Andra lagutskottets utlåtande Nr SO.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 22 juni
1928 om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Genom en den 29 februari 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr 170.
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 17 § i lagen den 22 juni 1928 (nr 302) om vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 22 juni 1928 örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

Den, som driver sjukhus, bestämmer, efter vilka grunder och till vilket belopp
legosängsavgift skall erläggas för den, som är intagen å sjukhuset. Sättes
avgiften därvid till lägre belopp för sjuka från det landstings område
eller från den kommun, som driver sjukhuset, än för andra sjuka, må ej till
sistnämnda grupp hänföras den, som vid intagningen är bosatt inom landstingsområdet
eller kommunen. Vad sålunda är stadgat skall dock icke gälla, där
avgiften erlägges av fattigvårdssamhälle eller kommun jämlikt lagen örn fattigvården
eller lagen örn samhällets barnavård.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. Sard. 26 haft. (Nr 30—31.) 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får utskottet
hänvisa till propositionen.

Proposi- Genom propositionen föreslås, att örn legosängsavgift vid sådana sjukhus,
Pionen. beträffande vilka 1928 års sjukhuslag är tillämplig, av sjukhusförvaltningen
sättes till lägre belopp för sjuka från det egna landstingsområdet eller den
egna kommunen än för andra sjuka, till sistnämnda grupp ej må hänföras den,
som vid intagningen är bosatt inom landstingsområdet eller kommunen. Denna
regel skall dock icke gälla, där avgiften erlägges av fattigvårdssamhälle
eller kommun jämlikt fattigvårdslagen eller barnavårdslagen.

Enligt förslaget skall, på sätt framgår av det anförda, den, som är bosatt
inom ett sjukvårdsområde, berättigas att erhålla vård efter taxan för patienter
från detta område. För styrkande av bosättningsförhållande bör det, såsom
föredragande departementschefen yttrat, tydligen räcka, att bevis örn mantalsskrivning
företes. Vill en sjukhusförvaltning göra gällande, att en person
icke är bosatt inom det område, inom vilket han är mantalsskriven, lärer
det få ankomma på förvaltningen att förebringa utredning härom. Har en
sjuk icke hunnit bliva mantalsskriven inom det nya sjukvårdsområdet, får han
på annat sätt styrka, att han bosatt sig där. Såsom medel härför må nämnas
bevis om kvrkoskrivning, hyreskontrakt m. m.

Utskottet. Vid förslagets granskning har utskottet funnit sig böra tillstyrka detsamma
och får fördenskull hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 22 april 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Linder*, Sigfrid Hansson, von Geijer*,
Frändén, Norman, P. Sandström och Gottfrid Karlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Olovson i Västerås, Sandström
i Nyland, Gardell i Gans, Ljung, Molander, Skoglund och Osberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.