäl
att mot detsamma göra andra erinringar än utskottet i detta
utlåtande upptagit, samt
B) att den i anledning av propositionen väckta motionen
II: 498 måtte anses besvarad genom vad utskottet hemställt
under A).
Stockholm den 24 maj 1932.
På andra lagutskottets vägnar:
Iv. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, hinder, von Geijer, I rundén*, Norman,
Olof Carlsson*, P. Sandström och Granström:
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,
Johanson i Hallagården, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland, Björnberg,
Ljung* och Isacsson.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38
Reservation
av herrar Magnusson i Kalmar och Sandström i Nyland, vilka ansett, att
utskottets uttalande beträffande de ifrågasatta ändringarna av motorfordonsförordningens
§§ 24, 25 och 44 bort erhålla följande lydelse:
»I den i ämnet väckta motionen har framhållits, att en komplettering av
motorfordonsförordningens föreskrifter i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition
i förberörda punkter måste komma att få avsevärd räckvidd och vittgående
konsekvenser. Den föreslagna ändringen i fråga örn förtydligande
av motorfordonsförordningens nu gällande bestämmelser angående yrkesmässig
trafik kunde komma att giva anledning till nya komplikationer och
tvister och dessutom ytterligare skärpa den redan nu i många fall osunda
konkurrensen saväl i vad rör biltrafikföretagen inbördes som mellan dessa
å ena sidan och övriga kommunikationsföretag å den andra. Det vore vidare
att märka, att även andra än de av departementschefen berörda bestämmelserna
i motorfordonsförordningen behövde förtydligas. Det förslag, som i
propositionen framförts, hade sålunda visst samband med de spörsmål, som
berörts i motionen II: 315. Enligt motionärens mening borde det föreliggande
förslaget därför icke av riksdagen nu biträdas utan i stället ingå i
den allsidiga utredning av hela det trafikproblem det här gällde, som i nyssnämnda
motion föreslagits.
Utskottet anser, att de synpunkter och de skäl, som motionären anfört,
måste tillmätas betydelse. På grund härav och då utskottet utgår från att
en utredning av hela det stora problem i fråga örn landets transportväsen,
som motortrafikens oerhörda utveckling skapat, måste under den närmaste
framtiden komma till stånd, anser utskottet, att riksdagen i frågans nuvarande
läge icke bör taga definitiv ställning till det detaljspörsmål, som i
propositionen framdragits, utan att jämväl detta bör ingå i förutnämnda
utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen ville beträffande bestämmelserna i motorförordningens
§§ 24, 25 och 44 uttala, att riksdagen, utan att
för närvarande i sak taga ställning till de föreslagna nya föreskrifterna,
anser, att eventuell ändring av dessa paragrafer icke
bör vidtagas, förrän en mera ingående utredning av frågan
verkställts.»
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.