Andra lagutskottets utlåtande Nr 3h.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 18
juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärva fast egendom, dels ock en
i ämnet väckt motion.

Genom en den 16 mars 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr 191, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen hilagda i statsrådet och lagrådet förila
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft
en av herr Lindhagen i anledning av propositionen inom första kammaren
vackt motion, nr 357, i vilken hemställts, att riksdagen med anledning av propositionen
ville

1) överväga, örn ideella föreningar kunna fortfarande undantagas från förbudslagen
;

2) överväga, örn ytterligare undantag från förbudet för stiftelsers förvärv
skulle kunna ifrågasättas;

3) besluta att ett av lagrådet förordat tillägg till lagens 4 § sista stycket
skall utgå eller åtminstone givas ett så tydligt innehåll, att förvärv av jordbruk,
varigenom den självägande jordbruksbefolkningen minskas, ej kan av
andra skäl falla under sådana »särskilda omständigheter», som må medgiva
förvärv av ideell förening eller stiftelse;

4) besluta att det nya stadgandet örn förbud mot förvärv av stiftelser skall
äga retroaktiv verkan mot redan tillkomna stiftelser av ifrågavarande slag;

5) besluta eller hos Kungl. Maj:t begära skyndsamt förslag till sådan revision
av den med ifrågavarande proposition sammanhängande bulvanlagen att,
med anledning av ett i motionen nämnt, av Svea hovrätt den 21 mars 1932 meddelat
utslag, berörda författning liksom tidigare måst ske med den norrländska
vanhävdslagen gives ett sådant tydligt innehåll, att den uppenbara meningen
med lagstiftningen ej kan förbises av domstols- och åklagarväsendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 9 sami. 2 avd. 29 käft. (Nr 3-4.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr Sh.

Gällande

bestämmel ser.

Förbuds lagen.

Bulvan lagen.

Förslagets

tillkomst.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen framlagda
förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för dem icke lämnas kär
nedan, hänvisa till propositionen; och får utskottet i fråga örn vad motionären
anfört till stöd för sina yrkanden hänvisa till motionen.

Lagen den 18 juni 1925 angående förhud i vissa fall för bolag och förening
att förvärva fast egendom, den s. k. förbudslagen, avser att förhindra vissa ur
social synpunkt icke önskvärda fastighetsöverlåtelser och därigenom bevara
självständiga bondejordbruk. De i lagen stadgade inskränkningarna i rätten
att förvärva fast egendom avse egendom å landet eller i stad utanför det till
bebyggande planlagda området samt gälla för bolag och ekonomiska föreningar.
Undantagna från lagens tillämplighetsområde äro — förutom enkla bolag
— bolag och ekonomiska föreningar, vilka driva bank- eller annan penningrörelse
eller försäkringsrörelse. I fråga örn förvärvande av en del i 3 § angivna,
huvudsakligen mindre fastigheter erfordras prövning av Kungl. Maj:ts
befallningshavande. Andra fastigheter må förvärvas allenast med tillstånd av
Kungl. Majit. Sådant tillstånd kan enligt 4 § erhållas dels i vissa särskilt
angivna fall dels ock i andra fall, där »särskilda omständigheter» föreligga.
Beträffande inrop å exekutiv auktion gälla särskilda regler.

I syfte att förhindra att förbud, som enligt den nämnda eller annan lag gäller
mot att förvärva eller behålla fast egendom, kringgås genom bulvaner föreskrivas
vissa åtgärder i lagen den 18 juni 1925 örn bulvanförhållande i fråga
örn fast egendom, den s. k. bulvanlagen. Örn det befinnes, att dylikt förbud
kringgås därigenom att den, som har fång till viss egendom, är bulvan för någon,
mot vilken förbud är i fråga örn egendomen gällande, i det att egendomen
huvudsakligen innehaves för dennes räkning, skall enligt 1 § bulvanlagen
domstol på talan av allmän åklagare förordna, att, sedan viss tid förflutit,
överexekutor skall pröva, huruvida egendomen skall säljas å offentlig auktion.
Vid auktionen må egendomen ej inropas av bulvanen eller den, för vars räkning
bulvanförhållandet ingåtts.

I en vid 1931 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 299, hemställde
herrar Wiklund i Byske och Lindberg, under åberopande av innehållet
i en årsredogörelse från Västerbottens läns jordbrukskommission, att riksdagen
måtte besluta, att förbudslagen skulle gälla även för stiftelser samt att i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn utredning och framläggande för riksdagen
av förslag till sådana ändringar och kompletteringar i den s. k. norrlandslagstiftningen,
att ett kringgående av densamma på sätt kommissionen påvisat förhindrades.

På hemställan av andra lagutskottet anhöll riksdagen i anledning av dessa
motioner i skrivelse till Kungl. Majit, nr 323, att Kungl. Majit måtte föranstalta
örn fortsatt utredning rörande utvidgning av 1925 års lag angående förbud
i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom ävensom av
den norrländska arrendelagen och uppsiktslagen att omfatta jämväl vissa stiftelser
samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.

Andra lagutskottets utlåtande Nr

3

Inom justitiedepartementet utarbetades sedermera en promemoria jämte förslag
till lag örn ändring i vissa delar av förbudslagen. Förslaget innebar i huvudsak,
att förbudslagens bestämmelser angående inskränkning i bolags och
ekonomisk förenings rätt att förvärva fast egendom skulle äga tillämpning
jämväl i avseende å stiftelsers och ideella föreningars förvärv av sådan egendom.

Genom remiss hava länsstyrelserna anmodats att avgiva utlåtande över promemorian
och lagförslaget. Vid en del av de med anledning av remissen inkomna
utlåtandena finnas fogade yttranden, som av länsstyrelserna införskaffats
från jordbrukskommissioner m. fl.

Rörande behovet av en utvidgning av förbudslagens bestämmelser har föredragande
departementschefen anfört:

Den utredning, som införskaffats med anledning av innehållet i Västerbottens
läns jordbrukskommissions berättelse och en i anslutning härtill framställd
interpellation vid 1931 års riksdag, utvisar, att under åren 1927—1930
upprättats vissa stiftelser, till antalet fyra, å vilka överlåtits vissa i de fyra
nordligaste länen belägna fastigheter till betydande värden. Beträffande tre
av dessa stiftelser angavs i stiftelsebrevet såsom stiftelsens ändamål att säkerställa
och bereda pension åt hos uppgivet bolag anställda tjänstemän och förmän
enligt de i stiftelsebrevet närmare stadgade grunder. Den fjärde stiftelsen
skulle enligt stiftelsebrevet hava till uppgift i främsta rummet att betrygga
det framtida beståndet och den värdiga vårdnaden av uppgiven släktgård samt
vidare att giva ekonomiskt stöd åt stiftarnas avkomlingar, att genom ekonomiskt
bidrag främja kulturella, skogsvetenskapliga och industriellt-ekonomiska
spörsmål av speciellt norrländskt intresse samt att i angiven utsträckning
lämna understöd åt behövande inom Ytterlännäs församling och säkerställa
stipendier åt studerande vid Norrlands nation i Uppsala. Att stiftelserna
icke tillkommit uteslutande för att tillgodose de ändamål, som angåvos i
stiftelsebreven, torde framgå av vunna upplysningar. Utredningen lärer giva
vid handen, att åtminstone en stor del av de fastigheter, stiftelserna förvärvat,
tidigare ägts för vissa bolags räkning genom bulvaner, mot vilka vidtagits
eller med säkerhet kunde väntas åtgärder enligt bulvanlagen, samt att bolagen
icke erhållit eller ansett sig kunna påräkna att erhålla vederbörligt tillstånd
att förvärva fastigheterna. Från bolagens sida torde det vid stiftelsernas upprättande
hava varit avsett att förebygga fastigheternas exekutiva försäljning.
Man torde även hava räknat med att förvaltningen av fastigheterna och deras
skogstillgångar skulle jämväl efter stiftelsernas tillkomst komma att skötas i
samförstånd med ledningen för respektive bolag.

Enligt vad numera upplysts, synes den sist omnämnda av de ifrågavarande
fyra stiftelserna icke hava kommit till stånd. Däremot har ytterligare en stiftelse
tillkommit med enahanda ändamål som de tre förstnämnda. Å denna stiftelse
hava överlåtits åtskilliga fastigheter inom Västernorrlands och Jämtlands
län med ett sammanlagt taxeringsvärde av inemot en halv miljon kronor.
I övrigt har icke såvitt känt är inom landet tillkommit någon stiftelse under
liknande omständigheter.

Behovet av
den f öreslagna
lagstiftningen.

Det i gällande lag stadgade förbudet för bolag och ekonomiska föreningar Förslagets
att förvärva fast egendom utsträckes enligt förslaget genom föreslagna änd- n
ringar i 1 och 11 §§ till att gälla även för stiftelser och andra än ekonomiska
föreningar, d. v. s. ideella föreningar. Beträffande stiftelser göres dock un -

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr SJf,

Utskottet.

Förslaget i
allmänhet.

dantag för stiftelser, vilkas styrelse utgöres av statsmyndighet, och stiftelser,
som förvaltas av riddarhusdirektionen eller av akademi eller annan inrättning,
för vilken Konungen fastställt stadgar. Å förvärv, som genom testamente
göres av ideell förening eller av stiftelse, skall lagen enligt förslaget icke vara
tillämplig. I fråga örn annat slags förvärv, som göres av ideell förening eller
av stiftelse, skall enligt förslaget såsom särskild omständighet av beskaffenhet
att kunna föranleda meddelande av tillstånd till förvärvet anses, att föreningen
eller stiftelsen främjar ett allmännyttigt ändamål samt att förvärvet äger avsevärd
betydelse för föreningens eller stiftelsens verksamhet. Bland fastigheter,
beträffande vilka Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger meddela rätt till förvärv,
upptagas enligt förslaget fastigheter, vilka prövas huvudsakligen vara
avsedda till idrottsplats eller vara av beskaffenhet att böra skyddas på grund
av säregen natur eller fornlämning eller av liknande anledning.

Det genom förevarande proposition framlagda förslaget till utvidgning av
förbudslagens tillämplighetsområde har, såsom ovan nämnts, utarbetats efter
det fjolårets riksdag i skrivelse till Kungl. Majit anhållit örn utredning i ämnet.
Enligt utskottets mening är den föreslagna lagändringen ägnad att förebygga
uppkomsten av sådana missförhållanden som dem, vilka givit anledning
till riksdagens nämnda skrivelse.

I skrivelsen ifrågasattes endast, att förbudslagen skulle utvidgas till att
omfatta stiftelser. Genom propositionen föreslås emellertid utvidgning av
lagen till att omfatta icke blott stiftelser utan även ideella föreningar. I den
motion, som väckts med anledning av propositionen, hemställes, att riksdagen
ville överväga, örn ideella föreningar fortfarande skulle kunna undantagas från
förbudslagen.

Till motivering av propositionens ståndpunkt i detta avseende har föredragande
departementschefen yttrat, att örn lagstiftningen, på sätt ifrågasattes,
utvidgades till att omfatta stiftelser, därav torde bliva en följd att jämväl
ideella föreningar måste hänföras under förbudslagen. Gränsen mellan vissa
former av stiftelser och av ideella föreningar vore nämligen synnerligen svävande.
Därjämte måste beaktas, att därest stiftelsers men icke ideella föreningars
fastighetsförvärv underkastades kontroll, förbudslagen kunde kringgås genom
bildande av ideella föreningar och fastighetsöverlåtelser till dem. Lagrådet
har ock uttalat, att det, oaktat de olägenheter som obestridligen därmed äro
förbundna, icke torde kunna undvikas, att ideella föreningar jämställas med
stiftelser.

Med hänsyn till vad av departementschefen och lagrådet sålunda anförts anser
utskottet sig icke kunna förorda, att lagändringen inskränkes till att avse
allenast stiftelsers fastighetsförvärv.

Utskottet anser emellertid angeläget, att förbudslagen icke gives större omfattning
än som kan anses nödvändig för att förhindra icke önskvärda fastighetsförvärv.
Jämväl motionären har givit uttryck åt detta önskemål och beträffande
stiftelser hemställt örn övervägande, huruvida icke från förbudet för
förvärv av fastighet skulle kunna stadgas undantag i vidare mån än propo -

Andra lagutskottets utlåtande Nr Si.

5

sitionen angiver. På sätt utskottet nedan skall närmare utveckla, Ilar utskottet
funnit skäl föreslå viss utsträckning av de i 11 § enligt propositionen
gjorda undantagen från förbudslagens tillämplighet på stiftelsers förvärv. I
övrigt har utskottet, såsom ock skall framgå av det följande, icke funnit sig
kunna förorda andra lättnader i lagens förbudsbestämmelser än propositionen
innehåller.

Beträffande de särskilda stadgandena i förslaget får utskottet anföra följande.

Genom stadgande i 2 § undantages från förbudslagens tillämplighet bland
annat förvärv, som genom testamente göres av ideell förening eller av stiftelse.

Departementschefen har till motivering av detta undantag åberopat ett uttalande
av lagberedningen örn att en kontroll av dylika fång kunde befaras
verka hämmande på den goda viljan att genom donationer tillgodose ändamål
av allmänt social eller kulturell natur eller av betydelse för näringslivet. Departementschefen
har även framhållit, att därest det inträffade, att en stiftelse
eller ideell förening på grund av okunnighet örn gällande rätt försummade att
inom stadgad tid söka tillstånd till fastighetsförvärv, bleve påföljden att fånget
vöre ogillt, något som vore så mycket allvarligare som fångets giltighet icke,
på sätt vore möjligt i fråga örn köp eller gåva, kunde upphjälpas genom ny
fångeshandling av överlåtaren.

Inom utskottet har ifrågasatts, huruvida icke detta undantag borde utgå,
emedan detsamma kunde befaras öppna möjlighet att kringgå förbudslagen.
Utskottet har emellertid icke ansett sig böra tillmäta denna farhåga sådan
betydelse, att den skulle kunna uppväga de olägenheter, som skulle följa av
att undantaget borttoges.

Såsom särskild omständighet, vilken skall tagas i betraktande vid Konungens
prövning, huruvida ideell förening eller stiftelse bör medgivas rätt i förekommande
fall att förvärva fast egendom, skall enligt 4 § anses, att föreningen
eller stiftelsen främjar ett allmännyttigt ändamål samt att förvärvet äger
avsevärd betydelse för föreningens eller stiftelsens verksamhet. Detta stadgande
har intagits i förslaget efter erinran av lagrådet, att det på grund av
den föreslagna lagändringens syfte knappast framstode som riktigt, att i fråga
örn ideell förenings eller stiftelses fastighetsförvärv stadfästa samma stränga
begränsning, som gällde för bolag och ekonomiska föreningar. I motionen hemställes,
att riksdagen måtte besluta att detta tillägg till 4 § skall utgå eller
åtminstone givas ett så tydligt innehåll, att förvärv av jordbruk, varigenom
den självägande jordbruksbefolkningen minskas, ej kan anses vara förvärv,
vilket på grund av särskilda omständigheter må medgivas. Enligt utskottets
mening lämnar emellertid ifrågavarande stadgandes avfattning utrymme för
behörigt hänsynstagande till de skäl, vilka i det särskilda fallet från allmän
synpunkt måhända kunna anföras mot att en ifrågavarande förening eller
stiftelse förvärvar viss fastighet.

Med hänsyn till den kontroll och medverkan i fråga om vissa stiftelsers förvaltning,
som det allmänna utövar, hava genom stadgande i 11 § från förbudslagens
tillämplighetsområde undantagits stiftelse, vars styrelse utgöres av

Särskilda
stadganden
förslaget.
2 §•

4 §•

11 §■

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

Lagens ikraftträdande.

Bulvanlagen.

statsmyndighet, ävensom stiftelse, som förvaltas av riddarhusdirektionen eller
av akademi eller annan inrättning, för vilken Konungen fastställt stadgar.
Väsentligen enahanda skäl tala enligt utskottets förmenande för att undantaga
jämväl stiftelse, vars styrelse tillsättes av statlig myndighet eller också
utgöres av eller tillsättes av kommunal myndighet. Utskottet har därför
ansett sig böra föreslå en utsträckning av undantagen i 11 § till stiftelser
av det slag, som nu angivits.

Däremot har utskottet icke ansett lämpligt att, på sätt inom utskottet ifrågasatts,
utvidga undantagen i 11 § med en bestämmelse örn att Konungen beträffande
viss ideell förening eller viss stiftelse skulle äga föreskriva att vad i
förbudslagen stadgas icke skall utgöra hinder för föreningen eller stiftelsen
att förvärva fast egendom. Den praktiska nyttan av en sådan bestämmelse
torde vara ringa, och det torde kunna medföra olägenheter att på detta sätt
införa ett slags privilegiering av vissa ideella föreningar och stiftelser.

Med avseende å lagens ikraftträdande hemställes i motionen, att riksdagen
måtte besluta, att det föreslagna förbudet för stiftelser att förvärva fast egendom
förlänas retroaktiv verkan, så att det skulle omfatta jämväl redan tillkomna
stiftelser av ifrågavarande slag. I anledning av detta yrkande får utskottet
uttala, att det synes utskottet uteslutet, att förbudslagen skulle kunna förlänas
tillämplighet på alla under förfluten tid gjorda fastighetsöverlåtelser till sådana
stiftelser, som avses i lagen.

Beträffande det under punkt 5) i motionen framställda yrkandet örn revision
av bulvanlagen får utskottet meddela, att det utslag av Svea hovrätt, vilket i
motionen anföres såsom grund för yrkandet, numera blivit överklagat av justitiekanslern.
Då det mål, som givit anledning till motionärens ifrågavarande
yrkande, således för närvarande ligger under högsta domstolens prövning, anser
utskottet, att riksdagen icke nu bör företaga någon åtgärd med anledning
av motionen i denna del.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del
antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas dels att överskriften till lagen den 18 juni 1925 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom
skall lyda som nedan sägs, dels ock att 1—4, 6, 7, 11 och 12 §§ samma lag, av
vilka lagrum 4 § ändrats genom lag den 1 april 1927 (nr 67), skola, 4 och 6 §§
i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

Andra lagutskottets utlåtande Nr Si.

7

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets ''förslag.)

Lag angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att

förvärva fast egendom.

1 §•

Bolag, förening eller stiftelse må ej i andra fall än nedan stadgas förvärva
fast egendom å landet eller i stad utanför det till bebyggande planlagda området.
Lika med stad anses köping eller annan ort, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas.

2 §•

Vad i denna lag stadgas angående inskränkning i bolags, förenings eller stiftelses
rätt att förvärva fast egendom har ej avseende å förvärv, som sker omedelbart
på grund av stadgande i lag eller jämlikt Konungens medgivande till
expropriation, eller å förvärv, som genom testamente göres av annan förening
än ekonomisk förening eller av stiftelse, ej heller å förvärv av järnväg.

3 §.

Bolag, förening eller stiftelse må förvärva fastighet, som i den ordning 6 §
stadgar prövas äga sitt huvudsakliga värde i åbyggnaden eller huvudsakligen
vara avsedd till tomt, upplagsplats, idrottsplats eller dylikt eller att nyttjas
till stenbrott, grus- eller lertag eller utgöra torvmosse, vattenfall, fiske eller
annan dylik lägenhet eller vara av beskaffenhet att böra skyddas på grund av
säregen natur eller fomlämning eller av liknande anledning.

Prövning, varom nu sagts, åligger Konungens befallningshavande i det län,
där fastigheten är belägen.

Sedan fastighet förklarats vara av den beskaffenhet, att bolag, förening eller
stiftelse, efter vad nu sagts, må förvärva den, vare det gällande även vid framtida
överlåtelser av fastigheten eller del därav.

4 §.

Konungen äger giva bolag, förening eller stiftelse tillstånd att förvärva
fastighet av annan beskaffenhet än i B § sägs i fall,

1. att fastigheten vid tiden för denna lags trädande i kraft ägdes av bolag
eller ekonomisk förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet;

2. att fastigheten--— avstyckade ägovidden;

3. att fastighetens förvärvande för bolaget, föreningen eller stiftelsen så som

innehavare av angränsande fastighet äger avsevärd betydelse med hänsyn
till skogsvårdens främjande, dock att i dylikt fall tillstånd icke utan att särskild
anledning därtill föreligger må givas, örn jordbruket å fastighet, varifrån
förvärvet göres, därigenom skulle bringas att upphöra eller märkligen
försvagas; naii

4. att med fastighetens förvärvande är avsett att åt arbetare eller andra hos
bolaget, föreningen eller stiftelsen anställda personer bereda bostäder eller att

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3å.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

genom idkande av jordbruk tillgodose sådana personers behov av livsförnödenheter
eller jordbruksprodukter; eller

5. att med —--mindre jordbruk.

Prövas eljest i något fall på grund av särskilda omständigheter bolag, förening
eller stiftelse böra medgivas rätt att förvärva fast egendom av annan
beskaffenhet än i 3 § sägs, äger Konungen giva tillstånd därtill. Såsom sådan
omständighet skall i fråga örn förvärv, som göres av annan förening än ekonomisk
förening eller av stiftelse, anses, att föreningen eller stiftelsen främjar ett
allmännyttigt ändamål samt att förvärvet äger avsevärd betydelse för föreningens
eller stiftelsens verksamhet.

6 §.

Äskås sådan prövning, som i 3 § sägs, eller vill bolag, förening eller stiftelse
jämlikt 4 § söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan
jämte fångeshandlingen ingivas till Konungens befallningshavande inom
tre månader från det fånget skedde. Pörsittes den tid, eller prövas fastigheten
icke vara sådan, som i 3 § sägs, och varder ej heller, där Konungens tillstånd
sökes, sådant beviljat, vare fånget ogillt.

Sökes Konungens---eller egnahemsnämnd.

över Konungens befallningshavandes---är stadgad.

Närmare föreskrifter---av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan sagts frågan om bolags, förenings eller stiftelses
rätt att förvärva fast egendom ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses
möta sådant hinder, som avses i 10 § förordningen den 16 juni 1875 örn lagfart
å fång till fast egendom.

7 §•

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag, förening eller stiftelse förvärva
fast egendom utan avseende å dess beskaffenhet.

11 §•

Med bolag avses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som driver bankeller
annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening avses icke förening, vilken driver rörelse, som nyss sagts.

Med stiftelse avses icke stiftelse,
vars styrelse utgöres av statsmyndighet,
eller stiftelse, som förvaltas av
riddarhusdirektionen eller av akademi
eller annan inrättning, för vilken Konungen
fastställt stadgar.

Med stiftelse avses icke stiftelse,
vars styrelse utgöres av statlig eller
kommunal myndighet eller tillsättes
av sådan myndighet, ej heller stiftelse,
som förvaltas av riddarhusdirektionen
eller av akademi eller annan inrättning,
för vilken Konungen fastställt
stadgar.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 84.

9

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

12 §.

Vad utöver bestämmelserna i denna lag är örn bolags, förenings eller stiftelses
förvärv av fast egendom stadgat skall fortfarande gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

B) att vad i motionen 1:357 hemställts under punkten 1)
måtte anses besvarat genom vad utskottet hemställt ovan under
A) ;

C) att vad i motionen 1:357 hemställts under punkten 2)
måtte anses besvarat genom vad utskottet hemställt ovan under
A) ;

D) att vad i motionen 1:357 hemställts under punkten 3)
måtte anses besvarat genom vad utskottet hemställt ovan under
A);

E) att vad i motionen 1:357 hemställts under punkten
4) måtte anses besvarat genom vad utskottet hemställt ovan
under A); samt

E) att vad i motionen 1:357 hemställts under punkten 5)
icke mätte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Sigfrid Hansson, von Geijer, Frändén,
Lindhagen, Norman*, P. Sandström och Granström;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar*,
Olovson i Västerås, Sandström i Nyland, Gardell i Gans, Ljung, Molander och Osberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1982• 9 sami. 2 avd. 29 käft. (Nr 31/.) 2

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 34.

Reservationer:

1) av herr Lindhagen, som anfört:

Vid 1 och 11 §§.

Även utskottet Ilar ansett angeläget, att förbudslagen icke gives större
omfattning än som kan anses nödvändig. I motionen har ifrågasatts, huruvida
lagförslaget, som tillkommit allenast för att hindra överträdelser genom
bildandet av stiftelser, behövde av den anledningen utsträckas även till ideella
föreningar.

Detta har motiverats med att gränsen mellan stiftelser och ideella föreningar
vore svävande. Det föreligger dock en bestämd skillnad mellan dessa juridiska
personer. Stiftelsen är en enhetlig institution, som ej bygger på delägarskap.
En »förening» åter utgör en sammanslutning av flera individer eller
juridiska personer. Lagstiftningen har ock fastslagit att här gäller det olika
saker, mellan vilka gränser kunna uppdragas. En särskild lag finnes örn uppsikt
över stiftelser, och även i förevarande lag uppräknas dessa begrepp vid
sidan av varandra såsom artskilda.

Att ett industriellt företag skulle kunna begagna en ideell förening för ett
kringgående av lagen i enahanda syfte, som nu avses, kan väl tänkas endast
under den formen, att flera bolag bilda en förening för att på den avlasta sina
bulvanfastigheter eller en del av dem. Föreningens fastigheter skulle sålunda
bilda en allmänning för flera bolag, vilka kunde vara intressenter i allmänningen
till olika delar. Man bör väl kunna avvakta örn ett sådant tilltag
ens från industrier inom Västernorrlands län verkligen ser dagen och först då
ingripa. Att av nämnda ganska osannolika farhågor åsamka föreningar, som
inköpa jord belägen utom fastställd stadsplan, besvär och omkostnader för att
nödgas underställa sina lojala förvärv konungens befallningshavande enligt
3 § eller Kungl. Majit enligt 4 § synes mig knappast tillräckligt motiverat.

Skogssällskapet har till vissa utskottets ledamöter ifrågasatt sådan ändring
i förslaget, att föreningen fortfarande kunde fritt förvärva fast egendom för
skogsodlingsändamål. Detta tillgodoses genom ideella föreningars uteslutande
fortfarande från att ingå under lagen. I annat fall kan föreningen säkerligen
påräkna att erhålla dispens av Konungen enligt 4 § för sina allmängagneliga
enstaka inköp av större markområden. I utskottet ifrågasattes emellertid,
att i lagen skulle införas en bestämmelse av följande innehåll: »Be träffande

annan förening än ekonomisk förening ävensom beträffande stiftelse
äger Konungen föreskriva, att vad i denna lag stadgas icke skall utgöra hinder
för föreningen eller stiftelsen att förvärva fast egendom.» Detta förslag
avslogs med 10 röster mot 6.

Det hemställes:

att riksdagen ville, med avslag å propositionens förslag till
ändring i 11 § i syfte att även ideell förening skall ingå under
lagen, besluta, att andra stycket i 11 § skall bibehålla sin nuvarande
lydelse: Med förening avses i denna lag allenast ekonomisk
förening, vilken icke driver rörelse, som nyss sagts.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

11

Om detta förslag bifalles följa därav motsvarande modifikationer i lagförslaget
och övriga yrkanden i denna reservation.

Vid 2 §.

Vad lagen vill kontrollera är förvärv, som avses i 4 §. Länsstyrelsens prövning
av förvärv enligt 3 § är tillkommen endast för att i de speciella fallen
uppdraga en gräns för de förra förvärven. Lagförslaget avser nu att underkasta
stiftelser enahanda kontroll för förvärv enligt 4 §, som enligt gällande
lag stadgas för förvärv av bolag eller ekonomisk förening.

Att då helt från kontroll undantaga stiftelses och såsom en följdsats även
ideell förenings förvärv genom testamente av så omfattande fastigheter som
de, örn vilka skiljs i 4 §, synes mig vara inkonsekvent och farligt. Att underlåta
lagstifta, där det behövs, därför att vederbörande kanske ej kommer att
känna till lagen, innefattar väl ett underminerande av all lagstiftning.

Det hemställes alltså:

att riksdagen ville besluta att de i förslaget tillsatta orden
»eller å förvärv, som genom testamente göres av annan förening
än ekonomisk förening eller av stiftelse» måtte utgå ur
2 §.

Vid 4 § sista stycket.

När det nu ansetts vara av vikt, att stiftelse och såsom följd därav även ideell
förening underkastas lagen likaväl som bolag och ekonomisk förening, så
är det väl ägnat bringa oreda och minska lagens effektivitet genom att dock
låta de nya rättssubjekten få större friheter än de gamla såsom skett genom
accepterandet av lagrådets tillägg till sista stycket i 4 §. Tilläggets formulering
är så mycket farligare, som det direkt inbjuder till att utnyttjas som
verktyg för lagens kringgående. Så snart det nya rättssubjektet kan sägas
främja ett allmänt ändamål, förmodligen stort eller litet, samt förvärvet äger
avsevärd betydelse för dess verksamhet, så skall det så gott som åligga Konungen
att godkänna förvärvet, detta må hur mycket som helst åsidosätta
lagens allmänna ändamål. Bör det kunna försvaras att lagstifta på ett sådant
sätt?

Med anledning av dessa erinringar föreslogs i utskottet följande förändrade
lydelse av sista stycket andra punkten: »Såsom sådan —--att föreningens
eller stiftelsens förvärv främjar ett allmännyttigt ändamål---stif telsens

verksamhet.» Detta förslag förkastades med 9 röster mot 7. Det innebar
en förbättring i den ifrågasatta lydelsen. Rationellare och klarare synes
mig dock vara, att punkten helt utgår.

Alltså hemställes,

att riksdagen ville besluta,

att den i förslaget tillsatta andra punkten i sista stycket av
4 § måtte utgå

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr $h.

eller, örn detta ej bifalles, att punkten erhåller den ovan återgivna
förändrade lydelse, som ifrågasattes i utskottet.

Vid öv er gångs stadgandet.

Lagen har tillkommit för att förebygga förvärv genom sådana stiftelser, vilka
åtminstone i fyra fall redan kommit till stånd. I ett av dessa fall har en jämtländsk
häradsrätt vägrat den nytillkomna stiftelsen lagfart, därför att rätten
ansåg förvärven strida mot bulvanlagen och således vara olagliga. Detta beslut
har sedan upphävts av hovrätten.

En angelägenhet emellertid, som bör i detta lagstiftningsärende ingående
övervägas, är väl hur bör förfaras med redan fullbordade och lagfarna förvärv
av stiftelse, vilka kunna prövas vara av det slag, som just genom denna lag
skulle förekommas. Det synes mig konsekvent och uppenbart, att lagen bör
givas retroaktiv verkan mot sådana bulvanförvärv likaväl som bulvanlagen äger
retroaktiv verkan mot bulvanförvärv i allmänhet.

Man skulle nu kunna säga, att dessa nya förvärv i stiftelsers namn äro ingenting
annat än bulvanförvärv och således kunna upplösas enligt bulvanlagen.
»Lagstiftaren» har dock ej givit något besked på denna punkt. Det föreföll i
utskottet, som örn detta fick tolkas så, att rättsskipningen bör blunda för detta
obestridliga missförhållande i strid mot lagarnas mening och bulvanlagens
föreskrift.

Mig synes således, att lagstiftningen bör ha retroaktiv verkan icke minst på
denna kumulation i överträdelse av förbuds- och bulvanlagarnas mening. Detta
måste tydligt uttalas. En sådan föreskrift kan beredas plats i den ena såväl
som i den andra av dessa lagar. Något äventyr för gamla lojala fastighetsförvärv
av lojala stiftelser innebär en sådan retroaktiv föreskrift icke i någon
mån. Ingen åklagare skulle kunna med fog påkalla eller domstol fastslå tilllämpning
av bulvanlagen i sådana fall. Det vöre påtagliga förseelser i ämbetets
utövning. Bifalles min hemställan om ideella föreningars undantagande
fortfarande från lagen bortfalla nedan orden »förening eller».

Det hemställes alltså:

att riksdagen ville till lagens övergångsbestämmelse foga
följande tillägg: Med sådana redan tillkomna förvärv av förening
eller stiftelse, vilka genom lagen skolat förekommas, förfares
på sätt stadgas i lagen den 18 juni 1925 örn bulvanförhållande
i fråga örn fast egendom.

2) av herr Magnusscm i Skövde.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

321378